Sök i Ratio Lex

Angående anslag till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar

1933-02-24 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:148, Angående anslag till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 148.

1

Nr 148.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar; given

Stockholms slott den 24 februari 1933.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majt:s

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nothin.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström:, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet Nothin, anför:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, i riksstaten

beräkna det ordinarie förslagsanslaget till åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar till 610,000 kronor.

Sedan numera utredningen i detta ämne slutförts, anhåller jag att få

framlägga definitivt förslag i frågan.

Anslagets storlek och ändamål.

Till en början ber jag få lämna följande uppgifter angående anslagets

storlek och nettoutgifterna därå.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 148—150.

353 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 148.

Budgetår fnslag Nettoutgifter

° kronor kronor

1931/1932 ........................ 690,000 742,001

1932/1933 ........................ 640,000 1/7—3,/12 350,567

Från anslaget bestridas huvudsakligen dels kostnader för arvoden åt läkare

vid de polikliniker för kostnadsfri undersökning och behandling av könssjuka,

vilka enligt lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar såsom regel skola vara inrättade i städer med ett invånarantal

av 20,000 eller därutöver, dels ersättning av statsmedel för sådan kostnadsfri

undersökning och behandling av könssjuka, som icke äger rum å

poliklinik, däri inbegripen serologisk, bakteriologisk eller annan dylik undersökning,

ävensom för serologisk undersökning av blodprov, som tagits å

poliklinik, dels kostnader för läkemedel och utensilier vid kostnadsfri undersökning

och behandling av könssjuka, vare sig sådan äger rum å poliklinik

eller annorstädes, och dels arvoden åt stadsläkare, vilka enligt nyssnämnda

lag tjänstgöra såsom sundhetsinspektörer i städerna.

Ifrågasatt förändring av lagstiftningens

omfattning.

Innan jag närmare ingår på de särskilda ändamålen med anslaget, ber jag

få nämna, att gransTcningsnämnden framställt ett förslag av beskaffenhet att

påverka samtliga de utgifter, för vilkas bestridande anslaget är avsett.

I en till medicinalstyrelsen remitterad promemoria har nämligen granskningsnämnden

anfört, att nämnden inhämtat, hurusom möjlighet torde förefinnas

att genom vissa inskränkningar i rätten till kostnadsfri läkarbehandling

av könssjuka avsevärt nedbringa statsverkets kostnader för här ifrågavarande

ändamål. Nämnden har räknat med en besparing å anslaget av förslagsvis

64,000 kronor.

I skrivelse den 4 februari 1933 har medicinalstyrelsen avgivit utlåtande i anledning

av granskningsnämndens förslag. Styrelsen har därvid meddelat, att

styrelsen övervägt, huruvida med hänsyn till rådande statsfinansiella svårigheter

från lagens tillämpningsområde kunde undantagas antingen samtliga

fall av sjukdomen gonorré eller sådana fall av nämnda sjukdom, som blivit

ovanligt långvariga i sitt förlopp. För det förra alternativet har styrelsen

funnit tala dels den omständigheten, att förenämnda lag under de senare

åren icke syntes hava påverkat gonorréns utbredning, varför det kunde

ifrågasättas, huruvida de avsevärda ekonomiska offer, som den kostnadsfria

behandlingen av sjukdomen innebure, medfört däremot svarande gagn, dels

och det förhållandet, att gonorrén, örn den erhölle otillräcklig behandling, icke

kunde anses medföra så svårartade följder vare sig för den nuvarande generationen

eller för kommande släktled som fallet vore med sjukdomen syfilis.

Till stöd för det andra alternativet har styrelsen anfört, att gonorrén i det

övervägande antalet fall kunde botas under en jämförelsevis kort tid men

att behandlingen, därest sjukdomen inträdde i kroniskt stadium, kunde taga

mycket lång tid i anspråk och i följd därav draga särskilt stora kostnader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 148.

3

Styrelsen Ilar emellertid — alldenstund gonorrén vore smittsam även i de

långvariga fallen och med hänsyn till att lagen tillämpats under allenast

omkring 14 år, vilket enligt styrelsens mening vore en alltför kort tid för

att giva tillräcklig erfarenhet örn dess verkningar på ett så komplicerat och

svårbedömligt område som de smittsamma könssjukdomarnas, vilkas förekomst

påverkades av olika vitt skilda orsaker — funnit stora betänkligheter

föreligga att redan nu föreslå ändringar av lagen, vilka skulle i så avsevärd

grad som de antydda rubba själva grunderna för densamma.

Styrelsen har vidare förutsatt, att en av det nuvarande statsekonomiska

läget påkallad ändring av hittills tillämpade regler skulle förbliva gällande

allenast under så lång tid, som komme att förflyta, till dess normala tider

åter inträdde. En ändring av själva grunderna för lagen skulle emellertid

enligt vad styrelsen anför kunna medföra så betydande organisatoriska förändringar,

att vissa svårigheter komme att uppstå för en återgång till förutvarande

förhållanden. Om sålunda gonorrén skulle helt undantagas från

lagens tillämpning, kunde det, med hänsyn till att klientelet vid de nuvarande

poliklinikerna för kostnadsfri behandling av könssjuka till övervägande

delen torde behandlas för nämnda sjukdom, befaras, att dessa polikliniker

till stor del komme att helt nedläggas. Slutligen har styrelsen framhållit,

att nuvarande bestämmelser i 14 kap. 21 § strafflagen örn ansvar för den,

som utsätter annan för fara att bliva smittad, tillkommit samtidigt med att

kostnadsfri undersökning och behandling av könssjuka införts genom 1918

års lag och att en inskränkning av sistnämnda lags tillämpningsområde

kunde återverka på förstnämnda lagrum.

Med hänsyn till vad styrelsen sålunda anfört har styrelsen i anledning

av granskningsnämndens förslag ansett sig för närvarande böra inskränka

sig till att föreslå endast sådana ändringar av 1918 års lag, som utan att

rubba lagens tillämpningsområde kunde möjliggöra en del organisatoriska

jämkningar av beskaffenhet att föranleda viss besparing av statsutgifter. I

detta avseende har styrelsen framlagt vissa förslag, som senare skola omnämnas.

Arvoden åt poliklinikläkare.

Arvoden åt poliklinikläkare bestämmas för varje budgetår av Kungl.

Majit efter framställning av vederbörande hälsovårdsnämnder och under hänsynstagande

till verksamhetens omfattning vid de olika poliklinikerna.

De av Kungl. Majit för innevarande budgetår —• genom beslut den 30

september 1932 — bestämda arvodena uppgå till 159,600 kronor. I förhållande

till nästföregående budgetår har summan av arvodena nedsatts med

4,300 kronor.

Kostnader för enskild läkarbehandling

rn. m.

Gällande bestämmelser.

Beträffande ersättning av statsmedel för läkarundersökning och läkarbehandling

annorstädes än å poliklinik hava grunder fastställts i klinge
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

reisen den 13 december 1918 (nr 1019) med åtskilliga däri sedermera verkställda

ändringar. Enligt § 1 i denna kungörelse utgår numera för undersökning,

behandling eller intyg, varom förmäles i 1918 års lag, ersättning

med följande belopp:

för första besöket hos läkaren (rådfrågning, undersökning, behandling)

.................................................................................. kronor 5: —

» undersökning enligt 14 § i lagen (anmäld smittkälla) ......... » 5: —

» förnyat besök.......................................................................... » 3: —

» » med intravenös insprutning ........................... » 5: —

» bakteriologisk undersökning rörande syfilis......................... » 3: —

» serologisk undersökning av blodprov .................................... » 3: —

» intyg............................................................................................ » 1: —

Emellertid hava de sammanlagda belopp för månad, som enligt nu angivna

grunder skulle utgå till vederbörande läkare för undersökning och behandling,

genom kungörelserna nr 641/1921, 150/1924, 181/1929 och 144/1932

successivt begränsats. Enligt sistnämnda kungörelse gäller, att å belopp

icke överstigande 100 kronor skall avdragas 10 procent, å belopp mellan 100

och 250 kronor 20 procent samt å belopp överstigande 250 kronor 50 procent.

I belopp, som nu nämnts, skall ej inräknas ersättning för serologisk undersökning

av blodprov.

Genom den år 1932 genomförda begränsningen av ifrågavarande ersättningar

beräknades en besparing av omkring 40,000 kronor kunna uppnås

för innevarande budgetår.

För serologisk undersökning av blodprov, som tagits vid poliklinik, utgår

enligt § 2 andra stycket i kungörelsen ersättning med 3 kronor.

Ifrågasatta besparingsåtgärder.

I den skrivelse den 4 februari 1933, däri medicinalstyrelsen uttalat sig emot

en förändring av tillämpningsområdet för 1918 års lag, har styrelsen emellertid

såsom nämnts föreslagit vissa jämkningar i lagen. Enligt 5 § i lagen är

stad med ett invånarantal av 20,000 eller därutöver i princip skyldig att anordna

poliklinik för behandling av könssjuka. Styrelsen har nu föreslagit,

att denna skyldighet skall av Konungen kunna åläggas även stad med färre

invånare än 20,000. I detta sammanhang har styrelsen hemställt, att sådana

ändringar måtte vidtagas i lagen, att styrelsen erhölle rätt att, med en tjänsteläkares

befriande från skyldigheten att meddela undersökning och behandling

av könssjuka, förordna annan läkare att verkställa dylik förrättning ävensom

att beträffande ort, där två eller flera tjänsteläkare funnes, som ägde meddela

undersökning och behandling, föreskriva, att sådan förrättning skulle få verkställas

endast av en av dem. Genom införande av möjlighet för Konungen

att förordna örn inrättande av poliklinik även i stad med lägre invånarantal än

20,000 skulle besparing för statsverket kunna vinnas beträffande vissa städer,

där ersättning till läkarna uppginge till avsevärda belopp. Sålunda skulle

i städerna Sundsvall och Umeå, där staten för år 1932 utbetalat till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

förste stadsläkarna respektive 9,137 kronor 50 öre och 4,685 kronor 90 öre,

statens omkostnader kunna begränsas till allenast arvode till en eller eventuellt

två poliklinikläkare, vilket arvode för närvarande utginge med lägst

2,500 kronor. Genom de av styrelsen i övrigt föreslagna åtgärderna skulle

— bortsett från poliklinikläkarna — behandlingen kunna koncentreras till

allenast en läkare, vilket med hänsyn till att den av statsmedel utgående

ersättningen för läkarbehandling reducerades, i den mån läkarens månadsräkning

överstege vissa belopp, skulle kunna medföra besparing för statsverket.

Vidare skulle den fördelen vinnas, att en tjänsteläkare, som i kostnadsavseende

eller eljest befunnes anordna behandlingen pa olämpligt sätt,

ej vidare skulle få utöva sådan behandling.

Angående storleken av den besparing, som ett genomförande av de förordade

lagändringarna skulle medföra beträffande statens förevarande utgifter,

har medicinalstyrelsen i annat sammanhang lämnat vissa uppgifter,

till vilka jag strax återkommer.

I särskild skrivelse, dagtecknad likaledes den 4 februari 1933, har medicinalstyrelsen

vidare föreslagit andra åtgärder i syfte att minska statens

utgifter för den enskilda läkarbehandlingen samt för serologisk undersökning

av blodprov, tagna hos enskild läkare eller å poliklinik.

I fråga örn kostnaderna för den enskilda läkarbehandlingen har styrelsen

— efter att hava omnämnt den ståndpunkt styrelsen intagit till frågan örn

uteslutande från 1918 års lags tillämpningsområde av långvariga fall av

gonorré — anfört följande:

Styrelsen hade funnit det kunna tagas under övervägande, örn ej statsverkets

utgifter för långvariga fall av gonorré kunde minskas genom viss

tillfällig beskärning av den ersättning, som skulle tillkomma vederbörande

läkare för undersökning och behandling av desamma. Därvid hade styrelsen

tagit hänsyn till att enligt gängse praxis ersättning för läkarbehandling av

långvariga sjukdomsfall plägade utgå efter en reducerad taxa, vilket även

borde kunna vara fallet, då behandlingen verkställdes på statens bekostnad.

En dylik nedsättning syntes kunna fastställas till hälften av eljest utgående

ersättning. Det kunde vara föremål för tvekan, vid vilken tidpunkt under

behandlingens lopp en dylik nedsättning_ skulle börja tillämpas. Då gonorré

i regel plägade kunna botas inom en tidrymd, som för män uppginge till

cirka två månader och för kvinnor till omkring fyra månader, torde de fall

av sjukdomen, vilkas behandling fortgått under för män 60 dagar och för

kvinnor 120 dagar kunna betecknas såsom långvariga. Efter utgången av

dessa tider kunde således den ifrågasatta nedsättningen lämpligen börja

tillämpas.

Emot styrelsens förslag har en ledamot anmält reservation.

Beträffande den minskning av statens utgifter, som kan väntas uppkomma

vid bifall till nu berörda förslag, har styrelsen framhållit, att minskningen

icke kan till siffran beräknas med ledning av för styrelsen tillgängligt material,

men att det torde kunna antagas, att detta förslag samt det förut omförmälda

förslaget till ändring av 5 § i 1918 års lag skulle kunna föranleda en besparing

av omkring 10,000 kronor för år räknat.

Vidkommande möjligheten att minska statens utgifter för de serologiska

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 148.

undersökningarna av blodprov, de s. k. Wassermannundersökningarna— vilka

ingå såsom ett led i undersökning av fall av sjukdomen syfilis eller av misstänkta

sådana fall Ilar medicinalstyrelsen till behandling upptagit fråga

örn provens centralisering till statens bakteriologiska laboratorium. Härom

har styrelsen anfört:

Fragan örn en sadan centralisering hade varit föremål för överläggningar

inom styrelsen redan under år 1931, då styrelsen vid nämnda tid övervägt

möjligheterna att nedbringa statens utgifter för könssjukdomarnas bekämpande.

Anledningarna till att styrelsen då icke inkommit med något förslag

härtill hade väsentligen varit följande. Det vore av betydelse, att kontroll kunde

komma till stand på så sätt, att då vederbörande läkare funnit, att ett svar,

som han mottagit fran det laboratorium, till vilket han vore van att liänvända

sig, icke överensstämde med den sjukdomsbild, patienten ifråga företedde,

läkaren kunde få prov utfört jämväl på annat laboratorium. Ett annat skäl

vore, att blodprov kunde under längre transporter visa en viss benägenhet

att sönderdelas.

Fördelarna av att prov kunde utföras på flera ställen vore enligt medicinalstyrelsens

förmenande så vägande, att styrelsen icke ansett sig böra för

det dåvarande föreslå någon förändring i den praxis, som tillämpades.

Då nu ett skärpt ekonomiskt tvångsläge syntes föreligga och detta föranledde

förnyat övervägande av besparingsåtgärder beträffande Wassermannundersökningarna,

ansåge sig styrelsen kunna förorda en centralisation av

dessa till statens bakteriologiska laboratorium, varvid styrelsen emellertid

finge såsom ett mycket beaktansvärt önskemål framhålla, att möjligheter hölles

öppna för att dels prov från polikliniken vid sjukhuset S:t Göran i Stockholm

kunde i samma ordning som dittills utföras på laboratorium därstädes,

dels — åtminstone så länge professorn i allmän patologi vid Lunds universitet

vore föreståndare vid den vid Lunds lasarett förlagda polikliniken för

kostnadsfri undersökning och behandling av könssjuka — prov från denna

poliklinik finge utföras å den bakteriologiska avdelningen av den patologiskanatomiska

institutionen vid Lunds universitet, dels ock andra polikliniker

samt läkare, som i 5 § i lagen avsåges, finge i undantagsfall, då de funne

kontrollprov erforderligt, kunna vända sig till nu nämnda laboratorier. Styrelsen

förutsatte, att mellan de ifrågavarande laboratorierna ett sådant samarbete

ägde rum, att några bestämmelser angående kontrollen laboratorierna

emellan icke skulle vara erforderliga. Förutom att sålunda möjligheter till

kontrollprov hölles öppna, skulle en dylik anordning innebära en stor vinst

ur vetenskaplig synpunkt.

I samband med den centralisering av Wassermannprov, som nu ifrågasatts,

syntes en omläggning av dittills tillämpade regler i avseende å ersättningen

för dessa prov böra ske, så att denna ersättning ej längre finge utgå

till vederbörande läkare eller polikliniker utan dessa i stället berättigades

att utan kostnad få jiroven utförda på statens laboratorium, vilket därefter

på rekvisition finge äga att hos styrelsen utbekomma ersättning för varje

dylikt prov med nu fastställt belopp av 3 kronor.

De prov, som under angivna förhållanden kunde komma att utföras på

laboratorium vid S:t. Görans sjukhus, torde, enligt erhållna uppgifter, kunna

uppskattas till omkring 2,500. Antalet prov, vilka skulle utföras j:>å bakteriologiska

laboratoriet i Lund, bleve högst väsentligt mindre och torde understiga

400.

Av övriga dylika prov utfördes under år 1931, enligt erhållna uppgifter,

i avrundade tal 1,650 på statens bakteriologiska laboratorium, 3,300 på

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 148.

serologiska laboratoriet i Stockholm, 1,100 på Göteborgs stads laboratorium

och 350 på Malmö stads laboratorium. Örn samtliga dessa prov skulle framdeles

utföras vid statens laboratorium komme det antal prov, som därstädes

bleve utförda, att ökas med omkring 4,750 prov för år. Enligt nu galande

bestämmelser skulle laboratoriet i ersättning för dessa nytillkomna prov aga

uppbära ett belopp av 14,250 kronor. Då enligt vad laboratoriets föreståndare

meddelat de nytillkomna provens behandling och undersökning å laboratoriet

icke skulle behöva föranleda ökning av laboratoriets personal och ej

heller i övrigt medföra några nämnvärda ökade utgifter, skulle centralisering

av dessa prov till laboratoriet medföra en ökad nettoinkomst för detsamma

av omkring 14,000 kronor. Härigenom skulle visserligen icke utgifterna på

anslaget för åtgärder mot utbredning av könssjukdomar nedbringas, men

däremot skulle laboratoriets anslag kunna nedsättas med sagda belopp.

Kostnader för läkemedel

och utensilier.

I § 6 i 1918 års kungörelse meddelas närmare föreskrifter angående sättet

för gäldande av kostnaden för läkemedel och utensilier för undersökning

eller behandling enligt 1918 års lag. Några särskilda bestämmelser äro icke

utfärdade örn den ersättning, som härför skall utgå. I särskilda cirkulär

den 10 november 1919 har medicinalstyrelsen i besparingssyfte lämnat vissa

direktiv för inköp och användning av ifrågavarande utensilier.

Arvoden åt sundhetsinspektörer

i städer.

I fråga örn arvoden åt stadsläkare, vilka tjänstgöra såsom sundhetsinspektörer,

gäller kungörelsen den 30 juni 1922 (nr 412). Enligt en genom kungörelse

den 22 april 1932 (nr 143) verkställd ändring i förstnämnda kungörelse

utgår arvode för år räknat med följande belopp, nämligen:

stad med 5,000 invånare eller därunder ........

» över 5,000 till och med 10,000 invånare

» » » 10,000 » » » 20,000 »

» » » 20,000 » » » 30,000 »

» » » 30,000 » » » 40,000 »

» » » 40,000 invånare...................................

250 kronor

400 »

650 »

900

1,200

1,300

Genom den år 1932 företagna ändringen sänktes arvodena, de högsta med

200 kronor och det lägsta med 50 kronor. I statsverkspropositionen till

förra årets riksdag beräknades denna sänkning medföra en besparing av omkring

10,000 kronor för år.

Nettoutgifterna å förevarande anslag, som för innevarande budgetår upptagits

till 640,000 kronor, hava för första hälften av budgetåret uppgått till

omkring 350,000 kronor. Örn ock den förra året vidtagna reduceringen av

ersättningen för läkarbehandlingen ännu icke hunnit inverka i full utsträckning

samt anslaget för nämnda halvår enligt vad jag inhämtat belastats med

en post å omkring 8,000 kronor, som icke kan väntas fa motsvarighet under

innevarande budgethalvår, synes likväl ett överskridande av anslaget för löpande

budgetår vara att befara. Med hänsyn till att staten sålunda alltjämt

Departe
ments
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

“ Kungl. Maj:ts proposition nr M8.

måste vidkännas betydande utgifter för könssjukdomarnas bekämpande, är

det naturligen angeläget, att alla möjligheter till besparingar härutinnan tillvaratagas.

Vad först angår arvoden till poliklinikläkare, ankommer det såsom nämnts

a Kungl. Maj.t att bestämma desamma. Huruvida en sänkning av dessa

arvoden — utöver de nedsättningar som vidtogos genom beslutet den 30

september 1932 låter sig genomföra, kan för närvarande icke med säkerhet

bedömas. Oaktat besparingar beträffande arvodena äro önskvärda, anser

jag mig därför icke nu böra räkna med, att en minskning på denna punkt

skall kunna åvägabringas.

Vidkommande därefter statens kostnad för enskild läkarbehandling samt

för serologisk undersökning av blodprov, taget hos enskild läkare eller å poliklinik,

har fråga väckts örn vidtagande i besparingssyfte av såväl lagändringar

som andra åtgärder.

I betraktande av vad medicinalstyrelsen anfört finner jag mig icke kunna

förorda, att sjukdomen gonorré helt eller delvis undantages från tillämpningen

av 1918 års lag angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Vad åter beträffar av medicinalstyrelsen förordade ändringsförslag, synes

det mig tveksamt, huruvida den i lagen stadgade gränsen för stads skyldighet

att inrätta poliklinik lämpligen bör rubbas genom införande av rätt för

Konungen att förordna örn anordnande av poliklinik i stad med lägre invånarantal

än 20,000. Vad särskilt angår staden Sundsvall, skulle det med

hänsyn till bebyggelsen i denna ort te sig naturligare, örn staden jämte

omnejd kunde förpliktas att inrätta poliklinik. Ett stadgande i denna riktning

innebure emellertid införande av en ny princip i lagen, vilket icke utan

särskild undersökning torde böra ske. Då härtill kommer, att besparingen

för staten bleve jämförelsevis ringa och till en del komme att motsvaras

av ökade utgifter för vederbörande stad, har jag stannat vid att icke för

närvarande föreslå någon ändring i lagen i förevarande hänseende. Med

den ståndpunkt jag salunda intager till nu berörda ändringsförslag har jag

icke ansett av medicinalstyrelsen ifrågasatta jämkningar i bestämmelserna

rörande behandlande läkare äga sådan vikt, att enbart på grund därav ändring

i lagen bör vidtagas.

Däremot kan jag i huvudsak ansluta mig till styrelsens förslag i övrigt

till nedbringande av kostnaderna. Sålunda förordar jag, att ersättningen för

förnyat besök hos läkare vid behandling av gonorré nedsättes till hälften,

då fråga är örn behandling för tid över 60 dagar av män och över 120 dagar

av kvinnor. Vidare synas de serologiska undersökningarna av blodprov, de

s. k. Wassermannundersökningarna, böra utföras å statens bakteriologiska

laboratorium. På grund av vad medicinalstyrelsen anfört vill jag

emellertid icke för närvarande föreslå längre gående centralisering än styrelsen

förordat och tillstyrker således, att prov, som tagas å sjukhuset S:t

Görans poliklinik i Stockholm och polikliniken vid Lunds lasarett, må

undersökas vid det till förstnämnda sjukhus hörande laboratoriet respektive

bakteriologiska avdelningen vid Lunds universitet, varjämte andra polikli
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

idker oell läkare må berättigas att undantagsvis i kontrollsyfte anlita nämnda

laboratorier för undersökning av blodprov.

Enligt vad jag under liand inhämtat från styrelsen kan den besparing,

som skulle kunna vinnas genom beskärning av ersättningen vid behandlingen

av långvariga fall av gonorré, approximativt uppskattas till 6,000

kronor örn året.

Vad angår minskningen i anslagsbehovet genom de serologiska provens

centralisering till statens bakteriologiska laboratorium, må nämnas, att läkare

och polikliniker, som för serologiska prov anlita laboratorier, för närvarande

ersätta dessa för proven med samma belopp som de äga erhålla från

medicinalstyrelsen i gottgörelse för proven. Detta gäller även, när de

anlita statens bakteriologiska laboratorium. Medicinalstyrelsen har nu i

samband med den ifrågasatta centraliseringen till sistnämnda laboratorium

av berörda prov föreslagit sådan omläggning i sättet för gäldande av ersättningen

för dessa prov, att ersättningen skulle betalas av medicinalstyrelsen direkt

till laboratoriet. En följd härav skulle bliva, att anslaget till bekämpande

av könssjukdomarna icke skulle undergå minskning utan minskningen i

stället avse anslaget till laboratoriet. Då centraliseringen icke väntats

skola medföra några nämnvärda ökade utgifter för laboratoriet, skulle nämligen

den föreslagna anordningen bereda statslaboratoriet en nettoökning i

inkomsterna, lika med ersättningen för de nytillkomna proven eller enligt

medicinalstyrelsens beräkning omkring 14,000 kronor, och bleve det följaktligen

möjligt att minska statens tillskott till laboratoriets drift med samma

belopp. För min del anser jag mindre lämpligt, att medicinalstyrelsen skulle

till en underlydande institution utbetala ifrågavarande ersättning. Det synes

mig enklare att föreskriva, att ersättning icke skall utgå för de å laboratoriet

utförda undersökningarna av ifrågavarande slag. Härigenom skulle visserligen

laboratoriet gå miste om den inkomst av omkring 5,000 kronor för år, laboratoriet

för närvarande har för prov, som nu undersökas där, men denna

minskning bör, där så erfordras, gottgöras laboratoriet genom att motsvarande

belopp av statsmedel ställes till laboratoriets förfogande för bestridande

av dess driftkostnader. Att på grund härav nu höja laboratorieanslaget,

vilket är av förslagsanslags natur, torde icke vara nödvändigt. Med

den av mig förordade anordningen kunna å anslaget till åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar antagas uppkomma dels den av medicinalstyrelsen

beräknade besparingen, omkring 14,000 kronor för år, dels ock en årlig besparing

av omkring 5,000 kronor, motsvarande för närvarande till bakteriologiska

laboratoriet utgående ersättningar. Sistnämnda besparing skulle emellertid

motvägas av ökade utgifter för laboratoriets drift. Tillhopa skulle

således å nu förevarande anslag årligen sparas omkring 19,000 kronor. Härvid

har jag utgått från att blott obetydlig kostnad skall uppstå för de s. k.

kontrollproven, vilka skulle förekomma allenast undantagsvis.

Beträffande ersättningen för läkemedel och utensilier må erinras, att Kungl.

Majit tidigare i dag anbefallt medicinalstyrelsen att vidtaga atgärdei i syfte,

att de rabatter, som för närvarande medgivas vid leverans av läkemedel fran

apotek till vissa offentliga sjukhus, jämväl skola komma könspoliklinikerna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

till godo vid inköp av läkemedel från apoteken. Vidare får jag nämna, att

medicinalstyrelsen enligt vad jag inhämtat har för avsikt att anmoda polikliniker

och tjänsteläkare att, där billiga läkemedel med samma verkan som

dyrbarare stå till buds, använda de billigare samt att i den utsträckning,

som äi möjlig, utfärda rekvisition i stället för recept å läkemedel, vari gen nini

receptavgiften skulle bortfalla. Genom här berörda olika åtgärder skulle

statens kostnader för läkemedel till synes kunna nedbringas med i runt tal

10,000 kronor örn året.

Vad slutligen angår arvodena till sundhetsinspektörer i städerna är att

märka, att den befattning dessa inspektörer hava med övervakandet av efterlevnaden

av 1918 års lag på olika sätt underlättas, örn de samtidigt äro behandlande

läkare enligt lagen. Det synes mig därför skäligt, att sundhetsinspektörernas

arvoden i dylika fall nedsättas, förslagsvis till hälften. Då de allra

flesta sundhetsinspektörer i städerna tillika hava att enligt lagen behandla

könssjukdomarna, skulle nedsättningen kunna beräknas medföra en jämförelsevis

stor besparing. Den torde kunna uppskattas till omkring 15,000 kronor

örn året.

De författningsföreskrifter, som erfordras för genomförande av här förordade

åtgärder, torde längre fram böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

Vid beräkningen av anslagsbehovet för nästa budgetår torde till utgångspunkt

böra tagas medelsbehovet för innevarande budgetår. Uppskattningen

härav stöter emellertid på vissa svårigheter. Med hänsyn till de förut

lämnade upplysningarna örn anslagets belastning för tiden V?—3i/i2 1932

anser jag behovet vid oförändrade grunder kunna skattas till omkring 675,000

kronor. Genom de förändringar i olika avseenden, som här ifrågasatts, skulle

kunna vinnas en besparing av (6,000 + 19,000 + 10,000 + 15,000) 50,000 kronor.

Anslagsbehovet för nästa budgetår skulle då kunna uppskattas till (675,000 —

50,000) 625,000 kronor. Detta belopp överstiger det i årets statsverksproposition

beräknade med 15,000 kronor. Med hänsyn emellertid till att å

annat i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln beräknat anslag

kunnat åvägabringas utgiftsminskning, överstigande merbeloppet, påkallas icke

någon framställning örn täckande av samma belopp.

Det för nästa budgetår erforderliga anslaget understiger det nuvarande

med 15,000 kronor.

På giuncl av det anförda far jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till åtgärder mot

utbredning av könssjukdomar, nu 640,000 kronor, med 15,000

kronor till 625,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Alce Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:109 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. a1 i texten
  2. SU 1933:30 Utlåtande i anledning av Kungl.'' Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. s. 1 i texten