Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m

1933-03-10 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:188, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin, m. m.; given Stockholms slott den 10 mars

1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

l:o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin;

2:o) lag örn fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463)

örn utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin;

3:o) lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) örn

straff för olovlig varuinförsel;

4:o) lag örn upphörande av gränstullrätt; och

5:o) förordning örn ändrad lydelse av 44 § 2 mom. förordningen den

11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 188.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

* Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilken

lag med däri enligt lagarna den 4 juni 1926 (nr 148) och den 1 juni

1928 (nr 145) vidtagna ändringar gäller till och med den 30 juni 1933,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1938; dock att dels

till envar av 1, 5 och 10 §§ skall vara fogat ett nytt moment med nedan

angivna beteckning och innehåll, dels ock 2 § 1 morn., 4 § 2 mom. och

8 § 1 mom. skola hava ändrad lydelse på sätt av det följande framgår:

1 $.

5 mom. Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för brott,

varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förbrytelse, skall,

när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning

därför utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är stadgat för

sådan förbrytelse; dock må sammanlagt frihetsstraff icke överstiga

två år.

2 i

1 mom. Spritdrycker och vin må icke med farkost av mindre nettodräktighet

än femhundra ton införas från internationellt eller utländskt

område till svenskt territorialvatten.

Då särskilda---svenskt territorialvatten.

4 %.

2 mom. Har chef för tull- eller kustbevakning med hänsyn till befarad

olovlig införsel av spritdrycker eller vin funnit särskild tullbevakning

böra anordnas å farkost av mindre nettodräktighet än femhundra

ton, vilken ankommer från eller avgår till utrikes ort, må, därest

med stöd av denna lag beslag ägt rum å drycker, vilka under resan medförts

å farkosten, bevakningschefen kunna förordna, att kostnaden för

bevakningen skall gäldas av farkostens ägare.

Kostnaden för---sådan förrättning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. 3

5 i

3 mom. Beträffande den, som under tid, då han är ställd under tilltal

för brott, varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förbrytelse,

skall gälla vad i 1 § 5 mom. är för där avsett fall stadgat.

8 $.

1 mom. Har vid olovlig införsel av spritdrycker eller vin i annat

fall, än i 3 § 1 mom. andra och tredje styckena sägs, eller har vid olovlig

forsling, som i 5 § avses, nyttjats farkost av mindre nettodräktighet

än femhundra ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap,

skall, evad ansvar för brottet ådömes eller ej, forslingsredskapet

vara förverkat, därest det forslade godset till väsentlig del utgjorts av

olovligen införda spritdrycker eller vin, eller därest den färd, vid vilken

redskapet nyttjats, eljest måste antagas hava ägt rum i väsentligt syfte

att företaga olovlig införsel eller forsling av spritdrycker eller vin.

Påföljd av--— olovliga användande.

10 %.

3 mom. Beträffande den, som under tid, då han är ställd under tilltal

för brott, varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förbrytelse,

skall gälla vad i 1 § 5 mom. är för där avsett fall stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

F örslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463) om utsträckt

tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att lagen den 27 november 1925 örn utsträckt

tillämpning av lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående

olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilken förstnämnda

lag gäller till och med den 30 juni 1933, skall äga fortsatt giltighet till

och med den 30 juni 1938; dock att i första stycket orden »tvåhundrafemtio

ton» skola utbytas mot »femhundra ton».

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

5

Förslag

till

Lag

angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff

för olovlig varuinförsel.

Härigenom förordnas, att 12 § 2 mom. oell 16 § 2 mom. lagen den 8

juni 1923 örn straff för olovlig varuinförsel, av vilka lagrum 12 § 2

mom. ändrats genom lagen den 20 juni 1924 (nr 226), skola, 12 § 2 mom.

i nedan intagna del, erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

2 mom. Är någon--— där anträffas.

Konungens befallningshavande, landsfogde, landsfiskal, stadsfiskal,

polismästare, polisintendent som är chef för kriminalavdelning i stad,

tulldirektör, tullförvaltare, kustbevakningsinspektör, chef för kustbevakningsdistrikt,

gränsbevakningsehef samt tullverkets vederbörande

åklagare äga förordna örn husrannsakan, som i detta mom. avses. Utan

förordnande, varom nyss sagts, må sådan husrannsakan, när fara är i

dröjsmål, företagas av tulltjänsteman i lägst överuppsyningsmans ställning

ävensom av polisman i befälsställning eller, där egendom, som kan

antagas förverkad, på färsk gärning följts eller spårats till lägenheten,

jämväl av annan tulltjänsteman eller polisman.

16 §.

2 mom. Tullmålsdomstol är för stad, där såväl rådhusrätt som tullkammare

eller på avdelningar fördelad tullförvaltning finnes, stadens

rådhusrätt och för annan ort rådshusrätten i närmaste stad, där tullkammare

eller tullförvaltning, som nyss nämnts, finnes.

Är i stad där tullkammare finnes ej rådhusrätt, må Konungen örn särskilda

omständigheter föranleda därtill förordna, att häradsrätt med

tingsställe i staden skall vara tullmålsdomstol för staden och för ort,

till vilken staden är närmare än annan stad, i vilken finnes tullmålsdomstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

om upphörande av gränstullrätt.

Härigenom förordnas, att vad i lag eller särskild författning finnes

stadgat örn gränstullrätt skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

Mål, som vid denna lags ikraftträdande är hos gränstullrätt anhängigt,

skall vid fortsatt handläggning upptagas och avdömas av domstol,

som enligt lagen den 8 juni 1923 örn straff för olovlig varuinförsel är

behörig tullmålsdomstol.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

7

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 44 § 2 mom. förordningen den 11 juni

1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning! av brännvin.

Härigenom förordnas, att 44 § 2 mom. förordningen den 11 juni 1926

angående tillverkning och beskattning av brännvin skall i nedan angivna

del erhålla följande ändrade lydelse:

44 $.

2. Är någon---1 mom. sägs.

Konungens befallningshavande, landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal

ävensom polismästare och polisintendent som är chef för kriminalavdelning

i stad äga förordna örn husrannsakan som i detta mom. avses. Utan

förordnande varom nyss sagts må sådan husrannsakan, när fara är i

dröjsmål, företagas av polisman i befälsställning, eller, där egendom,

som kan antagas förverkad, på färsk gärning följts eller spårats till

lägenheten, jämväl av annan polisman.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 17 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Nothin, Schlyter, Wigforss, Mölleb

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter

gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för

justitiedepartementet fråga dels örn fortsatt tillämpning av lagen den

Dum 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig beattmng

med spritdrycker och vin, dels örn fortsatt giltighet av lagen

den 27 november 1925 (nr 463) örn utsträckt tillämpning av förstnämnda

lag, dels örn vissa andringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) örn straff

or olovlig varumförsel, dels örn upphörande av gränstullrätt, dels ock

örn andrad lydelse av 44 § 2 mom. förordningen den 11 juni 1926 (nr 207)

angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Föredraganden anför:

Genom statsmakternas beslut år 1923 tillkom ny lagstiftning örn straff

tor olovlig varumförsel, vilken lagstiftning kom till uttryck i lagarna

den 8 juni 1923 örn straff för olovlig varuinförsel — varuinförsellagen

och örn förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker och vin till

svenskt territorialvatten — territorialvattenslagen. Denna lagstiftning

var väsentligen föranledd av behovet av skärpta bestämmelser mot den

tilltagande smugglingen av rusdrycker. Emellertid avsågo stadgandena

i allmänhet icke endast smuggling av rusdrycker utan även annan olovlig

införsel. Endast i vissa avseenden, nämligen i fråga örn straffsatser

och förbud mot införsel till svenskt territorialvatten, meddelades särbestämmelser

rörande spritsmuggling.

Uti en den 9 maj 1924 dagtecknad proposition, nr 223, föreslog Kungl.

Majit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1:°) la® med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin;

2:o) lag angående vissa ändringar i varuinförsellagen; samt

3:°) lag angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.

Dessa lagförslag voro framför allt föranledda av att den vid 1923 års

riksdag antagna lagstiftningen visat sig icke vara tillräckligt effektiv

för motarbetande av den olovliga införseln av rusdrycker. I proposi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds proposition nr 188.

tionen föreslogos bestämmelser, avsedda att bota de brister, som vid tilllämpning

av 1923 års lagstiftning visat sig förefinnas i fråga örn bekämpande

av spritsmuggling.

I samband med dylika ändringar i varuinförsellagens regler förordades

i propositionen påbyggnad i vissa hänseenden av gällande rusdrycksförfattningar

i ändamål att likartade bestämmelser skulle bliva gällande

beträffande ingripande mot olovlig befattning med smuggelsprit och

olovligen tillverkad eller olovligen renaturerad sprit. Dessutom innehöllo

de för riksdagen framlagda förslagen bestämmelser, avsedda att

träda i stället för förordningen den 22 juni 1921 (nr 364) angående rusdryckers

förverkande i vissa fall m. m. —- förverltandeförordningen ■—

vilken enligt förordning den 9 juni 1922 (nr 251) skulle gälla till den 1

juli 1924.

I samtliga nu nämnda hänseenden föreslogos emellertid endast provisoriska

bestämmelser med giltighet till och med den 30 juni 1926.

Slutligen innehöll propositionen förslag örn ytterligare ändringar i

och tillägg till varuinförsellagen utan samband med förslagen i övrigt.

De förordade stadgandena i berörda ämnen hade i propositionen i omförmälda

tre lagförslag sammanförts på följande sätt.

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning

med spritdrycker och vin innehöll stadganden rörande olovlig införsel

av spritdrycker och vin, därvid dock i vissa, huvudsakligen processuella

delar, hänvisades till varuinförsellagen. Förslaget ersatte alltså

de i varuinförsellagen förefintliga särbestämmelserna angående spritsmuggling

ävensom territorialvattenslagen, vilken lag eljest skulle hava

gällt till utgången av år 1925. Enligt särskild bestämmelse i förslaget sattes

varuinförsellagen i fråga örn spritsmuggling ur kraft under den tid, den

föreslagna lagen skulle gälla, utom i den mån förslaget hänvisade till

varuinförsellagen. Vidare innehöll samma förslag bestämmelser till påbyggnad

av rusdrycksförfattningarna ävensom stadganden, som voro avsedda

att ersätta 2 § och följande paragrafer i förverkandeförordningen.

De föreslagna ändringarna i varuinförsellagen voro — frånsett de nyss

berörda fristående jämkningarna i lagen —■ betingade av utsöndrandet

av särbestämmelserna angående spritsmuggling.

Förslaget till lag angående förverkande i visst fall av spritdrycker och

vin avsåg att ersätta bestämmelserna i förverkandeförordningens 1 § rörande

förverkande av rusdrycker, anträffade hos den, som fälldes till ansvar

för fylleri.

Nu omförmälda förslag blevo med vissa ändringar i huvudförslaget

bifallna av riksdagen. Lagar i ämnet utfärdades den 20 juni 1924.

Genom lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående

olovlig befattning med spritdrycker och vin — spritinförsellagen — blev

det straffrättsliga ingripandet mot spritsmugglingen i hög grad skärpt.

Emellertid framhölls vid lagens tillkomst, att full effektivitet i bekäm
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

pandet av den olovliga spritinförseln knappast stöde att vinna, med mindre

överenskommelse träffades staterna emellan att ömesidigt stödja varandra

i denna kamp. Sådan överenskommelse ansågs närmast böra gå

ut på dels åtgärder i syfte att genom kontroll å utförseln av rusdrycker

från ett land hindra tillförseln därav till ett annat, dels ömsesidigt erkännande

av varje stats rätt att jämväl utanför sin territorialvattensgräns

undersöka och beslagtaga smugglarfartyg.

Ett steg i riktning mot internationellt samarbete på detta område utgjorde

den i Helsingfors under tiden den 24 november—den 4 december

1924 efter inbjudan av Finlands regering hållna konferensen för överläggningar

örn åtgärder mot spritsmuggling. I konferensen deltogo delegerade

för samtliga vid Östersjön belägna stater, nämligen Danmark, Estland,

Finland, Lettland, Litauen, Polen, den fria staden Danzig, de Socialistiska

Sovjetrepublikernas Union, Sverige och Tyska riket, ävensom Norge.

Vid konferensen enades de delegerade örn att hos sina regeringar anbefalla

till antagande ett vid konferensen utarbetat förslag till konvention

i ämnet. Detta förslag avsåg åtgärder mot smuggling av spritdrycker

ävensom viner örn mer än 18 volymprocent alkohol, vilka drycker med

ett gemensamt namn benämndes alkoholvaror. De föreslagna åtgärderna

togo sikte på utförselkontrollen och rätten till ingripande mot fartyg

utanför territorialvattensgränsen.

Uti en den 6 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 89, föreslog Kungl.

Majit riksdagen dels att godkänna berörda förslag till konvention angående

motarbetande av smuggling av alkoholvaror, dels ock att antaga

vid propositionen fogat förslag till lag örn utsträckt tillämpning av

spritinförsellagen. Propositionen bifölls av riksdagen.

Sedan förutnämnda stater den 19 augusti 1925 undertecknat konventionen

och denna ratificerats av Finland, Norge och Sverige samt ratifikationsinstrumenten

deponerats i Helsingfors, utfärdade Kungl. Majit den

27 november 1925

l:o) lag (nr 463) örn utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924

(nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin;

2io) kungörelse (nr 464) angående ikraftträdandet av förstnämnda lag;

och

3io) kungörelse (nr 465) med särskilda bestämmelser örn utförsel från

riket av rusdrycker.

Omförmälda år 1925 antagna lag stadgar i huvudsak, att örn spritdrycker

med fartyg av mindre nettodräktighet än tvåhundrafemtio ton

införts till farvatten, som ligger utanför svenska territorialvattensgränsen

och sträcker sig intill tolv sjömil från svenska kusten eller därutanför

belägna yttersta skär, och det av omständigheterna uppenbarligen

framgår, att syftet med fartygets uppehåll i nämnda farvatten är att

företaga eller främja olovlig införsel av dryckerna till riket, det skall an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kun<jl. Maj:ts proposition nr 188.

11

ses såsom olovlig införsel till svenskt territorialvatten. Vad i lagen är

stadgat skall icke tillämpas med avseende å fartyg av främmande nationalitet,

med mindre Konungen därom förordnar.

Enligt den under 2:o) upptagna författningen trädde lagen i fråga i

kraft den 24 december 1925 och gällde till och med den 30 juni 1926 samt

skulle, såvitt anginge fartyg av främmande nationalitet, tills vidare äga

tillämpning allenast å fartyg av finsk och norsk nationalitet.

Kungörelsen med särskilda bestämmelser örn utförsel från riket av

rusdrycker innefattar erforderliga stadganden beträffande de i konventionen

åtagna förpliktelserna i avseende å kontroll av sådan utförsel.

Jämväl denna författning trädde i kraft den 24 december 1925 och erhöll,

såvitt angår fartyg av främmande nationalitet av nettodräktighet från

och med 100 till 500 registerton, till en början tillämpning allenast å fartyg

av finsk och norsk nationalitet.

Sedan på anmodan av chefen för finansdepartementet generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen låtit under år 1925 verkställa utredning angående

verkningarna av 1924 års lagstiftning i förevarande ämne, föreslog

Kungl. Majit, i överensstämmelse med vad ämbetsverken härutinnan

hemställt, genom proposition till 1926 års riksdag, nr 211, att såväl

spritinförsellagen och lagen den 27 november 1925 örn utsträckt tillämpning

av denna lag som lagen angående förverkande i visst fall av spritdrycker

och vin —- förverkandelagen — skulle, förstnämnda lag med

vissa mindre jämkningar i 3 §, förlänas fortsatt giltighet till och med

den 30 juni 1928. Riksdagen biföll propositionen, varefter lagar i ämnet

utfärdades den 4 juni 1926 (nr 148 och 149).

Under åren 1926 och 1927 ratificerade jämväl övriga i Helsingforskonferensen

deltagande stater med undantag av Litauen och de Socialistiska

Sovjetrepublikernas Union konventionen, nämligen Danmark, Estland,

Lettland, Polen, Danzig och Tyskland, i samband varmed Kungl.

Majit genom särskilda kungörelser förordnade, att omförmälda lag den

27 november 1925 och kungörelsen nr 465 av samma dag skola, kungörelsen

i vad den avser utförsel med fartyg av nettodräktighet från och med

100 till 500 registerton, räknat från och med de dagar, då konventionen

för respektive stater trätt i kraft, äga tillämpning jämväl å fartyg, tillhörande

dessa stater.

Den 23 september 1926 bemyndigade Kungl. Majit chefen för finansdepartementet

att tillkalla utredningsmän för att inom departementet

biträda vid utredningen av vissa frågor, vilka ägde samband med gällande

rusdryckslagstiftning. Do med stöd av bemyndigandet tillkallade

utredningsmännen överlämnade med skrivelse den 30 november 1927 betänkande

med förslag till åtgärder gentemot spritsmuggling från fartyg,

som uppehålla trafik med utlandet, m. m. På anmodan inkommo

därefter generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen med utlåtanden över

betänkandet. Genom proposition till 1928 års riksdag, nr 171, föreslog

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Kungl. Majit bland annat, att såväl spritinförsellagen som lagen den 27

november 1925 örn utsträckt tillämpning av nämnda lag skulle, förstnämnda

lag med vissa jämkningar i 1, 2, 4—6, 8, 10, 17, 18 och 22 §§, förlamas

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1933. Propositionen bifölls

med en mindre jämkning av riksdagen, varefter lag i ämnet utfärdades

den 1 juni 1928 (nr 145).

Under år 1929 hava jämväl återstående i Helsingforskonferensen deltagande

stater, nämligen Litauen och de Socialistiska Sovjetrepublikernas

Union, ratificerat konventionen, i samband varmed Kungl. Majit genom

kungörelse förordnat, att omförmälda lag den 27 november 1925

och kungörelsen nr 465 av samma dag skola, kungörelsen i vad den avser

utförsel med fartyg av nettodräktighet från och med 100 till 500 registerton,

räknat från och med de dagar, då konventionen för respektive

stater trätt i kraft, äga tillämpning jämväl å fartyg, tillhörande dessa

stater.

Under erinran därom, att lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin samt

lagen den 27 november 1925 (nr 463) örn utsträckt tillämpning av förstnämnda

lag skulle upphöra att gälla med utgången av juni månad 1933,

därest dem ej förlänades fortsatt giltighet, samt vid sådant förhållande fråga

torde uppkomma örn avlåtande av proposition till riksdagen 1933 rörande

förlängd giltighet av ifrågavarande lagstiftning efter sistnämnda tidpunkt,

anmodade jag i särskilda skrivelser den 28 oktober 1932 generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen att avgiva yttranden, huruvida ändringar i

förevarande lagstiftning funnes erforderliga samt huruvida en förlängning

syntes böra begränsas att avse viss angiven tid. — I anslutning härtill

överlämnades en till finansdepartementet ingiven, från rikskommittén

mot den olagliga rusdryckshanteringen inkommen skrivelse av den

2 september 1932 för att tagas i övervägande vid avgivandet av berörda

yttrande.

Med anledning av remissen hava ämbetsverken därefter inkommit med

yttranden i ärendet. Vid generaltullstyrelsens yttrande hava fogats av

styrelsen i ärendet inhämtade utlåtanden från kustbevakningsinspektören,

tulldirektörerna och tullfiskalerna i Stockholm, Göteborg och Malmö,

tullkamrarna i Nyköping, Norrköping, Hälsingborg, Trälleberg, Strömstad,

Umeå och Haparanda, cheferna för Stockholms, Göteborgs och Malmö kustdistrikt

samt gränstullkammaren i Karlstad.

Kontrollstyrelsen framhåller till en början, att när det gäller att bedöma

behovet och resultaten av den ifrågavarande lagstiftningen, en undersökning

av omfattningen av den nu förekommande olaga trafiken med rusdrycker

och rusgivande ersättningsmedel torde vara på sin plats, men att det visat

sig vara förenat med stora svårigheter att, vad spritsmugglingen angår,

erhålla någon säker siffermässig kännedom örn dess verkliga omfattning.

Däremot kunde man, på sätt 3926 års rusdryekslagstiftningsberedning för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

13

farit, sammanställa uppgifter örn antalet beslagsmål, antalet däri inblandade

personer och beslagtagna spritkvantiteter. Styrelsen erinrar vidare

därom, att beredningen framlagt ett jämförelsevis omfattande siffermaterial,

som erhållits från generaltullstyrelsens statistiska avdelning beträffande

förhållandena för tiden 1 januari 1925—30 juni 1927 samt att

beredningen ur nämnda siffermaterial dragit den slutsatsen, att spritsmugglingen

helt visst i icke obetydlig grad minskats vid jämförelse med

åren före den nuvarande lagstiftningens ikraftträdande, samt att spritsmugglingens

former under årens lopp förändrats, i det att tidigare varit

vanligt, att utländska spritskutor förankrade utanför den svenska territorialgränsen

och där besöktes av svenska smugglare, som med mindre

farkoster införde spriten till riket, men att under de senaste åren införseln

i större utsträckning skett medelst fartyg, som uppehållit trafik

med utlandet. Styrelsen fortsätter: •

Efter den tidpunkt, då beredningen avgivit sitt utlåtande, torde formerna

för spritsmuggling ånyo hava förändrats. Otvivelaktigt förekomme

allt fortfarande en icke obetydlig insmuggling av sprit med fartyg, som i

reguljär fart eller i lasttrafik inlöpte i svenska hamnar. Men denna

smuggling torde av naturliga skill icke kunna avse så betydande kvantiteter

som dem, vilka tillfördes landet genom en kommersiellt bedriven och

på smugglingsverksamhet uteslutande inriktad trafik, vilken för Östersjöns

del syntes hava sina utgångspunkter i länderna söder och öster örn

Östersjön. Det förelåge numera vissa uppgifter beträffande omfattningen

av denna smugglingstrafik. Enligt uppgifter, som ställts till kontrollstyrelsens

förfogande, hade under år 1930 från Danzig och Kiel i smugglingssyfte

till länderna omkring Östersjön utförts sammanlagt åtminstone

8,575,000 liter sprit, nära 12,000 lådor spirituosa, och något mer än 400 fat

sprit. År 1931 hade från samma hamnar samt dessutom från Holland i

två fall och från Gdynia utförts cirka 4,000,000 liter sprit, 200 fat sprit,

nära 1,100 lådor spritdrycker och omkring 540 lådor vin. Under år 1932

hade intill den 17 november från Danzig, Kiel, Sassnitz och Gdynia utförts

omkring 2,155,000 liter sprit, 100 lådor spritdrycker och 100 lådor vin.

Att märka vore, att ifrågavarande siffror icke avsåge den utförsel av

sprit, som kunde hava ägt rum från andra Östersjöstater. I tidningspressen

hade förekommit uppgifter örn, att en koncern skulle hava bildats

med uppgift att utrusta och med sprit befrakta engelska fartyg till

östersjöländerna, och uppgifter hade jämväl lämnats örn fartygens namn.

Ett av dessa fartyg hade i början av november 1932 siktats av den finländska

sjöbevakningen utanför Åland. Enligt styrelsen tillhandakomna uppgifter

hade ifrågavarande fartyg avgått från Kiel den 1 november 1932

lastat med 4,125 dunkar sprit, som troddes vara avsedda för Sverige. De

lämnade uppgifterna avsåge utförseln av sprit från nyssnämnda hamnar

till samtliga östersjöstater. Huru stor del därav, som kommit in i Sverige,

vore givetvis omöjligt att ens tillnärmelsevis uppskatta. Den nedgång, som

kumle konstateras från 1930 till 1931 — minskning till mindre än hälften

— och sedan från 1931 till 1932 — åter minskning till nära hälften — torde

få sättas i samband med det finska förbudets upphävande. Även om således

utförseln av sprit från do nyssnämnda hamnarna i smugglingssyfte

nedgått väsentligt, voro det alltjämt betydande kvantiteter, som koinme

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

ifraga i den trafik, som utövades av de kommersiellt ordnade smugglingsföretagen.

Denna verksamhet bedreves av sjögående fartyg, som ankrade

utanför territorialfarvatten i öppen sjö, och ilandföringen ägde sedan rum

med mindre, snabbgående fartyg. Av de nu lämnade upplysningarna torde

framgå, att den kommersiellt ordnade, på storsmuggling särskilt inriktade

sprittrafiken tagit former, ägnade att väcka särskild oro, och att dess

bekämpande måste göras till föremål för skarpare åtgärder än dem som

hittills tillämpats.

"Vad därefter den olovliga tillverkningen av rusdrycker inom landet beträffar

hänvisar styrelsen till vissa uppgifter rörande förhållandena i början

av år 1931, vilka uppgifter utgöra resultatet av en av rusdryckslagstiftningsrevisionen

bland polismyndigheterna föranstaltad enquete.

En sammanställning av enquetens resultat har som bilaga fogats vid

styrelsens yttrande. Av densamma framgår, att olovlig tillverkning av

rusdrycker av polismyndigheterna rapporterats förekomma i 17 län, nämligen

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens. I södra Sverige synes den olaga tillverkningen endast mera

undantagsvis hava förekommit, under det den synes hava nått en ganska

avsevärd utbredning i landets mera otillgängliga skogstrakter och

särskilt i övre Norrland omkring malmfälten.

Styrelsen anför vidare:

_ Den lämnade redogörelsen beträffande förekomsten av olaglig sprittrafik

torde giva vid handen, att den nu gällande lagstiftningen mot olovlig

befattning med spritdrycker och vin alltjämt vore oundgängligen påkallad.

Ifrågavarande trafik måste anses i större eller mindre grad verka hindrande

på realiserandet av det bättre nykterhetstillstånd, som vore huvudsyftet

med den nu gällande rusdryckslagstiftningen. I de delar av landet,

där den illegala trafiken fått innästla sig, klagades över ett mera omfattande

alkoholmissbruk än i de trakter av landet, där illegal trafik icke alls

eller endast sparsamt förekomme. I sistnämnda trakter erkändes också

ganska allmänt, den gällande rusdryckslagstiftningens goda verkningar.

Ur denna lagstiftnings synpunkter vore därför den kompletterande lagstiftning,

som innefattas i 1924 års lag, alltjämt nödvändig för att hålla

tillbaka och undantränga den illegala trafiken. Emellertid vore, icke blott

med hänsyn till lagstiftningens avsedda nykterhetseffekt utan också med

hänsyn till statens fiskaliska intressen, ett kraftigt upprätthållande av

1924 års lag oundgängligt. Genom den nu gällande beskattningen av rusdrycker

hade staten mycket betydande inkomster av rusdryckers försäljning.

Statens inkomster å skatter och tull för försäljningen av spritdrycker

och vin uppginge till i runt tal 125 miljoner kronor, eller till cirka 20 procent

av statens samtliga skatteinkomster år 1932. Statsverket hade vid sådant

förhållande betydande ekonomiska intressen av att olovlig hantering

i form av insmuggling eller hembränning kraftigt sloges ned, enär i annat

fall stora svårigheter torde möta att hålla beskattningen vid den höjd,

den för närvarande erhållit.

Beträffande tiden för giltigheten av en förlängd lagstiftning på förevarande

område anför styrelsen:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts -proposition nr 18S.

Om med hänsyn till vad förut framhållits tvekan ur olika synpunkter

icke kunde råda beträffande fortsatt giltighet av 1924 års lag, syntes det

däremot vara mera tveksamt, huruvida denna lag borde också i fortsättningen

gälla endast under en mera begränsad tid. Till förmån för en sådan

anordning talade den omständigheten, att det kunde synas förenat

med vissa fördelar att gång efter annan få lagen prövad med hänsyn till

de olika former, under vilka olovlig hantering under olika tider erfarenhetsmässigt

visat sig uppträda. Med hänsyn till de rådande ovissa förhållandena,

och då en utredning syntes böra göras beträffande möjligheten

att än kraftigare än hittills bekämpa smugglingen och den inom vissa delar

av landet förekommande hembränningen, torde övervägande skäl tala

för att lagstiftningen tillsvidare erhölle endast en begränsad giltighetstid.

Av de hörda tullmyndigheterna hava ett par föreslagit, att åt ifrågavarande

lagstiftning måtte givas permanent karaktär. De flesta av sagda

myndigheter hava emellertid uttalat sig för en förlängning av lagarna

ifråga på allenast viss tid, därvid framförts olika förslag angående den

blivande giltighetstidens längd, varierande från två upp till tio år.

För egen del har generaltullstyrelsen i detta hänseende anfört följande:

Enligt tullverkets förvaltningsberättelser utgjorde antalet tullmål, som

helt eller delvis avsett olovlig införsel av eller olovlig befattning med spritdrycker

eller vin, under åren 1927—1931:

I Stockholms

tulldistrikt

I övriga tull- distrikt

Summa

år 1927 .........

........... 1,292

728

2,020

» 1928 .........

........... 1,202

780

1,982

» 1929 .........

............ 1,428

742

2,170

» 1930 .........

............ 1,805

843

2,648

* 1931 .........

............ 1,514

743

2,257

Under våren och sommaren 1932 hade för hela riket antalet till styrelsen

inkomna rapporter örn spritbeslag nedgått, vilket förhållande sannolikt

finge sättas i samband med den ändrade rusdryckslagstiftningen i Finland

och den på grund därav hos smugglarna uppkomna ovissheten örn

avsättningsmöjligheterna. På allra sista tiden hade emellertid spritsmugglingen

visat en något uppåtgående tendens. Spritbeslagen i Tornedalen

hade på senare tid i påfallande grad ökats, vilket givetvis sammanhängde

med den ändrade rusdryckslagstiftningen i Finland. Det övervägande antalet

mål angående olovlig införsel av eller olovlig befattning med sprit

hade avsett smärre mängder sprit, som beslagtagits från besättningsmän

å fartyg eller från personer, som gjort besök ombord å fartyg

eller som inköpt spriten från s. k. langare. Den organiserade

spritsmugglingen med särskilda därför utrustade fartyg hade, sedan

det norska totalförbudet upphävts, bedrivits huvudsakligen å Östersjön

och i Bottniska viken. Av de större spritpartier, som beslagtagits,

hade åtskilliga anträffats under transport, merendels med automobil, eller

på upplagsplats i skärgård eller inne i landet. En jämförelsevis stor grupp

spritbeslagsmål hade utgjorts av sådana, där spriten, ofta efter angivelse

av skärgårdsbefolkningen, anträffats upplagd vid kust eller på någon

mindre besökt ö eller nedsänkt i vattnet. De större beslagtagna spritpartierna

hade, utom i sällsynta undantagsfall, utgjorts av högprocentig sprit

på särskilda för olovlig införsel avsedda bleckkär], s. k. dunkar, envar rym
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 1S8.

mande tio liter. Det torde vara ställt utom tvivel, att den sprit, som insmugglas

till Sverige, vunne avsättning huvudsakligen bland sådana personer,

som av olika anledningar icke eller åtminstone icke utan svårighet

kunde förskaffa sig sprit på tillåtet sätt. Även örn det skulle visa sig, att

spritsmugglingen vid Östersjön och Bottniska viken på grund av minskade

avsättningsmöjligheter i Finland skulle komma att minskas, torde man

hava att räkna med en ganska omfattande spritsmuggling på Sverige.

Utan att ingå på frågan, i vad mån de nuvarande restriktionerna med avseende

å rusdrycksförsäljningen ävensom priset å de på laglig väg erhållna

spritdryckerna inverkade på smugglingens omfattning, ansåge styrelsen sig

böra framhålla, att ändrade förhållanden härutinnan syntes påkalla, att

förlängning av tiden för ifrågavarande lagstiftnings giltighet begränsades,

förslagsvis till och med den 30 juni 1938.

Ehuru, pa sätt av ämbetsverken framhållits, tvekan icke synes kunna

råda därom, att åt ifrågavarande lagstiftning bör förlänas fortsatt giltighet,

synas meningarna vara delade i fråga örn den nya giltighetstidens

längd. Författningarna på området hava redan vid två tillfällen fått sin

giltighetstid förlängd och den äldsta av dem, spritinförsellagen, har varit

gällande i över atta år. Det kunde vid sådant förhållande ifrågasättas,

huruvida icke tiden är inne att förläna lagstiftningen permanent karaktär.

Några av de hörda tullmyndigheterna hava även framställt förslag

i denna riktning. Det övervägande antalet av sagda myndigheter

samt generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen hava däremot uttalat sig

för en begränsad giltighetstid. På sätt kontrollstyrelsen framhållit, talar

till förmån för en sådan anordning den omständigheten, att det synes förenat

med vissa fördelar att gång efter annan få lagen prövad med hänsyn

till de olika former, under vilka den olovliga sprithanteringen visat sig

uppträda. Kontrollstyrelsen har icke uttalat sig örn den nya giltighetstidens

längd medan generaltullstyrelsen ansett, att åt lagarna borde förlänas

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1938. För egen del vill jag

ansluta mig till sistnämnda förslag. Jag tillstyrker alltså att giltighetstiden

för ifrågavarande lagar förlänges på fem år eller till och med den

30 juni 1938.

Innan jag övergår till vissa av ämbetsverken upptagna förslag till författningsändringar,

anhåller jag få beröra uppkommen fråga örn revision

av Helsingforskonventionen.

Enligt art. 3 i konventionen har envar av de fördragsslutande staterna

förpliktat sig att icke tillåta utförsel av alkoholvaror från dess territorium

med fartyg av fördragsslutande stats nationalitet och av mindre nettodräktigliet

än 500 registerton, med mindre vederbörande myndighet i fartygets

hemland beviljat fartyget behörigt tillstånd. I art. 4 finnes föreskrift

bl. a., att fartyg, som avses i art. 3, icke må avgå till utlandet med

mindre det är uppenbart, att avsikt att syssla med smuggling icke föreligger

samt fartygets befälhavare eller avsändaren av de i fartyget inlastade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 188.

17

alkoholvarorna avgivit skriftlig förklaring, att varorna utföras i lovligt

syfte och att de skola införas till bestämmelseorten enligt där gällande

bestämmelser. Envar av de fördragsslutande staterna har vidare enligt

art. 8 förbundit sig att — utan avseende å härför använda fartygs storlek

och beskaffenhet — i möjligaste mån vidtaga åtgärder för att bekämpa

spritsmugglingen till annan fördragsslutande stat. Konventionen innefattar

även, som redan blivit nämnt, rätt till ingripande mot konventionsstats

fartyg utanför territorialvattensgränsen.

Kontrollstyrelsen framhåller i sitt yttrande, att även örn smugglingen

under det senaste tiotalet år i någon mån skiftat karaktär, den alltjämt

väsentligen bedreves av medborgare i vissa av de till konventionen anslutna

staterna; det funnes också anledning förmoda, att mycket av de

spritdrycker, som olovligen införas, tillverkades inom några av dessa stater.

Den svaga punkten i 1925 års konvention vore enligt kontrollstyrelsens

mening, att konventionen avsåge fartyg av fördragsslutande stats

nationalitet och icke spritvaror, som funnes tillgängliga i konventionsstat.

På grund av nationalitetsbestämmelsen hade konventionen i hög grad berövats

sin avsedda verkan, enär smuggelfartygen med största lätthet växlat

nationalitet och fört en till konventionen icke ansluten stats flagga. De

konventionsstater, från vilka smugglingen hittills utgått, torde med hänsyn

till avfattningen av art. 3 i konventionen ej anse sig hava att utöva

kontroll å fartyg, som icke tillhöra fördragsslutande stats nationalitet. Ur

art. 8 syntes icke några ytterligare förpliktelser kunna hämtas i avseende

å tillämpningen av art. 3. Därest smugglingen skulle kunna hejdas redan i

begynnelsen, syntes det styrelsen oundgängligt, att konventionen ändrades

i nu berörda avseende.

Jämväl generaltullstyrelsen anmärker på nämnda missförhållanden samt

påpekar därvid, att det ofta icke syntes möta större svårigheter att få fartyg,

som i verkligheten ägdes av medborgare i stat, som biträtt konventionen,

inregistrerat i stat, som icke anslutit sig till konventionen. Uppenbara

missförhållanden i detta hänseende hade nämligen konstaterats. För att

råda bot härpå syntes emellertid styrelsen annan väg icke vara framkomlig

än upptagande av förhandlingar med vederbörande främmande makter.

Vid tillkomsten av lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående

olovlig befattning med spritdrycker och vin framhölls, att full effektivitet

i bekämpandet av don olovliga spritinförseln knappast stöde att vinna,

med mindre överenskommelse träffades staterna emellan att ömsesidigt

understödja varandra i denna kamp. Ett steg i riktning mot internationellt

samarbete på detta område utgjorde konferensen i Helsingfors, vilken

ledde till den sedermera antagna Helsingforskonventionen. Vid konventionens

tillkomst hystes även stora förhoppningar, att denna skulle

verksamt bidraga till bekämpandet av spritsmugglingen. Man måste emellertid

konstatera, att dessa förhoppningar icke blivit uppfyllda. Såsom

Departements
chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr ISS.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 188.

kontrollstyrelsen anfört, hava de konventionsstater, varifrån smugglingen

utgått, icke ansett sig berättigade att utöva kontroll över utförseln av spritdrycker

med fartyg, som icke tillhöra fördragsslutande stats nationalitet.

Enligt vad jag inhämtat hava emellertid smuggelfartygen efter konventionens

tillkomst i sådan utsträckning växlat nationalitet, att numera

ytterst få, örn ens något, av de stora med sprit lastade depå fartygen föra

konventionsstats flagga. Konventionens bestämmelser hava därigenom

nästan helt och hållet satts ur kraft. För ernående av ett bättre resultat

härutinnan torde erfordras överenskommelse konventionsstaterna emellan

angående ingripande förändringar i konventionens bestämmelser. Beträffande

den närmare beskaffenheten av de erforderliga ändringarna är svårt

att nu yttra sig. Emellertid synes den av kontrollstyrelsen anvisade utvägen,

att vid en möjligen blivande ny överenskommelse taga sikte på

själva de exporterade spritvarorna, väl värd beaktande. Huruvida möjlighet

föreligger att träffa de för ändringarnas genomförande nödvändiga

överenskommelserna konventionsstaterna emellan, är även vanskligt att

avgöra. Dock vill jag i detta sammanhang framhålla, att de fördragsslutande

staterna i konventionen uttalat den uppfattningen, att smugglingen

borde bekämpas med alla till buds stående medel samt att detta mål borde

kunna uppnås på mest tillfyllestgörande sätt genom internationella

överenskommelser. Inom en nära framtid synes böra tagas under övervägande,

huruvida försök bör göras att få till stånd sådana ändringar i konventionen,

att därigenom större effektivitet i kampen mot spritsmugglingen

uppnås.

I ämbetsverkens yttranden samt i omförmälda, av rikskommittén mot

den olagliga rusdryckshanteringen avlåtna skrivelse hava framförts förslag,

vilka innefatta ändringar ej blott i spritinförsellagen samt lagen örn

utsträckt tillämpning av samma lag utan jämväl i varuinförsellagen, tullstadgan

och motorfordonsförordningen. Vissa av dessa förslag torde därjämte

förutsätta jämkningar i Helsingforskonventionen. Vidare har

framhållits lämpligheten av att i samband med förlängning av ifrågavarande

lagstiftnings giltighetstid taga under övervägande fråga örn en

mera enhetligt och effektivt verkande organisation till bekämpande av

spritsmugglingen och den olovliga tillverkningen av sprit. Sistnämnda

fråga, vilken sammanhänger med spörsmålet örn spritpolisens organisation,

torde emellertid kräva en mera ingående utredning. Först i samband därmed

torde även till behandling böra upptagas de föreslagna ändringarna

i tullstadgan och motorfordonsförordningen, vilka avse införande av mera

utförliga bestämmelser angående prejningssignaler m. m. Åtskilliga av

de föreslagna ändringarna i spritinförsellagen och varuinförsellagen beröra

frågor, vilka redan förut varit föremål för ingående prövning.

Såsom exempel härå må nämnas fråga dels örn giltigheten av inteckning

i fartyg, som förklarats förverkat, dels örn vissa ändringar i bestämmelserna

i 18 § 2 mom. spritinförsellagen angående förverkande av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

19

beslagtagen egendom utan iakttagande av det i 1 mom. samma paragraf

föreskrivna kungörelseförfarande, dels örn forslingsredskap, som

beslagtagits jämlikt spritinförsellagen, må säljas innan lagakraftägande

utslag förelåge, dels oek örn angivarandel i böter och värdet av förverkad

egendom. Då nya omständigheter icke tillkommit, har jag icke funnit

anledning att nu ingå på dessa förslag.

Jag övergår härmed till att lämna en kortfattad redogörelse för de ändringsförslag,

som i detta sammanhang torde böra komma under bedömande.

Lagen nied särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin.

(Spritinförsellagen.)

1. 5 och 10 §§.

Tullfiskalen i Stockholm har föreslagit, att i spritinförsellagen måtte införas

bestämmelse av samma innebörd som 87 § i förordningen den 14

juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, i vilket författningsrum

stadgas, att den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse

mot förordningen, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han

därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats

och delgivits, dömas till det ansvar, som är stadgat för sådan förbrytelse,

dock att sammanlagda fängelsestraffet icke må överstiga två år.

Tullfiskalen har anfört, att avsaknaden av en dylik bestämmelse i spritinförsellagen

ofta medfört, att för olovlig befattning med sprit tilltalade

personer, vilka fortsatt med nämnda hantering och ånyo lagförts, kunnat

under avsevärd tid framåt undgå fällande utslag, enär domstolen jämlikt

4 kap. 9 § strafflagen måste sammanslå de särskilda målen och kunnat avgöra

samtliga först sedan det sist instämda målet slutförts. Därtill komme,

att, därest, såsom ofta vore fallet, en person, som för ett eller flera

brott av ifrågavarande slag blivit av underrätt dömd, överklagade utslaget

och förde saken ända upp till Kungl. Majit samt ånyo åtalades för

ytterligare sådant brott, det senaste målet i vissa fall icke kunde av underrätten

avgöras, förrän det tidigare målet blivit av Kungl. Majit avdömt.

Härigenom kunde ett till två år komma att förflyta, innan vederbörande,

som kanske alltjämt fortsatte sin olagliga hantering, befordrades till straff.

Generaltullstyrelsen har i detta avseende påpekat, att, därest domstol

vid utmätande av straff för flera brott, innefattande vart och ett olovlig

befattning med spritdrycker, nödgades tillämpa 4 kap. 9 § strafflagen,

detta i allmänhet föranlett därtill, att det sist åtalade brottet blivit lindrigare

bestraffat än som eljest skulle hava varit förhållandet. På grund

av sistnämnda och den av tullfiskalen påpekade olägenheten har styrelsen

funnit det vara angeläget, att ett stadgande av den innebörd, som tullfiskalen

föreslagit, intoges i spritinförsellagen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements
chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 1S8.

Behovet av ett stadgande av ifrågavarande innebörd synes på nu förevarande

område göra sig gällande i samma grad som i fråga örn förseelser

mot rusdrycksförsäljningsförordningen. Jag får alltså tillstyrka införande

i spritinförsellagen av en dylik bestämmelse. Att låta bestämmelsen

bliva gällande för samtliga i lagen avsedda brott torde

emellertid icke lämpligen böra ske, utan torde densamma böra inskränkas

till att gälla allenast i fråga örn olovlig införsel (1 §), olovlig

befattning med olovligen införda drycker (5 §) samt olovlig befattning med

olovligen tillverkade drycker (10 §).

2 § oell 8 § 1 mom.

I 2 § 1 mom. första stycket stadgas förbud att med farkost av mindre

nettodräktigbet än 250 ton införa spritdrycker och vin från internationellt

eller utländskt område till svenskt territorialvatten. Enligt andra stycket

samma moment må Konungen, då särskilda omständigheter därtill föranleda,

beträffande farkoster av större nettodräktigbet än 250 ton meddela

motsvarande förbud att gälla i fråga om införsel till visst område

av svenskt territorialvatten. Vissa undantag från förbudet finnas angivna

i 2 mom. av samma paragraf. Enligt paragrafens 3 mom. må generaltullstyrelsen

jämväl för särskilda fall medgiva undantag från förbudet.

Bryter någon mot förbudet skall han med vissa undantag enligt 3 § 1 mom.

straffas såsom för olovlig införsel till riket. Åtal för överträdelse av förbudet

må på grund av bestämmelse i 3 § 2 mom. ej äga rum med mindre

generaltullstyrelsen giver lov därtill.

Kustbevakningsinspektören anser, att den i 2 § föreskrivna dräktigketsgränsen

av 250 ton bör böjas till förslagsvis 500 ton samt påpekar i samband

därmed, att av de för närvarande i Östersjön opererande spritfartygen

några finnas, som enligt tillförlitliga uppgifter hava en nettodräktighet

av över 250 ton. Dessa fartyg bade uppenbarligen anskaffats till

undvikande av risk att vid en eventuell prejning inom svenskt territorialvatten

beslagtagas. Tullkammaren i Umeå har föreslagit, att 2 § ändras

därhän, att förbudet skall avse alla fartyg, vilka föra last av sprit, som

skäligen kan anses vara avsedd att införas till riket.

Generaltullstyrelsen erinrar, att den nuvarande tontalsgränsen fastställts

med hänsyn till rederirörelsens berättigade intressen, och anmäler,

att styrelsen efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter

funnit sig icke böra föreslå sådana ändringar, som rubba

grunderna för det nuvarande förbudet mot införsel av spritdrycker och

vin till svenskt territorialvatten. Styrelsen anser fördenskull, att den

nuvarande tontalsgränsen bör bibehållas, och anför till stöd härför vidare:
.

Under tiden från och med år 1927 hade styrelsen i 13 fall lämnat sådant

atalslov, som omförmäles i 3 § 2 mom. av lagen. I 3 av dessa fall hade

åtalet avsett olovlig införsel av sprit, som anträffats å svenska fartyg och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

uppgivits utgöra skeppsproviant men av tullmyndigheterna ansetts överstiga

behovet under resan. De återstående 10 fartygen hade varit av

främmande nationalitet och innehaft större partier sprit, i 5 fall överstigande

10,000 liter. Av fartygen hade 2 varit tyska, 2 ungerska, 1 finskt,

1 danskt, 1 estniskt, 1 litauiskt och 1 tjeckoslovakiskt samt 1 hemmahörande

i Danzig. Begäran örn åtalslov hade icke i något fall av styrelsen förvägrats.

Den sprit, som medföres såsom last på spritsmugglarfartygen,

vöre så gott som undantagslöst förvarad på bleckdunkar av beskaffenhet

att icke användas i den legitima handeln. Bland annat på grund härav

förelåge icke någon svårighet för kustbevakningspersonalen att skilja mellan

spritsmugglarfartyg och andra fartyg. Med hänsyn härtill skulle det

kunna ifrågasättas, huruvida icke det i förevarande paragraf stadgade förbudet

kunde utsträckas till att gälla även fartyg med en dräktighet av

250 ton eller mera, vilka medförde sprit å kärl, som på grund av sin

beskaffenhet vore särskilt ägnade att användas i och för olovlig varuinförsel.

Då emellertid ett dylikt förbud skulle kunna på olika sätt kringgås,

hade styrelsen icke ansett sig böra framlägga förslag i sådant hänseende.

Vad därefter anginge kustbevakningsinspektörens förslag om höjning av

tontalsgränsen till 500 ton, ville styrelsen framhålla, att spritsmugglingen

syntes alltmera bedrivas på det sätt, att större ångfartyg i någon östersjöhamn

intoge spritlast enbart eller jämte annan last, varefter spriten ilandfördes

med smärre, snabbgående motorbåtar. Det torde därför vara av

behovet påkallat, att kustbevakningen ägde befogenhet att uppbringa även

spritlastade fartyg av större dräktighet än 250 ton. Enligt kungörelsen

den 27 november 1925 (nr 465) med särskilda bestämmelser örn utförsel från

riket av rusdrycker vore en tontalsgräns av 500 ton fastställd. Antalet

fartyg, vilka för närvarande enligt av styrelsen med stöd av nämnda

kungörelse lämnade tillstånd ägde utföra och i internationell fart befordra

rusdrycker, utgjorde 43, tillhöriga 6 olika rederier. Av dessa fartyg ägde

4 en dräktighet, understigande 250 ton, och hade styrelsen för desamma,

tillika medgivit undantag från det i förevarande paragraf stadgade förbudet

mot införsel av spritdrycker och vin. Därest tontalsgränsen vid införsel

höjdes till 500 ton, syntes alltså undantag från införselförbudet erfordras

beträffande ytterligare åtminstone ett 40-tal fartyg. Söktes och

beviljades emellertid icke sådan dispens, skulle fartygsbefälhavarna, när

fartygen till riket fraktade spritdrycker och vin till införselberättigade

bolag, göra sig förfallna till böter enligt 3 § 1 morn. andra stycket. Visserligen

finge åtal i sådant fall icke anställas utan styrelsens tillstånd. Men

frihet från straff i fall, varom nu vore fråga, torde icke böra vara beroende

på styrelsens prövning av åtalsfrågan utan vara stadgad i lagen.

Höjning av tontalsgränsen torde därför påkalla jämväl ändring i 3 § 1

mom.

Enligt vad som framgår av en generaltullstyrelsens yttrande bifogad,

av kustbevakningsinspektören avlåten skrivelse den 17 november 1932 har

denne för styrelsen anmiilt, att grundad anledning funnes att befara, att

försök till olovlig införsel av spritdrycker korinne att göras av ett större

namngivet ångfartyg, mätande cirka 31S nettoregistorton, som med last

av 370,000 liter sprit nyligen utklarerat från Gdynia och sannolikt ämnade

hemsöka den norrländska kusten. På grund härav har kustbevakningsinspektören

anhållit, att styrelsen måtte hos Kungl. Majit hemställa om

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

meddelande av förbud jämlikt 2 § 1 mom. 2 stycket för fartyg av mindre

nettodräktighet än förslagsvis 500 ton att från internationellt eller utländskt

område införa spritdrycker oell vin till svenskt territorialvatten

å visst angivet område av rikets ostkust. Nämnda anhållan har, enligt

vad styrelsen i sitt yttrande meddelat, icke givit anledning till någon

styrelsens åtgärd.

I lagen den 8 juni 1923 (nr 148) angående förbud i vissa fall mot införsel

av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten (territorialvattenslagen)

stadgades för första gången dylikt förbud. Förbudet avsåg införsel

med farkost av mindre nettodräktighet än 120 ton. Vid tillkomsten av

lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning

med spritdrycker och vin överfördes i sagda lag territorialvattenslagens

bestämmelser, därvid dock tontalsgränsen höjdes, så att förbudet

kom att avse farkost av mindre nettodräktighet än 250 ton. Emellertid

hava de yrkesmässiga smugglarna övergått till att begagna större

fartyg än tidigare, i följd varav den nuvarande gränsen för förbudet mot

införsel till svenskt territorialvatten blivit allt för låg. Önskvärt vore

därför, att förbudet kunde utsträckas att gälla alla fartyg, oberoende av

storleken. Härför torde emellertid hinder nu som tidigare möta ur synpunkten

av den lojala samfärdselns berättigade intressen. Enligt vad

jag inhämtat, har de gångna årens erfarenhet visat, att nu gällande bestämmelser

icke i någon mån lagt hinder i vägen för den lojala transiteringen

av spritdrycker genom svenskt vatten från en främmande makt

till en annan. Det enda område å svenska kusten, där en sådan trafik

äger rum i någon mera avsevärd utsträckning, är vid Öresund. Enligt 2

mom. i förevarande paragraf utgör emellertid ifrågavarande förbud icke

hinder för införsel till svenskt territorialvatten av spritdrycker och vin

vid genomfart utan onödigt uppehåll genom Öresund mellan Falsterbo rev

och Kullens fyr från internationellt eller utländskt område till annat

sådant område, såvida av omständigheterna uppenbarligen framgår, att

dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas till riket; dock må vattenområde

inom en halv kilometer från svenska landet icke befaras. Att

fartyg i sådan trafik inkomma å andra områden längs svenska kusten

torde höra till undantagen. Därtill kommer, att de fartyg, från vilka

smuggling i nämnda farvatten kan tänkas äga rum, äro väl kända av

kustbevakningen, och ett vanligt handelsfartyg behöver därför icke riskera

att bliva prejat. I generaltullstyrelsens yttrande framhålles, att styrelsen

med stöd av 2 § 3 mom. för närvarande medgivit undantag från det

i förevarande paragraf stadgade förbudet mot införsel av spritdrycker

och vin beträffande fyra fartyg, vilka hava en dräktighet understigande

250 ton. Därest tontalsgränsen, på sätt kustbevakningsinspektören förordat,

höjes till 500 ton anser generaltullstyrelsen, att undantag från införselförbudet

erfordras beträffande ytterligare åtminstone ett 40-tal far
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 188.

tyg, tillhörande sex rederier. Då avsikten nied ifrågavarande införselförbud

icke varit att lägga någon tunga på den lojala trafiken utan allenast

att i möjligaste mån hindra den olovliga spritinförseln, torde man hava

anledning förmoda, att för nämnda fartyg sökta tillstånd till undantag

från förbudet även komma att beviljas, såvida icke någon giltig anledning

till vägran föreligger. Örn i något undantagsfall ett fartyg med last

av spritdrycker till införselberättigat bolag inkommer, för vilket av förbiseende

införseltillstånd icke begärts, synes anledning även föreligga att

vägra eventuellt begärt tillstånd till åtal. Slutligen vill jag framhålla,

att bestämmelserna örn skyldighet att hos generaltullstyrelsen söka tillstånd

för rätt att med fartyg upp till 500 ton få utföra spritdrycker icke

synas hava vållat några svårigheter. Vid angivna förhållanden finner

jag mig böra tillstyrka, att den i 2 § 1 mom. första stycket angivna tontalsgränsen

nu höjes till 500 ton.

Enligt 8 § 1 mom. stadgas, bland annat, att örn vid brott mot förbud att

införa spritdrycker och vin å svenskt territorialvatten i annat fall, än i

3 § 1 mom. andra och tredje styckena sägs, nyttjats farkost av mindre

nettodräktighet än 250 ton skall forslingsredskapet under vissa angivna

omständigheter vara förverkat. I 3 § 1 mom. andra stycket omnämnd olovlig

införsel är sådan, där av omständigheterna uppenbarligen framgår, att

dryckerna icke varit avsedda att olovligen införas till riket. I 3 § 1 mom.

tredje stycket avses det fall, att den farkost, med vilken dryckerna forslats,

på grund av verklig sjönöd tvingats att ingå på svenskt territorialvatten.

En höjning av den i 2 § 1 mom. omnämnda tontalsgränsen till 500

ton synes böra medföra, att motsvarande höjning äger ruin i 8 § 1 mom.

Lagen om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Den förut omnämnda, i Helsingforskonventionen fastslagna rätten till

ingripande mot fartyg utanför territorialvattensgränsen har kommit till

uttryck i konventionens art. 9 första stycket, enligt vilket envar konventionsstat

förpliktar sig att icke göra någon invändning mot att annan

konventionsstat tillämpar sina egna nationella lagar i fråga

om fartyg, som uppenbarligen syssla med smuggling och anträffas inom

en zon, sträckande sig tolv sjömil från kusten eller därutanför belägna

yttersta skär. Denna möjlighet till ingripande mot fartyg, som uppehålla

sig utanför territorialvattnet i uppenbart syfte att få spritdrycker

införda till riket, begagnade sig statsmakterna av genom utfärdandet av

lagen den 27 november 1925 om utsträckt tillämpning av lagen den 20

juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin. Det i nämnda lag den 27 november 1925 intagna

stadgandet, att såsom olovlig införsel till territorialvattnet skall anses,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr 188.

ela spritdrycker med fartyg införts till den i lagen angivna zonen och

det uppenbarligen framginge av omständigheterna, att syftet med fartygets

uppehåll i nämnda farvatten vore att företaga eller främja olovlig

införsel till riket, begränsades, i likhet med vad då gällde beträffande

förbudet att införa spritdrycker till territorialvattnet, till att avse

fartyg av mindre nettodräktighet än 250 ton. Då emellertid den sålunda

bestämda gränsen av skäl, som framgår av vad förut anförts i

fråga örn 2 § 1 mom. spritinförsellagen, numera måste anses allt för låg,

torde dräktighetsgränsen i likhet med vad som föreslagits i avseende å

sistnämnda lagrum lämpligen böra sättas till 500 ton. Även efter en sådan

förändring står lagen i överensstämmelse med Helsingforskonventionen.

Lagen om straff för olovlig varuinförsel.

(Varuinförsellagen.)

Förslag till lag örn upphörande av gränstullrätt.

12 § varuinförsellagen.

Enligt 12 § 2 mom. varuinförsellagen må, då någon är på sannolika

skäl misstänkt för brott, varå straffarbete eller fängelse enligt lagen

kan följa, husrannsakan företagas hos honom för eftersökande av egendom,

som kan antagas vara genom brottet förverkad. Under vissa angivna

förutsättningar må enligt nämnda moment husrannsakan äga rum

hos annan än den misstänkte. Bland de myndigheter, som enligt lagrummet

äga befogenhet förordna örn husrannsakan, har upptagits, utom

Konungens befallningshavande, landsfogde, lands- och stadsfiskal samt

vissa tullmyndigheter, även chef för polisväsende i stad. Husrannsakan

må verkställas av, bland andra, tulltjänsteman i lägst överuppsyningsmans

ställning eller av polisman i befälsställning, som av Konungens

befallningshavande därtill särskilt förordnats.

Vad i nämnda lagrum finnes stadgat skall, enligt 9 § spritinförsellagen,

äga motsvarande tillämpning, då fråga är örn brott, som avses i 1 kapitlet

sistnämnda lag.

Rikskommittén mot den olagliga rusdryckshanteringen anmärker, att

dessa bestämmelser äro så utformade, att de mera sällan kunna komma

till användning, och detta bland annat av den orsak, att i ytterst få fall

tulltjänsteman i lägst överuppsyningsmans ställning eller polisman i befäls

ställning finnes tillgänglig för förrättningens utförande.

Kustbevakningsinspektören understryker vad kommittén sålunda anmärkt,

med hänvisning till att vissa kustdistrikt, nämligen Visby och

Ölands samt de norrländska kustuppsyningsmansområdena med undantag

av Haparanda, sakna kustöveruppsyningsmän. Tullkammaren i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Marits proposition nr 188.

Haparanda förordar att rätt att verkställa husrannsakan bör tilldelas

samtliga i tullverket anställda tjänstemän i lägre grad än överuppsyningsmans,

vilka genomgått utbildningskurs i detektivtjänst med godkända

betyg, ävensom tjänstemän i uppsyningsman grad, vilka befunnits

äga den författningskunskap, som fordras av ledare av husrannsakan,

för att olagligt förfarande vid dylik förrättning icke skall behöva

riskeras.

Generaltullstyrelsen finner icke anledning föreslå ändring i dessa bestämmelser.

I ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag till lag örn vissa Departements

tvångsmedel i brottmål, vilket lagförslag på grund av remiss den 3 chefen.

februari 1933 underställts lagrådets granskning, har under 13 § intagits

bestämmelser av innehåll, att om någon på sannolika skäl är misstänkt

för brott, varå efter lag kail följa straffarbete eller fängelse, husrannsakan

må företagas bos honom för eftersökande av föremål, som är underkastat

beslag, eller av annat, som kan bidraga till utredning angående

brottet. Under vissa angivna förutsättningar må enligt förslaget

husrannsakan äga rum även bos annan än den misstänkte. Bland

de myndigheter, som enligt 14 §, jämförd med 3 §, i samma förslag äga

förordna örn husrannsakan, bar upptagits, utom Konungens befallningsbavande,

landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal, jämväl polismästare

och polisintendent, som är chef för kriminalavdelning i stad. Verkställande

av husrannsakan må uppdragas åt polisman, som därför finnes

lämplig.

Förslaget till lag örn vissa tvångsmedel i brottmål torde komma att

föreläggas årets riksdag till antagande. Det synes då lämpligt, att varuinförsellagens

bestämmelser i nu ifrågavarande avseenden bringas till

överensstämmelse med motsvarande stadganden i nämnda förslag. Jag

tillstyrker sålunda att de härför erforderliga jämkningarna vidtagas i

12 § varuinförsellagen.

16 § varuinförsellagen.

Upphörande av gränstullrätt.

Mål angående brott, som avses i varuinförsellagen, skall enligt 16 §

1 mom. samma lag anhängiggöras vid tullmålsdomstol. I nämnda paragrafs

2 mom. stadgas, att tullmålsdomstol är för stad, där såväl rådhusrätt

som tullkammare eller på avdelningar fördelad tullförvaltning

finnes, stadens rådhusrätt och för annan ort rådhusrätten i närmaste

stad, där tullkammare eller tullförvaltning, som nyss nämnts, finnes, eller

gränstullrätt, örn sådan är närmare. Vid tullmålsdomstol handläggas

även mål enligt lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin (13 §), tulistadgan

den 7 oktober 1927 (233 §) m. fl. författningar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj-.ts proposition nr 188.

I särskilda skrivelser den 5 december 1932 har statsrådet oell chefen

för justitiedepartementet anmodat domhavande!! i Torneå domsaga

samt ordföranden i gränstullrätten i Norrbottens län att avgiva yttranden

över en inom justitiedepartementet upprättad promemoria angående

indragning av sistnämnda domstol. Sedan yttrandena inkommit har

generaltullstyrelsen den 7 januari 1933 och Svea hovrätt den 19 i samma

månad avgivit infordrade utlåtanden i ämnet.

Gränstullrätt skulle enligt kungl, brev den 16 mars 1725 med flera stadganden

finnas »i varje av de vid rikets gränser indelte tullinspektorsdistrikt,

där sådan rätt kan nödig finnas». Sådana rätter funnos inom

Norrbottens, Jämtlands, Värmlands, Älvsborgs och Kopparbergs län.

En den 7 maj 1831 utfärdad kungörelse angående förändrad organisation

av tulldomstolarna innehöll bland annat den bestämmelsen, att

gränstullrätterna i Jämtlands och Norrbottens län med hänsyn till tullstationernas

avlägsenhet från närmaste stad med rådstuvurätt tills vidare

skulle fortfara. Sedan gränstullrätten i Jämtlands län enligt kungl,

skrivelse till Svea hovrätt den 27 november 1917 indragits från och med

år 1918, återstår numera allenast gränstullrätten i Norrbottens län.

Angående gränstullrättens organisation är följande att anmärka. Uti

ett kungl, brev den 30 juli 1817, varigenom antalet gränstullrätter inom

vissa län utökades, stadgades i fråga örn de nya domstolarnas sammansättning

följande: »I likhet med vad vid detta slags domstolar för närvarande

iakttages, skola nämnda gränstullrätter utgöras av inspektorn i

distriktet såsom ordförande och till ledamöter av en kronobetjänt samt

frenne av häradets nämnd, som närmast äro boende intill det ställe, där

rätten har sitt sammanträde.» I samma kungl brev funnos därjämte bestämmelser

örn ordförandens skyldighet att föra dombok, ombesörja utskrivandet

av expeditioner samt insända vederbörlig renovation av domboken.

Enligt ett den 13 februari 1849 utfärdat kungl, brev genomfördes den

förändringen i gränstullrätternas sammansättning, att ordförande i

gränstullrätt skulle vara en av Svea hovrätt förordnad lämplig person.

I övrigt bibeliöllos gränstullrätterna vid sin förutvarande organisation.

Därefter har ingen förändring i fråga örn gränstullrätternas sammansättning

vidtagits. För närvarande består således gränstullrätten inom

Norrbottens län av en av Svea hovrätt förordnad ordförande samt tre

nämndemän jämte en landsfiskal såsom bisittare.

Rättens sammanträden hållas i Haparanda, varest finnes tullkammare.

Enligt kungörelsen den 6 december 1907 skall gränstullrätten inom Norrbottens

län årligen hålla sex ordinarie sammanträden, vilka skola taga

sin början, ett den 15 januari, ett den 15 mars, ett den 15 maj, ett den 1

augusti, ett den 15 oktober och ett den 15 december. Jämlikt samma kungörelse

kan dessutom gränstullrätten mellan ordinarie sammanträden

hålla extra sammanträde för handläggning av mål, som påkallar skynd
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Marits proposition nr 188.

sam behandling, jämte andra mål, vilka lämpligen kunna samtidigt företagas.

Örn extra sammanträde förordnar generaltullstyrelsen efter anmälan

av tullfiskalen; och utsätter rättens ordförande dag för sammanträde.

Enligt uppgift från generaltullstyrelsen har ett extra sammanträde

hållits hösten 1932 men i övrigt ej under senare tid.

I den inom justitiedepartementet utarbetade promemorian heter det

vidare:

»Därest gränstullrätten indrages utan att bestämmelserna örn tullmålsdomstol

samtidigt undergå ändring, skulle sådana mål, som nu

handläggas av gränstullrätten, i stället handläggas av rådstuvurätten i

Luleå. En sådan överflyttning torde emellertid vara olämplig dels på

grund av avståndet från gränstrakterna till Luleå och dels av det skäl

att kunskap i finska språket, som ej sällan erfordras vid handläggning

av ifrågavarande mål, i regel ej kan påräknas inom rådstuvurätten i

Luleå. En överflyttning av ifrågavarande mål till Torneå tingslags häradsrätt,

vars tingsställe är Haparanda, synes medföra åtskilliga fördelar

i jämförelse med den nu rådande ordningen. Antalet ordinarie rättegångstillfällen,

då tullmål kunde upptagas, komme att ökas från 6 till 10

örn året. Det större antalet vid målens handläggning tjänstgörande

nämndemän skulle medföra bättre kännedom örn de lokala förhållandena.

Den oklarhet, som för närvarande i flera hänseenden lärer råda

beträffande innebörden av de örn gränstullrätten gällande bestämmelser

— såsom angående omröstning till dom, uppgifter för bötesindrivning

m. m. — skulle ej längre göra sig gällande. Några olägenheter beträffande

tullmålens behandling skulle icke uppstå; i detta sammanhang

bör nämnas, att kunskap i finska språket städse lärer kunna förutsättas

hos häradshövdingen i Torneå domsaga.»

Såväl domhavanden i Torneå domsaga som ordföranden i gränstullrätten

framhåller i sitt yttrande riktigheten av de skäl, som i promemorian

andragits för tullmålens överflyttning till Torneå tingslags häradsrätt,

nämligen större snabbhet vid avgörandet av nämnda mål och

större ortskännedom inom nämnden. Ordföranden i gränstullrätten har

vidare påpekat, att mot ett överflyttande av gränstullrättens göromål å

rådhusrätten i Luleå talade — förutom vad i promemorian anförts —

jämväl den omständigheten, att statsverkets kostnader för av åklagaren

inkallade vittnen i tullmål skulle vid handläggning inför rådhusrätten

i Luleå bliva väsentligt högre än nu vore fallet.

Generaltullstyrelsen uttalar som sin mening, att därest genom indragning

av gränstullrätten rådhusrätten i Luleå skulle komma att handlägga

de tullmål, som nu gränstullrätten äger upptaga, detta skulle av

skäl, som anförts i promemorian, medföra så stora olägenheter i olika

avseenden, att i sådant fall indragning av gränstullrätten icke borde

ifrågakomma. Något principiellt hinder mot att tullmålen överflyttades

från gränstullrätten till Torneå tingslags häradsrätt syntes icke

föreligga. Styrelsen erinrade härvid, att häradsrätten redan enligt 13 §

1 mom. tredje stycket lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin äger att upp
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Martts proposition nr 188.

Iftl ’ Tr fT® ! 5 § av Samma laS’ vai’vid talan föres av allmän

åklagare. Ur tullverkets synpunkt torde enligt styrelsens förmenande

icke några olagenheter behöva uppstå, därest nämnda häradsrätt skulle

hilva behörig upptaga tullmai av alla slag, och tullförvaltaren i Haparanda

schrada skulle hava att i egenskap av åklagare tjänstgöra vid häradsrätten

Emellertid förutsatte styrelsen, att de mål, i vilka tullåklagaren

för talan komma att handläggas å särskild rättegångsdag, så att

tullaklagaren icke mer än nödigt hindrades att fullgöra övriga göromål

vid tullforvaltartjansten, Antalet vid gränstullrätten handlagda mål

hade under 1932 avsevärt ökats. Antalet till tullkammaren i Haparanda

inkomna rapporter angående förseelser mot tullförfattningarna utgjor
Jqqo5

Ui?der år 1931 °Ch 172 Under år 1932’ darav 113 under sista halvåret

1932. Därest gränstullrätten skulle bibehållas, torde det därför bliva erforderligt

att oka antalet sammanträden. Jämlikt 2 § omförmälda kungörelsen

den 6 december 1907 ägde visserligen styrelsen förordna, att gränstullratten

frage hålla extra sammanträden mellan ordinarie sammanträden,

men denna befogenhet hade icke synts styrelsen vara tillräcklig för

att styrelsen skulle kunna förordna om hållande av extra sammanträden

allenast på grund av en fortgående stegring av tullmålens antal. Genom

dessa måls överflyttande å häradsrätten, som årligen holle tio sammanträden,

torde vinnas det syftemål, som skulle tillgodoses genom ändrade

bestämmelser och gränstullrättens sammanträden. Vidare ville

styrelsen framhålla, att förseelser mot tullstadgan och tullordningen

samt åtskilliga smugglingsbrott ej vore belagda med svårare straff än

böter, högst 500 kronor, varför dylika mål kunde av häradsrätten handläggas

även å tingssammanträden med tremansnämnd. Styrelsen tillstyrkte på

grund av vad sålunda anförts, att den ifrågasatta åtgärden vidtoges snarast

möjligt.

Svea hovrätt har icke haft något att erinra mot att Torneå tingslags

häradsrätt förklaras vara tullmålsdomstol.

I fråga om den ekonomiska innebörden av den föreslagna ändringen

anföres i promemorian:

»För närvarande utgår till ordföranden i gränstullrätten enligt kungl,

rev den -1 juni 1907 ett årligt arvode av 2,000 kronor ävensom enligt

kungl, brev den 18 juni 1910 för varje extra sammanträde ett särskilt

arvode av 75 kronor. Till tolk för finska språket vid gränstullrätten utgår

ett ärligt arvode av 300 kronor. De såsom bisittare tjänstgörande

ua^ridfmarineri åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt

gallande resereglemente, vilka ersättningar utgå av tullmedel och enligt

uppgift för närvarande uppgå till sammanlagt mellan 350 och 400 kronor

ärligen. Vid en överflyttning av ifrågavarande mål till Torneå

tingslags häradsrätt skulle arvodet åt ordföranden i gränstullrätten

ävensom — då särskild tolk för finska språket finnes inom Torneå tingsas

— arvodet åt tolken vid gränstullrätten bliva överflödiga. Särskild

ersättning till de vid häradsrätten tjänstgörande nämndemännen skulle

icke föranledas av tullmålens behandling vid de allmänna sammanträ
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition nr 188.

deria. Genom överflyttningen skulle sålunda för statsverket uppstå en

årlig besparing av omkring 2,650 kronor.»

I promemorian framhålles emellertid, att en överflyttning av tullmålen

skulle för häradsrätten medföra en icke oväsentlig ökning av arbetsbördan

såsom framginge av följande tabeller:

Tab. I. Gränstullrättens verksamhet åren 1917—1930.

Å r

Från föregå- ende år upp- skjutna mål

Under året

inkomna

mål

Summa

Under året

slutligen

handlagda mål

Till följande

år uppskjutna

mål

1917 ........................

24

61

85

48

37

1918 ........................

37

232

269

187

89

1919 ........................

89

63

152

150

2

1920 ........................

2

61

63

48

15

1921 ........................

15

151

166

ilo

56

1922 ........................

56

180

236

173

63

1923 ........................

63

122

185

151

34

1924 ........................

34

87

121

90

31

1925 ........................

31

59

90

78

12

1920 ........................

12

49

61

49

12

1927 ........................

12

57

69

65

4

1928 ........................

4

36

40

36

4

1929 ........................

4

75

79

53

26

1930 ........................

26

93

119

94

25

Tab. II. Arbetsbördan i Torneå domsaga, jämförd med arbetsbördan i närliggande domsagor.

Slutligt

a n d 1 a g

d a

ärenden (utom konkurs-

ärenden)

1929

1930

1929

1930

Torneå domsaga ...........................

490

582

1,296

1,304

Gällivare » ...........................

985

904

1,362

1,593

Kalix » ...........................

355

454

1,972

1,927

Luleå » ...........................

796

739

2,545

2,651

Piteå » ...........................

361

494

2,168

2,577

Örn den ökning av tullmålens antal, som tabell I utvisade, skulle fortsätta,

kan överflyttningen enligt vad som framhållits i promemorian få

avgörande betydelse för frågan om behovet av biträdande domare (sekreterare)

i domsagan. Enligt kungl, breven den 15 februari 1841 och den

6 april 1858 utgår för närvarande av statsmedel ersättning till vissa

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 188.

rådhusrätter för handläggning av tullmai. Ersättningen utgör 15 kronor

för varje slutligen avgjort tullmai utöver det antal av sex sådana

mal, som årligen bör av varje rådhusrätt kostnadsfritt för tullverket

handläggas och avdömas. Slutligen framhålles i promemorian, att

någon motsvarande ersättning till häradshövdingen icke torde böra utgå.

Ordföranden i gränstullrätten ifrågasätter med hänsyn till den under

sista halvåret 1932 inträdda oavbrutna stegringen av gränstullrätten»

arbete, huruvida icke lämpligen borde anstå med den föreslagna omregleringen,

intill dess mera normala förhållanden inträtt. Det syntes nämligen

kunna befaras, att arbetsbördan i Torneå domsaga vid en överflyttning

av tullmålen under nuvarande förhållanden bleve så stor att,

därest tingsmyndiga notarier icke funnes vid domsagan, biträdande domare

måste anställas, i vilket fall knappast någon besparing för statsverket

skulle uppstå genom omregleringen. I detta sammanhang meddelar

ordföranden i gränstullrätten, att antalet paragrafer i gränstullrättens

dombok under 1931 uppgått till 133 men under 1932 till omkring

275.

Domhavanden i Torneå domsaga framhåller, att så länge nuvarande

rikliga tillgång på notarier förefinnes, något behov av biträdande domare

i domsagan icke torde uppstå. Domhavanden hemställer emellertid,

att örn ifrågavarande lagändringar bomme till stånd, en lönefyllnad

med åtminstone 300 kronor för år räknat måtte tillerkännas honom såsom

häradshövding, samt anför till stöd härför:

»Ur ekonomisk synpunkt skulle, enligt de principer, som i promemorian

framlagts, överflyttningen av tullmålen till häradsrätten verka

för mig såsom häradshövding synnerligen oförmånligt. Jag inser väl,

att jag icke kan för rätt till ersättning för tullmålens handläggning åberopa

samma rättsgrunder som de rådhusrätter, som handlägga dylika

mål, enär denna omständighet sammanhänger med de för städerna gällande

privilegier. De sportler, som gränstulldomaren åtnjuter för protokollslösen,

äro ytterst obetydliga — högst 25 kronor årligen, enligt av

gränstulldomaren lämnad uppgift — beroende därpå, att det sällan förekommer,

att svarandepart begär utskrift i dylika mål. Örn dessa mål

skulle handläggas av häradsrätt, bleve denna lösen ännu mindre, med

hänsyn därtill, att enligt 3 § expeditionslösenförordningen häradsrätt

icke äger debitera så hög protokollslösen som gränstullrätt. Jag beräknar

härjämte, att, örn tullmålen bomme att överflyttas till Torneå tingslags

häradsrätt, jag såsom häradshövding komme att få vidkännas en merutgift

av minst 300 kronor per år för inköp av normalpapper och andra

skrivmaterialier, kostnad för utskrift och ökad slitning av skrivmaskiner.

Generaltullstyrelsen erinrar, att å tullverkets omkostnadsstat för budgetåret

1932/1933 äro under anslagstiteln »kostnader för avdömande av

tullmål» upptagna en anslagspost å 2,000 kronor till arvode åt särskild

ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens län samt en anslagspost

å 300 kronor till arvode till tolk för finska språket vid samma

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 188.

31

gränstullrätt. I sitt den 20 september 1932 avgivna förslag till reglering

av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1933/1934 bar styrelsen upptagit

dessa anslagsposter med oförändrade belopp. Därest indragning

av gränstullrätten beslutas, torde alltså dessa båda anslagsposter böra

avföras från staten.

Svea hovrätt framhåller, att åt häradshövdingen i Torneå domsaga,

därest Torneå tingslags häradsrätt förklaras vara tullmålsdomstol, torde

böra tillerkännas ersättning med 300 kronor för år för de ökade utgifter,

som därigenom komme att tillskyndas honom.

Av utredningen framgår, att starka skäl tala för en överflyttning av

gränstullrättens göromål å Torneå tingslags häradsrätt. Genom häradsrättens

tätare sammanträden skulle rättsskipningen i tullmålen bliva

snabbare, vartill kommer att man hos häradsrätten kan förutsätta större

person- och ortskännedom än hos gränstullrätten. Den för handläggningen

av ifrågavarande mål nödvändiga kunskapen i finska språket finnes

även representerad hos häradsrätten. Slutligen skulle den föreslagna förändringen,

såsom framgår av yttrandena från generaltullstyrelsen och

domhavanden i Torneå domsaga, medföra viss besparing. Jag finner mig

alltså kunna tillstyrka den föreslagna förändringen.

För densammas genomförande erfordras bestämmelser angående gränstullrättens

upphörande. Som förut anförts genomfördes indragningen av

gränstullrätterna i Jämtland genom en kungl, skrivelse till Svea hovrätt.

Den nu till indragning föreslagna gränstullrätten är emellertid den sista i

sitt slag. Då det med hänsyn till de nuvarande tullmålsdomstolarnas antal

och läge icke föreligger någon anledning förmoda, att nya gränstullrätter

skola bliva erforderliga, synes alltså hela institutet kunna upphöra att

gälla. Detta torde lämpligast ske genom en av Konung och riksdag gemensamt

stiftad lag. De bestämmelser angående gränstullrätt, som sålunda

skulle träda ur kraft, återfinnas — utom i 16 § 2 mom. varuinförsellagen

och förut anmärkta författningar — i förordningen den 7 december

1883 angående expeditionslösen § 1 första avdelningen samt i

förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften 1 § första

avdelningen. Den föreslagna lagen torde lämpligen böra träda i kraft

den 1 juli 1933. I densamma lärer böra intagas övergångsbestämmelser,

innebärande, att mål, som vid lagens ikraftträdande är hos gränstullrätten

anhängigt, skall till fortsatt handläggning upptagas och avdömas av domstol,

som enligt lagen den 8 juni 1923 örn straff för olovlig varuinförsel är

behörig tullmålsdomstol.

Vid genomförande av den föreslagna ändringen i 16 § varuinförsellagen

synes man kunna gå ett steg längre än som ursprungligen varit avsett.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande beträffande den för åtgärdens

vidtagande erforderliga ändringen i paragrafens andra moment ifråga
-

Departementschefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

satt, huruvida icke med uteslutande av orden »eller gränstullrätt, örn sådan

är närmare» till paragrafen borde göras ett tillägg av innehåll, att

Konungen må, där så prövas lämpligt, bestämma, att häradsrätt skall

vara tullmålsdomstol i stad, där rådhusrätt icke finnes men tullkammare

är inrättad. Genom ett sådant tillägg till paragrafen, har styrelsen anfört,

skulle, därest vissa smärre rådhusrätter bomme att indragas, tullmålsdomstol

fortfarande kunna finnas i stad, vars rådhusrätt indragits,

men där tullkammare är förlagd. Det sålunda framställda förslaget synes

mig värt beaktande. Enligt 1 § lagen den 13 juni 1924 örn stads läggande

under landsrätt äger Konungen på framställning av vederbörande stadsfullmäktige

eller eljest med deras samtycke förordna, att rådhusrätt i stad

skall upphöra och staden läggas under landsrätt. Beträffande stad, vars

folkmängd understiger 3,000 personer, äger Konungen under vissa förutsättningar

även utan stadens samtycke meddela sådant förordnande. I

åtskilliga av de städer, beträffande vilka sistnämnda lag kan tänkas komma

till användning, finnes tullkammare inrättad. Såsom exempel kunna

nämnas Piteå, Skellefteå, Örnsköldsvik, Motala, Ronneby, Sölvesborg, Simrishamn,

Falkenberg och Strömstad, av vilka städer icke någon har en

folkmängd uppgående till 6,000 personer. Rådhusrätten i en sådan stad

är tullmålsdomstol för staden och den omgivande landsbygden. Örn rådhusrätten

indrages och staden lägges under landsrätt skulle enligt nu

gällande bestämmelser de tullmål, som rådhusrätten haft att handlägga, i

stället upptagas av tullmålsdomstol i närmast belägna stad. Då avståndet

till denna i åtskilliga fall är ganska avsevärt, skulle härigenom förorsakas

betydande olägenhet vid rättsskipningen. Denna olägenhet kunde undvikas,

därest Konungen i vissa fall ägde att vid stads läggande under landsrätt

förordna, att tullmålsdomstol för staden skall vara den häradsrätt,

under vars domvärjo staden kommer att lyda. En allmän regel, att sådan

häradsrätt skulle vara tullmålsdomstol synes emellertid icke lämpligen

böra införas. Av gammalt har tullmålsdomstol varit förlagd till plats,

där tullkammare varit belägen. Då denna regel fortfarande synes böra

iakttagas, torde en förutsättning för att häradsrätt skall kunna bliva tullmålsdomstol

vara den, att häradsrätten har tingsställe i staden. Detta

är även förhållandet beträffande förut omnämnda städer med undantag

av Piteå och Simrishamn. Jag anser mig därför med nu angivna inskränkning

kunna biträda generaltullstyrelsens förslag. De nya bestämmelserna

böra — i likhet med vad som föreslagits i fråga örn bestämmelserna

örn upphörande av gränstullrätt — träda i kraft den 1 juli 1933.

I det nu aktuella fallet, Torneå tingslags häradsrätts övertagande av

gränstullrättens verksamhet, erfordras sedan de föreslagna lagändringarna

vidtagits ett Kungl. Maj:ts beslut, varigenom häradsrätten förordnas

till tullmålsdomstol. Nämnda beslut torde böra fattas på chefens för justitiedepartementet

föredragning. Då gränstullrättens sista ordinarie sammanträde,

såsom jag förutsätter, kommer att äga rum den 15 maj inne
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.-ts proposition nr 188.

varande år, borde Kungl. Marits nämnda beslut — för att övergången till

den nya ordningen icke skall medföra några olägenheter — komma vederbörande

tillhanda i god tid före nämnda dag. Det synes alltså önskvärt,

att ifrågavarande lagar örn möjligt utfärdas före sagda tidpunkt.

Den i årets statsverksproposition föreslagna utgiftsstaten för tullverket

för budgetåret 1933/1934 upptager under omkostnadsstaten bland annat

en anslagspost å 2,000 kronor till särskild ordförande i gränstullrätten

inom Norrbottens län och en anslagspost å 300 kronor till arvode

till tolk för finska språket vid samma gränstullrätt. Därest de av mig

framlagda förslagen upphöjas till lag, bliva ifrågavarande anslagsposter

obehövliga. Emellertid skulle ett överflyttande av gränstullrättens

verksamhet å Torneå tingslags häradsrätt komma att för domhavanden

i Torneå domsaga medföra ökade utgifter, för vilka denna hemställt

om ersättning med 300 kronor för år. Jag finner visserligen, att

med ett avgörande av frågan, huruvida särskild ersättning bör utgå till

nämnda domhavande på grund av en överflyttning av tullmål, bör anstå

och densamma upptagas till behandling först i samband med den förnyade

omräkning av häradshövdingarnas lönefyllnadsbelopp, som enligt vad

eliefen för justitiedepartementet i årets statsverksproposition (andra huvudtiteln

sid. 65) anfört, efter utgången av nästa budgetår torde komma

att äga rum. I avbidan på resultatet av nämnda omräkning finner jag

mig emellertid kunna tillstyrka, att domhavanden, örn tullmålens överflyttning

kommer till stånd, för budgetåret 1933/1934 tillerkännes ersättning

för sina ökade kostnader med det av honom begärda beloppet. Jag

förordar därför, att för detta ändamål en särskild anslagspost å nämnda

belopp beräknas under tullverkets omkostnadsstat. Den föreslagna utgiftsstaten

för tullverket för nästa budgetår kan i anslutning härtill minskas

med 2,000 kronor eller från 16,192,800 kronor till 16,190,800 kronor, med

vilket belopp förslagsanslaget till tullverket hör upptagas å riksstaten.

Förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Bestämmelser angående husrannsakan finnas intagna i 44 § förordningen

angående tillverkning och beskattning av brännvin. Bland de myndigheter,

som enligt 2 mom. i nämnda författningsrum äga förordna örn

husrannsakan, har upptagits, förutom Konungens befallningshavande,

landsfogde samt lands- och stadsfiskal, jämväl chef för polisväsende i

stad.

Då nu ifrågavarande stadgande i likhet med varuinlörsellagens bör

bringas till överensstämmelse med vad som upptagits i förslaget till lag

örn vissa tvångsmedel i brottmål, Ilar den härför erforderliga jämkningen

i 44 § 2 mom. förordningen vidtagits.

bihang till riksdagens protokoll 1933 / sami. Nr UM

u

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 188.

I enlighet med de grunder, som jag i det föregående angivit, har jag

låtit inom finansdepartementet upprätta förslag till

l:o) lag örn fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin;

2:o) lag örn fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463) örn

utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

3:o) lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) örn

straff för olovlig varuinförsel;

4:o) lag örn upphörande av gränstullrätt; och

5:o) förordning örn ändrad lydelse av 44 § 2 mom. förordningen den 11

juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse, bilagorna

A, B, C, D och E vid detta protokoll utvisa, samt hemställer, att

lagrådets yttrande över förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinseu-Regenten.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

35

Bilaga. A.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1924 med särskilda, bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilken lag

med däri enligt lagarna den 4 juni 1926 (nr 148) och den 1 juni 1928 (ni

145) vidtagna ändringar gäller till och med den 30 juni 1933, skall äga

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1938; dock att från och med

den 1 juli 1933 dels till 1 § skall vara fogat ett nytt moment, betecknat

5 moni., samt till envar av 5 och 10 ett nytt moment, beteck
nat

3 morn., av den lydelse nedan angives, dels ock 2 § 1 morn. och 8 § 1

mom. skola hava ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.

1 %.

5 mom. Ilen, som under tid, då han är ställd under tilltal för brott,

varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förbrytelse, skall, när

han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är stadgat för sådan

förbrytelse; dock må sammanlagt frihetsstraff icke överstiga två år.

2 *.

1 mom. Spritdrycker och vin må icke med farkost av mindre nettodräktighet

än femhundra ton införas från internationellt eller utländskt

område till svenskt territorialvatten.

Då särskilda---svenskt territorialvatten.

5 §.

3 morn. Beträffande den, som under tid, då han är ställd under tilltal

för brott, varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förbrytelse,

skall gälla vad i 1 § 5 mom. är för där avsett fall stadgat.

8 *.

1 morn. Har vid olovlig införsel av spritdrycker eller vin i annat fall,

än i 3 § 1 mom. andra och tredje styckena sägs, eller har vid olovlig

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

forsling, som i 5 § avses, nyttjats farkost av mindre nettodräktighet

än femhundra ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap,

skall, evad ansvar för brottet ådömes eller ej, forslingsredskapet vara förverkat,

därest det forslade godset till väsentlig del utgjorts av olovligen

införda spritdrycker eller vin, eller därest den färd, vid vilken redskapet

nyttjats, eljest måste antagas hava ägt rum i väsentligt syfte att företaga

olovlig införsel eller forsling av spritdrycker eller vin.

Påföljd av — — — olovliga användande.

10 §.

3 mont. Beträffande den, som under tid, då han är ställd under tilltal

för brott, varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förbrytelse,

skall gälla vad i 1 § 5 mom. är för där avsett fall stadgat.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

37

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463) örn utsträckt

tillämpning av lagen den 20 Juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att lagen den 27 november 1925 om utsträckt

tillämpning av lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser apgående

olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilken förstnämnda

lag gäller till och med den 30 juni 1933, skall äga fortsatt giltighet till

och med den 30 juni 1938; dock att lagen den 27 november 1925 skall

från och med den 1 juli 1933 i nedan angiven del hava följande ändrade

lydelse:

Hava spritdrycker med fartyg av mindre nettodräktighet än femhundra

ton införts till farvatten, som ligger utanför svenska territorialvattensgränsen

och sträcker sig intill tolv sjömil från svenska kusten eller därutanför

belägna yttersta skär, och framgår uppenbarligen av omständigheterna,

att syftet med fartygets uppehåll i nämnda farvatten är att företaga

eller främja olovlig införsel av dryckerna till riket, vare det ansett

såsom olovlig införsel till svenskt territorialvatten enligt lagen med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

I gränsvatten — — — eller annorledes.

Vad i denna — — — äga tillämpning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Bilaga C.

Förslag

till

Lag

angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff

för olovlig varuinförsel.

Härigenom förordnas, att 12 § 2 mom. och 16 § 2 mom. lagen den 8

juni 1923 örn straff för olovlig varuinförsel, av vilka lagrum 12 § 2 mom.

ändrats genom lagen den 20 juni 1924 (nr 226), skola, 12 § 2 mom. i nedan

intagna del, erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

2 mom. Är någon — — — — där anträffas.

Konungens befallningshavande, landsfogde, landsfiskal, stadsfiskal, polismästare,

polisintendent som är chef för kriminalavdelning i stad, tulldirektör,

tullförvaltare, kusthevakningsinspektör, chef för kustbevakningsdistrikt,

gränsbevakningschef samt tullverkets vederbörande åklagare äga förordna

om husrannsakan, som i detta mom. avses. Verkställande av sådan husrannsakan

må uppdragas åt tulltjänsteman eller polisman, som därför

finnes lämplig. Utan förordnande, varom nyss sagts, må husrannsakan,

när fara är i dröjsmål, företagas av tulltjänsteman i lägst överuppsyningsmans

ställning ävensom av polisman i befälsställning eller, där egendom,

som kan antagas förverkad, på färsk gärning följts eller spårats till lägenheten,

jämväl av annan tulltjänsteman eller polisman.

16

2 mom. Tullmålsdomstol är för stad, där såväl rådhusrätt som tullkammare

eller på avdelningar fördelad tullförvaltning finnes, stadens rådhusrätt

och för annan ort rådhusrätten i närmaste stad, där tullkammare

eller tullförvaltning, som nyss nämnts, finnes.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må Konungen förordna,

att i stad, där rådhusrätt icke är men där tullkammare finnes, häradsrätt

med tingsställe i staden skall vara tullmålsdomstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

39

Bilaga D.

Förslag

till

Lag

om upphörande av gränstullrätt.

Härigenom förordnas, att vad i lag eller särskild författning finnes

stadgat örn gränstullrätt skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

Mål, som vid denna lags ikraftträdande är hos gränstullrätt anhängigt,

skall vid fortsatt handläggning upptagas och avdömas av domstol, som

enligt lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel är behörig

tullmålsdomstol.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Bilaga E.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 44 § 2 mom. förordningen den 11 juni

1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 44 § 2 mom. förordningen den 11 juni 1926

angående tillverkning och beskattning av brännvin skall i nedan angivna

del erhålla följande ändrade lydelse:

44 §.

2. Är någon — — — — 1 mom. sägs.

Konungens befallningshavande, landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal

ävensom polismästare och polisintendent som är chef för kriminalavdelning

i stad äga förordna örn husrannsakan som i detta mom. avses. Verkställande

av sådan husrannsakan må uppdragas åt polisman, som därför

finnes lämplig. Utan förordnande varom nyss sagts må husrannsakan,

när fara är i dröjsmål, företagas av polisman i befälsställning, eller, där

egendom, som kan antagas förverkad, på färsk gärning följts eller spårats

till lägenheten, jämväl av annan polisman.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 188.

41

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majds lagråd den 8 mars 1933.

Närvarande:

justi tieräden Alexanderson,

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 17 februari 1933, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

yttrande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättade förslag till

l:o) lag örn fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin;

2:o) lag örn fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463)

om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin,

3:o) lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om

straff för olovlig varuinförsel;

4:o) lag om upphörande av gränstullrätt; och

5:o) förordning örn ändrad lydelse av 44 § 2 mom. förordningen den 11

juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före

dragits av hovrättsassessorn Gösta Strandell.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr

225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin.

Lagrådet:

De anförda grunderna för höjning i 2 och 8 §§■ av tontalet för där

omförmälda farkoster synas böra föranleda motsvarande ändring av bestämmelsen

i 4 § 2 morn., lat vara att sagda bestämmelse, enligt vad upplyst

blivit, hittills icke vunnit avsevärd tillämpning.

De föreslagna nya lagbestämmelserna skola icke träda i kraft förrän

samma dag som den förlängda giltighetstiden för 1924 års lag tager sin

början eller den 1 juli 1933. Detta förhållande synes lämpligast uttryckas

Bihang lill riksdagens protokoll 19X1. 1 sami. Nr 188. 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

genom att — med uteslutande ur ingressen av orden »från och med den

1 juli 1933» — såsom slutbestämmelse angives att lagen träder i kraft

nämnda dag. Ingressen torde jämväl i annat hänseende kunna givas en

lättare redaktion.

hörslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925

(nr 463) om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225)

med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin.

Lagrådet:

Den föreslagna lagens innebörd skulle enligt lagrådets mening vida

lättare uppfattas örn till stadgandet örn fortsatt giltighet för 1925 års lag

till och med den 30 juni 1938 fogades blott följande eller liknande ord:

dock att i första stycket orden »tvåhundrafemtio ton» utbytas mot »femhundra

ton», samt bestämmelse tillädes om den nya lagens ikraftträdande

den 1 juli 1933.

Förslaget till lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr

147) örn straff för olovlig varuinförsel.

12 $.

Lagrådet:

Här föreslagna ändringar hava, såsom i remissprotokollet framhålles,

nära samband med utarbetat förslag till lag örn vissa tvångsmedel i brottmål.

Vid granskning av nämnda förslag bar lagrådet i fråga om dess

14 § framställt vissa erinringar, närmast av redaktionell natur. Vinna

dessa beaktande, lära de föranleda någon jämkning såväl av förevarande

paragraf som ock av det till lagrådets prövning nu jämväl hänskjutna

förslaget örn ändring i 44 § förordningen örn tillverkning och beskattning

av brännvin.

16 §.

Lagrådet:

Jurisdiktionsområdet för häradsrätt, som jämlikt Konungens förord-,

nande skall vara tullmålsdomstol, bör angivas i andra stycket.

Övriga lagförslag.

Dessa lagförslag lämnades av lagrådet utan annan erinran än att i fråga

om den föreslagna ändringen i 44 § förordningen örn tillverkning och beskattning

av brännvin hänvisades till vad ovan yttrats beträffande ändring

i 12 § lagen örn straff för olovlig varuinförsel.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

43

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinscn-Regcnten i statsrådet å Stockholms slott

den 10 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för justitiedepartementet

lagrådets den 8 mars 1933 avgivna utlåtande över de genom

Kungl. Maj:ts beslut den 17 februari 1933 till lagrådets granskning överlämnade

förslagen till

l:o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) nied

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin;

2:o) lag örn fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463)

om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

3:o) lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) örn

straff för olovlig varuinförsel;

4:o) lag örn upphörande av gränstullrätt; och

5:o) förordning örn ändrad lydelse av 44 § 2 mom. förordningen den 11

juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

Lagrådet har framhållit, att de anförda grunderna för höjning i 2 och

8 §§> spritinförsellagen av tontalet för där omförmälda farkoster synes böra

föranleda motsvarande ändring av bestämmelsen i 4 § 2 mom. samma lag.

Då det synes lämpligt, att tontalsgränserna i förevarande författningsrum

överensstämma, biträder jag den av lagrådet sålunda föreslagna ändringen.

De av lagrådet vid granskning av förslaget till lag örn vissa tvångsmedel

i brottmål framställda erinringarna i fråga om dess 14 § liava föranlett

vissa jämkningar i nämnda lagförslag. Motsvarande jämkningar torde, såsom

lagrådet framhållit, böra vidtagas i den föreslagna lydelsen av 12 §

varuinförsellagen och 44 § förordningen örn tillverkning och beskattning

av brännvin.

Av lagrådet i övrigt framställda anmärkningar, som icke här särskilt

berörts, hava jämväl blivit beaktade.

I anslutning till vad jag vid anmälan av förevarande ärende i statsrådet

den 17 sistlidne februari anfört beträffande frågan om överflyttande å

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition nr 188.

Torneå tingslags häradsrätt av de uppgifter, som nu ankomma å gränstullrätten

inom Norrbottens län, torde förslag böra föreläggas riksdagen örn

de jämkningar i utgiftsstaten för tullverket för budgetåret 1933/1934, som

bliva en följd av en dylik överflyttning. Härtill återkommer jag senare

i dag.

Föredraganden uppläser härefter de föreliggande förslagen till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1921 med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, lag örn fortsatt

giltighet av lagen den 27 november 1925 örn utsträckt tillämpning av

lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning

med spritdrycker och vin, lag angående vissa ändringar i lagen

den 8 juni 1923 örn straff för olovlig varuinförsel, lag om upphörande av

gränstullrätt och förordning örn ändrad lydelse av 44 § 2 mom. förordningen

den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att antaga nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan, förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hjalmar Ekengren.

33046Ö.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:170 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 s. 4 i texten
  2. 1LU 1933:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 s. 1 i texten