Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad om överlåtelse av visst område å Djurgården m. m

15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:42, Angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad om överlåtelse av visst område å Djurgården m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 42.

1

Nr 42.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av avtal mellan kronan och Stockholms

stad om överlåtelse av visst område å Djurgården

m. m.; given Stockholms slott den 22 januari

1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 22 januari 1932.

K ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel,

statsråden Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Jeppsson:

Genom beslut den 2 november 1928 har Kungl. Majit meddelat direktiv

för den av kronans fastighetskommission av år 1925 bedrivna verksamheten

och därvid uppdragit åt kommissionen att efter erforderlig utredning underOihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 35 höft. (Nr 42.) lis 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Majus proposition nr 42.

handla med Stockholms stad örn reglering av åtskilliga kronans och Stockholms

stads mellanhavanden, som i skrivelsen närmare angivits, ävensom

förklarat att kommissionen ägde vid de underhandlingar, som uppdragits åt

kommissionen, till behandling upptaga även ytterligare mellanhavanden och

förslag, som stöde i samband med de meddelade uppdragen eller som

lämpligen kunde göras till föremål för förhandling i sammanhang med dessa

uppdrag.

I skrivelse den 16 februari 1931 meddelade kommissionen, att kommissionen

till åtlydnad av de sålunda givna direktiven fört förhandlingar med

delegerade för Stockholms stad såväl rörande de ämnen, vilka särskilt

angåves i direktiven, som beträffande vissa ytterligare mellanhavanden och

förslag. Kommissionen anförde vidare, att det under förhandlingarnas

gång visat sig, att vissa frågor vore av den angelägna beskaffenhet, att

dessas lösning icke utan olägenhet kunde uppskjutas. Ur komplexet av

förhandlingsfrågor hade därför utbrutits nyssberörda delar och avslutats

vissa villkorliga avtal mellan å ena sidan kommissionen för Kungl. Majit

och kronan samt, å andra sidan, Stockholms stads fastighetsnämnd för

staden.

Förhandlingarna hade för stadens del förts av särskilda delegerade, utsedda

av stadens fastighetsnämnd, nämligen borgarrådet H. Sandberg, byggmästaren

A. E. Magnusson, borgmästaren C. Lindhagen, redaktören G. Albihn

och ledamoten av försäkringsrådet O. Carlsson.

Berörda avtal jämte tillhörande kartor överlämnades med skrivelsen till

Kungl. Majit, som i proposition nr 170 föreläde riksdagen samtliga ifrågavarande

avtal med undantag av ett, avseende upplåtelse från kronans sida

av visst område å Djurgården för utvidgning av Stockholms stads gasverk

vid Värtan.

Rörande sistnämnda avtal upplyste kommissionen i sin skrivelse, att till

grund för förhandlingarna legat en framställning från stadens förhandlingsdelegerade,

vilka därvid hänfört sig till vissa av styrelsen för Stockholms

stads industriella verk förebragta utredningar i fråga örn behovet av utvidgning

av nämnda gasverksanläggning, i vad avsåge upplagsplatser för kol och

koks. Styrelsen hade i skrivelse den 21 juni 1927 redogjort för de skäl,

vilka nödvändiggjorde en utvidgning av kollagerplatserna, och därvid anfört

bland annat följande:

De nuvarande lagerplatserna för kol och koks vid Värtagasverket upptoge

en nyttig längd av cirka 550 meter. De kunde anses vara något så

när tillräckliga för nuvarande gastillverkning av cirka 190,000 kubikmeter

och möjligen i nödfall för en gastillverkning av intill 285,000 kubikmeter per

dygn, d. v. s. verkets kapacitet, sedan pågående utvidgning blivit färdig.

Därvid förutsattes likväl, dels att kol icke behövde lagras för mera än tre

månaders behov, dels även att betydligt större lagringshöjd användes, än

som tillätes i bolagens vanliga brandförsäkringsvillkor, d. v. s. 3—4 meter.

Redan förekomme lagringshöjder för kol upp till 8 meter och däröver. Örn

gasverket tänktes utbyggt till fulla den kapacitet, som verkets område vid

Värtan i övrigt medgåve, skulle för kol- och koksupplag erfordras ungefär

dubbelt så stort utrymme som det nuvarande. Emellertid vore det påtag
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 42.

ligt, att redan för de närmaste åren nuvarande upplagsplatser vore otillräckliga,

emedan det bland annat ej kunde anses tillräckligt att lia plats endast

för tre månaders kolbehov. Erfarenheten hade givit vid handen, att lagring

av omkring fem månaders kolbehov under viss del av året kunde anses mera

normalt.

De områden, där de nuvarande kolhusen vore uppförda, kunde ej beräknas

komma till användning för framtida upplag av kol och koks. I sitt nuvarande

skick vore de för ändamålet så gott som oanvändbara av ekonomiska

skäl, då endast handkraft där kunde komma till användning. För erhållande

av skäliga driftkostnader måste husen rivas och dyra transportanordningar

uppsättas, men skulle dock alldeles otillräckligt utrymme vinnas. Därtill

komme, att utrymmet erfordrades för andra upplag och till plats för diverse

provningsändamål. Anordnandet av nya lagerutrymmen vore därför oundgängligen

nödvändigt.

Fastighetskommissionen meddelade vidare, att styrelsen för stadens industriella

verk låtit uppgöra tre alternativa förslag till lösning av den sålunda

föreliggande utvidgningsfrågan. Alternativ I förutsatte, att utvidgningen

skedde å det i nu omförmälda avtal avsedda området; alternativ II förläde

de nya upplagsplatserna i vinkel med nuvarande kolupplag och å den staden

tillhöriga bergplatån utmed östra sidan av Hjorthagsområdet; alternativ III

slutligen avsåge att förlägga de nya upplagsplatserna ungefär parallellt med

nuvarande kolupplagsplatser och å den igenfyllda Husarviken upp emot

Oxberget och Fisksjöängen. Beträffande dessa olika alternativ hade industriverksstyrelsen

anfört:

Alternativ I måste från gasverkets synpunkt givas företrädet ur såväl

ekonomisk som praktisk synpunkt. Styrelsen trodde också, att de nackdelar

ur estetisk synpunkt, som ett anläggande å denna plats av kollager skulle

medföra, i avsevärd grad kunde mildras genom anordnandet i god tid av

lämpliga planteringar, varigenom anläggningarna åtminstone delvis kunde

döljas. För ett utnyttjande av den med alternativ II betecknade platsen,

som helt och hållet läge på stadens egen mark, erfordrades vissa extra anläggningskostnader

utöver vad som vore erforderligt med alternativ I. Sålunda

komme ytterligare en brokran att bliva erforderlig, varjämte måste anordnas

viadukt för verkets koltåg och förbindelsespår för dess bangård samt företagas

omläggning av landsvägen. De direkta kostnaderna för dessa anordningar

uppskattades till sammanlagt cirka 520,000 kronor samt de årliga merkostnaderna

för längre och besvärligare transporter till 5,000 kronor eller

kapitaliserat till 100,000 kronor. Alternativ III tarvade något mindre extra

anläggningskostnader än alternativ II och förslaget vore jämväl ur den synpunkten

att föredraga framför alternativ II, att transportlängden bleve mindre

samt korsning mellan koltransporter och kokskörning ävensom beröring

med landsväg ej förekomme. Det bleve emellertid även i detta fall nödvändigt

att anskaffa en ytterligare brokran, varjämte en bro för koltransporter

måste anläggas över Husarviken, varför sammanlagda kostnaderna

icke syntes kunna beräknas understiga 350,000 kronor. A andra sidan

torde ur naturskyddssynpunkt denna plats icke vara att föredraga framför

alternativ I.

Kommissionen meddelade slutligen, att beträffande det i avtalet avsedda

området värdering skett genom arkitekten i byggnadsstyrelsen Arvid Sjöqvist,

utsedd av kommissionen, och dåvarande förste ingenjören kaptenen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

G. Ernst Eggert, utsedd av stadens förhandlingsdelegerade. I ett den 18

januari 1928 gemensamt avgivet yttrande hade värderingsmännen anfört, att

området, som vore triangelformat med basen mot Stockholms stads mark,

skulle disponeras så, att omkring 22,000 kvadratmeter toges i anspråk för

gasverkets direkta behov av upplagsplatser för kol och koks, under det att

resten — omkring 9,000 kvadratmeter — inköptes för att undvika att ett

kronans markområde skulle som en kil skjuta in i stadens mark. Yärderingsmännen

hade ej kunnat enas örn värdet av detta markområde. Eggert beräknade

sålunda detsamma till 500,000 kronor, motsvarande cirka 16 kronor

per kvadratmeter (cirka 1 krona 40 öre per kvadratfot), och Sjöqvist till 600,000

kronor, motsvarande cirka 19 kronor 40 öre per kvadratmeter (cirka 1 krona

70 öre per kvadratfot).

För egen del anförde fastighetskommissionen, att kommissionen, som ansett

sig icke kunna motsätta sig stadens önskan att förvärva området, med

stadens delegerade enats örn ett försäljningspris av 550,000 kronor.

Beträffande dispositionen av de genom avtalet inflytande medlen uttalade

kommissionen, att dessa syntes lämpligen kunna tillföras statsverkets fond

för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden.

I avtalsfrågan avgåvos utlåtanden av riksmarskalksämbetet — som därvid

tillika överlämnade yttranden av djurgårdsintendenten, vetenskapsakademiens

naturskyddskommitté och rådet till skydd för Stockholms skönhet —

ävensom av justitiekanslersämbetet, kammarkollegiet, statskontoret och byggnadsstyrelsen.

JustitieJcanslersämbetet, kammarkollegiet och statskontoret förklarade sig icke

hava något att erinra mot avtalet ifråga.

Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté anförde däremot följande:

Det ifrågavarande området upptages för närvarande dels av en lund av

unga björkar, dels av ängsmark och utgöres av omkring 31,000 kvadratmeter.

I sitt nuvarande tillstånd bildar detta område en ganska tilltalande avslutning

av Djurgårdens parkskog åt detta håll och, örn björkarna få växa upp,

skola de bilda en väl behövlig skyddsskog mot och täckning av gasverkets

från estetisk synpunkt föga tilltalande anläggningar. Skulle däremot den

ifrågasatta försäljningen äga rum och området därefter användas för uppgivet

ändamål, d. v. s. täckas med ett kolupplag till en mäktighet av omkring

8 meter med en sig häröver resande långsträckt kranbro, skulle detta

tydligen bliva ett starkt förfulande element. Det är också att märka, att

såsom det omhandlade området är utstakat, skulle anläggningarna i sin

västra del till följd av terrängstigningen skjuta upp ännu högre än nuvarande

anläggning och alltså bliva desto mera vanprydande. Desslikes bör

erinras därom, att genom den ifrågasatta framflyttningen av gränsen för av

staden disponerat område mot väster ej blott det omtalade björkpartiet

kommer att spolieras, utan även avståndet mellan nämnda gräns och skogsbrynet

att bliva så ringa, att på grund därav samt på grund av terrängförhållandena

en ny skyddsplantering ej kan anordnas. Djurgårdsskogen

kommer följaktligen att lida av koldamm, luftföroreningar m. m., så att träden

i närheten stanna i växten eller kanske rent av dö bort. Utvidgningen av

industriområdet kommer sålunda att kunna liknas vid ett frätande kräftsår

i naturen. Örn den ifrågasatta försäljningen skulle komma till stånd, och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majis proposition nr 42.

(let område, som kronan sålunda avhänder sig, skulle bliva använt på uppgivet

sätt, skulle alltså denna trakt av Norra Djurgården med dess nuvarande

natursköna partier, delvis även förbundna med intressanta kulturhistoriska

minnen, i hög grad vanställas. En försäljning av ifrågasatt slag

skulle även stå i uppenbar strid mot riksdagens uttalande av år 1913, vari

framhålles önskvärdheten av att Djurgården i så stor utsträckning som

möjligt bibehålies såsom naturlig park. Naturskyddskommittén tillåter sig

slutligen även att framhålla, att den föreslagna försäljningen synes hava så

mycket mindre fog för sig, alldenstund Stockholms stad redan äger ett vidsträckt

område strax invid, vilket dels ej alls tagits i bruk för något ändamål,

dels upplåtits till bebyggande med en kåkstad av långt ifrån tilltalande

skick samt utan något direkt sammanhang med kolupplag eller gasverk.

En utvidgning av sådana förhållanden är uppenbarligen ingalunda

önskvärd.

Med stöd av det, som naturskyddskommittén sålunda haft äran anföra,

får kommittén på det livligaste avstyrka bifall till det framlagda försäljningsförslaget

under erinran örn det ofantligt höga värde, som bevarandet av

Djurgården såsom naturlig park äger, ej minst för Stockholms stad, och att

varje förminskning därav är en oersättlig förlust.

Rådet till skydd för Stockholms skönhet anslöt sig till det av vetenskapsakademiens

naturskyddskommitté avgivna yttrandet samt anförde vidare:

För egen del vill rådet dessutom framhålla det ifrågavarande områdets

kulturhistoriska betydelse. Fiskartorpet är ju en av traditioner omspunnen

plats, som genom Sellmans diktning blivit kär för hela vårt land. Och att

den även i våra dagar har en stor praktisk betydelse för stockholmarnas

trevnad, därom vittnar den omständigheten, att området särskilt örn vintern

är en verklig vallfartsort för dem, som söka sig ut i naturen. Ett industriellt

utnyttjande av detta värdefulla natur- och kulturminnesområde borde

därför enligt rådets mening icke ens ifrågasättas, så länge möjlighet finnes

att för ändamålet uppbringa annat användbart område, vilket här synes

vara fallet.

Djurgårdsintenclenten anförde i sitt yttrande:

Det ifrågavarande området är beläget omedelbart söder örn Fiskartorpet

samt på ett avstånd av cirka 2.5 kilometer från den s._ k. Yetenskapsstaden

vid Experimentalfältet. Det ingår i det område, som i av särskilt tillkallade

sakkunniga avgivet betänkande angående Djurgårdens bevarande såsom park

framhållits böra bevaras såsom »naturlig park», en åtgärd, som synts de

sakkunniga vara av just den innebörd, som i en inom riksdagen väckt motion

förordats och som riksdagen ansett önskvärd. Det till försäljning ifrågasatta

området sträcker sig i den nordvästra delen så nära vägen, att avstandet på

ett ställe utgör endast 11 meter. Området

utgöres

2,784 kvadratmeter sid
-

länd mark och vatten, 7,686 kvadratmeter ängsmark och 20,530 kvadratmeter

med 1,114 stycken björkar beväxt mark. Över området löper på en sträcka

av 200 meter en mycket trafikerad gångväg och skulle såväl denna som

björkbeståndet i och med upplåtelse för ifrågasatt ändamål försvinna. A

den omedelbart intill området befintliga Eiskartorpsvägen råder under alla

tider av året stark trafik och utgör antalet passerande personer lågt beräknat

över 100,000 per år, som i betydlig grad skvdle komma att ökas i och med att

den nämnda gångvägen icke vidare kunde användas. Ett kol- och koksupplag

å området och ett framförande på stor höjd av en omkring 100 meter

bred brokran, vars nordvästra ben skulle löpa alldeles i närheten av Fiskar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Majus proposition nr 42.

torpsvägen, skulle bliva till synnerligen stora olägenheter för de trafikerande

och skulle helt och hållet förvandla denna trakts karaktär. Det skulle innebära

en verklig vandalisering av djurgård smark, vilken icke skulle inskränka

sig till endast området i fråga utan även skulle gå ut över angränsande

markområden med dess trädbestånd, vilka skulle utsättas för nedsotning och

förintelse. Styrelsen över Stockholms stads industriella verk säger i sin

aberopade skrivelse, att den tror, »att de nackdelar ur estetisk synpunkt,

som ett anläggande a denna plats av kollager skulle medföra, i avsevärd

grad kunde mildras genom anordnandet i god tid av lämpliga planteringar,

varigenom anläggningarna åtminstone delvis kunde döljas». På grund av

terrängförhallandena kunna emellertid skyddsplanteringar icke anordnas och

även örn så varit fallet skulle härigenom vare sig kolupplag eller den däröver

framgående stora brokranen kunna döljas. Såväl den elektriska högspänningsledningen

för överförande av kraft från Untraverken vid Dalälven

till Stockholms stads elektricitetsverk vid Värtahamnen som Djurgårdens

elektriska ledningar till Fiskartorpet, Stora och Lilla Skuggan m. fl. ställen,

som^ nu befinnas framdragna på ledningsstolpar över nordöstra delen av

området, mäste förflyttas eller förläggas i jordkablar. Djurgårdens elektriska

ledningar kunna tänkas nedlagda i jordkablar på sin nuvarande sträckning,

men torde samma förfarande beträffande liögspänningsledningen icke kunna

tillampas. Att denna skulle kunna framdragas på ledningsstolpar med därunder

befintligt skyddsnät av sådan höjd, att liögspänningsledningen skulle

komma att gå över brokranen, torde icke låta sig göra, och även örn så vore

fallet, skulle detta bliva till ytterligare grad missprydande. En nödvändig

förflyttning av liögspänningsledningen kan sålunda befaras, varigenom ytterligare

intrång å djurgårdsmark skulle ske oell stor skada därigenom komma

att åsamkas landskapsbilden och terrängen. Vid sin utredning i ärendet

angående behovet av utvidgning av Värtagasverkets upplagsplatser för kol

och koks har styrelsen över Stockholms stads industriella verk till stadens

förhandlingsdelegerade framlagt tre alternativa förslag, nämligen alf. I, det

här ovan omskrivna djurgårdsområdet, alt. II, stadens egen mark, samt alt.

III, Djurgården tillhörande markområden, Fisksjöäng och del av Oxberget.

Den av staden redan ägda marken, som för utvidgningsändamålet kan användas,

är belägen sydost örn det ifrågasatta området. För utnyttjande av stadens

egen mark anföres, att ytterligare en brokran blir erforderlig, varjämte måste

anordnas viadukt för gasverkets koltåg och förbindelsespår för dess bangård

samt företagas omläggning av landsvägen, vilka anordningar uppskattas

till omkring 520,000 kronor, vartill säges komma årliga merkostnader för

längre och besvärligare transporter, uppskattade till 5,000 kronor, som kapitaliserats

till 100,000 kronor. Vid användandet av egen mark bortfaller

emellertid kostnaden för nytt markförvärv och beträffande kostnaden för anskaffande

av ytterligare en brokran torde det icke vara uteslutet, att även

för det ifrågasatta djurgårdsområdets användning som upplagsplats ytterligare

en brokran måste inköpas. För detta områdes användning till upplagsplats

krävas avsevärda kostnader för mudclrings-, fvllnads- m. fl. arbeten,

varå dock beräkningar saknas. Erforderlig omläggning av landsvägen i och

för en upplagsplats å stadens egen mark skulle enbart vara till den största

fördel. _ De betydande kokstransporter från gasverket, som företagas dels

med bilar, dels med hästskjutsar, och som nu framgå å Gasverksvägen, Planterhagsvägen

till Sturevägen, skulle i stället komma att framgå å stadens egen

mark fram till Sturevägen. Skola nuvarande trafikleder för kokstransporterna

fortfarande användas, blir det en nödvändighet att bredda dessa. Det

är emellertid synnerligen olämpligt att denna tunga kokstrafik framgår å

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42. <

dessa parkvägar omedelbart intill Tennisstadion, Östermalms idrottsplats

och förbi trafikleden till Barnbördshuset.

Under åberopande av vad sålunda framhållits får jag för bevarande avnuvarande

skönhetsvärden och även ur ekonomisk och praktisk synpunkt

framhålla, att alt. II, eller det område, som helt och hållet ligger på stadens

egen mark, måste givas företrädet, och avstyrker på det kraftigaste bifall till

försäljning av det djurgårdsområde, som i det upprättade avtalet finnes angivet.

örn mot förmodan den ifrågasatta försäljningen skulle komma till

stånd, synes såsom villkor böra uppställas, att inhägnaden av området skall

godkännas av riksmarskalksämbetet, att a området icke fa uppföras några

byggnader att, i stället för den nu över området löpande gångvägen på gasverkets

bekostnad och efter kungl, djurgårdsförvaltningens närmare anvisningar,

ny gångväg skall anläggas utmed Fiskartorpsvägen, att från området

någon väg icke får upptagas mot Fiskartorpsvägen, att på gasverkets

bekostnad såväl högspänningsledningen som Djurgårdens^ elektriska

ledningar, på den sträcka där omläggningen mäste bil en följd på grund av

områdets användande som kolupplagsplats, förläggas i jordkablar efter nksmarskalksämbetets

närmare bestämmelser samt att genom försäljningen inflytande

medel skola inlevereras till statskontoret för att tilläggas den där

stående djurgårdsfonden.

Riksmarskalksämbetet erinrade örn innehållet i de av djurgårdsintendenten

och förenämnda naturskyddskommitté avgivna yttrandena samt anförde

vidare:

Ämbetet vill bringa i erinring vad de särskilt tillkallade sakkunniga angående

Djurgårdens bevarande såsom park i sitt betänkande den 15 maj 1917

yttrat rörande det stora parkområdet i Norra Djurgårdens norra del. Efter att

hava fastslagit att bevarandet av detta område såsom naturlig park vore en

åtgärd av just den innebörd, som riksdagen på sin tid ansett önskvärd, yttra

de, att det vore av mycken vikt att gränserna för parkområdet icke droges

allt för nära de partier, som det särskilt gällde att skydda; i all synnerhet

visade sig detta nödvändigt för bevarandet av barrskogsområden. Erfarenheten

hade nämligen visat att barrträden icke fördroge de med stenkolsrok

följande svavelhaltiga ämnena. Örn det karakteristiska för ett parti av parken

särskilt vore beroende på barrskogsbeståndets bevarande måste alla

stenkolsrökande anläggningar hållas på vederbörligt avstånd från densamma.

Parkområdet måste således innesluta icke blott de ur olika synpunkter värdefullaste

parkpartierna utan även nödiga skyddsområden utomkring de mera

ömtåliga delarna. Det nu i alt. I till försäljning ifrågasatta området utgör

just ett sådant skyddsområde. Det omslutes på 3 sidor av Eggi elme ken.

Skidbacken och Fiskarebacken med Fiskartorpet. Genom ett bifall till

den föreslagna försäljningen skulle detta skyddsområde försvinna och det

''där befintliga björkbeståndet spolieras. Avståndet mellan gränserna för kolupplaget

och skogsbrynet skulle såsom djurgårdsintendenten framhåller bliva

så ringa, att en ny skyddsplantering ej lian anordnas. Djurgårdsskogen

komme säkerligen att i hög grad lida och taga skada av allt det koldamm

och andra luftföroreningar, som torde vara oundvikliga följden av ett sådant

upplag. Även ur estetisk synpunkt skulle ett upplåtande av det ifrågavarande

området för det uppgivna ändamålet vara i hög grad beklagligt.

På grund av de skäl, som här blivit framlagda, och under hänvisning till

vad djurgårdsintendenten och vetenskapsakademiens naturskyddskommitté i

ärendet yttrat anser sig riksmarskalksämbetet för sin del icke kunna till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

® Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

styrka ett godkännande av förberörda mellan Kungl. Majit och kronan, å

ena sidan, och Stockholms stad, å andra sidan, upprättade preliminära avtal.

För den händelse emellertid Kungl. Majit med riksdagen icke desto

mindre skulle finna skäl atfc med godkännande av sagda avtal medgiva den

dari föreslagna markupplåtelsen till Stockholms stad, tillåter sig riksmarskalksämbetet

framhålla önskvärdheten av, att riksmarskalksämbetet sättes

i tillfälle att, innan definitivt beslut fattas i frågan, få avgiva detaljerat förslag

för de villkor och förutsättningar, som i huvudsaklig överensstämmelse

med vad djurgårdsintendenten i sådant hänseende föreslagit böra fästas vid

ett sådant beslut.

Byggnadsstyrelsen anförde rörande avtalet följande:

Det område, som ifrågasatts till överlåtelse å staden för Värtagasverkets

behov, är beläget inom de delar av Norra Djurgården, som enligt det av

s. k Djurgårdssakkunniga den 15 maj 1917 avgivna betänkandet avsetts att

for framtiden bevaras såsom naturlig park. Vid ett besök på platsen kan

man bilda sig en klar föreställning, huru det till överlåtelse nu avsedda området

på ett synnerligen ödesdigert sätt skulle gripa in i detta parkområde.

Dasverksanläggningen skulle härigenom så att säga rycka alltför tätt inpå

de särdeles natursköna partierna vid Fiskartorpet och Uggleviken, och de

vanprydande kolupplagen med sina höga krananordningar o. d. skulle komma

störande nära den livligt trafikerade huvudvägen ut mot Fiskartorpet, vilken

väg till följd av terrängförhållandena icke torde kunna flyttas.

Av den i denna försäljningsfråga förebragta utredningen framgår emellertid,

att andra möjligheter förefinnas för tillgodoseende av gasverkets behov

av ökat utrymme och att ifrågavarande kolupplag sålunda skulle kunna förläggas

till annan plats. En sådan förläggning torde visserligen komma att

för staden medföra större anläggnings- och driftskostnader, men byggnadsstyrelsen

finner att de rent ekonomiska synpunkterna i förevarande fall icke

böra få vara ensamt utslagsgivande. Enligt byggnadsstyrelsens mening

måste nämligen de sålunda uppkommande merkostnaderna anses mer än väl

uppvägas av den fördel stadens innevånare hava av att ett vanprydande och

även ur andra synpunkter störande intrång icke göres inom här ifrågakomna,

såsom sport- och rekreationsplats så omtyckta parti av Djurgården.

Byggnadsstyrelsen anser sig på grund av vad sålunda anförts böra på det

bestämdaste avstyrka en överlåtelse till staden av förenämnda område invid

Värtagasverket.

Beträffande dispositionen av de genom avtalet inflytande medlen

yttrade sig riksräkenskapsverket oell statskontoret. Riksräkenskapsverket förklarade

sig icke hava något att erinra mot fastighetskommissionens förslag.

Statskontoret anförde, att ehuru det kunde ifrågasättas, örn försäljningssumman

för det område i Yetenskapsstaden, som skulle inköpas av Stockholms''

stad, bolde tillgodoföras fonden för anordnande av lokaler för statens

ämbetsverk i huvudstaden, statskontoret funne sig icke hava tillräckliga skäl

för frångående av kommissionens förslag härutinnan. Djurgårdsintendenten

hemställde, såsom i det föregående nämnts, att de vid överlåtelse av området

invid Värtagasverket inflytande medlen måtte tillgodoföras djurgårdsfonden.

De betänkligheter mot avtalet i fråga, som sålunda framställts av åtskilliga

myndigheter, hava föranlett, att ytterligare utredning företagits för ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

rönande, huruvida ej Värtagasverkets ifrågasatta utvidgning skulle kunna

ske med något mindre inkräktning å Djurgårdens nuvarande naturparksområde,

än förberörda, mellan fastiglietskommissionen och stadens delegerade

avslutade preliminära kontrakt innebar. I anslutning härtill hava förnyade

underhandlingar mellan kronans fastighetskommission och stadens vederbörande

myndigheter ägt rum.

Med skrivelse till Kungl. Majit den 14 november 1931 har fastighetskommissionen

överlämnat ett med stadens förhandlingsdelegerade avslutat nytt

avtal rörande överlåtelse till staden av visst område av Norra Djurgården.

Sistnämnda avtal jämte karta, utvisande det däri avsedda området, torde

få såsom bilagor fogas vid detta protokoll.

Kommissionen yttrar huvudsakligen följande:

I sin skrivelse den 16 februari 1931 anförde fastiglietskommissionen beträffande

då föreliggande avtal bland annat, att till grund för förhandlingarna

rörande försäljningen av det avsedda området läge en framställning fran stadens

förhandlingsdelegerade, vilka därvid hänfört sig till en utredning fran

styrelsen över Stockholms stads industriella verk, ävensom att kommissionen

ansett sig icke kulina motsätta sig stadens önskan att forvarva området i

fråga. Under den fortsatta behandlingen av avtalsfrågan yppades fran olika

håll ur naturskyddssynpunkt betänkligheter mot den ifrågasatta upplåtelsen,

varvid även framkommo yrkanden på förnyad utredning, huruvida icke overlåtelseområdets

areal skulle kunna minskas utan att därigenom alltför stora

svårigheter bereddes för den utvidgning av gasverksrorelsen, vartill det

ifrågavarande området avsåges. Stadens vederbörande myndigheter igångsatte

utredning i dylikt syfte, och i avbidan på utredningarnas slutförande

f1(.j. förberörda villkorliga överlåtelseavtal förfalla. Stadens förhandlings

delegerade hava innevarande höst meddelat kronans fastighetskommission

av år 1925, att nämnda utredning slutförts, ävensom att densamma givit vid

handen, att området för gasverkets utvidgning skulle kunna minskas fran

cirka 31,000 till cirka 25,000 kvadratmeter. Med utgående härifrån har mellan

fastighetskommissionen och stadens. fastighetsnämnd träffats det nya

avtal, som med skrivelsen överlämnas till Kungl. Majit. Avtalet ansluter

sig till det tidigare, och har med hänsyn till minskningen i arealen tran

31,000 till 25,000 kvadratmeter köpeskillingen i motsvarande omfattning nedsatts

eller från 550,000 till 450,000 kronor.

De genom avtalet inflytande medlen synas lämpligen kunna tillföras statsverkets

fond för anordnande av lokaler för statens ämbetsveik i huvudstaden.

Över detta nya avtal hava utlåtanden avgivits den 12 december 1931 av

riksmarskalksämbetet, som vid sitt utlåtande fogat yttrande av djurgårdsintendenten,

och den 3 i samma månad av byggnadsstyrelsen.

Riksmarskalksämbetet anför bland annat:

Uti infordrat yttrande av den 5 december 1931 har intendenten för Djurgården

erinrat örn vad han i skrivelse den 25 februari 1931 yttrat med anledning

av kronans fastighetskommissions av år 1925 skrivelse den Ib februari

1931 och därvid fogade, mellan kommissionen å kronans vägnar och

Stockholms stads fastighetsnämnd å stadens vägnar avslutade villkorliga

avtal den 29 januari/13 februari 1931, enligt vilket staden skulle av kronan

för en köpeskilling av 550,000 kronor förvärva ett område om cirka 31,000

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

kvadratmeter å Norra Djurgården att användas för utvidgning av stadens

gasverksanläggning vid Värtan och anför vidare:

»Efter r i k s m ar skal k s arn b e t e t s avstyrkande oell då från olika håll ur naturskyddssynpunkt

betänkligheter yppades mot den ifrågasatta upplåtelsen, fick

sedermera det villkorliga överlåtelseavtalet förfalla. Det nya avtalet av

den 2/6 november 1931, som nu till Kungl. Majit överlämnats, ansluter sig

till det tidigare, dock med den ändring att gränslinjen A—B, enligt avtalet

bifogade karta Pl. A. förlagts mera åt öster, varigenom gränsen i nordväst,

sorn enligt föregående avtal på ett ställe kom att gå på ett avstånd från

i lskartorpsvägen av endast 11 meter, nu kommer att på motsvarande plats

gå omkring 50 meter därifrån. Härigenom skulle området för gasverkets

utvidgning komma att minskas från cirka 31,000 till cirka 25,000 kvadratmeter.

Att genom områdets förläggning längre i öster något vunnits, kan

icke förnekas, men kvar står dock, att tillkomsten av ett kol- och koksupplag

å denna del av Norra Djurgården, med framförande på stor höjd av en

elika 100 meter bred brokran över området, helt oell hållet kommer att

förvandla denna trakts karaktär och blir till stora olägenheter i olika avseenden.

Ur djurgårdssynpunkt är det därför synnerligen beklagligt, örn

någon annan lösning för frågan örn behovet av utvidgning för gasverksrörelsen

icke skulle kunna finnas.»

Riksmarskalksämbetet kan för sin del icke annat än instämma med djurgardsintendenten

att, även örn det område som genom det nu föreliggande

förslaget är ifrågasatt att överlämnas till gasverket något minskats, faktum

dock kvarstår att tillkomsten av ett kol- och koksupplag å denna del av

Norra Djurgården skulle i hög _ grad vanpryda ett av Norra Djurgårdens

mest natursköna partier. De invändningar, särskilt ur naturskyddssynpunkt,

som riksmarskalksämbetet i sin skrivelse den 27 februari 1931 anfort

mot det då föreliggande förslaget, torde enligt riksmarskalksämbetets

asikt fortfarande vara fullt befogade, och riksmarskalksämbetet anser sig

på grund härav sakna anledning att frångå den ståndpunkt ämbetet då

intog i frågan.

För den händelse emellertid Kungl. Majit med riksdagen icke desto mindre

skulle finna skäl, att med godkännande av det nu framlagda mellan Kungl.

Majit och kronan, å ena sidan, och Stockholms stad å den andra upprättade

preliminära avtal medgiva den däri föreslagna markupplåtelsen till Stockholms

stad, tillåter^ sig riksmarskalksämbetet framhålla nödvändigheten av

att vid denna upplåtelse . fästas i huvudsak följande från djurgårdsförvaltnmgens

sida uppställda villkor nämligen, att inhägnaden kring området skall

godkännas av riksmarskalksämbetet, att området skall användas för det avsedda

ändamalet och att ett uthyrande härav eller uppförande av byggnader

å detsamma icke får företagas, att, i stället för den nu över området

löpande gångvägen, på gasverkets bekostnad och efter djurgårdsförvaltmngens

närmare anvisningar ny gångväg skall anläggas utmed Fiskartorpsvägen,

att på grund av gångvägens förändrade läge belysning anordnas å

k lskartorpsvägen från Gas verks vägen åtminstone fram till Fiskartorpet, att

den kvarblivande delen av gångvägen mellan gränslinjen A—B och Fiskartorpsvägen

på gasverkets bekostnad och genom dess försorg skall utläggas

och som ängsmark iordningställas, att från området någon väg icke får

upptagas mot Fiskartorpsvägen, att det nu genom området i öppna diken

gående avloppet från Uggleviken och Storängsbotten genom gasverkets försorg

och på dess bekostnad ordnas, samt att på gasverkets bekostnad såväl

Untraledningen, därest denna, såsom avsetts, icke skulle kunna höjas medels

användande av specialstolpar, som även Djurgårdens elektriska led
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 42.

ningar på elen sträcka, där omläggning måste bli en följd på grund av områdets

användande som kabelupplagsplats, förläggas i jordkablar.

I sin förut omförmälda skrivelse Ilar kronans fastighetskommission slutligen

föreslagit att, örn det ifrågavarande avtalet kommer till stånd, de inflytande

medlen lämpligen böra tillföras statsverkets fond för anordnande av lokaler

för statens ämbetsverk i huvudstaden. Då emellertid vid tidigare skedda

försäljningar av djurgårdsmark de härför influtna medlen plägat tilläggas

den under statskontorets förvaltning stående s. k. djurgårdsfonden, får nksmarskalksämbetet

föreslå, att även nu ifrågavarande medel tillföras denna

fond.

Byggnadsstyrelsen har anfört följande:

I utlåtande den 26 februari 1931 avstyrkte byggnadsstyrelsen på det bestämdaste

en överlåtelse till staden av det då ifrågasatta området örn 31,000

kvadratmeter. I det nu föreliggande förslaget Ilar området minskats till

25,000 kvadratmeter. Enligt det tidigare förslaget sträckte sig detta visserligen

något längre mot Fiskartorpsvägen, så att det kortaste avstandet mellan

det blivande kolupplaget och denna väg var omkring 11 meter. Genom det

nya förslaget ökas detta avstånd något, dock endast till omkring 50 meter

öppen terräng. Detta kan alltså praktiskt taget näppeligen sägas innebära

någon påtaglig förbättring. Ingreppet i djurgårdsnaturen är i det hela lika

ödeläggande för landskapsbilden, under det att det senare forslaget ur trevnadssynpunkt

möjligen kan sägas vara något mindre störande för dem, som

besöka trakten

Då det emellertid icke lärer vara möjligt att pa annat sätt för rimliga

kostnader åstadkomma den behövliga utvidgningen av gasverkets kollager,

synes det alltså icke låta sig göra att förhindra detta ödesdigra intrång i

det vackra och minnesvärda parkområdet, en omständighet, som byggnadsstyrelsen,

helt säkert i likhet med huvudstadens invånare, icke kan nog

beklaga. . , . . ,

Mot den föreslagna köpeskillingen har byggnadsstyrelsen tor sm del icke

något att erinra.

Genom beslut den 7 december 1931 hava Stochholms stadsfullmäktige godkänt

det sålunda senast träffade avtalet, vilket beslut blivit fastställt av

Överståthållarämbetet den 28 i samma månad.

Ett upplåtande av ifrågavarande område å Norra Djurgården till beredande

av ökat utrymme för kol- och koksupplag vid Yärtagasverket kommer

att för denna del av Djurgården innebära ett intrång av sådan beskaffenhet,

att jag icke kan undgå att i likhet med flertalet av dem, som jttrat sig i

ärendet, finna en dylik åtgärd ägnad att ingiva betänkliglietei med liänsj n

till Djurgårdens karaktär av naturpark samt folkpark för främst huvudstadens

befolkning. Å andra sidan har emellertid med styrka gjorts gällande att,

sedan en gång med kronans medverkan — genom Hjorthagsområdets försäljning

till staden — stadens gasverk blivit förlagt till denna del av Djurgården,

gasverket också borde beredas möjlighet att förvärva föi dess utveckling

därstädes oundgängligen erforderliga områden. Visserligen skulle

för tillgodoseendet av det föreliggande behovet av ytterligare upplagsplatser

särskilt det såsom alternativ II betecknade förslaget kunna tänkas ifrågakomma.

Då detta alternativ avser till gasverket redan upplåtet område, skulle

vid en sådan lösning gasverkets behov av ytterligare djurgårdsmark tills
-

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 42.

vidare undanskjutas. Sistberörda alternativ skulle dock för gasverksdriften

ställa sig så avsevärt sämre i ekonomiskt och tekniskt hänseende, att det

från stadens sida ansetts icke böra användas.

Yarje intrång i Djurgårdens nuvarande parkområde måste ju närmast och

på ett kännbart sätt drabba Stockholms stad och dess invånare. Vid sådant

förhållande lärer man vid bedömande ur statens synpunkt av det föreliggande

spörsmålet vara berättigad utgå från att Stockholms stad icke skulle

påkalla ett dylikt ingrepp annat än efter grundligt övervägande och av tvingande

skäl. Med hänsynstagande härtill och i betraktande av vad från

stadens sida anförts har jag, ehuru det i och för sig måste anses föga tilltalande

att ifrågavarande del av Djurgården måste tagas i anspråk för

berörda ändamål, vid vägandet av skälen för och emot bifall till det föreliggande

avtalet stannat för att ansluta mig till den av fastighetskommissionen

intagna ståndpunkten, att kronan icke bör motsätta sig stadens nu

gjorda framställning.

Jag finner mig sålunda böra tillstyrka ett godkännande för kronans del

av det senast uppgjorda avtalet. Att däri intaga de särskilda, av riksmarskalksämbetet

ifrågasatta köpevillkoren synes icke erforderligt.

Yad angår dispositionen av de på grund av avtalet inflytande medlen,

450,000 kronor, ansluter jag mig till det av fastighetskommissionen framförda

förslaget att medlen tillföras fonden för anordnande av lokaler för

statens ämbetsverk i huvudstaden. I anledning av vad riksmarskalksämbetet

härutinnan anfört må erinras därom, att enligt hittills följd praxis vid försäljning

av Djurgården tillhörande mark djurgårdsfonden och djurgårdskassan

tillförts andel av de vid försäljningen inflytande medlen allenast i den mån

(ljurgarclskassans inkomster minskats i följd av försäljningen.

Slutligen torde här även få framhållas, att såsom villkor för avtalets giltighet

stadgats, att det skall hava av Kungl. Majit och riksdagen godkänts

före den 1 april 1932.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

dels godkänna ifrågavarande, av kronans fastighetskommission

å Kungl. Majits och kronans vägnar samt Stockholms stads

fastighetsnämnd å stadens vägnar avslutade, den 2 och den

0 november 1931 dagtecknade avtal örn överlåtelse till staden

av visst område å Djurgården,

dels och besluta, att genom avtalet inflytande medel skola

tillföras fonden för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk

i huvudstaden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 42.

13

Bilaga 1.

Mellan Kungl. Majit och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra

sidan, har träffats följande

Avtal.

§ I
Kungl.

Majit och kronan försäljer härmed till Stockholms stad emot

en köpeskilling av fyrahundrafemtiotusen (450,000) kronor det a den harvid

fogade kartan Pl. Å. med grön kantfärg och bokstäverna A, B, C och A

betecknade området, som, i areal innehållande cirka 2ö,000 kvadratmeter,

utgör del av stadsägan nr 22 + 23 + 24 + 25 i Yetenskapsstaden har i staden.

§ 2-

Det överlåtna området skall av staden tillträdas den 1 april 1932, da

staden till kronan kontant erlägger den överenskomna köpeskillingen.

§ 3-

Staden skall äga att enbart med stöd av detta avtal, och sålunda utan

att något särskilt köpebrev eller annan ytterligare köpehandling av kronan

utfärdas, söka och erhålla lagfart å den fasta egendom, som staden genom

detta avtal förvärvar, så snart avtalet blivit, i enlighet med vad i § 7 bär

nedan sägs, godkänt ej mindre för stadens del av staffsfullmaktige genom

beslut, som blivit i vederbörlig ordning fastställt, än även for kronans del

av Kungl. Majit och riksdagen.

§4-

De enligt gällande taxa beräknade kostnaderna för avstyckning av det

överlåtna området, ävensom alla kostnader för stadens lagfart a området,

skall staden ensam vidkännas.

§5-

Kronan garanterar, att det överlåtna området icke besväras av någon

inteckning.

§ 6-

Staden uppbär den avkastning av det överlåtna området, som belöper på

tiden från och med tillträdesdagen, samt ansvarar för områdets på samma

tid belöpande skatter och onera.

§ 7-

Har detta avtal icke blivit godkänt av stadsfullmäktige före den 1 januari

1932 genom beslut, som varder vederbörligen fastställt, och av Kungl. Majit

och riksdagen före den 1 april 1932, skall avtalet anses hava till alla delar

förfallit.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 42.

Härav äro två likalydande exemplar upprättade och växlade.

Stockholm den 2 november 1931.

För Kungl. Majit och kronan:

Kronans fastighetskommission

av år 1925

S. H. Kvarnzelius.

Anders Anderson. Sten Stendahl.

Bevittnas:

Sten Grönvall. Tage Wärn.

Stockholm den 6 november 1931.

För Stockholms stad:

Bess fastighetsnämnd:

Harry Sandberg.

i M. Sellberg.

Bevittnas:

Karl W. Ericsson. Alice Hallberg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

15

Bilaga 2.

%. %

OmAr 25000 m

to rcL/ntj

A-B-C-A = område vilket överlåtes till Stockholms stad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:41 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan kronan oell Stockholms stad örn överlåtelse av visst områd a1 i texten
  2. JoU 1932:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad örn överlåtelse av visst område å Djurgården m s. 1 i texten