Angående förhöjd ersättning till K. H. Waern i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring
1932-02-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:89, Angående förhöjd ersättning till K. H. Waern i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 89.
5
Nr 89.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjd
ersättning till K. H. Waern i anledning av skada,
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 12 februari 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Rundqvist.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Hajd Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström,
Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rundqvist anför:
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning
har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som
yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.
354 88
6
Kungl. Maj is proposition nr 89.
I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig,
volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas
under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen
stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, om sjukdom
med därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring
och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
Vidare föreskrives i 14 § av nämnda förordning, att därest, sedan ersättning
blivit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig förändring yppas i de
förhållanden, vilka voro avgörande för ersättningens bestämmande, ersättningstagaren
må inom två år från beslutets dag genom anmälan, på sätt i
förordningen sägs, väcka fråga örn jämkning i ersättningen. Jämkning må
dock ej avse ersättning, som belöper å tiden före den dag, då frågan om
jämkningen väckes.
Ersättning enligt ifrågavarande förordning utgår från den i § 46 mom. 1
värnpliktslagen omförmälda invalid- och pensionsfonden.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 20 juli 1931, har Karl
Helge Waern från Karlstad gjort framställning örn att han, som åtnjöte livränta
på grund av ögonskada, ådragen under militärtjänstgöring, måtte
komma i åtnjutande av förhöjning av sagda livränta ävensom ersättning för
vissa kostnader, vilka han fått vidkännas för läkarvård m. m. i samband
med operation till följd av berörda ögonskada.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Waern under fullgörande av sin
värnpliktstjänstgöring vid förutvarande Kalmar regemente den 4 oktober
1922 genom inträffad explosion ådragit sig skada å högra ögat; att riksförsäkringsanstalten
i anledning härav genom särskilda beslut tillerkänt Waern
livränta från och med den 8 oktober 1922 jämlikt förordningen den 18 juni
1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
att livräntan genom slutligt beslut av anstalten den 8 december
1925 bestämts att utgå från och med den 1 januari 1926 med 180 kronor
för år räknat, motsvarande en nedsättning av arbetsförmågan med 20 procent;
att Waern, enär risk förelegat för att synen å Waerns friska öga skulle
gå förlorad, den 6 mars 1931 måst underkasta sig operation, varvid det
skadade ögat borttagits och ersatts med emaljöga; att Waern, som har anställning
såsom guldsmedsarbetare, under tiden 4—15 mars 1931 i anledning
av sin ögoskada varit helt oförmögen till arbete; att Waern i en till riksförsäkringsanstalten
ställd skrift, dagtecknad den 27 mars 1931, anhållit att
komma i åtnjutande av förhöjd livränta ävensom ersättning för vissa honom
åsamkade kostnader på grund av ifrågavarande ögonoperation; samt att riksförsäkringsanstalten
genom beslut den 2 april 1931 förklarat sig icke kunna
till prövning upptaga frågan örn jämkning i ersättningen i förenämnda fall,
enär jämlikt bestämmelserna i 14 § av 1909 års militärersättningsförordning
Kungl. Majit» proposition nr 89. 7
fråga om jämkning i ersättning i de fall, där ersättning blivit genom slutligt
beslut bestämd, skulle väckas inom två år från beslutets dag.
Ii iksföi säle ringsanstalten bär i avgivet utlåtande i ärendet den 18 augusti
1931 anfört, bland annat, att, därest anstalten utan hinder av stadgandet i
14 § av 1909 års inilitärersättningsförordning kunnat upptaga ersättningsfrågan
till prövning, skulle Waern varit berättigad dels till sjukhjälp med 3
kronor för dag under tiden 4—15 mars 1931, då han varit helt oförmögen
till arbete, eller sammanlagt till en sjukhjälp av 36 kronor, dels ock till förhöjning
av livräntan till ett årligt belopp av 225 kronor, motsvarande en
beräknad nedsättning i arbetsförmågan med 25 procent. För den händelse
Kungl. Hajd skulle finna skäl att bereda Waern något understöd i förevarande
fall, funne anstalten sådant understöd skäligen böra utgivas med
36 kronor, motsvarande sjukhjälp enligt 1909 års militärersättningsförordning.
Beträffande Waerns framställning örn förhöjning av till honom utgående
livränta hemställde riksförsäkringsanstalten med hänsyn till de konsekvenser,
som ett bifall härtill skulle kunna medföra, att densamma icke
måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Arméförvaltningens civila departement oell sjukvårdsstyrelse, som den 20 oktober
1931 avgivit utlåtande i ärendet, hava anfört, bland annat, följande.
Oaktat Waern författningsenligt icke vore berättigad vare sig till förhöjning
av till honom utgående livränta eller till ersättning för de kostnader,
som åsamkats honom i samband med operationen, ansåge likväl departementet
och styrelsen, med hänsyn därtill att ifrågavarande operation, medicinskt
sett, varit nödvändig på grund av den fara för synen på det friska
ögat, som ett underlåtande av operativt ingrepp skulle inneburit, samt i betraktande
av att Waern under tiden 4—15 mars 1931 varit helt oförmögen
till arbete samt därefter till följd av operationen fått sin arbetsförmåga reducerad
med 5 procent utöver den tidigare nedsättningen av arbetsförmågan,
att Waern borde komma i åtnjutande av dels sjukhjälpsersättning med 3
kronor örn dagen för tiden från och med den 4 mars till och med den 15
mars 1931, tillhopa 36 kronor, dels ock förhöjning av livräntan till ett årligt
belopp av 225 kronor, motsvarande en beräknad nedsättning i arbetsförmågan
med 25 procent, vilken förhöjning syntes böra beräknas och utgå
från och med den 16 mars 1931 eller från och med dagen efter det nyssnämnda
sjukhjälpsersättning skulle upphöra att utgå. Att förhöjning av
livräntan i förevarande fall borde utgå, syntes så mycket mera böra ske,
som det icke berodde på någon försummelse från Waerns sida, att fram
ställning örn jämkning i ersättning icke gjorts inom föreskriven tid. Waern
hade så gott som omedelbart, efter det han blivit återställd efter operationen,
gjort anmiilan i saken, och torde den omständigheten, att operationen verkställts
först efter preskriptionstidens utgång, rimligen icke böra föranleda
till, att han skulle gå förlustig den ersättning, han eljest ägt utbekomma.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementet och styrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte dels medgiva, att till Waern finge från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas ett belopp av 36 kronor,
motsvarande sjukhjälpsersättning efter 3 kronor för dag för tiden från och
med den 4 till och med den 15 mars 1931, dels ock föreslå riksdagen medgiva,
att Waern finge — utan hinder därav att framställning örn jämkning i
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
ersättning ej gjorts inom föreskriven tid — från och med den 16 mars 1931
från samma fond komma i åtnjutande av förhöjning till 225 kronor för år
räknat av den honom genom riksförsäkringsanstaltens beslut den 8 december
1925 tillerkända livräntan.
Genom beslut den 11 december 1931 har Kungl. Majit i anledning av
Waerns ansökning, i vad densamma avsåge ersättning för vissa kostnader i
samband med förenämnda operation, medgivit, att till Waern finge såsom
sjukhjälp för tiden 4—15 mars 1931 utbetalas en gratifikation av 36 kronor
från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond.
Statskontoret, som den 25 januari 1932 avgivit utlåtande över Waerns
framställning örn förhöjd livränta, har anfört, att statskontoret i likhet med
arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse ansåge, att
omständigheterna i detta fall borde föranleda därtill, att Waern erhölle förhöjning
av den honom av riksförsäkringsanstalten enligt slutligt beslut den
8 december 1925 tillerkända livräntan; och detta syntes lämpligen kunna
ske sålunda, att riksförsäkringsanstalten erhölle bemyndigande att utan hinder
därav, att den tid, inom vilken enligt 14 § av förordningen den 18 juni
1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
krav på jämkning av ersättningsbeloppet skulle väckas för att till
prövning upptagas, icke kunnat i detta fall iakttagas, till prövning och avgörande
upptaga frågan örn jämkning av den Waern tillagda livräntan och
vad därmed sammanhängde.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Waern, enligt förordningen
den 18 juni 1909, icke är berättigad erhålla förhöjd livränta. Fråga örn jämkning
i ersättning enligt sagda förordning i de fall, där ersättningen blivit
slutligt bestämd, skall nämligen väckas inom två år från beslutets dag. Beträffande
Waern blev ersättningen slutligt bestämd den 8 december 1925.
Fråga örn jämkning i ersättningen väcktes först i mars månad 1931. Med
hänsyn till de särskilda omständigheter, som föreligga i förevarande fall,
och då sambandet mellan den ögonskada, för vilken Waern tillerkänts livränta
å 180 kronor, och den år 1931 verkställda ögonoperationen med ty
åtföljande ytterligare nedsättning i Waerns arbetsförmåga synes vara ådagalagt,
har jäg emellertid funnit mig böra tillstyrka, att livräntan förhöjes till
ett årligt belopp av 225 kronor, motsvarande av riksförsäkringsanstalten
beräknad nedsättning i Waerns arbetsförmåga efter operationen med 25
procent.
Förhöjning å livräntan torde böra utgå från och med den 1 januari 1932.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Karl Helge Waern må — utan hinder därav att framställning örn
jämkning i ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 14 §
av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1932 från
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas ett till 225 kronor
för år räknat förhöjt livräntebelopp.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Edsberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1932.
1 sam!.
70 haft. (Nr 88—89.)
354 32 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.