Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 74

1932-01-29 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:74, Kungl. Maj:ts proposition nr 74

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

I

Nr 74.

Kungl. Maj:ts proposition Ull riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 9, 16 och 22 §§ lagen den 16

oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg; given Stockholms

slott den 29 januari 1932.

Under åberopande av bilägga, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen antaga härvid

fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 9,16 och 22 §§ lagen den 16

oktober 1914 (nr 349) örn tillsyn å fartyg.

GUSTAF.

D. Hansén.

Bihang till riksdagens protokoll 1938

1 sami,

60 käft,

(Nr 74.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 9, 16 och 22 §§ lagen den 16 oktober 1914

(nr 349) om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas, att 9, 16 och 22 §§ lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn

å fartyg skola, 16 och 22 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

9 §•

Fartyg med en bruttodräktighet av 150 registerton eller mera, som befordrar

gods eller passagerare, skall i utrikes fart eller i Östersjöfart mellan svenska

hamnar, till ledning för tillsynen å dess nedlastning, vara försett med lastmärke,

utvisande fartygets minsta tillåtna fribord. Från nu stadgad skyldighet

må Konungen medgiva undantag för fartyg, som nyttjas i fart mellan

närliggande hamnar.

Vad med Östersjöfart skall förstås, därom förordnar Konungen.

Stadgandena i denna paragraf skola ej äga tillämpning på örlogsfartyg eller

lustfartyg.

16 §.

Passagerarfartyg-----mellantider:

a) för passagerarfartyg, som nyttjas i utrikes fart och därvid avlägsnar

sig mera än 20 nautiska mil från närmaste land, ett år och för sådant fartyg

i annan fart två år; samt

b) för------mellantiden.

Med------—- sägs.

Förnyad-----tidpunkt.

Chefsmyndigheten -------räknas.

22 §.

Passagerarfartygscertifikat gälle för fartyg, som nyttjas i utrikes fart och

därvid avlägsnar sig mera än 20 nautiska mil från närmaste land, ett år samt

för fartyg i annan fart två år, från och med dagen för dess utfärdande, skolan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7-4. 3

de dock, därest fartyget befunnits vara i sådant skick, att fulla säkerheten

icke kan antagas äga bestånd så länge, tiden förkortas i motsvarande mån.

Den tid, för vilken certifikat är gällande, skall däri utsättas.

År--—--hamn.

Där — —---gälla.

Har---— — gällande.

Jämväl-----gällande.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari

1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för justitie- och socialdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Hansén, fråga örn ändrad lydelse av 9, 16 och 22 §§ lagen

den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg samt anför:

Under nästföregående punkt i dagens statsrådsprotokoll har jag anmält min

avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att i proposition äska riksdagens godkännande

av d e 1 s 1929 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för

människoliv till sjöss jämte därvid fogat, såsom bilaga I betecknat reglemente,

dels ock 1930 års internationella lastlinjekonvention med tillhörande slutprotokoll

och bilagor, därvid jag emellertid erinrat, att med fattande av slutligt

beslut i ärendet borde anstå, till dess vissa med ifrågavarande konventioner

sammanhängande förslag till ändringar i allmän lag hunnit undergå vederbörlig

granskning i lagrådet.

De lagändringar, som härvid åsyftades, beröra 9, 16 och 22 §§ lagen den

16 oktober 1914 (nr 349) örn tillsyn å fartyg samt 35 § sjölagen. Under anmälan,

att chefen för justitiedepartementet senare i dag torde komma att underställa

Kungl. Maj :t förslag till sistnämnda lagändring, anhåller jag nu att få

upptaga frågan om de av konventionerna påkallade ändringarna i tillsynslagen.

Anslutning från vårt lands sida till den internationella lastlin j eko nventionen

torde icke förutsätta annan ändring i allmän lag än i fråga örn

9 § tillsynslagen. Under hänvisning till den utförligare redogörelse för den

svenska lagstiftningen angående obligatorisk lastlinje för fartyg, som jag i

nästföregående ärende lämnat, torde jag i detta sammanhang kunna inskränka

mig till en erinran örn hithörande bestämmelsers huvudsakliga innehåll.

Gällande sjöfartssäkerhetslagstiftnings huvudstadgande, 5 a § sjölagen, innehåller

bland annat föreskrift därom, att fartyg skall för resa vara så lastat,

att säkerheten för fartyg, liv eller gods ej äventyras. Närmare bestämmelser

rörande befälhavares förpliktelser med avseende å efterlevnaden av denna

föreskrift innehållas i 26 § sjölagen, som i fråga örn fartygets nedlastning

ålägger befälhavare att särskilt tillse, att ej större last intages, än fartyget

kan bekvämligen bära och rymma, och att fartyget i intet fall lastas dju
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

5

pare än som angives genom det lastmärke, som må vara tillämpligt. Angående

ansvar för förseelse häremot stadgas i 292 § sjölagen. Berörda bestämmelser

fullständigas genom 9 § lagen om tillsyn å fartyg, vari stadgas, att

fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller till befordran av passagerare i den

omfattning, att det enligt 20 § samma lag skall vara försett med passagerarfartygscertifikat,

i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—

Texel skall, till ledning för tillsynen å dess nedlastning, vara försett med lastmärke,

utvisande fartygets minsta tillåtna fribord. Nyttjas fartyg utan att

vara vederbörligen försett med lastmärke, där sådant är föreskrivet, är befälhavaren

förfallen till bötesstraff (29 § tillsynslagen).

Närmare bestämmelser rörande fartygs förseende med lastmärken av olika

slag samt fribordscertifikat m. m. finnas i förordningen den 31 december 1914

(nr 491) med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg §§ 30—33 jämte

vissa övergångsstadganden, vartill ansluta sig särskilda i § 32 samma förordning

omförmälda fribordsbestämmelser och fribordstabeller ävensom förordningen

den 2 juni 1922 (nr 232) angående trälastmärke å maskindrivna fartyg.

Det stadgande i lastlinjekonventionen, för vars tillämpning nu ifrågavarande

lagändring påkallas, innehålles i art. 2, vari konventionens och därmed även

lastlinjetvångets omfattning angives. Huvudregeln är, att bestämmelserna i

konventionen skola äga tillämpning beträffande alla å internationella resor

nyttjade fartyg, hemmahörande i de länder, vilkas regeringar biträtt konventionen,

med undantag av dels örlogsfartyg, uteslutande för fiske använda fartyg,

lustfartyg och fartyg, som icke befordra gods eller passagerare, dels ock

fartyg med en bruttodräktighet understigande 150 registerton. Därjämte må

fartyg, som nyttjas å internationella resor mellan närliggande hamnar i två

eller flera länder, av vederbörande myndighet i fartygets hemland undantagas

från bestämmelserna i konventionen, därest resorna mellan ifrågakommande

hamnar befinnas äga rum i så skyddade farvatten och under sådana förhållanden,

att det får anses oskäligt eller olämpligt att tillämpa bestämmelserna i

konventionen på fartyg, nyttjade å sådana resor. Sistberörda undantag förutsätter

samråd med vederbörande myndigheter i de främmande länder, som beröras

av ifrågavarande resor.

I utlåtande den 14 februari 1931 framhåller kommerskollegium, vid vars

handläggning av förevarande ärende socialstyrelsen varit representerad, att för

åstadkommande av överensstämmelse mellan lastlinjekonventionen och svensk

lag erfordrades ändring beträffande det genom 9 § tillsynslagen reglerade tilllämpningsområdet

för obligatorisk lastlinje, och föreslår, att detta måtte ske

på så sätt, att berörda tillämpningsområde utsträcktes att gälla all u t r ik

e s fart. Angående omfattningen och innebörden av detta begrepp i förhållande

till det i konventionen nyttjade uttrycket »internationella resor» åberopar

kollegium vad i sådant avseende anförts i kollegii utlåtande den 19 januari

1931 angående 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention. I sistnämnda utlåtande

har kollegium i samband med förslag till ändring i 16 § tillsynslagen, vartill

jag senare återkommer, anmärkt, att det i förslaget nyttjade uttrycket »utrikes

fart» icke fullt täcktes av konventionens definition å »international voyage»,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

varmed avsåges »a voyage from a country to which the present Convention

applies to a port outside suell country, or conversely», vilken definition fullständigades

av en förklaring, att koloni, hinsides hav beläget territorium m. fl.

områden vart för sig vore att anse såsom särskilt land. Den praktiska

skillnaden komme att gälla svenska fartyg i fart uteslutande mellan hamnar

i ett och samma främmande land eller mellan hamnar i länder, som icke biträtt

konventionen. Trafik av förstnämnda slag, som förutsatte särskilt tillstånd

av den främmande staten eller överenskommelse med densamma, torde

emellertid icke för närvarande bedrivas med passagerarfartyg, och därest så

skulle komma att ske, syntes, liksom beträffande trafik av det senare slaget,

anledning icke föreligga till annat än att i förevarande avseende likställa sådan

trafik med annan fart på utrikes ort. Dessa synpunkter skulle enligt kollegium

äga tillämpning jämväl med avseende å lastlinjekonventionen och därav

föranlett förslag till ändringar i tillsynslagen.

Förut omförmälda bestämmelse i art. 2 i sistnämnda konvention örn rätt för

vederbörande lands myndigheter att efter samråd med myndigheterna i övriga

ifrågakommande stater medgiva undantag för fartyg, som nyttjas å internationella

resor mellan närliggande hamnar i två eller flera länder, anser kollegium

böra föranleda bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva dylikt undantag.

Kollegium föreslår vidare, i överensstämmelse med konventionen, särskilt

undantag för örlogs- och lustfartyg samt för fartyg, som icke befordra

gods eller passagerare, varigenom bogser-, bärgnings- och isbrytningsfartyg

komme att i regel undantagas, vilket ock enligt kollegii mening torde få anses

riktigt. Beträffande fiskefartyg anmärker kollegium, att avfattningen av

konventionen i detta stycke icke syntes fullt nöjaktig, enär genom undantaget

för »fartyg, som icke befordra gods eller passagerare», tydligen även »fartyg,

uteslutande använda för fiske», undantagits från konventionens tillämpning.

Särskild bestämmelse härom syntes för den skull icke erforderlig. Vidkommande

passagerarfartyg framhålles, att konventionen principiellt omfattade

en större kategori sådana fartyg än 9 § tillsynslagen i dess nuvarande lydelse.

På grund av det generella undantaget för fartyg med mindre bruttodräktighet

än 150 registerton komme emellertid en dylik med hänsyn till konventionen

ofrånkomlig utsträckning av lastlinjebestämmelsernas omfattning att bliva

utan praktisk betydelse.

I samband med nu avhandlade, av lastlinjekonventionen föranledda förslag

till ändring av reglerna för den svenska lastlinjelagstiftningens omfattning

framlägger kommerskollegium tillika förslag örn viss av konventionen oberoende

utsträckning av dessa reglers tillämpning jämväl vad angår inrikes fart,

därvid kollegium hänvisar till den särskilda utredning rörande lastmärke

för fartyg i Östersjöfart, för vilken jag närmare redogjort i nästföregående

ärende. Lastlinjetvång för sådan fart anser kollegium, såsom jag därvid

omförmält, emellertid icke böra utsträckas längre än till Östersjöfart i ungefär

den betydelse detta fartbegrepp har enligt de för sjöfartssäkerhetsförfattningama

i allmänhet gällande fartbestämningarna. Fartyg i inskränktare

fart, således ungefär vad som motsvarar inre fart och kustfart enligt nu till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7-4.

7

lämpade fartbestämningar, skulle sålunda enligt kollegii mening alltjämt vara

undantagna, vilket kollegium anser befogat, enär hittills vunnen erfarenhet

icke kunde sägas hava bestämt utvisat behov av lastlinie i sådan inskränktare

fart. I överensstämmelse härmed anmäler kollegium sin avsikt att föreslå

Kungl. Maj :t att, vad utrikes fart anginge, i samråd med de nordiska länderna

bestämma förut omförmälda undantag för fartyg, som nyttjades å internationella

resor mellan närliggande hamnar i två eller flera länder, på sådant sätt,

att fartyg, som under nyttjande i utrikes fart icke fördes utanför de fastställda

gränserna för kustfart eller därmed jämförlig fart, befriades från

lastlinjetvång. Till stöd härför åberopar kollegium även det av den i Stockholm

år 1929 avhållna s. k. baltiska lastlinjekonferensen framlagda förslaget

örn undantag för fartyg, som icke avlägsnade sig mera än 15 nautiska mil

från närmaste land och icke tillryggalade mer än 30 nautiska mil å resa mellan

två hamnar. Som innebörden av uttrycket »fart mellan närliggande hamnar»

icke lämpligen läte sig bestämt fixera, borde, för möjliggörande av likställighet

i förekommande fall mellan inrikes och utrikes trafik, den av kollegium

föreslagna befogenheten för Kungl. Maj :t att undantaga fartyg i fart mellan

närliggande hamnar avse såväl inrikes som utrikes fart.

Med avseende å de fartyg i Östersjöfart, som på grund av sin mindre storlek

(under 150 registerton brutto) icke folie under konventionen men vilka enligt

kollegii mening principiellt borde underkastas kontroll i fråga örn nedlastning,

i den mån och på det sätt detta lämpligen läte sig göra, syntes Kungl. Maj:t

genom ett särskilt stadgande böra erhålla bemyndigande att förordna örn erforderliga

åtgärder. Härvid förutsattes, att detta skedde efter samråd och överenskommelse

med ifrågakommande främmande stater.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår kommerskollegium, att 9 §

tillsynslagen skulle erhålla följande lydelse:

»Fartyg med en bruttodräktighet av 150 registerton eller mera, som befordrar

gods eller passagerare, skall i utrikes fart eller i Östersjöfart mellan svenska

hamnar, till ledning för tillsynen å dess nedlastning, vara försett med lastmärke,

utvisande fartygets minsta tillåtna fribord. Från nu stadgad skyldighet

må Konungen medgiva undantag för fartyg, som nyttjas i fart mellan närliggande

hamnar.

På Konungen må ock ankomma att förordna örn åtgärder till ledning för tillsynen

å nedlastning av fartyg med en bruttodräktighet understigande 150 registerton,

som i utrikes fart eller i Östersjöfart mellan svenska hamnar befordrar

gods eller passagerare.

Vad med Östersjöfart skall förstås, därom förordnar Konungen.

Stadgandena i denna paragraf skola ej äga tillämpning på örlogsfartyg eller

lustfartyg.»

Ikraftträdandet av denna lagändring anser kollegium böra bliva beroende på

Kungl. Maj:ts förordnande.

I sistnämnda hänseende har kommerskollegium, såsom i nästföregående

ärende närmare omförmälts, i utlåtande den 21 november 1931, varmed av

lastlinjekonventionen föranledda förslag till administrativa författningsbestäm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

meker överlämnats till Kungl. Maj:!, ifrågasatt uppskov tillsvidare med lastlinjetvångets

genomförande för fartyg i inrikes fart, därvid kollegium dock

principiellt fasthållit sin tidigare ståndpunkt, att skillnad i lastlin jehän seende

icke bör göras mellan inrikes och utrikes Östersjöfart. Kollega senare förslag

avser sålunda endast tidpunkten för ikraftträdandet av den föreslagna lagändringen,

såvitt angår fartyg i inrikes fart. Beträffande denna fråga, som

jag på grund av dess principiella betydelse ansett mig böra jämväl i detta sammanhang

omnämna, får jag i övrigt hänvisa till den i nästföregående ärende

lämnade redogörelsen och i samband därmed av mig gjorda uttalanden.

Beträffande andra stycket av kommerskollegii nyss återgivna förslag till

ändrad lydelse av 9 § tillsynslagen må här ock erinras örn att viss utredning

verkställts rörande innebörden av de åsyftade åtgärderna till ledning

för kontrollen å nedlastningen av ifrågavarande mindre fartyg. Utredningen,

som av kommerskollegium överlämnats till Kungl. Maj :t med särskilt utlåtande

den 21 november 1931, har endast haft preliminär karaktär och icke lämnat

annat resultat än ett av en sakkunnig utarbetat förslag, närmast avsett att utgöra

ett arhetsunderlag för fortsatt utredning framdeles. Kollegium har dock

vidhållit sitt förslag till lagändring jämväl i nu berörda hänseende.

Sveriges anslutning till 1929 års internationella sjöfartssäker hetskonvention

förutsätter — förutom förut berörda ändring i sjölagen —

ändringar i 16 och 22 §§ tillsynslagen.

Tillsynslagens 16 § innehåller föreskrifter rörande förnyade sjövärdighetsbesiktningar

av innebörd, såvitt nu är i fråga, att passagerarfartyg skall, så

länge det till sjöfart nyttjas, underkastas upprepade sådana besiktningar med

en mellantid av ett år för passagerarfartyg i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs

och linjen Esbjerg—-Texel och två år för sådant fartyg i inskränktare

fart; örn och i den mån så med hänsyn till särskilda omständigheter prövas

nödigt, äger kommerskollegium bestämma, att förnyad sjövärdighetsbesiktning

skall verkställas inom kortare tid än nyss sagts. Vidare stadgas, att förnyad

sjövärdighetsbesiktning må, utan rubbning i den gällande tidsföljden för efterföljande

besiktning, företagas högst tre månader före eller efter föreskriven

tidpunkt ävensom att kommerskollegium må meddela skäligt anstånd med förnyad

sjövärdighetsbesiktning, dock ej för längre tid än sex månader.

Nu återgivna stadgande utgör en viktig del av det genom 1914 års lagstiftning

skapade systemet för den statliga tillsynen å fartygs sjövärdighet, vars

båda huvudformer äro inspektion och besiktning. Inspektionen utgör en fortlöpande

tillsyn, företagen när som helst och avseende vadhelst inspektören har

anledning att undersöka men företrädesvis det allmänna fartygsunderhållet, utrustning,

lastning och de sociala förhållandena ombord. Besiktning är tillsyn

av mera ingripande art, avseende den egentliga sjövärdighetens bedömande.

Däri innefattas dels en undersökning för utrönande av de speciella villkoren för

ett fartygs användning såsom passagerarfartyg (passagerarfartygsbesiktning),

dels ock en under särskilda förutsättningar och vid vissa tider eller tillfällen

obligatorisk undersökning rörande skrovets och maskineriets samt övriga fasta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7b.

9

delars beskaffenhet (sjövärdighetsbesiktning). Sistnämnda besiktning, som regelmässigt

kräver fartygets torrsättning, äro alla passagerarfartyg samt svenska

fartyg i allmänhet av viss storlek eller beskaffenhet underkastade. Man

skiljer mellan »första sjövärdighetsbesiktning» och »förnyade sjövärdighetsbesiktningar».

Besiktningspliktiga fartyg skola, sedan de genom en första

besiktning kommit under tillsyn, underkastas periodisk kontroll genom »förnyade

sjövärdighetsbesiktningar» med bestämda mellantider, olika allt efter

fartygens slag, användning och fart.

I nära samband med nyssberörda bestämmelser angående förnyade sjövärdighetsbesiktningar

stå föreskrifterna i tillsynslagens 22 §, som reglerar giltighetstiden

för passagerarfartygscertifikat. Huvudregeln är, att dylikt certifikat

skall gälla ett år för fartyg i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och

linjen Esbjerg—Texel samt två år för fartyg i inskränktare fart. Anledningen

till att giltighetstiden för passagerarfartygscertifikat erhållit samma utsträckning

som mellantiderna för de förnyade sjövärdighetsbesiktningarna är

den, att sjövärdighetsbesiktning med tillfredsställande resultat principiellt utgör

en förutsättning för utfärdande av passagerarfartygscertifikat.

De bestämmelser i sjöfartssäkerhetskonventionen, som befunnits föranleda

ändringar i tillsynslagen, gälla periodiska besiktningar av passagerarfartyg.

Det formella huvudstadgandet härom finnes i art. 10, som under rubriken

»Första och följande fartygsbesiktningar», innehåller en allmän föreskrift,

fullständigad av detaljbestämmelser i regel XXII i det vid konventionen fogade

reglementet, innefattande »de allmänna grunder, enligt vilka besiktningar av

fartyg, nya eller existerande, skola äga rum med avseende på skrov, maskineri

(huvud- och hjälpmaskiner med ångpannor) samt utrustning». Enligt art. 10

åtaga sig de fördragsslutande parterna att utfärda detaljföreskrifter i överensstämmelse

med dessa allmänna grunder eller att ändra befintliga föreskrifter,

så att de komma i överensstämmelse med desamma. Vidare föreskrives såsom

allmän regel, att de nyss åsyftade detaljföreskrifterna skola vara så avfattade,

att, med hänsyn till säkerheten för människoliv, fartyget blir lämpat

för den användning, för vilken det är avsett. Som art. 10 ingår i konventionens

andra kapitel (angående fartygs konstruktion), är dess tillämpningsområde

i likhet med kapitlet i övrigt, enligt art. 4, begränsat till maskindrivna

passagerarfartyg, som nyttjas å internationella resor. I motsats till flertalet

av artiklarna i detta kapitel avser emellertid art. 10, såsom nyss angivits,

såväl existerande som nya fartyg. Skillnaden mellan sistberörda båda

begrepp är i art. 4 angiven sålunda, att med »nytt fartyg» avses fartyg,

vars köl sträckes den 1 juli 1931 eller senare, eller fartyg, som sagda dag eller

senare förändras till passagerarfartyg; övriga fartyg äro att anse såsom »existerande

fartyg.»

I regel XXII stadgas, att fartyg, varom här är fråga, skall undergå dels

en första besiktning, innan det tages i bruk, dels periodiska besiktningar en

gång var tolfte månad och dels ytterligare bsiktningar under mellantiden, örn

anledning därtill förekommer. I samband därmed lämnas detaljföreskrifter örn

vad ifrågavarande besiktningar skola avse, i huvudsak motsvarande vad i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 7Jt.

sådant hänseende stadgats i §§ 39 och 40 i förordningen den 31 december

1914 (nr 491) med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg. Det anmärkes,

att ifrågavarande konventionsbestämmelse kräver tillsynsåtgärder av

sådan art, att de icke kunna fullgöras, med mindre torrsättning av fartyget

äger rum.

Kommerskollegium har i utlåtande den 19 januari 1931 beträffande de av

sjöfartssäkerhetskonventionen betingade ändringarna i tillsynslagens regler rörande

passagerarfartyg i vad angår tidsperioden för förnyade sjövärdighetsbesiktningar

(16 §) fäst uppmärksamheten å sammanhanget mellan denna författningsändring

och utsträckningen av bestämmelserna i konventionens kapitel

angående fartygs konstruktion, som avse alla å internationella resor nyttjade

maskindrivna passagerarfartyg. Härutinnan framhåller kollegium följande

synpunkter. Enligt 1914 års konvention i ämnet — för vilken närmare

redogjorts i nästföregående ärende — hade generellt undantag kunnat göras för

fartyg på vissa, av vederbörande regering i särskild förteckning upptagna router,

på vilka fartygen avlägsnade sig högst 200 nautiska mil från närmaste

land. Med stöd härav hade för Sveriges del, i den mån konventionen så medgivit,

undantagits passagerarfartyg i fart hitom linjen Skagen—Lindesnäs och

linjen Esbjerg—Texel (eller m. a. o. Östersjö- och inskränktare fart enligt då

och i huvudsak alltjämt gällande fartbestämningar). Detta förhållande hade

i sin tur inverkat på avfattningen av reglerna i 16 § tillsynslagen angående

mellantid för sjövärdighetsbesiktningar (två år för passagerarfartyg i nyssnämnda

fart, ett år för fartyg i vidsträcktare fart) samt 22 § samma lag angående

giltighetstiden för passagerarfartygscertifikat (samma skillnad).

För att åstadkomma överensstämmelse med 1929 års konvention i nu avhandlade

hänseende föreslår kollegium, att 16 § tillsynslagen ändras sålunda,

att den för passagerarfartyg i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen

Esbjerg—Texel nu stadgade mellantiden av ett år kommer att gälla för

passagerarfartyg i utrikes fart. Härvid har kollegium emellertid funnit den

i konventionen inrymda befogenheten för de särskilda staternas vederbörande

myndigheter att medgiva undantag för fartyg, som under resa icke avlägsnar

sig mera än 20 nautiska mil från närmaste land (art. 4 p. 3), böra föranleda

till att fartyg i dylik fart i förevarande avseende jämställdes med fartyg i inrikes

trafik. I enlighet härmed anser kollegium ifrågavarande stadgande böra

erhålla följande lydelse:

»Passagerarfartyg----— skall, så länge det till sjöfart nyttjas,

underkastas förnyade sjövärdighetsbesiktningar med nedannämnda mellantider

:

a) för passagerarfartyg, som nyttjas i utrikes fart och därvid avlägsnar sig

mera än 20 nautiska mil från närmaste land, ett år och för sådant fartyg i

annan fart två år.»

Under framhållande av sammanhanget mellan 22 § tillsynslagen och nyss

behandlade 16 § har kollegium, då överensstämmelse mellan de båda lagrummen

syntes böra även framdeles bibehållas, funnit en ändring av det senare

lagrummet böra föranleda ändring jämväl av det förra. För den skull borde

enligt kollegii förslag första stycket i 22 § erhålla följande lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7-4.

11

»Passagerarfartygscertifikat galle för fartyg, som nyttjas i utrikes fart och

därvid avlägsnar sig mera än 20 nautiska mil från närmaste land, ett år samt

för fartyg i annan fart två år, från och med---— — —- utsättas.»

I anslutning till dessa förslag har kommerskollegium gjort förut omförmälda

anmärkning rörande en viss skiljaktighet mellan det i förslagen nyttjade

uttrycket »utrikes fart» och konventionens definition å »internationella

resor». I den mån denna skillnad ägde praktisk betydelse, innebure densamma

emellertid enligt kollega mening en i sak riktigare anordning för svenska fartygs

vidkommande.

Vidare framhåller kollegium, i anledning av konventionens förut berörda bestämmelse

örn verkställande av förnyade fartygsbesiktningar »en gång var

tolfte månad», att konventionen icke uttryckligen medgåve något sådant uppskov

med besiktning, varom stadgades i näst sista och sista stycket av 16 §

tillsynslagen, varför det kunde ifrågasättas, huruvida dessa stadganden jämväl

tarvade en överarbetning. Härvid hade kollegium emellertid i första hand

uppmärksammat, att enahanda förhållande förelegat med avseende å 1914 års

konvention, därvid lagstiftaren tydligen ansett konventionens regler icke utgöra

hinder för utformande av den svenska lagens institut »förnyade sjövärdighetsbesiktningar»

på sätt skett genom nu ifrågavarande stadganden. Vidare

framhåller kollegium — under hänvisning till bestämmelse i konventionens

art. 52 örn förlängning av giltighetstiden för s. k. säkerhetscertifikat utöver

eljest stadgad tid, för den händelse fartyget icke befinner sig i hemlandet,

då certifikatet upphör att gälla — att sådan förlängning av tiden för säkerhetscertifikatets

giltighet uppenbarligen förutsatte en utsträckning av besiktningsperioden.

Slutligen finge ock beaktas, att ordalydelsen av art. 10

tydligt angåve, att regel XXII icke avsetts att utgöra annat än ett allmänt

stadgande, innehållande »general principles», medan utformandet av detaljbestämmelser

överlämnats åt vederbörande stat. På nu angivna grunder anser

kollegium någon ändring av de båda sista styckena av 16 § tillsynslagen

icke erforderlig. I

I utlåtande den 5 februari 1931 angående sjöfartssäkerhetskonventionen tillstyrker

socialstyrelsen kommerskollegii nyss omförmälda förslag till ändringar

i 16 och 22 §§ tillsynslagen.

Departementschefen.

Vidkommande till en början den utvidgning av den svenska lagstiftningen

angående obligatorisk lastlinje för fartyg, som skulle vara erforderlig i

samband med den internationella lastlinjekonventionens ratificering, finner jag

mig kunna biträda kommerskollegii förslag till ändring i 9 § tillsynslagen,

såvitt angår lastmärke för fartyg i utrikes fart. På grunder, som jag närmare

utvecklat vid föredragning av frågan örn konventionens godkännande, får

jag vidare, i likhet med kommerskollegium, förorda, att lastlinjetvånget erhåller

tillämpning jämväl å fartyg, som i inrikes trafik nyttjas i Östersjöfart. På

skäl, som anförts i samband med nyssnämnda fråga, anser jag mig däremot icke

för närvarande kunna upptaga kommerskollegii förslag örn bemyndigande för

Kungl. Majit att förordna om särskilda åtgärder för kontroll å nedlastningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 74.

av sådana från lastlinjetvång i egentlig mening undantagna fartyg med en

bruttodräktighet understigande 150 registerton, som nyttjas i utrikes fart eller

i Östersjöfart mellan svenska hamnar. Gentemot avfattningen av kollegii förslag

i av mig biträdda stycken synes mig icke vara något att erinra.

Vad härefter angår de lagändringar, som erfordras i samband med ratificering

av 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention, finner jag av kommerskollegium

härutinnan framställda förslag till ändrad lydelse av 16 och 22 §§ tillsynslagen

tillfredsställande.

Det torde måhända böra anmärkas, att konventionen i förevarande stycken

gäller allenast maskindrivna passagerarfartyg, medan förslagen avse passagerarfartyg

i allmänhet. Vid det förhållande, att allenast fartyg i utrikes

fart, som avlägsna sig mer än 20 nautiska mil från närmaste land, beröras

av de tilltänkta ändringarna, synes anmärkta omständighet utan praktisk betydelse.

Beträffande fartyg i inskränktare fart än nyss sagts, vilkas jämställande

i förevarande avseende med fartyg i inrikes trafik innebär ett avsteg från

konventionens allmänna regel örn förnyade besiktningar varje år, får jag erinra,

att en sådan avvikelse äger stöd av särskilt stadgande i konventionen

örn rätt för vederbörande lands myndigheter att medgiva undantag för fartyg

i den inskränktare fart, varom här är fråga. Då förutsättningarna för sådant

undantag jämväl i övrigt synas föreligga, torde någon invändning häremot

enligt min mening icke kunna göras.

Beträffande slutligen införandet av termen »utrikes fart» såsom en motsvarighet

till det i båda konventionerna förekommande, på visst sätt definierade

uttrycket »internationella resor» får jag framhålla, att förstnämnda

term, som tidigare funnit användning i svenska författningar, synes mig utgöra

ett lämpligt uttryck för fastställande av ifrågavarande bestämmelsers

räckvidd. Den förut berörda skiljaktigheten mellan innebörden av denna

term och det i konventionerna brukade uttrycket »internationella resor» synes

mig så mycket mindre giva anledning till erinringar mot användning av termen

»utrikes fart», som därmed uppnås ett ur kontrollsynpunkt mera tillfredsställande

resultat.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag angående ändrad lydelse av

9, 16 och 22 §§ lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg av den

lydelse, bilaga1 vid detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande

över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

N. Tolstoy.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär här

nteslntits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 januari

1932.

Närvarande:

justitieråden Chkistiansson,

Edelstam,

Stenbeck,

regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över handelsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 22 januari 1932, hade

Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående

ändrad lydelse av 9, 16 och 22 §§ lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om

tillsyn å fartyg. I samband därmed hade till lagrådet för kännedom vid förslagets

granskning överlämnats utdrag av protokollet över handelsärenden,

hållet i statsrådet samma den 22 januari, ifråga om godkännande av dels en

den 31 maj 1929 dagtecknad internationell konvention för betryggande av säkerheten

för människoliv till sjöss jämte därvid fogat reglemente, dels ock en

den 5 juli 1930 dagtecknad internationell lastlinjekonvention med tillhörande

slutprotokoll och bilagor.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av förste

amanuensen i kommerskollegium Gunnar Mac Erik Böös.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

januari 1932.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för justitie- och socialdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Hansén, lagrådets den 22 januari 1932 avgivna yttrande över

det samma dag till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse

av 9, 16 och 22 §§ lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn &

fartyg.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320453

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 9, 16 och 22 §§ lagen den 16 oktober 1914 a1 i texten
  2. 1LU 1932:30 Första lagutskottets memorial Nr SO s. 1 i texten
  3. 1LU 1932:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:tst proposition nied förslag till lag angående ändrad lydelse av 9, 16 och 22 §§ lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fart s. 26 i texten