Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborg ar skap slag ar m. m

1933-02-24 · 42 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:133, Angående godkännande av konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborg ar skap slag ar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1

Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av konvention för lösande av vissa konflikter mellan

medborg ar skap slag ar m. m.; given Stockholms slott

den 24 februari 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed

dels äska riksdagens godkännande av bifogade den 12 april 1930 avslutade

konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar med

det vid undertecknandet gjorda förbehåll i fråga örn artikel 11, andra

punkten,

dels ock, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23 maj

1924 (nr 130) örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1988.

1 sami.

Nr 183.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lss.

Konvention för lösande av vissa konflikter mellan niedborgarskapslagar.

Haag den 12 april 1930.

Convention concernant

certaines questions relatives

aux conflits de lois

sur la nationalité.

Le Président du Heidi

allemand; le Président fédéral

de la République

d’Autriche; Sa Majesté le

Roi des Beiges; Sa Majesté

le Roi de GrandeBretagne,

d’Mande et des

Territoires britanniques

au dela des mers, Empereur

des Indes; le Président

de la République du

Chili; le Président du Gouvernement

national de la

République chinoise; le

Président de la République

de Colombie; le Président

de la République

de Cuba; Sa Majesté le

Roi de Danemark et delande;

le Président de la

République de Pologne,

pour la Ville libre de

Dantzig; Sa Majesté le

Roi d’Egypte; Sa Majesté

le Roi d’Espagne; le (Pulver

nement de la République

d’Estonie; le Président

de la République

francaise; le Président de

la République hellénique;

Son Altesse Sérénissime

le Régent du Royaume de

Convention on certain

questions relating to the

Contlict of Nationality

Laws.

The President of tbe

German Reich; the Federal

President of the

Austrian Republic; His

Majesty the King of the

Belgians; His Majesty the

King of Great Britain,

Ireland and the Britisk

Dominions beyond the

Seas, Emperor of India;

the President of the Republic

of Chile; the President

of the National

Government of the Republic

of China; the President

of the Republic of

Colombia; the President

of the Republic of Cuba;

His Majesty the King of

Denmark and leeland; the

President of the Polish

Republic, for the Eree

City of Danzig; His Majesty

the King of Egypt;

His Majesty the King of

Spain; the Government of

the Estonian Republic;

the President of the

French Republic; the President

of the Hedemo Republic;

His Serene Highness

the Regent of the

(Översättning.)

Konvention för lösande

av vissa konflikter mellan

medborgarskapslagar.

Tyska Rikets President;

Republiken Österrikes

Eörbundspresident; Hans

Majestät Belgiernas Konung;

Hans Majestät Konungen

av Stora Britannien

och Irland samt de

Brittiska besittningarna

hinsides haven, Kejsare

av Indien; Republiken

Chiles President; Kinesiska

Republikens Nationella

Regerings President;

Republiken Colombias

President; Republiken

Cubas President; Hans

Majestät Konungen av

Danmark och Island; Republiken

Polens President

för den Fria Staden Danzig;

Hans Majestät Konungen

av Egypten; Hans

Majestät Konungen av

Spanien; Republiken Estlands

Regering; Franska

Republikens President;

Hellenska Republikens

President; Hans Höghet

Riksföreståndaren i Konungariket

Ungern; Hans

Majestät Konungen av

Danmark och Island, för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunyl Ålaj:ts proposition nr 188.

3

Hongrie; Sa Maj estö le Ren

de Danemark et d’Islande,

pour 1’Islande; Sa Majesté

le Roi d’Italie; Sa Majesté

1’Empereur dn Japon; le

President de la République

de Lettonie; Son Altesse

Royale la GrandeDuchesse

de Luxembourg;

le Président des EtatsUnis

du Mexique; Sa Majesté

la Reine des PaysBas;

le Président de la

République du Pérou; le

Président de la République

de Pologne; le Président

de la République

portugaise; le Président de

la République du Salvador;

Sa Majesté le Roi de

Suéde; le Conseil fédéral

suisse; le Président de la

République tchécoslovaque;

le Président de la

République de 1’Uruguay;

Sa Majesté le Roi de

Yougoslavie,

Considérant qu’il importerait

de régler par

voie d’accord international

les questions relatives

aux conflits de lois sur la

nationalité;

Convaincus qu’il est de

1’intérét général de la

communauté Internationale

de faire admettre par

tous ses membres que tout

individu devrait avoir une

nationalité et n’en posséder

qu’une seule;

Reconnaissant par suite

que 1’idéal vers lequel

1’humanité doit s’orienter

dans ce domaine consiste

å supprimer tout ensemble

les cas d’apatridie et ceux

de double nationalité;

Estimant que, dans les

conditions économiques et

Kingdom of Hungary; His

Majesty tile King of Denmark

and leeland, for

leeland; His Majesty tbe

King of Daly; His Majesty

tile Emperor of Japan;

tbe President of tbe Latvian

Republic; Her Roya

Higbness tbe Grand-Duebess

of Luxemburg; tbe

President of tbe United

States of Mexico; Her

Majesty tbe Queen of tbe

Netherlands; tbe President

of tbe Republic of

Peru; tbe President of

tbe Polish Republic; the

President of tbe Portuguese

Republic; tbe President

of tbe Republic of

Salvador; His Majesty tbe

King of Sweden; tbe Swiss

Federal Council; tbe President

of tbe Czechoslovak

Republic; tbe President

of the Republic of

Uruguay; His Majesty tbe

King of Yugoslavia,

Considering tbat it is

of importance to settle

by international agreement

questions relating

to tbe conflict of nationality

laws;

Being convinced tbat

it is in the general interest

of tbe international

community to secure tbat

all its members sbould

recognise tbat every person

sbould bave a nationality

and sbould bave

one nationality only;

Recognising accordingly

tbat tbe ideal towards

wbicb the efforts of humanity

should be direeted

in this domain is tbe

abolition of all cases both

of statelessness and of

double nationality;

Being of opinion tbat,

under tbe economic and

Island; Hans Majestät Konungen

av Italien; Hans

Majestät Kejsaren av Japan;

Republiken Lettlands

President; Hennes

Kungliga Höghet Storhertiginnan

av Luxemburg;

Mexikos Eörenta

Staters President; Hennes

Majestät Drottningen av

Nederländerna; Republiken

Perus President; Republiken

Polens President;

Portugisiska Republikens

President; Republiken

Salvadors President;

Hans Majestät Konungen

av Sverige; Schweiziska

Förbundsrådet; Tjeckoslovakiska

Republikens

President; Republiken

Uruguays President; Hans

Majestät Konungen av

Jugoslavien,

vilka inse vikten av att

frågan om konflikter mellan

medborgarskapslagar

löses genom en internationell

överenskommelse;

och äro övertygade, att

det är av allmänt intresse

med hänsyn till den internationella

gemenskapen

staterna emellan, att

samtliga dess medlemmar

föranledas medgiva, att

envar människa bör äga

ett medborgarskap och

endast ett;

och följaktligen erkänna,

att idealet, mot vilket

mänskligheten i detta

hänseende bör sträva, är

att alla fall av dubbelt

medborgarskap och medborgarskapslöshet

avskaffas;
men

hysa den uppfattningen,

att det, med hän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

sociales existant actuellement

dans les divers pays,

il n’est pas possible de

procéder dés maintenant

å un réglement uniforine

de tous les problémes susindiqués;
Désireux

néanmoins de

commencer cette grande

ceuvre par un premier essai

de codification progressive,

en réglant celles des

questions relatives aux

conflits de lois sur la nationalité

sur lesquelles une

entente internationale est

présentement possible,

Ont résolu de conclure

une Convention et, å cet

effet, ont nommé pour

leurs Plénipotentiaires,

savoir:

social conditions wbicb

at present exist in the

various countries, it is not

possible to reacli immediately

a uniform solution

of all the abovementioned

problems;

Being desirous, nevertheless,

as a first step tewärd

tilis great achievement,

of settling in a first

attempt at progressive codification,

those questions

relating to the conflict of

nationality laws on which

it is possible at the present

time to reach international

agreement,

Havé decided to conclude

a Convention and

havé for thia purpose appointed

as their Plenipotentiaries:
-

syn till de sociala och ekonomiska

förhållanden,

som för närvarande råda

i åtskilliga länder, är omöjligt

att redan nu åvägabringa

en enhetlig lösning

av samtliga nu angivna

spörsmål;

samt icke desto mindre

önska påbörja detta betydelsefulla

verk med ett

första försök till en fortgående

kodifiering genom

reglerandet av de frågor

rörande konflikter mellan

medborgarskapslagar, beträffande

vilka internationell

enighet för närvarande

är möjlig;

hava beslutat ingå en

konvention och hava i dylikt

syfte till sina befullmäktige

utsett:

Lesquels, apres avoir

déposé leurs pleins pouvoirs,

trouvés en bonne et

due forme, sont convenus

des dispositions suivantes:

Cliapitre premier. — Prim

eipe» générnux.

Artide premier.

, Il appartient å chaque

Etat de déterminer par sa

législation quels sont ses

nationaux. Cette législation

doit étre admise par

les autres Stats, pourvu

quille soit en accord avec

les conventions internationales,

la coutume internationale

et les principes de

droit généralement reconnus

en matiére de nationalité.

Who, having deposited

their full powers found

in good and due form,

havé agreed as follows:

Chapter I. — General prim

ciples.

Article 1.

It is for each State to

determine under its own

law who are its nationals.

This law shall be recognised

by other States in

so far as it is consistent

with international conventions,

international

custom, and the principles

of law generally recognised

with regard to nationality.

vilka, efter att hava deponerat

sina i god och behörig

ordning funna fullmakter,

överenskommit

örn följande bestämmelser:
-

1 kap. — Allmänna grundsatser.

Art. 1.

Envar stat är berättigad

att genom sin lagstiftning

bestämma, vilka

som äro medborgare i staten.

Denna lagstiftning

bör erkännas av övriga

stater, såframt den står i

överensstämmelse med internationella

konventioner,

internationell sedvänja

och allmänt erkända

rättsgrundsatser på medborgarskapsrättens

område.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 133.

5

Article 2.

Toute question relative

au point de savoir si un

individu posséde la nationalité

d’un État doit étre

résolue conformément å la

législation de cet État.

Article 3.

Sous réserve des dispositions

de la présente Convention,

un individu possédant

deux ou plusieurs

nationalités pourra étre

considéré, pär chacun des

États dont il a la nationalité,

comme son ressortissant.

Article 4.

Un État ne peut exercer

sa protection diplomatique

au profit d’un de ses

nationaux å 1’encontre

d’un État dont celui-ci est

aussi le national.

Article 5.

Dans un État tiers,

1’individu possédant plusieurs

nationalités devra

étre traité comme s’il

n’en avait qu’une. Sans

préjudice des régles de

droit appliquées dans

l’État tiers en matiére de

statut personne! et sous

réserve des conventions

en vigueur, cet État pourra,

sur son territoire, reconnaitre

exclusivement,

parmi les nationalités que

posséde un tel individu,

soit la nationalité du pays

dans lequel il a sa résidence

habituelle et principale,

soit la nationalité de celui

auquel, d’aprés les circonstances,

il apparait comme

se rattachant le plus

en fait.

Article 2.

Any question as to

whether a person possesses

the nationality of a

particular State shall be

determined in accordance

with the law of that State.

Article 3.

Subject to the provisions

of the present Convention,

a person having

two or more nationalities

may be regarded as its

national by each of the

States whose nationality

he possesses.

Article 4.

A State may not afförd

diplomatic protection to

one of its nationals against

a State whose nationality

such person also

possesses.

Article 5.

Within a third State,

a person having more

thån one nationality shall

be treated as if he had

only one. Without prejudice

to the application

of its law in matters of

personal status and of

any conventions in force,

a third State shall, of the

nationalities which any

such person possesses, recognise

exclusively in its

territory either the nationality

of the country

in which he is habitually

and principal^ resident,

or the nationality of the

country with which in

the circumstances he appears

to be in fact möst

closely connected.

Art. 2.

Fråga huruvida någon

är medborgare i viss stat

bör bedömas enligt lagstiftningen

i denna stat.

Art. 3.

Där ej annat följer av

bestämmelserna i denna

konvention, må den, som

är medborgare i två eller

flera stater, av envar av

dessa stater anses som

medborgare i denna stat.

Art. 4.

En stat äger icke till

förmån för någon, som

är medborgare i densamma,

utöva diplomatiskt

skydd gentemot en annan

stat, i vilken denne ävenledes

är medborgare.

Art. 5.

Den, som är medborgare

i flera stater, skall i

en tredje stat anses som

örn han icke vore medborgare

i mera än en stat.

Frånsett de rättsregler,

som i den tredje staten

tillämpas i fråga örn personalstatutet,

och frånsett

vad gällande konventioner

innehålla, kan

denna stat inom sitt område

av de medborgarskap,

som en sådan person

äger, uteslutande erkänna

medborgarskapet i den

stat, i vilken han har

sitt vanliga och huvudsakliga

hemvist eller också

medborgarskapet i den

stat, med vilken han efter

omständigheterna faktiskt

synes närmast hava samhörighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lss.

Artide 6.

Sous réserve du droit

pour un Stat d’accorder

une plus large faculté de

répudier sa nationalité,

tout individa possédant

deux nationalités acquises

sans manifestation de

volonté de sa part pourra

renoncer å 1’une dilles,

avec 1’autorisation de

1’État å la nationalité

duquel il entend renoncer.

Cette autorisation ne

sera pas refusée å l’individu

qui a sa résidence

habituelle et principale å

1’étranger, pourvu que

soient remplies les conditions

requises par la loi de

l’État å la nationalité

duquel il entend renoncer.

Chapitre II. — Du pennis

(Texpatriation.

Artide 7.

Le permis d’expatriation,

en tant qu’il est prévu

par une législation,

n’entraine la perte de la

nationalité de TÉtat qui

l’a délivré que si le titulaire

du permis posséde

déjå une seconde nationalité,

ou, sinon, qu’å partir

du moment ou il en acquiert

une nouvelle.

Le permis d’expatriation

devient caduo si le

titulaire n’acquiert pas

une nationalité nouvelle

dans le délai fixé par

TÉtat qui l’a délivré. Cette

disposition ne s’appli
-

Article 6.

Witliout prejudice to

tile liberty of a State to

accord wider rigbts to

renounce its nationality,

a person possessing two

nationalities acquired

without any voluntary act

on his part may renounce

one of them with the

authorisation of the State

whose nationality he desiréa

to surrender.

This authorisation may

not be refused in the case

of a person who has his

habitual and principal residence

abroad, if the

conditions laid down in

the law of the State

whose nationality he desiréa

to surrender are satisfied.

Clmpter II. — Expatriatiou

permits.

Artide 7.

In so far as the law of

a State provides for the

issue of an expatriation

permit, such a permit

shall not entail the loss

of the nationality of the

State which issues it, unless

the person to whom

it is issued possesses another

nationality or unless

and until he acquires another

nationality.

An expatriation permit

shall lapse if the holder

does not acquire a

new nationality with in the

period fixed by the State

which has issued the

permit. This provision

Art. 6.

Utan att detta innebär

någon inskränkning

1 rätten för en stat att

medgiva än större frihet

för sina medborgare

att avsäga sig medborgarskap

i staten, må

envar, vilken äger två

medborgarskap, som han

förvärvat annorledes än

på grund av egen fri vilja,

avsäga sig medborgarskapet

i en av dessa stater

med tillstånd av denna

stat.

Dylikt tillstånd kan

icke förvägras den, som

har sitt vanliga och huvudsakliga

hemvist i utlandet,

förutsatt att han

uppfyller de villkor, som

uppställas enligt lagen i

den stat, från vars medborgarskap

han önskar avstå.

2 kap. — Befrielse från

medborgarskap.

Art. 7.

I den mån enligt lagen

i en stat befrielse från

medborgarskap kan medgivas,

medför beslut örn

sådan befrielse icke förlust

av medborgarskap

i denna stat — såvitt

den, som erhållit befrielsen,

icke redan äger

medborgarskap i annan

stat — förrän i och med

att han förvärvar nytt

medborgarskap.

Beslut örn befrielse

från medborgarskap förlorar

sin giltighet, örn

den, som erhållit befrielsen,

icke förvärvar nytt

medborgarskap inom den

frist, som fastställts av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

t

que pas dans le cas d’un

individa qui, au moment

ou il regoit le pernäs d’expatriation,

posséde déjå

une autre nationalité que

celle de PÉtat qui le lui

délivre.

L’État dont la nationalité

est acquise par un individu

titulaire d’un permis

d’expatriation notifiera

Gette acquisition a

T Hitåt qui a délivré le pernäs.

Chapitre III. — lie la natioualité

do la fomine

mariée.

Article 8.

Si la loi nationale de

la femme lui fait perdre

sa nationalité par suite de

mariage avec un étranger,

cet effet sera subordonné

å 1’acquisition par elle de

la nationalité de son mari.

Article 9.

Si la loi nationale de

la femme lui fait perdre sa

nationalité par suite du

changement de nationalité

, de son mari au cours du

mariage, cet effet sera subordonné

a 1’acquisition

pär elle de la nationalité

nouvelle de son mari.

Article 10.

La naturalisation du

mari au cours du mariage

n’entraine le changement

de nationalité de sa femme

que du consentement

de celle-ci.

shall not apply in the

case of an individual who,

at the time when lie receives

the expatriation

permit, already possesses

a nationality other thån

that of the State by which

the permit is issued to

him.

The State whose nationality

is acquired by a

person to whom an expatriation

permit has been

issued, shall notify such

acquisition to the State

which has issued the permit.

Chapter lil. — Nationality

of Marned Women.

Article 8.

If the national law of

the wife causes her to löse

her nationality on marriage

with a foreigner,

this consequence shall be

conditional on her acquiring

the nationality of

the husband.

Article 9.

If the national law of

the wife causes her to löse

her nationality upon a

changé in the nationality

of her husband occurring

during marriage, this consequence

shall be conditional

on her acquiring

her husband’s new nationality.

Article 10.

Naturalisation of the

husband during marriage

shall not involve a changé

in the nationality of

the wife except with her

consent.

den stat, av vilken beslutet

meddelats. Vad nu

sagts äger dock ej tillämpning

för det fall, att den,

som erhållit befrielse från

medborgarskap, redan äger

medborgarskap i annan

stat än den, vilken

meddelat befrielsen.

Den stat, i vilken någon,

som av annan stat

erhållit befrielse från medborgarskap,

upptagits till

medborgare, skall härom

lämna meddelande till den

stat, från vars medborgarskap

befrielse vunnits.

3 kap. — Gift kvinna» medborgarskap.

Art. 8.

Förlorar kvinna enligt

lagen i sitt hemland sitt

medborgarskap genom

giftermål med utlänning,

skall inträdet av denna

förlust göras beroende av

att hon förvärvar medborgarskap

i mannens

hemland.

Art. 9.

Förlorar gift kvinna enligt

lagen i sitt hemland

sitt medborgarskap till

följd av att mannens medborgarskap

ändras under

äktenskapet, skall inträdet

av denna förlust göras

beroende av att hon

förvärvar mannens nya

medborgarskap.

Art. 10.

Mannens naturalisation

under äktenskapet medför

icke förändring i hustruns

medborgarskap,

med mindre hon därtill

samtyckt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr lss.

Article 11.

La femme qui, d’aprés

la loi de son pays, a perdu

sa nationalité par suite de

son mariage, ne la recouvre

apres la dissolution

de celui-ci que si elle

en fait la demande et conformément

å la loi de ce

pays. Dans ce cas elle

perd la nationalité quille

avait acquise par suite de

son mariage.

Cliapitre IY. — De la nationalité

des enfants.

Article 12.

Les dispositions légales

relatives å l’attribution de

la nationalité d’un litat

en raison de la naissance

sur son territoire ne s’appliquent

pas de plein droit

aux enfants dont les parents

jouissent des immunités

diplomatiques dans

le pays de la naissance.

La loi de chaque Hitåt

doit permettre que, dans

le cas ou des enfants de

consuls de carriére, ou

de fonctionnaires d’Etats

étrangers chargés de missions

officielles par kurs

gouvernements possédent

deux nationalités pär suite

de leur naissance, ils puissent

étre dégagés, par voie

de répudiation ou autrement,

de la nationalité du

pays ou ils sont nés, å

condition toutefois qu’ils

conservent la nationalité

de kurs parents.

Article 11.

The wife who, under

the law of her country,

löst lier nationality on

marriage shall not recover

it after the dissektion

of the marriage except

on her own application

and in accordance

with the law of that

country. If she does recover

it, she shall löse

the nationality which she

acquired by reason of the

marriage.

diopter IV. — Nationality

of Children.

Article 12.

Kules of law which

confer nationality by reason

of birth on the territory

of a State shall not

apply automatically to

children born to persons

enjoying diplomatic immunities

in the country

where the birth occurs.

The law of each State

shall permit children of

consuls de carriére, or of

officials of foreign States

charged with official missions

by their Governments,

to become divested,

by répudiation or

otherwise, of the nationality

of the State in which

they were born, in any

case in which on birth

they acquired dual nationality,

provided that

they retak the nationality

of their parents.

Art. 11.

Kvinna, som enligt lagen

i sitt hemland förlorat

sitt medborgarskap

till följd av giftermål, återförvärvar

icke detsamma

efter äktenskapets

upplösnkg annat än på

därom av henne själv

gjord ansökan och i enlighet

med lagen i detta

land. Återförvärvar hon

sitt ursprungliga medborgarskap,

går hon det genom

giftermålet förvärvade

medborgarskapet

förlustig.

4 kap. — Om barns medborgarskap.

Art. 12.

De lagbestämmelser,

enligt vilka förvärv av

medborgarskap i en stat

äger rum på grund av

födelse kom statens område,

äro icke de jure tilllämpliga

å barn, vars

föräldrar åtnjuta diplomatisk

immunitet i denna

stat.

Lagen i envar stat bör

medgiva, att, då barn

till karriärkonsuler eller

främmande stats funktionärer,

som äro beklädda

med officiellt uppdrag för

sin regering, genom födseln

äro medborgare i

två stater, de genom

avsägelse eller på annat

sätt skola kunna erhålla

befrielse från medborgarskap

i det land, i vilket

de äro födda, under förutsättnkg

likväl att de

bevara medborgarskapet

i det land, deras föräldrar

tillhöra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

0

Article 13.

La naturalisation des

parents fait acquérir a

ceux de leurs enfants, qui

sont mineurs d’aprés la

loi de l’État qui accorde

la naturalisation, la nationalité

de cet État. La

loi dudit État peut déterminer

les conditions auxquelles

est subordonnée

dans ce cas 1’acquisition de

sa nationalité. Dans les

cas ou la loi d’un État

n’étend pas les effets de la

naturalisation des parents

å leurs enfants mineurs,

ceux-ci conservent leur

nationalité.

Article 14.

L’enfant dont aucun des

parents n’est connu, a la

nationalité du pays ou il

est né. Si la Dilation de

1’enfant vient å étre établie,

la nationalité de

celui-ci sera déterminée

d’apres les régles applicables

dans les cas ou la

filiation est connue.

L’enfant trouvé est, jusqu’å

preuve du contraire,

présumé né sur le territoire

de 1’État ou il a été

trouvé.

Article 15.

Lorsque la nationalité

d’un État n’est pas acquise

de plein droit par suite

de la naissance sur le territoire

de cet État, l’enfant

qui y est né de parents

sans nationalité ou de

nationalité inconnue peut

obtenir la nationalité dudit

État. La loi de celui-ci

Article 13.

Naturalisation of the

parents shall confer on

suell of their cbildren as,

according to its law, are

minors the nationality of

the State by which the

naturalisation is granted.

In such case the larv of

that State may specify

the conditions governing

the acquisition of its nationality

by the minor

children as a result of the

naturalisation of the parents.

In cases where

minor children do not

acquire the nationality

of their parents as the

result of the naturalisation

of the latter, they

shall retain their existing

nationality.

Article 14.

A ehild whose parents

are both unknown shall

havé the nationality of

the country of birth. If

the ehilda parentage is

established, its nationality

shall be determined

by the rules applicable in

cases where the parentage

is known.

A foundling is, until the

contrary is proved, presumed

to havé been born

on the territory of the

State in which it was

found.

Article 15.

Where the nationality

of a State is not acquired

automatically by reason

of birth on its territory,

a ehild born on the territory

of that State of

parents having no nationality,

or of unknown

nationality, may obtain

the nationality of the said

Art. 13.

Genom föräldrarnas naturalisation

förvärva deras

barn, såframt de äro

underåriga enligt lagen i

den stat, i vilken naturalisationen

äger rum, medborgarskap

i denna stat.

Lagen i denna stat äger

fastställa de villkor, som

förvärv av dess medborgarskap

i detta fall är underkastat.

Skulle enligt lagen i en

stat föräldrarnas naturalisation

icke omfatta deras

underåriga barn, bevara

dessa sitt medborgarskap.

Art. 14.

Barn, vars båda föräldrar

äro okända, har

medborgarskap i det land,

i vilket det är fött. Fastställes

barnets börd, skall

dess medborgarskap bedömas

enligt de regler,

som gälla för det fall att

dess börd är känt.

Hittebarn skall, intill

annorlunda utrönes, anses

vara fött inom den

stats område, inom vilket

det anträffats.

Art. 15.

Förvärvas icke medborgarskap

i en stat enbart

på grund av födelse inom

dess område, kan ett barn,

vilket inom statens område

är fött av föräldrar,

som sakna medborgarskap

eller vilkas medborgarskap

är okänt, erhålla

medborgarskap donn

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 1SS.

determinera les conditions

auxquelles sera subordonnée

dans ees cas Tacquisition

de sa nationalité.

Årticle 16.

Si la loi d’un Utåt admet

qu’un enfant naturel

possédant la nationalité de

cet Stat, peut la perdre

par suite d’un changement

d’état civil (légitimation,

reconnaissance), cette perte

sera toutefois subordonnée

å 1’acquisition de

la nationalité d’un autre

Stat, d’aprés la loi de ce

dernier relative aux effets

du changement d’état civil

sur la nationalité.

Cbapitre Y. — De 1’adoption.

Article 17.

Si la loi d’un Stat admet

la perte de la nationalité

par suite d’adoption,

cette perte sera toutefois

subordonnée å 1’acquisition

par 1’adopté de la nationalité

de 1’adoptant,

conformément å la loi de

l’État dont celui-ci est

ressortissant et relative

aux effets de 1’adoption

sur la nationalité.

Chapitre YI. — Dispositions

g-énérales et llnales.

Article 18.

Les Hautes Parties Contraetantes

conviennent

d’appliquer, dans leurs relations

mutuelles, å partir

State. The law of that

State shall determine the

conditions governing the

acquisition of its nationality

in such cases.

Article 16.

If the law of the State,

whose nationality an illegitimate

ehild possesses,

recognises that such nationality

may be löst as

a consequence of a changé

in the civil status of the

ehild (legitimation, recognition),

such loss shall be

conditional on the acquisition

by the ehild of the

nationality of another

State under the law of

such State relating to the

effeet upon nationality

of changes in civil status.

diopter Y. — Adoption.

Article 17.

If the law of a State

recognises that its nationality

may be löst as the

result of adoption, this

loss shall be conditional

upon the acquisition by

the person adopted of the

nationality of the person

by whom he is adopted,

under the law of the State

of which the latter is a

national relating to the

effeet of adoption upon

nationality.

Cliapter YI. — General and

Final Provisions.

Article 18.

The High Contracting

Parties agrée to apply

the principles and rules

contained in the prece
-

stat. Lagen i denna stat

fastställer de villkor, som

förvärv av dess medborgarskap

i detta fall är

underkastat.

Art. 16.

Kan enligt lagen i en

stat barn utom äktenskap

förlora medborgarskap

i denna stat på

grund av förändring i

sitt civilstånd (legitimation,

erkännande), skall

likväl inträdet av denna

förlust göras beroende av

att barnet förvärvar medborgarskap

i en annan

stat i enlighet med här

gällande lags bestämmelser

örn verkan av förändring

i civilstånd i fråga

örn medborgarskap.

5 kap. — Om adoption.

Art. 17.

Kan enligt lagen i en

stat medborgarskap förloras

på grund av adoption,

skall likväl inträdet

av denna förlust göras

beroende av att den adopterade

förvärvar medborgarskap

i adoptantens

hemland i enlighet med

bär gällande lags bestämmelser

örn verkan av

adoption i fråga örn medborgarskap.

6 kap. — Allmänna bestämmelser

oell slutbestämmelser.

Art. 18.

De Höga fördragsslutande

parterna förbinda

sig att från och med ikraftträdandet

av denna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

de la mise en vigueur de la

présente Convention, les

principes et régles insérés

aux artides ci-dessus.

L’insertion de ees principes

et régles ne préjuge

en rien la question de savoir

si lesdits principes et

régles font ou non partie

actuellement du droit international.

Il est en outre entendu

qu’en ce qui concerne tout

point qui ne fait pas l’objet

d’une des dispositions

ci-dessus, les principes et

régles du droit international

demeurent en vigueur.

Artide 19.

Rien dans la présente

Convention ne portera atteinte

aux dispositions des

traités, conventions ou

accords en vigueur entre

les Knutes Parties Contraetantes

relatifs a la

nationalité ou ä des questions

s’y rattachant.

Artide 20.

En signant ou ratifiant

la présente Convention ou

en y adhérant, chacune

des Hautes Parties Contraetantes

pourra exelure

de son acceptation telle ou

telle des dispositions des

artides 1 å 17 et 21 au

moyen de réserves expresses.

Les dispositions ainsi

exelues ne pourront étre

opposées a la Partie Contraetante

ayant formulé

de telles réserves ni invo
-

ding artides in their relations

with each other, as

from tile date of the entry

into force of the present

Convention.

The inclusion of the

above-mentioned principles

and rules in the

Convention shall in no

way be deemed to prejudice

the question whether

they do or do not already

form part of international

law.

It is understood that,

in so far as any point is

not covered by any of the

provisions of the preceding

artides, the existing

principles and rules of

international law shall remahl

in force.

Artide 19.

Nothin g in the present

Convention shall affeet

the provisions of any treaty,

convention or agreement

in force between any

of the High Contracting

Parties relating to nationality

or matters connected

therewith.

Artide 20.

'' Any High Contracting

Party may, when signing

or ratifying the present

Convention or acceding

thereto, append an express

reservation excluding

any one or more of

the provisions of Artides

1 to 17 and 21.

The provisions thus excluded

cannot be applied

against the Contracting

Party who has made the

reservation nor relied on

konvention i förhållande

till varandra tillämpa de

principer och regler, som

ovanstående artiklar innehålla.

Genom att dessa principer

och regler här intagits

är på intet sätt avgjort,

huruvida desamma

utgöra en beståndsdel av

nu gällande internationell

rätt.

Därjämte gäller, att

den internationella rättens

principer och regler

förbliva i kraft beträffande

varje fråga, å

vilken ovanstående bestämmelser

ej hava avseende.

Art. 19.

Genom denna konvention

påverkas på intet

sätt bestämmelserna i de

fördrag, konventioner eller

avtal, som äro i gällande

kraft mellan de

Höga fördragsslutande

parterna i fråga örn medborgarskap

eller därmed

sammanhängande frågor.

Art. 20.

Vid undertecknande eller

ratificerande av denna

konvention eller vid anslutning

till densamma

kan envar av de Höga

fördragsslutande parterna

genom ett uttryckligen

anfört förbehåll från godkännandet

av konventionen

undantaga vilken som

helst av bestämmelserna

i art. 1—17 och 21.

De bestämmelser, som

sålunda undantagits, kunna

icke åberopas mot den

fördragsslutande part,

som gjort dylikt förbe
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

quées par elle contre urte

autre Partie Contractante.

Article 21.

S’il s’éléve entre les

Hautes Parties Contractantes

un différend quelconque

relatif å 1’interprétation

ou å 1’application

de la présente Convention,

et si ce différend n’a pu

étre résolu de fa§on satisfaisante

par voie diplomatique,

il sera réglé conformément

aux dispositions,

en vigueur entre les parties,

concernant le regement

des différends internationaux.

Au cas ou de telles dispositions

n’existeraient

pas entre les parties au

différend, elles le soumettront

å une procédure arbitrale

ou judiciaire, en se

conformant aux lois constitutionnelles

de chacune

dilles. A défaut d’accord

sur le choix d’un autre tribunal,

elles soumettront le

différend å la Cour permanente

de Justiee internationale,

si elles sont toutes

Parties au Protocole du

16 décembre 1920, relatif

å ladite Cour, et, si elles

n’y sont pas toutes Parties,

å un tribunal d’arbitrage

constitué conformément

å la Convention de

La Haye du 18 oetobre

1907, relative au réglement

pacifique des conflits

internationaux.

by tbat Party against håll, och icke heller av

any other Contracting densamma mot annan förParty.

dragsslutande part.

Article 21.

If there should arise

between the High Contracting

Parties a dispute

of any kind relating to

the interpretation or application

of the present

Convention and if such

dispute cannot be satisfactorily

settled by diplomacy,

it shall be settled

in accordance with

any applicable agreements

in force between the parties

provning for the settlement

of international

disputes.

In case there is no

such agreement in force

between the parties, the

dispute shall be referred

to arbitration or judicial

settlement, in accordance

with the constitutional

procedure of each of the

parties to the dispute.

In the absence of agreement

on the choice of

another tribunal, the dispute

shall be referred to

the Permanent Court of

International Justiee, if

all the parties to the

dispute are parties to the

Protocol of the löth December,

1920, relating to

the Statute of that Court,

and if any of the parties

to the dispute is not a

party to the Protocol of

the löth December, 1920,

the dispute shall be referred

to an arbitral tribunal

constituted in accordance

with the Hague

Convention of the 18th

Oetober, 1907, for the

Pacific Settlement of International

Conflicts.

Art. 21.

Uppkommer mellan de

Höga fördragsslutande

parterna tvist av vilken

beskaffenhet det vara

må beträffande tolkningen

eller tillämpningen

av denna konvention och

har denna tvist icke på

diplomatisk väg kunnat

biläggas på ett tillfredsställande

sätt, skall den

avgöras i enlighet med

de bestämmelser, som äro

gällande mellan parterna

beträffande avgörande av

internationella tvister.

Skulle dylika bestämmelser

icke vara gällande

mellan parterna i tvisten,

skola de under iakttagande

envar av sina grundlagar,

underkasta tvisten

ett skiljedoms- eller domstolsförfarande.

I händelse

parterna icke enas

örn val av annan domstol,

skall tvisten, därest samtliga

äro fördragsslutande

parter i protokollet av den

16 december 1920 rörande

den fasta mellanfolkliga

domstolen, underställas

denna domstol, och i annat

fall en skiljedomstol,

sammansatt i enlighet

med den i Haag den 18

oktober 1907 avslutade

konventionen örn avgörande

på fredlig väg av

internationella tvister.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 138.

Artide 22.

La présente Convention

pourra étre signée, jusqu’au

31 décembre 1930,

au noin de to ut Membre

de la Société des Nations

ou de tout Stat non Membro,

invité å la premiére

Conférence de Codification

ou auquel le Conseil

de la Société des Nations

aura, å cet effet, communiqué

un exemplaire de

ladite Convention.

Artide 23.

La présente Convention

sera ratifiée et les ratifications

seront déposées au

Secrétariat de la Société

des Nations.

Le Secrétaire général

donnera connaissance de

chaque dépot aux Membres

de la Société des Nations

et aux Stats non

Membres visés å l’article

22, en indiquant la date å

laquelle ce dépot a été effectué.

Artide 24.

A partir du ler jan vier

1931, tout Membre de la

Société des Nations et

tout Stat non Membre

visé å 1’article 22, au nom

duquel la Convention n’a

pas été signée å Gette date,

sera admis å y adbérer.

Son adbésion fera l’objet

d’un Aete déposé au

Secrétariat de la Société

des Nations. Le Secrétaire

général notifiera chaque

adhésion a toug les

Membres de la Société des

Nations et a tous les Stats

Artide 22.

The present Convention

sliall remain open

until the 31st December

1930, for signature on

behalf of any Member of

the League of Nations or

of any non-Member State

invited to the First Codification

Conference or to

which the Council of the

League of Nations has

communicated a copy of

the Convention for thia

purpose.

Artide 23.

The present Convention

is subject to ratifnation.

Ratifications shall

be deposited with the

Secrétariat of the League

of Nations.

The Secretary-General

shall give notice of the

deposit of each ratification

to the Members of

the League of Nations

and to the non-Member

States mentioned in Artide

22, indicating the

date of its deposit.

Artide 24.

As from January 1st,

1931, any Member of the

League of Nations and

any non-Member State

mentioned in Artide 22

on whose behalf the Convention

has not been

signed before that date,

may accede thereto.

Accession shall be effeeted

by an instrument deposited

with the Secretariat

of the League of Nations.

The Secretary-General

of the League of

Nations shall give notice

of each accession to the

Art. 22.

Denna konvention kan

till och med den 31 december

1930 undertecknas

av envar medlem av

Nationernas förbund och

av envar utanför förbundet

stående stat, som inbjudits

att deltaga i den

första konferensen för kodifiering

av den internationella

rätten eller som

av Nationernas förbunds

råd för sådant ändamål

tillställts ett exemplar av

konventionen.

Art. 23.

Denna konvention skall

ratificeras och ratifikationsurkunderna

skola deponeras

hos Nationernas

förbunds sekretariat.

Generalsekreteraren

skall örn varje deponering

och örn dagen för densamma

underrätta medlemmarna

av Nationernas

förbund ävensom de i

artikel 22 avsedda stater,

som icke äro medlemmar

därav.

Art. 24.

Från och med den 1

januari 1931 kan envar

medlem av Nationernas

förbund och envar i artikel

22 avsedd utanför

förbundet stående stat,

i vars namn konventionen

ej dessförinnan undertecknats,

ansluta sig

till densamma.

Anslutning skall ske genom

deponerandet av en

urkund hos Nationernas

förbunds sekretariat. Generalsekreteraren

skall örn

varje anslutning och örn

dagen för anslutningsurkundens

deponering un
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mo.y.ts proposition nr 133.

non Membres visés ä l’article

22, en indiquant la

(late å laquelle l’Acte d’adbésion

a été déposé.

Artide 25.

Un proc és-verbal sera

dressé par le Secrétaire

général de la Société des

Nations des que des ratifications

ou des adhésions

auront été déposées au

nom de dix Membres de la

Société des. Nations ou

Stats non Membres.

Une copie certifiée conforme

de ce procés-verbal

sera remise å chacun des

Membres de la Société des

Nations et å tout Stat non

Membre visés å 1’article

22, par les soins du Secrétaire

général de la Société

des Nations.

Artide 26.

La présente Convention

entrera en vigueur le 90me

jour apres la date du procés-verbal

visé å 1’article

25 å 1’égard des Membres

de la Société des Nations

et des Stats non Membres

au nom desquels des ratifications

ou adhésions auront

été déposées å la surte

de ce procés-verbal.

A 1’égard de chacun des

Membres ou Stats non

Membres au nom desquels

des ratifications ou des

adhésions seront ultérieurement

déposées, la Convention

entrera en vigueur

le 90me jour aprés la date

du dépot de sa ratification

ou de son adhésion.

Members of the League

of Nations and to the

non-Member States mentioned

in Artide 22, indicating

the date of the

deposit of the instrument.

Artide 25.

A procés-verbal shall

be drawn up by the Secretary-General

of the

League of Nations as soon

as ratifications or accessions

on behalf of ten

Members of the League

of Nations or non-Member

States havé been deposited.

A certified copy of this

procés-verbal shall be sent

by the Secretary-General

of the League of Nations

to each Member of the

League of Nations and to

each non-Member State

mentioned in Artide 22.

Artide 26.

The present Convention

shall enter into force

on the 90th day after the

date of the procés-verbal

mentioned in Artide 25

as regards all Members

of the League of Nations

or non-Member States on

whose behalf ratifications

or accessions havé been

deposited on the date of

the procés-verbal.

As regards any Member

of the League or nonMember

State on whose

behalf a ratification or

accession is subsequently

deposited, the Convention

shall enter into force

on the 90th day after the

date of the deposit of a

ratification or accession

on its behalf.

derrätta medlemmarna av

Nationernas förbund ävensom

de i artikel 22

avsedda stater, som icke

äro medlemmar därav.

Art, 25.

Så snart sammanlagt

tio medlemmar av Nationernas

förbund eller utanför

förbundet stående stater

låtit verkställa deponering

av sina ratifikations-

eller anslutningsurkunder,

skall förbundets

generalsekreterare

härom upprätta ett protokoll.

Bestyrkt avskrift av

detta protokoll skall genom

generalsekreterarens

försorg överlämnas till envar

medlem av Nationernas

förbund och till envar

utanför förbundet stående

stat, som avses i artikel

22.

Art. 26.

Å nittionde dagen efter

upprättandet av det i

artikel 25 omnämnda protokollet

träder denna konvention

i kraft i avseende

å de medlemmar av Nationernas

förbund och de

utanför förbundet stående

stater, å vilkas vägnar

deponering av ratifikations-

eller anslutningsurkunder

skett enligt detta

protokoll.

I avseende å envar

medlem av förbundet eller

utanför detsamma stående

stat, å vars vägnar

ratifikations- eller anslutningsurkunder

senare

deponeras, träder konventionen

i kraft å nittionde

dagen räknat från

dagen för urkundens deponering.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

15

Artide 27.

A pärth: du ler janvier

1936, tout Membre de la

Société des Nations et tout

Stat non Membre å

1’égard duquel la présente

Convention est å ce moment

en vigueur pourra

adresser au Secrétaire général

de la Société des Nations

une demande tendant

å la revision decertainesou

de toutes les dispositions

de cette Convention. Si

une telle demande, communiquée

aux autres

Membres ou Stats non

Membres ä 1’égard desquels

la Convention est å

ce moment en vigueur, est

appuyée dans un délai

d’un an par au moins neuf

d’entre eux, le Conseil de

la Société des Nations décidera,

apres consultation

des Membres et des Stats

non Membres visés å 1’artide

22, s’il y a lieu de

convoquer une conférence

spéciale a cet effet, ou de

mettre cette revision å

1’ordre du jour d’une prochaine

conférence pour la

codification du droit international.

Les Hautes Parties Contractantes

conviennent

qu’en cas de revision de la

présente Convention, la

Convention nouvelle pourra

prévoir q ue son entrée

en vigueur entrainera l’abrogation

å 1’égard de toutes

les Parties å la présente

Convention de toutes les

dispositions de celle-ci oude

certaines d’entre elles.

Artide 27.

As from January 1st,

1936, any Member of tbe

League of Nations or any

non-Member State in regard

to winch tile present

Convention is then in

force, may address to the

Secretary-General of the

League of Nations a request

for the revision of

any or all of the provisions

of this Convention.

If such a request, after

being communicated to

the other Members of the

League and non-Member

States in regard to which

the Convention is then

in force, is supported

within one year by at

least nine of them, the

Council of the League of

Nations shall decide, after

consultation with the

Members of the League

of Nations and the nonMember

States mentioned

in Artide 22, whether

a conference should be

specially convoked for

that purpose or whether

such revision should be

considered at the next

conference for the codification

of international

law.

The High Contracting

Parties agrée that, if the

present Convention is revised,

the re vised Convention

may provide that

upon its entry into force

some or all of the provisions

of the present Convention

shall be abrogated

in respect of all of the

Parties to the present

Convention.

Art. 27.

Från och med den 1

januari 1936 äger envar

medlem av Nationernas

förbund och envar utanför

förbundet stående

stat, för vilken denna konvention

då är gällande,

till generalsekreteraren i

Nationernas förbund rikta

en framställning om

revision av vissa eller

samtliga bestämmelser i

konventionen. Såframt en

dylik framställning, sedan

den delgivits övriga medlemmar

av förbundet och

utanför detsamma stående

stater, för vilka konventionen

då är gällande,

inom ett år därefter vinner

stöd av minst nio av

dem, skall Nationernas

förbunds råd, efter att

hava inhämtat yttrande

från medlemmarna i Nationernas

förbund och de

utanför förbundet stående

stater, som avses i artikel

22, besluta, huruvida anledning

finnes att sammankalla

en särskild konferens

i detta syfte eller

att upptaga frågan örn

en revision av konventionen

på dagordningen

för nästkommande konferens

för kodifiering av

den internationella rätten.

De Höga fördragsslutande

parterna äro ense

örn att, i händelse av revision

av denna konvention,

i den nya konventionen

kan bestämmas,

att dess ikraftträdande

skall medföra, att samtliga

eller vissa av denna

konventions bestämmelser

sättas ur kraft med

hänsyn till samtliga parter

i densamma.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Article 28.

La présente Convention

peut étre dénoncée.

Cette dénonciation sera

notifiée par écrit au Secrétaire

général de la Société

des Nations, qui en donnera

connaissance å tous

les Membres de la Société

des Nations et aux Stats

non Membres visés å Partiel

22.

Cette dénonciation ne

produira effet qu’å 1’égard

du Membre ou de T Stat

non Membre qui 1’aura

notifiée et un an apres la

date å laquelle cette notification

aura été rennie par

le Secrétaire général.

Article 29.

1. Chacune des Hautes

Parties Contractantes

peut déclarer, au moment

de la signature, de la ratification

ou de 1’adhésion

que, par son acceptation

de la présente Convention,

elle n’entend assumer aucune

obligation en ce qui

concerne 1’ensemble ou

toute partie de ses colonies,

protectorats, territoires

d’outre-mer ou territoires

placés sous sa suzeraineté

ou son mandat,

ou encore en ce qui concerne

certaines de leurs

populations; dans ce cas,

la présente Convention ne

sera pas applicable aux

territoires ou populations

faisant 1’objet d’une telle

déclaration.

2. Chacune des Hautes

Parties Contractantes

pourra ultérieurement notifier

au Secrétaire général

de la Société des Nations

Article 28.

The present Convention

may be denounced.

Denunciation shall be

effeeted by a notification

in writing addressed to

the Secretary-General of

the League of Nations,

who shall inform all Members

of the League of Nations

and the non-Member

States mentioned in

Article 22.

Each denunciation shall

tahe effeet one year after

the receipt by the Secretary-General

of the notification

but only as regards

the Member of the

League or non-Member

State on whose behalf it

has been notified.

Article 29.

1. Any Hagh Contracting

Party may, at the

time of signature, ratification

or accession, decire

that, in accepting

the present Convention

he does not assume any

obligations in respect of

all or any of his edomea,

protectorates, overseas

territories or territories

under suzerainty or mandate,

or in respect of

certain parts of the population

of the said territories;

and the present

Convention shall not apply

to any territories or to

the parts of their population

named in such declaration.

Art. 28.

Denna konvention kan

uppsägas.

Uppsägningen skall

skriftligen tillkännagivas

för generalsekreteraren i

Nationernas förbund,

som därom skall underrätta

samtliga medlemmar

av Nationernas förbund

och de utanför förbundet

stående stater,

som avses i artikel 22.

Uppsägningen äger verkan

endast, såvitt angår

den förbundsmedlem eller

utanför förbundet stående

stat, som själv verkställt

uppsägningen och

först ett år räknat från

den dag, densamma kom

Nationernas förbunds generalsekreterare

till handa.

Art. 29.

1. Envar av de Höga

fördragsslutande parterna

äger vid det tillfälle undertecknande,

ratifikation

eller anslutning sker förklara,

att parten därigenom

icke avser att ikläda

sig någon förbindelse beträffande

samtliga eller

vissa angivna av sina kolonier,

protektorat, transmarina

territorier eller

territorier under sin överhöghet

eller mandat eller

beträffande vissa delar av

dessas befolkning; har sådan

förklaring avgivits, är

denna konvention icke

tillämplig å däri angivna

territorier eller delar av

dessas befolkning.

2. Any High Contrac- 2. Envar av de Höga

ting Party may give no- • fördragsslutande parterna

tice to the Secretary-Ge- kan senare tillkännagiva

neral of the League of för generalsekreteraren

Nations at any time sub- hos Nationernas förbund,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

17

quille entend rendre la

présente Convention applicable

å 1’ensemble ou

å toute partie de ses territoires

ou de kurs populations

ayant falt 1’objet de

la déclaration prévue au

paragraplie précédent.

Dans ce cas, la Convention

s’appliquera aux territoires

ou aux population

visés dans la notification

six mois apres la

réception de Gette notification

par le Secrétaire

général de la Société des

Nations.

3. De méme, cbacune

des Hautes Parties Contractantes

peut, å tout

moment, déclarer quille

entend voir cesser l’application

de la présente Convention

å 1’ensemble ou å

toute partie de ses colonies,

protectorats, territoires

d’outre-mer ou territoires

placés sous sa suzeraineté

ou son mandat,

ou encore en ce qui concerne

certaines de kurs

populations; dans ce cas,

la Convention cessera

d’étre applicable aux territoires

ou populations faisant

l’objet d’une telle

déclaration un an apres la

réception de cette déclaration

par k Secrétaire général

de la Société des Nations.

4. Cbacune des Hautes

Parties Contractantes

peut faire des réserves

conformément å 1’article

20 de la présente Convention

en ce qui concernc

1’ensemble ou toute partie

de ses colonies, protectorats,

territoires d’outremer

ou territoires placés

sous sa suzeraineté ou son

sequently tbat be desires

tbat tbe Convention sball

apply to all or any of his

territories or to tbe parts

of tbeir population wbicb

bave been made tbe subject

of a déclaration under

tbe preceding paragraph,

and tbe Convention sball

apply to all tbe territories

or tbe parts of tbeir population

named in sucb

notice six montbs after

its receipt by tbe Secretary-General

of tbe

League of Nations.

3. Any Higb Contracting

Party may, at any

time, declare tbat be desires

tbat tbe present

Convention sball cease to

apply to all or any of bis

colonies, protectorates,

overseas territories or territories

under suzerainty

or mandate, or in respect

of certain parts of tbe

population of tbe said

territories, and tbe Convention

sball cease to

apply to the territories or

to the parts of tbeir population

named in sucb

déclaration one year after

its receipt by the Secretary-General

of tbe

League of Nations.

4. Any Higb Contracting

Party may make tbe

reservations provided for

in Article 20 in respect of

all or any of bis colonies,

protectorates, overseas

territories or territories

under suzerainty or mandate,

or in respect of

certain parts of the population

of tbese terri
-

att den ämnar låta konventionen

träda i kraft

beträffande samtliga eller

vissa angivna av sina territorier

eller delar av dessas

befolkning, i fråga örn

vilka sådan förklaring avgivits,

som avses i föregående

punkt. Har så skett,

träder konventionen i

kraft beträffande de territorier

eller delar av dessas

befolkning, som avsetts

med tillkännagivandet,

sex månader räknat från

dagen, då detsamma kom

Nationernas förbunds generalsekreterare

till banda.

3. På samma sätt äger

envar av de Höga fördragsslutande

parterna

närsombelst förklara, att

den önskar, att konventionen

upphör att gälla

beträffande samtliga eller

vissa angivna av sina kolonier,

protektorat, transmarina

territorier eller

territorier under sin överhöghet

eller mandat eller

beträffande vissa delar

av dessas befolkning; bar

sådan förklaring avgivits,

upphör konventionen att

gälla beträffande däri angivna

territorier eller delar

av dessas befolkning

ett år från den dag, då

densamma kom Nationernas

förbunds generalsekreterare

tillhanda.

4. Envar av de Höga

fördragsslutande parterna

äger vid konventionens

undertecknande, ratificering

eller vid anslutning

till densamma ävensom i

samband med sådant tillkännagivande,

som avses

i punkt 2 av denna artikel,

göra sådana förbehåll,

som avses i artikel 20 i

2

Bihang till riksdagens protokoll 1033. 1 sami. Nr 133.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 138.

mandat, ou en ce qui concerne

certaines de leurs

populations, au moment

de la signature, de la ratification

ou de Tadhésion,

ou au moment de la notification

prévue au paragraphe

2 du present artide.

5. Le Secrétaire général

de la Sodété des Nations

communiquera å

tous les Membres de la

Société des Nations et aux

Stats non Membres, visés

å 1’article 22, les déclarations

et notifications regues

en vertu du présent

article.

Artide 30.

La présente Convention

sera enregistrée par les

soins du Secrétaire général

de la Société des Nations,

des sa mise en vigueur.

Article 31.

Les textes frangais et

anglais de la présente Convention

font également

foi.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires

susmentionnés

ont signé la présente

Convention.

Fait å La Haye, le

douze avril mil neuf cent

trente, en un seul exemplaire

qui sera déposé

dans les arcbives du Secrétariat

de la Société des

Nations. Une copie certifiée

conforme sera transmise

pär les soins du

Secrétaire général å tous

les Membres de la Société

des Nations et å tous les

Stats non membres invités

å la premiére Confé
-

tories, at tbe time of signature,

ratification or accession

to the Convention

or at the time of

making a notification under

the second paragraph

of this article.

5. The Secretary-General

of the League of

Nations shall communicate

to all the Members

of the League of Nations

and the non-Member

States mentioned inArticle

22 all declarations and

notices received in virtue

of this article.

Article 30.

The present Convention

shall be registered

by the Secretary-General

of the League of Nations

as soon as it has entered

into force.

Article 31.

The French and English

texts of the present

Convention shall both be

authoritative.

In faith whereof the

Plenipotentiaries havé

signed the present Convention.

Done at The Hague on

the twelfth day of April,

one thousand nine hundred

and thirty, in a single

copy, winch shall be deposited

in the archives of

the Secretariat of the

League of Nations and of

which certified true copies

shall be transmitted

by the Secretary-General

to all the Members of the

League of Nations and

ali the non-Member

denna konvention, beträffande

samtliga eller vissa

angivna av sina kolonier,

protektorat, transmarina

territorier eller territorier

under sin överhöghet eller

mandat eller beträffande

vissa delar av dessas befolkning.

5. Nationernas förbunds

generalsekreterare

skall giva samtliga medlemmar

av Nationernas

förbund och sådana utanför

förbundet stående stater,

som avses i artikel 22,

del av de förklaringar och

tillkännagivanden, som

han erhållit i enlighet med

denna artikel.

Art. 30.

Denna konvention skall

vid dess ikraftträdande

registreras genom försorg

av Nationernas förbunds

generalsekreterare.

Art. 31.

Denna konventions

franska och engelska texter

äga lika vitsord.

Till bekräftelse härav

hava ovan angivna befullmäktigade

ombud undertecknat

denna konvention.

Som skedde i Haag den

12 april 1930 i ett exemplar,

som skall deponeras

i Nationernas förbunds

sekretariats arkiv.

En bestyrkt avskrift därav

skall tillställas samtliga

medlemmar av Nationernas

förbund och samtliga

stater, som ehuru icke

medlemmar av förbundet

inbjudits att låta sig företräda

vid den första konferensen

för kodifiering

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

19

renee pour la Codification States invited to tile First

du Drott international. Conference for the Codi
-

fication

Law.

of International

ALLEMAGNE

Göppert

Hering

GERMANY

AUTRICHE

Leitmaier

AUSTRIA

BELGIQUE

J. DE RuELLE

BELGIUM

Sous réserve d’adhésion ultérieure pour la Colonie

du Congo et les Territoires sous mandat.

GRANDE-BRETAGNE

ET IRLANDE DU

NORD,

amsi que toutes parties

de 1’Empire britannique

non Membres séparés de

la Société des Nations.

Maurice

Oscar F.

GREAT BRITAIN AND

NORTHERN IRELAND
and

all Parts of tbe Britisk

Empire winch are not

separate Members of the

League of Nations.

Gwyer

Dowson

CANADA

Philippe Roy

CANADA

AUSTRALA

Maurice Gwyer

Oscar F. Dowson

AUSTRALIA

UNION UNION

SUD-AFRICAINE OF SOUTH AFRICA

Charles W. H. Lansdown

Stat libre irish free state

D1RLANDE

John J. Hearne

INDE INDIA

In accordance with the provisions of Artide 29 of

this Convention I declare that His Britannic Majesty

does not assume any obligation in respect of the territories

in India of any Prince or Chief under His Suzerainty

or the population of the said territories.

Basanta Kumar Mullick

av den internationella rätten.

(Underskrifter.)

Med förbehåll för anslutning

framdeles i fråga

örn Kongokolonien och

mandatområden.

Med stöd av bestämmelserna

i artikel 29 i

denna konvention förklarar

jag, att Hans Brittiska

Majestät icke ikläder sig

någon förpliktelse i fråga

örn territorier i Indien

tillhörande någon furste

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 133,

eller hövding, som står

under Hans överhöghet,

eller i fråga om befolkningen

i dessa områden.

CHILI

Miguel Cruchaga

Alejandro Alvarez

H. Marchant

CHINE

Sous réserve de 1’article 4.

Woo Kaiseng

CHILE

CHINA

Med förbehåll för artikel

4.

COLOMBIE COLOMBIA

A. J. Restrepo

Francisco José Urrutia

Sous réserve de 1’article 10. Med förbehåll för arti
kel

10.

CUBA

Ad referendum.

Sous réserve des artides 9, 10, 11.

CUBA

Ad referendum.

Med förbehåll för artiklarna

9, 10, 11.

Diaz de Villar

Carlos de Armenteros

DANEMARK DENMARK

Sous réserve des artides 5 et 11. Med förbehåll för ar
tiklarna

5 och 11.

Martensen-Larsen

V. Lorch

VILLE LIBRE DE FREE CITY OF

DANTZIG DANZIG

ÉGYPTE

Stefan Sieczkowski

EGYPT

ESPAGNE

A. Badaoui

M. Sid Ahmed

SPAIN

ESTONIE

A. Goicoechea

ESTONIA

FRANCE

A. Piip

Al. Warma

FRANCE

Paul Matter

A. Kämmerer

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

21

GRÉCE

Ad referendum.

GREECE

N. Politis

Megalos A. Caloyanni

Jean Spiropoulos

HONGRIE

Pelényi

HUNGARY

ISLANDE

Ad referendum.

Sveinn Björnsson

ICELAND

ITALIE

Amedeo Giannini

ITALY

JAPON

JAPAN

Sems réserve des artides 4, 10 et des mots »d’aprés

la loi de l’État qui accorde la naturalisation» de 1’article

13.

Mushåkoji

LETTONIE LATVIA

Charles Duzmans

Robert Akmentin

LUXEMBOURG LUXEMBURG

Conrad Stumper

MEXIQUE MEXICO

Sous réserve de 1’alinéa 2 de 1’article 1.

Eduardo Suarez

PAYS-BAS NETHERLANDS

Ees Pays-Bas:

10 Excluent de leur acceptation les artides 8, 9

et 10;

2° N’entendent assumer aucune obligation en ce

qui concerne les Indes néerlandaises, le Surinam et

Cura§ao.

v. Eysinga

J. Kosters

Ad referendum.

Ad referendum.

Med förbehåll för artiklarna

4, 10 och för orden

»enligt lagen i den

stat, i vilken naturalisationen

äger ruin» i artikel

13.

Med förbehåll för artikel

1, andra punkten.

Nederländerna:

1° gör i fråga om sitt

godkännande undantag

för artiklarna 8, 9 och

10.

2° avser icke att ikläda

sig någon förpliktelse i

fråga om Nederländska

Indien, Surinam eller Cura§ao.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

PEROU

Sous réserve de 1’article quatre.

PERU

M. H. Cornejo

POLOGNE

Stefan Sieczkowski

S. Rundstein

J. Makowski

POLAND

PORTUGAL

PORTUGAL

José Caeiro da Matta

José Maria Vilhena Barbosa de Mag al kaes

Prof. Doutor J. Lobo d’Avila Lima

SALVADOR SALVADOR

J. Gustavo Guerrero

SUÉDE SWEDEN

Le Gouvernement suédois déclare exclure de son

acceptation la disposition de la deuxiéme phrase de

l’article 11 dans le cas ou la femme visée par cet article,

ayant recouvré la nationalité de son pays d’origine,

n’établit pas sa résidence habituelle dans ce pays.

Sous réserve de ratification de S. M. le Roi de Suéde

avec Improbation du Riksdag.

K. I. Westman

SUISSE SWITZERLAND

Sous réserve de 1’article 10.

V. Merz

Paul Dinichert

TCHÉCOSLOVAQUIE CZECHOSLOVAKIA

Miroslav Plesinger-Bozinov

Dr. Våclav Joachim

URUGUAY URUGUAY

E. E. Buero

YOU GOSL AVIE YUOGOSLAVIA

J. Choumenkovitch

Med förbehåll för artikel

fyra.

Svenska regeringen förklarar

härmed, att dess

godkännande icke omfattar

bestämmelsen i artikel

11, andra punkten,

med mindre i denna artikel

avsedd kvinna, vilken

återvunnit medborgarskap

i sitt ursprungliga

hemland, tager hemvist

i detta land.

Under förbehåll örn ratifikation

av Kungl. Majit

med riksdagens samtycke.

Med förbehåll för artikel

10.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

23

F örslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om förvärvande

och förlust av svenskt medborgarskap.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 23 maj 1924 örn förvärvande och

förlust av svenskt medborgarskap skall i nedan angivna del hava följande

ändrade lydelse:

6 §.

Blir — --medborgare.

Vad---vårdnaden.

Varder utländsk man, på ansökan enligt 5 §, upptagen till svensk medborgare,

bestämmer Konungen, huruvida detta skall medföra svenskt medborgarskap

även för hans hustru och ogifta barn i äktenskap under tjuguett år.

Hustrun skall, där ej särskilda skäl föranleda annat, beredas tillfälle att i ärendet

avgiva yttrande. Förblir hon, trots mannens förvärv av svenskt medborgarskap,

medborgare i främmande stat, må svenskt medborgarskap ej tilläggas

henne, med mindre hon därtill samtyckt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 december 1930.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

2:o.

Under erinran att Kungl. Maj :t den 31 januari 1930 förordnat ombud för

Sverige vid en av Nationernas förbunds råd sammankallad konferens för kodifiering

av den internationella rätten samt att Kungl. Maj :t den 7 mars samma

år fastställt instruktion för ombuden vid konferensen anför ministern, efter

gemensam beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen:

»Vid konferensen för kodifienng av den internationella rätten, som ägde rum

i Haag den 13 mars—12 april 1930, antogs av konferensen förslag till följande

överenskommelser:

1) konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar,

2) protokoll angående värnplikt i vissa fall av dubbelt medborgarskap,

3) protokoll angående medborgarskapslöshet i visst fall.

Dessutom enade sig ett antal vid konferensen företrädda stater och medlemmar

av Nationernas förbund örn ett förslag till

4) särskilt protokoll beträffande medborgarskapslöshet.

Med skrivelse till utrikesdepartementet den 20 juni 1930 har generalsekreteraren

i Nationernas förbund överlämnat texten till ifrågavarande överenskommelser

under erinran att desamma stöde öppna för undertecknande till och med

den 31 december 1930.»

Ministern redogör härefter för innehållet av ifrågavarande förslag till överenskommelser,

till vilka texten finnes såsom bilagor litt. A—D fogad till detta

protokoll,1 varefter han fortsätter:

»Världskriget och de händelser, som stå i samband med detsamma, ha givit

ökad aktualitet at de problem, som ha sin grund i lagkonflikter på medborgarskapsrättens

område. Salunda har antalet medborgarskapslösa personer i följd

av dessa förhållanden betydligt ökats. Dylika personers ställning har därjämte

i hög grad försvarats genom passtvanget och den skärpta övervakningen av

främlingar. Vidare har den tendens att frigöra gift kvinna från hennes bero
-

. ,A’ fom ä/ ,lika med den vid propositionen fogade konventionstexten, ock bil. B, som

är lika lydande med den vid Kungl. Maj:ts proposition nr 134 fogade protokollstexten, hava här uteslutits.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

25

ende av mannen i medborgarskapsavseende, som under senare år gjort sig gällande

i lagstiftningen i många stater, i stor utsträckning givit upphov till förekomsten

av dubbelt medborgarskap och, ehuru i mindre omfattning, till fall av

medborgarskapslöshet.

Den anledning till förekomsten av dubbelt medborgarskap och medborgarskapslöshet,

som divergensen mellan jus sanguinis och jus soli såsom grund

för originära förvärv av medborgarskap utgör, kvarstår därjämte oförändrad.

Tanken att genom en allmän internationell reglering åstadkomma uniforma

regler för förvärv och förlust av medborgarskap, varigenom anledningen till

dylika konflikter mellan olika medborgarskapslagar skulle upphöra, är av gammalt

dato. Ett förslag till en dylik allmän uniformering har senast utarbetats

på föranstaltande av International Law Association och antogs vid dess kongress

i Stockholm år 1924.

Att få en allmän uniformering av lagstiftningen på medborgarskapsrättens

område till stånd lär emellertid vara utsiktslöst. De principiella motsättningarna

t. ex. mellan stater, vilkas lagstiftning bygger på jus sanguinis, respektive

jus soli som förvärvsgrund för medborgarskap, lära säkerligen vara oöverkomliga

såsom starkt grundade i tradition och politiska förhållanden (motsättningen

mellan emigrations- och immigrationsländer). Att i varje fall för närvarande

vinna enighet mellan ett större antal stater för åstadkommande av

enhetliga regler med hänsyn till frågan örn gift kvinnas medborgarrättsliga

ställning lär väl också möta betydande svårigheter.

Om det sålunda torde vara ogenomförbart att åstadkomma en fullständig

uniformering av lagstiftningen på medborgarskapsrättens område, kunde det

likväl synas, som skulle det icke vara uteslutet, att i begränsad omfattning

uppnå enighet örn vissa allmänna regler för lösande av konflikter mellan olika

lagar på detta område. Det var denna mera begränsade uppgift, vars lösning

var avsedd att uppnås vid konferensen för kodifiering av den internationella

rätten.

Svårigheten att sammanjämka de olika ståndpunkter, som känneteckna de

skilda nationella lagstiftningarna på detta område, har emellertid visat sig

kanske större än vad som förutsetts, och de resultat, som verkligen uppnåtts,

torde knappast kunna betecknas såsom mera betydelsefulla. De regler, örn

vilka enighet vunnits vid konferensen, torde sålunda till avsevärd del få anses

vara sådana, som i det stora flertalet rättsordningar redan vunnit förverkligande.

Vad sålunda först angår förslaget till konvention för lösande av vissa konflikter

mellan medborgarskapslagar synes mig detsamma knappast kunna anses

innebära någon lösning av de mera betydelsefulla konflikter, som förefinnas på

medborgarskapsrättens område. I den mån sådana lösningar verkligen uppnåtts,

kunna de emellertid betraktas såsom i stort sett tillfredsställande. Som

därjämte förslaget i allt väsentligt torde kunna anses giva uttryck åt samma

grundsatser, som omfattas av gällande svensk rätt, synes ett godkännande av

detsamma för Sveriges del kunna ske. Särskilt bör framhållas, att i den mån

förslaget berör frågor, som uttryckligen reglerats i svensk lag, äro de avvikel
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

ser härifrån, som detsamma på några punkter innebär, i allmänhet av sådan

art, att några principiella betänkligheter icke synas kunna möta mot genomförandet

av de lagändringar, som erfordras för att bringa lagen i överensstämmelse

med konventionstexten. Endast beträffande en särskild punkt, till vilken

jag i det följande skall tillåta mig återkomma, finner jag sålunda anledning

förorda, att, därest ett undertecknande av konventionen från svensk sida beslutas,

Sverige gör bruk av den rätt att förbehålla sig möjligheten att icke

tillämpa viss eller vissa av konventionens bestämmelser, som enligt konventionsförslagets

art. 20 är medgiven.

De allmänna principer, som konventionsförslagets 1 kapitel innehåller, torde

till stor del få anses återgiva redan erkända folkrättsliga grundsatser. Detta

torde i vart fall få anses gälla beträffande bestämmelserna i artiklarna 1—4.

I fråga örn den i artikel 4 upptagna regeln, enligt vilken en stat icke till förmån

för en sin medborgare äger utöva diplomatiskt skydd gentemot en annan

stat, i vilken denne ävenledes är medborgare, ifrågasattes väl under konferensen

ett undantag beträffande framställningar med rent humanitärt syfte —

även andra undantag skulle väl vara tänkbara —; det ansågs dock, och detta

säkerligen med fog, att medgivandet av ett sådant undantag skulle innebära

ett ingrepp i en stats suveräna rättigheter, som staten icke kunde anses skyldig

att underkasta sig. Det synes mig emellertid böra framhållas, att bestämmelsen

i denna artikel givetvis icke bör anses utesluta möjligheten av inofficiella

vänskapliga erinringar i sådana särskilda undantagsfall, då så kan anses

påkallat.

Mera tvivelaktigt synes det mig vara, huruvida den i artikel 5 upptagna

regeln kan betraktas vare sig som en redan gällande folkrättslig grundsats

eller som den mest lämpliga lösningen av det spörsmål, som regleras av artikeln.

Ehuru det icke kan förnekas, att det i vissa fall skulle kunna verka

stötande, örn en person, som är i besittning av medborgarskap i flera olika stater,

i en tredje stat efter behag skulle kunna åberopa sig än på det ena än på

det andra av dessa medborgarskap efter vad han funne med sin fördel mest

förenligt, synes det dock som skulle det i allmänhet från den tredje statens

synpunkt knappast giva anledning till betänkligheter att — i allt fall när fråga

icke är örn regler för bestämmandet av personalstatutet — erkänna, att en person

kan vara i besittning av medborgarskap i flera främmande stater. Det

förefaller för övrigt, som skulle det vara vanskligt för en tredje stat t. ex. att

avvisa en diplomatisk démarche, som göres från en främmande stats sida till

förmån för en dess medborgare, under hänvisning till att personen i fråga rätteligen

borde betraktas såsom en annan stats medborgare. Det bör ju icke

heller förbises, att Sverige genom antagandet av denna artikel i förhållande

till andra konventionsstater i viss mån frånsäger sig rätten att utöva diplomatiskt

skydd för svenska medborgare. Det är emellertid tydligt, att svensk

medborgare, som är medborgare jämväl i främmande stat, endast i undantagsfall

kan tänkas komma i behov av svenskt diplomatiskt skydd i en tredje stat

i sådana fall, då denna tredje stat enligt den antagna regeln skulle vara befogad

att vägra erkänna personens egenskap av svensk medborgare ■—- detta

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

27

skulle ju praktiskt taget kunna tänkas bliva fallet huvudsakligen när fråga är

om i Amerikas Förenta Stater födda svenska medborgare under 22 års ålder

med hemvist i utlandet — efter uppnåendet av denna ålder förlora de ju i

allmänhet svenskt medborgarskap •— svenska kvinnor, som genom giftermål

förvärvat utländskt medborgarskap och icke hava hemvist vare sig i Sverige

eller i det nya medborgarskapslandet samt slutligen i fråga örn personer, som

i det undantagsfall, där så kan ske, upptagits till svenska medborgare, trots

att de icke genom naturalisationen eller på grund av särskild frikallelseakt

förlorat sitt främmande medborgarskap, och vilka därefter tagit hemvist i utlandet.

Med hänsyn till den ur praktisk synpunkt ringa betydelse de nu anförda

betänkligheterna äga, förefaller det mig som örn artikeln skulle kunna

godtagas från svensk sida.

Beträffande den i artikel 6 meddelade bestämmelsen må anmärkas, att det

knappast synes kunna jämlikt grunderna för svensk lag komma i fråga att

avslå en ansökan örn befrielse från svenskt medborgarskap från en person, som

är medborgare i främmande stat och har sitt hemvist utom riket. Huruvida

denna grundsats före konventionens ratificering kan anses behöva fastställas

genom uttrycklig lagbestämmelse är en fråga, på vilken jag vid detta tillfälle

saknar anledning att närmare ingå.

De i konventionens 2 kapitel meddelade bestämmelserna angående frikallelse

från medborgarskap stå i överensstämmelse med redan gällande svensk lag;

antagandet av bestämmelsen i sista stycket därom, att en stat, som medgivit

en sin medborgare villkorlig frikallelse från medborgarskap, skall underrättas,

därest vederbörande upptages till medborgare i annan stat, bör emellertid föranleda

föreskrift i administrativ väg.

I fråga örn de i konventionens 3 kapitel meddelade bestämmelserna angående

gift kvinnas medborgarskap torde jag få erinra örn vad min företrädare vid

föredragning den 7 mars 1930 av frågan örn instruktioner för ombuden vid

konferensen yttrade angående betydelsen av att enighet kunde uppnås örn regler

för lösande av lagkonflikter på detta område, som så långt möjligt skulle

utesluta uppkomsten såväl av medborgarskapslöshet som dubbelt medborgarskap

till följd av äktenskap. Enligt vad min företrädare härvid framhöll,

syntes det först nämnda av dessa mål kunna uppnås genom antagandet såsom

allmän grundsats av den regeln att kvinnas förlust av medborgarskap till följd

av äktenskap med medborgare i annan stat än den hon själv tillhörde icke

komme att inträffa under annan förutsättning än att hon förvärvade medborgarskap

i mannens hemland. Under framhållande av att någon utsikt däremot

icke syntes föreligga att vinna enighet örn bestämmelser, varigenom uppkomsten

av dubbelt medborgarskap helt skulle kunna uteslutas, uttalade vidare

min företrädare den uppfattningen, att det dock förefölle honom, som om detta

mål i viss utsträckning skulle kunna uppnås genom antagandet av en regel av

innebörd att kvinna tillhörande stat, enligt vars lag äktenskap med utlänning

icke för henne medförde förlust av medborgarskap i denna stat, ej skulle förvärva

medborgarskap i annan stat till följd av äktenskap, under annan förutsättning

än att hon stadigvarande bosatte sig i denna stat.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Konventionsförslagets bestämmelser i detta ämne utvisa, att min företrädares

uttalanden i huvudsak inneburit en riktig bedömning av läget. Det bör

sålunda med tillfredsställelse antecknas, att konventionsförslaget förverkligat

först omnämnda önskemål d. v. s. kvinna kan enligt detsamma icke bliva medborgarskapslös

till följd av giftermål och ej heller till följd av mannens naturalisation

i en främmande stat. Det senare omnämnda önskemålet, nämligen

att giftermål ej heller skulle kunna medföra dubbelt medborgarskap för kvinna,

har däremot ej kunnat förverkligas. Den i många rättsordningar strängt

upprätthållna grundsatsen örn familjens enhet i medborgarskapshänseende har

utgjort ett oöverkomligt hinder för förverkligande av angivna önskemål, i allt

fall på den väg, som ansågs lämpligen böra ifrågakomma enligt min företrädares

nyss åberopade yttrande.

De i konventionsförslaget i artiklarna 8 och 9 upptagna bestämmelserna,

som helt överensstämma med svensk lag, torde icke tarva någon närmare utläggning.

Beträffande bestämmelsen i artikel 10 bör däremot anmärkas, att dess godtagande

för Sveriges del förutsätter en lagändring. Enligt 6 § i lagen den 23

maj 1924 (nr 130) om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap föreskrives

nämligen, att, då utländsk man på ansökan upptages till svensk medborgare,

medför detta, örn därvid ej annorlunda bestämts, svenskt medborgarskap

bland annat även för hans hustru. Hustrun skall emellertid, där ej

särskilda skäl föranleda annat, beredas tillfälle att i ärendet avgiva yttrande.

Ett godtagande av konventionsförslaget på denna punkt bör emellertid tydligen

medföra en lagändring av innebörd att hustrun ej kommer att omfattas

av mannens naturalisation, med mindre hon därtill samtyckt. Då jag anser,

att en bestämmelse av denna innebörd väl svarar mot den uppfattning rörande

gift kvinnas ställning i medborgarskapsligt avseende, som allmänt numera

kommit till uttryck i vårt land, tvekar jag emellertid icke att förorda, att

denna bestämmelse i konventionen från svensk sida godtages utan förbehåll.

Det behöver icke framhållas, att, med hänsyn till att konventionens bestämmelser

enligt artikel 18 endast gälla i förhållande till andra konventionsstater,

något hinder icke föreligger för att, utan uttryckligt samtycke från

hustruns sida, låta denna omfattas av mannens naturalisation, för det fall att

hon genom mannens upptagande till svensk medborgare skulle förlora sitt

förutvarande medborgarskap — detta kan nämligen tydligen endast inträffa

i förhållande till icke-konventionsstater — eller därest hon redan dessförinnan

skulle vara i saknad av medborgarskap. Framhållas bör måhända även,

att nu ifrågavarande konventionsbestämmelse icke behöver föranleda någon

lagändring beträffande reglerna för förlust av svenskt medborgarskap; i annan

konventionsstat kan tydligen svensk kvinna icke på grund av mannens

naturalisation förvärva medborgarskap utan sitt eget samtycke, och förlusten

av svenskt medborgarskap kan därför icke heller inträda annat än bl. a. under

denna förutsättning; i förhållande till icke-konventionsstater har Sverige

givetvis full frihet att tillämpa nu gällande regler för förlust av svenskt medborgarskap.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

29

Bestämmelserna i konventionsförslagets 11 artikel, första punkten, svara

tydligen mot svensk lags bestämmelser i ämnet. Endast under förutsättning

att det i främmande stat förvärvade medborgarskapet förlorats, kan nämligen

svenskt medborgarskap automatiskt återförvärvas; med hänsyn till förut

åberopade princip att konventionen endast gäller med avseende å förhållandet

mellan konventionsstater, kan följaktligen icke konventionsbestämmelsen

behöva föranleda någon ändring i vad svensk lag innehåller i denna del. Vad

angår bestämmelsen i andra punkten i denna artikel föreligger däremot tydligen

en bristande överensstämmelse mellan denna bestämmelse och motsvarande

stadgande i svensk lag. Återförvärvandet av det främmande medborgarskapet

medför nämligen icke automatiskt förlust av svenskt medborgarskap,

med mindre den ifrågavarande personen har eller tager sitt hemvist i

sitt förutvarande hemland. Bestämmelsen örn denna förutsättning för automatisk

förlust av svenskt medborgarskap synes mig vara ett uttryck för en

grundläggande princip i den svenska medborgarskapslagen. Jag anser mig

därför icke kunna förorda, att konventionsbestämmelsen godtages annat än

med förbehållen rätt för Sverige att inskränka dess tillämpning till sådana

fall, då anförda förutsättning föreligger.

De i konventionsförslagets 1 kapitel angående barns medborg arskap meddelade

bestämmelserna överensstämma med svensk lags bestämmelser i ämnet,

i den mån de för svensk rätts vidkommande överhuvud taget äga tillämpning.

Bestämmelsen i artikel 12, som endast avser stater, där förvärv av

medborgarskap kan äga rum enligt jus soli, torde sålunda icke tarva någon

utläggning. Bestämmelsen i artikel 13 torde likaledes icke behöva föranleda

någon förklaring. I fråga örn bestämmelsen i artikel lb torde böra anmärkas,

att den fråga, som här avses, endast i stat, där moder äger rätt att vara

okänd, över huvud lär kunna uppkomma annat än just i fråga örn hittebarn;

bestämmelsen i 1 §, andra stycket, i den svenska medborgarskapslagen torde

sålunda fullt svara mot konventionsbestämmelsen. Beträffande bestämmelsen

i artikel 15 bör anmärkas, att den diskussion, som föregått denna bestämmelses

antagande, utvisar, att bestämmelsens godtagande från svensk sida

icke förpliktar till förlänandet av svenskt medborgarskap i här avsedda fall

under andra villkor än vad som kan ske enligt 2 § i medborgarskapslagen.

Bestämmelsen i artikel 16 svarar tydligen helt mot svensk lags bestämmelser

i samma ämne.

Bestämmelsen i konventionsförslagets 5 kapitel angående adoption svara

likaledes helt mot svensk lags bestämmelser.

I fråga örn de i 6 kapitlet meddelade slutbestämmelserna har jag redan i

det föregående berört bestämmelserna i artiklarna 18 och 20. Beträffande

de i artikel 21 meddelade bestämmelserna örn de fördragsslutande parternas

skyldighet att till internationellt skiljedoms- eller domstolsförfarande hänskjuta

tvist angående tolkningen eller tillämpningen av konventionen torde

jag kunna inskränka mig till att hänvisa till vad jag vid föredragning den 7

november 1930 anförde i fråga om ett förslag till överenskommelse om avgö
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

rande av tvister rörande tolkningen av de i Haag avslutade konventionerna

rörande internationell-privaträttsliga ämnen.

Beträffande det vid konferensen antagna förslaget till protokoll angående

värnplikt i vissa fall av dubbelt medborgarskap---—• överenskommelsen.

Beträffande det av konferensen antagna förslaget till protokoll angående

medborgarskapslöshet i visst fall vill jag erinra örn att det med Kungl. Maj :ts

proposition till 1923 års riksdag (prop. nr 29) överlämnade förslaget till lag

örn förvärvande och förlust av medborgarrätt innehöll en bestämmelse, enligt

vilken svensk medborgarrätt på grund av födsel skulle förvärvas av barn

i äktenskap, av vars föräldrar allenast modern vore svensk medborgare, så

framt fadern ej hade medborgarrätt i något land. Denna bestämmelse uteslöts

emellertid ur det slutligen antagna förslaget till lag i ämnet. Som skäl

härför anfördes i Kungl. Maj:ts proposition till 1924 års riksdag (nr 137)

med förslag till lag örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap

bl. a., att regeln hade avseende å ett mycket opraktiskt fall och bleve synnerligen

svår att tillämpa, varjämte framhölls, att barnet i allmänhet komme

att förvärva svenskt medborgarskap vid uppnåendet av tjugutvå års ålder

enligt 2 §. De skäl, som sålunda anförts mot en bestämmelse, enligt vilken

ett barn till svensk moder, vars fader saknar medborgarskap, skulle genom

födseln förvärva svenskt medborgarskap, hava givetvis än större giltighet,

när fråga är örn barn, vars faders medborgarskap är okänt. Jag finner mig

därför ej kunna förorda förslagets godkännande för Sveriges del.

Beträffande det av ett antal vid konferensen företrädda stater och medlemmar

av Nationernas förbund antagna förslaget till särskilt protokoll beträffande

medborg arskapslöshet finner jag däri upptagna bestämmelser stå i strid

med de grundsatser, som av Sverige i allmänhet ansetts böra tillämpas i fråga

örn vistelselandets skyldighet att lämna fattigvård åt personer, som under

en längre följd av år där uppehållit sig. Därest en från svensk sida under

konferensen föreslagen bestämmelse, enligt vilken hemvistlandet icke skulle

äga rätt att påfordra, att en medborgarskapslös person mottoges till försörjning

i sitt förutvarande hemland, då personen sedan minst femton år haft

sitt hemvist i landet, hade antagits, skulle skäl möjligen hava förelegat att

överväga, huruvida ett godkännande av protokollet kunde ske. Då emellertid

så ej skett, kan jag ej förorda ett godkännande av detsamma.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t ville finna gott

dels för Sveriges del godkänna såväl förslaget till konvention för lösande

av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar med det förbehåll likväl, att

den i konventionens artikel 11, andra punkten, meddelade bestämmelsen icke

skall äga tillämpning för Sveriges del i annat fall än då kvinna, som avses i

denna bestämmelse, vid återförvärvandet av medborgarskap i sitt föregående

hemland, där har sitt hemvist eller efter förvärvet av medborgarskapet där

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. 3l

ånyo tager sitt hemvist, som ock förslaget till protokoll angående värnplikt

i vissa fall av dubbelt medborgarskap,

dels ock befullmäktiga envoyén i Bern Karl Ivan Westman att underteckna

ifrågavarande konvention och protokoll under avgivande av förklaring dels beträffande

konventionen örn sådant förbehåll, som nu nämnts, dels, beträffande

såväl konventionen som protokollet, örn förbehåll angående ratifikation av

Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke.»

Till vad ministern under punkterna 1—6 hemställt, däruti

övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Maj :t

Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Frits Stackelberg.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Bil. Litt. C.

Protokoll angående medborgarskapslöshet i visst fall.

Protoeole relatif ä un

cas d’apatridie.

(Préambule.)

Article premier.

Dans un Etat ou la

nationalité n’est pas attribuée

du seid fait de la

naissance sur le territoire,

1’individu qui y est né

d’une mere ayant la nationalité

de cet Etat et

d’un pére sans nationalité

ou de nationalité inconnue,

a la nationalité dudit

pays.

Protocol Relating to a

Certain Case of Statelessness.

(Preamble.)

Article 1.

In a State wbose nationality

is not conferred

by tbe mere fact of birth

in its territory, a person

born in its territory of a

mother possessing the nationality

of that State

and of a father without

nationality or of unknown

nationality shall

havé the nationality of the

said State.

(Översättning.)

Protokoll angående medborgarskapslöshet

i

visst fall.

(Ingress.)

Art. 1.

Eörvärvas icke medborgarskap

i en stat enbart

på grund av födelse

inom dess område, tillkommer

likväl medborgarskap

i staten den, som

är född inom detta område,

såframt modern är

medborgare i staten och

fadern saknar medborgarskap

eller dennes medborgarskap

är okänt.

(Slutbestämmelserna äro med de skiljaktigheter, som betingas av överenskommelsens

beteckning och antalet artiklar lika lydande med slutbestämmelserna

i konventionen för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar.

)

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

33

Bil. Litt. 1).

Särskilt protokoll angående medborgarskapslöshet.

Protocole spéeial relatif

å 1’apatridie.

(Préambule.)

Article premier.

Si un individa, apres

étre entré en pays étranger,

a perdu sa nationalité

sans en acquérir une

autre, l’Etat dont il possédait

en dernier lieu la

nationalité est tenu de le

recevoir, å la demande

du pays de séjour,

1) si cet individa est

dans un état d’indigence

permanent par suite (Pune

maladie incurable ou pour

toute autre cause; ou

2) si cet individa a

subi, dans le pays de

séjour, une condamnation

å une peine d’au moins un

mois d’emprisonnement,

qu’il a accomplie ou dont

il a obtenu remise totale

ou partielle.

Dans le premier cas,

l’Etat dont cet individa

possédait en dernier lieu

la nationalité pourra refuser

de le recevoir en

s’engageant å pourvoir

aux frais d’assistance dans

le pays de séjour å partir

dutrentiéme jour åcompter

de la demande. Dans

le second cas, les frais

de transport seront å la

Special Protocol Concerning

Statelessness.

(Preamble.)

Article 1.

If a person, after entering

a foreign country, loses

bis nationality without

acquiring another nationality,

the State whose

nationality be last possessed

is bound to admit

birn, at tbe request of tbe

State in whose territory

be is:

(i) if be is permanently

indigent eitber as a result

of an incurable disease

or för any otber

reason; or

(ii) if be bas been sentenced,

in tbe State wbere

be is, to not less thån one

monthe imprisonment

and bas eitber served bis

sentence or obtained total

or partial remission

tbereof.

In tbe first case the

State whose nationality

sucb person last possessed

may refuse to receive

birn, if it undertakes to

meet the cost of relief in

tbe country wbere be is

as from tbe tbirtietb day

form tbe date on wbicb

tbe request was made. In

tbe second case the cost

of sending birn back skall

1 sami. Nr

(Översättning.)

Särskilt protokoll angående

medborgarskapslöshet.

(Ingress.)

Art. 1.

Har någon, efter att

hava inkommit i ett främmande

land, förlorat sitt

medborgarskap utan att

hava förvärvat medborgarskap

i annan stat, är

den stat, i vilken ban

senast varit medborgare,

på därom av vistelselandet

gjord framställning

skyldig att mottaga honom:
1)

därest ban är stadigvarande

medellös på

grund av obotlig sjukdom

eller av vad orsak

det vara må; eller

2) därest han i vistelselandet

dömts till minst

en månads frihetsstraff,

som ban antingen undergått

eller vars avtjänande

belt eller delvis eftergivits.

I först nämnda fall må

den stat, i vilken ban senast

varit medborgare,

kunna vägra att mottaga

honom mot att utfästa

sig att ersätta kostnaden

för fattigvård, som lämnats

honom i vistelselandet,

från och med trettionde

dagen efter det framställningen

gjordes. I sist

nämnda fall skola kost
133.

3

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

charge du pays qui for- be borne by the country naderna för hans hem
mule

la demande de ren- making the request. sändande stanna på den

voi. stat, som framställt be
gäran

örn hans återtagande.

(Slutbestämmelserna äro med de skiljaktigheter, som betingas av överenskommelsens

beteckning och antalet artiklar lika lydande med slutbestämmelserna

i konventionen för lösande av vissa konflikter mellan medborgar
skapslagar.

)

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

35

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

»På föredragning av dåvarande ministern för utrikes ärendena beslöt Kungl.

Maj:t den 19 december 1930, på sätt framgår av protokollet över utrikesdepartementsärenden

för nämnda dag, att en konvention för lösande av vissa

konflikter mellan medborgarskapslag ar, som antagits vid den av Nationernas

förbund våren 1930 i Haag sammankallade konferensen för kodifiering av den

internationella rätten, skulle för Sveriges del undertecknas med förbehåll dels

beträffande viss bestämmelse i konventionens artikel 11, dels ock örn ratifikation

av Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke. I överensstämmelse med

detta beslut undertecknades konventionen för Sveriges del med nu anförda

förbehåll den 29 december 1930.

På grund av vissa efter konventionens undertecknande inträffade omständigheter

har frågan örn densammas ratificering för Sveriges del hitintills icke

ansetts böra upptagas till prövning.

På förslag av Guatemalas, Perus och Venezuelas representanter i Nationernas

förbunds råd antog nämligen rådet den 24 januari 1931 en resolution, enligt

vilken frågan örn kvinnans medborgarskap skulle upptagas på dagordningen

för förbundsförsamlingens nästkommande möte, varjämte åt förbundets generalsekreterare

uppdrogs att, efter att i frågan hava inhämtat yttrande från

vissa angivna internationella kvinnoorganisationer, framlägga ett betänkande

i ämnet.

I enlighet med denna resolution avgav generalsekreteraren den 27 juli 1931

ett betänkande, innehållande en redogörelse för frågans utveckling och dåvarande

läge. Vid betänkandet fanns såsom bilaga fogad texten till en av ett gemensamt

utskott för berörda internationella kvinnoorganisationer antagen resolution,

innehållande en hemställan till förbun$sförsamlingen att låta föranstalta

örn förnyad granskning av Haagkonventionen för lösande av konflikter mellan

medborgarskapslagar samt att för ratifikation underställa regeringarna en ny

konvention, grundad på principen om mannens och kvinnans likställighet i medborgarskapshänseende.

Vid förbundsförsamlingens möte hösten 1931 fram
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

lades detta betänkande ävensom en till generalsekreteraren från Union internationale

des Ligues catholiques ingången skrivelse, vari unionen, med betygande

av sitt intresse för den föreliggande frågan, uttalade sig för en lösning

av densamma på grundval av principen örn familjens enhet i medborgarskapligt

hänseende, varjämte framhölls önskvärdheten av att, i avvaktan på en allmän

överenskommelse i detta syfte, sådana regler för lösande av konflikter mellan

medborgarskapslagar måtte fastställas, som uteslöte, att kvinnan till följd av

giftermål bleve medborgarskapslös, och som skyddade den gifta kvinnan för

godtyckliga förändringar i hennes medborgarskap genom åtgärder från mannens

sida.

Sedan frågan varit föremål för behandling inom förbundsförsamlingens första

utskott, beslöt församlingen godkänna ett av utskottet framlagt resolutionsförslag,

enligt vilket rådet anmodades inhämta samtliga regeringars mening

rörande frågan örn kvinnans medborgarskap, däri inbegripet deras ställning

till Haagkonventionen rörande medborgarskap, i och för frågans upptagande

till förnyad behandling vid församlingens nästkommande möte.

I det yttrande, som i anledning av denna resolution avgavs av svenska regeringen,

förklarade sig densamma — efter att hava framhållit att åtskilliga av

de önskemål, som framförts av ifrågavarande internationella kvinnoorganisationer,

enligt svensk lag redan tillgodosetts och att skäl kunde finnas att undersöka

möjligheten att i svensk lagstiftning i ytterligare mån tillmötesgå desamma

— visserligen icke böra motsätta sig att kvinnans ställning i medborgarskapshänseende

gjordes till föremål för förnyad överläggning staterna emellan,

därest en övervägande mening bland dessa därom gjorde sig gällande, men

framhöll samtidigt, att de nya regler, som kunde framgå av dessa överläggningar,

icke torde behöva medföra ändring i 1930 års konvention utan syntes

böra upptagas i en särskild överenskommelse.

Vid frågans behandling inför Nationernas förbunds församling hösten 1932

förelågo yttranden från sammanlagt trettiotre regeringar, av vilka tre —

Brasilien, Monaco och Norge —- anmält, att Haagkonventionen redan av dem

godtagits, sexton förklarat, att det för närvarande icke syntes lämpligt att

sammankalla en ny konferens för behandling av kvinnans medborgarskap, sex

tillkännagivit sin avsikt att ratificera Haagkonventionen och de återstående

åtta förklarat sig ämna överväga frågan örn ratifikation av konventionen eller

ämna, innan de toge ställning till frågan härom, avvakta utgången av ärendets

behandling inför Nationernas förbunds församling.

I enlighet med förslag av vederbörande utskott antog förbundsförsamlingen

den 12 oktober 1932 en resolution av innebörd att yrkandet örn konventionens

revision tills vidare icke skulle föranleda någon åtgärd. I resolutionen

anfördes till en början, att 1930 års kodifikationskonferens i Haag icke avsett

att fastslå en grundsats, som strede mot den gifta kvinnans oberoende i medborgarskapshänseende,

utan att lösa vissa svårigheter, som hade sin grund i

olikheter i skilda länders lagstiftning. I fortsättningen påvisades, att grundsatsen

örn kvinnans oberoende i viss utsträckning fastslagits i konventionen,

samt att konferensen uppmanat staterna att utreda, huruvida det vore möjligt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

37

att i lagstiftningen fastslå grundsatsen om könens likställighet i medborgarskapshänseende

med särskilt beaktande av barnens intressen och att fastställa,

att kvinnans medborgarskap i princip icke utan hennes medgivande skulle

kunna ändras, vare sig genom äktenskaps ingående eller till följd av ändring i

mannens medborgarskap. Vidare konstaterades, att ett stort antal regeringar uttalat

den uppfattningen att artiklarna 8—11 i Haagkonventionen motsvarade de

framsteg, som för närvarande kunde uppnås genom allmän internationell överenskommelse,

samt att ikraftträdandet av nyssnämnda artiklar icke vore ägnat

att motverka kommande förhandlingar och ej heller betoge staterna möjligheten

att giva en mera vidsträckt tillämpning åt grundsatsen örn könens likställighet.

Sedan det därjämte framhållits, att frågan befunne sig i ett utvecklingsskede,

som sammanhängde med förändringarna i kvinnans sociala, ekonomiska och

politiska ställning, uttrycktes en förhoppning om att Haagkonventionens signatärmakter

med det snaraste måtte deponera sina ratifikationsinstrument samt

fästes uppmärksamheten på möjligheten för de stater, vilka ännu icke vidtagit

för konventionens ratificering erforderliga lagstiftningsåtgärder, att beakta de

möjligheter, som förefunnes för dem att i deras inre lagstiftning tillgodose de

av de internationella kvinnoorganisationerna framställda önskemålen. Slutligen

uppmanades förbundets generalsekreterare att tid efter annan hos regeringarna

hemställa örn upplysning angående de åtgärder, som de funnit kodifikationskonferensens

förut omtalade uppmaning kunna föranleda, varjämte

förbundsrådet ombads att följa opinionens utveckling i frågan för att kunna

bedöma den lämpliga tidpunkten för ytterligare samfällda internationella åtgärder

på området.

I detta sammanhang bör nämnas, dels att Svenska Kvinnoföreningars N. F.- kommitté i en till dåvarande statsministern ställd, den 4 mars 1932 dagtecknad

skrivelse uttalat sig för att vid behandlingen från svensk sida av frågan

örn revision av 1930 års Haagkonvention de önskemål, som framställts i den av

utskottet för nyss omnämnda internationella kvinnoorganisationer antagna resolutionen,

så långt möjligt måtte tillmötesgås, dels ock att Fredrika-BremerFörbundet

och ett antal andra kvinnoföreningar i skrivelse till Kungl. Maj :t den

9 december 1932 — under förklaring att de, särskilt med hänsyn till att konventionens

ikraftträdande och allmänna antagande skulle undanröja uppkomsten

av medborgarskapslöshet för kvinnan, icke ansåge sig böra protestera mot

en ratifikation av Haagkonventionen från Sveriges sida — uttalat sig för att

vid förestående revision av lagen om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap

sådana ändringar i eller tillägg till lagen måtte föreslås, att kvinna

erhölle fullt självständig medborgarskapsställning, samt att, därest svensk

medborgare vore gift med person av utländsk nationalitet, lättnad bereddes

make att förvärva andra makens nationalitet.

Då förslaget örn revision av konventionen sålunda förfallit, lär frågan om

densammas ratificering för Sveriges del nu böra upptagas till prövning.

I fråga om konventionens innehåll får jag hänvisa till den redogörelse härför,

som vid anmälan i statsrådet den 19 december 1930 av frågan örn densammas

undertecknande för Sveriges del lämnades av dåvarande ministern för

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Uaj:ts proposition nr 133.

utrikes ärendena friherre Ramel. I likhet med honom finner jag att konventionens

bestämmelser, ehuru de knappast innebära någon lösning av de mera betydelsefulla

konflikterna på medborgarskapsrättens område, likväl till den del

resultat nåtts kunna i stort sett betraktas såsom tillfredsställande. Då bestämmelserna

därjämte i allt väsentligt giva uttryck åt samma grundsatser som omfattas

av gällande svensk rätt och då ett antagande av desamma icke synes

utgöra hinder för genomförande av sådana lagändringar, örn vilka fråga överhuvud

kan förutsättas bliva väckt, anser jag mig böra förorda, att konventionen

för godkännande underställes riksdagen.

Beträffande frågan i vad mån en ratificering av konventionen förutsätter

ändring i eller tillägg till gällande lag må följande anföras.

De i artiklarna 1—5 meddelade bestämmelserna utgöra grundsatser av allmän

folkrättslig natur. Med hänsyn härtill och då fråga örn deras tillämpning

icke synes kunna uppkomma annat än i sammanhang med diplomatiska framställningar,

vilkas avgörande lärer ankomma på Kungl. Majit eller ministern

för utrikes ärendena, torde några lagstiftningsåtgärder icke behöva föranledas

av dessa bestämmelser.

Beträffande den i artikel 6 meddelade bestämmelsen delar jag den av dåvarande

ministern för utrikes ärendena vid föredragning av frågan örn konventionens

undertecknande uttalade uppfattningen att det knappast jämlikt grunderna

för den svenska lagstiftningen på området synes kunna komma i fråga

att avslå en ansökan örn befrielse från svenskt medborgarskap, då sökanden

äger medborgarskap i främmande stat och har sitt hemvist utom riket.

Då därjämte Kungl. Majit utan att därtill vara bunden av uttrycklig

föreskrift i svensk lag vid prövningen av sådan ansökan tydligen är förpliktad

att beakta konventionens bestämmelser, torde artikeln icke behöva föranleda

någon lagbestämmelse.

De mera speciella regler för förvärv och förlust av medborgarskap, som konventionen

i övrigt innehåller, lära — med undantag för den i artikel 11 andra

punkten meddelade bestämmelsen som Sverige vid konventionens undertecknande

förbehållit sig rätt att icke tillämpa — stå i god överensstämmelse med de

grundsatser som kommit till uttryck i gällande svensk lag. Den i artikel 10 i

konventionen meddelade bestämmelsen att mannens naturalisation under äktenskapet

icke medför ändring i hustruns medborgarskap med mindre hon därtill

samtyckt, synes emellertid böra fastställas genom uttrycklig lagbestämmelse.

Visserligen skulle det, i överensstämmelse med vad jag nyss framhållit

i fråga örn bestämmelsen i artikel 6, kunna anföras, att bestämmelsen

såsom icke i och för sig oförenlig med nu gällande lag alltid borde beaktas

av Kungl. Majit, oavsett örn den kommit till uttryck i lagens text. Med hänsyn

till frågans principiella betydelse synes det mig dock som örn ett lagfästande

av den i artikeln angivna grundsatsen bör ske.

Utöver den ändring i 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) örn förvärvande

och förlust av svenskt medborgarskap, som i enlighet med vad nu sagts synes

böra företagas i samband med en ratificering av konventionen, lära några lagändringar

icke påkallas av densamma.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

39

Däremot kunde i detta sammanhang ifrågasättas att till behandling upptaga

jämväl vissa andra frågor om ändringar i medborgarskapslagens bestämmelser.

Skäl för övervägande av dylika lagändringar kan sålunda synas föreligga

på grund av de opinionsyttringar som, enligt vad nyss nämnts, såväl

i vårt land som i utlandet under senare tid framkommit från sådana organisationer,

vilka företräda de specifika kvinnointressena, därvid krävts ett tillerkännande

av större självständighet i allmänhet för den gifta kvinnan i medborgarrättsligt

hänseende. Härvidlag bör ock erinras att konstitutionsutskottet

vid granskning av det till 1923 års riksdag överlämnade förslaget till medborgarskapslag

(prop. nr 29) med betydande majoritet uttalade sig för att såsom

förutsättning för utländsk kvinnas förvärv av svenskt medborgarskap

genom giftermål med svensk man borde stadgas, att hon har eller efter äktenskapets

ingående tager hemvist i Sverige, nämligen för såvitt hon icke genom

giftermålet går sitt utländska medborgarskap förlustig (konstitutionsutskottets

utlåtande nr 15). Konstitutionsutskottets förslag antogs av riksdagens

andra kammare, under det att första kammaren biföll en vid utskottets utlåtande

avgiven reservation som, med gillande i princip av den av utskottet föreslagna

lösningen, utmynnade i ett avslag å propositionen för frågans vidare

utredande. I samband med sin tillstyrkan av Kungl. Maj:ts till 1924 års

riksdag avlåtna proposition (nr 137) med förslag till den sedermera antagna

lagen uttalade konstitutionsutskottet, efter anförande av att starka sympatier

inom utskottet förefunnits för en reglering av spörsmålet på sätt utskottet vid

föregående års riksdag föreslagit, att ändring i lagstiftningen i riktning mot

större självständighet för den gifta kvinnan utan svårighet syntes kunna vidtagas,

därest det förhållandet skulle komma att inträffa, att de europeiska

länderna, i anslutning till det exempel, som givits av Amerikas förenta stater,

komme att i större utsträckning än hittills skett som förutsättning för förlust

av medborgarskap för kvinna genom giftermål med utländsk man stadga, att

hon genom giftermålet förvärvade mannens nationalitet (konstitutionsutskottets

utlåtande nr 27).

Den av utskottet angivna förutsättningen för frågans förnyade upptagande

torde få anses uppfylld, sedan genom Haagkonventionen (art. 8) fastslagits,

att kvinnas förlust av medborgarskap genom giftermål med utlänning icke

kan inträda under annan förutsättning än att hon förvärvar mannens medborgarskap,

och denna regel för övrigt mera allmänt lagfästs inom stater, som

ännu icke äro anslutna till konventionen. Ehuru jag därjämte för egen del är

böjd att erkänna, att starka sakliga skäl kunna anföras för den av utskottet

förordade lösningen av berörda fråga, anser jag likväl av följande anledning

någon lagändring i den åsyftade riktningen för närvarande ej böra komma

till stånd.

Nu gällande lag örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap bygger

på ett av delegerade för Sverige, Danmark och Norge utarbetat utkast

till väsentligen lika lydande inedborgarskapslagar för de tre länderna, och i

Danmark och Norge ha även antagits med den svenska lagen i ämnet i huvudsak

överensstämmande lagar. Med hänsyn härtill och då det för undvikande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

av lagkonflikter är av vikt, att lagstiftningen i de tre grannländerna allt framgent

kommer att bygga på samma grundsatser, lärer förslag till lagändringar

icke kunna framläggas i en fråga av så principiell betydelse som den nu berörda

utan att kännedom dessförinnan vunnits örn danska och norska regeringarnas

ståndpunkt i ämnet. Å de förfrågningar härutinnan som riktats till

dessa regeringar har emellertid definitivt svar ännu icke ingått och synes icke

heller kunna förväntas inom den närmaste tiden. Med hänsyn härtill torde

man för närvarande vara nödsakad begränsa sig till den ändring av 6 § som,

enligt vad förut anförts, direkt föranledes av konventionens innehåll.

I enlighet härmed har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta ett förslag

till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130)

om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Beträffande förslagets avfattning må utöver vad förut nämnts här framhållas,

att den genom konventionen fastslagna grundsatsen, att mannens

naturalisation icke medför ändring i hustrus medborgarskap med mindre hon

därtill lämnar sitt samtycke, torde böra förlänas giltighet icke blott i fråga

örn medborgare i konventionsstater utan över huvud i fråga örn medborgare i

stater, i vilka mannens förvärv av annat medborgarskap icke i och för sig

medför förlust av medborgarskap för hustrun. Enligt förslaget skall alltid

bestämmas, huruvida hustru och barn skola innefattas i mannens-faderns naturalisation.

I fråga örn hustrun lär denna ändring utgöra en konsekvens av regeln

att mannens förvärv av svenskt medborgarskap under viss förutsättning icke

får medföra svenskt medborgarskap för hustrun, med mindre hon därtill lämnar

sitt medgivande. Men oavsett detta torde ändringen hava goda skäl för

sig. Det kan nämligen knappast anses rimligt, att en naturaliserads hustru

och barn, örn vars tillvaro kanske kännedom saknas vid prövningen av ansökningen,

automatiskt skola omfattas av naturalisationen.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande lagförslag av den lydelse,

bilaga1 till detta protokoll utvisar, samt hemställer att lagrådets utlåtande över

detsamma måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet; tillika hemställer föredraganden att utdrag

av protokollet över utrikesdepartementsärenden för den 19 december

1930 rörande godkännande av omförmälda konvention måtte få tillställas lagrådet

till kännedom vid granskning av lagförslaget.

Till vad sålunda hemställts, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

41

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 februari

1933.

N ärvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 17 februari 1933, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23

maj 1924 (nr 130) om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av utrikesrådet F. Malmar.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1988.

1 sami.

Nr 183.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler efter gemensam

beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet lagrådets

den 20 februari 1933 avgivna utlåtande över det den 17 februari 1933 till

lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen

den 23 maj 1924 (nr 130) örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan anmärkning och under

åberopande av vad föredraganden anfört till statsrådsprotokollet den 17 februari

1933, hemställer föredraganden, att Kungl. Majit måtte genom proposition

dels äska riksdagens godkännande av den i nämnda statsrådsprotokoll

omförmälda konventionen för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar

med det vid undertecknandet gjorda förbehåll i fråga örn artikel

11, andra punkten, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga berörda lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

330498

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:200 Skrivelse till styrelsen för riksdagsbiblioteket, angående verkställd granskning av bibliotekets styrelse och förvaltning. s. 2 i texten