Sök i Ratio Lex

Angående anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning

1933-02-03 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:180, Angående anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

1

Nr 180.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anslag till bestridande

av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas

förvaltning; given Stockholms slott den 3 februari 1933.

Kungl. Majit vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Vennerström,

Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Schlyter anför:

Vid anmälan till årets statsverksproposition av de frågor, som tillhöra

regleringen för budgetåret 1933/1934 av utgifterna under riksstatens

andra huvudtitel, upptog jag under punkt [20] till behandling ärendet

rörande anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas

förvaltning. Jag erinrade därvid, att särskilda inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga avgivit betänkande angående reBihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr ISO.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

1. Arbetsfördelningen

mellan häradshövdingen

och

hans biträden.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

formenlig av vikariatssystemet vid häradsrätterna, ävensom att, sedan

granskningsnämnden föreslagit att ifrågavarande anslag borde nedbringas,

inom departementet upprättats en promemoria, enligt vilken

ifrågasatts förändrade grunder rörande de i domsagorna anställda rättsbildade

biträdenas avlöningsförhållanden. Jag förklarade vidare min

avsikt vara att, sedan yttranden över omförmälda betänkande och promemoria

inkommit, föreslå Kungl. Majit att på grundval av de förslag

vilka däri upptagits avlåta särskild proposition i ämnet till 1933 års riksdag,

samt hemställde att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att, i avbidan

på sådan proposition, till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna

för domsagornas förvaltning för budgetåret 1933/1934 såsom extra

förslagsanslag beräkna ett belopp av 490,000 kronor.

Sedan numera utlåtanden inkommit från hovrätterna, processlagberedningen,

statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, häradshövdingarna

och styrelsen för Sveriges advokatsamfund, får jag

ånyo anmäla detta ärende.

Hedan under min företrädares ämbetstid igångsattes inom justitiedepartementet

utredning örn ändring i nu gällande regler rörande domsagornas

förvaltning i syfte att förbehålla vikariat å de allmänna tingssammanträdena

åt aspiranter, som ville ägna sig åt domarekallet och

som efter vederbörlig tjänstgöring i hovrätt befunnits härtill skickade.

Sedan jag jämlikt bemyndigande den 30 september 1932 tillkallat borgmästaren

Georg Bissmark samt häradshövdingarna Carl Arhusiander

och Björn Zetterstrand att såsom sakkunniga inom departementet deltaga

i berörda utredning, hava de sakkunniga — genom förut omförmälda

betänkande — den 17 november 1932 överlämnat utkast till kungörelse örn

ändring i vissa delar av stadgan den 12 juni 1925 (nr 166) med vissa föreskrifter

angående domsagornas förvaltning jämte tillhörande motiv.

Gällande domsagostadga.

Enligt nämnda stadga må tjänstledighet årligen beviljas häradshövding

för åtnjutande av semester högst en och en halv månad samt för

vinnande av lättnad i arbetsbördan och för ombesörjande av enskilda

angelägenheter sammanlagt likaledes högst en och en halv månad, dock

att dylik ledighet regelmässigt ej må beviljas å sådan tid, att häradshövdingen

därigenom vinner befrielse från mer än högst tre allmänna tingssammanträden

örn året (19 §). I syfte att åstadkomma en uppdelning av

arbetet så att de mera krävande göromålen skola falla på häradshövdingens

lott, medgiver stadgan vidare rätt för Häradshövding att vinna

befrielse 1) från att hålla sammanträde som avses i lagen den 7 maj 1918

örn särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och

ärenden (tremansnämndslagen), 2) från att å samtliga allmänna tingssammanträden

örn året i domsagan med undantag av tre ävensom å sammanträde

för tings avslutande handlägga dels i 1 § nämnda lag omför
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

mälda ärenden, dels mål angående ansvar för förseelse, som i lag eller

författning ej i annan händelse än för särskilt angivet svårare fall eller

eljest vid synnerligen försvårande omständigheter är belagd med högre

straff än böter, högst ettusen kronor, dock ej mål, däri talan föres av

målsägande, dels ock mål, som i 1 § 2 —4 förenämnda lag avses, där målet

första gången förekommer eller fortsatt handläggning av målet föranletts

därav, att å någondera sidan parten eller, örn de äro flera, samtliga

dessa uteblivit, samt 3) från att i viss omfattning utfärda gravationsbevis

(21 §). Ytterligare har i samma syfte förste notarie och —

under vissa förutsättningar — även andre notarie tillagts befogenhet

att på eget ansvar utföra vissa av de till domarämbetet hörande göromålen

(2 § och 8 § 3 st.). — För att underlätta handhavandet av rättsskipningen

i de mest svårskötta domsagorna kan i sådan domsaga anställas

biträdande domare (9 §), som har att efter hovrättens förordnande

enligt av Kungl. Majit bestämda grunder utföra häradshövdingen

åliggande ämbetsgöromål (10 §).

Biträdesutbildningen är anordnad i tre stadier. Första behörighetsgraden,

som avser förstenotarieförordnandet och förordnandet för andre

notarie att på eget ansvar utföra på förste notarie ankommande göromål,

vinnes efter uppnådd 23 års ålder och tjänstgöring under ett halvt

år efter avlagd juridisk examen såsom biträde åt häradshövding (4 § 1

st. och 8 § 3 st.). Andra behörighetsgraden avser behörighet 1) att hålla

sammanträde, som avses i tremansnämndslagen, 2) att å annat tingssammanträde

såsom ordförande i häradsrätten handlägga sådana förut

nämnda mål och ärenden, från vilkas handläggande häradshövding äger

att i tidigare angiven omfattning vinna befrielse, 3) att vidtaga vissa

åtgärder enligt lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet och

lagen samma dag örn sammanläggning av fastigheter å landet samt 4)

att eljest förvalta häradshövdingämbete med den begränsning, att den

förordnade icke äger att vare sig såsom ordförande i häradsrätt handlägga

andra mål och ärenden än nyss sagts eller tjänstgöra såsom ordförande

i synerätt eller vid sammanträde med ägodelningsrätt. Denna

behörighetsgrad ernås efter fyllda 24 år samt tjänstgöring under ett år

efter avlagd examen såsom biträde åt häradshövding (23 §). Tredje behörighetsgraden

avser förordnande att med vidsträcktare befogenhet än

förut sagts förvalta häradshövdingämbete. Härför erfordras att hava

uppnått 25 års ålder samt att efter avlagd examen antingen under ett

och ett halvt år hava tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding och under

sex månader hava uppehållit befattning såsom ledamot i rådhusrätt,

i vilken jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter, eller under

ett och ett halvt år hava tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding

och under sex rättegångsdagar eller tre allmänna tingssammanträden

handlagt mål och ärenden, som avses i 1 § tremansnämndslagen, samt

därjämte under sex månader hava tjänstgjort i hovrätt. Omförmälda

2. B iträd esutbildningeu.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

tjänstgöring i hovrätt må, då fråga är örn förordnande för mali, i sin

helhet eller tili viss del ersättas med tjänstgöring såsom biträde åt häradshövding

under motsvarande tid. Den som icke tjänstgjort såsom

ledamot eller fiskal i hovrätt eller under sex månader uppehållit befattning

såsom ledamot i sådan rådhusrätt, som förut sagts, får i regel icke,

innan han fullgjort sådan tjänstgöring, som nyss nämnts, förordnas att

hålla fler än tre allmänna tingssammanträden (24 §). — För erhållande

av förordnande såsom biträdande domare fordras att hava uppehållit

befattning såsom ledamot eller fiskal i hovrätt (9 § 3 st.).

1931 års proposition angående rättegångsreformen.

I propositionen (nr 80) till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna

för en rättegångsreform yttrade föredragande departementschefen

beträffande den nu brukliga arbetsfördelningen mellan häradshövdingen

och hans rättsbildade biträden, bland annat, att det icke torde råda melan

en mening därom, att denna arbetsfördelning lämnade rum för åtskilliga

anmärkningar. Sålunda kunde det icke anses tillfredsställande,

att rättsskipningen vid våra häradsrätter i den utsträckning, som

alltjämt ägde rum, anförtroddes åt yngre, jämförelsevis oerfarna krafter.

Det vore av vikt att alla mål, där bevisningen vore av någon större

betydelse, handhades av domare, som vore fullt vuxna uppgiften att omhänderha

dylika mål. Att på denna punkt inrymma någon undantagsställning

åt de med hänsyn till tvisteföremålets värde eller ur andra

synpunkter mindre viktiga målen och mera allmänt överlämna dessa

måls handläggning åt domare med mindre erfarenhet och kvalifikationer

i övrigt förefölle ur rättssäkerhetens synpunkt föga tilltalande. Enligt

departementschefens mening talade starka skäl för att organisation

och arbetsfördelning ej anordnades så, att dessa mål som regel undandroges

häradshövdingens handläggning. Det sagda finge dock icke anses

utgöra hinder för att vissa enklare mål, för vilkas avgörande icke

tarvades någon vidlyftigare handläggning eller utredning, såsom vissa

kravmål och mindre brottmål, kunde överlämnas till yngre domare.

I propositionen (sid. 122 o. 123) uppdrog departementschefen därefter

följande riktlinjer för en ny arbetsfördelning mellan häradshövdingen

och hans rättsbildade biträden:

Handläggningen av rättegångsmålen borde i så stor utsträckning som

möjligt förbehållas den ordinarie domaren. Å andra sidan måste denne

helt frigöras från bestyr, som för den egentliga rättsvården vore av mera

underordnad betydelse. Handhavandet av expeditionsgöromålen torde i

likhet med vad som ägt rum vid vattendomstolarna böra överflyttas å

en vid domstolen anställd sekreterare, som under eget ansvar hade att

förestå det egentliga kansliarbetet. Ät denne torde ock i den omfattning,

som betingades av arbetsbördan i domsagan, böra anförtros

handhavandet av inskrivningsärenden. För kontinuiteten i arbetet vore

det uppenbarligen av vikt, att sekreteraren erhölle en mera stadigvarande

anställning. Han borde tillika äga sådan utbildning, att han vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

häradshövdingens semesterledighet eller vid annat mera kortvarigt

förfall för häradshövdingen kunde inträda som dennes vikarie. Det ytterligare

behov av juridiskt biträde, som kunde föreligga inom domsagan,

syntes som nu kunna tillgodoses genom notarier med mera tillfällig anställning.

Det särskilda utskott som i ärendet avgav utlåtande (nr 1) framhöll

även, att vägande anmärkningar kunde framställas mot den nu brukliga

arbetsfördelningen mellan häradshövdingen och hans rättsbildade

biträden, samt förklarade sig kunna ansluta sig till departementschefens

uttalande i denna del. Den av departementschefen föreslagna anordningen

syntes vara ägnad att avhjälpa nu bestående missförhållanden pa

detta område. Häradshövdingen torde därigenom erhålla större möjlighet

att ägna sig åt de egentliga rättegångsmålen och rådande vikariatssystem

konime att upphöra. Efter inrättande av sekreterartjänster torde

behovet av särskilda biträdande domare komma att minskas. I en del

domsagor syntes emellertid vara erforderligt, att tillgång funnes till biträde,

som vid sidan av häradshövdingen och sekreteraren på eget ansvar

fullgjorde vissa domaruppgifter.

Utskottets sålunda gjorda uttalande föranledde ingen erinran från riksdagens

sida.

Huvuddragen av de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga hava utfört sitt uppdrag efter två huvudlinjer. Den

ena åsyftar, att häradshövding själv regelmässigt skall handhava alla

Homar göromål av större vikt, särskilt handläggandet och avdömandet

av de mera invecklade målen och ärendena; den andra avser en skärpning

av kraven på vikaries kompetens.

För tillgodoseende av det förstnämnda syftet hava de sakkunniga föreslagit

en ny arbetsfördelning mellan häradshövdingen och hans rättsbildade

biträden. Sålunda skulle handläggningen av mera krävande

mål och ärenden å de allmänna tingssammanträdena i princip ankomma

på häradshövdingen. För det ökade arbete som härigenom koinme att

åvila honom, skulle han erhålla lindring i fråga örn andra arbetsuppgifter.

I första hand skulle lättnad heredas honom därigenom, att han befriades

från arbetet med uppsättande av häradsrättens dombok och övriga

protokoll, vilket arbete i stället skulle ombesörjas av i domsagan anställda

biträden. Vidare skulle häradshövdingen i större omfattning än vad

nu är fallet befrias från handläggning av enklare mål och ärenden ävensom

beredas en ganska avsevärd befrielse fran att tjänstgöra såsom inskrivningsdomare.

Till hjälp åt häradshövdingen skulle i ett betydande

antal domsagor anställas en sekreterare med en utbildning motsvarande

den nuvarande biträdande domarens. T. rikets största domsagor

skulle en särskild, än mera kvalificerad arbetskraft, benämnd biträdande

domare, anställas.

I fråga örn skärpningen av kraven på vikaries kompetens innebär för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

ti Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

slaget bland annat, att förordnande att i full utsträckning förvalta häradshövdingämbete

regelmässigt endast skulle kunna meddelas den,

som tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt. De i domsagorna

tjänstgörande notariernas möjlighet att erhålla förordnande såsom ordförande

i häradsrätten å allmänt tingssammanträde skulle endast komma

att avse handläggningen av mål och ärenden av enklare beskaffenhet.

De över sakkunnigförslaget avgivna yttrandena utvisa, att förslagets

grundtanke — att alla domargöromål av större vikt böra förbehållas häradshövdingen

— vunnit så gott som allmän anslutning. Sålunda har i ett

sextiotal yttranden ingen erinran eller allenast detaljanmärkningar framställts

mot förslaget. I flertalet av de omkring trettio utlåtanden, vilka

utmynna i yrkande om anstånd med förslagets genomförande eller förklaring,

att förslaget icke kan tillstyrkas, erkännes jämväl riktigheten av

den tanke, varpå detsamma bygger. Så är även fallet beträffande ett

tjugotal yttranden, i vilka vissa principiella invändningar framställas mot

förslaget utan att dock dessa invändningar föranleda vederbörande till

särskilda yrkanden. De skäl som åberopas för anstånd med genomförandet

av de sakkunnigas förslag eller för avslag å detsamma äro flerahanda.

Sålunda framhålles i en del utlåtanden, att frågan örn en reformering av

vikariatssystemet bör upptagas först i samband med den allmänna processreformen.

I andra yttranden uttalas, att den lättnad i avseende å

vissa ämbetsgöromål, som skulle medgivas häradshövding, icke är tillräcklig.

En ofta förekommande invändning går ut på att juristutbildningen

skulle bliva avsevärt sämre än enligt nu gällande ordning. I samband

härmed uttalas även farhågor för minskad rekrytering av rättsbildade

biträden i domsagorna. Vissa invändningar hava avseende å den ordning,

i vilken reformen skulle genomföras.

Upprepade gånger hava inom riksdagen och eljest uttalats önskemål örn

avlösning av det rådande vikariatssystemet vid häradsrätterna. De olägenheter

för rättsvården som äro förknippade därmed ligga också i öppen dag,

och numera torde icke från något håll bestridas att en reform å detta område

är påkallad. Emellertid har ifrågasatts, örn icke med ändringars genomförande

borde anstå i avvaktan på den allmänna rättegångsreformen.

Detta vore enligt min mening icke riktigt. Tvärtom måste lösningen

av föreliggande fråga vara ägnad att underlätta införandet av en ny

rättegångsordning. Processlagberedningen har också givit sin anslutning

till de huvudgrunder, på vilka de sakkunnigas förslag vilar. Detta

förslag ansluter sig jämväl till de av dåvarande departementschefen i 1931

års proposition angående rättegångsreformen uppdragna grundlinjer och

låter sig enligt min mening utan svårighet inpassas i nu bestående organisation,

även örn häradshövdingen ännu icke kan i full utsträckning frigöras

från de sysslor som för närvarande hindra honom från att ägna sin

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 180.

1

huvudsakliga tid åt de egentliga domargöromålen. Nödvändigheten av

reformens successiva genomförande under en relativt lång övergångsperiod

gör det så mycket angelägnare, att den beslutas så tidigt som möjligt. Det

av de sakkunniga framlagda förslaget innebär enligt min mening en lycklig

lösning av frågan. Den uppdelning av ämbetsgöromålen som av dem

föreslås medför, att de olika till domarämbetet hörande arbetsuppgifterna

komma att handhavas av häradshövdingen själv eller av hans rättsbildade

biträden allt efter uppgifternas mer eller mindre krävande art. Häradshövdingen

kommer enligt förslaget i princip att kontinuerligt ägna

sig åt handläggning oell avdömande av alla viktigare mål. De nuvarande

avbrotten i hans tjänstgöring under hela tingssammanträden, medan domarstolen

intages av ofta mycket oerfarna unga vikarier, komma efter

förslagets genomförande i sin helhet att upphöra, och erforderlig lättnad

i häradshövdingens arbetsbörda åvägabringas i stället genom en rationell

arbetsfördelning. Till de anmärkningar som framställts mot förslaget

får jag tillfälle återkomma vid den behandling av förslagets huvudpunkter,

till vilken jag nu övergår.

Häradshövdings tjänstledighet.

Därest handläggningen av mera krävande mål och ärenden å de allmänna

tingssammanträdena regelmässigt skall åvila häradshövdingen,

måste denne vara underkastad vissa inskränkningar i rätten till tjänstledighet.

De sakkunniga hava föreslagit, att för tid, varunder allmänt

sammanträde eller sammanträde för tings avslutande infaller, ledighet för

semester icke får ifrågakomma samt ledighet för vinnande av lättnad i

arbetsbördan och för ombesörjande av enskilda angelägenheter allenast

beviljas, då synnerliga skäl därtill äro. I övrigt skulle — bortsett

från vissa undantagsfall — ledighet från ordförandeskap i häradsrätten

vid behandling av andra mål och ärenden än sådana av mindre vikt liksom

ock från ordförandeskap i synerätt och ägodelningsrätt endast kunna

ifrågakomma på grund av laga förfall.

I åtskilliga yttranden har anmärkts, att förslaget väl starkt begränsar

häradshövdings möjlighet att uttaga semester å lämplig tid. Särskilt

har av vissa häradshövdingar i Norrland betonats, att häradshövding

borde, när skäl därtill förelåge, kunna få åtnjuta semester även örn allmänt

sammanträde eller slutsammanträde infölle under tiden för ledigheten.

Enahanda synpunkter hava framförts av Svea hovrätt.

I allmänhet uttaga häradshövdingarna sin semester under tiden mellan

avslutandet av vårtinget och början av hösttinget. Emellertid kan det

hända att en häradshövding på grund av befattning med göromål av vidlyftig

eller tidsödande beskaffenhet, såsom rannsakningar med häktade,

ägodclningsärenden, synemål eller dylikt, som icke liimpligen kunnat överlåtas

å vikarie, varit förhindrad uttaga hela sin semester under nyssnämnda

tid. Dot synes då vara billigt att densamma må kunna erhållas å an
-

Departementb
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

1. Befrielse

från domboksskrivning.

Departements
chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 180.

nan tid, även om allmänt sammanträde eller slutsammanträde då skulle

infalla. Jag anser sålunda, att möjlighet bör finnas för hovrätten att

örn synnerliga skäl föreligga — alltså endast i undantagsfall — kunna

bevilja ledighet för semester även under tingsterminerna.

Lättnader i häradshövdingens arbetsbörda.

Såsom kompensation för häradshövdingens ökade arbetsbörda hava, såsom

nämnts, de sakkunniga i första hand föreslagit, att häradshövdingen

skulle befrias från arbetet med uppsättandet av dombok och protokoll, vilket

arbete i regel skulle ombesörjas av en sekreterare. I samband härmed

skulle det åligga sekreteraren att uppsätta och kontrasignera samt för häradshövdingen

till granskning och underskrift framlägga alla skrivelser,

kungörelser och dylikt, som skola undertecknas av rättens ordförande. Häradshövdingen

och sekreteraren skulle vara gemensamt ansvariga för rik-,

tigheten av dombok och protokoll, som förts av sekreteraren, ävensom för

riktigheten och behöriga expedierandet av de handlingar, som sekreteraren

kontrasignera^ — Nu berörda sekreterargöromål skulle, enligt de sakkunnigas

förslag, under vissa förutsättningar kunna utföras även av en i

domsagan anställd notarie, som därtill förordnades av häradshövdingen.

För dylikt fall skulle bestämmelserna örn den gemensamma ansvarigheten!

för göromålens utförande äga motsvarande tillämpning.

Mot förslaget i denna del hava åtskilliga erinringar framkommit. Sålunda

har framhållits, att även örn häradshövding uppdroge åt sekreterare

eller notarie att utföra ifrågavarande arbetsuppgifter, någon lättnad

i häradshövdingens arbetsbörda icke skulle uppkomma, enär häradshövdingens

arbete med justering och med granskning av göromålens utförande

skulle bliva lika betungande som örn arbetsuppgifterna helt ombesörjts

av honom. Beträffande föreskriften örn den gemensamma ansvarigheten

för ifrågavarande ämbetsgöromål har betonats, att den kunde giva anledning

till meningsskiljaktigheter mellan häradshövdingen och den, som

för hans räkning uppsatt dombok eller protokoll. Ansvaret för att dombok

och protokoll vore riktiga borde åvila häradshövdingen, vilken i egenskap

av ordförande i rätten utövat handläggningen. I några yttranden

har emellertid den meningen gjorts gällande, att sekreteraren ensam borde

bära ansvaret för av honom uppsatt dombok eller protokoll. I fråga örn

de expeditionsåtgärder, som äga samband med förandet av dombok och

protokoll, har från samtliga hovrätters och ett betydande antal häradshövdingars

ävensom från processlagberedningens sida uttalats önskemål

örn häradshövdingens fullständiga befriande från detta arbete, vilket ansetts

lämpligen kunna utföras av sekreterare eller notarie på eget ansvar.

När det invändes att häradshövdingen icke skulle beredas någon lättnad

i arbetet genom det föreslagna sättet för utförandet av protokolls- och

domboksarbetet, torde detta strida mot all erfarenhet. Det är visserligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

klart, att justering av domboken ar ett krävande och ansvarsfullt arbete,,

men det är lika givet, att en dylik justering — örn den håller sig till sak

mera än till form — tager mindre tid än själva uppsättandet, förutsatt att

sistnämnda arbete, såsom enligt förslaget är meningen, lägges i kompetenta

händer. Någon bestämmelse om gemensamt ansvar för häradshövdingen

och sekreteraren beträffande dombokens eller protokollets riktighet

torde icke böra meddelas. I rådhusrätterna, där protokollet vanligen

föres av annan än ordföranden, torde något behov av särskilt stadgande

härom ej hava yppats. Önskvärt hade ock varit, att man kunnat befria

häradshövdingen från de expeditionella göromål som hänga samman med

nu ifrågavarande arbete, men då dylik befrielse kräver ändring i åtskilliga

gällande lagföreskrifter, lärer med åtgärder härutinnan få anstå,

åtminstone till dess sekreterarinstitutionen hunnit nå en allmännare användning.

Enligt förslaget skulle ytterligare lättnad i häradshövdingens arbetsbörda

vinnas därigenom att häradshövdingen å samtliga allmänna tingssammanträden

befriades från handläggning av enklare mål och ärenden

samt att till sådana mål jämväl skulle hänföras mål örn ansvar för förseelse,

som regelmässigt ej vore belagd med högre straff än böter, dock

under förutsättning att talan i målet ej fördes av målsägande.

I ett ej obetydligt antal yttranden Ilar framhållits önskvärdheten av

ytterligare utvidgning av denna s. k. bagatellmålsgrupp. Olika förslag

till sådan utvidgning hava framställts. Sålunda borde befrielse kunna

meddelas häradshövding från handläggning av brottmål, därest å brottet

i allmänhet icke kunde följa strängare straff än fängelse i högst sex

månader. Vidare har föreslagits, att undantaget beträffande brottmål,

däri talan föres av målsägande, finge bortfalla. Slutligen bär i fråga

örn civilmålen ifrågasatts, huruvida det icke vore tillräckligt med en föreskrift,

att häradshövding ägde vinna befrielse från sådana mål av enklare

beskaffenhet.

Jag vill ej motsätta mig den påyrkade utvidgningen av bagatellmålsgruppen

att omfatta jämväl mål örn ansvar för brott, som i regel ej förskylla

högre straff än fängelse i högst sex månader, Dylika mål — t. ex.

rörande misshandel varå ringa eller ingen skada följt, egenmäktigt

förfarande eller våldsamt motstånd vid offentlig förrättning — äro tämligen

allmänt förekommande men förhållandevis enkla att handlägga och

avgöra. Där målsägandetalan förekommer i mål av förevarande beskaffenhet,

torde dock förhållandet i regel vara sådant, att de kräva vidlyftig

handläggning och att avgörandet förutsätter erfarenhet och mognat omdöme.

Jag behöver härvid endast erinra örn de i allmänhet invecklade

skadeståndsfrågor som uppkomma i bilmål. Endast där målsäganden enbart

för ansvarstalan eliel- begär ersättning för rättegångskostnaderna,

synes anledning därför föreligga att behandla dessa mål på samma sätt

2. Befrielse

från enklare

mål och

ärenden.

Departementschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Martts proposition nr 180.

3. Befrielse

från inskrivningsärenden.

Departements
chefen.

1. Sekreterare.

sorn åklagarmålen. Jag anser alltså att häradshövding bör kunna befrias

från angivna brottmål i alla de fall, där talan om skadestånd ej föres av

målsäganden. Börande civilmålen torde det däremot vara bäst att icke

utöka bagatellmålsgruppen.

Av de sakkunniga bar föreslagits, att häradshövding, som är inskrivningsdomare,

skulle kunna befrias från att tjänstgöra i sådan egenskap,

förutom under semestern, under högst tre fjärdedelar av inskrivningsdagarna

under återstoden av året, ävensom från att under högst 14 dagar

efter varje inskrivningsdag, då häradshövdingen åtnjutit sådan befrielse,

utfärda gravationsbevis å fastighet, som å inskrivningsdagen blivit föremål

för inskrivningsåtgärd.

I denna del har förslaget icke föranlett någon egentlig erinran i yttrandena.

För egen del vill jag anmärka, att då inskrivningsgöromål kunna

förekomma även å annan dag än själva inskrivningsdagen, föreskriften

örn befrielsen från dessa göromål bör avfattas så, att den må avse visst antal

veckor eller månader i stället för visst antal inskrivningsdagar örn

året. Vidare synes det mig lämpligt att den av de sakkunniga föreslagna befrielsen

att utfärda vissa gravationsbevis icke må äga rum under längre

tid än högst 6 dagar efter inskrivningsdag varom fråga är.

Anställande av särskilt kvalificerade biträden i vissa domsagor.

Enligt vad de sakkunniga framhållit, skulle lättnaderna i häradshövdingens

arbetsbörda beträffande ett betydande antal domsagor icke

kunna genomföras utan att i domsagan anställdes sekreterare med

kvalifikationer, motsvarande den nuvarande biträdande domarens. I domsaga,

där sekreterare anställdes, skulle åt denne anförtros att uppsätta

dombok och protokoll i mål och ärenden, som handlagts under häradshövdingens

ordförandeskap i rätten. I samband härmed skulle det åligga

sekreteraren att uppsätta alla i sådana mål och ärenden förekommande

skrivelser och dylikt. Vidare skulle handläggningen av inskrivningsärenden

i allmänhet uppdragas åt sekreteraren genom dennes förordnande till

inskrivningsdomare. Sekreterarens nu omförmälda åligganden skulle emellertid

i viss omfattning kunna överflyttas å notarierna i domsagan. Sålunda

skulle, såsom redan tidigare antytts, i domsagan anställd förste

eller andre notarie, som uppnått viss ålder och fullgjort viss tjänstgöring

såsom biträde åt häradshövding, av häradshövdingen kunna förordnas

att i den omfattning, häradshövdingen funne erforderligt, ombesörja

uppsättandet av dombok och protokoll ävensom utförandet av därmed

förbundna göromål. Förste eller andre notarie i domsagan skulle

även, därest han uppfyllde vissa kompetensvillkor, vid sekreterares ledighet

från inskrivningsdomargöromål kunna förordnas att omhänderhava

dessa. — I domsagor, där antalet rättegångsdagar i allmänhet vore mera

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 180.

avsevärt, skulle sekreteraren efter hovrättens förordnande i närmare angiven

omfattning i häradshövdingens ställe tjänstgöra såsom ordförande

i häradsrätten. Sekreteraren skulle slutligen vara skyldig att vid häradshövdingen

heviljad ledighet vikariera för denne, när hovrätten så förordnade,

samt att, i den mån sekreterarens övriga åligganden det medgåve,

biträda häradshövdingen i hans ämbetsgöromål.

Förslaget örn anställande av sekreterare i vissa domsagor har i allmänhet

mottagits med tillfredsställelse. Det har ansetts innebära en avsevärd

förmån för domsagoarbetet, att häradshövdingen till sin hjälp erhölle

en person med större kvalifikationer än notarierna i allmänhet besutte.

Emellertid har i fråga örn det sätt, på vilket arbetsfördelningen

mellan häradshövdingen och sekreteraren skett i förslaget, åtskilliga erinringar

framkommit. Så har t. ex. ifrågasatts, huruvida icke fördelningen

lämpligen borde ske genom en av hovrätten efter häradshövdingens

hörande fastställd arbetsordning för domsagan. Såsom skäl för en

sådan anordning har åberopats, att den väsentliga skillnaden i arbetsbördan

i olika domsagor icke möjliggjorde att på enhetligt sätt angiva

fördelningen av arbetet mellan häradshövdingen och hans sekreterare. —

I andra yttranden har uttalats önskvärdheten av att sekreteraren bestrede

befattningen såsom konkursdomare eller i varje fall omhänderkade

en del av de till denna befattning hörande göromålen. — För de anmärkningar

som framställts i fråga örn sekreterarens ombesörjande av domboks-

och protokollsuppsättning, har jag tidigare redogjort. — I ett flertal

utlåtanden har jämväl gjorts gällande att den arbetsbörda som skulle

åvila sekreteraren bleve alltför betungande för honom.

Jag kan icke finna det behövligt att bestämma göromålens fördelning

mellan häradshövdingen och sekreteraren i en arbetsordning för varje

domsaga. Det är visserligen sant att arbetsbördan växlar i domsagorna,

men detta synes ej böra föranleda därtill att olika arbetsuppgifter åläggas

sekreterarna allt eftersom de tjänstgöra i den ena eller andra domsagan.

Örn i något fall särskilda regler skulle erfordras, lämna bestämmelserna

örn sekreterarens skyldighet att vikariera för häradshövdingen

möjlighet att överflytta även andra göromål än de vanliga å sekreteraren.

Jag anser vidare farhågan för att sekreteraren skulle få för mycket

arbete ogrundad. Åtskilliga möjligheter finnas ju enligt förslaget

att fördela arbetet mellan befattningshavarna å domarkansliet så, att sekreterarens

arbetsbörda ej blir alltför omfattande. Sålunda äger häradshövdingen

rätt att förordna notarie att uppsätta dombok och protokoll.

I viss utsträckning torde jämväl häradshövdingen själv kunna utföra

detta arbete. Sekreteraren har vidare tillerkänts en ej obetydlig rätt till

befrielse från de göromål, som åligga honom såsom inskrivningsdomare.

Av hänsyn till notariernas utbildning bör han också begagna sig av denna

rätt.

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 180.

2. Biträdande

domare.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

I rikets största domsagor — de sakkunniga hava tänkt sig de tre största

— skulle enligt förslaget anställas, förutom sekreterare, en särskilt

kvalificerad befattningshavare, benämnd biträdande domare, för att utföra

förekommande domargöromål. Fördelningen av göromålen mellan

de olika befattningshavarna i sådan domsaga skulle i varje särskilt fall

ske genom en av Kungl. Maj:t fastställd arbetsordning för domsagan.

I ett yttrande har ifrågasatts, huruvida icke arbetsordning för domsaga,

där biträdande domare bleve anställd, borde fastställas av hovrätten.

Med hänsyn till att de domsagor, som skulle komma att hänföras till

denna grupp, måste bliva mycket få, torde anledning ej föreligga att

frångå de sakkunnigas förslag.

Viss niottagningstid för häradshövding ra. m.

I detta samband vill jag även beröra ett av de sakkunniga föreslaget

stadgande örn befattningshavarnas skyldighet att vara tillstädes å kansliet.

Uti den i 11 § gällande domsagostadga förekommande bestämmelsen att

kansli regelmässigt skall hållas öppet för allmänheten minst fyra timmar

varje helgfri dag, då någon av de å kansliet anställda befattningshavarna

skall vara där tillstädes, hava de sakkunniga föreslagit ändring av innehåll,

att häradshövding under minst en timme av nämnda tid skall vara

att träffa å kansliet samt att biträdande domare, sekreterare, förste notarie

och andre notarie skola vara tillstädes å kansliet minst tre timmar

under tid, då detta hålles öppet, och att under sagda tid städse någon av

de nu nämnda skall vara att träffa å kansliet.

Vad sålunda föreslagits har blivit föremål för gensagor i häradshövdingarnas

yttranden. Detta gäller i all synnerhet bestämmelsen örn skyldighet

för häradshövding att hålla viss mottagningstid, vilken betecknats såsom

onödig och olämplig. Av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och

Blekinge samt en del häradshövdingar har föreslagits, att bestämmelsen

måtte modifieras så, att häradshövding tillförbundes att såvitt möjligt

dagligen infinna sig å kansliet.

De nu gällande bestämmelserna, vilka icke innebära uttrycklig skyldighet

för häradshövding att någon tid varje dag vara å kansliet, måste

anses otillfredsställande. De hava också i vissa fall lett till beklagliga missbruk.

För den rättssökande allmänheten är det av vikt att veta att

häradshövdingen kan träffas å bestämd tid. Då häradshövdingen även

har att leda och övervaka notariernas arbete, är det uppenbart att han

bör vara tillstädes å kansliet varje dag, örn tjänsteförrättning ej hindrar.

För häradshövding som bor å kansliorten, vilket i regel är fallet, lärer

föreskriften ej heller bliva på något sätt betungande, då tiden satts så

kort som till en timme. Att bestämmelsen försvårar bosättning å annan

ort än kansliorten kari ej anses utgöra någon olägenhet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 13

Kompetensvillkor för domarvikarier och befattningshavare å domarkansli.

Jag övergår härefter till frågan om kompetensvillkoren för erhållande

av sådana förordnanden, som enligt de sakkunnigas förslag till arbetsfördelning

mellan befattningshavarna å domarkansli kunna komma i fråga.

Detta spörsmål sammanhänger intimt med frågan örn domarutbildningen.

I fråga örn villkoren för att kunna förordnas till förste eller andre notarie

hava de sakkunniga uppställt samma villkor som för närvarande

gälla. Sammalunda är fallet i fråga om förordnande för andre notarie

att på eget ansvar utföra på förste notarie ankommande göromål. Första

behörighetsgraden kommer således enligt förslaget att avse detsamma som

enligt nu gällande ordning (jfr sid. 3).

I anledning av granskningsnämndens förslag örn åtgärder för domsagoanslagets

nedbringande har det ansetts böra uppställas krav på något

längre tjänstgöringstid å domarkansli, innan rätten att erhålla förordnande

såsom förste och andre notarie inträder. I den tidigare berörda

inom justitiedepartementet utarbetade promemorian har denna tjänstgöringstid

föreslagits till för andre notarieförordnande sex månader och för

förste notarieförordnande ett år, vilket innebär en förlängning av den föregående

tjänstgöringstiden med i vartdera fallet sex månader.

I yttrandena över promemorian i denna del har förslaget vunnit övervägande

anslutning.

För närvarande är det beroende på tillfälligheter när ett biträde i domsaga

erhåller förste eller andre notarieförordnande. Tidpunkten härför

kan vara mycket växlande. Jämväl med hänsyn till önskvärdheten att

åstadkomma enhetlighet inom de olika domsagorna synes förslaget, att

dylika förordnanden skola kunna meddelas först efter en tjänstgöring

hos häradshövding av sex månader respektive ett år efter examen, böra

realiseras. Likaledes bör för förordnande för andre notarie att på eget

ansvar utföra på förste notarie ankommande göromål fordras, att vederbörande

under ett år efter examen tjänstgjort såsom biträde i domsaga.

Då de avlönade notarietjänsterna emellertid äro avsedda att ingå

såsom ett led i juristutbildningen, synes en begränsning av rätten

till förordnanden såsom förste eller andre notarie böra införas. Ingen

torde därför utan synnerliga skäl under längre tid än sammanlagt tre

år böra erhålla dylika förordnanden.

Förste eller andre notarie, som uppnått 2-1 års ålder samt efter avläggande

av föreskrivna kunskapsprov under ett år tjänstgjort såsom biträde

åt häradshövding, skulle enligt sakkunnigförslaget kunna förordnas att

vara inskrivningsdomare ävensom att utföra vissa närmare angivna, i lagen

örn delning av jord å landet och lagen örn sammanläggning av fastigheter

å landet föreskrivna åtgärder (andru behörighetsgraden).

För att kunna förordnas 1) att föra häradsrättens dombok och övriga

1. Förste

och andre

notarier.

Departements
chefen.

2. övriga befattningshavare

och

vikarier.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Marits proposition nr 180.

protokoll i mål oell ärenden, som handläggas av häradshövdingen såsom

ordförande i häradsrätten, 2) att hålla sammanträde, som avses i tremansnämndslagen,

3) att å annat tingssammanträde såsom ordförande i häradsrätten

handlägga tidigare omförmälda enklare mål och ärenden samt 4)

att eljest förvalta häradshövdingämbete med den begränsning, att den förordnade

icke äger att vare sig såsom ordförande i häradsrätt handlägga

andra mål och ärenden än nyss sagts eller tjänstgöra såsom ordförande i

synerätt eller vid sammanträde med ägodelningsrätt (tredje behörighetsgraden),

erfordras, enligt sakkunnigförslaget, utöver anställning i domsagan

såsom förste eller andre notarie, att hava uppnått 25 års ålder samt

efter avlagd examen under ett och ett halvt år tjänstgjort såsom biträde

åt häradshövding.

Förordnande att utan begränsning förvalta häradshövdingämbete

skulle regelmässigt endast kunna meddelas den, som tjänstgjort såsom

ledamot eller fiskal i hovrätt. Därest sådan vikarie icke funnes att

tillgå, skulle dock dylikt förordnande kunna meddelas den, som efter

avlagd examen under två år tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding

och därunder innehaft förordnande att hålla sammanträde, som avses

i tremansnämndslagen, eller att å annat sammanträde såsom ordförande

i rätten handlägga enklare mål och ärenden.

Till sekreterare skulle enligt de sakkunnigas förslag endast den kunna

förordnas, som uppehållit befattning såsom ledamot eller fiskal i hovrätt,

och för erhållande av förordnande såsom biträdande domare skulle där

Kungl. Majit ej annorledes bestämde erfordras anställning såsom assessor

i hovrätt. Möjlighet att uppehålla vikariat för sekreterare eller

biträdande domare skulle dock under vissa angivna förutsättningar stå

i domsagan anställd förste eller andre notarie till buds.

I flera yttranden hava betänkligheter framförts beträffande borttagandet

av den nu förefintliga möjligheten för notarie att »sitta ting». Det

har framhållits, att den genom tingssittningen förvärvade utbildningen

varit av utomordentlig betydelse för landets jurister, och det har gjorts

gällande, att den utbildning, som enligt förslaget skulle komma att stå

de rättsbildade domsagobiträdena till huds, icke tillnärmelsevis skulle vara

av samma värde. I detta sammanhang hava även farhågor yppats i fråga

örn rekryteringen av den rättsbildade kanslipersonalen. Unga jurister,

vilka icke tänkte ägna sig åt domarekallet, skulle framdeles avstå från

att under åren närmast efter sin examen förskaffa sig utbildning å domarkansli.

Härigenom skulle kunna inträffa, att tillgången på rättsbildade

biträden i domsagorna minskades i sådan grad, att svårigheter uppstode

för domsagoarbetets behöriga utförande. — Beträffande de av de

sakkunniga uppställda kompetenskraven hava även i andra avseenden

erinringar gjorts. Sålunda hava samtliga hovrätter och ett tiotal häradshövdingar

ansett, att de förordnanden, som enligt sakkunnigförslaget

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

15

skulle tillkomma allenast i domsagan anställd förste oell andre notarie,

jämväl borde få meddelas en där tjänstgörande extra notarie. I fråga

örn villkoren för att kunna förordnas till sekreterare Ilar från häradshövdinghåll

uttalats önskvärdheten av en föreskrift örn viss tids tjänstgöring

såsom fiskal i hovrätt för erhållande av dylikt förordnande.

Förvisso har det nuvarande systemet, enligt vilket notarie efter två års Departementstjänstgöring

på domarkansli kan erhålla förordnande att på eget ansvar chefen.

utöva domarämbete, med hänsyn till den unge juristens utbildning varit

synnerligen värdefullt. Mot den i rättsvårdens intresse föreslagna inskränkningen

av notariernas tingssittning till vissa enklare mål har också

invänts, att genom denna åtgärd juristutbildningen skulle komma att

bliva lidande.

Vad då först utbildningen av de blivande domarne angår, saknar denna

invändning tydligen varje berättigande. Enligt planen för domarutbildningen

kommer denna fastmera att i framtiden bliva både allsidigare och

grundligare. Efter en första tjänstgöring i domsaga under minst tre år,

varunder tingssittning blott förekommer i förut omnämnda begränsade

omfattning, skall domaraspiranten underkastas prövning i hovrätt. Först

sedan denna utfallit så att aspiranten godkänts såsom fiskal, återvänder

han till domsagotjänstgöringen såsom sekreterare och erhåller tillfälle

att såsom vikarie för häradshövdingen handlägga även de mera invecklade

civil- och brottmålen. Därigenom att dessa vikariat reserveras för

blivande domare, kunna dessa erhålla en så mycket mera omfattande övning

i de mera ansvarsfulla domargöromålens handliavande. Där de efter

denna utbildning fortsätta på domarbanan i hovrätt eller rådhusrätt,

äro de tydligen vida bättre rustade för sitt blivande kall än med den hittillsvarande

utbildningen i häradsrätterna på notariestadiet varit möjligt.

Vad åter angår utbildningen av de jurister som ej skola fortsätta på

domarbanan utan ämna övergå till advokatyrket, administrativ tjänst

eller annan allmän eller enskild befattning, innebär tydligen den föreslagna

nya ordningen så till vida en minskning i deras utbildningstillfällen,

som de icke skulle tillåtas att, såsom för närvarande är fallet, efter blott

ett par års tjänstgöring på domarkansli såsom ordförande i häradsrätten

hålla allmänna tingssammanträden. Emellertid är det ju just på denna

punkt som den hittillsvarande ordningen för juristutbildningen ur rättsvårdens

synpunkt givit anledning till de allvarligaste anmärkningarna.

Det är mot häradsrätternas upplåtande som experimentalfält för alla

unga juristämnen, oberoende av örn de framdeles skola fortsätta på domarbanan

eller icke, som en befogad kritik sedan decennier med styrka

riktats inom och utom riksdagen. Även efter ett undanröjande av det

nuvarande missbruket av vikariatssystemet kvarstår emellertid så mycket

värdefull utbildningsmöjlighet för alla i domsagorna tjänstgörande

unga jurister, att den allmänna juristutbildningen på detta stadium en
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 180.

ligt min mening måste betecknas såsom fullt tillfredsställande. Jag anser

därför också uteslutet att någon fara för domarkansliernas rekrytering

skulle komma att föreligga på den grund att domsagotjänstgöringen

skulle komma att te sig mindre lockande. Skulle det framdeles på grund

av minskad tillströmning av jurister visa sig erforderligt att göra notarieplatserna

mera tilldragande, finnas i varje fall andra ock rationellare

medel härför än att sätta unga, oerfarna aspiranter att sköta de mest

maktpåliggande domaruppgifterna.

Jag vill fästa uppmärksamheten på att den föreslagna anordningen jämväl

genomför full likställighet mellan manliga och kvinnliga aspiranter

i fråga örn utbildningen.

I fråga örn detaljbestämmelserna torde — till förebyggande av missbruk

—• möjlighet som regel ej böra öppnas för andra i domsaga tjänstgörande

rättsbildade biträden än de avlönade notarierna att mottaga förordnanden

å de olika behörighetsgraderna, Kungl. Maj :t givetvis obetaget

att i särskilda fall meddela dispens. Den som vid den nya stadgans

ikraftträdande redan innehaft sådant förordnande eller enligt äldre bestämmelser

uppnått kompetens härför torde emellertid böra bibehållas vid

möjligheten att erhålla dylikt förordnande.

Övergången till den nya ordningen.

De sakkunniga hava framställt såsom ett önskemål att sekreterare anställdes

i ett tämligen stort antal domsagor. Samtidigt hava de emellertid

framhållit, att den statsfinansiella situationen säkerligen lade avgörande

hinder i vägen för att detta önskemål för närvarande i någon större

utsträckning realiserades, ävensom att det ej heller ur rekryteringssynpunkt

torde låta sig göra att annat än successivt anställa sekreterare i

domsagorna i den omfattning som erfordrades. Beträffande domsaga där

sekreterare sålunda icke komme att anställas hava de sakkunniga icke

ansett sig kunna vidhålla kravet, att häradshövdingen själv skulle å samtliga

tingssammanträden handlägga mera krävande mål och ärenden. I

fråga örn sådan domsaga skulle det därför enligt de sakkunnigas förare

Bande bliva nödigt att tills vidare låta i huvudsak förbliva vid den hittills

tillämpade ordningen.

Den dualism som sålunda skulle uppkomma mellan de domsagor, där

sekreterare anställdes, och de domsagor, där så icke skedde, har framkallat

starka betänkligheter hos åtskilliga av dem som avgivit utlåtande över

förslaget. Somliga hava i anledning härav föranletts att avstyrka förslagets

genomförande eller att påkalla anstånd därmed, tills förutsättningar

förelåge för ett genomförande av förslaget i erforderlig omfattning.

Det har framhållits, att under övergångstiden, som kunde förväntas bliva

långvarig, den avsevärda skillnad i utbildningshänseende, som komme ätt

förefinnas för de rättsbildade biträdena i de olika slagen av domsagor,

skulle kunna komma att medföra, att de mest arbetstyngda domsagorna

vilka i första hand erhölle sekreterare kanske skulle mötas av så stora

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

svårigheter att få notarieplatserna besatta, att fördelen av reformen framstode

såsom ganska tvivelaktig. Det har även påpekats, att ett genomförande

av reformen på det sätt de sakkunniga avsett skulle medföra olikhet

i fråga örn häradshövdingarnas rätt att uttaga semester och annan

ledighet.

Det lärer ej kunna bestridas att vissa olägenheter kunna följa därav DepaJ^^1ds''

att man samtidigt skulle tillämpa två skilda vikariatssystem vid häradsrätterna.

Vissa jämkningar torde därför böra göras i den ordning de sakkunniga

föreslagit. Det torde nämligen kunna antagas att även i domsagor,

där sekreterare icke anställes, bestämmelserna örn arbetsfördelningen mellan

häradshövdingen och hans biträden skola kunna tillämpas, därest häradshövdingens

befrielse från tjänstegöromål och biträdenas kompetens utökas

på sätt jag tidigare angivit. Å andra sidan lärer jämväl i domsagor

med sekreterare arbetet med de nya fastighetsböckernas uppläggande

under de närmaste åren kräva, att den som utför detta arbete beredes

erforderlig ledighet från förrättandet av allmänna tingssammanträden.

Därest i domsagan anställd notarie i anledning av dylik ledighet medgives

behörighet att utöva ordförandeskapet i rätten, torde hinder icke möta att

beträffande samtliga domsagor fastslå enahanda principer för vikariatstjänstgöringen.

Avlöningsförhållanden.

Jag övergår härefter till behandling av frågan örn storleken av de arvoden,

som böra tillkomma de å domsagokansli anställda befattningshavare

och vikarier för häradshövdingar.

Granskningsnämnden har uttalat, att det vore ett befogat krav att ifrågavarande

utgifter för domsagornas förvaltning avsevärt nedbringades.

Detta läte sig ske på olika vägar, främst antingen genom att nedbringa

antalet biträdande domare och avlönade notarier eller genom nedsättande

av dessa befattningshavares arvoden. Nämnden hade emellertid icke funnit

sig böra fatta någon ståndpunkt till huruledes den erforderliga utgiftsminskningen

borde åvägabringas men ansåge sig böra räkna med att ifrågavarande

anslag, nu 550,000 kronor, skulle kunna nedbringas med minst

75,000 kronor.

I yttranden över granskningsnämndens förslag hava hovrätterna till

vinnande av den önskade besparingen förordat två utvägar. Den ena av

dessa, till vilken jag närmast övergår, har avseende å grunderna för de

i domsagorna anställda notariernas rätt till arvoden.

Enligt gällande domsagostadga åtnjuter förste notarie av i. Notar .erstatsmedel

i årligt arvode 2,700 kronor i domsaga inom Västerbottens och

Norrbottens län och i Härjedalens domsaga samt 2,400 kronor i annan

domsaga (29 §). Andre notarie åtnjuter i årligt arvode 2,000 kronor i domsaga

inom Norrland som nyss nämnts och 1,800 kronor i annan dom
Bihang

till riksdagent protokoll 1933. 1 sami. Nr 180. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

saga. Av arvodet till andre notarie utgår av häradshövdingens avlöningsmedel

ett belopp av 800 kronor. Återstående delen gäldas av statsmedel

(31 §).

De sakkunniga hava icke föreslagit någon ändring i bestämmelserna

örn förste och andre notaries rätt till arvode.

I sitt yttrande över granskningsnämndens besparingskrav föreslog

Svea hovrätt, att rätten till arvode för i domsaga anställd notarie

skulle göras beroende av viss tids tjänstgöring i domsaga, beträffande

förste notarie två år och i fråga örn andre notarie ett år. Hovrätten framhöll

att medan i sådana domsagor, där flera rättsbildade biträden funnes,

dessa i allmänhet finge vänta nämnda tider, inträffade det på andra håll

icke sällan att väntetiden vore väsentligt kortare. Genom den föreslagna

regelns tillämpning skulle likhet härutinnan vinnas, samtidigt som en

icke oväsentlig besparing gjordes. Enligt beräkningar avseende kalenderåren

1930 och 1931 skulle den årliga besparingen för hovrättens domvärjo

uppgå till omkring 25,000 kronor årligen. Hovrätten ansåge denna

utväg avgjort böra föredragas framför en inskränkning av de avlönade

notariernas antal.

Göta hovrätt föreslog — under åberopande av i huvudsak samma

motivering som Svea hovrätt — enahanda tidsbestämmelser i fråga örn

notariernas rätt till arvoden som sistnämnda hovrätt. Hovrätten tilläde

att enligt beräkning skulle, örn ifrågavarande bestämmelser tillämpats

under budgetåret 1931/1932, en besparing av omkring 14,000 kronor hava

uppkommit för domsagorna under hovrätten. Hovrätten ansåge dock att

man icke kunde räkna med en konstant besparing till samma belopp.

Jämväl hovrätten över Skåne och Blekinge förordade att en

minskning i de utgående arvodena skulle åstadkommas på det sätt, att i

domsaga anställt rättsbildat biträde under första tjänstgöringsåret ej

finge uppbära något arvode och under andra tjänstgöringsåret ej högre

arvode än det till andre notarie utgående. Enligt sedermera inhämtade

upplysningar torde härigenom en besparing å cirka 2,000 kronor kunna

vinnas. Att beloppet icke kunde beräknas bliva högre berodde därpå att

notarierna i domsagorna under ifrågavarande hovrätt redan nu som regel

finge vänta en avsevärd tid, innan de erhölle anställning såsom förste

eller andre notarie.

I den inom justitiedepartementet utarbetade promemorian föreslogs

för vinnande av den önskade besparingen — förutom de redan omnämnda

förändringarna beträffande notariernas anställningsförhållanden

— följande ändrade bestämmelser i fråga örn deras rätt till arvoden.

Intill dess ett år förflutit från första anställningen i domsaga borde arvode

till andre notarie utgå efter 800 kronor örn året. Från ingången av

andra tjänstgöringsåret såsom domsagobiträde borde andre notarie äga

åtnjuta arvode, i domsaga inom Västerbottens och Norrbottens län och i

Härjedalens domsaga efter 2,000 kronor örn året samt i annan domsaga

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Martis proposition nr 180.

efter 1,800 kronor om året. Förste notarie borde, intill dess han uppnått

en sammanlagd tjänstgöring såsom domsagobiträde av två år, uppbära

i arvode samma belopp som enligt vad nyss sagts skulle utgå till andre

notarie under dennes andra tjänstgöringsår i domsaga, och först från

och med ingången av tredje tjänstgöringsåret borde han erhålla arvode

enligt de i 29 § domsagostadgan fastställda grunder.

I promemorian anfördes vidare:

»På detta sätt uppkomma inom vardera notariegraden tvenne löneklasser.

Uppflyttning i högre löneklass äger rum från och med kalendermånaden

näst efter den då notarien fullgjort föreskriven tjänstgöring.

Såsom sådan bör endast heltidstjänstgöring godkännas. I domsaga, där

flera notarier tjänstgöra än som erlordras lör arbetets behöriga gång,

måste därför skälig reducering av tjänstgöringstiden ske. På hovrätten

bör ankomma att meddela beslut örn uppflyttning i högre löneklass.

Enligt 31 § domsagostadgan skall av arvodet till andre notarie ett belopp

av 800 kronor utgå av häradshövdingens avlöningsmedel samt återstoden

gäldas av statsmedel. Så länge andre notarie uppbär arvode efter

allenast 800 kronor örn året, kommer arvodet alltså att helt utgå av häradshövdingens

avlöningsmedel.»

Det i promemorian framställda förslaget örn notariernas avlöningsförhållanden

bär i huvudsak lämnats utan erinran av hovrätterna, statskontoret

och allmänna civilförvaltningens lönenämnd ävensom av flertalet

häradshövdingar. Dock har av Svea hovrätt, Göta hovrätt och ett antal

häradshövdingar hemställts, att de föreslagna bestämmelserna måtte erhålla

endast provisorisk giltighet. Ett tjugotal häradshövdingar hava

förklarat sig icke kunna tillstyrka förslaget eller i varje fall hysa allvarliga

betänkligheter mot detsamma och därvid framhållit, att notariearvodena

redan nu vore så knappt tillmätta, att en sänkning icke kunde

ifrågasättas. Farhågor hava jämväl uttalats för att ett genomförande av

förslaget skulle komma att medföra avsevärda svårigheter i fråga örn

besättandet av notariepiatserna i ogynnsamt belägna domsagor. I en del

utlåtanden hava vissa modifierade förslag till avlöningsförhållandenas

ordnande framkommit. — Beträffande de i promemorian föreslagna bestämmelserna

örn heltidstjänstgöring såsom villkor för notaries uppflyttning

i högre löneklass har från flera håll framhållits önskvärdheten av

att dessa bestämmelser erhölle sådan avfattning att antalet i domsagan

tjänstgörande notarier icke i och för sig finge betydelse vid beräkning

av tjänstetiden. Det har nämligen ansetts att det föreslagna avräkningsförfarandet

skulle vålla en onödig hårdhet, i det att häradshövding skulle

nödgas avvisa en extra notarie för att bevara de avlönade notariernas

rätt till uppflyttning i högre löneklass. Hovrätten över Skåne och Blekinge

ävensom en häradshövding hava ifrågasatt, örn icke hovrätt borde

på förslag av vederbörande häradshövding fastställa det antal notarier,

som ägde å värjo kansli tjänstgöra med rätt till tjänstetidsbéräkning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

2. Övriga befattning

shavarte

och vikariets

avlöningsförhållanden.

20 Kungl. Majlis proposition nr ISO.

Om den av granskningsnämnden påyrkade nedsättningen av ifrågavarande

anslag skall kunna genomföras, torde en ändring beträffande grunderna

för de i domsagorna anställda notariernas rätt till arvoden icke

kunna undgås. Det i promemorian föreslagna sättet för frågans lösning

synes därvid i huvudsak vara att förorda. Emellertid torde farhågorna

för bristande rekrytering av notarieplatserna i ogynnsamt belägna

domsagor äga visst fog. Med hänsyn härtill synas arvodesförhållandena

i nämnda domsagor böra ordnas på ett från förslaget i någon

mån avvikande sätt. Jag föreslår därför, att förste notarie i domsaga

inom Västerbottens och Norrbottens län samt i Härjedalens domsaga redan

efter ett och ett halvt års tjänstgöring efter examen skall äga åtnjuta

arvode efter 2,700 kronor örn året. — I anledning av de erinringar,

som framkommit mot förslaget örn heltidstjänstgöring såsom förutsättning

för rätt till uppflyttning i högre löneklass, torde vara lämpligast,

att några uttryckliga bestämmelser härom icke meddelas. Vederbörande

hovrätt bör givetvis ändock i varje särskilt fall pröva, huruvida tjänstgöringen

varit av den beskaffenhet att uppflyttning må kunna medgivas.

Enligt gällande domsagostadga åtnjuter biträdande domare av

statsmedel i årligt arvode 4,000 kronor, varjämte till biträdande domare,

som kan vara förordnad i någon av de förut nämnda inom Norrland belägna

domsagorna, av statsmedel utgår tilläggsarvode med 500 kronor

(32 §). Därest assessor i hovrätt förordnats till biträdande domare, åtnjuter

han enligt 6 § kungörelsen den 14 juni 1928 angående assessors i hovrätt

tjänstgöring vid underdomstol å landet av statsmedel i arvode ett

belopp, motsvarande vad han skulle hava åtnjutit i lön under tjänstgöring

såsom adjungerad ledamot i hovrätten.

Vikarie för häradshövding äger i regel åtnjuta arvode efter 3,000 kronor

örn året (33 § domsagostadgan). Assessor i hovrätt som förordnats

att förvalta häradshövdingämbete äger jämlikt 3 § i förutnämnda kungörelse

i allmänhet uppbära dels vikariatsarvode efter 3,000 kronor för ålders

ock tilläggsarvode med belopp, motsvarande skillnaden mellan vikariatsarvodet,

å ena, och vad han skulle hava åtnjutit i lön under tjänstgöring

såsom adjungerad ledamot i hovrätten, å andra sidan. Har annan

vikarie för häradshövding än assessor i hovrätt uppehållit befattning såsom

ledamot eller fiskal i hovrätt, äger han utöver den i vanliga fall utgående

ersättningen uppbära tilläggsarvode, motsvarande hälften av den

ersättning som eljest skolat utgå för vikariatet; den sammanlagda ersättningen

uppgår alltså för sådant fall till 4,500 kronor för år. — Arvode

som i enlighet med nu återgivna bestämmelser skall vid semester för häradshövding

utgå till dennes vikarie skall intill ett belopp av 375 kronor

för varje kalenderår bestridas av statsmedel. Likaledes skall tilläggsarvode

utgå av statsmedel. I övrigt skall regelmässigt vikariatsarvode bestridas

av häradshövdingens avlöningsmedel (33 §).

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr ISO.

Beträffande frågan om arvode till sekreterare kava de sakkunniga ») Arvode UH

..... . sekreterare.

i sitt betänkande anfort lönande:

»Enligt 32 § domsagostadgan åtnjuter biträdande domare i regel arvode

efter 4,000 kronor örn året. Då enligt de för hovrätterna gällande avlöningsbestämmelserna

en t. f. hovrätts! iskal äger uppbära avlöning enligt 21.a

löneldassen, avdelning B, av löneplanen i avlöningsreglementet den 22 juni

1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, eller alitsa med betydligt högre, belopp

än det nyss nämnda, kan sådan befattningshavare för närvarande icke

utan avsevärd ekonomisk förlust mottaga förordnande såsom biträdande

domare. Vid meddelande av dylikt förordnande äro hovrätterna följaktligen

•— därest icke ordinarie assessor förordnas — av biilighetsskäl hän- ,

visade till de biträdande liskalerna, vilka uppbära avlöning med 4,200 kronor

örn året. Nu anmärkta missförhållande synes, såsom ock tidigare 1 öreslagits,

böra avhjälpas genom meddelandet av en föreskrift av innebörd,

att den, som efter erhållet första fiskalsförordnande i hovrätt tages i anspråk

för fortsatt tjänstgöring, skall. åtnjuta samma avlöningslörmåner,

vare sig tjänstgöringen blir förlagd till hovrätt eller till häradsrätt.

Samtliga hovrätter hava i sina framställningar örn anslagsäskanden till

1933 års riksdag uttalat sig för ändringar i bestämmelserna örn de t. f.

och de biträdande fiskalernas avlöning samt därvid förordat ett sammanförande

av nämnda befattningshavare till en enhetlig fiskalstjänst, uppdelad

i två löneklasser med arvoden, motsvarande de f. n. till de biträdande

resp. de t. f. fiskalerna utgående, därvid uppfattning från.den lägre ■ -

löneklassen till den högre borde ske efter viss tids, förslagsvis ett års,

tjänstgöring i den lägre löneklassen.

I anslutning till önskemålet om lika avlöning till domaraspirant under

tjänstgöring i hovrätt och i häradsrätt samt med beaktande jämväl i huvudsak

av hovrätternas uttalanden rörande fiskalernas avlönande föreslås

beträffande arvode till sekreterare, att sådant skall utgå till en början

enligt 15:e och sedermera, efter ett och ett halvt års tjänstgöring, enligt

21 :a löneklassen, därvid för uppflyttning till den högre löneklassen

den tid, vederbörande efter första fiskalsförordnandet kan hava uppehållit

befattning såsom ledamot, sekreterare, advokatfiskal eller fiskal

i hovrätt, förvaltat häradshövdingämbete, innehaft förordnande

såsom biträdande domare eller tjänstgjort såsom ledamot i rådhusrätt, i

vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två

lagfarna ledamöter, må räknas likvärdig med tiden för tjänstgöring såsom

sekreterare i domsaga. Bestämmelsen i gällande domsagostadga örn

tilläggsarvode med 500 kronor lör år till biträdande domare, som kan vara

förordnad i domsaga inom Västerbottens eller Norrbottens län eller i

Härjedalens domsaga, synes böra vinna motsvarande tillämpning i fråga

örn sekreterare, som kan bliva förordnad i någon av dessa domsagor.

Bortsett från domsagostadgans berörda bestämmelse örn tilläggsarvode

är arvodet till biträdande domare oberoende av stationeringsorten. Vilken

ortsgrupp denna tillhör är alltså utan betydelse lör arvodets storlek.

Genom att sekreterares arvode bestämmes på sätt som föreslagits, kommer

ändring härutinnan att vinnas.»

I det av de sakkunniga uppgjorda utkastet till kungörelse örn ändring

i vissa delar av domsagostadgan bär —- jämte det däri intagits bestämmelser

av det innehåll, som framgår av de sakkunnigas nu återgivna yttrande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ls proposition nr 180.

'' stadgats, att beträffande sekreterare som åtnjuter arvode enligt 15:e

löneklassen i tillämpliga delar skall gälla vad för extra ordinarie tjänsteman

i 17:e lönegraden är föreskrivet i kungörelsen den 26 juni 1925 med

avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

ävensom att, sedan sekreterare uppflyttats i 21 :a löneklassen, å honom

skola tillämpas de bestämmelser som gälla för befattningshavare, vilken

med iakttagande av föreskrifterna i 33 § av nyss angivna kungörelse åtnjuter

avlöning i 22:a lönegraden.

^biträdande''" 1 flåga °m arvode tiU hädande domare hava de sakkunniga, i hudomare.

vudsaklig anslutning till gällande bestämmelser örn avlöning till såsom

adjungerad ledamot i hovrätt tjänstgörande assessor eller e. o. assessor,

föreslagit att arvode skall utgå enligt 26:e löneklassen eller, örn vederbörande

efter minst ett och ett halvt års tjänstgöring såsom ledamot i hovrätt

uppflyttats i 2S:e löneklassen, enligt sistnämnda löneklass. I övrigt

skola enligt de sakkunnigas förslag för biträdande domare i tillämpliga

delar lända till efterrättelse de för motsvarande ordinarie tjänstemän i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 gällande bestämmelser.

°) fr™de j''11 Domsagostadgans nu gällande regler örn arvode till vikarie för härads
iiär&dghörding.

hövding hava, i den mån det låtit sig göra, av de sakkunniga ersatts med

stadganden, byggda på samma principer som i utkastet kommit till användning

vid uppställandet av bestämmelserna örn arvode till sekreterare

och biträdande domare. Sålunda skulle till den som innehaft fiskalsförordnande

i hovrätt, då han erhölle förordnande att förvalta häradshövdingämbete,

arvode utgå enligt 15 :e löneklassen, därvid i tillämpliga delar

skulle gälla vad för extra ordinarie tjänsteman i 17:e lönegraden är föreskrivet

i förutnämnda kungörelse deli 26 juni 1925. Därest den förordnade

efter första fiskalsförordnandet under sammanlagt ett och ett halvt år

uppehållit befattning såsom ledamot, sekreterare, advokatfiskal eller fiskal

i hovrätt, förvaltat häradshövdingämbete, innehaft biträdande domar- eller

sekreterarförordnande i domsaga eller tjänstgjort såsom ledamot i rådhusrätt,

i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta

minst två lagfarna ledamöter, skulle han åtnjuta arvode enligt 21:a löneklassen,

varefter å honom skulle tillämpas de bestämmelser, som gälla för

befattningshavare, vilken med iakttagande av föreskrifterna i 33 § av nyss

angivna kungörelse åtnjuter avlöning i 22:a lönegraden. Vöre den förordnade

assessor i hovrätt, skulle samma bestämmelser tillämpas som då

sådan befattningshavare förordnas till biträdande domare. Vad slutligen

angår det fall, att behörig vikarie icke funnes att tillgå och följaktligen

sådan person, som efter avlagd examen under två år tjänstgjort såsom

biträde åt häradshövding och därunder innehaft visst förordnande såsom

ordförande i häradsrätt, erhölle vikariatsförordnande, skulle den nu gällande

bestämmelsen, att arvode utgår efter 3,000 kronor örn året, bibehållas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl, Maj:ts proposition nr 180.

Arvode oell tilläggsarvode till sekreterare samt arvode till biträdande

domare skulle, enligt sakkunnigförslaget, gäldas av statsmedel. I fråga

örn sättet för bestridandet av arvode till vikarie för häradshövding föreslå

de sakkunniga ingen ändring i nu gällande grunder.

I de sakkunnigas utkast till ändringar i domsagostadgan hava särskilda

bestämmelser örn dyrtidstillägg intagits. Enligt dessa skulle dyrtidstillägg

å arvode till förste notarie och till andre notarie liksom för närvarande

utgå i enlighet med de bestämmelser, som i sådant hänseende gälla i fråga

örn befattningshavare vid i lönehänseende icke reglerat verk. Beträffande

dyrtidstillägg å arvode till sekreterare, till biträdande domare och till sådan

vikarie för häradshövding, varom förmäles i 33 § i utkastet, skulle

däremot gälla vad i sådant hänseende är stadgat i fråga örn befattningshavare

vid i lönehänseende nyreglerat verk.

I yttrande över sakkunnigförslaget har statskontoret beträffande

de föreslagna avlöningsbestämmelserna anfört bland annat:

»I händelse det framlagda förslaget genomföres, skulle två helt olikartade

principer komma att tillämpas beträffande avlöningen till de rattsbildade

biträdena vid häradsrätterna. Redan ur organisatorisk synpunkt

måste en sådan anordning synas mindre lämplig. Vidare är att märka,

att densamma otvivelaktigt kommer att vålla de löneutbetalande myndigheterna,

länsstyrelserna, avsevärda olägenheter vid uträknande av de vederbörande

tillkommande avlöningsförmånerna, bland annat med hänsyn

till de skilda grunder, som skulle komma att gälla vid dyrtidstilläggets

beräknande. Statskontoret håller därför före, att åt nu ifrågavarande befattningshavare

borde bestämmas arvoden, beräknade enligt aldre avloningsgrunder,

orri så anses erforderligt kompletterade med avlöningsfyil-- nad för hovrättsfiskaler i likhet med vad som jämlikt kungörelsen den 1

juni 1928. nr 188, tillkommer assessor, som tjänstgör vid häradsrätt.

Anses emellertid ifrågavarande arvoden böra bestämmas med hänsyn

till motsvarande, vid reglerade verk utgående avlöningsförmåner, torde

i varje fall avlöningsreglementet och dess följdförfattningar icke höra göras

gällande för innehavarna av dessa arvoden. I författningsförslaget

meddelas särskilda föreskrifter örn uppfattning i högre löneklass, semester,

tjänstledighetsavdrag och vikariatsersättning. Då alltså avlöningstorfattningarna

i dessa delar ej skola komma till tillämpning, vill det synas

mindre lämpligt att göra deras övriga, mindre viktiga bestämmelser gällande

för nu omhandlade befattningshavare.»

Jämväl i det utlåtande, som av allmänna civilförvaltningens

lönenämnd avgivits över de sakkunnigas förslag, har påpekats, att tilllämpandet

av två olika principer vid bestämmandet av avlöningarna till

de rättsbildade domsagobiträdena vore ägnat att göra lönesystemet invecklat

och vålla osäkerhet beträffande bestämmelsernas rätta tillämpning.

Nämnden ansåge därför för sin del, att de i domsagostadgan intagna föreskrifterna

rörande de rättsbildade biträdenas avlöningsförhållanden

borde så omarbetas, att antingen det nya lönesystemet bleve tillämpligt å

samtliga dessa biträden eller ock att dessa bleve inordnade under särskilda,

efter möjligast enhetliga grunder utarbetade lönebestämmelser. Därest

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

emellertid löneförhållandena för här ifrågavarande befattningshavare ansåges

böra ordnas i huvudsak på det sätt som angivits av de sakkunniga,

ansåge nämnden med hänsyn till de kvalificerade göromål, som skulle

åvila innehavare av den nya sekreterarbefattningen, att begynnelselönen

i nämnda tjänst borde bestämmas något högre än vad de sakkunniga föreslagit,

Nämnden ville förorda att begynnelsearvodet finge utgå enligt

18:e lönegraden, 16:e löneklassen. Därjämte föreslog nämnden att sekreterare

efter ett och ett halvt års tjänstgöring skulle placeras i 22:a lönegraden,

20:e löneklassen.

Tre ledamöter i nämnden hava anmält avvikande mening i visst hänseende

och i gemensamt särskilt yttrande förklarat, att en placering av

sekreterare direkt i 22:a lönegraden, 20:e löneklassen, enligt deras mening

syntes bättre än den av nämnden föreslagna placeringen motsvara det

ansvar och de fordringar i övrigt, som genom tjänsteåliggandenas art

ställdes å vederbörande.

Departements- Sakkunnig!örslagets regler för bestämmandet av arvode till sekreterare,

''helen. biträdande domare och vikarie för häradshövding synas mig böra godtagas,

då den likformighet med motsvarande avlöningsförhållanden i hovrätterna

som härigenom skulle vinnas är av stor betydelse för att städse

de lämpligaste aspiranterna må stå till förfogande för ifrågavarande förordnanden.

Visserligen skulle på så sätt två olika system komma att

tillämpas i fråga örn avlönandet av den rättsbildade kanslipersonalen, i

det att beträffande förste och andre notarier gällande avlöningssystem

skulle bibehållas. Olägenheterna härav torde dock icke vara av större

betydelse. Däremot synas de skäl, som anförts mot att avlöningsreglementet

och dess följdförfattningar gjordes tillämpliga i fråga örn befattningshavare

med nyreglerade arvoden, värda beaktande, varför förslagets bestämmelser

härutinnan torde böra utgå. Erinringarna mot sekreterares

löneklassplacering torde däremot icke böra föranleda någon ändring i de

sakkunnigas förslag. — Enligt samma förslag skulle även annan än assessor

i hovrätt kunna förordnas till biträdande domare. Till dylika biträdande

domare torde arvode böra utgå, där fråga är örn person som avses i

26 § andra stycket domsagostadgan, enligt den löneklass Kungl. Majit

föreskriver, dock högst enligt 28:e löneklassen, samt i andra fall efter

samma grunder som till sekreterare.

Ökad bidragsskyldighet från häradshövdingarnas sida.

För åstadkommande av besparing å domsagoanslaget utöver den, som

genom förut omförmälda ändringar beträffande grunderna för notariernas

rätt till arvoden skulle kunna åvägabringas, ifrågasatte hovrätterna

ökad bidragsskyldighet från häradshövdingarnas sida till avlönande av

den rättsbildade kanslipersonalen, närmast i fråga örn de nuvarande biträdande

domarna.

Svea hovrätt föreslog härutinnan, att häradshövding, som önskade

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition nr 180.

tillgodonjuta förmånen av biträdande domare, skulle åläggas att bidraga

till dennes avlöning med ett belopp av 1,200 kronor årligen.

Göta hovrätt anförde: En ökad bidragsskyldighet torde kunna anses

motiverad, särskilt örn den minskning i förvaltningskostnader, som uppkomme

i samband med ikraftträdandet av den vid 1932 års riksdag beslutade

inskrivningsreformen, icke komine att uppvägas av någon utgiftsbelastning

i annan ordning. Oberoende härav syntes det kunna ifrågasättas,

örn ej särskild bidragsskyldighet borde stadgas för häradshövding,

som finge åtnjuta förmånen av biträdande domare. Hovrätten ville icke

på frågans dåvarande stadium fatta någon bestämd ståndpunkt till dessa

spörsmål men förordade, att frågan örn ökad bidragsskyldighet för häradshövdingarna

gjordes till föremal för särskild utredning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge slutligen föreslog, att i

samband med reglering av frågan örn de av inskrivningsreformen föranledda

besparingarna i kanslikostnaderna måtte undersökas möjligheten

att låta häradshövdingarna, på samma sätt som de för närvarande bidroge

till andre notariernas avlöning, bidraga jämväl till förste notariernas och

de biträdande domarnas avlöning.

I den sedermera inom justitiedepartementet uppgjorda promemoria

n yttrades:

Vad hovrätterna anfört i fråga örn de biträdande domarna torde, örn den

i de sakkunnigas betänkande angivna reformen genomfördes, äga tilllämpning

å de föreslagna sekreterarna. Såsom grund för en sådan bidragsskyldighet

torde kunna anföras, att anställandet i domsaga av sekreterare

innebure en så avsevärd lättnad i häradshövdingens arbetsbörda,

att han skäligen i någon mån borde lämna vederlag härför. Såsom lämpligt

bidrag uti ifrågavarande hänseende syntes det av Svea hovrätt föreslagna

beloppet 1,200 kronor kunna anses. Däremot torde någon bidragsskyldighet

icke böra stadgas i fråga örn notariernas avlöningar utöver den

till andre notarie bestämda. Den minskning i förvaltningskostnader, som

bleve en följd av inskrivningsreformens genomförande, torde nämligen

komma att kompenseras på annat sätt. — De sakkunniga hade föreslagit,

att i några av de största domsagorna skulle anställas befattningshavare,

benämnda biträdande domare. Till sådan befattningshavares avlöning syntes

häradshövding böra bidraga med högre belopp, förslagsvis 2,400 kronor

om året.

Promemorians förslag örn bidragsskyldighet fran häradshövdingarnas

sida till sekreterares och biträdande domares avlönande har blivit föremål

för delade meningar. Svea hovrätt har ansett sig icke böra avstyrka att

förslaget komme till stånd såsom en provisorisk åtgärd, därest detta med

hänsyn till det statsfinansiella läget vore oundgängligen nödvändigt.

Göta hovrätt har trots vissa betänkligheter icke velat motsätta sig förslaget

men har ställt sig tveksam till lämpligheten att fastställa bidraget

till sekreterares avlönande till så högt belopp som 1,200 kronor om året.

Hovrätten har ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligare, att det årliga

bidraget fastställdes till samma belopp som för andre notarie eller

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

800 kronor för år. Hovrättens över Skåne ock Blekinge majoritet kar

tillstyrkt förslaget, medan en minoritet av två ledamöter avstyrkt detsamma,

varjämte en ledamot förordat kidragsskyldigket jämväl till förste

notaries avlönande. I de från käradskövdingarna inkomna utlåtandena

kar promemorians förslag lämnats utan erinran i ett fyrtiotal utlåtanden.

I ungefärligen lika många yttranden kar förslaget avstyrkts. Ett tiotal

käradskövdingar kava förklarat sig sakna anledning avgiva utlåtande i

frågan, då biträdande domare icke funnes i domsagan ock sekreterare

icke kunde förväntas bliva där anställd. Vissa käradskövdingar kava ansett

det belopp, 1,200 kronor, varmed bidrag till sekreterares avlönande

skulle utgå, vara för högt, ock andra kava framhållit, att storleken av

detta bidragsbelopp borde bestämmas för varje särskilt fall. — Såsom skäl

för förslagets avstyrkande har i allmänhet anförts, att den lättnad i häradshövdingens

arbetsbörda, som skulle vinnas genom sekreterares eller

biträdande domares anställande i domsagan, vore avsedd att utgöra en

kompensation för det ökade arbete, som komme att åvila häradshövdingen

till följd därav, att han i regel skulle handlägga alla mål ock ärenden av

större vikt; förslaget saknade därför bärande grund. Det har vidare

framhållits, särskilt av häradshövdingar i domsagor, där biträdande domare

för närvarande äro anställda, att anställandet av sådan befattningshavare

oftast föranletts av en ökning av sådana mål, som icke beredde

häradshövdingen någon väsentligen ökad löseninkomst utan snarare ökade

förvaltningskostnader, framför allt mål rörande trafikförseelser.

De invändningar av principiell natur som anförts mot den föreslagna

Ökade bidragsskyldigheten för häradshövding måste tillerkännas ett visst

berättigande. Emellertid kan förslaget härom anses äga stöd i redan

bestående förhållanden. Domsagostadgan vilar på den grundsatsen att

i varje domsaga finnes ett av statsmedel helt avlönat rättsbildat biträde

åt häradshövdingen, nämligen förste notarien. Därest i domsagan därjämte

prövas böra anställas andre notarier, måste häradshövdingen lämna

bidrag till deras avlönande. Örn arbetsuppgifterna i domsagan bliva så

betungande att de sålunda tillgängliga arbetskrafterna ej förslå till deras

utförande, skulle, därest sekreterare och biträdande domare ej stöde att

erhålla, den förstärkning i arbetskraft som häradshövdingen för göromålens

behöriga fullgörande skulle finna sig nödsakad att anskaffa säkerligen

komma att åsamka honom utgifter, framför allt i form av vikariatsarvode,

med betydande belopp. Behovet av ytterligare kvalificerad arbetskraft

utöver förste och andra notarie torde också i allmänhet utvisa,

att domsagan lämnar sådana inkomster, att det icke kan anses obilligt,

att häradshövdingen för denna i övrigt statsavlönade arbetskraft får lämna

vissa, ej alltför högt tilltagna bidrag. Dessa bidrag synas dock böra

sättas lägre än i promemorian föreslagits, lämpligen för sekreterare till

samma belopp, varmed bidrag utgår till andre notaries arvode, eller 800

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

kronor om året oell för biträdande domare till 1,200 kronor årligen. Därest

bidraget till sekreterares avlönande fixeras på angivna sätt, undvikes att

ekonomiska hänsyn spela någon roll för frågan, huruvida en sekreterare

eller endast en extra andre notarie skall anställas i domsagan.

För närvarande finnas — bortsett från inskrivningsdomaren i Södra

Roslags domsaga — biträdande domare i 17 domsagor. Örn under budgetåret

1933/1934 dessa befattningshavare utbytas mot lika många sekreterare,

skulle vederbörande häradshövdingars sammanlagda bidrag till

sekreterarnas avlönande, beräknat efter ett belopp av 800 kronor för år,

uppgå till 13,600 kronor. Huruvida en häremot fullt svarande besparing

å domsagoanslaget för samma budgetår kan påräknas, är svårt att bedöma,

då avlöningen till sekreterare skall utgå med olika belopp, beroende

på den lönegrad till vilken vederbörande skall hänföras.

I några fall torde, därest vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen

framlagda förslag örn domsagoregleringar bliva av riksdagen bifallna,

från och med den 1 januari 1934 sekreterare bliva erforderliga i domsagor,

som uppkommit genom sammanslagning eller förstoring av äldre

domsagor. I dessa fall blir kostnadsökningen mera än uppvägd av besparingen

å anslaget till justitiestaten under vederbörande hovrätt. Man

synes över huvud taget böra räkna med att sekreterare bliva anställda i

ett tiotal domsagor utöver dem, i vilka för närvarande biträdande domare

äro förordnade. De nytillkommande sekreterarna torde lämpligen

böra anställas först från och med ingången av år 1934. — I statsverkspropositionen

uttalas, att under budgetåret 1933/1934 åtminstone en domsaga,

nämligen Södra Roslags, borde ifrågakomma till erhållande av sådan biträdande

domare, varom förmäles i de sakkunnigas förslag. Det bör emellertid.

observeras att de beträffande inskrivningsavdelningen i nämnda

domsaga senast utfärdade bestämmelserna gälla till den 1 juli 1934, före

vilken dag någon ändring sålunda icke bör komma i fråga. Behov av

biträdande domare torde jämväl föreligga i Södertörns domsaga ävensom i

Askims, Västra och Östra Hisings samt Sävedals härads domsaga.

Inom justitiedepartementet verkställda beräkningar giva vid handen,

att vid tillämpning av de ändrade grunder för avlöning av befattningshavare

å domsagokanslierna och för häradshövdingarnas bidragsskyldighet

som av mig sålunda föreslagits här ifrågavarande anslag kan för nästkommande

budgetår begränsas till det belopp av 490,000 kronor, vartill

detsamma i statsverkspropositionen beräknats.

De erforderliga avlöningsbestämmelserna torde böra meddelas i särskild

författning och sålunda utbrytas ur gällande domsagostadga. Ett

i sådant syfte inom justitiedepartementet utarbetat utkast till kungörelse

med föreskrifter angående å domsagas kansli anställda rättsbildade bi

trädens avlöningsförhållanden m. m. torde såsom bilaga få åtfölja detta

protokoll för att underlätta överblicken av de föreslagna nya bestämmelserna.

(Bilaga).

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att under andra huvudtiteln till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna

för domsagornas förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som finnas upptagna i den av Kungl. Majit utfärdade

stadga i ämnet, med de ändringar som kunna föranledas av vad jag

förut i detta ärende anfört, anvisa ett extra förslagsanslag för budgetåret

1933/1934 å 490,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet!

Axel Wennerholm.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr ISO.

29

Bilaga.

Utkast

till

kungörelse med bestämmelser angående å domsagas kansli anställda

rättsbildade biträdens avlöningsförhållanden m. m.

1 §. (29 §.)1

Förste notarie åtnjuter av statsmedel i årligt arvode: i domsaga inom

Västerbottens och Norrbottens län och i Härjedalens domsaga 2,000 kronor

intill dess han efter avlagd examen under sammanlagt ett och ett halvt år

tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding, och därefter 2,700 kronor, i

annan domsaga 1,800 kronor intill dess han efter avlagd examen under

sammanlagt två år fullgjort dylik tjänstgöring, och därefter 2,400 kronor.

Annan vikarie för förste notarie än andre notarie i domsagan uppbär å

tiden för vikariatsförordnandet belöpande arvode efter samma grunder

som i första stycket stadgas.

2 %. (30 §.)

Förordnas förste notarie att helt eller delvis förvalta häradshövdingämbetet

i domsagan och uppehälles ej hans befattning av vikarie som enligt

1 § är berättigad att uppbära arvode, eller är förste notarie förordnad

till vikarie för biträdande domaren eller sekreteraren i domsagan, åtnjuter

förste notarien ej vikariatsarvode. Skall förste notarien enligt 1 §

avstå arvode till vikarie, åge förste notarien av häradshövdingen eller,

under häradshövdingens semester, av statsmedel uppbära vikariatsarvode

med belopp motsvarande förstenotariearvodet; och har hovrätten att i

samband med förordnandet av förste notarie såsom vikarie för häradshövdingen

lämna erforderlig föreskrift örn vikariatsarvodets utbetalande.

3 $. (31 §.)

Andre notarie åtnjuter i årligt arvode 800 kronor intill dess han efter

avlagd examen under sammanlagt ett år tjänstgjort såsom biträde åt

häradshövding. Därefter äger han i årligt arvode uppbära: i domsaga

inom Västerbottens och Norrbottens län och i Härjedalens domsaga 2,000

kronor samt i annan domsaga 1,800 kronor.

Arvode, som utgår till andre notarie enligt första stycket första punkten,

gäldas av häradshövdingens avlöningsmedel. Av arvode till andre notarie

enligt första stycket andra punkten utgår av häradshövdingens avlöningsmedel

ett belopp av 800 kronor, och gäldas återstående delen av

statsmedel.

1 Inom parentesen angives motsvarande § i gällande domsagostadga.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Förordnas andre notarie att helt eller delvis förvalta häradshövdingämbetet

eller att uppehålla befattningen såsom biträdande domare, sekreterare

eller förste notarie i domsagan, uppbär andre notarien ej vikariatsarvode,

men förordnandet medför ej inskränkning i hans rätt att åtnjuta

arvode såsom andre notarie.

4 §.

Förhöjning i arvode, som efter viss tids tjänstgöring må tillkomma

förste notarie, annan vikarie för förste notarie än andre notarie i domsagan

och andre notarie, utgår efter därom av hovrätten meddelat beslut

från och med ingången av kalendermånaden näst efter den då

tjänstgöringen fullgjorts.

5 §. (32 §.)

Sekreterare åtnjuter årligt arvode enligt 15:e eller, örn han efter

första fiskalsförordnandet i hovrätt under sammanlagt ett och ett

halvt år uppehållit befattning såsom ledamot, sekreterare, advokatfiskal

eller fiskal i hovrätt, förvaltat häradshövdingämbete, innehaft förordnande

såsom biträdande domare eller sekreterare i domsaga eller tjänstgjort

såsom ledamot i rådhusrätt i vilken enligt gällande bestämmelser jämte

borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter, enligt 21 :a löneklassen

avlöningsreglementet den 6 juni 1925 (nr 270) för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Till sekreterare i någon av de i 1 § första stycket första punkten

angivna, inom Norrland belägna domsagorna utgår tilläggsarvode med

500 kronor för år.

Av arvode till sekreterare utgår av häradshövdingens avlöningsmedel

ett belopp av 800 kronor för år räknat. Återstående delen ävensom tillläggsarvode,

varom i första stycket sista punkten sägs, gäldas av statsmedel.

Förordnas sekreterare till vikarie för häradshövdingen eller biträdande

domaren i domsagan, uppbär sekreteraren ej vikariatsarvode, men förordnandet

medför ej inskränkning i hans rätt att åtnjuta arvode såsom sekreterare.

Annan vikarie för sekreterare än förste notarie eller andre notarie i

domsagan uppbär å tiden för vikariatsförordnandet belöpande arvode efter

samma grunder som i första stycket stadgas.

6 §. (32 §.)

Biträdande domare som är assessor i hovrätt åtnjuter årligt arvode enligt

den löneklass i avlöningsreglementet den 6 juni 1925 (nr 270) han tillhör

såsom assessor. Har Kungl. Majit medgivit att annan i 26 § andra

stycket domsagostadgan omförmäld person än assessor i hovrätt må för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

31

ordnas såsom biträdande domare, utgår arvode enligt den löneklass Kungl.

Majit bestämmer, dock högst enligt 28:e löneklassen. Annan biträdande

domare än nu sagts åtnjuter arvode efter de i 5 § första stycket angivna

grunder.

Av arvode till biträdande domare utgår av häradshövdingens avlöningsmedel

ett belopp av 1,200 kronor för år räknat. Återstående delen

gäldas av statsmedel.

Förordnas biträdande domaren till vikarie för häradshövdingen i domsagan,

uppbär biträdande domaren ej vikariatsarvode, men förordnandet

medlör ej inskränkning i hans rätt att åtnjuta arvode såsom biträdande

domare.

Annan vikarie för biträdande domare än sekreterare, förste notarie eller

andre notarie i domsagan uppbär å tiden för vikariatsförordnandet belöpande

arvode efter samma grunder som i första stycket stadgas.

7 §. (29, 31, 32 §§.)

Under''tid, då förste notarie, andre notarie, sekreterare eller biträdande

domare åtnjuter semester, bibehålies han vid arvodet.

Yad sålunda stadgats gälle ock, såvitt angår förste notarie, andre notarie

och sekreterare, i fråga örn tid varunder häradshövdingen enligt vad

därom i domsagostadgan sägs beviljat sådan befattningshavare ledighet.

Beträffande biträdande domares rätt till arvode under tid, då han åtnjuter

annan ledighet än för semester, bestämmes i särskild arbetsordning för

domsagan.

8 §. (29, 31, 32 §§.)

Arvode till förste notarie, andre notarie, sekreterare och biträdande domare

utbetalas vid varje månads slut av länsstyrelsen, därvid för belopp,

som häradshövdingen kan hava att vidkännas, avdrag göres å de avlöningsmedel

som till honom utbetalas från statsverket, i första hand å förvaltningskostnadsbidrag,

därefter å tjänstgöringspenningar och i sista

hand å lönen.

9 §. (33 §.)

Förordnas annan än biträdande domare, sekreterare, förste notarie eller

andre notarie i domsagan att förvalta häradshövdingämbetet antingen i

dess helhet eller allenast med det undantag, att förordnandet icke omfattar

göromål, som ankomma på biträdande domaren eller sekreteraren,

eller handläggning av mål och ärenden, som avses i 1 § lagen den 7

maj 1918 om särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål

och ärenden eller i 21 § 2. domsagostadgan, eller tjänstgöring såsom inskrivningsdomare,

äger vikarien, där ej annat föranledes av bestämmelse

i andra eller tredje stycket här nedan eller i 10 § första stycket eller

Kungl. Majit för särskilt fall, då häradshövdingen åtnjuter ledighet för

fullgörande av offentligt uppdrag, annorlunda förordnar, åtnjuta arvodei

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Marits proposition nr 180.

om han uppehållit befattning såsom fiskal i hovrätt, enligt 15:e löneklassen

avlöningsreglementet den 6 juni 1925 (nr 270),

örn han efter första fiskalsförordnandet i hovrätt under sammanlagt ett

och ett halvt år uppehållit befattning såsom ledamot, sekreterare, advokatfiskal

eller fiskal i hovrätt, förvaltat häradshövdingämbete, innehaft

förordnande såsom biträdande domare eller sekreterare i domsaga eller

tjänstgjort såsom ledamot i rådhusrätt i vilken enligt gällande bestämmelser

jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter, enligt 21:a

löneklassen nämnda reglemente, samt

örn han icke uppehållit befattning såsom fiskal i hovrätt, efter 3,000

kronor örn året.

Angående ersättning till assessor i hovrätt, som förordnats till vikarie

för häradshövding, är särskilt stadgat. Vad i 6 § första stycket andra

punkten stadgas beträffande arvode, som må kunna utgå till annan person

än assessor i hovrätt vid förordnande till biträdande domare, skall

äga motsvarande tillämpning i fråga örn arvode till sådan person vid förordnande

till vikarie för häradshövding.

Där förordnande, som avser viss tid, bör antagas kräva arbete utöver

nämnda tid eller förordnande endast innefattar hållande av tingssammanträde

eller viss annan förrättning, äger vikarien uppbära arvode med belopp,

som i förhållande till den i varje fall för år utgående vikariatsersättningen

kan anses motsvara det arbete som åligger vikarien.

Arvode, som i enlighet med ovan meddelade bestämmelser skall vid semester

för häradshövding utgå till dennes vikarie, skall intill ett belopp

av 375 kronor för varje kalenderår bestridas av statsmedel. Likaledes skall,

därest vikarie äger uppbära högre arvode än efter 3,000 kronor örn året,

överskjutande belopp utgå av statsmedel. I övrigt skall vikariatsarvode

bestridas av häradshövdingens avlöningsmedel, där ej Kungl. Maj:t för

särskilt fall finner skäligt föreskriva, att ersättning av statsmedel skall

utgå till vikarie som förordnas i anledning av häradshövdingen enligt 20 §

domsagostadgan beviljad ledighet.

Då vikariatsarvode skall utgå enligt tredje stycket, åligge hovrätten

att, vid förordnandets meddelande eller så snart därefter kan ske, efter

häradshövdingens hörande bestämma arvodets storlek med fördelning av

beloppet å särskilda månader, där sådant ifrågakommer. I de fall, då

vikariatsarvode helt eller delvis skall utgå av statsmedel, har hovrätten

att meddela föreskrift örn storleken av det belopp som skall av sådana

medel bestridas.

10 §. (34 §.)

Där ej för särskilt fall av Kungl. Majit annorlunda förordnas, äger vikarie,

som förvaltar ledig domsaga eller förestår domsaga under ledighet

för häradshövding vilken på grund av gällande bestämmelser ej är berättigad

att under ledigheten uppbära någon del av de till tjänsten hörande

avlöningsförmånerna, att intill dess ämbetet bliver besatt eller häradshöv
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 33

dingen återinträder i tjänstgöring uppbära tjänstgöringspenningar, förvaltningskostnadsbidrag

och sportler jämte stämpelprovision ävensom arvode

med belopp, motsvarande hälften av häradshövdinglönen, eller 2,250

kronor för år räknat.

Vikarie som nu sagts har att i samma omfattning och i enahanda ordning

som häradshövdingen vidkännas dels bidrag till arvode åt andre notarie,

sekreterare och biträdande domare, dels i enlighet med bestämmelserna

i 9 § utgående arvode åt den som under vikarien beviljad ledighet

förordnats att helt eller delvis uppehålla häradshövdingämbetet i domsagan,

dels ock övriga med domsagans förvaltning förenade kostnader.

Vad i andra stycket stadgas skall ock gälla, där Kungl. Maj:t för särskilt

fall bestämt, att vikarie för häradshövding skall åtnjuta sådana avlöningsförmåner

som omförmälas i första stycket,

11 %. (35 $.)

Vid varje månads slut utbetalar länsstyrelsen till vikarie för häradshövding

honom då tillkommande arvode.

För vad sålunda av länsstyrelsen utgivits skall, i den mån kostnaden

icke stannar å statsverket, avdrag göras å de avlöningsmedel vilka därifrån

utbetalas till häradshövdingen, allt efter som dylika medel bliva

tillgängliga, i första hand å förvaltningskostnadsbidrag, därefter å

tjänstgöringspenningar och i sista hand å lönen.

12 §. (35 §.)

Då hovrätten meddelar länsstyrelsen underrättelse örn förordnande av

förste notarie, andre notarie, sekreterare, biträdande domare, vikarie för

någon av nämnda befattningshavare eller vikarie för häradshövding, skall

tillika, där så är erforderligt, uppgivas enligt vilken löneklass eller efter

vilket årligt belopp arvode till den förordnade skall utgå.

Då i första stycket omförmäld befattningshavare eller vikarie, som åtnjuter

arvode enligt viss löneklass eller efter visst årligt belopp, uppflyttas

till högre löneklass eller berättigas uppbära arvode efter högre årligt

belopp, skall uppgift härom likaledes av hovrätten tillställas länsstyrelsen.

Då hovrätten jämlikt 2 § lämnat föreskrift örn vikariatsarvodes utbetalande

åt förste notarie eller enligt 9 § sista stycket meddelat yttrande angående

vikariatsarvodes belopp eller dess utbetalande av statsmedel, har

hovrätten att därom skyndsamt underrätta länsstyrelsen och därvid tilllika

upplysa örn arvodets fördelning å särskilda månader, där sådan fördelning

skett,

13 i (36 i)

Där ej annat följer av särskilt meddelade bestämmelser, uppbäras samtliga

med domsagans förvaltning förenade sportler jämte stämpelprovisionen

av häradshövdingen, vilken har att bestrida förvaltningskostna
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. I sami. Nr 180.

•T

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

derna jämväl för tid varunder han åtnjuter ledighet. Vikarie åligger dels

att såvitt möjligt använda sig av de för domsagans förvaltning av häradshövdingen

träffade anordningar, dels ock att tillse att förvaltningskostnaderna

icke obehörigen stegras.

Redovisning för sportler eller stämpelprovision, som vikarie uppburit,

sker å tider som häradshövdingen bestämmer.

Vad i första stycket andra punkten och andra stycket stadgas beträffande

vikarie för häradshövding skall äga motsvarande tillämpning i

fråga örn sekreterare, biträdande domare och vikarie för någon av nämnda

befattningshavare.

14 i (37 §.)

Vid tillträde av förordnande såsom vikarie för häradshövding njute vikarien

för resa från den ort, där han å tjänstens vägnar senast uppehållit

sig, eller, örn han vid förordnandets meddelande lämnat nämnda ort, från

den stad där hovrätten har sitt säte, till den ort där domsagans kansli

är beläget, ersättning av statsmedel enligt vad för häradshövding i gällande

resereglemente är stadgat. Vid förordnandets frånträdande utgår

enahanda ersättning för resa från sistnämnda ort till den ort, där

vikarien å tjänstens vägnar skall inställa sig, eller, örn han då ej skall

tillträda annan tjänstgöidng, till berörda stad. Dock må i intet fall ersättning

utgå med högre belopp än som enligt nämnda reglemente må

beräknas för den verkligen företagna resan.

Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn biträdande

domare och sekreterare, dock att dessa befattningshavare

skola hänföras till rese- och traktamentsklassen II C respektive II D.

15 §.

Dyrtidstillägg å arvode till förste notarie, till annan vikarie för förste

notarie än andre notarie i domsagan, till andre notarie samt till sådan

i 9 § omförmäld vikarie för häradshövding, som icke uppehållit befattning

såsom fiskal i hovrätt, skall utgå i enlighet med de bestämmelser,

som i sådant hänseende gälla i fråga om befattningshavare vid i lönehänseende

icke reglerat verk.

Beträffande dyrtidstillägg å arvode till sekreterare och till annan vikarie

för sekreterare än förste notarie eller andre notarie i domsagan, till

biträdande domare och till annan vikarie för biträdande domare än sekreterare,

förste notarie eller andre notarie i domsagan ävensom till annan

i 9 § omförmäld vikarie för häradshövding än i första stycket av denna

paragraf sägs, skall gälla vad i sadant hänseende är stadgat i fråga örn

befattningshavare vid i lönehänseende nyreglerat verk.

16 §.

Arvode, som enligt vad ovan stadgats skall utgå av statsmedel, skall

avföras å anslaget till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för

domsagornas förvaltning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

35

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1933 [då 29—37 §§ stadgan den

12 juni 1925 (nr 166) med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning

skola upphöra att gälla].

Åtnjuter förste eller andre notarie vid tidpunkten för kungörelsens

ikraftträdande arvode med högre belopp än det vartill han med tillämpning

av bestämmelse i kungörelsen skulle vara berättigad, varde han vid

det högre arvodet bibehållen.

Vad i 6 § föreskrives örn arvode till biträdande domare skall ej äga

tillämpning när för särskilt fall annorlunda stadgats.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning ä a1 i texten
  2. S1LU 1933:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning ävensom i ämnet s. 1 i texten