Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 16L

1933-01-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:164, Kungl. Maj:ts proposition nr 16L

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16L

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam

beredning nied chefen för justitiedepartementet och tillförordnade

chefen för socialdepartementet:

Den 24 oktober 1919 utfärdades lag örn arbetstiden å svenska fartyg

(nr 663) att, i enlighet med riksdagens beslut, gälla till och med den 31

december 1923.

Genom lagen den 29 juni 1923 (nr 290) angående fortsatt tillämpningav

nyssnämnda lag erhöll densamma med några mindre väsentliga ändringar

fortsatt giltighet till och med den 31 december 1926.

Sedan kommerskollegium anbefallts att verkställa utredning rörande

verkningarna av berörda lagstiftning samt till Kungl. Majit avgivit utlåtande

med förslag till sjöarbetstidslag in. m., vilket utlåtande åtföljts av

åtskilliga bilagor, bland andra ett sammandrag av uttalanden av skilda

sammanslutningar och personer rörande verkningarna av den då gällande

sjöarbetstidslagen, föreslog Kungl. Maj:t genom proposition, nr 81,

1926 års riksdag att antaga propositionen bilagt förslag till lag örn arbetstiden

å svenska fartyg (sjöarbetstidslag). Kungl. Maj:ts förslag avsåg

en definitiv reglering av sjöarbetstidslagstiftningen.

Andra lagutskottet, vilket behandlade propositionen, ansåg sig, under

framhållande att ifrågavarande lagstiftningsområde under den gångna

tiden visat sig vara i ovanligt hög grad svårt att bedöma samt att hänsynen

till de internationella förhållandena å detta område innebure en

maning att framgå med försiktighet, böra tillråda antagandet av en sjöarbetstidslagstiftning

å ännu en försöksperiod, förslagsvis fyra år.

Med bifall till andra lagutskottets hemställan i nu nämnda hänseende

och till vissa andra av utskottet gjorda förslag till mindre betydelsefulla

ändringar av saklig innebörd antog riksdagen, skrivelsen nr 220, för sin

del lag örn arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslag).

I enlighet härmed utfärdade Kungl. Majit den 13 juli 1926 (nr 398)

lag örn arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslag) att gälla från och

med den 1 januari 1927 lill och med den 31 december 1930. Samtidigt ut
-

Historik.

1919 års sjö

arbetstidslag.

1926 års sjö

arbetsk dslag

s. 4 Kontrollera mot PDF

1930 års lag

ang. fortsatt

giltighet av

1926 års sjöarbetstidslag.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

färdades av Kungl, Majit förordning (nr 399) med närmare föreskrifter

rörande tillämpningen av lagen med samma giltighetstid som denna.

Sedan Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium att verkställa och till

Kungl. Majit inkomma med en i nämnda, 1926 års riksdags skrivelse

begärd utredning rörande lämpligheten av ett i herr Eindleys motion,

nr 250, i första kammaren vid samma års riksdag framfört spörsmål, avseende

viss ändring av bestämmelserna i sjöarbetstidslagen, och med anledning

av att 1926 års sjöarbetstidslag skulle upphöra att gälla med utgången

av år 1930, upptogo kommerskollegium och socialstyrelsen till gemensam

behandling frågan örn lagens prolongering och avgåvo därutinnan

—• efter det samråd ägt runi med de av Kungl. Majit utsedda

s. k. sjöarbetstidssakkunniga, örn vilka förmäles i 4 § i tillämpningsförordningen

— den 19 februari 1930 gemensamt utlåtande.

I detta utlåtande beträffande vars närmare innehåll jag tillåter mig

att hänvisa till den i propositionen nr 242 till 1930 års riksdag

å sid. 7—9 och 10—12 intagna redogörelsen — framböllo ämbetsverken,

hurusom lagen, med hänsyn till åtskilliga framförda ändringsförslag,

i stor utsträckning syntes tarva revision, vilken emellertid med nöd\ändigbet

förutsatte en särskild utredning. En sådan utredning kunde

med visshet förutses komma att taga åtskillig tid i anspråk.

Vidare uttalade ämbetsverken i huvudsak följande:

i ragan örn astadkommande av en internationell reglering av sjöfolkets

arbetstid genom antagande av en allmän konvention i ämnet bade

upptagits av internationella arbetsorganisationen samt i oktober 1929

stått på dagordningen och behandlats vid internationella arbetskonferensens

trettonde session (sjöfartssession) i Genéve. Konferensen bade

funnit det önskvärt att inhämta regeringarnas mening angående frågan

örn ämnets internationella reglering medelst ett konventionsförslag. Konferensen

hade därjämte beslutat att underställa regeringarna ett stort

antal i sammanhang med nämnda fråga stående spörsmål. Ett frågeformulär

bade av internationella arbetsbyrån utsänts till vederbörande regeringar.

Ämbetsverken, som anmodats avgiva utlåtande i ärendet, koinme

ock att föranstalta örn särskild utredning rörande de skilda och mångskiftande

spörsmål, som återfunnes i frågeformuläret, och denna utredning

bomme med nödvändighet att sträcka sig över sjöarbetstidslagstiftmngens

bela område. Ämbetsverken funne sig böra särskilt framhålla,

att samtliga av förutnämnda sakkunniga framställda förslag till ändring

i sjöarbetstidslagen sammanhängde med i frågeformuläret förekommande

spörsmål.

I anslutning till vad ämbetsverken anfört därom, att omfattningen av

nyssberörda ändringsförslag i och för sig nödvändiggjorde en vidlyftig

utredning, funne ämbetsverken den lämpligaste åtgärden med avseende

å sjöarbetstidslagen vara någon tids förlängning av den gällande

lagen för beredande av tillfälle till verkställande av erforderlig utredning.

Då emellertid samtliga med en revision av lagen förbundna spörsmål på

aarmaste sammanhängde med den förestående internationella behandlingen

av ämnet, borde längden av en dylik prolongering bestämmas

så, att resultatet av internationella arbetskonferensens slutliga be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164. 5

slut kunde beaktas vid framläggande av förslag till revision av den svenska

lagen.

När frågan ånyo skulle uppföras på internationella arbetskonferensens

dagordning vore ännu icke definitivt bestämt. Emellertid torde man

kunna antaga, att konferensens beslut skulle föreligga vid tiden för 1933

års riksdag.

Ämbetsverken tillstyrkte därför, att åt 1926 års sjöarbetstidslag, med

viss ändring, varom ämbetsverken framlade förslag, förlänades fortsatt

giltighet under en tid av ytterligare tre år.

I avseende å frågan, huruvida skäl kunde anses vara för handen för

vidtagande av ändringar i lagen i samband med dess förlängning, anförde

ämbetsverken i huvudsak:

Ämbetsverken hade icke ansett sig för det dåvarande böra ingå på en

närmare prövning av de utav de sakkunniga väckta ändringsförslagen,

vilka i likhet med tidigare uppkomna men ej slutgiltigt lösta frågor enligt

ämbetsverkens mening borde behandlas i ett sammanhang vid den

tilltänkta revisionen. Ämbetsverken hade icke heller funnit skäl att

framlägga resultaten av den utredning, som verkställts i anledning av

den omförmälda motionen av herr Lindley. Emellertid tillstyrkte ämbetsverken

ändring av 9 § i lagen med hänsyn till viss praxis beträffande

arbete vid fartygs ankomst till eller avgång från hamn, varå uppmärksamheten

riktats efter tillkomsten av 1926 års lag och som finge

anses innebära olägenhet av sådan beskaffenhet, att åtgärder för dess

undanröjande borde vidtagas.

I proposition nr 242 till 1930 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att antaga bilagt förslag till lag angående fortsatt giltighet till

och med den 31 december 1933 av 1926 års sjöarbetstidslag. Detta lagförslag

innefattade jämväl den av kommerskollegium och socialstyrelsen ifrågasatta

ändringen.

På sätt av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över handelsärenden framgår, yttrade föredragande departementschefen

vid anmälan av ärendet, att då frågan örn en internationell reglering

av sjöarbetstidsspörsmålet inom en så nära framtid kunde tänkas

vinna sin lösning, till vilken givetvis den nationella lagstiftningen måste

taga hänsyn, eller örn en lösning icke komme till stånd, i varje fall erfarenheter

och rön från det internationella arbetet kunde vara att beakta

för vårt lagarbete å området, det icke torde vara ändamålsenligt att just

då antaga en definitiv sjöarbetstidslag.

Andra lagutskottet, som till behandling förehade denna proposition

jämte två i anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 319 i

första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 527 i andra kammaren av

herr Hansson m. fl., hemställde örn antagande av propositionen, därvid

utskottet uttalade, bland annat, att utskottet icke kunnat underlåta att

fästa stort avseende vid de skäl, som anförts till stöd för åtgärden att

nu allenast förlänga den provisoriska lagstiftningen för ytterligare en

treårsperiod.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Uppdrag åt

kommerskollegium

och

socialsty rehen

att verkställa

viss utredning.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Sedan berörda förslag av riksdagen under åberopande av andra lagutskottets

utlåtande antagits (skrivelse nr 227), utfärdade Kungl. Majit

den 13 juni 1930 lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 192G

om arbetstiden å svenska fartyg. Enligt den nya lagen erhöll 1926 års

lag, nied ändrad lydelse av 9 § och slutbestämmelserna i lagen, fortsatt

tillämpning till och med den 31 december 1933. Genom kungörelse den

7 november 1930 utsträcktes giltigheten av förordningen den 13 juli 1926

med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av sjöarbetstidslagen

under samma tid som lagen.

Samtidigt med den nya lagens utfärdande uppdrog Kungl. Majit åt

kommerskollegium och socialstyrelsen gemensamt att verkställa utredning

rörande de erinringar och ändringsförslag, som framställts eller

under utredningens gång kunde komma att framställas i fråga örn sjöarbetstidslagen,

varvid jämväl borde tagas i övervägande de förslag,

som innefattades i de förutnämnda motionerna vid 1930 års riksdag, ävensom

att till Kungl. Majit inkomma med berörda utredning jämte det förslag,

vartill densamma kunde föranleda.

Genom remiss den 13 januari 1933 har Kungl. Majit därefter anbefallt

ämbetsverken att vid fullgörande av nyssnämnda uppdrag taga under

övervägande en av Göteborgs 3ie maskinist- och eldarefackförening gjord

framställning örn reglering av arbetstiden för besättningen å bogserfartyg

med en nettodräktighet under 20 ton.

I gemensamt utlåtande av den 25 januari 1933 hava kommerskollegium

och socialstyrelsen till en början upptagit frågan örn sjöarbetstidslagstiftningens

fortsatta bestånd och i sådant avseende föreslagit provisorisk

förlängning av 1926 års sjöarbetstidslag för ytterligare tre år. Som motivering

för detta förslag hava ämbetsverken anfört följande:

Efter uppdragets emottagande igångsattes den anbefallda utredningen

i anslutning till undersökningar, som av ämbetsverken redan tidigare

igångsatts i anledning av förut framkomna förslag och yrkanden rörande

sjöarbetstidslagen. Samråd med de av Kungl. Majit utsedda s. k. sjöarbetstidssakkunniga

ägde härvid rum, och vissa av de sakkunniga inkommo

senare med ytterligare förslag i ämnet. Dessa jämte övriga föreliggande

frågor gjordes därefter i mars 1931 till föremål för preliminär beredning

vid ett antal sammanträden med representanter för ämbetsverken.

Vid denna tid utsändes från internationella arbetsbyrån i Genéve

en s. k, blå bok, innefattande förslag till konvention rörande sjöarbetstiden,

som då antogs komma att under året behandlas av internationella

arbetsorganisationen. I anledning härav verkställdes utredningar rörande

konventionsförslagets innebörd för den svenska rederinäringens vidkommande.

Med hänsyn till hela utredningens beroende av de internationella

frågornas utveckling hade densamma skett i nära anslutning till

det av den internationella arbetsorganisationen bedrivna arbetet på området.

Så torde även varit avsett vid uppdragets lämnande.

Nämnda organisations verksamhet hade visserligen resulterat bland

annat i ett preliminärt förslag till konvention örn reglering av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maurts proposition nr 164.

7

arbetstiden. Organisationens fortsatta behandling av detta förslag

blev emellertid uppskjuten. En beslutad expertkonferens, vid vilken

bland andra Sverige skulle varit representerat, kom aldrig till stånd.

I oktober 1931 beslöt arbetsbyråns styrelse, att ett åt sjöfartsfrågor

uteslutande ägnat sammanträde av internationella arbetskonferensen

skulle äga rum under år 1933, å vilket sammanträde det var avsett

att upptaga konventionsförslaget till slutlig behandling. När nämnda

styrelse i april 1932 fastställde organisationens budget för år 1933, upptogs

emellertid icke något anslag i budgeten för berörda sammanträde*

Vid sådant förhållande torde man knappast hava att räkna med ltonventionsförslagets

återupptagande till behandling i Genéve förrän tidigast

under år 1934.

Det avbrott i det internationella arbetet, som sålunda ägt rum, hade

givetvis återverkat på den av ämbetsverken igångsatta utredningen.

Denna hade såsom redan berörts och i samförstånd med förutvarande chefen

för handelsdepartementet varit nära anknuten till berörda arbete.

Utredningens fullföljande hade för den skull måst uppskjutas i samma

mån som det internationella arbetet, på det att vederbörlig hänsyn måtte

kunna tagas till det resultat, vartill arbetsorganisationens åtgärder kunde

leda. Under sådana förhållanden hade det ännu ej varit möjligt att

slutföra utredningen.

Liksom vid avlåtandet av sin skrivelse den 19 februari 1930 ansåge ämbetsverken,

att en revision av den svenska sjöarbetstidslagstiftningen

borde ske såvitt möjligt med beaktande av det resultat, till vilket arbetet

på åstadkommande av en internationell reglering av hithörande frågor

kunde komma att leda. Det syntes ämbetsverken för den skull riktigast,

att giltighetstiden för sjöarbetstidslagen ytterligare förlängdes åtminstone

i avvaktan på vad som kunde ske på det internationella området

under år 1934. Därest ett definitivt konventionsförslag då komme till

stånd, torde det kunna beräknas bliva behandlat i riksdagen under år

1935. För att bereda tid till konventionsförslagets vederbörliga beaktande

i svensk lagstiftning oell till riksdagsbehandling av ett blivande

lagförslag torde förlängningen av de nuvarande författningarnas giltighetstid

böra omfatta jämväl år 1936.

Ämbetsverken hava därefter upptagit till behandling frågan, huruvida

skäl kunde anses vara för handen för vidtagande av ändringar i

lagen i samband med dess förlängning. I avseende härå hava ämbetsverken

uttalat sig sålunda:

För den händelse att en förlängning av lagen komme till stånd, vilken

förlängning liksom den år 1930 verkställda allenast skulle omfatta en

tid av tre år, syntes det ämbetsverken icke skäl att nu ifrågasätta några

ändringar i lagen. De mest påtalade sakliga bristerna hade ju vunnit

visst beaktande vid 1930 års prolongering-. Det i remissen av den 13 januari

1933 omhandlade yrkandet av Göteborgs 3:dje maskinist- och eldarefackförening

hade i huvudsak samma syfte som motionen nr 370 i andra

kammaren vid 1932 års riksdag, vilken motion icke föranledde någon riksdagens

skrivelse. Förutom detta yrkande förelåge visserligen flera ändringsförslag,

vilka framlagts i ovanberörda motioner vid 1930 års riksdag

och vid frågans behandling hos ämbetsverken. De senare förslagen,

som härledde sig från sinsemellan motsatta intressegrupper, ginge emellertid,

såsom kunnat förväntas, i vitt skilda riktningar. Att nu, innan den

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
ckefen.

8 Kunell. Maj:t.s proposition nr 164.

internationella situationen kunde närmare överblickas oell den inom ämbetsverken

pågående utredningen slutförts, vidtaga några författningsändringar

på grundval av ifrågavarande yrkande och förslag torde i och

för sig icke vara tillrådligt. Därtill bomme i vissa fall. att ett förverkligande

av de framställda önskemålen torde komma att belasta rederinäringen

med ytterligare kostnader, vilka under rådande depressionstider

kunde bliva nog så kännbara samt måhända föranleda ökad uppläggnmg

av fartyg med åtföljande ytterligare arbetslöshet bland sjöfolket.

Då det i ämbetsverkens förevarande skrivelse ej vore fråga örn några

ändringar, i sjöarbetstidslagen utan endast örn dess förlängning i nu befintligt

skick, hade ämbetsverken icke ansett erforderligt att rörande skrivelsens

innehåll samråda med omförmälda sjöarbetstidssakkunniga.

Da riksdagen ar 1930 fattade beslut örn en provisorisk förlängning av

gällande sjöarbetstidslag, skedde detta — såsom framgår av riksdagens

skrivelse nr 227, jämförd med andra lagutskottets utlåtande i ärendet —

under förutsättning att en i propositionen omnämnd utredning rörande de

å ifrågavarande område framställda erinringarna och ändringsförslagen

skyndsamt igångsattes, därvid jämväl de i de båda förutnämnda motionerna

nr 319 och 527 innefattade förslagen skulle bliva föremål för

övervägande. Av den av mig nu lämnade redogörelsen framgår, att

Kungl. Majit samma år uppdrog åt kommerskollegium och socialstyrelsen

att verkställa en sådan utredning samt till Kungl. Majit inkomma därmed

jämte det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I sitt med anledning därav avgivna utlåtande hava ämbetsverken omtalat,

att de efter uppdragets mottagande igångsatt den anbefallda utredningen

men att densamma, med hänsyn till det av den internationella arbetsorganisationen

bedrivna arbetet på området, icke kunnat slutföras

utan kommit att vila i avvaktan på de resultat, vartill nämnda organisations

beslut kunde föranleda.

Det är beklagligt, att denna fråga, som är av så utomordentligt stor betydelse

för vår sjöfartsnäring och inom densamma anställda, icke, såsom

man tydligen utgick från vid 1930 års riksdag, under den förlängda provisorietiden

kunnat föras fram till ett sådant läge, att det nu vore möjligt

att få till stånd en definitiv reglering av lagstiftningen å området. De erfarenheter,

som vunnits under denna lagstiftnings giltighetstid, torde

giva tillräckligt underlag för den revision, som vid en sådan reglering

bör komma till stånd. Självklart har den internationella handläggningen

av förevarande fråga det största intresse även ur svensk synpunkt. Den

får emellertid icke vara ett hinder för vidtagandet snarast möjligt av de

förändringar i den svenska lagstiftningen, som befinnas påkallade av redan

vunna erfarenheter. Det är heller icke någon anledning befara, att

en förbättrad sjöarbetstidslag skulle vålla några svårigheter för anslutning

från svensk sida till en eventuell internationell konvention. Emellertid

synes det mig icke lämpligt att framlägga förslag till en revision

innan den med anledning av riksdagens skrivelse igångsatta utredningen

slutförts. Denna utredning bör därför med det snaraste fullföljas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 164.

9

I avvaktan på resultatet av utredningen, som jag förutsätter kunna

slutföras så tidigt under innevarande år, att frågan efter erforderliga

remisser och lagrådets hörande skall kunna föreläggas nästa riksdag, finner

jag mig böra förorda, att åt den nu gällande sjöarbetstidslagen förlänas

förlängd provisorisk giltighet till och med 1934 års utgång.

Departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med förestående anförande

avfattat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

13 juli 1926 (nr 398) om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen),

vilket förslag är bilagt detta protokoll, samt hemställer, att lagrådets yttrande

över förslaget mätte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

linning till riksdagens protokoll 11)3?,.

1 sami

Nr U>''i.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 164.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om

arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).

Härigenom förordnas, att lagen den 13 juli 1926 om arbetstiden å svenska

fartyg (sjöarbetstidslagen), vilken lag, med ändrad lydelse av 9 § och av

slutbestämmelserna i lagen, enligt lagen den 13 juni 1930 (nr 218) gäller

till och med den 31 december 1933, skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda

dag till och med den 31 december 1934; dock att från och med den

1 januari 1934 slutbestämmelserna i lagen skola lyda sålunda:

Beträffande sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

som avses i 21—24 §§, ävensom i fråga örn domstol i tvistemål, som bör

bedömas efter denna lag, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla

även efter den 31 december 1934.

Eftergift, som med stöd av lagen den 24 oktober 1919 örn arbetstiden å

svenska fartyg beviljats utan begränsning till viss tid, skall, i den mån

vederbörande myndighet ej annorlunda bestämmer, fortfarande tillsvidare

äga giltighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 164.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 februari

1933.

Närvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över kandelsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 27 januari

1933, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398)

om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. expeditionschefen Gösta Engzell.

Lagrådet lämnade förslaget utan annan erinran än att ny lydelse av

slutbestämmelserna syntes lämpligen kunna ersättas med ett tillägg till

förordnandet örn lagens fortsatta giltighet, av innehåll motsvarande de

föreslagna slutbestämmelsernas första stycke.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 164.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott

dea 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet och tillförordnade

chefen för socialdepartementet lagrådets den 20 februari 1933 avgivna

utlåtande över det den 27 januari 1933 till lagrådet remitterade förslaget

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om

arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).

Efter redogörelse för utlåtandet hemställer departementschefen, att förslaget

måtte, sedan detsamma jämkats i enlighet med lagrådets erinran,

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

N. Tolstoy.

330391. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1933:14 Utlåtande i anledning av väckt motion om fastställande av vissa bestämmelser avseende ändringar i eller tillägg till gällande lagstiftning rörande sjöfarten. s. 2 i texten