Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

1933-03-03 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:197, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

(nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.; given Stockholms

slott den 3 mars 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

dels ock förordning med särskilda bestämmelser om stämpelavgift i samband

med ansökan om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19.13.

1 samt.

Nr 197.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 och 7 §§ samt slutbestämmelsen i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

3 %.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de bär

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande beträffande gravationsbevis

av vad i 4 § stadgas, denna tariff:

Avskrift av

som meddelas för vetenskapligt ändamål ...

enligt 6 § lagen om vissa tvångsmedel i brottmål

...................................................

ur fartygsregistret; se Fartggsregislret.

av handling, på grund av vilken lagfart eller

inteckning sökes, varje ark .....................

Bevis angående

angående inskrivningsdomares beslut, tecknat

å företedd handling,

i lagfartsärende, där taxeringsvärdet eller köpesumman

för den egendom, som beviset

avser, icke uppgår till 1,000 kronor.........]

i annat ärende .......................................

Där i ärende rörande inteckning i järnväg

bevis tecknas å tryckta eller graverade

obligationer, som äro av lika lydelse eller

skilja sig endast i avseende å littera eller

nummer, eller där eljest i ett och samma

ärende meddelas bevis å flera handlingar,

utgår stämpelavgift för allenast ett bevis.

1

Avd.

Kr. ö.

2

Avd.

3

Avd.

Kr.

Kr.

fri

4

Avd.

Kr. ö

5

Avd.

Kr. 6,

50

fri

1 Senaste lydelse av 3 och 7 §§ samt slutbestämmelsen, se 1928: 317 (där förordningen

dess helhet är återgiven) samt 1930:243, 1931:169 och 1932:285.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3

Bevis vederhäftighets -.........

» som avses i 7 och 17 !

medel i brottmål ......

i lagen om vissa tvångs
-

som avses i 2 och 3 §§ av lagen den 26 mars

1909 angående verkställighet i vissa fall av straff,

ådömt genom icke laga kraft ägande utslag •••

Körkort, innefattande tillstånd till förande av automobil

eller motorcykel,

då, efter återkallelse, nytt körkort utfärdas

...........................................

då det eljest utfärdas .....................

dock att körkort för krigsmakten tillhörande

person, som under militärtjänstgöring utbildats

till förare, är från stämpel........

Underrättelse eller

1

Avd.

Kr. ö.

— — — — sinnessjuklagen

enligt 9 § andra stycket lagen den 3

juni 1932 med särskilda bestämmelser

om handläggning av inskrivningsärenden.

.............................................

2

Avd.

Kr. I ö.

3

Avd.

Avd.

Äktenskapsregistret, utdrag av

Kr. | ö. Kr. ö

fritt

fritt

frttt

20

10

fritt

fri

fri

5

Avd.

Kr. ö

7 §.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier och---eller nyttjanderätt;

barnavårdsnämnder; dock att, med undantag för utslag varigenom mål

av kammarrätten återförvisas och Kungl. Maj:ts befallningshavandes

efterföljande utslag i samma mål, stämpelfrihet icke äger rum i sådana

fall, då barnavårdsnämnd för talan för kommun i mål mot annan kommun

eller mot allmän anstalt eller inrättning angående tillämpning av lagen

om samhällets barnavård;

domstol eller---internationella organ;

fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; dock att, med undantag

för utslag varigenom mål av kammarrätten återförvisas och Kungl.

Maj:ts befallningshavandes efterföljande utslag i samma mål, stämpelfrihet

icke äger rum i mål mellan fattigvårdssamhällen eller mellan allmän

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

anstalt eller inrättning och fattigvårdssamhälle angående tillämpning av

lagen om fattigvården;

förklarande part--— densammas ägare;

kommuner i mål och ärenden angående tillämpning av lagen om samhällets

barnavård; dock att, med undantag för utslag varigenom mål av

kammarrätten återförvisas och Kungl. Maj:ts befallningshavandes efterföljande

utslag i samma mål, stämpelfrihet icke äger rum i mål mellan

kommuner eller mellan allmän anstalt eller inrättning och kommun;

kommuner och--— äger del;

person, som erhållit fri rättegång, beträffande bevis om beviljande av

sådan förmån samt i fråga om expeditioner i målet och, där detta angår

hans faderskap till barn utom äktenskap, utlåtande över verkställd blodundersökning;
medellös

person--— överförmyndare.

Frihet från stämpel enligt detta kap. -— dock icke med avseende å avskrift

och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger jämväl

rum i mantals- och kyrkoskrivningsmål; i bevillningsmål och mål angående

kronans ränta och tionde; i frågor rörande debitering, avskrivning

eller restitution av kronoutskylder, utbetalning av rese- och traktamentsersättning,

stämpelavgifter, kommunala eller andra allmänna avgifter,

markegångssättning, åsättande av rotering, fastställelse å avsöndring av

jord, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet eller å sådan avstyckning

av område, som omförmäles i 5 kap. i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad, då avstyckningsförrättningen avser avstyckning av jord

om sammanlagt högst tre hektar, anmärkning vid offentliga räkenskaper,

redogörelse för allmänna medel, utsyning av skog å allmänning eller ekars

fällande å kronojord, tillverkning och inlösen av salpeter och tvist om

värvning; i sådana på förvaltningsmyndighets prövning beroende ärenden,

som röra utbekommande av pensions- eller därmed jämförligt understödshelopp

eller som angå syner å ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp; i ärenden,

som avses i lagen rörande avgäld från avsöndrad lägenhet eller i

lagen angående avlösning av sådan avgäld; i ärenden angående tilläggsavvittring

eller ströängars indragande till kronan; i ärenden i anledning

av ansökning om fridlysning av naturminnesmärke; i ärenden, som anhängiggjorts

hos justitiekanslersämbetet eller riksdagens justitieombudsman

eller riksdagens militieombudsman; i mål och ärenden, som anhängiggjorts

hos konsulardomare eller konsularrätt enligt lagen om konsularjurisdiktion

den 5 juni 1909; i mål, avseende värnpliktigs besvär över beslut,

varigenom böter blivit honom enligt värnpliktslagen ådömda; i ärenden

angående understöd åt värnpliktigs hustru och barn; i ärenden, som

avses i förordningen om moderskapsunderstöd; i mål angående överträdelse

av lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning; så ock i ärenden angående arbetarskyddslagstift
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

ningens tillämpning, vilka handläggas av befattningshavare inom yrkesinspektionen.

Konungen äger---utländska hamnar.

Om stämpelavgift för kvarlåtenskap, arv, testamente och gåva, om särskild

stämpelavgift i samband med ansökan om lagfart inom vissa delar

av Kopparbergs län, om stämpelavgift i ärenden om åsättande av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet, om stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper, om stämpelavgift för nationalitets- och registreringsbevis för

luftfartyg samt om stämpelavgift för certifikat för förare, navigatör och

mekaniker å luftfartyg är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om stämpelavgift i samband

med ansökan om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer:

Då lagfart sökes enligt lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda

bestämmelser om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län, skall den

till grund för ansökningen åberopade handlingen förses med stämpel enligt

vad nedan sägs, med iakttagande dessutom i tillämpliga delar av vad

i förordningen angående stämpelavgiften är stadgat om stämpel till enskilda

handlingar.

a) Där upplysning saknas om fång, varigenom vederbörande egendom

åtkommits, utgöres stämpelavgift med 1 krona för varje fulla 100 kronor

av egendomens värde. Dock skall stämpelavgift påföras med 2 kronor för

varje fulla 100 kronor av egendomens värde, när lagfart sökes för bankaktiebolag

eller solidariskt bankbolag, ifall egendomen är avsedd för

bankens inrymmande, eller för annat aktiebolag, som icke är berättigat

att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden.

b) Där fånget är känt och stämpelavgift för detsamma enligt förordningen

angående stämpelavgiften skolat utgå men ej erlagts, påföres stämpelavgift

med beloppet av avgiften enligt nämnda förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 3 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, kommunikations-

och ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, fråga dels om ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, dels

ock om särskilda bestämmelser om stämpelavgift i samband med ansökan

om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län samt anför därvid:

Förordningen angående stämpelavgiften.

Stämpelavgiften i inskrivningsärenden.

Den under år 1932 för budgetbehandlingen tillsatta särskilda granskningsnämnden

uttalade i sin promemoria angående besparingsmöjligheter

å andra huvudtiteln, att viss del av den häradshövdingarna och underdomstolarna

i städerna tillkommande lösen borde överföras till statsverket

i form av stämpelavgift. Nämnden förklarade sig efter företagna överslagsberäkningar

antaga, att genom ett dylikt överförande en inkomst

av minst 100,000 kronor borde kunna tillföras statsverket.

I innevarande års statsverksproposition (andra huvudtiteln s. 64) erinrade

chefen för justitiedepartementet, att den vid 1932 års riksdag beslutade

förenklade handläggningen av inskrivningsärenden (lagfarts- och

inteckningsärendena) medförde en minskning av förvaltningsutgifterna

vid underdomstolarna. Enligt hans mening förelåge ej något hinder mot

att genom en åtgärd av det slag granskningsnämnden ifrågasatt tillgodoföra

statsverket den besparing i arbetskostnad inskrivningsreformen medfört.

Då denna besparing vid inskrivningsreformens förberedande beräknats

motsvara 50 öre för varje inskrivningsärende, syntes en reduktion av lösen

med detta belopp kunna ske samtidigt som stämpeln å hithörande expeditioner

i enahanda grad höjdes. En dylik reglering kunde beräknas

medföra ökning i stämpeluppbörden med omkring 150:000 kronor.

Såsom närmare framgår av statsverkspropositionen (andra huvudtiteln

s. 65) har den sålunda förutsatta överföringen av lösen till stämpel för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

anlett viss jämkning i det belopp, som för nästkommande budgetår äskats

av riksdagen i anslag till partiell löneförbättring för häradshövdingarna.

Lösenreduktionen utgör ock grunden till den ökning av anslaget till uppläggande

av nya fastighetsböcker för landet (andra huvudtiteln s. 67 ff.),

som föreslagits i statsverkspropositionen.

Med hänsyn till vad statsverkspropositionen i nu angivna delar innehåller

bör sålunda vidtagas ändring i stämpelberäkningen för expeditioner i

inskrivningsärenden. Den viktigaste av dessa expeditioner är numera det

bevis, som enligt 9 § lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om''

handläggning av inskrivningsärenden tecknas å den till grund för ansökningen

åberopade handlingen. Detta bevis utlöses i varje ärende, som anhängiggjorts

genom enskild persons ansökan, och belägges i allmänhet

med stämpel, vid rådhusrätt med 1 krona och vid häradsrätt med 2 kronor.

Beviset är dock stämpelfritt i lagfartsärende, där taxeringsvärdet eller

köpesumman för den egendom, som beviset avser, icke uppgår till 1,000

kronor. I sådana fall, då inteckningshandling enligt 20, 26 och 37 §§ inteckningsförordningen

uppvisas hos en inskrivningsdomare för åtgärd av

annan inskrivningsdomare, utfärdas protokoll, varjämte handlingen förses

med bevis angående uppvisandet. Beviset är i dessa fall fritt från stämpel.

Då lagfart beviljas, utfärdas förutom bevis å handlingen särskilt lagfartsbevis,

vilket i allmänhet stämpelbelägges med 1 krona.

Vid den ifrågasatta överföringen av lösen till stämpel torde tillägget i

stämpelavgift i sin helhet böra läggas på beviset å handlingen, d. v. s. på

den expedition som i varje ärende utfärdas. Jag får sålunda föreslå, att

bevis angående inskrivningsdomares beslut, tecknat å företedd handling,

stämpelbelägges, i lagfartsärende, där taxeringsvärdet eller köpesumman

för den egendom, som beviset avser, icke uppgår till 1,000 kronor, med 50

öre samt i annat ärende med 1 krona 50 öre vid rådhusrätt och 2 kronor 50

öre vid häradsrätt. Beträffande bevis angående uppvisande av inteckningshandling,

tecknat å handlingen, synes däremot en motsvarande ändring

icke böra ifrågakomma, då nämligen i de ärenden, som med denna rubrik

avses, protokollet alltjämt utskrives och i allmänhet torde kräva samma

arbete som enligt den förutvarande ordningen.

I samband med den ändring i stämpelförordningen, som nyss föreslagits,

har det till undvikande av missförstånd synts lämpligt att — på sätt redan

skett i expeditionslösenförordningen — införa ett uttryckligt stadgande

därom, att i ärende, där bevis meddelas å flera handlingar, avgift skall

utgå för allenast ett bevis.

Genom 1932 års lagstiftning angående inskrivningsväsendet vid domstolarna

infördes skyldighet för de rättssökande att ingiva avskrifter av

handlingar i inskrivningsärenden. Enligt bestämmelse i 7 § lagen den 3

juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden

skall, då lagfart eller inteckning sökes, den till grund för ansök
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 197.

ningen åberopade handlingen, vara åtföljd av tva till riktigheten styrkta

avskrifter. Äro ej avskrifter ingivna, åligger det inskrivningsdomaren att

mot stadgad avgift besörja handlingens avskrivande. I den proposition,

nr 244, varigenom de av förslaget till nämnda lag föranledda ändringarna

i stämpelförordningen underställdes riksdagens prövning, erinrades, hurusom

den i stämpelförordningen under rubriken avskrift annan införda stämpelsatsen

av 1 krona per ark syntes bliva väl hög i fråga om sådan avskrift

av handling i inskrivningsärende. Med hänsyn härtill föreslogs upptagande

i stämpelförordningen av en ny rubrik, benämnd avskrift av handling,

på grund av vilken lagfart eller inteckning sökes. Stämpelsatsen un

der denna rubrik ansågs böra bestämmas till 75 öre för varje ark, varvid

förutsattes att någon lösen för avskriften ej skulle utgå.

I två i anledning av förslaget till lag med särskilda bestämmelser om

handläggning av inskrivningsärenden väckta motioner (I: 313 och II: 467)

hemställdes emellertid, att omförmälda bestämmelser i 7 § måtte utgå,

enär skyldigheten att ingiva avskrifter skulle kunna bliva betungande för

allmänheten. Med föranledande härav uttalade första lagutskottet i sitt

utlåtande nr 32 det önskemålet, att den avsedda stämpelavgiften för avskrift

måtte bestämmas till ett lägre belopp, exempelvis 25 öre per ark.

Vad första lagutskottet sålunda förordat upptogs av bevillningsutskottet i

samband med behandlingen av förslaget om ändringar i stämpelförordningen.

På hemställan av sistnämnda utskott fastställde riksdagen stämpelsatsen

till allenast 25 öre per ark.

Emellertid synes redan vunnen erfarenhet giva vid handen, att ifrågavarande

stämpelavgift blivit bestämd till alltför lågt belopp. Då de rättssökande

kunna få avskrifter ombesörjda å domstolskansliet för en väsentligen

lägre kostnad än vad motsvarande arbete i allmänhet betingar,

blir följden den, att ingivandet av avskrifter i stor utsträckning underlåtes.

Detta förhållande synes i ej oväsentlig grad motverka den arbetsbesparing,

som inskrivningsreformen är ägnad att medföra och som utgör

grunden till den föreslagna överföringen av lösen till stämpel. Att en

något ökad stämpelavgift i förevarande fall skulle framstå såsom betungande

för de rättssökande lärer knappast kunna antagas. Jag har på

grund härav ansett mig böra föreslå, att sagda avgift höjes till 50 öre per

ark. Det torde även — särskilt i fall förslaget om överföring av lösen till

stämpel vinner riksdagens bifall — få anses rimligt, att de avskrifter, varom

här är fråga, beläggas med lösen, förslagsvis 25 öre per ark. Frågan

härom torde emellertid senare få underställas Kungl. Maj:ts prövning.

I 9 § andra stycket lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om

handläggning av inskrivningsärenden stadgas, att om inskrivningsdomarens

beslut innefattar att ansökan ej bifallits skall sökanden eller hans

ombud genast i rekommenderat brev underrättas om skälen för beslutet.

Detta stadgande, som tillkom på förslag av första lagutskottet, innebar en

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

ändring av Kungl. Maj:ts förslag, enligt vilket i nämnda fall skälen för

beslutet skulle upptagas i det å bandlingen tecknade beviset. Vid stadgandets

tillkomst lär det icke hava varit avsett, att omförmälda underrättelse

skolat beläggas med. stämpel. För undvikande av missförstånd

härutinnan torde i 3 § stämpelförordningen böra införas en uttrycklig bestämmelse,

att underrättelse som nu nämnts skall vara fri från stämpel.

Stämpelfrihet för bevis om beslag m. m.

Tidigare denna dag har Kungl. Maj:t beslutat för innevarande års riksdag

framlägga förslag till lag om vissa tvångsmedel i brottmål. Enligt

6 § andra stycket i förslaget skall, då post- eller telegrafförsändelse tagits

i beslag, avskrift eller utdrag av handlingen tillställas försändelsens adressat.

I 7 § av förslaget har vidare upptagits ett stadgande av innehåll,

att den som drabbats av beslag äger på begäran erhålla bevis därom,

innehållande jämväl uppgift om det brott som föranlett åtgärden. Ett

liknande stadgande har införts i 17 § i avseende å husrannsakan. Det

torde vara uppenbart, att sådana avskrifter och bevis ej böra stämpelbeläggas.

Uttryckliga bestämmelser härom torde emellertid böra införas

i 3 § stämpelförordningen.

Stämpelavgift för utdrag av äktenskapsregistret.

Utdrag av äktenskapsregistret upptogs bland de stämpelpliktiga expeditionerna

genom förordning den 7 juli 1921 (nr 394). Med hänsyn till att

någon lösen ej skulle utgå för dylikt utdrag, fastställdes därvid stämpelavgiften

till 3 kronor. I proposition nr 224 till 1922 års riksdag, vari med

hänsyn till det dåvarande statsfinansiella läget och penningvärdets fall

föreslogs en allmän höjning och i många fall fördubbling av stämpelsatserna,

framhölls att stämpelavgiften blivit satt till jämförelsevis högre

belopp för nu omförmälda utdrag än för de expeditioner, som jämväl betingade

lösenavgift. Då på grund härav en fördubbling av stämpelavgiften

komme att medföra en förhållandevis större fördyring beträffande utdrag

av äktenskapsregistret än i fråga om andra expeditioner, föreslogs

blott en mindre höjning av ifrågavarande stämpelsats, nämligen från 3

kronor till 4 kronor. Detta förslag godtogs av riksdagen och stämpelavgiften

för utdrag av äktenskapsregistret har sedan dess varit bestämd till

4 kronor.

Den 17 februari 1933 har utfärdats lag (nr 41) om ändring i vissa delar

av 16 kap. giftermålsbalken, vilken lag avser upphörande med utgivandet

av den i 16 kap. 4 och 5 §§ giftermålsbalken omförmälda samlingen av vad

i äktenskapsregistret införes. I den proposition, nr 3, varigenom förslaget

härom underställts riksdagens prövning, refereras (s. 5) ett av Svenska

bankföreningens styrelse avgivet yttrande, vari styrelsen framhållit, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

därest uppgiftssamlingen skulle upphöra eller begränsas, därmed syntes

böra följa, att ökad uppmärksamhet ägnades frågan om beredande av lätt

tillgång till erhållande från det registerförande ämbetsverket av svar på

framställd begäran om upplysningar ur registret. Enligt gällande bestämmelse

vore nämligen kostnaden för skriftligt besked alltför betydande,

för att sådant besked skulle kunna annat än i rena undantagsfall inhämtas.

Det syntes styrelsen erforderligt, att åtgärd vidtoges för åstadkommande

av en avsevärd sänkning av berörda kostnad. Med anledning av

detta yttrande uttalar chefen för justitiedepartementet (s. 7) att, om

uppgiftssamlingen avskaffas, en icke oväsentlig sänkning av stämpeln till

utdrag av äktenskapsregistret synes vara befogad.

På de skäl som sålunda anförts är även jag beredd tillstyrka att stämpelavgiften

för utdrag av äktenskapsregistret sänkes, och vill jag föreslå,

att ifrågavarande stämpelsats bestämmes till allenast 1 krona.

Ändring i stämpelförordningen, föranledd av föreslagen ändring i lagen

om fri rättegång.

Genom proposition nr 45 har Kungl. Maj:t för innevarande års riksdag

framlagt förslag till lag angående blodundersökning i mål om barn utom

äktenskap samt — såsom följd härav — förslag till lag angående ändrad

lydelse av 2 och 10 §§ lagen den 19 juni 1919 (nr 367) om fri rättegång. Sistnämnda

lagförslag innehåller i 2 § en bestämmelse om stämpelfrihet för

utlåtande över blodundersökning, som verkställts i mål om faderskap till

barn utom äktenskap, däri den uppgivne fadern åtnjuter fri rättegång. Då

för närvarande såväl lagen om fri rättegång som ock stämpelförordningen

innehålla föreskrift om den befrielse från erläggande av stämpelavgift

för expeditioner i allmänhet, vilken inbegripes i förmånen av fri rättegång,

torde för likformighetens skull böra i 7 § stämpelförordningen införas ett

stadgande om stämpelfrihet för sådant utlåtande, som nyss nämnts.

Stämpelavgiften för körkort.

I 15 § 3 mom. första stycket motorfordonsförordningen den 20 juni 1930

(nr 284) stadgas, att om förare vid färd med automobil i något för trafiksäkerheten

väsentligt hänseende allvarligen åsidosatt honom såsom föiare

åliggande förpliktelser eller varit så påverkad^av starka drycker, att han

kan antagas ej hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar, ellei om

förare eljest ådagalagt sådana egenskaper, att han icke bör betros att

fora automobil, det för honom utfärdade körkortet skall aterkallas.

Enligt andra stycket av samma moment skall körkort aterkallas jämväl,

därest förares förmåga att föra automobil blivit så väsentligt ned
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

satt genom sjukdom, skada eller dylikt, att trafiksäkerheten därav måste

anses bliva lidande.

Meddelande om beslut, varigenom körkort återkallats eller varigenom,

efter återkallelse, nytt körkort utfärdats, skall jämlikt sista stycket av omförmälda

moment intagas i tidning i orten.

Den 24 februari 1933 har Kungl. Maj:t beslutat för riksdagen framlägga

proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen.

I propositionen omförmäles, att länsstyrelsen i

Malmöhus län anfört, att det enligt länsstyrelsens mening icke vore riktigt

att — på sätt nu vore fallet — statsverket skulle bestrida kostnaderna

för nämnda meddelandens intagande i ortstidning. Dessa kostnader

borde bäras av vederbörande körkortsinnehavare, vilka genom överträdande

av gällande föreskrifter själva förorsakat berörda kostnader. Av

praktiska skäl torde det ej vara lämpligt att, när körkort återkallades,

uttaga kostnaden för meddelande därom. Flertalet av dem, som fått sina

körkort indragna, gjorde i sinom tid framställning om nytt körkort. Det

syntes därför lämpligen kunna föreskrivas, att då beslut meddelades om

utfärdande av nytt körkort, en avgift skulle uttagas, som täckte kostnaderna

för intagande i ortstidning av såväl beslutet om det äldre körkortets

indragning som ock beslutet om det nya körkortets utfärdande. Av

praktiska skäl borde avgiften vara bestämd till beloppet och så tilltagen,

att den fullt täckte kostnaderna för båda dessa meddelanden, av vilka

vartdera plägade draga en kostnad av 7 kronor.

Av de yttranden, som avgivits över framställningen, framginge, heter

det vidare i propositionen, att kostnaderna för ifrågakomna meddelanden

växlade icke oväsentligt. Särskilt i län, varest körkort till ett större antal

återkallats, uppgåves kostnaderna icke obetydligt understiga det av

länsstyrelsen i Malmöhus län angivna beloppet. Sammanlagda kostnaden

för intagande i ortstidning av överståtbållarämbetets beslut om såväl

indragning av ett körkort som utfärdande av nytt sådant uppginge

således till 6 kronor 40 öre. För länsstyrelsens i Göteborgs och Bobus

län del uppgåves denna kostnad till 8 å 10 kronor. Sistnämnda länsstyrelse

förordade, att den ifrågasatta avgiften sattes till 10 kronor och uttoges

såsom stämpel till det nya körkortet.

Chefen för kommunikationsdepartementet bar i omförmälda proposition

anfört, att jämväl ban ansåge kostnaderna för offentliggörande av

ifrågakomna beslut böra bäras av den, vars körkort återkallats. Måhända

skulle undantag kunna ske i fråga om meddelande av beslut, varigenom

körkort återkallats på grund av stadgandet i 15 § 3 mom. andra stycket

motorfordonsförordningen, ävensom av beslut, varigenom till äventyrs, efter

dylik återkallelse, nytt körkort utfärdats. Departementschefen ansåge

emellertid särskilda bestämmelser ej böra meddelas endast för dessa mera

sällsynta fall. Departementschefen ville alltså biträda länsstyrelsens i

Malmöhus län framställning. Den ifrågasatta avgiften borde skäligen be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

stämmas till 10 kronor och uttagas i form av stämpelavgift; därför fordrades

då ändring i stämpelförordningen.

För egen del har jag ej något att erinra mot vad chefen för kommuni- Vepartementskationsdepartementet

sålunda anfört. Då den i 3 § stämpelförordningen

intagna tariffen för närvarande under rubriken körkort upptager ett

belopp av 8 kronor för myndighet, tillhörande första avdelningen, och

10 kronor för myndighet, tillhörande tredje avdelningen,1 höra således

dessa belopp höjas till respektive 18 och 20 kronor för det fall att nytt körkort,

efter återkallelse av tidigare sådant, utfärdas.

Stämpelfrihet i vissa fattigvårds- och barnavårdsmål.

Enligt stämpelförordningen, sådan densamma ursprungligen lydde,

voro fattigvårdssamkällen och fattigvårdsinrättningar befriade från

skyldighet att erlägga stämpelavgift å bland annat länsstyrelses och

kammarrättens utslag i fattigvårdsmål. Genom förordning den 19 juni

1917 (nr 329) om vissa ändringar i förstnämnda förordning tillerkändes

jämväl barnavårdsnämnder befrielse från dylik avgift. För att i möjligaste

mån begränsa antalet fattigvårds- och barnavårdsmål samt motverka

s. k. okynnesprocesser vidtogos genom lagar den 11 juni 1926 vissa

ändringar i gällande fattigvårdslag och i lagen om samhällets barnavård.

I samband därmed företogos genom förordning samma dag vissa

ändringar i 7 § stämpelförordningen. Fattigvårdssamliällen och fattigvårdsinrättningar

förklarades därvid från och med ingången av år 1927

icke äga åtnjuta stämpelfrihet i mål mellan fattigvårdssamhällen eller

mellan allmän anstalt eller inrättning och fattigvårdssamhälle angående

tillämpning av lagen om fattigvården, och barnavårdsnämnder förklarades

skola erlägga stämpelavgift i sådana fall, då barnavårdsnämnd förde

talan för kommun i mål mot annan kommun eller mot allmän anstalt

eller inrättning angående tillämpning av lagen om samhällets barnavård.

Därjämte stadgades, att kommuner väl skulle vara befriade från stämpelavgift

i mål och ärenden angående tillämpning av sistnämnda lag men

att stämpelfrihet dock icke skulle äga rum i mål mellan kommuner eller

mellan allmän anstalt eller inrättning och kommun. I enlighet med dessa

bestämmelser, vilka alltjämt äro gällande, skall stämpelavgift utgå för

länsstyrelses utslag med 6 kronor för första arket och 4 kronor för vart

och ett av de övriga arken samt för kammarrättens utslag med 20 kronor

för första arket och 4 kronor för vart och ett av de övriga arken.

I skrivelse till Kungl. Maj:t framhåller svenska fattigvårds- och barnuvårdsförbundet,

som förklarar sig i princip icke hava något att erinra mot

bibehållandet av den sålunda utvidgade stämpelplikten, att i följd av

nyssnämnda bestämmelser jämväl utslag, varigenom kammarrätten till

1 Expeditionslösenförordningen upptager för första avdelningen ett belopp av 2 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

vederbörande länsstyrelse för ny behandling återförvisat mål, varom nn

vore fråga, skulle beläggas med stämpel. Förbundet, som ansåge det

vara en onödig och väl hård ekonomisk belastning, att en klagande

skulle drabbas av en dylik kostnad, då han genom sina besvär till kammarrätten

ej uppnådde annat resultat än att målet bleve återförvisat till

lägre instans för ny prövning, hemställer fördenskull, att åtgärd måtte

vidtagas, varigenom dylika återförvisningsbeslut bleve från stämpelplikt

undantagna.

Kammarrätten hävdar i avgivet utlåtande i likhet med förbundet den

uppfattningen, att — särskilt med hänsyn därtill att en återförvisning i

många fall föranleddes av omständigheter, varöver klaganden icke kunde

eller kunnat råda —- det vore med billighet överenstämmande, att part

icke betungades med stämpelkostnad för utslag, varigenom mål av kammarrätten

återförvisades till ny prövning av lägre instans. Kammarrätten

finner sig därför icke hava något att erinra mot bifall till den

av förbundet gjorda framställningen. I sammanhang härmed framhåller

kammarrätten, att det syntes böra tagas under övervägande, huruvida

icke konsekvensen bjöde, att utslag, som länsstyrelse i återförvisat fattigvårds-

eller barnavårdsmål meddelade, jämväl undantoges från stämpelbeläggning.

Statskontoret, som jämväl avgivit utlåtande i ärendet, framhåller, att

svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets framställning om återinförande

i visst fall av den förut gällande stämpelfriheten innebure ett

visst avsteg från den vid införandet av de nu gällande bestämmelserna

intagna ståndpunkten, att man skulle söka genom stämpelplikten motverka

anställande av onödiga fattigvårds- och barnavårdsprocesser, och

det hade därför synts statskontoret, som om några särskilt starka skäl

för en sådan åtgärd icke förelåge. Emellertid finge det å andra sidan

anses ganska förklarligt, att vederbörande klagande vore missnöjd med

att få betala en jämförelsevis hög stämpelavgift för ett utslag, som för

honom icke medförde något reellt resultat. Samma förhållande gällde

visserligen beträffande alla återförvisningsutslag från överrätterna, men

i vanliga mål funnes dock möjlighet att få kostnaderna ersatta av motparten,

under det att i mål av nu förevarande slag rättegångskostnader

— i varje fall ersättning för protokollslösen — icke plägade utdömas. På

grund härav ville statskontoret icke motsätta sig den begärda befrielsen

från stämpelavgift. Såsom kammarrätten framhållit borde en konsekvens

av ett beslut härom vara, att jämväl länsstyrelses återförvisningsutslag

i mål av ifrågavarande art bleve stämpelfria.

Jag delar ämbetsverkens mening, att kammarrättens utslag i fattigvårds-

och barnavårdsmål, varigenom målet återförvisas till länsstyrelse,

samt länsstyrelsens utslag i dylikt återförvisat mål böra vara stämpelfria.

I 7 § stämpelförordningen synes detta böra komma till uttryck genom

ändringar i de därstädes förekommande bestämmelserna angående

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

stämpelfrihet för barnavårdsnämnder samt för fattigvårdssamhällen och

fattigvårdsinrättningar ävensom för kommuner i mål och ärenden angående

tillämpning av lagen om samhällets barnavård.

Stämpelfrihet i ärenden rörande moderskapsunderstöd.

Genom förordning den 26 juni 1931 (nr 281) hava bestämmelser meddelats

om moderskapsunderstöd, vilka skola utbetalas av erkänd sjukkassa,

varefter ersättning för utgivna understöd utbekommas av socialstyrelsen

i dess egenskap av tillsynsmyndighet för erkända sjukkassor.

Enligt bestämmelse i 2 § av förordningen skall behov av moderskapsunderstöd,

där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, anses

föreligga, om för den behövande kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever

med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart

belopp, uppgående till minst femhundra kronor. Har det beskattningsbara

beloppet upptagits högre än nu sagts men äro med hänsyn till ändrade

förhållanden eller eljest omständigheterna särskilt ömmande, må

ock behov av understöd anses vara för handen. I 11 § stadgas vidare,

att i händelse av missnöje med sjukkassas beslut rörande understöd eller

eljest rörande tillämpningen av någon i förordningen given bestämmelse

frågan må hänskjutas till tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor.

Tillsynsmyndigheten äger, ändå att sådant hänskjutande icke skett, till

prövning upptaga ärende av nyss nämnda innebörd. Tillsynsmyndighetens

beslut skall meddelas kostnadsfritt.

Hos Kungl. Maj:t har socialstyrelsen i en ingiven skrivelse framhållit,

att det finge anses överensstämma med naturen av moderskapsunderstödsverksamheten,

att offentlig myndighets beslut i dithörande ärenden

icke skulle beläggas med stämpel, och styrelsen hemställer därför om vidtagande

av härför erforderlig ändring i stämpelförordningen.

Statskontoret framhåller i avgivet utlåtande, att ärenden angående

moderskapsunderstöd torde föranleda expeditioner, utfärdade av statsmyndighet,

endast i sammanhang med prövning hos tillsynsmyndigheten

för erkända sjukkassor eller hos Kungl. Maj:t av frågor rörande understöd

eller eljest rörande tillämpningen av någon i förordningen om moderskapsunderstöd

given bestämmelse. Tillsynsmyndighetens expeditioner

i frågor, som sagda myndighet, utan att de hänskjutits till myndigheten,

upptoge till behandling jämlikt föreskriften i 11 § av nämnda förordning,

komme helt visst att avfattas såsom skrivelser eller givas annan

form, som icke droge stämpelavgift. Återstode alltså de expeditioner,

som föranleddes av besvär. Vad anginge dessa expeditioner, i den mån

de erhöllo sådan form, att de medförde skyldighet att erlägga stämpelavgift,

finner statskontoret anledning knappast föreligga för införande

i stämpelförordningen av särskild undantagsföreskrift om befrielse från

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

stämpelavgiften, då nämligen i dylika ärenden vederbörande sakägare i

de flesta fall, såsom framginge av bestämmelserna i 2 § av förordningen

om moderskapsunderstöd, torde äga rätt till befrielse från avgift på

grund av förefintlig medellöshet.

För egen del finner jag det uppenbart, att staten icke i sådana ärenden,

varom här är fråga, bör utkräva stämpelavgift å utgående expeditioner.

I vad rör beslut hos tillsynsmyndigheten har också i 11 § förordningen

om moderskapsunderstöd stadgats, att beslutet skall meddelas kostnadsfritt.

För vinnande av överensstämmelse med detta stadgande synes

ändring böra vidtagas i 7 § stämpelförordningen. I ärenden angående moderskapsunderstöd,

som handläggas av annan statsmyndighet än tillsynsmyndigheten,

torde visserligen — såsom statskontoret framhållit —- befrielse

från stämpelavgift å utgående expeditioner ofta kunna äga rum

på grund av bestämmelsen i 7 § stämpelförordningen om stämpelfrihet

för medellös person, då han författningsenligt styrker sin fattigdom eller

den eljest är kunnig. Riktigast synes mig emellertid vara, att uttryckligen

stadga stämpelfrihet i alla ärenden, som avses i förordningen om

moderskapsunderstöd.

Stämpelfrihet i ärende rörande naturminnesmärkens fredande.

Vid fridlysning jämlikt lagen den 25 juni 1909 (nr 56 s. 1) angående

naturminnesmärkens fredande har sökanden att lösa länsstyrelsens resolution

i ärendet. Sökanden har därvid att erlägga stämpelavgift med

6 kronor för första arket och 4 kronor för vart och ett av de övriga.

En fridlysningsansökan är även förenad med andra kostnader för sökanden,

nämligen kostnad för kungörelse enligt 3 §, innefattande föreläggande

för dem, som mot ansökningen hava något att erinra, att inom

viss tid sådant hos länsstyrelsen anmäla, ävensom kostnad för naturminnesmärkets

utmärkande å marken och, där så erfordras, inhägnande jämlikt

6 § i nämnda lag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t framhåller svenska naturskyddsföreningen,

att till föreningen ofta inginge förfrågningar angående tillvägagångssättet

vid fridlysningar, men att då vederbörande finge uppgift om de

kostnader, som vore förknippade med genomförandet av en fridlysning,

de ofta plägade avstå från sin avsikt att anhålla därom. Då det ideella

intresse, som nitälskan för naturskydd innebure, borde på allt sätt omhuldas,

syntes det föreningen vara av vikt att kostnaderna för fridlysnings

genomförande hölles så låga som möjligt. En väg att nedbringa

dessa kostnader vore att låta länstyrelses resolution i fridlysningsärenden

utfärdas kostnadsfritt. Föreningen hemställer därför, att åtgärder måtte

vidtagas för sådana ändringar i förordningen angående stämpelavgiften

och i förordningen angående expeditionslösen, att länsstyrelses beslut rörande

fridlysning måtte kunna utfärdas utan kostnad för sökanden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition nr 197.

Vetenskapsakademien tillstyrker i avgivet utlåtande enligt förslag av

sin i ärendet hörda naturskyddskommitté bifall till den av föreningen

gjorda framställningen.

Jämväl statskontoret liar avgivit utlåtande i ärendet. Beträffande till

en början framställningen i vad den avser frihet från expeditionslösen

för ifrågavarande resolutioner, framhåller statskontoret, att då expeditionerna

torde givas formen av resolution med rubrik och någon lösen

för dylik expedition i tredje avdelningen av den i § 3 i expeditionslösenförordningen

intagna tariffen, till vilken avdelning länsstyrelserna och

överståthållarämbetets kansli vore hänförda, icke utginge, framställningen

i denna del icke borde föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vidkommande därefter den begärda stämpelfriheten delar statskontoret

föreningens uppfattning om det behjärtansvärda i naturskyddsrörelsen

och önskvärdheten att densamma från statens sida uppmuntrades så långt

rimligen läte sig göra. I och för sig har statskontoret sålunda icke något

att erinra mot att sökanden i naturskyddsärende bereddes den lättnad i

utgifterna för genomförande av fridlysning, som läge i befrielse från utgivande

av stämpelavgiften i fråga. Emellertid kunde statskontoret å

andra sidan icke underlåta att framhålla, hurusom vissa betänkligheter

måste resa sig mot den begärda åtgärden. Understödjande från statens

sida av enskilda personers eller sammanslutningars verksamhet för ideella

ändamål borde principiellt sett ej ske genom efterskänkande av expeditionsavgifter,

som i och för sig vore fullt motiverade. Det kunde också

befaras, att undantag i ett visst fall från denna regel skulle leda till

framställningar av enahanda art från andra sammanslutningar med ej

mindre behjärtansvärt syfte än naturskyddsföreningens, vilka framställningar

då svårligen kunde avvisas. Med hänsyn härtill anser statskontoret

sig knappast kunna tillstyrka den ifrågasatta stämpelfriheten.

En reservant inom statskontoret, som delat majoritetens uppfattning

om önskvärdheten av att naturskyddsrörelsen från statens sida uppmuntrades,

framhåller, att någon annan form härför knappast funnes än beredande

av lättnader i fråga om de med fridlysningen förenade kostnader

och anser därför, jämväl med fäst avseende på ifrågavarande stämpelavgifters

ringa betydelse ur statsfinansiell synpunkt, att statskontoret

bort tillstyrka den ifrågasatta stämpelfriheten.

För egen del finner jag, med beaktande av vad naturskyddsföreningen Depariementsanfört,

goda skäl tala för, att den som enligt förutnämnda förordning gör chef*nansökning

om fridlysning av naturminnesmärke icke skall åsamkas kostnad

för expedition i ärendet. Såsom statskontoret erinrat torde härför

icke erfordras ändring i expeditionslösenförordningen. De av statskontoret

anförda invändningarna mot införande av stämpelfrihet för expeditioner

av nämnda slag synas mig icke vara av avgörande betydelse.

Med hänsyn även därtill, att den statsfinansiolla betydelsen av

llihang till riksdagens protokoll 19,13. 1 sand. Nr 197. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

ett bifall till ansökniiigen är ringa, får jag alltså tillstyrka, att i 7 §

stämpelförordningen införes en bestämmelse om stämpelfrihet för expeditioner

i ärenden i anledning av ansökning om fridlysning av naturminnesmärke.

Övriga frågor.

Samtidigt med de nu anmärkta ändringarna i stämpelförordningen torde

även böra företagas vissa ändringar i förordningens slutbestämmelse, vilken

innehåller en erinran, att om vissa angivna stämpelavgifter är särskilt

stadgat. Vid bifall till det förslag till förordning om kvarlåtenskapsskatt,

som framlagts genom proposition nr 34, och det förslag till förordning

om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet,

som jag tidigare denna dag anmält och vilkets framläggande för riksdagen

jag senare torde komma att föreslå, samt slutligen det förslag till förordning

med särskilda bestämmelser om stämpelavgift i samband med ansökan

om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län, till vilket jag strax

skall återkomma, torde det nämligen vara riktigast att slutbestämmelsen

kompletteras med en erinran även om de stämpelavgifter, som avses i

dessa tre förordningar. Däremot bör ur slutbestämmelsen borttagas hänvisningen

till stämpelavgiften för försäljning av punsch, arrak och rom,

vilken numera upphört att utgå.

Samtliga av mig nu ifrågasatta ändringar i stämpelförordningen torde

lämpligen böra träda i kraft den 1 juli 1933.

Förslag till förordning med särskilda bestämmelser om stämpelavgift

i samband med ansökan om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs

län.

Genom lag den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda bestämmelser om

lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län har införts ett särskilt

lagfartsförfarande i samband med laga skifte inom de på bekostnad eller

med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län. Sker

å bys heminägor laga skifte till rubbning av storskifte, utfärdar rätten, där

det ej med hänsyn till förhållandena inom byn finnes obehövligt, kungörelse

därom att utredning rörande äganderättsförhållandena inom byn

blivit vid skiftet verkställd. Sedan viss tid förflutit och skiftet blivit

slutligen fastställt, skall lagfart sökas av dem, som vid skiftet redovisats

såsom ägare av fast egendom inom byn. Lagfarandet grundas å själva

skiftet med den därvid verkställda äganderättsutredningen och avser de

i överensstämmelse med nämnda utredning redovisade, ur skiftet gående

fastigheterna. Skiftet med äganderättsutredningen träder alltså i fångs

ställe. Den nya anordningen innebär, såväl att den som vid skiftet redovisats

såsom ägare av viss fast egendom kan erhålla lagfart därå utan

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kim yl. Maj:is proposition nr 197.

hinder av att skriftlig fångeslmndling ej kunnat företes, som ock att de

av delägarna innehavda fångeshandlingarna, vilkas fastighctsangivmng

kan avvika från äganderättsutredningens resultat, ej få göras till föremål

för lagfart och att de på grund av fångeshandlingarna eventuellt

tidigare meddelade lagfarter ej få läggas till grund för beviljande av

lagfart å efterföljande fång eller av inteckning. En följd liarav ar, att

ny lagfart på grund av skiftet med äganderättsutredningen skall sökas

av samtliga delägare inom byn, alltså även där a förefintliga fång tidigare

beviljats lagfart eller ansökan om lagfart förklarats vilande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 september 1932 anför Dalautredningen:

,

De i 8 § förordningen angående stämpelavgiften upptagna bestämmelserna

om stämpelbeläggning i samband med ansökan om lagfart, vilka

utgå ifrån att ansökningen grundas å skriftlig fångeshandling, aro icke

omedelbart tillämpliga i förevarande fall, där lagfarandet sker direkt

med stöd av ett laga skifte. Särskilda bestämmelser aro dar for erforderliga.

Härvid torde åtskillnad böra göras mellan det fall, att upplysning

saknas om fång, varigenom vederbörande egendom åtkommits, och det,

då sökanden vid skiftet redovisats såsom ägare pa grund av kant fång.

Vad det förra fallet beträffar, är visserligen tänkbart, att egendomen

åtkommits genom stämpelfritt fång. I brist på utredning härom synes

dock stämpelavgift böra utgå. Då egendomens värde har icke kan bedömas

med ledning av köpeskilling, synes stampelbeloppet lämpligen kunna

beräknas efter den i stämpelförordningen beträffande gåva av fast egendom

angivna grund. I det senare fallet synes fragan om och till vad

belopp stämpelavgift skall utgå böra bedömas på samma satt som om

lagfarandet skett direkt på grundval av det bakomliggande fång \aiu

äganderättsutredningens resultat byggt, och, därest namnda fång tidigare

varit föremål för lagfartsbeliandling, utgjort en fullföljd av det

förra lagfartsärendet. Med denna princip skulle stämpelavgift ej utgå,

där ett enligt stämpelförordningen stämpelfritt fång föreligger eller dar

stämpelbeläggning tidigare ägt ruin i samband med ansökan om lagfart.

Föreligga ej dvlika omständigheter, skulle stämpelafgift, allt eftei det

bakomliggande fångets beskaffenhet, utgå enligt de i 8 § stampelforordningen

för olika fall angivna grunder.

Stämpeln åsättes den handling — lämpligen ett av skiftesmannen vidimerat

utdrag ur skifteshandlingarna — varmed lagfartssokanden styrker,

att han vid skiftet redovisats såsom ägare av den lasta egendom som

ansökningen avser. Där, såsom ofta torde bliva fallet, den ur skiftet

o-ående fastighet, varå lagfart sökes, bildats genom sammanläggning av

ett flertal genom olika fång förvärvade fastigheter, belägges nyssnämnda

handling med stämpel till summan av de enligt ovan angivna grunder

beräknade stämpelbeloppen. . .. , _ ,.

Erforderlig föreskrift rörande lagfartsstämpel i bar avsedda fall synes,

med hänsyn till dess lokala begränsning, lämpligen höra upptagas i sar

skild, från den allmänna stämpelförordningen fristående författning.

Statskontoret, till vilket berörda framställning remitterats, anför i utlåtande

den 20 oktober 1932 följande:

På siitt i den förevarande framställningen närmare utvecklas, fara

särskilda åtgärder vara erforderliga, därest man anser, att stämpelav
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements•

ohefen.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

gift skall utgöras vid sökande av lagfart* enligt lagen den 17 juni 1932

med särskilda bestämmelser om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs

Jan. Att sådan avgift bor uttagas, då sökanden i äganderättsutredningen

npf faTa Sif ° m a8aT’• gV.l!nd av känt’ stämpelpliktigt fång och stäm{

• för detta fång ej uttagits, torde vara tydligt. I någon mån mera

tvivelaktigt synes vara, om stämpel bör utgöras i de fall, då fånget ei är

kant Det lärer nämligen kunna antagas, att åtkomsten av den tillskif•

ade fastigheten i ett stort antal fall skett genom arv eller giftorätt och

•itt alltså stämpelavgift kommer att uttagas för fång, som enligt stämpelforordningens

bestämmelser skulle vara fria från stämpel. Då utgångspunkten

emellertid är, att fånget ej är känt, synes statsverket dock

ej hora i alla dylika fall avstå från stämpel på grund av möjligheten att

i vissa av dem fastigheten åtkommits genom stämpelfritt fång. Statskontoret

ansluter sig alltså till den av förslagsställaren uttalade uppfattningen,

att aven här stämpelavgift bör utgöras.

Beträffande beloppet av avgiften i sistberörda fall synes förslaget om

en stampelsats såsom för gåva av fast egendom, 1 krona för varje fulla

100 kronor av egendomens värde, vara lämpligt avvägt. Man skulle visserligen

kunna tanka sig, att bestämmelserna angående stämpelavgift vid

köp av fast egendom tillämpades, men med hänsyn till de säregna förhållanden,

under vilka stämpelavgiften i nu förevarande fall utgår torde

det icke böra ifrågakomma, att de vid köp i vissa fall skärpta stämpelsatserna

skulle uttagas.

Om statskontoret sålunda kan biträda förslaget om stämpelavgiftens

i AP’*®y£nea <?et 4aremot ämbetsverket mindre lämpligt att i den särskilda

författning i ämnet, som bör utfärdas, såsom föreslagits, hänvisa

till stampelforordnmgens bestämmelse angående gåva. I nämnda förordning

förekommer dylik hänvisning endast mellan rubriker för likartade

begrepp — en förutsättning som här fullständigt saknas — och dessutom

ar det ur praktisk synpunkt enklare, att stämpelsatsen är direkt angiven

an att den skall behöva uppsökas i eu annan författning. Däremot synes

den bestämmelse angående sättet för bestämmandet av egendomens värde

som blir erforderlig, därest stämpelavgiften direkt angives, kunna meddelas

genom en hänvisning till 10 § stämpelförordningen

Mot förslaget i vad det avser de fall, då fånget är känt, har statskontoret

icke funnit anledning till erinran.

Såsom i ärendet framhållits tarvas särskilda bestämmelser om utgörande

av stämpelavgift i samband med ansökan om lagfart enligt särlagen

föi Kopparbergs län. Beträffande de fall, då sökanden redovisats såsom

agave på grund av känt fång, kan näppeligen annan grund för avgiftens

utgörande ifrågakomma än den av Dalautredningen föreslagna. Vad angår

de fall, då upplysning saknas om fång varigenom vederbörande egendom

åtkommits, kan visserligen, på sätt i ärendet påpekats, den föreslagna

regeln medföra stämpelbeläggning även där i verkligheten förelegat

fång, som vid behandling i vanlig ordning icke skulle hava belagts

med stämpel. Då emellertid dessa fall enligt sakens natur icke kunna

särskiljas, vore det icke möjligt att beakta dem, med mindre stämpelfrihei

städse medgåves, där känt fång ej föreligger. Ett dylikt tillvägagångssätt,

vilket kunde vara ägnat förleda delägare att till förfång för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

äganderättsutredningen vid skiftet söka undanhålla förefintliga handlingar,

synes dock icke tillrådligt. Jag ansluter mig således till förslaget

att stämpelavgift skall utgå, då upplysning saknas om fånget. Stämpelavgiften

har föreslagits i dylika fall skola utgå efter den i 8 § stämpelförordningen

beträffande gåva av fast egendom angivna grund eller med

1 krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde. Samma huvudgrund

tillämpas enligt stämpelförordningen vid köp av fast egendom med

det undantag, att stämpelavgiften beräknas till det dubbla beloppet för

aktiebolag i allmänhet samt för bankbolag under viss förutsättning. Visserligen

komme det nu ifrågasatta stadgandet att sällan bliva tillämpligt

å bolag, enär dessa i allmänhet kunna förete fångesbandling till stöd för

sin hävd. Där så emellertid ej är fallet, kan man med tämligen stor visshet

utgå ifrån att deras rätt har sin grund i ett köpeavtal. Det synes

därför principiellt riktigast, att den beträffande köp stadgade förhöjningen

av stämpelbeloppet, då sökanden är bolag, göres tillämplig även i nit

förevarande fall. Ur praktisk synpunkt synes ett direkt angivande av

beräkningsgrunden, på sätt statskontoret uttalat, vara att föredraga framför

en hänvisning till rubrik i stämpelförordningen. I enlighet härmed

har förslaget till förordning avfattats. Därvid har också ansetts böra uttryckligen

angivas, att vad i stämpelförordningen stadgas om stämpel

till enskilda handlingar skall, jämte de särskilda föreskrifterna, i tillämpliga

delar gälla. Förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1938.

Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättade förslag

till dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, dels ock förordning

med särskilda bestämmelser om stämpelavgift i samband med ansökan

om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län samt hemställer, att

Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda

förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

II. Borgström.

BUuuuj till rikxilngens protokoll 1033. I samt. Nr 197.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits i statsverkspropositionen under andra huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till partiell lönefö a1 i texten
  2. Rskr. 1933:398 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra huvudtiteln gjorda framställning angående anslag för uppläggande av n a1 i texten
  3. SU 1933:138 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts i statsverkspropositionen under andra huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till partiell löneförbättring för a2 i texten
  4. Rskr. 1933:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten
  5. BevU 1933:70 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn punkten 1) i utskottets betänkande nr 62 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 197 s. 6 i texten

Visa alla 6