Sök i Ratio Lex

Angående begravningshjälp efter avliden pensionstagare av marinens st anm manskap

1932-01-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:50, Angående begravningshjälp efter avliden pensionstagare av marinens st anm manskap

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts proposition Nr 50.

9

Nr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående begravningshjälp

efter avliden pensionstagare av marinens st anm manskap: given

Stockholms Slätt den 22 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Horns Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rujdqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam

beredning med chefen för försvarsdepartementet:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts prövning gjord framställning

om höjning av begravningshjälp efter avliden pensionst ägare

av marinens stammanskap.

Reglementet den 31 oktober 1879 (nr 63) för pensionering av flottans och

lotsverkets gemenskap innehåller i § 9 följande bestämmelser i fråga om

begravningshjälp efter avliden pensionstagare:

»Pensionsrätten bibehålies---avlider. Härjämte bestås två måna
ders

pension i begravningshjälp efter avliden pensionstagare, och anses i

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. M höft. rNr 49—50.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

detta hänseende såsom pensionstagare jämväl den, som, efter det alla villkor

för åtnjutande av pension blivit uppfyllda, avlider under närmaste

manaden, innan pension fått av honom uppbäras, om han levat »

Dessa bestämmelser äga alltjämt tillämpning - förutom på viss personal

av lots- och fyrstaten, som enligt äldre stadganden åtnjuter pension

genom flottans pensionskassa — även på de vid marinen anställda

forman bland daglönare, sjukvaktare och Övriga daglönare. Däremot

galla beträffande pensionstagare av marinens stammanskap sedan år

im särskilda bestämmelser i fråga om begravningshjälpens belopp.

Aamnda ars rikdag (K. skr. nr 10) medgav nämligen, i anledning av

ungl. Maj:ts proposition nr 268, att begravningshjälp efter avliden

pensionstagare av marinens stammanskap finge utgå med 75 kronor

\ id tiden för 1917 års riksdags nyss omförmälda beslut ägde marinens

manskap uppbära pension genom flottans pensionskassa allenast jämlikt

forenamnda reglemente av den 31 oktober 1879 jämte förhöjning i pensionen

enligt kungörelsen den 13 augusti 1909 (nr 109). Det högsta pensionsbelopp,

som kunde utgå enligt dessa författningar, utgjorde 360 kronor årligen,

och den högsta begravningshjälp, som enligt förut återgivna stadgande

i § 9 av samma reglemente kunde utgå, var följaktligen 60 kronor

Riksdagens medgivande till utbetalande av begravningshjälp till belopp av

75 kronor innebar alltså en höjning av begravningshjälpens belopp.

Genom sedermera tillkomna bestämmelser hava emellertid pensionerna

för marinens stammanskap undergått en väsentlig förhöjning. Pensionsförhållandena

för nämnda personal regleras numera, förutom av

nyssnämnda reglemente och kungörelse, genom bestämmelserna i brevet

den 18 september 1918 angående tilläggspensioner till avskedat manskap

vid marinen, kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstilllägg

åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension

för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

samt kungörelsen den 31 maj 1929 (nr 112) angående provisoriska

pensioneringsbestämmelseij, i avseende å vissa beställningshavare vid marinen.

Det lägsta pensionsbelopp, som i enlighet med dessa författningar

utgar till a\ skedad beställningshavare, tillhörande förberörda manskap,

utgör 804 kronor eller 67 kronor för månad, och det högsta pensionsbelopp,

som enligt samma författningar tillkommer sådan personal, utgör

1,404 kronor eller 117 kronor för månad. Såsom härav framgår understigei

den enligt 1917 års riksdags beslut utgående begravningshjälpen, 75

kronor, avsevärt icke allenast det högsta belopp, nämligen 234 kronor, utan

även det lägsta belopp, nämligen 134 kronor, som skulle i begravningshjälp

utgå till stärbhus efter avliden pensionstagare av marinens stammanskap,

därest denna förmån beräknades jämlikt stadgandet i § 9 av 1879

års pensioneringsreglemente.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

I skrivelse den 28 april 1931 har direktionen. över flottuns pensionskassa

— med framhållande att direktionen på grund av det av 1917 års riksdag

meddelade heslutet angående beloppet av begravningshjälp efter pensionstagare

av marinens stammanskap vore förhindrad att i begravningshjälp

efter sådan pensionstagare utbetala högre belopp än 75 kronor, trots att

detta belopp understege vad som skulle utgå vid tillämpning av § 9 i

1879 års reglemente — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens

medgivande därtill, att sådan begravningshjälp ånyo finge utgå enligt

sistnämnda författningsrum.

Till stöd för sin framställning har direktionen åberopat, att ett bidrag

med 75 kronor till begravningen av nu ifrågavarande pensionärer måste

anses alltför lågt samt att i andra liknande fall väsentligt högre belopp

utginge. I sistnämnda avseende har direktionen till en början erinrat, att,

på sätt förut nämnts, bestämmelserna i § 9 i 1879 års reglemente alltjämt

gällde i fråga om vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare

och övriga daglönare samt att — sedan pensionsreglering för

dessa befattningshavare ägt rum genom kungörelse den 25 november 1910

(nr 130 sid. 6) angående pensionering av de vid marinen anställda förmän

bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare m. fl. författningar —

begravningshjälp efter dylika anställningshavare utginge med lägst 136

kronor och högst 210 kronor.

Direktionen har i samband härmed vidare anfört följande:

Direktionen ville erinra dels att enligt förordningen den 18 juni 1927

(nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

begravningshjälp utginge med en tiondel av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst, dock ej med mindre än 100 kronor, och dels att enligt

gällande avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet

den 11 maj 1928 (nr 128) till dödsbo efter avliden beställningsliavare av

manskapsgrad skulle, därest lians begravning icke verkställdes genom

vederbörande myndighets försorg, utbetalas ett belopp, motsvarande en

tiondel av beställningshavarens oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet,

dock lägst 150 kronor.

Vidare syntes böra erinras, att Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med

riksdagens beslut, i kungörelse den 13 mars 1931 (nr 44) angående ändrade

villkor för pension genom flottans pensionskassa till avskedad båtsman

(marinsoldat) m. m. förordnat, att från och med den 1 juli 1931 skulle såsom

begravningshjälp efter avliden pensionerad båtsman eller marinsoldat

genom flottans pensionskassa utbetalas 60 kronor. Med avseende på sistnämnda

kungörelse vore att märka, att begravningshjälp efter avliden

pensionerad båtsman eller marinsoldat till och med år 1914 utgått enligt

bestämmelserna i § 9 i 1879 års pensioneringsreglemente men, enligt stadgande

i kungörelsen den 30 oktober 1914 (nr 379) angående förhöjning i pensioner^

som från flottans pensionskassa utgå till avskedade båtsmän och

marinsoldater m. m., därefter höjts till 30 kronor.

I anslutning till vad direktionen sålunda anfört må erinras, att de

högsta belopp, som enligt de av direktionen åberopade författningarna

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

den 18 juni 1927 (nr 234) och den 11 maj 1928 (nr 128) utbetalas i begravningshjälp,

utgöra respektive 300 kronor och 211 kronor 20 öre.

Beträffande frågan, i vad form en höjning av nu förevarande begravningshjälp

lämpligast borde äga rum, har direktionen anfört i huvudsak

följande:

Höjningen kunde ske antingen enligt bestämmelser, liknande dem, som

gällde för utbetalning av begravningshjälp efter person, vilken avlidit till

följd av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, ävensom efter i

tjänst varande beställningshavare av stammanskapet — i vilket fall begravningshjälpen

skulle utgå med en tiondel av årspensionen, dock med

visst minimibelopp —- eller medelst en återgång till stadgandet i § 9 av

1879 års reglemente. Vid övervägande av frågan härom hade direktionen

funnit höjningen lämpligast böra ske i sistnämnda form. Härigenom

vunnes nämligen med avseende på beräkningen av begravningshjälp till

stärbhus efter pensionär av marinens stammanskap överensstämmelse

med beräkningen av dylik hjälp till stärbhus efter pensionär av marinens

daglönarstat, för vilken såsom förut erinrats stadgandet i nyssnämnda

reglementsparagraf fortfarande gällde. Kostnaderna för en återgång till

sagda stadgande verkade icke avskräckande. Under 10-årsperioden 1921—

1930 hade nämligen genom flottans pensionskassa till stärbhus efter marinens

stammanskap i begravningshjälp å 75 kronor utbetalats sammanlagt

allenast 2,550 kronor. Om begravningshjälpen beräknats enligt 1879 års

pensioneringsreglemente, hade motsvarande utgift blivit 5,440 kronor.

Skillnaden utgjorde alltså 2,890 kronor. Med ledning härav syntes kunna

beräknas, att den årliga merkostnad, som vid bifall till direktionens förslag

skulle uppstå å förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,

från vilket anslag nu ifrågavarande begravningshjälp utginge,

komme att uppgå till i runt tal 300 kronor. En så ringa årlig merbelastning

syntes icke behöva föranleda någon ändring i storleken av nämnda

anslag, vilket i riksstaten för budgetåret 1931/1932 vore uppfört med

316,000 kronor.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av marinför vattning en.

den 21 maj 1931 och av statskontoret den 20 augusti 1931, därvid ämbetsverken

förklarat sig icke hava något att erinra mot den av direktionen över

flottans pensionskassa gjorda framställningen.

Enär det belopp, 75 kronor, som enligt 1917 års riksdags förenämnda

beslut för närvarande utgår i begravningshjälp efter avliden pensionstagare

av marinens stammanskap, måste anses alltför lågt såväl i och för

sig som vid jämförelse med den begravningshjälp, som bestämts för de av

direktionen över flottans pensionskassa angivna likartade fallen, förordar

jag, att åtgärd vidtages för höjning av berörda begravningshjälp. I likhet

med direktionen och på de skäl, direktionen andragit, anser även jag,

att höjningen bör ske i den form, att bestämmelserna i § 9 i 1879 års reglemente

för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap ånyo

bringas i tillämpning för nu ifrågavarande personal. Begravningshjäl
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 13

pen kommer i så fall att utgå med ett belopp av lägst 134 kronor och

högst 234 kronor.

Den föreslagna ändringen torde böra omedelbart träda i kraft.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att, med upphävande av det av 1917 års riksdag enligt

dess skrivelse nr 10 meddelade beslutet i fråga om

begravningshjälp efter avliden pensionstagare av marinens

stammanskap, besluta, att sådan begravningshjälp

skall utbetalas enligt bestämmelserna i § 9

reglementet den 31 oktober 1879 (nr 63) för pensionering

av flottans och lotsverkets gemenskap.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta proto.

. koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hjalmar Ekengren.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 saml. Ut) höft. CSr U9—50.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:63 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående begravningshjälp efter avliden pensionstagare av marinens stammanskap. a1 i texten
  2. BU 1932:12 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående begravningshjälp efter avliden pensionstagare av marinens stammanskap. s. 1 i texten