Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående upphörd av avgifter'' för försäkringar i riksförsäkr ing sanstalt en jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete
1933-02-24 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:159, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående upphörd av avgifter'' för försäkringar i riksförsäkr ing sanstalt en jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete
Dokumentets text
Kungl. Majas proposition nr loit.
1
Nr 159.
Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2
i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående
upphörd av avgifter'' för försäkringar i riksförsäkr
ing sanstalt en jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete; given Stockholms slott den 24 februari
1933.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2
i förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nothin.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 159—ISO.
390 33 1
2
Kungl. Majus proposition nr löij.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av § 3 moni. 1 och 3 i förordningen den 31 mars
1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i
riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas, att § 3 mom. 1 oell 2 i förordningen den 31 mars
1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:
§3.
Mom. 1. Biksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till Överståthållarämbetet,
i annan stad med magistrat till magistraten samt i stad
utan magistrat och å landet till härads skrivaren eller den, som eljest verkställer
debitering av utskylder till kronan, insända särskilt för varje uppbördsdistrikt
upprättad förteckning över de till distriktet hörande arbetsgivare,
av vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden.
Denna förteckning skall insändas, i Stockholm före den 15 juni
och eljest före augusti månads utgång; dock skall å landet och i stad, där
häradsskrivaren verkställer debitering av utskylder till kronan, förteckningen,
i vad den angår minst halva antalet kommuner inom uppbördsdistriktet,
insändas före den 15 augusti. Förteckningen bör angiva
1) den avgiftspliktiges — — — erlagd avgift.
Mom. 2. Sedan avgifterna antecknats i uppbördsboken, skola de i mom. 1
omförmälda förteckningarna, i vad de angå varje särskild kommun på landet,
före den 1 oktober av häradsskrivaren, vid bot av 3 kronor för varje överskjutande
dag, tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, som
har att under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, ej understigande
fjorton dagar, på lämpligt och därvid även tillkännagivet ställe hålla förteckningarna
de avgiftspliktiga tillhanda. Förteckningarna böra därefter
senast inom oktober månads utgång av ordföranden återsändas till häradsskrivaren,
som har att överlämna desamma till riksförsäkringsanstalten inom
tid, som av anstalten bestämmes.
I stad skola förteckningarna särskilt för varje uppbördsdistrikt i enahanda
ordning, i Stockholm genom överståthållarämbetets och i övriga städer
genom magistratens eller kommunalborgmästarens försorg, hållas de avgiftspliktiga
tillhanda och därefter till riksförsäkringsanstalten återställas inom
tid, som av anstalten bestämmes.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 november 1934.
Kungl. Majus proposition nr 159.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 24 februari 1933.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet Nothin, anför
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:
Med skrivelse den 3 februari 1933 har riksförsäkringsanstalten framlagt
förslag till vissa ändringar i gällande bestämmelser angående uppbörd av
avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete. Syftet med framställningen är närmast att ernå
en tillförlitligare grund för debiteringen av vissa av dessa avgifter än den nuvarande.
Jag anhåller nu att få anmäla denna fråga.
Gällande regler i ämnet.
Enligt 15 och 16 §§ i lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i
arbete skall för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten erläggas dels en efter
försäkringstekniska grunder beräknad, för täckande av försäkringsrisken erforderlig
avgift och dels, såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna
för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet, en till 5 procent
av nämnda avgift bestämd tilläggsavgift. Beträffande tid och sätt för
erläggande av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten finnes i 19 §
i lagen ett stadgande av innehåll, att därom skall bestämmas av Konung
och riksdag.
Gällande bestämmelser i förevarande hänseende äro meddelade i förordningen
den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i
arbete med i denna förordning den 21 mars 1930 (nr 48) och den 17 juni
1932 (nr 276) vidtagna ändringar.
Enligt § 1 i förordningen skola dylika avgifter med vissa i § 2 stadgade
undantag uppbäras i samband med den allmänna kronouppbörden. Nämnda
undantag avse huvudsakligen avgifter för sådana försäkringar, vilka omfatta
arbetare i rörelse, företag eller annan verksamhet, vari i regel minst fem
arbetare användas. För uppbörden av avgifterna för sistberörda försäkringar
äro i förordningen särskilda bestämmelser meddelade. Riksförsäkringsanstaltens
framställning i ärendet avser emellertid endast de avgifter, som
skola uppbäras i samband med den allmänna kronouppbörden, d. v. s.
avgifter, som skola erläggas av de s. k. mindre arbetsgivarna eller arbetsgivare
med färre antal arbetare jin fem.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr lott.
Avgifterna ifråga upptagas å kronodebetsedlarna med ledning av de
upplysningar, som debiteringsförrättarna erhålla från riksförsäkringsanstalten.
För att kunna lämna vederbörliga uppgifter måste anstalten årligen skaffa
sig kännedom örn alla av olycksfallsförsäkringslagen omfattade arbetsgivare.
Fördenskull inhämtas regelbundet i samband med mantalsskrivningarna
upplysningar örn dylika arbetsgivare och av dem sysselsatt arbetskraft.
Enligt § 8 mom. 1 i förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning
skola anteckningar härom införas i mantalslängderna, och huvudsakligen
på grundval av dessa anteckningar upprättas av anstaltens mantalsombud
(i regel de ordinarie mantalsskrivningsförrättarna) s. k. arbetsgivarförteckningar
för anstaltens räkning. I dessa förteckningar, vilka bruka
insändas till anstalten omkring den 1 maj, påför anstalten av densamma
beräknade försäkringsavgifter för de arbetsgivare, vilka skola erlägga dylika
avgifter tillsammans med kronoutskylderna. Arbetet med avgifternas påförande
kan emellertid verkställas först efter hand som förteckningarna i
vissa andra avseenden fått undergå behandling, och först året efter det förteckningarna
inkommit till anstalten översändas desamma med däri påförda
avgifter till vederbörande debiteringsmyndigheter för avgifternas införande
i uppbördsboken.
De närmare bestämmelserna örn förteckningarnas insändande till debiteringsmyndiglieterna
innehållas i § 3 mom. 1 i 1922 års uppbörd sförordning.
Häri stadgas, att riksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till Överståthållarämbetet,
i annan stad med magistrat till magistraten samt i stad
utan magistrat och å landet till härads skrivaren eller den, som eljest verkställer
debitering av utskylder till kronan, insända särskilt för varje uppbördsdistrikt
upprättad förteckning över de till distriktet hörande arbetsgivare,
av vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden.
Förteckningen skall insändas, i Stockholm före den 15 juni och
eljest före juli månads utgång.
Sedan avgifterna antecknats i uppbördsboken, skola förteckningarna, i
vad de angå varje särskild kommun på landet — enligt § 3 mom. 2 i förordningen
— före den 1 oktober av häradsskrivaren tillställas vederbörande
kommunala myndighet för att under viss tid hållas de avgiftspliktiga tillhanda.
Härefter böra förteckningarna senast inom oktober månads utgång
återsändas till häradsskrivaren, som har att före december månads utgång
överlämna dem till riksförsäkringsanstalten. I stad skola förteckningarna i
enahanda ordning hallas de avgiftspliktiga tillhanda och därefter före december
månads utgång återställas till riksförsäkringsanstalten.
I förordningen meddelas icke bestämmelse örn det år, under vilket förteckningarna
skola insändas till debiteringsmyndiglieterna. Förut är emellertid
nämnt, att insändandet äger rum året efter det, under vilket förteck
ii
ingar na upprättats och inkommit till anstalten. Undantag härifrån gäller
dock beträffande de fyra största städerna, för vilka debitering och uppbörd
av avgifterna verkställas samma år, som förteckningarna inkommit.
5
Kungl. Majus proposition nr 150.
Riksfursäkt'' ing sanstaltens
framställning.
I sin förberörda skrivelse Ilar riksförsäkringsanstalten föreslagit dels sådan
ändring av § 3 mom. 1 i uppbördsförordningen, att den tid, inom vilken
anstalten bär att till debiteringsmyndiglieterna insända däri omförmälda förteckningar,
med undantag för Stockholm, framflyttas en månad, d. v. s. bestämmes
till före augusti månads utgång, dels ock den ändring av § 3
mom. 2 i förordningen, att åt anstalten överlåtes att bestämma den tid,
inom vilken förteckningarna, sedan de hållits de avgiftspliktiga tillhanda,
skola återställas till anstalten.
Ändring av § 3 mom. 1 i
uppbördsförordningen.
Rörande den föreslagna framflyttningen av tiden för förteckningarnas insändande
till debiteringsmyndiglieterna har riksförsäkringsanstalten till en
början redogjort för gällande ordning beträffande debiteringen av de försäkringsavgifter,
som uppbäras i samband nied kronouppbörden. Anstalten
har därvid framhållit, att förteckningarna, som på sätt nämnts bruka inkomma
till anstalten omkring den 1 maj, i allmänhet skola avse förhållandena
under det löpande året. Härefter bär anstalten anfört:
De försäkringsavgifter, som debiteras för ett visst år, äro i stort sett icke
grundade på kännedom örn de faktiska förhållandena under det året titan
endast på förhandsantaganden, vilka självfallet i stor utsträckning icke
komma att motsvaras av verkligheten. Denna svaghet i systemet är betänklig
särskilt ur synpunkten av arbetsgivarnas rätt att bliva påförda riktigt beräknade
avgifter, och detta så mycket mer som en mycket stor del av bär
ifrågavarande arbetsgivare icke torde kunna förutsättas själva förstå att bevaka
sina intressen i förevarande avseende eller ens räkna med, att så skulle
vara behövligt.
Med hänsyn härtill har riksförsäkringsanstalten funnit det synnerligen
angeläget att örn möjligt, för ernående av en säkrare och påtagligare grund
för avgiftsdebiteringen, få till stånd en omläggning av det nuvarande systemet
därhän, att arbetsgivarförteckningarna skulle genomgående avse -— och även
angivas avse — förhållandena under kalenderåret näst före det, under vilket
dessa förteckningar inkomma till anstalten. Härvid är emellertid att märka,
att en reform enbart i detta avseende skulle medföra den stora olägenheten,
att avståndet mellan det år, avgifterna avse, och tiden för deras erläggande
bleve ett år längre än enligt nuvarande system. Anstalten har därför, efter
samråd med sina mantalsombud, även undersökt möjligheterna för att debitera
och uttaga försäkringsavgifterna samma år, som förteckningarna inkomma.
Av verkställda utredningar rörande de arbetsorganisatoriska betingelserna
för ett sådant system har framgått, att detsamma, i vad på anstalten själv
ankommer, skulle kunna genomföras under förutsättning, dels att mantalsombuden
upprättade och till anstalten insände arbetsgivarförteckningarna
väsentligt tidigare iin hittills skett — vilket också dessa ombud på därom
framställd förfrågan i allmänhet förklarat icke möta hinder —- dels att den
tid, inom vilken förteckningarna med däri påförda avgifter skola översändas
till debiteringsmyndigheterna, bleve — med undantag för Stockholm, där
hittillsvarande bestämmelser skulle gälla — framflyttad en månad, d. v. s.
bestämdes till före augusti månads utgång.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
Beträffande möjligheterna av den ifrågasatta framflyttningen av tiden för
förteckningarnas insändande till debiteringsmyndigheterna bär riksförsäkringsanstalten,
särskilt med hänsyn till den inverkan på debiteringsförrättarnas
arbetsordning, framflyttningen skulle medföra, begärt yttrande av
länsstyrelserna. Samtliga dessa hava även, efter hörande av respektive debiteringsförrättare,
inkommit till anstalten med yttrande. Angående innehållet
i yttrandena har anstalten — som vid sin skrivelse i ärendet fogat en utförligare
sammanfattning därav — lämnat följande redogörelse:
Medan tretton länsstyrelser inskränkt sig till att beröra endast de frågor,
över vilka anstalten uttryckligen begärt deras yttranden, hava de elva övriga
länsstyrelserna därjämte uttalat sig även rörande den ifrågasatta reformens
lämplighet ur principiell synpunkt.
Av sistnämnda .elva länsstyrelser hava tio, nämligen länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Ostergötlands, Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Göteborgs
och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län med framhållande
av en eller flera av de fördelar, som den ifrågasatta reformen skulle medföra,
_ uttalat sig till dess förmån, medan däremot länsstyrelsen i Örebro län
— visserligen utan att avstyrka reformens genomförande — dock synes betvivla,
att genom densamma en ändring till det bättre skulle inträda.
Beträffande framflyttning av den tid, inom vilken förteckningarna skola
av riksförsäkringsanstalten översändas till debiteringsmyndigheterna, hava
åtta länsstyrelser ansett sådan framflyttning kunna ske till före augusti månads
utgång, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Gotlands,
Blekinge, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.
Länsstyrelserna i Jönköpings och Jämtlands län hava funnit ifrågavarande
tid icke böra utsträckas längre än till och med den 20 augusti, länsstyrelserna
i Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Hallands, Västerbottens
och Norrbottens län icke längre än till och med den 15 augusti och länsstyrelsen
i Kronobergs län icke längre än till och med den 10 augusti.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker varje framflyttning av berörda
tidpunkt.
Länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs och Värmlands län anse, att för städernas
vidkommande tiden bör kunna bestämmas till före augusti månads
utgång men för fögderierna bör begränsas till senast den 15 augusti.
Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län finna den förevarande
fragan beroende av, huruvida en av Sveriges häradsskrivareförening
Iros Kungl. Maj:t gjord framställning örn framflyttning av första uppbördsperiodens
början tili den 20 november vinner bifall. Förstnämnda länsstyrelse
anser sålunda, att, örn berörda framställning bifalles, den här ifrågavarande
tiden kan utsträckas till före augusti månads utgång, men att i motsatt
fall undantag bör göras för Göteborgs och Inlands fögderier och för deras
vidkommande tiden bestämmas till senast den 15 augusti. Sistnämnda länsstyrelse
(Örebro län) anser att, under förutsättning av bifall till nyssnämnda
framställning, ifrågavarande tid bör kunna utsträckas till före augusti månads
utgång, men att i motsatt fall (med undantag för några smärre städer) densamma
bör begränsas till senast den 20 augusti.
I anledning av de inhämtade yttrandena har riksförsäkringsanstalten vidare
anfört:
Med hänsyn till att endast vissa bland länsstyrelserna gjort några principuttalanden
i fråga örn den föreslagna systemförändringen, anser sig riksförsäkringsanstalten
icke böra underlåta att omnämna, att anstalten redan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 159. «
tidigare förvissat sig örn att den uppfattning beträffande behovet och lämpligheten
av densamma, som anstalten för egen del hyser och i det föregående
närmare utvecklat, har stöd i en allmän opinion bland anstaltens
mantalsombud (i regel de ordinarie mantalsskrivnings- och debiteringsförrättarna),
av vilka de flesta under mångårig verksamhet i riksförsäkringsanstaltens
tjänst samlat betydande omedelbara erfarenheter örn det nuvarande
systemets verkningssätt. .
Såsom förut angivits, hava åtta länsstyrelser utan förbehåll anslutit sig
till riksförsäkringsanstaltens förslag örn utsträckning av tiden för arbetsgivarförteckningarnas
insändande till debiteringsmyndigheterna till »före
augusti månads utgång», under det att de övriga — med undantag av en
länsstyrelse, som i förevarande del helt avstyrkt förslaget — ansett en något
mindre utsträckning av tiden, i allmänhet till den 15 augusti, kunna äga
rum, för städerna i flera fall dock till utgången av augusti. Under sådana
förhållanden finner riksförsäkringsanstalten den ifrågasatta systemförändringen
kunna genomföras med tillämpning inom anstalten av en sådan arbetsplan,
att förteckningarna utsändas successivt under loppet av augusti månad,
i den mån de bliva färdigställda. Därvid skulle iakttagas att varje debiteringsförrättare
erhåller sina förteckningar inom sådan tid, som av vederbörande
länsstyrelse ansetts nödvändigt.
Därest i motiveringen till den ändring i uppbördsförordningen, som skulle
äga rum, angives, att insändandet bör ske enligt nyss angivna regler, synas
betänkligheter icke möta att i författningstexten endast stadga, att förteckning
skall insändas före augusti månads utgång.
För den händelse det emellertid anses erforderligt att i författningen angiva,
att förteckningarna böra successivt insändas, skulle detta kunna ske
genom att giva stadgandet följande lydelse: Förteckningarna skola insändas,
i Stockholm före den 15 juni och eljest under loppet av augusti månad efterhand
som de bliva färdigställda.
Riksförsäkringsanstalten har även till behandling upptagit frågan, örn ej
den föreslagna framflyttningen av tiden för förteckningarnas insändande till
debiteringsmyndigheterna borde kombineras med en liknande framflyttning
av den tid — före den 1 oktober — då enligt § 3 mom. 2 i uppbördsförordningen
förteckningarna, i vad de angå landskommunerna, skola av liäradsskrivarna
tillställas de kommunala myndigheterna för att hållas de avgiftspliktiga
tillhanda. Anstalten har härvid ifrågasatt, att en sådan kombination
möjligen skulle vara fördelaktig från debiteringsförrättarnas synpunkt.
Emellertid har anstalten, som jämväl låtit underställa nämnda fråga länsstyrelsernas
prövning, efter redogörelse för yttrandena i denna del, meddelat,
att anstalten av yttrandena erhållit den uppfattningen, att en framflyttning
av den tid, inom vilken förteckningarna skola tillställas de kommunala myndigheterna,
torde vara av ringa betydelse ur den synpunkt, ur vilken framflyttningen
av anstalten ifrågasatts, varför anstalten åtminstone föi närvarande
icke funne skäl framställa förslag därom.
Ändring av § 8 mom. 2 i uppbördsförordningen.
Angående den föreslagna ändringen i fråga örn tiden för förteckningarnas
återställande till riksförsäkringsanstalten har anstalten framhållit, att omläggningen
av systemet för förteckningarnas upprättande i enlighet med råd
8
Kungl. Majas proposition nr Idit.
som föreslagits medförde, att förteckningarna behövde disponeras av anstaltens
mantalsombud, vilka i regel voro debiteringsförrättarna, även under
tiden närmast efter årsskiftet. Tiden för återställandet till anstalten kunde
emellertid beliöva bliva olika i olika fall, varför det lämpligen torde böra
överlatas åt anstalten att bestämma den tid, inom vilken förteckningarna
skulle återställas till anstalten.
Andringarnas ikraftträdande m. m.
Beträffande ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna Ilai- riksförsäkringsanstalten
anfört:
Under förutsättning, att Kungl. Maj:t finner för gott framlägga proposition
i ämnet till 1933 ars riksdag och propositionen godkännes av riksdagen, kail
^ srgangen till det nya systemet ske först under år 1934. Förteckningarna
jör år 1933, som grunda sig på förhandsantaganden, äro nämligen upprättade
redan i början av år 1933. Förteckningarna för år 1934, som utarbetas
enligt det nya systemet, skola åter upprättas först omkring årsskiftet 1934—
1935. För ändamålet erforderliga uppgifter skola införskaffas vid den mantalsskrivning,
som äger rum i slutet av år 1934. I samband med den mantalsskrivning,
^ som äger rum 1933, skola alltså inga arbetsgivarförteckningar
upprättas. På grund av anförda omständigheter synes det lämpligast, att
författningsändringarna träda i kraft omedelbart före mantalsskrivningen
1934, förslagsvis den 1 november 1934.
I detta sammanhang har riksförsäkringsanstalten erinrat örn bestämmelsen
i § 8 mom. 1 i mantalsskrivningsförordningen, att i mantalslängden
skall för varje arbetsgivare, hos vilken i regel under året äro anställda högst
sju tjänare eller andra arbetare, utsättas i därför avsedda kolumner antalet
helårsarbetare ävensom den sammanlagda beräknade arbetstiden för övriga
arbetare; och har anstalten i fråga örn denna bestämmelse anfört:
De uppgifter, som enligt § 8 mom. 1 i mantalsskrivningsförordningen skola
för där åsyftade arbetsgivare inflyta i mantalslängden, äro avsedda att utgöra
grundval för de arbetsgivarförteckningar. som av riksförsäkringsanstaltens
mantalsombud upprättas för anstaltens räkning. Då, såsom förut framhållits,
i händelse av den föreslagna reformens genomförande några arbetsgivarförteckningar
icke skulle upprättas i samband med den mantalsskrivning, som
äger rum i slutet av år 1933, har anstalten haft under övervägande att framställa
förslag därom, att nyssnämnda föreskrift i mantalsskrivningsförordningen
icke skulle äga tillämpning vid mantalsskrivningen år 1933. Det
måste emellertid anses lämpligt och ändamålsenligt att även vid nu åsyftade
mantalsskrivning i vanlig ordning inhämta uppgifter av ifrågavarande slag
och anteckna dem i mantalslängden, för att vid mantalsskrivningen året
därpå kunna taga dessa uppgifter till utgångspunkt för den motsvarande
redovisning, som då skall verkställas. Då det ur denna synpunkt är för
anstalten önskvärt, att ifrågavarande skyldighet fullgöres även vid 1933 års
mantalsskrivning, har anstalten stannat vid att icke framställa något forsla^
i ämnet.
Riksförsäkringsanstalten har även påpekat, att nyss berörda bestämmelse
i § 8 mom. 1 i mantalsskrivningsförordningen i och med en omläggning av
systemet för upprättande av arbetsgivarförteckningarna komme att givas en
annan innebörd och tillämpning än hittills. De ifrågavarande uppgifterna
9
Kungl. Majlis proposition nr 1Ö0.
skulle nämligen för framtiden avse samma år som mantalsskrivningen ägde
rum, under det att de hittills avsett det följande året. Enligt riksförsäkringsanstaltens
mening torde emellertid icke genomförandet av ifrågavarande
systemförändring behöva föranleda ändrad lydelse av berörda bestämmelse.
Anstalten förutsatte nämligen, att mantalsskrivningsförrättarna, med vilka
anstalten i och genom mantalsombudsinstitutionen stöde i livlig kontakt,
komme att betrakta det såsom självklart att, i och med en omläggning av
systemet för upprättande av arbetsgivarförteckningar, även den primära
redovisningen i själva mantalslängderna skulle givas en motsvarande inriktning.
Riksförsäkringsanstalten har slutligen framhållit, att systemförändringen
skulle medföra en tillfällig besparing i anstaltens omkostnader för budgetåret
1933/1934 av omkring 75,000 kronor. Större delen av detta belopp eller
omkring 60,000 kronor skulle vinnas därigenom, att då arbetsgivarförteckningar
icke skulle upprättas under år 1934, det arvode till anstaltens mantalsombud,
som brukade utbetalas under första halvåret av varje kalenderår,
icke skulle behöva utgivas under budgetåret 1933/1934.
Riksförsäkringsanstalten har därjämte överlämnat ett med hänsyn till de
föreslagna ändringarna upprättat förslag till ändrad lydelse av § 3 mom. 1
och 2 i uppbördsförordningen.
Den av riksförsäkringsanstalten föreslagna omläggningen av det nuvarande
systemet för arbetsgivarförteckningarnas upprättande synes mig ägnad att
bereda en säkrare grundval för debiteringen av försäkringsavgifterna än den
nu tillämpade och torde därför böra komma till stånd. Yad angår de av
reformen föranledda ändringarna i 1922 års uppbördsförordning, hava de
flesta länsstyrelser med hänsyn till de olägenheter, som för debiteringsförrättarna
skulle uppkomma genom att tiden för debiteringens verkställande
förkortades en månad, påyrkat, att den av riksförsäkringsanstalten ifrågasatta
utsträckningen av tiden för arbetsgivarförteckningarnas insändande
till debiteringsmyndigheterna — från utgången av juli månad till utgången
av augusti månad — skulle inskränkas till att i allmänhet avse tiden till
den 15 augusti. För tillgodoseende av de sålunda framställda önskemålen
har riksförsäkringsanstalten i sin skrivelse förklarat, att anstalten skulle utsända
förteckningarna successivt under augusti månad och i sådan ordning,
att varje debiteringsförrättare erhölle sina förteckningar inom den tid, som
av vederbörande länsstyrelse ansetts nödvändig. Alternativt ilar anstalten
också ifrågasatt, att detta skulle komma till uttryck i själva uppbördsförordningen.
I viss anslutning härtill vill jag för min del förorda, att bestämmelse
i förordningen meddelas, att förteckningen — frånsett Stockholm —
skall insändas före augusti månads utgång, dock att å landet och i stad,
där häradsskrivare!! verkställer debitering av utskylder till kronan, förteckningen,
i vad den angår minst halva antalet kommuner inom uppbördsdistriktet,
skall insändas före den 15 augusti. Emot en sådan precisering
av förslaget har riksförsäkringsanstalten, enligt vad jag under hand inhämtat
av ämbetsverkets chef, icke något att erinra. Anstalten är också beredd att
Departements
chefen.
10
Kungl. Majlis proposition nr 159.
1 fråga om städer med egna debiteringsförrättare utsända förteckningarna
successivt i enlighet med vad anstalten förklarat i sin förevarande framställning.
Emot den av riksförsäkringsanstalten föreslagna ändringen av § 3 mom.
2 i förordningen, varigenom anstalten skulle erhålla rätt att bestämma den
tid, då debiteringsförrättai-na hava att återsända förteckningarna till anstalten,
sedan de hållits tillgängliga för granskning i kommunerna, har jag icke
något att erinra. Syftet med förslaget är att möjliggöra ett senare insändande
än det som är medgivet enligt gällande bestämmelser.
Angående tiden för de föreslagna ändrade bestämmelsernas ikraftträdande
— enligt riksförsäkringsanstaltens hemställan omedelbart före mantalsskrivningen
nästa år eller den 1 november 1934 — är jag ense med anstalten.
Såsom riksförsäkringsanstalten yttrat synes det lämpligt, att även vid den
mantalsskrivning, som skall äga rum i slutet av innevarande år, uppgifter
rörande arbetsgivare i de hänseenden, varom stadgas i § 8 mom. 1 i mantalsskrivningsförordningen,
inhämtas och antecknas i mantalslängden, oaktat
några arbetsgivarförteckningar på grundval av dessa uppgifter icke skola
upprättas.
På sätt riksförsäkringsanstalten jämväl anmäldt kommer nyssnämnda
stadgande i mantalsskrivningsföroi''dningen i och med omläggningen av systemet
för arbetsgivarförteckningarnas upprättande att erhålla en annan
innebörd och tillämpning än hittills, i det att de berörda uppgifterna för
framtiden komma att avse samma år som mantalsskrivningen äger rum och
ej såsom med nuvarande system det följande året. Av skäl riksförsäkringsanstalten
anfört torde dock icke genomförandet av systemförändringen behöva
föranleda ändrad lydelse av stadgandet ifråga.
Då uppbördsförordningen såsom förut antytts tillkommit genom samfällt
beslut av Kungl. Majit och riksdagen, kräva de ifrågasatta ändringarna riksdagens
medverkan. Kiksförsäkringsanstaltens författningsförslag har undergått
den ändring, som erfordrats med anledning av den av mig föreslagna
jämkningen i ordningen för förteckningarnas insändande till debiteringsmyndigheterna.
Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med förut angivna
gunder upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av § 3 mont. 1 och
2 i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för
försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall
i arbete samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
ljMelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Åke Karlholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående förlag för understöd åt enskilda järnvägar. a2 i texten