Sök i Ratio Lex

Angående reglering av Norrköping—Söderköping—Vikbolandets järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten

1932-02-12 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:85, Angående reglering av Norrköping—Söderköping—Vikbolandets järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 85.

o

Nr 85.''

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående reglering

av Norrköping—Söderköping—Vikbolandets

järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten; given

Stockholms slott den 12 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström,

Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Jeppsson anför:

Hos Kungl. Majit har Norrköping—Söderköping—Vikbolandets järnvägsaktiebolag

gjort framställning om reglering av bolagets skuldförhållande till

staten.

Bolaget är ägare till järnvägarna Norrköping—Kummelby—Söderköping

och Kummelby—Arkösund, varå koncession beviljades den 27 november

1891, samt Valdemarsvik—Söderköping med hamnspår till sjön Yxningen,

varå koncession beviljades den 22 mars 1901. Spårvidden uppgår för båda

järnvägarna till 0.891 meter.

För anläggning av förstnämnda, år 1891 koncessionerade järnväg beviljade

Kungl. Majit den 3 juni 1892 järnvägsbolaget ett statslån av 653,000 kronor

339 32

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

mot säkerhet av inteckning med bästa förmånsrätt i järnvägen. För utförande

av järnvägen Valdemarsvik—Söderköping med hamnspår beviljades

den 4 april 1903 dåvarande koncessionsinneliavaren ett statslån av 591,500

kronor. I samband med övertagande av sistnämnda järnväg har detta statslån

övergått till järnvägsbolaget.

Båda lånen hava utgått ur allmänna järnvägslånefonden. För vartdera

lånets tillgodonjutande hava stadgats, bland andra, följande villkor:

Annuiteten beräknades till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

med vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter fyra och en

halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning därå.

Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från lyftningsdagen,

dock icke utöver ett år från den dag, den 1 juni 1895 respektive den 1

april 1906, då vederbörande järnväg enligt meddelad koncession senast

skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet av den ränta,

med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas till staten, sedan

genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig ränta, med vilken anstånd

icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids

förlojip med annuitetens erläggande skulle fortfara så länge, till dess även

beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till

staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 1 juni 1898 respektive

den 1 april 1909 och i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan

uppliden obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande

icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag

varje år, till dess försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo

gulden. Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning

erlagt, skulle därå gäldas sex respektive fem procent årlig ränta, intill

dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.

Betalningsskyldigheten för lånen har hittills blivit vederbörligen fullgjord,

och kapitalskulden å lånen har därigenom nedbragts till 401,496 kronor 21

öre respektive 476,343 kronor 73 öre eller tillhopa 877,839 kronor 94 öre.

De verkställda avbetalningarna uppgå till sammanlagt 366,660 kronor (i öre.

Alla debiterade, till betalning förfallna räntor hava erlagts.

I skrivelse den 26 juni 1931 anhöll bolaget, att Kungl. Maj:t måtte utverka

avskrivning av bolagets båda statslån eller åtminstone av det tidigare

beviljade lånet. Kunde denna anhållan icke vinna bifall, hemställde bolaget

såsom en sista utväg om befrielse från ränte- och amorteringsskyldighet för

lånen under minst fem år.

Sedan bolagets framställning remitterats till fullmäktige i riksgäldskontoret,

har genom fullmäktiges försorg utredning örn bolagets ekonomiska

ställning m. m. verkställts. I anslutning därtill förda underhandlingar med

bolaget hava resulterat i ett förslag till skuldreglering, till vilket bolaget

anslutit sig och som i huvudsak innebär en ombildning av ifrågavarande

båda lån per den 1 juli 1932 till ett lån å 500,000 kronor samt avskrivning

av det nämnda dag överskjutande skuldbeloppet, allt under vissa villkor i

fråga örn säkerhet för det nya lånet m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 85. •

Med eget yttrande i ärendet den 28 januari 1932 Lava fullmäktige i riksgäldskontoret

överlämnat, bland annat, avskrift av en av riksgäldssekreteraren

,/. Hägglund och byråchefen i järnvägsstyrelsen S. Norrman avgiven promemoria

den 9 december 1931, innefattande den på fullmäktiges uppdrag verkställda

utredningen ävensom förslag angående reglering av bolagets skuldförhållande

till staten.

I nämnda promemoria, beträffande vars innehåll i övrigt jag torde få

hänvisa till handlingarna i ärendet, anföres bland annat följande:

Resultaten av bolagets verksamhet från år 1901 hava nedan sammanställts

för olika femårsperioder.

Å r

Brutto-

inkomst

Utgifter,

utom räntor

och avskriv- ningar

Drift-

överskott

Kantor

Avskriv-

ningar

1

Vinst ( + ) eller

förlust (—)

Krono

r per fe

m å r s p

e r i o d

1901—1905......

1.170,481

801,047

369,434

197,365

19,673

4- 152,396

1906-1910......

2,165.487

1,531,626

633,861

531,970

124.168

— 22,277

1911—1915......

2,958,452

1,878,330

1,080,122

494,388

278,134

+ 307,600

1916—1920......

7,678,396

6,175,942

1,502,454

699,314

381,509

+ 421,631

1921—1925......

5,875,538

4,444,703

1.430,835

703,575

508,631

+ 218,629

1926—1930......

4.170.537

3,275,128

895,409

472,640

374,881

+ 47,888

Såsom av tablån framgår, har rörelsen hittills i regel gått med vinst.

Utdelning å aktierna i bolaget har ägt rum under åren 1913—1924 med

3 procent för åren 1913—1922 och 4 procent för åren 1923 och 1924. Under

det senast förflutna årtiondet hava emellertid järnvägens driftöverskott blivit

allt mindre, och år 1930 hava de ej fullt räckt till räntor och avskrivningar,

varför förlust för detta år uppkommit.

k r

Brutto-

inkomst

Utgifter,

utom räntor

och avskriv- ningar

Drift-

överskott

mintor

Avskriv-

ningar

Vinst ( + )

eller

förlust (—)

K r o

n o r

1926.........

949,043

690,566

258,477

120,356

105,281

+ 32,840

1927.........

843,430

658,991

184,439

110.088

71,208

+ 3,143

1928 ........

802,012

641,734

160,278

85,152

68,700

-t- 6,426

1929........

807,067

653,508

153,559

80,748

66.224

4- 6,587

1930.........

768,985

630.329

138,656

76,296

63,467

— 1,107

Under år 1931 hava järnvägens trafikinkomster och driftresultat undergått

ytterligare försämring. Under de åtta månader av aret, beträffande

vilka uppgifter finnas tillgängliga, hava trafikinkomsterna salunda nedgått

med 36,000 kronor. Då emellertid även driftkostnaderna reducerats, har

det ekonomiska slutresultatet för berörda tid i jämförelse med samma tid

nästförflutet år icke försämrats med mer än 12,000 kronor. Bolaget befarar

emellertid, att järnvägens trafik och driftresultat skola undergå än ytterligare

minskning på grund av bilkonkurrensens fortgående stegring, och framhåller

att, sedan den beslutade ombyggnaden av vägen mellan Husby och Arkösund,

vilken i huvudsak utföres med allmänna medel, blivit genomförd,

trafiken å bandelen Kummelby—Arkösund, vilken alltid varit relativt svag,

kan befaras komma att så nedgå i storlek, att fråga torde uppkomma, örn

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majus proposition nr 85.

det ens kan bliva möjligt att i fortsättningen upprätthålla driften å denna

bandel eller del därav.

Bolaget uppger sig hava gjort vad i dess förmåga stått för att genom

anpassning efter de nya trafikförhållandena stimulera trafiken, genom övertagande

av landsvägstrafik begränsa konkurrensen samt rationalisera och förbilliga

driften, men den osunda konkurrensens tillväxt och särskilt nu senast

den snart förestående tillkomsten av en svårare landsvägskonkurrens även

å Arkösundslinjen göra, att bolaget icke ser sig i stånd att för framtiden

fullgöra räntelikvider och avbetalningar å sina nuvarande lån.

Innan utredningsmännen till prövning upptaga frågan, i vad mån bolagets

i skrivelsen den 26 juni 1931 gjorda framställning må kunna anses förtjäna

beaktande, lämna de en redogörelse för bolagets ställning vid utgången av

år 1930 och särskilt för bolagets skulder.

I 1930 års förvaltningsberättelse redovisas bolagets tillgångar och skulder

vid årets slut med följande belopp:

Tillgångar.

Kronor. Kronor.

Järnvägsanläggningen med rullande materiel och inventarier.

................................................................................... 3,592,057

Lantegendomar ..................................................................... 220,000

Fastighet i Valdemarsvik .................................................. 34,000

Aktier i Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag, 3,517 st. 184,393

Aktier i Norra Tjusts trafikaktiebolag .............................. 20,000 45g

Beskontran................................................................. 388,274

Kassa- och bankbehållning.................................................................. 21,143

Summa 4,459,867

Skulder.

Kronor.

Statslån: kapital, ej förfallet.............................................. 899,584

ränta, upplupen ej förfallen .............................. 27,132

anståndsränta ...................................................... 106,473

Statens pensionsanstalt ..................................................... 635,774

Norrköpings stad................................................................. 400,000

Vikbolandets sparbank........................................................ 50,519

Valdemarsviks sparbank ..................................................... 38,810

Östgöta hypoteksförening .................................................. 42,392

Diverse skulder ...................................................................................

Summa egentliga skulder

Kronor.

1,033,189

1,167,495

373,654

2,574,338

Aktiekapital ......

Beservfond..........

Dispositionsfond

Bostadslånefond

Vinstmedel..........

.................................. 1,389,600

................... 150,000

................... 50,000

....................^0Q0 210,000

................................. 35,929

Summa eget kapital 1,635,529

.......................... 250,000

Summa skulder 4,459,867

Förnyelsefond.....

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr SÖ. 9

Av det i järnvägen enligt balansräkningen investerade kapitalet belöpte

alltså:

på eget kapital, örn däri inräknas

även förnyelsefonden .......... . 1,885,500 kronor eller 42.8 %

på statslån.................................... 1,033,200 » ( » 23.2 %

på övriga lån och egentliga skulder 1,541,200 » » 34.5 %

Beträffande bolagets skulder utöver statslånen anföra utredningsmännen:

Från Statens pensionsanstalt Ilar bolaget erhållit ett lån å ursprungligen

800,000 kronor, löpande med 4 procents ränta, å vilket lån vid 1930 års slut

kvarstod ett belopp av 635,774 kronor. Lånet skall enligt amorteringsplanen

vara slutbetalat den 1 april 1954. Säkerheten för lånet utgöres av

borgen av Norrköpings och Söderköpings städer, Valdemarsviks köping och

Ringarums kommun. Inteckningar å 1,000,000 kronor i bolagets järnvägar

efter inteckningar för statslånen ligga som säkerhet för kommungarantien.

Det i balansräkningen upptagna lånet av Norrköpings stad å 400,000

kronor löper med 5 procents ränta och är betalbart mot 6 månaders uppsägning.

Som säkerhet ligga bolaget tillhöriga aktier, huvudsakligen i Norra

Östergötlands järnvägsaktiebolag, samt vissa inteckningar i bolagets utanför

järnvägsenlieten liggande fastigheter.

Bolagets två sparbankslån, vid 1930 års slut utgörande tillsammans 89,329

kronor, löpa med 6 procents ränta och äro betalbara efter 3 månaders uppsägning.

Som säkerhet ligga sekundära inteckningar i bolagets lantegendomar

respektive stadsfastigheter.

Bolagets skuld till Östgöta hypoteksförening å vid 1930 års slut 42,392

kronor löper med 4.5 procents ränta och omfattar tre särskilda lan med

säkerhet av primära inteckningar i bolagets lantegendomar.

De i reskontran sammanförda skulderna, vid 1930 års slut uppgående till

373,654 kronor, hänföra sig till den löpande verksamheten och utgöras av

varuskulder, avräkningar med andra järnvägar och dylikt.

Utredningsmännen ingå härefter på frågan örn lindring i betalningsskyldigheten

för bolagets statslån och anföra härom :

Till säkerhet för statslånen ligga inteckningar med bästa förmånsrätt i

bolagets värdefullaste egendom eller dess järnvägar. Säkerheten för övriga

lån, vilka sammanlagt överstiga statslånet, utgöras såsom förut nämnts av

borgen av kommuner samt inteckningar i bolagets andra fastigheter och

panträtt i bolagets aktier. Vid sådant förhållande torde sakliga skäl icke

kunna anses föreligga för staten att utan kompensation avskriva hela eller

ens del av dess fordran, såvida det icke visas, att bolagets driftöverskott

till större del tillsammans utgöra nettobehållning av andra rörelsegrenar än

järnvägsdriften. Medan annuiteterna å bolagets båda statslån utgöra 62,225

kronor, har driftöverskottet av bolagets verksamhet år 1930 emellertid redovisats

med 138,656 kronor eller, örn full avskrivning täukes gjord, med 75,189

kronor. Hur stora delar av dessa överskott, som falla på järnvägsrörelsen,

framgår icke tydligt av redovisningen, men man torde kunna utgå från att

endast relativt smärre överskott härflyta av bolagets övriga verksamhet, varvid

sålunda det överskott, som järnvägsrörelsen år 1930 lämnade, skulle betydligt

överstigit vad som fordras för statslånens förräntning och även

amortering. _

Emellertid synes obestridligt, att bolaget, så som konkurrensen fran biltrafikens

sida tilltager, därest det skall kunna bestå, är i behov av lindring

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 85.

i ^liggande finansiella förpliktelser. Vad rimligen kunnat göras för inkomsternas

liävdande och för driftkostnadernas beskärande synes vara gjort. Det torde

icke heller kunna förnekas, att staten, låt vara indirekt, har visst ansvar för

de ekonomiska svårigheter, i vilka bolaget utan egen förskyllan råkat, i det

att intensiteten i biltrafikens konkurrens möjliggjorts genom vägförbättringar,

som till stor del finansierats av även statsmedel, och en dylik ombyggnad

nu är under utförande, som måste väntas medföra, att av den 47 kilometer

långa linjen Kummelby—Arkösund åtminstone delen Husby—Arkösund framdeles

icke skall kunna trafikeras utan förlust. Vissa billighets skäl synas

sålunda tala för en reglering nedåt av bolagets statslån, åtminstone för så

vitt huvudintressenterna i järnvägen och i järnvägsbolaget lämna en häremot

någorlunda svarande motprestation.

"Vid de förhandlingar, som i frågan förts mellan utredningsmännen och

representanter för bolaget, hava vi med anförande av nämnda synpunkter

såsom vår uppfattning uttalat, att bolagets föreliggande framställning icke

skulle kunna till något alternativ biträdas. Vi hava därjämte framhållit, att

det moratorium för 5 år beträffande statslåneannuiteterna, varom alternativt

hemställts, icke kunde anses som en slutlig lösning av frågan örn statsskuldens

reglering. Önskvärt vore, att frågan redan nu kunde komma till

ett avgörande. I annat fall torde riksgäldskontoret nödgas att med hänsyn

till prioritetsrätten för statslånet kräva, att uppkommande behållningar, åtminstone

av järnvägsrörelsen och alltså med frånseende av den behållning

av aktier och utom järnvägsenheten liggande fastigheter, som kan komma

att föreligga, skola i första hand inbetalas till riksgäldskontoret, varvid, såsom

det ekonomiska läget numera blivit, möjlighet torde komma att saknas

att i deras helhet fullgöra övriga förbindelser å bolagets lån.

En förutsättning för att statsmakterna skulle befinnas villiga att medgiva

för sanering av bolagets ställning erforderlig lindring i förbindelserna för

statslånen ansågo vi vara, att säkerhet vunnes för fullgörande av annuiteterna

å ett nedskrivet lån. Ställdes sådan säkerhet i utsikt, torde emellertid

fullmäktige i riksgäldskontoret kunna lämna utan erinran, att under

utredningstiden förfallande annuiteter å statslånen icke bleve inbetalda,

ehuru bolaget under denna tid fullgjorde sina förbindelser å de enskilda

lånen.

Vid förhandlingar på grundval av det av utredningsmännen sålunda

givna uppslaget utarbetades följande utkast till reglering av bolagets skuldförhållande

till staten, vilket dock endast upptager de ur ekonomisk synpunkt

viktiga villkoren och ej vissa andra, som Kungl. Majit plägar tillfoga

uppgörelser av ifrågavarande slag och vilka icke torde behöva diskuteras i

detta sammanhang:

Kungl. Majit medgiver, att av Norrköping—Söderköping—Vikbolandets

järnvägsaktiebolags kapital- och ränteskuld på grund av ur allmänna järnvägslånefonden

beviljade statslån må, räknat från och med den 1 juli 1932,

hildas ett nytt lån å 500,000 kronor samt återstående del avskrivas.

För åtnjutande av denna förmån stadgar Kungl. Majit följande villkor och

bestämmelser:

1. Annuiteten å berörda lån beräknas till 5 procent å lånebeloppet, av

vilken annuitet först gottgöres ränta efter 41 2 procent å ogulden kapitalskuld

och återstoden utgör avbetalning därå.

2. Annuiteten skall till riksgäldskontoret inbetalas första gången den

30 juni 1933 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånet blivit

till fullo betalt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

3. Därest till betalning förfallet annuitetsbelopp icke erlägges i föreskriven

ordning, skall bolaget därå gälda fem procent ränta, intill dess

samma belopp behörigen inbetalts.

4. Till säkerhet för det nya lånet skall bolaget till riksgäldskontoret

avlämna dels inteckningar i bolagets järnvägar med förmånsrätt näst efter

två inteckningar å vardera 50,000 kronor jämte ränta i respektive järnvägen

Norrköping—Söderköping—Arkösund och järnvägen Söderköping—

Valdemarsvik, över vilka två sistnämnda inteckningar bolaget må äga självt

förfoga, dels ock borgen av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige

i riksgäldskontoret.

5. Svenska staten är berättigad inlösa bolagets järnvägar med tillhörigheter

för ett belopp, motsvarande järnvägarnas vid tidpunkten för inlösen

bokförda anläggningsvärde, minskat med dels på grund av ålder eller

nyttjande uppkommen värdeminskning, dels ock skillnaden mellan statens

fordran å statslånen den 30 juni 1932, dock att anståndsräntorna skola

reduceras till sitt dåvarande värde, och det belopp å 500,000 kronor, vartill

statens berörda fordran nedskrives.

6. Därest borgensmännen för det nybildade lånet, för bevakande av sin

fordran på grund av fullgjord borgen, skulle inropa bolagets järnvägar å

exekutiv auktion och därefter önska nedlägga rörelsen, skall staten, örn

Kungl. Majit finner trafikens upprätthållande vara ur statens synpunkt

önskvärt, vara berättigad att inlösa järnvägarna med tillhörigheter för ett

belopp, svarande mot det realisationsvärde, vartill järnvägarna, under förutsättning

av driftens upphörande uppskattas av gode män, utsedda enligt

lagen den 14 juni 1929 om skiljemän.

Till motivering av förslagets olika punkter anföra utredningsmännen

följande:

Bolagets skuld till staten, som vid 1930 års utgång, exklusive anståndsräntan,

uppgick till 926,716 kronor, har därefter dels reducerats genom inbetalning

av den 1 april och 1 juni 1931 förfallna annuiteter, dels ökats

genom tillkomna räntor. Därest efter den 1 juni 1931 förfallande annuiteter

icke inbetalas, beräknas statsskulden, exklusive anståndsräntan, den 1 juli

1932 komma att utgöra 924,451 kronor. Med tillägg av anståndsräntans

till dåtidsvärde diskonterade belopp kommer statens fordran vid angivna

tidpunkt att bliva 964,435 kronor. Ifrågavarande uppgörelse innebär således

en nedskrivning av statens fordran med ej mindre än 464,435 kronor.

Den eftergift från statens sida, som sålunda ifrågasättes, torde vara större

än vad en enskild fordringsägare under liknande förhållanden skulle kunna

tänkas villig att medgiva. Emellertid skulle ett rigoröst indrivande av statens

fordran sannolikt leda till att staten bleve nödgad att övertaga järnvägen,

vilket i betraktande av järnvägens mot statsbanenätets avvikande spårvidd

och de lägre kostnader, som trafikens upprätthållande i enskild regi betingar,

ej lärer vara önskvärt. Vid beloppets fixerande har vidare hänsyn tagits

till åtskilliga förhållanden, såsom att det i bandelen Husby—Arkösund

nedlagda och kvarstående kapitalet av statslånemedel, beräknat til! 213,000

kronor, ej kan förräntas, när örn något år den huvudsakligast med användning

av statsmedel åstadkomna ombyggnaden av vägen blir genomförd, att en

betydlig lindring i bolagets finansiella bördor är nödvändig för beredande

av mera effektiv hjälp, att avsedd garanti för statslånet ej kan beräknas

bliva lämnad, såvida icke en så betydande avskrivning av statslånet medgives,

att bolaget beredes åtminstone möjlighet att framdeles förränta de

enskilda lånen, utan att kommunernas för visst av lånen ställda garanti

opaginerad Kontrollera mot PDF

1- Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

skall behöva tågås i anspråk, och slutligen att staten i viss män erhåller

kompensation för ifrågavarande avskrivning genom den ökade säkerhet, som

lämnas för återstående fordran.

Annuiteterna å de nuvarande statslånen uppgå, såsom redan anförts,

sammanlagt till (52,225 kronor. Efter den ifrågasatta regleringens genomförande

komma de att begränsas till 25,000 kronor. Bolaget vinner härigenom

eli besparing i sina årliga likvida utgifter med ej mindre än 37,225 kronor,

vilken lättnad givetvis måste anses vara betydande.

I punkt 1 angivna räntevillkor äro desamma, som gälla för bolagets nuvarande

statslån. Då emellertid det nedskrivna statslånet skall utgöra nytt

lån, blir annuitetstiden utsträckt. Detta förhållande utgör förklaring till

att_ bolaget genom ifrågavarande reglering erhåller större lättnad i sina

årliga utgifter för annuiteternas gäldande än som föranledes av enbart statslånets

nedskrivning.

Till punkterna 2 och 3 torde särskild motivering ej vara erforderlig.

Enligt punkt 4 skall bolaget äga att självt förfoga över två inteckningar

å vardera 50,000 kronor med bästa förmånsrätt i bolagets järnvägar. Detta

medgivande har intagits i förslaget, enär viss sannolikhet finnes för att

bolaget skall behöva upplåna medel till rörelsekapital och för ställande av

säkerhet för omhänderhavda sam trafiksmedel. För det fall att, såsom i

punkten stadgas, även annan säkerhet än inteckningar ställes för statens

fordran, torde berörda medgivande kunna göras, utan att statens intressen

därav bliva lidande.

I punkt 5 har föreslagits viss ändring av inlösningsbestämmelserna för

bolagets järnvägar, som synes kunna anses motiverad av ifrågavarande

nedskrivning av statens fordran. Då sagda nedskrivning ur långivarens

synpunkt delvis motväges av den ökade säkerhet, som genom uppgörelsen

vinnes, och då bolaget äger betydande andra skulder än statslånet, kan ej

krävas, att sådana inlösningsbestämmelser skola införas, som i allmänhet

fordras såsom villkor för en större nedskrivning av statslånet, i de fall då

någon ökad säkerhet härvid icke uppnås och då staten är ensam långivare.

I jämförelse med de enligt koncessionsbestämmelserna gällande villkoren

för statsinlösen innebära emellertid de föreslagna en betydlig fördel för

staten. De tillgodose också samtidigt på ett till synes fullt tillfredsställande

sätt bolagets intressen.

Från bolagets sida har under underhandlingens gång framförts krav på,

att i uppgörelsen skall intagas en bestämmelse, som under vissa förhållanden

befriar ägaren av bolagets järnvägar från skyldigheten att upprätthålla

trafiken å dessa. Det har nämligen visat sig, atif inom de kommuner, som

avsetts skola teckna borgen för det nedskrivna statslånet, farhågor hysas

för att kommunerna, därest de för bevakande av sin genom borgensförbindelserna

uppkomna fordran skulle framdeles bliva nödgade att vid auktion

inropa järnvägen, därefter icke skulle kunna utverka befrielse från järnvägsdriftens

upprätthållande utan nödgas trafikera densamma med årliga förluster.

Aven frånsett det förhållandet, att å exekutiv auktion inropad järnväg

enligt visst domstolsprejudikat må kunna nedläggas, därest ej Kungl. Majit

jämlikt stadgande i koncessionen förordnar, att trafiken tills vidare skall

besörjas av staten eller annan med användande av järnvägens materiel och

övriga tillhörigheter, med rätt för järnvägens ägare att uppbära den behållna

avkomsten av banan, finna vi visserligen icke sannolikt, att Kungl. Majit

skulle vägra nedläggande av viss järnväg, därest framställning därom göres

av de kommuner, som främst äro intresserade av densamma och för dess

tillkomst och upprätthållande gjort stora uppoffringar, men hinder torde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Åboj: Is proposition nr 85.

icke heller möta att i villkoren intages viss bestämmelse till undanrödjande

av farhågor i berörda hänseende. I detta sammanhang torde böra meddelas,

att huvudanledningen till, att man anser sig kunna räkna med möjligheten

av att Kungl. Maj:t skulle kunna vägra banans nedläggande även efter

auktion och sedan det visat sig, att driften ej kan utan förlust upprätthållas,

ligger däri, att järnvägen anses hava en avsevärd betydelse ur strategisk

synpunkt. Vid anförda tänkta förutsättningar torde det emellertid böra åvila

statsverket att upprätthålla järnvägens trafikmöjligheter, och vi hava därför

icke dragit i betänkande att föreslå en häråt syftande bestämmelse.

Den i punkt 6 härvid föreslagna bestämmelsen har funnits kunna givas

formen av en modifikation under vissa angivna förhållanden.av de i punkt

5 angivna inlösningsvillkoren. Realiter sett innebär bestämmelsen emellertid

skyldighet för staten att för statsverkets räkning inlösa järnvägen, därest

trafikens fortsatta upprätthållande anses ur andra sypunkter nödvändig, även

sedan järnvägen ur ekonomisk synpunkt förlorat sitt existensberättigande.

Inlösningsvillkoren hava för sådant fall angivits till de lägsta möjliga.

Slutligen anföra utredningsmännen:

Det förslag till uppgörelse, som sålunda efter förda förhandlingar upprättats,

torde få anses medföra vissa fördelar, som följa av uppgörelse med

garanti. Sålunda uppnås en betydande förbättring av bolagets ställning och

dess möjligheter att bestå. Statsverket vinner i utbyte mot en fordran, som

dock kan bliva osäker, full säkerhet för ett låt vara reducerat belopp. De

kommuner, vilka teckna borgen för statslånet, ikläda sig visserligen härigenom

vissa risker, men kunna å andra sidan hysa förhoppning, att bolaget

skall se sig i stånd att fullgöra andra förbindelser, för vilka kommunerna

redan iklätt sig borgen. Slutligen erhåller bolaget möjlighet uppbringa erforderliga

rörelsemedel, utan att ifrågavarande kommuner behöva teckna nya

b or gen sf örb i n d el s er.

I det framlagda förslaget till uppgörelse har icke upptagits någon bestämmelse

örn särskild statlig tillsyn. Sådan blir icke heller erforderlig, sedan

statslåneannuiteternas fullgörande gjorts oberoende av det sätt, varpå bolagets

affärer handhavas. Ifrågasättas kan därför, att Kungl. Majit, om så

prövas lämpligt, ej vidare utser något ombud för staten i bolagets styrelse

och revision, varvid viss ytterligare besparing för bolaget skulle vinnas.

Av en vid utredningsmännens promemoria fogad sammanställning framgår,

att 17 kommuner äro aktieägare i bolaget samt att därav Norrköpings

stad innehar 4,120 aktier, Söderköpings stad 050, Yaldemarsviks köping

1,237 och Ringarums kommun 1,403 aktier.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava vidare överlämnat protokollsutdrag,

utvisande att nyssnämnda fyra kommuner förklarat sig villiga att en var i

förhållande till sitt innehav av aktier i bolaget teckna i förslaget angiven

borgen. Stadsfullmäktige i Norrköping hava därvid uttalat sig för införande

i uppgörelsen med staten av bestämmelser därom, att den enligt punkt 5 i

förslaget staten förbehållna inlösningsrätten skulle upphöra att gälla, så snart

bolaget till fullo guldit sin skuld till staten, samt att bolaget skulle äga rätt

att, när det så önskade, inbetala denna sin skuld.

I en likaledes vid fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande fogad skrivelse

den 13 januari 1932 har bolaget förklarat sig biträda berörda förslag till reglering

av bolagets skuldförhållande till staten, därvid bolaget dock uttalat sin

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

anslutning till nyssnämnda, av stadsfullmäktige i Norrköping framförda önskemål

beträffande uppgörelsens slutliga utformande.

I sitt förenämnda yttrande hava fullmäktige i riksgäldskontoret för egen

del anfört följande:

Fullmäktige vilja förorda, att en reglering av järnvägsbolagets skuldförhållande

till staten kommer till stånd i enlighet med de i förslaget angivna

grunderna. I händelse någon inbetalning å statslånen ej verkställes under

tiden till och med den 30 juni 1932, kommer skulden för dessa att då utgöra

1,030,924_ kronor 64 öre eller, örn anståndsräntorna reduceras till sitt

värde per sagda dag, 964,435 kronor 27 öre. Av sistnämnda belopp skulle

nära hälften avskrivas. Förlusten är visserligen avsevärd, men å andra sidan

erhåller staten genom den erbjudna borgen av fyra kommuner full säkerhet

för att det kvarstående skuldbeloppet behörigen förräntas och återbetalas.

Till bolagets förmån talar ock det förhållandet, att annuiteterna å de båda

ursprungliga lånen under en lång följd av år blivit erlagda. Vidare torde

det vara uppenbart att, därest staten ej nu visar bolaget tillmötesgående, bolaget

ej länge kan äga bestånd såsom självständigt företag. Bolaget Ilar i

sin ^första skrivelse uppgivit, att efter det krisartade uppsvinget under åren

1915-1920 bolagets ställning år för år försämrats samt att persontrafiken

minskats med omkring en tredjedel och godstrafiken med nära hälften. Försämringen

av driftsresultatet framgår även klart av de uppgifter, som meddelas

i utredningsmännens promemoria, till vilken fullmäktige få hänvisa.

Förutom nyssnämnda kommunborgen skulle staten även erhålla säkerhet

för det nya statslånet_ genom inteckning i järnvägarna, dock med förmånsrätt

efter två inteckningar å 50,000 kronor vardera, vilka skulle ställas till

bolagets egen disposition. Syftet härmed är givetvis att bereda bolaget möjlighet

att genom belåning av sistnämnda inteckningar anskaffa erforderligt rörelsekapital.

Fullmäktige vilja erinra att en liknande anordning åtskilliga gånger

vidtagits i samband med tidigare genomförda regleringar av statslån till

enskilda järnvägar.

Stadsfullmäktige i Norrköping hava till sitt beslut om tecknande av borgen

för det nya statslånet fogat ett tillägg, innefattande uppdrag åt stadens drätselkammare

att verka för införande i uppgörelsen med staten av bestämmelse

därom, att den enligt punkten 5 i regleringsförslaget staten medgivna inlösningsrätten

skulle upphöra att gälla, så snart järnvägsaktiebolaget till fullo

guldit sin skuld till staten, samt att bolaget skulle äga rätt att, när det så

önskade, inbetala denna sin skuld. Järnvägsbolaget har i sin skrivelse av

den 13 januari 1932 förklarat sig instämma i de av stadsfullmäktige sålunda

framförda önskemålen. Ej heller riksgäldsfullmäktige hava något att erinra

mot att det av stadsfullmäktige väckta förslaget bifalles, och bör i så fall

uppgörelseförslaget kompletteras i enlighet därmed.

Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrka fullmäktige, att Kungl.

Majit till riksdagen avlåter proposition örn reglering av Norrköping—Söderköping—Vikbolandets

järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten enligt

de grunder, som förut omförmälda förslag till uppgörelse angiver, eventuellt

med de förändringar, som ifragasatts av stadsfullmäktige i Norrköping.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 4 februari 1932 tillstyrkt

det av fullmäktige i riksgäldskontoret förordade förslaget.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 85.

Den i ärendet verkställda utredningen visar, att de Norrköping—Söderköping—Vikbolandets

järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägarna rinder de

senaste åren lämnat allt mindre driftöverskott. Bolaget, som uppgiver sig

hava vidtagit möjliga åtgärder till rationalisering och förbilligande av driften

och som hittills vederbörligen fullgjort betalningsskyldigheten för de av

bolaget innehavda statslånen, ser sig numera icke i stånd att för framtiden

fullgöra annuitetslikviderna för de båda lånen.

I anledning härav förda underhandlingar mellan representanter för fullmäktige

i riksgäldskontoret och för bolaget hava resulterat i det förslag till

skuldreglering, för vilket jag i det föregående närmare redogjort. Detta förslag

avser, att statens sammanlagda fordran hos bolaget, räknat från och med

den 1 juli 1932, skulle ombildas till ett nytt lån å 500,000 kronor, medan

återstoden skulle avskrivas. I det belopp, som sålunda skulle avskrivas,

ingår ett kapitalbelopp av 377,839 kronor 94 öre samt räntor till belopp av

86,595 kronor 33 öre, däri inberäknad till sitt värde den 30 juni 1932 reducerad

anståndsränta. Det totala, till avskrivning föreslagna beloppet skulle följaktligen

uppgå till 464,435 kronor 27 öre, beräknat på nyss angivet sätt,

eller något mindre än hälften av statens hela fordran. Ett genomförande

av förslaget skulle medföra en minskning av det årliga annuitetsbeloppet

från 62,225 kronor till 25,000 kronor.

Till säkerhet för det nya lånet å 500,000 kronor skulle enligt förslaget

lämnas dels inteckningar i bolagets järnvägar med förmånsrätt efter två

inteckningar å tillhopa 100,000 kronor, vilka bolaget skulle få disponera för

att därmed erhålla möjlighet till upplåning av erforderligt rörelsekapital,

dels ock borgen av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Enligt gjorda åtaganden skulle borgen komma att lämnas av

städerna Norrköping och Söderköping, Yaldemarsviks köping samt Ringarums

kommun, av envar kommun i förhållande till dess innehav av aktier i bolaget.

Givetvis kan i och för sig ifrågasättas, huruvida i första hand staten, som

innehar säkerhet med bästa förmånsrätt i de båda järnvägarna, bör bistå vid

företagets konsolidering genom att nedskriva sin fordran hos bolaget. Å

andra sidan bör emellertid icke frånses att, därest staten ej nu visar bolaget

tillmötesgående, bolaget ej länge torde kunna äga bestånd som självständigt

företag, i följd varav staten i allt fall lärer snart nog få taga ställning till

frågan örn bolagets skuldförhållande. Under sådana omständigheter synes

det vara befogat att till undvikande av för staten än olägligare konsekvenser

redan nu medgiva bolaget den lindring i betalningsskyldigheten för statslånen,

som må påfordras för bolagets fortsatta bestånd. Med hänsyn härtill

och då den föreslagna skuldregleringen så till vida innebär vissa fördelar för

staten, som den på grund av de avsedda bestämmelserna örn lånesäkerhet

torde kunna betraktas som slutgiltig, har jag ansett mig kunna tillstyrka

framställning till riksdagen örn densammas genomförande.

I berörda förslag upptagna villkor och bestämmelser i övrigt hava icke

givit mig anledning till erinran. Ej heller har jag velat motsätta mig det av

stadsfullmäktige i Norrköping ifrågasatta tillägget, att den enligt punkten 5

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

i förslaget staten förbehållna inlösningsrätten skulle upphöra att gälla,

så snart bolaget till fullo guldit sin skuld till staten, samt att bolaget

skulle äga rätt att, när det så önskade, inbetala skulden. Dock torde angivas,

att staten icke genom detta tillägg avstår från den inlösningsrätt, som i

koncessionerna förbehållits staten.

Utredningsmännen hava föreslagit att, därest förenämnda kommuner tecknade

borgen för hela det nya statslånet, ombud för staten i bolagets styrelse

samt vid revisionen av dess förvaltning och räkenskaper icke vidare skulle

utses. Detta förslag, mot vilket enligt vad jag förvissat mig örn fullmäktige

i riksgäldskontoret icke anse sig böra framställa erinran, innebär ett avsteg

från de villkor, som härutinnan hittills gällt för bolagets statslån, och jämväl

från nu gällande allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande av

lån från allmänna järnvägslånefonden. Då emellertid på grund av lånesäkerlietens

beskaffenhet statens intressen icke synas oundgängligen kräva bibehållande

av nu nämnda tillsyn, vilken är förenad med viss kostnad för bolaget,

har jag ehuru icke utan tvekan ansett mig kunna biträda utredningsmännens

mening även i denna del.

Vid bifall till vad här föreslagits lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t

att i huvudsaklig överensstämmelse med detta förslag stadga villkor för åt- ''

njutande av det nya lånet ävensom meddela bestämmelser rörande lånets

förräntande och återbetalning m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att statens den 1 juli 1932 beräknade kapital- och räntefordran

hos Norrköping—Söderköping—Vikbolandets jämvägsaktiebolag

på grund av statslån för anläggning av järnvägar

Norrköping—Kummelby—Söderköping och Kummelby—Arkösund

samt Valdemarsvik—Söderköping med hamnspår till sjön

Yxningen må till den del, densamma överstiger 500,000 kronor,

avskrivas under de av mig i det föregående förordade villkor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

* Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:67 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående reglering av Norrköping—Söderköping —Vikbolandets järnvägsaktiebolags skuldförhålland a1 i texten
  2. SU 1932:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående reglering av Norrköping—Söderköping— Vikbolandets järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten. s. 7 i texten