Sök i Ratio Lex

Angående anslag för ordnande av viss förläggning för samvetsömma värnpliktiga

1933-02-17 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:131, Angående anslag för ordnande av viss förläggning för samvetsömma värnpliktiga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

1

Nr 131.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

för ordnande av viss förläggning för samvetsömma

värnpliktiga; given Stockholms slott den 17

februari 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 februari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Vennerström anför:

Enligt bestämmelserna i lagen den 12 juni 192o (nr 338) örn \ärnpliktiga,

vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, må värnpliktig,

som på grund av religiös övertj^gelse eller av annan jämförlig orsak hyser allvarliga

samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i den ordning, värnpliktslagen

föreskriver, därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring

vid krigsmakten, i stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete för

statens räkning. För tillämpningen av nämnda lag erforderliga föreskrifter äro

meddelade i kungörelsen den 23 december 1925 (nr 510). Enligt denna kungörelse

skola här avsedda värnpliktiga, de s. k. civilarbetarna, inkallas för full
Biliang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 131. 388 88

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 131.

görande av dem åliggande civilt arbete i enlighet med i kommandoväg utfärdade

bestämmelser. Efter överenskommelser med domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

sysselsättas ifrågavarande värnpliktiga huvudsakligen vid av

domänstyrelsen anordnade arbeten ävensom vid statens vattenfallsverk.

De genom domänstyrelsen anordnade arbetena utföras under överinseende av

vederbörande revirförvaltare å vissa kronoparken nämligen: kronoparken

Halle-Hunneberg och kronoparken Kroppefjäll inom Hunnebergs revir (Västergötland

och Dalsland), kronoparken Mackmyra inom Gästriklands revir

(Gästrikland), Hamra kronopark inom Hamra revir (Dalarna) samt kronoparken

Torvsjöån inom Volgsjö revir (Vilhelmina socken, Lappland). Arbetena

å kronoparken Torvsjöån avse utdikning för torrläggning av Tallbackmyren.

Å övriga kronoparker förekomma i huvudsak skogs- och vägarbeten.

Spörsmålet örn anordnande av arbete åt civilarbetarna gjordes för några år

sedan till föremål för undersökning genom särskilda utredningsmän (byråchefen

i domänstyrelsen C. G. Cassel, ledamoten av Västerbottens läns kolonisationsnämnd

lantbrukaren .T. Rehn och ledamoten av Norrbottens läns kolonisationsnämnd

hemmansägaren A. L. Lundström). När den 22 oktober 1927

frågan örn utredningsmännens tillkallande förevar inför Kungl. Majit, framhöll

dåvarande chefen för försvarsdepartementet, bland annat, att det främst

borde undersökas, huruvida icke civilarbetarna företrädesvis borde sysselsättas

vid sådana arbetsföretag, som kunde främja landets odling. Departementschefen

erinrade, att av kolonisationskommitténs år 1922 avgivna betänkande

framginge, att staten inom de nordligaste länen ägde betydande arealer myrmarker,

vilka efter torrläggning med fördel kunde upplåtas för jordbruksändamål.

Utdikning av större sådana marker, anläggande av odlingsvägar och i

begränsad omfattning även utförande av odlingsarbete syntes vara uppgifter,

som väl lämpade sig för civilarbetarna.

Såsom resultat av utredningsmännens undersökningar framlades förslag

innefattaudc ett program för arbeten under en första femårsperiod. Förslaget

upptog utförande av dikningsarbeten i och för torrläggning av följande myrmarker

inom övre Norrland, nämligen 1) Basarmyren i Fredrika socken av

Västerbottens län. 2) ett område örn cirka 200 hektar av kronoparken Vargålandet

i Örträsks socken av Västerbottens län, 3) Latikmyren å kronoparken

Meselberget i Vilhelmina socken av Västerbottens län, 4) Tallbackmyren å

kronoparken Torvsjöån i Vilhelmina socken av Västerbottens län samt 5) Saltoch

Fetmyrarna i Arvidsjaurs socken av Norrbottens län. Arbetena med utdikning

av Tallbackmyren hava, såsom av det nyss sagda framgår, redan

igångsatts med anlitande av civilarbetare. Vad angår Salt- och Fetmyrarna

pågå utdikningsarbeten därstädes såsom statligt reservarbete.

Vid behandlingen i statsrådet den 3 januari 1933 av frågan örn medelsbehovet

under riksstatens fjärde huvudtitel för nästa budgetår anmälde jag,

under punkten 50, att utredning påginge beträffande verkställande av utdikning

av Basarmyren med anlitande av civilarbetare samt att kostnaderna för

ordnande på ort och ställe av förläggning m. m. beräknades approximativt till

35,000 kronor. Jag meddelade vidare, att det vore min avsikt att framdeles,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131. 3

sedan utredningen slutförts, föreslå avlåtande av proposition till riksdagen, i

syfte att ifrågavarande belopp måtte anvisas å riksstaten för budgetåret

1933/1934. I anslutning härtill har ock Kungl. Maj:t, på min hemställan, föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på den särskilda proposition i ämnet, som kunde

komma att till riksdagen avlåtas, tillsvidare för ändamålet för nämnda budgetår

beräkna ett extra reservationsanslag av 35,000 kronor.

Jag återkommer nu till detta ärende. Därvid torde jag till en början få

nämna, att Basarmyren, enligt meddelad uppgift, i areal innehåller cirka 3,600

hektar, varav staten äger omkring 900 hektar. Myren är belägen ungefär 65

kilometer från Norrfors station å statsbanan Långsele—Vännäs. Landsvägen

Fredrika—Åsele genomlöper myren på en sträcka av cirka 10 kilometer. Myren

omslutes till omkring 3/« av sin omfattning utav Gideå älv.

Med avseende å den föreslagna utdikningen av Basarmyren anförde nyssnämnda

utredningsmän i skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 27

mars 1929, bland annat, följande.

Det framginge av en förteckning över ägarna till de fastigheter, vilka till

större eller mindre del inginge i nämnda myrkomplex, att staten därav ägde

cirka 900 hektar, Mo & Domsjö aktiebolag jämte därtill anslutna bolag cirka

1,100 hektar, medan återstoden cirka 1,600 hektar ägdes utav ett flertal

bönder.

Efter skriftväxling med de ledande männen inom Fredrika sockens kommunala

myndigheter hade ett sammanträde med de för dikningsföretaget intresserade

anordnats den 25 mars 1928. För avdikningsföretaget hade förefunnits

ett allmänt och synnerligen stort intresse, men i fråga örn sättet för

avdikningens utförande hade åsikterna betydligt gått isär. Utredningsmännen

hade framlagt förslag, att hela den för avdelningen lämpade arealen skulle för

en tid samlas i statens hand, avdikas och därefter på vissa villkor överlämnas

till kommunen. Detta förslag hade upptagits synnerligen välvilligt av ungefär

hälften av de närvarande såsom markägare direkt intresserade. Mo & Domsjö

aktiebolag hade utfäst sig att till staten skänka ungefär 450 hektar bolaget tillhörig

mark, vilken omedelbart angränsade till kronoparken Storberget. Vid

sammanträdet hade någon överenskommelse icke kunnat träffas med de enskilda

markägarna och fortsatta underhandlingar hade givit enahanda resultat.

Sedan statens lantbruksingenjör i Västerbottens län (södra delen) P. E.

Svensson verkställt en förberedande undersökning om Basarmyrens lämplighet

för utdikning samt den 18 juni 1928 avgivit utlåtande i frågan, hade utredningsmännen

utverkat förordnande för Svensson att upprätta plan och kostnadsberäkning

för avdikning av Basarmyren. Den areal, förrättningen skulle

omfatta, hade angivits såsom dels vissa delar av kronoparken Storberget, dels

förenämnda areal av cirka 450 hektar Mo & Domsjö aktiebolag tillhörig mark.

Med nämnda bolag hade nämligen dåmera förelegat skriftligt upprättat

avtal örn överlåtande till staten utan vederlag i penningar av nämnda område,

under förutsättning att dikningsföretaget komme till stånd. Enär bolaget hade

uttalat en önskan att från detta område avskilja några mindre närmast Gideåälven

belägna delar, hade bolaget under sommaren 1928 låtit verkställa avstyck

ningsförrättning för sagda ändamål. Sedan sådan förrättning ägt rum,

skulle nytt skriftligt avtal upprättas.

Beträffande själva avdikningsförrättningen hade det sedermera befunnits

nödigt att låta densamma handläggas såsom laga förrättning jämlikt 10 kap.

vattenlagen. På framställning av utredningsmännen hade domänstyrelsen så
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

som företrädande Kungl. Majit och kronan i fråga om kronoparken Storberget

inträtt såsom sökande. Mo & Domsjö aktiebolag hade befullmäktiga! utredningsmännens

ordförande att vara ombud för dem beträffande de fastigheter,

som berördes av gåvoavtalet till kronan.

Den laga förrättningen hade avslutats den 30 november 1928 och hade tagit

åt sig laga kraft den 30 januari 1929.

Genom de föreslagna avdikningsåtgärderna hade den kronan tillhöriga

marken ansetts erhålla ett med 50,289 kronor förbättrat värde och den till

kronan villkorligt skänkta marken ett förbättrat värde av 31,250 kronor. För

uppodling till äng och eventuellt åker hade å dessa områden beräknats erhållas

348.22 hektar samt för skogsbörd cirka 600 hektar nu så gott som värdelös myr.

Lantbruksingenjören Svensson hade uttalat, att de till utdikning föreslagna

delarna av myren visserligen icke tillhörde de bästa myrområdena inom södra

lappmarken, men dock vore bättre än medeltalet av de med statsunderstöd

dikade myrarna i denna del av landet. Någon bättre myr av jämförbar storlek

och i lika gott läge torde svårligen kunna uppletas därstädes. Den vid myren

belägna odlingsbara fastmarken hade även sådan omfattning, att ett utnyttjande

av myrens odlingsmöjligheter kunde ske, utan att jordbruket helt behövde

baseras på myrodling, vilket icke syntes vara av ringa betydelse. Efter

socknens förhållande måste såväl större delen av myren som ock en stor del av

kringliggande fastmark anses vara av god beskaffenhet samt dess dikning och

odling av stor betydelse.

Med skrivelse i mars 1929 hade Mo & Domsjö aktiebolag överlämnat i två

exemplar upprättade avtal, dagtecknade den 2 i nämnda månad, angående överlåtande

till kronan utan kontant vederlag av vissa områden, avstyckade från

bolaget tillhöriga fastigheterna litt. Nb och litt. Gcb i Tallsjö by.

Utredningsmännen finge livligt tillstyrka, att den föreslagna avdikningen

bomme till utförande genom civilarbetare.

I en den 17 juni 1932 dagtecknad, inom lantförsvarets kommandoexpedition

utarbetad promemoria meddelades, att, under det att antalet civilarbetare, vilka

år 1932 arbetsplacerats, uppgått till 580 man. utgjorde antalet civilarbetare,

som år 1933 skulle arbetsplaceras, omkring 750 man. Med anledning härav

anmodade min företrädare i ämbetet arméförvaltningen att, efter samråd med

domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen samt, i mån av behov, annan vederbörande

myndighet, verkställa utredning rörande beredandet av arbetstillfällen

åt civilarbetarna. Det angavs därvid tillika, att vid utredningen borde beaktas

ej mindre att kostnaderna för anordnandet av förläggning m. m. i görligaste

mån begränsades, än även att sådana arbetsföretag avsåges, som i minsta möjliga

mån inkräktade på ortsbefolkningens möjligheter att erhålla arbetstillfällen.

I skrivelse den 14 september 1932 har arméförvaltningen framlagt resultatet

av ifrågavarande åt ämbetsverket lämnade utredningsuppdrag. Jag inskränker

mig här till att redogöra för de delar av domänstyrelsens och arméförvaltningens

yttranden i ämnet, som äro av intresse för den nu föreliggande

frågans bedömande.

Uti sitt vid arméförvaltningens berörda skrivelse fogade yttrande av den

9 augusti 1932 har domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Beträffande möjligheterna till utvidgning av befintliga arbetsplatser hade

styrelsen tidigare i skrivelse den 25 september 1931 meddelat, att inom Hunne
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj-.ts proposition nr 131.

bergs revir kunde, utöver de 70 platser förläggningen omfattade, plats beredas

under år 1932 för ytterligare 30 man under förutsättning, att utvidgade förläggniugslokaler

anordnades. Någon ökning hade icke kommit till stånd, men

samma möjlighet förelåge jämväl för år 1933. En dylik ökning under ett flertal

år av antalet civilarbetare torde emellertid få till följd, att de arbeten utöver

det normala arbetsprogrammet, som stöde till buds lör civilarbetarna,

bleve fullbordade inom kortare tid och att arbeten, vilka under andra förhallanden

skulle hava utförts av ortsbefolkningen, måste i ökad utsträckning anvisas

civilarbetarna. I fråga örn skogsarbeten inom Gästriklands och Hamra

revir ansåge sig styrelsen ej kunna föreslå någon ökning av antalet civilarbetare.

enär lämpliga arbetsobjekt vid sidan av det normala arbetsprogrammet ej

förefunnes i tillräcklig omfattning. Inom Volgsjö revir kunde arbetsstyrkan

ökas till 40 man — vilket innebure en ökning av antalet, som kunde nyinkallas,

med 5 man — därest ytterligare en manskapsbarack anskaffades.

Därest det skulle visa sig erforderligt, att nya arbetsplatser under domänverkets

ledning öppnades, ansåge sig styrelsen böra uttala — i likhet med vad

styrelsen tidigare haft anledning göra — att det förelåge en väsentlig skillnad

i avseende på nyttan för domänverket av de arbeten, som bedreves av värnpliktiga

på kronoparker i mellersta och södra delarna av landet, och dem, som

kunde komma till utförande i de nordligare delarna, särskilt lappmarkerna.

Möjlighet att öppna ny arbetsplats för civilarbetare på kronans skogar i de

mera bebyggda delarna utan att — under nu rådande förhållanden - därigenom

inkräkta på arbetstillfällena för ortsbefolkningen förefunnes knappast,

och styrelsen ansåge sig ej kunna framlägga något förslag därom. Yad anginge

de nordligare delarna av landet hade de särskilda utredningsmännen för beredande

av arbete åt civilarbetare framlagt förslag till arbetsplatser inom lappmarkerna,

upptagande bland annat Basarmyren, vilken hade avsetts till torrläggning

i domänstyrelsens regi. Styrelsen ansåge för sin del, att sagda företag

bland dem, som utredningsmännen föreslagit, borde närmast ifrågakomma

till utförande.

Såsom utredningsmännen framhållit hade, på ansökning av domänstyrelsen,

vederbörande länsstyrelse på sin tid förordnat statens lantbruksingenjör att

verkställa syneförrättning enligt vattenlagen för utdikning- av kronan och Mo

& Domsjö aktiebolag tillhöriga delar av Basarmyren. Vid förrättningen hade

beslutats bland annat, att företaget skulle benämnas »Basarmyrens dikningsföretag

av år 1928», att jägmästaren i Fredrika revir skulle utgöra styrelsen

för företaget, samt att detsamma skulle vara fullbordat senast 10 år efter det

syneförrättningen vunnit laga kraft. Mo & Domsjö aktiebolag hade förklarat

sig villigt att utan vederlag till kronan överlata bolaget tillhöriga delar av

Basarmyren inom Tallsjö litt. Gcb och Nb.

I nyssnämnda skrivelse den 14 september 1932 har arméförvaltningen, med

avseende å vad domänstyrelsen anfört, uttalat följande.

Den av domänstyrelsen ifrågasatta ökningen av arbetsstyrkan inom Hunnebergs

revir skulle komma att medföra, att sådana arbeten, vilka under andra

förhållanden skulle hava utförts av ortsbefolkningen, måste anvisas civilarbetarna.

Ifrågavarande utvidgning av arbetsstyrkan borde sålunda icke ifrågakomma

med mindre det visade sig omöjligt att på, annat håll bereda arbetstillfällen.

Den av domänstyrelsen ifrågasatta ökningen av antalet civilarbetare

inom Yolgsjö revir syntes icke komma att medföra liknande konsekvenser.

Den ringa ökningen — 5 man — jämte den stora engångskostnaden — 1,500

kronor — kunde visserligen synas motivera, att en dylik ökning icke borde

ifrågakomma. Då emellertid redan nu anordningar å platsen vore vidtagna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

*> Kungl. Majus proposition ur 131.

iör de värnpliktigas underhåll, borde möjligheten till utvidgning av arbetsstyrkan

begagnas.

Av de ännu icke utnyttjade arbetsmöjligheter i Norrland, vilka 1927 års

utredningsmän angivit såsom tänkbara, hade domänstyrelsen endast ansett

arbetet med utvikning av Basarmyren böra underkastas närmare utredning.

Något intrång i ortsbefolkningens arbetstillfällen skulle icke där komma att

äga rum. En hänvisning av civilarbetare till denna arbetsplats skulle dock

komma att ställa sig dyrbar. Förutom engångskostnader måste man räkna med

relativt höga kostnader för förplägnad, sjukvård m. m., vartill komme kostnader

för arbetsledning. Mot användande av dessa arbetstillfällen talade sålunda

starka ekonomiska skäl. Endast den omständigheten, att det icke syntes

finnas några möjligheter att å annat håll bereda arbete för det stora antalet

civilarbetare, kunde därför motivera, att hänvisning skulle ske till denna arbetsplats.

Det hade angivits, att arbetsstyrkan kunde uppgå till minst 50 man;

enligt vad arméförvaltningen inhämtat, torde arbetsstyrkan kunna rätt avsevärt

utvidgas. Skulle emellertid så ske, komme detta att medföra i motsvarande

grad ökade engångskostnader, under det att å andra sidan kostnaderna

för arbetsledning och förvaltningspersonal bleve något minskade därigenom,

att arbetena bleve färdigställda inom kortare tid.

Härutöver torde böra framhållas, att länsstyrelsen i Västerbottens län dels

i skrivelse den 19 november 1928 vitsordat den allmännyttiga karaktären av

Basarmyrens torrläggning, dels ock i skrivelse den 20 juni 1932 framhållit

önskvärdheten av att ifrågavarande arbete snarast måtte påbörjas. I sistnämnda

skrivelse har vidare anförts, att, då torrläggningsföretaget hade en

betydande omfattning, skulle ett stort antal civilarbetare där kunna för lång

tid framåt erhålla arbete. Myrkomplexets torrläggning skulle för bygden vara

av den allra största betydelse och medverka icke blott till jord- och skogsbrukets

utveckling utan förvisso även till klimatets förbättrande, alldenstund

trakten torde vara den mest vattensjuka och försumpade, som förekomme i

Västerbottens län. Sedan denna torrläggning fullbordats, torde med visshet

kunna förväntas, att ett stort fält för produktiv verksamhet vunnits. Ett synnerligen

gagnelig! företag erbjödes sålunda, vilket utan svårighet syntes kunna

igångsättas för beredande av nyttigt arbete åt civilarbetama. Då därtill komme,

att arbetet icke berövade andra arbetare sysselsättning utan i stället vore ägnat

att skapa arbete och framtida utkomst åt andra, syntes det länsstyrelsen, att

starka skäl talade för att företaget så snart som möjligt igångsattes.

Vid olika tillfällen har anmärkts, att civilarbetare anvisats arbete å platser,

där arbetslöshet varit rådande bland den bofasta befolkningen. En anmärkning

av sådan art var närmaste motivet för tillkallandet år 1927 av de förut

nämnda utredningsmännen. Jag vill i detta hänseende vidare erinra örn den

debatt, som föregående år ägde rum inom riksdagens andra kammare i anledning

av en interpellation åsyftande att de civilarbetare, vilka förlagts till

kronoparken Halle-Hunneberg för utförande av arbeten därstädes, måtte

temporärt förflyttas till annan ort (se II kammarens prot. 1932, nr 39).

Såsom förut omförmälts har antalet civilarbetare under senaste året avsevärt

ökats. Denna ökning nödvändiggör, att nya arbetsplatser öppnas för dessa

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

värnpliktiga. Utredningen i ärendet giver vid handen, att utdikning av Basarmyren

skulle för bygden bliva till stort gagn, liksom ock att användandet av

civilarbetare för företagets utförande icke kommer att medföra intrång i ortsbefolkningens

möjligheter till arbetsförtjänst. Vid sådana förhållanden har jag

ansett angeläget, att arbeten med civilarbetare igångsättas för torrläggning av

de i förut berörda dikningsföretag ingående områdena av Basarmyren.

Det har befunnits önskvärt, att en kontingent av omkring 100 man beredes

sysselsättning vid ifrågavarande torrläggningsföretag. Med denna arbetsstyrka

beräknas, enligt av domänstyrelsen lämnad uppgift, att företaget kan utnyttjas

under en tid av omkring fem år framåt, därvid förutsättes, att arbetet årligen

såsom regel pågår under tiden den 1 juni—den 15 oktober eller samma tid, som

motsvarande arbeten å Tallbackmyren inom Yolgsjö revir bedrivas.

Arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement hava, efter

erhållen anmodan, i skrivelse den 21 januari 1933 framlagt kostnadsutredning

för ordnande av förläggning på ort och ställe för omkring 100 man.

Enligt denna utredning beräknas kostnaderna för erforderliga barackbyggnader

(av flyttbar typ) m. m. till 25,600 kronor samt kostnaderna för vissa

materiel- och inventarieanskaffningar jämte transporter till 5,900 kronor. Sammanlagda

medelsbehovet skulle alltså utgöra 31,500 kronor. För bestridande

av här ifrågavarande utgifter har under fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition,

punkten 50, i avvaktan på definitivt anslagsäskande beräknats ett

belopp av 35,000 kronor. Av riksdagen torde nu böra för ändamålet såsom

extra reservationsanslag å riksstaten för budgetåret 1933/1934 äskas en summa

av 31,500 kronor.

Mo & Domsjö aktiebolag har, såsom förut nämnts, enligt preliminära avtal

den 2 mars 1929 utfäst sig att utan vederlag å kronan överlåta vissa bolaget

tillhöriga delar av myren. Enligt vad avtalsförslagen utvisa, omfattar den till

överlåtelse avsedda marken en areal av omkring 430 hektar. Frågan örn godkännande

för kronans del av förevarande avtal torde sedermera få underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

för ordnande av viss förläggning för samvetsömma värnpliktiga

i riksstaten för budgetåret 1933/1934, under fjärde

huvudtiteln, anvisa ett extra reservationsanslag av 31,500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1933:4 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 193311934 av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till försvarsdepartementet. s. 27 i texten
  2. Rskr. 1933:98 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för ordnande av viss förläggning för samvetsömma värnpliktiga. s. 2 i texten
  3. SU 1933:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för ordnande av viss förläggning för samvetsömma värnpliktiga. s. 6 i texten