Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon

1933-03-10 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:192, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 10 maj 1929 om

trafikförsäkring å motorfordon; given Stockholms slott

den 10 mars 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 10 maj 1929 (nr 77) örn trafikförsäkring å motorfordon.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami.

Nr 192.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Förslag

angående ändring

till

Lag

i vissa delar av lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om

trafikförsäkring å motorfordon.

Härigenom förordnas, att 1, 18, 24, 25 oell 26 §§ lagen den 10 maj 1929 om

tiafikförsäkring å motorfordon skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angiVes:
1

§•

Å motorfordon, som är registrerat här i riket eller utan registrering här brukas

i trafik, skall efter ty i denna lag sägs finnas trafikförsäkring.

Trafikförsäkring å motorfordon skall tagas och vidmakthållas av dess

ägare. Innehar någon motorfordon på grund av avbetalningsköp, åligger försäkringsplikten

honom, ändå att äganderätten ännu icke å honom övergått.

18 §.

Har avtal--— är registrerat.

Avser försäkringen---— utlämnat skylten.

Är den---ej tillämpning.

Anmälan, varom i denna paragraf sägs, bör insändas i två exemplar.

24 §.

Underlåter den, som i fråga örn här i riket registrerat motorfordon är försäkringspliktig,

att fullgöra sin försäkringsplikt, straffes med dagsböter.

Brukas motorfordon, som ej är här registrerat, av den som försäkringsplikten

åligger eller av annan med hans vilja, utan att föreskriven försäkring

finnes, vare den försäkringspliktige förfallen till dagsböter.

Hed dagsböter straffes ock en var annan, som brukar motorfordon med kännedom

om att föreskriven försäkring ej finnes.

25 §.

Varder någon fälld till ansvar för förseelse, som i 24 § första stycket avses,

äge ock domstolen vid vite förelägga honom att fullgöra försäkringsplikten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 192.

3

Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse enligt 24 § andra

eller tredje stycket, fortsätter samma förseelse skall, när han varder därtill

lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits

fällas till det ansvar, som är hestämt för sådan förseelse.

26 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän

domstol. Avser åtalet förseelse enligt 24 § första stycket, skall det anhängiggöras

vid domstol i den ort där fordonet skall anses hava sin hemort.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

höternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 192.

Utdrag av protokollet över justitiedepartement sär enden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Sehlyter,

fråga örn ändrade bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon.

Föredraganden anför:

»Enligt 1 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon

åligger det — med vissa undantag varom i 4 och 5 §§ förmäles — ägare av motorfordon,

som brukas i trafik här i riket, att å fordonet taga och vidmakthålla

trafikförsäkring. Innehar någon motorfordon på grund av avbetalningsköp,

åligger försäkringsplikten denne, ändå att äganderätten ännu icke å honom

övergått. Trafikförsäkring må meddelas, förutom av anstalt som inrättats

av staten, endast av försäkringsanstalt som därtill erhållit Konungens tillstånd;

meddelas försäkring, skall därom utfärdas bevis enligt fastställt formulär (6 §).

Brukas av den, som försäkringsplikt åligger, eller av annan med hans vilja motorfordon

i trafik här i riket, utan att trafikförsäkring till föreskrivet belopp

tagits och vidmakthållits, är den försäkringspliktige jämlikt 24 § förfallen

till böter, högst 2,000 kronor. En var annan, som med kännedom örn att föreskriven

försäkring ej finnes brukar motorfordon, skall jämlikt samma lagrum

straffas med böter, högst 500 kronor. Böterna ådömas numera i dagsböter.

För allmänheten saknar det visserligen betydelse, örn å ett motorfordon tagits

försäkring eller ej. Solidarisk ansvarighet för oförsäkrade motorfordon

har nämligen ålagts de försäkringsanstalter som äga meddela trafikförsäkring

(21 §). Förutsättningen för en dylik förpliktelse torde emellertid — såsom trafikförsäkringssakkunniga

anfört i sitt den 23 februari 1928 avgivna betänkande1

med förslag till bland annat lag örn trafikförsäkring å motorfordon, vilket

förslag legat till grund för gällande lagstiftning i ämnet — vara att tillbörlig

eftersyn hålles, sa att fordon utan försäkring icke må förekomma i trafik.

Kontrollens ändamål är således, enligt vad i betänkandet framhållits, i själva

verket närmast att tillse att försäkringsanstalterna erhålla premie av samtliga

försäkringspliktiga, eller med andra ord att de lojala automobilägarna icke betungas

med av andras försumlighet föranledd ökad premieutgift.

1 Betänkandet finnes såsom bilaga fogat vid Kungl. Majtts proposition 1928:201.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

5

Det i trafikförsäkringslagen stadgade bötesansvaret för den som brukar oförsäkrat

motorfordon har ock kompletterats med vissa kontrollföreskrifter. Sålunda

skall enligt 9 § motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 (nr 284) vid

ansökan örn registrering av motorfordon fogas vederbörligt försäkringsbevis i

två exemplar, varav, därest registrering beviljas, det ena försett med uppgift om

fordonets igenkänningsmärke skall översändas till den anstalt som meddelat försäkringen.

Härjämte skall enligt 2 § kungörelsen den 3 oktober 1930 (nr 355)

med närmare föreskrifter örn uppgifter, att lämnas vid anmälan av motorfordon

till första besiktning m. m., i automobilregistret inskrivas försäkringsanstaltens

namn och försäkringsbevisets nummer. Tages ny trafikförsäkring, skall anmälan

därom, åtföljd av nytt försäkringsbevis, göras hos registreringsmyndigheten

sist inom 14 dagar samt anteckning örn förhållandet ske i registret (motorfordonsförordningen

10 § 5 och 8 morn.).

Upphör försäkring å registrerat fordon, är försäkringsanstalten väl icke skyldig

att härom göra anmälan till registreringsmyndigheten. I försäkringsanstaltens

eget intresse ligger emellertid att dylik anmälan göres. I 18 § trafikförsäkringslagen

stadgas nämligen, att därest avtal örn trafikförsäkring å fordon,

registrerat här i riket, efter uppsägning eller eljest upphört, försäkringsgivaren

ändå är gent emot den som lidit skada ansvarig för skadestånd på grund

av händelse, som inträffat innan trettio dagar förflutit från det anmälan örn

dagen då avtalet upphörde inkommit till registreringsmyndigheten. Enligt

motiveringen till motsvarande bestämmelse i de sakkunnigas förslag hade dessa

tänkt sig, att länsstyrelse eller polismyndighet skulle, då anmälan ingått

örn att en viss försäkring upphört, komma att föranstalta örn undersökning och

eventuellt åtal, möjligen även örn fordonets omhändertagande på den försumliges

bekostnad.

Jämväl i fråga om motorfordon, som användas i trafik innan registreringsskyldighet

inträtt, ha vissa föreskrifter meddelats i syfte att åstadkomma kontroll

över att dessa fordon hållas försäkrade. I 8 § 3 mom. motorfordonsförordningen

finnes sålunda stadgat, att sådan särskild besiktningsskylt som skall

vara åsatt dylikt fordon icke må till någon utlämnas med mindre denne i två

exemplar ingiver försäkringsbevis, avseende varje motorfordon varå skylten

användes. Det ena exemplaret skall, försett med anteckning om utlämnad

skylts nummer, översändas till försäkringsanstalten.

I detta sammanhang må nämnas, att i Danmark det åligger en var ägare

av motorfordon — med vissa angivna undantag — att i ett av staten godkänt

bolag teckna och vidmakthålla ansvarsförsäkring, vilken intill försäkringsbeloppet

skall täcka varje ersättningskrav som enligt lagens skadeståndsregler

kan göras gällande mot den som var ansvarig för fordonet då skadan skedde.

Eullgör icke försäkringstagaren sina förpliktelser mot försäkringsgivaren, får

detta icke inverka på tredje mans rätt. Oaktat försäkringen upphört, är försäkringsgivaren

ansvarig intill dess fjorton dagar förflutit från det försäkringsgivaren

till registreringsmyndigheten gjort anmälan därom. — I Finland är

ägare av registrerat motorfordon skyldig att till säkerhet för gäldandet av

skadestånd, som det kan varda fordonets ägare eller förare ålagt utgiva, taga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

och vidmakthålla försäkring i någon av staten godkänd försäkringsanstalt.

Försäkringen skall tagas på kalenderår och gälla även om fordonet byter ägare.

Vissa undantag från försäkringsplikten finnas stadgade, och därjämte kan, med

fäst avseende å den försäkringsskyldiges vederhäftighet, befrielse från försäkringsplikten

beviljas för högst två år i sänder. — I Norge finnes icke obligatorisk

försäkring a motorfordon; på vissa undantag när må emellertid ett motorfordon

icke tagas i bruk förrän ägaren hos registreringsmyndigheten deponerat

en garanti för det skadeståndsansvar bruket av fordonet kan medföra. Denna

garanti, som endast undantagsvis torde ställas i annan form än såsom garantiförklaring

från ett försäkringsbolag, skall gälla tills vidare men kan bringas

till upphörande två månader efter uppsägning, varefter fordonet ej får brukas

förrän ny garanti ställts.

Tidigare ändringsförslag.

I skrivelse till Kungl. Majit den 21 maj 1931 har länsstyrelsen i Skaraborgs

län framhållit behovet av ytterligare åtgärder för åstadkommande av en verksam

övervakning av försäkringspliktens fullgörande samt i detta hänseende

anfört bland annat följande.

Den länsstyrelse åvilande kontrollen över trafikförsäkringspliktens behöriga

fullgörande hade i vad avsåge registrerade motorfordon visat sig medföra

ett synnerligen omfattande och tidsödande arbete, utan att likväl en verkligt

effektiv kontroll över att oförsäkrade motorfordon icke brukades i trafik

kunnat ernås. Av motorfordon som vid tiden för trafikförsäkringslagens

ikraftträdande varit registrerade inom länet vore, enligt vad automobilregistret

utvisade, 23 automobiler och 63 motorcyklar alltjämt oförsäkrade, och

enligt anmälan från vederbörande försäkringsanstalter hade beträffande 192

automobiler och lil motorcyklar förut gällande försäkring upphört, utan att

ny försäkring tagits. Hela antalet oförsäkrade, inom länet registrerade

motorfordon uppginge således till 389. Vid utredning genom polismyndighet,

varom länsstyrelsen i varje särskilt fall föranstaltat, hade såsom förklaring

till att försäkring å vederbörande fordon ej tagits eller vidmakthållits uppgivits,

att fordonet ej användes i trafik. Sådan förklaring hade, då straffpåföljd

för underlåtenhet att hava motorfordon trafikförsäkrat inträdde först

då fordonet brukades i trafik, måst tills vidare godtagas. Antalet oförsäkrade,

inom länet registrerade motorfordon visade tendens att stiga.

Med hänsyn till sålunda rådande otillfredsställande förhållanden hade länsstyrelsen

ansett sig böra ifrågasätta vidtagande av åtgärder för vinnande

av en effektivare kontroll över trafikförsäkringsskyldighetens fullgörande.

Länsstyrelsen ville sålunda föreslå införandet av en bestämmelse, att å motorfordon

skulle under färd medföras bevis örn gällande trafikförsäkring, vilket

på tillsägelse av polisman skulle för denne uppvisas. En sådan bestämmelse,

motsvarande vad i fråga örn skattekvitto stadgades i 9 § andra stycket i förordningen

den 2 juni 1922 örn automobilskatt, skulle väsentligt underlätta

Övervakningen genom ortspolisen av försäkringspliktens fullgörande, utan att

därigenom vederbörande försäkringstagare såvitt länsstyrelsen kunde finna

åsamkades någon avsevärd olägenhet.

Över denna framställning ha utlåtanden infordrats från länsstyrelserna i

Stockholms, Kronobergs, Malmöhus och Norrbottens län, vilka ansetts representera

olika erfarenheter uti ifrågakommet hänseende.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 102.

7

Samtliga dessa länsstyrelser lia i avgivna utlåtanden vitsordat behovet av

effektivare kontrollföreskrifter med avseende å trafikförsäkringspliktens fullgörande.

Länsstyrelserna i förstnämnda tre län lia därvid betonat det för

såväl länsstyrelser som polismyndigheter tidsödande utredningsförfarande,

som länsstyrelsen i Skaraborgs län omnämnt och vilket plägat förekomma

jämväl i dessa tre län. Länsstyrelsen i Norrbottens län åter har ansett gällande

bestämmelser icke påkalla någon särskild åtgärd från dess sida i sådana

fall, då anledning ej vore att antaga att motorfordon brukades oaktat försäkring

för detsamma ej gällde.

Länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus och Norrbottens län ha förordat

den av länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslagna bestämmelsen att å motorfordon

skulle under färd medföras bevis örn gällande trafikförsäkring, därvid

länsstyrelsen i Kronobergs län erinrat att detta bevis, lämpligen premiekvittot,

borde vara så avfattat att därav framginge den tid, under vilken försäkringen

på grund av sista premieinbetalningen vore gällande.

Länsstyrelsen i Stockholms län har uttalat, att en bestämmelse av angivet

innehåll visserligen syntes ägnad att leda till förbättrade förhållanden, men

att det knappast kunde antagas att bestämmelsen skulle bliva fullt effektiv,

då man hade att räkna med, bland annat, att en ute på vägarna etablerad

poliskontroll icke komme att nå mer än en del av de försumliga. Länsstyrelsen

har, ehuru med en viss tvekan, velat föreslå en ytterligare åtgärd för

åstadkommande av skärpt kontroll i förevarande hänseende samt härom anfört

följande. De försäkringsanstalter, vilka erhållit tillstånd att meddela trafikförsäkring,

borde åläggas att till vederbörande registreringsmyndighet i två

exemplar avlåta meddelande örn trafikförsäkrings upphörande. Det ena exemplaret

skulle behållas av registreringsmyndigheten och det andra skulle, därest

icke inom viss kortare tid anmälan örn ny trafikförsäkring ingått till registreringsmyndigheten,

av denna vidarebefordras till vederbörande lokala polismyndighet

för närmare undersökning och de ytterligare åtgärder vartill undersökningen

kunde föranleda. Att länsstyrelsen dock hyste viss tvekan rörande lämpligheten

av en sådan ordning berodde därpå att denna komme att medföra ökat

arbete för såväl registreringsmyndigheten som de lokala polismyndigheterna,

vilka samtliga redan förut vore synnerligen arbetsbetungade. Å andra sidan

skulle enligt länsstyrelsens uppfattning det sålunda ifrågasatta systemet medföra

den fördelen, att erforderlig undersökning utan onödig tidsutdräkt kunde

verkställas i varje särskilt fall.

I infordrat yttrande har statens organisationsnämnd anfört:

Organisationsnämnden funne det av handlingarna i ärendet framgå, att de

nuvarande anordningarna för tillsyn över försäkringspliktens fullgörande icke

vore tillfredsställande. Ur de synpunkter organisationsnämnden närmast

hade att lägga på frågan syntes den största olägenheten med det nuvarande

systemet bestå däri, att länsstyrelserna och polismyndigheterna i orterna över

hövan betungades med de mångfaldiga och tidsödande undersökningar som

ansåges böra vidtagas i anledning av inkomna anmälningar örn försäkringars

upphörande, samtidigt som efter vad det ville synas åtgärderna i fråga i alltför

många fall icke ledde till önskat resultat. Det syntes därför organisationsnämnden

böra tagas under vidare övervägande, huruvida icke en enklare

men effektivare anordning för kontrollens uppehållande borde införas. I sistnämnda

avseende torde närmast böra undersökas möjligheten att, såsom samtliga

de hörda myndigheterna ifrågasatt, införa skyldighet för ägare av motorfordon

att, därest han ville låta fordonet användas i trafik, å detsamma anbringa

eller låta medföra bevis örn gällande trafikförsäkring för fordonet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 192.

Att en sådan bestämmelse skulle medföra ett effektivare efterlevande av försäkringsplikten

oell därmed möjliggöra ett förenklande av kontrollen över densammas

fullgörande, ansåge organisationsnämnden ligga i öppen dag. En sådan

omläggning av kontrollen över försäkringspliktens fullgörande skulle innebära

en avsevärd minskning av arbetsbördan hos länsstyrelserna och i än högre

grad hos polismyndigheterna.

I skrivelse den 17 november 1931 har föreningen för gemensamt lagenligt

trafik försäkring sansvar (trafikförsäkrings föreningen) — med förmälan att

föreningen tagit del av länsstyrelsens i Skaraborgs län framställning samt

av de utlåtanden som däröver avgivits av länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs,

Malmöhus och Norrbottens län — yttrat i huvudsak följande.

I sina utlåtanden hade länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Norrbottens

län efter verkställd undersökning lämnat uppgift å antalet inom dessa

län registrerade motorfordon vilka icke vore försäkrade. Inom dessa tre samt

Skaraborgs län funnes enligt av länsstyrelserna uppgivna siffror sammanlagt

2,900''oförsäkrade motorfordon, därav 1,583 automobiler och 1,317 motorcyklar.

Resultatet av denna utredning syntes föreningen i högsta grad anmärkningsvärt.

Det visade oförtydbart, att trafikförsäkringslagens föreskrifter i

betänklig omfattning eftersattes. Vid 1931 års ingång vore i hela riket registrerade

145,258 automobiler och 56,678 motorcyklar, därav 18,188 automobiler

och 7,083 motorcyklar i Stockholms, Kronobergs, Skaraborgs och Norrbottens

län. Därest förhållandena i övriga län vore likartade, skulle i hela riket

finnas omkring 12,640 automobiler och 10,540 motorcyklar, eller tillhopa

23,180 motorfordon varå, försäkring, såvitt automobilregistren utvisade, icke

vore gällande. Sedan från detta antal avräknats de fordon vilka dels redovisades

i registren, oaktat de nedskrotats eller på allvar tagits ur bruk, och dels

vederbörligen försäkrats utan att bevis därom ingått till registren, torde likväl

uppenbarligen ett betydande antal fordon kvarstå beträffande vilka försäkringsplikten

försummats. Det stora antal skador i följd av trafik med

oförsäkrade fordon som anmäldes till föreningen styrkte ytterligare, att allvarliga

missförhållanden rådde och att den nuvarande kontrollen icke vore

tillfyllest. Örn på grundval av förenämnda siffror antalet av de fordon vilkas

ägare lyckats undandraga sig sin försäkringsplikt beräknades utgöra

15,000, ^skulle med en genomsnittspremie av 75 kronor 1,125,000 kronor hava

undanhållits trafikförsäkringsrörelsen för år 1931, och om verksamma åtgärder

icke vidtoges. torde förhållandet flir kommande år bliva än sämre. Dessa

belopp skulle till allra största delen komma de försäkringspliktiga överlag

tillgodo antingen därigenom att premierna kunde nedsättas eller genom att

eventuellt påkallad premieförhöjning kunde undvikas. På grund av trafikförsäkringslagens

bestämmelser vore anstalterna redan nu ansvariga för samtliga

oförsäkrade fordon, vadan någon ökning av skadeutbetalningarna icke

kunde ifrågakomma.

Av det sagda torde framgå, att i hela landet polisundersökningar rörande

försäkringsförhållandena å approximativt beräknat 23,100 fordon vore påkallade

och rätteligen borde omedelbart vidtagas. Nuvarande svåra tider

torde med all sannolikhet medföra att detta antal under den närmaste tiden

icke oväsentligt ökades. Att det för närvarande icke torde vara möjligt för

de redan förut, i hög grad arbetstyngda registrerings- och polismyndigheterna

att behörigen fullgöra dessa åligganden, torde vara obestridligt. Det

syntes föreningen därför i hög grad angeläget att särskilda åtgärder vidtoges

för undanröjande av föreliggande allvarliga missförhållanden. Emellertid

syntes det föreningen att icke någon av de föreslagna åtgärderna i och för sig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19S.

9

skulle kunna medföra önskvärd effektivitet. I stället torde i första liand en

ändring av trafikförsäkringslagens 1 § böra komma i fråga. Att automobilägarna

i så stor utsträckning vågade sig på att eftersätta sin försäkringsplikt,

torde i stor utsträckning bero därpå, att de hoppades kunna undgå åtal genom

att helt enkelt påstå att fordonet icke brukades i trafik. Att för åklagaren

bevisa motsatsen vöre högst vanskligt. Att automobilen stöde utrustad

och körklar i garaget torde icke vara tillfyllest, utan enda möjligheten vore

att åklagaren lyckades överraska automobilägaren under färd med sitt fordon.

Men för en dylik betungande efterforskning saknade åklagaren i regel

både tid och resurser. Föreningen veterligt hade dittills åtal endast i undantagsfall

förekommit annat än i samband med åtal för förseelser mot motorfordonsförordningen.

Därest i trafikförsäkringslagen stadgades att varje fordon — med undantag

enligt 4 § i lagen, från vilka fall föreningen i förevarande sammanhang

bortsåge — vilket ej enligt motorfordonsförordningens bestämmelser avförts

ur registret skulle vara försäkrat, torde förhållandena bliva helt annorlunda

och tillfyllestgörande kontroll kunna utan svårighet erhållas. Antalet ''avanmälningar’

utan samband med bevis örn ny försäkring eller med fordonets avförande

ur registret torde då med sannolikhet icke bliva större än att vederbörlig

polisutredning i samtliga fall borde kunna medhinnas inom rimlig tid

och med tillförlitligt resultat. En sådan utvidgning av försäkringsplikten

skulle icke åstadkomma ökad tunga för de försäkringspliktiga men väl medföra

fördelar för de lojala försäkringstagarna.

I 10 § 3 mom. motorfordonsförordningen stadgades, att örn ägare av registrerad

automobil hade för avsikt att under viss tid ej nyttja automobilen i

trafik, han ägde rätt att örn detta förhållande göra anmälan för automobilens

avförande ur registret och att sådan anmälan skulle vara åtföljd, förutom av

vissa registreringsavgifter, av en särskild avgift svarande mot skatt för automobilen

under 3 månader. För ny registrering av automobilen gällde samma

regler som för registrering av autombil vilken icke förut registrerats. Enligt

förordningen örn automobilskatt vore ägaren berättigad att vid fordonets uttagande

ur registret återbekomma så stor del av skatten som belöpte å årets

återstående månader. Med hänsyn till dessa bestämmelser och storleken av

ifrågavarande registreringsavgifter kunde det icke beräknas vara förmånligt

för ägare av motorfordon varå lägsta skatt utginge att, då fordonet för någon

tid toges ur trafik, ansöka örn fordonets avförande ur registret med mindre

nämnda tid uppginge till för automobil 8 månader och för vanlig motorcykel

ett år. Fordon varå högre skatt utginge skulle med fördel kunna avföras för

kortare tid. Därest försäkringsplikten utvidgades enligt föreningens förslag,

torde det såsom framginge av det följande bliva ekonomiskt lönande att låta

ur registret avföra motorfordon även för en kortare tid.

För det dåvarande begärde trafikförsäkringsanstalterna samma premie för

trafikförsäkring på tid över 5 månader till ett år. Vid fastställandet av de

sedan längre tid tillbaka tillämpade allmänna grunderna för premieberäkningen

hade man nämligen beaktat att stora grupper av motorfordon — i främsta

rummet privata personautomobiler samt motorcyklar — stöde obrukade under

längre tider, så att den effektiva brukningstiden i genomsnitt icke väsentligt

översteg 5 månader. Först örn försäkringstiden understigit denna_ tid hade

dittills en lägre premie ansetts skola utgå, då även en intensiv brukning under

denna korta tid bleve mindre än den genomsnittliga årsbrukningen av liknande

fordon. Emellertid hade utvecklingen medfört en förändring av de grunder

varå beräkningen av premie för ’korttidsförsäkringar’ byggts. Föreningen

hänvisade i detta sammanhang främst till det förhållande att de öppna

personautomobilcrna, vilka för icke länge sedan varit i ilertal, till största de
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

len utbytts mot täckta automobiler, vilka utan olägenhet kunde brukas året

runt, samt till vägväsendets oavbrutna förbättrande. Med hänsyn till att fordonen

av angivna och andra orsaker numera brukades mer effektivt och under

mindre beroende av årstiderna hade anstalterna tagit under övervägande

ändringar i beräkningen av premie för korttidsförsäkring, ledande till bättre

överensstämmelse med nuvarande förhållanden. Därest förslaget om försäkringspliktens

utsträckande vunne bifall, skulle därmed genomförandet av berörda

ändringar väsentligt underlättas. Anstalterna skulle å sin sida vara angelägna

^att till underlättande av förslagets genomförande verkställa ändringarna

på sadant sätt, att dels grunderna för trafikförsäkringspremiernas beräkning

vid försäkring på kortare tid än ett år gjordes mera förmånliga för

försäkringstagare som önskade dylik försäkring, dels försäkringstagare vid

fordons avförande ur registret under löpande försäkringsår tillgodoräknades

enligt dessa grunder eventuellt icke upplupen premie. Därigenom skulle försäkringstagare

i manga fall med fördel kunna avföra fordon ur registret för

betydligt kortare tid än för närvarande vore fallet.

Föreningen ville slutligen framhålla, att det system som föreslagits redan

kommit till tillämpning i andra länder, där obligatorisk ansvarighetsförsäkring

för motorfordon införts. Sålunda förelåge försäkringsplikt i fråga om

registrerade motorfordon saväl i Danmark som i Österrike, och försäkringsplikten

upphörde därstädes först genom registreringens upphörande.

Lnder åberopande av vad sålunda anförts har föreningen hemställt örn sådan

ändring av trafikförsäkringslagen, att dels i 1 § föreskreves skyldighet

för ägare av här i riket registrerat motorfordon eller av motorfordon, som utan

registrering här brukades i trafik, att å fordonet taga och vidmakthålla trafikförsäkring,

dels ock i 24 § stadgades straff för underlåtenhet att taga och

vidmakthålla trafikförsäkring i fråga örn här i riket registrerat motorfordon.

Sedermera har föreningen i en den 7 juli 1932 dagtecknad skrivelse framhållit,

att då föreningens nyssnämnda hemställan icke föranlett proposition till

1932 ais riksdag, de missförhållanden som patalats i föreningens skrivelse den

17 november 1931 skulle komma att fortvara under minst ett år framåt. Härjämte

har anförts följande.

1''dreningen hade i sin tidigare skrivelse betona t att det med hänsyn till

det stora antalet anmälningar örn upphörda försäkringar som från försäkringsanstalterna

ingått till registreringsmyndigheter knappast torde hava varit

möjligt för dessa myndigheter att på ett fullt tillfredsställande sätt fullgöra

de åligganden örn undersökning och eventuellt åtal, som vid trafikförsäkringslagens

tillkomst förutsatts skola av registreringsmyndigheterna vidtagas.

Emellertid hade antalet avanmälningar sedermera så väsentligt minskats att

dessa myndigheter numera utan större svårighet torde kunna upprätthålla en

effektiv kontroll i förevarande hänseende.

Flertalet försäkringsanstalter hade tidigare varit av den uppfattningen,

att anmälan örn försäkrings upphörande kunnat ske så snart försäkringstagaren

försummat att erlägga förfallen premie och försäkringsgivarens ansvarighet

gentemot honom sålunda upphört. Avanmälning hade sålunda verkställts

utan att försäkringsavtalet uppsagts. Sedan föreningen fäst anstalternas

uppmärksamhet pa att enligt ordalydelsen i 18 § trafikförsäkringslagen

avanmälning icke kunde med laga verkan företagas förrän försäkringsavtalet

efter uppsägning eller eljest upphört, hade samtliga anstalter beslutat att från

och med den 1 mars 1932 icke vidare verkställa avanmälning med mindre denna

förutsättning förelåge. Givetvis kunde anstalterna icke verkställa upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

11

stig-liing av ett försäkringsavtal som träffats för kanske flera år framåt, så

snart premien uteblivit å förfallodagen, utan torde uppsägning i det stora flertalet

fall ske först sedan försäkringstagaren upprepade gånger utan resultat

avkrävts premien. I allmänhet torde numera uppsägning av en försäkring

på grund av försummad premiebetalning icke ske förrän omkring 2 månader

från premieförfallodagen.

Under erinran örn behovet av omedelbara åtgärder för förbättring och skärpning

av kontrollen över försäkringspliktens fullgörande har föreningen därefter

hemställt att — i avvaktan på genomförandet av den utav föreningen

ifrågasatta ändringen i trafikförsäkringslagen — länsstyrelserna måtte anmodas

att, i överensstämmelse med vad vid sagda lags tillkomst avsetts, övervaka

försäkringsskyldighetens behöriga fullgörande. Till underlättande av

länsstyrelsernas arbete borde, i huvudsaklig överensstämmelse med vad länsstyrelsen

i Stockholms län i sitt utlåtande föreslagit, försäkringsanstalterna

åläggas att till vederbörande registreringsmyndighet avlåta avanmälan i två

exemplar, det ena att behållas av registreringsmyndigheten och det andra att

omedelbart vidarebefordras till polismyndigheten för undersökning.

Utkast till nya bestämmelser.

På grundval av den förebragta utredningen har inom kommunikationsdepartementet

utarbetats en promemoria i ämnet jämte utkast till dels lag angående

ändrad lydelse av 1, 24 och 25 §§ lagen den 10 maj 1929 örn trafikförsäkring

å motorfordon, dels och kungörelse örn ändrad lydelse av 10 § motorfordonsförordningen

den 20 juni 1930. Dessa utkast torde få fogas vid statsrådsprotokollet

såsom bilaga A.

Enligt nämnda lagutkast skulle i 1 § trafikförsäkringslagen stadgas att

ägare av motorfordon, som registrerats här i riket eller utan registrering här

brukades i trafik, vore pliktig att taga och vidmakthålla trafikförsäkring å

fordonet, men att, då enligt skriftlig anmälan till registreringmyndigheten

kär registrerat motorfordon under en tid av tre månader eller den längre tid

som i anmälan upptoges, räknat från viss därvid angiven dag, icke komme att

brukas i trafik inom riket, ägaren för den tid skulle vara fri från skyldigheten

att ha fordonet försäkrat. Underlåtenhet att beträffande här i riket registrerat

motorfordon taga och vidmakthålla trafikförsäkring skulle enligt

24 § medföra ansvar för den försäkringspliktige; i regel skulle å sådan förseelse

följa dagsböter, men i fall där försäkringsplikten inträtt till följd av att

fordonet brukats i strid mot anmälan, varom i 1 § sagts, skulle straffet vara

fängelse i högst ett år eller dagsböter ej under tio. Brukades ett icke registrerat

fordon i trafik inom riket av den som försäkringsplikten ålåge eller av

annan med hans vilja, skulle den försäkringspliktige vara förfallen till dagsböter.

Enligt utkastet till kungörelse skulle till 10 § motorfordonsförordningen

fogas ett nytt moment av innehåll, att örn anmälan skett enligt 1 § trafikförsäkringslagen,

anteckning skulle göras härom i automobilregistret och underrättelse

lämnas polismyndigheten i fordonets hemort.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

I elen upprättade promemorian har efter redogörelse för de dittills i ärendet

framkomna förslagen framhållits, hurusom det lage i öppen dag att det av

trafikförsäkringsföreningen förordade systemet — enligt vilket försäkringsskyldighet

förelåge så snart fordonet registrerats, oberoende av huruvida det

brukades i trafik — skulle innebära en väsentlig lättnad i registrerings- och

polismyndigheternas kontrollarbete. Härefter Ilar i promemorian anförts:

= Den enligt trafikförsäkringsföreningens förslag anvisade utvägen att erhålla

befrielse från försäkringsplikten för tid varunder registrerat fordon ej

brukades i trafik — att för denna tid låta avföra fordonet ur registret — vore

emellertid behäftad med vissa nackdelar. Registrets överskådlighet och reda

skulle minskas, därest i större utsträckning fordon avfördes ur registret för att

efter, en tid ånyo införas däri, som regel å nya upplägg och med andra igenkänningsmärken,

och den lättnad i arbetsbördan som registreringsmyndigheterna

vunne genom ökad effektivitet av kontrollåtgärderna skulle i väsentlig

grad uppvägas genom ökat registerarbete. Med hänsyn till det anförda hade

det synts önskvärt att — med godtagande i huvudsak av de grunder som innefattades

i trafikförsäkringsföreningens förslag — på annat sätt än sålunda

anvisats bereda möjlighet för innehavare av motorfordon att för tid varunder

detsamma icke brukades i trafik vinna befrielse från försäkringsskyldigheten.

Härvid torde emellertid icke alltför korta tidsperioder förtjäna beaktande.

Att ett motorfordon en eller annan månad under året icke brukades i

trafik syntes icke vara tillräcklig anledning till särskilda åtgärder i förevarande

hänseende. Huvudsakligen torde det här böra bliva fråga endast örn

sådana fordon som på grund av klimatiska förhållanden eller dylikt under en

sammanhängande tidsrymd av vintermånaderna icke toges i bruk. Och innehavare

av motorfordon som nu nämnts torde redan på förhand kunna ungefär

bestämma den tid under vilket fordonet icke komme att brukas i trafik.

Den .lättnad i försäkringsplikten som nyss antytts torde därför enklast kunna

ernås sålunda att innehavare av ett registrerat fordon, vilken hade för avsikt

att under en sammanhängande tid av minst tre månader icke bruka fordonet

i trafik, befriades fran skyldighet att för sagda tid hålla fordonet försäkrat,

därest han i förväg gjorde anmälan därom till registreringsmyndigheten.

Örn dylik anmälan borde uppgift intagas i automobilregistret. Då

sedermera från vederbörande försäkringsanstalt inkomme anmälan att försäkring

icke vidmakthållits för ifrågavarande fordon, föranleddes följaktligen

därav icke någon registreringsmyndighetens åtgärd förrän den tid, som i förstnämnda

anmälan uppgivits, gått till ända. Inkomme dessförinnan eller någon

kortare tid därefter, exempelvis 14 dagar, meddelande från försäkringsanstalt

att ny försäkring tagits att gälla från och med dagen efter den som i anmälan

angivits, hade registreringsmyndigheten allenast att därom göra anteckning

i automobilregistret. I motsatt fall torde — under förutsättning att

fordonet alltjämt kvarstode i registret -—• registreringsmyndigheten böra föranstalta

örn undersökning, vilken i regel torde böra företagas genom vederbörande.

polismyndighet. Utröntes därvid att ny försäkring till föreskrivet belopp.

icke inom behörig tid tagits, torde den försäkringspliktige vara förfallen

till ansvar för underlätet tagande av försäkring.

En bestämmelse av nu angivet innehåll torde emellertid icke vara tillrådlig,

därest den icke kompletterades med särskilda straffbestämmelser. Eörutom

de straffbestämmelser i 24 § trafikförsäkringslagen, som betingades därav

att registrerat fordon som regel underkastades försäkringsplikt oberoende av

huruvida .detsamma brukades i trafik, torde därför i sagda paragraf böra

stadgas väsentligen förhöjt straff för den, som i strid med anmälan varom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

13

förut nämnts brukade motorfordon, och torde för dylikt fall fängelse, dock ej

för längre tid än ett år, böra ingå i strafflatituden.

Yttranden över det inom kommunikationsdepartementet upprättade

förslaget.

över promemorian och författningsutkasten ha efter remiss utlåtanden avgivits

av Överståthållarämbetet och länsstyrelserna, försäkringsinspektionen,

trafikförsäkringsföreningen, Kungl, automobilklubben och Sveriges trafikbilägares

riksförbund.

Samtliga de nämnda myndigheterna och sammanslutningarna med undantag

av försäkringsinspektionen ha anslutit sig till grundsatsen örn försäkringspliktens

knytande till registreringen. Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser

ävensom Kungl, automobilklubben samt riksförbundet ha ock lämnat

det remitterade förslaget i huvudsak utan erinran, ehuru i åtskilliga fall vissa

jämkningar eller ytterligare föreskrifter ansetts önskvärda särskilt med avseende

å det ifrågasatta anmälningsförfarandet. Länsstyrelserna i Södermanlands,

Blekinge, Älvsborgs och Örebro län samt trafikförsäkringsföreningen

ha förordat en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det av

föreningen i skrivelsen den 17 november 1931 framlagda förslaget eller alltså

införande av försäkringsplikt beträffande registrerat motorfordon utan rätt

för ägaren att genom särskild anmälan för viss tid vinna befrielse därifrån.

Försäkringsinspektionen slutligen har väl funnit den ifrågasatta nya lagstiftningen

vara ägnad att medföra ett allmännare fullgörande av försäkringsskyldigheten

men det oaktat ställt sig tveksam rörande lämpligheten av den föreslagna

anordningen och i stället förordat vissa bestämmelser i syfte att på

grundval av gällande regler örn försäkringsskyldighet öka kontrollens effektivitet.

Av det remitterade förslagets anhängare ha några såsom sin mening uttalat,

att genom de föreslagna bestämmelserna skulle vinnas såväl effektivare tillsyn

över försäkringspliktens fullgörande som ock lättnad i myndigheternas

kontrollarbete. Sålunda har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört,

att vad i lagutkastet föreslagits innebure synnerligen betydelsefulla förbättringar

av nuvarande bestämmelser om försäkringsplikt för motorfordon

samt att, särskilt ur kontrollsynpunkt och med hänsyn till förenkling

i både registreringsmyndigheternas och polismyndigheternas arbete med trafikförsäkringsfrågor,

de föreslagna ändringarna torde vara uteslutande till

fördel. Länsstyrelsen i Östergötlands län har därjämte framhållit, att då enligt

förslaget ägare av motorfordon som vore avsett att icke användas under någon

mera avsevärd tid framåt hade möjlighet att genom en formlig anmälan härom

hos registreringsmyndigheten vinna befrielse från försäkringsplikten, förslaget

ej heller syntes innebära någon obillighet mot fordonsägarna. Jämväl länsstyrelsen

i Gotlands län har understrukit att förslaget, samtidigt som det tillgodosåge

det dubbla syftet att åstadkomma bättre kontroll och minska det

myndigheterna åvilande kontrollarbetet, i viss mån beredde lättnad för motorfordonsägarna

i fullgörandet av försäkringsplikten. Kungl, automobilklub
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ben har funnit den för visst fall föreslagna befrielsen från försäkringsplikt i

hög grad lämplig, och riksförbundet har, med tillstyrkande av förslaget, som

sin uppfattning uttalat att befrielse från vidmakthållande av trafikförsäkring

bör beredas, då fordon icke brukas i trafik.

Ett par av de länsstyrelser, som tillstyrkt det remitterade förslaget, ha emellertid

ansett det tvivelaktigt örn det föreslagna systemet skulle medföra någon

lättnad i myndigheternas åligganden med avseenden å kontrollens utövande.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har härutinnan anfört, att den ifrågasatta

befrielsen från försäkringsplikt för den, som gjorde anmälan på sätt i lagutkastet

angivits, syntes komma att medföra ett omfattande arbete för såväl

länsstyrelserna som polismyndigheterna i orterna, bestående i förutom registrerings-

och underrättelseförfarande föranstaltandet om och verkställandet av undersökningar

huruvida efter den i sådan anmälan avsedda tidens utgång ny

försäkring inom behörig tid tagits. Liknande mening har uttalats av länsstyrelsen

i Kristianstads län. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har ansett, att

förslagets genomförande snarare skulle komma att medföra ökat arbete för registrerings-

och polismyndigheterna.

De myndigheter, som förordat trafikförsäkringsföreningens förslag, ha därvid

åberopat väsentligen överensstämmande skäl. Anföras må följande uttalande

av länsstyrelsen i Örebro län. Genom den av föreningen föreslagna bestämmelsen,

att varje fordon med undantag av de i 4 § trafikförsäkringslagen

angivna skulle hållas försäkrat så länge det kvarstode registrerat och sålunda

oberoende av huruvida fordonet vore taget i bruk eller icke, skulle enligt länsstyrelsens

mening den bästa säkerhet vinnas för försäkringspliktens behöriga

fullgörande. Systemet åstadkomme reda och överskådlighet samt vore i sitt

handhavande ytterst enkelt. Det ökade arbete som i händelse av förslagets

genomförande skulle för länsstyrelserna orsakas genom ökat antal av- och återregistreringar

av motorfordon bleve, såvitt länsstyrelsen kunde bedöma, av

ganska liten betydelse emot nu angivna fördelar. Länsstyrelsen kunde ej heller

finna, att en på dylikt sätt ordnad försäkringsplikt skulle för motorfordonsägare

medföra sådan ökad tunga att förslaget därom av denna anledning

icke borde ifrågakomma. — Länsstyrelsen i Södermanlands län har yttrat, att

föreningens förslag syntes vara det som enklast och effektivast kunde bidraga

till förverkligande av syftet att förhindra de försäkringspliktiga från att undandraga

sig sin skyldighet. Det i promemorian framförda förslaget har

nämnda länsstyrelse däremot ansett knappast vara ägnat att åstadkomma någon

förbättring av rådande förhållanden vare sig i fråga örn registreringsmyndigheternas

arbetsbörda eller beträffande övervakningens effektivitet. Till

utveckling av sin mening har länsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Det syntes länsstyrelsen som örn arbetsbördan för registreringsmyndigheterna

skulle bliva större med detta sistnämnda förslag än med det av trafikförsäkringsföreningen

framförda. På grund av de kostnader, som vore förbundna

med ett fordons avförande ur registret och återinförande däri, syntes

det nämligen ej finnas anledning antaga att arbetet därmed skulle väsentligen

ökas genom att samma system vunne tillämpning för befrielse från trafikförsäkring

som gällde för befrielse från skatt. Som dessutom detta system

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

15

enligt vad föreningen uppgivit tillämpades i vissa andra länder, torde några

större olägenheter genom dess införande även i Sverige icke behöva befaras.

Registreringsmyndigheterna skulle genom detta systems införande, syntes det,

i huvudsak befrias från kontrollen över trafikförsäkringspliktens fullgörande.

Med det i promemorian föreslagna systemet torde däremot arbetet hos dessa

myndigheter ej komma att, åtminstone i någon högre grad, minskas. Huvudsakliga

anledningen, varför länsstyrelsen ansåge sig icke kunna förorda det i

promemorian föreslagna systemet, vore emellertid att det därmed avsedda syftet,

framtvingande av försäkringspliktens fullgörande, icke syntes komma att

bliva förverkligat i någon större grad än vad nu vore fallet. Det kunde till

och med ifrågasättas huruvida icke i vissa fall, åtminstone på landet, genom

ett sådant system försummelse att hålla i bruk varande fordon trafikförsäkrade

underlättades. Genom en anmälan, att fordonet ej begagnades, skulle

nämligen vederbörande ägare kanske rentav kunna säkra sig mot risken av

sådan polisundersökning som nu plägade vidtagas efter underrättelse från försäkringsbolagen

örn att försäkringsavtal upphört.

Trafikförsäkringsföreningen har — efter framhållande att i det remitterade

lagutkastet de av föreningen tidigare framförda synpunkterna i princip

godtagits —- utförligt motiverat sitt avstyrkande av den i utkastet föreslagna

anordningen, enligt vilken ägare av registrerat fordon skulle efter anmälan

till registreringsmyndigheten kunna vinna viss tids befrielse från försäkringsplikten.

Härvid har föreningen till en början upplyst, att på grund av

de ändrade bestämmelser örn korttidsförsäkring, som numera tillämpades

av försäkringsanstalterna, motorfordonsägare hade möjlighet att med fördel

teckna trafikförsäkring för tid intill 8 månader; denna möjlighet hade dock

icke kommit till allmännare användning, enär därför fordrades att försäkringstagaren

redan vid försäkringstidens början bestämde den tid under vilken han

ej ämnade bruka fordonet. Med det remitterade förslaget skulle enligt föreningens

mening anstalterna i stor utsträckning nödgas medgiva annullering av

gällande försäkringar för längre tid och dessas förändring till korttidsförsäkringar,

något som obetingat komme att medföra att försäkringar för kortare

lid än ett år, i motsats till vad nu vore fallet, bleve särdeles vanliga. Under

dessa förhållanden har den i promemorian föreslagna anordningen synts föreningen

giva anledning till starka betänkligheter. Härutinnan har föreningen

särskilt framhållit att, örn anmälan skett, vederbörande försäkringsanstalt för

att bliva fri från ansvarighet för försäkringen under den tid anmälan avsåge

måste uppsäga avtalet samt att, därest sådant förfarande bleve vanligt, detta

skulle medföra synnerligen ogynnsamma verkningar med avseende å försäkringsstockarnas

storlek och sammansättning jämte ökade kostnader. Till utveckling

av dessa synpunkter har föreningen närmare anfört:

Föreningen ville till en början framhålla, att om motorfordonsägaren genom

anmälan till registret skulle bliva fri från sin försäkringsplikt, den försäkringsanstalt

som å fordonet meddelat trafikförsäkring också måste bliva fri

från ansvarighet för skada, som kunde uppkomma därest ägaren trots sin anmälan

toge fordonet i bruk eller därest fordonet komme i bruk utan ägarens

vilja eller vetskap. Den enskilda anstalten torde nämligen icke rimligen kunna

åläggas att bibehålla ansvarigheten under tid för vilken lagen medgivit

fordonsägaren befrielse från försäkringsplikten, men för att kunna bliva fri

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 192.

från sin ansvarighet måste anstalten enligt ''nu gällande lag, 18 § trafikförsäkringslagen,

ha uppsagt försäkringsavtalet. Samma förutsättning för försäkringsgivarens

befrielse från ansvarighet skulle visserligen föreligga även

då motorfordonsägare i enlighet med föreningens förslag för en tid avförde

sitt fordon ur registret. I dylikt fall skulle anstalterna få underkasta sig

ett brytande av försäkringsavtalet. Med hänsyn till förefintliga restriktioner

mot avförande av fordon ur registren hade föreningen emellertid utgått från

att dylikt avförande icke skulle bliva alltför vanligt utan komme att inskränka

sig till de fall, då ett påtagligt behov av en sådan åtgärd verkligen förelåge.

Ehuru brytande av löpande avtal även i denna begränsade utsträckning komme

att för anstalterna medföra vissa olägenheter, syntes dessa dock uppvägas

av de förmåner föreningens förslag torde medföra för trafikförsäkringsrörelsen

i dess helhet genom en förbättrad kontroll över försäkringspliktens fullgörande.

Med den i utkastet föreslagna anordningen torde förhållandet bliva väsentligt

annorlunda. Denna anordning skulle medföra, att försäkringsgivaren

hade att avstå från ett kanske för flera år framåt bundet avtal med stöd endast

av försäkringstagarens anmälan till registret att han skulle ha för avsikt att

under viss tid icke bruka sitt fordon. Därest försäkringsgivaren å andra sidan

icke föranstaltade örn avtalets upphörande, skulle han förbliva vid sin ansvarighet,

även örn försäkringstagaren medgivits befrielse från skyldighet att erlägga

premie för den tid fordonet uppgivits icke skola brukas. Skulle det —

som man kunde förmoda —- med den föreslagna anordningen bliva vanligt att

försäkringstagarna begärde försäkringarnas upphörande för vinnande av en

kortare tids befrielse från försäkringsplikten, komme detta alltså att medföra

betydande svårigheter för anstalterna. De på lång tid bundna försäkringarna,

vilka för närvarande bildade så gott som hela försäkringsstocken, skulle i betänklig

omfattning sönderbrytas, och försäkringar skulle onödigtvis för kortare

perioder överflyttas från den ena anstalten till den andra. Härigenom

skulle förorsakas oberäkneliga rubbningar av försäkringsstockarnas storlek

och sammansättning, vilka rubbningar med nödvändighet skulle komma att

medföra ökad kostnadsbelastning.

Med hänsyn till dessa betydelsefulla förhållanden torde det vara nödvändigt,

att sådana restriktioner uppställdes, att den föreslagna anordningen icke kunde

komma i bruk annat än för fall, då ett verkligt behov av befrielse från

försäkringsplikten förelåge. Enligt föreningens mening kunde ett dylikt behov

icke anses föreligga beträffande motorfordon vilka mer eller mindre regelmässigt

toges ur bruk för några få vintermånader. Föreningen hade icke heller

tänkt sig, att med dess förslag ägare av fordon tillhörande denna grupp

skulle annat än i undantagsfall genom avregistrering befria sig från försäkringsplikten.

Det torde nämligen kunna antagas, att fordons avförande ur

registren för endast säsongbestämd tid skulle komma att ske endast i tämligen

ringa utsträckning på grund av de avgifter, besvär och formaliteter i

olika avseenden, vilka vore förbundna därmed. Den främsta garantin därför

hade föreningen ansett utgöras av den särskilda avgift, motsvarande skatt för

tre månader, som införts såvitt föreningen kunde förstå i direkt syfte att förhindra

ett överdrivet utnyttjande av möjligheten att få fordon tillfälligt avförda

ur registren.

Föreningen har härefter framhållit, att därest nödiga restriktioner icke uppställdes,

den föreslagna anordningen utan tvivel skulle komma att tagas i

bruk i sådan omfattning att ett avsevärt arbete åsamkades såväl myndigheterna

som försäkringsanstalterna. I detta hänseende har föreningen anfört:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

17

Registreringsmyndigheterna skulle ej endast belastas med arbetet att registrera

talrika inkommande anmälningar och örn dessas innehåll underrätta

vederbörande lokala polismyndigheter utan även ha att noggrant övervaka att,

då den i anmälan uppgivna tid gått till ända, bevis om försäkring förefunnes.

Motorfordonsägare, vilka beräknat att de icke komme att under viss tid bruka

sitt fordon och vilka angivit denna i sin anmälan, komme icke sällan att finna

sig vara i behov av fordonet före tidens utgång. Hinder att taga fordonet i

bruk, blott försäkring vore ordnad, skulle enligt utkastet icke föreligga, men

i registret och hos polismyndigheten i fordonets hemort skulle finnas antecknat

att fordonet enligt anmälan icke vore i bruk. Sistnämnda myndighet

skulle föranledas till ingripande, så snart det bleve känt att dylikt fordon

brukades, vilket skulle medföra onödigt arbete för polismyndigheterna och

obehag för fordonsägarna. Detta skulle visserligen undvikas därest ägaren

— såsom för övrigt med hänsyn till de föreslagna straffbestämmelserna torde

bliva nödvändigt — ålades att i god tid innan fordonet åter finge brukas göra

särskild anmälan till registreringsmyndigheten, vilken härom skulle underrätta

polismyndigheten. Därmed skulle emellertid myndigheternas arbete

ytterligare ökas och kompliceras.

Även för försäkringsanstalterna skulle den föreslagna anordningen i den mån

densamma mer allmänt toges i bruk föranleda betydande arbete och kostnader.

Nu skulle endast erinras örn att anstalterna finge att i varje särskilt fall verkställa

uppsägning av avtalet på bevisligt sätt, expediera anmälan därom till registret,

vid utgången av den tid för vilken fordonet tagits ur bruk utställa och

expediera nytt försäkringsbrev och försäkringsbevis samt uträkna och föra försäkringstagaren

till godo viss del av redan erlagd premie. Det borde i detta

sammanhang framhållas, att anstalterna ålagts den största, sparsamhet vid trafikförsäkringsrörelsens

bedrivande och att de av försäkringsinspektionen för

anstalterna i detalj fastställda omkostnadsbeloppen vore så knappt tilltagna,

att de ej torde tåla en ytterligare belastning.

Vidare har föreningen uppgivit, att därest försäkringsplikten enligt föreningens

förslag utsträcktes att omfatta alla registrerade motorfordon, anstalterna

hade för avsikt att besluta bestämmelser vilka berättigade den, som för viss

tid icke använde sitt fordon och därför toge det ur registret, att i viss mån tillgodoräkna

sig vad av redan gulden premie belöpte på denna tid. Med hänsyn

till numera gällande nya grunder såväl för bestämmande av premie för korttidsförsäkring

som för utgörande av automobilskatt har föreningen funnit det

ställa sig ekonomiskt lönande för innehavare av motorfordon, vilket under viss

tid icke skall brukas i trafik, att uttaga detta ur registret redan då nämnda tid

uppginge för automobil till 5 månader och för motorcykel till 5 å 6 månader.

Vid sådant förhållande har det synts föreningen som om redan dess eget förslag

lämnade tillräcklig möjlighet till befrielse från försäkringsplikten för alla

dem som rimligen kunde göra anspråk därpå, samtidigt som det erbjöde

den enligt föreningens åsikt nödvändiga garantin mot ett utnyttjande från motorfordonsägare

vilka icke hade något egentligt behov av befrielse från försäkringsplikten.

Jämväl ur effektivitetssynpunkt och med avseende å ansvarsbestämmelserna

har föreningen funnit anledning till vissa erinringar mot det remitterade förslaget.

1 denna del har anförts bland annat följande.

Såsom i promemorian framhållits, torde den däri föreslagna anordningen

överhuvud taget icke kunna genomföras utan att strängt straff stadgades för

Bihang till riksdagens protokoll 1983. 1 sami. Nr 192. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 19%.

den, som i strid mot anmälan brukade fordon varå försäkring ej vore gällande.

De garantier i övrigt, vilka skulle finnas för att sådant fordon icke komme att

användas, torde nämligen vara av ringa praktiskt värde. I huvudsak skulle

därför hotet örn fängelsestraff utgöra den enda garantin mot missbruk. Emellertid

kunde mot det för detta särskilda fall föreslagna stränga straffet erinras,

att ägare av här i riket icke registrerat motorfordon — vare sig registreringsplikt

ålegat honom eller icke — ej kunde fällas till strängare straff än

böter för brukande av fordonet utan försäkring, även örn han, såsom nu ej

sällan inträffade i fråga örn ägare av registrerade oförsäkrade fordon, tidigare

för polismyndighet uppgivit att fordonet av honom tagits ur bruk. Ett dylikt

förfarande vore tydligtvis i lika hög grad förtjänt av fängelsestraff. Mot den

berörda straffbestämmelsen syntes även kunna erinras, att densamma vid den

praktiska tillämpningen kunde komma att medföra vissa vanskligheter i bevisningsavseende

på grund av den säregna beskaffenheten av det objektiva rekvisitet.

Därest förslaget upphöjdes till lag, vore det av vikt att motorfordonsägarna

på ett effektivt sätt, t. ex. genom anvisning i särskilt upprättad anmälningsblankett,

bibragtes kännedom om de skärpta straffbestämmelserna.

I detta sammanhang må nämnas, att länsstyrelsen i Stockholms län såsom

sin mening uttalat att man icke borde i alltför hög grad förlita sig på det

skärpta straffhotets verkan i åsyftad riktning. Länsstyrelsen i Malmöhus län

har för sin del ansett det föreslagna straffmaximum för brukande av motorfordon

i strid mot anmälan vara alltför högt vid jämförelse med den i motorfordonsförordningen

stadgade påföljden för brukande av icke registrerat motorfordon.

Såsom redan antytts lia åtskilliga av de myndigheter som i princip anslutit

sig till det remitterade förslaget påkallat vissa kompletteringar av detsamma

särskilt i syfte att minska myndigheternas arbetsbörda och underlätta tillsynen

över bestämmelsernas efterlevnad. Sålunda ha flera länsstyrelser förordat införande

av skyldighet att vid färd med motorfordon medföra senast bekomna

premiekvitto eller annat bevis om gällande trafikförsäkring. — Ett par länsstyrelser

ha, liksom tidigare trafikförsäkringsföreningen, hemställt om åläggande

för försäkringsanstalterna att, då försäkring upphört, till vederbörande

registreringsmyndighet insända anmälan därom i två exemplar, avsedda det

ena att förvaras hos nämnda myndighet och det andra att vidarebefordras till

den lokala polismyndigheten för undersökning. — Länsstyrelsen i Östergötlands

län har ansett, att i samband med de nya bestämmelsernas genomförande

fragan om rätt forum för atal för underlåten försäkring av motorfordon borde

regleras, samt i sådant hänseende föreslagit att sådant åtal skulle anhängiggöras

vid domstol i den ort där fordonet hade sin hemort.

Försäkring sinspektionen har funnit trafikförsäkringsföreningens förslag, att

försäkringsskyldighet skall föreligga så länge fordonet är registrerat, giva

anledning till betänkligheter särskilt med hänsyn till fordonsägarnas intressen.

Inspektionen har härutinnan anfört i huvudsak följande.

Självfallet skulle genomförandet av detta förslag få den verkan att ett betydande

antal fordonsägare, som nu undandroge sig försäkringspliktens fullgörande,

skulle komma att betala trafikförsäkringspremie, och därmed skulle

ju syftet med förslaget vara tillgodosett. För sin del ställde sig försäkrings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

19

inspektionen emellertid synnerligen tveksam angående lämpligheten av ifrågavarande

förslag. Beträffande sådana fordon, som vore i bruk hela året och

för vilka registrering således ständigt vore gällande, syntes förslaget visserligen

på ett enkelt sätt lösa de svårigheter i avseende på kontrollen som den

nuvarande ordningen medförde. Annorlunda gestaltade sig frågan beträffande

fordon vilka icke brukades i trafik under viss längre eller kortare tid av året.

I vad mån avregistrering överhuvud komme att innebära en ekonomisk fördel

för motorfordonets ägare bleve beroende av dels längden av den tid under vilken

fordonet skulle vara avregistrerat, dels automobilskattens storlek, dels de

avdrag för korttidsförsäkring som av försäkringsbolagen komme att medgivas.

Enligt för närvarande tillämpade rabattregler skulle en automobil behöva vara

avregistrerad under cirka 5 månader, i vissa fall ännu längre tid, för att icke

avregistreringen skulle medföra ökad belastning för fordonets ägare. Först

vid avregistrering under längre tid kunde en besparing väntas uppstå. Nu anförda

omständigheter torde otvivelaktigt komma att medföra, att avregistrering

av automobil som icke brukades i trafik endast företoges för längre perioder,

omkring 5 månader eller därutöver.

Då ägare skulle vara skyldig erlägga försäkringsavgift så länge fordonet

vore registrerat, torde den föreslagna anordningen med nödvändighet medföra,

att försäkringsavgift i ett betydande antal fall måste erläggas för tid under

vilken fordonet ej brukades i trafik. Det kunde ifrågasättas huruvida icke

en sådan anordning komme att verka irriterande, framför allt med hänsyn till

att bilägaren, för att överhuvud kunna erhålla en reducering av försäkringsavgiften

för tid under vilken fordonet ej användes, först måste belastas med de

icke ringa kostnader som en avregistrering förde med sig. Uraktlåtenhet att

betala försäkringsavgift för registrerat motorfordon skulle bliva belagd med

böter, även örn detsamma icke användes i trafik. För allmänheten torde detta

komma att te sig egendomligt, så mycket mer som uraktlåtenhet att betala

skatt, då automobil ej användes, icke medförde bötesansvar.

Beträffande det i promemorian föreslagna anmälningsförfarandet har försäkringsinspektionen

förklarat sig i viss utsträckning ansluta sig till den kritik

därav som framförts i trafikförsäkringsföreningens yttrande, av vilket inspektionen

tagit del. Därjämte har inspektionen framhållit, att genom den av föreningen

befarade sönderbrytningen av försäkringsavtalen skulle uppkomma —

förutom fördyring av försäkringarna —• även en annan olägenhet som förut

ej tillräckligt beaktats. Härom har inspektionen anfört följande.

Det torde vara allmänt erkänt, att risken inom trafikförsäkringen vore i

mycket stor utsträckning av individuell art. En avvägning av premierna

med hänsyn till de individuella variationerna i risken vore givetvis en svår

uppgift. Här hade emellertid det s. k. bonussystemet (premierabatter vid

skadefria år) en betydande uppgift att fylla. Skulle nu, såsom trafikförsäkringsföreningen

för sin del syntes antaga, den i promemorian föreslagna

anordningen komma att medföra ökning i antalet överflyttningar mellan de

olika försäkringsbolagen och en stegring av antalet korttidsavtal, skulle bonussystemet

— i varje fall enligt dess nuvarande tillämpning — komma att få

minskad betydelse. Härigenom skulle också möjligheten till en rättvis premieavvägning

reduceras och syftet med den föreslagna anordningen i viss mån

motverkas. Det torde emellertid icke vara uteslutet att sådana anordningar

i avseende på bonussystcmets tillämpning kunde träffas, att här uttalade farhågor

undanröjdes. Dylika åtgärder kunde emellertid icke fixeras genom lagbestämmelser

utan måste i viss mån bliva beroende av i vilken utsträckning

man kunde räkna med försäkringsbolagens medverkan. Under sådana för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

hållanden och intill dess förevarande spörsmål blivit närmare prövade vore

försäkringsinspektionen — liksom beträffande trafikförsäkringsföreningens

förslag — tveksam jämväl rörande lämpligheten av det i promemorian framlagda

förslaget.

Beträffande såväl trafikförsäkringsföreningens förslag som det remitterade

förslaget har försäkringsinspektionen funnit det kunna befaras, att de skulle

medföra en ökning av arbetsbördan för registreringsmyndigheterna och därmed

även ökade omkostnader för det allmänna. I stället Ilar inspektionen

förordat ett tredje alternativ, enligt vilket — med bibehållande av gällande

grunder för försäkringsskyldigheten — i trafikförsäkringslagen skulle stadgas

dels skyldighet att å fordonet under färd medföra senast gällande premiekvitto

för att på tillsägelse av polisman uppvisas för denne, dels ock förbud

mot brukande av motorfordon under längre tid än två veckor efter premieförfallodagen

utan att premien blivit betald. Beträffande ny försäkring föresloges

vissa jämkningar i dessa bestämmelser. Envar som mot nyssnämnda

förbud brukade försäkringspliktigt motorfordon, liksom även den som eljest

brukade sådant fordon och ej på begäran av polisman företedde vederbörligt

premiekvitto, skulle vara förfallen till böter. Till motivering av sitt förslag

har inspektionen anfört:

Det förefölle försäkringsinspektionen, som örn det av länsstyrelsen i Skaraborgs

län framlagda förslaget i ämnet skulle kunna tjäna som utgångspunkt

för en lösning av spörsmålet. Förslaget, som tillstyrkts av vissa länsstyrelser

samt även förordats till prövning av statens organisationsnämnd, innebure

att ägare av motorfordon skulle vara skyldig att under färd med fordonet

medföra bevis örn gällande trafikförsäkring, vilket på tillsägelse av polisman

skulle uppvisas för denne; analoga bestämmelser funnes redan i 9 §

förordningen om automobilskatt i fråga örn skattekvitto. Emot den föreslagna

anordningen hade visserligen i promemorian anmärkts, att den vore

föga effektiv med hänsyn till att försummad premiebetalning icke medförde

bötesansvar under annan förutsättning än att försäkringsavtalet uppsagts;

enligt en i promemorian återgiven uppgift från trafikförsäkringsföreningen

torde numera uppsägning på grund av försummad premiebetalning icke ske

förrän omkring två månader från premieförfallodagen. Försäkringsinspektionen

ansåge också för sin del, att förutsättningar för att nyssberörda förslag

skulle kunna medföra någon avsevärdare förbättring i nuvarande förhållanden

icke förelåge, så länge de nuvarande bestämmelserna i 24 § lagen

om trafikförsäkring å motorfordon ensamt gällde.

Emellertid torde anmärkningen i fråga förfalla, om sistberörda bestämmelser

kompletterades med stadgande i sådan riktning att bötesansvar kunde

utkrävas viss tid efter försäkringens ikraftträdande resp. premieförfallodagen,

därest fordonet efter nämnda tid brukades i trafik utan att premie erlagts,

Försäkringsinspektionen ville därvid erinra örn dé bestämmelser, som

gällde angående försummelse att erlägga automobilskatt. Enligt 11 § förordningen

om automobilskatt skulle sålunda den som brukat automobil, för vilken

skatt icke blivit behörigen erlagd, vara förfallen till böter från och med

25 till och med 500 kronor (numera dagsböter). Det syntes försäkringsinspektionen,

för det fall att motorfordonet brukades i trafik, som om försummelse av

premiebetalningen vid trafikförsäkring i stort sett borde medföra samma bötesansvar

som försummad skattebetalning och detta oberoende av huruvida försäkringsavtalet

uppsagts eller icke. Genom ett mera effektivt bötesansvar för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

21

de försumliga skulle de lojala premiebetalarna komma att beredas ett välbehövligt

skydd mot en av de premieförhöjande faktorerna vid denna obligatoriska

försäkring. De försumliga premiebetalarna åstadkomme nämligen såsom

förut påpekats indirekt en kännbar höjning i de ordentliga betalarnas

premier på grund därav att av de förra förorsakade skador måste täckas av

de senares premier i den mån ersättning ej kunde utbekommas regressvis.

Billighetsskäl torde kräva, att under en kortare respittid efter försäkringens

ikraftträdande resp. premieförfallodagen, exempelvis 14 dagar, bötesansvar ej

inträdde. Den nya kontrollanordningen över försäkringspliktens fullgörande

borde såsom redan förut nämnts vara analog med den i 9 § förordningen örn

automobilskatt stadgade. Bötesansvar för det fall, att senaste premiekvitto

ej vid anfordran företeddes för polisman, syntes böra inträda på sätt som

stadgades beträffande motsvarande fall i fråga örn skattekvitto. Formulär

för premiekvitto borde i så fall fastställas, vilket formulär borde innehålla

uppgift om för vilken tid trafikförsäkringspremie erlagts.

Av de i ärendet avgivna yttrandena torde framgå, att ehuru omfattande och

tidsödande åtgärder vidtagits för övervakande av trafikförsäkringsskyldighetens

fullgörande, ett betydande antal försäkringspliktiga likväl undandraga

sig denna skyldighet. Såsom flertalet av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna

anfört lära därför ändrade föreskrifter till förhindrande av

sådan underlåtenhet vara av behovet påkallade. Därvid torde emellertid böra

eftersträvas att arbetsbördan för de myndigheter som lia att öva tillsyn över

bestämmelsernas efterlevnad icke ökas. Det synes fastmera önskvärt att

lättnad härutinnan åvägabringas.

Vissa tidigare förslag till lösning av ifrågavarande spörsmål, vilka ock

tjänat som utgångspunkt för det av försäkringsinspektionen i dess utlåtande

framlagda förslaget, avse att med bibehållande av gällande allmänna regler

örn försäkringsskyldighet införa nya bestämmelser särskilt i syfte att underlätta

myndigheternas kontrollarbete. Sålunda har länsstyrelsen i Skaraborgs

län hemställt örn införande av föreskrift därom att å motorfordon städse skulle

under färd medföras bevis örn gällande trafikförsäkring, vilket på tillsägelse

av polisman skulle för denne uppvisas. Mot detta förslag måste emellertid

erinras att försäkringsbeviset enligt därför fastställt formulär icke skall innehålla

någon uppgift örn den tid intill vilken försäkringen gäller. Väl har i detta

avseende framhållits att det bevis, som skulle å fordonet medföras, kunde så

avfattas att därav framginge den tid, under vilken försäkringen på grund av

senaste premieinbetalning vore gällande. Ej heller härigenom lärer dock någon

avsevärd förbättring vara att vinna, då — såsom trafikförsäkringsföreningen

anmärkt — den omständigheten att en förfallen premie ej guldits icke i och för

sig är avgörande för frågan om försäkringens giltighet. Med hänsyn till att

försummad premiebetalning icke medför bötesansvar under annan förutsättning

än att försäkringsavtalet uppsagts, skulle därför den föreslagna anordningen

bliva föga effektiv.

Försäkringsinspektionen har funnit ifrågavarande anmärkning förfalla, om

i trafikförsäkringslagen infördes ett stadgande av huvudsakligt innehåll att

bötesstraff kunde utkrävas viss tid — förslagsvis 14 dagar — efter försäk
-

Departe
ments
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 192

ringspremiens förfallodag, därest fordonet efter nämnda tid brukades i trafik

utan att premie erlagts, och detta oberoende av huruvida försäkringsavtalet

uppsagts eller icke. Genom ett dylikt mera effektivt bötesansvar

för de försumliga skulle enligt inspektionens mening de lojala premiebetalarna

beredas ett välbehövligt skydd mot en av de premieförhöjande faktorerna

vid ifrågavarande obligatoriska försäkring. Även örn det kan antagas att

de av försäkringsinspektionen sålunda förordade bestämmelserna skulle i ej

ringa grad öka effektiviteten av det nuvarande systemet för försäkringsskyldigheten

och jämväl förenkla kontrollarbetet, torde förslaget likväl vara ägnat

att väcka betänkligheter. De nya ansvarsbestämmelserna skulle i många fall

direkt få karaktären av ett medel att framtvinga fullgörandet av försäkringstagarens

betalningsskyldighet gentemot försäkringsgivaren. Underlåtenhet

att erlägga förfallen försäkringspremie skulle därjämte kunna föranleda att

fordonets brukande bleve belagt med bötesstraff, även om försäkringen ej upphört

att vara gällande. En dylik anordning skulle otvivelaktigt i många fall

framstå såsom obillig. Härtill kommer att — örn ock till följd av de föreslagna

stadgandena antalet anmälningar örn upphörande av försäkringsavtal

komme att minskas ■—- dylika anmälningar likväl alltjämt skulle inkomma till

länsstyrelserna, vilka då torde ha att föranstalta om polisundersökning. Vid

sådan undersökning lärer, såsom nu visat sig vara fallet, till förklaring av underlåten

försäkring komma att uppgivas att fordonet ej brukas i trafik, en förklaring

som i brist på motbevis ofta måste godtagas även i fall då den i själva

verket är oriktig.

Därest det .sålunda icke synes möjligt att med utgångspunkt från gällande

regler örn trafikförsäkringsskyldigheten ernå en tillfredsställande lösning av

här förevarande spörsmål, torde det böra tagas under övervägande att genom en

ändring av grunderna för nämnda skyldighet söka åstadkomma en mera ändamålsenlig

ordning än den nuvarande. En dylik utväg har anvisats genom

det av trafikförsäkringsföreningen framlagda förslaget, vilket ock i princip

godtagits i den inom kommunikationsdepartementet upprättade promemorian

och vunnit anslutning i samtliga de över promemorian avgivna yttrandena med

undantag av försäkringsinspektionens. Berörda förslag är i huvudsak byggt

på det system som redan tillämpas i fråga om automobilskattens utgörande.

Liksom fallet är med skatteplikten skulle skyldighet att hålla ett motorfordon

försäkrat föreligga så snart det registrerats, oberoende av huruvida

fordonet brukas i trafik. På sätt i promemorian framhållits torde det ligga

i öppen dag att ett sådant system skulle innebära en väsentlig lättnad i registreringsmyndigheternas

och polismyndigheternas åligganden med avseende

å kontrollen över försäkringsskyldighetens fullgörande, samtidigt som effektiviteten

av kontrollen skulle avsevärt ökas. Sedan ett fordon registrerats

—- för vilken åtgärd förutsättes att vederbörligt försäkringsbevis företes —

skulle registreringsmyndigheten, därest från försäkringsanstalten inkomme

anmälan att försäkringsavtalet upphört, närmast ha att undersöka huruvida

fordonet alltjämt vore registrerat. Vore så icke fallet, föranledde anmälningen

icke någon åtgärd. Kvarstode åter fordonet i registret och innehölle detta

ej anteckning örn att ny försäkring tagits i annan anstalt, hade registrerings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

23

myndigheten endast att, med uppgift därom, meddela vederbörande polismyndighet

att försäkring å fordonet ej vidmakthållits. Då, enligt vad trafikförsäkringsföreningen

uppgivit, försäkringsanstalt icke torde uppsäga ett försäkringsavtal

och därom till registreringsmyndigheten avlåta anmälan förrän

viss tid, i allmänhet ej understigande två månader, förflutit från premieförfallodagen,

lära därvid regelmässigt förutsättningarna för den försäkringspliktiges

fällande till ansvar för underlåtet vidmakthållande av försäkringen

föreligga.

I den remitterade promemorian har å andra sidan anmärkts, att den enligt

trafikförsäkringsföreningens förslag till buds stående möjligheten att för tid,

då registrerat fordon ej användes i trafik, vinna befrielse från försäkringsplikten

genom att för denna tid låta avföra fordonet ur registret vore förenad med

vissa nackdelar. Registrets överskådlighet och reda skulle minskas genom

ökat antal av- och återregistreringar, och den lättnad i arbetsbördan som myndigheterna

vunne genom kontrollåtgärdernas större effektivitet skulle väsentligen

uppvägas genom ökat registerarbete. Med anledning härav upptogs i det

vid promemorian fogade lagutkastet ett stadgande av innehåll att ägare av

registrerat fordon, vilken hade för avsikt att under en sammanhängande tid

av minst tre månader icke bruka fordonet i trafik, vore befriad från skyldighet

att för sagda tid hålla fordonet försäkrat, därest han i förväg gjorde anmälan

därom till registreringsmyndigheten.

Mot den sålunda föreslagna anordningen ha emellertid vissa erinringar framställts

i de avgivna yttrandena. Trafikförsäkringsföreningen har bland annat

anfört, att om det ifrågasatta förfarandet bleve vanligt, detta kunde medföra

betydande svårigheter för försäkringsanstalterna. Det kunde befaras att de

på lång tid bundna försäkringarna, vilka för närvarande bildade så gott som

hela försäkringsstocken, skulle i betänklig omfattning sönderbrytas och att

försäkringar onödigtvis för kortare perioder överflyttades från den ena anstalten

till den andra. Härigenom skulle förorsakas oberäkneliga rubbningar

av försäkringsstockarnas storlek och sammansättning, vilka rubbningar med

nödvändighet skulle föranleda ökad kostnadsbelastning. Försäkringsinspektionen

har framhållit, att den av föreningen motsedda ökningen i antalet överflyttningar

av försäkringar mellan anstalterna och stegringen av antalet korttidsavtal

därjämte kunde komma att medföra, att det för en rättvis premieavvägning

viktiga s. k. bonussystemet förlorade i betydelse, varigenom syftet med

den föreslagna anordningen i viss mån skulle motverkas. Även har gjorts

gällande, att det ifrågasatta anmälningsförfarandet skulle minska de nya bestämmelsernas

effektivitet och medföra betungande arbete för myndigheterna.

Örn däremot försäkringsplikten kunde bringas att upphöra endast genom fordonets

avförande ur registret, skulle det knappast behöva befaras att arbetet med

av- och återregistreringar komme att väsentligen ökas, i betraktande av de

kostnader som för ägarna vore förbundna med dessa åtgärder. Från ett par

håll har oek erinran framställts mot den straffbestämmelse som enligt promemorian

funnits utgöra en förutsättning för införandet av möjligheten att efter gjord

anmälan vinna befrielse från försäkringsplikt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mcij:ts proposition nr 192.

De skäl som salunda anförts mot den i promemorian föreslagna anordningen

synas värda beaktande. Härtill kommer ännu en omständighet som i viss mån

torde ha bragt frågan i förändrat läge. Med hänsyn till de grunder vaTefter,

enligt de vid tiden för promemorians utarbetande föreliggande uppgifterna,

trafikförsäkringspremierna då beräknades, kunde någon nedsättning i

premien icke vinnas genom att försäkring foges för kortare tid än ett år,

därest icke den tid varunder fordonet brukades i trafik understege fem månader.

Att ett fordon står oanvänt under mera än sju månader under ett

år torde dock mera sällan förekomma. Såsom trafikförsäkringsföreningen

i sitt sista yttrande meddelat, tillämpas emellertid sedan någon tid tillbaka

ändrade bestämmelser av försäkringsanstalterna, i det att för försäkring på

tid ända intill åtta månader lägre premie beräknas än den som utgår då försäkringstiden

utgör ett år. Med hänsyn härtill samt till de ändrade grunder

för utgörande av automobilskatt vilka gälla sedan den 1 januari 1933 torde

det, enligt vad föreningen förklarat, numera ställa sig ekonomiskt lönande

för ägare av motorfordon, som under någon tid icke skall brukas i trafik, att

uttaga detsamma ur registret redan då nämnda tid uppgår för automobil i

allmänhet till fem månader och för motorcykel till fem ä sex månader. Härmed

synes ett av de mest vägande skälen mot trafikförsäkringsföreningens

förslag örn försäkringspliktens ovillkorliga anknytande till registreringen ha

bortfallit, Framhållas må, att vad sålunda anförts örn möjligheten att genom

fordons avförande ur registret vinna befrielse från försäkringsplikten naturligen

i praktiken gäller endast för den motorfordonsägare som på förhand kan

beräkna att hans fordon vid viss tidpunkt skall tagas ur bruk och som därför

bundit sig vid avtal om försäkring å fordonet endast till denna tidpunkt. Enligt

vad trafikförsäkringsföreningen meddelat ha emellertid anstalterna för

avsikt att även besluta bestämmelser vilka berättiga en fordonsägare, vilken

för viss tid icke använder sitt fordon och därför tager detta ur registret,

att i viss mån tillgodoräkna sig vad av redan gulden premie belöper på denna

tid.

Av nu anförda skäl och då det av försäkringsföreningen förordade systemet

jämväl synes äga obestridliga fördelar i fråga om enkelhet och effektivitet,

lärer 1 § trafikförsäkringslagen böra endast sålunda ändras att ägare av

motorfordon, som registrerats här i riket eller utan registrering här brukas i

trafik, förklaras pliktig att å fordonet taga och vidmakthålla trafikförsäkring.

Med ägare torde i förevarande hänseende alltjämt likställas den som innehar

motorfordon på grund av avbetalningsköp, ändå att äganderätten ännu icke

övergått å honom. Som följd av ändringen i 1 § erfordras viss omarbetning av

straffbestämmmelserna i 24 §. I samband därmed lära samtliga i sistnämnda

paragraf upptagna bötesstadganden böra bringas till överensstämmelse med

dagsbotssystemet. Den nya brottsbestämningen i 24 § torde ock föranleda,

att det nu gällande stadgandet i 25 § rörande ansvar för den, som under tid

då han är ställd under åtal för förseelse mot förevarande lag fortsätter samma

förseelse, för vissa fall ersättes med en vitesföreskrift.

I några yttranden har ifrågasatts att den anmälan örn försäkrings upphö
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

25

rande, som regelmässigt avlåtes från försäkringsanstalten till vederbörande registreringsmyndighet,

borde insändas i två exemplar. Nämnda myndighet

skulle då, för den händelse försummelse av försäkringsplikt funnes föreligga,

endast ha att överlämna det ena exemplaret till den lokala polismyndigheten

för vidare åtgärd. Då en sådan anordning är ägnad att bereda myndigheterna

viss arbetsbesparing, synes i 18 § lämpligen kunna införas en föreskrift av

angivet innehåll.

En länsstyrelse har föreslagit att i samband med de nya bestämmelsernas

genomförande måtte föreskrivas, att åtal för underlåten försäkring av motorfordon

skall anhängiggöras vid domstol i den ort där fordonet har sin hemort.

Erinrats har i detta sammanhang om att statens organisationsnämnd i en under

april 1932 till länsstyrelserna utremitterad promemoria ifrågasatt upptagande

i motorfordonsförordningen av en bestämmelse därom att de förseelser

mot förordningen, som innebära underlätet eller oriktigt fullgörande av

viss anmälningsplikt till registrerings- eller motsvarande myndighet, i allmänhet

skola åtalas vid domstol i fordonets hemort. För närvarande skäll

åtal för dylik förseelse mot motorfordonsförordningen anhängiggöras vid domstol

i den ort där förseelsen skett, d. v. s. i de flesta fall radstuvurätten i residensstaden,

vilket ansetts medföra vissa olägenheter. Då fråga är örn ansvar

för det trafikförsäkring ej tagits eller vidmakthållits, ligger saken visserligen

ej till på alldeles samma sätt. Då emellertid tvekan lätt kan tänkas uppkomma

örn var i särskilda fall dylik förseelse skall anses begången, synes införandet

av en bestämmelse i den angivna riktningen även här vara påkallat.»

Föredraganden uppläser härefter inom justitiedepartementet upprättat förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 10 maj 1929 (nr 77)

om trafikförsäkring å motorfordon, av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar, samt hemställer att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Bilaga.

Förslag:

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om

trafikförsäkring å motorfordon.

Härigenom förordnas, att 1, 18, 24, 25 och 26 §§ lagen den 10 maj 1929 om

trafikförsäkring å motorfordon skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
-

1 §•

Ägare av motorfordon, som registrerats här i riket eller utan registrering här

brukas i trafik, är pliktig att a fordonet taga och vidmakthålla försäkring, som

i denna lag sägs (trafikförsäkring).

Innehar någon---honom övergått.

18 §.

Har avtal---är registrerat.

Avser försäkringen--— utlämnat skylten.

Är den —---ej tillämpning.

Anmälan, varom i denna paragraf sägs, bör insändas i två exemplar.

24 §.

Har beträffande här i riket registrerat motorfordon trafikförsäkring till

föreskrivet belopp ej tagits och vidmakthållits, straffes den försäkringspliktige

med dagsböter.

Brukas fordon, som ej är här registrerat, av den försäkringspliktige eller av

annan med hans vilja utan att trafikförsäkring till föreskrivet belopp tagits

och vidmakthållits, vare den försäkringspliktige förfallen till dagsböter.

En var annan, som brukar motorfordon med kännedom örn att föreskriven

försäkring ej finnes, straffes med dagsböter.

För försummelse att taga ny försäkring, som i 10 § sägs, vare straffet dagsböter.

25 §.

Varder någon fälld till ansvar för förseelse, som i 24 § första eller fjärde

stycket avses, åge ock domstolen vid vite ålägga honom att fullgöra försäkringsplikten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

27

Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse enligt 24 § andra

eller tredje stycket, fortsätter samma förseelse skall, när han varder därtill

lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits

fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

26 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.

Avser åtalet förseelse enligt 24 § första eller fjärde stycket, skall det

anhängiggöras vid domstol i den ort där fordonet skall anses hava sin hemort.

Böter, som--- — allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Bilaga A.

Utkast till lag angående ändrad lydelse av 1, 24 oell 25 §§ lagen den

10 maj 1929 (nr 77) örn trafikförsäkring å motorfordon.

Härigenom förordnas, att 1, 24 och 25 §§ lagen den 10 maj 1929 örn trafikförsäkring

å motorfordon, 1 § i nedan angiven del, skola erhålla följande

ändrade lydelse:

1 §''

Ägare av motorfordon, som registrerats här i riket eller utan registrering

här brukas i trafik, är pliktig att å fordonet taga och vidmakthålla försökring,

som i denna lag sägs (trafikförsäkring); dock vare, då enligt skriftlig

anmälan till registreringsmyndigheten här registrerat fordon under en tid av

tre månader eller den längre tid som i anmälan upptages, räknat från viss

därvid angiven dag, icke kommer att brukas i trafik inom riket, ägaren för

den tid fri från skyldigheten att hava fordonet försäkrat.

Innehar---— övergått.

24 §.

,. beträffande här i riket registrerat motorfordon trafikförsäkring enbg^

föreskrifterna i denna lag ej tagits och vidmakthållits, straffes den, som

försäkringsplikten ålegat, med dagsböter; dock att, då försäkringsplikten inträtt

till följd därav att fordonet brukats i strid mot anmälan varom i 1 §

sågs, straffet skall vara fängelse i högst ett år eller dagsböter, ej under tio.

Den som försäkringsplikt aligger vare, där fordon, som ej är här registrerat,

av honom eller av annan med hans vilja brukas i trafik inom riket, utan att

trafikförsäkring till föreskrivet belopp finnes, förfallen till dagsböter.

En var annan, som brukar motorfordon med kännedom om att föreskriven

försäkring ej finnes, straffes med dagsböter.

För försummelse att taga ny försäkring, som i 10 § sägs, vare straffet dagsböter.

25 §.

Den som under tid, da han är ställd under åtal för förseelse mot denna lag,

fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen förvunnen,

för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar!

som^ är bestämt för sadan förseelse; dock att fängelsestraff ej må överstiga

ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

Utkast till kungörelse om ändrad lydelse av 10 § motorfordonsförordningen

den 20 juni 1930 (nr 284).

Härigenom förordnas, att i 10 § motorfordonsförordningen den 20 juni 1930

skall efter 8 mom. införas ett nytt moment, betecknat såsom 9 morn., av följande

lydelse:

9 inom. Sker anmälan, som i 1 § lagen örn trafikförsäkring å motorfordon

sägs, skall anteckning i registret göras därom samt underrättelse lämnas polismyndigheten

i automobilens hemort.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

29

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 mars

1933.

N ärvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet den 17 februari 1933, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

10 maj 1929 (nr 77) örn trafikförsäkring å motorfordon.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t, f. ledamoten för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsassessorn Carl

Romberg.

Lagrådet yttrade:

Då ansökan örn registrering av motorfordon göres, skall enligt motorfordonsförordningen

till registreringsmyndigheten ingivas bevis att trafikförsäkring

tagits å fordonet. Med hänsyn härtill kunna de i 1 § första stycket

i förslaget använda ordalagen, enligt vilka skyldighet att taga försäkring

synes skola i allmänhet inträda först sedan registrering skett, verka vilseledande.

Blir ett motorfordon som icke brukas i trafik avfört ur registret, skall

enligt förslaget skyldigheten att vidmakthålla försäkring å fordonet upphöra.

Den ståndpunkt förslaget härutinnan intager har icke heller kommit

till tydligt uttryck i lagtexten. Det hemställes därför örn sådan jämkning

av 1 § första stycket att därav framgår att å motorfordon som är registrerat

här i riket eller utan registrering här brukas i trafik skall finnas försäkring

som i lagen sägs samt att skyldigheten att taga och vidmakthålla sådan försäkring

skall åligga fordonets ägare.

Återkallas åt försäkringsanstalt lämnat tillstånd att meddela trafikförsäkring,

är enligt 10 § i förevarande lag en var, som hos anstalten tagit trafikförsäkring

å motorfordon och fortfarande jämlikt 1 § har att hålla försäkringen

vid makt, pliktig att inom viss tid efter återkallelsen taga ny försäkring

å fordonet. Denna skyldighet kommer, därest den i 1 § föreslagna ändringen

genomföres, att i fråga örn registrerat motorfordon inträda oberoende

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 192.

av huruvida fordonet brukas i trafik eller icke. Försummar ägaren av sådant

motorfordon att inom tid som i 10 § sägs taga ny försäkring, synes en vitesbestämmelse,

på sätt i 25 § första stycket föreslagits, lämpligen böra komma

till användning. Annorlunda ligger saken, då underlåtenheten att taga ny

försäkring avser ett motorfordon som ej är registrerat. I sådant fall kan

straff ådömas allenast såframt fordonet brukas i trafik, och förseelsen torde

i det avseende varom 25 § andra stycket handlar böra likställas med förseelse

enligt 24 § andra eller tredje stycket. Detta syfte synes lämpligen kunna

vinnas genom att dels uppdela innehållet i 24 § fjärde stycket på första och

andra styckena i samma paragraf dels ock ur 25 § första stycket utesluta hänvisningen

till 24 § fjärde stycket.

I övrigt har lagförslaget ej givit anledning till erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

31

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 10 mars 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter,

lagrådets den 9 mars 1933 avgivna utlåtande över det den 17 februari 1933

till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 10 maj 1929 (nr 77) örn trafikförsäkring å motorfordon.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Mot den föreslagna avfattningen av 1 § har lagrådet framställt en erinran

av huvudsakligen formell natur, vilken synes böra iakttagas. Vad lagrådet

i övrigt anfört har jag ock funnit värt beaktande, i följd varav 24 och

25 §§ i förslaget torde, i enlighet med vad lagrådet förordat, böra sålunda

ändras att innehållet i 24 § fjärde stycket uppdelas på första och andra styckena

i samma paragraf samt ur 25 § första stycket uteslutes hänvisningen till

24 § fjärde stycket. I samband härmed böra även vidtagas dels en med hänsyn

till gällande bestämmelser om anstånd med böters gäldande samt örn avbetalning

av böter påkallad redaktionell ändring i 26 § andra stycket, dels

ock ytterligare ett par mindre jämkningar av formell natur.»

Föredraganden hemställer att förslaget efter omarbetning i nu angivna hänseenden

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Wennerholm.

Doktrin (1)

  1. Gäldenärsbyten i praktiken, SvJT 1978 s. 610 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:177 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 10 maj 1929 örn trafikförsäkri a1 i texten
  2. 1LU 1933:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordo s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1978 s. 610 Gäldenärsbyten i praktiken s. 610 i texten