Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321)

1933-01-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:16, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen

den 19 september 1929 (nr 321); given Stockholms

slott den 3 januari 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen

den 19 september 1929 (nr 321).

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 16.

2090 82

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 16.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 45 § i sinnessj lildagen den 19 september 1929

(nr 321).

Härigenom förordnas, att 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929

skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

45 §.

Har domaren — — — av rätten.

Emot domstols beslut, varigenom förordnats örn intagande å sinnessjukhus

av tilltalad, som befinner sig å fri fot, skall föras särskild klagan genom

besvär.

Har domstol under rättegången meddelat beslut, som i detta kapitel sägs,

gånge beslutet, där det ej är sådant, som i andra stycket avses, i verkställighet

ändå att det icke vunnit laga kraft.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 november 1932.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför efter gemensam beredning

med chefen för justitiedepartementet:

Fråga har väckts örn ändring av 45 § andra stycket i sinnessjuklagen

den 19 september 1929 (nr 321). Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.

6 kap. i sinnessjuklagen, omfattande §§ 41—50, innehåller särskilda

bestämmelser angående undersökning av tilltalade m. m. I 45 § andra

stycket stadgas sålunda: Angående särskild talan mot beslut, varigenom

domstol förordnat örn intagande å sinnessjukhus av tilltalad, som befinner

sig å fri fot, skall vad i lag finnes stadgat örn sådan talan mot beslut

angående häktande äga motsvarande tillämpning. Har domstol eljest under

rättegången meddelat beslut, som i detta kapitel sägs, gånge beslutet i verkställighet

ändå att det icke vunnit laga kraft.

Beträffande talan mot beslut örn häktande stadgas i rättegångsbalken,

bland annat, att örn någon är missnöjd med underrätts eller hovrätts beslut,

varigenom under rättegången förordnats örn hans häktande, stånde honom

fritt att över beslutet föra särskild klagan. Sådan klagan föres genom besvär.

I fråga örn tiden för besvärs anförande gäller, i motsats till vad beträffande

besvär över domstols beslut i allmänhet är stadgat, att talan mot

beslut örn någons häktande icke är inskränkt till viss tid.

Det förslag till lag om sinnessjuka och örn undersökning angående sinnesbeskaffenhet,

som av Kungl. Maj:t genom beslut den 24 november 1928

underställdes lagrådets granskning, upptog i 45 § bestämmelser örn klagorätt

m. m. i huvudsak motsvarande de nu gällande.

Till utveckling av dessa bestämmelser anförde föredragande departementschefen,

sedan han erinrat om att det av 1926 års sinnessjuksakkunniga avgivna

lagförslaget icke innehölle någon bestämmelse om att beslut av domstol

under rättegången finge särskilt överklagas, bland annat följande.

Då klagorätt — frånsett klagan över att genom visst beslut målet onödigt

uppehölles — ej heller medgåves genom annat lagbud, skulle särskild klagan

alltså icke kunna förekomma. Mot ett sådant resultat syntes intet vara att

Gällande

bestämmelser.

Förarbetena

till sinnessjuklagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 1 G.

erinra utom för det fall, att rätten förordnat om tvångsintagning av tilltalad,

som vistades å fri fot. I detta fall syntes däremot rätt till särskild talan böra

medgivas, liksom någon verkställighet av rättens beslut icke syntes böra äga

rum, förrän detsamma vunnit laga kraft. Övriga här ifrågavarande beslut

torde åter lämpligen böra, i den mån sådant kunde ifrågakomma, omedelbart

verkställas.

I det förslag till sinnessjuklag, som därefter förelädes 1929 års riksdag,

erhöll 45 § sin nuvarande lydelse. Enligt departementschefens anförande

vid propositionens avlåtande innebar därvid företagen ändring i lagrummets

lydelse endast en jämkning av redaktionell natur.

Justitie- I skrivelse den 31 augusti 1932 har riksdagens justitieombudsman framnen

i skrivelse ^ian i två under hans provning dragna ärenden haft anledning

den 31 augusti överväga, huruvida bestämmelserna i 45 § andra stycket i sinnessjuklagen

1932. kunde anses så tydliga, som nödigt vore. I båda fallen hade tilltalade, å

fri fot varande personer för undersökning intagits å sinnessjukhus utan att

förordnandet örn intagning vunnit laga kraft. I yttranden, som avgivits av

de för besluten ansvariga myndigheterna, hade bland annat framhållits, att

45 § i sinnessjuklagen avfattats på sådant sätt, att det måste anses ursäktligt,

örn man utan tillgång till motiven, som angåve vad lagstiftaren åsyftat, hade

svårt att utläsa den rätta innebörden av bestämmelserna.

Härefter har justitieombudsmannen anfört i huvudsak följande.

Till grund för myndigheternas klandrade beslut läge tydligen den tolkningen

av 45 § i sinnessjuklagen, att allt vad i lag funnes särskilt stadgat

angående talan mot beslut angående häktande skulle äga motsvarande tilllämpning

i fråga örn särskild talan mot beslut, varigenom domstol förordnat

örn intagande å sinnessjukhus av tilltalad, som befunne sig å fri fot, samt

att talan mot underrätts beslut av sistnämnda beskaffenhet alltså icke skulle

vara inskränkt till viss tid och beslutet icke kunna taga åt sig laga kraft.

En följd härav skulle vara, att beslutet skulle kunna omedelbart verkställas.

En sådan tolkning av bestämmelsen stöde emellertid i uppenbar strid mot

motiven till lagen. Vid bestämmelsens tillkomst betonades uttryckligen, att

domstols beslut örn tilltalads intagning å sinnessjukhus icke borde verkställas,

förrän det vunnit laga kraft. Härvid syntes lagstiftaren hava utgått

ifrån att den vanliga besvärstiden skulle tillämpas. Dessa lagstiftarens intentioner

hade dock ej kommit till tydligt uttryck i lagtexten. Lagrummets

avfattning gåve utrymme för tvekan örn dess rätta innebörd. Detta förhållande

framstode såsom särskilt betänkligt, då bestämmelsen i sin riktiga

■ tolkning innebure en ändring av förut gällande praxis. Före sinnessjuklagens

tillkomst hade nämligen beslut av ifrågavarande slag, som då meddelades

i administrativ ordning, ansetts kunna verkställas omedelbart utan

hinder av att beslutet icke vunnit laga kraft.

Efter erinran örn att han, med hänsyn till den oklarhet, som vidlådde

ifrågavarande bestämmelse, ävensom till vad de för verkställigheten ansvariga

myndigheterna i övrigt anfört i sina yttranden, ansett myndigheternas

förfarande icke vara av beskaffenhet att böra såsom tjänstefel beivras eller

påkalla vidare ingripande från hans sida, har justitieombudsmannen slutligen

anfört:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Då vad i ärendena förekommit utvisade, att den avfattning, 45 § i sinnessjuklagen

nu hade, vore ägnad att föranleda rättsosäkerhet, samt till förebyggande

därav ett förtydligande av bestämmelsen syntes påkallat, finge

justitieombudsmannen med stöd av den befogenhet, hans instruktion lämnade

honom, för Kungl. Majit framlägga förhållandet till den åtgärd, Kungl. Maj.t

kunde finna därav föranledas.

För undanröjande av den rättsosäkerhet, som på sätt riksdagens justitieombudsman

anmärkt uppkommit vid tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse,

har jag ansett mig böra föreslå ett tillägg till 45 § andra stycket

första punkten i sinnessjuklagen av innehall, att beträffande tiden för besvärs

anförande skall gälla vad örn besvär över domstols beslut i allmänhet

är stadgat. I övrigt skulle liksom hittills tillämpas samma regler som beträffande

särskild talan mot häktningsbeslut. Jag vill emellertid nämna, att

jag haft linder övervägande, huruvida icke, i stället för hänvisningen till bestämmelserna

om häktande, särskilda regler borde meddelas för klagan över

ifrågavarande beslut. Då en sådan anordning torde förutsätta ändring i

rättegångsbalken och ett förtydligande synts mig möjligt genom det förut

angivna tillägget, har jag dock stannat vid att allenast föreslå ett dylikt

tillägg- . , .

I samband med förevarande ändring hava ett par smärre jamkmngar vidtagits,

varjämte andra punkten som ett tredje stycke fogats till 45 §.

Departementschefen uppläser härefter ett inom socialdepartementet upprättat

förslag till lag örn ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den 19

september 1929 (nr 321) av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

B. Spångberg.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 16.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den

19 september 1929 (nr 321).

Härigenom förordnas, att 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929

skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

45 §.

Har domaren---av rätten.

Angående talan mot beslut, varigenom domstol förordnat örn intagande

å sinnessjukhus av tilltalad, som befinner sig å fri fot, skall vad i lag finnes

stadgat örn särskild talan mot beslut angående häktande äga motsvarande

tillämpning; dock skall beträffande tiden för besvärs anförande gälla vad

örn besvär över domstols beslut i allmänhet är stadgat.

Har domstol under rättegången meddelat beslut, som i detta kapitel sägs,

gånge beslutet, där det ej är sådant, som i andra stycket avses, i verkställighet

ändå att det icke vunnit laga kraft.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 16.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

30 december 1932.

Närvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillkandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 18 november 1932, hade

Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag

om ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsassessorn

Konrad Persson.

Lagrådet yttrade:

Mot en jämkning i lydelsen av 45 § sinnessjuklagen i det av departementschefen

angivna syftet har lagrådet intet att erinra.

Av remissprotokollet synes framgå att departementschefen finner det i

och för sig vara att föredraga, örn ändringen kunde verkställas sålunda att

i paragrafen meddelas direkta bestämmelser örn klagan över domstols beslut

.varigenom förordnats att tilltalad, som befinner sig å fri fot, skall intagas

på sinnessjukhus för undersökning av hans sinnesbeskaffenhet och behov

av vård. Lagrådet delar denna mening. Departementschefen har emellertid

ansett sig böra avstå från fullföljande av denna tanke av det skäl att dess

genomförande skulle betinga viss ändring i rättegångsbalken. Därvid lärer

åsyftas behovet av att i någon form stadga undantag från regeln i 16 kap.

14 § nämnda balk att särskild klagan ej är tillåten över annat av hovrätt

under rättegången meddelat beslut än de i lagrummet angivna. Det torde

dock förhålla sig så att 45 § sinnessjuklagen redan i sin nuvarande lydelse,

liksom i lydelsen enligt remissförslaget, i själva verket innehåller ett sådant

undantag utan att det ansetts behövligt att på den grund jämka lydelsen

av lagrummet i rättegångsbalken. Den anförda betänkligheten synes vid

sådant förhållande icke böra få stå i vägen för direkt stadgande örn den

ordning i vilken beslut av förevarande art skall överklagas. Därvid kan ju

för övrigt fogas en erinran om bestämmelsens egenskap att statuera ett

undantag från rättegångsbalkens regel.

Lagrådet hemställer att förslagets lagtext avfattas i enlighet med vad

sålunda förordats.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 16.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 30 december

1932 avgivna utlåtande över det den 18 november 1932 remitterade förslaget

till lag örn ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen samt anför:

Såsom framgår av lagrådets utlåtande har lagrådet ej haft något att

erinra mot en jämkning i lydelsen av 45 § i sinnessjuklagen i det av mig

angivna syftet. Beträffande bestämmelsens avfattning har lagrådet ansett

hinder icke föreligga, att i paragrafen meddelas direkta bestämmelser örn

klagan över ifrågavarande beslut, trots regeln i 16 kap. 14 § rättegångsbalken,

att särskild klagan ej är tillåten över annat av hovrätt meddelat beslut

än de i lagrummet angivna. Med hänsyn härtill har jag ansett det

föreslagna stadgandet böra omarbetas i anslutning till vad lagrådet hemställt.

Föredraganden uppläser härefter det i enlighet med hans anförande jämkade

lagförslaget samt hemställer, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Viking Nilsson.

Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr.

2090 32

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.