Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående upphörd av avgifter'' för försäkringar i riksförsäkr ing sanstalt en jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

1933-02-24 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:159, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående upphörd av avgifter'' för försäkringar i riksförsäkr ing sanstalt en jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr loit.

1

Nr 159.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2

i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående

upphörd av avgifter'' för försäkringar i riksförsäkr

ing sanstalt en jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete; given Stockholms slott den 24 februari

1933.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2

i förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar

i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nothin.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 159—ISO.

390 33 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr löij.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 3 moni. 1 och 3 i förordningen den 31 mars

1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i

riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 1 oell 2 i förordningen den 31 mars

1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

§3.

Mom. 1. Biksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till Överståthållarämbetet,

i annan stad med magistrat till magistraten samt i stad

utan magistrat och å landet till härads skrivaren eller den, som eljest verkställer

debitering av utskylder till kronan, insända särskilt för varje uppbördsdistrikt

upprättad förteckning över de till distriktet hörande arbetsgivare,

av vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden.

Denna förteckning skall insändas, i Stockholm före den 15 juni

och eljest före augusti månads utgång; dock skall å landet och i stad, där

häradsskrivaren verkställer debitering av utskylder till kronan, förteckningen,

i vad den angår minst halva antalet kommuner inom uppbördsdistriktet,

insändas före den 15 augusti. Förteckningen bör angiva

1) den avgiftspliktiges — — — erlagd avgift.

Mom. 2. Sedan avgifterna antecknats i uppbördsboken, skola de i mom. 1

omförmälda förteckningarna, i vad de angå varje särskild kommun på landet,

före den 1 oktober av häradsskrivaren, vid bot av 3 kronor för varje överskjutande

dag, tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, som

har att under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, ej understigande

fjorton dagar, på lämpligt och därvid även tillkännagivet ställe hålla förteckningarna

de avgiftspliktiga tillhanda. Förteckningarna böra därefter

senast inom oktober månads utgång av ordföranden återsändas till häradsskrivaren,

som har att överlämna desamma till riksförsäkringsanstalten inom

tid, som av anstalten bestämmes.

I stad skola förteckningarna särskilt för varje uppbördsdistrikt i enahanda

ordning, i Stockholm genom överståthållarämbetets och i övriga städer

genom magistratens eller kommunalborgmästarens försorg, hållas de avgiftspliktiga

tillhanda och därefter till riksförsäkringsanstalten återställas inom

tid, som av anstalten bestämmes.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 november 1934.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 159.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 24 februari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet Nothin, anför

efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

Med skrivelse den 3 februari 1933 har riksförsäkringsanstalten framlagt

förslag till vissa ändringar i gällande bestämmelser angående uppbörd av

avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete. Syftet med framställningen är närmast att ernå

en tillförlitligare grund för debiteringen av vissa av dessa avgifter än den nuvarande.

Jag anhåller nu att få anmäla denna fråga.

Gällande regler i ämnet.

Enligt 15 och 16 §§ i lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i

arbete skall för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten erläggas dels en efter

försäkringstekniska grunder beräknad, för täckande av försäkringsrisken erforderlig

avgift och dels, såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna

för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet, en till 5 procent

av nämnda avgift bestämd tilläggsavgift. Beträffande tid och sätt för

erläggande av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten finnes i 19 §

i lagen ett stadgande av innehåll, att därom skall bestämmas av Konung

och riksdag.

Gällande bestämmelser i förevarande hänseende äro meddelade i förordningen

den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar

i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete med i denna förordning den 21 mars 1930 (nr 48) och den 17 juni

1932 (nr 276) vidtagna ändringar.

Enligt § 1 i förordningen skola dylika avgifter med vissa i § 2 stadgade

undantag uppbäras i samband med den allmänna kronouppbörden. Nämnda

undantag avse huvudsakligen avgifter för sådana försäkringar, vilka omfatta

arbetare i rörelse, företag eller annan verksamhet, vari i regel minst fem

arbetare användas. För uppbörden av avgifterna för sistberörda försäkringar

äro i förordningen särskilda bestämmelser meddelade. Riksförsäkringsanstaltens

framställning i ärendet avser emellertid endast de avgifter, som

skola uppbäras i samband med den allmänna kronouppbörden, d. v. s.

avgifter, som skola erläggas av de s. k. mindre arbetsgivarna eller arbetsgivare

med färre antal arbetare jin fem.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr lott.

Avgifterna ifråga upptagas å kronodebetsedlarna med ledning av de

upplysningar, som debiteringsförrättarna erhålla från riksförsäkringsanstalten.

För att kunna lämna vederbörliga uppgifter måste anstalten årligen skaffa

sig kännedom örn alla av olycksfallsförsäkringslagen omfattade arbetsgivare.

Fördenskull inhämtas regelbundet i samband med mantalsskrivningarna

upplysningar örn dylika arbetsgivare och av dem sysselsatt arbetskraft.

Enligt § 8 mom. 1 i förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning

skola anteckningar härom införas i mantalslängderna, och huvudsakligen

på grundval av dessa anteckningar upprättas av anstaltens mantalsombud

(i regel de ordinarie mantalsskrivningsförrättarna) s. k. arbetsgivarförteckningar

för anstaltens räkning. I dessa förteckningar, vilka bruka

insändas till anstalten omkring den 1 maj, påför anstalten av densamma

beräknade försäkringsavgifter för de arbetsgivare, vilka skola erlägga dylika

avgifter tillsammans med kronoutskylderna. Arbetet med avgifternas påförande

kan emellertid verkställas först efter hand som förteckningarna i

vissa andra avseenden fått undergå behandling, och först året efter det förteckningarna

inkommit till anstalten översändas desamma med däri påförda

avgifter till vederbörande debiteringsmyndigheter för avgifternas införande

i uppbördsboken.

De närmare bestämmelserna örn förteckningarnas insändande till debiteringsmyndiglieterna

innehållas i § 3 mom. 1 i 1922 års uppbörd sförordning.

Häri stadgas, att riksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till Överståthållarämbetet,

i annan stad med magistrat till magistraten samt i stad

utan magistrat och å landet till härads skrivaren eller den, som eljest verkställer

debitering av utskylder till kronan, insända särskilt för varje uppbördsdistrikt

upprättad förteckning över de till distriktet hörande arbetsgivare,

av vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden.

Förteckningen skall insändas, i Stockholm före den 15 juni och

eljest före juli månads utgång.

Sedan avgifterna antecknats i uppbördsboken, skola förteckningarna, i

vad de angå varje särskild kommun på landet — enligt § 3 mom. 2 i förordningen

— före den 1 oktober av häradsskrivaren tillställas vederbörande

kommunala myndighet för att under viss tid hållas de avgiftspliktiga tillhanda.

Härefter böra förteckningarna senast inom oktober månads utgång

återsändas till häradsskrivaren, som har att före december månads utgång

överlämna dem till riksförsäkringsanstalten. I stad skola förteckningarna i

enahanda ordning hallas de avgiftspliktiga tillhanda och därefter före december

månads utgång återställas till riksförsäkringsanstalten.

I förordningen meddelas icke bestämmelse örn det år, under vilket förteckningarna

skola insändas till debiteringsmyndiglieterna. Förut är emellertid

nämnt, att insändandet äger rum året efter det, under vilket förteck
ii

ingar na upprättats och inkommit till anstalten. Undantag härifrån gäller

dock beträffande de fyra största städerna, för vilka debitering och uppbörd

av avgifterna verkställas samma år, som förteckningarna inkommit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 150.

Riksfursäkt'' ing sanstaltens

framställning.

I sin förberörda skrivelse Ilar riksförsäkringsanstalten föreslagit dels sådan

ändring av § 3 mom. 1 i uppbördsförordningen, att den tid, inom vilken

anstalten bär att till debiteringsmyndiglieterna insända däri omförmälda förteckningar,

med undantag för Stockholm, framflyttas en månad, d. v. s. bestämmes

till före augusti månads utgång, dels ock den ändring av § 3

mom. 2 i förordningen, att åt anstalten överlåtes att bestämma den tid,

inom vilken förteckningarna, sedan de hållits de avgiftspliktiga tillhanda,

skola återställas till anstalten.

Ändring av § 3 mom. 1 i

uppbördsförordningen.

Rörande den föreslagna framflyttningen av tiden för förteckningarnas insändande

till debiteringsmyndiglieterna har riksförsäkringsanstalten till en

början redogjort för gällande ordning beträffande debiteringen av de försäkringsavgifter,

som uppbäras i samband nied kronouppbörden. Anstalten

har därvid framhållit, att förteckningarna, som på sätt nämnts bruka inkomma

till anstalten omkring den 1 maj, i allmänhet skola avse förhållandena

under det löpande året. Härefter bär anstalten anfört:

De försäkringsavgifter, som debiteras för ett visst år, äro i stort sett icke

grundade på kännedom örn de faktiska förhållandena under det året titan

endast på förhandsantaganden, vilka självfallet i stor utsträckning icke

komma att motsvaras av verkligheten. Denna svaghet i systemet är betänklig

särskilt ur synpunkten av arbetsgivarnas rätt att bliva påförda riktigt beräknade

avgifter, och detta så mycket mer som en mycket stor del av bär

ifrågavarande arbetsgivare icke torde kunna förutsättas själva förstå att bevaka

sina intressen i förevarande avseende eller ens räkna med, att så skulle

vara behövligt.

Med hänsyn härtill har riksförsäkringsanstalten funnit det synnerligen

angeläget att örn möjligt, för ernående av en säkrare och påtagligare grund

för avgiftsdebiteringen, få till stånd en omläggning av det nuvarande systemet

därhän, att arbetsgivarförteckningarna skulle genomgående avse -— och även

angivas avse — förhållandena under kalenderåret näst före det, under vilket

dessa förteckningar inkomma till anstalten. Härvid är emellertid att märka,

att en reform enbart i detta avseende skulle medföra den stora olägenheten,

att avståndet mellan det år, avgifterna avse, och tiden för deras erläggande

bleve ett år längre än enligt nuvarande system. Anstalten har därför, efter

samråd med sina mantalsombud, även undersökt möjligheterna för att debitera

och uttaga försäkringsavgifterna samma år, som förteckningarna inkomma.

Av verkställda utredningar rörande de arbetsorganisatoriska betingelserna

för ett sådant system har framgått, att detsamma, i vad på anstalten själv

ankommer, skulle kunna genomföras under förutsättning, dels att mantalsombuden

upprättade och till anstalten insände arbetsgivarförteckningarna

väsentligt tidigare iin hittills skett — vilket också dessa ombud på därom

framställd förfrågan i allmänhet förklarat icke möta hinder —- dels att den

tid, inom vilken förteckningarna med däri påförda avgifter skola översändas

till debiteringsmyndigheterna, bleve — med undantag för Stockholm, där

hittillsvarande bestämmelser skulle gälla — framflyttad en månad, d. v. s.

bestämdes till före augusti månads utgång.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Beträffande möjligheterna av den ifrågasatta framflyttningen av tiden för

förteckningarnas insändande till debiteringsmyndigheterna bär riksförsäkringsanstalten,

särskilt med hänsyn till den inverkan på debiteringsförrättarnas

arbetsordning, framflyttningen skulle medföra, begärt yttrande av

länsstyrelserna. Samtliga dessa hava även, efter hörande av respektive debiteringsförrättare,

inkommit till anstalten med yttrande. Angående innehållet

i yttrandena har anstalten — som vid sin skrivelse i ärendet fogat en utförligare

sammanfattning därav — lämnat följande redogörelse:

Medan tretton länsstyrelser inskränkt sig till att beröra endast de frågor,

över vilka anstalten uttryckligen begärt deras yttranden, hava de elva övriga

länsstyrelserna därjämte uttalat sig även rörande den ifrågasatta reformens

lämplighet ur principiell synpunkt.

Av sistnämnda .elva länsstyrelser hava tio, nämligen länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Ostergötlands, Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Göteborgs

och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län med framhållande

av en eller flera av de fördelar, som den ifrågasatta reformen skulle medföra,

_ uttalat sig till dess förmån, medan däremot länsstyrelsen i Örebro län

— visserligen utan att avstyrka reformens genomförande — dock synes betvivla,

att genom densamma en ändring till det bättre skulle inträda.

Beträffande framflyttning av den tid, inom vilken förteckningarna skola

av riksförsäkringsanstalten översändas till debiteringsmyndigheterna, hava

åtta länsstyrelser ansett sådan framflyttning kunna ske till före augusti månads

utgång, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Gotlands,

Blekinge, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Länsstyrelserna i Jönköpings och Jämtlands län hava funnit ifrågavarande

tid icke böra utsträckas längre än till och med den 20 augusti, länsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Hallands, Västerbottens

och Norrbottens län icke längre än till och med den 15 augusti och länsstyrelsen

i Kronobergs län icke längre än till och med den 10 augusti.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker varje framflyttning av berörda

tidpunkt.

Länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs och Värmlands län anse, att för städernas

vidkommande tiden bör kunna bestämmas till före augusti månads

utgång men för fögderierna bör begränsas till senast den 15 augusti.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län finna den förevarande

fragan beroende av, huruvida en av Sveriges häradsskrivareförening

Iros Kungl. Maj:t gjord framställning örn framflyttning av första uppbördsperiodens

början tili den 20 november vinner bifall. Förstnämnda länsstyrelse

anser sålunda, att, örn berörda framställning bifalles, den här ifrågavarande

tiden kan utsträckas till före augusti månads utgång, men att i motsatt

fall undantag bör göras för Göteborgs och Inlands fögderier och för deras

vidkommande tiden bestämmas till senast den 15 augusti. Sistnämnda länsstyrelse

(Örebro län) anser att, under förutsättning av bifall till nyssnämnda

framställning, ifrågavarande tid bör kunna utsträckas till före augusti månads

utgång, men att i motsatt fall (med undantag för några smärre städer) densamma

bör begränsas till senast den 20 augusti.

I anledning av de inhämtade yttrandena har riksförsäkringsanstalten vidare

anfört:

Med hänsyn till att endast vissa bland länsstyrelserna gjort några principuttalanden

i fråga örn den föreslagna systemförändringen, anser sig riksförsäkringsanstalten

icke böra underlåta att omnämna, att anstalten redan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159. «

tidigare förvissat sig örn att den uppfattning beträffande behovet och lämpligheten

av densamma, som anstalten för egen del hyser och i det föregående

närmare utvecklat, har stöd i en allmän opinion bland anstaltens

mantalsombud (i regel de ordinarie mantalsskrivnings- och debiteringsförrättarna),

av vilka de flesta under mångårig verksamhet i riksförsäkringsanstaltens

tjänst samlat betydande omedelbara erfarenheter örn det nuvarande

systemets verkningssätt. .

Såsom förut angivits, hava åtta länsstyrelser utan förbehåll anslutit sig

till riksförsäkringsanstaltens förslag örn utsträckning av tiden för arbetsgivarförteckningarnas

insändande till debiteringsmyndigheterna till »före

augusti månads utgång», under det att de övriga — med undantag av en

länsstyrelse, som i förevarande del helt avstyrkt förslaget — ansett en något

mindre utsträckning av tiden, i allmänhet till den 15 augusti, kunna äga

rum, för städerna i flera fall dock till utgången av augusti. Under sådana

förhållanden finner riksförsäkringsanstalten den ifrågasatta systemförändringen

kunna genomföras med tillämpning inom anstalten av en sådan arbetsplan,

att förteckningarna utsändas successivt under loppet av augusti månad,

i den mån de bliva färdigställda. Därvid skulle iakttagas att varje debiteringsförrättare

erhåller sina förteckningar inom sådan tid, som av vederbörande

länsstyrelse ansetts nödvändigt.

Därest i motiveringen till den ändring i uppbördsförordningen, som skulle

äga rum, angives, att insändandet bör ske enligt nyss angivna regler, synas

betänkligheter icke möta att i författningstexten endast stadga, att förteckning

skall insändas före augusti månads utgång.

För den händelse det emellertid anses erforderligt att i författningen angiva,

att förteckningarna böra successivt insändas, skulle detta kunna ske

genom att giva stadgandet följande lydelse: Förteckningarna skola insändas,

i Stockholm före den 15 juni och eljest under loppet av augusti månad efterhand

som de bliva färdigställda.

Riksförsäkringsanstalten har även till behandling upptagit frågan, örn ej

den föreslagna framflyttningen av tiden för förteckningarnas insändande till

debiteringsmyndigheterna borde kombineras med en liknande framflyttning

av den tid — före den 1 oktober — då enligt § 3 mom. 2 i uppbördsförordningen

förteckningarna, i vad de angå landskommunerna, skola av liäradsskrivarna

tillställas de kommunala myndigheterna för att hållas de avgiftspliktiga

tillhanda. Anstalten har härvid ifrågasatt, att en sådan kombination

möjligen skulle vara fördelaktig från debiteringsförrättarnas synpunkt.

Emellertid har anstalten, som jämväl låtit underställa nämnda fråga länsstyrelsernas

prövning, efter redogörelse för yttrandena i denna del, meddelat,

att anstalten av yttrandena erhållit den uppfattningen, att en framflyttning

av den tid, inom vilken förteckningarna skola tillställas de kommunala myndigheterna,

torde vara av ringa betydelse ur den synpunkt, ur vilken framflyttningen

av anstalten ifrågasatts, varför anstalten åtminstone föi närvarande

icke funne skäl framställa förslag därom.

Ändring av § 8 mom. 2 i uppbördsförordningen.

Angående den föreslagna ändringen i fråga örn tiden för förteckningarnas

återställande till riksförsäkringsanstalten har anstalten framhållit, att omläggningen

av systemet för förteckningarnas upprättande i enlighet med råd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majas proposition nr Idit.

som föreslagits medförde, att förteckningarna behövde disponeras av anstaltens

mantalsombud, vilka i regel voro debiteringsförrättarna, även under

tiden närmast efter årsskiftet. Tiden för återställandet till anstalten kunde

emellertid beliöva bliva olika i olika fall, varför det lämpligen torde böra

överlatas åt anstalten att bestämma den tid, inom vilken förteckningarna

skulle återställas till anstalten.

Andringarnas ikraftträdande m. m.

Beträffande ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna Ilai- riksförsäkringsanstalten

anfört:

Under förutsättning, att Kungl. Maj:t finner för gott framlägga proposition

i ämnet till 1933 ars riksdag och propositionen godkännes av riksdagen, kail

^ srgangen till det nya systemet ske först under år 1934. Förteckningarna

jör år 1933, som grunda sig på förhandsantaganden, äro nämligen upprättade

redan i början av år 1933. Förteckningarna för år 1934, som utarbetas

enligt det nya systemet, skola åter upprättas först omkring årsskiftet 1934—

1935. För ändamålet erforderliga uppgifter skola införskaffas vid den mantalsskrivning,

som äger rum i slutet av år 1934. I samband med den mantalsskrivning,

^ som äger rum 1933, skola alltså inga arbetsgivarförteckningar

upprättas. På grund av anförda omständigheter synes det lämpligast, att

författningsändringarna träda i kraft omedelbart före mantalsskrivningen

1934, förslagsvis den 1 november 1934.

I detta sammanhang har riksförsäkringsanstalten erinrat örn bestämmelsen

i § 8 mom. 1 i mantalsskrivningsförordningen, att i mantalslängden

skall för varje arbetsgivare, hos vilken i regel under året äro anställda högst

sju tjänare eller andra arbetare, utsättas i därför avsedda kolumner antalet

helårsarbetare ävensom den sammanlagda beräknade arbetstiden för övriga

arbetare; och har anstalten i fråga örn denna bestämmelse anfört:

De uppgifter, som enligt § 8 mom. 1 i mantalsskrivningsförordningen skola

för där åsyftade arbetsgivare inflyta i mantalslängden, äro avsedda att utgöra

grundval för de arbetsgivarförteckningar. som av riksförsäkringsanstaltens

mantalsombud upprättas för anstaltens räkning. Då, såsom förut framhållits,

i händelse av den föreslagna reformens genomförande några arbetsgivarförteckningar

icke skulle upprättas i samband med den mantalsskrivning, som

äger rum i slutet av år 1933, har anstalten haft under övervägande att framställa

förslag därom, att nyssnämnda föreskrift i mantalsskrivningsförordningen

icke skulle äga tillämpning vid mantalsskrivningen år 1933. Det

måste emellertid anses lämpligt och ändamålsenligt att även vid nu åsyftade

mantalsskrivning i vanlig ordning inhämta uppgifter av ifrågavarande slag

och anteckna dem i mantalslängden, för att vid mantalsskrivningen året

därpå kunna taga dessa uppgifter till utgångspunkt för den motsvarande

redovisning, som då skall verkställas. Då det ur denna synpunkt är för

anstalten önskvärt, att ifrågavarande skyldighet fullgöres även vid 1933 års

mantalsskrivning, har anstalten stannat vid att icke framställa något forsla^

i ämnet.

Riksförsäkringsanstalten har även påpekat, att nyss berörda bestämmelse

i § 8 mom. 1 i mantalsskrivningsförordningen i och med en omläggning av

systemet för upprättande av arbetsgivarförteckningarna komme att givas en

annan innebörd och tillämpning än hittills. De ifrågavarande uppgifterna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis proposition nr 1Ö0.

skulle nämligen för framtiden avse samma år som mantalsskrivningen ägde

rum, under det att de hittills avsett det följande året. Enligt riksförsäkringsanstaltens

mening torde emellertid icke genomförandet av ifrågavarande

systemförändring behöva föranleda ändrad lydelse av berörda bestämmelse.

Anstalten förutsatte nämligen, att mantalsskrivningsförrättarna, med vilka

anstalten i och genom mantalsombudsinstitutionen stöde i livlig kontakt,

komme att betrakta det såsom självklart att, i och med en omläggning av

systemet för upprättande av arbetsgivarförteckningar, även den primära

redovisningen i själva mantalslängderna skulle givas en motsvarande inriktning.

Riksförsäkringsanstalten har slutligen framhållit, att systemförändringen

skulle medföra en tillfällig besparing i anstaltens omkostnader för budgetåret

1933/1934 av omkring 75,000 kronor. Större delen av detta belopp eller

omkring 60,000 kronor skulle vinnas därigenom, att då arbetsgivarförteckningar

icke skulle upprättas under år 1934, det arvode till anstaltens mantalsombud,

som brukade utbetalas under första halvåret av varje kalenderår,

icke skulle behöva utgivas under budgetåret 1933/1934.

Riksförsäkringsanstalten har därjämte överlämnat ett med hänsyn till de

föreslagna ändringarna upprättat förslag till ändrad lydelse av § 3 mom. 1

och 2 i uppbördsförordningen.

Den av riksförsäkringsanstalten föreslagna omläggningen av det nuvarande

systemet för arbetsgivarförteckningarnas upprättande synes mig ägnad att

bereda en säkrare grundval för debiteringen av försäkringsavgifterna än den

nu tillämpade och torde därför böra komma till stånd. Yad angår de av

reformen föranledda ändringarna i 1922 års uppbördsförordning, hava de

flesta länsstyrelser med hänsyn till de olägenheter, som för debiteringsförrättarna

skulle uppkomma genom att tiden för debiteringens verkställande

förkortades en månad, påyrkat, att den av riksförsäkringsanstalten ifrågasatta

utsträckningen av tiden för arbetsgivarförteckningarnas insändande

till debiteringsmyndigheterna — från utgången av juli månad till utgången

av augusti månad — skulle inskränkas till att i allmänhet avse tiden till

den 15 augusti. För tillgodoseende av de sålunda framställda önskemålen

har riksförsäkringsanstalten i sin skrivelse förklarat, att anstalten skulle utsända

förteckningarna successivt under augusti månad och i sådan ordning,

att varje debiteringsförrättare erhölle sina förteckningar inom den tid, som

av vederbörande länsstyrelse ansetts nödvändig. Alternativt ilar anstalten

också ifrågasatt, att detta skulle komma till uttryck i själva uppbördsförordningen.

I viss anslutning härtill vill jag för min del förorda, att bestämmelse

i förordningen meddelas, att förteckningen — frånsett Stockholm —

skall insändas före augusti månads utgång, dock att å landet och i stad,

där häradsskrivare!! verkställer debitering av utskylder till kronan, förteckningen,

i vad den angår minst halva antalet kommuner inom uppbördsdistriktet,

skall insändas före den 15 augusti. Emot en sådan precisering

av förslaget har riksförsäkringsanstalten, enligt vad jag under hand inhämtat

av ämbetsverkets chef, icke något att erinra. Anstalten är också beredd att

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 159.

1 fråga om städer med egna debiteringsförrättare utsända förteckningarna

successivt i enlighet med vad anstalten förklarat i sin förevarande framställning.

Emot den av riksförsäkringsanstalten föreslagna ändringen av § 3 mom.

2 i förordningen, varigenom anstalten skulle erhålla rätt att bestämma den

tid, då debiteringsförrättai-na hava att återsända förteckningarna till anstalten,

sedan de hållits tillgängliga för granskning i kommunerna, har jag icke

något att erinra. Syftet med förslaget är att möjliggöra ett senare insändande

än det som är medgivet enligt gällande bestämmelser.

Angående tiden för de föreslagna ändrade bestämmelsernas ikraftträdande

— enligt riksförsäkringsanstaltens hemställan omedelbart före mantalsskrivningen

nästa år eller den 1 november 1934 — är jag ense med anstalten.

Såsom riksförsäkringsanstalten yttrat synes det lämpligt, att även vid den

mantalsskrivning, som skall äga rum i slutet av innevarande år, uppgifter

rörande arbetsgivare i de hänseenden, varom stadgas i § 8 mom. 1 i mantalsskrivningsförordningen,

inhämtas och antecknas i mantalslängden, oaktat

några arbetsgivarförteckningar på grundval av dessa uppgifter icke skola

upprättas.

På sätt riksförsäkringsanstalten jämväl anmäldt kommer nyssnämnda

stadgande i mantalsskrivningsföroi''dningen i och med omläggningen av systemet

för arbetsgivarförteckningarnas upprättande att erhålla en annan

innebörd och tillämpning än hittills, i det att de berörda uppgifterna för

framtiden komma att avse samma år som mantalsskrivningen äger rum och

ej såsom med nuvarande system det följande året. Av skäl riksförsäkringsanstalten

anfört torde dock icke genomförandet av systemförändringen behöva

föranleda ändrad lydelse av stadgandet ifråga.

Då uppbördsförordningen såsom förut antytts tillkommit genom samfällt

beslut av Kungl. Majit och riksdagen, kräva de ifrågasatta ändringarna riksdagens

medverkan. Kiksförsäkringsanstaltens författningsförslag har undergått

den ändring, som erfordrats med anledning av den av mig föreslagna

jämkningen i ordningen för förteckningarnas insändande till debiteringsmyndigheterna.

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med förut angivna

gunder upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av § 3 mont. 1 och

2 i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för

försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

ljMelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående förlag för understöd åt enskilda järnvägar. a2 i texten