Sök i Ratio Lex

Angående anställande av sekreterare åt ärkebiskopen

1933-03-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:202, Angående anställande av sekreterare åt ärkebiskopen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

1

Nr 202.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anställande av

sekreterare åt ärkebiskopen; given Stockholms slott den

10 mars 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 10 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför.

När domkapitlet i Uppsala den 17 februari 1932 avgav utlåtande över en

av en inom ecklesiastikdepartementet tillkallad sakkunnig utarbetad utredning

och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed

sammanhängande frågor (statens offentliga utredningar 1932: 17), upptog

professorn E. Linderliolm i ett särskilt yttrande frågan om inrättandet

av en sekreterarbefattning till ärkebiskopens tjänst och anförde därvid:

Bihang till riksdagens i>rotokoll 1933. 1 samt. Nr 202—203.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Såsom nu bekant är, har en mångfald nya uppgifter och förpliktelser av

internationell natur genom ärkebiskop Söderbloms verksamhet förbundits

med hans efterlämnade ämbete. Det måste anses vara en hederssak för

svensk kyrka och statsmakt att dessa upppgifter upprätthållas, låt vara att

ingen kan fullfölja dem i samma mått som han. Men förbindelserna böra

bevaras.

Redan denna nya arbetsbörda, som den hädangångne icke kunnat bära

utan hjalp av personlig sekreterare, gör en sådan numera nödvändig.

Vidare har under de sista decennierna ärkebiskopens inrikes arbetsbörda

ökats högst väsentligt utöver de med stiftet förbundna, för vilka han har

domkapitelsexpeditionen och dess tjänstemän att tillgå. Ärkebiskopen är

emellertid därjämte självskriven ordförande i 1) svenska kyrkans diakonistyrelse,

2) svenska kyrkans missionsstyrelse jämte svenska kyrkans sjömansrmssion.

Vidare i en del sällskap och styrelser. Han har vidare överinseendet

av alla svenska utlandsförsamlingar och deras kyrkor i London, Paris

Berlin, Köpenhamn, Oslo, Helsingfors med missiv, installationer ochvisitationer.

All brevväxling för dessa församlingar kan ej gå genom domkapitiets

expedition.

Dessutom tages ärkebiskopen numera i anspråk av alla slags religiösa

etiska, sociala och kulturella sammanslutningar och företag, konferenser’

moten, föredrag, av kyrkliga handlingar, av hjälpsökande o. s. v., varom

man utförligare kan se i den senaste domkapitelskommitténs stora utlåtande.

Det är alldeles uppenbart, att dessa och andra uppgifter nödvändiggöra

en personlig sekreterare hos ärkebiskopen, synnerligast när denne börjar

komma till högre ålder.

Som kompetens synes mig böra krävas en väl vitsordad teologie kandidateller

helst teologie licentiatexamen med huvudvikt på det kyrkohistoriska

studiet. Därtill måste komma väl bestyrkt, full förtrogenhet med de tre

moderna stora kulturspråken och skicklighet att behandla dem i tal och

skrift, förvärvade genom studium och resor.

Sitt prästerliga försvar bör denne sekreterare hava som adjunkt vid domkyrkan

med den tjänstgöring, som kan med hans sekreterartjänst förenas

samt med det lönebidrag, som kan tillkomma honom från kyrkofonden

Denna torde väl också kunna och böra bestrida det övriga av hans lön

För att undvika ständiga ombyten med unga otränade män bör lönen sättas

så högt, att sekreterartjänstens innehavare kan en längre tid kvarstå och

bilda familj.

Fördelarna av denna tjänst äro lätt insedda. Den kommer att spara ärkebiskopens

krafter och tid, göra det möjligt för honom att bättre hinna fullgora

alla sina åligganden, samt skaffa en högst nödvändig kontinuitet särskilt

ifråga om alla utländska angelägenheter, som kräva kännedom om

personer och ett otal förhållanden och omständigheter.

Vid domkapitlets sammanträde den 18 maj 1932 upptog professor Linderholm

ånyo frågan och föreslog därvid — under erinran om sitt ovanberörda

yttrande — att domkapitlet måtte ingå till Kungl. Maj.t med anhållan,

att en privat sekreterartjänst av ovan angiven karaktär måtte hos

ärkebiskopen inrättas och av allmänna kyrkliga medel avlönas.

I anslutning till det sålunda framlagda förslaget har nu domlcapitlet i Uppsala

den 24 augusti 1932 anfört huvudsakligen följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Uppsala domkapitel beder härmed få inför Kungl. Maj:t framlägga ett

ärende, varom under senaste månaderna flera gånger diskurs förts inom

domkapitlet och vari domkapitlet med hänsyn till förhandenvarande förhållanden

ansett sig tvingat taga ett initiativ. Det gäller anställandet med

kostnadens utgående av offentliga medel, eventuellt kyrkofonden, av en

sekreterare åt den nytillträdde ärkebiskopen för fullgörande av sådant expeditionsarbete,

som domkapitlets kansli varken kan eller är pliktigt utföra.

Det är alldeles uppenbart, att de biskopen åvilande uppgifterna, för vilka

redogjorts i professor Linderholms uttalande, nödvändiggöra en personlig

sekreterare hos ärkebiskopen; och det kan ej vara riktigt att kostnaden för

en sådans anställande lägges på ärkebiskopens egen, ej högt tilltagna, utan

under vanliga förhållanden ganska begränsade lön. Sådan denna under de

närmaste åren, enligt vad beräknas kan, torde komma att gestalta sig, är

en personlig sekreterares avlöning genom denna helt utesluten.

Domkapitlet har därför tagit under överläggning på vad sätt detta ögonskenliga

behov skulle kunna avhjälpas och därvid ej funnit detta kunna

ske annat än genom en sekreterares anställande med allmänna medel; och

skulle, då en sådan sekreterare även från andra synpunkter helst bör vara

prästvigd, lönen enligt domkapitlets mening — i fall medel ej på annat

sätt kunde beredas — med skäl kunna utgå ur kyrkofonden. Bestämmelserna

i lagen om kyrkofond § 6 mom. 8, att anslag till främjande av den

kyrkliga organisationens utveckling må ur kyrkofonden beviljas för särskild

prästerlig tjänstgöring, synes nämligen med största skäl kunna i detta fall

tillämpas.

Vad lönens storlek beträffar torde denna lämpligen kunna sättas mellan

lön för ständig adjunkt och stiftsadjunkt. Möjligen skulle utan större svårighet

rum kunna beredas i ärkebiskopsgården. Inom domkapitlet har förslag

framkommit, att sekreteraren bör samtidigt anställas såsom adjunkt vid

domkyrkan med det lönebidrag, som kan tillkomma honom i denna egenskap

ur kyrkofonden. Utan att bestrida möjligheten och lämpligheten härav

i vissa fall, känner sig domkapitlet dock tveksamt om sådan anställning

kan göras såsom regel och vara förutsättning för sekreterarens anställning.

Den rätt till prästerlig tjänstårsberäkning och det prästerliga försvar, som

sådan anställning skulle medföra, torde i stället böra förenas med själva

den nya platsen, i fall Kungl. Maj:t medgiver densammas upprättande.

Vad kompetensen beträffar, har domkapitlet tänkt sig, att en väl vitsordad

teologie kandidat- eller licentiatexamen skulle krävas, vartill bör komma väl

bestyrkt förtrogenhet med åtminstone två, helst de tre moderna kulturspråken

och skicklighet att behandla dem i tal och skrift. I överensstämmelse

med denna starkare kompetens torde lönen böra sättas närmare stiftsadjunkt

än lönen för ständig adjunkt.

Förordnandet bör på förslag av ärkebiskopen utfärdas av domkapitlet.

Även med hänsyn därtill att ombyte ej må behöva ske alltför ofta, utan

vunnen förtrogenhet med de till tjänsten hörande sysselsättningarna kunna

utnyttjas, vore önskvärt att lönen bliver närmare likställd med stiftsadjunkts

än med ständig adjunkts.

Mot ovan angivna synpunkter bar ärkebiskop Eidem, som icke velat deltaga

i domkapitlets förhandlingar om denna fråga, förklarat sig ej ha något

att invända.

I överensstämmelse med ovan angivna synpunkter och skäl hemställde

domkapitlet, att Kungl. Maj:t måtte av kyrkofonden eller eljest av allmänna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

medel bevilja anslag för anställande av en prästerlig sekreterare åt ärkebiskopen

att på ärkebiskopens förslag av Uppsala domkapitel förordnas med

en avlöning i ungefärlig överensstämmelse med den, som utgår för stiftsadjunkt,

samt att Kungl. Maj:t måtte åt denne prästman bevilja rätt att för

sin plats räkna prästerliga tjänstår.

Över domkapitlets ifrågavarande framställning har till en början ärkebiskopen

i samråd med övriga biskopar den 13 februari 1933 avgivit utlåtande.

Ärkebiskopen har därvid — med bifogande av i ärendet avgivna förberedande

yttranden av biskoparna Billing och Block, beträffande vilka yttranden

jag torde få hänvisa till handlingarna i ärendet — anfört huvudsakligen

följande:

Jag får meddela, att sagda framställning varit föremål för överläggning

vid möte med Sveriges biskopar den 23 januari 1933. Biskoparna beslöto

att för sin del vitsorda det mycket stora behovet av dylikt biträde åt ärkebiskopen

och att varmt tillstyrka förslaget, att personlig sekreterare måtte

anställas åt denne, antingen på sätt som Uppsala domkapitel förordat eller,

för den händelse detta ej kunde låta sig göra, i någon annan form (t. ex.

i analogi med vid domkapitelexpeditionerna anställda tjänstemän).

För egen del tillåter jag mig att anföra, att jag knappast tror mig i

stånd att i längden förvalta det ämbete, som Kungl. Maj:t behagat anförtro

mig, om jag ej erhåller den minskning i arbetsbördan, som anställandet av

personlig sekreterare innebär. Mina ekonomiska villkor tillåta mig tyvärr

icke att på egen bekostnad avlöna stadigvarande kvalificerad sekreterare.

Den hjälp, jag hittills erhållit genom av mig privat avlönat skrivbiträde,

gör icke till fyllest.

Slutligen hava kammarkollegiet och statskontoret den 28 februari 1933 avgivit

gemensamt utlåtande i ärendet och därvid anfört huvudsakligen följande:
På

grund av den mångfald av skiftande och maktpåliggande arbetsuppgifter,

som ärkebiskopen har att på skilda områden fylla, synes det obestridligt

att ärkebiskopen har behov av att äga tillgång till en sekreterare.

Med hänsyn till att detta behov får antagas vara av stadigvarande beskaffenhet

synes det principiellt oriktigt att kräva att ärkebiskopen skulle

av sina löneinkomster, vilka icke blivit beräknade för eu sådan utgift, bekosta

detta av den säregna beskaffenheten av de ärkebiskopen tillkommande

ämbetsåliggandena påkallade biträde. Ärkebiskopens lön har väl under år,

då skogen till det ärkebiskopen på lön anslagna 3 mantal Fiby säteri med

Biskopsängen lämnat mera betydande avkastning, varit avsevärd, men måste

andra år anses icke motsvara behovet. Av den av borgmästaren Linder

den 20 januari 1932 avgivna utredningen rörande ny lönereglering för

biskoparna i riket inhämtas att ärkebiskopens löneinkomster under ecklesiastikåren

1924—1927 och 1928—1929, då inkomsten av skogen varit stor,

överstigit 40,000 kronor men under ecklesiastikåren 1927—1928 och 1929—

1930 varit i runda tal 26,400 kronor och 22,400 kronor. Linder föreslog

för ärkebiskopen en grundlön av 28,000 kronor, vartill komme dyrtidstill
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

lägg, bränsleersättning, rese- och traktamentsersättning, gottgörelse för skatter

och onera för biskopshuset m. m.

Avlöningen till den ifrågasatte sekreteraren synes alltså böra utgå av allmänna

medel. I domkapitlets skrivelse har hänvisats bland annat till kyrkofonden,

som förmenats kunna med tillämpning av 6 § 8 mom. i 1910 års

lag om kyrkofond, respektive 6 § 5 mom. i 1932 års lag om kyrkofond

tagas i anspråk för ändamålet. Ordalydelsen av förstnämnda paragraf såväl

i dess ursprungliga avfattning som enligt avfattningen i lagen den 16

maj 1924 synes, särskilt i belysningen av motiveringen för paragrafen i

båda fallen, utesluta en sådan tolkning (1909 års sakkunnigas betänkande

sid. 58; k. prop. nr 85/1910 s. 86; k. prop. nr 104/1924). Då kyrkofonden

är avsedd att befrämja enbart det territoriella prästerskapets verksamhet,

under det att den ifrågasatta sekreterarens behövlighet företrädesvis och

kanske uteslutande gjort sig gällande på grund av den omfattande verksamhet,

som tillkommer ärkebiskopen utanför hans uppgifter såsom stiftschef,

ligger redan häri ett hinder att ur kyrkofonden anvisa medel för

ändamålet.

I ett i ärendet av biskopen E. Billing avgivet yttrande har även berörts

möjligheten att anlita biskopslöneregleringsfonden. Denna utväg synes

snarare än den nyss nämnda kunna ifrågakomma, enär anslaget skulle tjäna

den episkopala verksamheten. Den i Kungl. Maj:ts brev den 15 juni 1861

angående reglering av biskoparnas avlöning, punkt 8, meddelade, av Riksens

ständer gillade bestämmelsen att uppkommande behållningar må av

Kungl. Maj:t kunna användas »till sådana utgifter, som av denna lönereglering

kunna bliva en nödvändig följd eller tjäna till dess fortskyndande»

synes kunna, om ock icke utan någon tvekan, åberopas till stöd härför,

eller åtminstone kunna giva anledning till att -— såsom skedde i fråga om

reseersättning åt biskoparna i Luleå och Härnösands stift — motivera en

framställning i ämnet till riksdagen. Möjligen uppställa sig i detta hänseende

betänkligheter med hänsyn till biskopslöneregleringsfondens ekonomiska

bärkraft och de krav, som måste ställas på denna fond för möjliggörande

av en som nödig erkänd reglering av biskoparnas löner. Fonden

visade väl, efter statskontorets räkenskaper, den 30 juni 1932 en behållning

av 1,611,302 kronor 10 öre, därav hos domänstyrelsen innestående 95,213

kronor 49 öre, men som följd av Kungl. Maj:ts domar den 8 oktober 1932

angående skogsavkastningen vid biskopens i Växjö stift boställshemman äro

betydande utbetalningar av medel ur biskopslöneregleringsfonden förestående.

Vilken minskning i fondens tillgångar dessa utbetalningar må föranleda

kan ännu icke närmare angivas; men det kan antagas att minskningen

kommer att röra sig om cirka 200,000 kronor. Vidare föreligga från andra

biskopar framställningar om utbekommande av skogsförsäljningsmedel; huruvida

dessa framställningar må leda till några utbetalningar ur biskopslöneregleringsfonden

kan ännu icke bedömas, men är ingalunda uteslutet. I

varje fall är det att räkna med, icke blott att fondens kapitalbehållning

kommer att avsevärt nedgå och i följd därav dess intressemedel (frånsett

den sjunkande räntefoten) att minskas, utan även att fondens framtida tillväxt

genom skogsmedel kommer att minskas eller upphöra. Av det av

trycket utgivna utdraget ur de under statskontorets förvaltning stående fonders

räkenskaper för budgetåret 1931/1932 (s. 39) framgår att biskopslöneregleringsfondens

inkomster under året varit i runt tal 172,000 kronor och

dess utgifter i runt tal 114,000 kronor eller, om man bortser från skogsförvalt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

ningen, inkomsterna omkring 117,000 kronor och utgifterna omkring 96,000

kronor. Det synes därför ovisst huruvida det överskott å fonden, som man,

så vitt nu kan bedömas, möjligen kan räkna med även för framtiden, må

bliva tillräckligt att under alla omständigheter lämna tillgång, förutom för

övriga utgifter, för den nu ifrågasatta sekreterarens avlöning. — Då närmare

bestämmelser ej finnas meddelade angående dispositionen av Lunds

biskopslönemedels besparingsfond, vars behållning den 30 juni 1932 var

omkring 115,000 kronor, hava ämbetsverken ansett sig för närvarande icke

kunna räkna med denna fond.

I detta sammanhang vilja ämbetsverken erinra därom att fråga föreligger

om biskopslöneregleringsfondens sammanförande med kyrkofonden och om

denna senares övertagande av uppgiften att utgöra avlöningstillgång även

för biskoparna.

På grund av vad sålunda anförts våga ämbetsverken för närvarande tillstyrka

det begärda anslagets anvisande ur biskopslöneregleringsfonden allenast

för tiden intill nästkommande budgetårs slut. Därest det skulle visa

sig att kostnaden för ifrågavarande ändamål därefter icke kan bestridas ur

fonden, lärer anslag härför få av riksdagen äskas.

Avlöningen synes kunna sättas till samma belopp som för närvarande

utgår till stiftsadjunkten i Uppsala stift nämligen arvode 3,400 kronor, vartill

komma två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, efter respektive 5 och

10 års väl vitsordad prästerlig tjänstgöring ävensom dyrtidstillägg, samt

ersättning för bostad och vivre 3,000 kronor. I ärendet har ifrågasatts

jämväl rese- och traktamentsersättning åt sekreteraren. Då det ej lämnats

någon motivering för att sekreteraren skulle behöva företaga några ämbetsresor

finna sig ämbetsverken icke kunna tillstyrka ersättningsbelopp för sådant

ändamål.

Ämbetsverken förutsätta att sekreteraren skall uteslutande ägna sig åt befattningen

i fråga och hava intet att erinra mot att han erhåller rätt att för

tjänsten i fråga tillgodoräkna sig prästerliga tjänstår.

På grund av den föreliggande frågans beskaffenhet synes lämpligt att

frågan underställes riksdagen.

Ämbetsverken hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för anställande för tiden intill slutet av budgetåret 1933/1934 av

en prästerlig sekreterare hos ärkebiskopen må ur biskopslöneregleringsfonden

utgå härför erforderliga medel.

Därest sådant medgivande lämnas, torde, framhålla ämbetsverken slutligen,

Kungl. Maj:t vilja meddela erforderliga bestämmelser rörande kompetensvillkor,

tillsättning och tjänstgöringsskyldighet m. m. ävensom rörande rätten

för sekreteraren att i denna tjänst tillgodoräkna prästerliga tjänstår.

Under senare år har på grund av kända förhållanden ärkebiskopens arbetsbörda

utöver de honom såsom stiftschef åliggande göromålen — ej

minst på grund av de nyupptagna internationella förbindelserna — kommit

att ökas på ett sätt, som ej kunde förutses för blott några tiotal år sedan.

Den i ärendet förebragta utredningen bestyrker tillfullo nödvändigheten av

att ärkebiskopen erhåller särskilt biträde för dessa och andra göromål, vilka

med tidens lopp kommit att i allt högre utsträckning läggas på innehavaren

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.is proposition Nr 202.

av ärkebiskopsstolen. Dessa göromål synas nämligen varken kunna eller

böra handhavas av domkapitlets personal, vilken blott beräknats för de

ordinarie stiftsgöromålen. Jag vill alltså med styrka betona, att det föreliggande

förslaget tager sikte allenast på de ärkebiskopen i denna hans

egenskap åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna och att följaktligen från

övriga biskopars sida något motsvarande krav ej med fog kan resas.

Såsom kammarkollegiet och statskontoret framhållit, synes det med

hänsyn till att här förevarande behov får antagas vara av stadigvarande beskaffenhet

— vara principiellt oriktigt att kräva, att ärkebiskopen skulle

av sina löneinkomster, vilka icke blivit beräknade för en sådan utgift, bekosta

ett dylikt biträde, vilket framförallt motiverats av den säregna beskaffenheten

av de ärkebiskopen tillkommande ämbetsåliggandena. Förhållandena

i detta hänseende synas mig ej bliva förändrade, om och när den

av riksdagen vid flera tillfällen begärda nya löneregleringen för biskoparna

genomföres. Det torde nämligen ej vara att förvänta, att vid genomförandet

av en dylik lönereglering enligt moderna löneregleringsprinciper löneförmånerna

för ärkebiskopen skulle komma att utmätas med hänsyn tagen

till att ärkebiskopen för sitt ämbetes behöriga skötsel är i behov av stadigvarande

biträde.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig böra uttala min anslutning

till den av ämbetsverken uttalade uppfattningen, att avlöningen till

den ifrågasatta sekreteraren bör utgå av allmänna medel.

Jag kommer då till frågan, vilka allmänna medel, som böra anlitas.

I likhet med kammarkollegiet och statskontoret finner jag kyrkofonden

— såsom varande avsedd att befrämja enbart det territoriella prästerskapets

verksamhet — här ej lämpligen kunna komma ifråga.

Däremot finner jag mig kunna ansluta mig till ämbetsverkens uppfattning,

att det torde vara möjligt att — åtminstone provisoriskt för ändamålet

anlita biskopslöneregleringsfonden. Kungl. Maj:ts och riksdagens i

ärendet omförmälda beslut rörande ersättning åt biskoparna i Härnösands

och Luleå stift för vissa resekostnader (se härom närmare Kungl. Maj:ts

proposition nr 377 till 1919 års riksdag samt riksdagens skrivelse av samma

år nr 138) synes mig lämna stöd för en dylik uppfattning.

Med hänsyn till dels ovissheten rörande biskopslöneregleringsfondens ekonomiska

bärkraft, dels ock det förhållandet, att utredning pågår om denna

fonds sammanförande med kyrkofonden och om denna senares övertagande

av uppgiften att utgöra avlöningstillgång även för biskoparna, finner jag

mig böra ansluta mig till det framkomna förslaget, att medgivandet att för

här ifrågavarande ändamål anlita biskopslöneregleringsfonden må för närvarande

begränsas till tiden till och med utgången av budgetåret 1933/193-1.

Frågan, huru kostnaderna för här förevarande sekreterarbefattning därefter

lämpligen skola bestridas, torde framdeles få upptagas till prövning.

Med hänsyn till frågans principiella betydelse finner jag mig böra förorda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj\ts proposition Nr 202.

att i likhet med vad som ägde rum när fråga var om resekostnadsersättning

åt vissa biskopar — riksdagens medgivande inhämtas.

I fråga om de avlöningsförmåner m. m., som böra tillerkännas innehavaren

av den ifrågasatta befattningen, ansluter jag mig till kammarkollegiets

och statskontorets ovan återgivna förslag.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga närmare

bestämmelser rörande kompetensvillkor, tillsättning och tjänstgöringsskyldighet

ävensom — därest befattningen kommer att besättas med prästerlig

innehavare — rörande rätten för sekreteraren att i denna tjänst tillgodoräkna

prästerliga tjänstår.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för anställande för tiden intill utgången av,budgetåret

1933/1934 av en sekreterare hos ärkebiskopen må ur biskopslöneregleringsfonden

utgå härför erforderliga medel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vad med fastighets taxeringsvärde i vissa fall skall förstås. a1 i texten
  2. 1LU 1933:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anställande av sekreterare åt ärkebiskopen. a1 i texten