Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande av återbetalningsskyldighet för felaktigt uppburen arrendeavkomst av stadskomministerns löningsjord i Linköping

1932-01-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:43, Angående efterskänkande av återbetalningsskyldighet för felaktigt uppburen arrendeavkomst av stadskomministerns löningsjord i Linköping

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts -proposition Nr 43.

1

Nr 43.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående efterskänkande

av återbetalningsskyldighet för felaktigt uppburen arrendeavkomst

av stadskomministerns löningsjord i Linköping;

given Stockholms slott den 22 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sam. Stadener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

januari 1932.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gtllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Hansén, Jepfsson, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Stadener anför härefter:

Under förevarande punkt anhåller jag att få anmäla ett ärende rörande

efterskänkande av återbetalningsskyldighet för arrendeavkomst av stadskomministerns

löningsjord eller stadsägan nr 2106 i Linköpings stad, vilken

avkomst komministern i Linköpings och S:t Lars församlingars pastorat

Gustaf Rudolf Raginius Andersson felaktigt uppburit från början av innevarande

löneregleringsperiod för prästerskapet i pastoratet den 1 maj 1919

och till utgången av ecklesiastikåret 1928/1929.

Under närmast föregående löneregleringsperiod åtnjöt stadskomministern

i Linköping avkomstcn av ifrågavarande löningsjord, men i den för prästerBihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. 36 höft. (Nr 43 44.) 1

Efterskänkande

av

återbetalningsskyldighet

för felaktigt

uppburen

arrendeavkomst

av

stadskomministerns

löningsjord i

Linköping.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

skåpet i nämnda pastorat den 11 juli 1918 fastställda löneregleringsresolutionen

finnes sagda jord icke omnämnd. Emellertid har avkastningen av

jorden, som icke utarrenderats av länsstyrelsen i Linköping, jämväl efter

den nya löneregleringens ikraftträdande disponerats av komministern i domkyrkoförsamlingen

Andersson.

Sedan det blivit upplyst, att Andersson på grund av misstag uppburit

ifrågavarande arrende, har Andersson den 30 juni 1930 i en till Kungl.

Maj:t ingiven ansökning — med framhållande att han handlat, i god tro,

så mycket mer som han i ärendet rådfrågat stadens borgmästare, och med

hänvisning till ett vid ansökningen fogat kvitto, utvisande att han till

pastoratets prästlönekassa inbetalat av honom för nämnda stadsäga uppburet

arrende av 500 kronor för ecklesiastikåret den 1 maj 1929—den 30 april

1930 — anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta härvid bero.

I ärendet hava yttranden till en början avgivits av vederbörande kyrkoråd

och kontraktsprost, domprosten i Linköping Sven Carlson, samt den 30 juli

1930 av domkapitlet i Linköping, den 13 augusti 1930 av länsstyrelsen, den

12 september 1930 av kammarkollegiet och den 30 september 1930 av

statskontoret, varjämte domprosten Carlson inkommit med en utredning i

ämnet.

Kyrkorådet, domprosten Carlson och domkapitlet hava tillstyrkt bifall till

ansökningen, ocb länsstyrelsen har förklarat sig intet hava att erinra mot sådant

bifall.

Kammarkollegiet har anfört:

Sökandens komministerslön för ecklesiastikåret 1930/1931 kan, inberäkna!

provisorisk tilläggslön och dyrtidstillägg, beräknas till omkring 7,800 kronor,

vartill kommer förmånen av fri bostad. För år 1929 har sökanden taxerats

enligt kommunalskattelagen till 9,870 kronors inkomst (av tjänst eller tillfällig

förvärvsverksamhet) samt enligt förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt till 8,410 kronor.

Enligt från sökanden inhämtad uppgift uppgå de av honom under ecklesiastikåren

1919/1929 oriktigt uppburna arrendemedlen till sammanlagt 5,140

kronor.

Till bestridande av de för prästerskapets i Linköpings pastorat fastställda

löner och arvoden tagas i anspråk allenast de i 19 § 1 mom. löneregleringslagen

omförmälda församlingsavgifter, under det avkoinsten av de inom

pastoratet belägna prästerliga löneboställena och övriga så kallade lokala

avlöningstillgångar i sin helhet inlevereras till kyrkofonden.

Beträffande själva saken finner kollegiet sig så mycket mindre kunna tillstyrka

ett efterskänkande av de prästerliga avlöningstillgångarnas rätt med

avseende å ifrågakomna arrendemedel som, såvitt handlingarna utvisa, några

ömmande omständigheter i förevarande fall icke föreligga. Däremot torde

vara billigt, att återbetalningen av de oriktigt uppburna arrendemedlen

underlättas för sökanden genom att medgivande lämnas honom att verkställa

återbetalningen genom avbetalningar under viss tidsperiod, exempelvis

under en tid av högst 5 år.

På grund av det anförda hemställer kollegiet, det täcktes Kungl. Maj:t,

med avslag å ansökningen, förklara hinder icke möta för länsstyrelsen att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 43. 3

medgiva sökanden anstånd med återbetalningen av arrendemedlen, på sätt

nyss nämnts, dock icke för längre tid än fem år.

Statskontoret har ansett sig icke heller kunna tillstyrka bifall till ansökningen

utan anslutit sig till vad kammarkollegiet framhållit. Skulle Kungl.

Maj:t finna skäl att för ett underlättande av återbetalningen av de uppburna

arrendemedlen medgiva sökanden längre amorteringstid än den kammarkollegiet

föreslagit, exempelvis tio år, hade statskontoret icke något att

erinra häremot.

Domprosten Carlsons utredning har följande lydelse:

Sedan jag den 1 maj 1927 tillträtt domprost- och kyrkoherdebefattningen

i Linköpings och S:t Lars församlingars pastorat samt från och med nämnda

dag inträtt såsom kontraktsprost i Linköpings domprosteri, anhöll jag hos

kronokassören och mantalsskrivningsförrättaren i Linköpings stad, Henrik

Häger, att erhålla förteckning över samtliga ecklesiastika boställen och jordar

inom Linköpings stad, för att jag i egenskap av ordförande i pastoratets

gemensamma kyrkoråd skulle kunna uppgöra vederbörlig tablå över prästerskapets

inom pastoratet avlöning samt såsom kontraktsprost skulle äga

möjlighet att öva kontroll över från pastoratets löneboställen inflytande arrenden.

Då jag erhöll denna begärda uppgift, saknades däri stadskomministerns

löningsjord eller stadsägan nr 2106 i Linköpings domkyrkoförsamling.

Då jag emellertid någon gång under försommaren 1929 tillsammans med

bemälde kronokassör och man talsskri vningsförrättare genomgick mantalslängden

över Linköpings stad, kom han att för mig omnämna ifrågavarande

stadskotnministerns löningsjord, om vilken jag förut ej hört talas.

Jag gjorde då förfrågan hos länsstyrelsen, om denna löningsjord vore utarrenderad

genom länsstyrelsens försorg, vilket förklarades icke vara förhållandet.

Därefter vände jag mig till komminister Andersson, som upplyste

mig, att han alltsedan sitt tillträde av komministerbefattningen i Linköpings

pastorat den 1 november 1911 disponerat och allt fortfarande disponerade

jorden i fråga, således även efter den nya löneregleringens ikraftträdande

den 1 maj 1919. Några donationshandlingar kunde icke anträffas, vilka

syntes berättiga komminister Andersson att uppbära avkomsten av jorden

i fråga. Ansvaret för det gjorda misstaget synes ej åvila komminister Andersson

ensam, ity att pastoratets gemensamma kyrkoråd vid det förarbete, som

ålåg detsamma vid förberedelserna till den blivande nya lönereglering, som

trädde i kraft 1 maj 1919, borde ha uppgivit även denna löningsjord, varjämte

det ålegat dåvarande kontraktsprosten i domprosteriets kontrakt att

tillse, att samtliga ecklesiastika löneboställen m. m. inom pastoratet medtagits.

På grund av detta fördelade ansvar ber jag att på det livligaste få tillstyrka,

att komminister Andersson befrias från återbetalningsskyldighet, helst som

han ännu ej lyckats bliva skuldfri och hans familj under de senare åren

hemsökts av sjukdom, varför det för honom skulle medföra en oerhörd svårighet

och icke ringa ekonomiska bekymmer att kunna återbetala en så stor

summa, som det här gäller. Utdebiteringen till prästlöner inom Linköpings

pastorat är så ringa, att all avkastning av pastoratets löneboställen årligen

inbetalas till kyrkofonden, för vilken det torde betyda föga, om dessa felaktigt

bekomna arrenden återbetalas eller icke, varemot en återbetalning för

komminister Andersson skulle betyda, såsom nämnts, en oerhörd svårighet.

Till sist ber jag att få framhålla, att komminister Andersson troget verkat

såsom komminister i Linköpings pastorat sedan den 1 november 1911.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 43.

Sedan härefter domprosten Carlson anmält, att komminister Andersson

avlidit den 19 mars 1931, efterlämnande änka och två söner, har kammarkollegiet

i förnyat utlåtande den 31 mars 1931 anfört:

Med hänsyn till det förändrade läge, vari frågan kommit genom komminister

Anderssons frånfälle, och till ovissheten huruvida ett efterskänkande

av beloppet i fråga, i händelse ett sådant medgåves, skulle komma hans

änka och barn till godo, hemställer kollegiet, att den av honom gjorda

framställningen icke måtte föranleda någon Kuugl. Maj:ts åtgärd.

I en sedermera till Kungl. Maj:t inkommen skrift hava Anderssons änka

Helena Sofia Elisabet Andersson, född Törnblom, samt makarnas två söner

Olof Gustaf Samuel Andersson, född den 21 juli 1907, och Sven-Åke Gustaf

Andersson, född den 22 augusti 1909, förklarat sig fullfölja den gjorda ansökningen

och såsom stöd härför åberopat, att ehuru stärbhusets ifrågavarande

skuld å 5,000 kronor jämte ränta icke medräknats i boets skulder,

bouppteckningen likväl utvisade en behållning av endast 31 kronor 48 öre,

enligt vad framginge av vid skriften fogat transsumt.

Departe- Sedan komminister Andersson nu avlidit, skulle återbetalningsskyldigmentschefen.

heten för ifrågavarande arrendeavkomst, som han obestridligen uppburit i

god tro och som, utom räntor, uppgår till 5,000 kronor, åligga hans stärbhusdelägare.

Med hänsyn till stärbhusets ekonomiska ställning synas starka

billighetsskäl tala för att förevarande återbetalningsskyldighet får efterskänkas.

Enligt vad som framgår av domprosten Carlsons yttrande, skulle medlen i

sin helhet hava ingått till kyrkofonden. Då i förevarande fall fråga är om

efterskänkande av ett kyrkofonden lagligen tillkommande inkomstbelopp, torde

för bifall till ansökningen erfordras medgivande av riksdag och kyrkomöte.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för sin del medgiva, att återbetaluingsskyldigheten för

av framlidne komministern i Linköpings pastorat G. R. R.

Andersson för tiden den 1 maj 1919—30 april 1929 felaktigt

uppburen avkastning av stadsägan nr 2106 i Linköpings

stad må efterskänkas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

I. A. Hedenlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:69 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis, proposition angående efterskänkande av återbetalning sskyldighet för felaktigt uppburen arrendeavkomst av a1 i texten
  2. 1LU 1932:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av återbelalningsskyldighet för felaktigt uppburen arrendeavkomst av stadskomminister s. 1 i texten