Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21 september 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten

1932-01-29 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:54, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21 september 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

1

Nr 54.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21

september 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten;

given Stockholms slott den 29 januari 1932.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § i

lagen den 21 september 1915 (nr 362) om behörighet att utöva läkarkonsten.

GUSTAF.

Sam Larsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sand. 44 haft. (Nr 54.)

73 32 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21 september 1915

(nr 362) om behörighet att utöva läkarkonsten.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 21 september 1915 om behörighet

att utöva läkarkonsten skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

4§-

Varder legitimerad---vinna legitimation.

Föreligger grundad anledning till antagande, att legitimerad läkare av

skäl, som i första stycket sägs, är ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten,

äger medicinalstyrelsen förordna, att han skall undergå läkarundersökning

för avgörande, huru därmed sig förhåller. Angående sådan undersökning

har medicinalstyrelsen att meddela närmare föreskrifter. Motsätter han sig

undersökning, är vederbörande polismyndighet pliktig att på begäran av

den, som har att förrätta undersökningen, lämna erforderlig handräckning.

I avvaktan på att undersökning kommer till stånd må medicinalstyrelsen

återkalla legitimationen för den tid styrelsen bestämmer.

Läkare, som — — — sin befattning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rtjndqvist.

Tillförordnade departementschefen, statsrådet Holmbäck anför efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

Medicinalstyrelsen har hos Kungl. Maj:t hemställt om vidtagande av

ändring i lagen den 21 september 1915 (nr 362) om behörighet att utöva

läkarkonsten i syfte främst att bereda medicinalstyrelsen möjlighet att låta

undersöka läkare, som kan antagas på grund av sinnessjukdom eller missbruk

av narkotiska medel vara ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten, för

bedömande av huru därmed sig förhåller. Innan jag ingår pa medicinalstyrelsens

framställning, får jag i korthet redogöra för de bestämmelser i

ämnet, som närmast äro av intresse.

Enligt 1 § 1) i 1915 års lag tillkommer behörighet att utöva läkarkonsten

»den, som inom riket avlagt medicine licentiatexamen och därefter vunnit

legitimation som läkare (legitimerad läkare)». Sådan behörighet äger vidare

— enligt stadgande i 1 § 2) i lagen — »den, som, utan att vara legitimerad

läkare, innehar läkarbefattning, vartill han blivit av Konungen utnämnd».

I 2 § meddelas bestämmelser om sättet för vinnande av legitimation, och

i 3 § upptagas vissa grunder för legitimationens återkallande m. m. Därefter

stadgas i 4 §:

4§-

Yårder legitimerad läkare på grund av sinnessjukdom eller annan rubbning

i själstillståndet, orsakad av missbruk av alkohol, morfin eller dylikt

medel, ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten, skall legitimationen av

medicinalstyrelsen ofördröjligen återkallas; dock att, där han innehar läkarbefattning,

vartill han blivit utnämnd av Konungen eller av medicinalstyrelsen,

legitimationen må återkallas allenast för tid, under vilken han av

nämnda anledning åtnjuter tjänstledighet eller eljest icke uppehåller sin

befattning. Tillfrisknar han eller upphör eljest förhållande, som föranlett

legitimationens återkallande, må han ånyo vinna legitimation.

Läkare, som avses i 1 § 2), vare ej behörig att utöva läkarkonsten under

tid, då han av anledning, som i denna paragraf omförmäles, icke uppehåller

sin befattning.

Gällande

bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

d Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

I sin framställning — dagtecknad den 9 mars 1931 — liar medicinalstyrelsen

anfört:

Med anledning av bestämmelserna i 4 § i 1915 års lag har medicinalstyrelsen

i cirkulär den 31 oktober 1925 till vissa tjänsteläkare m. fl. anmodat

dessa att till styrelsen ofördröjligen anmäla till deras kännedom

komna fall av sinnessjukdom eller rubbning i själstillståndet av i lagen angiven

orsak lios läkare. Vid de tillfällen, då styrelsen måst fatta beslut om

återkallande av läkares legitimation, ha dessa beslut i regel grundats på

sådan anmälan, vilken åtföljts av läkarintyg angående vederbörandes själstillstånd.

Då det ^ gäller tjänsteläkare har medicinalstyrelsen genom sin

instruktionsenliga inspektionsrätt möjlighet att, om så befinnes erforderligt,

låta verkställa en undersökning av ifrågakomne läkares verksamhet, varvid

ofta till den inspekterandes hjälp ställts psykiatrisk sakkunskap, varigenom

alltid klarhet vunnits rörande behovet av legitimationens återkallande. Då

fråga däremot blir om enskilt praktiserande läkare, lämna nu gällande bestämmelser

ingen möjlighet för styrelsen att åstadkomma detaljgranskning

av deras verksamhet genom inspektion. Om vederbörande då ej vill frivilligt

underkasta sig undersökning av läkare, kan sådan endast åstadkommas

genom polismyndighetens försorg, och för ingripande från denna fordras

enligt 1929 års sinnessjuklag, 28 §, att anledning skall föreligga till antagande,

att personen ifråga är sinnessjuk, samt att det av hans uppträdande

uppenbarligen framgår, att han är farlig för annans personliga säkerhet eller

eget liv. Erfarenheten har lärt, att det endast torde vara i sällsynta undantagsfall,

som detta förfaringssätt kan anses vara motiverat. Det kan emellertid

e.l förnekas, att en påtaglig och verklig allmänfara föreligger i bristen på

möjlighet att kunna hastigt ingripa och genom legitimationens återkallande

bringa en sinnessjuk eller av narkotiska medel omtöcknad läkare ur funktion.

Medicinalstyrelsen liar under de senaste månaderna haft erfarenhet, som

klart belyser de omtalade svårigheterna för styrelsen att effektivt vaka över

läkarkonstens rätta utövning.

Legitimerade läkaren E. anmäldes redan i oktober månad för att han

från vissa apotek förskrivit stora mängder spritdrycker och narkotiska medel.

Då misstanke förelåg, att E. genom nämnda rekvisitioner gjort sig skyldigtill

överträdelse av gällande föreskrifter, överlämnade medicinalstyrelsen

ärendet till vederbörande polismyndighet för utredning. Den avgivna polisrapporten

lämnade icke tillräckligt stod för åtgärd mot E. men gav grundad

anledning till misstanke, att E. personligen förbrukat det huvudsakliga av

de utskrivna medlen. Då E. trots pågående undersökning i ärendet fortfor

att från apotek utskriva recept på spritdrycker och kokain m. m., blev på

styrelsens initiativ förnyad polisutredning igångsatt. Denna har ej gett

polismyndigheten tillräcklig grund för att tillämpa sinnessjuklagens anförda

bestämmelser rörande observation genom polisens föranstaltande av E:s

sinnestillstånd. Med stöd av vad genom den förnyade polisutredningen

blivit känt angående E:s sinnesförfattning och levnadssätt har emellertid

styrelsen ansett sig berättigad att fråntaga E. legitimationen.

Sedan medicinalstyrelsen därefter till ytterligare belysning av fallet hänvisat

till framställningen bifogade polisförhörsprotokoll m. m., fortsatte styrelsen

:

Särskilt av detta sist påtalade fall torde alldeles tydligt framgå, att en

brist förefinnes i gällande lagstiftning, då medicinalstyrelsen, som har sig

ålagt att vaka över läkarkonstens utövning, saknar medel att inom rimlig

tid och pa effektivt sätt fa klarlagt, att läkare, som synes vara sinnessjuk

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 54.

eller givit grundad anledning till misstanke om att lian missbrukar alkohol,

morfin eller dylikt medel, lider av rubbning i själstillståndet i sådan grad,

att lian är ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten.

Medicinalstyrelsen har därför ansett sig böra förorda skyldighet för läkare

att, då grundad misstanke av nämnd art föreligger mot honom, underkasta

sig den läkarundersökning, som medicinalstyrelsen anser behövlig. . Sådan

undersökning förutsättes naturligen icke behöva ske, då anmälan enligt 1925

års cirkulär inkommit, d. v. s. då orsaken till anmälan är fullt konstaterad.

Bestämmelse om sagda undersökning synes styrelsen lämpligen böra införas

i 4 § av förenämnda lag om behörighet att utöva läkarkonsten.

Enligt vad erfarenheten givit vid handen bör i nämnda paragrafs första

stycke intagen bestämmelse om att beslutet om legitimationens återkallande

skall anpassas efter erhållen ledighet från läkarbefattning, som innehaves,

omändras så, att återkallelsebeslutet blir det normgivande och att ledigheten

anpassas därefter.

Styrelsen föreslog, att 4 § i lagen måtte erhålla följande lydelse:

4§-

Varder legitimerad läkare på grund av sinnessjukdom eller annan rubbning

i själstillståndet, orsakad av missbruk av alkohol, morfin eller dylikt

medel, ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten, skall legitimationen av

medicinalstyrelsen ofördröjligen återkallas.

Föreligger grundad anledning antaga sådant förhållande som i första stycket

sägs, äger medicinalstyrelsen förordna, att läkaren skall för frågans bedömande

undergå läkarundersökning på sätt och å tid, styrelsen bestämmer. I avvaktan

på dylik undersökning liksom vid vägran eller underlåtenhet att underkasta sig

sådan undersökning må styrelsen återkalla legitimationen för tid, som styrelsen

bestämmer.

Innehar sådan läkare befattning, vartill han blivit utnämnd av Konungen

eller medicinalstyrelsen, skall styrelsen jämväl gå t författning om, att han

erhåller tjänstledighet tillsvidare för den tid, legitimationen är honom fråntagen.

'' Tillfrisknar läkare, för vilken legitimationen återkallats, eller upphör eljest

förhållande, som föranlett dylik åtgärd, må han ånyo vinna legitimation.

Läkare, som avses i 1 § 2) vare ej behörig att utöva läkarkonsten under

tid, då han av anledning som i denna paragraf omförmäles, icke uppehåller

sin befattning.

Över medicinalstyrelsens framställning har yttrande inhämtats av centralstyrelsen

för Sveriges läkarförbund. Centralstyrelsen har i sin ordning hört

två av sina sektioner, nämligen svenska psykiatriska föreningen och Sveriges

privatpraktiserande läkares förening.

Styrelsen för svenska psykiatriska föreningen har anfört:

Enligt styrelsens mening är förslaget synnerligen välgrundat och agnat

att täcka en kännbar brist i behörighetslagen. Styrelsen vill därför giva

förslaget sin fullständiga tillslutning, i synnerhet som styrelsen har sig

bekant flera nyligen inträffade fall, där det varit önskvärt att denna lagändring

redan funnits.

Styrelsen kan i detta sammanhang ej undgå att framkasta den frågan

huruvida ej lagändringar i liknande syfte rörande vissa ämbeten skulle vara

önskvärda. Denna fråga är även motiverad av vunnen erfarenhet. Emel
-

Avgivna

yttranden■

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 KungL Maj:ts proposition nr 64.

lertid vill styrelsen ej på något sätt med detta fördröja ifrågavarande ärendes

avgörande.

Styrelsen för Sveriges privatpraktiserande läkares förening har anfört:

De av medicinalstyrelsen föreslagna ändringarna synas oss vara synnerligen

önskvärda och i full överensstämmelse med föreningens ändamål, att

stärka det fria läkaryrkets ställning och »vidmakthållande i samhällets

intresse av en dugande och värdig privatläkarkår». Styrelsen får därför på

det kraftigaste tillstyrka förslaget i fråga.

Centralstyrelsen har funnit den föreslagna ändringen behövlig och lämplig

men hemställt om viss jämkning i en detalj av lagtexten. Vidare kar

centralstyrelsen i likhet med styrelsen för psykiatriska föreningen framhållit

det lämpliga i att upptaga till behandling frågan, huruvida ej lagändringar

i liknande syfte rörande vissa ämbeten skulle vara önskvärda.

Berörda jämkning avser stadgandet i förslaget, att medicinalstyrelsen i

avvaktan pa undersökning av ifrågavarande läkare liksom vid vägran eller

underlåtenhet från hans sida att underkasta sig undersökning äger återkalla

legitimationen för tid, som styrelsen bestämmer. Härom har centralstyrelsen

anfört:

Att legitimationen må återkallas vid alla fall av vägran eller underlåtenhet

att underkasta sig undersökning är självfallet.

Medicinalstyrelsen bör även ha möjlighet att återkalla legitimationen »i

avvaktan på dylik undersökning», men detta torde ej vara nödvändigt eller

ens lämpligt i varje fall. Då styrelsen bestämmer tid för undersökningen,

torde styrelsen kunna göra väntetiden så kort, att en indragning av legitimationen

under väntetiden ej blir nödvändig.

Centralstyrelsen vill därför föreslå, att indragning av legitimationen under

väntetiden skiljes från indragning av legitimationen vid vägran eller underlåtenhet

att underkasta sig undersökning och att § 4 andra stycket i ifrågavarande

del får följande lydelse:

o»Vid vägran eller underlåtenhet att underkasta sig sådan undersökning

må styrelsen återkalla legitimationen för tid, som styrelsen bestämmer. Styrelsen

må jämväl kunna återkalla legitimationen i avvaktan på dylik undersökning.

»

Enligt gällande bestämmelser tillkommer det medicinalstyrelsen att hava

överinseendet över läkarkonstens utövande. För fullgörandet av denna för

allmänheten betydelsefulla uppgift bör styrelsen naturligen hava de medel

till sitt förfogande, som därför äro nödvändiga. Enligt 4 § i 1915 års lag

om behörighet att utöva läkarkonsten skall medicinalstyrelsen ofördröjligen

återkalla meddelad legitimation för läkare, som på grund av sinnessjukdom

eller annan rubbning i själstillståndet, orsakad av missbruk av alkohol,

morfin eller dylikt medel, är ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten. För

närvarande saknar emellertid styrelsen i vissa fall möjlighet att konstatera,

huruvida en läkare lider av dylik rubbning i sitt själstillstånd.

Medicinalstyrelsens inspektionsrätt bereder visserligen styrelsen tillfälle att

undersöka, huruvida en tjänsteläkare av här angiven orsak är oförmögen

att utöva läkarkonsten, men beträffande de privatpraktiserande läkarne finnes

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

ingen annan rätt till undersökning än den allmänna i sinnessjuklagen stadgade.

För tillämpning av det lagrum, som kär närmast är av intresse, 28 §,

fordras emellertid anledning till antagande, att personen i fråga lider av

sinnessjukdom — stadgandet nämner icke något om rubbning i själstillståndet,

orsakad av missbruk av alkokol, morfin eller dylikt medel — samt att

det av personens uppträdande uppenbarligen framgår, att kan är farlig för

annans säkerket eller eget liv. Dessa förutsättningar göra det som regel

praktiskt taget omöjligt för medicinalstyrelsen att bedöma, kuruvida anledning

föreligger att fråntaga en privatpraktiserande läkare hans legitimation,

även om betydande risk finnes för den allmänhet, som i okunnighet om

läkarens själstillstånd söker hans vård. Med hänsyn till vad sålunda anförts

erfordras tydligen införande av rätt för medicinalstyrelsen att låta

undersöka läkare, som nu nämnts. Att begränsa en bestämmelse om undersökningsrätt

till de privatpraktiserande läkarna lärer emellertid ej vara lämpligt.

Jag förordar således, att medicinalstyrelsen, på sätt styrelsen hemställt,

erhåller befogenhet att låta verkställa undersökning av sådana läkare,

som giva grundad anledning till antagande, att de på grund av rubbning

i själstillståndet av förut omförmäld art äro ur stånd att nöjaktigt utöva

läkarkonsten.

I samband med framläggande av nu berörda förslag har medicinalstyrelsen

hemställt om ändring av tiden för återkallelse av legitimationen

beträffande sådan i 4 § i 1915 års lag avsedd läkare, som innehar läkarbefattning,

vartill han utnämnts av Konungen eller medicinalstyrelsen.

För närvarande gäller, att en dylik läkares legitimation må återkallas

allenast för tid, under vilken han av här ifrågavarande anledning åtnjuter

tjänstledighet. Medicinalstyrelsen liar'' i sin skrivelse anfört, att

erfarenheten givit vid handen, att bestämmelsen borde omändras så, att

återkallelsebeslutet bleve det normgivande och att ledigheten anpassades

därefter. Styrelsens förslag upptager föreskrift om skyldighet för. medicinalstyrelsen

att vid återkallelse av legitimationen för läkare, som innehar

befattning, vartill han blivit utnämnd av Konungen eller medicinalstyrelsen,

gå i författning om att han erhåller tjänstledighet tillsvidare för den

tid, legitimationen är honom fråntagen. Att märka är emellertid, att det är

den av läkarens rubbade själstillstånd förorsakade oförmågan att utöva

läkarkonsten som i princip skall vara normerande både för den tid, legitimationen

skall fråntagas läkaren, och för den tid, han bör vara tjänstledig,

samt att dessa tider tydligen i regel böra sammanfalla. Ur praktisk synpunkt

torde det därför spela mindre roll, huru sådan överensstämmelse

mellan nämnda tider åvägabringas. Med hänsyn till den ställning ifrågavarande

läkare intaga torde det vara naturligt, att tiden för tjänstledigheten

på sätt nu gäller blir bestämmande för tiden för legitimationens återkallande.

Skulle läkaren vid tjänstledighetstidens utgång fortfarande vara

oförmögen att utöva läkarkonsten, bör det icke vara tillåtet för honom vare sig

att inträda i tjänst eller att upptaga enskild praktik, utan lärer åtgärd för

beviljande åt honom av ytterligare tjänstledighet i god tid böra vidtagas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 54.

och tiden för legitimationens återkallande i samma mån förlängas. De nuvarande

bestämmelserna synas mig således hava fog för sig. Enligt vad

jag inhämtat i medicinalstyrelsen hava desamma ej heller i praktiken medfört

någon verklig olägenhet. Härtill kommer, att medicinalstyrelsens förslag

synes lämna rum för vissa anmärkningar, såsom att en lagstadgad skyldighet

för medicinalstyrelsen att av anledning, varom här är fråga, gå i författning

om att läkare erhåller tjänstledighet icke torde böra begränsas till

läkare, som utnämnts av Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen, samt att då

Kungl. Maj:t enligt gällande bestämmelser, vilka lära böra förbliva oförändrade,

i vissa fall har att bevilja läkare tjänstledighet, Kungl. Maj:ts beslut

härutinnan med styrelsens förslag skulle bliva beroende av en åtgärd, som

underordnad myndighet, medicinalstyrelsen, vidtoge. Möjligen kunde det

vara lämpligt, att lagen själv utsade, att en dylik tjänsteläkare icke finge i

nu berörda fall utöva sin tjänst. Ett stadgande i denna riktning synes emellertid

medföra behov av föreskrifter av löneteknisk natur, och tillräckliga skäl

torde icke föreligga att nu vidtaga en sådan ändring. Jag förordar alltså,

att 4 § i förevarande del bibehålies oförändrad.

Föreskriften om skyldighet för nu avsedda läkare att underkasta sig

undersökning synes mig lämpligen kunna meddelas genom införande av ett

nytt andra stycke i 4 § av 1915 års lag. Vad angår det närmare innehållet

av bestämmelsen, har jag efter förebild av 51 § i sinnessjuklagen upptagit

ett stadgande om skyldighet för polismyndighet att lämna handräckning,

därest läkaren motsätter sig undersökning. I övrigt har medicinalstyrelsens

förslag undergått vissa jämkningar, huvudsakligen av formell natur.

Det torde icke vara nödigt, att jag närmare ingår på desamma. Jag vill

härutinnan allenast framhålla, att bestämmelsen i medicinalstyrelsens förslag

om rätt för styrelsen att provisoriskt återkalla legitimationen något

omredigerats. Enligt det förslag, jag framlägger, skall medicinalstyrelsen

i avvaktan på att undersökning kommer till stånd äga indraga legitimationen

för den tid styrelsen bestämmer. Jag har icke ansett det nödigt att såsom

särskild grund till provisoriskt återkallande av legitimationen angiva läkarens

vägran eller underlåtenhet att underkasta sig undersökning. Tydligt är

nämligen, att stadgandet äger tillämpning, om någon av berörda grunder är

för handen. I anledning av vad centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund

framhållit rörande detta stadgande vill jag nämna, att legitimationen naturligen

icke bör återkallas för längre tid än som är nödigt.

\ad slutligen angår den i ärendet väckta frågan om upptagande till behandling

av spörsmålet angående införande av liknande bestämmelser som

de nu föreslagna rörande vissa ämbeten, finner jag visserligen skäl kunna

anföras till stöd för en dylik åtgärd men synes mig därmed för närvarande

böra anstå.

Föredraganden uppläser härefter det i enlighet med vad sålunda anförts

omarbetade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21

september 1915 (nr 362) om behörighet att utöva läkarTconsten av den lydelse,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 54.

bilaga1) till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande

över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Anders Tottie.

'') Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,

har här uteslutits.''

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 saml. 44 häft. (Nr 54.) 73 82 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

21 januari 1932.

Närvarande:

justi tieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,

regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 januari 1932, hade

Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för .det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag

angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21 september 1915 (nr 362) om

behörighet att utöva läkarkonsten.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsrådet Olof Alsén.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Bagnar Kihlgren.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 54.

11

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Garde, Hamrin, von Stockenström, Stabener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson:

På hemställan av statsrådet Holmbäck i egenskap av tillförordnad chef

för socialdepartementet beslöt Kungl. Maj:t den 15 januari 1932 inhämta

lagrådets yttrande över ett inom departementet upprättat förslag till lag

angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21 september 1915 (nr 362) om

behörighet att utöva läkarkonsten. Den 21 januari 1932 har lagrådet avgivit

yttrande och därvid lämnat förslaget utan anmärkning. Med hänsyn härtill

och då jag för min del biträtt förslaget, hemställer jag, att detsamma måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.