Sök i Ratio Lex

Angående anslag ur kyrkofonden för reparationer å den åt kyrkoherden i Korpilombolo församling upplåtna prästgården

1932-02-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:99, Angående anslag ur kyrkofonden för reparationer å den åt kyrkoherden i Korpilombolo församling upplåtna prästgården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 99.

1

Nr 99.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag ur kyrkofonden

för reparationer å den åt kyrkoherden i Korpilombolo

församling upplåtna prästgården; given Stockholms

slott den 12 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Mqj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

februari 1932.

Närvarande:’

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström,

Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener anför härefter:

Under förevarande punkt anhåller jag att få inför Kungl. Majit anmäla

en av Korpilombolo församling i maj 1931 gjord ansökning örn anslag ur

kyrkofonden för reparationer och anordnande av värmeledning vid kyrkoherdeprästgården

i församlingen.

Innan jag närmare redogör för detta ärende, ber jag få i korthet erinra

örn de åtgärder, som vidtagits för att underlätta anskaffande av bostäder

åt prästerna i Norrlands ödebygdsförsamlingar. De i samband med 1910

års lagstiftning i fråga örn det prästerliga avlöningssystemet genomförda

ändringarna beträffande anslaget till lappmarks ecklesiastikverk, kyrkliga

Anslag ur

kyrkofonden

flir reparationer

å

den åt kyrkoherden

i

Korpilombolo

församling

upplåtna

prästgården.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 77 haft. (Nr 99.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

ändamål, gjorde det omöjligt att från detta anslag anvisa medel för byggande

av prästgård, och endast i rena undantagsfall kunde bidrag härtill av statsmedel

påräknas. De uppgifter, som förut ålegat fonden för lappmarks

ecklesiastikverk, hade till största delen övertagits av kyrkofonden, och det

låg då nära till hands att med kyrkofondens hjälp underlätta lösandet av

frågan örn prästgårdars uppförande i Norrlands ödebygder. Efter det Kungl.

Majit till 1925 års riksdag (se prop. nr 213/1925) och kyrkomöte framlagt

förslag i ämnet samt detta förslag vunnit bifall, utfärdades den 21 november

1925 lag, nr 456, angående anlitande av kj^rkofonden för uppförande av

prästgårdar inom vissa delar av Härnösands och Luleå stift. I 1 § av

denna lag förordnas, att i de fall, då inom sagda stift tjänlig prästgård

saknas för sådan kyrkoherde eller komminister, som i därför stadgad ordning

förklarats berättigad att uppbära ödebygdstillägg, Konungen må —

därest lämplig bostad för befattningshavaren icke finnes att förhyra och ett

fullgörande av den pastoratet åliggande skyldigheten att bygga ny prästgård

måste med hänsyn till de ekonomiska förhållandena i pastoratet anses medföra

oskäligt stor tunga för pastoratet och dess invånare — medgiva, att

från kyrkofonden må under de villkor, Konungen äger bestämma, till vederbörande

pastorat utlämnas ett räntefritt lån till belopp motsvarande hela

eller en del av kostnaden för byggnadsskyldighetens fullgörande. Vidare

stadgas i 2 § av samma lag, att i fall, som avses i 1 §, Konungen må, där

särskilda förhållanden sådant påkalla, medgiva, att kostnaden för byggnadsskyldighetens

fullgörande må helt eller delvis bestridas av kyrkofondens

medel utan återbetalningsskyldighet för pastoratet.

Ifrågavarande lag avser sålunda att underlätta uppförande av nya prästgårdar

i ödebygdspastorat, där lämplig bostad för präst icke kan på annat

sätt beredas utan oskäligt stor tunga för pastoratet och dess invånare.

*

Redan år 1916 hade från Korpilombolo församling inkommit ansökning

örn beredande av nödiga medel för uppförande av prästgård å förutvarande

kapellpredikantsbostället i församlingen. Då behovet av ny prästgård var

ofrånkomligt, hade församlingen icke kunnat avvakta Kungl. Majits beslut

i ärendet utan nödgats åren 1923—1924 uppföra denna prästgård. Genom

beslut den 21 november 1925 fann Kungl. Majit — under erinran örn den

samma dag utfärdade lagen angående anlitande av kyrkofonden för uppförande

av prästgårdar inom vissa delar av Härnösands och Luleå stift —

församlingens omförmälda ansökning icke föranleda någon Kungl. Majits

åtgärd.

I sin nu förevarande av ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsförslag

åtföljda ansökning har församlingen anfört, att prästgården måste repareras

för en kostnad, som enligt vid ansökningen fogade kostnadsförslag beräknats

till 12,462 kronor, samt anhållit, att detta belopp måtte från kyrkofonden

tilldelas församlingen utan återbetalningsskyldighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis ''proposition Nr 99.

Såsom stöd härför åberopar församlingen, att prästgårdens uppförande

kostat nära 50,000 kronor samt att ännu 5,500 kronor återstode att gälda

av härför upptaget lån, varför församlingen ej kunde bekosta de nu oundgängliga

reparationerna utan svåra ekonomiska uppoffringar. Prästgården

vore i det skick den nu befunne sig hälsofarlig att bebo, oell reparationerna

borde därför utföras sommaren 1931. Antalet bevillningskronor i församlingen

hade av skilda anledningar sjunkit från 4,910: 83 år 1930 till omkring

3,637:50 år 1931, och kommunalutskylderna, som för år 1931 utginge

med 16: 90, torde till ett annat år väsentligen ökas. Vidare framhåller församlingen,

att de båda grannpastoraten Övertorneå och Tärendö från kyrkofonden

utan återbetalningsskyldighet erhållit för prästgårdsbyggnad större

belopp än det av församlingen nu begärda.

Över ansökningen hava yttranden avgivits av vederbörande kontraktsprost

samt den 20 maj 1931 av domkapitlet i Luleå, den 8 juli 1931 av länsstyrelsen

därstädes och den 18 december 1931 av kammarkollegiet.

Kontraktsprosten har tillstyrkt ansökningen under hänvisning till de tungt

vägande skäl, som av församlingen anförts, samt med fästat avseende på

vad han vid personligt besök i prästgården iakttagit.

Domkapitlet har anfört följande:

Genom kungl, brev den 16 januari 1920 förordnades, att Korpilombolo

till Övertorneå pastorat hörande kapellförsamling skulle från och med den

1 maj 1920 avskiljas från Övertorneå pastorat för att bilda eget pastorat.

Samtidigt härmed skulle i kungl, resolution den 23 maj 1919 fastställd

lönereglering för prästerskapet i Korpilombolo pastorat träda i kraft. Enligt

denna lönereglering skall fri bostad beredas kyrkoherden å dåvarande kapellpredikantsbostället,

på sätt i ecklesiastik boställsordning stadgas.

Därförut hade synerätt vid den 17 oktober 1912 förrättad laga syn å

bostället, med utdömande av den dittillsvarande prästgården, föreskrivit, att

sätesbyggning på stenfot samt innehållande sex rum, av vilka ett tillika

skulle vara expeditionsrum, jämte kök, skafferi, erforderliga kontor och två

förstugor ävensom hushållskällare och ett brandfritt valv skulle för boställsinnehavaren

uppföras.

Sedan församlingen under åberopande av sin medellöshet hemställt örn

beredande av anslag av allmänna medel för uppförande av ny prästgård

därstädes, fann sig församlingen — då förenämnda framställning icke föranledde

någon Kungl. Maj:ts åtgärd — på grund av den förutvarande kapellpredikantsgårdens

utomordentligt bristfälliga tillstånd nödsakad att för den

åldrande och sjuklige kyrkoherdens räkning utan avvaktande av understöd

av allmänna medel uppföra ny prästgård. Byggnadsarbetet avslutades år

1924, då kyrkoherden dit inflyttade. Den gamla prästgården var då praktiskt

taget obeboelig. Byggnaden hade på sin tid varit manbyggnad å det

jämlikt kungl, brev den 20 juni 1856 till kapellpredikantsboställe av staten

inköpta hemmanet Wuolo nr 6 om 3/ie mantal. Huset var direkt lagt å

marken förutom beträffande norra ändan samt mätte i höjd till takbandet,

även sedan det påbyggts med tre varv timmer, endast 3,56 meter. Dess

nedre bjälklag voro vid kyrkoherdens inflyttning i den nya prästgården

hart när förmultnade, och vid strängare köld hade prästfamiljen vanligen

måst sammantränga sig i ett enda rum, en liten sängkammare.

Otvivelaktigt är fördenskull, att församlingen icke kunnat längre än den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

gjorde fördröja verkställigheten av synerättens år 1912 föreskrift om uppförande

av ny bostad åt sin präst. Denna, som byggdes enligt i byggnadsstyrelsen

utarbetade normalritningar för kyrkoherdeprästgård i övre Norrland,

har dragit en kostnad för församlingen av nära 50,000 kronor. Som

så ofta varit fallet beträffande allmänna byggnader i denna landsdel, blev

det emellertid icke på ett betryggande sätt sörjt för kontrollen av byggnadsarbetet,

och det har nu uppdagats, att huset trots den stora byggnaaskostnaden

tarvar en genomgripande reparation, beräknad att kosta 12,462 kronor,

däri inrymd kostnaden för central värmeanordning.

Såsom stöd för sin nu gjorda framställning har församlingen framhållit,

bland annat, att de båda grannpastoraten Övertorneå och Tärendö erhållit

storrfe belopp än det här begärda utan återbetalningsskyldighet för iståndsättande

av sina prästgårdar.

I Tärendö gällde det emellertid en ombyggnad av prästgården av den

omfattning, att ombyggnaden kunde likställas med nybyggnad, och beträffande

kyrkoherdeprästgården i Övertorneå må erinras, att det till densamma

begärt bidrag ännu icke blivit av Kungl. Majit beviljat. Till grund för

ansökningarna om beviljande av bidrag till ombyggnad av berörda två prästgårdar

har tjänat lagen den 21 november 1925 angående anlitande av kyrkofonden

för uppförande av prästgårdar inom delar av Härnösands och Luleå

stift, där prästerskapet förklarats berättigat att uppbära ödebygdstillägg.

Nu äger visserligen enligt kungl, brev den 9 maj 1930 jämväl kyrkoherden

i Korpilombolo att uppbära ödebygdstillägg, men det av församlingen

sökta bidrag för prästgårdsbyggnaden avser en byggnad, som uppförts redan

före tillkomsten av berörda lag och vilken icke behöver ombyggas för att

uppfylla fordringarna enligt ecklesiastik boställsordning utan allenast tarvar

en, låt vara genomgripande, reparation.

Av dessa anledningar kan det befinnas tvivelaktigt, huruvida det begärda

reparationsanslaget må kunna beviljas i den ordning lagen den 21 november

1925 angiver.

Domkapitlet finner icke förty omständigheter i detta fall vara för handen

av den art, att de berättiga domkapitlet till en varm vädjan till förmån folden

gjorda ansökningen.

Församlingens och befolkningens ekonomiska förhållanden, vilka bestyrkas

av närslutna uppgifter och föranleda en samlad uttaxering, skatter till vägväsende

och landstinget inberäknade, avsevärt överstigande 20 kronor per

bevillningskrona, äro så tryckta, att en tillkommande, jämförelsevis betydande

kostnad för prästgårdens reparation måste för de skattedragande

innebära en synnerlig tunga. Ett bidrag av den storlek, att reparationskostnaderna

bliva täckta, kommer i varje fall att uppgå till vida mindre

belopp än det understöd, församlingen i likhet med andra ödebygdsförsamlingar

säkerligen skulle ha kommit i åtnjutande av, så framt prästgårdens

byggande ett eller annat år förhalats. Kyrkofonden kan sålunda sägas hava

genom församlingens åtgörande besparats en avsevärt större utgift än den

nu ifrågaställa, på samma gång församlingen själv frivilligt påtagit sig en

motsvarande drygare börda.

Mot kostnadsförslaget till prästgårdens färdigställande, i vad det avser

däri föreslagna åtgärder, har domkapitlet icke något väsentligt att erinra.

Domkapitlet anser sig likväl böra erinra, att ytterväggarna böra omdiktas

även utifrån samt brädbeslagningen förty tillfälligt avlägsnas, samt att,

örn även utvändig diktning sker, värmeisoleringen blir så betryggande, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

målning åtminstone i vissa rum kan med fördel verkställas direkt å den

porösa masoniten, samt pappspänning och anbringande av tapeter i dessa

rum sålunda undvikas.

I betraktande av det hårda klimatet anser jämväl domkapitlet, att centralvärme

bör anläggas i huset. Belysningsledningens omläggning till kuhloledning

framstår såsom nödvändig.

På grund av vad sålunda anförts kan domkapitlet för sin del icke underlåta

att hemställa, att med hänsyn till förhållandena meranämnda reparationskostnad,

beräknad till 12,462 kronor, må få bestridas av kyrkofonden,

eller att, örn formella hinder härför anses föreligga, Kungl. Majit täcktes

tinna utväg att på annat sätt, genom proposition tili riksdagen eller annorledes,

bereda församlingen vederlag för samma kostnader.

Länsstyrelsen, som vid sitt yttrande fogat uppgifter å församlingens tillgångar

och skulder under de senaste fem åren, anför:

Av handlingarna i ärendet framgår, att samtliga ifrågasatta arbeten äro

av behovet påkallade för att prästgården skäligen skall kunna anses såsom

tjänlig bostad åt kyrkoherden. Värmeledningsanläggningen, som beräknats

kosta 3,500 kronor, måste, eldigt länsstyrelsens mening, hänföras till nybyggnad

och reparationsarbetena äro av den art och omfattning, att de även

kunna hänföras till nybyggnad. Då dessutom arbetenas utförande med

hänsyn till de ekonomiska förhållandena i församlingen skulle medföra

oskäligt stor tunga för församlingen och dess innevånare, och då kyrkoherden

åtnjuter ödebygdstillägg, anser länsstyrelsen att förutsättningarna äro

för handen för anlitande av kyrkofonden för lättandet av denna tunga.

Med anledning härav får länsstyrelsen hemställa, att församlingen för de

ifrågasatta arbetena beviljas ett anslag å 12,462 kronor att utgå av kyrkofondens

medel utan återbetalningsskyldighet.

Kammarkollegiets utlåtande har följande lydelse:

Kollegium har inhämtat dels av protokollet vid en den 23 och 24 augusti

1919 jämlikt 64 § ecklesiastik boställsordning förrättad husesyn å dåvarande

kapellpredikantsbostället i Korpilombolo socken, att synerätten, som funnit

boställets manbyggnad med källare icke vidare kunna användas för prästen

i församlingen, genom utslag sistnämnda dag föreskrivit bland annat att

till prästgård för blivande kyrkoherden i Korpilombolo församling skulle

avsättas visst närmare angivet område samt att församlingen skulle hava

före den 1 oktober 1923 å prästgårdsområdet uppfört sätesb\rggning av viss

närmare angiven storlek samt vissa uthus lii. m., dels ock av protokollet vid

en den 26, 27 och 29 augusti 1927 hållen ekonomisk besiktning å prästgården,

att de å prästgården på grund av synerättens berörda beslut uppförda

byggnaderna befunnits, med undantag för vissa i protokollet angivna

bristfälligheter, vara ändamålsenligt och omsorgsfullt uppförda.

Då lagen den 21 november 1925 (nr 456) angående anlitande av kyrkofonden

för uppförande av prästgårdar inom vissa delar av Härnösands och

Luleå stift icke kan anses tillämplig på nu föreliggande fallet, är kollegium

förhindrat tillstyrka bifall till församlingens ansökan.

Med hänsyn till riksdagens yttrande i den skrivelse, vari riksdagen anmälde

sitt år 1922 fattade beslut örn anslag av statsmedel för byggande av

prästgård i Karesuando pastorat, lärer Kungl. Majit icke vilja, såsom domkapitlet

alternativt hemställt, hos riksdagen begära anslag av statsmedel för

Bihang till riksdagens protokoll 1932. t sami. 77 käft. (Nr 99.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

nu ifrågavarande ändamål. Tillräcklig anledning synes ej föreligga att i

detta fall begära särskilt medgivande av riksdag och kyrkomöte att för

ändamålet använda kyrkofondens medel.

Kollegium hemställer följaktligen, att Kungl. Majit måtte finna de i

ärendet gjorda framställningarna icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Såsom av det anförda framgår, skulle Korpilombolo församling jämlikt

lagen den 21 november 1925 angående anlitande av kyrkofonden för uppförande

av prästgårdar inom vissa delar av Härnösands och Luleå stift

varit berättigad till bidrag från kyrkofonden för uppförande av ifrågavarande

prästgård, därest icke församlingen på grund av den tvingande nödvändigheten

att fortast möjligt anskaffa bostad åt kyrkoherden måst färdigbygga

prästgården före lagens tillkomst. Genom att för kyrkoherdens bästa

påskynda och själv bekosta detta byggnadsarbete kan församlingen sålunda

anses hava besparat kyrkofonden en utgift.

Prästgården bär nu visat sig vara i oundgängligt behov av den ifrågasatta

reparationen och anordnande av värmeledning, om den skall kunna

bebos utan hälsorisk. Då utförandet av dessa åtgärder med hänsyn till de

ekonomiska förhållandena i församlingen skulle medföra oskäligt stor tunga

för församlingen och dess invånare, anser jag, särskilt på grund av att

församlingen uppfört prästgården utan bidrag ur kyrkofonden, det synnerligen

önskligt, att anslag ur kyrkofonden måtte utan återbetalningsskyldighet

kunna utgå för ändamålet. I likhet med kammarkollegiet kan jag

emellertid icke finna 1925 års lag vara tillämplig på det föreliggande fallet,

och jag får därför på det livligaste tillstyrka, att riksdagens och kyrkomötets

medgivande till bifall till ansökningen måtte utverkas.

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att för sin del medgiva,

att till bestridande av kostnaderna för reparationer och

anordnande av värmeledning vid den åt kyrkoherden i

Korpilombolo församling upplåtna prästgården må ur kyrkofonden

utgå ett anslag av högst 12,462 kronor.

Till denna departementschefens, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Majit Konungen

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.

Stockholm 1932, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

320416

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag ur kyrkofonden för reparationer å den åt kyrkoherden i Korpilombolo församling a1 i texten
  2. 1LU 1932:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag ur kyrkofonden för reparationer å den åt kyrkoherden i Korpilombolo församling upplåtna präst s. 1 i texten