Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

1933-02-24 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:173, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 173.

1

Nr 173.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908

(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper; given Stockholms slott den 24 februari 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Rihanfl tili ri hail aflena protokoll 1933.

1 sami

Nr 173.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 173.

Förslag

till

förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 6 november

1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper. ’

Härigenom förordnas, att 9, 13, 15 och 17 §§ förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

skola, 9, 13 och 15 §§ i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse

ävensom att i nämnda förordning skall efter 13 § införas en ny paragraf,

betecknad 14 §, av den lydelse nedan sägs:

9 §.

Tillsyn över —--- bank- och fondinspektionen.

Bolag, förening eller enskild person, som, utan att vara fondkommissionär,

ämnar driva rörelse med fondpapper, skall därom, innan rörelse

av sådant slag börjas, göra anmälan till bank- och fondinspektionen.

13 §.

Har någon — — — fem kronor.

Den, som bryter mot de i 4 § 1 eller 5 morn., 5 § eller 7 § 1 eller 3

mom. meddelade ordningsföreskrifter, straffes, där ej i 12 § annan påföljd

blivit för förseelsen utsatt, med böter, högst trehundra kronor.

14 §.

Försummas anmälan, som i 9 § andra stycket föreskrives, straffes den

försumlige med dagsböter.

15 §.

De i 12, 13 och 14 §§ omförmälda förseelser åtalas av allmän åklagare

vid allmän domstol.

Varder kontrahent — — — avseende ålegat.

17 $.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller hälften åklagaren

och hälften kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften av

åklagarens andel. Ej må dock i något fall åklagares eller angivares andel

utgå med högre belopp än 500 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1933. Anmälan, sorn i 9 §

andra stycket sägs, skall av fondhandlare, som, utan att vara fondkommissionär,

redan vid ikraftträdandet av denna förordning driver rörelse

med fondpapper, vid påföljd, som i 14 § angives, göras inom en månad

efter nämnda tidpunkt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 173.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler bank- och

fondinspektionens i skrivelse den 30 januari 1933 gjorda framställning

örn vidtagande av vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908

(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

i syfte att åstadkomma ökad effektivitet åt kontrollen å förordningens

efterlevande såvitt angår sådana fondhandlare som icke äro fondkommissionärer,

samt anför därvid:

I 10 § fondstämpelförordningen enligt dess ursprungliga lydelse var

tillsynen över förordningens efterlevnad lagd i händerna på Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna. Beträffande den yrkesmässigt bedrivna

handeln med fondpapper utövades denna tillsyn genom särskilda av nämnda

myndigheter utsedda tillsyningsman. I syfte att bereda tillsyningsmyndigheterna

kännedom örn utövarna av dylik handel stadgades i 9 § i förordningen,

att bolag, förening eller enskild person, som, i eller utan samband

med annan rörelse eller näring, ämnade driva handel med fondpapper vare

sig för egen räkning eller i kommission, skulle därom, innan handel av

sådant slag börjades, göra särskild anmälan hos Överståthållarämbetet

eller vederbörande länsstyrelse.

Efter det genom lagen den 16 maj 1919 örn fondkommissionsrörelse och

fondbörsverksamhet tillsynen över fondkommissionärer överlämnats till

bank- och fondinspektionen, avgav inspektionen av given anledning den

3 december 1920 förslag om en centralisering till inspektionen av tillsynen

över fondstämpelförordningens efterlevnad. Detta förslag avsåg

emellertid allenast kontroll över fondstämpelavgiftens utgörande i sådana

fall, där fondaffärerna avslutats med fondkommissionär såsom mellanhand.

Spörsmålet om kontroll över stämpelbeläggningen ifråga om affärer mellan

enskilda utan dylik mellanhand skulle enligt den av inspektionen ifrågasatta

anordningen icke bliva löst, men inspektionen framhöll, att det

övervägande flertalet affärer i värdepapper gjordes via fondkommissionär

och att allenast en mycket ringa del av i landet avslutade dylika affärer

därför skulle komma utanför den skärpta kontrollen.

När inspektionens förslag den 25 februari 1921 föredrogs inför Kungl.

Majit, tillstyrktes detsamma av chefen för finansdepartementet, som därvid

underströk, att förslaget uteslutande avsåg tillsyn över att förordningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 173.

bleve av fondkommissionär efterlevd. Det förslag: till författning i ämnet,

som departementschefen låtit utarbeta och som med proposition nyssnämnda

dag, nr 232, förelädes riksdagen, blev av riksdagen godkänt och

förordning i ämnet utfärdades den 7 juli 1921 (nr 396).

Nämnda förordning erhöll emellertid en avfattning, som angav en större

räckvidd för den tillämnade tillsynen än inspektionens förslag avsåg. 1

en huvudbestämmelse i 9 §> angavs till en början generellt, att tillsynen

över efterlevnaden av de i fondstämpelförordningen givna föreskrifterna

skulle tillkomma bank- och fondinspektionen. Skyldighet att inom tre

månader efter utgången av varje kalenderkvartal till inspektionen för

granskning insända blankettböcker med tillhörande exemplar av upprättade

avräkningsnotor och viss påföljd för underlåtenhet att fullgöra

denna skyldighet föreskrevs vidare i 10 och 11 §§ för fondhandlare, varmed

i förordningens dåvarande lydelse förstods solidariskt bankbolag, bankaktiebolag

och fondmäklare ävensom annan, som drev sådan rörelse med

fondpapper, att han på grund därav vore pliktig att föra handelsböcker.

Med fondhandlare avsågs sålunda icke blott sådan yrkesutövare, som

enligt fondkommissionslagen vore fondkommissionär, utan även varje

annan, som yrkesmässigt för egen räkning dreve handel med fondpapper.

Den tidigare förekommande bestämmelsen örn skyldighet för utövare av

fondhandel att till Överståthållarämbetet eller vederbörande länsstyrelse

göra anmälan örn sin yrkesutövning uteslöts emellertid ur författningen

utan att ersättas av någon föreskrift örn anmälningsskyldighet till inspektionen

såsom den nya tillsynsmyndigheten. Samtidigt förklarades 14 §,

innefattande straffbestämmelse för försummelse att fullgöra nämnda anmälningsskyldighet,

skola upphöra att gälla.

Den förut angivna innebörden av tillsynsbestämmelserna har än tydligare

framhävts genom en år 1925 vidtagen ändring i fondstämpelförordningen.

I en av bankinspektören den 16 januari 1925 till chefen för

finansdepartementet avgiven promemoria hade framhållits, att vissa i förordningen

förekommande bestämmelser, vilka formellt gällde fondhandlare

i allmänhet men vilka reellt varit avsedda att träffa allenast den som

yrkesmässigt utövade kommissionsrörelse med fondpapper, efter tillkomsten

av fondkommissionslagen, enligt vilken kommissionsrörelse med

fondpapper var förbehållen fondkommissionär, kommit att avse även fondhandlare,

vilken icke vore fondkommissionär. Därför föreslogs, att den

särställning, som i förordningen givits fondhandlare, måtte förbehållas

fondkommissionärer genom förändring av förordningens bestämmelser på

sådant sätt, att på förekommande ställen »fondhandlare» utbyttes mot

»fondkommissionär». Samtidigt framhölls i promemorian, att genom en

dylik ändring bland annat kontrollföreskrifterna i 10 och 11 §§ icke skulle

få tillämpning å annan fondhandlare än fondkommissionär. Därest det

emellertid skulle anses önskvärt, att den fria fondhandeln fortfarande vore

underställd berörda kontrollföreskrifter — något som emellertid syntes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

vara av illusoriskt värde, enär tillsynsmyndigheten allenast i sällsynta

undantagsfall kunde få kännedom om förekomsten av dylik fondhandel —

syntes det förut angivna syftet kunna i övriga delar vinnas genom en

närmare utformad bestämmelse, enligt vilken med fondhandlare skulle i

förordningen förstås fondkommissionär, dock att vad i bland annat 10

och 11 §>§ stadgades skulle gälla jämväl annan, som dreve rörelse genom

köp och försäljning eller byte av fondpapper på sådant sätt, att han på

grund därav vore pliktig föra handelsböcker. När promemorian den 20

februari 1925 föredrogs inför Kungl. Majit, anslöt sig chefen för finansdepartementet

till huvudsyftemålet med promemorian men framhöll tillika,

att det icke vore lämpligt, att det allmänna avhände sig den möjlighet

till kontroll över den fria fondhandeln, såvitt avsåge efterlevnaden av

fondstämpelförordningen, som föreskrifterna i bland annat 10 och 11 §§ i

samma förordning kunde bereda. Departementschefen förordade därför en

bestämmelse i huvudsaklig anslutning till vad i promemorian alternativt

ifrågasatts. Ett förslag i enlighet härmed överlämnades med proposition,

nr 98, till 1925 års riksdag och blev av riksdagen oförändrat godkänt,

varefter den nya bestämmelsen genom förordning den 8 maj 1925 (nr 123),

infördes i 3 § 1 mom. sista stycket i fondstämpelförordningen. Enligt

denna bestämmelse, vilken alltjämt är oförändrat gällande, skall i fondstämpelförordningen

med fondhandlare förstås den som enligt lagen örn

fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet är att anse såsom fondkommissionär.

Vid tillämpning av vad i bland annat 10 och 11 §§ stadgas

skall dock under fondhandlare inbegripas jämväl den, som, utan att vara

fondkommissionär, driver sådan rörelse med fondpapper, att han på grund

därav är pliktig föra handelsböcker
I

sin nu ifrågavarande skrivelse har bank- och fondinspektionen, efter

en redogörelse för de nu gällande bestämmelserna i ämnet och deras tillkomst,

anfört följande:

»Av vad sålunda anförts framgår, att tillsynen över fondstämpelförorduingens

efterlevnad generellt tillkommer bank- och fondinspektionen. Skyldighet

att till inspektionen insända avräkningsnotor för granskning åligger

såväl fondkommissionär som en var annan vilken, utan att vara fondkommissionär,

driver yrkesmässig handel med fondpapper. Någon motsvarande

skyldighet för den som, utan att det sker yrkesmässigt, köper, säljer eller

byter fondpapper, förefinnes däremot icke.

'' Hittills hava i huvudsak allenast fondkommissionärer insänt sina avräkningsnotor

till inspektionen för vederbörlig granskning. Dessa stå jämlikt

fondkommissionslagen under inspektionens tillsyn och inspektionen äger

därigenom möjlighet att kontrollera, att de fullgöra sin skyldighet i detta

hänseende. Från andra utövare av fondhandel har inspektionen däremot

allenast i undantagsfall emottagit avräkningsnotor för granskning, och där

så skett, har det uteslutande gällt yrkesutövare i Stockholm. För inspektionen

ställer det sig givetvis svårt att beträffande dylika yrkesmässiga utövare

av fondhandel kunna åstadkomma större effektivitet åt fondstämpelförordningens

tillsynsbestämmelser, ty inspektionen saknar i allmänhet kunne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

dom om, huruvida vederbörande näringsutövare bedriver yrkesmässig fondhandel,

och i varje fall lärer inspektionen endast i sällsynta undantagsfall

kunna bereda sig tillgång till nödigt material för att, på sätt i 11 § i förordningen

stadgas, till rätten göra framställning örn åläggande för yrkesutövaren

att vid vite fullgöra sin skyldighet.

Inspektionen anser sig här böra framhålla, att i den mån de nu åsyftade

fondhandlarna driva sin verksamhet med anlitande av fondkommissionär

såsom mellanhand eller motpart, vederbörande fång i stämpelhänseende

kommer under inspektionens tillsyn hos fondkommissionären. Det är därför

här allenast fråga örn fondhandel i den del densamma äger rum utan anlitande

av fondkommissionär.

Då emellertid utan tvivel fondhandel av sistnämnda slag förekommer i

viss omfattning, är det önskvärt, att åtgärder vidtagas för att skänka större

effektivitet åt fondstämpelförordningens stadganden örn tillsyn, så att tillsynen,

på sätt avsetts, verkligen träffar alla yrkesutövare.

En utväg i detta hänseende synes vara att återinföra skyldighet för fondhandlare,

som icke är fondkommissionär, att före påbörjandet av dylik handel

göra anmälan därom till offentlig myndighet. Då tillsynen numera är helt

koncentrerad till bank- och fondinspektionen, synes det vara lämpligt, att

anmälan skedde till inspektionen. För fondhandlare, vilka vid utfärdandet

av en föreskrift i nämnda hänseende redan bedriver sin rörelse, borde i en

övergångsbestämmelse stadgas skyldighet att inom viss tid, förslagsvis en

månad efter nämnda tidpunkt, verkställa liknande anmälan. I likhet med

vad som var fallet i fondstämpelförordningen i dess ursprungliga lydelse

synes försummelse att fullgöra föreskriven anmälan böra beläggas med straff.

Straffbestämmelsen synes kunna införas såsom 14 §, vilken paragraf i förordningens

ursprungliga lydelse, såsom förut nämnts, enligt förklaring i förordningen

den 7 juli 1921 upphört att gälla.

Den ifrågasatta anordningen synes lämpligen böra träda i tillämpning

den 1 juni 1933, varigenom avräkningsnotor upprättade under innevarande

års andra kvartal skulle komma under inspektionens granskning.»

Den centralisering till bank- och fondinspektionen av kontrollen över

fondstämpelförordningens efterlevnad, som vidtogs år 1921, har visat sig

vara ändamålsenlig, såvitt angar sådana fall av köp och byte av fondpapper,

där fondkommissionär varit mellanhand eller part. Såsom inspektionens

framställning givit vid handen, hava däremot allenast i undantagsfall

sådana stämpelpliktiga fång, där andra fondhandlare på grund av

gällande bestämmelser varit skyldiga att upprätta avräkningsnotor, kommit

under inspektionens granskning. I den mån möjlighet förefinnes att i detta

hänseende stärka effektiviteten av kontrollen, bör denna utnyttjas. Det förslag,

som inspektionen därutinnan framfört och som avser skyldighet för

fondhandlare, som icke är fondkommissionär, att till inspektionen ingiva

anmälan örn sin fondhandelsverksamhet, synes mig vara beaktansvärt, och

bestämmelser av sådan innebörd torde böra utfärdas.

Beträffande ansvaret för [underlåtenhet att fullgöra anmälningsplikten

inskränker jag mig för närvarande till att föreslå en straffbestämmelse i

huvudsaklig överensstämmelse med den år 1921 upphävda. Jag anhåller

emellertid att i detta sammanhang få nämna, att inom finansdepartementet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173. 7

för närvarande är under övervägande fråga om en allmän revision av ansvarsbestämmelserna

för brott mot deklarationsplikt i syfte, bland annat, att

ernå ett mera enhetligt bedömande av hithörande fall och att förläna straffhotet

större effektivitet.

Slutligen begagnar jag tillfället föreslå dels att maximum i bötessatsen i

förordningens 13 § andra stycket, i vilket lagrum avses överträdelse av vissa

ordningsföreskrifter, till vinnande av överensstämmelse med det numera

tillämpade systemet vid stadgande av straff för dylika förseelser sänkes

från nuvarande 500 kronor till ett belopp av 300 kronor, dels ock att genom

tillägg till 17 § åklagares och angivares andel i böterna, i anslutning till

lagen den 10 februari 1933 örn ändrade bestämmelser i vissa fall rörande

fördelning av böter m. m., begränsas till högst 500 kronor.

De erforderliga ändringarna i fondstämpelförordningen böra på sätt inspektionen

föreslagit träda i tillämpning den 1 juni 1933. För fondhandlare,

som nämnda dag bedriver rörelse, bör, såsom inspektionen jämväl ifrågasatt,

genom en övergångsbestämmelse stadgas skyldighet att inom en månad därefter

göra vederbörlig anmälan till inspektionen. Då enligt föreskrift i 10 §

i förordningen fondhandlare är skyldig att inom tre månader efter utgången

av varje kalenderkvartal till inspektionen insända avräkningsnotor, som använts

under det kvartal, varom fråga är, skulle genom den sålunda angivna

tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande avräkningsnotor, som upprättats

under innevarande års andra kvartal, komma under inspektionens

granskning.

Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättat förslag till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908

(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå

riksdagen att antaga nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908 s. 3 i texten
  2. BevU 1933:43 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908 s. 1 i texten