Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m

1933-03-10 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:186, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad

lydelse av 6 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m.m.; given Stockholms slott den 10 mars 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till

dels lag om ändrad lydelse av 6 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370);

dels ock förordning örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde

å fastighet.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami.

Nr 1S6.

X

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 186.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § 1 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 6 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall i nedan angiven del hava följande ändrade lydelse:

6 $.

1 mom. Fastighet skall--— nedan stadgas.

Vid taxeringens verkställande skall, med iakttagande av vad i 12 § 1 mom.

och 2 mom. sista stycket samt 14 § sägs, hänsyn tagas till förhållandena

vid taxeringsårets ingång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunell. Majlis proposition nr 180.

3

Förslag

till

förordning om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattnings
värde

å fastighet.

Härigenom förordnas som följer:

1 $.

Har å fastighet ny-, till- eller ombyggnad verkställts efter den tidpunkt,

som det för fastigheten senast fastställda taxeringsvärdet avsett, må i den

ordning nedan stadgas fastigheten av prövningsnämnd åsättas särskilt

uppskattningsvärde för fastighetsbelåning (preliminärt taxeringsvärde)

att gälla intill dess nytt taxeringsvärde, avseende tidpunkt efter ny-, tilleller

ombyggnaden, varder fastställt för fastigheten.

Har fastighet nybildats genom avstyckning enligt 19 kap. lagen örn delning

av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad eller

genom sammanläggning enligt lagen örn sammanläggning av fastigheter

å landet eller genom att tomt blivit rättsligen bestående, och finnes ej

särskilt taxeringsvärde fastställt för det område fastigheten omfattar,

må ock sådan fastighet av prövningsnämnd åsättas preliminärt taxeringsvärde

att gälla intill dess nytt taxeringsvärde, avseende tidpunkt efter

nybildningen, varder fastställt för fastigheten eller för område, vari den

ingår.

2 §.

Vid åsättande av preliminärt taxeringsvärde skola tillämpas de grunder,

som enligt kommunalskattelagen gälla för taxeringsvärdes åsättande;

dock skall uppskattningen verkställas med hänsyn till fastighetens

beskaffenhet vid den tidpunkt, då uppskattningen äger rum.

3 §.

Behörig att påkalla åsättande av preliminärt taxeringsvärde å fastighet

är fastighetens ägare; dock tillkommer dylik behörighet i ägares ställe

den som innehar fastighet med tomträtt eller med vattenfallsrätt så ock

innehavare av så kallad ofri tomt i stad.

Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt.

4 §.

Framställning örn åsättande av preliminärt taxeringsvärde å fastighet

skall, skriftligen avfattad och ställd till prövningsnämnden, ingivas be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 186.

träffande fastighet i Stockholm till Överståthållarämbetet och beträffande

annorstädes belägen fastighet till länsstyrelsen i länet. Framställning

må ock på sökandens eget äventyr i betalt brev med allmänna posten insändas

till nu nämnd myndighet.

I framställningen böra, i huvudsaklig anslutning till vad som är föreskrivet

örn särskild fastighetsdeklaration, meddelas erforderliga upplysningar

till ledning för uppskattningen.

Framställningen skall åtföljas av ett belopp å femtio kronor. Stämpel å

detta belopp skall, då framställningen inkommit, åsättas densamma.

Är framställningen icke vid inlämnandet åtföljd av penningar till stämpeln

och erlägges ej genast efter erhållen tillsägelse det felande beloppet,

må den ej mottagas.

5 $.

Då framställning, som i 4 § sägs, inkommit till där omförmäld myndighet,

skola vid framställningen fogas dels utdrag av senast upprättade

fastighetslängd i vad fastigheten angår dels ock den rörande fastigheten

senast avlämnade fastighetsdeklarationen, där denna är för myndigheten

tillgänglig. Har det fastigheten senast åsätta taxeringsvärdet ändrats

efter besvär över vederbörande prövningsnämnds beslut, skall jämväl

avskrift av det i anledning av besvären meddelade utslaget biläggas

framställningen. Handlingarna skola därefter ofördröjligen överlämnas

till ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, där fastigheten

är belägen, eller, örn denna nämnd avslutat sin verksamhet, till

ordföranden i taxeringsnämnden i orten; och åligger det ordföranden att

skyndsamt ombesörja den utredning, som för framställningens prövning

anses erforderlig.

6 §.

Efter förberedande behandling, som i 5 § sägs, skall ärendet anmälas

vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnden eller, örn denna avslutat

sin verksamhet, hos taxeringsnämnden, som för ändamålet

må sammanträda jämväl efter det dess arbete i övrigt avslutats. Det

åligger nämnden att efter sorgfällig prövning föreslå preliminärt taxeringsvärde

för fastigheten.

Hämndens beslut antecknas till protokollet.

Protokollet skall därefter i justerat skick tillika med handlingarna i

ärendet ofördröjligen av ordföranden översändas i Stockholm till Överståthållarämbetet

och i länen till länsstyrelsen.

7 §.

Underrättelse örn det av nämnden föreslagna värdet skall genom överståthållarämbetets

eller länsstyrelsens försorg ofördröjligen i rekommenderat

brev med allmänna posten under uppgiven eller eljest känd adress

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

översändas till sökanden med föreläggande för denne att, därest lian vill

framställa erinran mot förslaget, därmed till Överståthållarämbetet eller

länsstyrelsen inkomma inom viss angiven tid, vid äventyr att ärendet ändock

i befintligt skick företages till avgörande.

8 §.

Efter utgången av den enligt 7 § förelagda tid skall ärendet överlämnas

till fastighetsprövningsnämnden eller, örn nämnden avslutat sitt arbete,

till den ordinarie prövningsnämnden eller, örn denna ej är i verksamhet,

till den särskilda prövningsnämnden; och har nämnden att utan dröjsmål

företaga ärendet till slutligt avgörande.

Innan ärendet avgores, skall i Stockholm kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden och i länen landskamreraren

giva nämnden sin mening tillkänna.

Nämndens beslut intages i nämndens protokoll.

Över nämndens beslut må klagan icke föras.

9 i

Prövningsnämndens beslut meddelas sökanden genom utdrag av protokollet.

Överstiger det åsätta preliminära taxeringsvärdet 50,000 kronor, skall

utdraget genom överståthållarämbetets eller länsstyrelsens försorg förses

med stämpel enligt denna tariff:

Fastighetens

uppskattade värde

Stämpelns

belopp

Kronor

Kronor

Kronor

Lägst

50,100

högst

; 75,000

25

»

75,100

»

100,000

50

»

100,100

»

200,000

75

»

200,100

300,000

100

»

300,100

»

500,000

125

»

500,100

»

700,000

150

»

700,100

»

1,000,000

200

över

1,000,000

250.

Protokollsutdrag, som icke skall beläggas med stämpel, skall genom protokollförarens

försorg i rekommenderat brev med allmänna posten tillsändas

sökanden.

Protokollsutdrag, som belagts med stämpel, vare sökanden pliktig att

utlösa. Underrättelse örn när sådant utdrag finnes tillgängligt att avhämta

skall genom protokollförarens försorg i brev med allmänna posten

avsändas till sökanden. Har utdraget ej utlösts inom'' fjorton dagar efter

underrättelsens avsändande, ina stämpelavgiften utmätas.

10 §.

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna skola lora särskilda liggare

över meddelade beslut örn åsättande av preliminärt taxeringsvärde. Anteckning

i liggaren skall verkställas inom tre dagar efter det prövnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

nämndens protokoll justerats oell till riktigheten bestyrkas av protokollföraren

hos nämnden.

Beslutet skall, utom vad angår Stockholm, genom utdrag av liggaren

utan dröjsmål meddelas häradsskrivaren eller magistraten, som antecknar

det preliminära taxeringsvärdet och dagen för beslutet i tillgängligt

exemplar av den senast upprättade fastighetslängden. Sådan anteckning

göres i fastighetslängdens anteckningskolumn å rad, där fastighetens

gällande taxeringsvärde finnes infört.

Underrättelse örn gällande preliminära taxeringsvärden skall tillika,

utom såvitt angår Stockholm, årligen av länsstyrelsen lämnas ordförandena

i fastighetstaxeringsnämnderna eller taxeringsnämnderna, envar såvitt

angår fastigheter inom nämndens distrikt. Sådan underrättelse skall

avsändas, de år då allmän fastighetstaxering äger rum före januari månads

utgång och övriga år senast den 15 februari.

11 §.

Vid stämpelbeläggning enligt denna förordning skola användas

enkla beläggningsstämplar, varom förmäles i förordningen angående

stämpelavgiften. Vad eljest i samma förordning är stadgat örn återfående

av erlagd stämpelavgift, örn tillhandahållande av stämplar till statsmyndigheternas

expeditioner, örn tillsyn å utgörande av stämplar till sådana

expeditioner samt örn uppbörd och redovisning skall i tillämpliga delar

lända till efterrättelse med avseende å stämpelavgifter enligt denna förordning.

12 §.

Från stämpelavgift enligt denna förordning är kronan befriad.

13 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd så ock

av Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i sådan

nämnd må för på honom ankommande göromål enligt denna förordning,

där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning av statsmedel med belopp,

som efter förslag av Överståthållarämbetet eller länsstyrelsen bestämmes

av prövningsnämnden under iakttagande av de särskilda föreskrifter

rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj:t må

finna nödigt meddela. Örn ersättning till sakkunnig, som biträtt vid uppskattningen,

gäller vad i 145 § 7 och S mom. taxeringsförordningen sägs.

Av landsting eller kommun vald ledamot i beskattningsnämnd, som deltagit

i sammanträde enligt 6 §, må uppbära ersättning efter vad i 146 §

taxeringsförordningen är stadgat.

14 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

särskilda föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 186.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 3 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Under de senaste årens livliga byggnadsverksamhet har framträtt behov

av att även under den tid på året, då taxeringsmyndigheterna icke

äro i verksamhet, erhålla ett genom offentlig myndighets medverkan

fastställt värde å fastighet, som varit föremål för ny-, till- eller ombyggnad,

vilket värde kunde läggas till grund för belåning av i fastigheten

meddelade inteckningar. Jag anhåller nu att få till behandling upptaga

fråga om lagstiftningsåtgärder för tillgodoseende av detta behov.

Till grund för den fastighetsskatt, som enligt kommunalskattelagen

skall utgöras för fastighet, verkställes taxering av fastighet. Därvid

avgöres 1) huruvida fastighetsskatt skall utgöras för fastigheten (den

objektiva skatteplikten), 2) fastighetens beskattningsnatur (jordbruksfastighet

eller annan fastighet), 3) fastighetens värde såväl i sin helhet

som med avseende å de redovisningsvärden (för jordbruksfastighet: jordbruksvärde,

skogsvärde, tomt- och industrivärde, samt för annan fastighet:

markvärde, byggnadsvärde, parkvärde), i vilka totalvärdet skall

uppdelas för bestämmande av repartitionstal för fastighetsskatten m. m.,

samt 4) av vem fastighetsskatten skall utgöras (den subjektiva skattskyldigheten).

Särskilt taxeringsvärde skall åsättas varje taxeringsenhet. Vad darmed

förstås angives i 8 § kommunalskattelagen. Oftast utgör i jordeller

fastighetsregister särskilt för sig redovisad fastighet taxeringsenhet.

Örn emellertid sådan fastighet är delad mellan olika ägare, så att

varje ägare har sin till området bestämda del å marken, eller fastighet

är för brukande uppdelad mellan olika brukare, skall sålunda uppkommen

del utgöra taxeringsenhet. Äro flera rättsligen skilda fastigheter

eller områden, som tillhöra flera rättsligen skilda fastigheter, sammanförda

till en brukningsenhet, föreligger likaledes undantag från regeln

att en rättsligen för sig bestående fastighet utgör taxeringsenhet, i det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majda proposition nr 186.

att brukningsenheten skall behandlas såsom taxeringsenhet. Då rättsligen

för sig bestående fastighet salunda utgör del av taxeringsenhet,

åsättes icke sådan fastighet särskilt taxeringsvärde. Det kan emellertid

ligga i ägarens eller brukarens intresse att få fastslaget, huru taxeringsvärdet

fördelas på olika i taxeringsenheten ingående självständiga

fastigheter eller delar därav. För ändamålet är i 8 § sista stycket kommunalskattelagen

stadgat, att det skall på begäran av ägare eller arrendator

angivas, huru stor del av taxeringsvärdet och omförmälda redovisningsvärden

som belöper på fastighet eller fastighetsdel, som ingår i

taxeringsenheten.

Det vid taxeringen åsätta taxeringsvärdet är grundläggande icke allenast

för den kommunala fastighetsskatten till primär- och sekundärkommunerna

utan även för vägskatten för fastighet. Det har betydelse jämväl

för den kommunala inkomstskatten och den därmed på visst sätt sammanknutna

vägskatten för inkomst så till vida, att enligt 45 § kommunalskattelagen

vid inkomstberäkningen avdrag får göras med vissa

procent av taxeringsvärdet (procentavdrag) på grund därav, att inkomsten

anses till viss del beskattad genom skatten å fastighet. Å den

statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt de därmed förbundna

särskilda skatterna kommunal progressivskatt och utjämningsskatt inverkar

taxeringsvärdet å fastighet icke i annan mån än såsom bestämmande

för det värde, till vilket fastighet skall ingå i den skattepliktiga

förmögenheten.

Fastighets taxeringsvärde har emellertid betydelse även i annat hänseende

än för beskattningen. Sålunda skall enligt 32 § förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, därest inteckning för

fordran är meddelad i flera egendomar gemensamt och visst värde å varje

egendom icke är utsatt i inteckningsliandlingen, det värde, efter vilket

Amrje egendoms ansvarighet för intecknade beloppet primärt bestämmes,

utgöras av taxeringsvärdet för året näst före den tid, då inteckningen

söktes, eller, örn taxeringsvärde för det året ej finnes, det taxeringsvärde,

som efter nämnda tid först fastställes. Vidare är för visst i 121 § andra

stycket utsökningslagen angivet fall taxeringsvärdet å fast egendom normerande

för fördelningen av inropssumman för gemensamt intecknade

egendomar mellan egendomarna.

Taxeringsvärdet å fastighet är avgörande även för frågan i vad mån

inteckning i fast egendom i vissa fall må godtagas såsom säkerhet; sådana

bestämmelser återfinnas bland annat i 125 § utsökningslagen, 215 §

mom. 5) lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse, § 4 mom. 1 reglementet

den 17 juni 1916 angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden,

§ 3 mom. 1 reglementet den 29 juni 1917 angående förvaltningen

av riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond1, 2 § 1 mom. regle
-

1 Reglementet Ilar erhållit denna överskrift genom kung. den 31 december 1924, nr 545,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 186.

9

mentet den 27 oktober 1922 angående förvaltningen av de i postsparbanken

innestående medel och 2 § förordningen den 21 november 1924 nied

särskilda bestämmelser örn anbringande av omyndigs medel.

Bestämmelser i samma ämne äro meddelade jämväl i åtskilliga kreditinrättningars

stadgar, t. ex. § 4 förordningen den 16 maj 1890 angående

de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida

verksamhet skola till efterrättelse lända, sådan paragrafen lyder enligt

förordningen den 6 juni 1930 (nr 204), i § 8 förordningen den 5 juni

1909 angående grunderna för stadsliypoteksföreningars bildande och verksamhet,

sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 9 mars 1914 (nr

32), i § 23 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) örn Svenska bostadskreditkassan

och örn bostadskreditföreningarna samt i reglementena för de

olika hypoteksföreningarna och stadshypoteksföreningarna. Likaså upptaga

exempelvis de av Kungl, Majit fastställda stadgarna för Stockholms

intecknings garanti aktiebolag föreskrifter, enligt vilka inteckningar,

meddelade i fast egendom i Stockholm och liggande inom viss del av bevillningstaxeringsvärdet,

skola ligga såsom säkerhet för av bolaget utgivna

obligationer.

Framhållas må även, att 25 § lagen den 29 juni 1923 örn sparbanker,

till vilken paragraf hänvisning göres i 29 § och 73 § mom. 7) och 9) i lagen,

innehåller bestämmelse örn att såsom täckning för sparbanks inlåning

må godkännas lån, varför säkerheten utgöres av inteckning inom viss angiven

del av senast fastställda taxeringsvärde å fastighet av visst slag.

Det skatterättsliga begreppet fastighet sammanfaller icke helt med det

civilrättsliga begreppet fast egendom. Såsom fastighet räknas i beskattningshänseende

vad enligt allmän lag är att hänföra till fast egendom

så oek byggnad, ändå att den enligt allmän lag ej är hänförlig till fast

egendom; dock skall registrering enligt lagen den 22 juni 1920 med vissa

bestämmelser örn registrering av elektriska anläggningar samt örn rätt

till elektrisk kraft m. m. icke föranleda därtill, att sålunda registrerad

egendom allenast på denna grund i beskattningsavseende hänföres till

fastighet (4 § kommunalskattelagen).

Enligt 6 § 2 mom. kommunalskattelagen är från taxering undantagen

allenast sådan fastighet, som avses i 5 § 2 och 4 mom. samma lag. Därmed

åsyftas dels kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd

eller upplåten för allmän trafik, så ock allmän farled eller allmän

flottled jämte till sagda kommunikationsanstalter hörande, för driftens

omedelbara behov avsedda byggnader, anläggningar och markområden,

dels ock byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader, som

äro uppförda å mark, för vilken byggnadsägaren icke är skattskyldig,

därest värdet å byggnaden eller byggnaderna understiger 500 kronor.

Enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen skall allmän uppskattning av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

fastighets värde (allmän fastighetstaxering) äga rum vart femte är. Sådan

taxering sker år 1933. De därvid fastställda värdena må ej ändras

förrän vid nästa allmänna fastighetstaxering, där ej sådana förändringar

inträffat, som omförmälas i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen1. I

dylik händelse skall omtaxering äga rum året näst efter det då förändringen

inträffat. Under de år, då allmän fastighetstaxering icke äger

rum, . är emellertid taxeringsmyndigheternas befattning med fastighetstaxering

icke inskränkt till dylik omtaxering. Årligen måste nämligen

för varje fastighet omprövning företagas av frågorna huruvida fastighetsskatt

skall utgöras för fastigheten (den objektiva skatteplikten) och

vem som skall utgöra fastighetsskatten (den subjektiva skattskyldigheten).

Dessutom kan under löpande taxeringsperiod på begäran av vederbörande

särskilt angivas, huru stor del av taxeringsvärdet å fastighet

hänför sig till olika i jord- eller fastighetsregister särskilt betecknade delar

av taxeringsenheten. Alla dessa under åren mellan de allmänna fastighetstaxeringarna

på beskattningsmyndigheterna ankommande åtgärderna

med avseende å fastighetstaxeringen sammanfattas under beteckningen

särskild fastighetstaxering.

Enligt 6 § 1 mom. kommunalskattelagen skall vid taxering av fastighet,

med iakttagande av vad i 12 § 1 mom. och 2 mom. sista stycket samt

14 § sägs, hänsyn tagas till förhållandena vid ingången av det år, då

taxeringen verkställes (taxeringsåret). Har därefter, innan taxeringen

verkställes, fastighets värde väsentligt ökats genom ny-, till- eller ombyggnad,

må dock, därest den skattskyldige och, örn fastigheten övergått

till ny ägare, jämväl denne det begär, vid taxeringsvärdets åsättande

hänsyn tagas till det ökade värdet. Hänvisningen till 12 § 1 mom. kommunalskattelagen

asyftar den förut berörda bestämmelsen, att taxeringsvärdet

skall äga giltighet intill utgången av löpande femårsperiod, där

ej sådan omständighet inträffat, som enligt 12 § 2 mom. skall föranleda

omtaxering. Åberopade sista stycket i 12 § 2 mom. lyder sålunda:

Taxering, som i detta morn. avses, skall, med iakttagande av de ändringar

i avseende å fastigheten, som ägt rum sedan den tidpunkt, det senast

åsätta taxeringsvärdet avsett, ske efter det allmänna prisläge och

de uppskattningsgrunder i övrigt, som tillämpats vid den närmast föregående

allmänna fastighetstaxeringen. Föranledes taxeringen därav, att

fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,

skall fullständig nyvärdering av fastigheten ske med hänsyn till berörda

prisläge.

14 § kommunalskattelagen har följande lydelse:

Skattskyldigheten skall bedömas med hänsyn till förhållandena vid

taxeringsårets ingång. Har fastighet efter taxeringsårets ingång övergått

till ny ägare eller innehavare, skall denne anses såsom ägare eller

innehavare av fastigheten vid taxeringsårets ingång, därest han författningsenligt

skolat för taxeringsåret mantalsskrivas för fastigheten.

Senaste lydelse, se 1932:291.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Bland de omständigheter, som enligt 12 § 2 morn. kommunalskattelagen

skola under löpande taxeringsperiod föranleda omtaxering av fastighet,

må särskilt nämnas

a) att sådant förhållande inträffat, att taxeringsenhet hör uppdelas i

flera taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter böra sammanslås till en;

b) att fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt, näst

föregående taxering avsett, ej varit färdigbyggd; och

c) att fastighets värde eljest genom ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts,

att därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Börande taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering äro bestämmelser

meddelade i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Beslutanderätten tillkommer vid allmän fastighetstaxering fastighetstaxeringsnämnderna,

vilkas arbeten skola taga sin början å landet senast

den 1 februari under taxeringsåret och i stad senast den 15 december året

dessförinnan samt vara avslntade i länen senast den 15 mars och i Stockholm

senast den 15 juni under taxeringsåret (69 § 1 morn.). Särskild fastighetstaxering,

som enligt vad förut angivits företages de år, då allmän

fastighetstaxering icke äger rum, verkställes av de årliga taxeringsnämnderna.

För dessa är föreskrivet, att de skola hava avslutat sina

arbeten i länen, såvitt här är i fråga, senast den 15 maj samt i Stockholm

senast den 15 juni (88 §). Fastighetsprövningsnämnderna och de ordinarie

prövningsnämnderna, vilka besluta över anförda besvär och gjorda framställningar

samt granska och pröva taxeringarna inom vederbörande distrikt

(72, 95 §§), skola sammanträda å sådan tid, att nämnderna må

hava avslutat sitt arbete, i Stockholm den 31 oktober samt i länen, fastighetsprövningsnämnderna

den 20 juni och de ordinarie länsprövningsnämnderna

den 10 oktober (72, 97, 102 §§). Sedan ordinarie prövningsnämnd

avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd

sammanträder, har särskild prövningsnämnd att besluta över

besvär, som enligt taxeringsförordningen få anföras i särskild ordning,

samt pröva ansökningar av viss angiven art (95 §).

Stockholms byggmästareförening har i skrivelse till Överståthållarämbetet

fäst uppmärksamheten på att det på grund av gällande bestämmelser

för taxeringsnämndernas arbetssätt och tider kunde förekomma,

att ägare till nybyggd fastighet icke på flera månader kunde

få taxering fastställd, ehuru framställning därom gjorts, och som följd

därav i regel ej heller lyckades placera lån i fastigheten. Detta vore för

ägaren till stort förfång och medförde även förlust i form av merutgift

för räntor. Föreningen ifrågasätter därför, huruvida icke i Stockholm

skulle kunna tillsättas en permanent fastighetstaxeringsnämnd, bestående

av sakkunniga ledamöter från olika stadsdelar, vilken nämnd skulle hava

till uppgift att under alla tider på året, då så påkallades, fastställa taxeringsvärde

å nybyggd eller ombyggd fastighet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 186.

I föreningens skrivelse beröres även det förhållandet, att för fastighet,

som på grund av under taxeringsåret verkställd ny-, till- eller ombyggnad

åsättes taxeringsvärde under hänsyn tagen till det genom byggnadsarbetena

uppkomna ökade värdet, fastighetsskatt kommer att utgå, såsom

örn fastigheten haft det högre värdet redan vid taxeringsårets ingång,

således utan beaktande av att fastigheten i verkligheten endast del av året

haft det högre värdet. Härom anför föreningen: Då det måste framstå

såsom en gärd av rättvisa, att nybyggd fastighet icke påföres skatt, förrän

den blivit färdigställd och kunnat tagas i bruk, ville föreningen hemställa,

att Överståthållarämbetet måtte medverka till eller taga initiativ till sådan

ändring av författningen, att skatt för nybyggd fastighet ej uttages

för det högre värdet förr än året efter det år, under vilket fastigheten

blivit i huvudsak färdigställd, eller, örn detta icke skulle låta sig göra,

att skatten bleve beräknad från och med kvartalet näst efter det, under

vilket fastigheten färdigställts.

Överståthållarämbetet har i skrivelse den 30 augusti 1930, med överlämnande

av föreningens framställning, framhållit, att vid den livliga byggnadsverksamhet,

som de senaste åren rått i Stockholm, det blivit en fråga

av vikt för ägare av nybyggda fastigheter att snarast möjligt efter fastighets

färdigblivande erhålla ett taxeringsvärde å densamma för att därefter

förmånligare kunna ordna fastighetens lån. Under tiden från årets

början till den 15 juni läte detta sig göra i Stockholm genom hänvändelse

till de ordinarie taxeringsnämnderna, varjämte prövningsnämnden hade

att under tiden 15 september—31 oktober fastställa en del taxeringsvärden.

Funnes emellertid något böra åtgöras för att tillmötesgå förevarande

framställning, syntes detta möjligen kunna ske därigenom att sådan ändring

vidtoges i gällande taxeringsförordning att ansökan örn fastighetstaxering,

efter det de ordinarie taxeringsnämnderna för året avslutat sina

arbeten, skulle ingivas till vederbörande länsstyrelse, som då skulle äga

uppdraga åt ordföranden, kronoombudet och en eller flera ledamöter i det

årets taxeringsnämnd, inom vars distrikt fastigheten vore belägen, att

verkställa taxering av densamma. Besvär över i sådan ordning åsatt taxeringsvärde

borde sedan lämpligen anföras hos den särskilda prövningsnämnden.

Härigenom skulle även den fördelen vinnas, att den ordinarie

prövningsnämnden befriades från att såsom första instans åsätta taxeringsvärden.

Den ordinarie prövningsnämnden skulle endast hava att i

fråga örn fastighetstaxeringar pröva besvär över taxeringsvärden åsätta

av årlig taxeringsnämnd. Kostnaden för sammanträde av sådan särskild

taxeringsnämnd syntes böra bestridas av den eller dem, som påkallat

nämndens sammanträde, och utgå efter av Kungl. Maj:t fastställda

grunder.

Framställningen örn ändrad ordning för debitering av skatt å nybyggd

fastighet syntes Överståthållarämbetet så mycket mindre förtjänt av be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 186.

aktande som fastighetsskatten skulle erläggas först under året efter det,

då taxeringsvärde fastställts.

I utlåtande den 21 november 1930 bär kammarrätten ansett det icke

kunna bestridas, att för ägare av ny- eller ombyggd fastighet olägenheter

kunde föreligga genom det dröjsmål, som med nuvarande bestämmelser

rörande fastighetstaxering måste under vissa förhållanden uppstå, innan

fastigheten finge sig åsatt nytt eller höjt taxeringsvärde. A andra sidan

kunde man enligt kammarrättens mening icke bortse därifrån, att i skattetekniskt

avseende betydande olägenheter måste uppkomma, därest ett tillmötesgående

av framställningen i förevarande del skulle såsom en ofrånkomlig

konsekvens draga med sig inrättandet av ytterligare ett särskilt

besvärsförfarande och en särskild instansordning. Möjligen skulle även

svårigheter beträffande debiteringen uppstå. Det syntes kammarrätten

svårt att — innan det bleve utrett, huru dessa frågor skulle kunna lösas

— avgöra, om icke sist berörda olägenheter tilläventyrs skulle bliva alltför

stora för att bifall till framställningen i förevarande del skulle kunna

förordas.

Kammarrätten har vidare anfört, att saken måhända kunde ordnas på

sådant sätt, att en provisorisk taxering av fastighet finge äga rum under

tider, då enligt nuvarande ordning ingen ordinarie beskattningsnämnd

vore i funktion, men att sådan taxering icke finge överklagas utan skulle

tagas under förnyad omprövning av näst därefter sammanträdande ordinarie

beskattningsnämnd, vilkens beslut finge i vanlig ordning överklagas.

Den extra ordinarie taxeringsnämnden skulle med andra ord fungera

ungefärligen på samma sätt, som en beredningsnämnd nu gjorde vid de

allmänna fastighetstaxeringarna. Någon debitering på grund av den provisoriska

taxeringen skulle icke äga rum.

Framställningen örn ändrad ordning för debitering av fastighetsskatt

för nybyggd fastighet ansåge kammarrätten icke böra vinna beaktande

under annan förutsättning än kammarrätten här ifrågasatt.

I ärendet hava vidare utlåtanden inhämtats från samtliga länsstyrelser

ävensom från styrelserna för Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen

och konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt interimsstyrelsen

för Svenska bostadskreditkassan.

Vad angår frågan örn behovet av åtgärder till undanröjande av de påtalade

olägenheterna i fråga örn bestämmandet av taxeringsvärde å nyeller

ombyggd fastighet, hava de flesta länsstyrelser vitsordat detsamma.

Beträffande sättet för tillgodoseende av det angivna syftet hava emellertid

delade meningar gjort sig gällande, i det att vissa länsstyrelser anslutit

sig till överståthållarämbetets förslag, andra till kammarrättens

förslag, under det att åter andra ifrågasatt mer eller mindre vittgående

ändringar i dessa förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 186.

Länsstyrelserna i Örebro, Älvsborgs, Jämtlands oell Norrbottens län

hava närmast anslutit sig till överståthållarämbetets förslag.

Länsstyrelsen i Örebro län befarar, att sådan anordning som den av

kammarrätten skisserade icke kan förväntas giva fastighetsägare den

hjälp, som avsetts, alldenstund erfarenheten syntes giva vid linndén att i

regel hypoteksföreningar, sparbanker m. fl. kreditinrättningar icke såsom

värde, efter vilket belåning kunde beräknas, godtoge av beredningsnämnderna

vid de allmänna fastighetstaxeringarna föreslagna värden, utan

krävde av beskattningsnämnd åsätta, värden. Därest statsmakterna ville

lämna fastighetsägarna önskad medverkan i fråga örn åsättande av taxeringsvärden,

ansåge länsstyrelsen det nödvändigt med en anordning, som

medgåve åsättande av definitiva taxeringsvärden, även örn därigenom

skulle framtvingas ett extra besvärsförfarande. Det förefölle enligt länsstyrelsens

uppfattning icke behöva medföra alltför farliga olägenheter

att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad Överståthållarämbetet ifrågasatt,

under mellantiderna mellan de ordinarie beskattningsnämndernas

sammanträden låta en nämnd — bestående av ordföranden, kronoombudet

och förslagsvis en nied fastiglietsbedömning förfaren ledamot av taxeringsnämnden

i det distrikt, där fastighet som skulle taxeras vore belägen

— verkställa taxering, vilken taxering finge överklagas hos prövningsnämnd.

Kostnaderna för denna extra nämnds sammanträden borde

givetvis gäldas av den, som påkallade dess medverkan.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har anfört i huvudsak följande:

Att skapa en permanent taxeringsinstitution för ändamålet syntes icke

vara behövligt. Då ny- eller ombyggda fastigheter tämligen undantagslöst

toges i bruk antingen i början av april eller i början av oktober, någon

gång måhända i juli månad, syntes det vara tillräckligt, att tillfälle funnes

för vederbörande fastighetsägare att omedelbart efter en var av dessa

tidpunkter få taxeringsvärde åsatt. Då den ordinarie taxeringsnämndens

arbete i regel påginge under april månad — dess arbete skall vara slutfört

den 15 maj — syntes under årets förra hälft icke erfordras någon särskild

taxeringsnämnd för den ifrågavarande fastighetstaxeringen. För de fastighetsägare,

som icke medhunnit att göra framställning till den ordinarie

taxeringsnämnden, samt för dem, vilkas fastigheter bleve färdiga att tagas

i bruk under för- eller högsommaren, funnes möjlighet att få taxering

åsatt av ordinarie prövningsnämnden. För de fastigheter, vilka först

med oktober månads ingång bleve färdiga, skulle däremot ett särskilt

taxeringsförfarande kunna ifrågakomma. För ordningens skull borde

viss tidpunkt fixeras, inom vilken framställningar örn sådan taxeringsåtgärd

borde vara inkomna till vederbörande myndighet, förslagsvis länsstyrelsen.

Såsom lämplig sådan tidpunkt föresloge länsstyrelsen den 10

oktober. Den särskilda taxeringsnämnden syntes då kunna sammanträda

inom nämnda månads utgång samt taxeringslängden vara tillgänglig för

vederbörande debiteringsförrättare före debiteringsarbetets avslutande.

Utdrag ur längden jämte åtecknad besvärshänvisning torde därjämte böra

av ordföranden direkt i rekommenderat brev tillställas varje skattskyldig,

som ingivit framställning. Eventuella besvär borde få avgöras även av

särskilda prövningsnämnden, åt vilken — därest den sammanträdde före

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

ordinarie prövningsnämnden — jämväl torde uppdragas fastställandet av

de taxeringsåtgärder av den särskilda taxeringsnämnden, över vilka klagan

ej hade förts. Då särskilda prövningsnämnden i regel avhölle ett

sammanträde under senare hälften av december eller under påföljande

januari, syntes genom det nu föreslagna förfarandet en avsevärd tidsvinst

beredas vederbörande fastighetsägare.

Den ifrågasatta särskilda taxeringsnämnden syntes kunna bestå av

ordföranden, kronoombudet och en av de valda ledamöterna i årets ordinarie

taxeringsnämnd. Den sistnämnde jämte suppleant borde lämpligen

utses av taxeringsnämnden innan den avslutade sitt arbete. Vid förfall

för ordförande eller kronoombud torde länsstyrelsen medgivas rätt utse

ställföreträdare.

Vad slutligen anginge kostnaderna för den särskilda taxeringsnämnden,

så syntes, därest förslaget örn endast ett sammanträde med nämnden vunne

godkännande, någon särskild ersättning till ledamöterna icke vara av

nöden. Endast för det fall, att, på av vederbörande sökande framställd begäran,

nämndens ledamöter finge företaga särskild resa för besök å fastigheten,

syntes sökanden böra gälda vanlig rese- och traktamentsersättning

till nämndens ledamöter.

I likhet med sistnämnda länsstyrelse har även länsstyrelsen i Jämtlands

län ansett, att taxeringsnämnd bör hava att utse ledamot, som

jämte ordföranden och kronoombudet skall ingå i den föreslagna särskilda

taxeringsnämnden. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att

viss tidpunkt bör fastställas, förslagsvis den 10 oktober, inom vilken framställning

örn åsättande av taxeringsvärde senast bör göras, på det att

debitering av skatt skall kunna ske i vanlig ordning.

Länsstyrelserna i Kronobergs, Gotlands, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs

och Västerbottens län hava biträtt kammarrättens förslag örn tillskapande

av extra ordinarie taxeringsnämnder med uppgift att åsätta

fastighet provisoriskt taxeringsvärde. Länsstyrelsen i Värmlands län Ilar

ansett lämpligast, att ordföranden i fastigketstaxeringsnämnden finge fungera

såsom ordförande i den extra ordinarie beskattningsnämnden under

tiden intill nästa allmänna fastighetstaxering. En annan utväg vore, att

såsom ordförande tjänstgjorde ordföranden i den årliga taxeringsnämnden

och att fastighetstaxeringsnämndens ordförande vore ledamot av nämnden.

Antalet ledamöter i nämnden torde lämpligen böra vara två, helst utsedda

bland dem, som deltagit i senaste allmänna fastighetstaxering i orten. Vid

förfall för någon av de sålunda föreslagna borde länsstyrelsen såsom ersättare

förordna lämplig person. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser,

att den extra ordinarie nämnden bör vara sammansatt av ordföranden och

kronoombudet i den ordinarie taxeringsnämnden samt en av dennas ledamöter,

som vore därtill särskilt vald. Vid olika meningar hos samtliga ledamöter

borde ordförandens mening bliva gällande. Fastighetsägare, som

påkallat taxering, borde bekosta förrättningen.

Vissa länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands och Västmanlands län samt, alternativt,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

länsstyrelsen i Östergötlands län, hava ifrågasatt, att befogenhet att provisoriskt

åsätta ny- eller ombyggd fastighet nytt taxeringsvärde skall

tilläggas prövningsnämnderna.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har anfört följande:

Det av Överståthållarämbetet framställda förslaget att för fastställande

av taxeringsvärde å ny- eller ombyggd fastighet inrätta en särskild taxelingsnämnd

skulle enligt länsstyrelsens förmenande komplicera taxeringsförfarandet

på ett sätt, som helst syntes böra undvikas, varjämte det i anledning

därav ifrågasatta ordnandet av ersättning till den särskilda taxeringsnämnden

verkade mindre tillfredsställande och under alla förhållanden

främmande för sedan gammalt gällande princip i fråga örn kostnader

för taxering.

Länsstyrelsen funne för sin del, att, därest behov förelåge att erhålla

taxeringsvärde å nybyggd eller ombyggd fastighet under tid, då ordinarie

beskattningsnämnd ej fungerade, det syntes framstå såsom ett enklare och

lämpligare förfarande, att den särskilda prövningsnämnden verkställde

denna taxering. Därigenom vunnes den fördelen, att en ny, för dessa jämförelsevis

sällan återkommande taxeringar särskilt avsedd taxeringsmyndighet

icke behövde inrättas. Under förberedande arbetet för särskilda

prövningsnämnden syntes tillförlitlig utredning angående taxeringsvärdet

kunna införskaffas för att föreläggas särskilda prövningsnämnden. Beträffande

den taxering av nybyggd eller ombyggd fastighet, som sålunda

skulle av särskilda prövningsnämnden verkställas under tiden från det

taxeringsnämndernas arbete avslutats, till dess ordinarie prövningsnämnden

trädde i funktion, skulle densamma, då längdföring hos särskilda prövningsnämnden

ej förekomme, enligt länsstyrelsens mening konfirmeras av

den närmast därefter sammanträdande ordinarie prövningsnämnden

för att därigenom kunna införas i ordinarie prövningsnämndens ändringslängd.

Vid sådant förhållande skulle debitering på grund av nämnda

taxering automatiskt komma att äga rum, vilket ock syntes riktigt. Därest

dylik taxering av särskilda prövningsnämnden verkställdes under tiden

från det ordinarie prövningsnämnden avslutat sitt arbete till årets slut,

skulle denna taxering, som ej komme att införas i taxeringslängd för samma

år, icke föranleda någon debitering för det år taxeringen avsåge. I sistnämnda

fall skulle utdrag av särskilda prövningsnämndens protokoll tillställas

nästföljande års taxeringsnämnd, som då skulle hava att införa

det av särskilda prövningsnämnden åsätta taxeringsvärdet i taxeringslängden

för sistnämnda år.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att även under januari och kanske

också februari månader, innan taxeringsnämnderna påbörjat taxeringsarbetet,

den särskilda prövningsnämnden möjligen skulle kunna åsätta

nytt taxeringsvärde, dock under förutsättning att det gällde för föregående

år och fastighetens värde före årsskiftet.

Denna länsstyrelse har tillika ansett, att nästföljande års taxeringsnämnd

bör äga taga fastighetens taxeringsvärde under ny omprövning.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att besvär icke böra få anföras över

den särskilda prövningsnämndens beslut i förevarande ärenden, men att

dessa beslut böra tagas under förnyad omprövning av näst därefter sammanträdande

beskattningsnämnd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har förordat rätt till klagan över särskilda

prövningsnämndens beslut i nu berörda ärenden i den ordning, som

är bestämd för besvär över särskild prövningsnämnds beslut.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, som förklarat sig icke vara övertygad

örn nödvändigheten av någon författningsändring på förevarande område,

bar ansett det sannolikt, att, örn en ändring komme till stånd och därvid

det av Överståthållarämbetet föreslagna förfarandet skulle tillämpas, detsamma

komme att bliva anlitat i stor utsträckning. Åtminstone för de

större länsstyrelserna, som redan vore mycket hårt arbetstyngda, skulle

detta bliva ganska kännbart. Ett lätthanterligare sätt att lösa frågan vore

att låta taxeringsnämnderna — eventuellt med inkallande av endast en

eller två kommunvalda ledamöter, efter ordförandens beprövande i varje

särskilt fall — jämväl efter den årliga taxeringens slut upptaga och pröva

ansökningar utan länsstyrelses förmedling. Länsstyrelsen bar slutligen

antytt såsom tänkbart att, såsom vissa andra länsstyrelser föreslagit, särskilda

prövningsnämnden beklädes med motsvarande befogenhet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har framhållit, att varken överståthållarämbetets

eller kammarrättens förslag innefattade en lösning, som undanröjde

de framhållna olägenheterna för fastighetsägarna, enär kreditanstalterna

näppeligen komme att godkänna andra än verkligen fastställda

taxeringsvärden.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län bar anfört:

Det bar synts länsstyrelsen, att redan det förhållandet, att en vanlig

taxeringsnämnd och icke en fastighetstaxeringsnämnd vore berättigad att

vid den årliga taxeringen verkställa nytaxering, icke vore utan våda. I än

högre grad syntes detta bliva fallet, örn ett utskott av den årliga taxeringsnämnden

anförtroddes fastighetstaxering. Detsamma gällde även beträffande

länsprövningsnämnd och särskilda prövningsnämnden, som i

verkligheten i viss mån kunde anses utgöra ett utskott av länsprövningsnämnden.

Härjämte syntes böra framhållas, att örn frågor rörande omtaxering

exempelvis anförtroddes åt länsprövningsnämnd efter förslag till

taxering, upprättat av ett utskott av taxeringsnämnd, dylika omtaxeringar

skulle kunna bliva mycket tyngande för prövningsnämnden, t. ex.

genom att prövningsnämnden skulle finna sig nödsakad låta verkställa

vidlyftiga utredningar. Bestämmelserna i 45 § kommunalskattelagen

kunde jämväl föranleda förhållanden, som påfordrade omräkning av hela

kommunalskatten för den skattskyldige och eventuell ny fördelning av

denna skatt mellan särskilda kommuner.

Länsstyrelsen i Kalmar län, som funnit förevarande fråga knappast vara

av den vikt, att författningsändring påkallades, har, därest byggmästareföreningens

framställning skulle vinna beaktande, förordat, att frågan löses

på det sätt Överståthållarämbetet föreslagit, dock med den ändring att

taxeringen bör uppdragas åt samtliga ledamöter i taxeringsnämnden.

Länsstyrelsen i Uppsala län bar framhållit jämväl, att ett tillmötesgående

av framställningen förutsatte ändringar i 6 och 12 m. fl. §§ i kom
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Xr ISO.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

munalskattelagen i den riktning, att omtaxering under löpande taxeringsperiod

på grund av ny-, till- eller ombyggnad finge ske även om värdeökningen

icke uppginge till en femtedel av taxeringsvärdet.

Förslagen örn tillskapande av särskilt taxeringsförfarande för ny- och

ombyggda fastigheter hava avstyrkts av länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Några av

dessa länsstyrelser hava fäst uppmärksamheten på att möjligheter förefunnes

att utan författningsändringar erhålla sådan värdering av ny- eller

ombyggd fastighet, att den kunde godtagas av kreditinrättningar.

Sålunda har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrat:

Under år 1930 hade den nybildade Göteborgs bostadskreditförening i

cirkulär till ordförandena i Göteborgs taxeringsnämnder begärt ordförandenas

medverkan under hand i syfte att erhålla ett meddelande örn värdet

av nybyggd, ännu ej taxerad fastighet i de fall, där fastighetsägare sådant

begärde. Cirkuläret grundade sig å medgivande av Svenska bostadskreditkassans

styrelse örn godtagande av sådant meddelande som taxeringsbevis.

Enligt länsstyrelsens förmenande innebure dylik värdering, som tillkommit

efter samråd mellan taxeringsnämnds ordförande och nämndens ledamöter

samt bekräftats med intyg av ordföranden örn den mening, taxeringsnämnden

under hand bildat sig, möjlighet att tillmötesgå vederbörandes

begäran. Det hade också visat sig att i åtskilliga fall taxeringsnämnderna

i Göteborg — frivilligt och på sökandens bekostnad — verkställt sådan

underhandsvärdering, varom intyg lämnats av taxeringsnämndsordföranden.

Då kreditkassan godtagit sådant intyg örn byggnadsvärde, syntes något

hinder för godtagande av sådant intyg näppeligen göras gällande av

vare sig sparbank eller annan långivare.

Med hänvisning till denna utväg för frågans lösning ansåge länsstyrelsen,

att särskild åtgärd för lagfästande av särskilt taxeringsförfarande, på

sätt byggmästareföreningen åsyftat och Överståthållarämbetet föreslagit,

icke borde komma i fråga. Så länge den särskilda värderingen skedde under

hand och på sökandes bekostnad — ett rimligt traktamente för förrättningen

åt nämndens ordförande och ledamöter torde därvid begäras —

kunde det antagas, att de fall, då värdering påkallades, icke bomme att

uppgå till något större antal, så att taxeringsnämnderna behövde onödigt

betungas. Det kunde däremot tänkas att en i taxeringsförordningen skapad

möjlighet att erhålla taxeringsvärde å ny- eller tillbyggd fastighet vid

tidpunkt av året, då taxerings- eller prövningsnämnd icke kunde därom

besluta, skulle leda till att värdering påfordrades även i fall, där verkligt

skäl därtill icke vore för handen. Det finge nämligen bemärkas att, vare

sig värderingen ägde rum som ett åliggande för taxeringsnämnden —• och

sålunda ersattes av statsverket och kommunen liksom taxeringsnämnds

arbete i allmänhet — eller på sökandes bekostnad, dylik sporadiskt förekommande

uppskattning lätt kunde leda till ojämnhet i taxeringsvärdena

och därför icke borde ske annat än av giltiga skäl.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har funnit det vara för taxeringsorganisationen

främmande att ställas till förfogande för biträde med

ordnande av fastighetsägarnas kreditförhållanden:

Den värdesättning, som skedde för beskattningsändamål, komme visserligen

i stor utsträckning till användning även vid bedömande av fastighets
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

värdet från kreditgivarnas synpunkt, och vid fastighetstaxeringen borde

val ej heller fullständigt ses bort ifrån, vilka verkningar en höjning eller

sänkning av taxeringsvärdena kunde medföra beträffande fastighetskrediten,

men dessa omständigheter borde dock icke få medföra sådana ändringar

i taxeringsorganisationen, som visserligen skulle möjliggöra ett

tidigare åsättande av taxeringsvärde än nu vore fallet, men som dock syntes

vara från skattesynpunkt opåkallade och till och med ägnade att understundom

göra taxeringen i viss grad beroende av för taxeringens huvudsyfte

främmande hänsyn. Länsstyrelsen ansåge därför, att de i föreliggande

fråga gällande bestämmelserna i kommunalskattelagen borde bibehållas

oförändrade, och att, örn värderingar därutöver erfordrades för kreditändamål,

det finge bliva en uppgift för de därav närmast intresserade

att tillskapa de särskilda organ, som därutinnan kunde befinnas nödvändiga

och lämpliga.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört följande:

Beträffande det förslag, som framlagts av Överståthållarämbetet, hade

kammarrätten framhållit, att skattetekniska olägenheter måste uppstå

genom inrättande av ytterligare ett särskilt besvärsförfarande och en särskild

instansordning. Länsstyrelsen ansåge sig böra instämma i kammarrättens

ifrågavarande uttalande.

Den provisoriska taxering av fastighet, som av kammarrätten ifrågasattes,

syntes knappast kunna i önskvärd omfattning undanröja de påtalade

olägenheterna för fastighetsägarna. Det måste nämligen antagas, att

bevis örn provisorisk taxering icke av kreditinstitutioner bomme att värdesättas

på samma sätt som bevis örn fastställd taxering. Anmärkas finge,

att fastighetskrediter emellanåt icke beviljades utan tillgång till bevis, att

vederbörande taxeringsvärden granskats av prövningsnämnden.

Länsstyrelsen ville vidare erinra örn svårigheten att på lämpligt sätt

bereda ersättning åt de taxeringsman, som skulle hava att utföra ifrågavarande

taxeringsarbete. Förslaget att berättiga dessa taxeringsman att

uppbära ersättning för arbetet från vederbörande sökande, låt vara efter

av Kungl. Majit fastställda grunder, syntes icke vara lämpligt; ej heller

syntes kunna tillstyrkas, att ersättning av statsmedel utan vidare skulle

utgå för förrättningar, som utan begränsning kunde påkallas av enskilda.

Möjligheten att arbetet skulle kunna utföras för eljest utgående

ersättning syntes utesluten, enär omfattningen av ifrågavarande förrättningar

icke kunde beräknas vid fastställandet av denna ersättning.

Styrelsen för Svenska bankföreningen har beträffande behovet av åtgärder

för ett snabbare åsättande av taxeringsvärde anfört följande:

Styrelsen ansåge sig böra vitsorda behövligheten av utsträckt möjlighet

att under byggnadsåret erhålla taxeringsvärde åsatt nybyggd eller ombyggd

fastighet. I likhet med kammarrätten ställde sig styrelsen tveksam

inför det av Överståthållarämbetet i sådant hänseende förordade förfarandet.

Såvitt styrelsen i frågans icke närmare utredda skick kunde bedöma,

vore den av kammarrätten förordade vägen, vilken vore enkel och begränsad

till det föreliggande syftets tillgodoseende, att föredraga. Dock

ville det förefalla som örn även enligt kammarrättens förslag hinder icke

borde vara att låta den extra ordinarie taxeringsnämndens taxeringar

erhålla definitiv karaktär, vilket skulle vara till fördel för det med framställningen

avsedda syftet. Detta borde kunna åstadkommas genom att

det medgåves rätt att över sådan taxering anföra besvär hos den näst
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 186.

påföljande året sammanträdande ordinarie prövningsnämnden. Ehuru

det i särskild ordning åstadkomna taxeringsvärdet icke skulle det år, då

det åsatts, föranleda debitering, borde det givetvis i alla andra avseenden

vara ett verkligt taxeringsvärde, vilket skulle vinna beaktande vid alla

sådana tillfällen, där enligt lag eller författning hänsyn skulle tagas till

fastighets taxeringsvärde. Detta förhållande borde vid utformandet av

föreskrifterna ihågkommas. Styrelsen förutsatte jämväl, att föreskrifterna

skulle innehålla regler angående kostnaderna för den särskilda taxeringsförrättningen

och deras ersättande.

Styrelsen för konungariket Sveriges stadshypotekskassa har förklarat,

att det ur de synpunkter, som berörde liypotekskassans verksamhet, skulle

vara till fördel, örn bestämmelser kunde meddelas, enligt vilka taxeringsvärdet

å nybyggd fastighet kunde bliva fastställt utan så långt dröjsmål,

som enligt nu gällande bestämmelser kunde inträffa.

Även interimsstyrelsen för Svenska bostadskreditkassan har funnit det

vara till synnerlig fördel för fastighetsbelåningen, örn åtgärder kunde vidtagas,

varigenom taxeringsvärdet å nybyggd fastighet kunde på betryggande

sätt fastställas utan så långt dröjsmål, som i åtskilliga fall måste

inträffa på grund av den nuvarande ordningen för fastighetstaxeringen.

Styrelsen för Svenska sparbanksföreningen har, under erinran örn fastighetstaxeringens

betydelse för fastighetskrediten, ansett det vara ett allmänt

ekonomiskt intresse, att sparbankerna må kunna bereda fastighetsägare

tillfälle att så vitt möjligt ordna sina lån omedelbart efter byggnadens

färdigställande och att för möjliggörande härav taxeringsvärde må

kunna fastställas omedelbart efter det byggnaden blivit färdig. För sparbankerna

vore det emellertid av vikt, att det åsätta värdet finge giltighet

som ett i vanlig ordning fastställt taxeringsvärde, så att det finge tillmätas

vitsord vid den klassificering av i sparbank belånade inteckningar,

som avses i 25 och 29 §§ sparbankslagen. Förutom de i Stockholms byggmästareförenings

framställning omförmälda förhållandena borde även

avstyckning av lägenhet efter taxeringsårets ingång föranleda åsättande

av nytt taxeringsvärde, så att nya delvärden bleve fastställda omedelbart

efter avstyckningen.

Frågan örn begränsning av skyldigheten att erlägga fastighetsskatt för

fastighet, vars taxeringsvärde ändrats till följd av ny-, till- eller ombyggnad

efter taxeringsårets ingång, har berörts i vissa länsstyrelsers yttranden.

Sålunda hava länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,

Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västernorrlands

och Norrbottens län ansett ändring i nuvarande bestämmelser härutinnan

icke påkallad. Länsstyrelserna i Gotlands, Skaraborgs, Värmlands,

Gävleborgs och Västerbottens län hava anslutit sig till kammarrättens

uttalande, enligt vilket provisorisk taxering icke skulle medföra skyldighet

att utgöra fastighetsskatt i förhållande till därvid föreslaget

värde, medan däremot sådan skatt skulle såsom hittills utgå, då omtaxering

i vanlig ordning skett på grund av ny-, till- eller ombyggnad

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186. 21

efter taxeringsårets ingång. Liknande uppfattning har uttalats jämväl

av länsstyrelserna i Blekinge och Kristianstads län.

Länsstyrelsen i Västmanlands län Ilar framhållit, att genom åsättande

av taxeringsvärde i extraordinär ordning utskylder å det nya eller

höjda värdet kunde komma att beräknas ett år tidigare än eljest skulle

varit förhållandet.

Vad den statliga skatten anginge — yttrar länsstyrelsen — inskränkte

sig påföljden härav till den del, vilken såsom förmögenhetsskatt skulle tilläggas

inkomsten. Några särskilda åtgärder syntes alltså ej påkallade vad

kronoskatten beträffade. Angående den kommunala inklusive landstingsbeskattningen

skulle möjligen kunna tänkas en sådan utväg till frågans

ordnande, att den myndighet eller nämnd, som erhölle i uppdrag att i

angiven extraordinär ordning fastställa taxeringsvärdet, även skulle få

rätt att, med hänsyn till tiden på året, då fastighetens förändrade värde

finge antagas giva avkastning, fastställa den del av garantiskatteprocenten,

som för det året borde utgå. Så till exempel skulle för en fastighet,

som blivit helt färdigställd den 1 oktober ett visst år, procenten för det året

bliva 1li X 5 = 1.25. Enahanda befogenhet borde även tillkomma taxeringsnämnd

och ordinarie prövningsnämnd, då taxeringsvärde fastställdes å

byggnad, som färdigställts efter årsskiftet. Hade värde på grund av tilleller

ombyggnad endast ändrats, borde procenten jämkas på sätt syntes

skäligt. För att emellertid icke allt för mycket betunga kammarrätten

med besvärsmål syntes det kunna ifrågasättas, huruvida besvär över beslutet

borde få anföras, då frågan endast gällde den del av procenten, som

borde för året påföras.

Styrelsen för Svenska bankföreningen, som ansett frågan örn ändrade

bestämmelser örn utgörande av skatt för fastighet, vilken omtaxerats på

grund av under taxeringsåret inträffade förhållanden, tarva utredning,

har uttalat, att en sådan utredning icke borde föranleda uppskov med frågan

örn särskild ordning för åsättande av värde å nyuppförda eller ombyggda

hus, vilken fråga vore den viktigaste och mest trängande.

Även styrelsen för Svenska sparbanksföreningen finner skäl tala för

upphävande av skyldigheten att utgöra fastighetsskatt för fastighetsvärden,

tillkomna på grund av ny-, till- eller ombyggnad under taxeringsåret,

enär grunderna för skatteplikten ju i ingen mån ändrades därigenom,

att av helt ovidkommande skäl fastigheten bleve på ifrågasatt sätt officiellt

värderad. Liknande betraktelsesätt borde enligt föreningens mening

gälla överhuvudtaget i sådana fall, då taxering avsåge förhållanden efter

taxeringsårets ingång.

Innan jag övergår till frågan örn åtgärder i anledning av framställningen,

vill jag lämna en redogörelse för de synpunkter, som tidigare vid

lagstiftningen anlagts å ifrågavarande spörsmål.

Före tillkomsten av förordningen den 7 juli 1921 örn allmän fastighetstaxering

år 1922 gällde såsom allmän regel, att fast egendom skulle uppskattas

till det värde egendomen haft vid nästföregående års utgång (4 §

1 morn. förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egen
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 1S6.

dom samt av inkomst). Genom 7 § nämnda förordning den 7 juli 1921

stadgades, att taxeringsvärde skulle åsättas med hänsyn till förhållandena

vid 1921 års utgång samt att, därest efter nämnda tid fastighet undergått

väsentlig förändring i värde genom nybyggnad, eldsvåda, vattenflöde

eller dylikt eller därest fastighet delats och de nya taxeringsenheterna

redan under år 1922 ansåges böra erhålla särskilda taxeringsvärden,

taxeringen finge därefter lämpas. Därjämte stadgades i 2 § förordningen

den 7 juli 1921 örn fastighetstaxering åren 1923 och 1924, att under

dessa år nya taxeringsvärden skulle åsättas, därest sådana ändrade förhållanden

inträffat, att en taxeringsenhet skulle uppdelas i flera taxeringsenheter

eller flera taxeringsenheter skulle sammanslås till en, eller

att fast egendoms värde genom eldsvåda, vattenflöde eller av annan dylik

anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så

nedgått, att förändringen föranledde en minskning av taxeringsvärdet

med minst en femtedel, eller att fast egendoms värde på grund av ny-,

till- eller ombyggnad så förhöjts, att ny-, till- eller ombyggnaden föranledde

en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Genom särskilda förordningar utsträcktes giltighetstiden för dessa bestämmelser

till och med år 1927.

Den s. k. skogsbeskattningskommittén, som utarbetat förslag till nämnda

bestämmelser, anförde till stöd härför följande: Det gjorda undantaget

från regeln örn taxeringens bestämmande efter förhållandena vid nästföregående

års utgång innebure visserligen en nyhet i skattelagstiftningen men

torde redan förut hava i praktiken tillämpats. Såsom håde obilligt och

oegentligt måste enligt kommitténs mening anses, att, örn exempelvis en

byggnad, som skolat särskilt taxeras, nedbrunnit och vid taxeringstillfatlet

ej längre existerade, densamma dock skulle för löpande år taxeras till

dess en gång havda värde. Om vidare en egendom under det år taxeringen

skedde uppdelats i flera lotter, hade det understundom visat sig vara av

vikt för respektive ägare att redan samma år få en var av lotterna särskilt

taxerad.

1921 års kommunalskattekommitté upptog i sitt förslag till kommunalskattelag

bestämmelser, i 10 § motsvarande de i 7 § förordningen den

7 juli 1921 örn allmän fastighetstaxering år 1922 meddelade samt i 13 § 2

mom. motsvarande dem, som upptagits i 2 § förordningen den 7 juli 1921

örn fastighetstaxering åren 1923 och 1924. Till stöd för stadgandet i 10 §

förslaget till kommunalskattelag åberopade kommunalskattekommittén

det nyss återgivna uttalandet av skogsbeskattningskommittén.

Det i 1927 års proposition nr 102 framlagda förslaget till kommunalskattelag

upptog i 6 § ett stadgande, som under viss förutsättning möjliggjorde

hänsyn vid taxeringsvärdets bestämmande till förändringar

efter taxeringsårets ingång. Det stadgades nämligen, bland annat, att,

därest efter taxeringsårets ingång, innan taxeringen skulle verkställas,

fastighets värde väsentligen ökats genom ny-, till- eller ombyggnad

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

samt den skattskyldige och, om fastigheten övergått till ny ägare, jämväl

denne det hegärde, vid taxeringsvärdets åsättande hänsyn finge tagas

till det ökade värdet. Däremot upptog propositionen icke något stadgande

örn hänsyn vid taxeringens verkställande till sådana förhållanden

av värdenedsättande art, som inträffat efter taxeringsårets ingång.

Till stöd för förslaget anförde föredragande departementschefen följande:

Vad anginge frågan örn den tidpunkt, fastighetstaxeringen skulle avse,

bleve dess besvarande beroende av den i 14 § av förslaget (14 § kommittéförslaget)

behandlade frågan örn vilken tidpunkt den kommunala skattskyldigheten

för fastigheten skulle avse. Denna fråga hade i det föreliggande

förslaget lösts på det sätt, att skattskyldigheten alltid skulle bestämmas

efter förhållanden, som förelåge vid taxeringsårets ingång och som

vore avgörande i avseende å mantalsskrivningen. Verklig enkelhet och

reda syntes knappast kunna ernås på annat sätt, än att samtliga förhållanden

beträffande fastigheten bedömdes med hänsyn till en och samma

tidpunkt. Förändringar, som skett efter taxeringsårets ingång, torde därför

med den angivna utgångspunkten ej höra inverka på taxeringen..—

Den s. k. skogsbeskattningskommitténs ursprungliga motivering för införande

av den dittills gällande regeln i detta avseende innehar, att det

måste anses både obilligt och oegentligt, att, om exempelvis en byggnad,

som skolat särskilt taxeras, nedbrunnit och vid taxeringstillfället ej längre

existerade, densamma dock skulle taxeras till dess en gång havda värde.

Denna synpunkt syntes emellertid ej tillräckligt bärande. Romme skatteplikt

att gälla för hela det år, varunder byggnaden nedbrunnit, så hade

å andra sidan skattefrihet åtnjutits under det år, då byggnaden tillkommit.

Det vore ingalunda ovanligt, att en lättnad i början av en period

finge uppvägas av en motsvarande börda i slutet av perioden. Såsom ett

särskilt skäl för hänsynstagande till skedda förändringar kunde visserligen

även åberopas, att vederbörande ägare ur kreditsynpunkt kunde hava

intresse av att hava ett taxeringsvärde åsatt å nybyggt hus, och att han

därför kanske gärna funne sig i den högre skatten. Detta utgjorde dock

icke något ur beskattningssynpunkt bärande motiv, desto mindre som den

högre skatten skulle drabba även andra, vilka ej hade något intresse av

höjd taxering för sina fastigheter. Ur rättvisans synpunkt skulle väl i

och för sig intet principiellt vara att erinra mot att taga hänsyn icke till

värdet den 1 januari utan till värdet viss annan dag, exempelvis den 1

mars eller den 1 april. Men då följden härav skulle bliva brist på överensstämmelse

beträffande den tidpunkt, skattskyldigheten avsåge, och den

tidpunkt värdet avsåge, och därigenom skulle kunna inträffa, att ägaren

vid årsskiftet bleve skattskyldig för en nybyggnad, som beslutats och

tillkommit efter det han avträtt fastigheten, kunde ej heller ett dylikt

förslag förordas. Det syntes dock möjligt att utan egentlig olägenhet tillgodose

deras intresse, som önskade en högre taxering på grund av tillbyggnad,

genom ett medgivande, att hänsyn skulle tagas till värdeökningen,

örn, innan taxeringen skett, den skattskyldige och, där fastigheten

övergått till ny ägare, jämväl denne det begärde. Detta vore emellertid

det enda fall, då vid taxeringen hänsyn skulle tagas till förhållanden,

som inträffat efter taxeringsårets ingång. Hade exempelvis fastighet efter

taxeringsårets ingång blivit skattepliktig från att hava varit skattefri,

eller skattefri från att hava varit skattepliktig, skulle hänsyn till denna

ändring icke tagas vid taxeringen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departements
chefen.

Kungl. Martts proposition nr 186.

Denna departementschefens ståndpunkt gillades av riksdagen vid antagandet

av den sedermera den 27 juni 1927 utfärdade förordningen örn allmän

fastighetstaxering år 1928, som i 7 § upptog ett i enlighet härmed

avfattat stadgande i ämnet, vilket stadgande återfinnes i huvudsak oförändrat

i 6 § 1 mom. gällande kommunalskattelag.

Av det anförda framgår, att stadgandet i 6 § 1 mom. kommunalskattelagen

örn hänsyntagande till efter taxeringsårets ingång verkställd ny-,

till- eller ombyggnad utgör ett av hänsyn till fastighetsbelåningen tillkommet

undantag från regeln, att taxeringsvärde å fastighet skall hänföra

sig till fastighetens beskaffenhet vid taxeringsårets ingång. Av den

föreliggande framställningen från Stockholms byggmästareförening jämte

åtskilliga av de i anledning av framställningen avgivna yttrandena framgår

emellertid, att stadgandet endast i begränsad omfattning tillgodoser

behovet av att kort efter en byggnads färdigställande erhålla ett av taxeringsmyndighet

åsatt värde å den fastighet, varå byggnaden uppförts. Sedan

den ordinarie prövningsnämnden avslutat sitt arbete för året och till

dess taxeringsnämnden nästa år sammanträder, saknas möjlighet att genom

beskattningsmyndigheternas medverkan erhålla ett dylikt officiellt

värde. Under denna tid är fastighetsägaren därför betagen möjligheten

att tillgodoräkna sig de förmåner i belåningshänseende, som äro förbundna

med fastighetens ökade värde. Vissa kreditinrättningar äro ock genom

sina stadgar förhindrade att meddela lån mot säkerhet av inteckning i

fastighet, innan taxeringsvärde åsatts fastigheten. Åtminstone beträffande

svenska bostadskreditkassan och till densamma anslutna bostadskreditföreningar

lärer detta vara fallet. Enligt vad jag har mig bekant och vad

som även i viss mån framgår av avgivna yttranden har berörda förhållande

föi anlett, att kreditanstalter i avbidan på taxeringsvärdes åsättande i

stället för taxeringsvärde godtagit ett av taxeringsnämndsordförande föreslaget

värde. Frånsett det förhållande, att åsättandet av ett sådant värde

saknar stöd i gällande bestämmelser, har mot en dylik praxis erinrats, att

garanti saknas för att värdet kommer att överensstämma med det blivande

taxeringsvärdet. Det har ock på något håll framkommit farhåga

för att vid ett fortsättande av dylik praxis taxeringsnämndsordförandens

opartiskhet vid ärendets senare behandling i taxeringsnämnden skulle

äventyras, då han måste känna sig bunden av sin förhandsvärdering och

därför kunde antagas obenägen att ägna tillbörligt beaktande åt senare

inom nämnden framkomna upplysningar. Enligt vad till min kännedom

kommit har ock Överståthållarämbetet uppmanat taxeringsnämndsordförandena

i Stockholm att avhålla sig fran dylika förhandsvärderingar.

Sistnämnda förhållande liksom även den omständigheten att i år, då

allmän fastighetstaxering äger rum, prövningsnämndernas befattning

med fastighetstaxering i länen skall sluta senast den 20 juni, efter vil
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

ken dag hänsyn till inträffade förändringar alltså icke kan tagas vid

taxeringsvärdets bestämmande, utgöra anledning till att för riksdagen

innevarande år framlägga förslag till åtgärder i frågan.

Vid övervägande av föreliggande möjligheter att tillgodose önskemålet

örn ett snabbare och av taxeringsmyndigheternas ordinära verksamhetstider

mindre beroende åsättande av taxeringsvärden har jag måst ägna

särskilt beaktande åt den omständigheten, att vid nuvarande ordning fastighetsskatt

skall utgöras i förhållande till det vid omtaxeringen erhållna

ökade värdet. Såväl fastighetsskattens natur av repartitionsskatt, varav

följer, att beskattningsunderlaget (antalet skattekronor) måste vara känt

vid utdebiteringssatsens bestämmande, som ock gällande tid för uppbörd i

länen av de på kronodebetsedlarna upptagna utskylderna landstingsmedel

och vägskatt vålla, att taxeringsvärde, på grund varav fastighetsskatt

skall utgöras för taxeringsåret, icke kan fastställas senare än under oktober

månad. Endast örn påföljden av skattskyldighet för det ökade värdet

borttages, synes det vara möjligt att låta taxeringsmyndighet åsätta taxeringsvärde

senare än i oktober månad. Då det emellertid synes angeläget att

förebygga, att skattskyldighetens omfattning blir beroende av tiden när

taxeringsvärdet bestämmes, har jag funnit mig böra överväga, huruvida

skäl föreligger att, i händelse möjlighet beredes till fastställande av taxeringsvärde

senare än i oktober, behålla förut berörda bestämmelse i 6 §

kommunalskattelagen örn hänsyn vid taxeringsvärdes bestämmande i angivet

fall till förhållanden, som inträffat efter taxeringsårets ingång. Bestämmelsen

har, såsom anförts, icke betingats av något fiskaliskt intresse

utan tillkommit för att underlätta belåning av inteckningar i fastigheten,

och den ökade beskattning, som därav följt, har snarast betraktats såsom

en oundviklig olägenhet, där den ej ansetts innefatta ett medel till förebyggande

av krav på omtaxering utan verkligt behov. Genomföres en anordning,

enligt vilken fastighets värde när som helst kan av taxeringsmyndighet

uppskattas med hänsyn till fastighetens beskaffenhet vid uppskattningstillfället,

utan att därav skall följa skyldighet att utgöra skatt

för fastigheten, yppas möjlighet att tillgodose såväl kravet på bestämdhet

och likformighet vid beskattningen som ock önskemålet örn snabbhet

i värderingen för belåningsändamål. Samtidigt förebygges det påtalade

förhållandet att skatt kan komma att utgöras såsom örn fastigheten under

hela taxeringsåret haft det ökade värde, som i verkligheten förefunnits

allenast en del av året.

En nödvändig förutsättning för en dylik anordning synes vara att garanti

vinnes för att det värde, som åsättes i belåningssyfte, så nära som

möjligt ansluter sig till det taxeringsvärde, som därnäst varder fastigheten

åsatt för beskattningen, samt att bestämd gräns dragés för de fall, där

det för belåningen särskilt uppskattade värdet skall tillämpas. Garantien

synes kunna erhållas genom att värdet föreslås av den ordinära faxe
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

ringsmyndigheten i första instans, således icke av någon eller några av

dess medlemmar, vilka icke tillhopa utgöra beslutfört antal, samt fastställes

av prövningsnämnd såsom överinstans. Med hänsyn till syftet

med det särskilda uppskattningsvärdet och den korta tid, det i regel kommer

att vara gällande, synes besvär över prövningsnämndens beslut ej

böra få anföras. En sådan anordning, vilken förordats i några av de avgivna

yttrandena, däribland kammarrättens, utgör självfallet icke hinder

för fullföljd av talan till kammarrätten i vanlig ordning av frågan örn

nytt taxeringsvärdes åsättande vid därefter skeende omtaxering.

Det synes lämpligt dels att genom förordning bestämmas förutsättningarna

för och tillvägagångssättet vid åsättande av ett för belåningsändamål

uppskattat värde å fastighet (preliminärt taxeringsvärde),

dels att berörda bestämmelse i 6 § 1 mom. kommunalskattelagen örn hänsyn

vid taxeringsvärdes åsättande till ny-, till- eller ombyggnad efter

taxeringsårets ingång uppbäves, dels ock att genom särskild författning

stadgas, att, därest för fastighet är gällande preliminärt taxeringsvärde,

vad i lag eller författning stadgas örn fastighets taxeringsvärde såsom

grund för beräkning av belopp, intill vilket inteckning i fastighet må godkännas

såsom säkerhet vid utlåning eller såsom täckning för fonder eller

inlåning, i stället skall gälla örn det preliminära taxeringsvärdet. Då en

författning av sistnämnda innehåll innebär ändring jämväl i allmän

civillag, torde den böra stiftas i den örn sådan lag i regeringsformen stadgade

ordning, och lärer chefen för justitiedepartementet komma att framställa

förslag härom.

Förslag till dels lag om ändrad lydelse av 6 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) och dels förordning örn åsättande

i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet hava upprättats

inom finansdepartementet. Dessa förslag torde såsom bilagor få fogas

till protokollet.1 Till belysning av förslagen ber jag få anföra följande:

Behov av särskilt uppskattningsvärde för fastighetsbelåning har, såsom

redan framhållits, framträtt beträffande fastigheter, som varit föremål

för ny-, till- eller ombyggnad, och detta behov har mest gjort sig gällande

å de orter, där livlig byggnadsverksamhet varit rådande. Emellertid

kan, såsom styrelsen för Svenska sparbanksföreningen påpekat, behov

av särskilt värde å fastighet uppkomma även vid avstyckning, synnerligast

då avstyckningen sker i ändamål av bebyggelse. Med sistnämnda

fall bör likställas det fall, att område, som icke varit särskild fastighet,

blivit rättsligen bestående tomt (jfr 1 kap. 2 § lagen örn fastighetsbildning

i stad). Förutsättning för åsättande av särskilt värde för fastighetsbelåning

i dylikt fall bör emellertid vara jämväl, att det område,

fastigheten omfattar, icke redan utgör taxeringsenhet. De fall,

1 Dessa bilagor, vilka äro lika lydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,

hava här uteslutits.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Martts proposition nr 186.

då särskilt uppskattningsvärde för fastiglietsbelåning bör få åsättas fastighet,

synas därför böra angivas såsom: 1) då å fastighet verkställts ny-,

till- eller ombyggnad; och 2) då fastighet, vars område ej redan asatts

särskilt taxeringsvärde, uppkommit genom avstyckning enligt 19 kap.

lagen örn delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning

i stad eller genom sammanläggning enligt lagen örn sammanläggning av

fastigheter å landet eller genom att tomt blivit rättsligen bestående.

Härvid tages tomt i den mening, lagen örn fastighetsbildning i stad använder

detta uttryck. Tillräcklig anledning att begränsa tillämpningsområdet

till stad eller område å landet, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas, synes ej föreligga, även örn antagas

må, att förordningen kommer att tillämpas väsentligen å sådana

orter. Giltighetstiden för särskilt uppskattningsvärde synes böra begränsas

så, att den utlöper då nytt taxeringsvärde, avseende en senare tidpunkt

än den vartill hänsyn tagits vid åsättande av det preliminära taxeringsvärdet,

varder fastställt. 1 § i den ifrågasatta förordningen örn åsättande

i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet har avfattats

enligt det nu anförda: i syfte dels att förebygga förväxling med sådant

uppskattningsvärde, som hypoteksinrättningar pläga åsätta fastighet

vid särskild värdering för belåning, dels att framhäva uppskattningsvärdets

begränsade giltighetstid, har värdet betecknats såsom preliminärt taxeringsvärde,

vilket uttryck på övriga ställen användes såsom term för det

särskilda uppskattningsvärdet. I 2 § förslaget till förordning upptages bestämmelse

örn att kommunalskattelagens grunder för åsättande av taxeringsvärde

skola tillämpas med undantag därutinnan, att uppskattningen

skall verkställas med hänsyn till fastighetens beskaffenhet vid den tidpunkt,

då uppskattningen äger rum. För vinnande av likformighet med

taxeringsvärdena å övriga fastigheter lärer vara nödvändigt att såsom

vid omtaxering under löpande taxeringsperiod låta uppskattningen ske

efter det allmänna prisläge, som varit rådande vid taxeringsperiodens ingång,

och de uppskattningsgrunder i övrigt, som skola användas vid fastighetstaxering

under perioden. Förslaget har avfattats i enlighet härmed.

3 § innehåller stadganden örn vem som äger påkalla åsättande av preliminärt

taxeringsvärde, vilka stadganden ansluta sig till 13 § kommunalskattelagen.

Vissa avvikelser föreligga såsom grundade i sakens natur

och torde ej tarva motivering.

4—9 §§ upptaga bestämmelser om förfaringssättet vid ingivande av

framställning örn åsättande av preliminärt taxeringsvärde, örn förberedande

behandling av framställning, örn dess prövning samt om beslutets

expediering till sökanden. Framställning i ämnet skall göras beträffande

fastighet i Stockholm hos Överståthållarämbetet och beträffande fastighet

annorstädes hos länsstyrelsen i länet och innefatta upplysningar till ledning

för uppskattningen i huvudsaklig överensstämmelse med vad som är

föreskrivet örn särskild fastighetsdeklaration (jfr 22 § taxeringsförordnin
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 186.

gen). Framställningen överlämnas därefter med kompletterande upplysningar

till vederbörande ordförande i beskattningsnämnd i första instans.

Efter det erforderlig utredning verkställts, sammanträder beskattningsnämnden

och upprättar förslag till värde. Förslaget insändes till Överståthållarämbetet

respektive länsstyrelsen, som delger sökanden förslaget

med föreläggande för honom att inom viss tid framställa de anmärkningar,

han finner skäl att rikta mot förslaget. Det ankommer därefter på den fungerande

prövningsnämnden att besluta i ärendet. Över prövningsnämndens

beslut skall besvär ej få anföras. Beslutet expedieras till sökanden

genom utdrag av nämndens protokoll. Rörande förfaringssättet hänvisas

till författningstexten.

Såsom i flera, av de avgivna yttrandena framhålles, måste anses skäligt,

att den, som påkallar taxeringsmyndigheternas medverkan för åsättande

av särskilt uppskattningsvärde för fastighetsbelåning, lämnar bidrag till

kostnaderna härför. Dessa kostnader innefatta ersättning till den ordförande

i beskattningsnämnd i första instans, som verkställer utredning rörande

fastighetens beskaffenhet och värde, samt arvode och reseersättning

till medlemmar i sådan beskattningsnämnd, då ersättning finnes

böra utgå, eller till ledamöter i prövningsnämnd m. m. Att i varje särskilt

fall uträkna dessa kostnader och påföra dem sökanden synes vara

uteslutet; av praktiska hänsyn torde vara att föredraga en fix beräkningsgrund,

oavsett örn ett eller flera ärenden på en gång föreligga till behandling.

Denna beräkningsgrund torde böra inrymma en skala med småningom

stigande belopp i förhållande till det åsätta värdet, så avpassad att

ersättningarna i genomsnitt täcka kostnaderna. Med hänsyn till att kostnaderna

för taxeringsorganisationen i huvudsak bestridas av statsmedel

— ersättningarna till landstings- eller kommunvalda ledamöter i de

underordnade nämnderna kunna i detta sammanhang lämnas ur räkningen

—• torde den avgift, sökanden bör erlägga, böra tillfalla statsverket.

Avgiften synes lämpligen böra utgå med dels en grundavgift, som erlägges

samtidigt med framställningens ingivande och som utgöres, vare sig framställningen

leder till åsättande av preliminärt taxeringsvärde eller icke,

och dels en tilläggsavgift, därest värdet kommer att överstiga visst belopp,

i förslaget angivet till 50,000 kronor. Tilläggsavgiften torde böra stiga i

förhållande till taxeringsvärdet. Uppbörd och redovisning av avgiften ordnas

enklast genom att den utgöres såsom stämpelavgift och i redovisningshänseende

behandlas såsom avgifter för stämplar till statsmyndigheternas

expeditioner. Örn så sker, blir utan särskilt stadgande i Stockholm kamreraren

vid överståtliållarämbetets avdelning för uppbördsärenden och i

länen landskamreraren redogörare för stämpelförsäljningen. Då tänkbart

är, att framställning återkallas, innan den undergått behandling i prövningsnämnd,

och i sådan händelse protokollsutdrag från prövningsnämnden

icke kommer att föreligga, bör stämpel för grundavgiften åsättas

framställningen i samband med inlämnandet, varemot stämpel för till
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj-.ts proposition nr 186.

läggsavgiften lämpligen åsättes det protokollsutdrag, som upptager prövningsnämndens

beslut. I enlighet härmed föreslås i 4 §, att framställning

vid inlämnandet skall vara åtföljd av penningar till stämpel till ett förslagsvis

angivet belopp av 50 kronor och att framställningen omedelbart

förses med stämpel av nämnda belopp. Tilläggsavgiften föreslås skola

utgå efter följande skala:

Fastighetens uppskattade

Tärde

Kronor Kronor

Stämpelns

belopp

Kronor

Lägst

50,100 högst

75,000

25

»

75,100

»

100,000

50

»

100,100

200,000

75

»

200,100

»

300,000

100

»

300,100

»

500,000

125

»

500,100

»

700,000

150

»

700,100

»

över

1,000,000

1,000,000

200

250.

Självfallet bör kronan vara befriad från utgörande av stämpelavgift.

Av prövningsnämnd åsätta preliminära taxeringsvärden torde böra antecknas

i särskilda liggare hos Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.

I länen böra därjämte vederbörande häradsskrivare och magistrater underrättas

örn de åsätta värdena genom utdrag av liggaren i och för anteckning

i fastighetslängderna. Sådana utdrag böra expedieras utan tidsutdräkt.

Jämväl ordförandena i de underordnade beskattningsnämnder,

som hava att åsätta nya taxeringsvärden å de av besluten berörda fastigheterna,

böra underrättas örn de beslutade preliminära taxeringsvärdena.

Bestämmelser i ämnet upptagas i 10 § författningsförslaget. Det förutsättes,

att föreskrifter rörande liggarens uppställning och förande meddelas

i administrativ ordning.

I 13 § upptagas bestämmelser örn gottgörelse åt ordförande och ledamöter

i de underordnade nämnderna samt åt anlitade sakkunniga för deras

befattning med åsättande av preliminära taxeringsvärden. Enligt

förslaget har rätten till ersättning åt ordförande eller av Överståthållarämbetet

eller länsstyrelsen förordnad ledamot i fastighetstaxeringsnämnd

eller taxeringsnämnd gjorts beroende av prövning, huruvida sådan ersättning

skäligen bör utgå. Det synes nämligen icke vara uteslutet, att

särskild ersättning för göromål enligt den föreslagna förordningen icke

är av behovet påkallad, t. ex. då göromålen kunna utan nämnvärt ökat

arbete utföras i samband med det ordinarie taxeringsarbetet.

Bestämmelserna hava i övrigt erhållit en avfattning, som ansluter sig

till motsvarande bestämmelser i 145 och 146 §§ taxeringsförordningen, och

har vid utformandet lämnats öppet för Kungl. Majit att meddela närmare

föreskrifter rörande dispositionen av medel för ändamålet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

De ersättningar, som skola utgå av statsmedel, synas böra belasta anslaget

till kostnader för årlig taxering. Att i författningen införa stadgande

härom lärer icke vara behövligt.

Lagen örn ändrad lydelse av 6 § 1 mom. kommunalskattelagen synes

böra träda i kraft den 1 januari 1934. Denna tidsbestämmelse lärer icke

böra utgöra hinder för att låta förordningen örn åsättande i vissa fall av

särskilt uppskattningsvärde å fastighet träda i kraft tidigare. Då, såsom

förut framhållits, under år 1933 hänsyn till under taxeringsåret verkställd

ny-, till- eller ombyggnad i länen icke kan tagas vid taxeringsvärdets

bestämmande, sedan fastighetsprövningsnämnden senast den 20 juni

avslutat sitt arbete, synes vara lämpligt, att förordningen träder i kraft

den 1 juli 1933.

Emellertid torde det böra anstå med fattande av slutligt beslut i ämnet,

till dess det på föredragning av chefen för justitiedepartementet beroende

förslaget till lag angående vad med fastighets taxeringsvärde i vissa fall

skall förstås hunnit undergå vederbörlig granskning i lagrådet. Jag anhåller

således att ånyo få upptaga ärendet, sedan nämnda granskning

avslutats.

Slutligen hemställer jag, att utdrag av detta protokoll får tillställas lagrådet

till kännedom vid nyssnämnda granskning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna sitt bifall.

Vid protokollet:

II. Borgström.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 186.

31

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 10 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Den 3 i denna månad anmälde jag för Kungl. Majit inom finansdepartementet

upprättade förslag till dels lag om ändrad lydelse av 6 § 1 mom.

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och dels förordning

örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet. Emellertid

erinrade jag, att med fattande av slutligt beslut i ärendet borde få

anstå, till dess ett på föredragning av chefen för justitiedepartementet

beroende förslag till lag angående vad med fastighets taxeringsvärde i

vissa fall skall förstås hunnit undergå vederbörlig granskning i lagrådet.

Denna granskning har nu slutförts,1 och har därvid icke förekommit

något, som utgör hinder för fullföljande av de av mig anmälda författningsförslagen.

Föredragande departementschefen uppläser därefter sagda, av honom

anmälda författningsförslag saint hemställer, att dessa förslag måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Vid protokollet:

Hjalmar Ekengren.

Se proposition nr 1S7.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:183 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Martts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 6 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten
  2. BevU 1933:35 Betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 6 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 7 i texten