Sök i Ratio Lex

Angående anslag åt docenten vid universitetet i Lund G. R. Raquette

1932-01-22 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:48, Angående anslag åt docenten vid universitetet i Lund G. R. Raquette

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

1

Nr 48.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag åt docenten

vid universitetet i Lund G. R. Raquette; given

Stockholms slott den 22 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sam. Stadener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

GIrde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gtllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Härefter anförde departementschefen, statsrådet Stadener:

Jag anhåller att under förevarande punkt få anmäla frågan om anslag

åt docenten vid Lunds universitet G. R. Raquette. I detta hänseende vill

jag då till en början erinra om följande.

I en inom andra kammaren vid 1931 års riksdag väckt motion, nr 177,

hemställdes, att riksdagen måtte besluta om beviljande å allmänna indragningsstaten

av nödigt anslag för upprättande av en personlig lärarbefattning

i turkisk språkvetenskap eller turkologi vid Lunds universitet för docenten

Gustaf Richard Raquette.

Till stöd för detta förslag anfördes i motionen följande:

Studiet och kännedomen av de turkiska språken har under de närmast

förflutna decennierna blivit allt nödvändigare för de västerländska folken.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. 39 käft. (Nr 48.)

Anslag åt

docenten vid

universitetet

i Lund G. R.

Raquette.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

Turkiet har efter sin energiskt genomförda självständighetskamp och efter

sin lika energiskt bedrivna frigörelsekamp från österländska fördomar och

österländsk avskildhet blivit en faktor av betydelse i det europeiska ekononomiska

livet i dess helhet. Det är icke längre blott enskilda stormakter,

som på grund av sitt politiska inflytande kunna räkna med att träda i

ekonomisk förbindelse med detta de rika möjligheternas land; porten har

också öppnats för mindre nationer, och icke minst för dem. Till dessa

nationer hör också Sverige. Svensk företagsamhet har också redan i avsevärd

utsträckning börjat ägna sig åt den turkiska marknaden. Handelsförbindelser

ha knutits och svenska ingenjörer ha börjat ett pionjärarbete i

Mindre Asien. För att detta arbete skall byggas på en solid grundval fordras

emellertid att våra landsmän skulle kunna ha möjlighet att redan i

hemlandet inhämta kännedom om det turkiska språket och om den miljö,

i vilken de komma att verka.

Men även andra praktiska, om än icke ekonomiska, bevekelsegrunder tala

för åtgärder i sådant syfte. Arkiven i Konstantinopel ha nu öppnats för

europeisk forskning. Där ligga de turkiska urkunder, som behandla t. ex.

Karl XII:s vistelse i Ukraina och i Turkiet, ännu så gott som obearbetade.

Motsvarande material på turkiska i såväl svenska som ryska arkiv har likaledes

av brist på i turkiska hemmastadda svenska historiker i stort sett fått

ligga obegagnat. Den stora samling av ännu otolkade turkiska urkunder

från Gustav III:s dagar i vårt riksarkiv vittnar på samma sätt om vad saknaden

av inhemsk undervisning i turkiska betytt för vår historiska forskning.

Det vore icke en dag för tidigt, om nu den svenska ungdomen bereddes

tillfälle att taga upp uppgifter, som på grund av den bristande möjligheten

att förvärva nödiga språkkunskaper alltför länge fått vänta på bearbetning

och lösning.

Rent vetenskapligt sett har behovet av personer, vilka kunna ägna sig åt

turkspråkens studium, blivit trängande som aldrig tillförne. Turkiska språk

talas över ett väldigt område, som sträcker sig från det europeiska Bosnien

i väster ända till Stilla havet vid Asiens östra kust. Av de olika dialekter,

som av naturliga skäl utbildat sig på detta stora område, spela, rent vetenskapligt

sett, för ögonblicket de östturkiska dialekterna den största rollen.

De senaste årtiondenas överraskande och märkliga upptäckt av ett gammalt

mäktigt kulturcentrum i mitten av Asien, i det kinesiska Turkestan (särskilt

i Turfan), har verkat livande och befruktande på de turkologiska studierna

icke mindre än på de indoeuropeiska. I Turkestan möttes strömningar

från den europeiska västern och den indiska södern med den turkiska

och kinesiska kulturen, och här, omkring Taklamakanöknen, uppkom

under århundradena närmast efter Kristi födelse ett kulturcentrum, som

endast kan jämföras med det som tidigare uppstod och blomstrade kring

Medelhavets kuster. Det är den turkologiska vetenskapens angelägnaste

uppgift just nu att tolka de skriftverk, som från denna tid kommit till oss,

och att söka upptäcka och utsöndra den roll, som turkfolken spelat i den

samverkan, som inom sagda område uppkom mellan olika folk och religioner.

Till stöd för detta påstående vilja vi här anföra ett uttalande av den

framstående turkspråkkännaren, professorn vid Berlins universitet W. Bang

Kaup, i ett oss tillställt utlåtande: »Nödvändigheten av professurer i turkiska

blir allt kännbarare. Sedan Turfan-fynden blivit bekanta, har det visat sig,

att turkspråken, alldeles frånsett deras betydelse för den jämförande altaiska

språkvetenskapen, måste studeras även av det skäl, att på dessa språk före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

ligga utomordentligt viktiga religiösa verk, som gått förlorade på andra

språk; jag tänker särskilt på buddistiska och manekeiska skrifter.»

I Tyskland och Ryssland har man vidtagit åtgärder för att inom landet

kunna bearbeta det material, som av landets forskare hembragts från fyndområdena

i Asien. För Sverige torde det vara av största vikt att vara beredd

på att kunna motsvara de fordringar, som i detta avseende kunna

ställas på landets egna söner. Sven Hedins resor och forskningar röra sig

nämligen till allra största delen på just de fyndområden, som det här gäller.

Det vore att beklaga, om icke det omfattande material, som han kan väntas

hemföra och för vars tolkning och bearbetning han nödvändigtvis behöver

turkologiska experter, skulle kunna behandlas inom Sverige.

I betraktande av vad som här anförts torde det vara ställt utom allt

tvivel, att undervisning vid ett svenskt universitet i turkologi är ett trängande

behov ur ekonomisk, praktisk och vetenskaplig synpunkt.

Sedan några år tillbaka har också dylik undervisning bedrivits vid Lunds

universitet tack vare det förhållandet att vi i Sverige äga en man, som i

eminent grad är skickad för en uppgift av det slag, varom här är fråga.

Men fara föreligger för att inom kort denna undervisning kommer att upphöra,

därest icke särskilda åtgärder vidtagas för att densamma alltjämt skall

kunna uppehållas.

På grund av en enhällig framställning från filosofiska fakultetens humanistiska

sektion vid universitetet i Lund av den 11 mars 1924 meddelade

kanslern för rikets universitet efter hörande av konsistorierna i Lund och

Uppsala docentförordnande i ämnet turkisk språkvetenskap vid universitetet

i Lund åt dåvarande missionären Gustaf Richard Raquette. Då det nya

ämnet omfattades med intresse och den ena ansökningen efter den andra

ingick till Kungl. Maj:t om tillstånd att medtaga ämnet i filosofisk ämbetsexamen

och kandidatexamen och senare även i licentiatexamen, förordnades

docenten Raquette den 16 oktober 1925 att vara examinator i turkisk språkvetenskap

vid universitetet i Lund. Raquette har tilldelats docentstipendium.

Med oktober månads utgång 1931 har den tid förflutit, under vilken Raquette

får uppbära docentstipendium.

Efter den 1 november 1931 upphör sålunda möjligheten för det sydsvenska

universitetet att tillgodogöra sig denna utmärkta kraft för universitetsundervisningen.

Raquette torde nämligen icke vara i stånd att utan

ekonomiskt vederlag ägna sig åt vetenskapligt arbete. Den omständigheten,

att all undervisning i turkiska vid rikets universitet måste nedläggas, för

den händelse icke särskilda åtgärder vidtagas och faran av att Raquette

skulle bli tvungen att lämna det framgångsrika vetenskapliga arbete, som

han bedrivit, är anledningen till denna vår framställning. Det synes oss

nödvändigt, att Raquettes kraft bevaras åt forskningen och åt den svenska

universitetsundervisningen genom inrättande av en personlig lärarbefattning

för honom, och att på så sätt möjlighet beredes för fortsatt uppehållande

av den, såsom vi ovan visat, så betydelsefulla undervisningen i turkologien.

Om Raquettes kvalifikationer för att bekläda en sådan plats torde icke

föreligga något tvivel. Han är bevandrad i den i det nuvarande Turkiet

talade osman-turkiskan. Hans speciella gebit är emellertid östturkiskan,

lian torde utan något som helst tvivel vara den förnämste kännaren av de

nu levande östturkiska dialekterna. Hans 21-åriga vistelse i rl urkestan har

i detta fall givit honom ett övertag över alla andra. Detta förhållande är

sä mycket mera beaktansvärt, då, såsom vi ovan visat, det just iir de öst
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

turkiska dialekterna, som nu stå i centrum inom den turkologiska forskningen.

Med kännedom härom och med bekantskap med docenten Raquettes vetenskapliga

gärning under hans nu nära 7-åriga tjänstgöring vid Lunds universitet,

där han lyckats samla en grupp av unga och intresserade vetenskapsidkare

omkring sig och sin betydelsefulla forskning — av vilka lärjungar

två för närvarande arbeta på sin licentiatexamen i ämnet — framstår han

som omistlig för den svenska forskningens utveckling på detta ämnesområde.

, Redan då Raquette år 1923 sökte docenturen i turkisk språkvetenskap

vid Lunds universitet yttrade professor Bang Kaup, medlem av preussiska

vetenskapsakademien, såsom svar på en förfrågan rörande Raquettes kvalifikationer

följande: »Jag tillåter mig att på det varmaste rekommendera

den högtförtjänte missionären Gustaf Raquette. På hans förtjänster om

turkologien — han har i tyska och finska tidskrifter publicerat förträffliga

ting skall jag icke spilla några ord, då han tvivelsutan är en av de bästa

kännarna av östturkiskan. Däremot skulle jag vilja framhålla den stora

betydelse, som just östturkiskan äger, å ena sidan för turkspråkens jämförande

grammatik såsom ättlingen till uiguriskan, å andra, och alldeles

speciellt därför, att i den ligger nyckeln till Turfan-fynden och därmed till

hela den rika litteratur, som kastar ett så oanat ljus över manikeismens

och buddismens historia. Här skulle Raquette själv''kunna uträtta förträffliga

ting och också tillföra denna unga vetenskap de unga krafter som den

så väl behöver.»

I ett nytt utlåtande, som professor Bang Kaup nu på vår önskan avgivit,

yttrar han bland annat följande: »Av utgivandet och tolkningen (av Turfanfynden)

ha alla folk samma intresse, och edert kära Sverige skulle i detta

fall så mycket mindre stå tillbaka, som en av edra landsmän är en alldeles

förträfflig kännare av de centralasiatiska turkdialekterna, en man som andra

länder avundas eder: docent G. Raquette. Han känner land och folk som

ingen annan, han har skrivit förträffliga ting därom; han har också från

sina resor hemfört mycket värdefullt språkligt och folkloristiskt material,

som ännu är outgivet och på vilket vi alla med spänning vänta, bl. a. därför,

att det kan göra den jämförande sagoforskningen stora tjänster. Det

vore alltså utomordentligt önskvärt, om en turkologisk professur kunde inrättas

för docent Raquettes räkning, som kunde tillåta honom att i lugn

och ro bearbeta och utgiva sina skatter och sörja därför, att unga män utbildas

till att deltaga i vårt arbete och befordra det.»

Vi tro oss med tillförsikt kunna vädja till svenska riksdagens insikt om

nödvändigheten att undvika slöseri med våra kulturella värden lika väl som

med de materiella. Det måste betraktas som en angelägenhet av största

vikt, att en man med docenten Raquettes kapacitet icke i förtid dömes till

vetenskaplig overksamhet utan beredes möjlighet att fullfölja en i sin bästa

utveckling stående forskargärning, som har en så vidsträckt betydelse för

vårt kulturella liv.

Vid motionen voro fogade dels meritförteckning för docenten Raquette,

dels ock åtskilliga intyg av utländska vetenskapsmän rörande Raquettes

kompetens och vetenskapliga forskningar. Beträffande innehållet i dessa

tillåter jag mig hänvisa till vissa vid nämnda motion i tryck fogade bilagor.

Sammansatta stats- och bankoutskottet anförde i utlåtande i anledning

av sagda motion:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj\ts proposition Nr 48.

De skäl, som av motionärerna anförts för att möjlighet måtte beredas

docenten Raquette att jämväl i fortsättningen bedriva sin forskar- och lärargärning

vid universitetet i Lund, hava visserligen synts utskottet beaktansvärda.

Men utskottet har icke ansett sig kunna förorda, att riksdagen skulle

på grundvalen av ett motionsvis framställt förslag fatta beslut om upprättandet

av en personlig lärarbefattning för docenten Raquette. Utskottet är

av den uppfattningen, att förslag i ett ämne av förevarande art bör föreläggas

riksdagen av Kungl. Maj:t.

Utskottet slutade med att hemställa, att förevarande motion icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda, och denna utskottets hemställan bifölls

av riksdagen.

Förslag föreligger nu från universitetet i Lund i enahanda syfte som den

vid 1931 års riksdag väckta motionen.

I en till filosofiska fakultetens vid universitetet i Lund humanistiska sektion

ställd skrivelse anhöllo professorerna vid universitetet S. Agrell och L.

Weibull under hänvisning till de vid ovanberörda motion fogade bilagorna

rörande Raquettes meriter, att sektionen ville hos Kungl. Maj:t göra framställning

om avlåtande till riksdagen av proposition om beviljande å allmänna

indragningsstaten av nödigt anslag för upprättande av en personlig

lärarbefattning i turkologi vid universitetet för Raquette.

Efter en erinran om innehållet i ovanberörda motion och om vad i frågan

förekom vid 1931 års riksdag förklarade sig Agrell och Weibull helt instämma

i den i sagda motion anförda motiveringen. De sade sig anse det ur vetenskaplig

synpunkt, såväl ur rent språklig som historisk, av största vikt, att undervisningen

i turkologi fortfarande kunde upprätthållas vid universitetet, varjämte

de framhöllo, att det icke torde föreligga något tvivel om att Raquette såsom

den förnämste kännaren av de nu levande östturkiska dialekterna ägde de kvalifikationer,

som erfordrades för att vid universitetet alltjämt företräda denna

av honom under sju läsår med så stor förtjänst redan uppehållna undervisning.

Professor Weibull överlämnade härjämte till sektionen en skrivelse från

professorn vid Köpenhamns universitet I. Östrup rörande Raquettes vetenskapliga

kompetens. Beträffande innehållet i denna skrivelse hänvisar jag

till handlingarna i ärendet.

Sektionen beslöt ingå med framställning om upprättande av en personlig

lärarbefattning i turkologi vid universitetet för Raquette. Fem av sektionens

nio ledamöter åberopade därvid av professorn C. A. Moberg anförd

motivering av följande lydelse:

Utan att kunna göra den av förslagsställarna eller av riksdagsmotionen

förebragta motiveringen helt till min egen vill jag dock för min del tillstyrka

förslaget. Det har varit lyckligt och till gagn för vetenskapen, att

den humanistiska sektionen varit i tillfälle att så länge med ett docentstipendium

stödja docenten Raquettes vetenskapliga verksamhet vid universitetet.

När detta nu på grund av gällande bestämmelser icke längre

kan ske, åtminstone icke med samma säkerhet som hittills, är det efter

min mening riktigt, att någon annan anordning träffas, varigenom Raquette

sättes i tillfälle att alltjämt fortsätta denna vetenskapliga verksamhet, till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition Nr 48.

vilken jag också räknar hans synnerligen förtjänstfulla lärarverksamhet.

Och då gällande författningar icke lämna universitetet självt någon utväg

att säkerställa detta önskemål, synes det mig vara sektioneus plikt att genom

ett petitum bringa förhållandet till Kungl. Majrts kännedom och åt dess

initiativ överlämna ett tillfredsställande ordnande av denna angelägenhet.

Raquette är en så framstående kännare av östturkiska, att det vore oförsvarligt

att icke så långt sig göra låter tillvarataga den vetenskapliga tillgång

han representerar och understödja hans vetenskapliga arbete.

Om jag likväl icke kan helt ansluta mig till den motivering för förslaget,

som framlagts dels av förslagsställarna inom sektionen, dels i den deras

förslag bilagda riksdagsmotionen, så är det därför, att jag, såsom av ovanstående

torde framgå, anser, att förslaget måste motiveras enbart med Raquettes

vetenskapliga förmåga och nödvändigheten att tillvarataga denna.

Om man samtidigt vill motivera förslaget också med önskvärdheten, att

turkisk språkforskning i och för sig upptages vid universitetet såsom forsknings-

och läroämne, så är jag visserligen den förste att erkänna, att det

vore önskligt, att så kunde ske. Men därvid måste jag dock göra den reservationen,

att för universitetet som sådant många andra, trots upprepade

framställningar av statsmakterna ännu icke beaktade önskemål äro viktigare

än detta. Universitetet har genomgått en lång period av starkt uppåtgående,

särskilt med avseende på lärjungantal, vilket å sin sida ställer ökade

krav på lokaler, lärarkrafter och anslag för löpande utgifter. Samtidigt

har universitetet under hänvisning till rådande statsfinansiella förhållanden

varit underkastat en mycket sträng ransonering i fråga om anslag för åtskilliga

av dessa ändamål. Universitetets ekonomiska ställning har tillfogats

allvarlig skada, och i vetenskapligt avseende har universitetet nödgats så

gott som helt bortse från tanken på även ganska trängande behov av utvidgningar

av dess forsknings- och undervisningsområde. Dess petita ha

så gott som uteslutande inriktats på sådana behov, som, och det i stor utsträckning,

gjort sig gällande enbart för tillvaratagande av de arbetskrafter,

som redan stå till universitetets förfogande, för att låta dessa komma till

full effektivitet eller för fyllandet av de undervisningsuppgifter, som redan

åligga universitetet. Och även i denna starka begränsning inom ramen av

universitetets nuvarande genom statsmakternas vilja skapade omfång utgöra

universitetets petita en ständigt växande rad av icke tillräckligt beaktade,

men i längden ofrånkomliga önskemål avseende ny- och ombyggnader, ökade

lärarkrafter inom redan universitetet tilldelade undervisningsområden och

tillräckliga anslag för redan arbetande institutioners löpande utgifter.

Det torde vara klart att den, som i detta förhållande ser en allvarlig anledning

till bekymmer, icke kan beteckna upptagandet i och för sig av

turkisk språkvetenskap på universitetets läroplan såsom ett önskemål av

första ordningen för universitetet såsom sådant. Ur den synpunkt åter, ur

vilken jag här anser mig böra tillstyrka förslaget, med hänsyn alltså till

önskvärdheten, att Raquettes kunskaper och vetenskapliga förmåga bliva på

ett riktigt sätt gjorda forskning och undervisning till godo, tål det här framlagda

förslaget intet uppskov. Raquette har redan uppnått en ålder av sextio år.

I skrivelse till kanslern för rikets universitet anhöll härefter det större

akademiska konsistoriet i Lund om åtgärder, att Raquette måtte på lämpligt

sätt — antingen genom inrättande, såsom sektionen föreslagit, av en

för honom personlig lärarbefattning i turkisk språkvetenskap eller eljest

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 48. *

genom särskilt anslag, exempelvis i analogi med det som av 1924 års riksdag

beviljades filosofie doktorn Allen Yannérus —- beredas tillfälle att fortsätta

sin vetenskapliga verksamhet vid universitetet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har kanslern hemställt om

proposition till 1932 års riksdag därom, att Raquette måtte för tiden tills han

uppnått 65 års ålder å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd,

till belopp motsvarande ett docentstipendium, mot enahanda skyldigheter

i huvudsak, som vore stadgade för innehavare av dylikt stipendium.

Såsom framgår av den redogörelse, jag nu lämnat, har frågan om anslag

till en personlig lärarbefattning vid universitetet i Lund åt Raquette redan

förra året varit föremål för riksdagens prövning. Orsaken till riksdagens

då intagna avvisande hållning till förslaget torde vara att söka däri, att

en av vederbörande akademiska myndigheter i frågan gjord utredning

och därav betingat förslag icke då förelåg. Ett sådant föreligger emellertid

nu, och då universitetsmyndigheterna i den föreliggande framställningen

framhållit vikten av att Raquette far fortsätta sin undervisningsoch

forskarverksamhet, anser jag mig böra tillstyrka beredande å allmänna

indragningsstaten av ett årligt anslag åt honom i enlighet med vad

universitetskanslern föreslagit. Raquette uppnår den 7 februari 1936 65

års ålder, och understödet skulle alltså utgå för tiden den 1 juli 1932

den 7 februari 1936 med 6,000 kronor för helt år räknat, vartill kommer

dyrtidstillägg å beloppet i enlighet med för docentstipendier gällande grunder.

I fråga om de med anslaget förenade skyldigheter, vilka i huvudsak torde

böra motsvara dem, som åligga innehavare av docentstipendium, lärer det få

ankomma på Kungl. Maj:t att efter universitetsmyndigheternas hörande utfärda

erforderliga föreskrifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att docenten vid universitetet i Lund Gustaf

Richard Raquette må från och med den 1 juli 1932, intill

dess han uppnått 65 års ålder, från allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt anslag av 6,000 kronor med

de åligganden för Raquette, som av Kungl. Maj:t bestämmas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

I. A. Hedenlund.

Departe
mentschefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition angående anslag åt docenten vid universitetet i Lund G. R. Raquette. s. 7 i texten
  2. SBU 1932:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag åt docenten vid universitetet i Lund G. B. Baguette. a1 i texten