Sök i Ratio Lex

Angående anslag till arbeten till motverkande av arbetslösheten

1933-02-08 · 482 sidor, varav 403 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 403 av 482 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:211, Angående anslag till arbeten till motverkande av arbetslösheten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

1

Jir 211.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anslag till arbeten

till motverkande av arbetslösheten; given Stockholms

slott den 17 mars 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialår enden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför efter gemensam beredning

med cheferna för kommunikations-, finans-, ecklesiastik-, jordbruksoch

handelsdepartementen:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen att till allmänna arbeten under utgifter för kapitalökning,

fonden för förlag till statsverket, beräkna anslag å tillsammans 160,511,800

kronor, att utgå av lånemedel med kort amorteringstid.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Kr 211.

Statsverks
propositio
nen.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 211.

De allmänna synpunkter, som legat till grund för Kungl. Maj:ts nämnda

förslag, utvecklades av statsministern och chefen för finansdepartementet i

statsverkspropositionen.

Statsministern erinrade sålunda vid behandlingen av vissa för flera huvudtitlar

gemensamma frågor örn elen under det sistförflutna året alltjämt fortskridna

försämringen i det ekonomiska läget, vilken särskilt starkt framträdde

i arbetslöshetssiffrorna. Samtidigt som arbetslösheten toge en allt starkare

utbredning, hade förändringen i dess karaktär alltmera framträtt, i det att arbetslösheten

numera vore utbredd över hela yrkesskalan, medan den ännu till

för två år sedan kunnat karakteriseras såsom väsentligen ett grovarbetarproblem

vid sidan av vissa lokalt betonade krisföreteelser.

Den fortgående stegringen av arbetslösheten nödvändiggjorde, anförde statsministern,

i och för sig en utvidgning av hjälpåtgärderna från det allmännas

och i synnerhet från statens sida. Därtill komme emellertid, att de hittillsvarande

åtgärderna redan i förhållande till vid olika tidpunkter rådande arbetslöshet

varit alldeles otillräckliga. Den utarmning av enskilda och den

uttömning av kommunernas resurser, som blivit en följd av den långvariga

arbetslösheten, motiverade ytterligare en mobilisering i ökad omfattning av

statens möjligheter att hjälpa.

Denna mobilisering måste emellertid enligt statsministerns mening ske efter

delvis andra linjer än dem, som följts vid den hittillsvarande arbetslöshetspolitiken.

Härom anförde statsministern bland annat:

En grundläggande brist hos det nuvarande reservarbetssystemet är, att

det icke ger tillräcklig möjlighet att för arbetslöshetens motverkande mobilisera

den förhandenvarande tillgången på nödvändiga och nyttiga allmänna

arbeten. Enligt gällande föreskrifter skola visserligen reservarbetena komma

stat, kommun eller allmän institution till godo samt vara ekonomiskt eller

kplturellt berättigade, men de få icke gälla företag av den art, som inom närmaste

framtiden kunna väntas komma till utförande på den öppna marknaden.

Reservarbetena få med andra ord icke rycka undan arbetstillfällen av så att

säga ordinarie karaktär. Denna, med hänsyn till andra för reservarbetena

gällande föreskrifter nödvändiga, begränsning leder till en relativt snäv avgränsning

beträffande valet av arbeten. Nackdelarna härav bliva alltmera

framträdande ju större behovet av att sysselsätta de arbetslösa är. Skulle det

förevarande behovet i detta avseende på ett rimligt sätt tillgodoses, skulle

man icke längre kunna upprätthålla villkoret örn att reservarbetena skola vara

ekonomiskt eller kulturellt berättigade, såvida man icke ville frångå den väsentliga

förutsättningen, nämligen att arbetstillfällen av så att säga ordinarie

karaktär icke finge förvandlas till nödhjälpsarbete, vilket ju vore orimligt.

Bristerna i reservarbetssystemet markeras ytterligare genom att arbetslösheten

upphört att vara enbart ett grovarbetarproblem. För motverkande av en, såsom

arbetslöshetskommissionen uttrycker det, över hela yrkesskalan utbredd

arbetslöshet, måste man finna en utväg för ett mera mångsidigt utnyttjande

av arbetstillfällena, varigenom även yrkes arbetarna kunna vinna en mera naturlig

sysselsättning.

Arbetslöshetens utbredning över större områden kräver också ett allvarligare

beaktande av möjligheterna att fördela arbetstillfällena på flera platser. Senast

vid fjolårets riksdag riktades starka anmärkningar mot att arbetslösa

uttagas till reservarbeten långt borta från sina hemorter. Till bemötande av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Sill.

3

dessa anmärkningar har anförts, att stora svårigheter mött att i vissa delar av

landet . igångsätta som reservarbeten lämpliga företag. Dessa svårigheter

mäste jii, vid tillämpning av nu gällande regler, bliva ännu mera framträdande

inför en nied hänsyn till arbetslöshetens omfattning nödvändig utvidgning

av de allmänna arbetena.

Den väg till bekämpande av arbetslösheten genom anordnande av allmänna

arbeten, vilken jag förordar, har redan i viss mån blivit beträdd av statsmakterna

genom de beslut vid 1931 och 1932 års riksdagar, som på Kungl. Maj:ts

förslag fattats rörande beredskapsarbeten. I ändamål att de offentliga arbetena

skulle kunna i viss utsträckning anpassas efter konjunkturerna och därmed

följande variationer i arbetslösheten, har värdera av nämnda riksdagar

ställt ett reservationsanslag å 3,000,000 kronor till Kungl. Majrts förfogande

Anslaget skul e användas enligt Kungl. Maj:ts beprövande till arbeten, som

under alla förhallanden skulle förr eller senare utföras med anlitande av allmänna

medel genom statlig myndighets försorg. De hittillsvarande erfarenheterna

tran beredskapsarbetena synas lia varit övervägande goda även örn

anslagets begränsning icke möjliggjort ett tillgodogörande i full utsträckning

av systemets fördelar.

Skola beredskapsarbetena hilva av verklig betydelse såsom medel att i

en tid av omfattande arbetslöshet effektivt utfylla bristen på arbetstillfällen

och stimulera företagsamheten och det ekonomiska livet överhuvud taget måste

delgivas en väsentligt större omfattning än hittills. De kunna då icke begränsas

till sådana arbeten, som utföras genom statlig myndighets försorg

utan böra avse även kommunala och i vissa fall t. o. m. enskilda företag som

ur allmannyttans synpunkt förtjäna att understödjas genom bidrag eller lån

tran staten och vilkas igångsättande nu kan medverka till en förbättring av

laget. Ktt allvarligt försök bör göras att komma ur den nuvarande stagnationen.

Detta kan icke förväntas såsom ett resultat av enbart enskilt initiativ.

Ilen allmänna förlamningen återhåller alla. Nedpressningen av arbetslönerna

har icke framkallat den ökade företagsamhet, som ställts i utsikt. I stället

bär den minskade köpkraften hos arbetslösa samt arbetare med till eller under

existensminimum begränsade inkomster endast lett till försämring i omsättningen

hos handlande och producenter av förnödenheter. Den skrämda och

blinda återhållsamheten på alla håll har icke motverkat stagnationen och uta.

y^niritan så vitt man

sättandeav allmänna, arbeten, statliga och kommunala, i tillräcklig omfattning

skulle bade direkt och indirekt giva arbete och inkomster. Olika företag skulle

erhålla sysselsättning med tillverkning av materiel för förbrukning vid dessa

arbeten och redan därigenom skulle den enskilda företagsamheten "stimuleras

Men, såsom jag redan framhållit, staten, bör även direkt genom lån eller understöd

uppmuntra produktiva arbeten, igångsatta av enskilda. Det är min

förhoppning att genom sådana åtgärder det skall vara möjligt att icke blott

bereda betydande delar av den stora arbetslöshetsarmén sysselsättning, utan

också bryta stagnationen och öppna en väg till återhämtning och ekonomiskt

återuppbyggande.

Statsministern antydde även i stora drag en plan för organiserandet av

allmänna arbeten såsom ett led i kampen mot arbetslösheten och arbetet för

ekonomisk återhämtning. Vid planens utarbetande hade i första hand tagits

sikte på att bibehålla och utöka arbetstillfällena på områden, som redan läge

under statlig företagsverksamhet och förvaltning. Vid den av statsfinansiella

hänsyn betingade beskärningen av utgifterna under riksstatens olika huvudtitlar

hade man sökt undvika, att besparingarna ginge ut över arbetsföre
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

tag. Vid uppgörandet av förslag till den verksamhet, som finansierades genom

anslagen för kapitalökning, hade vederbörlig hänsyn tagits jämväl till

förut anförda synpunkter. Sammanlagt beräknades anslagen till utgifter för

kapitalökning, i vad dessa avsåge statens affärsverksamhet och utlåningsfonder,

till 82,771,000 kronor.

Statsministern erinrade vidare örn de under utgifter för kapitalökning, fonden

för förlag till statsverket, beräknade anslagen å tillhopa 160,511,800

kronor. Vid beräkningen härav hade, anförde statsministern, legat till grund

dels en genom särskilda sakkunniga inom socialdepartementet företagen generalinventering

för utrönande av tillgången på sådana allmänna arbeten, som

lämpligen kunde komma i fråga vid uppgörandet av den av statsministern

omförmälda planen och dels den av statens organisationsnämnd uppgjorda

planen för statens byggnadsverksamhet. Även andra möjligheter för vinnande

av det föresätta målet hade emellertid beaktats, såsom subventionering

av enskild byggnadsverksamhet och annat stödjande av den enskilda företagsamheten.

Vid framläggandet av finansplanen anförde chefen för finansdepartementet

bland annat följande:

Kristillståndet sådant det speglas i arbetslösheten har under loppet av det

sistförflutna året oavbrutet förvärrats. De direkta understöd, som rymmas

inom skattebudgetens ram, skulle vara alldeles otillräckliga för att hjälpa de

nödställda och ännu mera otillräckliga för att såsom ökad köpkraft i medborgarnas

händer åstadkomma ökad rörelse inom näringslivet. I detta sammanhang

må erinras örn att näringslivet icke enbart främjas genom en nedskärning

av det allmännas utgifter, även örn dessa gå till löpande konsumtion.

Vad staten underlåter att ge ut, stannar visserligen kvar hos den enskilde

skattebetalaren att av honom användas för privat konsumtion eller enskild

företagsamhet. Men med visshet kan icke pastas, att den minskning i

allmänna rörelsen, som på en rad punkter äger rum genom inskränkning av

statens löpande utgifter, omedelbart och helt kompenseras av ökade utgifter

från enskildas sida. o . ...

Nu föreliggande finansplan är sålunda byggd pa förutsättningen, att jämsides

med en stark begränsning av statens löpande utgifter skall försiggå en

väsentlig utvidgning av statens verksamhet för att skapa, produktiva och varaktiga

nyttigheter av olika slag. Genom dessa offentliga arbeten, utförda

för det allmännas räkning eller med bistånd fran det allmänna, beredas i största

möjliga omfång sysselsättning och försörjning åt de arbetslösa, på samma

gång som denna utvidgade offentliga företagsamhet är ägnad att öka rörelsen

inom det enskilda näringslivet. Nedgången i statsverkets inkomster har till

väsentlig del sin grund i att landets produktiva tillgångar icke hilva utnyttjade

i samma omfattning som förut. Det gäller såväl naturtillgångar och olika

former av kapital som den mänskliga arbetskraften.^ Att i ökad utsträckning

taga dessa produktiva tillgångar i bruk innebär sålunda att skapa ett tillskott

till folkhushållets inkomster och stärka underlaget för statens finanser.

Jag förbiser icke invändningen, att omdömet i detta hänseende måste hero

på hur nyttiga de ting äro, som genom den offentliga företagsamheten frambringas,

och hur kostnaden för dessa nyttigheter ställer sig. Rörande kostnaden

vill jag endast erinra örn att även den sysslolösa arbetskraften mäste

få sitt underhåll ur medborgarnas förråd, och att kostnaden för arbetet ur

samhällets synpunkt endast uppgår till det belopp, varmed arbetslönen över
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

5

stiger den arbetslöses under alla förhållanden utgående livsuppehälle, jämte

den åtgång av material och kraft etc., som det utförda arbetet kräver. Yad

nyttan av de åsyftade offentliga arbetena beträffar, hänvisar jag till att en

mycket betydande del av dessa arbeten äro sådana, som ligga inom ramen för

statens eller med statsbidrag understödda samfälligheters och enskildas vanliga

verksamhet och som nu skulle komma till utförande något tidigare än eljest

blivit fallet.

Finansministern motiverade härefter förslaget att den ifrågasatta utvidgningen

av statliga eller statsunderstödda arbeten skulle finansieras med lånemedel

samt anförde därvid bland annat följande:

De risker, som av många anses förbundna med upptagande av lån till företag,

vilka icke ge avkastning i pengar och därför i privatekonomisk mening

icke äro räntabla, måste praktiskt taget anses undanröjda genom den anordning

för lånens snabba amortering, som ingår i finansplanen. En viss inkomstkälla

— arvsskattemedlen — knytes vid amorteringen, och denna inkomst

beräknas till sådant belopp, att den omedelbart täcker fjärdedelen av

den föreslagna upplåningen. Även örn det extraordinära arbetsanskaffningsprogrammet

skulle behöva fullföljas ett kommande år med nya betydande kapitalutlägg,

skulle de åsyftade lånen sålunda vara återbetalda under en mycket

begränsad tidsperiod. Det synes riktigt, att de sålunda för amortering

avsedda medlen icke samlas i en fond, som rent bokföringsmässigt framstår

som en tillgång, utan omedelbart användas till avskrivning av de under fonden

för förlag till statsverket anslagna lånemedlen. Fastän formen för upplåningen,

örn den göres kort eller lång, icke har något direkt samband med

här berörda amorteringsplan, synes det ur olika synpunkter önskvärt, att man

för finansiering av nu planerade arbetsprogram lägger upp kortfristiga lån

eller lån med kort amorteringstid.

Den svenska kapitalmarknadens läge torde icke lägga hinder i vägen för

igångsättande av en statlig företagsamhet i relativt betydande, omfattning

och med syfte att i möjligaste mån öka rörelsen inom näringslivet. Varje

återhämtning förutsätter, att kapital finnes tillgängligt för en utvidgad verksamhet

och att tillgången på sparmedel ökar, allteftersom den produktiva

verksamheten och inkomsterna stiga. Den gräns för kreditgivning och expansion,

som bildas av hänsynen till vår valutas värdering i utlandet och vår

önskan att icke tillåta någon påtaglig höjning av levnadskostnaderna, kan icke

på förhand angivas. Jag är övertygad örn att i detta hänseende såväl staten

som de enskilda företagarna icke ha något annat att göra. än att pröva sig

fram, iakttaga verkningarna av olika åtgärder och lämpa sitt handlande därefter.

Om dessa verkningar av en ökad rörelse inom näringslivet skulle ge

vid handen, att begränsningar i konsumtionen eller begränsningar i importen

vore påkallade för att öka tillgången på sparmedel, skydda vår valutas värde

och hålla tillbaka en icke önskvärd prisstegring, torde statsmakterna kunna

påräkna allmän anslutning för de åtgärder, som i detta, läge skulle framstå

som nödvändiga, vare sig de finge formen av konsumtionsinskränkande beskattning

eller reglering av utrikeshandeln. Tillsvidare saknas anledning att

i fråga om medelsanskaffningen för de utvidgade offentliga arbetena föreslå

någon annan fördelning mellan skatter och lån än den i riksstatsförslagct upptagna.

Beräkningen av det i statsverkspropositionen till allmänna arbeten avsedda

beloppet, 1G0,511,800 kronor, skedde efter framställningar på dc särskilda

huvudtitlar, under vilka de olika slagen av arbeten regelmässigt höra.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 211.

Av beloppet beräknades sålunda under skilda huvudtitlar sammanlagt

35,511,800 kronor till vissa närmare angivna ändamål. Till icke specificerade

arbeten till motverkande av arbetslösheten beräknades återstående 125,000,000

kronor, därav på hemställan av chefen för kommunikationsdepartementet

50,000,000 kronor och på hemställan av mig 75,000,000 kronor.

Vid min hemställan om beräknande av sistnämnda anslag erinrade jag inledningsvis

örn den verkställda inventeringen av tillgängliga arbetsföretag

av allmän eller allmännyttig karaktär samt att arbete med utformande av

förslag till närmare planer rörande dylika arbeten påginge.

Jag anförde därefter följande:

Av den uppgjorda förteckningen över inventeringsresultatet framgår, att

det vid sidan av de arbeten, som kunna komma att avses med framställningarna

på de särskilda huvudtitlarna beträffande arbeten, som regelmässigt

höra därunder, finnes en stor mängd företag av natur att kunna inom

kort tid, igångsättas och ägnade att bereda arbetstillfällen i stor omfattning.

Även på andra vägar hava framkommit uppslag till dylika arbeten. I den

mån sådana arbeten befinnas böra komma till utförande, bör detta ske med

anlitande. av det nu ifrågasatta anslaget. Detta torde nämligen lämpligen

kunna i viss utsträckning tagas i anspråk även för arbetsföretag, som måhända

enligt allmänna regler skulle hava handlagts å annat departement. Vidare

bör användningen icke vara begränsad till rent statliga företag eller företag,

till vilka enligt allmänna grunder statsbidrag utgår, utan därjämte bör understöd

kunna lämnas i en eller annan form åt kommuner eller enskilda för igångsättande

av allmännyttiga arbeten.

Det skulle utan tvivel vara av stort värde därest, såsom ett led i åtgärderna

för arbetslöshetens bekämpande, bostadsbyggande i avsevärd utsträckning

kunde genom det allmännas stöd uppehållas; genom understöd åt byggnadsverksamheten

bereder man nämligen indirekt i betydande omfattning sysselsättning

åt svensk industri. Jag erinrar örn att utredning i detta hänseende

pagar med biträde av tillkallade sakkunniga. Därest utredningen därtill föranleder,

är det min avsikt att i särskild ordning framlägga förslag örn åtgärder

för bostadsproduktionens främjande. I avbidan på proposition i ämnet

torde av nu ifrågavarande anslag ett jämförelsevis betydande belopp böra

beräknas för detta ändamål.

Ehuru det icke är mig möjligt att redan nu taga ställning till frågan örn

fördelningen av det totala anslag till arbeten till motverkande av arbetslösheten,

varom nu är fråga, må följande preliminära uppskattning av olika anslagsposter

här återgivas:

Statliga och enligt allmänna regler statsunderstödda ar
-

beten ......................................... 10 miljoner kronor

Bidrag till kommunala arbeten...................... 30 » »

Bidrag till enskilda företag av allmännyttig karaktär. 5 » »

Främjande av bostadsbyggande...................... 20 » »

Främjande av företagsamhet och industriell verksamhet. 5 » »

Diverse .......................................... 5 » »

Summa 75 miljoner kronor.

De statliga arbetsföretag, som böra ifrågakomma, äro till större delen byggnadsarbeten

av olika slag men också vattenbyggnadsarbeten samt möjligen

i någon mån väg- och broarbeten m. m. Bland kommunala arbetsobjekt, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

7

äro avsedda att understödjas, må nämnas gator, vägar och. parker i städerna,

vatten-, kloak- och avloppsledningar, hamn- och kajarbeten, idrottsplaner, lekplaner

och gymnastikhus, badhus och friluftsbad, skolhus av olika slag, kraftverk

och kraftledningar, kyrkogårdar och krematorier, brandskyddsanordningar

m. m. samt slutligen sjukhus, ålderdomshem och barnhem. Vad angår

enskilda arbetsföretag har jag närmast avsett, att räntebärande lån skulle

lämnas för utbyggande av visst företag för produktion och distribution av

elektrisk kraft.

Givetvis är det avsett att, i den mån så låter sig göra, genom särskilda

villkor vid anslagsbeviljandet dels skapa garantier för att ifrågavarande

arbetsföretag i främsta rummet komma de oförvållat arbetslösa till godo, dels

även förebygga, att stödåtgärderna medföra ogynnsamma verkningar för den

allmänna arbetsmarknaden.

Chefen för kommunikationsdepartementet anförde vid anmälan av nyssnämnda

anslag å 50,000,000 kronor i huvudsak följande.

En definitiv plan för de allmänna arbeten, som skulle komma i fråga till

utförande med anlitande av det ifrågavarande medelsbeloppet, kan icke i

detta sammanhang framläggas.

Med ledning av de resultat, som framkommit vid den inom socialdepartementet

verkställda inventeringen av påräkneliga arbetsföretag samt under beaktande

jämväl därav, att även vissa andra likaledes ur förevarande synpunkt

tjänliga företag kunna tänkas ifrågakomma, har jag gjort följande överslagsberäkning,

hur nyssnämnda belopp skulle kunna tänkas bliva fördelat mellan

skilda huvudgrupper:

Miljoner

kronor

Skenfria vägkorsningar m. m....... 14.0

Vägar och broar................................................ 25.0

Hamnar ...................................................... 3.0

Statsbana Malung—Vansbro .................................... 0.8

Landningsfält för flygplan ...................................... 2.2

Diverse ....................................................... 5.0.

Ehuru den beräknade medelsfördelningen endast är avsedd att i allmänna

drag giva en bild av hur medlen kunna antagas komma skilda ändamål till

godo, och jämkningar givetvis kunna behöva ske, har jag emellertid ansett

försiktigheten bjuda att under rubriken »Diverse» upptaga ett jämförelsevis

stort belopp.

Jag anhåller nu, sedan utredningen i ämnet i olika hänseenden kompletterats,

att få framlägga definitivt förslag beträffande nämnda, under socialdepartementet

beräknade anslag till arbeten till motverkande av arbetslösheten.

Därvid kommer jag även att behandla vissa frågor, som jämväl beröra

andra förut omförmälda anslag.

Inledning.

Verkställda utredningar.

Den i statsverkspropositionen berörda inventeringen av förefintliga lämpliga

arbeten har verkställts av särskilda av mig med stöd av Kungl. Maj:ts beslut

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 211.

deri 21 oktober 1932 tillkallade utredningsmän med uppgift att inom socialdepartementet

biträda vid verkställande av undersökning och uppgörande av förslag

rörande de statliga och kommunala arbeten ävensom enskilda arbetsföretag

av allmännyttig karaktär, vilka lämpligen kunde anordnas såsom beredskapsarbeten

till motverkande av arbetslöshet. Utredningsmännen hava utgjorts

av redaktören S. Hansson, ordförande, lektorn J. E. Björnsson, t. f. byråingenjören

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen D. Blomberg samt sekreteraren

hos centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, extra jägmästaren

E. A. F. Lundh. Inventeringsresultatet är innefattat i en den 3 december 1932

avgiven promemoria.

Sedermera har jag under hand uppdragit åt utredningsmännen att inom

socialdepartementet biträda jämväl vid utredning angående de spörsmål av

väsentligen organisatorisk art, som kunde äga samband med anordnandet av

beredskapsarbeten i större omfattning och inom även andra verksamhetsområden,

än som hittills ifrågakommit.

Till fullgörande av detta uppdrag hava utredningsmännen den 21 januari

1933 avgivit »P. M. angående beredskapsarbeten till motverkande av arbetslöshet».

Denna promemoria torde såsom bilaga (bilaga A) få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende. Jämväl torde såsom bilaga (bilaga B) vid detta

protokoll få fogas utdrag av utredningsmännens förstnämnda promemoria

den 3 december 1932, huvudsakligen avseende de delar av densamma, vilka

icke återgivits eller endast i korthet refererats i promemorian av den 21

januari 1933.

över sistnämnda promemoria hava yttranden inhämtats från vederbörande

myndigheter samt vissa enskilda korporationer och sammanslutningar. En

sammanställning av yttrandena torde såsom bilaga (bilaga C) få fogas vid

statsrådsprotokollet i detta ärende.

Efter det inventeringen slutförts, hava direkt till Kungl. Majit inkommit

vissa förslag till beredskapsarbeten, av vilka följande mera betydande må här

nämnas.

Av marinförvaltningen och chefen för marinstaben har föreslagits dels ersättningsbyggnad

av en jagare och en undervattensbåt för flottan för en kostnad

under nästkommande budgetår av 3,286,000 kronor eller, under viss förutsättning,

4,250,000 kronor, dels ock uppförande av oljecisterner för flottan

för en ungefärlig kostnad av 625,000 kronor.

Marinförvaltningen har vidare efter samråd med chefen för marinstaben

och chefen för kustflottan föreslagit insättande av varmluftsdrivet propellermaskineri

å minkryssaren Clas Fleming enligt ett av aktiebolaget Götaverken

uppgjort förslag för en kostnad av 954,300 kronor, varav på budgetåret

1933/1934 800,000 kronor.

Efter framställning av aktiebolaget Bofors har arméförvaltningen föreslagit

anskaffande av bandtraktorer för artilleriet för en kostnad av 800,000

kronor.

Stadsfullmäktige i Luleå hava föreslagit uppförande av byggnad för Luleå

stads lärlings- och yrkes- samt verkstadsskolor m. m. för en kostnad av

275,000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

9

Av drätselkammaren i Uddevalla Ilar föreslagits tillbyggnad av folkskolebyggnad

i Uddevalla för en kostnad av 198,000 kronor.

Riksförbundet Sveriges statsarrendatorer har föreslagit viss byggnadsverksamhet

m. m. å kronans jordbruksdomäner och å kyrkliga egendomar. I häröver

den 13 mars 1933 avgivit utlåtande har domänstyrelsen ifrågasatt, att

för ändamålet ett anslag av förslagsvis 500,000 kronor skulle ställas till förfogande.

Slutligen har från enskilt håll föreslagits nybyggnad av flytdocka i Kristinehamn

för en beräknad kostnad av 480,000 kronor.

Sammanlagda kostnadssumman för sålunda föreslagna arbeten, i vad de synas

avse nästa budgetår och i den mån de äro kostnadsberäknade, utgör 7 ä 8

miljoner kronor.

Vidare torde i detta sammanhang böra erinras örn att 1931 års skogssakkunniga

i sitt den 4 januari 1933 avgivna betänkande med förslag angående

åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar bland annat

föreslagit understöd av statsmedel för uppförande av en eller flera fabriker

för brikettenng av träkol ävensom till byggande av skogsvägar för virkesprodukternas

utfraktning eller, där så i stället vore av behovet påkallat, flottleder.

Till viss del hava dessa sakkunnigas förslag gjorts till föremål för

framställning i proposition (nr 189).

Ytterligare må nämnas, att vid utgången av februari månad 1933 förelågo

13 av arbetslöshetskommissionen principbeslutade reservarbeten — huvudsakligen

vägarbeten — till en ungefärlig kostnad av 3/700,000 kronor, för vilka

kontrakt då ännu icke utväxlats.

Det av utredningsmännen framlagda inventering sresultatet har inom socialdepartementet

i vissa delar genomgåtts och förtecknats. De härvid uppgjorda

tabellerna (tab. 1—7) ävensom en inom socialdepartementet verkställd

beräkning av huru stor del av kostnaderna för A-företagens utförande,

som skulle falla på första arbetsåret (tab. 8), torde såsom bilaga (bilaga D)

få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende. Tabell 1 utgör en förteckning

av de vid inventeringen såsom omedelbart mobiliserbara med A betecknade

företagen. I tabell 2 hava upptagits vissa av de med B betecknade företagen,

nämligen sådana, vilka, därest mobiliseringsgraden ensam fått vara avgörande,

bort betecknas med A men som likväl av utredningsmännen hänförts

till B-företag, enär de varit så stora, att de endast delvis ansetts kunna

med fördel utföras under loppet av ett enda arbetsår. Tabell 3 utgör ett

sammandrag av tabell 1. I tabell 4 hava A-företagen fördelats länsvis. Tabellerna

5 och 6 utvisa A-företagens och nyssnämnda B-företags fördelning

efter arbetenas natur. Av tabell 7 framgår slutligen A-företagens fördelning

å olika kostnadsgrupper.

Vid uppgörandet av tabellerna har följts den av utredningsmännen verkställda

klassificeringen av företagen efter dels dessas huvudsakliga art och dels

sättet för arbetenas finansiering enligt hittills vanliga grunder, dock med den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr gil.

avvikelsen, att ur gruppen »vattenbyggnader» utbrutits vissa företag, vilka

betecknats såsom hamnar, samt ur gruppen »diverse» sådana företag, som avse

vatten- och avloppsledningar.

Till företagsförteckningarna (tabellerna 1 och 2) torde böra anmärkas följande.

De i kolumnerna för totalkostnad, inhemskt material, arbetstid och arbetsstyrka

angivna uppgifterna äro de, som inkommit från vederbörande uppgiftslämnare.

I en särskild kolumn har angivits det antal arbetarmånader (en arbetarmånad

— 25 dagsverken), vilka företagets utförande skulle kräva enligt

verkställda beräkningar på basis av de lämnade uppgifterna om arbetarantal

och arbetets varaktighet. Summering har endast skett av kolumnen för

totalkostnad. För de företag, beträffande vilka vederbörande uppgiftslämnare

inkommit med fullständiga uppgifter —- d. v. s. uppgifter örn totalkostnad,

kostnad för inhemskt material, arbetstid och arbetsstyrka —- hava emellertid

särskilda summeringar verkställts såväl av kolumnen för totalkostnad som

av kolumnerna för inhemskt material och arbetarmånader. Härigenom ha för

olika grupper av arbeten erhållits sinsemellan jämförbara siffror för totalkostnad,

kostnad för inhemskt material och arbetarmånader. Dessa summor ha

utmärkts medelst kursivering.

Tabellerna utvisa vissa avvikelser från de av utredningsmännen uppgjorda.

Dessa ha huvudsakligen sin grund däri, att sådana företag utelämnats, vilka,

såvitt varit känt, numera igångsatts eller för vilkas utförande Kungl. Maj:t

av årets riksdag i särskild ordning äskat medel. Dessutom ha en del företag

befunnits dubbelförda. I övrigt hänföra sig avvikelserna till vissa sifferjusteringar

och omföringar av företag från en grupp till en annan, som befunnits

erforderliga.

I anledning av utredningsmännens promemoria hava vidare inom socialdepartementet

verkställts vissa kompletterande utredning ar i olika hänseenden.

Därom må anföras följande.

För att erhålla en uppfattning örn huruvida de vid inventeringen av uppgiftslämnarna

meddelade siffrorna rörande den arbetsmängd, som skulle krävas

för de olika företagen, kunde läggas till grund för en uppskattning av

effekten av de ifrågasatta åtgärderna, har en kontrollundersökning skett på

grundval, bland annat, av socialstyrelsens lönestatistiska uppgifter. Av t. f.

byråingenjören D. Blomberg har sålunda verkställts uppskattning av de direkta

arbetstillfällen, som under första året skulle uppkomma, i händelse den

tillgängliga arbetsreserven (A-företagen + 66 större B-företag) till fullo utnyttjades.

Redogörelse för denna beräkning torde såsom bilaga (bilaga E)

få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Vidare hava förberedelser vidtagits för att, i händelse beslut fattas örn en

anordning i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens förslag,

arbeten skola kunna så snart som möjligt igångsättas. För sådant ändamål

hava de inkomna uppgifterna om arbeten uppdelats i olika grupper, av vilka

vissa avse företag, vilka genom administrativa åtgärder synas kunna bringas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

11

i det fullständiga skick, att beslut i ärendet kan utan längre dröjsmål fattas,

och andra avse företag, rörande vilka vederbörande få anvisas att, i den

ordning som kan komma att föreskrivas, komma in med formliga, av ritningar,

kostnadsberäkningar m. m. åtföljda ansökningar. Avsikten är att beträffande

de först avsedda grupperna med det snaraste vidtaga de åtgärder, som

äro möjliga.

Dessutom har med ledning av erhållna uppgifter angående den antagliga

fördelningen dels på olika slags arbeten och dels i statliga eller statsunderstödda,

rent kommunala och andra företag av de anslag till motverkande av arbetslösheten,

som anmälts av social- och kommunikationsdepartementen, verkställts

utredning angående huru många arbetare, som kunna beräknas bliva

direkt sysselsatta vid dessa arbeten. Vidare har verkställts en utredning angående

den antagliga fördelningen av kostnaderna, särskilt beträffande direkta

arbetslöner och inhemskt material, för de olika grupper av husbyggnadsarbeten,

som i riksstaten upptagits under rubriken fonden för förlag till statsverket,

nämligen dels i riksstaten nominellt angivna byggnadsföretag, dels

vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus, dels karolinska sjukhuset i

Stockholm, dels de husbyggnadsarbeten, som ingå bland de arbeten till motverkande

av arbetslösheten, vilka anmälts av socialdepartementet, dels åtgärder

till främjande av bostadsbyggande i städerna och på landet. Resultaten

av dessa utredningar torde såsom bilaga (bilaga F) få fogas vid detta statsrådsprotokoll.

På därom gjord hemställan har arbetslöshetskommissionen inkommit med

utredning rörande olika sätt för övergång från det nuvarande reservarbetssystemet

till den ifrågasatta nya anordningen.

Från arbetslöshetskommissionen har även lämnats en statistik avseende vissa

uppgifter örn kommissionens verksamhet. Av dessa uppgifter framgår, i vad

mån under de senaste månaderna inkomna ansökningar örn anordnande av

statsarbeten och örn platser vid sådana arbeten, örn statsbidrag till statskommunala

arbeten samt örn statsbidrag till kontantunderstöd bifallits, respektive

avslagits eller bordlagts.

Från arbetslöshetskommissionen hava även infordrats uppgifter rörande kommissionens

administrationskostnader, avsedda att i viss mån tjäna till belysning

av frågan örn de administrationskostnader, som kunna bliva förenade

med beredskapssystemets genomförande.

Vidare har av t. f. sekreteraren hos socialstyrelsen C. Öhr. Schmidt verkställts

utredning angående den omfattning, vari de såsom A-företag betecknade

arbetena äro av beskaffenhet, att å desamma skulle bliva eller kunna

göras tillämpliga bestämmelserna i förefintliga kollektivavtal mellan kommunal

myndighet och svenska kommunalarbetareförbundet. Denna utredning

torde få som bilaga (bilaga G) fogas vid statsrådsprotokollet.

Slutligen hava de av mig den 24 februari 1933 med stöd av Kungl. Majlis

beslut samma dag tillkallade sakkunniga — e. byråchefen i kommunikationsdepartementet

N. L. Bolinder, vägingenjören i Södermanlands län, majoren i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr gil.

väg- och vattenbyggnadskåren C. E. Gyllenberg samt överingenjören vid

Stockholms gatukontor, kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren P. G. Ekwall

—- med uppgift att inom socialdepartementet biträda med skyndsam utredning

rörande kostnaderna för vissa genom statens arbetslöshetskommission

utförda arbeten i jämförelse med kostnaderna för motsvarande i annan ordning

utförda arbeten den 16 innevarande månad inkommit med förberedande redogörelse

för hittills utförda utredningar och därvid vunna preliminära resultat.

Denna redogörelse torde som bilaga (bilaga H) få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Rörande resultatet av de sålunda i olika avseenden införskaffade kompletterande

utredningarna torde jag få lämna redogörelse i vederbörande sammanhang

vid den följande framställningen.

Vissa särskilda frågor.

I detta sammanhang torde jag jämväl få anmäla, att vissa särskilda frågor

föreligga, vilka äga samband med nu förevarande ärende.

Med skrivelse den 8 februari 1933 hava de sakkunniga — byråchefen i socialstyrelsen

K. Bergström, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören

A. Olsson och verkställande direktören hos Hyresgästernas sparkasseoch

byggnadsförening i Stockholm u. p. a., arkitekten S. Wallander — vilka

jämlikt Kungl. Maj:ts den 2 december 1932 givna bemyndigande av mig tillkallades

för att verkställa skyndsam utredning rörande huruvida och på vilket

sätt staten skulle kunna till förhindrande av arbetslöshetens utbredning

vidtaga åtgärder till bostadsproduktionens främjande — bostadsproduktionssakkunniga

— avgivit »E. P. M. angående främjande av bostadsbyggande till

motverkande av arbetslöshet». Berörda skrivelse och promemoria torde såsom

bilaga (bilaga I) få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Häröver hava yttranden avgivits av vissa myndigheter och enskilda sammanslutningar.

Med stöd av Kungl. Majis bemyndigande den 6 februari 1931 tillkallade

min företrädare i ämbetet nuvarande ledamöterna av riksdagens andra kammare,

redaktören A. I. E. Österström, lantbrukarna K. A. M. Andersson i Löbbo

och C. O. H. Andersson i Dunker jämte t. f. byråchefen i socialstyrelsen

B. A. E. Nyström, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren

J. M. Skoglund i Doverstorp och förste provinsialläkaren i Östergötlands län

N. H. Wranne att inom socialdepartementet biträda med utredning rörande åtgärder

till förbättring av lantarbetarnas bostadsförhållanden och därmed sammanhängande

ämnen. Den 8 februari 1933 hava utredningsmännen, vilka antagit

benämningen bostadsutredningen för landsbygden, avgivit »P. M. angående

möjligheterna att till förhindrande av arbetslöshetens utbredning vidtaga

åtgärder för förbättring av bostadsförhållandena på landet», vilken promemoria

torde såsom bilaga (bilaga K) få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

över berörda promemoria hava yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter

och enskilda sammanslutningar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

13

Vidare har sociala jordutredningen — ledamöterna av riksdagens första

kammare, professorn K. G. Westman, lantbrukaren E. B. Andersson i Fältenborg

och jägmästaren C. G. L. H :son Tamm, ledamoten av riksdagens andra

kammare, ombudsmannen H. Molander samt redaktören H. Sten — som med

stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 december 1930 tillkallats för verkställande

av utredningar rörande vissa sociala jordfrågor, i skrivelse den 7 mars

1933 framlagt ett förslag avseende åtgärder för en uppdelning av vissa kronoegendomar

och ett antal från enskilda inköpta egendomar i mindre jordbruk,

avsedda att utarrenderas, sedan de bebyggts och i övrigt iordningställts. Jägmästaren

Tamm har avgivit särskilt avstyrkande yttrande.

I det följande kommer jag att till behandling upptaga dessa skilda frågor

under en särskild punkt.

Jag övergår nu till den föreliggande huvudfrågan örn anordnande av allmänna

arbeten till motverkande av arbetslösheten. Vad jag härom kommer att

anföra torde i allmänhet i tillämpliga delar äga principiell giltighet även för

övriga under utgifter för kapitalökning, fonden för förlag till statsverket, av

Kungl. Maj :t äskade anslag till allmänna arbeten.

Nuvarande beredskapsanordning.

Angående den nuvarande beredskapsanordningens tillkomst och innebörd

torde jag få hänvisa till den redogörelse härför, som av beredskapssakkunniga

lämnats i deras promemoria (bilaga A. sid. 3 ff.).

I fråga örn beredskapsarbetenas hittillsvarande användning i praktiken tilllåter

jag mig i första hand jämväl hänvisa till berörda promemoria (sid. 8 ff.).

I övrigt torde jag i detta avseende få redogöra för en av arbetslöshetskommissionen

verkställd utredning, vilken överlämnats i samband med kommissionens

yttrande över de sakkunnigas promemoria, ävensom viss inom socialdepartementet

verkställd komplettering av densamma.

I sin berörda utredning anförde arbetslöshetskommissionen huvudsakligen

följande.

I en utredningen bifogad tabell har kommissionen verkställt en sammanfattning

beträffande det antal personer, som vid slutet av vissa månader hos

i tabellen angivna verk och myndigheter innehaft anställning under tiden den

1 november 1931—den 31 december 1932. Av tabellsammanställningen framgår,

att de första beredskapsarbetena igångsattes först i november 1931, och

att, under de följande månaderna av 1932, antalet dylika arbeten befann sig i

ständig ökning, icke allenast vad antalet företag beträffar utan jämväl i fråga

örn antalet vid dem sysselsatta personer. Från ett antal av 10 personer i november

1931 ökades arbetsstyrkorna under sommaren 1932. Maximum uppnåddes

under oktober sistnämnda år, då 1,064 personer vid månadens utgång

voro sysselsatta vid 46 arbetsföretag av denna art. Från och med november

inträdde en minskning, i det de sysselsatta arbetsstyrkorna sjönko till 795 man

vid november månads slut och ytterligare till 370 man vid december månads

slut 1932. Denna utveckling belyser och bekräftar tidigare gjorda förmodanden,

att dessa arbeten antagligen skulle komma att kulminera under sommar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

månaderna, då behovet i varje fall under normala förhållanden måste anses

vara mindre än under vinterhalvåret. Antalet sysselsatta personer minskade

däremot vid vinterns inträde, då behovet av hjälp för oförvållat arbetslösa

personer alltid framträder kraftigare än under sommarmånaderna. Högsta

antalet i gång varande arbetsföretag uppgick vid utgången av november månad

1932 till 47.

Beträffande löneförhållandena vid dessa arbetsföretag hava jämväl uppgifter

lämnats å månadsrapporterna, som meddela upplysningar örn medelförtjänsten

per 8 timmars arbetsdag under den månad, rapporten omfattar. En granskning

av rapporterna giver vid handen, att för november och december 1931, då verksamheten

hade en ytterst obetydlig omfattning — 10 man vid november månads

och 51 man vid december månads utgång •—- inga uppgifter föreligga, som

medgiva tillförlitliga medelförtjänstberäkningar för då i gång varande arbetsföretag.

För år 1932 är däremot det föreliggande rapportmaterialet fullständigare,

och för samtliga månader under sist angivna år har med ledning av

rapporternas ^uppgifter verkställts en beräkning månadsvis av de vid dessa

företag uppnadda medelförtjänsterna per dag för samtliga vid respektive månaders

slut anställda arbetare. De olika dagsförtjänsterna under resp. månader

framgå av den bifogade tabellens uppgifter. De utgöra lägst kronor 6: 83

per man och dag i februari samt högst kronor 8: 66 i oktober 1932, då även

det högsta antalet personer eller 1,064 beretts sysselsättning vid dessa arbetsföretag.

Vidare har — som framgår av tabellen — verkställts en gruppering

av de olika medelförtjänsterna månadsvis i olika lönegrupper, från antalet

företag, där lönen utgjort under 4 kronor samt vidare för varje krontal upp

till 12 kronor och däröver. Av denna sammanställning framgår, att de olika

lönebeloppen fördela sig över hela löneskalan och med en anhopning av lönebeloppen

i lönegruppen från 6 till 6: 99 kronor per dag.

Går man emellertid till de olika arbetsföretagen var för sig, noteras de lägsta

arbetsförtjänsterna vid ett arbetsföretag, som utförts av Sveriges geologiska

undersökning, där förtjänsten i genomsnitt per 8 timmars arbetsdag under juli

månad 1932 för 20 vid företaget sysselsatta personer endast uppgick till kronor

3: 80 per man, samt de högsta arbetsförtjänsterna vid ett av statens järnvägar

utfört brobygge, där medelförtjänsten per 8 timmars arbetsdag under

oktober månad 1932 utgjorde kronor 23: 24, varvid emellertid antecknats, att

visst ackordsöverskott ingick häri. För några arbetsföretag har den dagliga

medelförtjänsten uppgått till 12 kronor och däröver.

Beträffande de olika kommuner, vilka fått hos sig hemmahörande personer

anställda vid beredskapsarbeten — varom uppgifter jämväl äro intagna på

de ingivna månadsrapporterna -— är kommissionen efter granskningen av dessa

i tillfälle att vitsorda, att arbetskraften i stort sett anställts från kommuner,

vilka till kommissionen rapportera förekomst av större eller mindre arbetslöshet.

Ett och annat undantag härifrån förefinnes visserligen, men då erfarenheten

ådagalagt, att icke alla kommuner, som hava arbetslöshet, rapportera

sådan till kommissionen, synas dessa beredskapsarbeten hava bidragit till att

minska antalet av dem, som, därest dessa arbetsmöjligheter icke stått till buds,

måhända hade blivit nödsakade att begära det allmännas hjälp. I flertalet

fall hava arbetslösa anställts från den ort, där vederbörande beredskapsarbete

utförts. Åtskilliga undantag från denna regel förefinnas dock.

De vid arbetslöshetskommissionens utredning fogade tabellerna voro av följande

utseende:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanfattning

av det antal personer, vilka vid slutet av nedanangivna månader hos följande verk och myndigheter innehaft

anställning vid beredskapsarbeten under tiden 1 november 1931—31 december 1932 enligt rapporter till socialdepartementet

intill den 4 februari 1933.

Myndigheter

Av Kungl.

Maj:t an- visade be- lopp

1931

1 9

3 2

nov.

dec.

jan.

febr.

mars

april

maj

juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

dec.

Järnvägsstyrelsen1.......

3,099,517

_,

5

110

247

310

341

347

351

312

338

354

349

181

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

1,110,200

10

24

56

70

71

92

105

112

109

102

68

103

140

161

Telegrafverket ........

311,800

—

—

—

19

18

25

49

33

73

94

152

123

54

Arméförvaltningen.......

946,128

—

22

50

48

23

92

156

170

108

51

164

297

229

167

Marinförvaltningen.......

145,700

—

—

—

—

—

—

69

55

5

19

22

43

48

42

Flvgstyrelsen.........

170,000

—

—

—

—

14

20

20

17

27

109

54

13

2

Sveriges geologiska undersökning

200,000

—

—

12

27

8

—

—

31

39

41

53

136

141

—

Kronor

Medeldagsförtjänsten per 8 tim-

5,973,345

10

51

228

411

444

570

746

769

673

754

867

1,064

795

370

mars arbetsdag.......

—

—

—

7: 58

6:83

7: 15

8:-

7:91

7:88

8:13

8: 46

8: 19

8: 66

8:33

7: 59

1 Härav till statsbanan Malung—Vansbro 900,000 kronor. Några rapporter från detta arbetsföretag föreligga icke.

Antal arbetsplatser månadsvis där medelförtjänsten per dag uppgått till:

1 9

3 2

jan.

febr.

mars

april

maj

juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

dec.

under 4: —..........

_

i

l

4— 4: 99...........

—

2

i

2

1

2

1

2

1

2

1

5— 5: 99...........

1

—

—

1

1

1

1

_

1

2

5

6— 6: 99...........

2

1

4

3

7

11

10

13

17

15

15

4

7— 7: 99...........

2

5

3

6

10

10

7

7

7

7

6

7

8— 8: 99...........

2

6

8

9

7

9

13

7

3

7

8

5

9— 9: 99...........

—

—

1

1

1

2

__

1

2

3

10—10: 99...........

2

2

3

4

4

3

2

6

4

3

5

2

11—11:99...........

—

—

—

2

2

1

3

2

3

2

1

12: — och däröver.......

—

—

—

—

2

3

3

2

3

6

5

—

Summa

9

16

21

28

35

42

40

39

42

46

47

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Till den av arbetslöshetskommissionen sålunda verkställda utredningen torde

få anmärkas, att antalet vid slutet av december månad 1932 vid beredskapsarbeten

anställda arbetare enligt inkomna rapporter utgjorde 481. Det av kommissionen

uppgivna lägre antalet beror därpå, att vissa rapporter för december

månad inkommit först efter det kommissionens undersökning avslutats. Dessutom

voro vid arbeten å banan Malung—Vansbro i Kopparbergs län, vilket

företag delvis finansieras med lånemedel och delvis med medel från anslagen

till beredskapsarbeten, vid samma tidpunkt sysselsatta 233 arbetare.

Av de till socialdepartementet för januari månad 1933 inkomna rapporterna

framgår, att antalet vid beredskapsarbeten anställda arbetare vid utgången av

nämnda månad utgjorde 465. Av dessa voro 7 jordbruksarbetare, 4 skogsarbetare,

24 gruvarbetare, 112 arbetare tillhörande jord-, sten- och glasindustrien,

7 metall- och maskinarbetare, 12 arbetare tillhörande trävaruindustrien, 112

byggnadsarbetare, 1 arbetare tillhörande kemisk-tekniska och belysningsindustrien,

3 arbetare hänförliga till icke särskilt specificerade grupper av industri

och hantverk, 3 arbetare tillhörande sjöfart och fiske, 1 tillhörande butiks- och

magasinspersonalen, 1 landtransportarbetare och 178 arbetare, som icke tillhörde

annan grupp. Av nämnda arbetare voro 10 anställda vid beredskapsarbeten

inom Stockholms län, 4 vid arbeten inom Östergötlands län, 85 vid

arbeten inom Blekinge län, 11 vid arbeten inom Hallands län, 127 vid arbeten

inom Göteborgs och Bohus län, 20 vid arbeten inom Älvsborgs län, 8 vid arbeten

inom Skaraborgs län, 22 vid arbeten inom Värmlands län, 41 vid arbeten

inom Kopparbergs län, 40 vid arbeten inom Gävleborgs län, 28 vid arbeten

inom Västernorrlands län, 20 vid arbeten inom Västerbottens län och 49 vid

arbeten inom Norrbottens län. Härtill komma de vid arbetena å banan Malung

—Vansbro sysselsatta arbetarna.

På grundval av de inkomna rapporterna har inom departementet verkställts

undersökning i fråga örn den tid, som i varje särskilt fall förflutit från Kungl.

Maj :ts beslut örn anvisande av medel och till arbetets igångsättande. Tidberäkningen

har skett endast efter fulla kalendermånader. Hänsyn har nämligen

icke kunnat tagas till vilken dag i månaden ett arbete igångsatts. I analogi

härmed har hänsyn ej heller lämpligen ansetts böra tagas till vilken dag i

månaden Kungl. Maj:ts beslut meddelats. Den kalendermånad, under vilken

detta skett, och den, under vilken arbetet påbörjats, hava sålunda icke medräknats.

De anförda månadstalen torde därför i regel utgöra minimisiffror.

Av undersökningarna har framgått, att 17 företag igångsatts efter kortare

tid än en månad, 14 igångsatts efter en månad, 10 efter två månader, 11 efter

tre månader, 6 efter fyra månader, 10 efter fem månader, 4 efter sex månader,

1 efter sju månader, 7 efter åtta månader, 2 efter nio månader, 1 efter tio månader

och 2 efter ett år. I genomsnitt hava alltså företagen påbörjats efter 3''^

månad. Härtill kommer emellertid, att vid utgången av januari månad 1933

40 företag, till vilka medel anvisats med tillhopa 921,302 kronor, ännu icke

blivit igångsatta. Av dessa företag hava medel anvisats för 1 den 9 oktober

1931, för 3 den 19 februari 1932, för 32 den 9 september 1932, för 3 den 9 december

1932 och för 1 den 3 januari 1933. Av de myndigheter, vilka fått

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

17

medel anvisade till ett större antal företag, har arméförvaltningen uppvisat den

kortaste genomsnittstiden — något över en månad — och telegrafstyrelsen den

längsta, 5.6 månader.

Allmän översikt över avgivna yttranden.

Vad angår de yttranden, som avgivits över utredningsmännens promemoria

den 21 januari 1933, hava vissa av dem uttryckligen begränsats till att avse

endast viss eller vissa frågor eller den ifrågavarande myndighetens eller korporationens

verksamhetsområde, medan något uttalande icke gjorts i de huvudsakliga

frågorna. Även i fråga örn de övriga yttrandena ställer det sig ej sällan

svårt, att av de uttalade uppfattningarna avgöra, huruvida utredningsmännens

förslag huvudsakligen förordats eller väsentligen avstyrkts, detta med

hänsyn till att i en del yttranden vissa av de i promemorian framförda förslagen

rekommenderats till genomförande, medan andra bestämt avstyrkts. Med

sålunda angiven reservation torde de myndigheter och sammanslutningar, som

avgivit yttranden i ärendet, efter sina ståndpunktstaganden kunna grupperas

på följande sätt.

De myndigheter och sammanslutningar, som kunna anses hava ställt sig i

övervägande grad välvilliga till förslaget eller anordningar, liknande de däri

föreslagna, äro byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Gotlands, Kopparbergs,

Gävleborgs och Västerbottens län samt landssekretariatet.

Yttranden, vari närmare ståndpunkt icke tagits till de huvudsakliga frågorna

i förslaget, hava avgivits av arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygstyrelsen, medicinalstyrelsen, telegrafstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

lotsstyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret, länsstyrelserna i

Östergötlands och Västernorrlands län samt styrelserna för svenska landskommunernas

förbund och för svenska landstingsförbundet.

I huvudsak avstyrkande utlåtanden hava avgivits av socialstyrelsen, statens

arbetslöshetskommission, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, statens organisationsnämnd, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

kommerskollegium, Överståthållarämbetet och de förut icke

uppräknade länsstyrelserna samt svenska stadsförbundets styrelse, svenska

arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och svenska lantarbetsgivarnes

centralförening.

I regel hava i sådana avgivna yttranden, vari det föreliggande förslaget

upptagits till mera allsidigt bedömande och ståndpunkt tagits till detsammas

huvudfrågor, samtidigt gjorts uttalanden örn den trängande nödvändigheten

med hänsyn till den omfattande arbetslösheten, att arbetstillfällen genom

statens mellankomst anordnades för de arbetslösa, i vilket sammanhang också

antytts de riktlinjer, efter vilka dylika allmänna arbeten i arbetslöshetsbekämpande

syfte borde anordnas. Efter beskaffenheten av de gjorda uttalandena

i sådant avseende torde yttrandena kunna grupperas på följande

sätt.

Länsstyrelserna i Kopparbergs och Västerbottens län, landssekretariatet

Bihang till riksdagens protokoll 19S8. 1 sami. Nr 211. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

saint vissa reservanter inom svenska stadsförbundet synas hava förordat, att

beredskapsarbetena skola helt ersätta det nuvarande systemet med reservarbeten.

Bibehållandet av reservarbetssystemet jämsides med en ökad användning

av beredskapsarbeten har förordats i ett flertal yttranden. Följande myndigheter

och sammanslutningar synas hava ansett, att därvid beredskapsarbetena

ej endast borde komma till ökad användning utan även utsträckas överhuvud

taget eller i mer eller mindre begränsad omfattning till att avse arbetsobjekt,

fallande utanför de statliga verkens verksamhetsområden, nämligen vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen,

länsstyrelserna i Gotlands, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs och

Norrbottens län samt svenska stadsförbundet. Användningen i ökad omfattning

av beredskapsarbeten i nuvarande bemärkelse jämsides med reservarbeten

har förordats av länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus, Hallands, Värmlands,

Västmanlands och Jämtlands län, varjämte Överståthållarämbetet och

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansett, att beredskapsarbeten borde

komma till något ökad användning.

I åtskilliga yttranden framhålles jämväl, att de nuvarande principerna för

reservarbeten borde modifieras (Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Gotlands,

Malmöhus, Hallands, Älvsborgs och örebro län, svenska stadsförbundet

m. fl.).

Allmän motivering.

Den kris, som i slutet av år 1929 började i Amerika, har sedermera gått härjande

fram över hela världen. Nästan alla länder ha sett sitt penningväsen åtminstone

tillfälligt råka i oordning med stupade banker, inskränkta kreditmöjligheter

och misstro från spararnas — kapitalbildarnas — sida, med stock - ningar i produktion och handel, med överproduktion och underkonsumtion samt

en farlig nedgång i de stora folklagrens köpkraft, med prisfall på de flesta

produkter, vilket ytterligare förlamat företagsamhet och verksamhetsbegär.

Arbetslösheten har som en farsot utbrett sig överallt. I Sverige satte dock

krisen med full kraft in först i slutet av år 1931. De problem, som denna

allmänna ekonomiska depression skapat, framförallt genom avsättningssvårigheter

och den massarbetslöshet, som blivit en följd, lia överskuggat nästan

alla andra inrikesproblem i de olika staterna.

I avsikt att skydda den egna befolkningen mot alltför stora påfrestningar

ha staterna genom tullar och allehanda andra restriktioner begränsat den mellanfolkliga

handeln. Åtgärderna ha icke lyckats fylla sitt ändamål utan ytterligare

bidragit till en skärpning av krisen i världen och därmed också skadat

den egna befolkningen. Den misstro till framtiden, som behärskat kapitalinnehavare

och företagare, har icke givit vika.

Krisen har för miljoner människor framstått såsom oförklarlig. Det föreligger

en till synes obegriplig motsättning mellan de överväldigande resurser

och produktivkrafter, som mänskligheten nu besitter, och det faktiska

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

19

tillstånd av nöd och elände, som kan iakttagas runt hela jorden. Denna den

nuvarande tidens fantastiska paradox synes icke kunna hävas, och det är sannerligen

ej att undra på örn människorna ha svårt att förstå, att det skildrade

tillståndet skulle vara oundvikligen betingat av ekonomiska naturlagar. År

efter år ha de väntat, att en konjunkturförbättring skulle inträda och krisen

visa tecken att upphöra, men de lia väntat förgäves. Det har icke lyckats

för näringslivets män att ordna ett tillfredsställande samarbete mellan de

olika produktiva krafterna, mellan arbetskraften, naturtillgångarna och kapitaltillgångarna.

Och ändå är det uppenbart, att lösningen skulle ligga i en

sådan samverkan.

Under sådana omständigheter är det självklart, att många människor speja

efter nya möjligheter till att ordna detta nödvändiga samarbete i allas gemensamma

intresse. Man ser upp till regeringar och parlament såsom de makter,

vilka skola leda samhällena och dess befolkningar ut ur tidens svårigheter.

Då svårigheterna till stor del äro internationellt betingade, finns det ingen grundad

anledning att tro, att ett enskilt lands statsmakter skulle kunna genom

sina åtgärder övervinna dem. Anspråken måste sättas lägre. Men vad som kan

göras av det enskilda landet bör naturligtvis också göras. Det gäller därvid

i främsta rummet att, i den mån så överhuvudtaget är möjligt, söka övervinna

arbetslösheten och dess följder. Statsmakterna kunna enligt min mening

icke endast stå som passiva iakttagare. De besitta utan tvivel förmåga

att i en viss grad påverka förhållandena och motverka krisen.

Innan jag närmare redogör för hur enligt statsrådets mening vårt lands

arbetslöshetsproblem bör angripas, anhåller jag att få ge en översikt över arbetslöshetens

aktuella läge i vårt land.

Arbetslöshetsläget i Sverige.

Arbetslöshetens utveckling i Sverige vittnar örn en sedan ett par år fortskridande,

synnerligen oroväckande försämring utav arbetsmarknaden. Går man

tillbaka till år 1929, som allmänt anses ha varit den svenska industriens mest

gynnsamma år, utgjorde den genomsnittliga arbetslöshetssiffran per månad enligt

anmälningarna till arbetslöshetskommissionen endast 9,713. Ännu år 1930

stannade motsvarande genomsnittliga arbetslöshetssiffra vid 13,725. I november

månad 1930 kunde man emellertid iakttaga en begynnande mera väsentlig

försämring av situationen på arbetsmarknaden. Då steg nämligen arbetslöshetssiffran

till 24,800 för att i december ytterligare växa till 31,900. Först år

1931 började dock situationen att se mera hotande ut. Den genomsnittliga arbetslösheten

per månad utgjorde 46,542 och nådde sin höjdpunkt i december

månad med 88,761 arbetslösa. Ändå var år 1931 i jämförelse med år 1932

ännu ett relativt gynnsamt år. År 1932 steg nämligen den genomsnittliga arbetslöshetssiffran

till 113,900. Den lägsta arbetslöshetssiffran under året visade

juli månad, men även under denna sommarmånad utgjorde de hos arbetslöshetskommissionen

anmälda arbetslösa ej mindre än 94,700. Under hösten

1932 stego arbetslöshetssiffrorna så, att december månad visade 161,200 arbets
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

lösa. Alla nu anförda siffror äro hämtade ur arbetslöshetskommissionens statistik.

Tyvärr kan man ännu icke iakttaga någon ljusning i detta bistra läge. Den

31 januari innevarande år redovisade arbetslöshetskommissionen 189,225 arbetslösa,

den hittills högsta siffra, som nåtts i vårt land.

Den föregående krisen åren 1921—1923 syntes på sin tid vara synnerligen

allvarlig. Då kulminerade arbetslösheten vid månadsskiftet januari—februari

år 1922 med 163,200 arbetslösa. Men redan maj månad nämnda år visade nedgång

i de arbetslösas antal med närmare 50 %, och genomsnittstalet för årets tolv

månader blev endast 80,500, alltså väsentligen lägre än genomsnittssiffran för

år 1932.

Antalet kommuner, som den 31 januari i år rapporterade till arbetslöshetskommissionen,

utgjorde 1,148 mot 673 den 31 januari år 1932.

Av de rapporterade arbetslösa den 31 januari 1933 voro 69,690 hemmahörande

i städer och 119,535 i landskommuner och köpingar. Arbetslöshetens

fördelning på landets olika delar framgår av följande tabell:

Län

För- sörj n.- plikt.

Icke- för- sörj n.- plikt.

Summa

Län

För-

sörjn.-

plikt.

Icke-

för-

sörjn.-

plikt.

Summa

Stockholms stad . .

Stockholms.....

Uppsala......

Södermanlands . . .

Östergötlands ....

Jönköpings .....

Kronobergs .....

Kalmar......

Gotlands......

Blekinge......

Kristianstads ....

Malmöhus.....

9,480

2,901

1,271

1,693

3,232

1,097

1,265

3,369

797

2,652

2.010

8,198

9,430

1,891

1,366

1,252

2,326

1,571

1,840

3,129

391

2,966

1,808

5,736

18,910

4,792

2,637

2,945

5,558

2,668

3,105

6,498

1,188

5,618

3,818

13,934

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs .....

Skaraborgs .....

Värmlands.....

Örebro......

Västmanlands . . .

Kopparbergs ....

Gävleborgs.....

Västernorrlands . . .

Jämtlands.....

Västerbottens ....

Norrbottens ....

9,422

1,961

1,314

5,209

3,241

2,624

4,236

5,843

9,116

2,458

3,438

7,664

10,642

2,146

1,479

5,625

3,345

2,702

5,066

5,556

8,771

2,836

3,489

7,373

20,064

4,107

2,793

10,834

6,586

5,326

9,302

11,399

17,887

5,294

6,927

15,037

Hallands......

989

1,009

1,998

Summa

95,480

93,745

189,225

I större enheter fördelade sig arbetslösheten sålunda:

Norrland

Svealand

Götaland

56,544

61,332

71,349

Summa 189,225

Då man kan utgå från att en mycket stor andel av de icke försörjningspliktiga

utgöres av ungdom, som ännu icke fått fast fot i något yrke, ger fördelningen

av anmälda arbetslösa på familjeförsörjare och icke-försörjningspliktiga

en viss föreställning örn ungdomsarbetslöshetens starka utbredning under

den nuvarande krisen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

21

Det har varit av intresse att något närmare undersöka arbetslöshetens

fördelning på olika delar av landet. Efterföljande länstabell ger ett besked

därom:

Län

Folkmängd

S1/is 1931

Arbetslösa

Hela antalet

Ökning

under tid.

31 ho 1932- 31/i 1933

Arbetslösa per 1,000

innevånare

87io 1932

»Vi 1933

sl/io 1932

al/i 1933

Stockholms stad .

514,333

8,355

18,910

10,555

16.2

36.8

Stockholms

län . .

265,906

2,522

4,792

2.270

9.5

18.0

Uppsala

> . .

137,582

1,534

2,637

1,103

11.1

19.2

Södermanlands

> . .

187,877

2,179

2,945

766

11.6

15.7

Östergötlands

> . .

309,588

3,056

5,558

2,502

9.9

18.0

Jönköpings

> . .

232,121

1,445

2,668

1,223

6.2

11.6

Kronobergs

> . .

155,073

1,947

3,105

1,158

12.6

20.0

Kalmar

» . .

231,266

4,358

6,498

2,140

18.8

28.1

Gotlands

> . .

57,450

342

1,188

846

6.0

20.7

Blekinge

> . .

144,942

4,087

5,618

1,531

28.2

38.8

Kristianstads

>

246,185

1,846

3,818

1,972

7.5

15.5

Malmöhus

> . .

512,366

7,499

13,934

6,435

14.6

27.2

Hallands

>

150,548

1,119

1,998

879

7.4

13.3

Göteborgs och Bohus

> . .

460,054

11,418

20,064

8,646

24.8

43.6

Älvsborgs

> . .

313,863

2,577

4,107

1,530

8.2

13.1

Skaraborgs

>

242,214

1,429

2,793

1,364

5.9

11.5

Värmlands

>

270,414

8,094

10,834

2,740

29.9

40.1

Örebro

> . .

218,598

5,274

6,586

1,312

24.1

30.1

Västmanlands

>

161.297

3,167

5,326

2,159

19.6

33.0

Kopparbergs

> . .

249,491

6,968

9,302

2,334

27.9

37.3

Gävleborgs

» . .

279,471

7,647

11,399

3,752

27.4

40.8

Västernorrlands

>

279,590

14,993

17,887

2,894

53.6

64.0

Jämtlands

>

135,121

4,958

5,294

336

36.7

39.2

Västerbottens

>

205,454

5,348

6,927

1,579

26.0

33.7

Norrbottens

> . .

201,642

11,422

15,037

3,615

56.6

74.6

Hela riket

6,162,446

123,584

189,225

65,641

20.1

30.7

Följande län lågo alltså över genomsnittet för landet:

Norrbottens län................74.6 °/oo

Västernorrlands län..............64.0 °/oo

Göteborgs och Bohus län...........43. G °/oo

Gävleborgs län................40.8 °/oo

Värmlands län...............40.1 %o

Jämtlands län................39.2 %o

Blekinge län.................38.8 %o

Kopparbergs län............... 37 3 °/oo

Stockholms stad...............36.8 °/oo

Västerbottens län...............33.7 %o

Västmanlands län...............33.0 °/oo

Samtliga Norlandslän kommo således över genomsnittet, likaså de speciella

stenhuggarelänen samt i övrigt län, i vilka trävaruindustri spelaren avgörande

roll.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

I vilken grad arbetslöshet drabbat olika yrkesgrupper framgår av följande

sammanställning.

Yrkesgrupp

Arbetslös

Hela antalet

a

Ökning under

tiden 51/,o 1932

—31/i 1933

31/io 1932

31/i 1933

Jordbruk ...................

8,008

14,454

6,446

Skogshushållning................

14,633

17,654

3,021

Gruvdrift och malmförädling..........

8,935

10,290

1,355

Jord-, sten- och glasindustri...........

7,810

11,716

3,906

Metall- och maskinindustri...........

10,568

14,232

3,664

1 Trävaruindustri................

12,187

16,447

4,260

J Byggnadsverksamhet..............

7,444

17,174

9,730

Läder-, hår-, gummi- och dyl. industri......

399

1,002

603

J Textilindustri.................

525

826

301

Beklädnadsindustri...............

606

1,085

479

Närings- och njutningsmedelsindustri.......

920

1,623

703

1 Kemisk-teknisk- och belysningsindustri......

541

746

205

j Trämasse- och pappersindustri..........

1,791

2,388

597

Grafisk industri.............

278

501

223

Industri och hantverk ej särskilt spccif......

1,656

5,508

3,852

Sjöfart och fiske................

1,737

3,814

2,077

Kontors-, bank- och försäkringspersonal......

551

893

342

Butiks- och magasinspersonal..........

1,618

2,532

914

Hotell-, kafé- och restaurantrörelse.......

333

885

552

Landtransport.................

3,284

6,107

2,843

Allmän och litterär verksamhet.........

141

264

123

Handel och samfärdsel ej särskilt specif......

124

1,645

1,521

! Husligt arbete.................

172

443

271

! Arbete ej hänförligt till annan grupp.......

39,343

56,996

17,653

Summa

123,584

189,225

65,641

Karakteristiskt för den kris, i vilken vi nu befinna oss, synes vara, att arbetslösheten

även under sommarmånaderna hållit sig på en mycket hög nivå. Detta

visar, att den nuvarande krisen i intensitet vida överträffar varje föregående

ekonomisk kris i vårt land. Betecknande är också, att arbetslösheten nu

drabbar så gott som alla slag av arbetare och alla yrken med en sådan styrka,

att de i större antal anmäla sig hos arbetslöshetskommittéerna. Dock synes

alltjämt arbetslösheten väsentligen ha drabbat den manliga arbetskraften, under

det den kvinnliga arbetskraften förblivit jämförelsevis skonad, såvida

icke de för kvinnliga yrken låga siffrorna bero på mera utpräglad skygghet att

anmäla sig hos arbetslöshetskommittéerna. Vidare är det karakteristiskt, att

en omfattande arbetslöshet finnes i alla delar av vårt land, även örn vissa

län drabbats betydligt hårdare än andra.

Redan har en stor arbetslöshet räckt osedvanligt länge, och tecken

ha icke visat sig, som kunde tyda på en förbättring, ännu mindre en

mera märkbar förbättring av läget. Konsekvenserna av den utveckling,

som avspeglas i de anförda siffrorna, bliva både för samhället

taget i dess helhet och för betydande medborgargrupper ytterst påfrestande.

På många håll i landet sinar skatteunderlaget för de kommunala

enheterna, med påföljd att den del av befolkningen, som ännu har arbete, får

bära en skattetunga, som utan tvivel i många fall överstiger dess förmåga. Örn

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

23

krisen fortsätter, måste följden bland annat bliva, att kommunernas ekonomi

totalt undergräves på olika håll i landet, särskilt i sådana kommuner, där befolkningen

är i väsentlig grad beroende av ett eller två industriella företag,

vilka under depressionen blivit nedlagda. Den med arbetslöshetens ökade utbredning

avtagande köpkraften förorsakar dessutom en nedgång i handlandenas

omsättning med därav följande svårigheter för dem, som handhava varudistributionen.

Nedgången i konsumtionen även av sådana varor, vilkas förbrukning

anses tillhöra livets nödtorft, måste leda till ytterligare inskränkningar

i produktionen, som öka arbetslösheten. Utvecklingen på det ekonomiska livets

område råkar in i en cirkelgång, där arbetslöshet föder ny arbetslöshet och

de ruinerande följderna gå ut över enskilda och samhälle. Dessa framtidsutsikter

måste statsmakterna se klart i ögonen, örn det skall lyckas att skapa utgångspunkter

för ett samhälleligt handlande, som skall kunna giva önskvärda

resultat.

Nuvarande hjälpsystem.

Den första fråga, som uppställer sig, är den, huruvida det står i samhällets

makt att så inskrida gentemot den här skisserade förutsedda utvecklingen,

att man kan undgå befarade svåra katastrofer. Statsmakterna ha sedan en

lång följd av år tagit upp kampen mot arbetslösheten och mot dess sociala

skadeverkningar genom anordnande av offentliga arbeten, s. k. reservarbeten,

för att skaffa arbetslösa sysselsättning och genom understöd åt arbetslösa. En

betydande del av landets kommuner ha på egen hand organiserat arbeten och

lämnat understöd åt arbetslösa.

De ingripanden, som sålunda ägt rum från samhällets sida, ha emellertid

icke kunnat förhindra den snabbt fortskridande försämringen å arbetsmarknaden,

och man torde icke kunna förvänta, att ett fortsättande av den hittills

förda arbetslöshetspolitiken skall medföra någon förändring till det

bättre. Av den väldiga massan arbetslösa har under innevarande vinter endast

ett jämförelsevis ringa antal kunnat beredas arbete. Ehuru arbetslöshetskommissionen,

sina direktiv likmätigt, utan tvivel haft för avsikt att åt huvudmassan

av de arbetslösa, som kunde bli föremål för statliga hjälpåtgärder, bereda

arbete, voro dock i oktober månad 1932 endast 16,055 personer anställda vid,

statliga reservarbeten och 7,418 vid statskommunala reservarbeten, sammanlagt

23,473. Till denna siffra böra läggas 10,744 personer, som voro anställda

vid rent kommunala reservarbeten. Hela siffran för vid olika samhälleliga

arbeten anställda utgjorde alltså 34,217. Av de arbetslösa 123,600 personerna

voro således 89,400 hänvisade till kontantunderstöd eller lämnades ohjälpta. I

december månad voro 14,590 personer anställda vid statens reservarbeten och

8,494 sysselsatta i statskommunala reservarbeten, eller sammanlagt 23,084,

vartill kommo 13,481 anställda i rent kommunala reservarbeten, tillsammans

alltså 36,565 personer, vilket med andra ord betyder, att 124,600 personer

antingen erhöllo kontantunderstöd eller lämnades ohjälpta.

Vid utgången av januari månad innevarande år hade 16,253 personer anställning

vid statliga reservarbeten, 8,483 i statskommunala reservarbeten —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

tillsammans 24,736 — samt 16,785 i rent kommunala reservarbeten. Sammanlagt

hade arbete alltså beretts åt 41,521 personer, medan 147,704 voro hänvisade

till kontantunderstöd eller lämnades ohjälpta. Av samtliga arbetslösa sysselsattes

således genom samhället — stat och kommun — endast 22 %.

Kontant understöd lämnades

av kommunerna åt följande antal personer

med stats-

utan stats-

bidrag

bidrag

summa

under oktober 1932 . . .

...... 22,275

5,897

28,172

> december 1932 . .

...... 35.475

10,238

45,713

» januari 1933 . . .

......43,110

20,213

63,323

De anförda siffrorna bära oförtydbart vittnesbörd därom, att vid den massarbetslöshet,

som nu råder, den s. k. arbetslinjen i nuvarande tillämpning icke

är effektiv. Det antal arbetslösa, åt vilka sysselsättning beredes, är alltför

ringa i förhållande till antalet av dem, som lämnas utan arbete.

Ännu klarare framstår otillräckligheten av reservarhetslinjen, sådan den

hittills tillämpats, vid en granskning av de infordrade uppgifterna rörande

arbetslöshetskommissionens verksamhet under de senaste månaderna. Av dessa

uppgifter framgår, att under tiden 1 december 1932—17 februari 1933 ingivits

ansökningar om platser för arbetslösa vid statliga reservarbeten, sammanlagt

avseende 21,511 platser. Av dessa hade bifallits ansökningar endast

beträffande 4,662 platser, varemot avslagits ansökningar beträffande sammanlagt

11,541 platser, medan ansökningar avseende 5,308 platser bordlagts.

Hur de beviljade, respektive avslagna och bordlagda ansökningarna fördela

sig på rikets olika län, framgår av följande översikter:

Helt eller delvis bifallna ansökningar.

Vis 1932—17,s 1933.

Antal

Sökt antal

Beviljat an-

ansökningar

platser

tal platser

Stockholms stad

..... 1

36

36

Stockholms

län .

.....17

376

95

Uppsala

»

..... 2

30

25

Södermanlands

>

.....12

145

75

Östergötlands

>

.....12

176

85

Jönköpings

>

.....10

190

68

Kronobergs

.....24

299

170

Kalmar

>

.....29

627

273

Gotlands

>

..... 4

255

70

Blekinge

>

.....40

1,140

486

Kristianstads

»

.....14

313

89

Malmöhus

>

.....17

569

197

Hallands

..... 5

50

38

Göteb. o. Bohus

>

.....15

479

333

Älvsborgs

..... 7

130

80

Skaraborgs

>

..... 9

163

69

Värmlands

>

.....40

1,341

422

Örebro

)

.....11

311

137

Västmanlands

>

.....31

649

226

Kopparbergs

> .

..... 7

520

56

Gävleborgs

> .

.....43

1,007

341

Västernorrlands

J

.....25

349

196

Jämtlands

>

.....22

505

216

Västerbottens

)

.....22

611

393

Norrbottens

.....22

1,342

486

Summa 441

11,613

4,662

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Ej beviljade ansökningar.

Vu 1932—17/2 1933.

Antal

Sökt antal

ansökningar

platser

Stockholms

län......

.........11

106

Uppsala

>......

.........—

—

Södermanlands

>......

.........13

86

Östergötlands

>

.........21

173

Jönköpings

>......

.........31

281

Kronobergs

>......

.........38

311

Kalmar

»......

.........48

488

Gotlands

>......

.........23

289

Blekinge

>......

.........20

411

Kristianstads

>......

.........42

368

Malmöhus

>......

.........31

322

Hallands

>......

.........14

96

Göteb, och Bohus

>......

......... 7

70

Älvsborgs

>......

.........16

164

Skaraborgs

>......

.........24

262

Värmlands

»......

.........17

173

Örebro

>......

......... 9

105

Västmanlands

.........15

122

Kopparbergs

>.....

......... 5

68

Gävleborgs

)......

.........13

177

Västernorrlands

»......

.........28

278

Jämtlands

»......

.........20

240

Västerbottens

—

—

Norrbottens

I......

.........—

—

Summa 446

4,590

Bordlagda ansökningar.

7w 1932—H/» 1933.

Sökt antal Ej fixerat antal

platser (= e. f. = 10)

Stockholms

län......

....... 25

Uppsala

»

...... 15

Södermanlands

» ......

...... 50

Östergötlands

> ......

...... 50

Jönköpings

>

......100

Kronobergs

> . .

...... 55

2 e. f.

Kalmar

>

......176

1 e. f.

Gotlands

> ......

...... 97

2 e. f.

Blekinge

> ......

......307

1 e. f.

Kristianstads

> ......

......178

Malmöhus

> ...

......230

1 e. f.

Hallands

»

...... 40

Göteb. o. Bohus

» . .

...... 40

1 e. f.

Älvsborgs

> ......

......253

4 e. f.

Skaraborgs

» ......

...... .

1 e. f.

Värmlands

» ......

......378

6 e. f.

Örebro

......220

2 e. f.

Västmanlands

>

......279

3 e. f.

Kopparbergs

» ......

......759

3 e. f.

Gävleborgs

> ...

......240

3 e. f.

Västernorrlands

> .....

......475

9 e. f.

Jämtlands

> ......

. . . . • .265

6 e. f.

Västerbottens

>

......596

3 e. f.

Norrbottens

1 ......

...... .

48 e. f. (= 480)

lisjos

25

Summa 4,828

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Arbetslöshetskommissionen har vid överlämnandet av ifrågavarande uppgifter

anfört, att vid bedömandet av det framlagda materialet följande synpunkter

borde beaktas.

De sökande kommunerna tillämpade mycket växlande principer vid avfattandet

av sina framställningar. En del ansökte örn ett mycket stort antal

platser, andra åter — i vetskap örn den knappa tillgången — angåve blygsamma

tal, under det att somliga ej fixerade något visst antal. I det senaste

fallet hade, örn ansökan bifallits, densamma antagits avse det antal, som erhållits,

samt örn ansökan avslagits, denna antagits avse 10 platser.

I vissa — särskilt sydligare — län borde observeras, att ett betydande antal

kommuner fått mottaga avslag å sina framställningar. De flesta utgjordes

av små starkt jordbruksbetonade socknar. Orsaken till att dessa uppträtt

som sökande vore i de flesta fall den, att arbetslöshetskommissionen startat

ett större reservarbete i orten och att man av naturliga skäl så långt möjligt

velat bevara arbetstillfällena i hemorten för sina egna. Då kommissionen

måste fördela tillgängliga platser efter arbetslöshetens omfattning i de olika

kommunerna och då de nyssnämnda i regel haft en jämförelsevis obetydlig

arbetslöshet, hade avslagen kommit att drabba dem i stort antal.

Vid meddelande av avslag å ansökningar örn hänvisning till statliga reservarbeten

hade kommunerna delgivits orsaken till beslutet — den bristande tillgången

■—- varjämte uttalats, att hinder ej mötte att återkomma med ny framställning

eller att ingiva ansökan örn annan hjälp i form av statsbidrag till

understödsverksamhet.

Av de lämnade uppgifterna framgår även, att arbetslöshetskommissionen

under tiden 1 december 1932—17 februari 1933 behandlat 73 framställningar

örn anordnande av statliga reservarbeten, av vilka 60 bifallits, 4 bordlagts

och 9 avslagits. Såsom anledning till avslag har i de flesta fall antecknats,

att arbetet vore olämpligt antingen i och för sig eller också såsom vinterarbete.

Motsvarande uppgifter hava även ingivits beträffande av arbetslöshetskommissionen

under tiden 1 december 1932—17 februari 1933 behandlade framställningar

örn statsbidrag till statskommunala arbetsföretag. Dessa uppgifter

utvisa, att hela antalet under nämnda tid behandlade ansökningar utgjorde

210, av vilka 186 bifallits, 17 avslagits och 7 bordlagts för närmare

utredning eller av annan anledning. Såsom orsak till avslag har i de flesta

fall antecknats, att arbetslösheten inom kommunen ansetts vara av alltför

ringa omfattning för att motivera anordnande av arbete, att arbetet skulle

bliva alltför dyrt i förhållande till örn det skulle utföras med maskinella anordningar,

att arbetet avsett enskildas egendom eller att ansökningen förutsatt

statsbidrag även till material. De under förenämnda tid behandlade ansökningarna

motsvara en totalkostnad av över 10 miljoner kronor, varav arbetskostnaderna

beräknats uppgå till omkring 6V2 miljoner kronor. Hur stor

arbetsstyrka, som är i sysselsättning vid dessa arbeten, har icke kunnat uppgivas,

då arbetslöshetskommissionens beslut i varje särskilt fall endast avser det

största antal arbetslösa, som respektive kommuner få på en gång sysselsätta

vid samtliga sina pågående statskommunala reservarbeten.

Av motsvarande uppgifter beträffande ansökningar om understödsverksamhet

under nyssnämnda tid framgår, att av 559 behandlade ansökningar 519

helt eller delvis bifallits och 40 avslagits. Mot ett antal av omkring 70,000

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr gil. 27

sökta understödsrum svarade ett antal av cirka 64,500 beviljade understödsrum.

Det föreslagna hjälpprogrammets allmänna innebörd.

Den lämnade redogörelsen bestyrker, dels att hittills massor av arbetslösa

icke erhållit del av arbetslöshetshjälpen, och dels att efterhand som arbetslösheten

ökats, arbetslinjen icke kunnat givas den avsedda centrala ställningen

bland de samhälleliga åtgärderna. Det är därav klart, att statsmakterna

måste ingripa mot arbetslösheten med en helt annan kraft än hittills och

framför allt göra arbetslinjen effektivare. Det måste ses till att åt flertalet av

de arbetslösa kan beredas sysselsättning. Ett så omfattande arbetsanskaffningsprogram,

som samhället över huvud är i stånd att genomföra, måste

uppläggas.

Även örn ett omfattande arbetsanskaff ning sprog ram upplägges, torde detta

dock icke komma att räcka till sysselsättning åt alla arbetslösa. Regeringen

har därför velat mera allsidigt bygga ut krisåtgärderna. Genom förslag å

handelsdepartementet om exportkreditgaranti samt stöd- ock ackordslån åt

hantverket hoppas regeringen kunna främja vissa grenar av företagsverksamhet

så att arbetslösheten avsevärt motverkas inom hantverket och exportindustrien.

Vissa förslag till jordbrukets stödjande, som av regeringen framlagts

eller förberedas, äro ägnade att bevara arbetstillfällen inom detta betydande

område av näringslivet.

Som en reserv åt dem, vilka trots sålunda föreslagna åtgärder i alla fall

icke kunnat beredas arbete, önskar regeringen erhålla möjligheter att med

statsbidrag stödja en kommunal understödsverksamhet och en kursverksamhet,

särskilt avsedd för den arbetslösa ungdomen.

Såsom en på längre sikt planerad åtgärd i kampen mot arbetslöshetens

sociala skadeverkningar framlägger regeringen dessutom ett förslag till arbetslöshetsförsäkring.

Genomförandet av detta förslag beräknas emellertid

knappast få några praktiska verkningar under nästkommande budgetår. Angående

förslagets syfte och innebörd hänvisar jag till i ämnet avlämnad särskild

proposition (nr 209).

Bland de åtgärder för motverkande av arbetslösheten, som regeringen föreslår

innevarande års riksdag, äro emellertid, i nuvarande läge anslagen till beredskapsarbeten

den avgjort viktigaste.

Då det konstaterats, att arbetslinjen faktiskt fått en jämförelsevis ringa

omfattning under den nuvarande krisen, måste man undersöka, huruvida detta

möjligen kan sammanhänga med vissa konstitutiva drag i den hittills förda

arbetslöshetspolitiken.

Enligt nu gällande regler för arbetsföretags utväljande till reservarbeten

skall detta motsvara huvudsakligen följande förutsättningar:

l:o) Arbetet skall komma staten, kommun eller annat allmänt rättssubjekt

till godo samt vara ekonomiskt eller kulturellt berättigat, men dock ej av den

art, att det kan väntas inom den närmaste framtiden komma till utförande

på den öppna arbetsmarknaden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

2:o) Arbetet bör vara sådant, att arbetslönen utgör en jämförelsevis stor

del av totalkostnaden.

3:o) Arbetet bör vara av sådan art, att varje arbetare med normal arbetsförmåga

lämpligen kan hänvisas till detsamma.

4:o) Arbetet bör kunna bedrivas under vintern.

5:o) Arbetet bör kunna upptagas, nedläggas, utökas eller inskränkas allt

efter arbetslöshetens växlande omfattning.

Enligt principerna för vår arbetslöshetspolitik skola alltså de arbeten, vilka

utföras genom arbetslöshetskommissionens försorg eller med bidrag av statsmedel,

icke vara så angelägna, att de inom de närmaste åren skulle komma

till utförande på den öppna arbetsmarknaden. Då det gäller statskommunala

arbeten, understrykes att arbetet ej skall vara angeläget genom följande föreskrift:
»Vid

ansökan örn statsbidrag till sådant arbete skall fogas:

Uppgift, som styrker, att arbetet beräknas icke komma till utförande på den

öppna marknaden under de närmast följande tre åren; denna uppgift skall

vara underskriven av fullmäktiges eller drätselkammarens (kommunalnämndens)

ordförande.»

Vidare gäller, att arbetena skola ha sådan karaktär, att de använda statsmedlen

i allt väsentligt utgå till arbetslöner på arbetsplatsen.

Dessa regler inskränka uppenbarligen de arbeten, som genom statens försorg

eller med bidrag från staten kunna igångsättas. Den första principen

utesluter alla arbeten, som kunna anses mera angelägna, den andra principen

utesluter arbeten, i vilka materialkostnaden utgör en väsentlig del. Skola

dessa principer alltjämt förbli gällande vid uppgörandet av arbetsanskaffningsprogrammet,

torde det icke vara möjligt att i väsentlig grad utvidga den

s. k. arbetslinjen. Arbetena måste väsentligen bli, såsom hittills, vägarbeten,

skogsförbättringsarbeten, schaktningsarbeten och planeringsarbeten. Visserligen

är tillgången på arbeten av denna art, särskilt väg- och skogsarbeten, i

och för sig nästan obegränsad, men det torde å andra sidan icke vara möjligt

att inom en jämförelsevis kort tidrymd sätta i gång så många företag av

denna art, att huvudmassan av de arbetslösa där kan få sysselsättning. Vidare

måste det vara oriktigt att använda arbetskraft och kapital företrädesvis

för arbetsföretag, som icke anses i och för sig under en nära framtid påkallade.

Betänkligheterna mot dessa direktiv ökas, ju mer betydande anslagen för arbetslösheten

bliva.

Därtill kommer, att arbetslösheten numera omfattar arbetare av olika yrken,

många jämförelsevis högt kvalificerade. Det kan icke vara till någon

nytta att kräva, att praktiskt taget alla arbetslösa skola sysselsättas ensamt

i jordschaktnings- och vägbyggnadsarbeten eller vid dikesgrävningar.

Vill man genomföra ett arbetsanskaffningsprogram av stora dimensioner,

måste de nyss i punkterna 1—5 efter arbetslöshetskommissionens »råd och anvisningar»

återgivna principerna i stort sett övergivas. Detta gäller avgjort

punkterna 1, 2 och 3. Punkterna 4 och 5 böra visserligen i förekommande fall

kunna tillämpas vid statliga och kommunala arbeten men icke göras till ovillkorliga

regler, från vilka undantag ej få ske.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

29

I nu gällande reglers ställe bör fastslås, 1) att angelägna arbeten böra principiellt

ha företräde framför mindre angelägna, 2) att intet slag av arbete bör

principiellt vara uteslutet från arbetsanskaffningsprogrammet.

Formerna för arbetslöshetshjälpen måste smidigt anpassas så, att denna

hjälp kan sättas in på de punkter, där den har utsikter att göra den största

effekten, varvid hänsyn skall tagas dels till möjligheten att bereda kommunerna

lättnader, dels till det antal arbetare, som kan sysselsättas, dels till samhällets

kostnader för projekterade arbeten och dels till arbetenas uppenbara

nytta, gagn och produktivitet ur samhällets synpunkt. Senare skall närmare

visas, på vilket sätt enligt min mening en dylik efter behovet anpassad arbetslöshetspolitik

kan praktiskt genomföras.

Frågan huruvida för kampen mot arbetslösheten ett tillräckligt stort antal

lämpliga arbetsobjekt finnas tillgängliga har besvarats genom den förut omnämnda,

av mig föranstaltade inventeringen. Ehuru tiden för inventeringens

verkställande var synnerligen kort, visade det sig, att arbetsuppgifter till ett

mycket stort antal anmäldes. Sålunda inkom vid inventeringen uppgift på

icke mindre än 1,917 arbetsföretag, som av vederbörande statliga myndigheter,

vägdistrikt, kommuner eller enskilda ansetts så angelägna, att preliminära

kostnadsberäkningar för dem voro verkställda och att de enligt förslagsställarnas

uppgifter utan större förberedelser skulle kunna mobiliseras. De representera

en sammanlagd kostnads summa av 205,760,000 kronor och ha upptagits

i inventeringsresultatets A-grupp.

Därtill kommo ett sjuttiotal större företag, som enligt förslagsställarnas

uppgifter voro av natur att utan större dröjsmål kunna påbörjas men i inventeringsresultatet

hänförts till B-gruppen, emedan de var för sig drogo en

kostnad av mer än 500,000 kronor. Den summa de representerade i kostnader

för första året utgjorde 36,329,000 kronor.

Örn vid en snabbinventering av den art, som ägt rum, sålunda kunnat presenteras

arbeten, vilka förslagsställarna (i huvudsak statliga och kommunala

myndigheter) förklara kunna igångsättas inom loppet av ett år, torde man

med säkerhet kunna utgå ifrån att arbetsuppgifter i varje fall icke komma

att saknas för en statlig insats av stora mått till lättande av arbetslösheten.

Även örn vid närmare prövning åtskilliga av de föreslagna arbetena befinnas

icke böra utföras med statsunderstöd, tyder inventeringsresultatet på att ett

betydande antal av nyttiga och nödvändiga arbeten vänta på att bli utförda

och att endast brist på medel hittills hindrat att de blivit igångsatta.

Det program för arbetslöshetspolitiken, som i de nyss återgivna uttalandena

till statsverkspropositionen angivits till sina huvuddrag och som i det följande

skall närmare utföras, innefattar såsom en kärnpunkt, att de statliga åtgärderna

skola avse att åstadkomma en väsentligen utvidgad produktion av nyttigheter

av olika slag. Genom de arbeten, som igångsättas med ekonomiskt stöd

i ena eller andra formen från staten, eftersträvas såväl att bereda sysselsättning

och försörjning i största möjliga omfång åt de arbetslösa som även att stimulera

och öka rörelsen inom det enskilda näringslivet. Den hittillsvarande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

»arbetslinjen» i den svenska arbetslöshetspolitiken har haft en utpräglad understödskaraktär

och reservarbetena ha, såsom redan framhållits, icke igångsatts

såsom i och för sig nyttiga och nödiga arbeten, utgörande ett led i landets allmänna

produktiva verksamhet, utan med svårighet uppletats bland arbeten, som

visserligen böra vara »ekonomiskt eller kulturellt berättigade» men tillika ej

få betyda ett aktuellt behov, eftersom de böra fylla villkoret att ej väntas »inom

den närmaste framtiden komma till utförande på den öppna arbetsmarknaden».

I stället innebär det av regeringen förordade programmet ett försök att direkt

och indirekt utvidga den öppna arbetsmarknadens arbeten genom åstadkommande

och stimulerande av en produktion, som tillgodoser aktuella och viktiga

behov.

Den hittillsvarande »arbetslinjen» har tillika haft en bestämd lönepolitisk

syftning. Genom principen om lägre löner vid dessa arbeten än vid den allmänna

arbetsmarknadens arbeten har eftersträvats, att reservarbetena ej skulle

betyda en tillgång till arbetstillfällen, som dels tilläventyrs gjorde arbetarnas

organisationer mera motståndskraftiga mot lönesänkningstendenser på den

öppna arbetsmarknaden, dels även kunde locka till sig arbetskraft eller kvarhålla

sådan, oaktat ökade arbetstillfällen på grund av förbättring i konjunkturerna

stöde till buds i den öppna arbetsmarknaden. Den av regeringen förordade

arbetslöshetspolitiken har icke ett sådant lönepolitiskt bisyfte. Den

vilar på den tankegången, att ett uppsving inom betydelsefulla näringsområden,

åvägabragt genom statens åtgärder för en ökad produktion, är det viktigaste

målet för arbetslöshetspolitiken vid sidan av det omedelbara syftet att

skaffa arbetslösa levebröd.

De stundom uttalade farhågorna för att den ifrågasatta utvidgningen av arbeten

genom statens ingripande skulle betyda skapandet av en statlig arbetarkår

och försvåra anpassningen på den öppna marknaden de olika arbetsområdena

emellan vila på den missuppfattningen, att det föreslagna programmet

avviker från den hittillsvarande arbetslinjen endast däri att vid reservarbetena,

hädanefter kallade beredskapsarbeten, skulle betalas »avtalsenliga löner». Enligt

regeringens förslag förutsättes över huvud icke skapandet av någon särskild

arbetarkår för utförande av en viss kategori arbeten i statlig regi. Det

är icke fråga om åstadkommandet av en mängd konstlade, tillfälliga arbetsuppgifter,

för vilkas utförande arbetslösa anställas, till dess en vändning i

konjunkturerna tillåter dessa arbetsföretags avveckling och de anställda arbetarnas

avskedande. I stället åsyftas, att arbetare i största möjliga utsträckning

skola vinna anställning därigenom att offentliga och enskilda företagare

inom olika områden, tack vare statens finansiella stöd. få möjlighet att utföra

arbeten som falla inom respektive företagares normala arbetsområde. Härav

följer också, att de uttalade åsikterna angående nödvändigheten av en oerhörd

administrativ apparat för arbetenas förvaltande äro ogrundade. Den administrativa

prövningen skall gälla i första hand ansökningar örn bidrag eller lån

av de medel, som ställas till förfogande. Vissa allmänna föreskrifter angående

utdrygning av arbetstillfällena genom förkortning av arbetstiden m. m.

bliva också erforderliga. Men någon fortlöpande ledning av arbetsföretagen,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Sill.

31

motsvarande den som utövas av arbetslöshetskommissionen beträffande de nuvarande

statliga reservarbetena, skall icke ske enligt det föreslagna systemet.

Arbetsanskaffningsprograinmet.

Tillgången på arbetsobjekt.

Beträffande tillgången på arbetsobjekt hava i de över utredningsmännens

promemoria den 21 januari 1933 avgivna yttrandena framhållits i huvudsak

följande synpunkter.

I fråga örn den verkställda inventeringen och de därvid såsom A-företag Yttranden,

betecknade arbetsföretagen har, i avsaknad av tillgång till en nominativ förteckning

över desamma, ansetts kunna dragas i tvivelsmål, att arbetena skulle

fylla kravet att innebära arbetsuppgifter, som under alla förhållanden skulle

bliva utförda. I stället syntes sannolikheten tala för att de i stort sett vore

av samma art som de hittillsvarande reservarbetena (vattenfallsstyrelsen,

länsstyrelserna i Kristianstads och Älvsborgs län, stadsförbundet, arbetsgivareföreningen,

industriförbundet). Frågan vore alltså örn reservarbeten,

utförda till avtalsenliga löner (vattenfallsstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län). Vissa av A-företagen, exempelvis lekplatser o. d., saknade

helt angelägenhetsgrad, och andra företag hörde till sådana fromma önskningar,

som uppfylldes endast örn man finge arbetet gratis utfört (vattenfallsstyrelsen).

Inventeringen syntes utgöra en bottenskrapning av alla upptänkliga

arbeten (arbetsgivareföreningen). De vid inventeringen framkomna förslagen

till beredskapsarbeten hade i många fall avgivits i tro, att statsmedel

skulle kunna erhållas till bestridande av hela kostnaden för arhetsföretagen;

då nu väsentliga bidrag därtill från förslagsställarnas sida förutsattes, vore

ej säkert, att de föreslagna arbetsföretagen längre vore att påräkna (länsstyrelsen

i Stockholms län). Örn ej större statsbidrag, än vad i promemorian förutsatts,

komme att utgå, torde A-företagen komma att väsentligt reduceras (arbetslöshetskommissionen).

Inventeringen syntes på grund av brådskan med uppgifternas

avgivande vara så bristfällig och i fråga örn siffrorna så approximativ,

att dess resultat ej utan vidare syntes kunna läggas till grund vid bedömandet

av beredskapsarbetenas omfattning och nytta (länsstyrelsen i Kalmar

län).

Byggnadsstyrelsen har uttalat, att någon meningsskiljaktighet knappast

torde råda örn de i inventeringen ingående statliga husbyggnadsföretagens angelägenhetsgrad,

enär de samtliga vore avsedda att i alla händelser utföras

inom närliggande framtid samt vore av oemotsäglig allmännytta.

Vad beträffar mobilisering sgraden hos A-4öretagen har framhållits, att densamma

ej kunde bedömas enbart av förekomsten av klara arbetsplaner och

kostnadsberäkningar. Dessa måste nämligen granskas och godkännas. Beträffande

statsunderstödda arbeten förutsattes vidare vederbörliga beslut örn

intressenternas bidrag, vilka beslut skulle vinna laga kraft. Härtill komme

ytterligare erforderliga förberedelser, innan arbetena kunde igångsättas (länsstyrelsen

i Norrbottens län). Vad anginge husbyggnadsföretag måste de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

föreliggande skissförslagen utarbetas och godkännas, entreprenadritningar och

arbetsbeskrivningar upprättas samt entreprenadanbud infordras; med hänsyn

till dylika omständigheter vore angeläget framhålla, att de i inventeringen

medtagna husbyggnadsföretagen icke vore färdiga att omedelbart igångsättas

(byggnadsstyrelsen). Åtskilliga bland A-företagen upptagna vägar och broar

hade ännu ej ens behandlats av vederbörande länsstyrelse eller tekniskt

granskats (vattenfallsstyrelsen). Vad särskilt anginge skenfria korsningar

vid statens järnvägar förelåge endast ett trettiotal förslag till sådana företag,

belöpande å en sammanlagd kostnad av cirka 5 milj. kronor, i fullt utrett skick.

Med hänsyn särskilt till svårigheterna att ernå samförstånd mellan intresserade

parter i dylika frågor syntes synnerligen tveksamt, örn så många arbetsföretag,

avseende skenfria korsningar, som upptagits bland A-företagen, verkligen

skulle kunna påbörjas under instundande budgetår (järnvägsstyrelsen).

Svårigheterna att få till stånd ett arbetsföretag inom rimlig tid skulle betydligt

skärpas vid den avsedda våldsamma ökningen i arbetenas antal (arbetslöshetskommissionen).

Det syntes knappast möjligt att medhinna granskningen

av ansökningar och fördelningen av anslaget till nästa budgetårs början,

varför en avsevärd övergångsperiod torde visa sig erforderlig (länsstyrelsen

i Uppsala län).

Angående arbetsföretagens fördelning på olika landsdelar och orter har

framhållits den sannolika svårigheten att utfinna lämpliga arbetsobjekt för

beredskapsarbeten just i de orter, där arbetslösheten gjorde sådana arbeten

mest behövliga (socialstyrelsen, arbetslöshetskommissionen). I sydligare

landsdelar hade redan lämpligare belägna arbetsobjekt å domänfondens och

kyrkofondens skogar avarbetats (domänstyrelsen). Hälften av inventeringsresultatet

belöpte sig på vägföretag, och på två län komme en fjärdedel av kostnaderna

för statsunderstödda arbeten (länsstyrelsen i Norrbottens län).

En annan ojämnhet, som inventeringsresultatet utvisade, vore att de föreslagna

arbetena väsentligen folie inom anläggningsbranschen och kunde erbjuda

sysselsättning åt yrkesmän endast från ett begränsat antal yrken, dock

ej åt exportindustriens arbetare (vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelsen

i Västmanlands län, arbetsgivareföreningen).

Byggnadsstyrelsen har ansett, att effekten av beredskapsarbeten i form av

antal arbetare, som skulle kunna sysselsättas vid desamma, vore beräknad för

lågt och att örn man utginge från förhållandena inom byggnadsbranschen arbetarstyrkan

kunde höjas med nära en fjärdedel.

I samband med diskussionen örn inventeringsresultatet har i vissa yttranden

ifrågasatts lämpligheten av att använda vägarbeten för ändamålet. Vägbyggnadsföretag

kunde nu icke längre anses vara särskilt angelägna ur trafikens

synpunkt, utan vore deras angelägenhet närmast beroende av arbetslöshetssynpunkter;

däremot vore vägunderhållet synnerligen angeläget (länsstyrelsen i

Älvsborgs län). Vägbyggnadsföretagen åsamkade vägdistrikten ej endast stora

engångsutgifter utan även kostnader för framtida underhåll; därför borde endast

vägförbättringar ifrågakomma (länsstyrelsen i Norrbottens län). Vägarbeten,

som åsyftade permanenta eller halvpermanenta beläggningar och alltså

minskade underhållskostnaderna borde, i den mån de vore motiverade ur tra
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

33

fiksynpunkter, kunna komma i fråga, men försiktighet tillråddes med andra

väg- och broföretag. Forceringen av vägbyggandet under de sista 5—6 åren

hade i åtskilliga fall ej medgivit tillräckligt omsorgsfull planläggning och

förberedande behandling av väg- och broprojekt. Åt 1931 års vägsakkunniga

hade uppdragits att syna och från grunden pröva gestaltningen av vårt vägväsende.

Innan en ytterligare våldsam forcering av vägbyggandet igångsattes,

syntes en revision av förslagen böra ske med ledning av dessa sakkunnigas

arbete, vilket väntades föreligga instundande höst (vattenfallsstyrelsen).

Länsstyrelsen i Västerbottens län har särskilt förordat vägbyggnader, och

länsstyrelsen i örebro län har understrukit betydelsen av riksvägar och större

huvudvägar för den genomgående trafiken.

Angående lämpligheten av andra arbetsobjekt än vägbyggnader har i yttrandena

framhållits särskilt följande. Återhållsamhet syntes påkallad ifråga

örn husbyggnader, med hänsyn till den relativt höga lönenivån inom denna

industri och behovet av yrkesutbildning hos arbetskraften (lotsstyrelsen). I

andra yttranden hava husbyggnader principiellt förordats med hänsyn till

byggnadsindustriens karaktär av nyckelindustri (byggnadsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen).

Företag, avseende anordnande av skenfria korsningar, hava

förordats i den utsträckning särskilda sakkunniga föreslagit, ävensom anläggningar

av vägar och skogsvårdsarbeten inom statens skogar samt grundförbättringar

och nyregleringar av flottleder, vilka sistnämnda arbeten möjliggjorde

uttagning av småvirke från vissa områden och således vore allmännyttiga och

jämväl av räntabel natur. Däremot har bestämt avvisats projektet om bilvägar

för transport av virke till industriplatserna (länsstyrelsen i Norrbottens län).

Såsom mest sympatiska framstode förbättringsarbeten för skogarna (utdikningar

och skogsvårdsarbeten) samt för jorden (avdikningar), som skapade produktiva

värden utan att föranleda nämnvärda årliga underhållskostnader. Vidare

förordades, att förefintliga småarbeten — tillfällighetsarbeten av skilda slag

och arbeten på egnahem o. d. — utnyttjades, exempelvis genom hjälp till husreparationer

i jordbruket genom system, motsvarande premielånen till egnahemsbyggare.

Däremot avråddes från vissa ifrågasatta arbeten för Sydsvenska

kraftaktiebolaget (vattenfallsstyrelsen). Statsbanenätets fortsatta elektrifiering

har vidare förordats (järnvägsstyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelsen

i Älvsborgs län). Järnvägsstyrelsen har såsom lämpliga arbeten, som kunde

igångsättas efter kortare förberedelsetid, omnämnt linjeomläggningar för förbättring

av banans tracé, terrasserings- och ballasteringsarbeten för planerade

framtida utvidgningar av spåranordningar, dubbelspår o. d., diknings- och

dräneringsarbeten för banvallens förbättring m. m. Marinförvaltningen har

i förevarande sammanhang omnämnt ordnandet av flottstationsfrågan i Stockholm

samt påpekat inverkan av uppskovet med ersättningsbyggnadsprogrammet

för flottan. Arméförvaltningen har framhållit önskvärdheten av att beredskapsanslaget

finge disponeras för ändamål, som hittills tillgodosetts under

fjärde huvudtiteln, i den mån härigenom drift- och andra arbetsinskränkningar

med åtföljande entlediganden och löneminskningar för försvarets arbetare

kunde undgås.

Bihang till riksdagens protokoll 19SS. 1 sami. Nr 211.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

I vissa yttranden ifrågasattes om de föreslagna arbetena äro angelägnaingen

torde lia väntat att hela den stora mängden av förslag, som inventeringen

omfattar, skulle uteslutande avse verkligt angelägna arbeten. Det

måste anses fullt tillfredsställande att ett tillräckligt antal av de föreslagna

arbetena i fråga örn angelägenhetsgrad håller måttet för vad man rimligen

kan begära. Angelägenheten av de föreslagna husbyggnaderna har vitsordats

såväl av statens organisationsnämnd som av den av de hörda myndigheterna,

som på området besitter den största kompetensen, nämligen byggnadsstyrelsen.

Angelägenheten av att genom anordnandet av skenfria vägkorsningar

minska olycksriskerna torde icke kunna bestridas, lika litet som angelägenheten

av ifrågasatta åtgärder på andra områden. Detta har för bedömandet

av programmets lämplighet större betydelse än den omständigheten att

vid sidan av dessa förslag till angelägna arbeten också vid inventeringen framkommit

förslag av annan art.

Antagandet att de kommunala förslagen avgivits i tron, att statsverket

skulle betala hela kostnaden och att då detta ej blir fallet företagen icke med

säkerhet skulle kunna beräknas som beredskapsarbete, torde icke vara väl

grundat. Kommunerna ha hittills fått påtaga sig en väsentlig del av kostnaderna

för åtgärderna mot arbetslösheten. Genom förslaget skulle den väsentliga

förbättringen ur deras synpunkt vinnas, att statsbidrag kunde erhållas

även till materialkostnaderna för anläggningsarbeten. Det får anses

sannolikt, att detta skall öka och icke minska kommunernas villighet till uppoffringar

för skapandet av arbetstillfällen.

Då socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen göra den anmärkningen,

att det sannolikt skall visa sig svårt att utfinna lämpliga arbetsobjekt för beredskapsarbeten

just i de orter, där arbetslösheten gjort sådana arbeten mest

behövliga, vill jag endast göra den erinran, att beredskapsanordningen i sådant

avseende enligt sakens natur måste bliva överlägsen anordningen med

reservarbeten, eftersom den rayon, inom vilken arbetena kunna utväljas, kommer

att bliva väsentligt utvidgad.

Föreliggande förslag till arbetsanskaff ning sprog ram.

Jag skall nu lämna en redogörelse för det förslag till arbetsanskaffmngsprogram,

som jag förordar till antagande av statsmakterna.

Detta program är i statsverkspropositionen i sina huvuddrag skisserat under

rubriken »Fonden för förlag till statsverket». Under denna rubrik voro upptagna

anslag till ett sammanlagt belopp av 160,511,800 kronor. Efter ett

par justeringar beräknas anslagssumman nu till 159,880,600 kronor med följande

fördelning:

socialdepartementet .......

kommunikationsdepartementet

ecklesiastikdepartementet . . .

jordbruksdepartementet

handelsdepartementet .....

83,490,800 kr..

56,945,500 » ,

5,804,300 » ,

11,932,000 » ,

1,708,000 » .

Summa 159,880,600 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

35

I den för socialdepartementet angivna summan ingå byggnadsarbeten för

8,490,800 kronor. I beloppet för kommunikationsdepartementet är upptaget

anslag till Inlandsbanan med 4,000,000 kronor, till understöd åt enskilda

järnvägar 1,500,000 kronor och till byggnadsarbeten 1,445,500 kronor. Anslaget

till ecklesiastikdepartementet på 5,804,300 kronor avser uteslutande

byggnadsarbeten. Beloppet under jordbruksdepartementet avser byggnadsarbeten

807,000 kronor, torrläggningsföretag 4,000,000 kronor, skogsvårdsåtgärder

3,975,000 kronor, isbrytande undersöknings- och bevakningsfartyg för

havsfiskets behov 650,000 kronor och upprättande av en arbetarsmabrukslanefond

2,500,000 kronor. Vad angår handelsdepartementet innefattar anslaget

byggande av ett nytt fyrskepp 592,000 kronor, material för lotsverkets behov

102.000 kronor och arbeten för upptagande av malmbrytning i Västerbotten

1.014.000 kronor.

I fråga örn här särskilt nämnda anslag på sammanlagt 34,880,600 kronor

har antingen i statsverkspropositionen eller i sedermera avgivna propositioner

för riksdagen framlagts utarbetade förslag.

Av det återstående beloppet på 125,000,000 kronor komma på socialdepartementet

75,000,000 kronor och på kommunikationsdepartementet 50,000,000

kronor. Med avseende på dispositionen av dessa anslag i dess helhet kunna

icke detaljerade förslag framläggas. Det är för en riktig anpassning^av åtgärderna

nödvändigt att bevara möjligheten för en friare prövning från fall

Riksdagen har under en följd av år ställt medel till förfogande för åtgärder

mot arbetslösheten utan att ingå i prövning av de särskilda arbeten, som kunnat

komma i fråga. De anvisade beloppen ha stundom varit avsevärda. Sålunda

anvisades av 1922 års riksdag icke mindre än 95 miljoner kronor och

för det löpande budgetåret har anvisats sammanlagt 78 miljoner kronor, därav

3 miljoner kronor till beredskapsarbeten. För disponerandet av anslagen har

riksdagen endast angivit vissa allmänna direktiv.

Med erinran härom går jag nu att närmare redogöra för den användning,

som avses för de anslag, rörande vilkas användning icke redan till riksdagen

avgivits specificerade förslag.

Vad anslagen under kommunikationsdepartementet beträffar, skulle de enligt

den preliminära planen fördelas pa följande sätt.

Skenfria korsningar ......

Vägar och broar ..........

Hamnar ................

Statsbana Malung—Vansbro

Landningsfält för flygplan

Diverse..................

14 miljoner kr.,

25 » » ,

3 » » ,

0.8 » » ,

2.2 » » ,

5 » » .

Summa 50 miljoner kr.

Om man jämför dessa siffror med inventeringsresultatets siffror, finnér man,

att inventeringsresultatet för A-företag upptagit skenfria korsningar till en

summa av 25,975,870 kronor. Då det beräknats, att 14 miljoner kronor skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

användas för ändamålet, innebär uppenbarligen detta, att det måste ske ett

urval bland de vid inventeringen föreslagna skenfria korsningarna, som skola

komma till utförande under nästa budgetår. Vid urvalet torde den största

hänsyn komma att tagas till den s. k. trafiksäkerhetskommitténs förslag om

skenfria korsningar, vilket slutade på ett belopp av 12 miljoner kronor. Då ett

statsbidrag på 14 miljoner kronor beräknas räcka till korsningar för 15.6 miljoner

kronor, skulle alltså härutöver korsningar för cirka 3.6 miljoner kronor

komma till utförande.

I förteckningen över A-företagen upptagas de statliga vägarna till 1,869,781

kronor och de statsunderstödda till 85,757,418 kronor eller sammanlagt till

87,627,199 kronor. Härtill komma emellertid vissa större företag, vilka rubriceras

som B-företag, till ett belopp av 31,838,800 kronor. Den sammanlagda

summan för vägar, som kunna komma i fråga, uppgår alltså enligt inventeringsresultatet

till 119,465,999 kronor.

Broar äro vid inventeringen föreslagna såsom statliga arbeten till ett belopp

av 71,500 kronor och såsom statsunderstödda till 10,170,100 kronor, upptagna

bland A-företag, vartill böra läggas statsunderstödda broar bland B-företagen

till 6,326,200 kronor; sammanlagt 16,567,800 kronor.

Inventeringsresultatet ger alltså under rubrikerna statliga och statsunderstödda

vägar och broar en totalkostnad av 136,033,799 kronor.

Då endast 25 miljoner kronor enligt planen skola användas till dylika vägar

och broar, vilket kan beräknas räcka till arbeten för 33 ä 34 miljoner kronor,

synes det uppenbart, att man bland de vid inventeringen framkomna förslagen

utan större svårighet bör kunna utvälja arbeten, som allmänt kunna erkännas

såsom verkligt nyttiga och angelägna.

Till hamnbyggnadsarbeten avses ett bidragsbelopp av 3 miljoner kronor, vilket

svarar mot arbeten till en kostnad av 4.5 miljoner kronor. Örn man jämför sistnämnda

siffra med inventeringsplanens summor av 6,480,760 kronor bland

A-företagen och 14,641,900 kronor bland B-företagen, d. v. s. sammanlagt

21,122,660 kronor, synes man också här böra vara i stånd att göra ett

urval av verkligt nyttiga och nödvändiga hamnarbeten.

Beloppet 800,000 kronor till statsbana Malung—Vansbro avser endast ett

fortsättningsanslag.

Beträffande landningsfält för flygplan hänvisar jag till vad chefen för

kommunikationsdepartementet kommer att anföra vid framläggandet av förslag

till proposition rörande här berörda anslag.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att den begränsning till 50 miljoner

kronor, som i planen föreslagits för arbeten av här angivna slag, är väl

övervägd. Man vill genom en sådan begränsning av anslaget till vägar och

därmed närmast jämförliga arbeten uppnå att reservera ett jämförelsevis betydande

belopp för användning på andra områden.

De medel, som föreslås anslagna under socialdepartementet, hava i statsverkspropositionen

preliminärt avsetts att användas under följande huvudrubriker:
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211. 37

Statliga och enligt allmänna regler statsunderstödda arbeten 10 miljoner kr.

Bidrag till kommunala arbeten ........ 30 » »

Bidrag till enskilda företag av allmännyttig karaktär...... 5 » »

Främjande av bostadsbyggande ........................ 20 » »

Främjande av företagsverksamhet och industriell verksamhet 5 » »

Diverse ............................................ 5 » »

Summa 75 miljoner kr.

De statliga och statsunderstödda företag, som skulle tillgodoses från ett

anslag till beredskapsarbeten under denna huvudtitel, skulle i huvudsak gå

till vattenbyggnader, byggnadsarbeten, industriarbeten samt schaktnings- och

planeringsarbeten. Huvudparten av arbetena skulle, såsom framgår av bilaga

D, tillgodose vissa förut undanskjutna militära önskemål, vilka sammanlagt

motsvara ett belopp av omkring 11.6 miljoner kronor. Att de ifrågavarande

företagen till stor del äro önskvärda, torde kunna anses otvivelaktigt.

Det är sålunda bekant, för att nämna endast ett par exempel, att hangarbyggnader

behöva uppföras på Frösön och i Boden samt säkerligen även på andra

håll i landet. För det avsedda beloppet torde något mer än hälften av de

framställda önskemålen kunna tillgodoses.

Bidraget till kommunala arbeten (30 miljoner kronor) är med hänsyn till

arbetslöshetens bekämpande av synnerligen stor vikt. Bland A-företagen ingå

önskemål örn rent kommunala arbeten för 32,359,863 kronor och bland Bföretagen

för 22,126,260 kronor, d. v. s. sammanlagt för 54,486,123 kronor.

Örn staten bidrager med en summa på 30 miljoner kronor, borde av de begärda

kommunala arbetena kunna komma till utförande företag för omkring 40

miljoner kronor.

Vid kampen mot arbetslösheten ha de kommunala arbetena ett synnerligen

stort värde, därför att de arbetslösa inom dem kunna sysselsättas i sina hemorter.

Även en mycket betydande del av andra arbeten, som ingå i arbetsanskaffningsprogrammet,

kan förläggas till orter, där den rådande arbetslösheten

gör detta särskilt önskvärt och där möjligheter finnas att placera ortens arbetslösa

i arbetena. Man torde dessutom kunna räkna med att efter hand ytterligare

förslag till kommunala arbeten skola framläggas.

De 20 miljoner kronor, som avses till främjande av bostadsbyggande, skola

enligt planen uppdelas så, att högst 7,500,000 kronor skola användas som

tertiärkredit till husbyggnader i olika delar av landet, i främsta rummet i

medelstora och mindre städer samt industrisamhällen. Då tertiärkrediten avses

skola kunna uppgå till 15 % av fastighetsvärdet, kan det beräknas, att

för denna kredit bostadsbyggnader skola komma att uppföras till ett sammanlagt

belopp av cirka 50 miljoner kronor. Återstående 12,500,000 kronor äro

avsedda att utgå såsom subvention eller lån till förbättrande av bostadsbeståndet

på landsbygden. Man kan hoppas att genom ett statsingripande av

denna art erhålla nya bostadsvärden för ett sammanlagt belopp, som icke bör

understiga 37 miljoner kronor. Därest nu gjorda beräkningar visa sig hållbara,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

kan man alltså antaga, att arbeten skola utföras för cirka 87 miljoner kronor,

en summa, som kanske bör reduceras något med hänsyn till kostnaderna för

byggnadstomter. Det torde vara berättigat att antaga, att nu senast berörda

åtgärder skola få en synnerligen god effekt såsom medel i kampen mot arbetslösheten.

Förutom de belopp, för vilka nu redogjorts, upptar planen två belopp å

vartdera 5 miljoner kronor, vilka i viss mån ha samma syfte, nämligen dels

bidrag till enskilda företag av allmännyttig karaktär och dels lån eller subventioner

till främjande av företagsamhet och industriell verksamhet. Enligt

min mening finnes det icke tillräckliga skäl att dela upp de 10 miljonerna

på dessa två olika rubriker, då tanken vore att från bägge anslagen kunna

lämna antingen lån eller subventioner efter vederbörliga undersökningar örn det

lämpligaste i olika fall. Till beredskapssakkunniga ha kommit framställningar

örn lån från ett eventuellt beredskapsanslag på betydande belopp till företag,

vilkas soliditet icke kan ifrågasättas. Sålunda planerar Sydsvenska kraftaktiebolaget

stora nyanläggningar av olika slag. Man kan med säkerhet påräkna,

att de lån, som sålunda skulle beviljas, också skulle komma att förräntas

och återbetalas i den ordning, som Kungl. Majit bestämmer.

Under den gångna vintern ha redan gjorda erfarenheter visat, att staten med

jämförelsevis små subventioner kan hålla i gång betydande industriföretag,

som försörja ett mycket stort antal människor. Självfallet är, att både då

det gäller utlämnandet av lån, och då det gäller subventioner till enskilda

företag, all hänsyn måste tagas till att icke dessa företags fortsatta drift förorsakar

arbetslöshet på andra håll inom samma industrier, men med en försiktig

subventionspolitik, som tager allsidig hänsyn till alla befogade synpunkter,

torde det kunna i vissa fall lyckas icke blott att hålla en industri i gång utan

också att ernå en arbetslöshetsbekämpande effekt med mycket mindre medel än

på något annat sätt, samtidigt som man kan rädda hela kommuner från en hotande

ruin. I en genomtänkt arbetslöshetspolitik bör därför också denna

möjlighet stå öppen för statsmakterna.

Förutom de nu nämnda olika posterna på social- och kommunikationsdepartementen

har under rubriken »Diverse» på vartdera departementet upptagits ett

belopp av 5 miljoner kronor. Av dessa belopp torde en mindre del behöva användas

till organisationsutgifter och administrativa uppgifter. Men därtill

kommer, att under en kris av denna art situationer kunna inträffa, där regeringen,

örn den disponerar medel, kan effektivt ingripa på sådant sätt, som

icke tidigare kunnat förutses.

Vad nu anförts örn den avsedda fördelningen mellan olika ändamål av de

stora samlingsanslagen å 50 respektive 75 miljoner kronor, bör ej anses såsom

för Kungl. Majit bindande. Frihet bör finnas att efter de behov, som anmäla

sig, inom ramen för vartdera anslagets totalsumma å kommunikations- och

socialdepartementen lämpa medelsanvändningen på ett sätt som medför den

bästa effekten vid motverkandet av arbetslösheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

39

Av den redogörelse jag här lämnat för den avsedda användningen av det

beräknade anslagsbeloppet på omkring 160 miljoner kronor torde följande

framgå:

Regeringen har icke inskränkt sitt arbetsanskaffningsprogram till att avse

endast arbeten, hämtade ur inventeringsresultatet. Inom ramen för de beräknade

anslagen skulle cirka 85 miljoner kronor kunna användas för arbeten av

de slag, som äro upptagna i inventeringsplanen. Följaktligen skulle endast omkring

40 % av de jämförelsevis snabbt mobiliseringsbara A- och B-företagen

komma till utförande med bidrag av beredskapsanslaget. De 85 miljonerna

skulle nämligen fördelas på enligt uppgift mobiliseringsbara arbeten för cirka

270 miljoner kronor, varvid ock bör ihågkommas, att en del av beloppet skulle

bestridas av kommuner, vägdistrikt och enskilda. Emellertid bör det här

också erinras örn att inskränkningen i väsentlig mån skulle drabba de mobiliseringsbara

vägföretagen, i mindre grad broföretagen och de skenfria korsningarna

samt de statliga arbetena och i endast ringa grad rent kommunala

arbeten. Av de enligt inventeringsresultatet begärda kommunala arbetena

skulle omkring 75 % kunna komma till utförande.

I planen äro upptagna betydande belopp till arbeten, där materialkostnaderna

representera stora summor. Avsikten härmed är att kunna uppmuntra

i främsta rummet industrien genom beställningar. Det förutsättes nämligen,

att det material, som skall användas till arbeten, utförda helt eller delvis

med bidrag från anslag till beredskapsarbeten, där så är möjligt skall vara av

inhemsk tillverkning.

Enligt verkställda beräkningar skulle materialkostnaderna för arbeten, utförda

med anslag från socialdepartementet till ett totalbelopp av 137 miljoner

kronor, uppgå till 36 % eller cirka 49 miljoner kronor. Motsvarande beräkningar

rörande arbeten, utförda med anslag från kommunikationsdepartementet

till ett totalbelopp av 55.6 miljoner, visa en materialkostnad av 22 % eller cirka

12 miljoner kronor. Härtill böra läggas materialkostnader för de under de

olika huvudtitlarna specificerade byggnaderna med 7 miljoner kronor. Detta

vill med andra ord säga, att de beställningar, som på detta sätt skulle komma

den svenska industrien till godo, kunna beräknas till ett sammanlagt belopp av

68 miljoner kronor. Men därtill böra läggas verkningarna av de 10 miljoner

kronor, som äro avsedda, till lån eller subventioner åt enskilda företag, för att

man ''skall få den summa, som på indirekt väg genom statens försorg skulle

skapa ökade arbetsmöjligheter för den enskilda företagsamheten.

Principer vid valet av arbetsobjekt.

I fråga örn de principer, som borde tillämpas vid urvalet av ai beten, som

skulle utföras för medel från beredskapsanslaget, lia beredskapssakkunniga

anfört:

Det torde få anses ligga i sakens natur, att örn beredskapsarbeten skola komma

till utförande i sådan vidgad omfattning, som nu avses, och kunna meia

planmässigt disponeras såsom ett huvudsakligt medel för arbetslöshetens motverkande,

man också torde få i vissa avseenden modifiera de krav i fråga örn

Beredskaps
sakkunniga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

beskaffenheten och lämpligheten av själva arbetsobjektet, som hittills ansetts

böra uppfyllas för att ett arbete skulle kunna ifrågakomma till utförande med

anlitande av medel ur anslaget till beredskapsarbeten. Några synpunkter i

sådant avseende förtjäna att här framhållas.

De för 1930 ars utredning meddelade direktiven begränsade utredningsuppdraget

till att avse arbetslöshetens motverkande genom anordnande av direkta

arbetstillfällen. Med anledning härav berördes icke närmare i dåvarande sammanhang

frågan om att med anlitande av särskilda statsmedel göra beställningar

hos den enskilda industrien å förbrukningsartiklar och materialier i

syfte att åvägabringa en utjämning av arbetstillgången.

Såsom framgar av inventeringen, ha i densamma upptagits även vissa förslag,

avseende att åstadkomma en ökad arbetstillgång på indirekt väg genom

beställningar hos den enskilda industrien. Då man sålunda utgått från att

anslaget till beredskapsarbeten skall kunna disponeras även på nämnda sätt.

har syftet varit, att därigenom skapa bättre möjligheter att sysselsätta vissa

a?''..1e^a1r®''ru^)^)er ^n0Il1 deras eget fack. Utredningsmännen betrakta såsom en

självklar förutsättning, a,tt det omedelbara behovet av de artiklar eller materialier,

som skola kunna ifrågakomma till inköp med anlitande av beredskapsmedcl,

skall vara klart vitsordat eller att eljest det förtidiga anskaffandet

av desamma skall visa sig vara ekonomiskt fördelaktigt. I sistnämnda avseende

ma framhallas,. att under en tid av otillräcklig ordertillgång vederbörande

industriföretag ej sällan torde befinnas villigt medgiva förhållandevis fördelaktiga

leveransvillkor för. att. beställning skall komma till stånd och avskedande,

av företagets yrkesskickliga arbetarstam kunna undvikas.

1 samband med inventeringen framförda förslagen, avseende sådan upphandling,

ha i det övervägande antalet fall utgått från statliga myndigheter,

balunda lia., framförts förslag avseende djupsjölodningsfartyg (sjökarteverket).

fiskernnspektionsfartyg (lantbruksstyrelsen) samt diverse fartygsbyggen

och materialanskaffningar (lotsstyrelsen). Utredningsmännen räkna med

att medel från ett. till beredskapsarbeten anvisat anslag komma att tagas i anspråk.

tor beställningar framför allt när fråga är örn förbrukningsartiklar eller

materialier för en statlig myndighets räkning, i vilka fall upphandlingsförordnmgens

bestämmelser automatiskt komma i tillämpning.

.Likväl bör möjligheten hållas öppen för Kungl. Majit att på angivet sätt

disponera, sådana medel för även andra allmännyttiga ändamål. Örn sålunda,

exempelvis, det i inventeringen medtagna, av luftfartsmyndigheten framförda

förslaget av skärgårdsförbundet om anskaffande av ett antal sjuktransportilyfifplan

kan befinnas vara ett allmännyttigt företag av angelägenhet och

beskaffenhet, att böra helt eller delvis bestridas av statsmedel, torde även för

detta ändamål medel ur beredskapsanslaget fa anlitas, för den händelse samtidigt

ifrågavarande beställning vöre motiverad med hänsyn till arbetsmarknadssituationen.

Beträffande nu ifrågavarande, mera indirekta beredskapsarbeten torde i

fråga örn igångsättande och utförande böra gälla i tillämpliga delar vad i det

följande föreslås i fråga örn direkta beredskapsarbeten. I den mån särskilda

föreskrifter befinnas påkallade, kunna dessa ingå i det efter eljest vanliga

grunder upprättade, leveransavtalet mellan beställaren — i regel ett statligt

ämbetsverk och industriföretaget, i den man Kungl. Maj :t efter prövning

av förhållandena i varje särskilt fall finner skäligt att i samband med beslutet

örn anvisande av medel för ändamålet föreskriva intagandet av sådana bestämmelser

i leveransavtalet.

Såsom i det föregående framhållits, böra lämpligen icke så snäva bestämmelser

uppställas i fråga örn disposition av anslaget till beredskapsarbeten, att

Kungl. Maj :t betages möjlighet att även på annat sätt än genom statsbeställ
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

41

ningar använda medlen på det i varje särskilt fall mest praktiska och ändamålsenliga

sättet. I en kristid, sådan som den närvarande, torde såsom erfarenheten

visat en. sådan frihet vara av särskilt värde. Såsom framgår av

statsverkspropositionen och den däri lämnade uppställningen över den avsedda

användningen av det äskade anslaget till beredskapsarbeten förutsättes också,

att medel ur anslaget skola kunna disponeras såsom subvention för stimulerande

av den enskilda företagsamheten i syfte att i sådan väg motverka arbetslösheten.

Av den verkställda inventeringen framgår, att anslaget till beredskapsarbeten

väsentligen skulle komma att tagas i anspråk för anordnande av direkta

arbetstillfällen. I det följande preciseras sammanfattningsvis vissa allmänna

synpunkter i fråga om de till beredskapsarbeten lämpliga arbetsobjekten, under

jämförelse med vad 1930 års utredning i motsvarande avseenden anfört.

De av 1930 års utredning i dess betänkande (sid. 23 ff.) gjorda frågeställningarna

ha därvid följts.

. Såsom redan angivits i redogörelsen för den nuvarande beredskapsanordningen

kunna enligt hittills gällande regler endast sådana allmänna arbeten,

som pläga utföras av statens egna myndigheter eller på deras föranstaltande,

komma i fråga till utförande med anlitande av medel ur anslaget till beredskapsarbeten.

_ En sådan snäv begränsning kan icke upprätthållas för den nu ifrågasatta

vidgade beredskapsanordningen. Såsom redan inledningsvis nämnts, har i årets

statsverksproposition förutsatts att till utförande såsom beredskapsarbeten

skola ifrågakomma såväl statliga och kommunala arbeten som enskilda arbetsföretag

av allmännyttig karaktär. Man inlägger alltså en vidsträckt betydelse

i beteckningen allmänna arbeten; avgörande är icke vem som äger den

mark, varå arbetet utföres, eller vem som kommer att handha den nyttighet,

som genom arbetet frambringas, utan i stället det gagn för en större samhällelighet,

som arbetsprodukten kan anses representera. Erinras må, att enligt de

huvudregler, som skola vara normerande beträffande urvalet av arbetsobjekt

för reservarbeten, arbetet skall komma stat, kommun eller allmän institution

till godo. I stort sett samma tillämpning, som dessa regler för reservarbeten

erhållit i praktiken i förevarande avseende, förutsättes uppenbarligen nu beträffande

beredskapsarbeten. Någon ny princip i fråga örn statsbidrag till

kommunala arbeten eller enskilda arbetsföretag av allmännyttig karaktär

ifrågasättes sålunda icke; förändringen synes inskränka sig därtill, att medan

åt statens arbetslöshetskommission överlåtits att bedöma lämpligheten av dylika

arbetens utförande såsom reservarbeten med anlitande av statsmedel,

Kungl. Maj:t själv skulle förbehålla sig motsvarande prövning i fråga örn

arbeten, som skulle utföras med anlitande av medel ur anslaget till beredskapsarbeten.

I promemorian har härefter gjorts en del uttalanden i fråga örn valet av arbetsobjekt

för direkta beredskapsarbeten samt i fråga örn beredskapsanordningens

anpassning efter läget på arbetsmarknaden.

I fråga om synpunkter vid valet av arbetsobjekt och beredskapsanordningens

anpassning efter arbetsmarknadsläget framhålles i de avgivna yttrandena i huvudsak

följande.

Beträffande statsbeställningar hos den enskilda industrien har framhållits,

att teorien örn dylika beställningars konjunkturbefrämjande inverkan åtminstone

icke alltid holle streck; sålunda finge de gjorda statsbeställningarna å

gatsten anses redan utöva ett konjunkturförlamande inflytande inom stenin
-

Yttranden.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr Zll.

dustrien genom de anhopade lagren (socialstyrelsen). I vissa yttranden har

uttalats, att någon erinran icke vore att göra beträffande inköp av materialier

och förbrukningsartiklar för statliga myndigheters räkning, blott dylika för

tidiga anskaffanden icke skedde i allt för stor omfattning (länsstyrelsen i

Blekinge län). Överståthållarämbetet har förordat förslaget om materialbeställningar

för statliga och andra offentliga institutioners räkning, men borde

besluten därom fattas i vanlig ordning med anlitande av medel från respektive

huvudtitlar. Beställningarna syntes vara ägnade att dels främja den enskilda

företagsamheten, dels motverka arbetslösheten, dels även bidraga till upprätthållande

av den högt uppdrivna yrkesskickligheten hos sådana arbetare,

som ej utan olägenhet kunde i något större utsträckning beredas arbete vid

hjälparbeten (Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Kalmar län). Landssekretariatet

har förordat förslaget att i indirekt väg skapa försörjningsmöjligheter.

Vattenfallsstyrelsen har ansett förslaget örn stödjande av enskild företagsamhet

visserligen ej vara ägnat att väcka förhoppningar örn några mera

betydande resultat men har dock funnit det synnerligen eftersträvansvärt att

söka komma fram även på denna väg, varför ett djupare inträngande i frågan

rekommenderats. Lotsstyrelsen har förordat motsvarande bestämmelser som

dem, vilka gällde beträffande anskaffningar år 1922. Enligt dessa bestämmelser

skulle anskaffningarna göras hos svenska företag samt endast i den

mån sådana priser kunde ernås, som kunde anses skäliga med hänsyn till anslagets

karaktär av nödhjälpsanslag, varjämte beställningarna skulle effektueras

genom nytillverkning; vid beställningarna förutsattes även, att tryggad

arbetsfred vore att emotse hos de företag, hos vilka beställningarna skulle

göras.

I fråga örn subvention av enskild företagsamhet har framhållits svårigheten

att i denna väg kunna stödja företag inom exportindustrien, vilka dock

vore särskilt känsliga för en skatteförhöjning just nu, som med hänsyn till företagens

stora fasta anläggningar skulle komma att drabba dem kännbart (länsstyrelsen

i Uppsala län). Stor försiktighet torde böra iakttagas på detta område

men syntes vara att förorda ett fortsatt understöd åt enskilda företag på

sätt nu skedde genom statsbidrag och statslån ur skilda fonder (länsstyrelsen

i Blekinge län). Ett försiktigt subventionsförfarande till kommuner och enskilda

kunde tänkas i avsikt att stimulera till omedelbart utförande av planerade

byggnadsföretag; initiativet måste därvid utgå från företagaren och

den huvudsakliga kostnaden bestridas av denne (länsstyrelsen i Älvsborgs

län). Kommerskollegium har förordat vissa bidrag av statsmedel i syfte att

åvägabringa ökad användning av inhemskt bränsle samt lånerörelse i viss omfattning

för uppmuntrande av enskild produktiv verksamhet. Länsstyrelsen

i Hallands län har ansett tanken på subvention beaktansvärd; där ej fara förelåge

för upprätthållandet av en näringsgren på konstlat sätt, syntes denna

väg framkomlig och sannolikt för staten mindre kostsam. Länsstyrelsen i

Västernorrlands län har förordat direkta statliga understöd till sådan enskild

företagsamhet, som prövades vara i oundgängligt behov därav och tillika kunde

anses vara av särskild betydelse i arbetslöshetsmotverkande syfte; därige
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

43

noin skulle staten i många fall på relativt gynnsamma ekonomiska villkor

kunna verksamt bidraga till förekommande av ytterligare arbetslöshet. Betydelsen

av en sådan subvention av sågverksrörelsen framhölls.

Vad angår rayonen inom vilken arbetsobjekt må sökas framgår redan av

vad här förut anförts örn myndigheternas och sammanslutningarnas ställning

till förslaget i dess helhet deras uppfattning jämväl i nu förevarande speciella

hänseende. I vissa yttranden anfördes härutöver särskilt följande. Mot en utvidgning

av beredskapsanordningen till att avse även kommuners och enskildas

arbeten har anförts betänkligheter med hänsyn till att särskilt kommunerna därvid

kunde komma att bindas vid kostnader för framtida underhåll och eventuella

driftkostnader. Med hänsyn härtill syntes endast vissa slag av kommunala

och enskilda arbeten böra ifrågakomma (länsstyrelsen i Norrbottens län). Såsom

beredskapsarbeten borde i främsta rummet utföras arbeten av intresse för

vägdistrikt, landsting, hushållningssällskap m. fl. men även arbeten igångsatta

av enskilda personer och bolag såsom skogsgallringar, skogsdikningar,

täckdikning och avdikning (väg- och vattenbyggnadsstyrelsen). Kommerskollegium

har beträffande de statliga åtgärderna i allmänhet till motverkande

av arbetslöshet uttalat, att desamma borde vid sidan örn kontantunderstöd

och reservarbeten samt vissa slag av subvention kunna omfatta statsunderstöd

enligt gängse villkor till kommunala .och enskilda arbeten av styrkt allmännyttig

karaktär vid sidan av statliga beredskapsarbeten i hittillsvarande

bemärkelse. Länsstyrelsen i Kronobergs län har icke funnit något att erinra

mot att hjälpåtgärderna från det allmännas sida för beredande av arbete åt

arbetslösa utvidgades till att omfatta även enskilda arbeten. Länsstyrelsen i

Kopparbergs län har ansett ofrånkomligt, att även inom de närmaste åren behövliga

statliga och kommunala samt vissa slag av enskilda arbetsföretag i

lämplig omfattning måtte kunna komma till utförande på sätt som föreslagits.

Med anledning av utredningsmännens uttalanden örn förhållandet till de ordinarie

allmänna arbetena har i de avgivna yttrandena framhållits, att förverkligandet

av arbetsprogrammet syntes ägnat konsumera arbetstillgången

för ordinarie anläggningsarbetare för många år framåt (vattenfallsstyrelsen).

Om aktuella arbetsobjekt utfördes såsom beredskapsarbeten och till desamma

hänvisades i större utsträckning arbetskraft från andra orter, syntes anledning

till missnöje kunna uppkomma bland ortsbefolkningen, som skulle finna

påräknade arbetstillfällen tagna i anspråk av de tillresande arbetslösa (socialstyrelsen).

Svenska stadsförbundet har åberopat, att även vid kommunala reservarbeten

av samma typ som beredskapsarbetena kommunalarbetarorganisationema

av nära till hands liggande skäl sökt förhindra, att hjälparbetena förbrukade

de arbetstillfällen, som eljest skulle stått till förfogande för ordinarie

kommunalarbetare; beredskapsarbetena intoge i detta hänseende icke annan

ställning än reservarbetena.

Beträffande arbetsföretagens angelägenhetsgrad hava uttalats farhågor för

att angelägenhetsgraden skulle komma att få en ganska undanskjuten plats

(arbetsgivareföreningen m. fl.). Domänstyrelsen har med särskilt avseende å

de skogliga arbetena framhållit svårigheten att gruppera arbetena i sådana,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 211.

som tillhörde det normala arbetsprogrammet, andra arbeten av styrkt angelägenhetsgrad,

nämligen beredskapsarbetena, samt arbeten av mindre aktuell

angelägenhetsgrad, nämligen reservarbetena; distinktionerna bleve i verkligheten

svävande och skillnaden i fråga örn arbetenas nytta ej stor. Industriförbundet

har påpekat tendensen till folkminskning, i betraktande varav många

företag framdeles kunde bliva obehövliga eller mindre behövliga. Härtill komme

en tyvärr ej osannolik permanent nedgång i svenska folkets framtida levnadsstandard,

varigenom man kunde komma att sakna möjlighet att framdeles utrusta

och nyttiggöra de utförda anläggningarna. Ytterligare har under åberopande

av erfarenheten från all industri gjorts gällande, att i förtid utförda anläggningar

ej finge den ändamålsenlighet de skulle hava fått, örn de utfördes först

när behovet därav vore aktuellt; utvecklingen på det tekniska området ginge

ju ständigt framåt och konstruktionerna förbättrades samtidigt som de lokala

förhållandena underginge förändringar, vilka kunde motivera väsentliga omläggningar

av de ursprungliga planerna.

I fråga örn arbetets beskaffenhet att kunna utföras även på vintern har

telegrafstyrelsen meddelat, att de inom telegrafverkets ämbetsområde ifrågakommande

arbetena endast delvis vore av beskaffenhet att kunna utföras vintertid.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har med tanke särskilt på de norrländska

förhållandena framhållit svårigheterna att kunna utfinna arbetsobjekt,

lämpade att utföras på vintern. Med hänsyn härtill skulle arbetskraften komma

att förflyttas söderut under den långa vintern. Bland övriga olägenheter

härav har framhållits, att vid sådant förhållande brist på arbetskraft skulle

kunna uppkomma särskilt vid bäckflotringen.

Vad i utredningsmännens promemoria i förevarande sammanhang framhållits

angående frågan om arbetsledning och arbetets beskaffenhet att kunna

bereda sysselsättning åt arbetare med normal arbetsförmåga har i vissa yttranden

gjorts till föremål för uttalanden, för vilka närmare redogöres i det

följande i sammanhang med frågan om regin vid beredskapsarbetena, respektive

arbetskraftens utväljande. Vad i yttrandena framhållits beträffande de

direkta arbetslönernas andel i totalkostnaden för arbetet torde framgå av vad

här förut anförts i samband med frågan om tillgången på arbetsobjekt.

I förevarande sammanhang må jämväl framhållas, att i vissa yttranden uttalats

den uppfattningen, att även vid beredskapsarbeten i viss utsträckning

arbete utom hemorten måste ifrågakomma (socialstyrelsen, arbetslöshetskommissionen,

domänstyrelsen).

I fråga om beredskapsanordningens anpassning efter läget på arbetsmarknaden

har i ett flertal yttranden dragits i tvivelsmål, att beredskapsarbetena

skulle kunna på samma smidiga sätt, som skedde ifråga örn reservarbeten, anpassas

efter konjunkturläget och säsongväxlingarna (arbetsgivareföreningen

m. fl.). Arbetslöshetskommissionen har ansett, att de arbetslösa skulle vid

beredskapsarbetena komma att kvarhållas även under de årstider, då det vid

reservarbetena brukade lyckas att genom lämpliga åtgärder överföra dem till

öppna marknaden. En inknappning av arbetsstyrkan vid stigande konjunktur

skulle säkerligen stöta på motstånd från de vid arbetsföretaget sysselsatta, var
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

45

vid icke minst skulle inverka, att arbetarna själva finge bekosta sin hemresa i

motsats mot vad som i dylika fall ifrågakomme vid reservarbetena. En entreprenör

skulle knappast finna sig i att minska arbetsstyrkan vid förbättrat konjunkturläge,

försåvitt icke detta skulle sammanfalla med hans egna intressen. Förekomsten

av stora arbetsstyrkor vid beredskapsarbetena under en tid, då näringslivets

tillfrisknande komme att framkalla ökat behov av arbetskraft, syntes leda

till allmän lönestegring både vid beredskapsarbetena och den öppna marknadens

företag, varigenom näringslivets möjligheter till uppblomstring skulle kunna

äventyras. De många småarbeten, vilkas värde ur nu förevarande synpunkt

understrukits i promemorian, syntes knappast bliva billigare och till nytta för

de arbetslösa. En hastig förflyttning av de anställda från det ena arbetet

till det andra kunde i och för sig icke bliva till fördel vare sig för dem själva

eller för arbetet. Det toge alltid viss tid, innan arbetarna vid ett nystartat företag

bleve fullt förtrogna med detsamma. På ett långvarigt arbete bleve fördyringen

under uppövningstiden relativt sett mindre betydande än vid småarbeten.

Länsstyrelsen i Kalmar län har ansett, att möjligheten till uppdelning

av större företag i etapper ej borde tillmätas allt för stor betydelse. Även

mindre vägarbeten krävde nämligen ej obetydlig arbetstid. Örn Kungl. Maj:t

finge anvisa medel endast till företag, som hunne slutföras inom ett budgetår,

syntes alla större vägföretag kunna komma att hänskjutas till riksdagen,

vilket komme att innebära en onödigt tyngande anordning med kanske osäkert

resultat. Byggnadsstyrelsen har framhållit, att husbyggnadsföretag icke läte

sig uppdela i etapper, utan borde fullföljas i normal drift i en enda etapp.

Telegrafstyrelsen bär, beträffande telegrafverkets arbeten, meddelat, att dessa

endast delvis kunde anpassas efter läget på arbetsmarknaden eller uppdelas i

etapper.

I de refererade yttrandena rörande synpunkter vid valet av arbetsobjekt ha

flertalet myndigheter givit sin anslutning till tanken på statsbeställningar hos

den enskilda industrien. Då socialstyrelsen anför, att icke alla dylika beställningar

verka konjunkturfrämjande och därvid åberopar som exempel statsbeställningen

å gatsten, må det framhållas, att denna statsbeställning intar en

särställning.

I arbetsanskaffningsprogrammet inga icke i egentlig mening direkta statsbeställningar

hos industrien, ehuru enligt min mening, därest förslag till sådana

beställningar av obestridlig nytta för det allmänna framkomma, all möjlig

hänsyn bör tagas till dylika förslag. De beställningar hos industrien, varom

det närmast är fråga, röra sig emellertid örn beställningar av material till

olika slag av företag, särskilt vid byggnadsarbeten, och anläggandet av vatten-

och avloppsledningar samt vissa anläggningar av industriell art. Detta

slags beställningar fa salunda pa intet sätt den extraordinära karaktär, som

har utmärkt statens beställningar av gatsten.

Även i fråga om subventioner åt enskild företagsamhet lia myndigheterna i

allmänhet yttrat sig gynnsamt. Då länsstyrelsen i Uppsala län framhåller

svårigheten att pa denna väg stödja företag inom exportindustrien, bör ihåg
-

Departe
mentschefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

kommas, att hittills utgångna subventioner kommit just sådan industri i främsta

rummet till godo.

För min del vill jag endast framhålla, att vid beslut örn subventioner följande

principer böra vara vägledande:

1) att subventionen till ett visst företag i syfte att motverka arbetslösheten

på en ort icke framkallar minskning av produktionen på andra håll med därav

följande arbetslöshet å annan ort;

2) att det kan anses sannolikt att subventionen nedbringar eljest nödvändiga

statsutgifter till arbetslöshetens bekämpande;

3) att utsikter synas föreligga för att subventionen skall bliva rent tillfällig

och att hjälpen avser att trygga vederbörande företags framtida existens

;

4) att subventionen skapar lättnader för den eller de kommuner, som äro

beroende av det subventionerade företagets existens.

Enligt vattenfallsstyrelsen skulle beredskapsarbetena kunna befaras komma

att konsumera arbetstillgången för ordinarie anläggningsarbetare för många år

framåt. Denna synpunkt är beaktad i nu förevarande förslag. Bland annat

för att undvika den nämnda konsekvensen bar regeringens arbetsprogram förlänats

sin mångsidighet.

Då socialstyrelsen anmärker, att örn aktuella arbetsobjekt utföras som beredskapsarbeten

och till desamma hänvisas arbetskraft från andra orter i större

utsträckning, missnöje skulle uppkomma bland ortsbefolkningen, som skulle

finna de påräknade arbetstillfällena tagna i anspråk av tillresande arbetslösa,

torde denna anmärkning med större fog kunna riktas mot reservarbetena än

emot beredskapsarbetena.

Svenska stadsförbundet framhåller, att kommunalarbetareorganisationerna

skola lägga hinder i vägen för utförandet av beredskapsarbeten av samma skäl,

som de opponerat sig mot vissa kommunala reservarbeten, emedan hjälparbetena

förbrukade arbetstillfällen, som eljest skulle stå till förfogande för ordinarie

kommunalarbetare.

Det kan i detta sammanhang vara av intresse att anföra en undersökning

av det antal kommunala arbeten bland A-företagen, vid vilka möjligen kommunalarbetaravtal

skulle kunna tillämpas och ordinarie kommunalarbetare erhålla

anställning. Utredningens resultat framgår av nedanstående tabell:

Rent kommunala arbeten

Städer Landet Summa

Vägar................ 2,482,545 1,961,154 4,443,699

Broar................ 63,000 — 63,000

Hamnar............... 2,886,300 306,760 3,193,060

Vattenbyggnader........... 151,000 235,450 386,450

Schaktnings- och planeringsarbeten . . 3,370,532 1,329,899 4,700,431

Vatten- och avloppsledningar..... 3,246,518 6,592,220 9,838,738

Summa kronor 12,199,895 10,425,483 22,625,378

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

47

Man bör observera, att de kommunala arbeten, som falla på landsbygden,

praktiskt taget också falla utanför kommunalarbetarorganisationernas områden.

Dit gå 10,425,483 kronor. Av de kommunala arbeten, som falla på städerna,

torde i allmänhet broar och hamnar komma att överlämnas till entreprenörer.

Örn de angivna beloppen härför fråndraga^ hela summan på kommunala

arbeten i städerna, återstår ett belopp av 9,250,595 kronor. Härifrån

böra ytterligare dragas materialkostnader till ett belopp av cirka 2,100,000

kronor.

Arbeten, som i ordinarie ordning skulle ha utförts av kommunalarbetare, inskränka

sig alltså till en summa av cirka 7,150,000 kronor, varvid emellertid

bör märkas, att vissa vägarbeten torde utgöra sådana förortsarbeten, på vilka

kommunalarbetarna icke göra några anspråk.

Riktigheten av här gjorda beräkning bekräftas i stort sett av den specialutredning

(bilaga G), som fogats till propositionen. Örn från den där angivna

summan 9.5 miljoner kronor dragés materialkostnaderna, kommer man också

till ett belopp av något över 7 miljoner kronor.

De ifrågasatta arbetena böra enligt min mening så planeras, att deras igångsättande

icke skapar arbetslöshet bland kommunalarbetama på grund av hänvisning

dit av arbetare från andra grupper. Den inskränkning i framtida arbetsobjekt

för kommunerna, som må föranledas av en mobilisering av arbeten

under den närmaste tiden, kan utgöra en anledning för kommunerna att under

stigande konjunktur inom det enskilda näringslivet se till att kommunerna visa

återhållsamhet i fråga örn arbetsföretag.

Övriga yttranden av myndigheter i fråga örn synpunkter vid valet av arbetsobjekt

synas icke påkalla några uttalanden från min sida.

I åtskilliga yttranden har det anförts, att beredskapsarbetena icke skulle

kunna anpassas efter konjunkturläget och säsongväxlingarna. Arbetslöshetskommissionen

har ansett, att de arbetslösa skulle vid beredskapsarbeten komma

att kvarhållas även under de årstider, då det vid reservarbeten brukade lyckas

att genom lämpliga åtgärder överföra dem till den öppna marknaden. Förekomsten

av stora arbetsstyrkor vid beredskapsarbeten under en tid, då näringslivets

tillfrisknande komme att framkalla ökat behov av arbetskraft, skulle

kunna leda till en allmän lönestegring både vid beredskapsarbeten och den

öppna marknadens företag, varigenom näringslivets möjligheter till uppblomstring

skulle äventyras.

Vad de mera direkta beredskapsarbetena beträffar, är det uppenbart, att de

föreslagits bl. a. från den utgångspunkten, att någon snar, mera avsevärd konjunkturförbättring

överhuvud taget icke är att vänta. De eventualiteter, örn

vilka myndigheterna och särskilt arbetslöshetskommissionen i dessa avseenden

orda, torde därför enligt min mening icke komma att bli aktuella under det

budgetår, för vilket anslaget till beredskapsarbeten begäres. Arbetslöshetskommissionen

har, enligt egen uppgift, slutit kontrakt örn arbeten, som beräknas

pågå ända fram till år 1936. Den har alltså själv räknat med en kvardröjande

arbetslöshet, som skulle nödvändiggöra bibehållandet av reservarbetsanordningen

under många år framåt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Beredskaps
sakkunniga.

Därest reservarbeten kunde och bomme att utföras i en skala, liknande den,

som föreslås för beredskapsarbeten, skulle i stort sett samma svårigheter för

deras avveckling möta. Enligt en bestämmelse i kontrakten mellan arbetslöshetskommissionen

och vägdistrikten eller andra uppdragsgivare har kommissionen

rättighet att, när den så finner lämpligt, nedlägga ett pågående reservarbete

med förpliktelse för den andra kontraktsparten att på egen bekostnad

fullborda arbetet. Denna kontraktsbestämmelse är visserligen juridiskt

bindande, men jag måste hålla för högst osannolikt, att arbetslöshetskommissionen

skulle finna det möjligt annat än i undantagsfall att tillämpa bestämmelsen

i praktiken. Skulle en verkligt märkbar konjunkturförbättring inträda i ett

slag, så måste sannolikt det stora flertalet av arbetslöshetskommissionens arbeten

i alla fall på något sätt slutföras och följaktligen också tills de vore fullbordade

sysselsätta arbetskraft. Skulle arbetslöshetskommissionen överlämna

arbetet till annan företagare, som nödgades betala marknadens löner, synes

någon skillnad i nämnda avseende överhuvud icke komma att uppstå mellan

reservarbeten och beredskapsarbeten.

Det framgår av en verkställd utredning (bilaga D, tabell 7), att ett mycket

stort antal av föreslagna beredskapsarbeten äro jämförelsevis små och komme

att taga en relativt kort tid i anspråk för sitt slutförande. Den möjlighet, som

här föreligger till en sådan anpassning av arbetsanskaffningsprogrammet, att ett

stort antal företag snabbt kan slutföras, bör givetvis tillvaratagas. Att de vidgade

offentliga arbetena föreslås, beror emellertid just därpå, att landet befinner

sig i en lågkonjunktur och att beredskapsarbetena alltså icke behöva

konkurrera med det enskilda näringslivet örn arbetskraften och följaktligen icke

heller föranleda någon allmän lönestegring.

Antal personer, som kunna sysselsättas.

Beredskapssakkunniga ha beräknat, att vid de ur inventerings resultatet hämtade

A-företagen, vilka första året skulle draga en kostnad av omkring 167

miljoner kronor, kunna under samma år sysselsättas 56,520 personer och

att vid vissa större mobiliseringsbara B-företag, som representera en kostnad

första året av 36,329,000 kronor, skulle kunna sysselsättas 10,455 personer,

eller sammanlagt ett antal av cirka 67,000 personer i medeltal under ett helt år.

Dessa siffror hänföra sig till full arbetstid och 25 arbetsdagar per månad och

avse uteslutande direkta anställningar vid under inventeringen föreslagna arbeten.

Beredskapssakkunnigas uppgifter rörande antalet sysselsatta äro grundade

på den arbetstid, som för varje särskilt arbetsföretag förslagsställarna själva

angivit. Då i dessa beräkningar emellanåt förekommit uppenbara felaktigheter,

har frågan örn arbetsmängden och den arbetskraft som skulle åtgå underkastats

en noggrann kontrollberäkning. Vid kontrollberäkningen, som utförts enligt

helt andra metoder, ha arbetsledares erfarenheter örn hur arbetskrävande olika

slag av arbeten visat sig vara tagits i anspråk. Kontrollberäkningen har utförts

på företag, som representera en sammanlagd kostnadssumma första året

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

49

av 197,649,000 kronor. Av dessa beräkningar (bilaga E) framgår, att för

nämnda summa borde kunna sysselsättas 65,000 personer med en till 40-timmarsvecka

(10 arbetsmånader örn året) förkortad arbetstid under förutsättning

av viss genomsnittlig timlön. Under förutsättning av en något lägre

genomsnittlig timlön — vilkendera som blir faktisk kan ingen på förhand

avgöra — skulle de sysselsattas antal kunna stiga till 76,000 personer.

Beredskapssakkunniga ha icke undersökt, hur många dagsverken, som skulle

behövas för tillgodoseendet av materialanskaffningen till de olika företagen.

De genom ett arbetsanskaffningsprogram, uppgjort i nära överensstämmelse

med inventeringsresultatet, indirekta sysselsättningsmöjligheterna äro

sålunda icke beräknade. Senare inom departementet verkställda försök att beräkna

det antal arbetare, som indirekt skulle vinna sysselsättning, ha stött på

så stora svårigheter, att man avstått från att söka åstadkomma exakta siffror.

Såsom förut framhållits, utgår emellertid regeringens arbetsanskaffningsprogram

endast till något mer än halva beloppet från inventeringsresultatet.

Är det sannolikt, att denna förändring i arbetsanskaffningsprogrammet kommer

att föranleda någon förändring i fråga örn sysselsättningsmöjligheterna?

Denna fråga måste besvaras jakande. Förändringen torde komma att visa sig

avsevärd. Antalet direkt sysselsatta kommer att bli lägre, än örn inventeringsresultatet

helt hade legat till grund för arbetsanskaffningsprogrammet,

vilket framförallt beror därpå, att vägarbetena i motsats till i inventeringssiffrorna

intaga ett jämförelsevis ringa utrymme på regeringens arbetsanskaffningsprogram.

En försiktig beräkning av de direkta arbetstillfällena enligt

regeringsprogrammet ger ett arbetareantal av genomsnittligt 60,500 per månad

antingen under 10 månader med normal arbetstid eller under helt år med

en förkortning av arbetstiden som motsvarar 48-timmarsveckans nedskärning

till 40 timmar.

Den närmare fördelningen av dessa direkta arbetstillfällen framgår av följande

tabell:

Ändamål

Anslag

kr.

Arbetsstyrka,

antal man

sysselsatta

under 1 år

Arbeten till motverkande av arbetslösheten (socialdepartementet)

Vissa arbeten ander kommunikationsdepartementet till motver-

75,000,000

28,000

kande av arbetslösheten.................

Nominellt angivna husbyggnadsföretag (utom Offers försöksgård)

50,000,000

19,000

samt vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus . . .

16,435,600

1,700

Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare.........

4.000,000

900

Understöd åt enskilda järnvägar .............

1,500,000

—

Torrläggningsföretag och vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder . .

7,500,000

9,700

Övriga arbeten, upptagna under jordbruksdepartementet ....

3,737.000

700

Arbeten, upptagna under handelsdepartementet........

1,708,000

500

Summa

159,880,600

60,500

Vad man förlorar i fråga om direkt i arbetena anställda personer bör man

emellertid mer än vinna igen på grund av de fördelaktigare indirekta verkninBihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 211. 4

Departe
mentschefen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

gar, som regeringsprogrammet skulle medföra. Det är åtminstone sannolikt,

att statens insatser av medel enligt regeringens fördelningsplaner skulle giva

sysselsättning åt ett långt större totalt antal personer än en fördelningsplan,

helt byggd på inventeringsresultatet.

Verkningarna av lån och subventioner åt industriell verksamhet av olika

slag böra, därest anslagen rätt handhavas, bliva, att mångdubbelt flera räddas

från arbetslöshet än som skulle vara möjligt, ifall samma belopp ansloges till

vägarbeten.

De anställda beräkningarna av sysselsättningsmöjligheterna ha givit till

resultat, att de direkt anställda arbetarna vid beredskapsarbeten skulle i arbetsinkomst

genomsnittligt erhålla 7 kronor 50 öre å 6 kronor 50 öre per arbetsdag.

De subventioner, som hittills lämnats i syfte att hålla i gång vissa sågverk

i Norrbotten, beräknades motsvara 85 öre per dagsverke. Härav framgår,

att ett rätt utnyttjande av låne- och subventionsmöjligheter enligt sakens

natur bör kunna giva synnerligen förmånliga resultat i kampen mot arbetslösheten,

även örn subventionsbeloppen per dagsverke komme att bli högre

än nyss angivits.

Då förslaget örn ett 20-miljonersanslag till främjande av bostadsbygge beräknas

åstadkomma arbeten för cirka 87 miljoner kronor minus tomtkostnader,

böra även dessa statsmedel giva en väsentligt större effekt i kampen mot arbetslösheten

än för 20 miljoner kronor utförda direkta beredskapsarbeten.

Örn inventeringsresultatet ensamt skulle ha legat till grund för arbetsanskaffningsprogrammet,

skulle för 160 miljoner kronor statsmedel ha satts i

gång arbeten för omkring 200 miljoner kronor. Med det av regeringen föreslagna

programmet beräknas, att ensamt insatsen av de icke specificerade summorna

å sammanlagt 125 miljoner kronor under social- och kommunikationsdepartementen

skulle sätta i gång arbeten för över 250 miljoner kronor.

Regeringens hela arbetsanskaffningsprogram örn 159.9 miljoner kronor beräknas

medföra arbeten till en totalkostnad av 295.2 miljoner kronor, såsom

närmare framgår av följande tablå över kostnaderna och dessas fördelning på

olika anslagsposter. Vissa av totalkostnaderna hava dock endast kunnat

approximativt beräknas.

Tablå

utvisande de totalkostnader, som beräknas motsvara de begärda anslagen till allmänna

arbeten.

Ändamål

Anslag

kr.

Totalkostnad

milj. kr.

Arbeten till motverkande av arbetslösheten (socialdepartementet)

75,000,000

190.0

Vissa arbeten under kommunikationsdepartementet till motver- kande av arbetslösheten................

50,000,000

61.4

Nominellt angivna husbyggnadsföretag (utom Offers försöksgård)

samt vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus . . .

16,435,600

16.5

Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare.........

4,000,000

4.0

Understöd åt enskilda järnvägar..............

1,500,000

1.6

Torrläggningsföretag och vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder . .

7,500.000

16.0

Övriga arbeten, upptagna under jordbruksdepartementet ....

3,737,000

4.1

Arbeten, upptagna under handelsdepartementet........

1,708,000

1.7

Summa

159,880,600

295.2

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr gil.

51

Med stöd av sålunda föreliggande uppgifter torde kunna sägas, att all sannolikhet

talar för att det antal arbetare, som direkt och indirekt kan beredas

sysselsättning, icke bör komma att genomsnittligt understiga 90,000 per månad.

Då under vissa månader emellertid ett så stort antal arbetare uppenbarligen

icke kan och sannolikt ej heller behöver beredas arbete, skulle detta medföra,

att så många flera kunde anställas andra månader.

För att möjliggöra en jämförelse med den hittillsvarande arbetslöshetspolitikens

arbetslinje anför jag här en tabell över antalet i statliga och statskommunala

arbeten under år 1932 sysselsatta persöner.

Antalet anställda

Månad vid statliga reserv- vid statskommunala

arbeten reservarbeten

1932 1932

Januari.............. 12,099 3.016

Februari.............. 14,015 4,018

Mars................ 14,245 4,516

April............... 13,879 4,863

Maj................ 14,308 4,900

Juni................ 15,172 5,645

Juli................ 15,648 5,346

Augusti.............. 15,865 5,232

September............. 16,254 6,150

Oktober.............. 16,055 7,418

November............. 15,713 7,975

December.............. 14,590 8,494

Summa 177,843 67,573

Genomsnittligt per månad sagda år voro alltså vid statliga reservarbeten

anställda 14,820 personer och vid statskommunala arbeten 5,631 personer eller

sammanlagt 20,451 personer.

Ehuru det närmast är med nu anförda siffror som regeringens förslag bör

jämföras, får jag också lämna en liknande översikt över antalet i kommunala

arbeten ulan statsbidrag under år 1932 anställda personer.

vid rent kommunala

reservarbeten

1932

Januari............ 11,530

Februari............ 13,934

Mars.............. 11,384

April............. 10,384

Maj.............. 9,405

Juni.............. 9,609

Juli.............. 9,692

Augusti............ 10,080

September........... 10,127

Oktober............ 10,744

November............ 12,689

December........ 13,481

Summa 133,059

Den genomsnittliga siffran per månad blir 11,088 personer.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Beredskaps
sakkanniga.

Fördelning av arbetstillfällena.

Jag övergår nu till spörsmålet om utdragning av de arbetstillfällen, som

genom samhällets inskridande komma till stånd.

I denna fråga hava utredningsmännen anfört följande.

Avsikten med beredskapsarbetena måste vara att försöka bereda största

möjliga antal av de arbetslösa sysselsättning. Med hänsyn därtill torde det

finnas anledning att överväga, huruvida icke särskilda anordningar böra vidtagas

för att dryga ut de arbetstillfällen, som kunna komma att erbjudas.

En sådan utdrygning har skett ifråga örn arbetet med statsbeställningarna

av gatsten. Enligt mellan statens steninköpskommitté och arbetsgivarna inom

stenindustrien upprättade leveransavtal skall, för att så många arbetslösa stenhuggare

som möjligt må kunna beredas arbetsinkomst av statsbeställningarna,

arbetarnas inkomst maximeras till 130 kronor per månad. Mellan arbetsgivare

och arbetare i Blekinge och Halland ha under medverkan av stenindustriarbetarförbundet

träffats överenskommelser om ytterligare begränsning av arbetsinkomsten.

så att denna i allmänhet icke överstiger 100 kronor per månad. Då

arbetet utförts på så sätt, att arbetaren under månaden får hugga högst den

kvantitet gatsten, som efter uppmätning och betalning enligt gällande ackordsprislista

ger honom den maximerade arbetsförtjänsten, kan arbetaren sålunda

själv bestämma över tillverkningstiden och dess förläggning under månaden,

i den mån därför ej erfordras användande av full arbetstid på grund av otjänlig

väderlek eller andra försvårande omständigheter.

Det kan ifrågasättas, huruvida ett sådant system med fördel kan användas

vid flertalet av de arbeten, som kunna komma ifråga som beredskapsarbeten.

Örn till dylika arbeten hänvisade arbetare önska på samma sätt som i fråga

örn statens stenbeställningar medverka till en fördelning av arbetstillfällena,

kan det icke gärna finnas någon anledning att göra några invändningar däremot.

I all synnerhet gäller detta, örn ifrågavarande system skulle tillämpas på

orter, där det med hänsyn till levnadskostnaderna är möjligt även för familjeförsörjare

att bereda sig och sina familjer en nödtorftig bärgning med en starkt

beskuren inkomst och följaktligen krav på bistånd från det allmänna i form

av t. ex. fattigvårdsunderstöd icke behöver ifrågakomma. Men det torde komma

att visa sig, att systemet kan vara ägnat vålla svårigheter med avseende

på arbetets utförande i vissa fall och till följd därav bliva oekonomiskt för

dem, som skola låta utföra detsamma. I de fall arbetare bliva hänvisade till

beredskapsarbete utanför hemorten kan en maximering av inkomsten i likhet

med vad som skett inom stenindustrien bringa de försörjningspliktiga i en mycket

brydsam belägenhet och kanske rent av hindra dem från att söka tillgodogöra

sig arbetstillfällen, som i och för sig kunna befinnas vara synnerligen

lämpliga att. förhjälpa dem att fullgöra sin försörjningsplikt.

Örn man vill se till, att de arbetstillfällen varom bär är fråga, bliva tillgängliga

för största möjliga antal arbetslösa, kan man även tänka sig ett system

alternerande arbetslag. Detta system lär ha använts av vissa kommuner

beträffande av dem anordnade reservarbeten. Därest arbetstillfällena finnas

pa den ort, där de arbetare som hänvisas till dem ba sitt hemvist, kan systemet

mahända visa sig vara ändamålsenligt med tanke på nödvändigheten att bereda

sa manga som möjligt åtminstone ett minimum av försörjning genom arbete.

M.en örn de hjälpbehövande hänvisas till arbeten på från hemorten mera avlägsna

platser, torde det icke kunna med fördel tillämpas. Bortsett från de olägenheter,

som skulle uppstå särskilt för familjeförsörjare, finge man räkna med

mer eller mindre kostbara transporter av arbetarna, då arbetslagen skulle avlösa

varandra. De i samband med avlösningarna oundvikliga avbrotten i ar
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

53

betet skulle säkerligen i vissa fall verka fördyrande och kanske åstadkomma

oreda och oordningar på arbetsplatserna. Svårigheter torde väl också uppstå

med tillämpningen av ackordssystem, om arbetet utfördes med alternerande

arbetslag. Särskilt torde detta bli förhållandet beträffande byggnadsarbeten

och andra arbeten, vilka icke äro av den art, att de kunna uppdelas med hänsyn

till de relativt korta perioder, under vilka respektive arbetslag skulle sysselsättas.

Örn alltså systemen med maximerad arbetsinkomst respektive alternerande

arbetslag endast under vissa speciella förutsättningar skulle komma att visa

sig lämpliga med tanke på behovet av en utdrygning eller fördelning av arbetstillfällena

i syfte att göra dessa tillgängliga för största möjliga antal hjälpbehövande

arbetslösa, skulle detta syfte kanske lättare kunna främjas medelst

förkortning av den i gällande lag och kollektivavtal reglerade arbetstiden. Man

måste i sådant fall gå ut ifrån, att arbetarna icke göra anspråk på eller söka

tilltvinga sig lönekompensation. Detta torde kunna förebyggas medelst överenskommelser

med vederbörande arbetsorganisationer. Några större svårigheheter

härvid lära icke uppstå, eftersom en förkortning av arbetstiden i arbetslöshetsförebyggande

syfte redan genomförts i stor utsträckning på den allmänna

arbetsmarknaden utan att lönekompensation av arbetarna ifrågasatts.

Enligt av socialstyrelsen företagen undersökning rörande arbetstiden inom

industrien m. m. i början av december månad 1932 hade 26.3 procent av de arbetare,

som berördes av undersökningen, en arbetstid av högst 40 timmar per

vecka. 18.3 procent av arbetarna hade en arbetstid av 41—47 timmar.

Genom att begränsa arbetstiden i beredskapsarbetena så, att den kommer

att understiga arbetstiden på den allmänna arbetsmarknaden, skulle vinnas,

att dessa arbetstillfällen gjordes tillgängliga för ett större antal arbetslösa än

som kunde beredas sysselsättning, örn den i arbetstidslagen och flertalet kollektivavtal

föreskrivna fyrtioåttatimmarsveckan tillämpades. Därjämte skulle

kunna förebyggas, att arbetare, som arbetade med inskränkt arbetstid på den

allmänna arbetsmarknaden, lockades att sluta sina anställningar där under förhoppning

att efter en kortare tids arbetslöshet kunna erhålla en mera inkomstbringande

sysselsättning vid beredskapsarbeten. Tack vare den kortare arbetstiden

vid dessa arbeten skulle de anställda arbetarna sannolikt söka sig ut på

den allmänna arbetsmarknaden, i den mån bättre inkomstmöjligheter yppade

sig där på grund av en längre arbetstid. En kortare arbetstid för de i beredskapsarbetena

sysselsatta arbetarna skulle vidare innebära, att de finge bättre

tid att söka efter arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Konsekvensen av det nu anförda bjuder, att övertidsarbete endast i absolut

tvingande fall bör förekomma vid beredskapsarbetena.

I sammanhang härmed förtjänar ett med arbetstiden i allmänhet nära förknippat

problem att uppmärksammas.

Det torde icke kunna förnekas, att strävandena att minska behovet av manuell

arbetskraft genom maskinella hjälpmedel bidragit till att arbetslösheten blivit

så omfattande som den nu är. Frågan i vad mån denna s. k. tekniska rationalisering

varit betingad av utvecklingen i allmänhet och för vårt lands vidkommande

varit nödvändig med hänsyn till konkurrensen på den utländska och

inhemska marknaden finns det icke anledning att nu närmare diskutera; att så

i stort sett varit förhållandet får väl anses obestridligt. Med tanke på de beredskapsarbeten,

som kunna komma att anordnas i syfte att på direkt väg bereda

arbetslösa utkomstmöjligheter, torde likväl följande synpunkt böra beaktas.

I den mån beredskapsarbeten komma till stånd är det uppenbarligen ett

mycket stort allmänt intresse, att det för deras utförande icke, utan att tvingande

tekniska skäl tala därför, tages i anspråk extraordinära maskinella anordningar,

som starkt reducerar behovet av mänsklig arbetskraft. Den åsyf
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Yttranden
-

tade effekten av arbeten av detta slag skulle nämligen icke kunna ernås om

t. ex. entreprenörer, åt vilka deras utförande anförtros, lägga stor vikt vid att

på här antytt sätt eliminera behovet av den arbetskraft, som finnes tillgänglig

bland de arbetslösa. Det skulle i varje fall icke kunna förstås av gemene man

och ej heller stå i samklang med nu ifrågavarande syfte, örn vid ett större beredskapsarbete

en ultramodern grävmaskin anskaffades med resultat att endast

ett mindre antal arbetare kunde beredas sysselsättning vid detsamma eller att

arbetet utfördes på en avsevärt kortare tid än den, som skulle ha erfordrats, örn

manuell arbetskraft i mera normal utsträckning tagits i anspråk. I fall då

det ankommer på statliga eller kommunala myndigheter att anordna beredskapsarbeten

antingen i egen regi eller med anlitande av entreprenörer, bör

därför tillbörlig hänsyn tagas till vad nu anförts.

Innan jag ingår närmare på berörda frågor, torde ett sammandrag av olika

myndigheters yttranden få meddelas.

Körande förslaget angående fördelningen av arbetstillfällena har, vad angår

maximerad arbetsinkomst, alternerande arbetslag samt förkortad arbetstid, i

vissa yttranden framhållits, att örn förslaget utbyggdes med bestämda och

hållbara regler, därå syntes kunna grundas ett nytt system med nödtorftigt

restriktiv verkan; då emellertid medgivande från de anställda förutsattes, uttalades

tveksamhet, att sådan medverkan i erforderlig utsträckning skulle kunna

vinnas, varjämte syntes orimligt, att systemet bleve beroende av underhandlingar

och överenskommelser (länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län).

Landssekretariatet, som utgått från att arbetstiden per vecka vid beredskapsarbetena

skulle sättas ett visst antal timmar lägre än den veckoarbetstid, som

för tillfället tillämpades i öppna marknaden, har ansett, att begränsningen ej

finge göras så snäv, att arbetarnas inkomst bleve otillräcklig för deras försörjning;

under alla förhållanden borde regleringen av arbetstiden ske på

grundval av överenskommelser med vederbörande arbetarorganisationer och

överenskommelse helst träffas, innan arbetet igångsattes. I ett par yttranden

har framhållits, att tillämpningen av lägre lön och full arbetstid skulle vara

en ändamålsenligare anordning (domänstyrelsen) samt att med alla dessa restriktiva

bestämmelser bleve påtagligt, att den anda, som besjälade det fria

arbetsförhållandet, ej skulle vinna mera insteg vid beredskapsarbetena än vid

reservarbetena (industriförbundet). Vidare har gjorts gällande, att restriktionerna

skulle i hög grad försvåra ett rationellt och ekonomiskt bedrivande

av arbetena samt vålla fördyring (järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen, lotsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län m. fl.).

Faran för uppkomsten av slitningar och arbetskonflikter skulle bliva ökad (arméförvaltningen,

länsstyrelsen i Uppsala län). Anordningarna skulle väcka

missnöje, enär de skulle framstå såsom försök att med konstlade medel hålla

lönerna nere (socialstyrelsen). Några bindande föreskrifter borde ej meddelas

(arméförvaltningen).

Vissa fackmyndigheter ha förklarat tillämpningen av maximerad arbetsinkomst

och alternerande arbetslag vara omöjlig beträffande sina respektive arbetsområden

(byggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen), medan länsstyrelsen i

Älvsborgs län framhållit, att alternerande arbetslag i viss utsträckning till
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

55

lämpats vid kommunala vägarbeten utan svårighet, ehuru det jämna arbetet

till en reducerad lön föredroges av arbetarna.

Vid tillämpning av förkortad arbetstid skulle svårigheter uppstå för utövande

av kontroll å arbetstiden, särskilt i fråga örn ackordsarbete. Vidare skulle

en sådan restriktion icke skäligen kunna tillämpas vid arbete utom hemorten

(socialstyrelsen, domänstyrelsen).

I flera yttranden hava även påpekats svårigheterna vid tillämpning av entreprenadsystem

på grund av förevarande restriktioner.

Mot förslaget att extraordinära maskinella hjälpmedel icke skulle fä användas

vid beredskapsarbeten har erinrats, att fördyring av arbetskostnaderna

härav skulle bliva följden (byggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

arbetsgivareföreningen) samt att den i detta fall naturliga fordran

på undvikande av arbetsbesparande maskiner syntes motivera en nedsättning

av arbetslönerna (lotsstyrelsen).

Vad först frågan örn maximering av arbetsinkomsten beträffar, kan jag

icke förorda försök till fördelning av arbetstillfällena efter denna metod. I

själva verket skulle en maximering av arbetsinkomsten komma att få samma

verkningar som nödhjälpslönesystemet. Då det enligt min mening är icke blott

arbetarens utan också ett allmänt intresse, att, i den mån detta överhuvud

taget är möjligt, en atmosfär av arbetslust och arbetsglädje skapas i arbetet,

bör man icke införa bestämmelser, som enligt sakens natur ha en motsatt verkan.

Det kan knappast begäras, att arbetare skola göra några ansträngningar

för att öka arbetstakten, örn de på förhand veta, att de i varje fall icke

kunna förtjäna mer än en till ett fixt belopp i förväg begränsad summa, vilken,

örn den skulle fylla det avsedda ändamålet, dessutom måste sättas synnerligen

lågt och därför i verkligheten endast bli en ny form för nödhjälpsarbetarelön.

Annorlunda ställer sig frågan örn förkortad arbetstid.

Det är uppenbart, att i detta avseende samhällets inflytande icke kan sträcka

sig längre än till de direkta arbetsanställningarna vid beredskapsarbetena. Det

är i och för sig önskvärt, att ett så stort antal arbetslösa som möjligt kommer

i åtnjutande av den förmån samhället vill bereda dem genom sitt arbetsanskaffningsprogram.

Då det emellertid icke synes möjligt, att arbetena kunna

uppsuga hela den lediga arbetskraften, såvida icke en väsentlig konjunkturförbättring

kan beräknas inträda, synes den enda utvägen, som erbjuder sig,

vara att begränsa arbetstiden för de anställda i högre grad än som sker enligt

lagen om 8 timmars arbetsdag. Sådan begränsning kan äga rum enligt olika

metoder. Man har därvid att välja mellan en förkortning av arbetstiden per

vecka eller införandet av alternerande arbetslag. Man kan också tänka sig,

att vid arbeten, vilkas utförande kräva en mycket lång tid, t. ex. mer än ett

halvår, arbetarna endast bibehållas i anställningen viss på förhand begränsad

tid, t. ex. halva arbetstiden, och att, därest situationen på arbetsmarknaden

synes göra detta önskvärt, de därefter avlösas av andra arbetslösa.

Den enklaste utvägen är utan tvivel en allmänt genomförd förkortning av

Departe
mentschefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 2]1.

arbet sv edian, t. ex. från 48 timmar till 40 timmar. En sådan förkortning av

arbetstiden kan lätt genomföras på det sättet, att arbetet 5 dagar i veckan inskränkes

till 7 timmar per dag och att under lördagen arbetet pågår endast

5 timmar. Hinder bör dock icke möta, att i de fall arbetarna själva föredraga

en sådan ordning arbetsveckan inskränkes till 5 dagar ä 8 timmar.

Metoden med alternerande arbetslag, örn därmed avses växelpermittering

med 14 dagars eller 3 veckors mellanrum, kan uppenbarligen icke utan alltför

stora olägenheter tillämpas vid arbeten, som ligga långt bort från arbetarnas

hemorter. Vid arbeten av denna art synes det därför uppenbart, att

man får använda den förkortade arbetsveckan. En förkortning med 8 timmar

i veckan skulle antingen för arbetets utförande genomsnittligt medge en

ökning av arbetsstyrkan med 16 ä 17 % eller också leda till att arbetet påginge

under en längre sammanlagd tid och följaktligen under lika mycket längre tid

bleve användbart i kampen mot arbetslösheten. Vad de alternerande arbetslagen

beträffar, kan denna metod utan svårighet tillämpas vid kommunala

arbeten, liksom även vid statliga arbeten, där arbetskraften uttages på den

ort, där arbetet utföres.

Den tredje metoden, att anställa arbetare endast under viss på förhand bestämd

tid, kan naturligtvis användas vid alla slag av arbeten, som pågå tillräckligt

länge. Denna metod torde emellertid endast i undantagsfall böra komma

i tillämpning. Örn t. ex. ett av de större byggnadsföretagen eller en av de

större brobyggnaderna skulle taga mycket lång tid i anspråk, torde införandet

av ny, eventuellt ovan arbetskraft kunna få ofördelaktiga verkningar på

arbetet, framför allt kanske ur kostnadssynpunkt.

Ifall man fastslår, att vid arbeten, som skola få utföras med bidrag av beredskapsanslaget,

en förkortning av arbetstiden under den normala bör vara

en regel, som Kungl. Majit har att iakttaga, torde detta vara tillräckligt. I

särskilda fall bör dock undantag från denna regel kunna medgivas.

Att genom samfällda beslut av statsmakterna lämna mera detaljerade generella

föreskrifter torde icke vara lämpligt. Det är nämligen icke uteslutet,

att arbetsveckan vid somliga företag bör bli kortare än 40 timmar. Under

den nuvarande krisen arbeta vissa industrier endast 3 ä 4 dagar i veckan. Tre

dagars arbetstid gör en arbetsvecka örn endast 24 timmar, och 4 dagars arbetstid

en arbetsvecka örn 32 timmar. Då det icke kan vara lämpligt, att personer,

sysselsatta i korttidsarbete, lockas över till de planerade offentliga arbetena,

bör det iakttagas, att örn en väsentligt förkortad arbetsvecka tillämpas

inom enskild industri på någon ort, även arbetsveckan för beredskapsarbetet

i motsvarande grad förkortas, i den mån tekniskt så låter sig göra. Det

bör alltså ingå i Kungl. Majits befogenheter att vid anslag till arbeten knyta

villkor angående arbetstiden eller att i annan ordning bringa regler härom till

genomförande. I frågan huruvida arbetstidsbegränsningen skall ske i form

av förkortad arbetsvecka eller i form av växelpermittering torde vederbörande

företagare böra, helst i samråd med arbetarna, träffa avgörande. Det bör naturligtvis

här icke förbises, att då arbeten utlämnas på entreprenad, vissa svårigheter

kunna uppstå vid kalkylerandet av entreprenadsummorna, men den
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

57

lia svårighet torde vara oundviklig och ringa i jämförelse med den vinst man

ur samhällets synpunkt gör genom utdrygningen av arbetet.

Vad myndigheternas yttranden angår, torde däri gjorda uttalanden icke

böra föranleda, att man avstår från de möjligheter, som kunna erbjuda sig, att

med olika metoder i olika fall begränsa arbetstiden. Då socialstyrelsen väntar,

att anordningarna skulle väcka missnöje, emedan de skulle framstå

som försök att med konstlade medel hålla lönerna nere, torde häremot kunna

invändas, att de arbetslösa åtminstone i regel ingalunda hittills visat sig

ovilliga att med sina olyckligt lottade kamrater dela de arbetstillfällen, som

kunna erbjudas vid t. ex. kommunala arbeten utförda med tillämpning av förkortad

arbetstid.

Icke heller torde man behöva tillmäta någon betydelse åt den anmärkningen,

att svårigheter skulle uppstå för utövande av kontroll å arbetstiden, särskilt

i fråga örn ackordsarbete. Det blir självfallet arbetsledningarnas sak att anordna

den kontroll, som i detta avseende kan anses behövlig. Enligt byggnadsstyrelsens

och telegrafstyrelsens uppfattning skulle alternerande arbetslag

inom deras arbetsområden vara omöjliga, en uppfattning, som torde vara befogad.

Inom förstnämnda ämbetsverks ämbetsområde torde emellertid metoden

med en kortare arbetsvecka kunna tillämpas.

Då landssekretariatet begär, att regleringen av arbetstiden skall ske på

grundval av överenskommelse med vederbörande arbetarorganisationer och att

sådan överenskommelse helst skall träffas, innan arbetet igångsättes, torde

denna synpunkt kunna beaktas endast till en viss grad. Landssekretariatet

utgår självt ifrån att arbetstiden per vecka vid beredskapsarbeten skulle sätlas

ett visst antal timmar lägre än den vanliga veckoarbetstiden. Om detta,

såsom jag förmenar, bör ske, och man utgår ifrån att som vanlig regel vid

beredskapsarbeten skall gälla, att arbetstiden icke bör överskrida 40 timmar

per vecka, kunna överenskommelser med arbetarorganisationerna endast

gälla frågan, hur denna arbetstid skall uttagas. Örn det också enligt min uppfattning

måste ligga i den medelsbeviljande myndighetens hand att kunna bestämma

i vissa fall, där detta är särskilt motiverat av förhållandena på orten,

en ännu kortare arbetstid, uppstår även här, örn det gäller överenskommelser

i saken med arbetarorganisationerna, endast frågan örn sättet för den fastställda

tidens uttagande.

För min del förordar jag en förkortad arbetstid, icke därför att jag i och för

sig betraktar en sådan åtgärd som socialpolitiskt nödvändig med hänsyn till

beredskapsarbetenas verkningar på den allmänna lönenivån men därför att någon

annan metod för att vid de planerade arbetena anställa största möjliga

antal arbetare icke kunnat anvisas och vidare därför att i vissa fall industrien

tillämpar korttidsarbete.

Yad frågan örn maskinella hjälpmedel beträffar, torde inga särskilda bestämmelser

böra utfärdas. Det är visserligen sant, att i något fall en entreprenör

skulle kunna utföra stora jordschaktningsarbeten med oerhört effektiva

grävningsmaskiner och att detta skulle reducera möjligheterna att anställa

mänsklig arbetskraft. Men det skulle uppenbarligen vara omöjligt att

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr Zll.

Beredakaps
gakkunniga.

förbjuda användningen av maskiner vid beredskapsarbeten. Beredskapsanslaget

skall självfallet användas till att bereda sysselsättning åt arbetslösa

och icke väsentligen till maskinarbete. Man får emellertid därvid lita till att

eftersom såväl kommuner som vägdistrikt liksom staten själv i denna tid har

ett bestämt intresse av att maskiner icke i onödan uttränga mänsklig arbetskraft,

de egentliga företagarna på de olika arbetsområdena skola se till, att

dessa naturliga intressen också blivit iakttagna.

Naturligtvis skall icke övertidsarbete förekomma vid beredskapsarbeten

annat än i absolut tvingande fall.

Arbetskraftens utväljande och förmedling av arbetskraft.

I fråga örn utväljandet av arbetskraft hava beredskapssakkunniga efter att

ha refererat 1930 års utrednings ståndpunktstagande i saken anfört följande:

Även vid den beredskapsanordning, som nu avses, bör självfallet stor vikt

läggas vid kravet på arbetskraftens fullgoda beskaffenhet och yrkesvana. Detta

bör särskilt gälla i fråga örn den arbetskraft, som kan komma att tagas i

anspråk för arbeten, där speciell yrkesutbildning erfordas, t. ex. inom byggnadsfacken

och beträffande mera typiska industriella arbeten. På orter, där

arbetslösheten bland arbetarna med speciell yrkesutbildning är relativt obetydlig

men hårt drabbat andra arbetarkategorier, vilka därför äro i stort behov

av inkomstmöjligheter, böra likväl undantag från denna regel i viss utsträckning

kunna göras, därest beredskapsarbeten anordnas inom ifrågavarande fack

och industrier. Risken att arbetena fördyras, örn icke fullgod, yrkesutbildad arbetskraft

användes, torde i väsentlig grad elimineras, örn, såsom i det föregående

förutsatts, arbetet utlämnas på ackord. Vid s. k. gemensamhetsackord

torde man visserligen ha att räkna med, att de inom facket tränade arbetarna

ogärna se, att ovana arbetare intagas i ackordslagen, men å andra sidan lär

man kunna räkna med att solidaritetskänslan skall bjuda dem att visa tillmötesgående

mot deras mindre lyckligt lottade kamrater. Man bör i varje

fall kunna gå ut ifrån, att arbetarorganisationerna skola inse det berättigade i

att sådana hänsyn krävas och att de beredvilligt skola medverka till en ordning

av det här antydda slaget.

Såsom 1930 års utredning framhållit är det också angeläget, att det genom

underhandlingar och överenskommelser med vederbörande arbetarorganisationer

sörjes för att eventuella avtalsenliga inskränkningar i fråga örn arbetskraftens

utväljande annulleras med avseende på beredskapsarbetena. Naturligtvis kunna

starka skäl anföras till stöd för i vissa kollektivavtal inrymda bestämmelser,

att företrädesrätt till arbete skall givas dem, som äro bofasta eller mantalsskrivna

inom avtalens giltighetsområden, men ett strängt fasthållande vid

dessa bestämmelser skulle säkerligen i vissa fall omöjliggöra placeringen av

sådana arbetslösa, vilka ha stort behov av den hjälp, som genom beredskapsarbeten

skulle kunna lämnas dem. Örn t. ex. ett större beredskapsarbete anordnas

på en ort, där inom vederbörande fack arbetslösheten icke gjort sig

nämnvärt gällande och endast berör ett fåtal av fackets utövare, vore det obilligt,

om ifrågavarande arbete skulle uteslutande förbehållas de å orten bofasta

eller mantalsskrivna arbetarna och undanhållas hjälpbehövande arbetslösa från

närbelägna orter.

Samma skäl tala för att eventuella kollektivavtalsbestämmelser örn företrädesrätt

till arbete för medlemmar av den arbetarorganisation, som slutit avtalet,

annulleras med tanke på beredskapsarbeten, vilka kunna komma att anordnas

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

59

inom avtalsområdet. Under alla förhållanden måste i dylika fall tillses, att

kollektivavtalets bestämmelser eller inom vederbörande fack utbildad praxis

icke utnyttjas i syfte att monopolisera rätten till medlemskap i arbetarorganisationen

och därmed rätten att taga arbete inom organisationens verksamhetsområde.

Slutligen bör erinras om den inom vissa fack och yrken utbildade och i vissa

fall avtalsbefästade praxis, enligt vilken den i ett arbete sist antagne skall, i

händelse av arbetsbrist, först avskedas. Inom vissa avtalsområden tillämpas

även, att företrädesrätt till erhållande av anställning vid ökad arbetstillgång,

tillerkännes hos företagaren tidigare anställda arbetare. Det torde icke gärna

kunna komma i fråga, att sådan praxis skall strängt tillämpas vid beredskapsarbeten,

som anordnats i arbetslöshetsbekämpande syfte och beträffande vilka

följaktligen behovsprincipen måste i viss mån bli bestämmande i fråga örn fördelningen

av arbetstillfällena.

Beträffande förmedling av arbetskraft anförde beredskapssakkunniga följande:
Med

den utvidgning av beredskapsanordningen, varmed man nu bar att räkna,

och med hänsyn till att behovsprincipen måste tillmätas betydelse ifråga

om beredandet av arbetstillfällen åt de arbetslösa torde det med avseende på

sättet för arbetskraftens utväljande i regel böra föreskrivas, att den skall,

såväl när det gäller rent statliga som statsunderstödda arbeten -— kommunala

eller enskilda — uttagas genom den offentliga arbetsförmedlingen. ^ Att

detta kommer att innebära ett frånträdande i viss mån av den i det föregående

omnämnda ledande principen för den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet

kan icke undvikas. Exceptionella förhållanden nödvändiggöra det. Emellertid

kan det i vissa fall, särskilt när det gäller arbeten i statlig eller kommunal

regi, befinnas lämpligt, att undantag från nu angivna regel möjliggöras.

Så kan tänkas bli fallet, örn speciellt utbildad arbetskraft erfordras

och örn särskilda skäl tala för att ur statlig eller kommunal tjänst entledigade

arbetare beredas återanställning. Det torde i sådant fall böra ankomma på

Kungl. Majit att på framställning från vederbörande statliga eller kommunala

myndigheter meddela föreskrift därom.

Den omständigheten, att de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna icke äro

statliga utan kommunala organ, kan icke utgöra hinder för att en sådan ordning

genomföres med avseende på arbetskraftens uttagning till beredskapsarbeten,

att förmedlingen av arbetskraften blir obligatorisk. Det ligger förresten

uppenbarligen i de kommuners och landstings intresse, som med bidrag av

statsmedel upprätthålla arbetsförmedlingen, att ställa sina organ till förfogande

och vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas erforderliga för att dessa organ

skola kunna fullgöra den uppgift, varom här är fråga. Emellertid bör beaktas,

att arbetsförmedlingsorgan icke finnas överallt, där behov av sådana kan

komma att göra sig gällande. Särskilda åtgärder lör att tillgodose detta

behov måste vidtagas. Örn sådana icke lämpligen kunna beslutas _ i administrativ

väg, torde de kunna åvägabringas genom villkor härutinnan i samband

med anvisande av statsanslag för ändamålet. Eftersom den offentliga arbetsförmedlingens

organisation äger nära samband med en arbetslöshetsförsäkring

och då utredning i sistnämnda fråga anförtrotts inom socialdepartementet tillkallade

särskilda sakkunniga, lär det nu icke finnas anledning att närmare ingå

på ifrågavarande spörsmål.

Syftet med anordnandet av beredskapsarbeten måste, såsom förut framhållits,

framförallt vara att bereda arbetslösa sysselsättning och därigenom tillfälle

att under så normala förhållanden som möjligt försörja sig och dem, vilka

äro beroende av deras arbetsinkomst. Härav synes följa, att det vid uttagning

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr till.

Yttranden.

av arbetskraft till dylika arbeten även bör tagas hänsyn till hur länge den arbetssökande

varit arbetslös. En behovsprövning torde alltså i viss mån bli

erforderlig. I regel lär en sådan kunna verkställas med ledning av den tid,

under vilken den arbetslöse varit anmäld hos det offentliga arbetsförmedlingsorganet.

Skulle särskilda föreskrifter ifråga örn behovsprövningen befinnas

nödvändiga och därav betingade organisatoriska åtgärder påkallade, torde det

lämpligen kunna överlåtas åt Kungl. Majit att fatta beslut därom.

Av vikt är det dessutom, att arbetare icke lockas att sluta sin anställning på

den allmänna arbetsmarknaden med förhoppningen örn att kunna komma i åtnjutande

av arbetstillfällen, som erbjudas vid beredskapsarbeten. Med hänsyn

härtill synes det i regel böra som villkor för hänvisning till beredskapsarbete

gälla, att den arbetssökande varit utan eget förvållande arbetslös under

viss tid, räknad från den dag, då anmälan därom gjorts hos offentligt arbetsförmedlingsorgan.

En sådan karenstid bör självklart icke vara så lång, att

den av den arbetslöse med fog kan betraktas som obillig och inhuman. Örn

den begränsas till exempelvis två veckor, torde den även bland de arbetslösa

kunna anses såsom skälig, och det restriktiva syftet med densamma lär också

då kunna vinnas.

I myndigheternas yttranden har i främsta rummet förslaget örn användning

av icke fullgod arbetskraft gjorts till föremål för uttalanden. I flertalet

yttranden framhålles, att förslaget i denna del vore en ofrånkomlig konsekvens

av beredskapsanordningarnas socialpolitiska syfte att bereda sysselsättning

åt arbetslösa. Likaledes har i åtskilliga yttranden gjorts gällande,

att härigenom kostnaderna för beredskapsarbetena skulle ställa sig högre än

örn arbetena utfördes i öppna marknaden. Särskilt vid anlitande av entreprenadsystem

skulle svårigheter uppstå på grund av villkor i fråga örn sysselsättning

av ej fullgod arbetskraft, enär entreprenören endast mot viss kompensation

torde befinnas villig förbinda sig härtill. Det korrektiv mot en fördyrande

inverkan, som enligt förslaget arbetenas utförande på ackord skulle

innebära, har av arbetsgivareföreningen ansetts mindre verkningsfullt med

hänsyn till ackordsarbetets begränsade förekomst eller användbarhet vid

många slag av arbeten. Socialstyrelsen har anmärkt, att den fastställda timlönen

i allmänhet tjänade såsom norm för utbetalande av förskott å den slutliga

ackordsförtjänsten men att vid användningen av ovan arbetskraft kunde

inträffa, att de enskilda arbetslagen trots uppenbar flit icke vid sina ackord

nådde upp till den stipulerade timlönen. Den otillräckliga kompetensen finge

enligt principerna ej motivera ett avskedande, och i sådana fall uppkomme

fråga, huruvida avtalsenlig timlön skulle utbetalas, trots att regulativet, som

läge i möjligheten att avskeda, bortfallit.

Med anledning av i förslaget förutsatta jämkningar av avtalets bestämmelser

eller frångående av tillämpad praxis, rörande företrädesrätt till arbetet

för vissa arbetare eller grupper av sådana, har i flera yttranden uttalats tveksamhet,

huruvida medgivanden i sådana avseenden skulle kunna utverkas av

vederbörande arbetarorganisation. Uttalanden i sådan riktning hava gjorts av

telegrafstyrelsen, domänstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Örebro, Västmanlands

och Norrbottens län samt svenska stadsförbundet och industriförbundet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har framhållit den tidsutdräkt, som skulle för
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

61

anledas av förhandlingar i sådant avseende, och länsstyrelsen i Stockholms län

har ansett betänkligt, att staten och kommunala myndigheter i sina hjälpåtgärder

till förmån för arbetslösa skulle göras beroende av dylika medgivanden och

överenskommelser. Arbetslöshetskommissionen har i sitt yttrande berört de

svårigheter, som skulle uppstå för arbetsförmedlingsorganen i sådana fall, där

principen för uttagning av arbetskraft komme att strida med i avtal eller praxis

genomförda anställningsmetoder.

Landssekretariatet har uttalat, att vederbörande arbetarorganisation icke

komme att motsätta sig nu ifrågavarande modifikationer i fråga örn avtalsbestämmelser

eller praxis, därest syftet med beredskapsanordningen och hänsynen

till de arbetslösa krävde ett sådant tillmötesgående och ett avtalsrättsligt

förfarande iakttoges.

Beträffande förmedling av arbetskraft har landssekretariatet ansett ett obligatoriskt

anlitande av den offentliga arbetsförmedlingen vara ofrånkomligt,

medan arméförvaltningen, marinförvaltningen, byggnadsstyrelsen, lotsstyrelsen,

telegrafstyrelsen och kommerskollegium framhållit, att viss frihet borde beredas

arbetsledningen vid uttagningen av arbetskraft.

Socialstyrelsen bar ansett erforderligt, att klart besked gåves, huruvida den

på arbetsförmedlingsorganen ankommande uppgiften vid uttagningen av arbetskraft

skulle anses innebära en hänvisning av densamma med skyldighet för

arbetsledningen att mottaga den hänvisade arbetskraften eller allenast anvisning

å arbetstillfället i överensstämmelse med arbetsförmedlingens vanliga tillvägagångssätt

vid förmedling av arbetsanställningar å öppna marknaden.

I flertalet yttranden göres gällande, att den offentliga arbetsförmedlingens

organ icke vore skickade att fullgöra de uppgifter, som sammanhängde med

arbetskraftens uttagning i enlighet med behovsprincipen. I stället borde för

denna uppgift utnyttjas den orts- och personkännedom, som funnes representerad

i de lokala arbetslöshetskommittéerna. Socialstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hava ansett, att av tillämpningen av behovsprincipen

måste följa såsom ofrånkomlig konsekvens behovet av särskilda anordningar

i fråga örn meddelande av ortstillägg, byreshjälp, resebidrag, utrustning m. m.

vid arbetskraftens hänvisning till beredskapsarbete utom hemorten.

En centralisering av de med arbetskraftens uttagning förknippade uppgifterna

vore erforderlig för erhållande av åsyftad social verkan och för vinnande

av nödig kontroll (arbetslöshetskommissionen). En central fördelning av

arbetsplatserna syntes nödvändig även med hänsyn till ortsintressenas strävan

att vilja förbehålla arbetstillfällena åt den egna ortsbefolkningen (länsstyrelsen

i Norrbottens län). Ett centralt förmedlingsarbete syntes förutsätta

en hel del direktiv från centralorganet till lokalorganen, och det kunde ifrågasättas,

huruvida det ifrågasatta statliga organet kunde lämna bindande order

till arbetsförmedlingsorganen, vilka sorterade under egna styrelser och uppbures

av kommuner och landsting (socialstyrelsen).

Av de genom behovsprövningen nytillkommande arbetsuppgifterna för den

offentliga arbetsförmedlingen skulle föranledas en väsentlig utbyggnad

av densammas organisation, vilken icke skulle kunna verkställas förr än

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Departe
mentschefen.

efter det att vederbörande kommunala myndigheter — landsting m. fl. —

anvisat härför erforderliga medel (länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala

län). Med hänsyn till behovet av fortlöpande kontakt med kommunala hjälporgan

finge denna utbyggnad väsentligen ansluta sig till rikets kommunindelning

(socialstyrelsen).

Vid verkställandet av behovsprövningen finge hänsyn tagas till åtskilliga

faktorer och ej endast till längden av den tid, varunder arbetaren varit arbetslös.

Anmälan å offentlig arbetsförmedling örn erhållande av arbete gjordes

ej endast av arbetslösa, utan även av anställda, som önskade platsombyte

(arbetslöshetskommissionen, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Uppsala län). Förslaget

om en karenstid av 14 dagar syntes därför komma att verka som en

mekanisk regel och bliva utan verklig betydelse. Den övervakande statliga

myndigheten saknade möjlighet att utöva motsvarande kontroll över tillämpningen,

som förutsatts enligt förslaget till arbetslöshetsförsäkringen (arbetslöshetskommissionen).

Den ifrågasatta karenstiden syntes vidare väl kort för

att kunna verka i avsett restriktivt syfte (lotsstyrelsen, såvitt anginge byggnadsarbetare,

länsstyrelsen i Gotlands län i allmänhet, m. fl.).

Den hjälpform, som beredskapsanordningen innebure, hade icke samordnats

med övriga åtgärder till hjälp för oförvållat arbetslösa. Sålunda saknades

regler angående eventuell påföljd vid vägran att antaga erbjuden sysselsättning

vid beredskapsarbete (socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län).

Örn samhället kunde i ett slag genomföra ett arbetsanskaffningsprogram,

varigenom hela den lediga arbetskraften bleve sysselsatt, skulle inga särskilda

åtgärder behöva vidtagas för ett ändamålsenligt utväljande av arbetskraft.

Då räckte det att sätta i gång företagen och låta arbetsmarknadens problem

i övrigt så att säga lösa sig själva. Emellertid vågar jag icke, trots det omfattande

arbetsanskaffningsprogram, som framlägges, räkna med att samtliga

arbetslösa skola erhålla arbete. Därest arbetslösheten skulle få samma

omfattning som under 1932 års sommarmånader, skulle det uppgjorda programmet

i det allra närmaste eller kanske helt räcka till sysselsättning åt

samtliga arbetslösa, men jag kan icke hänge mig åt den optimistiska föreställningen,

att arbetslösheten under nästa budgetår skulle bli begränsad på angivet

sätt. I den mån man trots de ökade arbetstillfällena måste räkna med en

kvarblivande arbetslöshet i jämförelsevis stor utsträckning, synes det vara

samhällets plikt att till en viss grad reglera utväljandet av arbetskraft. Ett

dylikt reglerande medför som konsekvens, att åt de verk och myndigheter eller

enskilda entreprenörer, som skola utföra arbetena, icke kan medges ett fritt

val bland tillgänglig arbetskraft. Kan ett sådant medgivande icke lämnas,

torde det emellertid vara nödvändigt att föreskriva, att arbetskraftens uttagande

skall verkställas av de lokala organen och gå genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Avsikten med en samhällsreglering av uttagandet utav arbetskraft skall

självfallet vara att i främsta rummet bereda sysselsättning åt de arbetslösa,

som ha största behov av arbete. Då arbetsförmedlingsanstalterna emellertid

icke ha till uppgift att vid anvisningen av platser taga någon hänsyn till den

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Sill.

63

platssökandes behov, torde själva uttagningen av arbetskraften böra ske genom

annat organ. Redan nu torde i vissa fall den metoden tillämpas, att de

lokala arbetslöshetskommittéerna ge arbetsförmedlingen listor på de personer,

som anvisats visst bestämt reservarbete. Denna metod synes kunna göras

till allmän regel. Självklart förutsättes alltså därvid, att lokala arbetslöshetskommittéer

alltjämt skola finnas och att de arbetslösa skola anmäla sig

såväl hos arbetsförmedlingen som hos det lokala arbetslöshetsorganet. I sådana

kommuner, där arbetslösheten är ringa och arbetslöshetskommitté icke

finnes, synas dess uppgifter kunna fullgöras av annat kommunalt organ, t. ex.

kommunalnämnden. Då arbetsförmedlingen ju icke är så organiserad, att

kontor eller ombud, för vilkas verksamhet statsbidrag utgår, finnas på alla de

platser, där arbetslöshet kan råda, bör ledamot av arbetslöshetskommittén

tjänstgöra som ombud för arbetsförmedlingen. På detta sätt skapas en jämförelsevis

smidig organisation för samarbete mellan arbetsförmedling och lokala

arbetslöshetsorgan. Det bör för övrigt påpekas, att arbetsförmedlingens

organisation bland annat med hänsyn till en blivande arbetslöshetsförsäkring

är avsedd att avsevärt utökas.

Vid utväljandet av arbetskraft torde arbetslöshetskommittén böra bedöma

de arbetssökandes behov i huvudsak efter längden av deras arbetslöshet. Andra

regler för prövning av behov av arbete synas icke vara nödvändiga och

skulle måhända icke heller alltid vara nyttiga. Naturligtvis är det sant, att

en person, som länge varit arbetslös, faktiskt kan befinna sig i en bättre ekonomisk

ställning än en person, som varit arbetslös endast en kort tid. Men

det är icke något samhällsintresse, att en arbetare, som blivit arbetslös, skall

göra fullständigt slut på sina egna sista resurser, innan han kan få arbete.

Vid utväljandet bör hänsyn icke ensamt tagas till arbetarens sista arbetslöshetsperiod.

Örn han med en kort mellantid av arbete haft en långvarig föregående

arbetslöshet, bör detta tagas med i beräkningen.

Vidare skola arbetslöshetskommittéerna vid urvalet av arbetskraft iakttaga

en karenstid för den arbetslöse örn minst 14 dagar samt tillse, att arbetaren icke

är indragen i arbetskonflikt (deltagare i strejk eller föremål för lockout), vilket

självfallet gäller arbetsnedläggelse både vid beredskapsarbeten och andra företag.

Arbetaren skall vara skyldig att antaga honom anvisat arbete, där han

icke kan anföra särskilda, av arbetslöshetskommittén godtagbara skäl

för arbetsvägran, vid äventyr att eljest all slags arbetslöshetshjälp undandrages

honom. Vid prövning av dylika skäl böra i tillämpliga delar de principer

tjäna till ledning, som fastslagits i förslaget angående frivillig arbetslöshetsförsäkring.

Örn arbetaren utan giltiga skäl lämnar beredskapsarbete, bör motsvarande

påföljd gälla.

I övrigt har arbetslöshetskommittén att med den personkännedom den kan äga

örn de olika platssökandes förhållanden så rättvist som möjligt mellan de arbetslösa

fördela genom beredskapsarbetena skapade arbetstillfällen.

Å andra sidan bör det vara ett villkor för statsbidraget till arbetsgivaren

att han mottager den hänvisade arbetskraften, i den mån icke särskilda förhållanden

föreligga.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition nr 211.

Arbetslöshetskommittéerna komma säkerligen med den erfarenhet de numera

äga att vid utväljandet av arbetskraften handla efter i stort sett riktiga

principer, och jag anser det varken nödvändigt eller lämpligt att ingå på detaljerade

föreskrifter för handhavandet av deras uppgifter. Såsom kommer att

framgå av en blivande framställning om statsbidrag till kontantunderstöd,

skola de lokala arbetslöshetskommittéerna ha att fördela kontantunderstöden

åt de arbetslösa, som ej kunna beredas arbete.

I fråga örn de framhävda svårigheterna att uttaga den med hänsyn till

arbetenas natur lämpligaste arbetskraften må framhållas, att redan med hänsyn

till arbetsanskaffningsprogrammets mångsidighet dessa farhågor icke

torde äga något större berättigande. Just den mångskiftande karaktären av

de föreslagna arbetena torde i hög grad underlätta strävandet att åt arbetslösa

ur olika grupper anvisa det bäst lämpade arbetet.

I arbetsprogrammet ingår ett rätt betydande antal arbeten, framför allt

byggnadsarbeten, där yrkesskicklighet måste förutsättas hos vederbörande arbetare.

Vid byggnadsföretag förekomma ju flera olika slag av arbeten,

såsom schaktnings- och grundläggningsarbete^ mureriarbete, timmermansoch

snickeriarbeten, rörläggningsarbeten, hantlangningsarbeten o. s. v. Det

är uppenbart, att till de arbeten, som kräva yrkesskicklighet, endast yrkesarbetare

böra anvisas. Däremot torde det icke kunna medges, att vid de egentliga

grovarbetena arbetare från andra fack uteslutas. Man måste räkna med

att arbetslöshetssituationen på en ort kan vara sådan, att en metallarbetare

eller annan yrkesarbetare lämpligen bör hänvisas till grovarbete på en byggnadsplats.

Men även här torde man icke kunna skriva någon regel utan undantag.

Vad angår de statliga byggnadsarbeten, som enligt programmet

falla på Stockholm, torde de representera en så obetydlig kvantitet av ett

mera normalt byggnadsprogram i Stockholms stad, att för hänvisning där

knappast några speciella regler behöva tillämpas. Situationen på byggnadsmarknaden

i Stockholm under kommande budgetår torde bliva den, att

arbetslösheten bland byggnadsfackets arbetare kommer att bli synnerligen

omfattande.

I andra fall kan det däremot väl hända, att vid uttagningen av arbetskraft

till statliga byggnadsarbeten särskilda föreskrifter kunna behöva lämnas. Som

exempel anföres följande. Det ingår i det uppgjorda arbetsprogrammet bl. a.

jämförelsevis omfattande statliga arbeten i Lund och Uppsala. Skulle vid

den tid, då arbetena komma i gång, arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i

Lund vara jämförelsevis ringa men arbetslösheten bland byggnadsarbetarna

i Malmö vara mycket avsevärd, synes den föreskriften rimlig, att byggnadsarbetare

från Malmö skulle kunna sysselsättas vid något av byggnadsföretagen

i Lund. Avståndet mellan Malmö och Lund är så kort, att med nuvarande

kommunikationer vederbörande arbetare utan svårighet kunna resa fram

och tillbaka till arbetsplatsen varje dag. Det kan likaledes tänkas vara rimligt

att föreskriva, att byggnadsarbetare från Stockholm skulle kunna erhålla

sysselsättning vid något av företagen i Uppsala.

Det framgår av det nu anförda, att de problem, som uppstå vid utväljan
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

65

det av arbetskraft, kunna till sin natur skifta vid olika beredskapsarbeten. De

få en karaktär, örn beredskapsarbeten i större omfattning hopas på en ort, en

annan om dessa arbeten kunna utbredas till ett stort antal olika orter i landet.

Därest ett större beredskapsarbete skulle ge sysselsättning åt ett större

antal arbetslösa än dem, som finnas på orten, måste självfallet arbetslösa från

andra orter hänvisas dit. Därvid bör emellertid tillses, att de arbetslösa tagas

från så närliggande orter som möjligt, då man i den mån detta praktiskt

låter sig genomföra, bör söka ordna så, att de arbetslösa kunna bo i sina

hemorter.

Med det arbetsanskaffningsprogram, som nu föreslås, torde svårigheterna

att förlägga arbeten till ett stort antal orter i landet minskas väsentligt i jämförelse

med det nuvarande tillståndet. Man torde kunna beräkna, att antalet

arbetsplatser kommer att flerdubblas i jämförelse med arbetslöshetskommissionens

arbetsplatser, vilka inberäknat de statskommunala den 31 januari 1933

utgjorde 415 stycken. Man torde också i en helt annan utsträckning än hittills

kunna tillmötesgå kommunernas önskningar om kommunala arbeten, dels

emedan mera statsmedel skulle stå till förfogande för ändamålet, och dels

emedan kommunerna skulle få anslag till ett stort antal arbetsuppgifter, som

hittills varit uteslutna från anslag. Jag nämner vatten- och avloppsledningar,

byggnadsarbeten m. m. Allt detta måste leda till, att problemen icke bli

desamma, som ha mött arbetslöshetskommissionen i dess verksamhet. Man

bör kunna utgå ifrån att endast ett jämförelsevis ringa antal av hela den

styrka, som kan sysselsättas genom medel från beredskapsanslaget, skall behöva

arbeta synnerligen långt ifrån sina hemorter.

Vid inventeringen ha från alla län anmälts ett synnerligen stort antal arbetsföretag,

till och med det lilla Gotlands län har kommit upp till 21 stycken.

I län, som äro synnerligen hårt drabbade av arbetslöshet, såsom Västernorrlands

och Norrbottens län, ha anmälts respektive 131 och 129 arbetsföretag.

Detta tyder på att arbetslöshetsproblemen skola kunna väsentligen lösas

genom hänvisning till arbeten å orter eller i närheten av orter, där arbetslösheten

är starkast utbredd, även örn, vilket är uppenbart, en mycket stor del av

de föreslagna arbetsföretagen icke komma till utförande, i varje fall icke under

nästkommande budgetår. Lika väl som arbetsföretagen äro många i alla

delar av landet, är också arbetslösheten utbredd över hela landet.

Av vad som nu anförts torde framgå, att Kungl. Maj :t vid beslut om anslag

till beredskapsarbeten bör ha fria händer att i de särskilda fallen meddela

de föreskrifter, som synas mest ändamålsenliga.

Då särskilt socialstyrelsen anfört såsom en ofrånkomlig konsekvens av tilllämpningen

av behovsprincipen vid urvalet av arbetskraft, att särskilda anordningar

i fråga om ortstillägg, hyreshjälp, resebidrag och utrustning m. m.

bli oundgängliga, torde jag vara berättigad att häremot göra vissa erinringar.

För det första skulle arbetarna erhålla bättre inkomster än vid de nuvarande

reservarbetena. För det andra erbjuder regeringsförslaget helt nya möjligheter

att undvika långa resor och att mera allmänt förlägga arbeten till

de orter, där de bäst behövas i kampen mot arbetslösheten. För det tredje

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 sami. Nr 211. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Beredskaps
sakkunniga.

komma endast ett mindre antal arbeten, därav endast ett helt obetydligt antal

vägföretag, att utföras i statliga organs regi; det stora flertalet arbeten kommer

att utföras i kommunal regi, i vägdistriktens regi eller i enskildas regi.

Örn det gäller att upprätta provisoriska bostäder vid förläggningsplatserna,

torde därvid icke större hinder möta vederbörande arbetsledningar vid beredskapsarbetena

än vid de anläggningsarbeten, som nu utföras i vägdistriktens,

kommunernas eller de enskildas regi. Skulle i vissa fall resebidrag behöva

utgå, torde kommunerna, vilkas arbetslöshetsbördor genom hela beredskapsanordningen

så väsentligen komma att lättas, kunna sörja för tillfredsställandet

av nämnda behov. Härtill böra de lokala arbetslöshetskommittéerna vara

befullmäktigade.

Vad frågan örn utrustningen av de arbetslösa beträffar, bekostas denna redan

nu av kommunerna, och häri bör givetvis ingen ändring inträda.

Jag kommer nu till frågan, huruvida i vissa fall åt arbetare, som äro bosatta

på orter med en högre lönenivå och som nödgas taga arbete vid beredskapsarbeten,

förlagda till orter med lägre lönenivå, skola utgå särskilda tillskott,

motsvarande de nuvarande hyresbidragen och ortstilläggen, till den

hemmavarande familjen. Jag utgår emellertid från att, då det gäller arbeten

på längre avstånd från hemorten, ungkarlar och icke-familjeförsörjare skola

anvisas sådana arbeten. Med den begränsning av fallen med hänvisning till

arbetsplatser långt ifrån hemorten, som måste bli en följd av hela beredskapsanordningen,

böra därför dylika tillägg icke bliva behövliga annat än i undantagsfall.

Om vad jag nu anfört är riktigt, borde kommunerna själva kunna bestrida

dessa tillägg. Skulle erfarenheten under nästa vinter visa, att jag här missräknat

mig i fråga örn de bördor dylika tillskott kunna åsamka kommunerna,

så torde Kungl. Majit kunna erhålla rätt att från det anslag till arbetslöshetens

bekämpande, som skall utgå av skattemedel, få ersätta vederbörande

kommuner.

Arbetslöshetskommissionen anför, att en centralisering av de med arbetskraftens

uttagande förknippade uppgifterna är erforderlig för erhållande av

åsyftad social verkan och för vinnande av nödig kontroll. För egen del är

jag övertygad om att de lokala arbetslöshetskommittéerna skola kunna bemästra

dessa uppgifter. I den mån Kungl. Majit föreskriver, att vid beredskapsarbete

på en ort arbetslösa jämväl från andra orter skola anvisas arbete,

torde de lokala arbetslöshetskommittéerna komma att iakttaga villkoret, då

de eljest utsätta sin kommun för risken, att statsbidraget ej utbetalas.

Vad de anmärkningar beträffar, som framställts mot tanken, att arbetsförmedlingsanstalterna

skulle företaga behovsprövningen vid uttagning av arbetskraft,

drabba dessa anmärkningar uppenbarligen icke det nu framlagda

förslaget, som ju lägger denna behovsprövning i de lokala arbetslöshetskommittéernas

händer.

Löneproblemet.

I lönefrågan framhålla beredskapssakkunniga, att enligt statsmakternas beslut

örn hittills utförda beredskapsarbeten den allmänna marknadens löner

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

67

skola tillämpas. Härmed förstås sådana löner, som antingen innefattades i

gällande kollektivavtal för ifrågakommande slag av arbeten eller ock, där kollektivavtal

icke upprättats, eljest vore gängse i orten för dylika arbeten. Såsom

grundläggande regel för lönesättningen borde gälla, att kostnaden för

det färdiga arbetet icke bleve större än örn det kommit till utförande i vanlig

ordning. Med hänsyn därtill borde det tillses, att arbetet utfördes på en ur

arbetsteknisk synpunkt i stort sett lämplig tidpunkt och under i övrigt lämpliga

former samt att ackordsprisen bleve desamma som de, vilka gällde vid

vederbörande statliga verks övriga arbeten av motsvarande slag.

De av statsmakterna sålunda beslutade reglerna vid lönesättningen syntes,

säga beredskapssakkunniga, framgent böra tillämpas även örn, såsom nu föreslås,

detta slag av arbeten icke begränsas till sådana, som utföras i vederbörande

statliga verks regi utan utsträckas till områden, där kommunal eller

enskild regi kan komma ifråga.

På den allmänna arbetsmarknaden utföres i regel arbetet på ackord. Där

kollektivavtal gälla, innehålla dessa bestämmelser därom, vilka i regel kompletterats

med prislistor. Även vid arbetslöshetskommissionens reservarbeten

har ackordsbetalning varit den gängse löneformen. Detsamma torde ha varit

förhållandet vid de beredskapsarbeten, för vilkas utförande de av riksdagen

för de senaste två budgetåren beviljade anslagen tagits i anspråk. Därest

beredskapsarbeten anordnas i större skala än hittills och utsträckas till den

kommunala och enskilda arbetsmarknaden, bör följaktligen enligt de sakkunniga

ackordsbetalning i största möjliga utsträckning förekomma.

De sakkunniga fortsätta:

Ackordsprissättningen måste naturligtvis ske med hänsyn till de anspråk,

som rimligen kunna ställas på den fullgoda och, i de fall speciell yrkesutbildning

erfordras, yrkeskompetenta arbetskraften. Syftet med beredskapsarbetena

måste emellertid vara att även bereda arbetslösa sysselsättning, oaktat de icke

förvärvat tillräcklig kompetens i eller tillräcklig vana vid arbeten av det slag,

som härvid kan komma ifråga. För sådana arbetare kräves en viss tids träning

i arbetet, innan de i allmänhet kunna räkna med ur försörjningssynpunkt

tillräckligt hög inkomst av ackordsarbete, som prissatts med tanke på den

fullgoda och kompetenta arbetskraften. I de fall speciell yrkesutbildning

erfordras, t. ex. inom byggnadsindustrien, kräves en viss, ofta ganska lång lärotid,

under vilken arbetsförtjänsten endast så småningom stiger upp till den utlärda

arbetarens. Som lärlingar i sådana yrken böra givetvis arbetslösa ynglingar

i första hand komma ifråga. Äldre arbetslösa med försörjningsplikt

kunna däremot icke gärna hänvisas till yrkesarbete vid beredskapsföretag, örn

de icke redan förvärvat sig tillräcklig yrkeskompetens. För dem torde huvudsakligen

det mera typiska grovarbetet erbjuda försörjningsmöjligheter. Men

även dylikt arbete förutsätter en viss tids träning och utbildning. Innan tillräcklig

vana med arbetet vunnits, torde det icke kunna undvikas, att arbetsinkomsten

blir relativt låg. I den mån äldre, försörjningspliktiga arbetslösa

det oaktat önska komma i åtnjutande av sådant arbete, böra de naturligtvis

förhjälpas därtill av de organ, på vars lott det kommer att fördela arbetstillfällena

och förmedla arbetskraften. Där gällande kollektivavtal föreskriva,

att i avtalen fixerade tidlöner skola tillförsäkras arbetarna, oavsett örn ackordsförtjänsten

överstiger tidlönsförtjänsten eller icke, kan det visa sig vara nödvändigt

att med tanke på dessa icke vana arbetare åtgärder vidtagas i syfte

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Yttranden.

att få till stånd jämkningar i ifrågavarande föreskrifter. Härvid förutsattes

alltså, att överenskommelser träffas med vederbörande arbetarorganisationer i

de fall då kollektivavtalen icke redan innehålla bestämmelser örn att viss

lägre timlön än den normala kan tillämpas beträffande icke fullgod arbetskraft.

Rörande innehållet i de särskilda yttrandena får jag anföra följande.

I fråga om tillämpningen av allmänna arbetsmarknadens löner har i de

yttranden, vari förslagets genomförande förordats, framhållits att arbetsobjektens

beskaffenhet att vara typiska för den allmänna arbetsmarknaden

också motiverade tillämpningen av de å denna arbetsmarknad gällande arbetsvillkoren

och lönerna. Byggnadsstyrelsen har därvid förutsatt, att kravet

på arbetskraftens fullgoda beskaffenhet icke skulle eftersättas beträffande

husbyggnadsarbeten, när dessa utfördes såsom beredskapsarbeten. Länsstyrelsen

i Västerbottens län har ansett frågan i vad mån lönerna vore avtalsenliga

eller ej vara av mindre betydelse och att några andra bestämmelser rörande

lönerna icke behövde föreskrivas än att arbetena finge anordnas på

eljest brukligt sätt; vid sådant förhållande skulle den betydande gruppen

av vägarbeten, vid vilka anbudsförfarande tillämpades, kunna i nuvarande

situation komma till utförande på ur kostnadssynpunkt fördelaktiga villkor.

övriga hörda myndigheter samt korporationer och sammanslutningar hava,

i den mån de direkt uttalat sig i lönefrågan, framhållit i huvudsak följande

synpunkter. Det syntes orimligt, att den allmänna arbetsmarknadens löner

skulle tillämpas vid av staten särskilt anordnade hjälparbeten. Då av olika

anledningar — användningen av okvalificerad arbetskraft, förbudet mot anlitande

av extraordinära maskinella hjälpmedel m. m. — beredskapsarbetena

otvivelaktigt komme att ställa sig dyrare än örn arbetena utfördes i öppna

marknaden, läge även häri ett motiv för tillämpningen av en lägre lönenivå

än den å öppna arbetsmarknaden. Tillämpningen av avtalsenliga löner

vid beredskapsarbetena vore ägnad försvåra anpassningen av lönenivån på

den allmänna marknaden. Arbetare vid beredskapsarbetena hade icke något

personligt intresse av att vid förbättrad arbetstillgång åter söka sig ut på

den allmänna marknaden. Då beredskapsarbetena i stor utsträckning komme

att avse husbyggnads- och anläggningsarbeten samt kommunala arbeten, inom

vilka arbetsområden särskilt höga löner vore gällande, kunde i stället förväntas,

att en tillströmning skedde från öppna marknaden av arbetare, som

sysselsattes inom yrken med lägre lönenivå, exempelvis exportindustrierna

samt skogs- och jordbruket. Även örn kortare arbetstid användes vid beredskapsarbetena,

skulle anställningen vid dessa anses fördelaktigare, särskilt i

betraktande av att även å den öppna marknaden arbetena i stor utsträckning

utfördes på begränsad arbetstid. En allmän erinran har vidare varit den, att

vid tillämpningen av lägre löner vid beredskapsarbetena, de för ändamålet anvisade

medlen skulle förslå för beredande av arbete åt så många flera arbetslösa.

Dessa allmänna synpunkter ha i vissa yttranden närmare utvecklats och

belysts. Särskilt av Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

69

och örebro län har framhållits nödvändigheten för såväl stat och kommun

som enskilda att begränsa nuvarande utgiftsnivå. En sådan av förhållandena

nödvändiggjord anpassning efter den fallande prisnivån här hemma

och förhållandena i våra konkurrentländer skulle försvåras genom tilllämpningen

av avtalsenliga löner vid de omfattande beredskapsarbetena. I

flera yttranden har framhållits, att kollektivavtalsväsendet.s regelmässiga införande

vid beredskapsarbetena skulle vara ägnat att fastlåsa den nuvarande

lönenivån. Socialstyrelsen har framhållit den avtalsenliga lönens dynamiska karaktär;

i själva verket skulle staten vid beredskapsarbetena medverka vid

löneprisbildningen och därvid bliva normerande för den öppna marknadens

löner snarare än tvärtom. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har gjort gällande,

att fastställandet av löne- och arbetsvillkoren därigenom definitivt

komme att överantvardas åt fackföreningsrörelsen. Länsstyrelsen i

Kalmar län bär ansett, att det borde ankomma på Kungl. Maj :t att

meddela bestämmelser örn grunderna för lönernas fastställande. Arbetsgivareföreningen,

lantarbetsgivarnes centralförening samt länsstyrelserna i

Göteborgs och Bohus län och Västmanlands län ha särskilt framhållit nu

förefintliga ojämnheter i lönenivåerna mellan särskilda fack och på olika orter;

det syntes ägnat väcka missnöje bland de arbetslösa —- liksom bland

arbetare med låg avlöning — att vissa av de arbetslösa skulle erhålla förmånen

av hänvisning till arbete med måhända dubbelt så hög avlöning som

vid andra förekommande arbeten. Socialstyrelsen har i sådant sammanhang

framhållit, att av nu antydda orsak den offentliga arbetsförmedlingen skulle

få sig ålagd en särskilt ömtålig uppgift vid uttagningen av arbetskraft till

beredskapsarbetena. Såväl socialstyrelsen som industriförbundet ha ansett

svårigheter föreligga att differentiera löneinkomsten efter behovet pa sätt som

skett i form av ortstillägg vid reservarbetena. Länsstyrelsen i Jönköpings

län har anmärkt, att i förtid igångsatta arbeten, vid ett ekonomiskt betraktelsesätt,

naturligen borde betinga lägre kostnader än de normala. Arbetsgivareföreningen

har framhållit, att ackordsarbete i stor utsträckning icke

förekomme vid sådana arbeten, som inginge i inventeringen, varför tidlönsbetalning

torde bliva ganska vanlig även vid anlitande av okvalificerad arbetskraft.

Härigenom skulle föranledas ökade kostnader för arbetena. I flera

yttranden (arbetsgivareföreningen, socialstyrelsen m. fl.) hava belysts de svårigheter,

som skulle uppkomma i de talrika fall, särskilt inom anläggningsbranschen,

då tillfälliga ackord skulle sättas för arbetslag, sammansatta av

såväl yrkesvana som okvalificerade arbetare.

Socialstyrelsen har framhållit, att i åtskilliga avtal förefintliga bestämmelser

örn lägre löner för ej fullgoda arbetare uppenbarligen vore avsedda

att gälla för individuella fall, nämligen vid hög ålder, inträffad vanförhet

och dylikt, och syntes icke kunna givas sådan generell tillämpning, som i

förslaget förutsatts.

Vissa fackmyndigheter hava i sina yttranden framfört synpunkter, mera

speciellt inriktade på förhållandena inom respektive ämbetsområden. Sålunda

har arméförvaltningen förordat tillämpningen av lägre löner än å öppna ar
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Departe
mentschefen.

betsmarknaden under framhållande av att myndigheten ej borde genom närmare

bestämmelser bindas utan äga frihet att förfara efter omständigheterna

i varje särskilt fall; därest statlig myndighets förfarande ledde till för arbetarna

obilliga resultat, ägde dessa rätt att anföra besvär hos överordnad myndighet,

i sista hand Kungl. Maj :t. Lotsstyrelsen har ansett, att kollektivavtalens

lönevillkor borde kunna tillämpas, ehuru med viss procentuell nedsättning

i fråga örn såväl timlöner som ackord, så att den utgående veckolönen ej

överstege den i orten gängse veckolönen. Lantbruksstyrelsen har ansett beredskapsarbetena

vara ägnade befordra även vid lågkonjunktur den eljest

märkbara tendensen till överflyttning av arbetskraft från jordbruket till mera

industrialiserade näringar. Härav kunde uppkomma knapphet på arbetskraft,

särskilt vid skördetid, föranledande ökade arbetspriser och följaktligen ökade

produktionskostnader inom jordbruket. Domänstyrelsen har framhållit, att

en obetydlig höjning av den nu låga skogsarbetarlönen skulle omöjliggöra

avsättningen av skogsavkastningen från betydande skogsområden och att en

sådan konsekvens vore att befara av det föreslagna löneprogrammet. Byggnadsstyrelsen

har berört de pågående löneavtalsförhandlingarna inom byggnadsindustrien

samt ansett, att några beredskapsarbeten inom husbyggnadsfacket,

avsedda att utföras på entreprenad, icke borde igångsättas förrän

enighet vunnits mellan parterna i de nu pågående avtalsförhandlingarna.

Vid behandlingen av löneproblemet vill jag till en början erinra örn sammanhanget

mellan lönerna vid hittillsvarande reservarbeten och principerna

för urvalet av sådana arbeten. Eftersom man ansett det nödvändigt att hålla

lägre löner än marknadens allmänna löner vid reservarbeten, har man också

ansett det nödvändigt föreskriva, att arbetena icke finge vara aktuella. Lönen

skall understiga den lägsta grovarbetarlön, för vilken arbete å respektive

ort kan i avsevärd omfattning beredas, dock med iakttagande av att vederbörande

arbetare skall kunna bereda sig försörjning på den fastställda nödlijälpslönen.

Härtill har 1932 års riksdag särskilt framhållit, att vid lönesättningen

skogs- och lantarbetarlönerna skola beaktas.

Dessa speciella nödhjälpslöner ingå uppenbarligen som en avgörande faktor

i motiveringen för den regeln, att reservarbetena icke få göra intrång på

i arbetsmarknaden tillgängliga arbeten. Såsom förut anförts, avser regeringens

arbetsanskaffningsprogram en brytning med denna princip. Man bör

tvärtom skjuta i förgrunden sådana arbeten, som äro av mera aktuell betydelse.

I den bilaga till statsverkspropositionen, som upptar förslaget till utgifter

för kapitalökning, redovisas anslagen för de arbeten, som skulle betraktas som

beredskapsarbeten, under rubriken »Fonden för förlag till statsverket». Därunder

ingå bl. a. i propositionen specificerade byggnadsarbeten till ett belopp,

som efter sedermera vidtagna jämkningar uppgår till 16,547,600 kronor.

Bland byggnadsarbetena ingå fortsättandet av Karolinska sjukhuset med ett

belopp av 1,645,000 kronor och vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

till ett belopp av 7,442,800 kronor. Båda dessa poster torde, örn de icke

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr gil.

71

upptagits under rubriken »Fonden för förlag till statsverket», i stället ha

förts på skattebudgeten, och om riksdagen då bifallit förslagen, hade ingen

kommit att ifrågasätta andra löner än vanliga i marknaden gällande löner.

De övriga byggnadsarbetena, som sammanlagt gå till en summa av 7,459,800

kronor, återfinnas i allmänhet i organisationsnämndens tioårsplan för statens

byggnadsarbeten. Enda skillnaden är, att beloppet representerar en summa

ungefär motsvarande den organisationsnämnden föreslagit för tre budgetår.

Det är fråga örn byggnad för statens bakteriologiska laboratorium, en rad landsstatshus

och lantmäterikontor, om åtskilliga byggnader vid universiteten i

Uppsala och Lund m. m. dylik vanlig statlig byggnadsverksamhet. Att här

tillämpa andra löner än dem, som gälla vid den tidpunkt, då arbetena utföras,

torde knappast på allvar kunna ifrågasättas. Byggnadsstyrelsen har också,

när det gäller dessa statliga byggnadsarbeten, bestämt förordat, att avtalsenliga

löner skola tillämpas.

Till lånebudgeten är vidare från skattebudgeten överflyttat slutbyggandet

av Inlandsbanan. Att en sådan överflyttning skulle få öva inflytande på lönesättningen

för arbetarna vid banan torde vara uteslutet.

För poster å sammanlagt över 20 miljoner kronor synes det sålunda icke vara

möjligt eller kunna från något håll ifrågasättas att tillämpa löner enligt

nödhjälpslönesystemet. Icke heller torde de under jordbruksdepartementets

eller handelsdepartementets del av lånebudgeten upptagna arbetena rimligen

kunna betalas nied andra löner än dem, som gälla i den öppna marknaden.

Återstår då att undersöka, huruvida de stora anslagsposterna 75 miljoner kronor

under socialdepartementet och 50 miljoner kronor under kommunikationsdepartementet

skulle kunna i lönehänseende hänföras till arbeten av hittillsvarande

reservarbetens typ.

Vad de skenfria korsningarna beträffar, till vilkas utförande avses statsbidrag

med sammanlagt 14 miljoner kronor, ha hittills inga sådana utförts

genom arbetslöshetskommissionens försorg eller eljest till nödhjälpslöner. Enligt

planen skola vägbyggnaderna överlämnas till vägdistrikten. Huruvida

dessa komma att utföra arbetena i egen regi eller överlämna dem till entreprenörer

skola de själva avgöra. Att under sådana omständigheter föreskriva

nödhjälpslöner torde icke låta sig göra. Broföretagen, framför allt de

större, torde i regel komma att utlämnas på entreprenad. Att vid företag,

som utföras av enskilda arbetsgivare enligt entreprenörsystemet, skulle betalas

andra löner, än som vanligen gälla, torde icke kunna ifrågakomma.

Örn man övergår till det anslag, som skulle komma under socialdepartementets

huvudtitel, är där bl. a. upptagen en post på 20 miljoner kronor till främjande

av bostadsbyggande. De två kommittéer, som haft att förbereda förslag

till åtgärder för detta ändamål, äro, ehuru inom dem äro företrädda olika politiska

åskådningar, ense därom, att vanliga löner skola betalas vid utförandet

av arbetena. Annat kan ju ej heller rimligen komma i fråga, då arbetena

skola utföras av enskilda. Därest regeringens förslag att lämna bidrag i

form av lån eller subventioner till enskilda företag av allmännyttig karaktär

godkännes, torde föreskrifter, att de arbeten, som sålunda skola utfö
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

ras med stöd av staten, få igångsättas endast under förutsättning, att där

betalas lägre löner än vid andra arbeten av samma karaktär, icke vara möjliga.

Lika litet torde det vara möjligt att knyta dylika villkor till anslag,

som avse främjande av företagsverksamhet och industriell verksamhet.

Återstå så i huvudsak statliga och enligt allmänna regler statsunderstödda

arbeten till ett belopp av 10 miljoner kronor samt bidrag till kommunala

arbeten till ett belopp av 30 miljoner kronor.

Vad de statliga och de statsunderstödda arbetena beträffar, upptaga de

s. k. A-företag, som skulle tillhöra socialdepartementets område, sammanlagt

22,889,108 kronor. Under förutsättning att 10 miljoner kronor skola avses för

ändamålet kan ungefär hälften av det anmälda behovet tillgodoses. Av de anmälda

arbetena, som till stor del skulle tillgodose militära ändamål, skulle

17,065,900 kronor avses till byggnadsarbeten och industriarbeten. Det kan

icke gärna ifrågakomma, att dylika arbeten skulle utföras till nödhjälpslöner.

Vad statsanslag till kommunala arbeten beträffar, är avsikten att såtillvida

avvika från hittills gällande principer, att kommunerna skulle erhålla statsbidrag

även till materialkostnaderna. Bland inventeringens A-företag ingå

kommunala byggnadsarbeten och vatten- och avloppsledningar till ett sammanlagt

belopp av 18,629,223 kronor, d. v. s. väsentligt mer än hälften av de

föreslagna arbetena. I arbeten av denna art representera materialkostnaderna

i regel en mycket väsentlig del. För denna del av arbetskostnaden skulle det säkerligen

vara omöjligt att föreskriva, att endast sådant material finge köpas,

som vore tillverkat för lägre löner än de vanliga. Det synes knappast logiskt

att begära, att en löneprincip skall tillämpas å arbetsplatsen, medan däremot

en annan löneprincip får tillämpas beträffande materialierna.

Det kan vara värt att observera, att enligt arbetslöshetskommissionens januarirapport

i rent kommunala arbeten utan statsbidrag voro sysselsatta 16,785

personer, mot 16,253 i statliga reservarbeten. Då kommunerna knappast kunna

antagas i och för sig hysa motvilja mot att erhålla statsbidrag till sina

i kampen mot arbetslösheten anordnade arbeten, torde det anförda förhållandet

bero därpå, att många kommuner icke vilja underkasta sig de med statsbidragen

förenade villkoren, framför allt i lönefrågan.

Vad frågan örn tidlön eller ackordslön beträffar kunna inga fixa bestämmelser

införas. I den mån indirekta arbetstillfällen skapas kommer arbetet

ju att helt bedrivas på inom vederbörande industri vanligt sätt. Vad de direkta

arbetstillfällena beträffar, blir det arbetsledningens sak att eventuellt

efter överenskommelse med arbetarna fastställa, huruvida tidion eller ackordslön

skall tillämpas. Eftersom man icke kan undgå, att i vissa fall icke fullt

vana arbetare kunna komma att användas, förefaller det emellertid naturligt,

att dessa genom ackordsarbete eggas att någorlunda snabbt söka ernå erforderliga

kvalifikationer för arbetet och därmed utsikter till ökade inkomster.

Det torde av det sagda framgå, att det finnes ett naturligt samband mellan

principen, att arbetsmarknadens vanliga löner skola tillämpas vid beredskapsarbetena,

och den utvidgning till nya områden för statsingripanden till be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

73

kämpande av arbetslösheten, som regeringen föreslår. Därest man finner själva

planen på utvidgandet av arbetsanskaffningsprogrammet, särskilt med

hänsyn till den allsidighet i kampen mot arbetslösheten, den tillåter, i och

för sig riktig i en tid av så omfattande arbetslöshet som den nuvarande, torde

man icke kunna fasthålla vid det hittills i arbetslöshetspolitiken tillämpade

lönesystemet. Eikaväl som detta senare system är följdriktigt uppbyggt,

är också det av regeringen föreslagna systemet följdriktigt uppbyggt. Under

den offentliga diskussionen i lönefrågan har ibland den tanken framförts, att

man skulle kunna finna lönebestämmelser, som medgåve en arbetslön någonstädes

emellan nödhjälpslönerna och marknadens vanliga löner. Man har därvid

anfört, att lönerna inom exportindustrierna möjligen skulle kunna bliva

normgivande. Den starka splittringen av lönenivån i vårt land utmärker emellertid

också exportindustrien. Pappersmassearbetarna ha andra löner än sågverksarbetarna,

grovarbetarna ha andra löner än de förut nämnda arbetarna

och den del av den mekaniska verkstadsindustrien eller elektriska industrien,

som i huvudsak arbetar för export, återigen andra löner. Att med konstlade

medel skapa en särskild lönenivå vid beredskapsarbetena, innebärande att

varken nödhjälpslöner eller marknadens vanliga löner för motsvarande arbeten

skulle betalas, låter sig säkerligen icke praktiskt genomföra.

Emot de löneprinciper, som här förordats, har särskilt framhållits, att staten

skulle gynna vissa kategorier av de högst betalda arbetargrupperna i

vårt land, såsom byggnadsarbetare och kommunalarbetare.

Det råder inom vissa folklager ett utbrett missnöje med byggnadsarbetarnas

löner, vilket främst sugit sin näring ur uppgifter örn dessa arbetares stora

inkomster i Stockholm. Ett sådant missnöje borde emellertid icke rimligen

medföra, att byggnadsverksamhet uteslutes ur arbetsanskaffningsprogrammet,

då därmed skulle uteslutas en av de viktigaste nyckelindustrierna.

Vad de kommunala arbetena beträffar, torde man såsom förut visats kunna

beräkna, att av inventeringsresultatet arbeten motsvarande en arbetslön av cirka

7 miljoner kronor i hela landet hänföra sig till avtal, gällande för kommunalarbetare.

De farhågor man eljest i allmänhet uttalat, då det ifrågasatts att tillämpa

marknadens vanliga löner på beredskapsarbetena, hänföra sig dels därtill, att

beredskapsarbetena på detta sätt skulle komma att utöva en alltför stark

lockelse på arbetare, som äro anställda vid lågt betalta arbeten, och dels därtill,

att vid en förbättring av konjunkturerna arbetarna icke skulle kunna förmås

att återgå till sina vanliga sysselsättningar inom näringslivet. Man har

därvid särskilt framhållit, att lantarbetare och skogsarbetare ha så låga arbetsinkomster,

att arbetare vid beredskapsarbeten regelmässigt skulle komma

upp till betydligt högre inkomster. Utgångspunkten för detta resonemang

har icke sällan varit den missuppfattningen, att beredskapsarbetena skulle

utgöra en noggrant avskild kategori av arbetsföretag i statlig regi. Då nu

i stället de ifrågasatta arbetsföretagen te sig såsom normala arbetsföretag

inom olika områden, i allmänhet ledda av enskilda arbetsgivare, i andra fall

av vägdistrikt m. fl. kommunala organ som även för närvarande bedriva ar
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

beten runt om i landet, torde den befarade förskjutningen av arbetskraften

icke vara att motse i större utsträckning än som direkt föranledes av rådande

arbetslöshet inom skilda områden. Örn risken vore så betydande, som

man velat göra gällande, måste det förvåna, att lant- och skogsarbetare under

de senaste högkonjunkturerna icke mera mangrant utvandrade till andra

arbeten, där marknadslönerna legat väsentligt över deras egna löner. De

arbeten, som väl i regel skulle kunna vara tillgängliga även för skogs- och

lantarbetare, vore vägarbeten, dikningar och andra schaktningsarbeten. Inom

ramen för regeringens arbetsprogram äro de summor, som avsetts för dylika

arbeten, jämförelsevis små; där ha upptagits 25 miljoner kronor till statsunderstödda

vägarbeten och broar, varav en rätt betydande del är avsedd för

brobyggnadsarbeten. Dessa arbetsföretag kunna icke absorbera arbetskraft i

den utsträckning, som enligt den anförda tankegången förutsättes. Det må för

jämförelses skull nämnas, att bidrag beviljats av anslaget till byggande av

landsvägar och vanliga bygdevägar samt av bilskattemedel till dels nyanläggningar

och dels omläggningar och förbättringar av vägar med ett sammanlagt

belopp av omkring 23.6 miljoner kronor under budgetåret 1930/1931 och omkring

24.2 miljoner kronor under budgetåret 1931/1932. Det arbetsanskaffningsprogram,

som framlägges, medför icke ens en fördubbling av den mängd vägföretag,

som utföres med bidrag från ordinarie anslag under kommunikationsdepartementet.

En sådan utvidgning synes icke kunna få de ödesdigra verkningar,

som på sina håll påstås.

I övrigt hava frågorna, hur man skall förebygga, att beredskapsarbetena

bliva så begärliga, att de där en gång anställda skulle vägra att åtaga sig

arbeten i den öppna marknaden, behandlats i annat sammanhang.

I det av mig förda resonemanget förekommer endast sparsamt termen »avtalsenliga

löner». Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter också, huruvida

man bör fastställa, att de löner, som skola betalas, böra angivas såsom

avtalsenliga.

Det må framhållas i denna fråga, att man icke kan vid beslut om statsbidrag

till de särskilda arbetsföretagen sätta som villkor, att avtalsenliga löner

där skola utbetalas. Icke heller torde man kunna utfärda generella regler, enligt

vilka avtalsenliga löner skola tillämpas vid beredskapsarbeten. Det bör

ånyo understrykas, att det här icke är fråga örn en särskild kategori av arbetare

i statlig regi. Därest ett arbetsföretag, som kommer till stånd genom bidrag i

större eller mindre utsträckning och i den ena eller andra formen från anslaget

»fonden för förlag till statsverket», på grund av gällande kollektivavtal

kommer att omfattas av lönebestämmelser i sådana avtal, är vederbörande

arbetsgivare enligt lagen om kollektivavtal förpliktad följa avtalet.

Några föreskrifter, som inpränta denna skyldighet, äro givetvis icke erforderliga.

Vad man bör fasthålla är, att arbetena icke skola betraktas som

nödhjälpsarbeten i de nuvarande reservarbetenas mening, utan att statsmakterna

vid utformandet av arbetslöshetspolitiken utgå ifrån att samma löner,

som pläga tillämpas för arbeten av det slag, som kommer till utförande, också

skola tillämpas vid beredskapsarbetena. Detta kommer i praktiken till ut
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

75

tryck på det sätt, att inga särskilda åtgärder i allmänhet vidtagas i syfte att

förmå parterna i ett gällande kollektivavtal att fastställa avvikande lönebestämmelser

för de arbetsföretag, varom är fråga. I det stora flertalet fall torde de

planerade arbetena automatiskt bliva underkastade gällande avtal och löner. I

andra fall torde betalningen utan särskilt upprättade avtal komma att rätta

sig efter den i vederbörande ort för samma slags arbeten gängse.

Åtskilliga av de myndigheter, som yttrat sig över beredskapssakkunnigas

promemoria, ha, såsom framgår av nyss lämnade sammandrag av deras yttranden,

gjort bestämda invändningar i lönefrågan. Salunda anför man, att vanliga

löner icke äro berättigade vid av staten särskilt anordnade hjälparbeten.

Man förklarar, att lägre löner äro motiverade därav, att icke kvalificerad arbetskraft

kan komma att användas, vilket skulle göra arbetena dyrare än

som vöre behövligt, örn vanliga löner skulle tillämpas. Man menar också, att

därest lägre lön utbetalades, så skulle ett större antal arbetare komma att

sysselsättas.

Emot dessa invändningar må anföras: beredskapsarbetena igångsättas visserligen

såsom ett slags hjälparbeten, men denna deras karaktär innebär icke,

att de äro hjälparbeten endast i de arbetslösas intresse. I själva verket vill

samhället söka genomföra sitt arbetsanskaffningsprogram med hänsyn till

samhällets intressen i dess helhet. Det är icke blott den enskilde, oförskyllt för

arbetslöshetens olycka utsatte, som erhåller hjälp genom att beredas sysselsättning.

Det leder vilse, örn man resonerar örn beredskapsarbetena såsom huvudsakligen

en ny art av välgörenhet, bedriven i stor skala pa statens initiativ.

Staten tager detta initiativ icke minst i eget välförstått intresse. Vid

en massarbetslöshet, sådan som den nuvarande, drabba verkningarna många

folkgrupper, som stå utanför de i egentlig mening arbetslösas led. Ser man

beredskapsarbetena ur denna vidare synpunkt, kan man inte längre lägga

tyngdpunkten därpå, att det gäller »av staten i de arbetslösas intresse ensamt

anordnade hjälparbeten». Invändningen synes därför ej grundad.

Den uppfattningen, att förekomsten av icke fullt kvalificerad arbetskraft

skulle motivera lägre löner, är ej heller hållbar. Ett av de stora avgörande

psykologiska felgreppen i det hittills tillämpade nödhjälpssystemet är den absoluta

begränsningen av lönerna, vare sig arbetena utföras på ackord eller efter

timlön. Då man talar örn den icke fullt kvalificerade arbetskraften, bör man

städse erinra sig, att sådan arbetskraft ju väsentligen måste hänvisas till

grovarbeten av olika slag, såsom anläggnings- eller schaktningsarbeten. En i

övrigt med vanliga grovarbetare fysiskt jämngod metallarbetare, ett butiksbiträde

eller kontorsanställd eller grovarbetare från andra yrkesområden än

just de, som avses i det särskilda fallet, kommer vid ackordsarbete enligt erfarenhetens

vittnesbörd ganska snabbt upp i jämförelsevis tillfredsställande

arbetsprestationer. Skulle man nu tillämpa ett system med lägre löner än

de vanliga, bleve följden den, att så snart en sådan arbetare blivit mera van

vid sitt arbete, skulle han finna sina ansträngningar belönade med en nedpressning

av ackorden. Vilka skadliga verkningar en sådan lönepolitik har

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

är icke svårt att förstå. Den dödar all verklig arbetslust och arbetsglädje och

inger arbetarna en känsla av mindervärdighet, varigenom uppenbarligen samhälleliga

värden komma att förspillas.

Man torde för övrigt icke böra överdriva föreställningen örn den okvalificerade

arbetskraftens betydelse i detta sammanhang. Så omfattande som arbetslösheten

nu är, finns det säkerligen ett synnerligen stort antal arbetslösa,

som äro väl kvalificerade, icke minst för vanligt grovarbete. Genom regeringens

arbetsanskaffningsprogram öppnas dessutom helt andra möjligheter

än tidigare till anställande av ett stort antal arbetare i deras vanliga yrken. De

slippa alltså tävla med grovarbetarna om anläggnings- och schaktningsarbetet.

Antalet sådana arbetare, som icke kunna anses kvalificerade på något område,

torde vara så ringa, att deras intagande uti arbete icke kan komma att

spela någon större roll för arbetsprestationerna vid beredskapsarbeten.

Det synes visserligen sannolikt, att örn man tillämpade lägre löner, skulle

ett större antal arbetare komma att sysselsättas än vid högre löner. Men fråga

är, huruvida man bör köpa denna något större sysselsättningsgrad till priset

av de skadliga verkningar på arbetskraften, som principen örn lägre löner ovillkorligen

måste komma att medföra. Den föreställningen, att arbetsföretagen

vid högre löner skulle bli dyrbarare till sin totala kostnad än vid lägre, är icke

bekräftad av erfarenheten, såvitt lönerna hålla sig på en rimlig nivå. Just

en bestämd under alla omständigheter gällande översta gräns för arbetsinkomsten

leder till en sådan arbetstakt, att arbetena i regel måste bli onödigt

dyrbara. En undersökning av kostnaderna vid vägarbeten, som utförts genom

arbetslöshetskommissionens försorg, i jämförelse med kostnaderna för likvärdiga

vägarbeten, utförda i annan ordning, har givit det preliminära resultat,

som framgår av bilaga H, eller att, örn arbetslöshetskommissionens allmänna

utgifter medräknades, det syntes av undersökningen framgå, att kostnaden för

kommissionens arbeten i allmänhet bleve större än kostnaden för motsvarande

i annan ordning utförda arbeten, därvid dock borde beaktas de särskilda arbetsförhållanden,

under vilka kommissionen måste utföra åtagna arbeten och

vilka medförde en viss fördyring av dessa.

I vissa yttranden anföres, att tillämpningen av vanliga löner skulle utgöra

hinder för en anpassning av lönenivån på den allmänna marknaden. Det förklaras

(Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms och Örebro

län) vara nödvändigt för såväl stat och kommun som enskilda att begränsa den

nuvarande utgiftsstandarden. En sådan av förhållandena nödvändiggjord

anpassning efter den faktiska prisnivån och förhållandena i våra konkurrentländer

skulle försvåras genom tillämpningen av avtalsenliga löner vid omfattande

beredskapsarbeten.

Huruvida en sadan s. k. anpassning är oundgängligen nödvändig för återupptagandet

av enskild produktion är ingalunda klart bevisat. Det är allom

bekant, att den nuvarande krisen icke tagit någon hänsyn till de ytterst olika

lönenivåer, som utmärka de olika länderna både i Europa och i övriga länder,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr %11.

77

där den vita rasen är förhärskande. Krisen och arbetslösheten ha gått härjande

fram över alla slags länder, de med låg, medelhög och hög lönenivå.

Därest så vore, att lönenivån hos skilda folk gåve ett bestämt utslag i fråga om

konkurrenskraften på främmande marknader, så skulle uppenbarligen länder sådana

som Polen, Tyskland, Tjeckoslovakien och med dem i lönehänseende jämställda

ensamma behärska världsmarknaden för industriprodukter. Att

detta icke är fallet, kan utan vidare konstateras. Hur hårt arbetslösheten än

drabbat länder sådana som England och Sverige, har den dock drabbat Tyskland

ännu mycket hårdare. Om man genom lönesänkningar kunde hoppas slå

ut sina konkurrenter, skulle sannolikt dessa söka återvinna sina förlorade

marknader genom att själva i ännu högre grad sänka sina lönekostnader. Skulle

detta i sin tur leda till att vi och andra länder med en ännu bestående jämförelsevis

hög lönenivå skulle fortsätta på lönesänkningarnas väg, så komme

man snabbt nog till en undre gräns, där denna art av lönepolitik skulle visa sig

endast leda till försämrade och icke till förbättrade ekonomiska förhållanden.

Den argumentation, enligt vilken en jämförelsevis hög lönenivå, utbredd till

det stora flertalet arbetargrupper i landet, verkar stimulerande på produktionen,

har minst lika stor sannolikhet för sig som den nyss refererade. Produktionen

av varor sker, för att människorna skola kunna tillgodose sina behov;

för att kunna tillgodose sina behov, måste de också äga köpkraft. I den mån

de sakna köpkraft, så att de icke ens kunna tillgodose livets nödtorftiga behov,

måste detta medföra en begränsning av produktionen, som ju icke är något

självändamål och som icke kan fortsätta att tillverka varor, för vilka det

icke finnes någon marknad. Det vill med andra ord säga, att en starkt begränsad

köpkraft mycket väl kan leda till en permanent produktionsinskränkning

med en permanent massarbetslöshet som konsekvens. För övrigt kunna lönerna

vid beredskapsarbeten icke bliva utslagsgivande för lönenivån. I den mån

lönenivån sänkes, skulle sänkningen komma att drabba även beredskapsarbetena,

vilkas löner ju helt enkelt skulle anpassas efter de löner, som gälla på den

öppna marknaden.

Konfliktproblemet.

Såsom förut framhållits, är avsikten icke att vare sig generellt eller för

de särskilda arbetsföretagen föreskriva, att avtalsenliga löner skola gälla. Beredskapssakkunniga

hava i fråga örn slutandet av kollektivavtal anfört följande:
Skulle

i fall, då beredskapsarbete skall anordnas, kollektivavtal icke finnas

upprättade för de yrken eller fack, inom vilka ifrågavarande arbete skall

utföras, kan det i flertalet fall visa sig lämpligt att, innan beredskapsarbetet

igångsättes, det tages under övervägande, huruvida icke de löner och övriga

arbetsvillkor, som skola tillämpas, böra regleras medelst dylikt avtal. Initiativ

därtill lära icke komma att utebli från arbetarhåll. Om icke särskilda,

praktiska omständigheter resa hinder mot en sådan ordning, synes det att den

bör eftersträvas även av dem, som skola låta utföra arbetet. Den torde nämligen

få anses erbjuda fördelar för dem, bland annat därför att arbetskostnaderna

kunna beräknas med större tillförlitlighet, varjämte arbetskonflikter

Beredskapa
sakkunniga.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr gil.

med ur företagets synpunkt mer eller mindre ofördelaktiga verkningar kunna

förebyggas.

Icke minst ur de av beredskapsarbetena beroende arbetarnas synpunkt är

det önskvärt, att arbetsinställelser till följd av tvister örn arbetsvillkoren eller

arbetsförhållandena _ i övrigt icke förekomma vid dessa arbeten. Arbetsinställelser

och därmed jämförliga åtgärder torde såsom framhållits kunna förebyggas,

därest kollektivavtal finnas, vilka inrymma förhandlingsordning eller

andra bestämmelser örn sättet att slita tvister, som uppstå rörande arbetsförhållandena.

Det säger sig självt, att den statliga förlikningsmannainstitutionen

bör lämna sin medverkan i de fall, så befinnes nödvändigt. Vid tvister

örn kollektivavtals tolkning, tillämpning eller rätta innebörd komma lagarna

örn kollektivavtal och arbetsdomstol i tillämpning, därest sådan tvist icke kan

biläggas i godo av parterna själva.

Arbetskonflikter i form av t. ex. strejk, blockad eller lockout lära icke

kunna helt förebyggas. Intressemotsättningar mellan t. ex. kommunala eller

enskilda företagare och vid i deras regi bedrivna beredskapsarbeten sysselsatta

arbetare kunna bliva av det slag, att en arbetsinställelse eller därmed

jämförlig åtgärd icke kan förhindras och för resten befinnas vara i och för

sig berättigad. I dylikt fall torde det ligga nära till hands att låta verkställa

en objektiv prövning av konfliktorsaken, t. ex. genom av Kungl. Majit eller,

efter Kungl. Majits bemyndigande, av socialstyrelsen förordnade personer.

En sådan prövning skulle säkerligen i regel få till följd, att konflikten snabbt

bringades ur världen, men örn så icke bleve fallet, finge det lämpligen bero

på prövningens resultat, hur det skulle förfaras med de arbetare, som blivit

direkt berörda av konflikten. I det fall prövningen givit vid handen, att skulden

till väsentlig del vore arbetsgivarens, borde intet hinder resas för de av

arbetskonflikten berörda arbetarna att erhålla sysselsättning vid annat beredskapsarbete

genom hänvisning av vederbörande arbetsförmedlingsorgan. Örn

det däremot konstaterats, att skulden väsentligen vore arbetarnas och dessa

eller deras organisation vägrade att upphäva den vidtagna stridsåtgärden,

borde ifrågavarande arbetare icke åtnjuta hänvisning till beredskapsarbete,

där sysselsättning skulle ha kunnat beredas dem, örn deras arbetslöshet icke

varit genom arbetsinställelsen självförvållad. Samma regel torde böra tilllämpas

för den händelse arbetare genom att deltaga i arbetsinställelse på den

allmänna arbetsmarknaden blivit arbetslösa. Däremot vore det uppenbarligen

orimligt att beträffande beredskapsarbetena tillämpa de avstängningsregler,

som hittills varit gällande vid de genom arbetslöshetskommissionen bedrivna

reservarbetena, särskilt i vad det gäller den regeln, att vid allmän konflikt

inom ett yrkesområde all statens hjälpverksamhet bör upphöra och yrkets

samtliga arbetare i landet respektive orten avstängas från statlig arbetslöshetshjälp.

I vissa av de avgivna yttrandena har framhållits såsom orimligt, att arbetarna

vid ifrågavarande hjälparbeten skulle på samma sätt som inom det enskilda

näringslivet kunna vid upprättandet av kollektivavtal utöva press på

sin arbetsgivare i syfte att själva få till väsentlig del bestämma över sina

ersättningar (arbetsgivareföreningen, länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs

och Bohus samt Skaraborgs län). Att åvägabringa kollektivavtal på

de skiftande arbetsområdena vore en ömtålig och tidsödande sak (arméförvaltningen).

Avtal av större omfattning och utsträckning förekomme endast

inom vissa av de ifrågakommande arbetsområdena; oftast vore avtalen lokalt

begränsade eller avsåge namngivet arbete. Besvärliga avtalsrättsliga kompli
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

79

kationer skulle kunna uppkomma vid tillämpningen av förefintliga kollektivavtal

å beredskapsarbetena eller vid upprättandet av nya avtal. Sålunda syntes

det bliva svårt att på arbetarsidan åvägabringa tillfredsställande organisatoriska

enheter på arbetsplatser, där arbetsstyrkan vore sammansatt av arbetare

från olika yrken och fackorganisationer (socialstyrelsen). Landssekretariatet

har framhållit, att om de, som skulle låta utföra arbetena, och deras

entreprenörer bemödade sig örn att upprätthålla kontakt med vederbörande

arbetarorganisationer och lade sig vinn om att få till stånd kollektivavtal, där

sådana icke funnes, arbetsinställelser praktiskt taget torde kunna förebyggas.

I många yttranden hava uttalats betänkligheter mot den enligt förslaget

medgivna strejkrätten, som faktiskt riktade sig mot en social välfärdsanordning

från det allmännas sida (socialstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus,

Jämtlands och Norrbottens län). Socialstyrelsen har påpekat, att inom

byggnads- och anläggningsbranscherna konfliktrisker visat sig vara i eminent

grad för handen. I detta avseende samt i fråga örn konfliktreglerna i

övrigt har förslaget ansetts vara revolutionerande och till sina verkningar av

högst betänklig art (industriförbundet).

I fråga örn de föreslagna konfliktreglerna har förslaget tillstyrkts av landssekretariatet

och byggnadsstyrelsen, varjämte länsstyrelsen i Västerbottens

län ansett, att några särskilda bestämmelser örn slitande av tvister icke vore

påkallade vid beredskapsarbetena, lika litet som vid vägarbeten i övrigt utförda

av allmänna medel.

Vad särskilt angår förslaget örn företagande av opartisk undersökning rörande

konfliktorsakerna i vissa fall har förslaget ansetts icke vara att förorda

(länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län) samt innebära, att

Kungl. Majit bleve alltför påtagligt engagerad vid skiljandet mellan rätt

och orätt i de särskilda fallen (länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands

län). Det positiva värdet av den föreslagna anordningen har starkt betvivlats

(arbetsgivareföreningen). Däremot har landssekretariatet ansett någon anledning

icke föreligga för arbetarorganisationerna att motsätta sig en prövning

av konfliktorsakerna med i förslaget angivna konsekvenser. I ett yttrande

har framhållits, att prövningen väsentligen bleve beroende på personvalet vid

utseendet av utredningsmän, varför en på förhand utsedd nämnd borde få sig

ålagd hithörande uppgifter (länsstyrelsen i Jönköpings län). I ett annat

yttrande har förordats, att nuvarande förlikningsmannaorganisation samt särskilt

förordnade kommissioner anlitades även vid beredskapsarbetena och att

det finge bero på erfarenheten, huruvida en dylik kommission i mera varaktig

form borde förordnas för ifrågavarande område (länsstyrelsen i Gävleborgs

län).

Arbetsgivareföreningen har ansett det vara oförsvarligt, att arbetslösa inom

ett yrkesområde vid konflikt örn nytt avtal skulle, ehuru i hög grad intresserade

av konfliktens utgång, få sysselsättas vid beredskapsarbeten under tiden

för konflikten. Slutligen har påpekats, att örn skulden till cn konflikt

befunnes vara arbetsgivarens, arbetaren visserligen skulle kunna få hänvisning

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majlis proposition nr 811.

Departe
mentschefen.

till annat beredskapsarbete men att han enligt framlagt förslag till kontant understödsverksambet

icke skulle kunna komma i åtnjutande av det mindre förmånliga

arbetslöshetsunderstödet (arbetslöshetskommissionen).

Frågan om arbetskonflikter vid arbeten, som tillkommit med stöd av medel

från beredskapsanslaget, kräver för flertalet dylika arbeten ingen speciell

lösning. I den mån arbetena äro sådana, för vilka lån eller subvention utgått

till annan företagare än staten, synes detta utan vidare vara klart. Därest

exempelvis arbetskonflikt uppstår vid bostadsbygge, för vilket enskilda eller

kommun erhållit subvention, blir konflikten att behandla på samma sätt som

för närvarande, när konflikt uppstår vid ett bygge i enskild eller kommunal

regi. Uppstår konflikt vid en verkstad, ett varv eller en fabrik, där beställningar

skett för statens räkning för medel från beredskapsanslaget, är läget icke

annorlunda än för närvarande, då konflikt uppstår å en arbetsplats, där en

statsbeställning är under arbete. Har ett vägdistrikt med statsbidrag från beredskapsanslaget

igångsatt ett vägarbete och uppkommer där en arbetskonflikt,

är situationen densamma som ifall en arbetskonflikt för närvarande äger rum

vid ett vägföretag, för vilket statsunderstöd utgår. Någon principiell olikhet

föranledes icke därav, att statsunderstödet utgår från en annan anslagsrubrik

i riksstaten än den vanliga för bidrag till vägbyggen. I en mängd fall torde

arbeten, som utföras tack vare medel från beredskapsanslaget, enligt gällande

lag örn kollektivavtal komma att omfattas av bestämmelserna rörande arbetskonflikter

i kollektivavtal och i sagda lag.

Vare sig arbetena komma att vara underkastade dylika bestående regler

eller icke, finnes det givetvis anledning för såväl de ordinarie förlikningsorganen

som även för Kungl. Majit att med särskild uppmärksamhet följa arbetstvister

vid arbeten, varom här är fråga. Redan i det nuvarande svåra

läget ligger i och för sig en uppfordran till statens organ att söka förebygga

arbetsinställelser i möjligaste mån. Det förhållandet att staten helt eller delvis

finansierar ett arbete, vid vilket konflikt råder, bliver ett ytterligare skäl

för ingripande på det sätt och i de former, som prövas vara mest effektiva.

Skulle i särskilda fall inträffa, att vederbörande arbetarorganisation eller

arbetargrupp hindrar en uppgörelse genom uppställandet av ohållbara krav

eller genom att motsätta sig sådana modifikationer i gällande avtal, som

betingas av hänsyn till arbetslösheten —- t. ex. anställandet av arbetare från

annan ort eller i annan ordning än som enligt gällande avtal förutsättes —

kan det finnas skäl att låta tills vidare anstå med arbetets utförande. Några

allmängiltiga regler för konflikter kunna sålunda icke uppställas. Jag anser

mig berättigad att räkna med den svenska fackföreningsrörelsens stöd i strävandena

att undvika arbetstvister och hastigt lösa utbrutna konflikter under

den svåra depression som råder.

Av det nu anförda torde framgå, att det lämpligen bör ligga i Kungl. Maj :ts

hand att beträffande arbetskonflikters behandling träffa förfoganden efter

omständigheterna. Där så befinnes ändamålsenligt, kan det i sammanhang

med utbjudande av arbete å entreprenad eller igångsättande därav givas föreskrifter

i dessa hänseenden.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Bil.

81

I fråga om konflikters inverkan på rätt att erhålla sysselsättning vid beredskapsarbeten

hänvisar jag till vad som anförts under rubriken »arbetskraftens

utväljande och förmedling av arbetskraft», sid. 63.

Grunder för statsbidrag.

I beredskapssakkunnigas promemoria den 21 januari 1933 återfinnes i

tabell 5 en uppskattning av det statsbidrag, som skulle erfordras, för att

samtliga A-företag skulle komma till utförande. Denna kalkyl hade uppgjorts

under förutsättning att statsbidrag skulle utgå enligt hittills gällande

regler, vilket innebar, att statsbidraget skulle utgå till även enligt vanliga

regler statsunderstödda vägar, korsningar och broar med 75 %, till statsunderstödda

husbyggnader med 40 %, till vägar och broar, som eljest icke kunna erhålla

statsbidrag, med 40 %, till vattenbyggnader med 66 % och slutligen till

rent kommunala husbyggnader, jordarbeten m. m. med 30 °/°. De procentsatser,

som utredningsmännen sålunda lagt till grund för en approximativ beräkning

av statsverkets kostnader för arbetenas utförande enligt nuvarande

grunder, ha ej varit avsedda att tjäna såsom generell norm för statsbidrag

till olika slag av arbeten, utan utredningsmännen ha i sitt förslag utgått

från att Kungl. Maj:t skulle äga att, där så befunnes ändamålsenligt med

hänsyn till de föreliggande omständigheterna i de särskilda fallen, bestämma

örn större eller mindre understöd än enligt gällande allmänna grunder skulle

ha utgått.

I åtskilliga av de avgivna yttrandena har emellertid med utgångspunkt

från kalkylen framhållits, att de procentsatser, varmed sålunda

räknats för statsunderstödda och kommunala arbeten, syntes alltför

ringa (och att det icke kunde förväntas, att kommunerna, särskilt de

av arbetslöshet betungade, skulle äga möjlighet att i nuvarande situation

prestera den på dem fallande delen av kostnaderna för arbetsprogrammets

förverkligande (landskommunernas förbund, socialstyrelsen, arbetslöshetskommissionen,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kalmar,

Göteborgs och Bohus och Kopparbergs län m. fl.). Man kunde icke vänta,

att kommunerna skulle kunna uttaxera erforderliga medel i nämnvärd omfattning,

särskilt som arbetena torde vara planerade att utföras under en

följd av år men nu skulle forceras, varför lånemarknaden torde väsentligen

få anlitas även av dem. Fråga vore örn för många kommuner ens lånevägen

stöde öppen (landskommunernas förbund). Kommunerna torde i vissa fall

ha svårt få tillstånd till belåning efter vanliga grunder för tillståndsprövningen,

varför låneformen i många fall torde få övergå till anslag (länsstyrelsen

i Uppsala län). Då vägdistrikten kunde förmodas icke bli i stånd att, såsom

förslaget förutsatte, tillskjuta 28.6 miljoner kronor, syntes såsom en rationell

anordning kunna tagas under övervägande, att staten tillsköte detta belopp

såsom rån tefritt lån; därigenom skulle emellertid den i statsverkspropositionen

uppgjorda finansieringsplanen förryckas (socialstyrelsen).

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr Bil.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Departe
mentschefen.

Jag delar den uppfattningen, att statsbidraget sannolikt i genomsnitt torde

behöva uppgå till större procentuell andel, än som enligt nu gällande

grunder i allmänhet utgår till olika slag av arbeten. Det lärer emellertid icke

i detta sammanhang böra ifrågakomma att bestämma bidragen enligt en mekanisk

regel alltefter arbetsobjektets art. I stället bör avvägningen ske

med hänsyn tagen till vederbörande kommuns speciella förhållanden beträffande

arbetslöshetens omfattning och det ekonomiska läget. På sätt

som för närvarande plägar tillämpas vid bestämmande av den procentsats,

efter vilken statsbidrag till kontanta understöd åt arbetslösa skall utgå, lärer

statsbidraget till kommunala beredskapsarbeten böra fastställas med ledning av

cn skala, där nyssnämnda båda faktorer, alltså arbetslösheten och skattetungan,

inbördes avvägts mot varandra. Verkställda förundersökningar hava utvisat, att

möjlighet torde förefinnas att upprätta en sådan skala på ett sätt, som i allt

väsentligt synes giva rättvisande resultat. Detta innebär — eftersom beredskapsarbeten

böra kunna anordnas även inom kommuner, där arbetslösheten

är relativt ringa eller den ekonomiska ställningen relativt god -— att statsbidraget

i vissa fall bör kunna komma att begränsas till ett procenttal, som måhända

stannar vid 20 ä 30, medan å andra sidan till kommuner, som äro hårt

betungade både med hänsyn till arbetslöshet och skattebörda, statsunderstödet

enligt min mening bör kunna uppgå till i det närmaste hela totalkostnaden.

Det lärer icke behöva väcka större betänkligheter att åt Kungl. Majit

överlåta avvägningen i denna fråga än, såsom länge varit fallet, dels, som nyss

antytts, beträffande kontantunderstöden, dels ock beträffande de än mera näraliggande

s. k. statskommunala arbetena. I dessa fall hava nämligen procenttalen

varierat nära nog i lika stor utsträckning, som här ifrågasatts, utan

att därom framställts erinringar från riksdagens sida. Vid tillämpningen av

nu angivna regel bör dock göras den inskränkningen, att vid lämnande av bidrag

till de ändamål under kommunikationsdepartementet, till vilka redan nu

statsbidrag utgår, statsbidraget till beredskapsarbeten icke bör få överstiga

vad som nu för respektive ändamål plägar bestämmas.

Såsom en genomsnittssiffra har jag i de här föreliggande kalkylerna utgått

från att statsbidragen från socialdepartementets anslag skulle uppgå till 75 %

av kostnaden.

Eftersom med det här förordade systemet statsbidragen skola utmätas i huvudsak

med hänsyn till det kommunala behovet, måste de anmärkningar väsentligen

förfalla, som framställts därom att man icke kunde påräkna, att kommuner

och vägdistrikt skulle vara villiga eller i stånd att bestrida den del av

kostnaderna, som enligt sakkunnigförslaget skulle stanna å dem. Härtill

kommer, att kommunerna i andra hänseenden skulle genom de direkta och indirekta

verkningarna av förevarande förslag erhålla en högst betydande lättnad

i sin arbetslöshetsbörda.

Övergången till det nya systemet.

De medel, regeringen begär till beredskapsarbeten, gälla nästa budgetår och

skulle alltså kunna börja tagas i bruk fr. o. m. den 1 juli innevarande år. Det

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

83

har uttalats farhågor för att beredskapsarbetena skulle kunna sättas i gång

först efter en jämförelsevis lång tid. Uppenbart är, att systemet icke kan

komma att fungera redan från nämnda budgetårs första dag. Under den

förutsättning, som ligger till grund för att arbeten hänförts till A-företagen i

inventeringsresultatet, nämligen att arbetena äro så förberedda, att kostnadsberäkningar,

ritningar och arbetsplaner föreligga, torde dock dröjsmålen icke

behöva bliva avsevärda. Det är min avsikt att omedelbart låta underkasta de

särskilda arbetsföretag, för vilka samtliga erforderliga förberedelser vidtagits,

en första granskning genom de myndigheter, som ha att för statens räkning

pröva arbeten av olika slag. Under sådana omständigheter bör i juli månad ett

tillräckligt stort antal företag ha blivit så förberedda, att möjligheter föreligga

för åtminstone ett första urval, som skulle avse de angelägnaste arbetena. Och

man torde kunna beräkna, att vid höstens inträdande de direkta beredskapsarbetena

skola kunna påbörjas.

Reservarbetenas avveckling.

En fråga, som kräver beaktande ur olika synpunkter, är hur övergången

från det nuvarande till det här förordade systemet skall äga rum. I årets

statsverksproposition (femte huvudtiteln punkt 9) erinrade jag örn att de

planerade allmänna arbetena vore avsedda att ersätta de nuvarande reservarbetena

samt anförde att, i den mån avvecklingen av dessa komme att pågå

under nästa budgetår, kostnaderna därför borde bestridas från anslaget till

bekämpande av arbetslösheten. Jag uppskattade det belopp, som under nästa

budgetår kunde bliva erforderligt för reservarbetenas avveckling i nuvarande

former, till i runt tal 10 miljoner kronor. Frågan örn avvecklingen av den

nuvarande och övergången till den nya ordningen har icke närmare upptagits

till behandling i de sakkunnigas promemoria. Icke heller i de avgivna yttrandena

har densamma rönt större beaktande, utan har endast i vissa yttranden

påpekats behovet av viss övergångstid. Arbetslöshetskommissionen

har framhållit, att åtskilliga komplikationer kunde uppstå vid övergången

från det gamla till det nya systemet med besvärliga och tidsödande förhandlingar

och utredningar, såsom utvisades av erfarenheten från avvecklingen av

södra Sveriges och Norrlands statsarbetens ingångna engagement.

I sitt yttrande rörande arbetslöshetsförsäkringen har emellertid socialstyrelsen

till behandling upptagit frågan, huruvida det nya hjälpsystemet

skulle kunna bringas i tillämpning och vinna erforderlig effektivitet

redan under nästkommande budgetår. Med avseende härå har socialstyrelsen

till en början erinrat, att för genomförandet av förslagen

beträffande såväl beredskapsarbeten som arbetslöshetsförsäkring en mycket

stor utvidgning och förstärkning av den offentliga arbetsförmedlingen uppenbarligen

vore nödvändig men att en sådan utvidgning icke kunde genomföras

på några månader. Även i annat hänseende skulle stora svårigheter komma

att möta att så hastigt sätta det nya hjälpsystemet i full kraft. Det syntes

därför nödvändigt att finna en smidig övergångsanordning beträffande reservarbetena,

så att dessa i största möjliga utsträckning kunde tagas i anspråk för

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

den nya arbetslinjen. Detta vore så mycket angelägnare, som nyanskaffning

av lämpliga och lämpligt belägna arbetsföretag samt dessas igångsättande i full

drift i regel toge avsevärd tid. Detta gällde, även örn staten komme att visa

stort tillmötesgående vid beräknandet av sitt ekonomiska tillskott till vägstyrelsernas

och kommunernas arbeten.

På min anmodan har sedermera statens arbetslöshetskommission inkommit

med en promemoria beträffande ifrågasatt avveckling av kommissionens

i gång varande statliga arbetsföretag samt de statskommunala arbetsföretagen.

I denna promemoria upplyser först kommissionen att dess egen byggande

verksamhet den 25 februari 1933 omfattade sammanlagt 245 arbetsföretag

i olika delar av landet. Sålunda bedrevos 24 arbetsföretag för domänstyrelsens

räkning, 8 arbetsföretag åt andra statliga myndigheter, 187 arbetsföretag

åt vägstyrelser och kommuner samt 26 arbetsföretag åt diverse uppdragsgivare.

Vid dessa företag voro vid den angivna tidpunkten sysselsatta följande

antal personer från olika kommuner: 6,479 familjeförsörjare, 10,246

icke familjeförsörjare samt 746 specialarbetare, eller sammanlagt 17,471 personer.

Då kommissionen allt fortfarande för sin verksamhet vore i behov av

att avsluta kontrakt örn ytterligare arbetsföretag, beräknade kommissionen, att

arbetsföretagens antal vid utgången av nästkommande juni månad komme

att utgöra cirka 280 stycken samt att den sammanlagda arbetsstyrkan vid

dessa arbetsföretag komme att uppgå till cirka 20,000 personer.

Härefter anför kommissionen, att när det gällde att till avgörande upptaga

frågan örn en avveckling av kommissionens hjälpverksamhet på arbetslinjen,

det närmast vore trenne olika alternativ, som kunde bliva föremål för övervägande.

Dessa alternativ vore enligt kommissionen följande:

1) Omedelbar avveckling av samtliga i gång varande arbetsföretag med

utgången av juni månad 1933.

2) Arbetslöshetskommissionen slutför samtliga arbetsföretag, beträffande

vilka kontrakt avslutats till och med utgången av juni månad 1933;

3) Arbetslöshetskommissionen slutför vissa arbetsföretag, under det att

övriga företag avvecklas vid härför lämpliga tidpunkter och överlämnas till

slutförande genom annan än kommissionen.

Rörande dessa tre alternativ anför därefter kommissionen i huvudsak följande:
Vad

angår alternativ 1, är den första fråga, som inställer sig vid en ifrågasatt

avveckling av kommissionens verksamhet, vilken avser att äga rum vid

annan tidpunkt än då samtliga arbetsföretag äro slutförda, den huruvida en

dylik avveckling är möjlig ur rent formella synpunkter.

I samtliga kontrakt, vilka äro upprättade mellan kommissionen och respektive

uppdragsgivare, är i regel intagen bestämmelse av den art, att om kommissionen

icke kommer att slutföra arbetet, på grund därav att kommissionen

icke finner arbetets fullbordande påkallat, förbinder sig uppdragsgivaren att

utan anspråk på ersättning från kommissionen själv fortsätta och fullborda

arbetet. Beträffande arbetets likvidering vid sådant förhållande är i kontraktet

med exempelvis ett vägdistrikt intagen följande bestämmelse: »Därest

kommissionen ej finner arbetets fullbordande påkallat, skall arbetet slutlikvideras

i befintligt skick, varvid vägdistriktet i ersättning för det utförda ar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

85

betet erlägger en fjärdedel av kostnaderna för detsamma», och i den män uppdragsgivaren

är någon annan än ett vägdistrikt, eller när kostnaderna skola

gäldas på annat sätt än ovan angivits, hava motsvarande ändringar skett i

kontrakten.

Med hänsyn till ordalydelsen av ingångna förbindelser synes därför intet

hinder möta för kommissionen att, därest kommissionen erhåller Kungl. Majlis

beslut örn en avveckling av arbetslinjen från och med den 1 juli 1933, av sina

uppdragsgivare påfordra, att de själva fullborda vad som kan återstå å respektive

ofullbordade arbetsföretag. Någon bestämd tidpunkt, när detta senast

skall hava skett, är dock icke angiven i kontrakten, men torde vid. det praktiska

genomförandet böra anknytas till möjligheten att erhålla statsbidrag i annan

form än ur arbetslöshetsanslaget. Vid de tillfällen, då uppdragsgivare av

olika slag anfört betänkligheter mot att underskriva ett kontrakt med ovan-,

stående förbehåll, har från kommissionens sida hänvisats till den anordning

som genomfördes 1923 genom de s. k. färdigställningsanslagen, vilka på framställning

av arbetslöshetskommissionen då beviljades av statsmakterna. Då

det gällt allmänna vägar, har uppdragsgivaren jämväl tillråtts att hos vägmyndigheterna

begära rätt till arbetets påbörjande i förtid utan att rätten

till eventuellt statsbidrag ur väganslagen härigenom förverkades. Dylikt tillstånd

har, såvitt kommissionen har sig bekant, alltid erhållits. Kommissionen

anser sig böra framhålla önskvärdheten av att statsbidrag i en eller annan

form ställes till förfogande för arbetenas fullbordande.

Genom ett dylikt nedläggande vid en bestämd tidpunkt av samtliga arbetsföretag

skulle de nya bestämmelser, varom beslut kan hava träffats, på en

gång kunna bringas i tillämpning vid samtliga arbetsföretag, vilka skola

igångsättas för beredande av arbetstillfällen för oförvållat arbetslösa personer.

Å andra sidan torde emellertid betydande svårigheter av social innebörd

möta för en dylik samtidig avveckling av samtliga arbetsföretag den 1 juli

1933. Dessa svårigheter gälla frågan örn huru man skall förfara med de arbetare,

vilka till ett antal av cirka 20,000 beräknas vara .anställda hos kommissionen

i slutet av juni månad innevarande år. Därest icke arbeten på den

öppna arbetsmarknaden — av beredskapsnatur eller andra — omedelbart stå

till förfogande för överflyttning av arbetsstyrkan, måste, såvitt nu kan bedömas,

samtliga arbetare genom kommissionens försorg beredas fri hemresa

till respektive hemortskommuner. Kommissionen betalar nämligen alltid hemresan

för varje arbetare, som blivit ledig vid någon kommissionens arbetsplats

på grund av arbetets färdigställande eller nedläggande. En dylik liemsändning

av samtliga arbetare vid angiven tidpunkt torde komma att medföra saväl

betydande kostnader som olägenheter av annat slag. . .....

Då särskilt i de nordliga delarna av vårt land det icke har varit möjligt

att i tillräckligt stor omfattning framskaffa arbetsföretag, vilka utan alltför

stor nackdel kunnat bedrivas under vintermånaderna, har det blivit nödvändigt

att bereda ett förhållandevis, stort antal arbetslösa från. kommuner i t. ex.

Norrbottens län sysselsättning vid arbetsföretag, belägna, i landets sydligare

provinser. Dessa skulle nu på en gång sändas hem, och icke allenast i Norrbotten

utan även inom praktiskt taget samtliga de kommuner, från vilka arbetslösa

beretts sysselsättning vid kommissionens arbetsföretag, torde man

såvida icke en väsentlig förbättring av läget på arbetsmarknaden har inträtt

till den 1 juli 1933 — med bekymmer emotse den tidpunkt, då deras i reservarbete

sysselsatta arbetslösa vända tillbaka.

Såvitt nu kan bedömas måste kommunerna vara beredda att. i en betydande

omfattning omhändertaga de hemvändande åtminstone under någon tid framåt

— en tid, vars långvarighet varken för den enskilda kommunen eller ens i

medeltal för samtliga kan beräknas. I den mån beredskapsarbeten bliva igång
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Uaj:ts proposition nr gil.

satta, kunna, givetvis en del av dessa hemvändande arbetslösa beredas ny arbetsanställning,

men den hjälp, som kommunerna omedelbart efter deras hemkomst

torde få vara beredda att lämna, synes uteslutande komma att bestå i

tilldelande av kontant understöd med statsbidrag. Liknande understödsverksamhet

kommer antagligen att behöva igångsättas jämväl i kommuner, som

hittills undgått detta, därför att deras arbetslösa kunnat erhålla platser vid

de statliga reservarbetena i sadan omfattning, att dylik understödsverksamhet

icke varit påkallad. Med kännedom örn särskilt landskommunernas inställning

till den kontanta understödsverksamheten torde många kommuner med

stora bekymmer emotse ett sadant totalt nedläggande av kommissionens i gång

varande arbetsföretag vid en viss bestämd tidpunkt.

I detta sammanhang erinras även örn det entledigande av personal, som måste

äga rum. Anställningsvillkoren medgiva detta på mycket kort sikt, men

ehuru väl en del personal så småningom torde kunna vinna anställning i samband

med här ifrågavarande arbetens slutförande, torde dock en uppsägning

av c:a 600 arbetsledare och redogörare under en koncentrerad tidsperiod för

dessa innebära stora svårigheter.

Sedan arbetsplatserna nedlagts, är det nödvändigt för kommissionen och

respektive uppdragsgivare att gemensamt verkställa uppmätning av det utförda

arbetet samt upprätta ny kostnadsberäkning för vad som återstår att fullborda.

Härefter skall vederbörande uppdragsgivare träffa definitiv slutuppgörelse

med kommissionen samt sedan detta skett göra framställning örn erhållande

av statsbidrag i annan ordning och under de nya former, vilka vid

denna tidpunkt kunna vara gällande. Den kortaste tid, som kan beräknas för

dessa awecklingsarbeten, torde för vart och ett av arbetena uppgå till mellan

en och tre månader. Emellertid uppkomma lätt vid en dylik avveckling tvistigheter

beträffande kostnaderna, varjämte stora svårigheter föreligga att

under nyssnämnda korta tid centralt medhinna övervakandet av uppgörelserna.

Allt detta medför att man även i detta alternativ måste räkna med rätt

lång avvecklingstid, _ och torde man jämväl med tanke på obenägenheten att

vintertid bedriva dylika arbeten i den öppna marknaden knappast kunna räkna

med ett mera allmänt återupptagande förrän våren 1934.

Härutöver mäste bestämmelser meddelas om huru det skall förfaras med

kommissionen tillhörig arbetsmateriel och å de olika arbetsplatserna befintliga

maskiner etc. Vidare torde en försäljning eller överlåtelse på ett eller annat

sätt böra komma till stånd beträffande av kommissionen på de olika arbetsplatserna

uppförda bostäder etc.

Beträffande härefter alternativ 2, innebär detta alternativ, att kommissionen

från och med den 1 juli 1933 icke avslutar några kontrakt om nya arbetsföretag

men slutför samtliga då kontraherade arbeten i egen regi. Såvitt kommissionen

kan bedöma synes detta alternativ icke erbjuda några större svårigheter.

Skulle emellertid från och med den 1 juli 1933 jämväl särskilda beredskapsarbeten

för arbetslösa i större omfattning igångsättas, synes det kommissionen

naturligt, att samma arbetsvillkor, som kunna komma att bestämmas

för beredskapsarbetena, jämväl tillämpas vid kommissionens reservarbeten

under den tid som dessa slutföras. Ett motsatt förhållande torde nämligen

komma att medföra förvecklingar av olika slag, då kanske en kommunal arbetslöshetskommitté

eller ett organ för den offentliga arbetsförmedlingen har

att hänvisa arbetslösa till både reserv- och beredskapsarbeten. Kommissionen

förutsätter nämligen, att därest detta alternativ skall tillämpas, en hänvisningsapparat

av samma karaktär som den hittills använda måste vara i tilllämpning

eller också en modifierad sådan, som kan hava fastställts för användning

vid de ifrågasatta beredskapsarbetena. För att vid varje given tid
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr till.

87

punkt vid av kommissionen bedrivet reservarbete sysselsätta den arbetsstyrka,

som ur teknisk synpunkt är lämplig, måste nämligen även efter den 1 juli

innevarande år med användande av detta alternativ hänvisning av arbetslösa

kunna ske till dessa reservarbeten. Därest så ej sker, torde nämligen den naturliga

avgången, som städse äger rum vid arbetsplatserna genom arbetarnas

placering på den öppna marknaden, genom olycksfall och sjukdom etc., komma

att medföra, att arbetsstyrkorna minskas, förmodligen i hastigare tempo

än arbetena färdigställas och överflyttningar av arbetare kunna äga rum frän

färdigställda arbetsföretag till ännu pågående.

Kommissionen vill emellertid påpeka, att övergången till den öppna marknadens

lönesystem sannolikt kommer att medföra vissa svårigheter. Med hänsyn

till att arbeten redan äro i gång i en enligt det föregående betydande omfattning,

komma förhandlingar örn kollektivavtal •— i händelse sådana komma att påfordras

-— säkerligen att bliva mycket tidsödande. För att arbetena utan avbrott

må kunna fortsätta synes i varje fall kommissionen böra tillerkännas

rätt att provisoriskt fastställa de nya lönerna under den tid eventuella förhandlingar

pågå. Kommissionen skall här icke närmare ingå på frågan örn huru

härvid skall förfaras med hittills medgivna förmåner i form av fria resor, fria

bostäder, servis, sjukavlöning etc., ej heller på de speciella svårigheter, som

komma att göra sig gällande för familjeförsörjare från orter^med relativt höga

grovarbetarlöner och för vilka med nuvarande lönesystem utgår ett särskilt ortstillägg,

som kan uppgå till högst 4: 05 kronor pr dag (7:00 — 2: 95 = 4: 05).

Det kan ifrågasättas, huruvida icke sådana familjeförsörjare,_ som förklara sig

icke kunna på ett tillfredsställande sätt sörja för sina familjer sedan det nya

lönesystemet trätt i kraft, böra medgivas fri hemresa, därest de så önska.

Såvitt kommissionen nu kan bedöma, skulle detta alternativ innebära, att

kommissionens samtliga den 1 juli 1933 kontraherade arbetsföretag under ar

1936 slutfördes. Härvid är dock att märka, att man räknat med en förhållandevis

stor arbetsstyrka vintertid, varför örn den öppna marknadens villkor och

förhållanden skola tillämpas, ytterligare någon förskjutning kan ifrågakomma.

Allteftersom arbetena under åren 1933—36 färdigställdes, kunde även slutuppgörelser

och likvider äga rum med respektive uppdragsgivare, så att kommissionens

definitiva upplösning kunde ske i slutet av 1936, därest det icke

ur andra synpunkter befinnes lämpligt att avveckla kommissionen tidigare,

eller så snart samtliga arbetsföretag blivit slutförda, samt uppdraga det interna

avvecklingsarbetet åt annan statlig myndighet.

Alternativ 3 slutligen innebär, att vissa av de arbetsföretag, som äro av kommissionen

kontraherade den 1 juli 1933, skulle slutföras och fullbordas, i kommissionens

egen regi på sätt som angives för alternativ 2, men att återigen

vissa andra, som härför kunde befinnas lämpliga, skulle avvecklas tidigare för

färdigställande i annan ordning. De svårigheter, vilka angivits för tillämpandet

av alternativ 1, göra sig även här, ehuru i mindre omfattning, gällande.

För varje särskilt arbetsföretag, som prövades lämpligt att avveckla,, måste

antagligen en hemtransport av arbetare i större eller mindre utsträckning äga

rum — med de olägenheter, som tidigare under alternativ 1 angivits. Vidare

måste en uppmätning av det utförda arbetet äga rum på varje nedlagd arbetsplats,

ett nytt kostnadsförslag upprättas på återstående arbeten för att respektive

uppdragsgivare dels skulle kunna likvidera sina förbindelser med kommissionen

och dels hos annan statlig myndighet göra framställning örn arbetets

slutförande i en eller annan form.

Ett tillämpande av detta alternativ skulle medföra, att kommissionens avveckling

kunde äga rum tidigare än enligt alternativ 2. Tidpunkten härför

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Departe
mentschefen.

mäste helt och hållet bliva beroende på den omfattning, i vilken arbetsföretagen

överfördes till färdigställande genom andra organ.

Beträffande de statshommunala arbetsföretagen, vilka den 31 januari 1933

bedrevos i cirka 250 kommuner, och vid vilka företag enligt kommissionens

rapport voro sysselsatta 8,483 personer, torde en avveckling icke medföra några

egentliga svårigheter.

Statsbidraget har från och med den 1 juli 1928 uteslutande utgått med viss

procent av den arbetslön, som kommissionen fastställt för de olika kommunernas

vidkommande och kommissionen äger vidare jämlikt gällande kungörelse

den 28 juni 1928, § 25, rätt att besluta, huruvida och i vilken omfattning statsbidrag

skall utgå.

Dessa arbetsföretag kännetecknas först och främst därigenom, att vid dem

sysselsatta arbetare äro hemmahörande i den kommun, som anordnat arbetet,

och någon hänvisning av arbetslösa från andra kommuner förekommer icke.

Vidare utövas arbetsledningen genom kommunens egen försorg. Kommissionens

befattning med företagen har hittills uteslutande bestått däri, att kommissionen

granskat ingivna förslag till arbeten samt efter bifall till att desamma fingo

igångsättas fastställt det statsbidragsbelopp, som skulle utgå till varje sådant

godkänt företag. Vidare granskas insända arbetsrapporter i samband med de

månatliga utanordningarna, varjämte i viss utsträckning inspektioner å arbetsplatserna

företagits.

Kommissionen kan sålunda från och med utgången av juni månad 1933 indraga

alla hittills medgivna statsbidrag, och man torde därvid kunna räkna

med att de flesta kommuner äro villiga att omedelbart slutföra arbetena såsom

beredskapsarbete eller på den öppna arbetsmarknaden. Under förutsättning

att det fortsatta bedrivandet är nödvändigt med hänsyn till läget på arbetsmarknaden,

anser kommissionen en medverkan från statsmakternas sida ofrånkomlig

genom beviljande av statsbidrag i någon form för arbetenas färdigställande.

Vad angår de av arbetslöshetskommissionen framställda alternativa

förslagen rörande avvecklingen av dess nuvarande verksamhet synes det

mig till en början icke ändamålsenligt, att vid en viss tidpunkt samtliga

i gång varande arbeten skulle nedläggas, med risk för att vissa av dem kanske

icke alls och andra endast efter längre eller kortare uppehåll skulle komma

att fortsättas. Det synes mig nämligen ligga i sakens natur, särskilt innan

det nya systemet med allmänna arbeten kommit helt i gång, att de arbetsföretag,

som redan påbörjats till arbetslöshetens bekämpande, fortfarande

skola utnyttjas för detta ändamål.

En annan sak är, att i enlighet med det allmänna programmet arbetslöshetskommissionens

verksamhet för ifrågavarande ändamål torde böra avvecklas,

så snart lämpligen kan ske. I den mån alltså av kommissionen nu bedrivna

arbetsföretag kunna övertagas av statliga organ, till vilkas normala

arbetsområde de höra -—■ jag tänker härvid bland annat på vissa för domänstyrelsens

räkning utförda arbeten på kronoparkerna — bör sådant överlämnande

snarast möjligt efter det nya budgetårets början äga rum. Och i de

fall, då överenskommelse med vägdistrikt eller kommuner örn omedelbart fortsättande

av nu bedrivna arbeten kan komma till stånd, bör så ävenledes ske.

På de arbetsplatser, där överlåtande icke på nu angivet sätt kan komma till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £11.

89

stånd, bör däremot enligt min mening arbetet, i varje fall tills vidare, fortsättas

genom arbetslöshetskommissionen.

Vad sålunda anförts innebär emellertid icke, att nuvarande villkor för reservarbetena

skulle fortfara att gälla i de fall, då arbetet skulle fortsättas

på nuvarande arbetsställen, vare sig detta skulle ske genom arbetslöshetskommissionen

eller annat organ. I det senare fallet ligger det i sakens natur, att

arbetena övergå till att erhålla samma karaktär som andra här avsedda allmänna

arbeten och att alltså, bland annat, löne- och övriga anställningsvillkor

skola bliva desamma som gälla enligt förevarande förslag i allmänhet. Jämväl

i den mån arbetena skola fortsättas genom kommissionen bör emellertid i

största möjliga utsträckning hänsyn tagas till den förordade omläggningen av

systemet. Sålunda böra successivt lönerna bringas till överensstämmelse med

den i orten gängse avlöningen för ifrågavarande arbeten. Detta förutsätter

icke, att i alla dessa fall underhandlingar skulle upptagas rörande kollektivavtal.

Det lämpliga torde vara, att nuvarande anställningsformer bibehållas

på dessa arbetsplatser, blott med den skillnad som ligger i själva grunderna

för lönernas fastställande.

I fråga örn tidpunkten för den här förordade omläggningen av vissa bestämmelser

rörande de statliga reservarbetena lärer det få ankomma på Kungl.

Majit att fatta beslut.

I och med att lönerna fastställas på sålunda angivet sätt, lärer, såsom

också arbetslöshetskommissionen förutsätter, en omläggning böra ske beträffande

de s. k. sociala förmånerna, som för närvarande äro förknippade med

reservarbetena. Sålunda är det rimligt, att då lönerna bliva den allmänna

marknadens, för tillhandahållen bostad skälig hyra erlägges i den mån så eljest

är brukligt, och de s. k. ortstilläggen lära icke heller kunna kvarstå i

vidare mån än här förut i allmänhet förordats. För den händelse detta i

enstaka fall skulle medföra, att för familjeförsörjare den sammanlagda arbetsinkomsten

blir lägre än enligt nuvarande system, är att märka, att arbetare,

som av denna eller annan anledning med hänsyn till omläggningen av lönevillkoren

vilja lämna ett reservarbete, uppenbarligen böra komma i åtnjutande

av samma förmån av kostnadsfri hemresa, som för närvarande gäller i vissa fall.

Arbetslöshetskommissionen uppställer vidare frågan, hur anskaffningen av

arbetskraft skulle komma att gestalta sig. Enligt min mening torde denna fråga

komma att ordna sig utan särskilda föranstaltningar. Aven örn hänvisning i

ordets nuvarande betydelse icke vidare bör ifrågakomma, lärer man icke hava

att befara, att under den tid dessa reservarbeten kunna komma att fortsättas

kommunerna landet runt skola underlåta att i tillräcklig omfattning ansöka

örn att få arbetslösa placerade vid ifrågavarande arbeten. Detta gäller enligt

min mening även därest — enligt sakens natur — det efter ifrågavarande omläggning

blir på kommunerna det ankommer att ej blott hava ansvaret utan

även bestrida utgifterna för vissa socialt betingade anordningar såsom resor

till och från arbetsplatsen o. s. v.

Jag vill tillägga, att det enligt min mening icke bör anses absolut uteslutet,

att nya arbeten även efter den 1 nästkommande juli upptagas av arbets
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr gil.

löshetskommissionen. Detta gäller sådana arbeten, som äro färdiga att genom

kommissionen igångsättas, men för vilka annan lämplig huvudman icke

då finnes tillgänglig, exempelvis av den anledningen att vederbörande vägdistrikt

av en eller annan orsak icke vill åtaga sig detsamma. Då man, som

nyss antytts, knappast kan förvänta, att anordningen med beredskapsarbeten

skall kunna vara i full gång redan från början av nästa budgetår,

vore det orimligt att icke begagna en sådan arbetstillgång, särskilt som

ju enligt det föregående arbetsvillkoren i allt väsentligt skulle bliva desamma

som vid de genom annat organ bedrivna beredskapsarbetena. Emellertid

bör i sådant fall arbete icke kunna igångsättas utan beslut av Kungl. Majit,

hos vilken enligt det föreslagna systemet överblicken över behovet av åtgärder

mot arbetslösheten kommer att finnas samlad.

När det gäller att vid övergången överlåta arbeten av ifrågavarande slag

exempelvis på vägdistrikt, har arbetslöshetskommissionen tydligen ansett det

nuvarande systemet för arbetaranställning nödvändiggöra, att kommissionens

arbete fullt avslutas och att det hela sedan genom distriktet påbörjas som

ett nytt företag. Anledningen härtill torde framför allt hava varit den, att

genom kommissionens försorg arbetare anställts från landets olika delar, medan

givetvis vägdistriktet är intresserat av att anordna reservarbete endast i

den mån, som egna arbetare där få sysselsättning. Med hänsyn härtill torde

det kunna ifrågakomma att vid statsbidragets bestämmande för visst kommunalt

företag taga hänsyn till huruvida och i vad mån främmande arbetare

skola där vara anställda.

Vad härefter angar de s. k. statskommunala arbetena ser kommissionen icke

någon svårighet i ett omedelbart överförande därav till kommunala företag;

kommissionen avser, att från ingången av nästa budgetår alla hittills medgivna

statsbidrag skulle indragas, därvid man torde kunna räkna med att

de flesta kommuner vöre villiga att omedelbart slutföra arbetena såsom beredskapsarbeten

eller på den öppna arbetsmarknaden, givetvis med visst statsbidrag.

Även härutinnan är det min uppfattning, att ett nedläggande av arbetsföretag

icke bör riskeras. I den mån vederbörande kommun icke är villig att

slutföra arbetet i annan form, bör det alltså fortsättas under nuvarande villkor,

endast med den jämkning, att det nu stadgade villkoret örn reservarbetarlön

bortfaller och att utfästelsen örn statsbidrag till arbetet jämkas i förhållande

härtill. Då kommunerna övertaga hela ansvaret för arbetet, böra

givetvis därför gälla samma regler beträffande statsbidrag som beträffande

sådana företag, som direkt påbörjas som beredskapsarbeten. Några nya statskommunala

arbeten av nuvarande typ synas däremot icke böra anordnas, utan

i den mån kommuner vilja hädanefter påbörja arbetsföretag med statsbidrag

till arbetslöshetens bekämpande, torde detta böra ske enligt det nya systemet.

Avveckling sfrågor i övrigt.

I detta sammanhang torde böra beröras ett par andra med avvecklingen av

det nuvarande systemet sammanhängande frågor. Enligt det föregående

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr gil.

91

skulle arbetslöshetskommissionens uppgift efter den 1 juli 1933 inskränkas till

att vara ett organ för slutförande av den nuvarande arbetslinjen. Någon anledning

att hos kommissionen bibehålla kontantunderstödsverksamheten förefinnes

enligt min mening vid sådant förhållande icke, utan bör densamma redan

från ingången av nästa budgetår överflyttas till socialstyrelsen. Jag förutsätter

därvid, att nära samarbete kommer att liksom hittills upprätthållas

mellan kommissionen och styrelsen i vad angår uppgifter om arbetslöshetens

omfattning, beviljade bidrag, anvisade arbetsplatser o. s. v.

Jämväl beträffande de s. k. arbetslöshetskommittéerna uppkommer motsvarande

fråga. De skola enligt förevarande förslag framför allt hava till

uppgift dels att förmedla den statsunderstödda kontanta hjälpverksamheten, dels

att biträda vid arbetskraftens placering vid beredskapsarbeten. I båda dessa

hänseenden komma kommittéerna att hava nära samarbete med socialstyrelsen,

och redan från den 1 juli detta år torde tillsynen över desamma och befogenheten

att giva anvisningar angående deras arbete böra överflyttas till

socialstyrelsen.

Vad slutligen angår arbetslöshetskommissionens nuvarande personal, kommer

densamma tydligen att till stor del bliva erforderlig för avvecklingsarbetet.

I viss mån lärer densamma även kunna komma till användning vid den

utvidgning av socialstyrelsen, som kommer att bliva behövlig med hänsyn till

dess nya arbetsuppgifter, ävensom inom socialdepartementets blivande byrå

för hithörande ärenden. Vad angår den tekniska personalen såväl inom den

centrala administrationen som på arbetsplatserna torde den stora utveckling

av de offentliga arbetena, som är innebörden av förevarande förslag, komma

att för dem medföra nya arbetsmöjligheter.

Främjande av bostadsbyggande.

Inledningsvis anmälde jag bland annat, att den 8 februari 1933 avlämnats

dels av bostadsproduktionssakkunniga en promemoria angående främjande av

bostadsbyggande till motverkande av arbetslöshet, dels ock av bostadsutredningen

för landsbygden en promemoria angående möjligheterna att till förhindrande

av arbetslöshetens utbredning vidtaga åtgärder för förbättring av bostadsförhållandena

på landet. Nämnda promemorior finnas såsom bilagor (bilagorna

I och K) fogade vid detta protokoll.

Då de sålunda behandlade frågorna lämpligen böra ses som ett led i ett blivande

arbetsanskaffningsprogram, anhåller jag att nu få närmare ingå på de

förslag, som framlagts i dessa promemorior.

Bostadsproduktionssakkunnigas förslag angående bostadsbyggande i städerna.

Vad då först angår bostadsproduktionssakkunnigas förslag, innebär detta

huvudsakligen följande.

Enskild b yggnadsföretagare skulle kunna, därest vederbörande

kommun vore villig att lämna sin medverkan vid förmedlingen samt på be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Majda proposition nr 211.

tryggande villkor ordnad kredit i viss utsträckning kunde erhållas i öppna

marknaden, beviljas tilläggslån av statsmedel för bostadsbyggande i städer

och stadsliknande samhällen, vilket utan sådan stödkredit icke skulle kommit

till stånd under den närmare tiden.

Tilläggslånet finge uppgå till högst viss del (20 procent) av den på öppna

marknaden erhållna krediten, dock högst 15 procent av fastighetens taxeringsvärde

efter byggnadsföretagets fullgörande.

Intill viss, av Kungl. Majit fastställd, för alla låntagare gemensam dag under

år 1935 skulle lånet löpa med 5 procent ränta och utan amorteringsskyldighet.

Därefter skulle det löpa som amorteringslån med en ränta motsvarande

den, som staten i sin egen upplåning vid utlåningstillfället fått vidkännas.

Denna ränta skulle infogas i en annuitet, där amorteringen utgjorde 2

procent. Amorteringstiden skulle härigenom komma att bliva cirka 25 år.

Till täckande av statens risk skulle vidare till en gemensam, av statskontoret

förvaltad riskfond årligen under amorteringstiden erläggas ytterligare 1 procent

av oguldna lånebeloppet.

Såsom säkerhet för lånet skulle lämnas inteckning i vederbörande fastighet,

liggande inom 90 procent av fastighetens taxeringsvärde efter byggnadsföretagets

fullbordande. Låntagaren skulle tillförbindas att, i den mån lån mot

bättre rätt än statslånet amorterades, icke inskjuta ny kredit mot sålunda

frigjort hypotek utan utverka långivarens förbindelse, att sådant hypotek

ställdes till förfogande för tryggande av statslånet. Utbetalades lån under

byggnadstiden skulle långivningen under denna tid bedrivas på kommunalt

betalningsansvar. I övrigt skulle kommunal borgen icke ifrågakomma.

De salunda föreslagna statslånen skulle förmedlas av vederbörande kommun

genom drätselkammaren eller däremot svarande organ, som jämväl skulle

hava att bedöma, huruvida läget på arbets- och bostadsmarknaden kunde anses

motivera, att ifrågasatta byggnadsföretag bomme till stånd, och huru dessa

skulle återverka dels på bostadsförhållandena i orten och dels på tillgången

av arbetstillfällen. Tillika skulle kommunen utöva erforderlig teknisk

kontroll under byggnadstiden m. m. I vissa fall skulle också kooperativa

sammanslutningar beredas tillfälle att utöva viss kontroll.

Jämväl kommuner, som i egen regi ville bedriva bostadsbyggande,

skulle kunna använda sig av de statliga lånemöjligheterna. I sådana fall

skulle de föreslagna bestämmelserna örn statslånets relation till kredit på öpp

na marknaden och örn den absoluta högsta belåningsgränsen av 90 procent

av taxeringsvärdet icke tillämpas utan skulle allenast gälla, att lånebeloppet

högst finge utgöra 15 procent av fastighetsvärdet.

För handhavande å statens vägnar av verksamhetens administration skulle

inrättas ett provisoriskt organ, statens byggnadslånebyrå, till vars prövning

låneansökningarna skulle överlämnas. Byggnadslånebyrån skulle verkställa

fördelningen av det belopp, Kungl. Majit för ändamålet ställde till förfogande.

Härvid skulle byggnadslånebyrån samråda med vederbörande organ för

den statliga arbetslöshetspolitiken, så att låneverksamheten i görligaste mån

inordnades såsom ett naturligt komplement i denna statliga verksamhet. Själ
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

93

va medelsförvaltningen skulle förläggas till statskontoret, som alltså skulle

efter anmälan från byggnadslånebyrån till vederbörande drätselkammare eller

motsvarande organ utbetala av byrån bestämda belopp. Byggnadslånebyrån

skulle hava fyllt sin uppgift, när hela lånestocken börjat löpa som amorteringslån,

vid vilken tidpunkt den löpande verksamheten kunde helt överflyttas

till statskontoret.

Härutöver må framhållas, att de sakkunniga avsett, att rekryteringen av

arbetskraften för byggnadsföretagen borde ske på det sätt, som eljest förekomme

på öppna marknaden, samt att något bestämt totalbelopp, som staten

borde sätta in för stödjandet av bostadsproduktionen i stadssamhällena, icke

fixerats. I sistnämnda hänseende hava emellertid de sakkunniga med ledning

av vissa beräkningar framhållit, att redan en statlig tertiärkredit, som åstadkomine

en total kapitalinvestering av omkring 50 miljoner kronor, syntes kunna

hindra bostadsproduktionen att sjunka under »normalnivån» i sådana orter,

där det kunde bliva fråga örn något mera märkbart ingripande. Och vidare

hava de sakkunniga beräknat, att en viss statlig tertiärkredit skulle åstadkomma

ej fullt sju gånger så stor total kapitalomsättning, under förutsättning

att statskrediten i allmänhet uppginge till 15 procent av fastighetsvärdet. En

statlig tertiärkredit på 7.5 miljoner kronor skulle alltså motsvara en total kapitalomsättning

av omkring 50 miljoner kronor.

Yttranden över bostadsproduktionSsakkunnigas förslag.

över förslaget infordrades utlåtanden från statskontoret, socialstyrelsen

och statens arbetslöshetskommission. Tillika lämnades dels fullmäktige i

riksgäldskontoret, dels ock styrelserna för vissa enskilda sammanslutningar,

nämligen svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, konungariket Sveriges stadshypotekskassa, svenska

bostadskreditkassan, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen

samt svenska försäkringsföreningen, tillfälle att avgiva yttranden i anledning

av förslaget.

Till följd härav hava yttranden avgivits av nämnda myndigheter och sammanslutningar.

I tillstyrkande riktning uttala sig socialstyrelsen, arbetslöshetskommissionen

och styrelsen för svenska stadsförbundet. Statskontoret

ävensom styrelsen för svenska sparbanksföreningen avstyrka. I övriga yttranden

har icke uttryckligen ställning tagits till själva huvudfrågan.

I de tillstyrkande yttrandena har anförts huvudsakligen följande.

Socialstyrelsen: Då förevarande förslag ur de synpunkter, som socialsty
relsen

har att bevaka, synes ändamålsenligt, får styrelsen tillstyrka, ^ att detsamma

lägges till grund för framställning i ämnet till innevarande års riksdag.

ArbetslöShetskommissionen: Under nuvarande förhållanden lärer ett ak
tuellt

bostadsbehov föreligga endast i ett mindre antal smärre städer och stadsliknande

samhällen. Även om därför stor varsamhet bör iakttagas vid dispositionen

av medel för ifrågavarande ändamål, torde de arbetstillfällen, som

härigenom beredas, vara ägnade att i någon mån minska arbetslösheten. De

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

förutsättningar och villkor, som de sakkunniga ansett böra vara fyllda, innan

byggnadslånegivning må komma till stånd, synas vara sådana, att de verka i

riktning till dylik varsamhet.

Styrelsen för svenska stadsförbundet: Att åtgärder från statens sida för

lättande av stadssamhällenas arbetslöshetsbörda i nuvarande läge äro i hög

grad påkallade, har styrelsen tidigare i olika sammanhang haft tillfälle att

framhålla, och styrelsen finner också syftet med de nu föreslagna åtgärderna

mycket behjärtansvärt.

Som i promemorian framhålles, är läget på bostadsmarknaden i flera städer

och stadsliknande samhällen för närvarande ömtåligt och labilt. Det synes

därför vara av största vikt, att åtgärder i syfte att motverka arbetslösheten

icke givas sådan form, att de kunna på ett oförmånligt sätt inverka på

bostadsmarknadens läge i de olika samhällena. Det kan icke vara önskvärt

att giva det planerade statsingripandet mot arbetslösheten på detta område en

omfattning, som kan vara ägnad påskynda framkallandet av en kris på fastighetsmarknaden.

Med hänsyn främst till det ekonomiska ansvar, stadskommunerna

°på mångå håll nödgats ikläda sig för bostadsproduktion under de år

som gått, måste det ligga i dessa kommuners intresse, att en våldsam kris på

bostadsmarknaden örn möjligt undvikes. När å andra sidan fortfarande en

ej oväsentlig ökning av bostadsproduktionen på sina håll torde vara påkallad

för åstadkommande av önskvärda hyresreduceringar, synes det rimligt, att åtgärder

mot arbetslösheten kunna få utnyttjas för ernående av detta syfte.

Det förefaller styrelsen som i stort sett promemorians förslag lyckats väl

lösa problemet att förena båda dessa synpunkter. Så olika som förhållandena

pa bostadsmarknaden äro på skilda orter, torde det vara en riktig tanke att

icke lägga lånefördelningen hos en central myndighet utan låta statsåtgärderna

bliva beroende av lokala förvaltningsorgans uppfattning av det föreliggande

läget. Tanken att låta kommunerna såsom förmedlare av lånen få ett

avgörande inflytande på bedömningen av stödaktionens behövlighet och lämplighet

för det ifrågavarande samhället måste te sig tilltalande ur kommunal

synpunkt.

När de sakkunniga förlagt behovsprövningen till drätselkammaren, torde skälet

därtill hava varit det, att kammaren genom sin allmänna ställning i förvaltningen

finge anses äga de bästa förutsättningarna att bedöma läget såväl på

bostadsmarknaden som också beträffande arbetslösheten i staden. Åtgärderna

skulle på detta sätt lämpligast kunna inordnas i den arbetslöshets- och

bostadspolitik, staden finner sig böra föra. Mot dessa synpunkter torde icke

något vara att erinra. De senaste årens kommunala åtgärder för bostadsproduktionens

främjande ^ hava också i stor utsträckning tvungit drätselkamrarna

att, syssla med låneförmedling och byggnadskontroll av det slag, varom

är ^fråga. Med hänsyn till önskvärdheten av snabba avgöranden i dessa

lånefrågor torde ett till- eller avstyrkande av de olika ansökningarna med fördel

kunna förläggas till drätselkammaren. Men då man utgått ifrån, att städerna

själva skola förbehållas prövningen av stödaktionens lämplighet överhuvud

och akti°nens eventuella avgränsning, torde ett sådant principavgörande

böra förläggas till stadsfullmäktige, som det ju tillkommer att utöva

stadens beslutanderätt. Förutsättningen för att kommunal förmedling av

statslån skall igångsättas i en stad, synes böra vara ett beslut därom av stadsmäktige.

Först sedan detta fattats och eventuellt med den inskränkning

fullmäktige besluta, bör drätselkammaren fa börja utöva den av de sakkunnig

förutsatta verksamheten. Beslut örn borgen får givetvis alltid förutsätta

stadsfullmäktiges beslut, även örn detta kan innefatta rätt för drätselkammaren

att å stadens vägnar inom visst begränsat belopp teckna sådan borgen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

95

Förslaget beträffande den kommunala låneförmedlingen synes i övrigt icke

giva anledning till några väsentligare invändningar. Det arbete, som skulle

komma att påvila städernas organ för förmedlingen av lånen och därmed sammanhängande

uppgifter, kan visserligen med ett rikligt utnyttjande av statsbidrag

bliva betydligt kännbart. Utöver den rena låneförmedlingen skulle städerna

få ikläda sig ett ombudsansvar nied avseende å teknisk kontroll och

tillsyn mot vanvård, som helt visst skulle ställa stora krav på vederbörande

kommunala förvaltningsmyndigheter. Men då stödaktionen kan väntas få en

omfattning, som står i proportion till behovet inom respektive samhälle av

bostadsproduktion, torde ur kommunal synpunkt någon allvarligare invändning

icke vara att göra i detta avseende. Vid bedömandet av lånefrågan få

de kommunala myndigheterna taga hänsyn också till spörsmålet, örn läget på

bostadsmarknaden motiverar kostnaden för kontroll och förmedling. Ur allmännare

synpunkter däremot kan det kanske sägas, att långt gående fordringar

på kommunerna i förevarande avseende äro ägnade att minska intresset

för den föreslagna hjälpformen.

Styrelsen delar de sakkunnigas mening därom, att verksamheten vore dömd

att misslyckas, om man i föreliggande situation skulle uppställa villkor örn

kommunal borgen för statslånen. Då de s. k. bostadskreditsakkunniga i sitt

1928 avgivna betänkande framhöllo vikten av beviljandet i vissa fall av tertiärkredit

genom kommunernas försorg, förutsatte de dock ingen obligatorisk

skyldighet för dem i sådant avseende. Ännu mindre synes någon generell

obligatorisk skyldighet för kommunerna att lämna borgen för tertiärkrediten

kunna ifrågasättas under nuvarande förhållanden.

I ett fall förutsätta de sakkunniga emellertid ett sådant borgensansvar, nämligen

för beviljande av lån under byggnadstiden. Styrelsen anser sig icke

kunna bedöma behovet av dylika lån. Att städerna i någon nämnvärdare utsträckning

inom de närmaste åren skulle väntas villiga att ikläda sig det förutsatta

borgensansvaret, torde få anses uteslutet, men då kommunerna även på

denna punkt skulle äga full frihet, synes det icke föreligga någon anledning

att motsätta sig förslaget ifråga.

I de avstyrkande yttrandena framhålles huvudsakligen följande.

Statskontoret: Man har svårt att värja sig för den uppfattningen, att de

ifrågasatta stödåtgärderna äro ägnade att framkalla en bostadsproduktion,

till vilken nuvarande förhållanden på bostadsmarknaden icke annars bort föranleda.

Genom dylika åtgärder skulle visserligen arbetstillfällen beredas,

men en naturlig utveckling av byggnadsverksamheten förryckas. Den överproduktion

på bostäder, som ett beträdande av den för stödaktionen föreslagna

vägen skulle medföra, komme tvivelsutan att inom en nära framtid ånyo

försvåra förhållandena på föreliggande arbetsområde. Statskontoret kan därför

icke finna det av bostadsproduktionssakkunniga framförda förslaget till

ett statens ingripande till motverkande av arbetslösheten vara av beskaffenhet

att kunna av ämbetsverket förordas.

Styrelsen för svenska sparbanksförening en: Styrelsen ställer sig i hög grad

tveksam om lämpligheten av det föreslagna statsingripandet. Det lärer icke

kunna betvivlas, att byggnadsverksamheten i städerna under senare år så

kraftigt forcerats, att man på flera håll närmat sig den punkt, där fara föreligger

för en fastighetskris. En fortsatt statssubvention skulle i dessa fall

endast påskynda en sådan utveckling. De sakkunniga hava tänkt sig, att de

kommunala myndigheterna skulle opartiskt bedöma läget inom kommunerna

och förfara med all försiktighet i sådana fall, där något behov av ytterligare

bostadsbyggen icke förelåge. Styrelsen har emellertid den uppfattningen, att

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

de kommunala myndigheterna för närvarande äro så oerhört intrésserade av

att skaffa tillgång till arbetstillfällen, att de icke äro fullt lämpliga att objektivt

bedöma frågan örn bostadsbehovet. Frestelserna att inom ett samhälle få

i gång bostadsbyggen äro med andra ord så stora, att det blir ett dominerande

intresse. Den garanti, som skulle ligga däri att statens lån endast skulle lämnas

med en viss procent av det på annat håll fast placerade lånekapitalet, är

naturligtvis ganska osäker, då det finnes en viss tendens hos långivarna att

sträcka sig så långt, som det överhuvud är möjligt. Än svagare blir denna

garanti, om t. ex. kommunerna skulle ikläda sig borgen för den mot bättre rätt

än statens lån placerade skulden. För sin del skulle styrelsen föredraga, att

staten lämnade lån endast mot kommunernas borgen, i vilket fall man kunde

förvänta, att de kommunala myndigheterna skulle underkasta frågan örn beviljandet

av lån för bostadsbyggen en av risksynpunkten mera präglad prövning,

än örn kommunen är fri från varje ansvar. Denna prövning bör avse

icke blott behovet av bostadsbyggen utan även den lånesökandes pålitlighet

och lämplighet och vinner i värde genom att den kommunala myndigheten har

kommunens risk för ögonen.

o Det stora flertalet av landets sparbanker avhålla sig väl från all högbelåning

av fastigheter och skulle därför kunna känna sig relativt oberörda av

en väsentlig nedgång av fastighetspriserna. Men en dylik nedgång kan under

vissa omständigheter verka deprimerande på det ekonomiska livet i allmänhet,

och det lärer väl vara en självklar sak, att det allmänna icke bör

medverka till att skapa förutsättningarna för en kris.

I övriga yttranden har anförts i huvudsak följande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava företrädesvis berört sådana frågor, som

hava betydelse för byggnadsarbetenas finansiering. I sådant avseende hava fullmäktige

framhållit, att ett ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt motiverat statsingripande

för främjande av fortsatt bostadsbyggande i städer och stadsliknande

samhällen mäste uppfattas som en subvention, även örn den tager formen av

långivning. De medel, som anvisas, böra därför betraktas som ett förskott till

statsverket och amorteras pa kort tid. Vad sålunda anförts vore dock ej tilllämpligt

i den mån statsmedlen tillhandahölles kommuner för bostadsbyggande;

dessa lånemedel kunde likställas med ett vanligt anslag för kapitalökning.

Beträffande de föreslagna lånevillkoren hava fullmäktige uttalat, att det ej

syntes lämpligt med en varierande räntefot för vid olika tider utlämnade lån'',

och i följd härav förordat, att, örn låneverksamheten komme till stånd, riksdagen

bemyndigade Kungl. Majit att, innan utlåningen toge sin början, efter

fullmäktiges hörande fastställa en räntefot, som skulle vara gemensam för

alla lån av ifrågavarande art.

Styrelsen för svenska landstingsförbimdet har allenast understrukit att,

därest till förhindrande av arbetslöshetens utbredning medel anvisas till främjande

av bostadsbyggande, dessa medel böra till huvudsaklig del komma landsbygdens

bostäder till godo.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund: Styrelsen finner det otvivelaktigt,

att förslagets genomförande skulle komma att bidraga till skapande

av nya arbetstillfällen. Genom att statsmakterna giva sitt stöd i form av kredit,

vilken ställes i relation till och närmast efter den kredit, som med bättre

förmånsrätt och på betryggande villkor kan erhållas på den öppna marknaden,

synas statslånen komma att tillgodose rent legitima bostadsbehov. Statslånen

komme att underlätta anskaffandet av erforderliga medel på orter, där

byggnadsbehov föreligger, utan att därför behöva stimulera till någon speku
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211. 97

lativ byggnadsverksamhet, som skulle menligt kunna inverka på en sund bostadsmarknad.

Styrelsen delar de sakkunnigas mening, att kommunerna icke böra åläggas

betalningsansvar för lånen. Även om risken för dessa sekundärlån icke torde

vara stor, så följer med sådan ansvarighet stundom vådliga konsekvenser för

kommunerna, varför dessa böra hållas utanför det egentliga borgensansvaret

för beviljade lån.

Vad däremot beträffar den hjälp för förmedling av lånen och för lånens inbetalning,

som de sakkunniga ifrågasatt från kommunernas sida, synes någon

större betänksamhet häremot icke behöva föreligga. Det torde knappast kunna

väntas, att denna lånerörelse skall taga så stor omfattning, att den arbetsbörda,

som följer med ett dylikt ombudsmannaskap, kan behöva förorsaka de

kommunala förvaltningsorganen en allt för stor arbetsbörda.

Styrelsen för konungariket Sveriges stadshypotekskassa: De föreslagna åtgärderna

böra i främsta rummet bedömas med hänsyn därtill, örn de äro

ägnade att motverka arbetslösheten eller onyttiga eller rent av skadliga i sådant

hänseende. Detta senare skulle bero antingen därpå, att icke någon

byggnadsverksamhet genom dem framkallas, eller att mot byggnadsverksamhetens

ökande kan ställas en motsvarande eller mera än motsvarande

minskning; det är nämligen utan vidare klart, att allt byggande medför arbetstillfällen.

Först i andra rummet kommer frågan om åtgärdernas bostadspolitiska

och ekonomiska följder.

De sakkunniga konstatera såsom otvivelaktigt, att läget på bostadsmarknaden

för närvarande är ömtåligt och labilt, ägnat att mana till försiktighet,

■då det gäller att främja fortsatt bostadsproduktion. Detta är även styrelsens

uppfattning, varåt styrelsen mer än en gång haft anledning att i hypotekskassans

och därtill anslutna hypoteksföreningars intresse giva uttryck. Under

de förhållanden, som sålunda måste anses råda, är det icke antagligt, att

en genom de ifrågasatta åtgärderna av staten främjad byggnadsverksamhet

skulle kunna äga rum utan att, i följd av inverkan på förhållandet mellan tillgång

och efterfrågan på bostadsmarknaden, medföra minskning i den enskilda

byggnadsverksamheten. Den väntade gynnsamma inverkan på arbetsmarknaden

lärer alltså redan av denna anledning icke i något fall bliva så stor som

det kunnat förutsättas och kan t. o. m. komma att förbytas i sin motsats.

Liksom all konstlad byggnadsverksamhet kan den ifrågasatta hava en försvagande

inverkan på det privata initiativet och därav beroende arbetstillfällen.

Detta inträffar i den mån förutnämnda verksamhet antingen i följd

av sättet för dess slutliga finansiering medför högre räntor än eljest kunnat

påräknas eller inverkar till höjning, respektive till uteblivande av sänkning,

av materialpris och arbetslöner. En mera ingående utveckling av dessa, som

det synes obestridliga men lätt förbisedda, sanningar, torde icke tillkomma

.styrelsen. Styrelsen inskränker sig till att instämma i de sakkunnigas mening,

att den statliga stödaktionen icke bör påverka den anpassningsprocess,

som kan behöva äga rum å arbetsmarknaden.

Ur arbetsmarknadssynpunkt är det, såsom de sakkunniga framhålla, icke

motiverat att bereda företräde åt byggnadsföretag av viss beskaffenhet. Då

de sakkunniga icke desto mindre förorda det förbehåll, att subventionerad

byggnad skall till huvudsaklig del tjäna bostadsändamål, är detta utan tvivel

föranlett av bostadspolitiska skill. Styrelsen kan till stöd för önskvärdheten

av ett sådant förbehåll åberopa, att, såsom styrelsen i olika sammanhang

uttalat, fastigheter, vilka antingen genom sin storlek (dyrbarhet) eller

genom sin beskaffenhet (anordning för särskilda ändamål) äro att anse som

Bihang lill riksdagens protokoll 193S. 1 sami. Nr till. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

»specialhus», synnerligast i tider av låga eller sjunkande konjunkturer på näringslivets

område erbjuda väsentligt sämre säkerhet än mera normala hus.

_ De sakkunniga förorda, att den ifrågasatta särskilda krediten skall vara på

visst sätt »förankrad» i den allmänna kapitalmarknadens sätt att bedöma byggnadsföretagets

räntabilitet. Såsom långivare nämnes i främsta rummet, bl. a.,

konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Otvivelaktigt är, att genom den

avsedda »förankringen» möjligheten till missbruk av den särskilda krediten

kan avsevärt minskas. Men man får icke förbise, att å ena sidan ansvaret för

och å andra sidan pressen på tilltänkta långivare för bättre liggande lån väsentligt

okas, då deras kreditgivning erhåller automatiska verkningar med

avseende på ytterligare kredit upp till en mycket hög gräns. Särskilt uppstår

lätteligen ett slags tvångsläge, när — vilket enligt de sakkunniga skall

vara åtminstone det regelmässiga — det gäller att omsätta en på kommunalt

betalningsansvar upptagen byggnadskredit. Erinras må i detta sammanhang,

att det, vad hypotekskassans verksamhetsområde angår, är de lokala hypoteksföreningarna,

som bevilja lånen, och att frågan örn hypotekskassans befogenhet

att vägra tillhandahållande av medel för »reglementsenliga» lån sedan

någon tid ligger under Kungl. Maj:ts prövning. Åtminstone vissa hypoteksföreningars

förmåga att motstå kommunala i och för sig förklarliga önskningar

kan komma att ställas på ganska hårda prov. Något motsvarande kan

sägas beträffande sparbankerna.

o Styrelsen för svenska bostadskreditkassan: Styrelsen vill särskilt framhålla

vikten av att den ifrågasatta stödaktionen begränsas till sådana samhällen,

där verkligt behov av bostadsproduktion konstaterats vara förhanden.

Sker ej detta, utan utsträckes verksamheten jämväl till orter, i vilka bostadsbehovet

för närvarande är fullt tillgodosett, skulle ur samhälleliga synpunkter

icke önskvärda rubbningar i fastighetsmarknaden därstädes lätt kunna

uppstå. Det är härvid av stor betydelse, att de av de sakkunniga angivna

förutsättningarna för igångsättande av låneverksamheten upprätthållas av

kommunerna, så att endast sådana byggnadsföretag, som lämna skälig avkastning

å nedlagt kapital, understödjas av den statliga låneverksamheten. En

viss garanti för att långivningen kommer att hålla sig inom ekonomiskt försvarbara

gränser synes även ligga däri, att storleken av den fastighetskredit,

som skulle tillhandahållas i form av statslån, är avsedd att ställas i relation

till den kredit, som med bättre förmånsrätt och på betryggande villkor kan erhållas

på öppna marknaden.

I detta sammanhang anser sig styrelsen böra framhålla, att därest staten

i enlighet med sakkunnigförslaget går in för en långivning mot säkerhet

med sämre rätt än jsekundärlånets, detta icke kan föranleda bostadskreditinstitutionen

att, i sådana fall då placering av lån liggande under statslånet

sökes hos bostadskreditinstitutionen, minska institutionens krav på säkerhet.

Framställningar örn lån hos bostadskreditföreningarna komma alltså i fortsättningen

som hittills att inom högsta tillåtna belåningsgräns prövas med

hänsyn till de olika låneobjektens kreditvärdighet. Då enligt gällande författningar

lan fran institutionen endast kunna utlämnas i färdigbyggda och

taxerade fastigheter, kan givetvis heller icke någon bindande förhandsutfästelse

örn blivande lånebelopp lämnas från institutionens sida.

Enligt det föreliggande förslaget skulle kommunerna — till skillnad mot

vad fallet var beträffande utlåningen från statens bostadslånefond — frånsett

. temporär borgen å lån under byggnadstiden, icke ikläda sig något betalningsansvar

för av dem förmedlade lån. Det torde icke kunna förnekas, att

då kommunerna därmed befrias från alla kreditgivningens risker, deras intresse

av byggnadsföretagens bärighet kan befaras bliva i någon’ mån min
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Sill.

99

skat. Med hänsyn härtill torde det — såsom de sakkunniga jämväl framhållit

— vara för rörelsens sunda bedrivande av stor betydelse, att det statliga

organ (byggnadslånebyrån), som enligt förslaget skulle provisoriskt inrättas,

utrustas med erforderlig sakkunskap för ett ur ekonomisk och byggnadsteknisk

synpunkt fullt vederhäftigt bedömande av låneframställningar.

De sakkunniga hava föreslagit, att låntagare böra tillförbindas att, i den

mån lån mot bättre säkerhet än statslånet amorteras, icke inskjuta ny kredit

mot sålunda frigjort hypotek utan utverka långivarens förbindelse, att sådant

hypotek ställes till förfogande till tryggande av statslånet. Styrelsen

vill i detta sammanhang förklara, att i den mån härutinnan medverkan påkallas

från bostadskreditinstitutionen i egenskap av långivare institutionen

är beredd att lämna sådan medverkan beträffande hos institutionen uppkommande

överhypotek.

Styrelsen för svenska bankföreningen: Såsom av uppdraget framgår är den

uppgift, varom fråga är, av arbetsmarknadspolitisk innebörd. Det gäller åtgärder

för beredande av behövliga arbetstillfällen. Att byggnadsverksamheten

är ett för sådana åtgärder i och för sig lämpligt område, är uppenbart,

eftersom denna verksamhet är direkt och indirekt i hög grad arbetskrävande.

Dess avmattning föranleder betydande arbetslöshet, en stegrad livaktighet på

byggnadsområdet betyder å andra sidan en omfattande ökning av arbetstillfällena.

Byggnadsverksamheten står i ett oupplösligt .sammanhang med det allmänna

ekonomiska läget. Under perioder av ekonomisk utveckling, ökad välmåga

och stegrad köpkraft utvidgas byggnadsverksamheten, under depressionstider

krymper den samman. Att i ekonomiska nedgångstider genom åtgärder från

det allmännas sida stimulera nytt liv inom en mattad byggnadsindustri skulle

hava mycket vanskliga följder. Örn balans redan föreligger mellan tillgång

och efterfrågan på bostadsområdet och naturligtvis i än högre grad örn

en viss övermättnad börjat framträda på fastighetsmarknaden, är en fortsatt

bostadsproduktion ägnad att skärpa krisen på området och dymedelst förlänga

det stillestånd inom bostadsproduktionen, som dock måste komma. En

konstlad förlängning av byggnadsverksamheten skulle även fördröja den naturliga

och nödvändiga anpassningen av produktionskostnaderna till den nivå,

som utgör en förutsättning för framkallandet av ny efterfrågan.

Skola åtgärder vidtagas från det allmännas sida med det syfte varom här

är fråga, är det således upnenbarligen av största vikt, att synnerlig varsamhet

iakttages. Av de sakkunnigas uttalanden framgår, att de haft blicken

öppen för de faror, som en statlig aktion för uppehållande av en i avmattning

stadd bostadsproduktion innebär. Enligt styrelsens mening äro emellertid

dessa faror av sådan beskaffenhet, att det synes behövligt att skapa än

starkare garantier mot dem, än som de sakkunniga funnit erforderligt.

I den på sin tid genom statens byggnadsbyrå bedrivna stödverksamheten

ingick såsom en ledande princip, att lånen skulle vara försedda med borgen av

vederbörande kommun. De sakkunniga förmena, att det i nuvarande situation

icke skulle låta sig göra att uppställa en sådan fordran såsom villkor

för statens beviljande av lån. Det förefaller dock styrelsen, som om de sakkunniga

här underskatta betydelsen av kommunernas intresse för att arbetstillfällen

genom bostadsbyggande beredas arbetslösa i orten. Från långivarens

synpunkt bör uppenbarligen kommunernas ekonomiska intresse i byggnadsföretagen

vara av stor betydelse. De kommunala organen hava helt andra

förutsättningar att bedöma förefintliga behov av bostadsbyggande och pröva

inkommande låneansökningar än en statlig byrå i Stockholm, som omöjligen

kan äga kännedom örn förhållandena i alla de särskilda orterna. Riskerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

för en missriktad oell förlustbringande statlig kreditgivning bliva säkerligen

vida större, om kommunernas ekonomiska intresse icke inkopplas på företagen

och bibehalles. sa länge krediten löper. Det bör bemärkas, att de mycket högt

liggande krediter till låg ränta, som ifrågasättas, måste vara i särskild grad

ägnade att underlätta företagarskap för ekonomiskt svaga personer. Styrelsen

får således tillråda, att det föreskrives, att kommunerna skola åtminstone

dela ansvaret med staten, t. ex. genom tecknande av borgen för halva lånebeloppet.

Oavsett huru nu nämnda fråga ordnas, anser styrelsen det vara nödvändigt,

att den tillsyn, som drätselkamrarna enligt förslaget skola utöva under

byggnadstiden, icke endast blir av teknisk art utan även omfattar övervakning

av att de lån, som lämnas, verkligen i sin helhet komma vederbörande

byggnadsföretag till godo.

Styrelsen kan ej ansluta sig till de sakkunnigas förslag, att då kommun

önskar själv erhålla lån av. staten för byggnadsändamål, viss eftergift må

göras i ^de eljest stadgade villkoren för dylikt lån. Vill kommun själv uppträda

såsom företagare på byggnadsområdet, torde den ringa kapitalinsats,

som enligt de föreslagna allmänna reglerna skulle krävas, icke böra verka

hindrande. Dessutom torde det numera icke kunna påstås, att i alla dessa fall

säkerheten är oomtvistlig.

Återbetalningstiden för lånen skulle i allmänhet vara tjugufem år. Enligt

styrelsens mening är denna tid onödigt lång och bör kunna utan olägenhet

åtskilligt förkortas. Annuiteten bör i allt fall, med hänsyn till lånens förhållandevis

ringa storlek och den laga räntefoten, bliva av föga tyngande beskaffenhet,

särskilt i jämförelse med de återbetalningar av byggnadskrediter

från leverantörer och andra, som eljest pläga åvila företagare på området.

Svenska försäkringsföreningen, genom dess sakkunnignämnd: Försäkringsbolagens,

speciellt livförsäkringsbolagens, penningplaceringar äro inskränkta

till sådan kreditgivning, som, så vitt förutses kan, medför full säkerhet för

det investerade kapitalet, och man utesluter vid penningförvaltningen icke

blott alla spekulativa moment utan även alla för rörelsen främmande hänsyn,

här de av de sakkunniga framhållna arbetsmarknadspolitiska synpunkterna.

Den för närvarande radande depressionen på fastighetsmarknaden och de

synnerligen ovissa framtidsutsikterna måste mana försäkringsbolagen till ännu

större försiktighet än eljest vid sin fastighetsbelåning. Därvid bör icke lämnas

ur sikte den omständigheten, att en statssubventionerad, så att säga artificiel!

byggnadsverksamhet i tider som de nu rådande kan väntas få en ofördelaktig.

återverkan pa hela fastighetsmarknaden, dels i form av en minskad

räntabilitet, dels ^och framför allt därigenom att den för uppnående av sunda

ekonomiska förhallanden pa området nödvändiga anpassningsproceduren försenas

eller rent av äventyras.

Da de sakkunniga framhålla, att vid det av dem tänkta lånesystemet den

statliga långivningen skulle skaffa sig »förankring» i den allmänna marknadens

sätt att bedöma, byggnadsföretagens räntabilitet, synes man vara inne på

en svårlöst motsättning. En bestämd skiljelinje måste nämligen dragas mellan

å ena sidan den byggnadsverksamhet, som kan stå på egna ben, och å

andra sidan den byggnadsproduktion, som i arbetsmarknadspolitisk^ syfte

skall stimuleras fram genom billiga stödlån från staten. Det är långt ifrån

säkert, att den senare kategoriens byggnadsverksamhet besitter den förra

kategoriens kännemärke att vara otvivelaktigt kreditvärdig.

Bostadsutredningens förslag angående bostadsbyggande på landsbygden.

Beträffande härefter bostadsutredningens för landsbygden förslag, innebär

detta huvudsakligen följande.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

101

Förslaget åsyftar att få till stånd en ur hygienska och sociala synpunkter

angelägen upprustning av det redan befintliga bostadsbeståndet på landsbygden,

främst de smärre bostäderna, varigenom tillika skulle beredas välbehövliga

nya arbetstillfällen, fördelade på så gott som bela den svenska landsbygden.

I första band är enligt förslaget icke fråga örn nybyggnader utan örn reparationer

och andra förbättringsarbeten å nuvarande bostadslägenheter. Nybyggnad

skulle endast äga rum för uppförande av nya bostadslägenheter i stället

för förut befintliga, bristfälliga bostäder.

För vinnande av nämnda syftemål föreslås, att nya möjligheter till statslån

skapas under två olika former, förbättringslån och nybyggnadslån.

Förbättringslånen skulle vara räntefria, i regel ej fordra säkerhet och anses

guldna, då vederbörande byggnadsföretag inom föreskriven tid vederbörligen

utförts. De skulle få lämnas för ur hälsosynpunkt påkallade reparationer och

andra förbättringsarbeten samt nybyggnader, så framt de ifrågavarande bostadslägenheterna

ansåges med säkerhet behövliga för framtiden samt sökandena

— för att inom den närmaste tiden kunna genomföra byggnadsföretaget

—■ vore i behov av ekonomiskt bistånd och förbunde sig att enligt fastställd

byggnadsplan och inom föreskriven tid, i regel före utgången av år 1934, utföra

byggnadsföretaget. Som ytterligare villkor är föreskrivet, att bostadslägenheterna

efter byggnadsföretagets genomförande skola uppfylla de krav, hälsovårdsstadgan

föreskriver. Lånebeloppet finge motsvara viss del av de för

byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna. Denna del skulle i varje särskilt

fall bestämmas med hänsyn till sökandens förmåga att själv bidraga

med penningar, material, transporter och eget arbete samt i regel understiga

50 procent av nyssnämnda kostnader. En högsta gräns är dragen vid ett belopp

av 1,000 kronor för bostadslägenhet.

Nybyggnadslånen skulle löpa med 4 procent ränta, fordra godtagbar säkerhet

samt amorteras under en tid av 20 år. De äro i första hand avsedda att

utgöra komplement till förbättringslån i sådana fall, då icke enbart genom sistnämnda

lån förutsättning skapas för byggnadsföretagets utförande. Dessutom

skulle emellertid nybyggnadslån kunna beviljas även i fall, då förbättringslån

icke kunna förekomma, nämligen till personer, som icke äro i behov av

ekonomiskt bistånd för att byggnadsföretaget skall komma till stånd. Nybyggnadslån

skulle få lämnas för samma slags byggnadsföretag som förbättringslån,

dock icke för smärre reparationer och förbättringsarbeten, och, med

nyssberörda undantag, under samma förutsättningar. Också i fråga om nybyggnadslån

förutsättes, att låntagarna själva skola svara för viss del av kostnaderna

vare sig genom att tillskjuta penningar eller bestå material, utföra

transporter eller själva deltaga i arbetet. Lånen få därför ej överstiga 70 eller

tillika med förbättringslån 80 procent av byggnadskostnaderna. En högsta

gräns är beträffande nybyggnadslån dragen vid ett belopp av 2,000 kronor

för bostadslägenhet.

Som organ för handhavandet av låneverksamheten föreslås dels hälsovårdsnämnderna

i de olika kommunerna, dels hushållningssällskapens egnahemsnämnder,

dels ock i viss mån statens egnahemsstyrelse. Vidare skulle för

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr Bil.

Uttalanden

i huvudsaken.

verksamheten inrättas ett nytt tillfälligt organ, nämligen en för hela riket gemensam

centralnämnd. Hälsovårdsnämnderna skulle huvudsakligen arbeta för

lånemöjligheternas användning, mottaga ansökningar om lån, verkställa utredningar,

yttra sig till egnahemsnämnderna örn låneansökningarna och kontrollera

byggnadsföretagen. Därest i något avseende erforderlig sakkunskap saknades,

skulle det åligga hälsovårdsnämnderna att anlita biträde av sakkunniga

personer. Egnahemsnämnderna skulle besluta angående lånen, utbetala dessa,

förvalta säkerheterna, samt i avseende å inbetalningar av räntor och amorteringar

vara mellanhand mellan låntagaren och statskontoret. Egnahemsnämnderna

skulle stå under uppsikt och kontroll av statens egnahemsstyrelse. Centralnämnden

slutligen skulle medverka vid fastställande av de belopp, som för

verksamheten finge disponeras av de olika egnahemsnämnderna, utgöra klagoinstans

beträffande egnahemsnämndernas beslut i låneärendena samt i övrigt

leda och övervaka verksamheten i dess första skede.

Kostnaderna för organisationen föreslås skola bestridas av statsmedel, dock

skulle kostnaderna för hälsovårdsnämnds verksamhet bestridas av vederbörande

kommun.

Yttranden över bostadsutr edsling ens förslag.

I anledning av bostadsutredningens förslag infordrades utlåtanden från

statskontoret, socialstyrelsen, statens arbetslöshetskommission, statens egnahemsstyrelse,

lantbruksstyrelsen, medicinalstyrelsen, efter hörande av förste

provinsialläkarna, samt länsstyrelserna i samtliga län. Länsstyrelserna skulle,

där så lämpligen funnes kunna ske, höra vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

Samtidigt lämnades dels fullmäktige i riksgäldskontoret, dels ock styrelserna

för vissa enskilda sammanslutningar, nämligen svenska landstingsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, svenska lantarbetsgivarnes centralförening,

svenska lantarbetareförbundet, svenska sparbanksföreningen och

Sveriges allmänna hypoteksbank tillfälle att avgiva yttranden över förslaget.

Till följd härav hava yttranden avgivits av nämnda myndigheter och enskilda

sammanslutningar utom styrelserna för svenska lantarbetareförbundet

och Sveriges allmänna hypoteksbank. Länsstyrelserna hava i regel vid sina

utlåtanden fogat yttranden från hushållningssällskapens förvaltningsutskott.

Egnahemsstyrelsen har överlämnat yttranden från de flesta egnahemsnämnderna

i riket.

Det övervägande flertalet av myndigheterna och sammanslutningarna hava

yttrat sig i tillstyrkande riktning eller lämnat förslaget utan erinran. Länsstyrelsen

ävensom hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Blekinge län

avstyrka förslaget i vad det rör förbättringslån men tillstyrka detsamma beträffande

nybyggnadslån, dock under förordande av vissa ändringar i fråga

örn lånevillkoren. Å andra sidan uttala länsstyrelserna i Jönköpings, Gotlands

och Norrbottens län liksom hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i de två sistnämnda länen tvekan beträffande nybyggnadslånens lämplighet,

medan förbättringslånen förordas. Uttryckligen avstyrkes förslaget av läns
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

103

styrelserna i Göteborgs och Bolms samt Skaraborgs län ävensom av egnahemsnämnden

i Jämtlands län. Också Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps

förvaltningsutskotts yttrande är av avstyrkande innebörd. I en del

fall har icke uttryckligen ställning tagits till huvudsaken.

I vissa yttranden framhålles som förutsättning för förslagets tillstyrkande,

att beredskapsarbeten komme att anordnas i föreslagen omfattning eller att

medel över huvud ansåges böra anvisas för bostadsproduktion. Medicinalstyrelsen

har liksom vissa förste provinsialläkare bedömt förslaget endast ur hygienisk

synpunkt.

Behovet av en upprustning av landsbygdens bostäder understrykes i allmänhet,

ehuru på sina håll uttalas, att detsamma för ifrågavarande läns vidkommande

icke vore så betydande. Även intygas den gynnsamma verkan förslagets

genomförande skulle utöva i fråga örn arbetslösheten, dock finnas en

del yttranden, enligt vilka man knappast kunde påräkna någon dylik verkan.

Bör förslaget åberopas vidare bland annat, att materialkostnaderna för närvarande

vore särskilt billiga samt att förslaget vore av betydelse ur jordbruksekonomisk

synpunkt.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Blekinge

län hava emot förbättringslånen anmärkt, att dessa skulle premiera misskötsamhet

och bristande omtänksamhet. Beträffande nybyggnadslånen föreslås

att räntan sänkes från 4 till 3.6 procent samt att de tre första åren skola vara

amorteringsfria. Länsstyrelsen har i samband härmed föreslagit, att i de fall,

då det allmänna — trots all hjälpverksamhet i form av anordnande av arbeten

-— även i fortsättningen bleve nödsakat att lämna hjälp i form av kontantunderstöd,

dettas mottagande borde, da fråga vore örn personer, som enligt

förslaget skulle vara berättigade till förbättringslan, bliva förknippat med

åläggande för vederbörande att fullgöra motsvarande förbättringsarbete å

sina byggnader.

Emot nybyggnadslån hava länsstyrelserna i Jönköpings och Gotlands län

samt hushållningssällskapets förvaltningsutskott i sistnämnda län huvudsakligen

anmärkt, att lånen skulle medföra en ökad skuldsättning, som knappast

kunde förordas. Hushållningssällskapet i Norrbottens län har framhållit,

att jordbrukarnas förmåga att konsumera lan uppenbarligen i det närmaste

nått sin gräns, och länsstyrelsen i samma län befarar, att lanemöjligheterna

skulle locka sökande, som i själva verket saknade förutsättningar att i fortsättningen

stå på egna ben och vilka det allmänna alitsa även framdeles finge

hålla under armarna. Det vore stor fara, framhåller sistnämnda länsstyrelse

vidare, att hos mången den egna ambitionen att rusta upp och hålla sin bostad

i stånd trubbades av.

De båda länsstyrelser, vilka avstyrkt förslaget, framhålla, att detsamma

knappast skulle medföra något mera gynnsamt resultat i avseende å arbetslöshetens

motverkande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför härom

närmare, att visserligen skulle enligt förslaget den beslutande myndigheten

vid lånens beviljande bland annat taga hänsyn till behovet av arbetstillfällen

å olika orter, men detta torde icke med nödvändighet innebära, att lånta
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Allmänna

verk.

garen behövde vara direkt arbetslös eller befaras bliva detta eller att han måste

använda arbetslösa för arbetets utförande. Med hänsyn till arbetenas art

och omfattning komme de också merendels att begränsas till att tillgodose

endast den rent lokala arbetslösheten. Skulle särskilda åtgärder kunna vidtagas

för att arbetslösa i mån av tillgång mera allmänt komme till användning,

kunde befaras, att vederbörande icke skulle komma att i nämnvärd grad

intressera sig för lanen. Såsom det mest betänkliga med den ifrågasatta lånerörelsen

framhåller länsstyrelsen, att hela förfaringssättet med lånen och de

med dem anordnade företagen i verkligheten syntes utesluta varje tanke på

en anpassning efter behovet av arbetslösas sysselsättande. Tvärtom skulle,

anför länsstyrelsen, statsbidrag utan återbetalningsskyldighet fortfarande

kunna utgå för arbetslöshetens bekämpande, fastän något behov icke vidare

funnes.

Egnahemsnämnden i Jämtlands län anser betänkligt, att utöver redan belintliga

kreditmöjligheter för iståndsättandet av bostäder inrätta en statlig

bostadslanefond. Skulle en dylik nödvändigtvis tillskapas, borde lånerörelsen

enligt nämndens uppfattning läggas på en fullt affärsmässig bas och finge

icke erhålla en subventionskaraktär, som med säkerhet hastigt komme att demoralisera

folket.

Ur övriga uttalanden i samband med ståndpunktstagandet torde få återgivas

följande.

Statskontoret: Statskontoret har, med hänsyn till de båda betydelsefulla

ändamål den ifrågasatta laneverksamheten är avsedd att tjäna, icke velat

ställa sig avvisande mot, att åtgärder för förslagets realiserande vidtagas.

Ämbetsverket anser sig emellertid icke kunna underlåta att såsom sin nigning

uttala, att förväntningarna pa dessa åtgärder såsom ett led i bekämpandet av

arbetslösheten icke torde böra spännas alltför högt i anseende till de inom

jordbruksnäringen nu rådande tryckta ekonomiska förhållandena.

Socialstyrelsen: Angelägenheten av att genom lämpliga åtgärder förbättra

landsbygdens och särskilt lantarbetarnas bostadsförhållanden har vid olika

tillfällen framhållits av styrelsen, som också med stöd av meddelat uppdrag

i sami råd med lantbruksstyrelsen verkställt utredning i ämnet och till Kungl.

Majit den 5 januari 1931 överlämnat redogörelse för densamma. Styrelsen

framkastade därvid bl. a. tanken på att under lämpliga villkor ställa statsmedel

till förfogande för ändamalet. Därmed kunde dels främjas en välbehövlig

höjning av den mångenstädes på landsbygden låga bostadsstandarden,

dels också där beredas ett tillskott av lämpliga arbetstillfällen. Dessa båda

syften, av vilka det senare för närvarande särskilt träder i förgrunden, synes

det nu föreliggande förslaget vara ägnat att tillgodose, varför styrelsen, ur

de synpunkter den har att bevaka, vill tillstyrka, att detsamma lägges till

grund för framställning till innevarande års riksdag.

Arbetslöshet skommissionen: Enligt arbetslöshetskommissionens sammanställning

rörande arbetslöshetens omfattning för december månad 1932 vörö

av samtliga anmälda hjälpsökande arbetslösa, vilket antal uppgick till

161,155, 12,415 lantarbetare och 17,404 skogsarbetare. Därjämte torde en avsevärd

del av »arbetare, ej hänförliga till annan grupp», totalt 51,968, utgöras

av landsbygdens diverse- och grovarbetare. Uppskattningsvis torde

detta antal kunna beräknas utgöra c:a 30,000 ä 35,000. Tvivelsutan skulle

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

105

ett genomförande av promemorians förslag i viss mån innebära en lättnad för

nyssnämnda grupper, ehuru arbetstillfällena därvid skulle företrädesvis komma

dem till godo, som bebo egna bostäder eller hava underhållsskyldighet

för sina bostäder. Kommissionen finner syftet med de föreslagna åtgärderna

behjärtansvärt såväl med hänsyn till de påvisade bristfälligheterna hos bostäderna

särskilt för lantarbetare som till det uppenbarligen svåra arbetslöshetsläget

i många av landets jordbruks- och skogskommuner.

Egnahemsstyrelsen: Styrelsen vill till en början understryka bostadsutredningens

uttalanden om, att för lösningen av vårt folks försörjningsproblem de

möjligheter, som jordbruket erbjuder, måste tagas i anspråk i större utsträckning

än för närvarande, ävensom därom att en utveckling i antydd riktning

uppenbarligen underlättas av goda bostäder på landsbygden. Egnahemsstyrelsen

kan dock icke underlåta att samtidigt härmed framhålla, att en framgångsrik

strävan för omförmälda utveckling synes vara betingad av i främsta

rummet att ett förbättrat ekonomiskt läge för jordbruksnäringen i allmänhet

på allt sätt från det allmännas sida stödjes, och synes det egnahemsstyrelsen

som böra ansträngningarna i sådant syfte alltjämt inriktas på upphjälpande

av priserna på och avsättningsförhållandena för jordbrukets produkter.

I syfte närmast att under rådande arbetslöshet genom nya arbetstillfällen bereda

försörjningsmöjligheter synes emellertid igångsättandet av den byggnadsverksamhet,

vilken bostadsutredningen föreslagit, vara ett tjänligt medel,

som dessutom genom att tillgodose ett allt mera framträdande behov av förbättrade

bostadsförhållanden åt de med lantbruk arbetande såväl självständiga

företagare som arbetare torde främja jordbruket såsom sådant. Jordbrukskrisen

har nämligen, såsom bostadsutredningen framhåller, föranlett, att

under senare år icke blott förbättringsarbeten å byggnader utan även rena underhållsarbeten

blivit av lantbefolkningen i stor utsträckning eftersatta å lönebostäder

liksom egna bostäder. Givet är, att genom tillfredsställande bostäder

ökade betingelser för en förbättrad livsföring och större trivsel på landet

äro ägnade att vid jordbruket behålla ett gott folkmaterial. Om därigenom

arbetslösa från städer och industrisamhällen ledas till och bofästas på landsbygden

med jordbruk såsom utkomst, framstår än mera föreslagna åtgärders

utomordentliga betydelse.

Från synpunkten av önskvärdheten att till jordbruksdrift knyta övertalig

arbetskraft från städer och industrisamhällen vinnes stöd för den framförda

åsikten, att medel, som anvisas till motverkande av arbetslösheten genom främjande

av bostadsproduktion, böra tillgodokomma landsbygdens bostadsbestånd

till huvudsaklig del och före städernas. Egnahemsstyrelsen ifrågasätter därjämte

lämpligheten av att Kungl. Majit bemyndigas att för sådant ändamål

disponera arbetslöshetsmedel i den omfattning, som behovet kan visa erforderligt,

utan begränsning till på förhand angivet belopp, vilket kan komma

att visa sig vara otillräckligt. Arbetslöshetsmedel synas nämligen i första

hand böra utgå så långt arbetslösa kunna förhjälpas till sysselsättning och utkomst

av arbeten, vilka dessutom äro av en viktig näringsgrens förhållanden

påkallade.

Det må framhållas, att de arbetsförtjänster, vilka uppkomma genom byggnadsarbeten

i större skala, icke inskränka sig till själva byggnadsföretagen

utan sträcka sig till frambringandet av det material, som åtgår för byggnadernas

iordningställande eller uppförande. Snickeri- och smidesvaror, tegel

och inredningsartiklar m. m. för husbyggnader bestämmas nämligen till sitt

huvudsakliga värde icke av själva råvaran utan av därå nedlagt arbete. Med

stegrad efterfrågan å byggnadsvaror skapas följaktligen arbetstillfällen också

för produktionen av dylika.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Därest vid handhavandet av föreslagna byggnadsverksamhet understöd utlämnas

företrädesvis till företag, där möjlighet finnes att främja utkomsten

för ägaren eller brukaren av byggnaden, kunna arbetslöshetsmedlen tillgodogöras

i ännu ett avseende. Egnahemsstyrelsen avser härmed smålägenheter,

vilkas ägare eller brukare äro beroende av arbetsförtjänster hos annan, vilka

icke giva full bärgning, men där deras självständiga utkomst av eget arbete

Iean förkovras genom inrättande av stödbruk till bostadslägenhet eller omläggning

av dylik lägenhet till jordbruk eller stärkande av förefintligt ofullständigt

jordbruk. Arbetslöshetsmedlen för bostadsförbättring kommer i dylika

fall att indirekt befordra möjligheten till varaktig självförsörjning genom jordbruksegnahemsbildning.

I fall, som nyss berörts, torde berättigade invändningar icke kunna anföras

emot att föreslagna verksamhet genom det allmännas mellankommande förlänas

karaktären av subvention. Likaså torde förbättring av lönebostäder utan

vidare få anses berättiga till att verksamhetens igångsättande omedelbart

och genomförande inom en kortare tidsperiod uppmuntras i viss utsträckning

genom allmänt understöd åt byggnadsföretag, vilka eljest på grund av jordbruksbefolkningens

ekonomiska svårigheter icke kunna ifrågakomma till utförande.

Lantbruksstyrelsen: Styrelsen vitsordar, att lantarbetarnas bostäder, bland

annat i sanitärt avseende, icke så sällan lämna en del övrigt att önska, samt

understryker, att den ifrågasatta understödsverksamheten ingalunda är avsedd

att komma enbart arbetsgivare inom jordbruket utan också lägenhetsägare

av olika slag: till godo. Skulle beredskapsarbeten komma till stånd uti

föreslagen omfattning, vilket lantbruksstyrelsen dock avstyrkt, anser styrelsen

i likhet med bostadsutredningen, att det för bostadsproduktion avsedda beloppet

företrädesvis bör användas till förbättring av bostadsförhållandena på

landsbygden i huvudsaklig överensstämmelse med det av utredningen framlagda

förslaget.

Medicinalstyrelsen: Det torde vara allmänt erkänt, att bostadsförhållan
dena

på landsbygden i stor utsträckning äro mindre tillfredsställande. Detta

bestyrkes ock av de yttranden, som avgivits av förste provinsialläkarna, vilka

så gott som samstämmigt intyga det stora behovet av snara åtgärder till åstadkommande

av förbättrade förhållanden. Uppenbart är ock, att det under nu

rådande mycket tryckta ekonomiska förhållanden för jordbruket är omöjligt

för dess utövare att skaffa medel för att åstadkomma än så nödvändiga förbättringar.

Även för dem på landsbygden, som icke tillhöra den jordbrukande

delen av befolkningen, föreligga för närvarande stora svårigheter att skaffa

sig bättre bostäder eller att underhålla sina lägenheter så att de ej medföra

sanitära olägenheter eller hälsofara för de där boende. Varje åtgärd, som

kan bringa rättelse i dessa missförhållanden, är därför att hälsa med tillfredsställelse.

Därest alltså av de medel, som kunna komma att ställas till förfogande

för arbetslöshetens bekämpande, visst belopp kan avses för ifrågavarande

ändamål, lärer detta kunna anses synnerligen väl motiverat ur folkhälsans

synpunkt.

Fullmäktige i riksgäldskontoret: I betraktande av jordbruksbefolkningens

redan förut mycket stora skuldsättning hava fullmäktige svårt att föreställa sig,

hur det skall vara möjligt, att godtagbar säkerhet i någon större utsträckning

skulle kunna ställas för nybyggnadslån, och hålla därför före, att de med

den föreslagna utlåningen förbundna riskerna för staten bleve så stora, att det

ej vöre lämpligt att i en mera normal situation använda lånemedel till finansiering

av statslånen. Under nuvarande förhållanden vilja fullmäktige emel
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

107

lertid ej motsätta sig anvisande av lånemedel, men bör enligt fullmäktiges mening

ej bliva fråga örn annat än mycket korta lån, vilka skola av staten amorteras

enligt i förväg uppgjord plan.

Fullmäktige förorda, att, därest statsmakterna på grund av nu rådande förhållanden

å arbetsmarknaden anse sig böra besluta åtgärder från statens sida

till främjande av byggnadsverksamheten, de medel, som komma att anvisa,s,

helt eller i varje fall till största delen må komma landsbygden till godo. Samtidigt

understryka fullmäktige vikten av, att jordbrukarna själva sättas i tillfälle

att utföra arbetena till löner, som anpassas efter de på orten vanliga.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Att de i ekonomiskt hänseende svagaste

elementen av befolkningen på vår landsbygd i avsevärd utsträckning hava bristfälliga,

ibland undermåliga bostäder, torde vara obestridligt.^ Länsstyrelsen

har icke möjlighet att överblicka, i vad mån sådana missförhållanden äro att

finna inom Stockholms län, men anser sig kunna utgå ifrån att de förekomma

även där, och detta ej blott beträffande en del lantarbetares lönebostäder utan

också ifråga örn lägenheter, ägda eller förhyrda av andra arbetare, fiskare och

kanske ej minst små jordbrukare. Det ligger i sakens natur, att sålunda _ur

folkhygienisk synpunkt föreligger ett verkligt behov, att för dessa kategorier

av landsbygdens befolkning åstadkomma en förbättring av deras bostadsförhållanden,

och tanken att kombinera ett ingripande i sådant syfte med skapande

av ökade arbetstillfällen är givetvis mycket tilltalande under rådande svåra

arbetslöshet, vilken ju även drabbar den egentliga landsbygden. Mot detta

uppslag, på vilket bostadsutredningens promemoria .är byggd, vill länsstyrelsen

alltså i princip icke göra någon erinran. Emellertid befarar länsstyrelsen, att

de arbetstillfällen, som genom byggnadsförbättringarna och nybyggnaderna

åvägabringas, icke skola tillföras sådana personer, som framför andra behöva

dem — och detta borde väl dock ur arbetslöshetssynpunkt vara en huvudsak.

Någon samverkan med exempelvis arbetslöshetskommittén i »orten» förutsättes

icke. Överhuvud taget vill det synas, som om de arbeten, för vilka dessa

båda slag av lån äro avsedda, till mycket stor del, kanske i regel skulle bliva

av sådan art, att de lämpa sig för att utföras och väl även komma att utföras i

huvudsak av låntagaren själv. Mycket talar för att det ofta kan inträffa, att

vederbörande lånesökande icke själv hör till de arbetslösa, som man i främsta

rummet behöver hjälpa med arbete. Det måste sålunda ifrågasättas, huruvida

den kombination av bostadsförbättring och beredande av arbete åt arbetslösa,

som förslaget bygger på, skulle hålla streck i verkligheten.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen vitsordar, att det är önskvärt

och i vissa fall i hög grad behövligt att förbättra den jordbrukande befolkningens

bostäder.

För städerna och med dem jämställda samhällen har staten redan förut pa

ett synnerligen kraftigt sätt trätt emellan. I exempelvis brukssamhällen och

liknande i detta län äro bostadsförhållandena i regel ganska väl ordnade. Därtill

kommer att kostnaderna för nybyggnads- och förbättringsverksamhet i de

stadsliknande samhällena torde vara högre än på den rena landsbygden. De

medel, som kunna ställas till förfogande för att åstadkomma ett förbättrat bostadsbestånd

på landsbygden, böra därför i möjligaste mån komma den rena

jordbruksbygden till godo.

I vad mån de planerade åtgärderna för nybyggnads- och förbättringsarbeten

kunna motverka arbetslösheten är svårt att bedöma. Med de regler för bidragets

begränsning, som föreslagits, torde det vara sannolikt, att byggherren i

största möjliga utsträckning kommer att använda sig av egna arbetskrafter eller

grovarbetare under ledning av fackmän. Arbetslösa industriarbetare torde

knappast komma till användning för ifrågavarande arbetsobjekt.

Läns
styrelserna.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Hur många byggnadsdagsverken, som kunna komma till stånd genom de

planerade anslagen, beror icke blott på anslagsbeloppen utan även på villkoren

för anslagens åtnjutande. Att förbättringarna under senare år avstannat har

säkerligen till alldeles övervägande del berott på ekonomiska orsaker. Jordbrukarnas

svårigheter att få inkomster och utgifter att gå ihop hava varit så

stora, att jordbrukarna tvingats att avstå från alla utgifter, som icke varit

alldeles nödvändiga eller omedelbart givit avkastning. Medför en örn- eller

nybyggnad avsevärda, utgifter för byggherren utöver bidraget, kan det därför

befaras, att arbetena icke komma till utförande i den utsträckning, som i och

för sig varit önskvärd. De sakkunnigas uppfattning, att anslagen för bostadsförbättring

icke kunna amorteras eller ens förräntas, är således riktig.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Bostadsförhållandena på landsbygden äro

ovedersägligen i ganska avsevärd utsträckning otillfredsställande, ehuru särskilt

under senare åren uppmärksamheten flerstädes i landet varit riktad på denna

fråga och åtskilligt blivit uträttat för att råda bot på missförhållandena. Med

hänsyn därtill att åtgärder i förevarande avseende äro av betydande ekonomisk

räckvidd kan det knappast förväntas att takten i förbättringsarbetet under nu

rådande förhållanden skall vidhållas, än mindre ökas, därest kostnaden stannar

helt a de enskilda. Länsstyrelsen skulle emellertid på grund av det arbete

som, örn ock i långsamt tempo, pågår på området, icke ställt sig på den sida,

som ^förordar ett statligt ekonomiskt understöd, örn icke på samma gång det

förhållande förelegat att rådande depression nödvändiggör beredande av arbetstillfällen

i sa stor utsträckning som möjligt. Detta förhållande i förening med

det allmänna ekonomiska betrycket bland landsbygdens folk torde enligt länsstyrelsens

mening tillräckligt motivera att staten lämnar direkt understöd för

ifrågavarande ändamål.

Länsstyrelsen i Örebro län: Att bostadsförhållandena å landsbygden mångenstädes

äro synnerligen dåliga har tydligt ådagalagts genom den i promemorian

omförmälda bostadsutredningen och var för övrigt redan dessförinnan väl känt.

Åtgärder ägnade att förbättra dessa förhållanden äro därför i och för sig att

hälsa med tillfredsställelse. Ett annat spörsmål är däremot, huruvida dylika

åtgärder lämpligen kunna och böra ifrågakomma under så tryckta tider som för

närvarande och örn de icke fasthellre borde anstå till dess näringarna och enkannerligen

jordbruket äga bättre förmåga att själva medverka till frågans

lösning. Den omständigheten, att den avsedda byggnadsverksamheten samtidigt

skulle utgöra ett medel till arbetslöshetens bekämpande, utgör emellertid givetvis

ett starkt stöd för ett omedelbart ingripande. Rent materiellt sett torde

det väl anses riktigare, att det allmännas åtgärder för detta ändamål inriktades

på mera produktiva företag. Det gagn förbättrade bostadsförhållanden på lång

sikt räknat måste innebära för hygien och folkhälsa bör emellertid skattas

högt. Därest således erforderliga medel anses kunna ställas till förfogande

för ifrågavarande ändamål -— varom länsstyrelsen i detta sammanhang icke

torde, hava att yttra sig —• får länsstyrelsen sålunda i princip uttala sin anslutning

till förslaget.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen framhåller, att befolkningsökningen

å landsbygden inom länet är stor, varigenom bostadsproduktion nödvändiggöres.

Vad bostadsutredningen anför i fråga örn beskaffenheten av

en del bostäder på landsbygden vill länsstyrelsen understryka. Länsstyrelsen

anser,, att i vissa delar av Västerbottens län förhållandena äro avsevärt

sämre än i de trakter, där bostadsutredningen företagit studier; särskilt svåra

äro förhållandena ovan barrskogsgränsen i lappmarken. Länsstyrelsen finner

det vara synnerligen angeläget, att statsmakterna lämna den ifrågasatta

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £11.

109

hjälpen åt landsbygdens befolkning för förbättrande av dess bostadsförhållanden.

Detta skulle i avsevärd måll medverka till lindrande av arbetslösheten,

som på Västerbottens läns landsbygd är långt mera omfattande än arbetslöshetsrapporterna

utvisa.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Förvaltningsut- HushåUningsskottet

kan principiellt ansluta sig till utredningsmännens åsikt, att någon- sällskapens

ting bör göras från det allmännas sida för att stödja och uppmuntra produktionen

av bättre bostäder å landsbygden. Då staten redan offrat betydande

summor på städernas och industrisamhällenas bostäder, så bör rättvisan kräva,

att även landsbygden erhåller hjälp. Tidpunkten härför synes nu ganska

lämplig, genom depressionen och penningknappheten eftersättes byggnadsunderhållet

mer än vanligt, enär fastighetsägare av så gott som alla kategorier

ej kunna lägga ned pengar på byggnaderna så snart det erfordras inköp

av material eller lega av arbetskraft. Å andra sidan äro tidsförhållandena

gynnsamma för genomförande av byggnadsföretag, då virke utbjudes till ovanligt

lågt pris. Även torde å vissa trakter finnas överflöd på byggnadskunnig

arbetskraft, men från andra orter uppgives knapp tillgång på sådana

arbetare, t. ex. på södra Gotland. Förvaltningsutskottet kan därför knappast

tillägga en byggnadsverksamhet av föreslagen art så stor betydelse ur arbetslöshetssynpunkt,

som utredningsmännen gjort.

Göteborgs och Bohus läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott: Bostadsutredningen

antager att genom igångsättande av sådan byggnadsverksamhet,

som förutsättes i promemorian, skulle beredas välbehövliga nya arbetstillfällen,

fördelade på så gott som hela den svenska landsbygden och att

den ifrågasatta låneverksamheten härigenom skulle verka hämmande på arbetslöshetens

vidare utbredning, varjämte åtskilliga av dem, som redan drabbats

av arbetslöshet, direkt eller indirekt skulle genom densamma beredas arbete.

Förvaltningsutskottet anser för sin del att dessa förväntningar icke

kunna infrias. Omfattningen av dessa förbättringsarbeten kan icke förväntas

bliva sådan, att den kan anses i någon mera avsevärd mån verka lindrande

på arbetslösheten. Där förbättringsarbetena kunna avse arbetarbostäder å

landet ■—- för statare och andra — torde de i största omfattning komma att

utföras av gårdssnickare och annan arbetskraft, som mera regelbundet sysselsättes

å egendomen och med anlitande av material, som finnes tillgängligt.

Då lån avser förbättring av sökandes egen byggnad, kan denne visserligen

beredas tillfälle att nyttiggöra någon av sin tid under iråkad arbetslöshet,

varemot någon anmärkningsvärd inverkan på själva arbetslösheten icke torde

vara att påräkna.

Älvsborgs läns norra hushållning ssällskaps förvaltningsutskott: Att förbättra

bostadsförhållandena på landsbygden — liksom i städerna -— är givetvis

ett önskemål. Visserligen hava betydande framsteg gjorts under de senaste

kvartsseklen, men mycket återstår, som man gärna skulle se annorlunda.

Den rådande ekonomiska depressionen har vidare som på andra områden

verkat hämmande på utvecklingen. Jordbrukarnas penningbrist haT

alltför ofta hindrat nybyggnader och lett till försummande av behövliga reparationer.

Inskränkningen av byggnads- och reparationsarbetet har naturligtvis

givit anledning till motsvarande arbetslöshet för normalt med sådant

arbete sysselsatta arbetare. Ur såväl bostadsbeståndets som arbetslöshetens

synpunkt är därför det föreslagna statsingripandet välkommet och är detta

i sådan grad, att annars befogade invändningar mot ytterligare skuldsättning

av jordbrukarna eller understöd till dem för ej direkt produktiv verksamhet

måste förfalla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Enskilda

samman
slutningar.

Gävleborgs läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott, vais utlåtande

länsstyrelsen åberopat: I fråga örn behövligheten av förbättring av bostadsbeståndet

på landsbygden instämmer förvaltningsutskottet i bostadsutredningens

uppfattning, om också, enligt utskottets mening, förhållandena äro

bättre inom Gävleborgs län än vad den förebragta utredningen synes räkna

med för landet i genomsnitt. I fråga örn behovet av bidrag för bostadsförbättringar

gäller i stort sett, att jordbrukarnas och de mindre fastighetsägarnas

på landsbygden ekonomi är så pass ansträngd genom de sista årens lågkonjunktur,

att några avsevärda förbättringar av landsbygdens bostadsbestånd

för närvarande ej utan särskilt stöd torde kunna ifrågakomma. Förvaltningsutskottet

anser sålunda de ifrågasatta stödåtgärderna ur ren behovssynpunkt

försvarliga.

Svenska landsting sförbundets styrelse: Även örn i en eller annan stad en

viss bostadsnöd alltjämt förefinnes, så torde för närvarande bostadsfrågan i

städerna ligga helt annorlunda till än på landsbygden. Tack vare en kraftig

statlig och kommunal hjälpaktion och under de senare åren framför allt det

privata initiativet på bostadsbyggandets område, råder för närvarande i flertalet

städer icke någon som helst bostadsbrist. Åtminstone i de stora och

medelstora städerna finnes tvärtom för närvarande ett visst bostadsöverskott

även i fråga örn smålägenheter, och ur hygienisk synpunkt direkt mindervärdiga

bostäder torde numera i städerna förekomma allenast i mindre omfattning,

om raan bortser från den trångboddhet, som direkt står i samband

med vederbörandes små inkomster samt höga byggnadskostnader och hyror.

Ur rent hygienisk och hälsovårdssynpunkt torde sålunda landsbygden i

långt högre grad än städerna och de stadsliknande samhällena vara i behov

av ekonomiskt bistånd från staten för förbättring av bostadsförhållandena.

Ihågkommas må också, att den hittills för förevarande syfte lämnade statshjälpen,

om man bortser från hjälp vid kolonisation, så gott som uteslutande

kommit städerna till del.

Även såsom ett medel för motverkande av arbetslöshet torde enligt styrelsens

förmenande en statshjälp vara mera motiverad för landsbygdens vidkommande,

i den mån en återinflyttning från städerna till landsbygden kan anses

ägnad att motverka arbetslösheten. Arbetslösheten i städerna torde ej heller

hittills i någon större omfattning hava gått ut över de ekonomiskt väl ställda

byggnadsarbetarna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får förbundsstyrelsen för sin del förklara

sig dela bostadsutredningens ståndpunkt att, därest till förhindrande

av arbetslöshetens utbredning medel anvisas till främjande av bostadsbyggande,

dessa medel böra till huvudsaklig del komma landsbygdens bostäder

till godo.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund: Bostadsförhållandena

för lantarbetarna och med dem likställda mindre bemedlade på landsbygden

äro på många orter långt ifrån tillfredsställande. De kommunala myndigheterna

äro ofta ställda inför svåra uppgifter i sitt övervakningsarbete över

bostädernas beskaffenhet. Det kan ej sällan vara svårt att avgöra, örn det i

ett givet fall föreligger slapphet hos ägaren att avhjälpa bristfälligheterna

i hälsovådliga bostäder eller örn det beror på ekonomisk oförmåga. Även om

gällande författning angående bostäders beskaffenhet icke tar hänsyn till

olika förhållanden av dylik art, kunna hälsovårdsmyndigheterna givetvis icke

bortse från ekonomiska faktorer. Särskilt i dessa depressionstider, då arbetslösheten

är stor och jordbruket lider hårt av krisen är detta ofrånkomligt och

därmed sjunker påtagligen bostadsstandarden ytterligare. I den mån som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

lil

det från statsmakternas sida kan vidtagas åtgärder, som kunna bidraga att

förbättra bostadsförhållandena på landsbygden, skulle detta blott hälsas med

tillfredsställelse. Enda möjligheten härtill får nog anses vara ekonomiskt

stöd i ena eller andra formen från statens sida. Bostadsutredningens förslag

att till förbättrande av bostadsförhållandena på landsbygden bereda nya lånemöjligheter

synes otvivelaktigt erbjuda en utväg ur ett eljest ganska tröstlöst

tillstånd.

Styrelsen för svenika lantarbetsgivarnas centralförening: Det torde vara

otvivelaktigt, att den allmänna bostadsstandarden för jordbruksbefolkningens

mindre bemedlade grupper är avsevärt lägre än i fråga örn den i städer och

tättbebyggda samhällen bosatta industriarbetarbefolkningen och därmed jämställda.

Utan särskilda åtgärder komme, försåvitt jordbrukets ekonomiska

förhållanden ej avsevärt förbättras, dess bostadsstandard att ytterligare försämras.

Styrelsen befarar emellertid, att därest till följd av den ifrågasatta

byggnadslåneverksamheten en mera avsevärd byggenskap skulle uppstå å

landsbygden, de egentliga stadsbyggnadsarbetarnas extrema lönepolitik skulle

erhålla ökat spelrum. Särskilda bestämmelser till motverkande härav anser

styrelsen därför vara erforderliga. För arbetslöshetens motverkande anser

styrelsen icke nödvändigt att särskilda regler tillämpas för arbetskraftens

uttagande, enär varje nytt arbetstillfälle utan sådana regler kommer arbetsmarknaden

i sin helhet till godo.

Jag övergår härefter till en redogörelse för vissa mot förslaget framställda Sår8kilda

särskilda anmärkningar. a umar k
Eörst

må då nämnas, att man på en del håll icke ansett de föreslagna låne- nlnsarbeteckningarna

lyckade; »förbättringslån» har föreslagits skola utbytas mot

»förbättringsbidrag». Vissa myndigheter anse, att bestämmelserna lämpligen

skulle kunna förenas under en låneform. Såsom en allmän anmärkning har

i några fall framhållits, att gränsen mellan förbättringslån och nybyggnadslån

vore alltför oklart angiven.

Vad angår själva tillämpningsområdet för de ifrågavarande

statliga stödåtgärderna har länsstyrelsen i Uppsala län ansett det vara tveksamt,

huruvida dessa åtgärder borde utsträckas till alla de samhällen, där icke

hälsovårdsstadgan för stad vore tillämplig. Numera vore åtskilliga samhällen

med tätare bebyggelse underkastade särskilda hälsovårdsordningar i stället

för nyssnämnda del av hälsovårdsstadgan. Även i dessa fall förelåge i

allmänhet bostadsproblem av annan art än förslaget närmast avsåge att hjälpa.

Även av kostnadshänsvn vore det lämpligt att begränsa arbetena till

den egentliga landsbygden, där lokala byggmästare med lägre avlönat folk

sannolikt under nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden skulle vara villiga

att utföra byggnadsarbete till relativt blygsamt pris under förutsättning

att arbetets gång icke stördes genom konflikter och monopolanspråk.

Beträffande de föreslagna förutsättningarna för låns erhållande

hava vissa erinringar framställts.

Sålunda har förste provinsialläkaren i Blekinge län emot kravet, att de med

byggnadsföretagen avsedda bostadslägenheterna skola anses med säkerhet

vara behövliga för framtiden, anmärkt, att därigenom en begränsning gjorts,

som sannolikt i mycket hög grad skulle komma att begränsa låntagarna till

jordbrukarklassen. Ett högst avsevärt antal lägenhetsägare syntes nämligen

på grund av detta krav bliva uteslutna från möjlighet att erhålla förbättringslån.

Vidare har länsstyrelsen i Jönköpings län emot villkoret, att byggnadsföre
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majlis proposition nr 211.

tagens genomförande skall anses vara ur hälsosynpunkt påkallat, framhållit,

att detta onödigt starkt syntes hävda den soeialhygieniska synpunkten framför

den jordbruksekonomiska. Därigenom skulle från förmånen av lån utestängas

mångå jordbrukare, som ur andra synpunkter kunde vara i stort behov

av hjälp. I stället för nämnda villkor borde stadgas, att vid beviljande

av ifrågavarande slag av lån företräde skulle givas sådana sökande, som

avsåge, att utföra arbete, vilket även ur hälsosynpunkt vore påkallat.

I fråga örn den föreslagna förutsättningen för låns erhållande, att bostadslägenheterna

efter byggnadsföretagets genomförande skola uppfylla de krav,

hälsovårdsstadgan föreskriver, har förste provinsialläkaren i Blekinge län

föreslagit, att detta krav, för möjliggörande av smärre förbättringsarbeten,

understundom skulle få eftersättas.

Vidkommande slutligen den särskilda förutsättningen för förbättringslån,

nämligen att sökanden prövas vara i visst behov av ekonomiskt bistånd, hava

hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt egnahemsnämnden i Malmöhus

län anmärkt, att detta villkor vore alltför vagt formulerat och lämnade

rum för vitt skilda tolkningar, från att praktiskt ta,get alla lantbrukare kunde

komma i åtnjutande av ifrågavarande bidrag till att dessa endast skulle förbehållas

dem, vars kreditmöjligheter vore uttömda. Ville man verkligen

åstadkomma en mera omfattande höjning av bostadsstandarden på landet, syntes

det med hänsyn till jordbruksnäringens starkt betryckta läge vara oundgängligt,

att ej för mycket lita på jordbrukarnas egna insatser. Det syntes

därför lämpligare, örn bidragen bestämdes skola utgå med viss lägre procent.

av byggnadskostnaden och kunna tillgodokomina alla, oavsett deras ekonomiska

ställning. I stort sett samma uppfattning har uttalats av styrelsen

för svenska lantarbetsgivarnes centralförening. Å andra sidan förordar hushållningssällskapets

förvaltning sutskott i Gävleborgs län, vars yttrande länsstyrelsen

i samma län åberopat, behovsprövning även i fråga örn nybyggnadslån.

^Från en del håll hava ytterligare förutsättningar för ifrågavarande låns utgående

föreslagits.

Bland dessa må först nämnas ett av statskontoret framställt förslag, att

kommunerna skulle ikläda sig ekonomiskt ansvar för lånen. I samband med

detta förslag framhåller, emellertid statskontoret, att ämbetsverket icke ville

förneka, att å lånen möjligen uppkommande förluster, även örn det icke syntes

kunna bliva fråga örn några mera avsevärda belopp, för vissa mindre bärkraftiga

kommuner skulle kunna bliva betungande, varför statskontoret tänkt sig,

att bemyndigande kunde^ lämnas Kungl. Maj :t att efter prövning av omständigheterna

i varje fall på ansökning bereda sådana kommuner ersättning helt

eller, delvis för de lidna förlusterna genom avskrivning å utlämnade lån.

. Vidare har länsstyrelsen i Örebro län föreslagit, att uttryckligen skulle angivas,

att företaget såsom sådant skulle vara av beskaffenhet att arbetslösa

därigenom erhölle sysselsättning, och hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Gotlands län, vars utlåtande länsstyrelsen i samma län åberopat, har

ifrågasatt, om icke för låntagarna borde stipuleras skyldighet att åtminstone

några år framåt, exempelvis under amorteringstiden, vårda och väl underhålla

de med hjälp av lånen uppförda eller förbättrade byggnaderna under hot, att

lånen eljest omedelbart uppsades för inbetalning.

Slutligen må i detta sammanhang meddelas, att från en del håll önskemål

framställts om förtydligande av egnahemslåntagares rätt att erhålla ifrågavarande

lån. En egnahemsnämnd önskar helt utesluta egnahemslåntagare från

dylik rätt, medan ^ egnahemsstyrelsen förordar, att sådan undantages endast,

för så vitt han erhållit egnahemslån eller premielån till bostadshusets nyuppförande

eller ombyggnad.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

113

Beträffande den föreslagna tiden för byggnadsföretags fullbordande

hava erinringar gjorts från flera håll. Sålunda förorda fem

länsstyrelser, sju förvaltningsutskott samt ett par förste provinsialläkare och

några egnahemsnämnder att tiden utsträckes. Härför åberopas huvudsakligen,

att en dylik utsträckning av tiden vore erforderlig för arbetenas omsorgsfulla

planering, att praktiska svårigheter skulle möta mot att under den föreslagna

korta tiden bringa till stånd ett så stort antal byggnadsföretag, varom

fråga vore, och detta jämväl av den anledningen, att sökande med egen skog

finge svårt att hinna hugga, forsla och förädla nödigt virke, samt att den billigare

arbetskraften på landet kunde befaras bliva otillräcklig vid en framtvungen,

alltför forcerad byggnadsverksamhet.

I avseende å de föreslagna lånebeloppen hava vissa anmärkningar

gjorts.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västernorrlands län, vars yttrande

länsstyrelsen i samma län åberopat, framhåller, att storleken av förbättringslånen,

i överensstämmelse med stödlånen samt de premielån, som kunna

utgå till egnahemslåntagare, borde begränsas till 750 kronor.

Gentemot det föreslagna maximibeloppet för nybyggnadslån har lantbruksstyrelsen

framhållit, att detta förefölle väl lågt, då den genomsnittliga byggnadskostnaden

beräknats till 4,000 kronor och författningsförslaget principiellt

utginge ifrån, att lån finge uppgå till 70 procent av byggnadskostnaden.

Även länsstyrelsen i Uppsala län anser maximibeloppet vara väl knappt.

Egnahemsstyrelsen hemställer, att, till undvikande såvitt möjligt av ökad

skuldsättning för låntagarna, den andel av byggnadskostnaderna, vartill förbättringslån

må utgå, bestämmes till i regel understigande 65 procent. Av

samma skäl förorda hushållningssällskapets förvaltning sutskott samt egnahemsnämnden

i Värmlands län höjning till 70 procent av kostnaderna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har framhållit, att visserligen kunna

starka betänkligheter resas mot beviljande av större lån än 70 respektive 80

procent av kostnaderna. Men länsstyrelsen anser, att undantag dock borde

kunna medgivas åtminstone för de inom Västerbottens och Norrbottens län befintliga

trakterna ovan barrskogsgränsen, med hänsyn till de betydande kostnader,

som där förorsakades av de långa virkestransporterna. Även övriga

materialkostnader vore i dessa trakter synnerligen höga, beroende på transportvägarnas

betydande längd. Också hushållningssällskapets förvaltningsutskott

och egnahemsnämnden i Värmlands län förorda höjning av nyssnämnda

procentsatser.

Vad angår ränta å nybyggnadslån hava fullmäktige i riksgäldskontoret,

med hänsyn till ovissheten om statens upplåningsränta, ansett räntefoten

böra bestämmas till 4V2 procent.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anmärkt, att intet är sagt örn huru

säkerheten för nybyggnadslånen skulle vara beskaffad. Säkerheten

skulle emellertid tydligen prövas av egnahemsnämnden, men denna hade, såvitt

framginge av förslaget, icke ansvar för att säkerheten vore tillräcklig, örn

det gällde att utkräva densamma. Länsstyrelsen kunde icke undgå att fästa

uppmärksamheten därpå, att en på detta sätt organiserad låneverksamhet med

statsmedel för så små byggnadsföretag, som uppenbarligen skulle bliva regel,

icke syntes giva statsverket tillfredsställande garantier för lånens gäldande,

men fastmera i alltför många fall syntes leda till mycket ledsamma följder,

om låntagarens skyldigheter i sådant avseende måste tvångsvis uttagas. Man

finge vara beredd även på dessa konsekvenser, örn man nu sloge in på den väg,

förslaget innebure.

Bihang till riksdagens protokoll 1033. 1 sami. Nr 211. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr Ull.

Hushållning ssällskapet i Stockholms län anser det vara önskvärt, att i kungörelsen

närmare angåves, vad som avsåges med uttrycket godtagbar säkerhet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län befarar, att bestämmelsen, att för nyhyggnad.

slån skall ställas godtagbar säkerhet, komme att omintetgöra anlitandet

i de inom Västerbottens och Norrbottens län befintliga trakterna ovan barrskogsgränsen

av denna lånemöjlighet, fastän behovet av bättre bostäder ingenstädes

i landet vore så starkt framträdande som där.

Vidkommande den ifrågasatta organisationen föreligga ett flertal

ändrings- eller tilläggsförslag.

°Vad först angår lokalorgan, tillstyrkes i flera fall uttryckligen, att hälsovårdsnämnderna

tagas i anspråk för detta ändamål. Man understryker emellertid

därvid ofta nödvändigheten av att särskild handledning utarbetas för dem.

En förste provinsialläkare föreslår, att skyldighet skulle stipuleras för hälsovårdsnämnderna

att underställa förbättringsförslag tjänsteläkarens i distriktet

bedömande. Förste provinsialläkaren i Skaraborgs län anser, att till prövning

borde upptagas möjligheten att låta de lokala nämndernas verksamhetsområden

omfatta hela provinsialläkardistrikt med en representant för varje kommuns

hälsovårdsnämnd och med vederbörande provinsialläkare som självskriven ledamot.

I detta sammanhang må även påpekas, att arbetslöshetskommissionen

ifrågasatt lämpligheten av att hälsovårdsnämnderna, såsom av bostadsutredningen

föreslagits, skola inbjuda till utnyttjande av möjligheterna att kunna erhålla

statsbidrag. Det normala borde nämligen även under nuvarande förhållanden

vara, att, så långt det vore möjligt, dessa förbättrings- och nybyggnadsarbeten

utfördes av respektive husägare eller arrendator utan anlitande av

allmänna medel.

I stället för hälsovårdsnämnd föreslå egnahemsstyrelsen, länsstyrelsen i Hallands

län och styrelsen för svenska landskommunernas förbund samt ett par egnahemsnämnder,

att kommunalnämnden skulle tagas i anspråk för verksamheten.

Till stöd härför åberopas, att i cirka 8/i0 av samtliga landskommuner kommunalnämnderna

utöva hälsovårdsnämnds åligganden samt att kommunalnämnderna

ägde större förmåga att jämväl bedöma de ekonomiska förutsättningarna

för statsunderstödet.

Vidare har ifrågasatts, att egnahemsnämndernas lokala organ — egnahemsombud

m. m. — skulle anlitas för verksamheten. Förslag härom har framställts

av hushållning ssällskapens förvaltningsutskott i Kronobergs och Kopparbergs

län, vars utlåtanden länsstyrelserna i samma län åberopat, samt någon egnahemsnämnd.

Från andra håll, bland annat från egnahemsstyrelsen, föreslås, att

rätt skulle givas egnahemsombud att deltaga i lokalorganets överläggningar.

Förste provinsialläkaren i Jönköpings län föreslår inrättandet av nya särskilda

organ för verksamhetens handhavande, och i ett par fall förordas, att

stödlånerörelsens organ tages i anspråk.

Slutligen har arbetslöshetskommissionen ifrågasatt, att redan befintliga arbetslöshetsorgan

beklädas med ifrågavarande uppdrag. Samma uppfattning

hyser Stockholms län och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Vad sedan angår länsorganisationen ifrågasättes nödvändigheten av en dylik

av statskontoret, länsstyrelsen i Norrbottens län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Göteborgs och Bohus samt i Norrbottens län ävensom av egnahemsnämnden

i Jämtlands län. Statskontorets organisationsförslag går ut

på, att vederbörande kommunala organ skulle mottaga ansökningarna och underkasta

desamma en första utredning, varefter ansökningarna skulle överlämnas

till den särskilda centralnämnden. Denna skulle granska de av kommunerna

framlagda låneförslagen och besluta inom ramen av tillgängliga medel

angående lånens beviljande till de olika kommunerna. Meddelande örn detta

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

115

centralnämndens beslut skulle delgivas kommunen ävensom statskontoret, som

hade att till de olika kommunerna efter rekvisition och på av dem avgivna

skuldförbindelser utbetala lånebeloppen.

Lämpligheten att använda sig av egnahemsnämnderna för verksamheten ifrågasattes

även från annat håll, därvid i vissa fall föreslås att i stället stödlånenämnderna

skulle tagas i anspråk.

I övrigt har föreslagits, att egnahemsnämnderna obligatoriskt skulle vara

skyldiga att samråda med förste provinsialläkarna och med vederbörande kommunala

arbetslöshetskommitté.

I fråga örn centralorgan för verksamheten avstyrka egnahemsstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

statskontoret, vad sistnämnda ämbetsverk angår under den förutsättningen,

att egnahemsnämnderna anlitas såsom lånebeviljande organ, ävensom

länsstyrelserna i åtta och hushållningssällskapens förvaltningsutskott i

sju län, några egnahemsnämnder samt styrelsen för svenska lantarbetsgivarnes

c enir al för euin g inrättandet av en särskild centralnämnd och föreslå i stället

att jämväl centralnämndens åligganden enligt förslaget skulle påläggas egnahemsstyrelsen.

I regel åberopas som stöd härför, att särskild centralnämnd

vore onödig. Egnahemsstyrelsen anför närmare i denna fråga, att förutom dét

att en särskild centralnämnd skulle draga avsevärd kostnad, som syntes kunna

undvikas, vore de föreslagna områdena för den ena och den andra centralmyndighetens

befogenheter oklart angivna. En anordning med två sidoordnade

myndigheter syntes svårligen erbjuda erforderlig enhetlig ledning för verksamheten.

De uppgifter, vilka föreslagits skola undantagas egnahemsstyrelsen,

syntes med fördel kunna bibehållas styrelsen, detta så mycket mera som

byggnadsföretagen beräknades vara fullbordade redan vid utgången av 1934,

varför särskild ledning i verksamhetens första skede syntes tämligen meningslös.

Mot bakgrunden av angelägenheten att så fort som möjligt få verksamheten

igångsatt borde icke förbises olägenheten av den tidsspillan, som vore

förenad med tillskapandet av ett nytt verk, men som kunde undslippas genom

anknytning helt och hållet till på området redan arbetande organisation. I

betraktande jämväl av omsorgen i allmänhet att förenkla och förbilliga statsförvaltningens

organ funne egnahemsstyrelsen skäl ej förebragta för centralnämndens

inrättande.

Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter, att centralnämndens uppgifter skulle

kunna övertagas av socialstyrelsen eller, därest detta icke ansåges kunna ifrågakomma,

av centralnämnden för ackords- och stödlåneärenden. Sistnämnda organ

ifrågasättes även av hushållningssällskapet i Norrbottens län.

Beträffande kostnaderna för organisationen föreslå medicinalstyrelsen

och några förste provinsialläkare, att hälsovårdsnämnderna

skola undfå ersättning för anlitad sakkunskap.

Ett par av förste provinsialläkarna uttala sig för särskild ersättning åt

tjänsteläkarna för av verksamheten föranlett arbete.

I avseende å själva lånef örfarandet föreslå egnahemsstyrelsen

samt hushållningssällskapets förvaltningsutskott och egnahemsnämnden i

Västmanlands län stadgande, att ansökning alltid skall vara åtföljd av enkel

ritning.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Orebro län liksom egnahemsnämnden

i samma län hemställa, att ansökningstiden för beredande av erforderlig

tid för granskning av byggnadsplaner och verkställande av undersökning

rörande lånebehovet fastställes till den 1 augusti i stället för den 15 september.

•• ''*"*

Även hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Östergötlands och Gotlands

län samt egnahemsnämnden i förstnämnda län föreslå förkortning av

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

ansökningstiden för att därigenom bereda längre tid åt det lånebeviljande organet

att pröva ansökningarna. Å andra sidan ifrågasätter förste provinsialläkaren

i Kronobergs län utsträckning av ansökningstiden.

Borttagande av den föreslagna klagorätten föreslås av länsstyrelserna

i Uppsala och Örebro län liksom av hushållningssällskapets förvaltningsutskott

och egnahemsnämnden i sistnämnda län samt ytterligare ett par egnahemsnämnder.

Dylik rätt anses obehövlig. Länsstyrelsen i Uppsala län

framhåller, att enligt redogörelsen för centralnämndens för ackords- och stödlån

verksamhet under år 1932 sammanlagt 763 besvär anförts, av vilka

463 prövats samt allenast 42 föranlett ändring i lånenämndernas beslut. Skulle

låneverksamheten bliva i högre grad anlitad, kunde ett besvärsförfarande bliva

alltför betungande för både egnahemsnämnderna och centralorganet.

Även hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Krcmobergs län, vars yttrande

länsstyrelsen i samma län åberopat, samt en del egnahemsnämnder ifrågasätta

nyttan av klagorätt.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västerbottens län anser, att

särskild besvärshänvisning icke på sätt föreslagits borde lämnas.

Egnahemsstyrelsen och länsstyrelserna i Östergötlands och Norrbottens län

förorda å andra sidan att klagorätten utvidgas till att avse även andra fall än

då klaganden grundar sin talan på att han anser sig missgynnad i förhållande

till annan sökande.

Vidare må nämnas, att åtskilliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott

och egnahemsnämnder framhålla, att staten givetvis måste svara för förlusterna

å lånen. T några fall hemställes örn uttrycklig föreskrift härom.

Utöver den sålunda lämnade redogörelsen för emot ifrågavarande förslag

framställda särskilda anmärkningar är slutligen att nämna, att åtskilliga

myndigheter, nämligen egnahemsstyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret,

länsstyrelserna i Kronobergs, Kristianstads, Hallands och Västernorrlands

län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Kronobergs, Kristianstads

och Västernorrlands län samt några av egnahemsnämnderna, ävensom styrelsen

för svenska landskommunernas förbund ansett, att ifrågavarande verksamhet

också borde omfatta jordbrukets ekonomibyggnader. I fråga om nybyggnadslån

har enahanda förslag framställts av hushållningssällskapetS förvaltningsutskott

i Värmlands län. Till stöd härför åberopas i allmänhet, att

även ekonomibyggnaderna vore behäftade med bristfälligheter, att en byggnadsverksamhet

med avseende å dylika byggnader vore lika betydelsefull ur

arbetslöshetssynpunkt samt att den skulle bliva till värdefull hjälp åt jordbruksnäringen.

Departe- Redan tidigare har jag haft anledning framhålla den stora betydelsen för

mentschefen. arbetslöshetens bekämpande av bostadsbyggnadsverksamhetens uppehållande

och därvid särskilt understrukit, hurusom genom dylik verksamhet indirekt

i betydande omfattning sysselsättning beredes åt svensk industri. Sagda förhållande

äger givetvis sin giltighet vare sig fråga är örn bostadsbyggande i

städerna eller på landsbygden, och med den utbredning över hela landet, som

arbetslösheten nu har, är det för sysselsättande av den arbetskraft, vilken direkt

tages i anspråk för byggnadsverksamheten, i lika grad angeläget, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

117

sådan verksamhet äger rum i städerna och på landsbygden. Därest man

genom tillskott från statens sida kan uppehålla en bostadsbyggnadsverksamhet

av betydligt större omfattning, än som svarar enbart mot tillskottet, blir

också arbetsmarknadseffekten av de statliga medlen i motsvarande grad ökad.

Yad särskilt angår bostadsbyggande i släder och stadsliknande samhällen,

är givetvis också jag av den uppfattningen, att en stödaktion bör begränsas

till sådana orter, där behov av sådan byggnadsverksamhet är för handen, och

jämväl så, att den icke förorsakar överproduktion på bostäder med därav föranledda

icke önskvärda konsekvenser. I det av bostadsproduktionssakkunniga

framlagda förslaget har man sökt skapa garantier för en sådan begränsning

dels genom att föreskriva, att statslånen skola förmedlas av vederbörande

kommun, som därvid skulle ingå på bedömande av stödaktionens behövlighet

och lämplighet för ifrågavarande samhälle, och dels genom att göra statskreditens

storlek beroende på storleken av den kredit, som står att erhålla på

öppna marknaden. Redan av dessa bestämmelser torde följa, att låneverksamheten

knappast kan tänkas komma att omfatta de största städerna.

I vissa yttranden hava emellertid dessa garantier icke ansetts vara tillräckliga.

Under framhållande av kommunernas stora intresse att bereda arbetstillfällen

åt arbetslösa har man sålunda funnit angeläget, att ytterligare garanti

skapades för att kommunerna tillbörligt skulle taga risksynpunkten i beaktande,

och därvid för detta syftes vinnande ifrågasatt kommunalt borgensansvar

för hela eller en del av statslånet. Beträffande den garanti, som skulle

ligga i statslånets relation till krediten på öppna marknaden, hava särskilt

framställts anmärkningar av innebörd, att denna kunde befaras bliva försvagad

därigenom, att den högt liggande statskrediten skulle stimulera fram

underliggande kredit, vilken eljest ej skulle hava lämnats.

De sålunda uttalade farhågorna kan jag icke dela. På grund av det ekonomiska

ansvar, stadskommunerna på många båll redan tidigare iklätt sig för

bostadsproduktion, måste dessa hava stort intresse av att en bostadskris undvikes

och kunna alltså knappast förväntas komma att medverka till en överproduktion

på bostäder. Ävenledes lärer det kunna förväntas, att prövningen

av lånesökandes pålitlighet och lämplighet skall göras med tillräcklig noggrannhet.

Att uppställa villkor örn kommunal borgen — helt eller till viss

del — lärer därför icke vara ur ifrågavarande synpunkt erforderligt, och

för min del är jag av samma åsikt som de sakkunniga eller att med ett sådant

villkor verksamheten säkerligen vore dömd att misslyckas. I fråga om statskreditens

inflytande på underliggande kredit är det visserligen naturligt, att

högre liggande kredit i allmänhet anses utgöra en viss säkerhet för de bättre

placerade lånen. Med hänsyn till ifrågavarande statskredits särskilda art lärer

dock denna synpunkt icke kunna läggas på densamma.

På grund av det anförda och då jag ej heller delar den uppfattning, som i

ett yttrande antytts, nämligen att den väntade gynnsamma inverkan på arbetsmarknaden

skulle utebliva eller rent av förbytas i sin motsats, förordar

jag, att en stödaktion för uppehållande av bostadsbyggnadsverksamheten

Bostadsbyggande

i städerna.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Bostadsbyggande

p& landet.

i städerna och stadsliknande samhällen må komma till stånd i huvudsaklig

överensstämmelse med bostadsproduktionssakkunnigas förslag. Emellertid

synes mig knappast något behov förefinnas för kommunerna att för bostadsbyggande

i egen regi kunna erhålla ifrågavarande statslån, varför jag föreslår,

att dessa helt uteslutas från rätten därtill. Eör ändamålet torde med stöd av

de sakkunnigas beräkningar preliminärt böra avses ett belopp av ungefär

7.5 miljoner kronor, enligt de sakkunnigas uppskattning motsvarande en total

kapitalomsättning av omkring 50 miljoner kronor.

I fråga härefter örn de mot förslaget riktade särskilda anmärkningarna,

förordar jag i likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret, att en för alla lån

av ifrågavarande art gemensam räntefot fastställes av Kungl. Majit.

Vad däremot angår styrelsens för svenska bankföreningen yrkande om kommunal

övervakning att de lån, som lämnas, verkligen i sin helhet komma

vederbörande byggnadsföretag till godo, synes föreskrift härom icke behöva

meddelas. Sakkunnigförslaget innebär, att utanordnandet av statslånet i regel

skall ske först efter det byggnadsföretaget blivit utfört. I dylika fall

kräves givetvis icke någon särskild övervakning. Under byggnadstiden skulle

lån få utgå allenast, därest kommunen iklädde sig borgensansvar för detsamma,

i vilket fall man säkerligen kan förvänta, att erforderlig kontroll från

kommunens sida utan vidare kommer att utövas. Ej heller finner jag tillräckliga

skäl föreligga att förorda ändring i avseende å den av de sakkunniga

föreslagna amorteringstiden.

I samband härmed vill jag vidare nämna, att den av styrelsen för svenska

stadsförbundet gjorda erinran, att förutsättningen för att kommunal förmedling

av statslån skall igångsättas i en stad eller borgen lämnas för byggnadskreditiv,

bör vara ett beslut därom av stadsfullmäktige, synes vara riktig.

Några särskilda villkor beträffande arbetskraftens utväljande, utdrygning

av arbetstillfällena o. d. torde i här avsedda fall icke böra stadgas. De arbeten,

till vilka lån lämnas, skulle alltså få bedrivas helt i överensstämmelse

med den allmänna arbetsmarknadens regler.

Förslag till närmare bestämmelser i ämnet och därvid jämväl rörande den

avsedda byggnadslånebyråns sammansättning och verksamhet torde jag i

sinom tid, försåvitt riksdagen fattat positivt beslut i huvudfrågan, få underställa

Kungl. Majit.

Administrationskostnaderna torde få bestridas från samma anslag som det,

från vilket lånemedlen skola ställas till förfogande.

Beträffande landsbygdens bostäder delar jag bostadsutredningens uppfattning,

att dessa äro behäftade med svåra brister. Riktigheten härav är

numera allmänt erkänd, och ur sociala och hygieniska synpunkter måste det

anses vara ett mycket stort önskemål, att dessa bristfälligheter avhjälpas. Otvivelaktigt

synes mig också vara, att genomförande på en gång i större skala

av erforderliga förbättringsarbeten skulle bereda välbehövliga nya arbetstillfällen,

fördelade över hela landet, samt i icke obetydlig grad verka stimulerande

även inom landsbygdens arbets- och näringsliv i övrigt och alltså verka

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr £11.

119

i konjunkturutjämnande riktning. En kombination av bostadsförbättring och

beredande av arbetstillfällen synes mig därför under nu rådande förhållanden

vara mycket tilltalande.

En statlig stödaktion, åsyftande att åstadkomma en omfattande byggnadsverksamhet

på landsbygden för förbättring av det nuvarande bostadsbeståndet,

måste följa helt andra riktlinjer än en stödaktion för att stimulera bostadsbyggande

i städer och stadsliknande samhällen. Detta föranledes ej blott av

verksamheternas olika art — medan det i städerna är fråga örn betydande nybyggnader,

träder på landsbygden behovet av reparationer och andra förbättringsarbeten

i förgrunden — utan också och framför allt av det förhållandet

att, såsom bostadsutredningen framhållit, bostadsbyggnadsverksamhet på landsbygden

icke kan anses vara direkt räntabel. De kostnader, som nedläggas

å bostäder på landsbygden, torde sålunda endast i mycket begränsad utsträckning

föranleda höjning av fastighetsvärdena. Bland annat med hänsyn härtill

lära möjligheter att erhålla kredit för tillgodoseende av ifrågavarande ändamål

i mycket stor utsträckning saknas. Tages hänsyn jämväl till jordbruksnäringens

ekonomiska svårigheter, finner också jag tydligt, att en stödåtgärd

för förbättrande av bostadsförhållandena för jordbrukets arbetare och mindre

bemedlade befolkningsgrupper i viss utsträckning måste förlänas subventionskaraktär.

Att genomförande av det av bostadsutredningen för landsbygden framlagda

förslaget skulle främja en höjning av landsbygdens bostadsstandard är uppenbart.

Beträffande effekten av förslaget ur arbetslöshetssynpunkt har däremot

på en del håll befarats, att den skulle bliva minimal. Man har sålunda framhållit,

att de arbeten, för vilka lån erhölles, i största omfattning komme att

utföras av låntagaren själv eller av gårdsnickaren eller annan arbetskraft, som

ändå sysselsattes å egendomen, samt med anlitande av material, som funnes

tillgängligt. Vad sålunda anförts, torde bero på en missuppfattning av förslagets

verkliga innebörd. Beträffande förbättringslånen, som utgöra det centrala

i förslaget, gäller, att dylika lån ej utgå för den del av kostnaderna, som

motsvarar vad skäligen kan fordras, att låntagaren själv svarar för genom att

tillskjuta penningar, bestå material, utföra transporter eller själv deltaga i arbetet.

Vad särskilt beträffar anlitande av gårdens folk är att märka, att

visserligen icke något hinder häremot möter enligt förslaget och att ej sällan

sådan arbetskraft torde komma att tagas i anspråk för byggnadsarbetena.

Emellertid är det uppenbart, att i dylika fall i regel extra arbetskraft för

tillgodoseende av gårdens behov måste anställas eller att eljest aktuell permittering

av redan anställd arbetskraft genom byggnadsföretaget åtminstone tillfälligtvis

inhiberas. Vad angår nybyggnadslånen, som väsentligen äro att betrakta

som komplement till förbättringslånen och knappast kunna förväntas

komma att i någon större utsträckning tagas i anspråk, lära lånevillkoren

föranleda till, att beloppen i varje fall begränsas till det oundgängligen nödvändiga.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde man kunna utgå från att

i allt väsentligt lånemedlen komma att tagas i bruk till arbetslöner, vilka

eljest ej skolat utgå, samt för materialinköp.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Emot förslaget, bedömt ur arbetslöshetssynpunkt, har vidare anmärkts, att

inga garantier funnes för att de mest behövande komme att tillföras arbetstillfällena.

För min del finner jag det visserligen riktigt, att i här avsedda

fall icke några särskilda villkor stadgas beträffande arbetskraftens utväljande,

men framhållas må i anledning av länsstyrelsens i Stockholms län påstående

i motsatt riktning, att bostadsutredningen förordat samarbete i erforderlig

utsträckning emellan hälsovårdsnämnderna och de lokala arbetslöshetsorganen

i syfte att de arbetstillfällen, som skulle skapas genom byggnadsföretagen, i

så stor utsträckning som möjligt vore för arbetenas ändamålsenliga bedrivande,

komme de mest behövande till godo.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag visserligen finner beaktansvärt

vad egnahemsstyrelsen anfört angående möjligheterna att med den ifrågasatta

låneverksamheten indirekt befordra en varaktig självförsörjning genom

jordbruksegnahemsbildning, men likväl icke kan ansluta mig till styrelsens

åsikt att verksamheten huvudsakligen skulle inriktas härpå.

Jag torde också här få framhålla, att jag, i motsats till länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, uppfattar det som en särskild fördel med förslaget, att

detsamma är ägnat att tillgodose den lokala arbetslösheten.

Beträffande befarade lönepolitiska konsekvenser av en statsinsats på detta

område, ansluter jag mig till bostadsutredningens åsikt, att dylika med hänsyn

till byggnadsarbetenas art och landsbygdens särskilda förhållanden knappast

torde vara att förutse.

Av vad jag sålunda anfört torde framgå, att jag anser en verksamhet för

förbättring av bostadsbeståndet på landet böra komma till stånd i huvudsaklig

överensstämmelse med det av bostadsutredningen framlagda förslaget. För

ändamålet torde preliminärt böra avses den del av de i statsverkspropositionen

för främjande av bostadsproduktion avsedda 20 miljoner kronor, som

icke skulle tagas i anspråk för bostadsbyggande i stadssamhällena eller

alltså, enligt preliminär beräkning, 12.5 miljoner kronor. Med stöd av bostadsutredningens

uppskattning av statsbidragens relativa storlek i allmänhet (bilaga

K sid. 338) lärer det kunna påräknas, att med ett statstillskott av denna

storleksordning arbeten bliva utförda, i kostnadshänseende motsvarande omkring

37 miljoner kronor och således utgörande en avsevärd del av det utav

bostadsutredningen uppskattade totala förbättringsbehovet.

Vad angår de mot bostadsutredningens förslag framställda detaljanmärkningarna,

vill jag till en början påpeka, att jag finner det lämpligt att, då de

s. k. förbättringslånen i regel icke skola återbetalas, subventionskaraktären

tydligt utmärkes genom att i stället använda uttrycket förbättringsbidrag.

Däremot synes det mig närmast av praktiska skäl icke lämpligt, att, på sätt

länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasatt, uttryckligen inskränka tillämpningsområdet

för de ifrågavarande statliga stödåtgärderna. Lika med bostadsutredningen

utgår jag dock från, att lånen till största delen skola komma befolkningen

å den egentliga landsbygden och enkannerligen lantarbetarna samt

med dem jämställda befolkningsgrupper till godo.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr gil.

121

Vad så beträffar förutsättningarna för lånens erhållande, biträder jag i allt

väsentligt bostadsutredningens förslag härutinnan. Någon uppmjukning lärer

dock böra ske av villkoret, att bostadslägenheterna med säkerhet skulle anses

vara behövliga för framtiden* Man torde knappast hava avsett en alltför rigorös

tillämpning av denna föreskrift utan ansett lån skola kunna erhållas för

sådana bostadslägenheter, som, såvitt nu kan bedömas, vore behövliga för framtiden.

En omredigering i överensstämmelse härmed torde böra ske. Statskontorets

förslag örn kommunal borgen kan jag icke biträda; ej heller synes

det lämpligt att föreskriva de ytterligare förutsättningar, som enligt den nyss

lämnade redogörelsen ifrågasatts av myndigheter i örebro och Gotlands län.

I fråga om egnahemslåntagares rätt att erhålla lån av här ifrågavarande

slag skulle enligt förslaget sådan låntagare i princip vara helt likställd med

andra lånesökande. örn han emellertid för det ifrågavarande byggnadsföretaget

erhållit exempelvis premielån enligt de för egnahemslåntagare utfärdade

särskilda bestämmelserna, skulle han icke på grund av generella föreskrifter

därjämte vara berättigad till lån, som nu avses. Egnahemsstyrelsen har förordat

en särskilt inskränkande bestämmelse för egnahemslåntagare, nämligen

att sådan skulle undantagas, för så vitt han erhållit egnahemslån eller premielån

till bostadshusets nyuppförande eller ombyggnad. För min del har jag

icke funnit en dylik begränsning skälig och tillstyrker jag alltså på denna

punkt bostadsutredningens förslag.

Såsom framgår av den redogörelse jag lämnat här förut, hava åtskilliga

myndigheter ansett den föreslagna tiden för ifrågavarande byggnadsföretags

genomförande vara alltför kort. Med hänsyn till att stödåtgärderna ingå såsom

ett led i åtgärderna till motverkande av den nu rådande arbetslösheten,

kan jag icke tillstyrka utsträckning av denna tid. Det synes mig i stället vara

av synnerlig vikt, att byggnadsarbetena snarast möjligt komma till utförande,

och det torde med hänsyn till statssubventionen vara rimligt att av låntagarna

kräva, att de i regel underkasta sig de olägenheter, som möjligen förknippas

härmed. De möjligheter, som enligt författningsförslaget förefinnas att, när

synnerliga skäl tala därför, utsträckt tid beviljas för fullbordande av ett byggnadsföretag,

lära i detta hänseende vara tillfyllest.

Beträffande lånebeloppen biträder jag också i huvudsak bostadsutredningens

förslag. Emellertid synes mig vad lantbruksstyrelsen anfört i fråga om

det föreslagna maximibeloppet för nybyggnadslån vara värt beaktande. Visserligen

vill det förefalla, som om lantbruksstyrelsen förbisett, att nybyggnadslånen

i regel utgöra komplement till förbättringslån, i vilka fall sammanlagda

lånebeloppen kunna utgöra 3,000 kronor per lägenhet, motsvarande 75 procent

av en byggnadskostnad av 4,000 kronor. Emellertid kunna givetvis fall förekomma,

då enbart nybyggnadslån utgå, och vid sådana förhållanden bleve maximigränsen

enligt förslaget 2,000 kronor. För min del finner jag skäligt, att

också i dylika fall lån skulle kunna erhållas till högst 3,000 kronor, och skillnaden

skulle då bliva, att i de förra men icke i de senare fallen 1,000 kronor

erhölles utan återbetalningsskyldighet. I övrigt biträder jag förslaget i avseende

å lånebeloppen. Särskilt vill jag härvid framhålla vikten av att icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Marits proposition nr £11.

någon höjning vidtages beträffande förbättringslånens relativa storlek. Stor

makt ligger givetvis däruppå, att statsbidragen begränsas till vad som är nödvändigt

för att byggnadsföretagen skola komma till utförande. En höjning

kan befaras föranleda, att prövningen av sökandens förmåga att själv bidraga

i viss mån eftersattes. Som dessutom bostadsutredningen utgår från att ofta

ett mindre bidrag, 20 ä 30 procent av de beräknade kostnaderna, skall vara tillräckligt

och möjligheten icke är utesluten att i särskilda fall överskrida det i

kungörelseförslaget angivna procenttalet, lärer ändring i förevarande avseende

icke böra företagas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ansett räntan å nybyggnadslån, med

hänsyn till ovissheten örn statens upplåningsränta, böra bestämmas till 4J/2

procent i stället för av bostadsutredningen föreslagna 4 procent. Jag tillåter

mig med anledning härav erinra, att bostadsutredningen framhållit, hurusom

staten visserligen, örn räntan sattes till 4 procent, ej undginge att göra en

örn också relativt ringa förlust å lånen, vilket emellertid icke ansåges oberättigat

med hänsyn till det allmännyttiga ändamålet. Under åberopande härav

föreslår jag, att räntefoten bestämmes i överensstämmelse med bostadsutredningens

förslag, detta med full insikt örn att även nybyggnadslånen därigenom

till viss grad få karaktär av subvention.

Vad angår beskaffenheten av den säkerhet, som skall ställas för nybyggnadslånen,

lärer det vara nödvändigt att överlämna avgörandet åt de lånebeviljande

organen. Att eftergiva fordran på godtagbar säkerhet kan jag dock icke

förorda.

I fråga härefter örn organisationen synes det mig lämpligt att för den lokala

verksamheten anlita hälsovårdsnämnderna. Med hänsyn till den skyldighet att

verka för sunda bostäder, som hälsovårdsstadgan ålägger dessa nämnder, synas

några betänkligheter icke böra möta mot att med riksdagens godkännande tillägga

dem dessa nya göromål. Av liknande skäl synes mig icke heller anledning

föreligga att, såsom i några yttranden förordats, tillerkänna nämnderna ersättning

av statsmedel för ifrågavarande göromål. Påpekas må, att hälsovårdsnämnderna

i erforderlig utsträckning skulle söka samarbete med vederbörande

kommunala arbetslöshetsorgan, något som även blir av betydelse då det

gäller att av flera ur hälsovårdssynpunkt lika berättigade framställningar

utvälja dem, där ett bidrag gör den största nyttan ur arbetslöshetssynpunkt.

Att en länsorganisation måste finnas synes mig vidare vara uppenbart.

Statskontorets uppfattning på denna punkt torde bottna i ett förbiseende av

den väsentliga artskillnaden mellan den nu ifrågasatta verksamheten och den

verksamhet som på sin tid bedrevs, då det gällde utlåning från statens bostadslånefond.

Att såsom länsorgan anlita egnahemsnämnderna synes mig välbetänkt.

Vad åter angår centralorgan för verksamheten vill jag ansluta mig till de

myndigheter, som ansett en särskild centralnämnd kunna undvaras och i stället

föreslagit, att centralnämndens åligganden enligt förslaget skulle påläggas

egnahemsstyrelsen. Därvid förutsätter jag emellertid, att denna styrelse för

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

123

att kunna handhava den viktiga ledande uppgiften i verksamhetens första

skede temporärt förstärkes med särskild sakkunskap.

Administrationskostnaderna torde få bestridas från samma anslag som det,

från vilket lånemedlen skola ställas till förfogande.

I övrigt har jag icke funnit mig böra frångå bostadsutredningens förslag,

Jag har dock icke ansett mig böra i detta sammanhang ingå på en vare sig

saklig eller redaktionell detaljprövning av kungörelseförslaget, utan torde jag

få återkomma härtill, sedan riksdagen fattat sitt beslut i huvudfrågorna.

Vidare må framhållas, att förslaget givetvis förutsätter, att staten svarar

för förlusterna å lånen.

Det återstår mig ännu att taga ställning till det i åtskilliga yttranden framställda

förslaget att låta ifrågavarande verksamhet omfatta även jordbrukets

ekonomiby g g noder. För en statsinsats, som har avseende på sådana byggnader,

kunna givetvis icke åberopas de starka hygieniska och sociala motiv,

som göra en stödaktion för förbättring av landsbygdens bostäder i så hög grad

angelägen. Ej heller synas, åtminstone icke i enahanda grad som då fråga

är örn bostäderna, skäl föreligga att förläna en dylik stödaktion subventionskaraktär.

För beredande av arbetstillfällen synas däremot de båda slagen av

byggnadsverksamhet vara likvärdiga.

Emellertid kan jag icke förorda, att den här ifrågasatta bostadsbyggnadsverksamheten

kombineras med en dylik ekonomibyggnadsverksamhet. Örn så

skulle ske, torde denna sammankoppling medföra en omläggning av hela stödaktionens

karaktär. I vilket fall som helst torde allvarlig fara uppkomma, att

bostadsförbättringsprogrammet äventyrades. Detta gäller jämväl örn ökade

medel kunde ställas till förfogande, något som för övrigt icke synes möjligt

med hänsyn till de mångskiftande ändamål, som böra tillgodoses av ifrågavarande

anslag. Härtill kommer ju, att bostadsutredningens förslag icke är

ägnat att direkt tillämpas även på ekonomibyggnader. Att åter inom den här

avsedda ramen avdela ett särskilt belopp för en byggnadsverksamhet i fråga

om ekonomihusen synes mig icke nu böra ifrågasättas. Icke heller för en sådan

separat verksamhet finnes något utarbetat förslag.

I det föregående har jag föreslagit, att för bostadsbyggnadsverksamhet i

städer och stadsliknande samhällen preliminärt måtte avses ett belopp av ungefär

7.5 miljoner kronor och för dylik verksamhet på landsbygden — likaledes

preliminärt —- 12.5 miljoner kronor. Riksdagens medgivande torde böra inhämtas

till att sammanlagt för båda ändamålen använda högst 20 miljoner kronor

av ifrågavarande anslag. Jag förutsätter därvid att, därest för ettdera ändamålet

avsett belopp skulle visa sig icke behöva eller kunna för detsamma helt

tagas i anspråk, hinder icke bör möta mot att använda överskottet för den andra

verksamheten eller för något annat ändamål, vartill nu nämnda anslag

må begagnas. Särskild fondbildning torde icke vara nödvändig utan, såsom

jag i annat sammanhang lärer bliva i tillfälle att utveckla, torde belopp, som

tågås i anspråk, få utgå direkt från anslaget. Härmed sammanhänger, att i

Samman
fattning.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. May.ts proposition nr 211.

sinom tid inflytande räntor och amorteringar böra upptagas såsom uppbördsmedel

för anslaget, vilket lärer böra erhålla reservationsanslags natur.

I detta sammanhang får jag slutligen erinra att, såsom inledningsvis påpekats,

sociala jordutredningen i skrivelse den 7 mars 1933 föreslagit, att åtgärder

skulle vidtagas för en uppdelning av vissa kronoegendomar och ett antal från

enskilda inköpta egendomar i mindre jordbruk, avsedda att utarrenderas. Sociala

jordutredningen har därvid bland annat föreslagit, att ett belopp av 6 miljoner

kronor av arbetslöshetsmedel skulle tagas i anspråk för finansieringen av hus-,

vägbyggnads- och täckdikningsverksamhet samt därmed sammanhängande arbeten

a dessa mindre jordbruk, över nämnda förslag hava ännu icke hunnit

inhämtas utlåtanden från vederbörande myndigheter, och är jag därför icke

beredd att nu taga slutlig ställning till detsamma, örn så prövas lämpligt,

torde erforderliga åtgärder för verksamhetens igångsättande redan under nästa

budgetår kunna föreslås, sedan yttranden inkommit från vederbörande myndigheter.

Dispositionen och redovisningen av anslagsmedlen.

Enligt den i statsverkspropositionen utvecklade planen för finansieringen av

de föreslagna beredskapsarbetena skulle därför erforderliga, under fonden för

förlag till statsverket anvisade anslag utgå av lånemedel med kort amorteringstid.

För åvägabringandet av den snabba amorteringen skulle härvid en

särskild inkomstkälla — arvsskattemedlen — utnyttjas. De sålunda för

amorteringen avsedda medlen — för nästa budgetår upptagna till 40 miljoner

kronor — skulle icke samlas i en fond, som rent bokföringsmässigt framstode

såsom en tillgång, utan omedelbart användas till nedskrivning av det å fonden

för förlag till statsverket redovisade lånemedelskapitalet.

I fråga örn dispositionen av de för beredskapsarbeten anvisade anslagen och

redovisningen av de genom dessa arbeten tillkomna kapitaltillgångarna hava

beredsJcapssalckunniga förordat, att beträffande statliga arbeten nuvarande anordning

skulle bibehållas, så att ett företag bekostas från det för ändamålet

anvisade anslaget, dock att, ifall arbetet är av den art, att det omedelbart

blir till gagn för något av statens affärsdrivande verk, så stor del av totalkostnaden,

som motsvarar värdet av fördelarna för verket, skall ersättas av

verkets egna medel. Är arbetet av den beskaffenhet, att det först längre fram

kan utnyttjas, förskjutes kostnaden helt eller delvis från beredskapsanslaget,

varefter ersättning beredes detta anslag, när den genom arbetet åvägabragta

nyttigheten kan komma till avsedd användning. Samma grunder böra enligt

de sakkunniga kunna tillämpas i fråga om alla slag av arbeten, för vilka

statsunderstöd enligt gällande författningar eller rådande praxis kan utgå.

Anledning har icke heller ansetts föreligga för andra regler beträffande statsbidrag

till rent kommunala arbeten, därvid dock särskilt uttalats, att statsbidrag

bör kunna utgå även för viss del av kostnaden för materialinköp, särskilt

i den mån det är fråga om inköp av inhemskt material. Vad angår vissa

enskilda arbeten, exempelvis sjöregleringar, anläggningar av kraftverk, ut
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr gil.

125

vidgning av anläggningar för distribution av elektrisk energi samt olika slag

av arbeten vid och för enskilda järnvägar, hava de sakkunniga ansett den

bästa formen för statens medverkan vara att lämna lån på lämpliga villkor.

Förvaltningen av dylika lån borde förläggas till statskontoret, övervägande

skäl syntes finnas för att sammanhålla dessa lån under en ny fondrubrik,

förslagsvis Fonden för lån till beredskapsarbeten.

Beträffande de härutinnan av myndigheterna gjorda uttalandena torde få

hänvisas till sammanställningen över inkomna utlåtanden (Bilaga C).

Ett genomförande av den plan, som i årets statsverksproposition framlagts

för finansieringen av de under fonden för förlag till statsverket upptagna

anslagen till allmänna arbeten, torde förutsätta, att samtliga de utgifter, som

bestridas från nämnda anslag, liksom ock de genom dessa tillkomna kapitaltillgångarna,

i redovisningshänseende sammanhållas å de i riksstaten för ifrågavarande

ändamål uppförda anslagstitlarna. I motsats till vad nu i viss utsträckning

gäller beträffande arbeten utförda av medel från beredskapsanslaget

bör därför någon överflyttning av dylika kapitaltillgångar till fonderna för

statens affärsdrivande verk eller till statens utlåningsfonder tills vidare icke äga

rum.

För en nedskrivning av det lånemedelskapital, som för ifrågavarande allmänna

arbetens utförande investeras i fonden för förlag till statsverket, upptages,

såsom förut erinrats, i statsverkspropositionen under avbetalning å

statsskulden ett anslag å 40 miljoner kronor. Denna nedskrivning innebär,

såsom riksräkenskapsverket framhåller, att de anvisade lånemedlen utbytas

mot skattemedel. Härigenom beredes även möjlighet att, i enlighet med de av

riksräkenskapsverket uttalade önskemålen, genomföra en bokföringsmässig

avskrivning av det i fonden nedlagda kapitalet, i den man detta icke kommer

att motsvaras av sådana nyttigheter, som böra i statsbokföringen redovisas såsom

kapitaltillgångar. Örn avskrivningen genomföres medelst det förfarande

riksräkenskapsverket ifrågasatt -— s. k. kollektiv avskrivning kan fördelningen

av avskrivningsbeloppen mellan fondens olika delar uppskjutas till lämplig

senare tidpunkt. Beträffande ordningen för avskrivningen torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter.

Vad särskilt angår den väckta frågan, huru de lån, som äro avsedda att

utlämnas av beredskapsmedel, budgetärt böra behandlas, synes man härvidlag

böra förfara på enklast möjliga sätt. Av olika skäl är det önskvärt, att det

belopp å 75 miljoner kronor, som avses för arbeten under socialdepartementet,

sammanhålles såsom ett enda anslag — detta bland annat av den orsaken,

att det av skilda anledningar icke är möjligt att nu närmare bedöma, i

vad mån exempelvis den tidpunkt då olika slag av företag kunna vara färdiga

att påbörjas kan föranleda jämkningar i anslagsbeloppets disponerande

för den ena eller andra gruppen av de ändamål, som äro avsedda att tillgodoses

därifrån. Även de medel, som ställas till förfogande för utlåning, böra därför

redovisas inom anslaget. De belopp, som inflyta i form av återbetalningar a

utlämnade lån, böra såsom uppbördsmedel tillföras anslaget, vilket bör erhålla

reservationsanslags karaktär. Hinder torde i förevarande fall icke möta mot att

Departe
mentschefen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr Zll.

även beträffande inflytande räntor tillämpa enahanda förfarande. Då det förutsättes,

att riksdagen eller i vissa fall Kungl. Maj :t genom särskilda beslut

begränsar de belopp, som få användas till utlåning, följer härav, att sålunda

inflytande medel icke kunna utan vidare ånyo utlånas. Vid ett följande års

statsreglering bör självfallet hänsyn tagas till inflytande dylika uppbördsmedel.

Av nyssnämnda under socialdepartementet upptagna anslag torde även kunna

utgå ersättning för de förvaltningskostnader av alla olika slag, som beredskapsanordningens

genomförande kan leda till för centrala och lokala myndigheter

m. fl., allt i den mån de kunna visas föranledda av de genom denna anordning

utökade arbetsuppgifterna, dock att dylika utgifter för kommunikationsdepartementet

och därunder lydande myndigheter skola, på sätt chefen för

nämnda departement torde komma att förorda, bestridas från motsvarande anslag

under samma departement. Det har icke visat sig möjligt att nu göra

någon uppskattning av kostnadsbeloppen för de olika myndigheterna, utan

torde det fa ankomma på Kungl. Maj :t att dels förskottsvis dels ock i anledning

av påvisade utgifter ställa medel till förfogande för vederbörligt ändamål.

Slutligen vill jag icke underlåta att nämna, att enligt min mening det icke

bör vara uteslutet att av ifrågavarande anslag ställa visst belopp till förfogande

även för arbetslöshetskommissionen för utförande eller fullföljande av

statliga arbeten i enlighet med de ändrade grunder, som i det föregående förordats

beträffande kommissionens verksamhet efter ingången av nästa budgetår.

I vad mån en sådan överföring kan befinnas nödvändig, kommer uppenbarligen

framför allt att bliva beroende på den takt, i vilken det lyckas att få till

stånd beredskapsarbeten enligt det nya systemet.

I anledning av vad fullmäktige i riksgäldskontoret uttalat angående formerna

för den upplåning, som erfordras för finansiering av denna del av lånebudgeten,

vill jag framhålla, att det även efter min mening självfallet bör

överlåtas åt fullmäktige att bedöma, huru ifrågavarande lånemedel lämpligen

böra anskaffas. Det torde knappast behöva påpekas, att de förut berörda frågorna

om det sätt, varpå avskrivningen av det i de allmänna arbetena nedlagda

lånemedelskapitalet anordnas, i och för sig icke äro avgörande för spörsmålet,

i vilka former upplåningen av det erforderliga lånemedelskapitalet bör

äga rum.

Riksräkenskapsverket har framställt vissa förslag rörande förskott å och

bokföringen av frågavarande medel (bilaga C sid. 86). Till vad ämbetsverket

i dessa hänseenden anfört kan jag i allt väsentligt ansluta mig, i den

mån det ankommer på socialdepartementets handläggning att därom förordna.

Beredskapsanordningens organisation.

Beredskaps
sakkunnigas
förslag.

Beredskapssakkunniga hava i fråga örn beredskapsanordningens organisation

till en början meddelat, att de begränsat sig till att behandla sådana dithörande

frågor, som äga avseende å de erforderliga organisatoriska anordningarna för

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

127

dispositionen av det under socialdepartementets huPudtitel i 1933 års statsverksproposition

uppförda reservationsanslaget å 75 miljoner kronor. Härvid

har emellertid förutsatts, att jämväl vid dispositionen av andra anslag till beredskapsarbeten

hänsyn tages till arbetsmarknadssituationen.

Utredningsmännen hava därefter ingått på spörsmålet örn initiativ till beredskapsarbeten

och i detta avseende framhållit behovet av att i särskild kungörelse

meddelades närmare bestämmelser örn villkoren för erhållande av

anslag till beredskapsarbete. Ansökan örn sådant anslag bör enligt utredningsmännens

mening för tids vinnande ingivas till vederbörlig central institution

eller länsstyrelse, vilken myndighet efter eventuellt erforderlig komplettering

av utredningen skulle hava att med eget yttrande överlämna ansökningen

till Kungl. Majit. Utredningsmännen hava även närmare yttrat sig om

vad såväl ansökningen som myndighetens yttrande däröver bör innehålla.

Den centrala prövningen av frågan, örn ett begärt anslag till beredskapsarbete

skall beviljas eller icke, skall enligt utredningsmännens förslag ankomma

å Kungl. Majit efter beredning inom socialdepartementet. För detta ändamål

föreslås, att socialdepartementets arbetskrafter förstärkas samt att den

erforderliga nya personalen sammanföres till en extra byrå inom departementet.

I samband härmed hava utredningsmännen lämnat en närmare redogörelse

för de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på byrån vid ärendenas förberedande

handläggning, innan desamma upptagas till avgörande i konselj.

Följande arbetsuppgifter hava omnämnts, nämligen bedömande av de ifrågasatta

arbetenas lämplighet i och för sig för utförande med anlitande av medel

ur beredskapsanslaget, utrönande av behovet att igångsätta arbetena med hänsyn

till läget på arbetsmarknaden samt förande av förhandlingar med förslagsställare

och andra intresserade parter för utformning i detalj av de villkor,

som kunna befinnas påkallade och skäliga i fråga örn tillgodonjutande av medel

ur anslaget. Såsom exempel å vad förhandlingarna skulle avse hava utredningsmännen

anfört storleken av statens understöd, säkerhet för arbetes

fullgoda utförande, åtaganden i fråga örn arbetenas framtida underhåll, förutsättningar

rörande användning av inhemskt material, sättet för statsmedlens

utanordnande, tidpunkten för arbetes igångsättande och tempot för dess fortsättande,

uttagningen av arbetskraft, arbetstid samt kontrollens anordnande.

För att kunna bedöma effekten av beredskapsarbetena i fråga om beredande

av sysselsättning erfordras enligt vad utredningsmännen anföra en fortlöpande

rapportverksamhet från arbetsledningarna rörande bland annat arbetsstyrkans

storlek och sammansättning. Utredningsmännen föreslå, att dylika rapporter,

som i fråga om de nuvarande beredskapsarbetena inskickas till socialdepartementet,

framdeles skola översändas till socialstyrelsen och där bearbetas

samt att resultatet av bearbetningen framlägges i Sociala meddelanden.

I fråga örn beredskapsarbetenas utförande och kontrollen däröver anse utredningsmännen,

att i nämnda hänseenden lika litet som hittills särskilda bestämmelser

äro påkallade beträffande vare sig statliga arbeten eller arbeten, som enligt

i allmän författning givna grunder åtnjuta statsunderstöd. Beträffande

övriga arbeten framhålla utredningsmännen, att svårigheter möta att för de

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Yttranden.

många olika typerna av arbeten meddela generella bestämmelser, samt föreslå,

att Kungl. Maj:t förbebålles frihet att handla efter vad som befinnes lämpligt

och ändamålsenligt i de särskilda fallen. Man torde därvid, enligt vad utredningsmännen

anföra, få använda sig av olika tillvägagångssätt, under hänsynstagande

till de former för statsbidrags tillgodonjutande, som gälla i fråga örn

statsunderstödda arbeten av närmast jämförlig art, ävensom till i affärslivet

utbildad praxis.

Vissa allmänna synpunkter i fråga örn sättet för beredskapsarbetenas utförande

hava framhållits av utredningsmännen. Beträffande regin uttala

de sålunda, att entreprenadsystem sannolikt kommer till användning i jämförelsevis

betydande utsträckning. Därvid förutsättes för tids vinnande, att innan

Kungl. Maj :ts beslut om anvisande av medel till ett beredskapsarbete meddelas,

preliminära anbud skola kunna hava infordrats på basis av de förhandlingar,

som förts med byrån inom socialdepartementet. Rörande sättet

för statsunde rstödets tillgodonjutande och därmed

förknippade organisatoriska spörsmål hava utredningsmännen

utgått från att statsbidrag till beredskapsarbete av sådan art, att några redan

givna regler för statsbidrags utgående ej kunna anses därå tillämpliga, ställas

till vederbörande länsstyrelses förfogande med anmodan till länsstyrelsen att

i mån av arbetets fortgång utanordna medel, föranstalta örn avsyning samt

godkänna arbetet. Enligt utredningsmännens mening bör statsbidrag i allmänhet

utmätas efter den verkliga kostnaden samt förskott å beviljat statsbidrag

utanordnas i avbidan å att den verkliga kostnaden fastställes. Statsbidrags

fastställande efter den beräknade kostnaden anse utredningsmännen

emellertid även böra vara medgivet. Disponeras medel ur beredskapsanslaget

såsom lån, borde lånevillkoren kunna bestämmas i tillämpliga delar efter vad

som gäller för statlig låneverksamhet av mest likartad beskaffenhet samt efter

vad som vid förhandling med den lånesökande i varje särskilt fall befinnes

mest ändamålsenligt. Med avseende å den tekniska och

ekonomiska kontrollen över utförandet av sådana beredskapsarbeten,

beträffande vilka dithörande frågor icke äro normerade i allmän författning

eller praxis, uttala sig utredningsmännen för att kontrollen anordnas

genom vederbörande länsstyrelse. I vissa fall anse utredningsmännen

särskild platskontrollant erforderlig. Kontrollen av att eventuellt

meddelade villkor rörande arbetskraftens uttagning, arbetstiden m. m.

iakttagas, bör enligt utredningsmännen handhavas av den som eljest utövar

kontroll. Utredningsmännen anföra vidare, att det bör ankomma på vederbörande

centrala institution eller länsstyrelse att föranstalta örn avsyning,

granskning av räkenskaper i förekommande fall samt godkännande

av arbetet. Såsom påföljd vid underlåtenhet attfölja

för ett beredskapsarbete meddelade särskilda villkor förorda utredningsmännen

indragning av statsbidraget.

Förslaget till beredskapsanordningens organisation hava åtskilliga myndigheter

med hänsyn till den uppfattning, de uttalat i huvudfrågan, icke närmare

berört. Statskontoret har förklarat, att vid den mera allmänna prövning av de

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

129

ifrågasatta organisationsanordningarna, vartill ämbetsverket nödgats inskränka

sig, någon anmärkning ur de synpunkter ämbetsverket hade att företräda icke

förekommit. Länsstyrelsen i Östergötlands län, som i sitt yttrande till behandling

upptagit allenast länsstyrelsernas uppgifter i fråga om beredskapsarbetena,

har i huvudsak icke något att erinra mot förslaget på denna punkt.

Landssekretariatet har ansett förslaget att förlägga tyngdpunkten beträffande

beredskapsanordningens genomförande hos Kungl. Maj :t samt att låta

vederbörande statliga verk, kommuner och enskilda företagare handhava regin

innebära möjlighet att förebygga en hämmande och fördyrande byråkrati.

I åtskilliga yttranden har framhållits, att samtliga ärenden rörande statliga

åtgärder till hjälp för arbetslösa borde handläggas av en och samma myndighet.

Sålunda har socialstyrelsen i yttrande över arbetslöshetsförsäkringssakkunnigas

promemoria påpekat den bristande enhetlighet med avseende å

både den centrala och den lokala organisationen, som utmärkte de olika föreliggande

förslagen till bistånd åt de arbetslösa. Den föreslagna uppdelningen

av ledningen för hjälpverksamheten på dels en byrå i socialdepartementet för

beredskapsarbetena dels ock ett ämbetsverk, socialstyrelsen, för arbetslöshetsförsäkringen,

understödsverksamheten och arbetsförmedlingen måste enligt socialstyrelsens

mening förväntas medföra stora svårigheter för hjälpverksamhetens

rationella handhavande, då erfarenheten visat, att härför krävdes den

närmaste samverkan mellan de olika lijälpformerna ävensom samlad översikt

över deras beräkneliga och faktiska verkningar. Vad anginge den lokala organisationen

skulle prövningen av de hjälpsökandes anspråk och behov samt

befogenheten att i anledning därav meddela beslut tillkomma tre olika organ:

arbetsförmedlingsanstalterna för beredskapsarbetena, arbetslöshetskassorna för

försäkringsverksamheten och arbetslöshetskommittéerna för understödsverksamheten.

För de olika organen skulle en dylik organisation medföra mycket

dubbelarbete samt svaga möjligheter till effektiv kontroll, och hos de arbetslösa

skulle densamma föranleda villrådighet örn det organ, till vilket de hade

att hänvända sig, samt framkalla benägenhet att söka samtidigt utnyttja olika

hjälpmöjligheter. Även andra olägenheter hava av socialstyrelsen angivits kunna

uppkomma med den föreslagna organisationen. Den bristande enhetligheten

i organisationen har vidare framhållits av organisationsnämnden, arbetsJöshetskommissionen,

industriförbundet, arbetsgivareföreningen m. fl.

Vad beträffar den föreslagna byrån inom socialdepartementet,

har byggnadsstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra däremot

men påpekat behovet inom byrån av tillgång å byggnadsteknisk sakkunskap.

Å andra sidan har anmärkts, att förslaget i denna del stöde i bestämd motsättning

mot de under senare tiden pågående rationaliseringssträvandena inom

statsförvaltningen, åsyftande att lätta departementens arbetsbörda genom överflyttande

av sådana ärenden, som kunna handläggas inom centralt ämbetsverk.

Kungl. Maj :t skulle, anföres det, bliva nödsakad fatta beslut i en mängd detaljfrågor,

vilka ärenden skulle tynga konseljerna. Att ärenden rörande beredskapsarbeten

i nuvarande ringa omfattning handlades omedelbart av socialdepartementet

kunde icke åberopas för vidhållande av denna organisationsform

Bihang till riksdagens protokoll 19S8. 1 sami. Nr 211. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

vid den nn föreslagna omfattande beredskapsanordningen. Då uppenbarligen

många bindande avgöranden skulle komma att träffas efter muntlig föredragning

för departementschefen eller på grundval av samtal med denne, skulle det

material, som läge till grund för Kungl. Maj:ts beslut, icke erhålla nödig

skriftlig och offentlig karaktär. Förslaget innebure en sammanblandning av

instanserna i statsförvaltningen och vore därför ur konstitutionell synpunkt

otillfredsställande. Synpunkter av denna och liknande art hava mer eller

mindre utförligt framförts av organisationsnämnden, arbetslöshetskommissionen,

socialstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs och Örebro län, fullmäktige i järnkontoret,

flera handelskamrar, kommerskollegium samt svenska stadsförbundet.

Länsstyrelsen i Uppsala län bär bland annat framhållit, att organisationen

syntes tungrodd och förutsatte tidsödande förhandlingar. Länsstyrelserna

i Örebro och Norrbottens län hava hävdat, att byråns arbetsuppgifter underskattats

av utredningsmännen.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot den

centrala organisationen men påpekat behovet av att inom byrån tillgång funnes

å byggnadsteknisk sakkunskap.

I vissa yttranden har föreslagits annan myndighet såsom centralorgan, nämligen

socialstyrelsen (organisationsnämnden, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,

Kalmar och Örebro län m. fl.) eller arbetslöshetskommissionen (Överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Västmanlands län m. fl.). Kommerskollegium

ifrågasätter ettdera av nämnda båda alternativ utan att giva företräde

åt något av dem. Vattenfallsstyrelsen har förordat en anordning motsvarande

den av särskilda sakkunniga rörande beredskapsarbeten år 1931 föreslagna,

enligt vilken socialstyrelsen med särskild sammansättning skulle utgöra organ

för beredskapsärendenas förberedande handläggning.

Svenska stadsförbundet har framhållit, att den föreslagna byrån borde rekryteras

på ett sätt som garanterade verklig kunskap örn kommunala förhållanden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har gjort gällande, att centralorganet

måste erhålla bestämmande och korrigerande befogenhet gentemot lokala

samfälligheter. Därjämte har länsstyrelsen i Uppsala län föreslagit, att byrån

själv skulle kunna uppträda såsom arbetsledande organ.

Vad angår de arbetsuppgifter, som skulle tillföras

länsstyrelserna enligt förslaget — emottagande i vissa fall av ansökan

örn statsbidrag till beredskapsarbete, föranstaltande om eventuell komplettering

därav, yttrande över ansökan i samband med dess insändande till

Kungl. Majit ävensom i vissa fall utanordnande av statsbidrag, anordnande

av kontroll å beredskapsarbeten samt föranstaltande örn avsyning av arbetena,

granskning av räkenskaper och arbetenas godkännande — har flertalet länsstyrelser

betonat, att härav skulle föranledas behov av ökade arbetskrafter

såväl hos länsstyrelserna som hos vägingenjörerna. Organisationsnämnden har

framhållit, att den ansvällning av den lokala statsförvaltningens apparat, som

förslagets genomförande skulle framkalla, skulle göra det tämligen meningslöst

att fortsätta nu pågående rationaliseringssträvanden med avseende å läns
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

131

styrelserna. Då länsstyrelserna icke vore rustade för de ifrågasatta nya arbetsuppgifterna,

föreslår organisationsnämnden, att den lokala organisationen

av beredskapsarbetena anordnas i huvudsak på samma sätt som motsvarande

organisation av reservarbetena. Även i andra yttranden har gjorts gällande,

att länsstyrelserna icke vore rustade för de ifrågasatta arbetsuppgifterna, varför

det syntes bättre, att dessa uppgifter handhades av en central myndighet

(länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Kristianstads län, vattenfallsstyrelsen

och svenska stadsförbundet). Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller

å andra sidan, att det sannolikt vöre nödvändigt att anlita länsstyrelserna

såsom mellanhand. Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört, att beträffande

den förberedande handläggningen av beredskapsärendena genom länsstyrelserna

intet vore att erinra men att de med kontroll, avsyning och godkännande

förenade uppgifternas förläggande dit icke kunde förordas. Enligt

länsstyrelsens i Kristianstads län mening borde möjligen ärenden rörande vägoch

broföretag kunna kvarbliva under länsstyrelserna. Vattenfallsstyrelsen

har för sin del ansett, att ett organ liknande nuvarande länshjälpkommittéerna

skulle kunna göra goda tjänster som länsorgan under centralorganisationen.

Betänksamheten mot anlitandet av länsstyrelserna såsom lokala organ har

— på sätt antytts — i flera yttranden motiverats med deras bristande utrustning

för fullgörandet av de uppgifter, som skulle bliva förknippade med kontrollen

av arbetena och tillsynen däröver. I sådant avseende har uttalats särskilt

följande. Det vore ej lämpligt, att länsstyrelserna finge sig ålagt att

handhava anvisat statsbidrag och verkställa utanordning därav samt avsyna och

godkänna beredskapsarbeten; i allt fall erfordrades av Kungl. Majit meddelade

bestämmelser angående dithörande verksamhet, enär eljest någon central kontroll

över denna verksamhet icke vore möjlig. Tanken att den slutliga granskningen

av räkenskaperna förlädes till fackmyndigheter — i första rummet vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen — samt länsstyrelserna vore ägnad väcka tvekan.

En fortlöpande central kontroll syntes bliva påkallad, i den mån de anvisade

medlen icke användes direkt av statens egna organ, därvid såsom förebild kunde

tjäna den revision, som nu genom särskilda personer vore anordnad rörande

arbetslöshetskommissionens verksamhet (riksräkenskapsverket). Då städerna

genom egna arkitekter och ingenjörer ledde arbetena, torde en inblandning av

statens vägingenjörer och länsarkitekter lätt giva anledning till svårigheter; kontroll

genom länsstyrelserna borde vara utesluten vid städernas arbeten även i

andra fall än det av utredningsmännen särskilt omförmälda eller då statsbidraget

vore relativt ringa (svenska stadsförbundet). Byggnadsstyrelsen har ansett,

att alla statliga beredskapsarbeten inom husbyggnadsfacket borde ställas

under styrelsens ledning. Beträffande kommunala och enskilda husbyggnadsföretag

syntes erinran icke vara att göra mot att länsstyrelserna utövade motsvarande

ledning, men borde länsarkitekterna åtnjuta särskilt arvode för därmed

förenade arbetsuppgifter. Beträffande stora byggnadsföretag borde överkontroll

utövas genom byggnadsstyrelsen. Huruvida avsyningen och godkännandet

av kommunala och enskilda arbeten borde ske genom länsstyrelsen eller

byggnadsstyrelsen finge bedömas från fall till fall.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Departe
mentschefen.

Behov av ökade arbetskrafter på grund av befattningen med beredskapsärendena

har ansetts uppkomma även hos vissa fackmyndigheter (byggnadsstyrelsen,

arméförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen).

Beträffande planläggningen och den förberedande handläggningen

av beredskapsärendena har förslaget befunnits

ägnat giva erforderliga fastare former än som hittills förefunnits (arméförvaltningen).

Byggnadsärende av kommunal eller enskild natur har byggnadsstyrelsen

ansett böra av den länsstyrelse, till vilken ärendet ingivits, överlämnas

till byggnadsstyrelsen, som borde hava att med eget yttrande vidarebefordra

ärendet till Kungl. Majit. I ett yttrande har ifrågasatts, att ansökan

örn beredskapsarbete borde göras direkt hos Kungl. Maj :t eller annan myndighet,

som skulle besluta örn arbetet; därest förslag örn arbete, som befunnes

olämpligt, utan remiss kunde omedelbart avslås, skulle mycket onödigt utredningsarbete

kunna undvikas (länsstyrelsen i Kristianstads län).

I fråga örn regin vid beredskapsarbetena hava i ett flertal yttranden framhållits

de särskilda svårigheter vid anlitande av entreprenörer, vilka skulle föranledas

av villkor i fråga örn sysselsättning av okvalificerad arbetskraft, tilllämpning

av förkortad arbetstid m. m. Byggnadsstyrelsen, som ansett den

egna regin vara den riktiga lösningen av arbetsledningsfrågan i vissa fall, har

ansett förslaget örn att entreprenadanbud i regel borde föreligga, innan Kungl.

Maj :ts beslut fattades, vara mindre lämpligt beträffande husbyggnadsarbeten,

enär anbudsgivare i dylikt fall måste vara bunden av sitt anbud relativt

lång tid och sålunda nödgas vaka över att bekomna anbud rörande materialier

o. dyl. fortfarande gällde. Med hänsyn härtill samt på grund av andra

dithörande svårigheter borde anbud infordras, först sedan Kungl. Maj :t beslutat

örn arbetets utförande och fastställt villkoren härför.

Beträffande statsbidragets beräkning har riksräkenskapsverket förordat

den regeln, att bidraget liksom låneunderstödet borde utgå i visst förhållande

till den beräknade kostnaden, dock i allt fall med den restriktionen, att, örn

den verkliga kostnaden understege den beräknade, bidraget borde ställas i

relation till den verkliga kostnaden. I viss mån i liknande riktning har

byggnadsstyrelsen uttalat sig. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förordat

nyssnämnda regel vad anginge arbeten i kommunal och enskild regi;

beträffande rent statliga och statsunderstödda arbeten i vederbörande verks

egen regi, borde alltid den verkliga kostnaden läggas till grund för bidraget.

Med anledning av att förslaget förutsatte beviljande av förskott å statsbidrag,

har riksräkenskapsverket ansett vara av behovet påkallat, att närmare

regler beträffande lämnandet av sådant förskott fastställdes genom allmänna

bestämmelser.

Såsom i det föregående framhållits, har i beredskapssakkunnigas promemoria

det organisatoriska problemet behandlats endast såvitt gäller dispositionen

av det belopp å 75 miljoner kronor, som skulle falla inom socialdepartementets

område. Vad angår anslagen under kommunikationsdepartementet

hänvisar jag till vad därom kommer att anföras av chefen för kommunikationsdepartementet

i propositionen (nr 212) om anslag till vissa arbeten under kom
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr gil.

133

munikationsdepartementet för motverkande av arbetslösheten. Därav framgår,

att för handläggning inom sistnämnda departement av hithörande ärenden

anses böra tillämpas de former, som i allmänhet gälla beträffande bidrag

till motsvarande ändamål.

Även beträffande de byggnadsföretag, som tillhöra ecklesiastikdepartementet,

komma ärendena att handläggas såsom eljest varit brukligt.

Viad angår de under jordbruksdepartementet hörande arbetena, erfordras

— med undantag för en tillfällig mindre förstärkning av lantbruksstyrelsens

arbetskrafter — inga nya organisatoriska åtgärder för handläggning av ärenden

rörande skogsvårdsåtgärder, torrläggningsföretag och byggnader. Angående

ärenden, som avse lån från den föreslagna lånefonden för arbetaresmabruk,

hänvisas till propositionen i detta ämne.

Icke heller handläggningen av ärenden rörande anslagen under handelsdepartementet

kräver någon ny förvaltningsapparat. De ifrågavarande anslagen

avse byggandet av ett nytt fyrskepp, inköp av material för lotsverkets

behov och arbeten för upptagande av malmbrytning i Västerbotten.

Till socialdepartementets område höra specificerade byggnadsföretag till

ett belopp av omkring 8.5 miljoner kronor. Örn handläggningen av dessa frågor

gäller vad förut sagts angående byggnader hörande till andra departement.

Av återstående 75 miljoner kronor för offentliga arbeten inom socialdepartementets

område avses 20 miljoner kronor till främjande av bostadsbyggen.

Hur ärendena angående dispositionen av dessa medel skola handläggas, har

framgått av den lämnade redogörelsen (s. 92 och 122).

Ett belopp av 10 miljoner kronor är avsett såsom bidrag till främjande av

företagsamhet och industriell verksamhet. Dessa medel böra stå till Kungl.

Maj :ts direkta disposition att enligt vad i det föregående framhållits anlitas

i förekommande fall, då det befinnes särskilt angeläget att understödja tillkomsten

av allmännyttiga arbeten eller att genom finansiellt stöd underlätta

upprätthållandet av en verksamhet, i syfte att förebygga arbetets inställande

eller att främja dess återupptagande. Ett mindre belopp för samma ändamål

bar som bekant anvisats såväl av 1932 års riksdag som å tilläggsstat av innevarande

års riksdag. Ärenden örn disposition av dessa medel böra handläggas

alltefter sin beskaffenhet. Några enhetliga regler varken böra eller kunna uppställas

för frågornas behandling. Detsamma gäller örn den post å 5 miljoner

kronor, som upptagits under rubriken »Diverse».

Spörsmålet örn särskilda administrativa anordningar uppstår alltså endast,

såvitt gäller de till socialdepartementet hörande arbetena, på grund av dels en

post å 10 miljoner kronor för främjande av statliga och statsunderstödda arbeten,

dels en post å 30 miljoner kronor avseende bidrag till kommunala arbeten.

Därjämte kräves en allmän undersökning, omfattande olika slags arbeten

för motverkande av arbetslöshet även under andra departement, angående

de regler som beträffande flertalet arbetsföretag böra uppställas för

utdrygning av arbetstillfällena, arbetskraftens utväljande m. m.

Vid beredning av frågor rörande igångsättande av statliga arbeten för medel

från sistnämnda post å 10 miljoner kronor bör den verkställda invente
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

ringen kunna lämna god vägledning. Beslut om beviljande av anslag för hithörande

arbeten böra fattas av Kungl. Maj :t efter hörande av de myndigheter,

vilkas ämbetsområden företaget närmast angår. Där så befinnes

lämpligt, kunna därjämte särskilda sakkunniga anlitas för utredningar. Det

statens verk eller den myndighet, som eljest har att ombesörja arbeten av

samma slag, bör omhänderhava ledningen av detsamma enligt vanliga regler.

De fackmyndigheter, som här närmast komma i fråga, äro byggnadsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

domänstyrelsen, kommunikationsverken, medicinalstyrelsen, lotsstyrelsen, arméförvaltningen,

marinförvaltningen och flygstyrelsen. Den ekonomiska kontrollen

torde i vissa fall få utövas av särskilda revisorer, såsom riksräkenskapsverket

föreslagit, och Kungl. Maj :t lärer därom böra utfärda närmare

föreskrifter.

När det gäller bidrag till kommunala arbeten, bör den verkställda inventeringen

likaledes bliva till stort gagn. Initiativ till igångsättande av sådana

arbeten böra i första hand ankomma på kommunerna, som genom länsstyrelserna

ha att hos Kungl. Maj:t göra ansökning örn bidrag. Genom kungörelse

i ämnet torde Kungl. Majit böra utfärda föreskrifter rörande ansökningars ingivande

och förberedande handläggning. Yttranden över sådana ansökningar

böra avgivas av vederbörande länsstyrelse, innan ansökningarna befordras vidare

till socialdepartementet. Det är angeläget att länsstyrelserna på ett förberedande

stadium träda i kontakt med kommunernas styrelser och arbetslöshetskommittéer,

i syfte att planläggningen av de föreslagna arbetena må göras

så ändamålsenlig som möjligt och uppenbart olämpliga förslag på ett tidigt

stadium utgallras. Beträffande vissa slag av arbetsföretag, nämligen väg- och

broarbeten, torde länsstyrelserna böra utanordna statsbidrag samt genom vägmgenjörerna

kontrollera, avsyna och godkänna företagen, medan eljest länsstyrelsernas

befattning med beredskapsarbeten bör begränsas till den förberedande

handläggningen av ärendena. Den slutliga beredningen bör ske inom

socialdepartementet, där en avvägning och jämförelse mellan de från kommunala

myndigheter inkommande ansökningarna kan ske från enhetliga synpunkter.

Socialdepartementet bör successivt erhålla del av de uppgifter rörande

arbetslösheten på olika orter, som komma att inflyta till socialstyrelsen,

och överhuvud bör ett nära samarbete mellan socialdepartementet och socialstyrelsen

i dessa frågor äga rum.

Det ökade arbetet inom socialdepartementet kräver nödvändigtvis extra arbetskrafter

med såväl tekniska kvalifikationer som med särskild sakkunskap

i arbetslöshetsfrågor. Jag föreslår för den skull upprättandet av en extra byrå

inom departementet, vars personal skulle avlönas från beredskapsanslaget med

arvoden, fastställda av Kungl. Majit.

För att möjliggöra ett ungefärligt bedömande av personalbehovet på denna

byrå torde böra något närmare angivas dess blivande arbetsuppgifter. Dessa

äro väsentligen följande.

Socialdepartementet skall från länsstyrelser och fackmyndigheter samt

eventuellt från enskilda mottaga ansökningar örn. statsbidrag, subventioner och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

135

lån, föra förteckningar över dessa ansökningar och deras behandling samt över

igångsatta arbetsföretag, där placerad arbetarstyrka o. s. v. Av de inkommande

ansökningarna skola till andra departement överlämnas de, som röra

ärenden, vilka skola där handläggas. De ansökningar, som skola behandlas

inom socialdepartementet, skola granskas i och för erforderlig komplettering

av handlingarna samt därefter remitteras till vederbörande myndigheter för

erhållande av utlåtande,, där tillräcklig utredning icke redan föreligger, rörande

arbetsplaner, kostnadsberäkningar, arbetets allmännytta och angelägenhetsgrad

m. m. X vissa fall torde pa detta stadium av ärendet erfordras samråd

med vederbörande sökande eller respektive statsmyndighet. Da ärendena

föreligga i fullständigt utrett skick, skall till slutligt avgörande anmälas

frågan, vilka av dem som med hänsyn till förevarande omständigheter böra

komma till stånd, hur stort statsbidrag, som bör beviljas, vilka villkor, som

böra föreskrivas beträffande arbetskraftens utväljande samt arbetstidens förkortning

o. s. v. Vidare bör byrån ha att, med hänsyn till arbetslöshetssituationen,

följa beslutade arbetsföretag genom granskning av inkommande rapporter.

Vad angår den personal, som kan komma att erfordras för fullgörande av

dessa uppgifter, förutsätter jag till en början, att i spetsen för byrån måste

sättas en väl kvalificerad kraft, som omedelbart under departementschefen

skall ansvara för det behöriga upprätthållandet av byråns verksamhet. Såsom

byråchefens närmaste män torde erfordras dels en person med juridisk

och administrativ sakkunskap, dels en person med teknisk utbildning. Förutom

dessa torde för biträde med ärendenas utredning och föredragning krävas

ytterligare fyra personer med juridisk eller teknisk sakkunskap och med insikter

i arbetsförhållandena. Härförutom erfordras för byrån amanuenser och

skrivbiträden. Det närmare avgörandet beträffande personalens storlek liksom

rörande dess avlöning torde få ankomma på Kungl. Maj :t, som därvid icke bör

vara bunden av eljest tillämpade regler angående arvodenas belopp. Det må

vidare anmärkas, att särskilt under den första tiden en sadan ansvällning av

arbetsuppgifter kan förväntas, att för undvikande av en ur alla synpunkter

olämplig försening av ärendenas handläggning det kan bliva nödvändigt med

en tillfällig utökning av byråns personal utöver vad som nu beräknats och att

tillfälligt torde behöva anlitas särskilda utredningsmän med speciell sakkunskap

eller för speciella arbetsuppgifter inom visst arbetsområde eller viss ort.

I den mån av dylik orsak ytterligare arbetskrafter behöva anlitas, torde det

få tillkomma Kungl. Maj :t att förordna extra personal och fastställa arvoden

för sådan personal.

Vad angår genomförandet av regler för arbetstillfällenas utdrygande m. m.

torde det vara erforderligt att genom särskilda sakkunniga utarbeta anvisningar

och föreskrifter i sådant hänseende.

Då ärenden rörande beredskapsarbeten, tillhörande andra departement än

socialdepartementet, ofta kräva särskild prövning med hänsyn till deras betydelse

ur arbetslöshetssynpunkt, är det självfallet angeläget, att ett nära

samarbete äger rum mellan departementen. Det är även angeläget att inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr gil.

socialdepartementet erhålla översikt över alla hithörande ärenden. I sådant

syfte synes det mest praktiskt, att alla ärenden angående beredskapsarbeten,

vare sig de avse bidrag från social- eller kommunikationsdepartementet,

befordras till Kungl. Majit i socialdepartementet för att i förekommande fall

därifrån överlämnas till kommunikationsdepartementet.

Då, såsom förut nämnts, arbeten tillhörande andra departement än socialdepartementet

i stor utsträckning skola vara underkastade regler örn förkortad

arbetstid m. m., är det även av denna anledning av betydelse, att samarbete

sker mellan vederbörande fackdepartement och socialdepartementet.

Det torde visa sig nödvändigt att i viss utsträckning ställa extra arbetskrafter

även till länsstyrelsernas och andra myndigheters förfogande med hänsyn

till att den förberedande utredningen kan komma att koncentreras till en

jämförelsevis kort tid. Medel till sådan extra arbetskraft torde få beredas

från socialdepartementets allmänna beredskapsanslag enligt beslut av Kungl.

Maj .t, dock att, i den man fråga är örn myndigheter hörande under kommunikationsdepartementet,

medlen torde, i enlighet med vad chefen för nämnda

departement lärer komma att förorda, böra utgå från anslaget till beredskapsarbeten

under nämnda departement.

Av den nu lämnade redogörelsen för den tillämnade organisationen framgår,

att densamma i väsentliga hänseenden avviker från den plan, som angivits i

beredskapssakkunnigas promemoria. Detta gäller bland annat den ställning,

som socialdepartementet och dess särskilda byrå skall komma att erhålla. Med

den sålunda förordade omläggningen torde varje underlag saknas för de invändningar,

som ur konstitutionell synpunkt framställts mot det tidigare förslaget.

Sammanfattning.

För att underlätta översikten över de huvudregler, som enligt min mening

böra gälla vid användningen av det anslag till arbeten, avsedda att motverka

arbetslösheten, varom här göres framställning, torde följande sammanfattning

få meddelas.

A. Direkta beredskapsarbeten.

1. Vid valet av beredskapsarbeten skall hänsyn tagas till följande synpunkter

:

**■) Angelägna arbeten skola ha företräde framför mindre angelägna.

b) Intet slag av arbete skall principiellt vara uteslutet från anslag.

c) Arbetet skall vara obestridligt allmännyttigt.

d) Arbete, som lämpar sig som vinterarbete, skall äga företräde framför

annat arbete.

e) Det arbete skall äga företräde, som direkt och indirekt ger större antal

arbetare sysselsättning.

f) Orter med stor arbetslöshet skola vid valet mellan olika beredskapsar
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211. 137

beten under i övrigt lika förhållanden ha företräde framför orter med mindre

arbetslöshet.

2. I fråga örn beredskapsarbetens anordnande skall gälla:

a) Vid arbetena tillämpas samma löner, som å den öppna arbetsmarknaden

pläga utgå för arbeten av det slag, varom fråga är.

b) Arbetena skola påbörjas inom föreskriven tid.

c) Inskränkning av arbetstiden äger i allmänhet rum enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande, dock att vederbörande företagare — statlig myndighet, kommun,

vägstyrelse eller enskild — avgör efter vilken princip inskränkningen

skall ske.

d) övertidsarbete får ej förekomma annat än i tvingande fall.

e) Central regi, motsvarande den som utövas av arbetslöshetskommissionen

beträffande de nuvarande statliga reservarbetena, skall icke förekomma.

f) Regi och arbetsledning utövas av vederbörande företagare: statlig myndighet,

kommun, vägstyrelse eller enskild.

g) Å arbeten, som icke utföras av statlig myndighet, bör den kontroll, som

erfordras, i allmänhet ske av central myndighet eller, i fråga örn väg- och broarbeten,

av länsstyrelserna.

3. Beträffande arbetskraftens uttagande skall gälla:

a) Arbetskraften anvisas genom den offentliga arbetsförmedlingen i enlighet

med uppgifter från de lokala arbetslöshetsorganen, i regel arbetslöshetskommittéerna,

angående de personer, som uttagits till beredskapsarbete. De

arbetslösa skola anmäla sig såväl hos arbetsförmedlingen som hos det lokala

arbetslöshetsorganet.

b) Kungl. Maj :t bestämmer med hänsyn till arbetslöshetssituationen, från

vilka orter arbetskraft skall uttagas till visst arbetsföretag.

c) Vid uttagandet till arbete skall arbetslöshetsorganet bedöma de sökandes

behov i huvudsak efter längden av deras arbetslöshet, därvid hänsyn icke ensamt

skall tagas till vederbörandes sista arbetslöshetsperiod. En karenstid

örn minst 14 dagar skall iakttagas. I övrigt skall arbetslöshetsorganet söka

så rättvist som möjligt mellan de arbetslösa fördela genom beredskapsarbetena

skapade arbetstillfällen. För arbeten, som kräva yrkesskicklighet, skola

endast yrkesarbetare uttagas. Från de egentliga grovarbetena äro däremot

arbetare från andra fack icke utan vidare uteslutna.

d) Arbetsgivaren är skyldig att mottaga den anvisade arbetskraften, i den

mån ej särskilda förhållanden föreligga.

4. I avseende å arbetskonflikters inverkan på arbetares rätt att erhålla sysselsättning

vid beredskapsarbeten skall gälla:

Utestängda från anställning vid beredskapsarbeten äro arbetare, vilka

befinna sig i strejk eller äro föremål för lockout på grund av arbetskonflikter.

Utestängda skola likaledes vara arbetare, som, utan att giltig anledning

föreligger, vägra antaga anvisat beredskapsarbete eller lämna sin anställning

vid sådant arbete. Vid tillämpningen härav skola principerna från arbetslöslietsförsäkringsförslaget

tjäna till ledning.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majlis proposition nr 211.

5. Angående statsbidrag till kommuner skall gälla, att kommunernas behov

av statshjälp i kampen mot arbetslösheten skall avgöra statsbidragets

storlek.

6. För handläggningen av ärenden angående beredskapsarbeten upprättas

en extra byrå i socialdepartementet. För beredningen av dylika ärenden tagas

vidare i anspråk i främsta rummet de centrala, fackmyndigheterna och i

viss utsträckning även länsstyrelserna och vägingenjörerna.

7. Beträffande övergången till det nya systemet skola gälla följande regler:
a)

Av arbetslöshetskommissionen bedrivna statliga reservarbeten skola av

kommissionen fortsättas endast i den mån de icke lämpligen kunna övertagas

av annan företagare.

b) Statskommunala arbeten skola övergå till beredskapsarbeten, i den mån

vederbörande kommun så önskar.

c) Vid arbeten, som i fortsättningen komma att bedrivas som statliga eller

statskommunala reservarbeten, skola från tidpunkt, som Kungl. Majit bestämmer,

beträffande löner gälla samma regler som för beredskapsarbeten.

B. Främjande av enskild företagsamhet m. m.

1. Vid lån till främjande av enskild företagsamhet skall

a) utgå ränta efter Kungl. Maj:ts beslut,

b) amortering ske enligt beslut av Kungl. Majit,

c) ställas säkerhet, som kan av Kungl. Majit godtagas.

2. Vid subventioner till främjande av enskild företagsamhet och uppmuntran

av industriell verksamhet skola följande synpunkter vara vägledande:

a) Genom subvention åt visst företag bör minskning av produktionen icke

få framkallas vid annat företag med därav följande arbetslöshet.

b) Vid subvention bör tillses, att densamma per dagsverke, som beräknas

därigenom kunna åstadkommas, understiger eller högst svarar emot statsbidraget

till kontant understöd för motsvarande antal hjälpta dagar.

c) Subvention bör vara av tillfällig natur och skapa möjligheter att trygga

vederbörande företags framtida existens.

d) Subvention bör skapa lättnader för den eller de kommuner, som äro

ekonomiskt beroende av det subventionerade företagets existens.

3. Lån och subventioner till bostadsbyggnadsverksamhet skola utgå jämlikt

följande huvudgrunder:

a) För bostadsbyggande i städerna och stadsliknande orter skall statlig

tertiärkredit kunna erhållas uppgående till högst viss del (20 procent) av den

på öppna marknaden erhållna krediten, dock högst 15 procent av fastighetsvärdet.

Särskilt organ, en byggnadslånebyrå, skall pröva och besluta angående

tertiärkrediten.

b) Till upprustning av landsbygdens bostadsbestånd skola kunna utgå dels

förbättringsbidrag med högst 1,000 kronor per lägenhet, dels nybyggnadslån

med högst 3,000 kronor per lägenhet. Förbättringsbidrag och nybyggnadslån

för en och samma lägenhet kunna utgå med sammanlagt högst 3,000 kronor.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SI].

139

Egnahemsnämnderna skola, under egnahemsstyrelsens överinseende, pröva och

besluta örn dylika bidrag och lån.

C. Allmänna principer. .

1. Inom ramen för det äskade anslaget å 75 miljoner kronor till socialdepartementet

skola de angivna summorna för olika delar av arbetsanskaffningsprogrammet

vara vägledande men icke bindande. Kungl. Maj :t bör sålunda

äga befogenhet att efter allsidig prövning av anmälda behov välja mellan de

olika ändamålen.

2. Arbete, till vilket statsmedel utgå, skall, där så kan ske, utföras med

inhemskt material.

Under åberopande av vad jag sålunda i det föregående i olika sammanhang

anfört och under framhållande att proposition i ärendet jämlikt § 54

riksdagsordningen lärer kunna avlåtas, utan hinder av att den för propositioners

avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid torde gå till ända,

innan propositionen kan till riksdagen överlämnas, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till arbeten till motverkande av arbetslösheten, att användas

enligt de grunder, som i det föregående angivits, för

budgetåret 1933/1934 anvisa ett reservationsanslag, att utgå

av lånemedel, av 75,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta .protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga A.

P. M.

angående beredskapsarbeten till motverkande av arbetslöshet.

De med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 21 oktober 1932 genom departementschefsskrivelse

samma dag tillkallade utredningsmännen med uppdrag

att inom socialdepartementet biträda vid verkställande av undersökning och

uppgörande av förslag rörande de statliga och kommunala arbeten ävensom

enskilda arbetsföretag av allmännyttig karaktär, vilka lämpligen kunde anordnas

såsom beredskapsarbeten till motverkande av arbetslöshet -— 1932 års

utredning angående beredskapsarbeten — ha i en till chefen för socialdeparmentet

den 3 december 1932 avgiven promemoria framlagt resultaten av företagen

inventering av förefintliga sådana arbeten i riket. Ovannämnda uppdrag

har därigenom fullgjorts. Sedermera har departementschefen, underhand,

uppdragit åt utredningsmännen att inom departementet biträda vid utredning

angående de spörsmål av väsentligen organisatorisk art, som kunde

äga samband med anordnandet av beredskapsarbeten i större omfattning och

inom även andra verksamhetsområden, än som hittills ifrågakommit.

I 1933 års statsverksproposition har statsministern i uttalande till statsrådsprotokollet

vid behandlingen av för flera huvudtitlar gemensamma frågor lämnat

en allmän motivering för behovet av vidgade och effektivare åtgärder för

arbetslöshetens motverkande ävensom uppdragit riktlinjerna för anordnandet

av allmänna arbeten i arbetslöshetsbekämpande syfte. Vidare har chefen för

finansdepartementet i samma statsverksproposition vid behandlingen av de allmänna

förutsättningarna för statsregleringen 1933/1934 angivit normerna för

finansieringen av sådana allmänna arbeten. På grundval av dessa uttalanden

har Kungl. Majit av riksdagen äskat såsom utgifter för kapitalökning under

rubrik Fonden för förlag till statsverket, anslaget till allmänna arbeten att

utgå av lånemedel med kort amorteringstid, ett sammanlagt belopp av

160.511.800 kronor. Härav lia för vissa närmare angivna ändamål under

olika departement och rubriker upptagits anslag till ett sammanlagt belopp av

35.511.800 kronor. För icke närmare specificerade arbeten till motverkande

av arbetslösheten ha upptagits dels 75,000,000 kronor under socialdepartementet,

dels 50,000,000 kronor under kommunikationsdepartementet.

De medel, som för nu ifrågavarande ändamål äskats, äro avsedda att användas

för utförande av rent statliga företag eller företag, till vilka enligt allmänna

grunder statsbidrag utgår, ävensom att utgå såsom understöd i en eller annan

form åt kommuner eller enskilda för igångsättande av allmännyttiga arbeten.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Omfattningen och karaktären av de allmänna arbeten, som ansetts böra komma

till utförande under nästkommande budgetår i arbetslöshetsbekämpande

syfte, ha sålunda härigenom angivits. Den slutliga planen för organiserandet

av nu ifrågasatta allmänna arbeten såsom ett led i kampen mot arbetslösheten

skulle sedermera framläggas i särskild proposition.

Utredningsmännens ovannämnda, under hand lämnade uppdrag begränsar

sig sålunda till att inom departementet biträda med utarbetandet av denna

plan.

Vid fullgörandet av detta uppdrag ha utredningsmännen icke kunnat förbise,

att anordnandet av beredskapsarbeten i den vidgade omfattning, varom

nu är fråga, måste vara att betrakta som ett led i en enhetlig socialpolitisk

aktion till arbetslöshetens motverkande och lindrande av dess följder. Det ligger

i sakens natur, att det måste vara en angelägenhet av stor vikt, att de olika

leden i en sådan aktion anordnas i kongruens med varandra. I avsaknad av

närmare kännedom om normerna för den nu samtidigt ifrågasatta arbetslöshetsförsäkringen

och vidgade kontantunderstödsverksamheten samt den omfattning,

vari reservarbeten i fortsättningen kunna komma att anordnas, få

utredningsmännen anmäla, att de vid fullgörandet av uppdraget icke varit i

tillfälle att närmare bedöma, huru samorganiserandet av de ifrågasatta olika

socialpolitiska delaktionerna för arbetslöshetens motverkande och lindrande

av dess följder lämpligast bör ske.

Till fullgörande av sitt uppdrag få utredningsmännen anföra följande.

Nuvarande system för beredskapsarbeten.

Frågan örn arbetslöshetens motverkande genom anordnande av allmänna arbeten

har aktualiserats i samma mån arbetslösheten som ett socialt problem

av stor räckvidd i början av innevarande sekel påkallat statsmakternas uppmärksamhet.

Åtskilliga initiativ ha i sådant avseende tagits redan på ett

tidigt stadium. Beträffande dessa och de resultat, vartill de lett, må i förevarande

sammanhang hänvisas till den översikt, som häröver lämnats i bilaga

2 till det av 1930 års utredning örn arbetslöshetens motverkande genom allmänna

arbeten — i det följande benämnd 1930 års utredning — den 15 januari

1931 avgivna Betänkande med förslag angående arbetslöshetens motverkande

genom beredskapsarbeten (statens offentliga utredningar, socialdepartementet,

1931:3).

I nämnda betänkande framfördes förslag till vissa organisatoriska åtgärder

för bättre utnyttjande av de allmänna arbetena i arbetslöshetsbekämpande syfte

genom deras anordnande i form av beredskapsarbeten. I anledning av detta

förslag har därefter en anordning för beredskapsarbeten kommit till stånd.

X förenämnda promemoria den 3 december 1932 ha utredningsmännen lämnat

redogörelse för den nuvarande beredskapsanordningens tillkomst och de

för densamma gällande bestämmelserna ävensom för hittillsvarande användning

av beredskapsarbeten i praktiken, vilken redogörelse här nedan i huvudsak

följes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Beträffande beredskapsanordningens principiella innebörd oell dess system

anförde 1930 års utredning följande:

Till sin principiella innebörd bör beredskapsanordningen betraktas icke såsom

en form av hjälpverksamhet för de arbetslösa—- en sådan verksamhet bör

bedrivas efter andra linjer än de här föreslagna — utan såsom en rationaliseringsåtgärd

inom den statliga verksamheten, åsyftande att i görligaste mån

förebygga, att å ena sidan arbetslösa bispringas under olika för det allmänna

kostsamma, kanske improduktiva hjälpformer, medan å andra sidan angelägna

statliga arbeten, vid vilka sådana arbetslösa skulle kunna beredas sysselsättning

och arbetsförtjänst, uppskjutas i brist på tillgängliga anslag.

Med utgångspunkt från denna principiella uppfattning bör givetvis gälla,

att endast arbetsuppgifter av viss angelägenhetsgrad skola komma i fråga för

utförande såsom beredskapsarbeten; föreligga icke sådana arbetsuppgifter,

böra de arbetslösa sysselsättas eller omhändertagas i annan väg.

Med angivna utgångspunkt skiljer sig beredskapsarbetet icke från eljest

förekommande allmänna arbeten i annan mån, än som sammanhänger med

detsammas förtidiga igångsättande i syfte att motverka arbetslösheten. Den

allmänna arbetsmarknadens löner och övriga arbetsvillkor, således jämväl kravet

på arbetskraftens fullgoda beskaffenhet och yrkesvana, böra alltså tilllämpas.

Med den allmänna arbetsmarknadens löner förstås de i eventuellt

förefintliga kollektivavtal fastställda lönenormer eller i orten eljest gängse

löner, och bör såsom generell regel gälla, att kostnaderna för det färdiga arbetet

icke bliva högre än om arbetet utförts i vanlig ordning.

Såsom arbetsledande organ för beredskapsarbeten böra i första hand anlitas

de statliga myndigheter, som förfoga över personal, skickad att fullgöra

sådan uppgift. Tillskapandet av ett nytt särskilt arbetsledande organ har

icke synts böra ifrågakomma. Härigenom kommer det område, inom vilket

arbetsobjekt för ifrågavarande ändamål stå att finna, att i första rummet hänföra

sig till vissa statliga verks förvaltningsområden. Då också utanför dessa

områden viktiga och för det allmänna angelägna arbetsuppgifter förefinnas,

bör emellertid möjlighet vara öppen att såsom beredskapsarbete utföra också

dylika arbetsobjekt, dock endast i den mån garantier kunna vinnas för att de

statsmedel, som anlitas för beredskapsarbetet, komma till användning på ett

med hänsyn till statens intresse betryggande sätt och att syftet med arbetets

förtidiga igångsättande, nämligen arbetslöshetens motverkande, kan tillgodoses.

Sålunda bör exempelvis företag, avseende anordnande av skenfri korsning

av statsjärnväg, utföras i statens järnvägars regi. Då fråga uppkommer

om utförande såsom beredskapsarbete av skenfri korsning vid enskild järnväg,

bör den möjligheten ej vara utesluten, att ifall omständigheterna i övrigt så

påkalla, överenskommelse träffas med vederbörande enskilda järnväg örn arbetets

utförande genom dess försorg såsom beredskapsarbete och örn de villkor,

som därvid lämpligen böra gälla. Sådana fall kunna också förekomma,

då ett vägbyggnadsföretag, med vägstyrelsen såsom arbetsledande organ, kan

komma till utförande med anlitande av beredskapsmedel.

Av nu återgivna citat ur betänkandet framgår, att såsom beredskapsarbeten

kunna ifrågakomma allenast arbetsföretag av en bestämd angelägenhetsgrad.

Såsom beredskapsarbeten skulle i regel icke kunna utföras

andra företag än sådana, som folio inom ett statligt verks förvaltningsområde;

av praktiska skäl — önskvärdheten att kunna för ändamålet nyttja de omfattande

arbetsuppgifterna å vägbyggandets område, däribland särskilt anordnandet

av skenfria korsningar -— hade emellertid vissa särskilda anordningar

Nuvarande

beredskapsanordnings

tillkomst

och innebörd.

1930 års

utredning.

Billan!/ till riksdagens protokoll todd. 1 sami. Nr 211.

10

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

föreslagits beträffande utförande av vägföretag såsom beredskapsarbeten. Beredskapsarbeten

kunde sålunda anordnas allenast inom statligt verksamhetsområde,

med undantag endast för vägföretagen, beträffande vilka staten

redan för de i vanlig ordning utförda arbetena brukade lämna statsbidrag till

den övervägande delen av kostnaderna. På grund härav blev frågan örn kostnadsfördelningen

vid beredskapsarbetena av underordnad betydelse, helst som

enligt 1930 års utredning dylika arbeten i regel borde utföras i vederbörande

statliga myndighets egen regi. Frågan örn kostnadsfördelningen begränsade

sig vid sådant förhållande till att avse det mera tekniska problemet örn förhållandet

mellan anslaget till anordnande av beredskapsarbeten och de olika statliga

myndigheternas ordinarie anslag; beträffande de berörda vägföretagen

inskränkte sig frågan i stort sett till att avse problemet örn ett förhöjt statsbidrag.

Enligt förslaget skulle beredskapsarbetena utföras i samma ordning, som

gällde beträffande andra allmänna arbeten, vad anginge såväl anställning av

arbetare som löner till dem. Där så ansåges påkallat, skulle dock Kungl.

Maj :t kunna samtidigt med beslut örn beviljande av medel för visst arbetsföretags

utförande såsom beredskapsarbete meddela föreskrift, att uttagningen av

arbetskraft skulle ske genom den offentliga arbetsförmedlingen,

Enligt förslaget åsyftades en anordning, varigenom lämpliga och till utförande

förberedda arbeten inom de statliga verkens förvaltningsområden

skulle hållas i beredskap, så att desamma kunde snabbt och på ett efter den

aktuella arbetsmarknadssituationen avpassat sätt igångsättas såsom beredskapsarbeten.

Beslut om anvisande av medel ur ett av riksdagen för ändamålet

beviljat reservationsanslag skulle för varje särskilt arbetes utförande

såsom beredskapsarbete fattas av Kungl. Maj :t. Emellertid ansågs, att behov

förefanns av ett särskilt remissorgan, som kunde dels samla och förbereda förslagen

till beredskapsarbeten, dels under aktgivande på läget å arbetsmarknaden

närmare bedöma behovet och effekten av det särskilda beredskapsarbetet.

Såsom sådan remissinstans föreslogs ett särskilt råd inom socialstyrelsen.

I syfte att undersöka förhandenvaron av till beredskapsarbeten lämpade arbeten

företog 1930 års utredning en särskild inventering. Denna begränsades

till att avse uppgifter från följande myndigheter och institutioner — nämligen

arméförvaltningen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, järnvägsstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

lotsstyrelsen, luftfartsmyndigheten, marinförvaltningen, medicinalstyrelsen,

skogssällskapet, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen — angående inom respektive verksamhetsområden

förefintliga, för det allmänna nyttiga arbeten, som ansågos för det förevarande

ändamålet lämpliga och vilka kunde tänkas komma till utförande under en

period av fem år räknat från den 1 juli 1931 eller under den kortare tidsperiod,

som kunde överblickas. Härutöver hade utredningen till sin disposition

visst från länsstyrelserna införskaffat material angående behovet av anordnande

av skenfria korsningar. Av den sålunda verkställa inventeringen

framgick, att arbetsföretag av olika art och inom skilda delar av landet (i huvudsak

vägföretag men även skogs- och torrläggningsarbeten, hamnupprens
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

långs- och vågbrytarearbeten m. ra.) föreslagits till en beräknad sammanlagd

anläggningskostnad av cirka 150 milj. kronor; ensamt de skenfria korsningarna

ingingo häri med ett belopp av över 35 milj. kronor. Enligt 1930 års utredning

kunde därav arbeten med en uppskattningsvis beräknad kostnad av

cirka 50 milj. kronor komma i betraktande att utföras såsom beredskapsarbeten.

1930 års utredning föreslog, att storleken av det reservationsanslag, som

kunde befinnas erforderligt för budgetåret 1931/1932 för en försöksvis anordnad

beredskapsanordning i enlighet med förslaget, måtte bestämmas till 3

milj. kronor.

I prop. nr 202 till 1931 års riksdag hemställde Kungl. Majit i enlighet med Kungl.

1930 års utrednings förslag, att ett reservationsanslag å 3 milj. kronor måtte Maj;tegProPför

budgetåret 1931/1932 under titeln »Oförutsedda utgifter» anvisas till beredskapsarbeten

för motverkande av arbetslöshet och att anslaget måtte få användas

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer härför, som angavs

i propositionen. I sådant avseende anförde föredragande departementschefen

särskilt följande:

I ändamål att de offentliga arbetena skola kunna i viss utsträckning anpassas

efter konjunkturerna och därmed följande variationer i arbetslösheten, ställes

till Kungl. Majits förfogande ett reservationsanslag av lämplig storlek.

Detta användes enligt Kungl. Majits beprövande till arbeten, som under alla

förhållanden skola förr eller senare utföras med anlitande av allmänna medel

och genom statlig myndighets försorg och som äro av natur att i normala

fall riksdagen, på framställning av Kungl. Majit, för varje särskilt fall därtill

anvisar medel. Enda olikheten mot det vanliga förfaringssättet är alltså

här, att Kungl. Majit har att, efter det de särskilda ämbetsverken inkommit

med förslag om utförande av olika allmänna arbeten vid sidan av det i vanliga

former till omedelbart genomförande avsedda programmet, väga dessa förslag

mot varandra icke blott med hänsyn till graden av angelägenheten av utförandet

utan också med hänsyn till deras betydelse för motverkande av arbetslösheten

och dess följder. Vid prövningen skulle avseende även fästas vid

att varje särskilt arbete bör igångsättas vid den tidpunkt, som ur angivna synpunkter

och med hänsyn till lokala förhållanden vore den lämpligaste. Man

skulle på detta sätt skapa möjlighet till en viss elasticitet i statens verksamhet

och genom att avvägandet sker centralt och enhetligt kunna utan uppskov träffa

val mellan skilda arbeten och bestämma i fråga örn tidpunkten för deras påbörjande.

Varje särskild myndighet skulle hava att inkomma med förslag till arbeten

inom dess ordinarie program, lämpligen ordnade efter angelägenhetsgraden. Sådana

arbeten skulle tydligen i allmänhet komma att äga företräde, beträffande

vilka förelåge i detalj utarbetat program, som gjorde det möjligt att utan dröjsmål

igångsätta dem vid den lämpliga tidpunkten. Med hänsyn till mängden

av föreliggande arbetsuppgifter lärer det ej behöva befaras, att vederbörande

fackmyndigheter skulle underlåta att inkomma med dylika förslag i den omfattning,

att ett verkligt val för Kungl. Majit bleve möjligt. Initiativ till

övervägande av anordnande av arbete inom viss ort lärer kunna, såsom förutsattes

enligt betänkandet, tagas av ortsmyndighet eller vederbörande centrala

verk. Beaktandet ur arbetslöshetssynpunkt av olika föreliggande förslag lärer

kunna ske efter inhämtande av yttrande från socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen.

Enligt min uppfattning kräves alltså icke för en an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

ordning av nu antydd beskaffenhet något särskilt remissorgan, sådant som utredningsmännen

tänkt sig.

Genom att gå fram på den nu antydda vägen skulle man tydligen kunna undgå

de olägenheter, som befarats bliva en följd av beredskapsarbetenas anordnande

enligt utredningsmännens förslag. De arbeten, till vilka Kungl. Majit

komme att ur ifrågavarande anslag anvisa medel, bleve uppenbarligen till alla

delar helt likställda med andra allmänna arbeten; endast sättet för medlens anskaffande

skulle angiva skillnaden. Med denna utgångspunkt följer också,

att några särskilda regler angående arbetslön, utväljande av arbetare o. s. v.

icke skulle meddelas, utan vederbörande myndigheter skulle äga att helt efter

eljest tillämpade metoder utföra arbetet. På detta sätt blir visserligen —- något

som följer av vad jag redan tidigare anfört — den omedelbara effekten till arbetslöshetens

bekämpande givetvis mindre än genom anordningar enligt utredningsmännens

betänkande. Men denna olägenhet torde uppvägas av de nyss antydda

fördelarna. Tydligen är det emellertid i och för sig önskvärt -—- något

som överhuvud taget i depressionstider bör gälla beträffande statliga arbeten

— att man vid utförandet håller i sikte, att dessa så anordnas, att arbetena bliva

till gagn för arbetslöshetens bekämpande. Sålunda är det ur allmän synpunkt

till fördel, örn vederbörande myndighet vid anskaffande av arbetskraft hänvänder

sig till arbetsförmedlingsorganen inom orter, där arbetslösheten är särskilt

betungande, och utan särskilda föreskrifter lärer det kunna tillses, att arbetena

i första hand komma de behövande till godo, i den mån dessa erbjuda fullgod

arbetskraft. I anslutning till det förut anförda bör även i nu berörda hänseendet

fasthållas, att det här rör sig örn en försöksanordning och att därför olika

metoder och regler lämpligen böra prövas vid verkställigheten hos de särskilda

myndigheterna.

I vissa detaljfrågor anförde departementschefen i huvudsak följande: Utan

riksdagens medgivande borde Kungl. Majit icke av anslag till beredskapsarbeten

anvisa medel till arbeten, som icke kunde fullbordas, utan att riksdagen

ett kommande budgetår för ändamålet under den ena eller den andra anslagstiteln

anvisade ytterligare medel. Vad beträffade frågan om de slag av statliga

arbeten, som borde ifrågakomma, ansågos böra såsom beredskapsarbeten

kunna utföras allenast sådana arbeten, som plägade utföras av statens egna

myndigheter eller på deras föranstaltande. Departementschefen ansåg sålunda,

att från anslaget icke borde utgå medel till vägbyggnader genom vägdistrikten.

Vad särskilt beträffade s. k. skenfria korsningar ansågos dylika vägarbeten,

i den mån de avsågo korsningar vid enskild järnväg, icke böra komma i

fråga såsom beredskapsarbeten. Anordnandet av skenfria korsningar vid statens

järnvägar skulle däremot, enligt i propositionen närmare angivna grunder,

kunna utföras såsom beredskapsarbeten.

Riksdags- Kungl. Maj :ts i prop. nr 202 framförda förslag angående beredskapsarte^ni^g°gen

beten behandlades av statsutskottet i utlåtande nr 152. Utskottet uttalade sin

principiella anslutning till det sålunda föreliggande förslaget och fann i stort

sett ej heller anledning till erinran mot de riktlinjer för beredskapsarbetenas

bedrivande, som angivits i propositionen. I vissa detaljfrågor anfördes emellertid

följande. Utskottet underströk betydelsen av att varje ifrågakommande

myndighet hade noggranna planer upprättade för exempelvis 5 år framåt behövliga

arbeten, så att dessa efter helt kort varsel kunde igångsättas. Beträffande

frågan örn anställandet av arbetskraft ansåg utskottet riktigt, att den
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

na uttoges efter hänvändelse till arbetsförmedlingsorganen inom orter, där

arbetslösheten vore särskilt betungande. I anslutning till vissa motionsvis framförda

synpunkter ville dock utskottet uttala, att man vid valet av arbetare

för utförande av okvalificerat arbete icke ovillkorligen borde kräva tidigare

vana vid grovarbete, enär ur arbetslöshetssynpunkt syntes önskligt att beredskapsarbetena

stöde öppna ej enbart för grovarbetare utan för så vidsträckta yrkesgrupper

som möjligt. I likhet med vad motionsvis yrkats ansåg utskottet det

i propositionen beräknade beloppet av 3 milj. kronor vara för ändamålet otillräckligt

och föreslog med hänsyn härtill, att anslaget måtte bestämmas till

20 milj. kronor.

Propositionen nr 202 blev av riksdagen bifallen (riksdagens skrivelse nr

287).

I en annan proposition, nr 210, till 1931 års riksdag hade Kungl. Majit

föreslagit riksdagen att till statsbanan Malung—Vansbro för budgetåret 1931/

1932 anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor att utgå av lånemedel. I

propositionen förutsattes, bland annat, att för anläggandet av ifrågavarande

statsbana skulle under nämnda budgetår disponeras, förutom nyssnämnda anslag

av lånemedel, ett belopp av 300,000 kronor från det av Kungl. Majit

för samma budgetår äskade anslaget till beredskapsarbeten. Jämväl denna proposition

blev av riksdagen bifallen (riksdagens skrivelse nr 302).

I proposition nr 251 till 1932 års riksdag äskade Kungl. Majit för budgetåret

1932/1933 ett reservationsanslag å 3 milj. kronor att användas i enlighet

med de av 1931 års riksdag godkända samt av Kungl. Majit sedermera närmare

utformade grunderna. Föredragande departementschefen anmälde i proppsitionen,

att 600,000 kronor av det sålunda äskade beloppet vore avsedda att

disponeras för fortsatt anläggning av statsbana Malung—Vansbro. I propositionen

framhölls vidare, att hela anordningen med beredskapsarbeten då

ännu kunde sägas befinna sig på försöksstadiet.

I riksdagen väcktes i anknytning till förenämnda proposition två likalydande

motioner, den ena, nr 109, inom första kammaren av herr G. Möller m. fl., och

den andra, nr 195, inom andra kammaren av herr P. A. Hansson i Stockholm

m. fl., i vilka yrkades, bland annat, att riksdagen måtte för budgetåret 1932/

1933 anvisa till beredskapsarbeten ett extra reservationsanslag av 30 milj. kronor,

varav 10 milj. kronor skulle bestridas av lånemedel och 20 milj. kronor

av andra statsinkomster än lånemedel.

Statsutskottet behandlade propositionen och i anledning av densamma framförda

motioner i ett sammanhang i utlåtande nr 124. Enligt utskottets mening

måste alltjämt tvekan bysas om lämpligheten av att vid sidan av de i

arbetslöshetskommissionens regi bedrivna direkta nödhjälpsarbetena anordna

andra statliga arbeten, vid vilka, i trots av deras mer eller mindre framträdande

karaktär av nödhjälpsarbeten, tillämpades den allmänna arbetsmarknadens

löner. Med hänsyn särskilt till den rådande omfattande arbetslösheten

och med beaktande av det äskade anslagsbeloppets jämförelsevis begränsade

storlek i förhållande till de övriga omfattande ekonomiska hjälpåtgärder av

skilda slag, krisen på olika områden påkallat, ville utskottet emellertid icke

Riksdags
behandlingen
1932.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag om fortsatt anslag till beredskapsarbeten

med 3 milj. kronor. Beträffande grunderna för dispositionen av anslaget anslöt

sig utskottet till de av departementschefen angivna riktlinjerna, dock under

framhållande att beredskapsarbetena borde alltjämt betraktas allenast

som en försöksanordning samt att självfallet därvidlag måste jämsides med

arbetslöshetssynpunkterna tagas i betraktande, att till utförande som beredskapsarbeten

allenast ifrågakomme företag, varav den praktiska nyttan kunde

komma att stå i rimligt förhållande till nedlagda kostnader.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets hemställan att till beredskapsarbeten

för motverkande av arbetslöshet för budgetåret 1932/1933 under

titeln »Oförutsedda utgifter» anvisa ett reservationsanslag av 3 milj. kronor

(skrivelse nr 296).

^varande ^ förenämnda proposition nr 251 vid 1932 års riksdag lämnas en redogöanvändning

reise för de åtgärder, som av Kungl. Maj :t vidtagits ifråga örn anordnande av

i praktiken beredskapsarbeten under budgetåret 1931/1932. I och för fördelningen av det

skaps- för ändamålet anvisade anslaget anbefallde Kungl. Majit genom ett den 5

arbeten, juni 1931 utfärdat brev samtliga länsstyrelser att skyndsamt lämna uppgifter

rörande allmänna arbeten inom vederbörande län av beskaffenhet att lämpligen

kunna under budgetåret 1931/1932 anordnas såsom beredskapsarbeten.

Samtidigt uppdrog Kungl. Maj :t åt arméförvaltningen, marinförvaltningen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

luftfartsmyndigheten, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och

lotsstyrelsen att — med beaktande jämväl av de från länsstyrelserna infordrade

uppgifterna i den mån sådana inkommo och till vederbörande myndigheter

överlämnades — skyndsamt avgiva detaljerade, av kostnadsberäkningar

åtföljda förslag till inom myndigheternas verksamhetsområden fallande

arbeten av berörda beskaffenhet. Det skulle därvid åligga vederbörande

att tillika angiva den ordning, i vilken de särskilda företagen ansågos

böra komma till utförande.

över de förslag, som i anledning härav inkommo, ävensom över de framställningar

i ämnet, som därutöver från olika håll ingåvos, hade efter vederbörliga

remisser socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen gemensamt

yttrat sig.

Efter sålunda i de särskilda ärendena företagen utredning fattade Kungl.

Majit beslut angående anslagets disposition.

I enahanda väg har förfarits ifråga örn fördelningen av det för budgetåret

1932/1933 för ändamålet anvisade anslaget. Genom brev den 17 juni 1932

uppdrog Kungl. Majit åt ovan angivna myndigheter att inkomma med förslag

till beredskapsarbeten, avseende förevarande budgetår. Sedan sådana förslag

inkommit, hava även dessa remitterats till socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen

för yttrande. Härefter har Kungl. Majit genom särskilda beslut

förordnat örn anvisande av medel från anslaget till olika beredskapsarbeten.

I besluten örn anordnande av beredskapsarbeten hava meddelats särskilda

villkor och föreskrifter i vissa fall. Sålunda har beträffande skenfria kors
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

ningar mellan statens järnvägar och allmän väg föreskrivits, att beslutat arbetsföretag

icke finge påbörjas, förrän för detsamma upprättad plan blivit av

vederbörande länsstyrelse godkänd. Ej heller finge arbetet påbörjas, innan

vederbörande väghållningsdistrikt ålagts att övertaga den färdigbyggda vägen

med eventuell vägbro till allmänt underhåll samt förbundit sig att lämna bidrag

med en fjärdedel av den verkliga kostnaden för lösen av mark för företaget.

I besluten har också föreskrivits, att järnvägsstyrelsen hade att hos

vederbörande länsstyrelse påkalla medverkan i syfte att nu angivna villkor för

arbetenas påbörjande skulle kunna fyllas samt att plankorsningar, som genom

vägföretagens utförande vore avsedda att ersättas med skenfria, bleve i den

mån så kunde ske vederbörligen avstängda. Järnvägsstyrelsen har förpliktats

att deltaga i kostnaderna för företagen med vissa mindre belopp att utgå

av till järnvägsstyrelsens förfogande för anordnande av skenfria vägkorsningar

m. m. ställt riksstatsanslag. Järnvägsstyrelsen har bemyndigats att, i

mån så befunnes lämpligt, träffa överenskommelse örn utförande för styrelsens

räkning av i företagen ingående vägarbeten genom vederbörande väghållningsdistrikts

försorg, därvid järnvägsstyrelsen skulle hava att för kontroll anlita

vägingenjören i vederbörande län.

I besluten angående anordnande av vissa hamn- och farledsföretag bar

Kungl. Majit fastställt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade planer

för företagen att lända till efterrättelse vid arbetenas utförande med de

ändringar däri, som av styrelsen kunde finnas erforderliga och icke ökade

kostnaden. Beträffande hamnföretagen har Kungl. Maj :t föreskrivit, att i

tillämpliga delar skulle gälla föreskrifterna rörande statsunderstödda fiskehamnar

i kungörelsen den 10 augusti 1928 (nr 328) angående statsbidrag till

byggande, förbättring och underhåll av allmänna hamnar och farleder. I

fråga om vissa av företagen hade vederbörande hamnintressenter förbundit

sig att bidraga med 10 % av den verkliga kostnaden för respektive företag.

Med avseende å dessa företag har Kungl. Maj :t bestämt, att de icke finge påbörjas,

innan intressenterna — utöver fullgörande av eljest gjorda åtaganden

— till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inbetalat sin andel av de beräknade

kostnaderna. Vidare har föreskrivits, att det skulle åligga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att vidtaga erforderliga åtgärder för tryggande av hamnbyggnadernas

användning och underhåll.

I samtliga beslut angående anordnande av beredskapsarbeten har intagits

en bestämmelse örn skyldighet för vederbörande statliga myndighet att beträffande

varje arbetsföretag enligt uppgjort formulär till socialdepartementet

månadsvis insända rapporter rörande den vid företaget befintliga arbetsstyrkan

och dess fördelning på olika yrkesgrupper.

Under loppet av februari 1932 inkommo till socialdepartementet infordrade

utlåtanden från de statliga verk, inom vilkas förvaltningsområden beredskapsarbeten

anordnats. Av dessa utlåtanden framgick, bland annat, att

vederbörande arbetsledning i regel uttagit den erforderliga arbetsstyrkan i

samråd med den offentliga arbetsförmedlingens organ.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Fördelningen under budgetåren 1931/1932 och 1932/1933 av anslagen till

beredskapsarbeten angives i följande sammanställning:

Myndighetens namn Arbetets art Anvisat Dag för

belopp beslutet

Järnvägsstyrelsen . . . Statsbana Malung—Vansbro......... 300,000: — 26/e 1931

> Fem företag, avs. skenfria korsningar.....439,350: — 9/io 1931

'' » Sju dito................. 388,7(i0:— 80/io 1931

> Två dito................. 225,650: — n/n 1931

» Ett dito.............. ... 306,000:— ,8/i2 1931

> Två dito................. 131,425:— 6/2 1932

» Ett dito................. 170,300:— 19/s 1932

» Fortsatt arbete å statsbana Malung—Vansbro . 600,000: — 17/« 1932

* Upplagsplats för malm å Svartön...... 260,000: — u,h 1932

» Fyra företag, avs. skenfria korsningar .... 279,337:50 9/o 1932

» Ändring av tidigare beslut örn skenfri korsning,

kostnadsökning.............. 5,754:50 18/ii 1932

Väg- o. vattenbyggnadsstyrelsen

..... Fiskehamns- o. farledsföretag (5 företag) . . . 424,800: — 9/io 1931

» Dito (1 företag)............ 72,250: — “/t 1932

> Dito (9 företag)............ 460,990: — 9/b 1932

> Dito, kostnadsökning.......... 12,160: — 4/u 1932

» Breddning av kajplan m. m......... 130,000: — s/i 1933

Telegrafverket.....Telefonledningsarbeten (2 sträckor)..... 128,000: — so/io 1931

» Dito (3 sträckor) samt ombyggnad av stolplinje 99,000: — 19/2 1932

> Telefonledningsarbeten (17 sträckor)..... 84,800: — ®/9 1932

Arméförvaltningen . . . Diverse arbeten (6 företag)......... 120,500: — 9/io 1931

» Ändring i tidigare beslut, kostnadsökning . . 3,800: — 20/u 1931

> Vägarbete................. 15,100:— 6/a 1932

» Diverse arbeten (5 företag)......... 78,605: — 19/2 1932

* Flygfåltsarbete............... 13,000: — 8/« 1932

> Vattenledningsarbete, kostnadsökning .... 6,350: — */» 1932

> Diverse arbeten (14 företag)......... 575,253: — 9/9 1932

> Dito (3 företag)............ 133,520: — 9/ia 1932

Marinförvaltningen . . . Vägarbeten (2 företag)........... 47,000: — 19/a 1932

> Vägarbete, kostnadsökning......... 5,000: — 9/9 1932

» Diverse arbeten (3 företag)......... 93,700:— »/* 1932

Flygstyrelsen Vattenledningsarbete............ 72,500:— 6/2 1932

> Flygfåltsarbeten (2 företag) samt anordnande

av flygplanslip ............ 72,500: — 22/7 1932

» Vattenledning, kostnadsökning....... 25,000: — 9/8 1932

Sveriges geologiska

undersökning . . . Förberedande gruvarbeten.......... 40,000: — 9/i» 1931

> Dito (å fyra områden)........... 160,000:— 9/e 1932

Frågan om en vidgad beredskapsanordning.

Såsom framgår av de i statsverkspropositionen till 1933 års riksdag angivna

riktlinjerna för anordningen med beredskapsarbeten, åsyftas nu att i väsentligt

ökad utsträckning anordna sådana arbeten och att dessa i huvudsak

skola ersätta de reservarbeten, som utföras genom statens arbetslöshetskommission.

Det torde vara uppenbart, att vissa särskilda bestämmelser måste ankny
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

tas till dessa beredskapsarbeten. Visserligen är det klart, att igångsättandet

av omfattande allmänna arbeten måste i och för sig bliva till gagn

för arbetstillgången och jämväl verka stimulerande å näringslivet i allmänhet.

Men kräver man av dessa arbeten, att de ej endast skola öka

arbetstillgången utan att de också skola kunna användas i socialpolitiskt

syfte för beredande av sysselsättning at arbetslösa, påkallas särskilda bestämmelser.

Örn man nämligen av dylika arbeten vill ernå en direkt effekt

ifråga örn beredande av arbete åt arbetslösa i allmänhet och ej endast inom

visst fack eller vissa kategorier av yrkesvana arbetare, torde man ej kunna

undgå att ifråga örn dessa arbeten begränsa arbetsledningarnas frihet i valet

av arbetskraft. Förhållandet torde vara, att av antalet arbetslösa en stor del

utgöres av arbetare inom fack, där vana icke förvärvas vid de slag av arbeten,

som kunna komma ifråga till utförande som beredskapsarbeten. Med hänsyn

härtill lärer man ej kunna strängt upprätthålla kravet på yrkesvana hos

arbetskraften vid beredskapsarbetena. Vid sådant förhållande torde man få

begränsa sig till att uppställa det kravet, att arbetskraften skall vara av sådan

kvalitet, att den inom viss tid kan antagas bliva i stånd att förvärva sig

erforderlig yrkesvana inom det fack, som beredskapsarbetet avser.

Redan härav samt av det tidigare angivna förhållandet, att beredskapsarbetena

nu skola omfatta även andra företag än sådana, som pläga utföras i

statlig myndighets regi eller på dess föranstaltande, framgar, att begreppet

beredskapsarbete till sin innebörd modifierats från vad hittills i detsamma

innefattats. I vilka avseenden och på vilket sätt detta lämpligen bör

taga sig uttryck i särskilda villkor eller förutsättningar för ifrågavarande

arbetens utförande, skola utredningsmännen i det följande närmare utveckla.

Tillgången på arbetsobjekt för en vidgad beredskapsanordning.

Innan de organisatoriska spörsmål beröras, som äga samband med ifrågavarande

beredskapsanordning, torde här böra lämnas en redogörelse för

den tillgång å för ändamålet lämpade arbetsobjekt, vilken framkommit såsom

resultat av den av utredningsmännen verkställda inledningsvis omnämnda

inventeringen. I den i ämnet avgivna promemorian den 3 december 1932

lämnade utredningsmännen härom i huvudsak följande redogörelse.

Det material, som ingår i inventeringen, har till väsentlig grad sammanbragts

på nedan angivet sätt. Enligt särskilda frågeformulär ha genom

länsstyrelserna från lokala myndigheter och institutioner uppgifter införskaffats

örn planerade eller avsedda allmännyttiga arbeten, som ansetts kunna

igångsättas, därest ekonomiska förutsättningar därför kunde skapas, exempelvis

genom att staten på ett eller annat sätt lämnade sin medverkan. Jämväl

från statliga verk och myndigheter ävensom vissa andra centrala institutioner

ha erhållits uppgifter örn de arbeten, som inom respektive verksamhetsområden

ansågos kunna komma ifråga. Dessutom ha utredningsmännen

haft tillfälle att utnyttja det omfattande primärmaterial rörande arbetsföretag,

avseende skenfria korsningar, som införskaffats av särskilda sak
-

Materialets

införskaf
fande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

kunniga inom kommunikationsdepartementet, ävensom det material ifråga örn

förestående husbyggnadsföretag, som finnes sammanfört i den av statens

organisationsnämnd upprättade tioårsplanen för statens byggnadsverksamhet.

Materialets Det material, varöver utredningsmännen sålunda kunnat förfoga, har be6

mnarbetats på så sätt, att till en början från materialet avförts genom länsstyrelse

eller enskilda föreslagna arbeten, vilkas omfattning ansetts alltför obetydlig,

vidare arbeten, vilka redan påbörjats eller för vilkas utförande medel

anvisats, samt slutligen sådana, vilka äro av den beskaffenhet, att de utan

längre dröjsmål måste utföras i vanlig ordning.

Därefter återstående föreslagna arbeten ha klassificerats i första hand efter

sin mobiliseringsgrad. Härvid ha i regel såsom A-företag betecknats arbeten,

vilka angivits vara tekniskt så väl förberedda, att de kunna igångsättas

antingen omedelbart eller senast under budgetåret 1933/1934. Såsom

B-företag ha betecknats arbeten, vilkas allmännytta gjorts sannolik och som

därjämte synts vara tekniskt så väl planerade, att de lämpligen kunna upptagas

i en flerårsplan för beredskapsarbeten, övriga föreslagna arbeten, för

vilkas bedömande de i materialet ingående upplysningarna varit otillräckliga,

ha betecknats såsom C-företag.

Från denna huvudregel har undantag gjorts såtillvida att större arbeten,

vilka, örn mobiliseringsgraden ensam fått vara avgörande, bort betecknas med

A., icke desto mindre räknats såsom B-företag av det skälet, att endast en viss

del av så stora företag — i regel draga de vart och ett en kostnad av 500,000

kronor eller mera — ansetts kunna med fördel utföras under loppet av ett enda

arbetsår.

Vidare ha A- och B-företagen klassificerats efter företagets art ävensom

med hänsyn till sättet för arbetenas finansiering enligt hittills vanliga grunder.

terin *" bet slutliga resultatet av inventeringen framgår av omstående sammandragsrelultat

tabell nr 1, avseende hela riket. De i tabellen som A-företag redovisade arbetsobjekten

belöpa sig till en sammanlagd beräknad kostnad av 205.8 milj. kronor.

Samtliga dessa arbeten torde få anses vara så förberedda, att de kunna

igångsättas omedelbart eller under loppet av nästa budgetår.

De såsom B-företag redovisade arbetsobjekten, vilka beräknats draga en

kostnad av 320.7 milj. kronor, torde väsentligen kunna hänföras till en flerårsplan.

Härutöver förefinnas mera svårbedömda arbetsföretag (C-företagen), vilka,

i den mån de äro kostnadsberäknade, tillsammans skulle draga en kostnad av

108.2 milj. kronor.

Fördelningen på länen av A- och B-företagen framgår av efterföljande tabell

2.

Den egentliga arbetsreserven (A- och B-företagen) faller till väsentlig mån

inom ramen för den »statsunderstödda» gruppen. Till gruppen »statliga», omfattande

företag, som enligt nu gällande ordning kunna ifrågakomma såsom

beredskapsarbeten, hänföras arbeten för en beräknad totalkostnad av 90.2 milj.

kronor eller endast 17.1 % av totalkostnaden för samtliga A- och B-företag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. 1. Den totala arbetsreseryen, fördelad efter arbetets art.

Statliga arbeten

Statsunderstödda

arbeten

Rent kommunala

arbeten

Enskilda arbeten

Tillhopa

Antal

Totalkostnad

Antal

Totalkostnad

Antal

Totalkostnad

Antal

Totalkostnad

Antal

Totalkostnad

A-företag.

Vägar..........

77

1,895,931

618

93,255,618

76

4,901,599

85

3,452,238

856

103,505,386

Korsningar.......

93

13,691,695

100

10,897,600

—

—

3

515,000

196

25,104,295

Broar..........

3

71,500

66

10,470,100

4

63,000

1

220,000

74

10,824,600

Vattenbyggnader.....

34

4,794,700

3

322,400

35

3,664,610

26

1,952,891

98

10,734,601

Hus...........

114

12,808,660

5

1,058,000

86

8,820,485

1

11,850

206

22,698,995

Industri.........

26

4,740,250

4

1,095,000

5

836,000

6

476,320

41

7,147,570

Jordarbete ........

112

4,344,241

2

112,000

100

4,700,431

82

5,074,495

296

14,231,167

Diverse.........

22

1,268,067

2

20,000

125

10,165,737

1

60,000

150

11,513,804

Summa

481

43,615,044

800

117,230,718

431

33,151,862

205

11,762,794

1,917

205,760,418

B-företag.

172,088,160

Vägar..........

17

1,133,570

650

163,966,015

62

4,496,175

49

2,492,400

778

Korsningar........

89

10,912,000

110

8,935,000

—

—

—

—

199

19,847,000

Broar..........

1

28,000

58

17,465,000

5

520,000

1

25,000

65

18,038,000

Vattenbyggnader.....

25

4,657,800

3

2,535,900

30

19,101,050

16

3,887,360

74

30,182,110

Hus...........

74

25,297,912

1

350,000

55

4,497,264

—

—

130

30,145,176

Industri.........

23

3,538,500

1

300,000

16

3,802,000

6

9,276,500

46

16,917,000

Jordarbete ........

9

278,976

—

—

50

6,516,466

42

7,910,800

101

14,706,242

Diverse .........

8

787,300

—

—

90

17,773,189

5

212,000

103

18,772,489

Summa

C-företag.

246

46,634,058

823

193,551,915

308

1 56,706,144

119

Kostna

Ej

23,804,060

dsberäkn.arb.

> »

Summa

1,496

1,072

120

1,192

320,696,177

108,199,932

108,199,932

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. 2. Fördelning länsvis av A- och B-företagen.

A-företag.

Statliga arbeten

Statsunderstödda

arbeten

Kommunala arbeten

Enskilda arbeten

Tillhopa

Antal

Totalkostnad

Antal

Totalkostnad

Antal

Totalkostnad

Antal

Totalkostnad

Antal

| Totalkostnad

Ej lokaliserbara........

10

2,135,000

5

1,555,000

_

_

15

3,290,000

Stockholms stad......

29

2,538,225

3

390,000

24

1,900,000

_

_

56

4,828,225

Stockholms län.....

34

2,709,395

37

5,226,900

31

3,174,695

1

15,000

103

11,125,990

Uppsala län........

8

974,785

30

2,371,500

2

150,000

7

267,000

47

3,763,285

Södermanlands län.......

23

926,950

21

3,094,500

13

1,288,880

4

843,000

61

6,153,330

Östergötlands län.....

22

2,080,615

31

3,303,030

6

255,954

6

119,300

65

5,758,899

Jönköpings län .......

21

802,852

27

4,032,100

15

931,760

5

193,000

68

5,959,712

Kronobergs län........

10

1,740,300

15

2,873,000

5

368,700

13

757,200

43

5,739,200

Kalmar län.....

4

400,000

19

3,874,850

22

1,641,164

5

135,622

50

6,051,636

Gotlands län......

10

403,400

9

853,000

—

—

2

129,000

21

1,385,400

Blekinge län.........

33

2,014,220

13

2,350,300

20

603,603

11

367,250

77

5,335,373

Kristianstads län.....

22

1,743,757

16

1,891,050

7

420,769

5

198,810

50

4,254,386

Malmöhus län......

26

4,347,150

30

4,248,190

26

1,901,246

3

136,500

85

10,633,086

Hallands län......

19

1,281,400

21

3,659,240

4

558,470

2

111,610

46

5,610,720

Göteborgs o. Bohus län ....

27

2,655,252

21

3,212,050

20

1,328,739

3

267,501

71

7,463.542

Alvsborgs län.....

10

1,296,300

77

13,759,500

15

1,341,720

8

963,000

110

17,360,520

Skaraborgs län.....

33

2,491,523

9

774,500

13

1,086,353

2

24,850

57

4,377,226

Värmlands län.....

12

1,049,020

38

6,023,520

8

867,380

19

1,274,658

77

9,214,578

Örebro län......

8

1,926,130

31

6,308,451

10

971,792

7

429,000

56

9,635,373

Västmanlands län.......

17

1,002,000

26

2,458,836

9

712,794

10

343,725

62

4,517,355

Kopparbergs län.....

9

1,123,300

50

5,681,021

29

2,577,640

17

1,422,642

114

10,804,603

Gävleborgs län.......

11

953,000

38

6,756,600

17

1,159,440

18

928,546

84

9,797,586

Västernorrlands län.....

23

3,190,400

71

9,336,250

16

1,198,104

21

631,696

131

14,356,450

Jämtlands län......

16

1,515,000

31

5,626,700

19

1,004,100

8

387,404

74

8,533,204

Västerbottens län ....

18

816,050

113

15,198,680

30

1,576,998

13

691,720

174

18,283,448

Norrbottens län.....

26

1,499,020

19

2,831,950

70

6,131,561

14

1,064,760

129

11,527,291

Summa

481

43,615,044 |

801

117,290,718

431

33,151,862

204

11,702,794

1,917

205,760,418

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tal). 2 (forts.). Fördelning länsvis av A- oell B-företagen.

Statliga arbeten

Statsunderstödda

arbeten

Kommunala arbeten

Enskilda arbeten

Tillhopa

B-företag.

Antal

Totalkostnad

Antal

Totalkostnad

Antal

Totalkostnad

Antal

Totalkostnad

Antal

Totalkostnad

Ej lokaliserbara........

7

873,000

—

—

—

—

—

—

7

873,000

Stockholms stad........

30

10,633,500

—

—

5

5,250,000

—

—

35

15,883,500

Stockholms län........

11

1,494,000

51

9,625,600

18

3,165,400

7

2,464,000

87

16,749,000

Uppsala län..........

14

3,234,962

20

3,056,200

5

297,000

4

1,442,000

43

8,030,162

Södermanlands län......

8

■476,400

35

17,149,500

7

1,082,530

1

170,000

51

18,878,430

Östergötlands län.......

6

1,195,000

26

3,529,280

1

195,000

1

60,000

34

4,979,280

Jönköpings län........

4

733,000

12

1,876,300

10

896,200

1

125,000

27

3,630,500

Kronobergs län........

1

182,000

20

4,136,400

4

236,400

1

72,000

26

4,626,800

Kalmar län..........

4

201,000

49

10,459,880

10

2,682,800

4

1,013,000

67

14,356,680

Gotlands län.........

3

223,000

—

—

—

—

1

60,000

4

283,000

Blekinge län........

3

165,400

18

4,140,000

14

872,160

9

2,320,000

44

7,497,560

Kristianstads län......

12

1,046,000

14

1,764,400

1

140,000

1

25,500

28

2,975,900

Malmöhus län........

12

3,286,300

25

5,357,500

15

7,636,264

2

3,298,000

54

19,578,064

Hallands län.........

10

1,858,000

13

1.939,500

8

1,373,000

—

—

31

5,170,500

Göteborgs o. Bohus län ....

19

3,270,220

33

15,133,800

27

13,142,922

4

55,000

83

31,601,942

Alvsborgs län .........

3

1,379,700

142

38,800,400

20

1,085,457

—

—

165

41,265,557

Skaraborgs län........

3

104,100

7

370,000

4

432,500

—

—

14

906,600

Värmlands län........

8

1,469,000

66

11,322,560

24

1,824,306

7

1,494,000

105

16,109,866

! Örebro län..........

7

555,000

35

6,703,000

12

2,143,030

4

1,393,260

58

10,794,290

Västmanlands län.......

4

383,000

18

1,530,513

4

218,190

1

30.000

27

2,161,703

Kopparbergs län ...

10

882,000

34

7,162,812

15

1,378,300

14

1,376,440

73

10,799,552

Gävleborgs län........

14

8,052,000

22

4,865,520

8

1,475,000

13

4,490,800

57

18,883 320

Västernorrlands län......

20

1,852,800

66

14,649,850

16

3,165,800

20

1,244,700

122

20,913,250

Jämtlands län.........

6

414,000

23

5,876,300

7

113,325

4

410,000

40

6,813,625

Västerbottens län.......

7

804,000

50

11,549.500

29

2,179,400

5

230,000

91

14,762,900

Norrbottens län........

20

1,866,576

44

12,553,100

44

5,721,160

15

2,030,360

123

22,171,196

Summa

246

46,684,058

823

193,551,915

1 308

56,706,144

119

23,804,060

1,496

320,696,177

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Tnb. 3, utvisande de möjligheter till arbetsanställningar, som skulle uppkomma genom

igångsättandet av samtliga A-företag. Arbetsstyrkan beräknad i medeltal för

hela första året.

1

Kostnad

första året

Dito i %

av total- kostnaden

Antal

arbetar- månader

första året

Motsva-

rande

arbets-

styrka

Stockholms stad............

4,357,000

90

6,760

565

Stockholms län.............

9,493,000

85

23,720

1,980

Uppsala län..............

3,717,000

88

12,150

1,015

Södermanlands län...........

5,886,000

96

18,970

1,580

Östergötlands län...........

4,604,000

80

19,680

1,640

Jönköpings län.............

4,872,000

82

13,320

1,110

Kronobergs län .............

4,766,000

83

26,170

2,180

Kalmar län..............

4,423,000

73

18,770

1,560

Gotlands län..............

1,291,000

93

5,310

440

Blekinge län..............

4,191,000

77

18,870

1,570

Kristianstads län............

1,717,000

87

15,950

1,330

Malmöhus län.............

9,997,000

94

20,900

1,740

Hallands län..............

4,416,000

79

18,200

1,520

Göteborgs och Bohus län........

6,420,000

86

16,600

1,380

Älvsborgs län .............

12,209,000

70

50,000

4,170

Skaraborgs län.............

3,977,000

91

11,750

980

Värmlands län.............

8,145,000

88

37,140

3,100

Örebro län...............

8,125,000

84

29,890

2,500

Västmanlands län...........

4,358,000

96

14,700

1.225

Kopparbergs län............

9,394,000

87

50,630

4,220

Gävleborgs län.............

8,595,000

88

44,450

3,700

Västernorrlands län...........

12,420,000

86

54,280

4,520

Jämtlands län.............

7,703,000

90

38,220

3,185

Västerbottens län............

12,992,000

71

76,600

6,380

Norrbottens län............

9,022,000

78

35,180

2,930

Samtliga län

167,090,000

83

678,210

56,520

Anni. Icke lokaliserbara företag äro icke här medtagna.

De rent kommunala äro av ungefär samma storleksordning som de statliga;

de enskilda företagen spela mindre roll.

Vad beträffar den egentliga arbetsreservens fördelning efter arbetets art må

särskilt framhållas vägarbetenas dominerande anpart (ej mindre än 263.9 milj.

kronor eller 52.3 % av totala kostnaden). Vidare förtjänar framhållas dea

betydande arbetsreserv, som de skenfria korsningarna representera (44.9 milj.

kronor och 8.5 %).

Ett spörsmål av väsentlig betydelse vid bedömande av inventeringens resultat

är den effekt ifråga örn arbetstillfällen, som skulle kunna ernås genom

igångsättande av de föreslagna arbetena. Intresset knyter sig därvid i första

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tab. 4, utvisande de möjligheter till arbet sanställningar, som skulle uppkomma genom

igångsättandet av vissa större B-företag. Arbetsstyrkan beräknad i medeltal för

hela första året.

Kostnad

första året

Dito i %

av total- kostnaden

Antal

arbetar- månader

första året

Motsva- rande

arbets- styrka.

Antal man

Stockholms stad............

1,293,000

92

2,400

200

Stockholms län.............

270,000

45

720

60

Uppsala län..............

915,000

47

3,600

300

Södermanlands län...........

2,299,000

33

8,870

740

Östergötlands län............

—

—

—

—

Jönköpings län.............

—

—

—

—

Kronobergs län.............

416,000

63

2,400

200

Kalmar län..............

1,182,000

59

2,400

200

Gotlands län..............

—

—

—

—

Blekinge län..............

410,000

71

2,400

200

Kristianstads län............

546,000

49

3,600

300

Malmöhus län.............

6,121,000

48

9,000

750

Hallands län..............

945,000

48

2,520

210

Göteborgs och Bohus län........

5,983,000

35

19,816

1,650

Älvsborgs län .............

9,140,000

61

26,640

2,220

Skaraborgs län.............

—

—

—

—

Värmlands län.............

1,852,000

54

10,080

840

Örebro län...............

438,000

40

1,380

115

Västmanlands län...........

—

—

—

—

Kopparbergs län . . .........

621,000

51

6,000

500

Gävleborgs län.............

—

—

—

—

Västernorrlands län..........

1 523,000

38

9,960

830

Jämtlands län.............

240,000

40

2,700

225

Västerbottens län............

170,000

20

1,140

95

Norrbottens län............

1,965,000

50

9,810

820

Samtliga län

86,329,000

—

125,466

10,455

hand till A-företagen samt de till B-gruppen hänförda större arbetsföretag,

vilka äro så förberedda, att de utan längre dröjsmål skulle kunna igångsättas.

Även i A-gruppen ingående företag äro i viss utsträckning av sådan omfattning,

att de icke skulle kunna slutföras inom loppet av ett år. 83 % av Aföretagens

totalkostnad skulle sålunda falla på de första tolv månaderna. Med

hänsyn tagen härtill skulle det antal arbetarmånader (en arbetarmånad = 25

dagsverken), som A-företagen kunde beräknas representera under nämnda tidrymd

av tolv månader, uppgå till 678,210. Motsvarande arbetsstyrka skulle

utgöras av 56,520 man. För de närmare beräkningarna beträffande A-företagen

hänvisas till tabell 3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Tab. 5. Uppskattning av det statsbidrag, som skulle erfordras för att samtliga Aföretag

skalle komina till utförande. Kalkylen är uppgjord under förutsättning, att

statsbidrag utgår enligt hittills gällande regler.

Statliga arbeten.

Korsningar.......................13.7 x 0.90 = 12.3

Övriga arbeten (helt av anslaget)..................= 27.8 40 1

Statsunderstödda arbeten.

Tagar, korsningar och broar

Vattenbyggnader.....

Hus...........

Rent kommunala arbeten.

Vägar och broar.....

Vattenbyggnader.....

Hus, jordarb, och div. . . .

Industri.........

Enskilda arbeten (statslån) .

114.6 x 0.75 = 86.0

...... 0.3

1.1 X 0.40 = 0.4 8g 7

5.0 x 0.40 = 2.0

3.7x0.66= 2.4

23.7x0.30 = 7.1

..... 12.3

. . . . :_liv_

Tillhopa 150.8 milj. kr

Det 70-tal större B-företag, vilka synts vara av natur att kunna utan längre

dröjsmål bringas till utförande, representera ifråga om effekten å arbetsmarknaden

under de första tolv månaderna tillhopa 125,466 arbetarmånader och

10,455 man. Närmare uppgifter rörande beräkningarna för dessa B-f öretag

lämnas i tabell 4.

Av det ovan anförda framgår, att de i inventeringen ingående företagen,

som bedömts vara mobiliseringsbara omedelbart eller under budgetåret

1933/1934, tillsammantagna kunna beräknas representera cirka 804,000 arbetarmånader

under de första tolv månaderna, och skulle under nämnda tidrymd

vid dessa arbetsföretag kunna beredas sysselsättning för cirka 67,000

arbetare i medeltal under hela året. Härtill bör anmärkas, att nu angivna

siffervärden beräknats ur uppgifter, vilka i ett flertal fall helt naturligt icke

kunna vara annat än approximativa. Då siffervärdena avse medeltal för ett

helt år, torde även böra framhållas, att vissa arbeten äro av den beskaffenhet,

att de ej lämpligen kunna bedrivas under hela året. Sålunda kan nämnas, att

särskilt från de nordligaste landsdelarna föreslagits anläggningsarbeten, vilka

endast i viss utsträckning torde kunna pågå under den kallaste årstiden.

Förutom den ovan berörda frågan örn effekten på arbetsmarknaden torde i

detta sammanhang böra något beröras även frågan örn de kostnader för staten,

som kunna antagas bliva erforderliga för arbetenas utförande. Under utredningsarbetets

gång ha vissa, rent approximativa beräkningar i sådant avseende

verkställts ifråga örn samtliga till A-gruppen hänförda arbetsföretag utom

dem, som avse direkta materialinköp och därför ej kunna hänföras till särskilt

län. De ifrågavarande företagen representera en sammanlagd kostnadssumma

av cirka 202 milj. kronor. Örn man utgår från förutsättningen, att staten

skulle bidraga till dessa arbetens utförande med belopp, motsvarande dem som

opaginerad Kontrollera mot PDF

enligt nn gällande grunder för olika slag av arbeten kunna utgå eller, där sådana

saknas, av utredningsmännen vid beräkningarna använts, skulle statens

direkta kostnader enligt en grov uppskattning belöpa sig till cirka 150 milj'',

kronor. Beträffande de sålunda gjorda kalkylerna hänvisas till tabell 5.

Synpunkter på valet av arbetsobjekt vid en vidgad beredskapsanord
ning.

Det torde få anses ligga i sakens natur, att om beredskapsarbeten skola komma

till utförande i sådan vidgad omfattning, som nu avses, och kunna mera

planmässigt disponeras såsom ett huvudsakligt medel för arbetslöshetens motverkande,

man också torde få i vissa avseenden modifiera de krav i fråga örn

beskaffenheten och lämpligheten av själva arbetsobjektet, som hittills ansetts

böra uppfyllas för att ett arbete skulle kunna ifrågakomma till utförande med

anlitande av medel ur anslaget till beredskapsarbeten. Några synpunkter i

sådant avseende förtjäna att här framhållas.

De för 1930 års utredning meddelade direktiven begränsade utredningsuppdraget

till att avse arbetslöshetens motverkande genom anordnande av direkta

arbetstillfällen. Med anledning härav berördes icke närmare i dåvarande sammanhang

frågan örn att med anlitande av särskilda statsmedel göra beställningar

hos den enskilda industrien å förbrukningsartiklar och materialier i

syfte att åvägabringa en utjämning av arbetstillgången.

Såsom framgår av inventeringen, ha i densamma upptagits även vissa förslag,

avseende att åstadkomma en ökad arbetstillgång på indirekt väg genom

beställningar hos den enskilda industrien. Då man sålunda utgått från att

anslaget till beredskapsarbeten skall kunna disponeras även på nämnda sätt,

har syftet varit att därigenom skapa bättre möjligheter att sysselsätta vissa

arbetargrupper inom deras eget fack. Utredningsmännen betrakta såsom en

självklar förutsättning, att det omedelbara behovet av de artiklar eller materialier,

som skola kunna ifrågakomma till inköp med anlitande av beredskapsmedel,

skall vara klart vitsordat eller att eljest det förtidiga anskaffandet

av desamma skall visa sig vara ekonomiskt fördelaktigt. I sistnämnda avseende

må framhållas, att under en tid av otillräcklig ordertillgång vederbörande

industriföretag ej sällan torde befinnas villigt medgiva förhållandevis fördelaktiga

leveransvillkor för att beställning skall komma till stånd och avskedande

av företagets yrkesskickliga arbetarstam kunna undvikas.

De i samband med inventeringen framförda förslagen, avseende sådan upphandling,

ha i det övervägande antalet fall utgått från statliga myndigheter.

Sålunda ha framförts förslag, avseende djupsjölodningsfartyg (sjökarteverket),

fiskeriinspektionsfartyg (lantbruksstyrelsen) samt diverse fartygsbyggen

och materialanskaffningar (lotsstyrelsen). Utredningsmännen räkna med

att medel från ett till beredskapsarbeten anvisat anslag komma att tagas i anspråk

för beställningar framför allt när fråga är om förbrukningsartiklar eller

materialier för en statlig myndighets räkning, i vilka fall upphandlingsförordningens

bestämmelser automatiskt komma i tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 211.

11

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Direkta

beredskaps
arbeten.

Rayonen,

inom vilken

arbetsobjekt

må sökas.

Likväl bör möjligheten hållas öppen för Kungl. Majit att på angivet sätt

disponera sådana medel för även andra allmännyttiga ändamål. Örn sålunda,

exempelvis, det i inventeringen medtagna, av luftfartsmyndigheten framförda

förslaget av skärgårdsförbundet örn anskaffande av ett antal sjuktransportflygplan

kan befinnas vara ett allmännyttigt företag av angelägenhet och beskaffenhet

att böra helt eller delvis bestridas av statsmedel, torde även för detta

ändamål medel ur beredskapsanslaget få anlitas, för den händelse samtidigt

ifrågavarande beställning vore motiverad med hänsyn till arbetsmarknadssituationen.

Beträffande nu ifrågavarande, mera indirekta beredskapsarbeten torde

i fråga örn igångsättande och utförande böra gälla i tillämpliga delar vad i

det följande föreslås i fråga örn direkta beredskapsarbeten. I den mån särskilda

föreskrifter befinnas påkallade, kunna dessa ingå i det efter eljest vanliga

grunder upprättade leveransavtalet mellan beställaren — i regel ett statligt

ämbetsverk •—• och industriföretaget, i den mån Kungl. Majit efter prövning

av förhållandena i varje särskilt fall finner skäligt att i samband med

beslutet örn anvisande av medel för ändamålet föreskriva intagandet av sådana

bestämmelser i leveransavtalet.

Såsom i det föregående framhållits, böra lämpligen icke så snäva bestämmelser

uppställas i fråga örn disposition av anslaget till beredskapsarbeten, att

Kungl. Maj :t betages möjlighet att även på annat sätt än genom statsbeställningar

använda medlen på det i varje särskilt fall mest praktiska och ändamålsenliga

sättet. I en kristid, sådan som den närvarande, torde såsom erfarenheten

visat en sådan frihet vara av särskilt värde. Såsom framgår av

statsverkspropositionen och den däri lämnade uppställningen över den avsedda

användningen av det äskade anslaget till beredskapsarbeten förutsättes också,

att medel ur anslaget skola kunna disponeras såsom subvention för stimulerande

av den enskilda företagsamheten i syfte att i sådan väg motverka arbetslösheten.

Av den verkställda inventeringen framgår, att anslaget till beredskapsarbeten

väsentligen skulle komma att tagas i anspråk för anordnande av direkta

arbetstillfällen. I det följande preciseras sammanfattningsvis vissa allmänna

synpunkter i fråga örn de till beredskapsarbeten lämpliga arbetsobjekten, under

jämförelse med vad 1930 års utredning i motsvarande avseenden anfört.

De av 1930 års utredning i dess betänkande (sid. 23 ff.) gjorda frågeställningarna

ha därvid följts.

Såsom redan angivits i redogörelsen för den nuvarande beredskapsanordningen

kunna enligt hittills gällande regler endast sådana allmänna arbeten,

som pläga utföras av statens egna myndigheter eller på deras föranstaltande,

komma i fråga till utförande med anlitande av medel ur anslaget till beredskapsarbeten.

En sådan snäv begränsning kan icke upprätthållas för den nu ifrågasatta

vidgade beredskapsanordningen. Såsom redan inledningsvis nämnts, har i

årets statsverksproposition förutsatts att till utförande såsom beredskapsarbeten

skola ifrågakomma såväl statliga och kommunala arbeten som enskilda ar
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

betsföretag av allmännyttig karaktär. Man inlägger alltså en vidsträckt betydelse

i beteckningen allmänna arbeten; avgörande är icke vem som äger den

mark, varå arbetet utföres, eller vem som kommer att handha den nyttighet,

som genom arbetet frambringas, utan i stället det gagn för en större samhällelighet,

som arbetsprodukten kan anses representera. Erinras må, att enligt de

huvudregler, som skola vara normerande beträffande urvalet av arbetsobjekt

för reservarbeten, arbetet skall komma stat, kommun eller allmän institution

till godo. I stort sett samma tillämpning, som dessa regler för reservarbeten

erhållit i praktiken i förevarande avseende, förutsättes uppenbarligen nu beträffande

beredskapsarbeten. Någon ny princip i fråga om statsbidrag till

kommunala arbeten eller enskilda arbetsföretag av allmännyttig karaktär

ifrågasättes sålunda icke; förändringen synes inskränka sig därtill, att medan

åt statens arbetslöshetskommission överlåtits att bedöma lämpligheten av dylika

arbetens utförande såsom reservarbeten med anlitande av statsmedel,

Kungl. Maj :t själv skulle förbehålla sig motsvarande prövning i fråga örn

arbeten, som skulle utföras med anlitande av medel ur anslaget till beredskapsarbeten.

Enligt 1930 års utredning förutsattes, att någon ny arbetsledande organi- ^rågan^om

sation icke skulle behöva tillskapas för beredskapsarbetet, utan skulle detsamma

kunna utföras genom redan befintliga arbetsledande organ inom de statliga

verken. Där ej på annat sätt läte sig ordna, skulle dock statlig myndighet

under sin kontroll kunna anlita entreprenör.

Icke heller enligt den vidgade beredskapsanordningen ifrågasättes tillskapandet

av något särskilt arbetsledande organ. Man utgår nämligen från att

arbetena skola utföras på samma sätt och i samma regi, som vid deras utförande

i vanlig ordning, nämligen allt efter arbetets natur i statlig eller kommunal

myndighets eller enskilt företags egen regi eller också med anlitande

av entreprenör.

Hithörande spörsmål komma att ytterligare avhandlas i det följande.

I överensstämmelse med vad 1930 års utredning därutinnan anfört torde Förhållandet

böra gälla, att beredskapsarbetena skola ligga vid sidan av det normala arbets- ordinarie

programmet, vilken förutsättning far anses innebära, att arbetena, ehuru allmänna

önskvärda och nyttiga, icke blivit i vederbörande myndighets stat upptagna

till utförande under det löpande året.

1930 års utredning har understrukit, att beredskapsarbetena skola vara av Arbetestyrkt

angelägenhetsgrad. De skulle således ostridigt vara mera aktuella än a„geiägende

vanliga reservarbetena. I betraktande kom därvid arbetsföretagets pro- hetsgrad.

duktiva värde ävensom dess betydelse ur kulturell eller säkerhetssynpunkt

m. m. Angelägenhetsgraden borde givetvis bedömas från fall till fall, och

givetvis kunde icke sådana arbeten komma i fråga, örn vilka tvekan kunde

råda, huruvida de borde komma till utförande under de närmaste arén.

Någon anledning att giva avkall på kravet ifråga örn styrkt angelägenhetsgrad

föreligger icke vid en vidgad beredskapsanordning. Då emellertid förutsättes,

att ej endast statliga utan även kommunala och enskilda arbeten skola

kunna ifrågakomma till utförande såsom beredskapsarbeten, bör hänsyn tagas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

De direkta

arbetslönernas

andel i totalkostnaden

för

arbetet.

också till att arbetets allmännytta samtidigt är klart styrkt. Vid valet mellan

olika arbetsuppgifter, vilka i ett givet fall kunna komma i fråga till utförande,

böra salunda arbetets allmännytta och angelägenhetsgrad vid sidan av dess

värde för motverkande av arbetslöshet tillmätas den största betydelse. Örn en

objektiv mätare av produktiviteten hos allmänna arbeten gåves, skulle givetvis

bedömandet vid detta val icke vara förenat med större svårigheter. Beträffande

frågan örn produktiviteten hos dessa arbeten har på utredningsmännens

uppdrag professor Bertil Ohlin i här bilagda P. M. sammanställt vissa synpunkter.

De allmänna arbetenas värde ur nu berörda synpunkter måste uppenbarligen

bedömas efter i viss mån subjektiva grunder. Det ligger därför i sakens natur,

att avgörandet, huruvida ett sådant arbete bör utföras eller ej, måste

föregås av en prövning, som i regel kräver lång tid. Men å andra sidan erfordras

snabba beslut av dem, som ha att träffa anstalter för motverkande av

arbetslöshet eller lindrande av dess följder. Den statliga myndighet, som har

att granska inkomna förslag till beredskapsarbeten, måste vara beredd att med

största skyndsamhet avgiva omdömen, på vilka beslut örn beredskapsarbetes

igångsättande kan grundas. Det är naturligtvis ett viktigt intresse, att de

statsmedel, som användas för arbetslöshetens motverkande, komma till så stor

nytta som möjligt och att icke önskvärda följdverkningar i högsta möjliga

grad förebyggas. Det synes därför angeläget, att den statliga hjälpen till särskilt

enskilda arbetens utförande utmätes med viss försiktighet och att medverkan

från lokala intressen i största möjliga utsträckning tages i anspråk. I

brist på bättre mätare synes man kunna få viss ledning för bedömande av ett

arbetsföretags värde genom storleken av den insats, som man från de närmast

intresserades sida är beredd att göra för dess utförande, varvid dennas storlek

helt naturligt måste ses mot bakgrunden av intressenternas ekonomiska bärkraft.

Vid valet av arbetsobjekt för reservarbete gäller, att arbetet bör vara av

den beskaffenhet, att arbetslönen utgör en jämförelsevis stor kvot av totalkostnaden.

Denna synpunkt ifråga om valet av arbetsobjekt för beredskapsarbeten

har av 1930 års utredning ansetts visserligen beaktansvärd men icke

utslagsgivande ifråga örn beredskapsarbeten. Även sådana arbeten borde

nämligen ifrågakomma, där ej endast det direkta arbetstillfället utan även produktionen

av materialier eller tillverkning av till arbetet hörande delar vore

av betydelse för avhjälpande av arbetslöshet. I betraktande borde därvid givetvis

komma, huruvida de erforderliga förnödenheterna vore av natur att

kunna produceras av den svenska industrien.

För omedelbart bekämpande av arbetslöshet är det tvivelsutan önskligt, att

en jämförelsevis stor kvot av totalkostnaden för beredskapsarbetet utgöres av

arbetslöner, då ju i sådant fall flera arbetare direkt kunna beredas sysselsättning.

En sådan fördelaktig kostnadsfördelning torde främst utmärka

schaktnings-, väg- och vissa andra anläggningsarbeten. Arbetslöshet är emellertid

för närvarande rådande inom nära nog samtliga fack. Det är därför

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

nödvändigt, att ökad arbetstillgång beredes icke endast åt arbetare, lämpliga

för anläggningsarbeten, utan även för andra arbetargrupper. Man torde följaktligen

i större utsträckning än vad hittills varit fallet böra lägga sig vinn

om, att även sådana arbeten komma till utförande, vid vilka inhemskt material

förbrukas i större utsträckning. Sådana arbeten kunna nämligen indirekt

bliva av betydelse för åvägabringande av bättre arbetstillgång för industriarbetarna.

önskvärdheten av att få till stånd en större variation ifråga

örn beredskapsarbetena än som hittills varit möjligt, synes, som redan framhållits,

böra leda till, att i viss utsträckning statsbeställningar företagas med

anlitande av ett till beredskapsarbeten anvisat anslag.

Det för reservarbeten gällande villkoret, att arbetet skall vara av sådan art,

att envar arbetare med normal arbetsförmåga lämpligen kan hänvisas till detsamma,

ansåg 1930 års utredning självfallet icke kunna upprätthållas i fråga

örn beredskapsarbeten, vid vilka en yrkesvan arbetares prestation kunde och

borde krävas.

Enligt vad ovan anförts måste det anses önskligt, att arbeten av olika slag

kunna utföras såsom beredskapsarbeten i syfte att vid påkommande behov

bereda ökad arbetstillgång inom det ena eller andra facket. I betraktande

härav kan självfallet icke upprätthållas kravet, att endast sådana arbeten böra

få ifrågakomma, för vilkas utförande speciell yrkesutbildning icke erfordras.

Ej heller synes man, såsom 1930 års utredning förutsatt, böra vid alla tillfällen

upprätthålla krav på arbetskraftens yrkesvana och yrkesskicklighet. Erinras

må, att statsutskottet i utlåtande nr 152 vid 1931 års riksdag uttalade,

att man vid valet av arbetare till beredskapsarbeten för utförande av okvalificerat

arbete icke ovillkorligen borde kräva tidigare vana vid grovarbete, enär ur

arbetslöshetssynpunkt syntes önskligt, att beredskapsarbetena stöde öppna ej

enbart för grovarbetare utan för så vidsträckta yrkesgrupper som möjligt.

Utredningsmännen utgå från att frihet bör beredas att laga efter läglighet

i varje särskilt fall, så att å ena sidan arbetets utförande efter ekonomiskt riktiga

grundsatser i största möjliga mån tryggas och å andra sidan de genom

beredskapsarbetena åvägabragta arbetstillfällena kunna komma arbetare från

så många yrkesgrupper som möjligt till godo. I den mån yrkesskicklig arbetskraft

erfordras, bör sådan självfallet komma till användning; för det egentliga

grovarbetet bör däremot kunna anlitas arbetare, oavsett örn de förvärvat

vana vid det ifrågakomna arbetet eller ej, allenast de kunna anses äga fysiska

förutsättningar att förvärva sig sådan. Ett betydelsefullt regulativ mot en

oekonomisk verkan av anlitandet av ej yrkesvan arbetskraft utgör den omständigheten,

att ackordsarbetet förekommer inom flertalet arbetsområden, där

beredskapsarbeten synas kunna komma i fråga.

De spörsmål, som äga avseende å arbetskraftens kvalifikationer vid beredskapsarbeten,

komma att närmare beröras i det följande.

Vad av 1930 års utredning anförts beträffande det särskilda värdet av arbeten,

som kunna bedrivas även under den ur arbetslöshetssynpunkt vanligen

mest besvärande årstiden, vintern, förtjänar att här understrykas.

Arbetets

beskaffenhet

att kunna

bereda sysselsättning

åt

arbetare med

normal arbetsförmåga.

Arbetets

beskaffenhet

att kunna

ntföras även

under vintern.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Beredskapsanordningens anpassning efter läget på arbetsmarknaden.

Elasticiteten I de kontrakt, som statens arbetslöshetskommission ingår angående visst

h°iämpade'' ar^etsföretags utförande såsom reservarbete med den för företaget ansvariga

system, motparten (uppdragsgivaren), förbehåller sig kommissionen rätt att efter

omständigheterna tillfälligt avbryta eller helt nedlägga arbetet. Samtidigt är

uppdragsgivaren förpliktad att vid reservarbetes nedläggande fullborda detsamma

samt att sörja för ett utfört arbetes underhåll.

Enligt 1930 års utredning syntes även för beredskapsarbeten önskvärt, att

arbetet vore av beskaffenhet att kunna utan nämnvärd olägenhet upptagas,

nedläggas, utökas eller inskränkas i mån av arbetslöshetens omfattning. Denna

fordran skulle dock ej få tillmätas utslagsgivande betydelse, enär beredskapsarbetet

borde bedrivas i enlighet med de linjer, som vore arbetstekniskt

och ekonomiskt ändamålsenliga. Med hänsyn härtill syntes de relativt kortvariga

arbetsföretagen böra tillmätas ett särskilt värde.

Den hittills tillämpade anordningen med beredskapsarbeten har närmast

haft karaktären av försöksverksamhet i jämförelsevis liten skala. Som följd

härav hava dess verkningar icke kunnat bliva av någon större betydelse varken

beträffande förhållandena på arbetsmarknaden eller för landets ekonomi

i dess helhet.

Syftet med den nu av Kungl. Majit planerade långt mera omfattande beredskapsanordningen

är däremot främst att med denna ersätta så långt ske kan

systemet med reservarbeten. Den väntas därjämte kunna få en ej oväsentlig

konjunkturutjämnande verkan.

Uppenbarligen är det av allra största vikt, att en anordning med så dominerande

ställning icke blott inom arbetslöshetspolitiken utan också inom

vårt ekonomiska liv i dess helhet kan vad omfattningen beträffar smidigt anpassas

efter växlande förhållanden på arbetsmarknaden. Till belysande av

den nu tilltänkta anordningens elasticitet må följande anföras, varvid beträffande

arbetsvillkorens betydelse härför hänvisas till efterföljande kapitel.

Arbetets Vid de statliga reservarbetena har man som ovan sagts en i detta avseende

kunna °av- teoretiskt sett fullkomlig elasticitet tack vare arbetslöshetskommissionens rätt

brytas. att efter gottfinnande när som helst tillfälligt nedlägga eller helt avbryta ett

påbörjat arbete. Denna rätt betingas givetvis därav, att uppgifterna för

reservarbeten icke få vara angelägna, och i samma mån som en dylik rätt

utnyttjas kommer förvisso arbetets utförande att fördyras.

Beträffande beredskapsarbeten vore det uppenbarligen orimligt att kräva

samma rätt för en statlig tillsynsmyndighet. Ett sådant krav skulle stå i

bestämd strid mot den grundläggande principen för dylika arbeten, att man

vid valet mellan från arbetslöshetssynpunkter likvärda uppgifter bör välja

den mest angelägna. Det skulle likaledes vara oförenligt med förutsättningen,

att kostnaden för arbetets utförande icke bör bli högre än örn det utförts

i vanlig ordning.

Detta får givetvis icke hindra, att man i fall då så undantagsvis utan

nämnvärd olägenhet kan ske såsom exempelvis vid större icke alltför angelägna

vägarbeten gör ett motsvarande förbehåll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Emellertid lär det vara möjligt att på annan väg ernå en från praktisk Arbeten sorn

synpunkt tillfredsställande anpassningsförmåga hos beredskapsanordningen. kp“k0rt tid.3

Ett mycket stort antal av de arbetsuppgifter, vilka framkommit genom inventeringen,

kunna slutföras på så kort tidrymd — ett fåtal månader att

man knappast behöver räkna med någon större förändring i den allmänna

konjunkturen mellan beslutet örn ett dylikt arbetes igångsättande och tidpunkten

för dess avslutande. Med den frihet att handla efter olika omständigheter,

som förutsättes skola gälla ifråga örn en vidgad beredskapsanordning,

bör det vara möjligt för Kungl. Majit att så bestämma tidpunkten för

påbörjandet av arbetena och tempot för deras utförande, att skälig hänsyn

kan tagas t. o. m. till arbetslöshetens säsongväxlingar. Så långt dylika

kortvariga arbetsförtag stå till buds, bör det därför kunna väl sörjas för den

önskvärda anpassningen till förhållandena på arbetsmarknaden.

Vissa större arbeten, till exempel större vägförbättringar, i .somliga fall stö"^"^en

hamnbyggnader, vissa statliga arbeten såsom telegrafverkets linjearbeten och etapper,

andra, kunna utan större olägenhet utföras i etapper, vilka var för sig kunna

färdigställas på ganska kort tid. Ej sällan sker en sådan uppdelning av

större företag i mindre, naturliga enheter även på den fria arbetsmarknaden.

Ibland kan en sådan uppdelning visa sig lämplig på grund av svårigheten att

för kort tid kunna anställa vissa specialarbetare. I andra fall kan den

ställa sig ekonomiskt fördelaktig därigenom, att befintlig redskapspark kan

bättre utnyttjas. För samfälligheter motiveras den ofta av budgetära hänsyn.

Självfallet bör möjlighet till uppdelning av större beredskapsföretag i

mindre utnyttjas i all den utsträckning, som betingas av nödvändigheten att

kunna ge beredskapsanordningen nödig elasticitet.

Genom utnyttjande av mera kortvariga arbeten och utförande av större

arbeten i etapper lär man i detta avseende kunna na ganska långt, såsom erfarenheten

från arbetslöshetskommissionens verksamhet synes giva vid handen.

Kommissionen har säkerligen endast sällan behövt begagna sin rätt att

avbryta något arbete av oomtvistlig allmännytta eller privatekonomisk räntabilitet.

De arbeten, som tillfälligtvis nedlagts, synas huvudsakligen hava varit

större vägbyggnader och vissa järnvägsföretag, av vilka väl ett eller annat

sannolikt icke skulle kommit till utförande, örn angelägenhetsgraden fatt

vara avgörande.

Bland de inkomna förslagen till beredskapsarbeten finns det emellertid Arbeten,^ som

otvivelaktigt några, vilka lämpligen böra realiseras i ett sammanhang, örn förås inom

onödig fördyring eller oskälig försening skall kunna undvikas. Vissa av topp* av

dessa avse hus- eller brobyggnader av sådan storlek, att de med ekonomisk

arbetstakt icke kunna uppföras under loppet av det budgetår, under vilket

anslag av beredskapsmedel kan tänkas bliva anvisat. Men även örn det här

blir fråga örn var för sig jämförelsevis stora arbetsförtag, kan slutförandet

av ett ringa antal dylika arbeten även efter det lågkonjunkturen börjat vilea

icke vara ägnat att ingiva allvarliga betänkligheter från allmänt ekonomiska

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Parlamen
tarisk
garanti.

synpunkter. I jämförelse med den totala byggnadsverksamheten inom landet

i ^ dess helhet kunna de icke spela någon större roll.

Från annan synpunkt äro dylika långvariga arbetsföretag emellertid av

större intresse.

Av 1930 års utredning påpekades, att vissa arbeten av större omfattning

måste förutsätta riksdagens medgivande till arbetets utförande. I Kungl.

Maj jts prop. nr 202 till 1931 års riksdag anfördes i sådant avseende, att då

avsikten vore, att riksdagen skulle lämna i Kungl. Maj:ts hand att i val mellan

olika arbeten träffa det avgörande, som eljest ankomme på riksdagen,

Kungl. Majit uppenbarligen därvid icke borde fatta sådana beslut, som vore

ägnade föregripa en följande prövning av riksdagen. Utan riksdagens medgivande

borde Kungl. Majit alltså icke av anslag till beredskapsarbeten anvisa

medel till arbeten, som icke kunde fullbordas utan att riksdagen ett

kommande budgetår för ändamålet under den ena eller andra anslagstiteln

anvisade ytterligare medel.

Den grundsats, som härigenom fastslagits, synes alltjämt böra gälla. En

konsekvens härav blir, att örn Kungl. Majit finner sig med hänsyn till förhandenvarande

omständigheter böra anvisa beredskapsmedel till arbetsföretag.

vilka till större eller mindre del komma att utföras först efter utgången av

öpande budgetår, så minskas i motsvarande grad möjligheten att under budgetåret

genom beredskapsarbeten skapa arbetstillfällen för arbetslösa.

Men tillämpningen av denna grundsats även för framtiden synes också tillförsäkra

riksdagen möjlighet att mera eller mindre snävt begränsa beredskapsanordningens

omfattning. Finner riksdagen, att Kungl. Majit icke

iakttagit den återhållsamhet vid dispositionen av anslagsmedel, vartill konjunkturförhållandena

enligt riksdagens uppfattning bort föranleda, kan den

för det följande budgetåret minska anslaget. I detta avseende synes anordningen

med reservarbeten på intet sätt skilja sig från den tillärnade beredskapsanordningen.

I det ena fallet som i det andra har riksdagen möjlighet

att år för år bestämma maximiomfattningen för verksamheten. Med hänsyn

därtill, att konjunkturcykeln, då icke krig eller annan därmed jämförlig orsak

föranleder rubbning, omfattar flera år, synes riksdagen också i det ena

fallet som i det andra kunna i stort tillförsäkra systemet nödig anpassningsförmåga

efter förhallandena på arbetsmarknaden.

Frågor rörande arbetskraften.

Lönefrågan. I riktlinjerna för 1930 års utredning hade icke närmare angivits, efter vilka

löner ifrågavarande arbeten borde komma till utförande. I betraktande av vad

i riksdagen förevarit, då beslutet örn skrivelse med begäran örn denna utredning

fattades, tolkade utredningen sina direktiv på det sättet, att den allmänna

arbetsmarknadens löner skulle tillämpas vid beredskapsarbetena. Tillämpningen

av dessa löner syntes också försvarbar med hänsyn till beredskapsarbetenas

natur att vara oomtvistligt angelägna. Enligt utredningens mening borde

med den allmänna arbetsmarknadens löner förstås de löner, som antingen innefat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

tades i gällande kollektivavtal för ifrågakommande slag av arbeten eller ock, där

kollektivavtal icke upprättats, eljest vore gängse i orten för dylika arbeten.

Såsom grundläggande regel för lönesättningen borde gälla, att kostnaden för

det färdiga arbetet icke bleve större än örn det kommit till utförande i vanlig

ordning. Med hänsyn därtill borde det tillses, att arbetet utfördes på en ur

arbetsteknisk synpunkt i stort sett lämplig tidpunkt och under i övrigt lämpliga

former samt att ackordsprisen blevo desamma som de, vilka gällde vid

vederbörande statliga verks övriga arbeten av motsvarande slag.

De myndigheter, som bereddes tillfälle att avgiva yttranden över utredningens

betänkande, uttalade sig i allmänhet för systemet med tillämpning

av den allmänna arbetsmarknadens löner. I enstaka yttranden framhölls emellertid,

att det icke borde betraktas såsom en given sak, att lönerna icke borde

kunna — exempelvis procentuellt — nedsättas under vad som i allmänhet gällde.

Det borde kunna överlåtas åt de olika statliga myndigheterna, som hade

att utföra beredskapsarbetena, att på eget ansvar sköta lönepolitiken.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 202 till 1931 års riksdag anförde departementschefen

icke någon från utredningens uppfattning avvikande mening i

lönefrågan. Riksdagen lämnade den ävenledes utan erinran. Beträffande de

beredskapsarbeten, som utförts i enlighet med de för detta ändamål beviljade

anslagen för budgetåren 1931/1932 och 1932/1933, ha också den allmänna arbetsmarknadens

löner tillämpats.

De av statsmakterna sålunda beslutade reglerna vid lönesättningen torde

framgent böra tillämpas även örn, såsom nu föreslås, detta slag av arbeten

icke begränsas till sådana, som utföras i vederbörande statliga verks regi utan

utsträckas till områden, där kommunal eller enskild regi kan komma ifråga.

På den allmänna arbetsmarknaden utföres i regel arbetet på ackord. Där

kollektivavtal gälla, innehålla dessa bestämmelser därom, vilka i regel kompletterats

med prislistor. Även vid arbetslöshetskommissionens reservarbeten

har ackordsbetalning varit den gängse löneformen. Detsamma torde ha varit

förhållandet vid de beredskapsarbeten, för vilkas utförande de av riksdagen

för de senaste två budgetåren beviljade anslagen tagits i anspråk. Därest

beredskapsarbeten anordnas i större skala än hittills och utsträckas till den

kommunala och enskilda arbetsmarknaden, bör följaktligen ackordsbetalning

i största möjliga utsträckning förekomma.

Ackordsprissättningen måste naturligtvis ske med hänsyn till de anspråk,

som rimligen kunna ställas på den fullgoda och, i de fall speciell yrkesutbildning

erfordras, yrkeskompetenta arbetskraften. Syftet med beredskapsarbetena

måste emellertid vara att även bereda arbetslösa sysselsättning, oaktat de icke

förvärvat tillräcklig kompetens i eller tillräcklig vana vid arbeten av det slag,

som härvid kan komma ifråga. För sådana arbetare kräves en viss tids träning

i arbetet, innan de i allmänhet kunna räkna med ur försörjningssynpunkt

tillräckligt hög inkomst av ackordsarbete, som prissatts med tanke på

den fullgoda och kompetenta arbetskraften. I de fall speciell yrkesutbildning

erfordras, t. ex. inom byggnadsindustrin, kräves en viss, ofta ganska lång lärotid,

under vilken arbetsförtjänsten endast så småningom stiger upp till den ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Fördelningen

av arbetstillfällena.

Maximerad

arbets
inkomst.

larda arbetarens. Som lärlingar i sådana yrken böra givetvis arbetslösa ynglingar

i första hand komma ifråga. Äldre arbetslösa med försörjningsplikt

kunna däremot icke gärna hänvisas till yrkesarbete vid beredskapsföretag, örn

de icke redan förvärvat sig tillräcklig yrkeskompetens. För dem torde huvudsakligen

det mera typiska grovarbetet erbjuda försörjningsmöjligheter. Men

även dylikt arbete förutsätter en viss tids träning och utbildning. Innan tillräcklig

vana med arbetet vunnits, torde det icke kunna undvikas, att arbetsinkomsten

blir relativt låg. I den mån äldre, försörjningspliktiga arbetslösa

det oaktat önska komma i åtnjutande av sådant arbete, böra de naturligtvis

förhjälpas därtill av de organ, på vars lott det kommer att fördela arbetstillfällena

och förmedla arbetskraften. Där gällande kollektivavtal föreskriva,

att i avtalen fixerade tidlöner skola tillförsäkras arbetarna, oavsett örn ackordsförtjänsten

överstiger tidlönsförtjänsten eller icke, kan det visa sig vara nödvändigt

att med tanke på dessa icke vana arbetare åtgärder vidtagas i syfte

att få till stånd jämkningar i ifrågavarande föreskrifter. Härvid förutsättes

alltså, att överenskommelser träffas med vederbörande arbetarorganisationer i

de fall då kollektivavtalen icke redan innehålla bestämmelser örn att viss

lägre timlön än den normala kan tillämpas beträffande icke fullgod arbetskraft.

Avsikten med beredskapsarbetena måste vara att försöka bereda största möjliga

antal av de arbetslösa sysselsättning. Med hänsyn därtill torde det finnas

anledning att överväga, huruvida icke särskilda anordningar böra vidtagas för

att dryga ut de arbetstillfällen, som kunna komma att erbjudas.

En sådan utdrygning har skett ifråga örn arbetet med statsbeställningarna

av gatsten. Enligt mellan statens steninköpskommitté och arbetsgivarna inom

stenindustrin upprättade leveransavtal skall, för att så många arbetslösa stenhuggare

som möjligt må kunna beredas arbetsinkomst av statsbeställningarna,

arbetarnas inkomst maximeras till 130 kronor per månad. Mellan arbetsgivare

och arbetare i Blekinge och Halland ha under medverkan av stenindustriarbetarförbundet

träffats överenskommelser örn ytterligare begränsning av arbetsinkomsten,

så att denna i allmänhet icke överstiger 100 kronor per månad. Då

arbetet utförts på så sätt, att arbetaren under månaden får hugga högst den

kvantitet gatsten, som efter uppmätning och betalning enligt gällande ackordsprislista

ger honom den maximerade arbetsförtjänsten, kan arbetaren sålunda

själv bestämma över tillverkningstiden och dess förläggning under månaden,

i den mån därför ej erfordras användande av full arbetstid på grund av otjänlig

väderlek eller andra försvårande omständigheter.

Det kan ifrågasättas, huruvida ett sådant system med fördel kan användas

vid flertalet av de arbeten, som kunna komma ifråga som beredskapsarbeten.

Om till dylika arbeten hänvisade arbetare önska på samma sätt som ifråga

örn statens stenbeställningar medverka till en fördelning av arbetstillfällena,

kan det icke gärna finnas någon anledning att göra några invändningar däremot.

I all synnerhet gäller detta, örn ifrågavarande system skulle tillämpas på

orter, där det med hänsyn till levnadskostnaderna är möjligt även för familjeförsörjare

att bereda sig och sina familjer en nödtorftig bärgning med en starkt

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

beskuren inkomst och följaktligen krav pa bistånd fran det allmänna i form

av t. ex. fattigvårdsunderstöd icke behöver ifrågakomma. Men det torde komma

att visa sig, att systemet kan vara ägnat vålla svårigheter med avseende

på arbetets utförande i vissa fall och till följd därav bliva oekonomiskt för

dem, som skola låta utföra detsamma. I de fall arbetare bliva hänvisade till

beredskapsarbete utanför hemorten kan en maximering av inkomsten i likhet

med vad som skett inom stenindustrin bringa de försörjningspliktiga i en mycket

brydsam belägenhet och kanske rent av hindra dem från att söka tillgodogöra

sig arbetstillfällen, som i och för sig kunna befinnas vara synnerligen

lämpliga att förhjälpa dem att fullgöra sin försörjningsplikt.

Örn man vill se till, att de arbetstillfällen varom här är fråga, bliva tillgängliga

för största möjliga antal arbetslösa, kan man även tänka sig ett system

med alternerande arbetslag. Detta system lär ha använts av vissa kommuner

beträffande av dem anordnade reservarbeten. Därest arbetstillfällena finnas

på den ort, där de arbetare som hänvisas till dem ha sitt hemvist, kan systemet

måhända visa sig vara ändamålsenligt med tanke på nödvändigheten att bereda

så många som möjligt åtminstone ett minimum av försörjning genom arbete.

Men örn de hjälpbehövande hänvisas till arbeten på från hemorten mera avlägsna

platser, torde det icke kunna med fördel tillämpas. Bortsett från de olägenheter,

som skulle uppstå särskilt för familjeförsörjare, finge man räkna med

mer eller mindre kostbara transporter av arbetarna, då arbetslagen skulle avlösa

varandra. De i samband med avlösningarna oundvikliga avbrotten i arbetet

skulle säkerligen i vissa fall verka fördyrande och kanske åstadkomma

oreda och oordningar på arbetsplatserna. Svårigheter torde väl också uppstå

med tillämpningen av ackordssystem, örn arbetet utfördes med alternerande

arbetslag. Särskilt torde detta bli förhållandet beträffande byggnadsarbeten

och andra arbeten, vilka icke äro av den art, att de kunna uppdelas med hänsyn

till de relativt korta perioder, under vilka respektive arbetslag skulle sysselsättas.

Om alltså systemen med maximerad arbetsinkomst respektive alternerande

arbetslag endast under vissa speciella förutsättningar skulle komma att visa

sig lämpliga med tanke på behovet av en utdrygning eller fördelning av arbetstillfällena

i syfte att göra dessa tillgängliga för största möjliga antal hjälpbehövande

arbetslösa, skulle detta syfte kanske lättare kunna främjas medelst

förkortning av den i gällande lag och kollektivavtal reglerade arbetstiden. Man

måste i sådant fall gå ut ifrån, att arbetarna icke göra anspråk på eller söka

tilltvinga sig lönekompensation. Detta torde kunna förebyggas medelst överenskommelser

med vederbörande arbetsorganisationer. Några större svårigheter

härvid lära icke uppstå, eftersom en förkortning av arbetstiden i arbetslöshetsförebyggande

syfte redan genomförts i stor utsträckning på den allmänna

arbetsmarknaden utan att lönekompensation av arbetarna ifragasatts.

Enligt av socialstyrelsen företagen undersökning rörande arbetstiden inom

industrien m. m. i början av december månad 1932 hade 26.3 procent av de arbetare,

som berördes av undersökningen, en arbetstid av högst 40 timmar per

vecka. 18.3 procent av arbetarna hade en arbetstid av 41—47 timmar.

Alternerande

arbetslag.

Förkortad

arbetstid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Övertids
arbete.

Maskinella

hjälpmedel.

Arbets
kraftens
utväljande.

Genom att begränsa arbetstiden i beredskapsarbetena så, att den kommer

att understiga arbetstiden pa den allmänna arbetsmarknaden, skulle vinnas,

att dessa arbetstillfällen gjordes tillgängliga för ett större antal arbetslösa än

som kunde beredas sysselsättning, om den i arbetstidslagen och flertalet kollektivavtal

föreskrivna fyrtioåttatimmarsveckan tillämpades. Därjämte skulle

kunna förebyggas, att arbetare, som arbetade med inskränkt arbetstid på den

allmänna arbetsmarknaden, lockades att sluta sina anställningar där under förhoppning

att efter en kortare tids arbetslöshet kunna erhålla en mera inkomstbringande

sysselsättning vid beredskapsarbeten. Tack vare den kortare arbetstiden

vid dessa arbeten skulle de anställda arbetarna sannolikt söka sig ut på

den allmänna arbetsmarknaden, i den mån bättre inkomstmöjligheter yppade

sig där på grund av en längre arbetstid. En kortare arbetstid för de i beredskapsarbetena

sysselsatta arbetarna skulle vidare innebära, att de finge bättre

tid att söka efter arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Konsekvensen av det nu anförda bjuder, att övertidsarbete endast i absolut

tvingande fall bör förekomma vid beredskapsarbetena.

I sammanhang härmed förtjänar ett med arbetstiden i allmänhet nära förknippat

problem att uppmärksammas.

Det torde icke kunna förnekas, att strävandena att minska behovet av manuell

arbetskraft genom maskinella hjälpmedel bidragit till att arbetslösheten blivit

så omfattande som den nu är. Frågan i vad mån denna s. k. tekniska rationalisering

varit betingad av utvecklingen i allmänhet och för vårt lands vidkommande

varit nödvändig med hänsyn till konkurrensen på den utländska och

inhemska marknaden finns det icke anledning att nu närmare diskutera; att så

i stort sett varit förhållandet får väl anses obestridligt. Med tanke på de beredskapsarbeten,

som kunna komma att anordnas i syfte att på direkt väg bereda

arbetslösa utkomstmöjligheter, torde likväl följande synpunkt böra beaktas.

X den man beredskapsarbeten komma till stånd är det uppenbarligen ett

mycket stort allmänt intresse, att det för deras utförande icke, utan att tvingande

tekniska skäl tala därför, tages i anspråk extraordinära maskinella anordningar,

som starkt reducerar behovet av mänsklig arbetskraft. Den åsyftade

effekten av arbeten av detta slag skulle nämligen icke kunna ernås örn

t. ex. entreprenörer, åt vilka deras utförande anförtros, lägga stor vikt vid att

på här antytt sätt eliminera behovet av den arbetskraft, som finnes tillgänglig

bland de arbetslösa. Det skulle i varje fall icke kunna förstås av gemene man

och ej heller stå i samklang med nu ifrågavarande syfte, örn vid ett större beredskapsarbete

en ultramodern grävmaskin anskaffades med resultat att endast

ett mindre antal arbetare kunde beredas sysselsättning vid detsamma eller att

arbetet utfördes på en avsevärt kortare tid än den, som skulle ha erfordrats, örn

manuell arbetskraft i mera normal utsträckning tagits i anspråk. I fall då

det ankommer på statliga eller kommunala myndigheter att anordna beredskapsarbeten

antingen i egen regi eller med anlitande av entreprenörer, bör

därför tillbörlig hänsyn tagas till vad nu anförts.

o 1930 års utredning förutsatte, att i första hand sysselsättning skulle beredas

sådana arbetare, som varit anställda vid statliga verk men till följd av de
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

pressionen blivit arbetslösa. Dylika arbetare skulle direkt anställas av den

arbetsledning, som finge i uppdrag att igångsätta beredskapsarbetet. Om arbetsledningen

uppdroges åt något annat verk, skulle arbetarna från det ena

verket kunna förmedlas direkt över till det andra för att där placeras i det för

dem avsedda arbetet. Skulle det föreligga något hinder för det sålunda angivna

förfarandet i kollektivavtal, som tilläventyrs gällde mellan det verk,

vilket fått uppdraget att omhänderha arbetets utförande, och viss eller vissa

arbetargrupper, borde på förhand överenskommelse träffas parterna emellan,

att sådana inskränkande bestämmelser icke skulle gälla vid det ifrågavarande

beredskapsarbetet.

Till belysning av i vad mån de statliga verken vore bundna av sådana inskränkande

avtalsregler anförde utredningen vissa bestämmelser ur för statens

järnvägars byggnadsarbeten och vattenfallsstyrelsens samt telegrafverkets arbeten

gällande kollektivavtal. Av dessa bestämmelser framgick, att inom ifrågavarande

statliga myndigheters verksamhetsområden avtalsenliga förpliktelser

i viss utsträckning förelågo att vid intagning av arbetskraft till arbeten, som

av myndigheterna omhänderhavas, i första hand anställa vid verkets arbeten

tidigare sysselsatta arbetare. För att ett planerat beredskapsarbete skulle

bli till avsedd nytta måste, framhöll utredningen, påtagligen denna inskränkning

i erforderlig mån hävas, innan arbetet bringades till stånd. Lämpligen

skulle utfästelse härom infordras redan under det förberedande arbetet

inom socialstyrelsen och bekräftelse ske i samband med arbetets igångsättande.

Även vid den beredskapsanordning, som nu avses, bör självfallet stor vikt

läggas vid kravet på arbetskraftens fullgoda beskaffenhet och yrkesvana.

Detta bör särskilt gälla ifråga örn den arbetskraft, som kan komma att tagas

i anspråk för arbeten, där speciell yrkesutbildning erfordras, t. ex. inom byggnadsfacken

och beträffande mera typiska industriella arbeten. På orter, där

arbetslösheten bland arbetarna med speciell yrkesutbildning är relativt obetydlig

men hårt drabbat andra arbetarekategorier, vilka därför äro i stort behov av

inkomstmöjligheter, böra likväl undantag från denna regel i viss utsträckning

kunna göras, därest beredskapsarbeten anordnas inom ifrågavarande fack och

industrier. Risken att arbetena fördyras, örn icke fullgod, yrkesutbildad arbetskraft

användes, torde i väsentlig grad elimineras, om, såsom i det föregående

förutsatts, arbetet utlämnas på ackord. Vid s. k. gemensamhetsackord

torde man visserligen ha att räkna med, att de inom facket tränade arbetarna

ogärna se, att ovana arbetare intagas i ackordslagen, men å andra sidan lär

man kunna räkna med att solidaritetskänslan skall bjuda dem att visa tillmötesgående

mot deras mindre lyckligt lottade kamrater. Man bör i varje

fall kunna gå ut ifrån, att arbetarorganisationerna skola inse det berättigade i

att sådana hänsyn krävas och att de beredvilligt skola medverka till en ordning

av det här antydda slaget.

Såsom 1930 års utredning framhållit är det också angeläget, att det genom

underhandlingar och överenskommelser med vederbörande arbetarorganisationer

sörjes för att eventuella avtalsenliga inskränkningar ifråga örn arbetskraftens

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

utväljande annuleras nied avseende på beredskapsarbetena. Naturligtvis kunna

starka skäl anföras till stöd för i vissa kollektivavtal inrymda bestämmelser,

att företrädesrätt till arbete skall givas dem, som äro bofasta eller mantalsskrivna

inom avtalens giltighetsområden, men ett strängt fasthållande vid

dessa bestämmelser skulle säkerligen i vissa fall omöjliggöra placeringen av

sådana arbetslösa, vilka ha stort behov av den hjälp, som genom beredskapsarbeten

skulle kunna lämnas dem. Örn t. ex. ett större beredskapsarbete anordnas

på en ort, där inom vederbörande fack arbetslösheten icke gjort sig

nämnvärt gällande och endast berör ett fåtal av fackets utövare, vore det obilligt,

örn ifrågavarande arbete skulle uteslutande förbehållas de å orten bofasta

eller mantalsskrivna arbetarna och undanhållas hjälpbehövande arbetslösa från

närbelägna orter.

Samma skäl tala för att eventuella kollektivavtalsbestämmelser örn företrädesrätt

till arbete för medlemmar av den arbetarorganisation, som slutit avtalet,

annulleras med tanke på beredskapsarbeten, vilka kunna komma att anordnas

inom avtalsområdet. Under alla förhållanden måste i dylika fall tillses, att

kollektivavtalets bestämmelser eller inom vederbörande fack utbildad praxis

icke utnyttjas i syfte att monopolisera rätten till medlemskap i arbetarorganisationen

och därmed rätten att taga arbete inom organisationens verksamhetsområde.

Slutligen bör erinras om den inom vissa fack och yrken utbildade och i vissa

fall avtalsbefästade praxis, enligt vilken den i ett arbete sist antagne skall, i

händelse av arbetsbrist först avskedas. Inom vissa avtalsområden tillämpas

även, att företrädesrätt till erhållande av anställning vid ökad arbetstillgång,

tillerkännes hos företagaren tidigare anställda arbetare. Det torde icke gärna

kunna komma ifråga, att sådan praxis skall strängt tillämpas vid beredskapsarbeten,

som anordnats i arbetslöshetsbekämpande syfte och beträffande vilka

följaktligen behovsprincipen måste i viss mån bli bestämmande ifråga örn fördelningen

av arbetstillfällena.

Förmedling I sitt betänkande framhöll 1930 års utredning, att så snart det icke gällde

aVkraft*'' abetare, som varit anställda vid statliga verk och där blivit arbetslösa samt

för vilka på den grund beredskapsarbete anordnats, kunde det erfordras en

god kännedom örn arbetarklientelet i allmänhet och en god allmän orientering

på arbetsmarknaden för att med avsett resultat uttaga arbetskraften till ifrågavarande

arbeten. Man kunde icke förvänta, att den lokala arbetsledning, som

skulle handhava beredskapsarbetet, kunde tillräckligt behärska detta område.

Utredningen föreslog därför att, där så befunnes påkallat, Kungl. Majit skulle

kunna meddela föreskrift, att arbetskraften för visst beredskapsarbete skulle

uttagas genom den offentliga arbetsförmedlingens organ samt att viss eller

vissa grupper av arbetare i första hand skulle ifrågakomma till anställning vid

detsamma.

Eftersom den ledande principen för den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet

vore, att den mest kompetenta och dugliga arbetssökande arbetaren i

första hand skulle hänvisas till den bästa lediga platsen inom vederbörande

yrke eller fack, syntes nämnda förslag otvivelaktigt innebära ett frångående

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

i viss man av denna grundprincip. Då emellertid så skulle ske endast i vissa

av Kungl. Maj:t angivna fall, ansåg utredningen betänkligheter av principiell

art med avseende på den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet i övrigt

icke härav behöva föranledas.

Särskilda anordningar för arbetsförmedling syntes utredningen nödvändiga

för speciella fall. Om ordinarie arbetsförmedlingsorgan icke funnes upprättat

på den ort, där beredskapsarbetet skulle anordnas, borde sålunda viss tjänsteman

hos länsavdelningen kunna beordras att på orten etablera speciell arbetsförmedling

för detta arbete.

Huruvida och i vad mån arbetstillfällena borde förbehållas viss eller vissa

grupper av arbetare, finge bedömas med hänsyn till de motiv, som föranlett

beredskapsarbetets anordnande. Vore motivet härtill omfattande arbetslöshet

bland arbetsstyrkan vid den med arbetets utförande anförtrodda statliga myndigheten,

syntes det utredningen berättigat, att dithörande arbetslösa bleve

sysselsatta vid arbetet. I sådant fall skulle anledning i regel saknas för

Kungl. Maj :t att meddela några särskilda föreskrifter örn arbetskraftens uttagning.

Vore åter motivet till anordnandet av beredskapsarbete, som omhänderhaves

av statlig myndighet, omfattande arbetslöshet i viss trakt, kunde meddelande

om särskilda föreskrifter beträffande arbetskraftens uttagning få anses

påkallade. Samma skulle få anses vara förhållandet även i andra fall, där

syftet med beredskapsarbetets anordnande icke skulle kunna ernås med mindre

dylika föreskrifter lämnades.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1931 års riksdag framhöll departementschefen,

att de arbeten, till vilka Kungl. Majit komme att anvisa medel ur

anslaget till beredskapsarbeten, uppenbarligen bleve till alla delar likställda

med andra allmänna arbeten; endast sättet för medlens anskaffande skulle angiva

skillnaden. Med denna utgångspunkt följde också, att några särskilda

regler för utväljande av arbetare o. s. v. icke skulle meddelas, utan vederbörande

myndigheter skulle äga att helt efter eljest tillämpade metoder utföra arbetet.

Tydligen vore det emellertid i och för sig önskvärt — något som överhuvud taget

i depressionstider borde gälla beträffande statliga arbeten — att man vid utväljandet

holle i sikte att dessa så anordnades, att arbetena bleve till gagn

för arbetslöshetens bekämpande. Sålunda vore det ur allmän synpunkt till

fördel, örn vederbörande myndighet vid anskaffandet av arbetskraft hänvände

sig till arbetsförmedlingsorganen inom orter, där arbetslösheten vore särskilt

betungande, och utan särskilda föreskrifter kunde tillgodoses, att arbetena i

första hand komme de behövande till godo, i den mån dessa erbjöde fullgod

arbetskraft. Emellertid borde i berörda hänseende främst framhållas, att det

här skulle röra sig örn en försöksanordning och att därför olika metoder borde

prövas vid verkställigheten av de särskilda myndigheterna.

De av riksdagen 1931 och 1932 fattade besluten i samband med beviljandet

av anslag till beredskapsarbeten inneburo icke någon avvikelse från av departementschefen

gjorda, här ovan refererade uttalanden.

Med den utvidgning av beredskapsanordningen, varmed man nu har att räkna,

och med hänsyn till att behovsprincipen måste tillmätas betydelse ifråga

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

om beredandet av arbetstillfällen åt de arbetslösa torde det med avseende

på sättet för arbetskraftens utväljande i regel böra föreskrivas, att den skall,

såväl när det gäller rent statliga som statsunderstödda arbeten — kommunala

eller enskilda - uttagas genom den offentliga arbetsförmedlingen. Att

detta kommer att innebära ett frånträdande i viss mån av den i det föregående

omnämnda ledande principen för den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet

kan icke undvikas. Exceptionella förhållanden nödvändiggöra det.

Emellertid kan det i vissa fall, särskilt när det gäller arbeten i statlig eller

kommunal regi, befinnas lämpligt, att undantag från nu angivna regel möjliggöras.

Så kan tänkas bli fallet, om speciellt utbildad arbetskraft erfordras

och örn särskilda skäl tala för att ur statlig eller kommunal tjänst entledigade

arbetare beredas återanställning. Det torde i sådant fall böra ankomma på

Kungl. Maj :t att pa framställning fran vederbörande statliga eller kommunala

myndigheter meddela föreskrift därom.

Den omständigheten, att de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna icke äro

statliga utan kommunala organ, kan icke utgöra hinder för att en sådan ordning

genomföres med avseende på arbetskraftens uttagning till beredskapsarbeten,

att förmedlingen av arbetskraften blir obligatorisk. Det ligger förresten

uppenbarligen i de kommuners och landstings intresse, som med bidrag av

statsmedel upprätthålla arbetsförmedlingen, att ställa sina organ till förfogande

och vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas erforderliga för att dessa organ

skola kunna fullgöra den uppgift, varom här är fråga. Emellertid bör beaktas,

att arbetsförmedlingsorgan icke finnas överallt, där behov av sådana kan

komma att göra sig gällande. Särskilda åtgärder för att tillgodose detta

behov måste vidtagas. Örn sådana icke lämpligen kunna beslutas i administrativ

väg, torde de kunna åvägabringas genom villkor härutinnan i samband

med anvisande av statsanslag för ändamålet. Eftersom den offentliga arbetsförmedlingens

organisation äger nära samband med en arbetslöshetsförsäkring

och då utredning i sistnämnda fråga anförtrotts inom socialdepartementet tillkallade

särskilda sakkunniga, lär det nu icke finnas anledning att närmare

ingå på ifrågavarande spörsmål.

Syftet med anordnandet av beredskapsarbeten måste, såsom förut framhållits,

framförallt vara att bereda arbetslösa sysselsättning och därigenom tillfälle

att under så normala förhållanden som möjligt försörja sig och dem, vilka

äro beroende av deras arbetsinkomst. Härav synes följa, att det vid uttagning

av arbetskraft till dylika arbeten även bör tagas hänsyn till hur länge den arbetssökande

varit arbetslös. En behovsprövning torde alltså i viss mån bli

erforderlig. I regel lär en sådan kunna verkställas med ledning av den tid,

under vilken den arbetslöse varit anmäld hos det offentliga arbetsförmedlingsorganet.

Skulle särskilda föreskrifter ifråga örn behovsprövningen befinnas

nödvändiga och därav betingade organisatoriska åtgärder påkallade, torde det

lämpligen kunna överlåtas åt Kungl. Majit att fatta beslut därom.

Av vikt är det dessutom, att arbetare icke lockas att sluta sin anställning på

den allmänna arbetsmarknaden med förhoppningen örn att kunna komma i

åtnjutande av arbetstillfällen, som erbjudas vid beredskapsarbeten. Med hän
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

syn härtill synes det i regel böra som villkor för hänvisning till beredskapsarbete

gälla, att den arbetssökande varit utan eget förvållande arbetslös under

viss tid, räknad från den dag, då anmälan därom gjorts hos offentligt arbetsförmedlingsorgan.

En sådan karenstid bör självklart icke vara så lång, att

den av den arbetslöse med fog kan betraktas som obillig och inhuman. Örn

den begränsas till exempelvis två veckor, torde den även bland de arbetslösa

kunna anses såsom skälig, och det restriktiva syftet med densamma lär också

då kunna vinnas.

Av det nu anförda har framgått, att det såväl ifråga örn lönerna som beträffande

arbetsvillkoren i övrigt förutsättes, att dessa skola baseras på för respektive

fack eller yrken på den öppna arbetsmarknaden upprättade kollektivavtal

eller, där sådana icke finnas, överensstämma med i orten gängse arbetsvillkor.

Kollektivavtal förekomma praktiskt taget inom alla de arbetsområden, där

beredskapsarbeten kunna komma ifråga. Vid årsskiftet 1930—1931 funnos

enligt socialstyrelsens statistik 5,288 kollektivavtal i vårt land, vilka tillsammans

omfattade 25,819 arbetsgivare och 618,034 arbetare. Sakkunniga, som

haft i uppdrag att utreda frågan örn möjligheterna att för statens och kommunernas

verksamhet få till stånd kollektivavtal, innehållande bland annat

bestämmelser örn avgörandet av uppkomna tvister och örn förbud mot arbetsinställelser

eller andra stridsåtgärder under avtalstiden, ha nyligen i skrivelse

till departementschefen — samtidigt som de hemställt att bli befriade från sitt

uppdrag — framhållit, att den kollektiva avtalsformen fått en mycket vidsträckt

tillämpning vid verk och arbeten, där staten eller kommun är arbetsgivare.

Vad särskilt angår stadskommunerna äro praktiskt taget alla deras

lönarbetare inordnade under kollektivavtal. På de områden av statsverksamheten,

där lönearbetare i större utsträckning sysselsättas, äro kollektivavtal

ävenledes träffade i betydande utsträckning. Även vid de arbeten, som vägstyrelserna

bedriva i egen regi, har, ehuru kollektivavtalet först under de senaste

åren där vunnit insteg, denna avtalsform blivit ganska vanlig.

Vid årsskiftet 1930—1931 funnos vid ovan berörda vägarbeten 168 kollektivavtal,

omfattande 7,244 arbetare; tio år tidigare fanns endast ett avtal, omfattande

20 arbetare.

Skulle nu i fall, då beredskapsarbete skall anordnas, kollektivavtal icke

finnas upprättade för de yrken eller fack, inom vilka ifrågavarande arbete

skall utföras, kan det i flertalet fall visa sig lämpligt att, innan beredskapsarbetet

igångsättes, det tages under övervägande, huruvida icke de löner och

övriga arbetsvillkor, som skola tillämpas, böra regleras medelst dylikt avtal.

Initiativ därtill lära icke komma att utebli från arbetarhåll. Örn icke särskilda,

praktiska omständigheter resa hinder mot en sådan ordning, synes det

att den bör eftersträvas även av dem, som skola låta utföra arbetet. Den

torde nämligen få anses erbjuda fördelar för dem, bland annat därför att

arbetskostnaderna kunna beräknas med större tillförlitlighet, varjämte arbetskonflikter

med ur företagets synpunkt mer eller mindre ofördelaktiga verkningar

kunna förebyggas.

Förhållandet

till

arbetarorganisationerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 sami. Nr 211.

12

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Icke minst ur de av beredskapsarbetena beroende arbetarnas synpunkt är

det önskvärt, att arbetsinställelser till följd av tvister örn arbetsvillkoren eller

arbetsförhållandena i övrigt icke förekomma vid dessa arbeten. Arbetsinställelser

och därmed jämförliga åtgärder torde såsom ovan framhållits kunna

förebyggas, därest kollektivavtal finnas, vilka inrymma förhandlingsordning

eller andra bestämmelser örn sättet att slita tvister, som uppstå rörande arbetsförhållandena.

Det säger sig självt, att den statliga förlikningsmannainstitutionen

bör lämna sin medverkan i de fall, så befinnes nödvändigt. Vid tvister

örn kollektivavtals tolkning, tillämpning eller rätta innebörd komma lagarna

örn kollektivavtal och arbetsdomstol i tillämpning, därest sådan tvist icke kan

biläggas i godo av parterna själva.

Emellertid lära arbetskonflikter i form av t. ex. strejk, blockad eller lockout

icke kunna helt förebyggas. Intressemotsättningar mellan t. ex. kommunala

eller enskilda företagare och vid i deras regi bedrivna beredskapsarbeten sysselsatta

arbetare kunna bli av det slag, att en arbetsinställelse eller därmed

jämförlig åtgärd icke kan förhindras och förresten befinnas vara i och för sig

berättigad. I dylikt fall torde det ligga nära till hands att låta verkställa

en objektiv prövning av konfliktsorsaken, t. ex. genom av Kungl. Maj:t eller,

efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av socialstyrelsen förordnade personer. En

sådan prövning skulle säkerligen i regel få till följd, att konflikten snabbt

bringades ur världen, men örn så icke bleve fallet, finge det lämpligen bero

på prövningens resultat, hur det skulle förfaras med de arbetare, som blivit

direkt berörda av konflikten. I det fall prövningen givit vid handen, att

skulden till väsentlig del vore arbetsgivarens, borde intet hinder resas för

de av arbetskonflikten berörda arbetarna att erhålla sysselsättning vid annat

beredskapsarbete genom hänvisning av vederbörande arbetsförmedlingsorgan.

Örn det däremot konstaterats, att skulden väsentligen vore arbetarnas och dessa

eller deras organisation vägrade att upphäva den vidtagna stridsåtgärden,

borde ifrågavarande arbetare icke åtnjuta hänvisning till beredskapsarbete, där

sysselsättning skulle ha kunnat beredas dem, örn deras arbetslöshet icke varit

genom arbetsinställelsen självförvållad. Samma regel torde böra tillämpas för

den händelse arbetare genom att deltaga i arbetsinställelse på den allmänna

arbetsmarknaden blivit arbetslösa. Däremot vore det uppenbarligen orimligt

att beträffande beredskapsarbetena tillämpa de avstängningsregler, som hittills

varit gällande vid de genom arbetslöshetskommissionen bedrivna reservarbetena,

särskilt i vad det gäller den regeln, att vid allmän konflikt inom ett

yrkesområde all statens hjälpverksamhet bör upphöra och yrkets samtliga

arbetare i landet respektive orten avstängas från statlig arbetslöshetshjälp.

I fråga örn följderna för arbetsgivare, som icke ställer sig till efterrättelse

Kungl. Maj:ts föreskrifter eller eljest gällande bestämmelser beträffande arbetsvillkoren

vid beredskapsarbetet, hänvisas till vad därom sägs i det följande

angående villkoren för utbekommande av anvisade statsmedel.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Beredskapsanordningens organisation.

Enligt hittillsvarande beredskapsanordning ha till Kungl. Majits förfogande

ställts reservationsanslag, avsedda att användas i arbetslöshetsbekämpande

syfte enligt Kungl. Marits beprövande i överensstämmelse med av riksdagen

gillade grunder. Ifrågavarande anslag ha kommit sådana arbeten tillgodo,

som äro av natur att i normala fall riksdagen, på framställning av Kungl.

Majit, för varje särskilt fall därtill anvisar medel. Kungl. Majit har nu av

riksdagen äskat ett avsevärt större anslag till beredskapsarbeten än som tidigare

för sådant ändamål beviljats, men torde detta förhållande icke i och för

sig giva anledning till någon ändring ifråga örn förberörda huvudprincip.

Erinras må dock, att enligt hittills gällande regler anslaget till beredskapsarbeten

kunnat användas endast för utförande av statliga arbeten och statsunderstödda

arbeten av natur att pläga utföras i en statlig myndighets regi

eller på sådan myndighets föranstaltande; enligt vad nu i statsverkspropositionen

förutsatts, skulle med anlitande av anslaget kunna utföras även andra

allmännyttiga kommunala och enskilda arbeten. För åtskilliga grupper av

sådana arbeten har enligt i allmän författning meddelade grunder statsbidrag

kunnat utgå från av riksdagen för respektive ändamål anvisade särskilda anslag

på olika huvudtitlar, och har det därvid ankommit på Kungl. Majit att

besluta örn fördelning av statsbidrag från dessa anslag.

Såsom inledningsvis omnämnts, ha i den i statsverkspropositionen intagna

finansplanen under rubriken fonden för förlag till statsverket avsetts betydande

belopp, vilka fördelats på de särskilda huvudtitlar, under vilka de olika

slagen av arbeten regelmässigt anses höra. Vid sidan av de arbeten, som

avses med de nyssnämnda framställningarna på de särskilda huvudtitlarna

beträffande arbeten, som regelmässigt höra därunder, finnes en stor mängd

företag av natur att kunna inom kort tid igångsättas och ägnade att bereda

arbetstillfällen i stor omfattning. Det har förutsatts, att i den mån sådana

arbeten befinnas böra komma till utförande, detta bör ske med anlitande av

det under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget å 75,000,000 kronor

för arbeten till motverkande av arbetslösheten. Detta anslag skulle lämpligen

kunna i viss utsträckning tagas i anspråk även för företag, som måhända

enligt allmänna regler skulle ha handlagts å annat departement.

Med hänsyn till vad sålunda angivits i statsverkspropositionen ha utredningsmännen,

då de nu övergå till att närmare behandla spörsmålen angående

beredskapsanordningens organisation, begränsat sig till att behandla sådana

dithörande frågor, som äga avseende å de erforderliga organisatoriska anordningarna

för dispositionen av det förenämnda på socialdepartementet belöpande

reservationsanslaget. Framhållas må emellertid i detta sammanhang, att

det måste ur här förevarande synpunkter anses önskvärt, att tillbörlig hänsyn

till arbetsmarknadssituationen tages jämväl ifråga om dispositionen av de

på andra departement belöpande, mer eller mindre specificerade anslagen till

beredskapsarbeten. Utan att närmare regler härför uppställas, torde ett sådant

Allmänna

förutsätt
ningar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Initiativ till

beredskapsarbeten.

beaktande av arbetsmarknadssituationen, särskilt med hänsyn till arbetslösheten,

få anses i tillbörlig grad tryggat, exempelvis örn ärenden rörande dispositionen

av ifrågavarande medel, när så anses lämpligt och påkallat, göras till

föremål för gemensam beredning inom socialdepartementet och det ifrågakommande

departement, varunder arbetet hör.

Det på socialdepartementet förslagsvis uppförda anslaget, till vilket utredningsmännen

sålunda närmast tagit hänsyn, skulle innebära, örn det beviljas,

en avsevärd ökning i jämförelse med det för innevarande budgetår anvisade

anslaget till beredskapsarbeten på endast 3,000,000 kronor. För dispositionen

av sistnämnda anslag krävdes icke några särskilda organisatoriska anordningar,

utan kunde ärenden av hithörande slag behandlas av den inom departementet

förefintliga arbetskraften. Det ligger i sakens natur, att örn anslaget, såsom

nu förutsättes, höjes till 75,000,000 kronor, antalet ärenden skall komma att

högst väsentligt öka. Då det tillika förutsatts, att beredskapsarbetena skola

komma till mera direkt användning för arbetslöshetens motverkande, varigenom

alltså ifrågavarande ärendens behandling torde få antagas komma att kräva ett

väsentligt ökat beaktande av socialpolitiska synpunkter, ligger det i öppen dag,

att vissa organisatoriska anordningar måste bliva nödvändiga. Till närmare

belysning av hithörande spörsmål må anföras följande.

Då för närvarande endast sådana arbeten kunna ifrågakomma till utförande

såsom beredskapsarbeten, vilka pläga bedrivas på statlig myndighets föranstaltande,

är det givet, att initiativ till igångsättande av beredskapsarbeten förutsatts

skola som regel framkomma från statliga fackmyndigheter eller länsstyrelser.

Detta har icke hindrat, att intresserade parter — kommuner, lokala

arbetslöshetsorgan, arbetarorganisationer m. fl. — dessförinnan haft full frihet

att hos myndigheten göra sina önskemål gällande och därigenom giva anledning

till initiativet. Något hinder för sådan i frågan intresserad part att

direkt hänvända sig till Kungl. Maj:t har icke förelegat.

På grund av den vidgade omfattningen av beredskapsanordningen torde det

hädanefter icke bli tillfyllest att genom cirkulär till länsstyrelserna och vederbörande

statliga verk bekantgöra beredskapsanordningen och villkoren för erhållande

av anslag till beredskapsarbete. I stället torde man få utgå från att

det nu kräves, att sedan anslag av riksdagen beviljats, i särskild kungörelse

närmare bestämmelser härom utfärdas.

Enligt sakens natur torde man få förutsätta, att ansökan i allmänhet skall

ingivas av den part — statlig, kommunal eller enskild — som skall bära ansvaret

för arbetets utförande eller den avsedda nyttighetens framtida underhåll.

önskligt är, att ansökningen innefattar för ärendets bedömande i olika, avseenden

erforderliga uppgifter. Sålunda torde i densamma böra angivas nödiga

uppgifter örn det åsyftade arbetsföretaget, ägnade att belysa dess behövlighet

och allmännytta samt lämplighet för arbetslöshetens motverkande. Vidare

böra uppgifter lämnas örn den avsedda tidpunkten för arbetets igångsättande,

i vilket sammanhang bör styrkas, i vad mån eventuellt erforderliga

juridiska och administrativa förberedande åtgärder vidtagits. I tekniskt och

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

ekonomiskt avseende bör fordras, att ansökningen åtföljes av arbetsplan, innefattande

kostnadsberäkning, samt, i förekommande fall, vederbörliga utfästelser

av intressenter angående bidrag till täckande av kostnaderna för företaget

och åtaganden i fråga örn framtida underhåll. Slutligen må i ansökningen

lämnas sådana uppgifter, som sökanden vill anföra till motivering för

framställningen, exempelvis till belysande av den finansiella situationen i kommunen

och eventuellt arbetslöshetens omfattning i orten ävensom de åtgärder,

som lokalt vidtagits för arbetslöshetens bekämpande.

Ofta torde nu ifrågavarande ärenden vara av beskaffenhet att kräva skyndsam

behandling. Även örn således intet hinder bör möta att direkt till Kungl.

Maj :t ingiva ansökningen, skulle emellertid ett sådant förfarande oftast komma

att vålla onödig tidsutdräkt på grund av remissförfarande. Till undvikande

härav torde därför såsom regel böra gälla, att ansökningarna, vilka

skola ställas till Konungen, böra ingivas till vederbörlig central institution

eller länsstyrelse. Härvid förutsättes, att om ansökningen avser ett arbetsföretag,

för vilket enligt allmän författning statsbidrag redan nu må utgå,

densamma skall ingivas till vederbörande fackmyndighet eller länsstyrelse

i enlighet med den ordning, som föreskrives i sådan författning. Där stöd

icke gives i förevarande hänseende i författning eller därpå grundad praxis,

böra ansökningarna ingivas till länsstyrelsen i det län, inom vilket det avsedda

arbetsföretaget är beläget.

På länsstyrelse eller i förekommande fall vederbörande fackinstitution bör

ankomma att, i den mån inkommen ansökan befinnes innefatta tillräckliga uppgifter

för ärendets bedömande, snarast möjligt med eget yttrande vidarebefordra

densamma till Kungl. Maj :t. Därest ansökan skulle anses behöva

kompletteras eller omarbetas, torde redan innan ärendet översändes till Kungl.

Maj :t, erforderliga åtgärder härför böra vidtagas, exempelvis genom infordrande

av kompletterande uppgifter från sökanden. I yttrandet bör angivas

ett omdöme örn arbetets behövlighet, allmännytta och lämplighet i övrigt ävensom

sådana andra synpunkter, vilka kunna befinnas böra anläggas på ärendet.

Man lär få räkna med att ett avsevärt antal ansökningar skola framkomma

och att endast den centrala myndigheten kan bedöma, vilka arbeten som med

hänsyn till situationen på arbetsmarknaden i första hand böra komma till utförande.

Det torde därför icke vara praktiskt, att samtliga ansökningar redan

på detta stadium underkastas en detaljgranskning ur tekniska och ekonomiska

synpunkter.

Sedan de olika ansökningarna sålunda efter en från mera allmänna synpunkter

verkställd granskning inkommit till Kungl. Maj :t, kräves uppenbarligen

före beslut örn igångsättandet en mera ingående prövning från tekniska

och ekonomiska synpunkter. Denna synes emellertid böra företagas först i

den mån så kan befinnas lämpligt med hänsyn till rapporterad eller befarad

arbetslöshet på viss ort eller inom vissa arbetargrupper.

1930 års utredning hade föreslagit, att denna centrala prövning skulle verkställas

genom socialstyrelsen, förstärkt med fem adjungerade ledamöter. Av

dessa fem ledamöter skulle en vara förtrogen med arbetsgivarnas och en med

Central

organisa
tion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

arbetarnas förhallanden saint en vara representant för statens arbetslöshetskommission,

en representant för ekonomisk sakkunskap och en representant för

annat centralt ämbetsverk, vars verksamhet ärendet kunde anses beröra. Mot

detta förslag att anlita socialstyrelsen med särskild sammansättning som ett

sammanhållande centralorgan för beredskapsanordningen gjordes av flertalet

däröver hörda myndigheter och korporationer bestämda invändningar. Det

upptogs ej heller av Kungl. Majit vid framläggande av proposition för 1931

års riksdag med begäran örn anslag till beredskapsarbeten. Rörande denna

fråga anförde föredragande departementschefen, såsom närmare angivits i det

föregående å sid. 5, att varje särskild myndighet skulle ha att inkomma

till Kungl. Maj :t med förslag till arbeten inom dess ordinarie program, lämpligen

ordnade efter angelägenhetsgraden. Det syntes ej behöva befaras, att

vederbörande fackmyndigheter skulle underlåta att inkomma med förslag till

arbeten med i detalj utarbetade program i sådan omfattning, att ett verkligt

val för Kungl. Maj :t bleve möjligt. Initiativ till övervägande av anordnande

av arbete inom viss ort syntes kunna, såsom förutsatts av 1930 års utredning,

tagas av ortsmyndighet eller vederbörande centrala verk. Beaktandet ur arbetslöshetssynpunkt

av olika föreliggande förslag syntes kunna ske efter inhämtande

av yttrande från socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen.

Enligt departementschefens uppfattning krävdes alltså icke för en anordning

av den antydda beskaffenheten något särskilt organ, sådant som 1930 års utredning

tänkt sig.

De av departementschefen sålunda angivna riktlinjerna för den centrala

granskningen av beredskapsärenden föranledde icke någon erinran från riksdagens

sida, och senare beslut ha icke föranlett någon ändring härutinnan.

I överensstämmelse härmed har den slutliga beredningen av ärenden örn

beredskapsarbeten hittills verkställts inom socialdepartementets byrå för sociala

ärenden i allmänhet, och denna anordning har icke givit anledning till

anmärkning.

Den nu föreslagna utvidgningen av beredskapsanordningens omfattning synes

såsom förut sagts nödvändiggöra viss rubbning av hittills tillämpade grunder

för arbetskraftens utväljande m. m., men dessa ändringar äro icke av så

djupgående beskaffenhet, att de i och för sig motivera en ändring av principiell

innebörd också beträffande den ordning för hithörande ärendens centrala

beredning, vilken hittills befunnits ändamålsenlig. Men uppenbarligen fordrar

den högst betydande ökningen av ärendenas antal en förstärkning av socialdepartementets

arbetskrafter. Det synes därvid av olika skäl mest lämpligt,

att den för ändamålet behövliga nya personalen sammanföres till en extra

byrå inom departementet.

I fråga örn de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på denna byrå vid ärendenas

förberedande handläggning, innan desamma upptagas till avgörande i

konselj, må anföras följande.

De inkommande ansökningarna få bedömas efter deras lämplighet i och för

sig för utförande med anlitande av medel ur anslaget till beredskapsarbeten.

De arbeten, som vid denna bedömning synas vara av natur att kunna ifråga
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

komma för ändamålet och vilkas utförande kan förmodas bliva aktuellt med

hänsyn till arbetsmarknadssituationen, böra upptagas till fortsatt utredning,

i förekommande fall genom remisser till vederbörliga fackmyndigheter i och

för detaljgranskning. I vissa speciella fall torde bliva nödvändigt att därför

anlita särskild sakkunnig. Det är av vikt, att arbetsplaner, innefattande kostnadsberäkningar,

kontrolleras ävensom att materialprisernas skälighet m. m.

bedömes.

Sedan på så sätt ett material av till utförande förberedda arbeten hopbragts

ur serien av inkomna ansökningar, vilket material fortlöpande mäste förnyas,

skulle det gälla att bedöma behovet av arbetenas igångsättande med hänsyn

till läget på arbetsmarknaden. Härför erfordras, att å byrån finnas tillgängliga

aktuella uppgifter, ägnade att belysa arbetsmarknadssituationen i allmänhet

samt arbetslöshetens omfattning i olika orter och inom olika yrkesområden.

Uppgifter härutinnan förutsättas skola förmedlas av de myndigheter,

som lia att införskaffa dylika. Likaledes torde å byrån böra sammanställas

uppgifter rörande kommunernas ekonomiska läge i fråga örn skuldsättning,

skattebelastning, skatteutjämningsbidrag m. m.

Då ett föreslaget arbetes igångsättande aktualiserats på grund av arbetslösheten,

torde åtgärder böra vidtagas för att genom förhandling med förslagsställare

och andra intresserade parter utforma i detalj de villkor, som kunde

befinnas påkallade och skäliga i fråga örn tillgodonjutandet av medel ur anslaget

till beredskapsarbeten. Därvid skulle exempelvis närmare preciseras i

förekommande fall storleken av statens understöd, eventuellt villkoren för erhållande

av statslån, säkerhet för arbetes fullgoda utförande, åtaganden i fråga

örn arbetets framtida underhåll, förutsättningar i fråga om användande av

inhemskt material, sättet för statsmedlens ^anordnande m. fl. liknande spörsmål

av ekonomisk innebörd. På samma sätt borde preciseras vissa frågor örn

arbetets igångsättande och utförande såsom tidpunkten för arbetets påbörjande

och tempot för dess fortskridande, uttagningen av arbetskraft, arbetstid m. m.

Även frågor rörande kontrollens anordnande torde på detta stadium böra bestämmas.

Även örn det kan förutsättas, att beträffande villkor av detta slag skola genom

praxis snart framkomma vissa normaltyper för bestämmelserna, kommer

helt säkert ofta att visa sig erforderligt att modifiera dem. Denna del av

byråns arbete måste därför bliva synnerligen maktpåliggande och kräva tillgång

på väl kvalificerade arbetskrafter.

Av ovan nämnda villkor och förutsättningar må bestämmelse örn användandet

av inhemsk material vara värd särskilt beaktande. En sadan bestämmelse

Ilar visserligen icke tidigare ansetts pakallad vid här ifrågavarande slag av

arbeten, men torde nu, med hänsyn till manga av de ifrågakommande arbetenas

art och med tanke på anslagets storleksordning, bliva erforderlig för tryggande

av att de anvisade statsmedlen lända till största möjliga nytta för det

inhemska näringslivet och för arbetslöshetens bekämpande.

Sedan på ovan antytt sätt klarlagts de förutsättningar i olika hänseenden,

som lämpligen böra gälla i fråga örn visst arbetes utförande såsom beredskaps
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Beredskaps
arbetenas
utförande.

arbete, torde medel härför genom särskilt beslut av Kungl. Maj :t böra anvisas.

Då det förutsatts, att beredskapsanordningen skall utgöra ett av de väsentligaste

socialpolitiska medlen för bekämpande av arbetslösheten, måste uppenbarligen

sådana uppgifter stå till Kungl. Maj:ts förfogande, att den direkta

effekten av de pågående beredskapsarbetena i fråga örn beredande av sysselsättning

at arbetslösa vid varje tillfälle kan bedömas. Vid sådant förhållande

måste man räkna med en fortlöpande rapportverksamhet från de för arbetena

ansvariga arbetsledningarna såväl beträffande tidpunkten för arbetets igångsättande

och avslutande som den vid arbetet sysselsatta arbetsstyrkans storlek

och sammansättning. Sådana rapporter lia enligt nu tillämpat system månatligen

insänts till socialdepartementet. Då man hädanefter har att räkna med

ett betydligt större antal arbeten än hittills, skulle insamlandet och bearbetningen

av rapporterna verka tyngande på byrån till men för dess huvudsakliga

arbetsuppgifter. I fortsättningen böra rapporterna därför sändas till socialstyrelsen

och där göras till förmål för statistisk bearbetning. Redogörelse

för resultatet härav kunde månatligen framläggas i Sociala meddelanden. Skulle

vid bearbetningen visa sig, att arbetsledningen vid ett beredskapsarbete ej

följt givna föreskrifter i fråga örn sysselsättning av arbetslösa, finge det ankomma

på socialstyrelsen att därom avgiva rapport till beredskapsbyrån inom

socialdepartementet.

Man får slutligen icke förbise, att vid arbetets igångsättande och under tiden

för dess fortgång åtskilliga tvistigheter kunna uppkomma, vilka kräva

ett snabbt och auktoritativt ingripande. Härvid åsyftas de missnöjesanledningar,

som kunna uppkomma exempelvis i samband med uttagningen av arbetskraft,

reglerandet av arbetsvillkoren och tillämpningen av desamma. Gälla

klagomålen arbetsförmedlingsorganets hänvisning av arbetskraft till beredskapsarbetet,

torde socialstyrelsen i sin egenskap av uppsiktsmyndighet över

den offentliga arbetsförmedlingen böra utreda frågan och sörja för att enhetlighet

och rättvisa i den praktiska tillämpningen av givna direktiv härutinnan

tryggas. Har missnöjet givit anledning till arbetskonflikt, torde man få förutsätta

ingripande av statens förlikningsman i samma ordning, som nu sker vid

arbetskonflikter å den öppna arbetsmarknaden. Såsom redan i det föregående

framhållits torde dock sådana fall kunna tänkas, då undersökning rörande

konfliktanledningen genom särskilt förordnad utredningsman kan befinnas påkallad.

När man nu övergår till närmare behandling av frågorna rörande sättet för

arbetenas utförande och kontrollen däröver, torde inledningsvis böra erinras,

att enligt hittillsvarande beredskapsanordning gällt, att beredskapsarbetena

vad angår sättet för deras utförande icke skola skilja sig från arbeten i öppna

marknaden; endast sättet för medlens anvisande markerade olikheten.

Det ligger i öppen dag, att så länge endast arbetsföretag, som pläga utföras

genom ett statligt verks försorg, kunnat ifrågakomma till utförande såsom beredskapsarbete,

några mera specificerade bestämmelser icke ha behövt meddelas.

Beträffande företag av nu nämnd karaktär synes ej heller vid en vidgad

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

beredskapsanordning anledning föreligga till några särskilda bestämmelser.

Det förutsattes sålunda, att arbeten, som äro av rent statlig karaktär eller

för vilka jämlikt i allmän författning meddelade grunder statsunderstöd

redan nu må utgå, hittillsvarande ordning i administrativt och tekniskt avseende

bibehålies, även när desamma komma till utförande med anlitande

av medel ur beredskapsanslaget. I fråga örn övriga slag av arbeten däremot,

för vilka en av allmän författning eller eljest utbildad praxis anvisad ordning

härutinnan icke gives, synes det visserligen kunna ifrågasättas, örn ej några

generella bestämmelser lämpligen skulle kunna meddelas; i betraktande av den

mängd olika typer av arbeten, som härvid kunna ifrågakomma, lärer det emellertid

svårligen låta sig göra att så utforma dessa bestämmelser, att de bliva

tillämpliga i olika situationer. På grund härav synes jämväl i nu förevarande

avseende böra förbehållas Kungl. Majit frihet att handla efter vad som

befinnes lämpligt och ändamålsenligt i de särskilda fallen. Man torde därvid

få använda sig av olika tillvägagångssätt under hänsynstagande till de

former för statsbidrags tillgodonjutande, som gälla i fråga örn statsunderstödda

arbeten av närmast jämförlig art, ävensom till i affärslivet utbildad

praxis.

Några allmänna synpunkter i fråga örn sättet för beredskapsarbetenas utförande

förtjäna framhållas.

Av det ovan anförda framgår, att spörsmålen örn arbetsledande organ vid

beredskapsarbetena förutsättas skola låta sig ordna efter eljest praktiserade

grunder. Härav följer, att entreprenadsystem sannolikt kommer till användning

i jämförelsevis betydande utsträckning. Någon anledning till principiella

betänkligheter torde icke behöva föreligga mot anlitandet av detta system, allenast

i tillbörlig grad tryggas, att ej de anvisade statsmedlen disponeras på sådant

sätt, att oskäliga företagarvinster uppkomma. Det förutsättes, att den

part, kommun eller enskild, som skall stå ansvaret för beredskapsarbetet och

har att avsluta kontraktet med entreprenören, i regel själv bidrager med ett

större eller mindre belopp till täckande av kostnaderna. Infordrande av anbud

bör ske efter vanliga grunder och under nu bruklig kontroll samt med

aktgivande på anbudsgivarnas tekniska, ekonomiska och administrativa resurser

för arbetets utförande.

Man kan icke förbise, att användningen av entreprenadsystem vid beredskapsarbeten

kommer att medföra åtskilliga problem, sammanhängande därmed,

att enligt vad nu förutsatts vissa tvingande bestämmelser skola som regel

gälla beträffande användningen av arbetskraft vid beredskapsarbetet. Oftast

torde ärenden rörande igångsättande av beredskapsarbeten komma att kräva

skyndsammast möjliga handläggning, sedan sådant ärende aktualiserats av

en akut arbetslöshetssituation i den ifrågakommande orten. Örn proceduren

med anskaffande av entreprenör förlädes helt till tiden efter den dag, då Kungl.

Maj :t fattat beslut örn anvisande av medel till arbetet, skulle emellertid i allmänhet

avsevärd tid komma att förflyta, innan arbetet kunde igångsättas. Man

måste därför förutsätta, att där så befinnes påkallat och möjligt för vinnande

av tid erforderliga förberedelser vidtagas i syfte att arbetet skall kunna på
-

Regi.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Stats
understöd.

hörjås snarast efter det Kungl. Maj :ts beslut i ärendet föreligger. De villkor

nied avseende å användningen av arbetare eller i fråga om arbetstiden m. m.,

som eventuellt inrymmas i Kungl. Maj :ts beslut, kunna tänkas få avsevärd betydelse

för anbudsförfarandet. Därför torde man böra räkna med följande

förfaringssätt. Den, som står ansvaret för arbetet, informeras vid de förberedande

förhandlingarna med byrån inom socialdepartementet örn de villkor,

som kunna förväntas. Därefter infordras anbud på sådan preliminär basis under

uttryckligt förbehåll för de ändringar härutinnan, som kunna komma att

vidtagas genom Kungl. Maj:ts beslut, I praktiken torde ett sådant tillvägagångssätt

både falla sig naturligt och befinnas ganska enkelt kunna komma

till användning, men det förutsätter givetvis, att bindande avtal om entreprenaden

icke upprättas, innan Kungl. Maj:ts beslut föreligger. Skulle på så

sätt ändrade förutsättningar för anbuden i ett eller annat avseende ha kommit

till stånd, torde lämpligen anbuden därefter kunna justeras efter de nya

förutsättningarna, vilket torde låta sig göra på avsevärt kortare tid än som

skulle krävas vid ett fullständigt anbudsförfarande.

Till frågan örn de grunder, efter vilka statens ekonomiska medverkan synes

böra lämnas till olika typer av beredskapsarbeten, återkommer man senare i

samband med behandlingen av statsverkets utgifter för beredskapsanordningen.

Då det här närmast gäller icke normerna för understödets utmätande utan

sättet för dess tillgodonjutande och därmed förknippade organisatoriska spörsmål,

torde vara tillfyllest påpeka följande.

Beträffande formerna för statens understöd åt de särskilda beredskapsarbetena

torde icke behöva uppställas någon för alla typer av arbeten generell

regel, utan synes det böra överlåtas åt Kungl. Majit att bestämma härutinnan

allt efter arbetenas art och omständigheterna i de särskilda fallen. Det förutsättes

därvid, att sättet för finansieringen kommer att så långt möjligt ansluta

sig till hittills gällande regler eller eljest utbildad praxis i fråga örn

tillgodonjutande av statsmedel för arbeten av motsvarande slag.

Enligt nu antydda huvudregel skulle uppenbarligen i detta sammanhang

icke närmare behöva beröras formerna och sättet för finansieringen av sådana

arbeten, som äro rent statliga eller för vilka redan nu statsbidrag må

utgå enligt allmän författning.

Vad angår övriga slag av arbeten — vissa kommunala och enskilda — torde

böra framhållas följande. Då medel ur anslaget till beredskapsarbeten disponeras

i form av lån, torde få förutsättas, att i Kungl. Majlis beslut i ärendet

närmare bestämmelser angivas rörande lånevillkoren och sättet för utanordnandet.

Där i sådant avseende icke kan direkt hänvisas till bestämmelser rörande

lån ur redan förefintlig statlig fond, torde lånevillkoren böra kunna bestämmas

i tillämpliga delar efter vad som gäller för statlig låneverksamhet av

mest likartad beskaffenhet samt efter vad som vid förhandling med den lånesökande

i varje särskilt fall befinnes mest ändamålsenligt.

Beträffande statsbidrag till beredskapsarbete av sådan art, att några redan

givna regler för statsbidrags utgående ej kunna anses därå tillämpliga,

torde böra förutsättas, att Kungl. Majit i allmänhet ställer bidraget till veder
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

börande länsstyrelses förfogande med anmodan att i mån av arbetets fortgång

utanordna medel, föranstalta örn avsyning samt godkänna arbetet. Att åt länsstyrelsen

anförtros dessa uppgifter synes lämpligt med hänsyn därtill, att länsstyrelsen

redan nu förvaltar medel, avsedda för vissa slag av allmänna arbeten

av i stort sett likartad natur som ett ansenligt antal av dem, vilka nu skulle

ifrågakomma till utförande såsom beredskapsarbeten. Erinras må sålunda

örn länsstyrelsernas befattning med förvaltningen av vissa vägmedel.

I detta sammanhang må jämväl beröras frågan örn normerna för statsbidragets

beräkning. Tvenne huvudtyper kunna i sådant avseende ifrågakomma,

nämligen statsbidragets utmätande antingen efter den beräknade kostnaden

eller efter den verkliga, i senare fallet med eller utan maximering av bidragets

absoluta storlek. Ställes statsbidragets storlek i förhållande till den verkliga

kostnaden, kan det självfallet icke exakt bestämmas, förrän efter arbetets

färdigställande och räkenskapernas granskning. Båda tillvägagångssätten

medföra såväl fördelar som nackdelar, men torde det senare vara det allmännast

praktiserade och för även nu ifrågavarande arbeten i allmänhet bäst lämpade,

ehuru båda tillvägagångssätten böra vara medgivna.

Då beredskapsarbetena enligt sin natur torde få antagas ej sällan komma

att gälla kommuner, vilkas finansiella möjligheter på grund av arbetslösheten

redan blivit strängt anlitade, torde man i dylika fall få räkna med att förskott

å beviljat statsbidrag bör kunna ställas till förfogande.

Ej heller med avseende å den tekniska och ekonomiska kontrollen över beredskapsarbetenas

utförande torde några särskilda regler behöva meddelas, då

det rör sig örn arbeten, beträffande vilka dithörande frågor äro normerade i

allmän författning eller praxis. Däremot måste särskild föreskrift även beträffande

sådana arbeten bliva erforderlig vad angår kontrollen av att eventuellt

meddelade villkor rörande arbetskraftens uttagning, arbetstiden m. m.

uppfyllas. Något hinder torde icke möta att uppdraga kontrollen jämväl i

nu berörda avseenden åt de eljest förefintliga organen för kontroll i tekniskt

och ekonomiskt avseende.

I fråga örn vissa kommunala och enskilda arbeten, beträffande vilka frågan

örn kontrollens anordnande icke på ovan antytt sätt kan anses löst, måste särskilda

anordningar vidtagas. Såsom ovan framhållits skola medlen i dessa

fall ställas till vederbörande länsstyrelses förfogande och skola på länsstyrelsen

ankomma vissa arbetsuppgifter i samband med medlens disposition.

Erinras må, att länsstyrelserna äga tillgång till teknisk sakkunskap,

som torde kunna utnyttjas för ändamålet med biträde av tillfälligt

förordnade kompetenta personer, i den mån så behöves. Man torde därför

kunna förutsätta, att kontrollen över dylika beredskapsarbetens utförande skall

kunna anordnas genom vederbörande länsstyrelse.

I vissa fall torde dessutom bliva erforderligt, att särskild platskontrollant anlitas.

I andra fall däremot torde någon statlig kontroll icke bliva erforderlig,

nämligen då det statliga bidraget är relativt ringa och vederbörande intressent,

stadskommun eller liknande, själv förfogar över sakkunnig person för utövande

av betryggande kontroll.

Kontroll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Arbetets Sedan arbetet slutförts och anmälts till avsyning, synes böra ankomma på

godSmfande. vederbörande centrala institution eller länsstyrelse att föranstalta örn sådan

avsyning, granska räkenskaper i förekommande fall samt godkänna arbetet.

För det fall att behållning uppkommit på det till förfogande ställda statsbidraget

bör denna återgå till anslaget.

Påföljd vid Skulle det vid löpande kontroll eller avsyning visa sig, att de av Kungl,

''atWullgSra ^aJ för ett beredskapsarbetes utförande bestämda särskilda villkoren icke

åtagande, iakttagits, torde statsbidraget helt eller delvis böra indragas, såframt rättelse

ej åvägabringas. För kommun eller annan institution, som för arbetets

utförande anlitar entreprenör, bör det därför självklart vara angeläget att

tillförsäkra sig nödiga garantier för entreprenörens kompetens och ekonomiska

vederhäftighet.

Statsverkets utgifter för beredskapsarbeten.

Statsverkets

kostnader

för olika

typer av

arbeten.

Statliga

arbeten.

Beträffande storleken av de statsmedel, som avses skola ställas till förfogande

för anordnande av beredskapsarbeten, må hänvisas till statsverkspropositionen.

Såsom redan i det föregående omnämnts förutsättes, att beviljande av medel

ur anslaget till beredskapsarbeten skall förekomma i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, enligt vilka hittills staten lämnat ekonomisk medverkan

för utförande av respektive typer av arbeten; Kungl. Majit dock obetaget

att, där så befinnes ändamålsenligt med hänsyn till de föreliggande

omständigheterna i de särskilda fallen, bestämma örn större eller mindre statsunderstöd

än som enligt dessa grunder skulle ha utgått,

Enligt nu nämnda regel skulle kostnaderna för beredskapsarbetenas utförande

i allmänhet icke tillfullo bestridas av medel ur anslag till beredskapsarbeten,

utan förutsättes, att bidrag till täckande av desamma lämnas av vederbörande

intresserade parter. Enligt av utredningsmännen verkställda

approximativa beräkningar, för vilka i det föregående å sid. 18 redogjorts,

skulle sålunda kunna antagas, att ett anslag till beredskapsarbeten å 150 milj.

kronor skulle bereda möjlighet att utföra arbeten för en sammanlagd totalkostnad

av cirka 202 milj. kronor.

Beträffande storleken av de kostnader för statsverket, som jämlikt ovannämnda

huvudregel skulle kunna förutsättas bliva påkallade vid utförande

såsom beredskapsarbeten av olika typer av arbeten, må följande framhållas.

Enligt nuvarande beredskapsanordning bekostas arbeten för sådana rent

statliga ändamål som t. ex. anläggningar för försvaret i regel helt ur anslaget

till beredskapsarbeten. I fråga om arbeten fallande inom något av de affärsdrivande

verkens förvaltningsområden tillämpas följande två principer. Är

arbetet av den art, att det omedelbart blir till avsett gagn för verket, så skall

av totalkostnaden ett belopp motsvarande värdet av de fördelar, som därav

komma verket tillgodo, ersättas av verkets egna medel. Återstoden bekostas

från beredskapsanslaget.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Är arbetet åter av dea beskaffenhet, att det först längre fram kan utnyttjas,

förskjutes kostnaden helt eller delvis från beredskapsanslaget. Det förutsattes

därvid, att sådant förskott skall överföras till vederbörande verks

kapitalkonto i den utsträckning, som kan befinnas vara skälig, när den genom

arbetet åvägabragta nyttigheten kan komma till avsedd användning. Motsvarande

ersättning beredes därvid ifrågavarande reservationsanslag. För beredskapsarbete,

som av statlig myndighet utföres för kommunala eller enskilda

intressenters räkning, utgår statsbidrag från detta anslag enligt de grunder,

som enligt gällande författning skulle tillämpats, ifall arbetet utförts i vanlig

ordning, Kungl. Maj:t dock obetaget att på särskilda skäl öka eller minska

statsbidraget.

Enligt utredningsmännens uppfattning föreligger ej anledning att ifrågasätta

ändring i nu tillämpad praxis.

Under förutsättning av tillräcklig kontroll från statens sida synas dessa

grunder kunna utan ändring tillämpas i fråga örn alla slag av arbeten, för

vilka statsunderstöd enligt gällande författningar eller rådande praxis kan

utgå, således oberoende av om de utföras på statlig myndighets föranstaltande

eller icke.

Enligt gällande regler kan arbetslöshetskommissionen till täckande av kostnaderna

för statskommunala reservarbeten bevilja kommun statsbidrag till belopp,

som motsvarar hälften av själva arbetskostnaden. Kungl. Maj:t kan

dock. där synnerligen vägande omständigheter sådant påkalla, medgiva, att

statsbidraget höjes över den så bestämda maximigränsen.

Utredningsmännen vilja i detta sammanhang fästa uppmärksamheten därpå,

att bland de i inventeringen medtagna kommunala arbetsuppgifterna ganska

många avse anläggning av vatten- och avloppsledningar samt ett mindre

antal hus- eller brobyggnader. Vid sådana arbeten spelar materialkostnaden

en betydligt större roll än vid vanliga planerings- och gatuarbeten. Då man

vid avvägandet av bidragsbestämmelserna för statskommunala reservarbeten

säkerligen haft att taga hänsyn huvudsakligen till arbeten av det senare slaget,

synes det önskvärt, att man vid beviljande av statsbidrag till kommunala

beredskapsarbeten hädanefter kan lämna sådant även för viss del av kostnaden

för materialinköp, särskilt i den mån det är fråga örn inköp av inhemskt

material.

Vissa av de arbeten av allmännyttig karaktär, varom enskilda lämnat uppgift

till inventeringen, exempelvis sådana som anordnandet av flygleder, anskaffande

av flygmaskiner för sjuktransporter och andra, torde kunna, då det

gäller beviljande av anslag för deras utförande som beredskapsarbeten, likställas

med kommunala eller statliga arbeten. Det synes böra ankomma på

Kungl. Majit att avgöra, huruvida och i vilken utsträckning så bör ske.

Erinras må i detta sammanhang om sådana ovan under rubriken statsunderstödda

arbeten berörda enskilda arbeten, för vilka statsbidrag ur beredskapsanslaget

förutsatts skola utgå i regel efter de grunder, som enligt

gällande författning skulle ha tillämpats vid arbetets utförande i vanlig ordning.

Det må här även erinras, att såsom å sid. 20 närmare angivits, medel

Stats
understödda
arbeten.

Kommunala

arbeten.

Enskilda

arbeten.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Administra
tionskost
nader.

Beredskaps
byrån.

Den lokala

administrationen.

ur beredskapsanslaget förutsatts skola kunna disponeras för stödjande av enskild

företagsamhet genom subvention.

I fråga örn vissa grupper av arbeten, fallande åtminstone rent formellt inom enskilda

affärsföretags verksamhetsområden, brukar samhällsnyttan i första hand

mätas efter deras räntabilitet i ett affärsmässigt skött företag. Utredningsmännen

åsyfta härmed exempelvis sådana arbeten som sjöregleringar, anläggningar

av kraftverk, utvidgning av anläggning för distribution av elektrisk energi, olika

slag av arbeten vid och för enskilda järnvägar. Med hänsyn såväl till vanliga

budgetprinciper som till företagens egna önskemål torde bästa formen för

statens medverkan vid utförandet av dylika arbeten vara att bereda företagaren

lån på lämpliga villkor. Beträffande bestämmelser angående ränta, amortering,

säkerhet o. s. v., synes man i allmänhet böra tillämpa de grunder, som äro fastställda

för någon redan befintlig statlig lånefond för samma eller liknande ändamål;

Kungl. Majit dock obetaget att därest så prövas nödvändigt för att få ett

önskvärt beredskapsarbete igångsatt göra erforderliga jämkningar. En närmare

redogörelse för de olika statliga utlåningsfonderna och de för dem gällande

bestämmelserna rörande ränta, amorteringstid, sättet för medlens utanordnande

m. m. lämnas i statsverkspropositionen till 1928 års riksdag (Utgifter för kapitalökning,

bilaga 1).

Då förvaltningen av dylika lån är en arbetsuppgift, för vilken de organ, som

i övrigt handlägga beredskapsärenden, knappast kunna anses lämpade, lär denna

böra förläggas till statskontoret. Skulle man vid utlåningen av beredskapsmedel

strängt följa de regler, som finnas bestämda för redan befintliga lånemedels

användning, kunde det möjligen som lämplig utväg härvid tänkas, att

från beredskapsanslaget utlämnat lån överfördes som kapitalökning till vederbörande

lånefond. Då det emellertid måste förutsättas, att avvikelser i vissa

fall från dessa regler komma att visa sig nödvändiga, torde det befinnas mera

ändamålsenligt att sammanhålla dessa lån under en ny fondrubrik, förslagsvis

Fonden för lån till beredskapsarbeten.

Såsom i det föregående framhållits lärer visa sig påkallat och lämpligt, att

den personal, som erfordras för beredskapsärendenas centrala handläggning,

sammanföres till en extra byrå inom socialdepartementet. Beträffande denna

byrås storlek och sammansättning torde Kungl. Majit böra äga frihet att bestämma,

i den mån erfarenheter därom vinnas.

Kostnaderna för byrån torde få bestridas ur anslaget till beredskapsarbeten.

I det föregående har förutsatts, att åtskilliga arbetsuppgifter, sammanhängande

med den tekniska och ekonomiska granskningen av föreliggande förslag

till beredskapsarbeten med flera efterföljande uppgifter, skulle ankomma på

olika fackmyndigheter. Utredningsmännen ha icke varit i tillfälle närmare bedöma,

i vad mån för fullgörandet av dessa arbetsuppgifter skulle påkallas utökning

av vissa ämbetsverks personalbestånd. Ej uteslutet är emellertid att

vid en större anhopning av dylika ärenden, såsom torde kunna förutses bliva

förhållandet vid den vidgade beredskapsanordningens start, visst behov av ökade

arbetskrafter skall komma att bliva för handen. Dylika behov torde i allmänhet

kunna fyllas genom tillfällig förstärkning av arbetskrafterna, varom Kungl.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Maj:t i den mån så ej kan ske inom ramen av verkets ordinarie anslag torde

få besluta i varje särskilt fall. Möjligen skulle inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

på vilken enligt vad i det föregående förslagits skulle ankomma att

tekniskt och ekonomiskt bedöma ett sannolikt betydande antal ärenden, avseende

särskilt väg-, bro- och hamnbyggnadsföretag, bliva erforderligt med förstärkning

av arbetskrafterna för en något längre period.

Även på länsstyrelserna skulle, enligt vad i det föregående föreslagits, ankomma

åtskilliga arbetsuppgifter i samband med en vidgad beredskapsanordning,

vilket torde nödvändiggöra en ökning av till deras förfogande ställda

arbetskrafter.

Kostnader, som skulle föranledas av sålunda erforderliga särskilda arbetskrafter

för biträde vid handläggningen av beredskapsärenden, torde få bestridas

ur anslaget till beredskapsarbeten.

I den mån kostnaderna för den lokala kontrollen över beredskapsarbetena äro Kontrollen,

av natur att enligt sedvanlig praxis bruka falla på företaget, böra desamma

även vid dessa slag av arbeten anses utgöra en del av kostnaderna för själva

arbetet. Andra hithörande kostnader däremot, exempelvis den genom vederbörlig

fackmyndighet eller länsstyrelse utövade kontrollen, slutavsyning av arbetet

m. m., torde få täckas av medel ur beredskapsanslaget.

Stockholm den 21 januari 1933.

SIGFRID HANSSON.

EDY. BJÖRNSSON DAG BLOMBERG ERIK LUNDH

Carl C hr. Schmidt.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bilaga till Bilaga A.

P. M.

med vissa synpunkter på frågan om produktivitetsbegreppets innebörd.

Frågan om den lämpligaste inriktningen av samhällets produktionskrafter

har alltid varit ett stridsspörsmål, rörande vilket olika meningar gjort sig gällande

hos olika individer och samhällsgrupper. Detta är ingalunda förvånande.

Redan med ordet »lämplig» angives ju, att det är fråga örn en subjektiv

värdering, för vilken uppfattningen rörande samhällets plikter och mål måste

spela en ganska avgörande roll. Från olika politiska och etiska utgångspunkter

måste man komma till olika uppfattning rörande vad som är lämpligt

och olämpligt.

För att få klarare linjer vid behandlingen av denna fråga försöker man ofta

uppdela den i två avdelningar: å ena sidan undersökes vilken användning av

produktionskrafterna, som är »ekonomisk» eller »produktiv», å andra sidan

diskuteras de avsteg från en ekonomisk produktionsriktning, som motiveras av

att samhället eller samhällsgrupper vilja taga andra hänsyn än de ekonomiska.

För att säkerställa nationellt oberoende, kulturellt framåtskridande m. m. göras

ju vissa ekonomiska uppoffringar. Att önskvärdheten av dylika är en rent

subjektiv fråga ligger i öppen dag. Däremot tänker man sig, att objektiva

slutsatser kunna nås rörande vad som är en ekonomisk, det vill säga produktiv

användning av produktionskrafterna och vad som icke är det.

I viss mån är detta också utan tvivel fallet, örn det nämligen bestämt definieras

vad som menas med ekonomisk eller produktiv. Någon enighet rörande

den mest praktiska definitionen av denna term råder icke. Inom den nationalekonomiska

vetenskapen torde termen ofta användas så att med, ur ett lands

synpunkt, produktiv inriktning av produktionskrafterna menas den, som ger

maximal nationalinkomst, varvid nationalinkomsten mätes som den mängd av

varor och tjänster som flyter ut ur produktionsapparaten under en viss tidsperiod,

antingen till konsumtion eller till utökning av produktionsapparaten

själv (kapitalbildning).

Emellertid visar en närmare analys, att denna definition lider av stora svagheter.

Produktionen kan ju vanligen ökas, örn människorna arbeta mera; ingen

vill väl i alla fall hävda, att det är en ekonomisk användning av arbetskraften,

att den utnyttjas 12—14—16 timmar per dygn för att få största möjliga

nationalinkomst. Dessutom kan ju folkmängden ökas, och kapitalmängden

växer snabbare ju mera människorna inskränka sig i konsumtion i förhållande

till sin inkomst. Det är ej en stegring av nationalinkomsten genom folkökning

och sparande, man har i tankarna. Man tvingas därför att göra ett tillägg

och säga, att ekonomisk är den inriktning av ett lands produktion, som ger

största möjliga nationalinkomst med användande av en av förhållandena betingad

mängd produktionskrafter, varvid man t. ex. för arbetskraftens vidkommande

utgår från lagstadgad arbetstid och dylikt. Värre är att det visat sig

omöjligt att på objektiva grunder mäta hur mycket produktionskraften utökats

t. ex. under ett år, d. v. s. hur stor den sparade delen av nationalinkomsten är.

Dessutom är själva beräkningen av den mängd varor och tjänster, som stå till

förfogande för konsumtion under en tidsperiod, ett i viss mån obestämt begrepp.

Mängderna av de olika varorna och tjänsterna måste vägas ihop med

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

användande av någon indexmetod, varvid de tillmätas olika betydelse alltefter

deras pris. Varupriserna bero emellertid bl. a. på förekomsten av monopol

och på den rådande inkomstfördelningen samt på att vissa tjänster av stat och

kommun tillhandahållas gratis; dessa företeelser betingas i sin tur av vissa sociala

och institutionella förhållanden, vilka icke kunna tillerkännas någon

objektiv nödvändighet. Hela vägnmgen och nationalinkomstberäknmgen blir

av dessa och andra skäl i viss mån godtycklig. I samma mån blir innebörden

av termerna produktiv eller ekonomisk användning av produktionskrafterna

obestämd och i varje fall rent konventionell.

I brist på en mera praktisk terminologi fasthålla emellertid många ekonomer

i alla fall den ovan antydda. Det är då uppenbart, att i samhällsekonomisk

mening produktiv är något helt annat än i privatekonomisk mening räntabel.

Investeringar i vägar och hamnar kunna kanske ej förränta sig eller man föredrager

att ej låta dem förränta sig, men det är ändå i många fall så, att nationalinkomsten

genom deras tillkomst ökas mera än den skulle gjort genom

investering i andra, ur privatekonomisk synpunkt räntabin företag, vilka at

sin ägare inbringa en inkomst, som efter fråndrag av andra utgifter motsvarar

ränta på nerlagt kapital. . ,

Av denna anledning talar man understundom örn tva slag nationalekonomisk

produktivitet: 1) privatekonomisk räntabilitet; 2) indirekt produktivitet. I

så fall får emellertid först och främst beaktas, att dylik räntabilitet ingalunda

alltid innebär nationalekonomisk produktivitet. När ett privatföretag under

en depression avskedar arbetare, sa förbättras härigenom utan tvivel dess räntabilitet,

men örn arbetarna förbli arbetslösa, så minskas i mångå fall nationalinkomsten;

med andra ord den skulle i vissa fall blivit större, örn arbetaren en

tid sysselsatts i företaget, även örn hans arbetsprodukt icke kunnat vid försäljning

inbringa så mycket som hans lön. Andra exempel pa räntabilitet, som

ej innebär nationalekonomisk produktivitet finner man vid monopol, medan

omvänt kravet på produktivitet i många fall uppfylles av verksamhet, som på

grund av konkurrensförhållanden icke är räntabel. Den statliga och kommunala

affärsverksamheten är i många fall i högsta grad räntabel, bl. a. därför

att en monopolställning utnyttjas, medan i andra fall tjänsterna levereras gratis

(t. ex. rätt att använda vägar och broar). Huruvida privatekonomisk räntabilitet

uppnås eller ej beror alltså på den prispolitik som föres. Många »oräntabla»

broar skulle kunna göras i hög grad räntabla genom upptagande av

bropengar. I detta liksom i många andra fall skulle detta emellertid minska

anläggningens produktivitet dels emedan den skulle utnyttjas mindre, dels

emedan avgifternas upptagande skulle draga kostnader.

Det är alltså obestridligt, 1) att privatekonomisk räntabilitet ej är någon

garanti för nationalekonomisk produktivitet och 2) att vilka fall som ligga

på ena eller andra sidan om gränsen mellan räntabel produktivitet och indirekt

produktivitet beror på omständigheter av sådan art att denna gräns vanligen

icke kan tillmätas någon betydelse ur produktivitetssynpunkt. Det. kan

icke med fog påstås, att räntabla utgifter äro mera produktiva än indirekt

produktiva utgifter. Exempelvis torde en stor del av utgifterna för folkskolundervisning

och vägväsen tillhöra det mest och säkrast produktiva slaget.

Det ligger emellertid i sakens natur, att man icke generellt kan uppdela

utgifter och kapitalplaceringar i klasser med olika produktivitet. Upp till en

viss punkt kan utgifter av ett visst slag vara produktiva, därutöver äro de det

icke.

Vidare beror naturligtvis allt på hurudant det ekonomiska läget är och hur

det utvecklas i framtiden. Under vissa förhållanden är en utgift produktiv,

under andra icke. Detta innebär bl. a. att den kan vara produktiv, örn den

Bihang Ull riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 211. 13

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

företages pa en viss tidpunkt, men improduktiv örn den företages tidigare eller

senare.

s Inom det privata näringslivet äro t. ex. de investeringar, som göras under

lågkonjunkturerna, förmodligen i genomsnitt långt mera produktiva än de som

göras under högkonjunkturen bl. a. av den anledningen, att de förra stå färdiga

att utnyttjas, när de goda tiderna komma och den ökade produktionskapaciteten

faktiskt blir använd.

. det allmänna ekonomiska läget, både när utgiften eller kapitalinvesteringen

göres och senare, får avgörande betydelse är självklart för alla, men

särskilt _ en konsekvens därav förtjänar måhända att understrykas. Mindre

produktiv är ju den användning av produktionskrafterna, som träder i stället

för en annan användning, som skulle lett till större nationalinkomst. Att bygga

t. ex. en bro eller en skenfri järnvägsövergång kan alltså vara mindre produktivt

på en viss tidpunkt, då annars något mera inkomststegrande skulle

kunnat åstadkommas, men synnerligen produktivt på en annan tidpunkt, då

eljest de i anspråk tågna produktionskrafterna skulle legat helt eller till stor

del oanvända. Ingenting kan vara mera obefogat än att generellt tala örn

vissa utgifter som produktiva, andra som improduktiva, utan att hänföra dessa

beteckningar till speciella ekonomiska lägen. Det som vore föga produktivt

under en högkonjunktur kan mycket väl vara synnerligen produktivt, örn det

utföres under en depression och tvärtom.

. Vidare spelar det naturligtvis en viss roll, hur utgifterna och kapitalinvesteringarna

finansieras. Detta får för det första stort inflytande på den nyss

berörda frågan, i vad mån en viss användning av produktionskrafterna kommer

att utestänga en annan eller kommer att leda till användning av eljest outnyttjade

produktionsmöjligheter. För det andra kunna i vissa lägen en del

finansieringsmetoder t. ex. abnormt höga skatter eller lån, som försämrar

den lantagandes kreditvärdighet — medföra störande indirekta verkningar,

d. v s. minska eller försämra produktionskrafternas användning på andra

punkter.

I praktiken är det tydligen förenat med utomordentliga svårigheter att bedöma,

vilken användning av produktionskrafterna, som leder till största nationalinkomst.

Detta beror bl. a. på framtidens osäkerhet. De stora förluster,

som det svenska bankväsendet lidit det sista årtiondet att döma av synliga avskrivningar

på Vi milliard kronor, vilka naturligtvis gått hand i hand med

mycket stora förluster för aktieägarna i de kredittagande företagen, tyda på

att ett bedömande av investeringarnas räntabilitet i framtiden är mycket besvärligt

och att regelbundet svåra misstag göras. Detsamma är förmodligen

tallet _i fråga örn de offentliga investeringar, som planeras med hänsyn till

deras indirekta produktivitet, icke deras räntabilitet.

. En aY de få mera allmänna slutsatser, som ett studium av de faktiskt gjorda

investeringarna under skiftande konjunkturer synes berättiga, är att man med

utgångspunkt fran kravet pa nationalinkomstens maximering på lång sikt

mäste ställa vida större anspråk på en kapitalinvesterings förmåga att avkasta

nyttigheter och tjänster, örn den göres under högkonjunkturer då ju vanligen

eljest en annan investering skulle kommit till stånd, än örn en del produktionskrafter

tågås i anspråk under en svår depression, då en stor del äro oanvända.

L»en skada som lides är ju att man kunde gjort något bättre med produktionsiaktörerna

och risken för sådan skada tenderar att stå i omvänd proportion

till mängden av outnyttjade produktionskrafter.

Till sist förtjänar det här använda produktivitetsbegreppets konventionella

^ V1!n?n ln‘e(fniin2''svfs hjördes,, att än en gång understrykas. Maximal

tillgång till varor och tjänster torde icke av någon accepteras- som ett mål för

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

samhällets strävanden. Inkomstens fördelning är ej likgiltig, ej heller är det

oväsentligt att hänsyn tages till den kulturella utvecklingen och till bevarandet

av människornas kvalitet. Från olika subjektiva och politiska ståndpunkter

mäste alltid de på ovannämnda sätt definierade mindre produktiva användningarna

av landets produktionskrafter med rätta komma att föredragas

framför de mera produktiva.

Stockholm i december 1932.

Bertil Ohlin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING TILL BILAGA A.

Sid.

Utredningsmännens uppdrag...................... 1

Nuvarande system för beredskapsarbeten................. 2

Nuvarande beredskapsanordnings tillkomst och innebörd.......... 3

1930 års utredning........................ 3

Kungl. Maj:ts prop. 1931..................... 5

Riksdagsbehandlingen år 1931................... 6

Riksdagsbehandlingen år 1932 ................... 1

Hittillsvarande användning i praktiken av beredskapsarbeten........ 8

Frågan om en vidgad beredskapsanordning................ 10

Tillgången på arbetsobjekt för en vidgad beredskapsanordning........ 11

Materialets införskaffande....................... 11

Materialets bearbetning........................ 12

Inventeringens resultat........................ 12

Synpunkter på valet av arbetsobjekt vid en vidgad beredskapsanordning .... 19

Stödjande av enskild företagsamhet................... 19

Direkta beredskapsarbeten....................... 20

Rayonen, inom vilken arbetsobjekt må sökas............. 20

Frågan örn arbetsledning..................... 21

Förhållandet till de ordinarie allmänna arbetena............ 21

Arbetsföretagens angelägenhetsgrad................. 21

De direkta arbetslönernas andel i totalkostnaden för arbetet....... 22

Arbetets beskaffenhet att kunna bereda sysselsättning åt arbetare med normal

arbetsförmåga........................ 23

Arbetets beskaffenhet att kunna utföras även under vintern...... 23

Beredskapsanordningens anpassning efter läget på arbetsmarknaden...... 24

Elasticiteten hos nu tillämpade system ................. 24

Arbetets natur att kunna avbrytas.................... 24

Arbeten som kunna utföras på kort tid............... 25

Större arbeten utföras i etapper.................. 25

Arbeten som ej kunna utföras under loppet av ett år......... 25

Parlamentarisk garanti........................ 26

Frågor rörande arbetskraften...................... 26

Lönefrågan............................. 26

Fördelningen av arbetstillfällena.................... 28

Maximerad arbetsinkomst..................... 28

Alternerande arbetslag...................... 29

Förkortad arbetstid....................... 29

övertidsarbete.................. 30

Maskinella hjälpmedel....................... 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

Sid.

Arbetskraftens utväljande....................... 30

Förmedling av arbetskraft....................... 32

Förhållandet till arbetarorganisationerna................. 35

Beredskapsanordningens organisation................... 37

Allmänna förutsättningar....................... 37

Initiativ till beredskapsarbeten...... 38

Central organisation........................ 39

Beredskapsarbetenas utförande.................... 42

Regi.............................. 43

Statsunderstöd.......................... 44

Kontroll............................ 45

Arbetets avsyning och godkännande................. 46

Påföljd vid underlåtenhet att fullgöra åtagande............ 46

Statsverkets utgifter för beredskapsarbeten................ 46

Statsverkets kostnader för olika typer av arbeten............. 46

Statliga arbeten......................... 46

Statsunderstödda arbeten..................... 47

Kommunala arbeten....................... 47

Enskilda arbeten........................• 47

Administrationskostnader ....................... 48

Beredskapsbyrån......................... 48

Den lokala administrationen.................... 48

Kontrollen........................... 49

Bilaga.

P. M. med vissa synpunkter på frågan örn produktivitetsbegreppets innebörd . 50

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bilaga B.

Utdrag

av promemoria, avgiven den 3 december 1932 av 1932 års utredning

angående beredskapsarbeten.

I fråga örn sättet för materialets införskaffande anförde utredningsmännen

huvudsakligen följande.

Vid planläggningen av sin undersökning hade utredningen att utgå från den

av 1930 års utredning verkställda inventeringen ävensom från en inom

socialdepartementet upprättad förteckning, upptagande de i nämnda inventering

medtagna arbetsföretagen jämte de företag, för vilkas utförande medel

begärts ur anslaget till beredskapsarbeten.

Med hänsyn till den korta tid, som stått till buds för undersökningens slutförande,

inriktade sig utredningen till en början på införskaffande, enligt särskilt

frågeformulär, av uppgifter från lokala myndigheter och institutioner.

Till Överståthållarämbetet och länsstyrelserna översändes ett antal formulär

jämte cirkulärskrivelse med anhållan att vederbörande länsstyrelse ville införskaffa

uppgifter från sådana lokala myndigheter och institutioner —

exempelvis landstingens förvaltningsutskott, hushållningssällskapens förvaltningsutskott,

verkställande organ inom borgerliga och kyrkliga kommuner,

kommunalförbund, municipalsamhällen samt styrelser för enskilda företag av

allmännyttig karaktär — vilka kunde förmodas vara i tillfälle att lämna

uppgifter å planerade eller avsedda allmännyttiga arbeten av intresse i förevarande

sammanhang. Samtidigt framhölls, att endast arbetsföretag av

viss omfattning, exempelvis belöpande sig till minst ett eller annat tiotusental

kronor i kostnader, lämpligen borde medtagas i inventeringen. Slutligen framhölls

önskvärdheten av att länsstyrelsen ville, samtidigt med översändandet

till utredningen av de infordrade uppgifterna från länet, delgiva utredningen

sin uppfattning rörande de föreslagna arbetsföretagens angelägenhetsgrad

och lämplighet såsom beredskapsarbeten.

Beträffande införskaffandet av uppgifter från statliga verk och myndigheter

ävensom vissa centrala institutioner har förfarits så, att var och en av

utredningsmännen ävensom sekreteraren tagit på sin lott att personligen hos

vederbörande efterhöra, huruvida inom respektive verksamhetsområden förefunnes

planerade arbetsföretag av den art, att de lämpligen borde redovisas i

inventeringen. I de fall, där upplysning erhållits örn förhandenvaron av sådana

arbetsföretag, hava frågeformulär tillhandahållits för ifyllande av uppgifter

rörande arbetena samt för gradering av desamma efter angelägenhetsgrad.

Utredningen har på sådant sätt hänvänt sig till statens arbetslöshetskommission,

arméförvaltningen, domänstyrelsen, flygstyrelsen, lotsstyrelsen,

luftfartsmyndigheten, marinförvaltningen, medicinalstyrelsen, riksantikvarien,

Sveriges geologiska undersökning, telegrafstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Från samtliga dessa hava uppgifter om arbeten lämnats. Upplysningar

rörande ett par arbeten hava vidare lämnats av vattenfallsstyrelsen,

vilka avse styrelsen närliggande verksamhetsområden. Gjorda underhandsförfrågningar

hava givit vid handen, att några till beredskapsarbeten lämpliga

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

arbeten icke för närvarande förefunnes eller lämpligen kunde i förevarande

sammanhang angivas inom verksamhetsområdena för följande myndigheter

och institutioner, nämligen byggnadsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

generaltullstyrelsen, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt,

järnvägsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, pensionsstyrelsen,

regionsplanenämnden, riksbanken och stuteriöverstyrelsen. Härvid är emellertid

att märka, att vid dessa förfrågningar särskilt framhållits, att utredningen

icke önskade erhålla uppgifter angående sådana företag, avseende skenfria

korsningar, örn vilka uppgifter redan avgivits till kommittén för utredning

rörande åtgärder till höjande av trafiksäkerheten (trafiksäkerhetskommittén)

och ej heller angående byggnadsföretag av den beskaffenhet, att de

upptagits till granskning och bedömande av statens organisationsnämnd.

Förutom ovan angivna, direkt från uppgiftslämnarna införskaffade material

har nämligen utredningen haft tillfälle att utnyttja det primärmaterial rörande

skenfria korsningar, som införskaffats av trafiksäkerhetskommittén och vilket

med största tillmötesgående ställts till utredningens förfogande. Utredningen

har vidare tagit del av och i inventeringen beaktat det material ifråga om

förestående husbyggnadsföretag, som finnes sammanfört i den av statens organisationsnämnd

upprättade tioårsplanen för statens byggnadsverksamhet

(Statens offentliga utredningar 1932:25). Härvid har byggnadsrådet Hedquist

välvilligt biträtt utredningen med kompletterande uppgifter rörande de

i tioårsplanen upptagna arbetena. Likaledes har beaktats den plan beträffande

successivt uppförande av för sinnessjukvården erforderliga byggnader, som

redan antagits av statsmakterna och sedan ett antal år är under tillämpning.

Slutligen har utredningen haft under övervägande vissa uppgifter, införskaffade

från vederbörande verkschefer inom kommunikations-, ecklesiastik- och

jordbruksdepartementens verksamhetsområden, rörande ifrågasatta allmänna

arbeten.

Nämnas må också, att utredningen haft att emottaga en del skriftliga framställningar

från kommuner och enskilda, avseende förslag till beredskapsarbeten,

och att utredningen även i åtskilliga fall uppvaktats i sådant syfte

av deputationer eller representanter för berörda intressen. Även i sådan väg

framkomna förslag till beredskapsarbeten hava beaktats vid inventeringen.

Till utredningen hava vidare från socialdepartementet remitterats ett antal

till Konungen eller till departementschefen ingivna framställningar, avseende

förslag till beredskapsarbeten, vilka framställningar överlämnats till utredningen

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.

Beträffande det insomna materialet anfördes följande.

De direkt tillfrågade uppgiftslämnarna hava haft att ifylla det vid enquéten

använda frågeformuläret. Detta frågeformulär har uppdelats i två tabeller,

betecknade med bokstäverna A och B. Enligt de till frågeformuläret

fogade anvisningarna skulle å formulär A uppföras arbeten, vilka vore så

förberedda, att de utan alltför långt dröjsmål kunde igångsättas. Arbeten,

som redan påbörjats eller för vilkas utförande nödvändiga medel redan anvisats,

skulle icke medtagas. Å formulär B skulle lämnas uppgifter angående

på längre sikt planerade arbeten, vilkas utförande kunde bliva förhindrat

på grund av att vederbörande kommuner, landsting, väghållningsdistrikt etc.

såge sig ur stånd att skaffa för företaget erforderliga medel men vilka vore

av den art, att de i allmännyttans intresse borde komma till stånd och lämpligen

kunde tagas i anspråk som beredskapsarbeten.

Genom denna indelning ville utredningen erhålla en grund för bedömandet

av företagen efter möjligheten att mobilisera dem. De å A-formulären upptagna

arbetena skulle sålunda omfatta dem, bland vilka man hade att söka till

beredskapsarbeten lämpliga arbetsföretag, som kunde komma till utförande

opaginerad Kontrollera mot PDF

59

redan under nästkommande budgetår. Arbetsföretagen å formulär B skulle

däremot i regel avse sådana företag, som lämpligen kunde hänföras till en

på längre sikt ställd flerårsplan för beredskapsarbeten till motverkande av

arbetslöshet. En viss möjlighet till kontroll i sådant avseende lämnade jämväl

de å formulären begärda uppgifterna rörande förefintligheten för varje särskilt

arbetsföretag av arbetsplaner (kostnadsförslag, ritningar m. m.).

Med hänsyn till mångfalden av uppgiftslämnare är självfallet det inkomna

materialet av mycket växlande beskaffenhet. I regel hava de. av lokala myndigheter

och institutioner avlämnade uppgifterna begränsats till ett kortfattat

angivande av det föreslagna arbetets benämning och art, de i formuläret under

särskilda rubriker förutsedda kostnadsuppgifterna, uppgifterna örn tiden, då

arbetet tidigast kan igångsättas, samt örn arbetar styrkan och arbetets varaktighet.

Ofta nog hava ej ens alla sådana uppgifter kunnat lämnas, något som

torde få anses ganska förklarligt med hänsyn till den synnerligen begränsade

tid, som stått vederbörande till buds. I en del fall hava emellertid utförliga

motiveringar i särskilda promemorior lämnats för arbetena och arbetsplaner,

ritningar samt fullständiga kostnadsberäkningar bilagts uppgifterna.

Flertalet länsstyrelser hava överlämnat de genom deras förmedling insamlade

uppgifterna nied skrivelse, vari vissa arbeten framhållits såsom särskilt

lämpliga till beredskapsarbeten.

Även de centrala verken och institutionerna hava i regel vid överlämnandet

av uppgifterna särskilt framhållit vissa arbetsföretag såsom betydelsefulla och

för ändamålet lämpliga och därjämte lämnat vägledande uttalanden angående

möjligheterna att inom respektive verksamhetsområden kunna finna sysselsättning

för arbetslösa.

Beträffande sålunda gjorda särskilda uttalanden från de centrala verkens

och institutionernas sida må i detta sammanhang framhållas följande.

Från några håll hava i förslagen upptagits anskaffande av för vederbörande

myndighets verksamhet erforderlig materiel. Sålunda har lotsstyrelsen

upptagit tillverkning av ett fyrskepp och ett tjänstefartyg, anskaffning av

gasbehållare, tillverkning av kätting, ankare och fyrkurar. Flygstyrelsen

har i förslaget upptagit tillverkning av flygmotorer och reservdelar till flygplan,

mark- och flygradiostationer samt av en.motorbåt och fyra roddbåtar.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning har föreslagit anskaffning

av muddringsattiralj.

Luftfartsmyndigheten har föreslagit anskaffning av flygmotorer, sjuktransportflygplan,

postflygplan, övningsflygplan och flottörer till sjuktranssportflygplan.

Av sjökarteverket Ilar föreslagits byggande av ett utsjölodningsfartyg
Liknande

förslag angående materialanskaffning Ilar avgivits beträffande de

enskilda järnvägarna, varom mera i det följande.

Yad beträffar de egentliga arbetsföretagen inom respektive myndighets verksamhetsområde

framhålles följande.

Domänstyrelsen erinrar därom, att dels sedan år 1922 nödhjälps- och reservarbeten

i arbetslöshetskommissionens regi utförts å allmänna skogar, huvudsakligen

inom landet söder örn och närmast norr om Dalälven, dels sedan år

1923 arbeten å nämnda skogar anordnats för s. k. samvetsömma värnpliktiga.

Antalet arbetare sysselsatta med reservarbeten uppginge för närvarande till

omkring 1,950. Antalet samvetsömma värnpliktiga arbetande å de allmänna

skogarna har årligen uppgått till 150 å 200. Ifrågavarande arbeten, vilka

i allmänhet varit av större omfattning, hade huvudsakligen bestått i anläggningar

av vägar, spårvägar, broar, dammbyggnader, flottleder och upplagsplatser

ävensom av dikning och beståndsvård. Styrelsen hade sökt utvälja dessa

arbeten så att närmast boende ortsbefolkning ej skulle betagas möjlighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

att alltfort genom erhållande av smärre skogsarbeten av skilda slag få bidrag

till sin försörjning. Samma synpunkter hade varit vägledande vid avgivandet

av förslagen å beredskapsarbeten, vilka därför kommit att begränsas till

vissa större vägarbeten, ingående i den utredning, som styrelsen genom överjägmästarna

låtit verkställa angående behovet av vägbyggnad å domänfondens

skogar under bland annat tidsperioden 1932—1936. Styrelsen meddelar, att

den ämnar överlämna de nu föreslagna vägarbetena till arbetslöshetskommissionen

för att utföras i dess regi, för det fall att de ej nu kunna befinnas böra

utföras såsom beredskapsarbeten.

Lotsstyrelsen påpekar till en början, att styrelsen i sina anslagsäskanden

för nästkommande budgetar upptagit vissa anslagsposter avseende synnerligen

behövliga ändamål för en sammanlagd kostnad av 1,019,300 kr. Enär organisationsnämnden

framhållit, att det icke vore möjligt att bedöma, i vad mån

det under lots- och fyrväsendet hörande anslaget B 19 säkerhetsanstalt för

sjöfarten, som i riksstat^ för innevarande budgetår beräknats till 377,000 kronor,

kunde bliva föremål för reduktion, har lotsstyrelsen ansett sig sakna hållpunkter

för framläggande av förslag örn visst belopp till nämnda anslag för

nästkommande budgetår och därför endast lämnat redogörelse för nyssnämnda

anslagsposter. I detta läge har lotsstyrelsen ansett sig icke heller böra upptaga

de ifrågavarande arbetena bland de av styrelsen framförda förslagen till

beredskapsarbeten utan inskränkt sig till att hänvisa till nämnda anslagsposter.

Bland dessa ingår förbättring av hamnförhållandena vid Landsorts lotsplats

i Stockholms södra skärgård, varför beräknats en kostnad av 72,000 kronor alternativt

46,000 kronor.

Lotsstyrelsen meddelar vidare, att styrelsen under egen regi årligen dels utför

nybyggnads- och reparationsarbeten längs rikets kuster, dels bedriver verkstads-

och varvsrörelse vid styrelsens huvudförråd i Stockholm för reparation

och i mindre omfattning nybyggnader beträffande huvudsakligen lotsverkets

flytande materiel.

Beträffande förstnämnda art av arbeten omnämnes, att de på grund av dels

arbetsplatsernas i regel utsatta belägenhet och besvärliga kommunikationsförhållanden^

samt deras mer eller mindre provisoriska och begränsade inkvarteringsförhållanden,

dels arbetenas ofta stora beroende av väderleksförhållanden

äro av ganska säregen beskaffenhet, vadan de lämpligen böra utföras av

med förhållandena förtrogna arbetare. Arbetarna lämnas att under en arbetsförmans

tillsyn och ledning på egen hand utföra arbetena, vilka allenast några

få gånger i månaden tillses av någon av styrelsens tekniskt utbildade tjänstemän.

Härav framginge behovet av en med de säregna förhållandena invand

arbetarstam. Arbetena bestå dels av nybyggnader, i den mån särskilda medel

härför anvisas, dels av reparationsarbeten, varför anslag årligen anvisas i

lotsverkets omkostnadsstat. Innevarande år hade arbetsstyrkan något reducerats.

Rörande arbetena vid lotsverkets varv och verkstad i Stockholm meddelas,

att den sysselsatta timavlönade arbetsstyrkan år 1931 utgjorda''23 man; under

sommaren innevarande år hade styrkan minskats till 14 man och bedrives

arbetet innevarande höst endast 5 dagar i veckan. Under övervägande vöre

att ytterligare nedbringa denna arbetsstyrka.

Lotsstyrelsen framhåller slutligen, att de i samband med anslagsäskandena

föreslagna 13 olika arbetena lämpligast böra utföras av lotsverkets vid dylika

arbeten vana arbetarstam, dock örn så befinnes erforderligt med tillskott från

lämpligt arbetsmanskap i byggnadsorten. _ Det syntes emellertid mera ändamålsenligt

att medel pa vanligt sätt anvisades till nämnda byggnadsarbeten

än att desamma utföras som beredskapsarbeten för i orten boende arbetare,

i vilket senare fall i sin ordning andra arbetstillfällen eller arbetslöshetsbidrag

opaginerad Kontrollera mot PDF

61

komme att erfordras för en större eller mindre del av lotsverkets arbetarstam.

Därjämte finge man räkna med att i sistnämnda fall de vana arbetarna måhända

ej skulle stå till buds för dylika arbeten vid framtida behov.

Telegrafstyrelsen meddelar till en början, att någon arbetslöshet under de

senaste åren icke funnits vid telegrafverket, beroende dels på att telefonrörelsen

alltjämt gått framåt, dels därpå att verket under dessa år bland annat med

hänsyn till önskvärdheten att bereda arbetstillfällen låtit utvidga de s. k. frikretsarna,

d. v. s. inom vilka telegrafverket utan särskild avgift tillhandahåller

fria ledningar åt abonnenterna (minst 50 abonnenter i varje krets).

Detta arbete vore nu i det närmaste fullbordat. För att förebygga en arbetslöshet,

som eljest nu kunde befaras, hade styrelsen för avsikt vidtaga följande

åtgärder, nämligen:

1) Anordnande av frikretsar vid växelstationer med 35—49 abonnenter

(sammanlagt cirka 300 stationer). Förslag härom hade av styrelsen nyligen

avgivits till Kungl. Maj:t. Det sålunda ifrågasatta införandet av frikrets vid

stationer med 35—49 abonnenter skulle innebära, att telegrafverket komme

att övertaga och avgiftsfritt underhålla alla ledningar inom ett område av

tillsvidare en km. från dessa stationer räknat. Härigenom skulle åtskilliga

arbetstillfällen uppkomma. Kostnaden härför beräknades till cirka 3.9 milj.

kr. Arbetet, som huvudsakligen skulle bli kabelarbete, måste utföras med yrkeskunnigt

folk samt i telegrafverkets egen regi. Då ett visst system i utbyggnadsarbetet

måste iakttagas, så att samtliga nya frikretsar bleve färdiga

inom en något så när begränsad tidrymd, lämpade sig detta arbete icke som

beredskapsarbete. Det framhölls emellertid, att materialkostnaderna med undantag

av högst 10 % av den beräknade totalkostnaden skulle komma den svenska

industrien tillgodo. Framställning örn att under år 1933 få disponera 1.9

milj. kronor från telegrafverkets förnyelsefond för detta ändamål hade samtidigt

ingivits till Kungl. Maj:t.

2) Utbyggnad av landsledningsnätet i raskare takt än vanligt. Telegrafverket

hade i detta syfte hemställt, att anslaget för telefon- och telegrafväsendets

utveckling för nästkommande budgetår måtte ökas med 500,000 kronor

för ifrågavarande ändamål. Emellertid ansåges detta arbete lämpa sig mindre

väl såsom beredskapsarbete, varför styrelsen ansett det lämpligast att inordna

detsamma i den vanliga arbetsplanen och begära anslag härför på vanligt sätt.

All i landsledningarna ingående materiel tillverkades inom landet av inhemska

råvaror.

3) Byggande av ytterligare riksledningar av koppartråd för förbättring av

övre Norrlands telefonförbindelse. Kostnaden för dessa ledningar, som beräknas

till 1 milj. kronor, hade medtagits i styrelsens anslagsäskanden för fortsatt

utveckling av telefon- och telegrafväsendet under nästkommande budgetår.

Arbetet borde emellertid göras i ett sammanhang samt av yrkeskunnigt

folk, så att ledningarna bleve färdigställda imgefär samtidigt, varför detsamma

icke ansåges lämpligt såsom beredskapsarbete.

Såsom lämpliga beredskapsarbeten hade telegrafstyrelsen däremot föreslagit:
4)

Nya landskablar för en sammanlagd kostnad av 1.037,000 kronor. Beträffande

hithörande arbeten anmärktes, att desamma fordrade synnerligen omsorgsfulla

förberedelser med noggrann utstakning av kabellinjer m. m. Vidare

åtginge avsevärd tid för anbudsinfordran, prövning av inkomna anbud och

för tillverkning av kabel jämte tillbehör samt dess transport till arbetsplatsen.

Ett dylikt arbete kunde därför i regel icke igångsättas förrän 4 ä 6 månader

efter den tidpunkt, då beslut fattats örn dess utförande. Härtill komme, att

i vissa fall landskabel helt eller delvis skulle förläggas som jordkabel eller

ock att ny stolplinje måste byggas, vilka arbeten icke kunde utföras under den

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

tid, då marken vore frusen. På grund härav vore angeläget att styrelsen i god

tid erhölle besked, huruvida de föreslagna kabelarbetena skulle utföras såsom

beredskapsarbeten under nästkommande budgetår. Det framhölls slutligen,

att endast i viss utsträckning folk från orten kunde användas vid dessa

arbeten, exempelvis för erforderlig grävning.

5) Ombyggnad till dubbeltrådiga av vissa enkeltrådiga ledningar i Norrland,

delvis upplagda på växande träd, jämte vissa andra smärre arbeten

(stensättningsarbeten m. m.). Den sammanlagda kostnaden för hithörande

arbeten beräknades uppgå till 428,800 kr.

Maskininspektören vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (yrkesinspektionens

specialinspektör för järnvägsdrift) anför, att den på grund av den nedåtgående

trafiken uppkomna minskningen av inkomsterna vid de enskilda järnvägarna

föranlett uppskov med större förbättringar eller nyanskaffningar i fråga

örn den rullande materielen. Även arbeten, som sedan de utförts synas ha

kunnat förbättra driftekonomien och för trafikanterna medföra bättre förhållanden,

ha sålunda på flera håll måst anstå. Detta förhållande syntes icke i längden

kunna fortgå utan att bliva till men för järnvägstrafiken i allmänhet och därmed

för i järnvägarna nedlagt kapital. Det syntes därför angeläget och till

avsevärt gagn för det allmänna, örn någon del av de anslag, som av staten

komme att anslås till beredskapsarbeten, även komme de enskilda järnvägarnas

rullande materiel tillgodo. I sådant sammanhang syntes anskaffandet av nya

lokomotiv med moderna förbättringar av ångekonomien böra komma i fråga;

därnäst anskaffande av lämpliga motorvagnar och godsvagnar med hög bärighet.

För de smalspåriga järnvägarna tillkomme därjämte anskaffande av

överföringsvagnar för överföring av normalspårigt materiel samt för samtliga

banor införande av tryckluftbroms. Förutom dylika förbättringar på den rullande

materielen syntes därjämte utbyten av förslitna skenor och växlar böra i

främsta rummet komma i fråga vid förbättrande av banornas överbyggnad.

Luftfartsmyndigheten har upptagit arbeten i samband med utbyggnad av

luftfartslederna Stockholm—Malmö samt Malmö—Göteborg—norska gränsen,

avseende planeringar av flygplatser och av hjälplandningsfält, anordnande av

fyrbelysning av luftfartslederna och belysningsanordningar för landningsfälten.

Sveriges geologiska undersökning har föreslagit vissa undersöknings- och

förberedande gruvarbeten inom Västerbottens län, vilka samtliga angivits vara

behövliga för åstadkommande av gruvindustri inom orterna i fråga. Samtidigt

meddelas, att geologiska undersökningen — såsom ett nu aktuellt led i

den åt kommerskollegium och undersökningen uppdragna utredningen beträffande

utnyttjande av kronans gruvegendom inom ifrågavarande delar av Västerbotten

— upptagit till behandling olika förslag till väganläggningar för

utnyttjande av de mest aktuella fyndigheterna. Förslag rörande sådana vägar

torde inom närmaste tiden komma att framställas, och torde desamma

avse i första rummet lämpliga landsvägsförbindelser för malmtrafik mellan

Kuorbevare och järnväg, vilket arbete torde kunna beräknas till c:a 300 ä

350,000 kronor.

Styresmannen för nordiska museet och Skansen har såsom lämpliga beredskapsarbeten

föreslagit diverse arbeten inom institutionen nordiska museet och

Skansen samt den i museets ägo varande stiftelsen Tyresö slott. Samtidigt

har framhållits, att museet icke ser sig i stånd att inom överskådlig tid utföra

något av de föreslagna arbetena med egna medel, trots att dessa arbeten

eller i varje fall flera bland dem motsvara synnerligen trängande behov både

med hänsyn till tryggheten av museets framtida verksamhet som kulturinstitution

och beträffande allmänhetens berättigade önskemål och krav.

Beträffande de förslag och synpunkter, som av de olika länsstyrelserna

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

framhållits, må anföras, att styrelserna i vissa fall under påpekande av den

för inventeringens verkställande till buds stående synnerligen begränsade tiden

— uppgifterna skulle vara utredningen tillhanda senast den 15 november

— begränsat sig till att översända materialet, understundom med gjorda anteckningar

å formulären örn länsstyrelsens uppfattning rörande särskilda arbeten.

I andra fall hava utförligare motiveringar och synpunkter anförts.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att det syntes nödvändigt

— för att kunna med större säkerhet avgiva ett yttrande angående de olika

företagens angelägenhetsgrad och lämplighet såsom beredskapsarbeten att

hava kännedom örn de förutsättningar, fran vilka ett dylikt bedömande hade

att utgå, beträffande dels innebörden av begreppet beredskapsarbeten, dels de

grunder efter vilka de föreslagna arbetsföretagens lämplighet såsom beredskapsarbeten

borde värdesättas. I förstnämnda avseende vore det tydligen

av stor betydelse, huruvida de nu ifrågavarande ^ beredskapsarbetena tänktes

anordnade såsom arbetsföretag, som utlämnades på entreprenad respektive avsåges

att kunna utföras i vederbörande lokala myndighets egen regi, huruvida

meningen vore att för dessa arbeten tillämpa reducerade arbetslöner eller

löner, som tillämpades i den öppna arbetsmarknaden, och framför allt, huru

långt man kunde räkna med statens bestridande av kostnaderna. Det vöre

givet, att i all synnerhet sistnämnda fråga bleve avgörande för möjligheten

att bringa arbetsföretag av denna art till stånd.. Vad anginge lämpligheten

såsom beredskapsarbeten skulle det vara erforderligt att veta, örn denna lämplighet

borde mätas — förutom efter den arbetstillgång ett företag kunde bereda,

.— övervägande ur lokala synpunkter, alitsa med hänsyn, huvudsakligen

till behovet av arbetstillfällen å den ort, där företaget skulle igångsättas,, eller

örn man hade att räkna med arbetslösheten inom ett större område, i sista

hand länet i dess helhet, och anställning av arbetare från sådana större om•rådén
I

avsaknad av direktiv på dessa grundläggande punkter hade det för länsstyrelsen

erbjudit stora svårigheter att avgiva det önskade bedömandet. Länsstyrelsen

hade emellertid ansett sig kunna utgå därifrån, att i varje fall staten

finge förutsättas komma att lämna bidrag till kostnaderna för de avsedda

beredskapsarbetena, och att sådant bidrag i fråga örn de kategorier av arbeten,

som på grund av sin art normalt atnjöte statsbidrag, kunde paräknas till

minst den procent, som plägade utgå av statsmedel, samt att för lämpligheten

såsom beredskapsarbete borde räknas med arbetstillfällen för arbetslösa

även utanför den ort, som arbetet direkt berörde. Dessa utgångspunkter hade

sålunda tillämpats vid länsstyrelsens genomgång av de inkomna förslagen.

Beträffande de olika förslagen erinrade länsstyrelsen örn sådana. arbeten,

vilka redan av länsstyrelsen föreslagits såsom beredskapsarbeten. Vidare erinrades

om de s. k. skenfria korsningarna. Beträffande andra vägföretag anfördes,

att företag, som uppförts på vägbyggnadsplanen för 1933 eller dessförutom

med vederbörligt tillstånd påbörjats, icke borde vara uteslutna från

att kunna ifrågakomma såsom beredskapsarbeten. Även ett fullföljande av

arbeten, som med vederbörligt tillstånd påbörjats utan att medel till desamma

anvisats eller bliva tillgängliga enligt planen för 1933, kunde vara av

betydelse ur arbetslöshetssynpunkt, enär ofta nog vederbörande väghållningsdistrikt

ej såge sig i stånd att fortsätta arbetet med förskottering av hela

kostnaden. Förskottsmedel av automobilskattemedel hade sökts till stora belopp

av väghållningsdistrikt inom Stockholms län, och länsstyrelsen hade

däribland utvalt 9 vägföretag, för vilka föreslagits förskottsanslag å tillhopa

497,000 kr., men endast två av dessa företag erhöllo sådana anslag med tillhopa

125,000 kr. Särskilt framhölls betydelsen av att ett av dessa båda företag

— vägomläggningen inom Svartlösa härads väghållningsdistrikt från

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Stockholms stads gräns till Skuru bro —- icke borde vara uteslutet från att

delvis utföras^ såsom beredskapsarbete, enär eljest med slutförandet av förelänge

mäste anstå och företaget såsom sådant i angelägenhetsgrad hörde

till de allra mest trängande. Även övriga till förskottsmedel föreslagna företas

likaledes hava särskilda anspråk pa beaktande såsom redan prövade

bade till angelägenhetsgrad och lämplighet ur arbetslöshetssynpunkt.

Länsstyrelsen framhåller vidare i sin skrivelse dels vissa ytterligare vägtöretag,

tfe/.s'' hamnbyggnad i Norrtälje stad, ombyggnad av militärvägen å

Lindö ( Vaxholms stad), anläggningar av avloppsledning i Lidingö stad, Hässelby

köping samt Fullersta, .Huddinge och Stuvsta municipalsamhällen.

Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar till en början, att länsstyrelsen icke

ansett sig kunna göra något uttalande angående lämpligheten i allmänhet av

beredskapsarbeten såsom medel att bekämpa arbetslöshet, särskilt som några

antj dmngar i utredningens cirkulärskrivelse icke lämnats angående sättet och

villkoren tor arbetenas bedrivande. De av länsstyrelsen förordade arbetena

kunde dariör tillstyrkas allenast under förutsättning, att arbetena ordnades

under sådana villkor och på sådant sätt, att de gåve sysselsättning åt arbetslösa

utan att försvara, den fria arbetsmarknadens återhämtning. Tvekan kunde

rada, huruvida de ifrågasätta beredskapsarbetena vore avsedda att bekostas

uteslutande av statsmedel eller, därest så icke vore fallet, till vilken del statsbidrag

till arbetena skulle utgå. Det borde icke heller förbises, att bestämmelserna

angående de tillämnade lönesatserna vid arbetena säkerligen komme

att inverka, därest deltagande från kommunernas sida påräknades. Särskilt

i rena jordbruksdistrikt torde framkallas starka betänkligheter mot igångsättande

av arbeten till jämförelsevis höga lönesatser.

Länsstyrelsen förordade vissa vägarbeten, vilka framför allt ansetts viktiga

ur trafiksynpunkt. Därvid hade länsstyrelsen sökt att icke förrycka gälande

p an for vägarbetena i vidare mån än såvitt anginge de för ändamålet

tillgängliga medlen. Sa gott som uteslutande gällde beträffande de föreslagna

arbetena att de kunde utföras oberoende av årstiden. Samtidigt hade hänsyn

tagits till önskemålet att förlägga arbetstillfällena i närheten av de orter

dar de storsta anhopningarna av arbetslösa förekomme. Länsstyrelsen riktade

vidare uppmärksamheten pa två företag, det ena avseende uppförande av ett

nt«!paljanpt0rmmi1 anslHtmngtill Uppsala akademiska sjukhus och det andra

havet de byggande av Uottledskanal från Dalälven ovan Älvkarleöfallen till

. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller, att de i de reviderade flerarsplanerna

för 1933 upptagna vägföretagen blott delvis kunna erhålla statsdrag

under nämnda ar. För slutförande av alla uti planerna upptagna företag

skulle erfordras ytterligare statsbidrag utöver det beräknade med nära 2 5

milj. kronor Snabbast torde ökade arbetstillfällen säkerligen kunna beredas

f“de fö vLTn Ladmede\Stf11ileS tU1 förffgande för dissa arbetens slut

arbltsbefäl funset JfÄVarbet1spIan®r 1 regel förelåge och även erforderligt

arbetsbelai lunnes till förfogande. Samma vore förhållandet beträffande Ytterligare

10 vagforetag for tillhopa 971,800 kronor, vilka fått tillstånd att

igangsattas men r regel, på grund av otillräckliga mkel, icke kunde bedrivas

linnar å irnWsf ^ T län^styrels“ tidigare föreslagna skenfriTw

ningar a 12 platser erinrades vidare, vilka arbeten kostnadsberäknats till en

sammanlagd summa av över 1 milj. kronor. Slutligen omnämndis särskilt eli

intal ytterligare vagföretag, avseende främst skapandet av riksvägarna Sö

dertalje Nyköping Norrköping och Södertälje-Strängläl-EskSluna

- rboga Örebro samt den s. k. stambanevägen Södertälje_Gnesta_Flen_

Katrineholm—Vingaker med gren väg från Flen till Strängnäs och vidare över

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Mälaren vid Strängnäs till Enköping och Uppsala. För denna senare väg erfordrades

även en större brobyggnad över Mälaren vid Strängnäs.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar i första rummet vissa av vägingenjören

föreslagna och graderade vägföretag men erinrar, att förslaget icke

upptager de vägarbeten, vilka anses hava den största betydelsen i kommunikationshänseende

och på denna grund antagas komma att upptagas i treårsplanerna

för nästa period. I övrigt omnämnas såsom företag av betydelse för länet

i dess helhet eller för särskilda orter arbeten för utrotande av berberisbusken,

anläggning av bro vid St. Larsgatans förlängning i Linköping samt

vissa ledningsarbeten i samma stad, hamnanläggning i Valdemarsvik jämte

upprensning av Krogsmålaströmmen, fiskehamnsanläggning i Borghamn, vissa

dikningsföretag i Strå socken, upprensning av Skenaån samt vissa arbeten avseende

Starby Kungsgård.

o Länsstyrelsen i Kronobergs län nämner bland andra företag än vägarbeten

såsom mest lämpade och angelägna anläggande av ny kyrkogård för Växjö

stads- och landsförsamlingar, vissa vatten- och avloppsledningsföretag, förstärkning

av järnvägsbro över Lekarydsån, vissa torrläggningsföretag och gatuarbeten

samt anläggande av idrottsplatser.

Länsstyrelsen i Kalmar län omnämner, förutom vissa av vägingenjören föreslagna

vägarbeten, stensättningsarbeten och vissa hamnarbeten i Kalmar för

tillhopa 1,220,000 kronor, kajbyggnad i Oskarshamn för 1,399,000 kronor, vatten-

och avloppsledningsarbeten i Virserums municipalsamhälle för 200,000

kronor, uppförande av spannmålslagerhus för Kalmarorten för 758,000 kronor

samt åtgärder för berberisbuskens utrotande (100,000 kronor) jämte vissa

andra arbeten.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller önskvärdheten av att något beredmatte

kunna sättas igång särskilt i norra Gotland nied hänsyn

till den alltmera stegrade arbetslösheten inom kalkstens- och cementindustrierna.

Såsom lämpligt beredskapsarbete framhåller länsstyrelsen anläggandet

av fiskehamn vid Lickershamns fiskeläge samt tvenne väganläggningar.

Länsstyrelsen i Blekinge län åberopar svårigheten, med hänsyn till den begränsade

tiden, att avgiva något säkert omdöme beträffande de talrika förslagen

till beredskapsarbeten — belöpande sig till sammanlagt flera milj. krono.

r nr jS^i som atskilliga för länsstyrelsen dittills okända förslag framkommit.

Med denna reservation omnämner länsstyrelsen ett hamnbygge vid Utklipporna

samt vid Lökanabben å Aspö (redan föreslaget såsom beredskapsarbete),

kloakledning vid^ länssanatoriet i Fur samt vissa vägarbeten. Bland

dessa senare framhålles såsom särskilt angeläget ur arbetslöshetssynpunkt väg

Lustavstorp—-Kylinge nied. flera. Vidare framhållas vissa skogsdikningsloretag

samt kyrkogardsutvidgningar. Länsstyrelsen omnämner jämväl uppförande

av en torrdocka vid Karlshamns skeppsvarv m. m., vilka arbeten incnrekt

anses bliva av stor allmän betydelse även örn varvet befinner sin i enskild

ägo.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har ansett sig på grund av den knappt

tillmatta tiden icke kunna närmare yttra sig rörande de olika föreslagna arbetsforetagen

men haller emellertid före, att hamnbyggnadsarbetena i Båstad,

Vejby och Brantevik torde fa anses vara bland de mest nyttiga och angelägna.

Länsstyrelsen i Malmohus Ian aberopar en av vägingenjören författad promemoria

beträffande väg- och broarbeten, i vilken bland annat jämväl upptagits

tanken pa att såsom beredskapsarbeten skulle utföras förbreddninnar

av allmänna vager i länet. Någon i detalj utarbetad plan rörande dylika arbeten

före funnes icke, men enligt länsstyrelsens mening rådde icke någon tvekan

darom att behov av breddning av länets vägar förelåge i betydande örn
-

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

fattning och att nämnda arbeten synnerligen väl skulle lämpa sig för utförande

såsom beredskapsarbeten.

Länsstyrelsen i Hedlands län har ansett sig icke böra företaga någon uppskattning

av de olika från lokala myndigheter och institutioner föreslagna arbetena

men framhåller, att det dock vill synas, som örn bland de anmälda företagen

■— förutom anordnandet av vissa skenfria korsningar vid Kungsbacka

— ett vägbygge vid kustsanatoriet Apelviken borde sättas i första rummet

och därnäst vissa av drätselkamrarna i Halmstad, Varberg och Falkenberg anmälda

arbeten. Likaså framhålles, att reglering av Suseån och Lindomeån

vore i hög grad behövlig, enär det bleve till stort gagn för ortens jordbruk och

syntes särdeles lämpligt såsom beredskapsarbeten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför, att såsom beredskapsarbeten

icke böra upptagas företag, som förekomma i nuvarande eller äro

ämnade att upptagas i nästkommande treårsplan. Å särskilda förteckningar

hava upptagits de väg- och broföretag, som enligt länsstyrelsens mening böra

komma ifråga såsom beredskapsarbeten. Vidare omnämnas såsom lämpliga

beredskapsarbeten förbättringar av åtskilliga fiskehamnar, till vilka anslag

ännu icke erhållits, varjämte vissa liknande anläggningar framföras, för vilka

planer ännu saknas. Slutligen omnämnas fortsatta konserveringsarbeten å

den i Kungälv belägna Bohus fästning samt avskärande av huvudledning för

avlopp, reningsverk och pumpstation i Mölndal, vilket senare arbete betecknas

såsom ur sanitär synpunkt synnerligen angeläget och väl lämpat såsom beredskapsarbete.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län åberopar av vägingenjören upprättat förslag

beträffande vägarbeten uppgående till en sammanlagd kostnadssumma av

44,217,300 kronor.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län omnämner särskilt, att den icke infordrat

uppgifter från kommunalförbunden för gemensamma åldersdomshem, enär

frågan örn ålderdomshemmen redan vore i allmänhet ordnad, och ej heller från

länets vägstyrelser, då tillräcklig anledning därtill icke ansetts föreligga med

hänsyn till de omfattande åtgärder, som efter nya vägorganisationens införande

på vägväsendets område vidtagits av länsstyrelsen. Länsstyrelsen omnämner

särskilt anläggning av enkel bygdeväg på Billingen från Långesäter till

Skövde, vilket företag anses vara synnerligen behjärtansvärt ej blott med hänsyn

tagen till den fattiga och isolerade befolkningen på Billingen och dess behov

av kommunikationer utan även med hänsyn till arbetslösheten i trakten

till följd av depressionen inom kalkbruksrörelsen.

Länsstyrelsen i Värmlands län har å frågeformulären särskilt angivit de

arbeten, som synas kunna komma ifråga. Länsstyrelsen framhåller särskilt,

att vägbyggnad Säffle—Rosenborg med hänsyn till det ekonomiska betryck,

vari en stor del av befolkningen i ifrågavarande bygd befinner sig, i särskilt

framträdande grad måste anses förtjänt att ifrågakomma till utförande.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller vanskligheten av att bedöma de ifrågasatta

arbetenas lämplighet såsom beredskapsarbeten, särskilt enär ingen

upplysning föreligger i vad mån bidrag av allmänna medel kan vara att påräkna

för företagen. Med hänsyn till arbetenas beskaffenhet och angelägenhetsgrad

i och för sig ifrågasättes dock att ombyggnad av de stora riks- och

huvudvägarna i första hand borde här ifrågakomma, vilka företag redan nu

pläga understödjas av allmänna medel med intill 90 % av kostnaden. Vidare

omnämnas vissa ytterligare vägarbeten, avseende väg Kopparberg—Kölsjön—

Kloten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län förordar i första rummet skenfria korsningar

och i övrigt företag å de orter i länet, där arbetslösheten gjort sig mest

kännbar.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller omfattningen av de vägarbeten,

som redan nu under skilda former bedrivas med bidrag av stats- eller bilskattemedel,

delvis förskottsvis utanordnade, vidare särskilda landstingsmedel och

kommunala förskott, genom vägstyrelserna, och i ett par fall arbetslöshetskommissionen,

vartill komma nuvarande beredskapsarbeten vid järnvägskorsningar

samt enskilda utfartsvägar med bidrag av stats-, landstings- och stundom

kommunala medel. Landstinget hade för innevarande år anvisat 100,000 kronor

och för 1933 200,000 kronor att utgå såsom bidrag till kommuner för

»beredskapsarbeten».

Länsstyrelsen framhåller, att uppgiftslämnande lokala myndigheter svårligen

kunnat bedöma utförbarheten av vissa framförda förslag, innan det blivit

känt örn och i vad form bidrag utifrån kan ifrågakomma samt huru vederbörande

kommuner, församlingar, vägdistrikt etc. själva följaktligen skulle

komma att belastas med skatter eller lån vid upptagande av ytterligare anläggningsarbeten.

Ifråga örn vägbyggnader — utöver de nu pågående samt i flerårsplanen

för 1933 och i utredningar örn skenfria korsningar upptagna — hänvisar länsstyrelsen

till vägingenjörens yttrande. De vägföretag, som där förordas såsom

i möjligaste mån gagneliga, vore i allmänhet sådana, som torde komma

att upptagas i flerårsplaner för de båda närmast följande 3-årsperioderna

(1934—39) och som eventuellt skulle kunna genom ökade bidrag påskyndas

utan avsevärt ökad kommunal belastning. En dylik koncentration av vägarbeten

under ett skede av särskilt svår arbetslöshet vore givetvis i och för

sig försvarlig, så länge dessa arbeten därtill kunde sägas i skälig grad fylla

ett allmännyttigt ändamål och sålunda vara tillräckligt ekonomiskt motiverade.

Länsstyrelsen ville dock i samband härmed icke underlåta att framhålla

som sin uppfattning, att tillgängliga fullt kompetenta arbetskrafter för planläggning,

ledning och kontroll av vägarbeten redan under nuvarande förhållanden,

som ju utmärktes av en viss forcering, vore ganska strängt upptagna.

En forcerad anskaffning av vägbyggnadsmateriel, som sedermera bleve utan

användning under en följande period, vore också en olägenhet. En viss fördyring

torde överhuvud taget icke kunna undvikas vid starka växlingar i arbetsprogrammen.

I förslagen örn utförande som beredskapsarbeten av allmänna vägar — belöpande

sig till en kostnad av sammanlagt 4.8 milj. kronor, och de flesta så

förberedda, att de skulle kunna påbörjas senast under sommaren 1933 —

kunde ändringar ifrågakomma med hänsyn till rådande lokala arbetsförhållanden

och total skattebelastning m. m.

Än mer gällde detta ifråga örn föreliggande förslag till enskilda utfartsvägar,

beräknade till uppemot 700,000 kronor. Det skulle enligt länsstyrelsens

mening vara synnerligen önskvärt, örn en avsevärd årlig förstärkning —

med 50,000 ä 100,000 kronor — av det nu mycket knappa statsbidraget till

enskilda utfartsvägar kunde erhållas, då dessa arbeten ofta vore särskilt väl

lämpade för ifrågavarande ändamål.

Av brobyggnader förordade länsstyrelsen i första rummet broar över Voxnan

vid Mödänge och över Ljusnan vid Vallsta ävensom en planerad bro över ån

vid Söderhamns järnvägsstation.

Länsstyrelsen diskuterar vidare åtskilliga från lokala myndigheter framförda

förslag till olika arbeten.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller bland vägföretagen särskilt

den s. k. stora kustlandsvägen från gränsen mot Gävleborgs län till gränsen

mot Västerbottens län. Häri inginge även broförbindelse över Ångermanälven

vid Sandö. Vidare omnämnes bro över samma älv vid Hammar. Be
Bihang

till riksdagens protokoll 1983. 1 sami. Nr 211. 14

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

träffande enbart ännu ej till utförande komna enskilda utfartsvägar funnes

upprättade planer, betydligt överstigande 1 milj. kronor. I samband med vägarbeten

omnämnas också erforderliga förbättringsarbeten å den med statsbanenätet

numera införlivade järnvägen mellan Härnösand oell Sollefteå, som

genomlöper den av arbetslöshet hårt drabbade Ådalen.

Länsstyrelsen understryker vidare de talrika arbetstillfällen inom skogsvården,

som stå till buds, och anser sig varmt böra förorda, att frågan upptages

örn beredande av möjligheter för att hithörande arbeten å länets omfattande

skogsområden må, oavsett vem som är ägare till områdena, kunna anordnas

såsom beredskapsarbeten. I detta sammanhang omnämnes särskilt utdikningar

av den s„ k. Landsflon i Tåsjö socken.

Beträffande övriga företag rekommenderas särskilt uppmärksamhet åt ombyggnad

av Härnösands hamn, upprensning av farleden i Ångermanälven vid

Djupön (290,000 kronor), ombyggnad av kaj i Sundsvall (185,000 kronor),

anläggning av vatten- och avloppsledningar för vissa tätbebyggda områden av

Ytterlännäs socken (763,000 kronor) med flera likartade arbeten. Sålunda

omnämnda vatten- och avloppsledningsföretag anses med hänsyn till deras betydelse

för den allmänna hälsovården vara väl värda att komma till utförande

såsom beredskapsarbeten. Ytterligare framhålles värdet av strandskyddsarbeten

vid flottleder. Slutligen understryker länsstyrelsen, att tillgången är

stor inom länet på för det allmänna gagneliga och angelägna arbetsobjekt, som

med fördel kunna anordnas såsom beredskapsarbeten, och understryker med

skärpa den ofrånkomliga angelägenheten av att beredskapsarbeten i stor omfattning

varda anordnade inom länet. I detta sammanhang framhålles kommunernas

inom länet visade synnerligen erkännansvärda offervillighet för arbetslöshetens

bekämpande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län omnämner såsom arbeten, vilka fylla villkoren

för att ifrågakomma såsom beredskapsarbeten, väsentligen skenfria korsningar,

ödebygdsvägar, andra vägföretag och vatten- och avloppsledningar i

samhällen m. m.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har sammanställt uppgifter rörande vägoch

broarbeten, som föreslås såsom beredskapsarbeten. Sammanlagda väglängden

å de föreslagna vägarbetena har angivits till 173.5 km. med en kostnad

av tillhopa cirka 22,736,800 kronor. Kostnaderna för de föreslagna broarbetena

belöpa sig till cirka 3,031,000 kronor. Länsstyrelsen framhåller av

de från lokala myndigheter inkomna förslagen ett stort antal företag i skilda

delar av länen såsom särskilt lämpliga. Däribland befinna sig blottningsoch

provbrytningsarbeten å malmfyndigheter, landsvägs- samt järnvägsanläggningar

till orter för malmfyndigheter. andra väg- och broföretag, gatuarbeten,

sjösänkningsföretag, vatten- och kloakledningsanläggningar, byggande

av skolhus och skolsalar samt gymnastiklokal samt elektrifiering av Tärna

kommun, vars fattiga och skattetyngda befolkning anses sakna förmåga att

själv lösa denna fråga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att de från lokala myndigheter avgivna

förslagen i regel avse arbeten, som kunna betecknas som för det allmänna

gagneliga och angelägna, ehuru de icke alltid äro av den art, att de kunna

bliva av någon större betydelse för arbetslöshetens bekämpande. Möjligheterna

att få arbetena i gång vore givetvis i hög grad beroende av de krav, som

kunde komma att ställas på ekonomisk medverkan från kommunernas sida,

vilka senare samtliga vore i ekonomiskt avseende svagt situerade och för närvarande

knappast mäktiga att lämna några nämnvärda bidrag till arbetenas

utförande. Vad länet beträffade hade man företrädesvis att taga hänsyn till

skogsarbeten, flottledsarbeten, vägarbeten, torrläggningsarbeten samt en

mindre fiskehamnsanläggning i Nederluleå skärgård.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Skogsbrukets betydelse för länets näringsliv hade gjort, att den minskade

arbetstillgången i skogarna blivit för flertalet kommuner ödesdiger. Det hade

därför från skilda håll framförts krav på att staten såsom den dominerande

skogsägaren borde i större utsträckning än hittills aktivt medverka till svårigheternas

avhjälpande dels genom igångsättande av avverkningar i den utsträckning,

som skulle erfordras för upprätthållande av driften vid vissa sågverk,

där eljest driftsstopp hotade, dels ock genom mera omfattande skogsvårdsarbeten,

dikningar och vägbyggnader, vilka kunde vara ägnade att på den längre

sikten förbättra utbytet av de statliga skogarna. Åt dessa önskemål hade såväl

länsstyrelsen som landstinget givit sin anslutning i särskilda framställningar

till Kungl. Majit.

Beträffande flottledsarbeten gällde, att sådana så gott som årligen under de

senaste tio åren bedrivits i form av statliga reservarbeten. Ehuru i rätt begränsad

omfattning komme sådana arbeten att bedrivas även i år. De växande

svårigheterna för trävaruindustrien hade gjort flottningsintressenterna betänksamma,

när det gällde kostnader, som belastade flottgodset under en jämförelsevis

kort och besvärlig tid. Härav förklarades, att flottningsföreningarna föreslagit

så få och relativt obetydliga arbeten. Det rådde dock intet tvivel, att

betydande och värdefulla arbetsuppgifter förefunnes, vare sig det gällde förbättring

av befintliga flottleder eller iordningställande av icke flottbargjorda

biflöden, vilka skulle höja rotvärdet på skogarna och möjliggöra uttagning av

en ansenlig mängd nu icke nyttiggjort klenvirke. En närmare utredning på

dessa områden syntes därför önskvärd.

Tillgången på såsom beredskapsarbeten lämpliga vägarbeten vore inom länet

hart när outtömlig. I den mån väg- och brobyggnadsarbeten igångsattes utom

ramen för den ordinarie vägplanen syntes emellertid av hänsyn till vägdistriktens

ekonomi bliva nödvändigt uppgiva eller i varje fall i hög grad begränsa

kravet på bidrag från distriktens sida.

Bland de föreslagna torrläggningsföretagen framhåller länsstyrelsen särskilt

sänkning av Persöfjärden i Nederluleå socken.

Bland de många mera utförliga förslag, som avgivits av lokala myndigheter,

må här anföras ett exempel, som synts böra särskilt påpekas ej blott på grund

av de framförda arbetenas omfattning och betydelse ur arbetslöshetssynpunkt

utan även med hänsyn till vissa principiella aspekter, som i samband nied förslaget

bragts å bane. Stadskollegiet i Göteborg har genom en särskild delegation

låtit företaga utredning i ärendet, varvid från stadens verkchefer infordrade

uppgifter upptagits till bedömande. Av kollegiet framföras särskilt ordnandet

av stadens flyghamn (2 milj. kronor) antingen genom utvidgning å

Torslanda eller genom nyanläggning å Tingstad samt hamnanläggningar vid

Lindholmen och Tingstad. Beträffande dessa båda sistnämnda hamnanläggningar

framhålles, att arbetena torde få anses såsom allmännyttiga och därför i

hög grad lämpliga som beredskapsarbeten. Det skulle emellertid bliva alltför

betungande för staden att ensam få vidkännas kostnaderna härför, detta i all

synnerhet som de av staden planerade arbetena med genomförande av ny hamnplan

samt anordnande av fast förbindelse mellan älvstränderna lära komma att

draga betydande kostnader. Kollegiet uttalar, att kollegiet med lämnande av

uppgifterna endast avsett att tillgodose önskemålet att bidraga med material

till inventeringen och ej ikläda staden något åtagande i förevarande avseende.

Det framhålles slutligen, att vid ärendets behandling i stadskollegiet en ledamot,

representerande kommunalarbetarna, anhållit att få antecknat, att han

ifråga om samtliga av kollegiet såsom beredskapsarbeten föreslagna arbeten

icke hade något att erinra emot, att de upptoges i formulären under förutsättning,

att det ej definitivt fastsloges, att ifrågavarande arbeten slutligen komme

att utföras såsom beredskapsarbeten, att utförandet av redan planerade arbeten

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

i staden ej fördröjdes samt att kommunalarbetarna tryggades till fortsatt anställning.

Angående materialets bearbetning anförde utredningsmännen.

Det till utredningen inkomna materialet har bearbetats sålunda, att till en

början varje föreslaget arbete uppförts å särskilt kort. Med stöd av föreliggande

uppgifter har därefter utgallrats kort, avseende arbeten, vilka av en eller

annan anledning icke ansetts lämpliga som beredskapsarbeten. De arbeten, som

härvid uteslutits, hava varit i första hand sådana genom länsstyrelse eller enskilda

föreslagna arbetsuppgifter, vilkas omfattning ansetts alltför obetydlig,

vidare sådana, vilka redan påbörjats eller för vilkas utförande medel anvisats,

samt slutligen sådana, vilka äro av den beskaffenhet, att de utan längre dröjsmål

måste utföras i vanlig ordning.

Därefter återstående arbetsuppgifter hava klassificerats i första hand efter

sin mobiliseringsgrad. Härvid lia i regel med A betecknats kort, avseende

arbeten, vilka rent tekniskt äro så väl förberedda, att de kunna igångsättas antingen

omedelbart eller senast under budgetåret 1933/1934. Med B ha betecknats

kort å företag, vilkas allmännytta gjorts sannolik och som därjämte synas

vara tekniskt så väl planerade, att de lämpligen böra upptagas i en flerårsplan

för beredskapsarbeten. Övriga kort, vilka huvudsakligen upptaga dels arbeten,

för vilkas bedömande från här ifrågavarande synpunkt lämnade uppgifter varit

otillräckliga, dels också arbeten av så liten omfattning, att de icke kunna tänkas

få någon nämnvärd betydelse för motverkande av arbetslöshet, hava betecknats

med C.

Från denna huvudregel lia dock vissa undantag gjorts. Sålunda ha arbeten,

vilka, örn mobiliseringsgraden ensamt fått vara avgörande, bort betecknas med

A, icke desto mindre betecknats med B, såframt detta av förslagsställaren angivits.

Likaledes ha större arbeten, företrädesvis vägbyggnader, vilka beräknats

draga en kostnad av ex. 500,000 kronor eller mera, betecknats med B av

det skäl, att endast en viss del av så stora företag anses kunna med fördel utföras

under loppet av ett enda arbetsår. Från sistnämnda synpunkt hade måhända

likaledes vissa medelstora företag bort betecknas med B, men, då beträffande

alla hithörande arbeten, även de största, viss del kan medhinnas under budgetåret

1933/1934, har utredningen genom det valda tillvägagångssättet trott sig

kunna ernå en sådan utjämning, att vid en statistisk bearbetning fel i den ena

och den andra riktningen skola i viss mån taga ut varandra.

För klassificeringsändamål har vidare genom särskild beteckning å varje

kort markerats arbetsföretagets art, varvid arbetsuppgifterna upptagits under

endera av följande åtta rubriker, nämligen vägbyggnader (däri inbegripna permanentbeläggningar

och gatuarbeten), skenfria korsningar, brobyggnader, vattenbyggnader

(hamnar, kanaler o. d.), husbyggnader, industriarbeten (däri inbegripet

materialanskaffningar, elektrifieringsarbeten och överhuvud alla arbeten,

där materialkostnaderna uppgå till en avsevärd del av totalkostnaden),

jordarbeten (dränerings-, schaktnings- och planeringsarbeten, t. ex. flygfältsanläggningar,

skogsdikningar m. m.) samt diverse arbeten. Under sistnämnda

rubrik förekomma huvudsakligen arbeten för vatten- och avloppsledningar.

Slutligen har det också synts utredningen vara av intresse att klassificera

de för beredskapsarbeten lämpliga uppgifterna med hänsyn till sättet för arbetenas

finansiering enligt hittills vanliga grunder. I sådant hänseende hava

korten betecknats med S, i fall därå uppförda arbeten varit att anse som rena

statsarbeten, varjämte samma beteckning använts även för andra företag, som

enligt nu gällande bestämmelser kunna utföras som beredskapsarbeten T’ Med

U ha, bortsett från sistnämnda grupp, betecknats kommunala arbeten, för vilkas

utförande bidrag av statsmedel kan erhållas, varvid med kommunala arbeten

förstås icke blott borgerliga och kyrkliga primärkommuners arbeten utan även

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

andra kommunala samfälligheters. Rent kommunala arbeten, för vilkas utförande

enligt hittills gällande grunder statsmedel icke kunnat påräknas, hava

betecknats med K. övriga arbeten ha ansetts såsom enskilda företag och betecknats

med E. Vad särskilt beträffar vägarbeten, har det dock ibland på

grund av ofullständiga uppgifter varit omöjligt att avgöra, huruvida visst

vägföretag rätteligen bort betecknas på det ena eller andra sättet. I tveksamma

fall ha sådana företag betecknats med U.

Korten hava därefter inordnats i ett kortsystem efter län och kommuner i den

följd, vari de förekomma i Årsbok för Sveriges kommuner, dock med städerna

i varje län före övriga kommuner. Arbeten, som beröra flera kommuner, hava

i regel upptagits för den av kommunerna, som står först i årsboken. Undantagsvis

hava vissa arbeten, som avse stora eller mera obestämda geografiska

områden, inordnats i kortsystemet såsom riks- eller länsarbeten.

Genom denna anordning har utredningen velat hålla samman kort, avseende

kommuner, vilka ligga i ett och samma härad, varigenom möjlighet vinnes

att ej blott snabbt inventera förefintliga arbetsföretag inom en viss kommun

utan även i den omgivande trakten. Som ledkort ha använts särskilda kommunkort.

Å dessa hava införts uppgifter örn folkmängd, utdebitering per

skattekrona, samt eventuellt rapporterad arbetslöshet, varjämte plats lämnats

för andra uppgifter, ägnade att belysa behovet av statliga hjälpåtgärder.

För utredningen har det sålunda färdigställda kortsystemet väsentligen tjänat

som underlag för en statistisk bearbetning av det insamlade primärmaterialet.

Men kortsystemet synes därjämte framdeles kunna bliva av ej ringa

värde, när det vid fördelningen av tillgängliga statsmedel för anordnande av

beredskapsarbeten gäller att tillgodose viss ort eller vissa grupper av landets

befolkning.

Utredningen finner det emellertid angeläget att i detta sammanhang framhålla,

att de i kortsystemet förefintliga sakliga uppgifterna givetvis icke få

betraktas som slutgiltiga.

Inledningsvis anfördes i fråga om inventeringens resultat:

Beträffande omfattningen och beskaffenheten av de framkomna förslagen

må nämnas, att enbart de från centrala verk och myndigheter framförda förslagen

omfatta över 1,100 arbeten, belöpande sig till en sammanlagd beräknad

kostnad av cirka 137 milj. kronor. Den mest vägande andelen härav utgör

de skenfria korsningar, varom uppgifter erhållits från trafiksäkerhetskommittén

(cirka 40.4 milj. kronor). I organisationsnämndens plan för den statliga

husbyggnadsverksamheten ingående arbeten uppgå till cirka 18 milj. kronor.

Hos statens arbetslöshetskommission under övervägande varande arbetsföretag

belöpa sig till över 15.1 milj. kronor. Från hamnavdelningen i vägoch

vattenbs^ggnadsstyrelsen hava framförts förslag om över 11.7 milj. kronor

och genom samma styrelses maskininspektör för de enskilda järnvägarna

om 9.3 milj. kronor. Vidare må nämnas telegrafstyrelsen (över 1.4 milj.),

flygstyrelsen (8.5 milj.), arméförvaltningen (5 milj.), marinförvaltningen

(2.2 milj.), luftfartsmyndigheten (3.9 milj.), domänstyrelsen (1.6 milj.), medicinalstyrelsen

(6.5 milj.), lotsstyrelsen (1.4 milj.), riksmuseet (1.2 milj.),

riksantikvarien (1.1 milj.), sjökarteverket (0.9 milj.) samt geologiska undersökningen

och nordiska museet och Skansen med vardera cirka 0.5 milj.

De genom länsstyrelsernas förmedling inkomna uppgifterna hava emellertid

i åtskilliga fall avsett samma arbeten, som de centrala myndigheterna och

institutionerna upptagit bland sina förslag. Med hänsyn härtill kan man ernå

en överblick av den totala arbetsreserven, i den mån denna framgår av

inventeringen, endast efter kontroll, att de arbeten icke dubbelräknats, som

föreslagits av flera än en uppgiftslämnare. En sådan kontroll har ernåtts

därigenom, att även de arbeten, som föreslagits från centrala verk och insti
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

tutioner, grupperats på de kommuner, dit arbetsföretaget är lokaliserat, och

därvid kunnat jämföras med övriga inom samma kommun fallande arbetsföretag.

Efter att ha lämnat slutlig redogörelse för inventeringens resultat på sätt

framgår av promemorian av den 21 januari 1933 anförde utredningsmännen

vissa reflexioner och förtydliganden rörande de allmänna utgångspunkter, varifrån

materialet bedömts, vad angår vissa speciella arbetsområden.

Såsom framgår av inventeringens resultat, avser en betydande del av de

inkomna förslagen vägbyggnader. Vissa av dessa förslag ha framförts av

vederbörande länsstyrelse eller gjorts till föremål för länsstyrelsens omdöme,

varigenom en grund erhållits för utredningens bedömande. Andra förslag

åter ha framförts av vägstyrelser, kommuner eller arbetslöshetskommittéer,

utan att vederbörande länsstyrelse, på grund av den korta tid som stått den

till buds, haft möjlighet att taga närmare ställning till förslagen. Beträffande

dessa sistnämnda företag har utredningen därför ofta icke kunnat utröna,

örn ett sådant behov av väganläggningen eller vägförbättringen förefinnes,

att företaget enligt nuvarande regler skulle kunna komma i åtnjutande

av statsbidrag.

En närmare granskning av de inkomna uppgifterna rörande vägarna utvisar,

att det övervägande flertalet avser förbättringar av redan befintliga vägförbindelser.

Man torde kunna säga, att redan nu för ändamålet tillgängliga medel

möjliggjort en viss forcering av dylikt vägbyggande. Därest en ytterligare

utvidgning av sådana arbeten skulle ifrågakomma genom anlitande av anslag

till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet, torde följande synpunkter

i ämnet böra uppmärksammas.

Av de vägföretag, som ingå i det inkomna materialet, ha i detta sammanhang

tvenne typer synts vara av speciellt intresse, nämligen dels viktigare

huvudvägar — i dagligt tal benämnda riksvägar — vilka äro av betydelse för

den genomgående, mera långväga trafiken, dels vägar, som för skogsbruket

kunna bliva av betydelse genom att skapa bättre avsättningsförhållanden.

Vad först beträffar riksvägarna, hava från flera håll dylika vägföretag

föreslagits såsom särskilt lämpliga beredskapsarbeten. Det lärer icke ankomma

på eller vara möjligt för utredningsmännen att i förevarande sammanhang

bedöma, i vilken utsträckning det av tekniska skäl kan vara önskvärt att

på ifrågasatt sätt utbygga ett riksvägnät. Ej heller giva de knapphändiga

uppgifterna i det föreliggande materialet en tillräcklig grund för bedömande

av de kostnader, som de föreslagna arbetena av dylik art skulle draga. Det

förtjänar emellertid särskilt framhållas, att ett stort antal av de föreslagna

arbetsföretagen utgöres av permanentbeläggningar. I anknytning härtill må

erinras, att riksdagen såväl år 1931 som år 1932 anvisat särskilda medel för

inköp av gatsten för statens räkning. Den i enlighet härmed tillverkade gatstenen

har hittills till endast ringa del funnit avsättning. Det borde möjligen

tagas under övervägande, huruvida icke det ansenliga förråd av gatsten,

som för närvarande finnes i statens stenlager, lämpligen kunde tagas i anspråk

för beläggning av vissa delar av det förenämnda riksvägnätet. Det är

utredningen bekant, att undersökning för närvarande pågår rörande möjligheterna

att bereda ökad hemmamarknad för gatsten, och förutsätter utredningen,

att i samband därmed även upptages frågan örn beläggning med gatsten

i viss utsträckning av riksvägnätet. Utredningsmännen tillåta sig för övrigt

beträffande frågan örn riksvägar hänvisa till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

innevarande år anfört i ämnet.

Vad angår skogsbruket, torde ett stort behov göra sig gällande av nyanläggningar

av sådana mindre vägar i förut väglösa skogsbygder, där ända
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

målet i första hand skulle bliva att genom vägar förbättra skogsbrukets avsättningsförhållanden.

Det under senare år inträffade betydande prisfallet å skogens produkter

bär försatt skogsbruket i ett bekymmersamt läge. Även om man icke bar

möjlighet att nu bedöma de framtida konjunkturerna på världsmarknaden för

skogsprodukter, torde man för närvarande böra på längre sikt inrätta sig efter

de nya förhållandena. Dessa innebära, bland annat, att skogsbrukets transportväsende,

där goda flottningsmöjligheter saknas, i stor utsträckning gestaltar sig

otillfredsställande. På grund av de sänkta virkespriserna hava möjligheterna

att belasta skogsprodukterna med transportkostnader blivit starkt begränsade.

Detta medför i sin tur, att avkastningen inom stora skogsområden med dåliga

transportleder icke längre kan tillgodogöras. För skogsbruket blir härigenom

av största vikt att sådana väganläggningar komma till stånd, som återställa

möjligheterna att inom ifrågavarande områden utnyttja skogstillgångarna.

Därest förutsättningar komma att skapas för ett igångsättande av beredskapsarbeten

i större utsträckning synes därför böra ankomma på vederbörande

myndigheter, som äga ingiva förslag till beredskapsarbeten, att även beakta

skogsbrukets ovan berörda intressen. Dessa myndigheter, närmast länsstyrelserna,

torde sålunda böra på lämpligt sätt utreda, vilka trakter a,v vårt

land, som äro i största avsaknad av naturliga och för skogsbruket tjänliga

vägförbindelser, samt gå i författning örn att förslag till sådana vägar upprättas,

som på ett naturligt sätt skulle befordra skogsprodukternas fraktning

till orter med förut ordnade transportförhållanden eller avsättningsplatser.

Vad nu sagts angående vägar för skogsbruket kan i tillämpliga delar även

anses gälla anordnandet av för skogsbruket erforderliga flottleder.

Vidare må särskilt framhållas vissa arbeten, avsedda att förbilliga och förbättra

driften vid enskilda järnvägar. Såsom exempel på de önskemål, som

i detta hänseende framförts av järnvägsförvaltningar, kan nämnas borttagande

av kurvor och brantare lutningar för minskande av driftkostnaderna, anskaffande

av motorvagnar m. m. Motorvagnarna skulle ersätta lokomotiv,

som nu äro i sådant skick, att de böra utrangeras. Behovet av denna nyanskaffning

vitsordas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens maskininspektör,

som därjämte antytt, att det kunde vara lämpligt att utarbeta en standardtyp

för tillverkning inom landet. Ytterligare har framhållits lämpligheten av att

motorvagnarna konstruerades så, att inhemskt bränsle kunde komma till användning

vid driften. En förutsättning bör vara, att innan statshjälp i större

utsträckning beredes järnvägarna, det klarlägges, på vad sätt dylik hjälp

skulle komma att inverka på övriga trafikföretag;

Uppgifter rörande de företag, som avse skenfria korsningar, hava huvudsakligen

kommit utredningen tillhanda genom trafiksäkerhetskommittén, som i

november 1932 till chefen för kommunikationsdepartementet avgivit betänkande

med förslag till friläggande av vissa korsningar i plan mellan väg och

järnväg. Nämnda kommitté har — såsom av dess benämning framgår - endast haft att bedöma företagen med hänsyn till trafiksäkerheten. Ett visst

antal dylika företag har av kommittén föreslagits att komma till utförande

under närmast följande år. Samtliga dessa företag hava av utredningen betecknats

såsom A-företag. Den nu företagna inventeringen omfattar jämväl

korsningar, som även ur annan synpunkt än trafiksäkerhetens ansetts böra

friläggas. Vid bedömande av hithörande spörsmål har utredningen sökt ur

länsstyrelsernas yttranden vinna erforderliga hållpunkter.

Beträffande i inventeringen medtagna arbetsföretag, som sammanförts under

rubriken husbyggnader, hava utredningsmännen haft att beakta den av

statens organisationsnämnd nyligen framlagda tioårsplanen rörande den statliga

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

byggnadsverksamheten. Organisationsnämnden har framhållit, att det uppenbarligen

är en förutsättning för att ifrågavarande plan skall kunna bliva till

verklig nytta för åstadkommande av större följdriktighet oell en effektivare

ekonomisering i statens byggnadsverksamhet, att planen också utan större

jämkningar får lända till efterrättelse vid statsmakternas beslut i byggnadsfrågor.

Ett ändamålsenligt tillämpande av den framlagda planen skulle sålunda

innebära, att den inbördes ordningen mellan de där upptagna ifrågasatta

byggnadsföretagen icke i någon väsentlig mån förskötes. Men dessutom skulle

såsom en grundförutsättning för planens berättigande betraktas, att icke någon

väsentlig del av de för ett budgetår i planen upptagna byggnadsarbetena av

statsfinansiella skäl eller eljest undanskötes till ett senare budgetår.

Utredningsmännen hava visserligen, såsom i det föregående omförmälts,

medtagit de i organisationsnämndens byggnadsplan upptagna arbetena i sitt

utredningsmaterial men ha därmed icke velat fälla något omdöme örn organisationsnämndens

nu återgivna uttalande rörande förutsättningarna för planens

förverkligande. Emellertid anse sig utredningsmännen böra fästa uppmärksamheten

pa, att ifrågavarande uttalande uteslutande dikterats av hänsynen

till följdriktigheten och den effektiva ekonomiseringen av statens byggnadsverksamhet

och icke i någon mån av de synpunkter, som böra läggas på arbetsföretag

såsom beredskapsarbeten i arbetslöshetsbekämpande syfte. Frågan

huruvida de av organisationsnämnden föreslagna arbetsföretagen lämpligen

böra tagas i anspråk som beredskapsarbeten och huruvida den för deras utförande

föreslagna ordningsföljden kan och bör jämkas ha utredningsmännen

icke kunnat i detta sammanhang upptaga till prövning.

Vidare må erinras, att organisationsnämnden i sitt betänkande redovisat

omfattande statliga byggnadsföretag, vilka i princip beslutats och för vilkas

utförande medel anvisats. Dessa företag ha icke upptagits i utredningsmännens

material. Örn dem ha utredningsmännen icke heller i detta sammanhang

kunnat göra något uttalande.

Utredningsmännen hava jämväl beaktat den flerårsplan för ordnande av sinnessjukvårdens

byggnadsbehof, som upprättades år 1928 och sedermera varit i

tillämpning. Enligt vad som inhämtats, lära de i denna plan avsedda arbetsföretagen

vara till väsentlig del slutförda eller påbörjade; återstående arbeten

torde vara av natur att dels avse mindre väsentliga detaljarbeten eller arbeten,

vilkas angelägenhetsgrad varit föremål för tvekan.

Beträffande de till gruppen^jordarbeten hänförda företagen må framhållas,

att däri i viss omfattning ingå dikningsarbeten till förbättring av jord- eller

skogsbruk. Av administrativt-tekniska skäl hålla utredningsmännen före, att

dylika arbeten i regel lämpligen böra understödjas med statsmedel, på sätt

redan nu sker genom bidrag ur särskilda för ändamålet anvisade statsanslag och

lånefonder. Med hänsyn härtill har utredningen ansett sig böra särskilt anmäla

den omfattning, vari ifrågavarande företag ingå bland sådana arbetsföretag,

som redovisats under beteckningarna A och B nämligen:

■A- B'' Summa.

Jordbruksdikningar...... 2,373,475 3,450,760 5,824,235

Skogsdikningar....... 398,370 612,000 1,010,370

Gruppen diverse arbeten omfattar i huvudsak vatten- och avloppsledningar

samt därmed jämförbara arbeten. Av den å dylika A- och B-arbeten redovisade

totalkostnaden, cirka 30.3 milj. kronor, belöper sålunda endast ett belopp

av 818,600 kronor å arbetsföretag av annan beskaffenhet. I dessa sistnämnda

inrymmas föreslagna skogsodlingsarbeten o. dyl. till ett sammanlagt belour»

av 212,000 kronor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Bilaga C.

Sammanställning

av yttranden över den av särskilda inom socialdepartementet tillkallade

utredningsmän den 21 januari 1933 avgivna promemorian angående

beredskapsarbeten till motverkande av arbetslöshet.

I. Yttranden av centrala ämbetsverk.

A. I huvudsak tillstyrkande yttranden.

Byggnadsstyrelsen har såsom fackmyndighet i sitt yttrande närmast begränsat

sig till att beröra de ifrågasatta husbyggnadsarbetena och har i sådant

avseende påpekat, att arbetslösheten bland byggnadsarbetarna till följd av bostadsproduktionens

starka nedgång numera torde vara synnerligen omfattande.

Styrelsen har härefter yttrat sig sålunda:

Även dessa arbetare borde beredas särskilda arbetstillfällen i så stor utsträckning

som rimligen kunde ske. Styrelsen ville sålunda principiellt tillstyrka,

att beredskapsarbeten av ovannämnd art även anordnades inom husbyggnadsfacket,

icke allenast såsom statliga arbeten utan jämväl som statsunderstödda,

kommunala och enskilda arbeten. Styrelsen utginge härvidlag

ifrån, att det bästa arbetslöshetsunderstödet bestode i beredandet av arbetstillfällen

inom de arbetslösas egna fack, och att okvalificerade nödhjälpsarbeten

i en eller annan form eller kontantunderstöd åt en i regel så pass yrkesskicklig

arbetarstam som de svenska byggnadsarbetarna endast borde tillgripas,

örn statens medelstillgångar icke möjliggjorde en dylik beredskapsanordning.

Styrelsen holle före, att detta tillvägagångssätt jämväl vore det ur produktivitetssynpunkt

riktiga utnyttjandet av denna arbetskraft. Styrelsen ville

emellertid i detta sammanhang framhålla, att styrelsen icke ansåge sig kunna

bedöma, huruvida utförandet av beredskapsarbeten överhuvud taget i den betydande

omfattning, som av utredningsmännen ifrågasattes, kunde sägas stå

i överensstämmelse med landets ekonomiska bärkraft.

Styrelsen ville konstatera, att de nu förelagna beredskapsarbetena inom

nämnda fack torde komma att täcka behovet av arbetstillfällen för arbetslösa

inom facket endast till en ringa del. Dessa arbetstillfällen borde sålunda reserveras

för arbetslösa yrkesskickliga byggnadsarbetare. Därjämte ville styrelsen

erinra, att bedrivandet av byggnadsarbeten med icke yrkesvana arbetare

torde åstadkomma dels förhöjning av arbetskostnaderna och dels i varje fall ett

avsevärt försämrat arbetsresultat. Husbyggnadsarbeten av den art, som nu

ifrågasattes, vore beräknade som kvalitetsarbeten, och kravet härpå måste upprätthållas,

för att nyttjarna skulle hava avsett gagn av byggnaderna. Att med

entreprenadverksamhet inom husbyggnadsfacket kombinera tvång att vid arbetena

begagna icke yrkesvant arbetsfolk, vore enligt styrelsens mening i all

synnerhet uteslutet med hänsyn till därmed förbundna, för entreprenören oöverskådliga

ekonomiska konsekvenser.

Beträffande den av utredningsmännen verkställda inventeringen av arbetsföretag

har styrelsen funnit angeläget framhålla, att ifrågasatta byggnadsarbeten

icke vore färdiga att på platsen omedelbart igångsättas, sedan beslut

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

härom fattats. De föreliggande skissförslagen måste i vanlig ordning definitivt

utarbetas och därefter möjligen ånyo underställas nyttjarens och Kungl.

Maj:ts prövning. Därefter skulle entreprenadritningar och beskrivningar till

byggnads-, inrednings- och ledningsarbeten upprättas och entreprenadanbud

infordras. Samtidigt har styrelsen påpekat, att medan utredningsmännen i

sina kalkyler över effekten av de ifrågasatta arbetena räknat med 25 dagsverken

per arbetsmånad, erfarenheten visat, att den verkliga arbetstiden vore

väsentligt mindre, beroende på ogynnsamma väderleksförhållanden, sjukdomsfall,

ledigheter m. m. Vid styrelsens arbeten i egen regi holle sig antalet

dagsverken per månad omkring 20 — lägst för grovarbetare (17.3) och högst

för byggnadssnickare (22 ä 23). Följaktligen syntes de arbetsstyrkor, varmed

kalkylerats, kunna räknas till omkring 20 % högre eller till resp. 68,000

och 12,500 man. Härtill komme, att vid styrelsens arbeten i Jönköping, Lund

och Växjö under egen regi arbetsveckan minskats under den mörkaste delen

av året i syfte att undvika användande av konstgjord belysning — ett tillvägagångssätt,

som sannolikt komme att tillämpas jämväl vid beredskapsarbetena.

Då av sådan anledning en reduktion i antalet timverken per arbetsår

av omkring 4 % kunde beräknas, skulle, enär arbetsmängden vore oförändrad,

ytterligare motsvarande procenttal arbetare eller resp. 2,700 och 500 man kunna

vinna utkomst vid dessa arbeten. Beräkningen av arbetstillfällena torde ställa

sig ännu gynnsammare i betraktande av att den stora massan arbetare vid

samtliga beredskapsarbeten torde utgöras av grovarbetare och en betydande

del av dessa arbeten falla inom de nordligaste länen.

Beträffande valet av arbetsobjekt för beredskapsarbetena har styrelsen framhållit,

att någon meningsskiljaktighet knappast torde råda örn de föreslagna

statliga husbyggnadsföretagens angelägenhetsgrad. Samtliga byggnadsföretagen

vore avsedda att i alla händelser utföras inom närliggande framtid, och

deras allmännytta vöre oemotsäglig. Vad gällde beredskapsarbeten inom husbyggnadsfacket

av kommunal eller enskild art syntes de av utredningsmännen

föreslagna åtgärderna riktiga. Visserligen stannade de direkta arbetslönekostnaderna

vid 40 ä 60 % av totalkostnaderna vid husbyggnadsarbeten.

Byggnadsindustrien vore emellertid vår förnämsta nyckelindustri, och råvarorna

utgjordes huvudsakligen av inhemska naturtillgångar. Det järn, som för

närvarande importerades i form av balkar, kunde i största utsträckning ersättas

av inhemskt material, om konstruktionerna utfördes med hänsyn härtill.

Vad gällde frågan örn användning av utländskt material torde sådana föreskrifter

lämnas, att svenskt byggnadsmaterial begagnades i största möjliga

omfattning. Dock syntes viss kontakt i varje fall böra hållas med den utländska

marknaden i prisreglerande syfte för motverkande av monopol- och

kartellsträvanden till varornas oskäliga fördyring. Husbyggnadsföretagen

läte sig icke anpassa efter läget på arbetsmarknaden genom uppdelning i

etapper. I sådant avseende har styrelsen framhållit följande:

De ifrågasatta husbyggnadsföretagen borde, sedan de igångsatts, fullföljas

med normal drift i en enda etapp. Åtskilliga av dessa byggnadsföretag fordrade

fortsättningsanslag under senare budgetår, varför om lågkonjunkturen

avtoge eller upphörde, statsverket i alla händelser hade att fullfölja dessa byggnadsarbeten,

tills desamma färdigställts. Emellertid torde detta engagement

från statsverkets sida knappast föranleda alltför mycken tvekan vid prövningen

av nu föreliggande spörsmål vad gällde de rent statliga arbetena, enär statsverket

torde vara nödsakat att under alla förhållanden genomföra de föreslagna

husbyggnadsföretagen inom en icke alltför avlägsen framtid. Vid beviljandet

av bidrag eller lån till kommunala eller enskilda husbyggnadsföretag syntes

det med hänsyn till anförda synpunkter ändamålsenligast att icke binda

desamma vid större, över längre tid sig sträckande arbeten.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

I fråga om lönerna vid beredskapsarbetena har styrelsen, som fasthållit vid

kravet på arbetskraftens fullgoda kvalitet, uttalat följande:

Styrelsen ville som sin mening principiellt anföra, att vid de nu föreslagna

beredskapsarbetena inom busbyggnadsområdet borde tillämpas samma arbetspriser

som vid liknande byggnadsföretag i allmänna marknaden. Man kunde

icke undgå att medgiva, att dessa byggnadsarbeten, åtminstone de statliga,

motsvarade allenast den ökade insats i husbyggnadsverksamheten, som statsverket

skäligen borde göra i depressionstid, då den enskilda byggnadsverksamheten

minskades. Vidare erinrades att, därest dessa byggnadsföretag utförts^ i

vanlig ordning enligt organisationsnämndens plan, sålunda ett eller annat år

senare, hade givetvis allmänna marknadens arbetspriser kommit att tillämpas.

Därtill kom inkonsekvensen i tillvägagångssättet att vid byggnadsarbeten av i

övrigt samma art betala lägre arbetspriser vid vissa av desamma allenast på

den grund att dessa åsatts beteckningen beredskapsarbeten. Risker förelåge

för statsverket att vid dessa lägre avlönade arbeten vara nödsakad att till men

för resultatet använda sig av mindre kvalificerad arbetskraft.

Styrelsen har vidare lämnat följande redovisning av de arbetares årliga inkomster,

vilka varit anställda oavbrutet under hela året 1932 vid styrelsens

arbeten under egen regi i Jönköping, Lund och Växjö, därvid nu gällande

kollektivavtals tim- och ackordspriser strängt tillämpats.

Antal

Lägst kr.

Högst kr.

Medeltal kr.

Grovarbetare:

Jönköping ....

2,226: 62

4,352: 88

3,172: 91

Lund.......

.... 28

2,587: 28

4,636: 82

3,306: 30

Växjö......

.... 26

2,241: 99

3,171:14

2,783: 26

Träarbetare:

Jönköping ....

.... 28

3,295: 43

3,840: 27

3,721: 97

Lund......

. . . . 5

3,900:36

4,129: 72

4,014: 23

Växjö......

.... 11

4,862: 78

5,321: 48

5,242: 27

Murare:

Jönköping ....

. ... 22

3,833: 55

5,279:10

4,718: 62

Växjö......

. . . . 5

4,468: 05

5,407:18

5,105: 09

Målare:

Jönköping ....

5,340: 44

6,493:15

6,094: 75

Styrelsen har i förevarande sammanhang erinrat, att nu gällande avtal för

byggnadsarbetare, enligt vilket nämnda årsinkomster utgått, kommer på

grund av uppsägning från arbetsgivarsidan att upphöra att gälla från och

med den 1 april 1933. Några beredskapsarbeten inom byggnadsfacket, avsedda

att utföras på entreprenad, torde icke kunna igångsättas, förrän enighet

vunnits mellan arbetsgivar- och arbetarparten örn de nya avtalen. Romme

därvid arbetslönerna att icke oväsentligt beskäras och dessa beskärningar i

första hand att drabba de höga ackordssatserna, fann styrelsen det icke vara

oskäligt, att de nya avtalspriserna tillämpades vid beredskapsarbetena. Skulle

Kungl. Majit finna skäligt förordna örn igångsättande av beredskapsarbetena

inom byggnadsfacket, innan det nya avtalet träffats, kunde sådant företag

svårligen bedrivas på annat sätt än i egen regi, och borde då särskilda överenskommelser

träffas rörande preliminärt utgående lönesatser, och sådana åtgärder

vidtagas beträffande arbetena, att desamma föranledde så litet ingrepp

i möjligen pågående lönestrid som ske kunde.

Beträffande olika möjligheter att ernå en utdragning av arbetstillfällena

har styrelsen lika med utredningsmännen funnit svårigheter föreligga

för tillämpning av maximerad arbetsinkomst och alternerande arbetslag.

En beskärning av arbetsinkomsten vid full arbetstid kunde knappast ske,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

då detta säkerligen endast skulle medföra en motsvarande inskränkning av arbetsprestationen.

Ett system, liknande det vid stenbeställningarna, skulle så

förrycka möjligheterna till ordnad arbetsledning och gott arbetsresultat, att

dylik åtgärd icke kunde ifrågakomma. I synnerhet i samband med entreprenadverksamhet

vore åtgärden helt utesluten. Av i huvudsak enahanda skäl

ansåge sig styrelsen böra taga avstånd från användning av system med alternerande

arbetslag, en arbetsform, som endast under särskilda förutsättningar

och med ekonomiska uppoffringar torde kunna anpassas inom husbyggnadsverksamhet.

Förkortad arbetstid kunde givetvis tillämpas vid husbyggnadsföretag,

varav följden skulle bliva, att arbetsstyrkan vid företaget i motsvarande

män ökades. Några andra merkostnader skulle därav icke föranledas

än den utgift, viss ökning av det lägre arbetsbefälet m. m. skulle åsamka. Det

erinrades, att arbetsveckorna per år i verkligheten läge snarare under än över

40 timmar vid byggnads- och liknande arbeten.

Användningen av mera moderna maskinella hjälpmedel, exempelvis

grävmaskiner, vilka emellertid förekomme mycket sparsamt vid byggnadsarbeten

i Sverige, syntes kunna uteslutas vid de ifrågasatta arbetena. Emellertid

erinrades, att en entreprenör, vilken vore ägare av dylika dyrbara redskap,

måste vidkännas vissa förluster i sin verksamhet, örn dessa redskap icke kunde

komma till utnyttjande, ävensom att statsverket härvid kunde åsamkas vissa

merkostnader, då den konkurrenskraft, innehav av dylika redskap medgåve,

helt undanskötes.

Beträffande arbetskraftens utväljande har styrelsen understrukit olämpligheten

av att vid beredskapsarbeten inom husbyggnadsfacket använda okvalificerad

arbetskraft. Styrelsen har vidare framhållit följande: Dessa beredskapsarbeten

borde stå fullt fria och tillgängliga för landets samtliga arbetslösa

byggnadsarbetare och icke förbehållas viss avtalsrayon. Alla monopolsträvanden

från arbetarnas sida mot s. k. tillresande arbetare borde förhindras,

och alla bestämmelser eller praxis örn företrädesrätt till arbete för medlemmar

av viss arbetarorganisation måste undanröjas. Arbetena borde icke betungas

med utgifter för dagtraktamenten, ersättning för s. k. resetid eller

för arbetarnas transport till byggnadsplatsen. Byggnadsplatsen borde utgöra

avtalets giltighetsområde. Styrelsen hade intet att erinra däremot, att sådant

villkor uppställdes vid utväljandet av arbetskraft, att försörjningspliktiga,

skickliga och skötsamma arbetare i första hand erhölle anställning. Den

av utredningsmännen omförmälda praxis, enligt vilken den vid ett arbetsföretag

sist antagne skulle i händelse av arbetsbrist först avskedas, torde nog

kunna hävas endast med visst motstånd. Emellertid torde principen om visst

företräde för försörjningspliktiga böra inverka på denna praxis i sådan mån,

att vid avskedandet hänsyn toges till försörjningsplikt. Styrelsen ansåg, att

även^ vid entreprenadverksamhet dessa restriktioner kunde föreskrivas, blott

de gåves sådan auktoritet, att arbetarorganisationerna respekterade deni eller

dessförinnan hade uttalat sitt gillande av desamma.

Vad gällde frågan angående förmedling av arbetskraft vid nu föreslagna

beredskapsarbeten inom husbyggnadsfacket anslöt sig styrelsen till det av vederbörande

departementschef i propositionen till 1931 års riksdag rörande beredskapsarbeten

gjorda uttalande, att några särskilda regler för utväljande av

arbetare o. s. v. icke skulle meddelas, utan vederbörande myndigheter skulle

äga att helt efter eljest tillämpade metoder utföra arbetet. Vid husbyggnadsföretag

måste man med hänsyn till ekonomi och arbetsresultat se till, att kvalificerad

och ändamålsenlig arbetskraft utvaldes, varför såväl vid entreprenadarbeten

som vid arbeten under egen regi, respektive entreprenör och arbetschef,

vilka skulle ansvara för god ekonomi och gott arbetsresultat, skulle vara berättigade

att utvälja arbetskraften och för detta ändamål samarbeta med den

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

offentliga arbetsförmedlingen på platsen. Härvidlag torde också böra uppmärksammas,

att den kvalificerade arbetskraften av rent ambitiösa orsaker icke

alltid hänvände sig till den offentliga arbetsförmedlingen. Tillämpningen av

de ifrågasatta föreskrifterna fordrade därjämte speciell sakkunskap hos arbetsförmedlingen,

vilken sakkunskap icke alltid torde vara tillfinnandes. Styrelsen

ansåg icke erforderligt, att arbetare för erhållande av anställning vid

beredskapsarbetena skulle visa sig hava varit arbetslös viss tid. Vid val mellan

i arbetsskicklighet likställda arbetslösa syntes hänsyn böra tagas främst

till försörjningsplikt och därnäst till arbetslöshetstidens längd. Arbetsledare

borde dock med skärpa se till, att sådana arbetare icke antoges vid dessa arbeten,

vilka i syfte att ernå långvarig anställning vid beredskapsarbete eller

av liknande skäl lämnade anställning vid annan arbetsplats.

Till utredningsmännens förslag angående förfarandet vid uppkommande

arbetskonflikter vid beredskapsarbetena har styrelsen givit sin anslutning under

framhållande dock att styrelsen näppeligen hade att uttala sig i den rent

socialpolitiska frågan örn grunderna för avstängning från statlig arbetslöshetshjälp

av arbetare, inom vars fack allmän arbetskonflikt rådde. I alla

händelser borde vid dylik konflikt arbetsstyrkan vid beredskapsarbete icke

utökas genom anställning av genom konflikten arbetslösa personer och arbetslönen

vid dylikt arbetsföretag så ordnas, att den icke slutligen överstege den

arbetslön, som bestämdes vid konfliktens uppgörelse. Vidare har framhållits,

att sakkunskap inom byggnadsfacket borde vara representerad bland personer,

som förordnades att utreda orsakerna till speciella arbetskonflikter vid

beredskapsarbetena.

Mot den föreslagna centrala organisationen har styrelsen intet att erinra;

styrelsen har allenast påpekat behovet av att inom socialdepartementets byrå

tillgång funnes å praktiskt och teoretiskt väl skolad byggnadsteknisk sakkunskap

för byggnadsärendenas handhavande.

Beträffande förberedelser till beredskapsarbetena och deras utförande har

styrelsen ansett, att byggnadsärende av kommunal eller enskild natur borde,

sedan ansökan i ämnet inkommit till vederbörande länsstyrelse, av denna med

eget yttrande överlämnas till byggnadsstyrelsen för att där efter behov ytterligare

utredas och prövas, varefter borde ankomma på styrelsen att med eget

yttrande överlämna detsamma till Kungl. Maj :t. Alla statliga beredskapsarbeten

inom husbyggnadsfacket borde ställas under byggnadsstyrelsens ledning.

Hittills tillämpat system vore olämpligt och oekonomiskt, då exempelvis,

såsom förekommit i Lund, å samma ort vissa statliga husbyggnadsarbeten

kunde vara underställda byggnadsstyrelsen, andra universitetet och slutligen

vissa medicinalstyrelsen.

I fråga orri regin har framhållits, att på grund av föreslagna särskilda föreskrifter

om arbetskraften, arbetstidens förkortning m. m. fara vore, att vederhäftiga

entreprenörer icke kunde erhållas. Under sådana omständigheter måste

dessa upptaga i sina kalkyler en vid marginal för oförutsedda utgifter. I dylika

fall måste den egna regin anses vara den riktiga lösningen av arbetsledningsfrågan.

Styrelsen har vidare i detta sammanhang anfört följande:

Utredningsmännen förutsatte, att entreprenadanbud borde i regel föreligga,

innan Kungl. Maj:ts beslut fattades, för att arbetena skulle kunna igångsättas,

så snart anslag beviljats. Styrelsen fann denna åtgärd mindre lämplig,

då det gällde husbyggnadsarbeten. Anbudsgivare måste i sådant fall vara

bunden av sitt anbud relativt lång tid och därunder vaka över och ansvara

för att bekomna anbud å materialier o. d. fortfarande gälla. Då i regel anbudsbeloppen

inom kort tid bleve kända entreprenörerna emellan, bleve anbudsbeloppen

omdiskuterade och de lägstbjudande ingåves misstro mot anbudens

riktighet. Bleve Kungl. Maj:ts beslut avvisande, hade ett antal anbuds
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

givare fått utarbeta kalkyler o. d. utan resultat. Om Kungl. Majit bifölle

framställningen, kunde måhända bliva nödvändigt, att åtskilliga förändringar

måste vidtagas och kompletteringsanbud införskaffas. Vidare erinrades, att

tiden för anbudsinfordran bleve lika lång före som efter det Kungl. Majits

prövning av ärendet skett, och att vederbörande sålunda kunde förelägga ärendet

Kungl. Majits prövning tidigare, därest anbud icke infordrades i förväg.

Prövningen borde, såsom nu i allmänhet vore fallet vid de statliga husbyggnadsarbetena,

ske på basis av sakkunnig kostnadsutredning och först, då beslut

fattats örn arbetenas utförande och villkoren härför godkänts, borde entreprenadanbud

införskaffas.

Styrelsen har uttalat den meningen, att statsunderstödets beräkning borde

vid husbyggnadsföretag utmätas i viss procent av de verkliga kostnaderna.

Någon större olägenhet torde det icke medföra, att statsunderstödets

storlek fastställdes, efter det arbetena fullbordats och räkenskaperna

avslutats. Däremot torde från början böra fastställas en maximering av understödet

i förhållande till de beräknade kostnaderna, vilket innebure, att sökanden

ensam bure ansvaret för att kalkylerna icke vore för låga.

Mot förslaget att anförtro kontrollen över beredskapsarbeten av kommunal

och enskild natur åt länsstyrelserna har styrelsen intet att erinra; åt

länsstyrelsernas anlitade tekniska medhjälpare, länsarkitekten eller andra,

måste särskild ersättning beräknas. I vissa fall, då det gällde stora byggnadsföretag,

där tillsynen kunde anses vara av mera krävande art, borde överkontroll

utövas genom byggnadsstyrelsen. Huruvida arbetenas avsyning och godkännande

borde ske genom byggnadsstyrelsen eller länsstyrelsen borde prövas

från fall till fall, men syntes större och mera betydande byggnadsföretag

lämpligen böra avsynas och godkännas av byggnadsstyrelsen.

I de frågor, som berördes i samband med statsverkets utgifter för beredskapsarbeten,

finge styrelsen angående statsunderstödda kommunala husbyggnadsarbeten

understryka utredningsmännens uttalande, att vid dessa arbeten,

där materialkostnaderna stege till 40—60 % av totalkostnaderna, statsbidrag

borde utgå icke allenast som hittills med hälften av själva arbetskostnaden

utan jämväl som bidrag till materialinköpen.

Slutligen har styrelsen framhållit, att förslagets genomförande skulle kunna

göra erforderlig viss förstärkning av arbetskrafterna hos byggnadsstyrelsen,

särskilt å dess byggnads- och utredningsbyråer samt administrativa byrån,

för den händelse styrelsen skulle omhänderhava utredningen och utförandet av

de statliga husbyggnadsarbetena.

B. Yttranden, vari närmare ståndpunkt icke tagits till de huvudsakliga

frågorna i förslaget.

''Arméförvaltningen, som i ärendet inhämtat yttranden från samtliga

arméfördelningschefer och militärbefälhavare, kommendanten och fortifikationsbefälhavaren

i Boden, styresmännen för artilleriets fabriker, tygmästarna

i Stockholm, Karlsborg och Boden samt chefen för arméns centrala beklädnadsverkstad,

har i utlåtandet begränsat sig till frågan, huruvida de föreslagna

riktlinjerna för beredskapsarbeten kunde anses såsom en lämplig grundval vid

utformningen av bestämmelser rörande dessa arbetens planläggande och organisation,

närmast såvitt rörde arbeten för lantförsvarets räkning.

Ämbetsverket har till en början erinrat örn den i årets statsverksproposition

ifrågasatta inskränkningen av fjärde huvudtitelns anslag till arbeten för lantförsvarets

räkning samt påyrkat, att bestämmelserna om dispositionen av be
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

redskapsanslaget måtte erhålla en sådan avfattning, att anslaget kunde användas

även för ändamål, som hittills tillgodosetts under fjärde huvudtiteln,

i den mån ett dylikt användande kunde motiveras av att därigenom drift- och

andra arbetsinskränkningar med åtföljande entlediganden eller löneminskningar

för försvarets arbetare kunde undgås.

Ämbetsverket har därefter framhållit, att beredskapsarbetena torde bliva av

så skiftande art och fördelas på så många och i fråga örn arbetsförhållanden

olikartade orter, att det i och för sig måste vålla hart när oöverstigliga svårigheter

att åstadkomma några allmängiltiga bestämmelser för dessa arbeten.

Beträffande begränsning av arbetstiden, förbud mot övertidsarbete, undvikande

av maskinella anordningar, maximering av löneinkomsten, karenstid föro

anställning m. m. har uttalats följande:

Det torde kunna starkt ifrågasättas, om icke dylika restriktiva bestämmelser,

som i och för sig måste anses konstlade, skulle bliva mer till skada än till

nytta; i varje fall skulle desamma med all säkerhet förorsaka ständiga krav

på revision med åtföljande slitningar och eventuellt arbetskonflikter vid beredskapsarbetena.

Arméförvaltningen höll före, att det torde vara lyckligast

att örn möjligt undvika dylika restriktiva moment vid beredskapsarbetenas utformning.

I den mån syftet att förhindra ej önskvärd tillströmning till beredskapsarbetena

behövde tillgodoses, syntes detta kunna ske med andra och

enklare medel, nämligen antingen därigenom, att beredskapsarbete icke igångsattes

med mindre arbetslösheten å den ort, varom fråga vore, vore så omfattande,

att någon konkurrens mellan beredskapsföretaget och andra företag örn

arbetskraft överhuvud icke behövde befaras, eller ock genom att lönesättningen

vid beredskapsarbetena hölles på en lägre nivå än i den allmänna arbetsmarknaden

— eventuellt även genom båda dessa metoder i förening.

Med hänsyn till de sålunda föreliggande svårigheterna att utforma generella

bestämmelser på området har ämbetsverket uttalat betänksamhet mot att promemorian

lades till grund för bindande bestämmelser. Härefter har anförts

följande:

Enligt ämbetsverkets förmenande vore det lämpligast, att de statliga förvaltningsmyndigheter,

som skulle handlägga frågor örn beredskapsarbeten,

icke bundes vid mera ingående bestämmelser utan att de finge såsom hittills

varit fallet, frihet att förfara efter omständigheterna i varje särskilt fall. Visserligen

måste en dylik frihet i tillämpningen föranleda en viss olikformighet

i förfarandet på olika orter, men en sådan olikformighet förekomme redan vid

vanliga arbeten, såväl i allmän som enskild verksamhet. Därest någon statlig

myndighets förfarande skulle anses leda till för arbetarna obilliga resultat,

ägde dessa härjämte rätt att över myndighetens åtgöranden anföra besvär

hos överordnad myndighet, i sista hand Kungl. Maj :t. — En liknande besvärsrätt,

i den mån sådan ej funnes, syntes för övrigt kunna tillskapas i fråga om

arbeten i kommunal eller enskild regi.

I konsekvens med de sålunda anförda synpunkterna har ämbetsverket ansett,

att några bindande regler ej heller borde fastslås för sådana frågor som

löne sättning, kollektivavtal och arbetskonflikter. För vanliga arbeten vid

lantförsvaret saknades i stort sett dylika bestämmelser, och kollektivavtal

förekomme ännu i mycket liten utsträckning på området. Då det i och för sig

vore en mycket ömtålig och tidsödande sak att åstadkomma kollektivavtal,

avråddes bestämt från åtgärder i syfte att framtvinga dylika avtal inom de

många och skiftande ifrågakommande verksamhetsgrenarna. Ej heller vore

tillrådligt att utan vidare låta motsvarande avtal inom enskild verksamhet

träda i tillämpning. Beträffande arbetskonflikter ville ämbetsverket göra gällande,

att något behov av reglerande bestämmelser icke vore för handen, var
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

jämte hävdades den uppfattningen, att strejk- eller andra stridsåtgärder från

arbetarnas sida vid beredskapsarbetena icke borde vara tillåtna, såvitt avsåge

arbeten i statlig regi, med hänsyn bl. a. till arbetarnas rätt att över vederbörande

myndighets beslut hos överordnad instans anföra besvär.

Ämbetsverket har givit sin anslutning till vad i promemorian uttalats rörande

behovet av särskilda organisatoriska föreskrifter rörande planläggningen

och den förberedande handläggningen av beredskapsärendena, vilken

hittills, enligt ämbetsverkets mening, i avsaknad av fastare former icke alltid

varit helt tillfredsställande.

Beträffande arbetskraftens uttag ning har ämbetsverket bestämt avstyrkt,

att detta skulle ske genom den offentliga arbetsförmedlingen, i vilket avseende

i stället föreslagits följande:

En lämplig lösning av denna fråga syntes vara, att vederbörande myndigheter

finge rätt att förfara efter gottfinnande, dock nied skyldighet för dem

att före antagandet av arbetskraft inhämta upplysningar och råd av den

offentliga arbetsförmedlingens organ eller av arbetslöshetskommitté, kommunalnämnd

eller annan dylik myndighet med närmare kännedom örn arbetslöshetsförhållandena

å respektive ort. Ett tillräckligt korrektiv mot ett olämpligt

uttagande av arbetskraften läge redan i den uppmärksamhet, som detta

skulle väcka, varförutom över myndighetens beslut klagan kunde föras i högre

instans.

Då i viss utsträckning dispenser från förordningen den 16 januari 1920 om

upphandling och arbeten för statens behov m. m. torde bliva erforderliga beträffande

beredskapsarbetena, har ämbetsverket ifrågasatt, att föreskrift

meddelades, att central förvaltningsmyndighet finge äga att i särskilda fall,

då fråga vore örn beredskapsarbete, förfara, resp. bemyndiga underordnad

myndighet att förfara utan hinder av förordningens bestämmelser. Slutligen

har påpekats, att handläggningen av beredskapsärenden torde komma att kräva

viss förstärkning av arbetskrafterna såväl hos de lokala myndigheterna,

vilka skulle omhänderhava den direkta ledningen av arbetena, som hos arméförvaltningen.

Marinförvaltningen, som inskränkt sig till att behandla förslaget endast i

vad det berörde ämbetsverkets verksamhet, har till en början dels framhållit

den betydande ökning av arbetslösheten, som syntes bliva en följd av uppskjutandet

av det planerade ersättningsbyggnadsprogrammet för flottan, dels

framhållit ytterligare arbetsföretag såsom lämpade att komma till utförande

såsom beredskapsarbeten, i vilket sammanhang särskilt omnämnts anordnandet

av ny örlogsstation eller iordningställandet av den nuvarande stationen

för flottan i Stockholm. Ämbetsverket har härefter anfört följande:

Beträffande arbetenas igångsättande, arbetsledning och kontroll hade ämbetsverket

intet att erinra mot vad utredningsmännen anfört. Anslag för marinförvaltningens

arbeten borde sålunda ställas till ämbetsverkets förfogande

på vanligt sätt. För arbeten, vilka icke avsåges att utföras av marinens egna

arbetare eller för ändamålet anställda arbetslösa sådana, borde anbud på vanligt

sätt infordras, och såväl dylika arbeten som marinens egna borde skötas

på samma sätt som för vanliga arbeten vore brukligt. Då genom de tillkomna

arbetena en eventuell utökning av arbetsstyrkan bleve nödvändig, antingen

vid privata företag eller vid marinens arbetsplatser, torde det emellertid bli

förenat med vissa svårigheter att särskilja den arbetskraft, som användes för

beredskapsarbeten och andra arbeten. Det erinrades, att för de flesta av

marinens arbeten erfordrades yrkesskicklighet. En yrkesarbetare vid ett privat

företag eller å en marinens arbetsplats kunde sålunda omväxlande vara

sysselsatt med beredskapsarbeten eller annat arbete, och en del av ett bered
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

skapsarbete kunde utföras antingen av förut anställda eller av nyanställda

arbetare. Under sådana förhållanden torde vissa i promemorian framförda

krav få modifieras något efter omständigheterna, särskilt vid arbeten, som

utgjordes av beställningar hos den enskilda industrien.

Mot utredningsmännens förslag att arbetskraften skulle uttagas genom den

offentliga arbetsförmedlingen hade ämbetsverket i och för sig intet att invända.

I promemorian förutsattes emellertid, att vid uttagningen en behovsprövning

bleve erforderlig, vilket ju, då det gällde åtgärder att motverka arbetslösheten,

vore helt naturligt. Fall kunde dock förekomma, då för arbetenas

utförande eller av andra orsaker behovsprövningen ej ensam kunde få vara

utslagsgivande. Särskilt syntes föregående anställning vid det anställande

företaget böra berättiga till avsteg från bedömande ur ren behovssynpunkt.

Utredningsmännens förslag till beredskapsanordningens organisation föranledde

från marinförvaltningens sida icke något uttalande annat än beträffande

den fortlöpande rapportverksamheten. Vid arbetsplatser, där endast beredskapsarbeten

utfördes, kunde denna lätt anordnas. Vid andra platser, där

eventuellt jämsides med beredskapsarbetena även andra arbeten påginge, bleve

förhållandet något annorlunda men även här borde registrering och rapportgivning

kunna ordnas om ock i mera summarisk form. Vid beställning

hos enskilda, vilka i sin tur verkställde underbeställning hos andra företag

och dessa kanske åter hos underleverantörer i nästa led, kunde rapportverksamheten

bliva ganska omständlig. Bestämmelser örn uppgifters ingivande

torde böra intagas i leveransavtalen.

Fly g styrelsen har icke uttalat sig angående ekonomiska och sociala verkningar

av ett genomförande av beredskapsarbeten efter de föreslagna riktlinjerna,

men har förutsatt, att styrelsen vid eventuellt omhänderhavande av anslagsmedel

för utförande av beredskapsarbete skulle vara skyldig att inom ramen

av lämnade direktiv liksom förut söka tillvarataga statsverkets intresse

vid uppgörande av arbetsavtal, således söka få arbetskraften till så låga löner

som stöde till buds i allmänna arbetsmarknaden. I övrigt hade styrelsen

intet att erinra mot de uppgjorda förslagen. Dock har styrelsen påpekat den

synnerliga angelägenheten av att särskilda anordningar träffades för att eventuellt

uppkommande arbetskonflikter måtte kunna bringas ur världen så

skyndsamt som möjligt. Detta påpekande föranleddes ej blott på grund av

det skäliga däri, att arbetare, som erhölle arbete på grund av statligt ingripande,

underkastades strängare villkor i avseende å entledigande vid motvillighet,

obstruktion o. s. v. än som vore brukligt i fria marknaden, utan även

med hänsyn till att arbetares antagande efter behovsprincipen, olika utbildade

arbetares sammanförande till samma arbete och liknande anordningar

syntes erbjuda vissa eljest icke förefintliga anledningar till konflikter mellan

arbetare och arbetsledning.

Medicinalstyrelsens yttrande har begränsats till att avse frågan, huruvida

de föreslagna riktlinjerna beträffande beredskapsarbetenas utförande kunde

tillämpas vid arbeten, som utfördes genom styrelsens försorg. Styrelsen vore

för utförande av större arbeten hänvisad att anlita entreprenör och förutsatte

således, att om styrelsen skulle utföra beredskapsarbete av större omfattning,

detta komme att utföras genom entreprenör. I sådant avseende har framhållits,

att det icke torde möta några större formella svårigheter att vid utbud

av entreprenad och sedermera i avtal med entreprenörer, som kunde befinnas

därtill villiga, föreskriva skyldighet för dem att i avseende å anställning

av arbetare, arbetstid och avlöning m. m. iakttaga de föreslagna villkoren.

Beträffande arbeten av mera kvalificerad art kunde dock befaras, att

Bihang till riksdagens protokoll 1033. 1 sami. Nr till. 15

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

de entreprenörer, som vore rustade för entreprenadens utförande på betryggande

sätt, skulle visa sig mindre villiga åtaga sig dylik entreprenad. Beträffande

mindre kvalificerade arbeten syntes däremot större utsikt till dylika

atagan den föreligga, även örn det kunde antagas, att entreprenören skulle

se sig nödsakad söka ersättning för de av dylika villkor förorsakade ökade

kostnaderna för arbetet genom ett högre anbud för det utbjudna arbetet.

Styrelsen, som vid sina kostnadsberäkningar av byggnadsarbeten lagt till

grund i. allmänna marknaden gällande arbetspriser, ansåge det därför kunna

starkt ifrågasättas, om icke dessa beräkningar borde justeras, i den mån

ifrågavarande arbeten skulle utföras såsom beredskapsarbeten enligt av utredningsmännen

anvisade riktlinjer. Anledning syntes föreligga att vid kostnadsberäkningarna

beräkna en viss icke obetydlig marginal för fördyring vid

arbetenas utförande såsom beredskapsarbeten.

Telegrafstyrelsen har till en början upptagit till bedömande, i vad män

inom dess verksamhetsområde föreslagna olika beredskapsarbeten läte sig anpassa

efter läget på arbetsmarknaden genom uppdelning i etapper eller eljest.

Landskabelarbete fordrade mycket tidsödande och omsorgsfulla planeringar

och en del förberedande arbeten. Flertalet av de arbeten, styrelsen tänkt sig

utförda såsom beredskapsarbeten, vore av den art, att de icke kunde

utföras på andra tider än som vore för telegrafverket fördelaktigast.

Delvis kunde landskabelarbete ej utföras, då marken vore frusen, eller

under vintern. Vissa linjearbeten kunde utföras i etapper, vilket dock

medförde ökad kostnad. Vid telegrafverkets beredskapsarbeten vore arbetsformen

med ackord i mångå fall icke lämplig, och ej heller kunde

tillämpas maximering av arbetsinkomsten eller alternerande arbetslag. Arbetena

vore av sadan art, att fackkunniga förmän och arbetare icke kunde

undvaras. Arbetslagen komme alltså att bestå av såväl fasta linjearbetare

som beredskapsarbetare jämte i vissa fall en ordinarie förman. Att tilllämpa

förkortad arbetstid för ett på sådant sätt sammansatt lag vore icke

möjligt. I fråga om förslaget att genom underhandlingar och överenskommelse

med vederbörande arbetarorganisationer borde sörjas för att avtalsenlig

inskränkning i fråga örn arbetskraftens utväljande annullerades med

avseende å beredskapsarbetena befarade styrelsen med stöd av vunna erfarenheter,

att dylika överenskommelser icke kunde träffas. Endast för telegrafverkets

fasta arbetare vore arbetsförhållandena reglerade genom kollektivavtal.

Då de skilda arbeten, som kunde komma att såsom beredskapsarbeten

utföras genom telegrafverkets försorg, vore relativt sett av obetydlig

omfattning, vore det icke lämpligt att upprätta kollektivavtal rörande de tillfälliga

arbetarna endast av den anledningen, att verket bedreve dylika beredskapsarbeten.

Hittills hade beredskapsarbetarna vid telegrafverket avlönats

enligt på orten gällande pris för arbete av jämförligt slag, som här komme

i fråga, och då detta icke medfört svårigheter, syntes samma tillvägagångssätt

böra bibehållas. Styrelsen ville i detta sammanhang särskilt understryka

att, därest annan avlöningsform skulle tillämpas vid beredskapsarbetena, detta

bomme att medföra en fördyring av arbetena. Styrelsen har slutligen framhållit,

att det bidrag av beredskapsmedel, som kunde påräknas för föreslagna

arbeten vid telegrafverket, skulle stanna vid cirka 13 % efter en räntefot av

4.5 % och under antagande, att arbetenas utförande i allt fall bleve erforderligt

efter tre år. Ur telegrafverkets synpunkt vore tvivelaktigt, om ett sådant

relativt ringa bidrag uppvägde alla de nackdelar beredskapsanordningen medförde.

Med hänsyn härtill och då landskabelarbeten ej vore särskilt passande

för ändamålet föreslog styrelsen, att kabelarbetena ej ifrågakomme såsom

beredskapsarbeten.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Statskontorets yttrande Ilar inskränkts till att avse de organisatoriska anordningar,

som påkallades av de föreslagna beredskapsarbetena, samt rörande

formerna för statens understöd till dessa arbeten, och har i sådant avseende

anförts följande:

De av utredningsmännen framförda förslagen rörande beredskapsanordningens

organisation angåve, såsom helt naturligt vore på nuvarande stadium, endast

i stora drag, huru man tänkt sig denna organisation, och några detaljerade

förslag beträffande densamma eller kostnadsberäkningar hade icke framlagts.

En närmare granskning av vad utredningsmännen i sådant avseende åsyftat

hade följaktligen icke kunnat verkställas, utan statskontoret hade nödgats inskränka

sig till en mera allmän prövning av de ifrågasatta organisationsanordningarna.

Från de synpunkter statskontoret hade att företräda, hade därvid

anledning till anmärkning icke förekommit.

Vad sedan vidkomme formerna för statens understöd till de särskilda beredskapsarbetena,

hade statskontoret icke heller — i stort sett — något att erinra

beträffande utredningsmännens förslag härutinnan. Endast beträffande redovisningen

av de statsbidrag, vilka skulle utlämnas till vissa företagare i form

av lån, hade statskontoret ansett sig böra ifrågasätta viss ändring i vad utredningsmännen

föreslagit.

Statskontoret hade för sin del icke något att invända mot att i enlighet med

utredningsmännens förslag omhänderhavandet av ifrågavarande lån — i den

mån de icke, i anledning av vad ämbetsverket föreslog, tilläventyrs skulle komma

att hänföras till en av riksgäldskontoret förvaltad fond -—- överlämnas till

statskontoret, men ansåg sig böra ifrågasätta, huruvida det icke vore mest

praktiskt, att dessa lån såsom kapitalökning överfördes till de respektive fonder,

vilkas ändamål sammanfölle med eller närmast överensstämde med de ändamål,

för vilkas tillgodoseende lånen beviljats. Givetvis borde dessa av beredskapsarbetsmedel

anvisade låneunderstöd redovisas skilda från övriga lån,

men, såsom redan framhållits, syntes det å andra sidan riktigt, att bokföringen

av desamma skedde å samma fondtitel, å vilken övriga lån för liknande ändamål

redovisades. Härigenom skulle ock undvikas den olägenheten, att i en

och samma fondredovisning skulle komma att sammanföras lån för vitt skilda

ändamål. Skulle det emellertid ändock bliva erforderligt att upplägga en särskild

fond för vissa från anslag till beredskapsarbeten beviljade lån, nämligen

för sådana lån, som med hänsyn till de ändamål, för vilka de anvisats, svårligen

kunde hänföras till någon redan förefintlig statlig lånefond, syntes en

dylik fond lämpligen kunna erhålla benämningen »Fonden för lån till vissa

beredskapsarbeten». Förekomsten av lån av sistnämnda slag ansågs dock —

efter allt att döma •—- bliva tämligen ringa.

Riksräkenskapsverket har närmast uttalat sig om vissa organisatoriska och

budgettekniska spörsmål. I fråga örn lån ur beredslcapsanslaget har framhållits

lämpligheten av att åtminstone vissa huvudvillkor för utlåningsrörelsen

eller olika grenar därav på förhand av Kungl. Maj:t fastsloges, enär eljest

fastställandet i de särskilda fallen av de speciella lånevillkoren måste antagas

komma att leda till mycken omgång och ojämnhet i tillämpningen.

Ämbetsverket har ej ansett lämpligt att länsstyrelsernas uppgifter skulle

beträffande vissa beredskapsarbeten omfatta att handhava det anvisade bidraget

— vilket syntes närmast avse understöd utan återbetalningsskyldighet -—

och av detsamma i mån av arbetets fortgång utanordna medel ävensom föranstalta

örn avsyning och godkänna arbetet. I alla händelser vore det nödvändigt,

att Kungl. Maj :t meddelade vissa allmänna bestämmelser angående

verksamhetens bedrivande. Någon central kontroll å länsstyrelsernas sätt

att fullgöra ifrågavarande åliggande torde eljest knappast vara möjlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Beträffande normerna för statsbidragets — liksom låneunderstödens —- beräkning

har ämbetsverket förordat, att såsom regel statsbidraget skulle utgå

i visst förhållande till den beräknade kostnaden, dock i allt fall med den restriktionen,

att örn den verkliga kostnaden understege den beräknade, statsbidraget

borde ställas i relation till den verkliga kostnaden.

Ämbetsverket har vidare ansett vara av behovet påkallat, att grunderna för

utlämnande av förskott åt kommuner å anvisat statsbidrag bleve genom allmänna

bestämmelser närmare angivna.

I yttrandet framhålles härefter, att riksräkenskapsverket icke syntes erhålla

någon befattning med den räkenskapsmässiga kontrollen av utgifterna för

beredskapsarbetena; denna skulle utföras på föranstaltande av vederbörande

centrala institution eller länsstyrelse. Detta syntes naturligt, då kontrollen

tor att bliva till verklig nytta måste utövas av personer med praktisk erfarenhet.

Verket skulle för övrigt icke kunna åtaga sig denna uppgift utan en

avsevärd personalökning. Rörande kontrollen har ytterligare anförts följande

:

Riksräkenskapsverket måste emellertid ställa sig mycket tveksam mot tanken,

att den slutliga granskningen av räkenskaperna skulle förläggas till vederbörande

centrala institutioner — som det ville synas närmast väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

— samt länsstyrelserna. Vad särskilt sistnämnda myndigheter

anginge, gåve riksräkenskapsverkets erfarenhet vid handen, att de

vore sa hart pressade av sina nuvarande kamerala åligganden, att det icke

kunde vara försvarligt att pålägga dem nya bördor av ifrågavarande slag.

Även örn länsstyrelserna i förekommande fall böra utföra en viss förberedande

granskning av räkenskaperna, synes det''riksräkenskapsverket vara nödvändigt,

att en central fortlöpande kontroll utövas över användningen av de

för beredskapsarbeten anvisade medlen, i den mån desamma icke användas direkt

av statens egna organ. Riksräkenskapsverket är visserligen icke i tillfälle

att framlägga något förslag, huru en dylik central revision bör ordnas.

Men ämbetsverket vill framhålla, att en viss förebild redan förefinnes i den

särskilda revisionen beträffande arbetslöshetskommissionen. Det nya revisionsorganet

synes emellertid böra tillgodoses med särskild erfarenhet från den

privata revisionsverksamheten, genom anlitande av auktoriserad revisor. Ävenledes

synes ett visst samarbete med riksräkenskapsverket vara att förorda,

bland annat med hänsyn till frågan örn uppläggandet av räkenskaperna för

verksamheten i fråga.

I detta sammanhang och med anledning av vad i promemorian yttras örn förfarandet,

då de för beredskapsarbetena bestämda villkoren icke iakttagits,

vill riksräkenskapsverket framhålla angelägenheten av att kontrollen å medelsanvändningen

blir fortlöpande. I annat fall torde det ofta bliva för sent att

vinna rättelse eller återbetalning av felaktigt använda medel.

I fråga örn dispositionen av beredskapsanslagen och redovisningen av de genom

arbetena tillkomna kapitaltillgångarna har avsetts, att de för amorteringen

avsedda arvskattemedlen icke skulle samlas i en fond, som rent bokföringsmässigt

framstode som en tillgång, utan omedelbart användas till nedskrivning

av det å fonden för förlag till statsverket redovisade lånemedelskapitalet.

Genomförandet av det sålunda uppställda programmet syntes, enligt ämbetsverket,

förutsätta, att samtliga hithörande utgifter och de i samband härmed

tillkomna kapitaltillgångarna under hela den tid, som erfordrades för amorteringsplanens

genomförande, redovisades å fonden för förlag till statsverket.

Någon överflyttning av de å nämnda fond bokförda tillgångarna till statens

affärsverk eller till statens utlamngsfonder syntes salunda icke böra äga rum

förrän efter amorteringstidens utgång i samband med den slutliga avvecklingen

av ifrågavarande beredskapsarbeten. Riksräkenskapsverket har vidare

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

i förevarande sammanhang framfört vissa synpunkter rörande lämpligheten

av att genomföra successiv avskrivning av de å fonden för förlag till statsverket

bokförda tillgångarna.

I fråga örn förslaget, att vissa gemensamma kostnader för beredskapsärendenas

handläggning inom departement och andra myndigheter skulle få bestridas

ur anslagen till beredskapsarbeten, har ämbetsverket uttalat, att _ en

dylik anordning syntes principiellt otillfredsställande. Under förutsättning

att angivna kostnader redovisades å särskilda titlar och det av ämbetsverket

förordade successiva avskrivningsförfarandet komme att tillämpas, syntes dock

de med den föreslagna anordningen förenade olägenheterna icke behöva tillmätas

avgörande betydelse.

Lotsstyrelsen har anfört, att någon erfarenhet beträffande beredskapsarbeten

och reservarbeten icke vunnits inom lotsverket, varför styrelsen icke vore

i tillfälle uttala sig örn en ändamålsenlig fördelning av anslag till beredskaps-,

resp. reservarbeten. På grund av arten av arbetena inom lotsverkets verksamhetsområde

läte sig i allmänhet icke göra att för dessa arbeten kunna erhålla

lämpligt arbetsmanskap genom en mer eller mindre tvångsartad hänvisning

från en arbetsförmedling för arbetslösa, detta så mycket mindre, som okvalificerat

grovarbete allenast förekomme i ringa omfattning vid lotsverkets byggnadsarbeten

i egen arbetsledning. Arbetenas beskaffenhet medgåve vidare i regel

icke ackordsarbeten.

Beträffande utredningsmännens förslag har styrelsen i olika avseenden

anfört följande. För arbetare inom byggnadsfacket syntes den föreslagna karenstiden

av fjorton dagar alltför kort. Beträffande tidpunkten för hänvisning

av oförvållat arbetslös till arbete syntes hänsyn böra tagas jämväl till

storleken av arbetsförtjänsten vid närmast föregående anställningar och tidslängden

av desamma. Beträffande arbetsobjekten har styrelsen framhållit

följande. Ju mindre specialutbildad arbetspersonal ett arbete krävde, med

desto lägre avlöning borde vederbörande arbetspersonal vara tillfredsställd och

desto större antal arbetare kunna beredas arbete för ett och samma belopp.

Detta förhållande talade för iakttagande av återhållsamhet beträffande upptagandet

av exempelvis husbyggnadsarbeten såsom beredskapsarbeten. Hänsyn

syntes även böra tagas till dels storleken av framtida underhålls- och eventuella

driftkostnader för de planerade anläggningarna, dels ock de förändringar,

som genom sådana anläggningar i framtiden kunde föranledas med avseende

å behovet av tillgång till arbetskraft, utbildad för olika ändamål. Styrelsen

har i lönefrågan framhållit, att den i detta fall naturliga fordran på arbetenas

bedrivande i möjligaste mån utan arbetsbesparande maskiner syntes

motivera en nedsättning av arbetslönerna. Den förkortade arbetstiden kunde

knappast undgå medföra fördyring. Beredskapsarbetenas åsyftade omfattning

gjorde det betydelsefullt, att avlöningsvillkoren bestämdes så, att svårighet

ej uppstode för enskild företagare att återvinna arbetskraft, då så erfordrades.

Löneläget vid husbyggnads-, vattenbyggnads-, väg- och brobyggnads-

samt kommunala arbeten torde i regel avsevärt överstiga allmänna marknadens

löner inom industri, skogsbruk och jordbruk. Lönerna vid beredskapsarbetena

syntes ej böra överstiga allmänna lönenivån i den ort, där beredskapsarbetet

påginge. Gällande kollektivavtal torde dock kunna tillämpas,

ehuru med viss procentuell nedsättning å såväl tim- som ackordsavlöning.

Den procentuella nedsättningen av vederbörligt kollektivavtals prislistor

syntes skäligen böra så regleras, att vid beredskapsarbete utgående veckoavlöning

ej överstege den i orten gängse veckoavlöningen. Vid entreprenadförfarande

syntes skäligt, att, därest vederbörande arbetsgivare och arbetstagare

därom enades, en justering av gällande avtals prissatser för ifrågavarande

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

fall gjordes för att dymedelst underlätta erhållandet av viss entreprenad, utan

att svårigheter i följd därav restes av vederbörande arbetarorganisationer.

Därest arbetsnedläg g else vid beredskapsarbete uppkomme, syntes arbetshänvisning

av eller arbetslöshetshjälp till därav berörda arbetare böra vara utesluten.

I fråga örn arbetskraftens utväljande har synts riktigt, att organiserade

och oorganiserade arbetare borde vara likaberättigade till erhållande av

anställning, såsom i förslaget förutsattes.

Styrelsen har slutligen erinrat, att styrelsen vid inventeringen av arbetsobjekt

föreslagit bl. a. anskaffande av viss material för lotsverkets behov.

Därest medel komme att anvisas på sätt Kungl. Maj :t nu föreslagit, ifrågasatte

styrelsen, huruvida icke för ifrågavarande anskaffningar lämpligen skulle

kunna följas de direktiv, som anvisades i riksdagens skrivelse den 7 juni 1922,

nr 291, och vilka Kungl. Maj:t föreskrivit skulle, vad lotsverket anginge, iakttagas

beträffande de i Kungl. Maj:ts brev den 7 juli 1922 angivna anskaffningarna.

I sagda riksdagsskrivelse (sid. 18) uttalades i förevarande hänseende

följande:

»Vidkommande de närmare villkoren för de fristående statsbeställningarna

utgår riksdagen ifrån att dessa göras hos svenska företag samt endast i den

mån sådana priser kunna ernås, som kunna anses skäliga med hänsyn till

ifrågavarande anslags karaktär av nödhjälpsanslag, ävensom att beställningarna

effektueras genom nytillverkning och icke genom leverans från lager. Den

fordran torde jämväl böra uppställas, att tryggad arbetsfred är att emotse

bos de företag, hos vilka beställningarna skola göras.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i fråga örn sättet för anskaffande av

de för beredskapsarbetena erforderliga medlen anfört följande:

Den av svenska staten sedan lång tid tillbaka tillämpade, för bevarande av

statsfinansernas sundhet och statens kredit ytterst viktiga principen att till utgående

av lånemedel anvisa endast anslag till produktiva ändamål hade beträffande

beredskapsarbetena så till vida frångåtts, som dessa till övervägande del

icke torde komma att bliva i vanlig mening räntabla. Då emellertid föreslagits,

att de till beredskapsarbeten avsedda medlen skulle tillföras fonden för förlag

till statsverket och att upplåningen skulle ske på kort tid, förslagsvis fyra år,

kunde detta sägas innebära ett principiellt fasthållande vid ovannämnda regel

för upplåningen. _ Avsättningen till berörda fond hade karaktären av ett lån

till statsverket^ vilket på kort tid borde återbetalas med andra statsinkomster

än lånemedel såsom fallet vore med de förskott av olika slag, vilka förekommo

under och omedelbart efter världskriget och täcktes med tillfälliga lånemedel,

som under ett fåtal år till största delen återbetalades med andra statsinkomster.

Under en svår nödtid som den nuvarande med dess omfattande arbetslöshet

kunde det enligt fullmäktiges mening vara försvarligt att anlita tillfälliga

lånemedel till bestridande av extraordinära utgifter, även örn någon direkt

räntabilitet å de sålunda anvisade medlen ej kunde ernås. En oeftergivlig förutsättning

för en dylik användning av lånemedel, som i möjligaste mån borde

begränsas, måste emellertid vara, att lånemedlen skulle inom kort återbetalas.

Fullmäktige ansåge sig även i detta sammanhang böra framhålla, att de starka

krav på den inhemska lånemarknaden, som nu ifrågasattes för återstoden

av innevarande och för nästkommande budgetår, givetvis ej kunde resas år

efter år, i varje fall icke utan förfång för andra legitima lånebehov.

Något uttalande örn den amorteringstid, som lämpligen borde fastställas för

en eventuell upplåning på kort tid, ansåge sig fullmäktige ej kunna göra förrän

i samband med riksdagens slutliga avgörande av upplåningsfrågorna, enär

de korta lånens amorteringstid kunde i hög grad vara beroende av deras total
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

belopp, medlens användning m. m. Fullmäktige ville sålunda först framdeles

uttala sig i denna viktiga detalj, därest fullmäktiges mening då inhämtades.

Vad i promemorian föreslagits angående bestridande av kostnaderna i vissa

fall för beredskapsarbeten för de af färsdrivande verken samt angående lån ur

beredskapsanslaget har ej givit fullmäktige anledning till någon erinran. I

sådana avseenden hava de emellertid framhållit följande:

Även fullmäktige höllö före, att det torde vara mest ändamålsenligt att sammanföra

lånen för beredskapsanslag under en särskild fondrubrik, för såvitt ej

anledning i något särskilt fall kunde finnas att bilda någon ny utlåningsfond

av bestående art för ändamål, vartill medel från beredskapsanslaget vore avsett

att nu anvisas, till exempel för anskaffande av motorvagnar m. m. för enskilda

järnvägar. ^ .

Fullmäktige ansågo sig emellertid böra framhålla, att, i den mån enligt

utredningsmännens förslag medel från beredskapsanslaget tillskötes för vissa

arbeten för de affärsdrivande verken för att i en framtid ersättas av vederbörande

verks egna medel eller lån för enskilda arbeten utlämnades mot säkerhet,

som kunde anses betryggande, och löpande med ränta, som täckte statens

ränteutgifter för ifrågavarande upplåning, anledning ej syntes föreligga

att amortera den del av statens upplåning, som svarade mot sådana förskjutna

medel och lån, i samma snabba takt som borde gälla för upplåningen i övrigt

för beredskapsarbeten. Visserligen torde det på förhand ej med säkerhet

kunna beräknas, till vilket belopp sådana förskjutna medel och lån korinne

att uppgå, men det syntes fullmäktige kunna ifrågasättas, örn ändock ej en

viss begränsad del av den stora upplåningen för beredskapsarbeten borde kunna

avskiljas från den del av upplåningen, som skulle amorteras på kort tid, och

anskaffas genom upplåning efter i allmänhet brukliga grunder, d. v. s. antingen

statsräntelån eller amorteringslån på längre tid.

Det vore enligt fullmäktiges mening önskvärt, att Kungl. Majd _ och riksdagen

ej i detalj fastställde formen för en eventuell korttidsupplåning, utan,

enligt vad eljest plägade vara fallet med statens upplåning, överlämnade till

fullmäktige att välja de efter marknadsläget bäst avpassade låneformerna.

Detta utgjorde ej något hinder för, att i riksstaten uppfördes ett amorteringsanslag

av viss storlek, vilket kunde användas antingen till amortering „ enligt

bestämd plan eller till inlösen av eventuellt utfärdade förbindelser på kort

tid eller uppdelas på båda dessa linjer. Allt för^ stor bundenhet vid upplåningen

kunde bereda riksgäldskontoret onödiga svårigheter och strede för övrigt

emot lång tids praxis.

C. I huvudsak avstyrkande yttranden.

Socialstyrelsen har inledningsvis framhållit, att de båda för yttrande remitterade

promemoriorna angående beredskapsarbeten och arbetslöshetsförsäkring

tillsammans innefattade förslag, som innebure en vittutseende omläggning

av grundsatserna för bispringande av oförvållat arbetslösa. I anslutning

härtill har vidare anförts följande.

Den hittills i vårt land förda arbetslöshetspolitiken kunde, vad staten, anginge,

anses datera sig från den omfattande arbetslöshet, som i Sverige rådde

år 1908, och från vissa i anledning härav då verkställda utredningar. Under

det kvartsekel, som sedan dess förflutit, hade detta hjälpsystem med stöd

av vunnen erfarenhet alltmera utformats under en omfattande praktisk verksamhet

i tider av både hög- och utpräglad lågkonjunktur. Sålunda vunnen

erfarenhet hade föranlett en allt rikare nyansering av hjälpverksamheten och

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

en fortgående utformning i detalj av de ledande och i huvudsak i oförändrat

skick bevarade principerna, så att detta hjälpsystem numera, med bevarande

av nödig handlings- och rörelsefrihet, dock bildade ett fast, av statsmakterna

ständigt granskat system.

Styrelsen har härefter åberopat, vad styrelsen i yttrande den U mars 1931

över då föreliggande betänkande angående beredskapsarbeten anfört. I nämnda

yttrande hade hävdats, att principerna för reservarbetena ingalunda utformats

på en slump och icke heller förestavats av övervägande statsfinansiella

hänsyn utan sa att säga organiskt vuxit fram; varje särskild anordning i

systemet hade föranletts av klara, tungt vägande skäl. I samma yttrande

hade beträffande reservarbetena ytterligare framhållits följande drag:

Det utmärkande för reservarbetena vore främst sättet för lönens fastställande,

hänvisning genom kommunala organ av arbetslösa till dessa arbetstillfällen,

en enhetlig ledning av arbetena liksom en central ledning av hänvisningarna

under kommunens medverkan samt olika specifika kompletterande,

socialt betingade hjälpanordningar, såsom fria resor åt de arbetslösa till och

ibland från arbetsplatserna, kommunalt ansvar för de uttagnas personliga utrustning,

anordnandet av gratisupplåtelse av bostäder, inklusive tillhandahållande

av diverse utrustning (sängar, kokkärl o. s. v.) i förläggningarna samt

s. k. ortstillägg at familjeförsörjare. Dessa olika anordningar hängde systematiskt

samman och konstituerades i verksamhetens syfte, nämligen att vara

en under kommunal medverkan anordnad och på de arbetslösa direkt inriktad

hjälpverksamhet. Bröte man mot en av dessa grundläggande regler, upprullades

också automatiskt fragan om samtliga de övriga reglernas upprätthållande.

I samma j-Brande ar 1931 hade styrelsen mot tanken på då föreslagna beredskapsarbeten

riktat den enligt styrelsens mening avgörande erinringen, att

någon garanti icke förelåge, att dessa överhuvud komme de arbetslösa till

godo.

Styrelsen har härefter övergått till att belysa vissa allmänna konsekvenser

av hänvisnings för farandet, varvid framhållits, att man genom förslaget om

begränsning i arbetsledningarnas frihet i valet av arbetskraft i syfte att

trygga sysselsättning för de arbetslösa i själva verket principiellt gått in för

ett hänvisningsförfarande och därmed i en avgörande punkt brutit mot de

grundsatser, som vore konstitutiva för den öppna marknadens arbeten. Rörande

konsekvenserna härav har anförts följande:

Stj-relsens förut hävdade uppfattning, att arbeten på öppna marknaden och

reservarbeten principiellt bildade två skilda system och att ett avsteg från

en princip i det ena systemet konsekvent ledde över till full tillämpning av

samtliga det andra systemets principer, vunne också bekräftelse av de anordningar,

som man i den nu föreliggande promemorian nödgades förorda

eller —— närmare besett ■ bort förorda. Såsom i det följande närmare skulle

utvecklas, torde principerna för beredskapsarbetena steg för steg få ruckas

därhän, att man till sist stannade i ett hjälpsystem av i huvudsak enahanda

beskaffenhet som det för reservarbetena utmärkande, nämligen begränsningar

av den öppna arbetsmarknadens inkomster, införandet av vissa sociala välfärdsanordningar,

såsom fria resor, anordnandet av bostäder och förläggningsuRustning

samt ortstillägg för familjeförsörjare m. m., av vilka åtminstone

ortstillägget alldeles ^principiellt skilde sig från öppna marknadens principer.

.Härtill komme, att såsom i promemorian pa ett flertal ställen antyddes, vissa

inskränkningar mäste göras i den fria avtalsrätten, inskränkningar, som torde

komma att konsekvent leda till statliga bestämmanden, helt främmande för

vart nuvarande fria kollektivavtalsväsen och i själva verket av samma beskaf
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

fenhet som det ensidiga statliga bestämmandet av arbetsvillkoren vid reservarbeten.

Styrelsen har vidare ansett, ätt det varit angeläget, att man gjort de försöksvis

anordnade hittillsvarande beredskapsarbetena till föremål för en ingående

utredning, så att man kunnat erhålla en del faktiska utgångspunkter

för bedömandet av det nu framlagda förslaget. Tidigare hade dragits i tvivelsmål,

huruvida planer på arbeten av beredskapstyp verkligen skulle föreligga

i så utrett skick, att arbetena kunde igångsättas och bringas till utförande

på så kort tid, att de redan i en aktuell arbetslöshetssituation kunde

motverka arbetslöshet. I avsaknad av utredning nödgades man ställa sig synnerligen

tvivlande inför möjligheten ej blott att utföra arbetsprogrammet inom

rimlig tid utan även att i det betydande antal kommuner, där hjälpbehov

faktiskt förelåge, kunna finna arbetsobjekt, vilka ägde den mångfald av

kännetecken, som skulle utmärka ett beredskapsarbete. Denna hjälpform

syntes därför komma att verka ojämnt och orättvist i förhållande till kommunernas

arbetslöshetsbördor, varjämte det ofta framhållna företrädet hos

beredskapsarbetena, att arbetslösa i orten, som hänvisades till desamma, skulle

kunna kvarbo i sina hem, ej alltid skulle bliva förhanden. Enligt styrelsens

mening skulle i mycket stor omfattning även vid beredskapsarbetena de arbetslösa

icke vara i tillfälle att kvarbo i hemmet.

Styrelsen har härefter övergått till att belysa vissa special anordning ar, påkallade

vid beredskapsarbeten utom hemorten och har i sådant avseende framhållit

följande:

Det kunde enligt socialstyrelsens mening mycket starkt ifrågasättas, örn de

betydelsefulla frågor, som förestavat dessa sociala välfärdsanordningar vid

reservarbetena, faktiskt löstes allenast genom hänvisning till det förhållandet,

att man vid beredskapsarbete skulle gå in för principen örn avtalsenlig lön.

Sant vore visserligen, att arbetstillfällena på öppna marknaden kunde och måste

kunna draga till sig arbetskraft, som i allmänhet vore hänvisad till att

sörja för sig själv. Vid öppna marknadens arbetstillfällen vore man härvid

emellertid icke bunden av sådana specifika arbetslöshetspolitiska hänsynstaganden,

som måste visas vid beredskapsarbeten, utan kunde fritt draga till sig

dels de vid rörlighet och vid arbetsförhållandena inom anläggningsbranschen

vana yrkesarbetarna och dels arbetskraft, som bodde i orten och som åtminstone

i jordbruksfaktor alltid vore van vid utomhusarbete. I anledning härav

erinrades dels att den nuvarande arbetslösheten till mycket väsentlig del hänförde

sig till exportindustrierna och dels att man i förslaget ju också tänkt

sig nödvändigheten av ett hänvisningsförfarande. Det vore visst icke givet,

att arbeten inom anläggningsbranschen ute i bygderna på den öppna marknaden

i vanliga fall skulle förmå att draga till sig industriarbetare, även örn

dessa vore arbetslösa. Bristen på yrkesvana och bristande vana att eljest

komma till rätta med de speciella levnadsförhållanden, som vore karakteristiska

för arbeten inom anläggningsbranschen ute på landsbygden, skulle utan varje

tvivel resa starka hinder för ett sådant naturligt tillopp.

Vid starten skulle sålunda för industriarbetare inställa sig frågan örn den

speciella beklädnadsutrustning, som vore nödvändig för bedrivande av utomhusarbete,

speciellt under vintern. Redan i denna punkt komme man näppeligen

förbi att vid hänvisning till beredskapsarbete träffa den ofrånkomliga

välfärdsanordning, som nu vid reservarbeten fylldes genom att de hänvisade

reservarbetarna genom kommunens försorg utrustades med nödig beklädnad.

Nästa etapp vore att de arbetslösa, som enligt sakens natur befunne sig i en

ekonomiskt redan hårt ansträngd belägenhet, ofta skulle sakna medel för resor

till arbetsplatsen. En hänvisning till ett beredskapsarbete, dit en arbetslös i

avsaknad av respengar icke kunde bege sig, saknade ju allt värde. Man finge

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

alltså även vid beredskapsarbeten i stor omfattning tänka sig det allmännas

mellankomst för beredandet av respengar. Frågan diskuterades ej närmare i

remitterade promemorian. Det finge emellettid erinras om statsanslaget för

medellösa arbetssökandes resor. Detta anslag vore dock ringa. Örn man

tänkt sig att bär utnyttja detsamma, finge man dels anslå ett betydande belopp

och dels ändra bestämmelserna för användningen; f. n. kunde endast

halva resekostnaden i vissa speciella fall täckas ur anslaget.

Styrelsen har beträffande dylika specialanordningar ytterligare framhållit,

att man vid beredskapsarbete utom hemorten torde normalt få på ungefär samma

sätt, som nu skedde vid reservarbetena, sörja för arbetskraftens förseende

med bostäder, sängutrustning och de nödvändiga husgeråden. Även vid beredskapsarbetena

finge man sannolikt mera allmänt gå in för lämnande av

förskott för att bereda de tillresande arbetarna medel för deras omedelbara

livsuppehälle intill dess de med sin arbetsförtjänst kunde försörja sig. Då

vidare för arbetslösa, hänvisade från städerna till landsbygd med helt annan,

lägre prisnivå, icke skulle vara möjligt att försörja sig själva och sina hemmavarande

familjer med de förhållandevis låga löner, som betalades på arbetsarten,

jämväl örn dessa löner skulle utgå med fulla avtalsenliga beloppet, syntes

man av socialt ofrånkomliga hänsynstaganden tvingas att bereda familjeförsörjarnas

hemmavarande familjer sådant rent socialt betingat stöd, som

artstillägget vid reservarbetena utgjorde.

Även örn hänvisningsrayonen vid beredskapsarbete i vanliga fall kanske

bleve något mindre än vid reservarbete, syntes sådana anordningar bliva påkallade.

Häremot kunde måhända invändas, att arbeten inom de fack, inom vilka

beredskapsarbeten tänkts bliva anordnade, ofta utginge med högre belopp än

dem som kunde betecknas som »lägsta mera allmänt förekommande grovarbetarlön

i orten.»

Fortfarande funnes dock trakter, där exempelvis vägarbeten allmänt betalades

med denna »lägsta grovarbetarlön i orten». Därjämte finge erinras, att

arbetet tänkts skola utföras på ackord och enligt de ackordssatser, som vore

vanliga inom facket. Att märka vore, att dessa ackordssatser fastställts för

van arbetskraft. Bristen på vana hos den hänvisade arbetslöse industriarbetaren

torde göra det omöjligt för honom att åtminstone under en ganska lång

tid framåt nå upp till den vane arbetarens förtjänster.

I detta sammanhang påpekades, att dessa stora, lokala variationer i lönesatserna

skulle vålla betydande svårigheter vid själva hänvisningsförfarandet.

Örn man antoge, att vid ett hänvisningstillfälle platser vid två olika arbeten

stöde till förfogande, där lönen vid arbetsplatsen i orten utginge med ett visst

belopp, och lönen vid ett annat arbete några mil ut på landsbygden utginge

med endast hälften så stort belopp, så skulle det givetvis för de enskilda

arbetslösa vara av väsentlig betydelse, örn de hänvisades till arbetet med högre

lön eller till arbetet med lägre lön. Avgörandet skulle ligga hos arbetsförmedlingen.

Efter vilka rättvisa grunder skulle valet träffas? Nära till hands

vore väl, att man sökte träffa ett rättvist val med ledning av försörjningsplikt

och dylikt. Men där de arbetslösa finge anses ungefärligen jämställda, skulle

givetvis möta svårigheter.

Beträffande förslaget angående tillämpning av förkortad arbetstid vid beredskapsarbetena

har styrelsen framhållit de svårigheter av olika art, som

därvid skulle inställa sig vid arbete utom hemorten. Bland annat har i sådant

avseende erinrats, att arbetet skulle utföras på ackord och det därför bleve

svårt att ute i bygderna, där kontrollanordningarna vore svaga och starka

gemensamma intressen gjorde sig gällande, förhindra att arbetskraften faktiskt

utförde arbete under längre tid än den officiellt medgivna, detta så

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

mycket hellre, som arbetskraften viel en nödtvungen sysslolöshet i en främmande

omgivning skulle känna leda och olust. Denna olust skulle säkert

stegras till missnöje i och med att man uppfattade förkortningen av arbetstiden

allenast såsom ett konstlat medel att hålla arbetsförtjänsterna nere. I anknytning

till olika tänkbara system för tillämpningen av förkortad arbetstid

har styrelsen framhållit, att en ordnad skiftesväxling, exempelvis tre dagar i

veckan, syntes tekniskt genomförbar i ett begränsat antal fall men att därvid

måste förutsättas arbetsförtjänster, tillräckliga för arbetskraftens uppehälle;

vid arbetsplatser på någon distans utanför arbetskraftens hemort torde redan

förläggningsförhållandena resa betydande praktiska svårigheter mot en sådan

fördubbling av arbetsstyrkan. Örn man sålunda finge stanna för att begränsa

arbetstiden exempelvis till 40 timmar i veckan, kunde styrelsen icke finna, att

man därmed skulle möjliggöra anställandet av ökade arbetarstyrkor, vare sig

det gällde arbeten belägna inom arbetskraftens hemort eller utom densamma.

I så måtto skulle en förkortad arbetstid verka så att säga utdrygande, som

tiden för det enskilda arbetsföretagets fullbordande skulle förlängas. Men

därmed vunne man ju icke syftet att i den aktuella arbetslöshetssituationen

kunna bereda ökat antal arbetslösa sysselsättning.

I fråga örn hänvisningsförfarandet, vars genomförande på många sätt skulle

förläna beredskapsarbetena en annan karaktär än arbeten i öppna marknaden,

har styrelsen ansett, att man i promemorian sökt förena behovsprincipen och

den grundläggande arbetsförmedlingsprincipen att anvisa åt arbetsgivaren den

för arbetet bästa tillgängliga arbetskraften samt att anvisa de bästa arbetstillfällena

åt den härför bäst lämpade arbetskraften. Dessa båda principer

vore emellertid oförenliga. Ytterligare har härutinnan anförts:

Med hänvisningsförfarande syftade styrelsen på den anordning, som nu tilllämpades

vid reservarbete, nämligen att särskilt lokalt organ för det allmänna

finge från central ledning sig tilldelat ett visst antal platser vid beredskapsarbeten

för att sedan efter egen behovsprövning anvisa arbetslösa till dessa

platser.

Styrelsen ville framhålla, att vad som förestavat förslaget örn arbetsförmedlingen

som anvisningsorgan givetvis varit önskemålet att kunna upprätthålla

den i själva verket fiktiva förutsättningen, att beredskapsarbetet vore

att betrakta som arbete i öppna marknaden.

Man bröte härmed i en avgörande punkt mot den kanske mest väsentliga

grundregeln för den offentliga arbetsförmedlingen, nämligen att den skulle

anvisa den bästa arbetskraften, som arbetsgivaren behövde, samt anvisa de

bästa arbetstillfällena åt den härför bäst lämpade arbetskraften.

Socialstyrelsen ansåge därför det ofrånkomligt, att statsmakterna klart

toge ställning till den frågan: Skall vid hänvisning till beredskapsarbete behovet

eller lämpligheten vara avgörande? Örn den senare principen skulle

tillämpas, komme beredskapsarbetena att i väsentlig mån förfela sitt syfte att

utgöra ett medel till bekämpande av arbetslösheten. Hemmasonen på platsen

vore van vid tungt utearbete och funne beredskapsarbetet mera lönande; trots

att han redan hade sin försörjning, komme han att få företräde framför den

arbetslöse industriarbetaren. Tillämpades åter den förra principen, behovsprincipen,

förvandlades arbetsförmedlingen i själva verket till ett organ för

de betydelsefulla men nu för arbetsförmedlingen såsom sådan främmande

uppgifter, som fylldes av de s. k. hjälpkommittéerna.

En behovsprövning kunde icke, på sätt man i promemorian syntes ha tänkt

sig, inskränkas till en undersökning av den tid, under vilken vederbörande hos

arbetsförmedlingen varit anmäld som arbetssökande. Sökandet efter arbete

under arbetsförmedlingens medverkan behövde icke betyda, att den sökande

vore arbetslös. Ansökningen kunde åsyfta ombyte av anställning.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Styrelsen har härefter uppställt frågan, huruvida arbetsförmedlingens uppgifter

vid platsförmedlingen ifråga örn beredskapsarbeten skulle innebära anvisning

eller hänvisning, samt härom anfört:

I förra fallet skulle ledningen vid beredskapsarbetet ha att bland de anvisade

själv anställa dem, som funnes mest lämpliga. I senare fallet åter skulle

avgörande av själva anställningsfrågan vila hos arbetsförmedlingen, under det

att ledningen för beredskapsarbetet endast hade att passivt acceptera den sålunda

hänvisade arbetskraften. Styrelsen föreställde sig, att man ofrånkomligen

finge tänka sig det senare alternativet. Det erinrades, att arbetsförmedlingen

härmed skulle få sig tillagd en långt mera ansvarsfull uppgift än

den nuvarande.

^Styrelsen har påpekat, att konsekvensen måste bliva att arbetsbefälet

mäste behålla den mindre dugliga arbetskraften, förutsatt nämligen att den

icke vore helt inkompetent eller genom lättja, olämpligt uppförande e. d. måste

avskedas. Beträffande konsekvenserna härav har påpekats följande. Det

måste alltså för entreprenörens alla kostnadsberäkningar vara av alldeles avgörande

bestydelse, att han kunde påräkna fullgod arbetskraft. Nu kunde

aet ju tänkas, att entreprenörer uppgjorde sina kostnadsberäkningar under

hänsynstagande till dessa fördyrande moment. Saken vore emellertid därmed

ingalunda^ ur världen. Örn den sålunda beräknade entreprenadsumman

accepterades, så läge det ju i entreprenörens rent personliga ekonomiska intresse

att vid arbetets utförande få sig anvisad fullt kompetent yrkesvan arbetskraft,

så att de fördyrande momenten kunde bortelimineras och vinst tillfalla

honom. I den man detta däremot icke lyckades honom och tvärtom procenten

mindre duglig arbetskraft bleve större än vad han beräknat, skulle felkalkylen

medföra förlust. Detta utomordentligt labila och oberäkneliga moment

skulle alltså vara ägnat att behöva föranleda speciellt stora riskmarginaler vid

avgivande av entreprenadanbud. I allt fall kunde det konstateras, att i fråga

örn arbetskraften hos entreprenörer gjordes i en mycket viktig punkt ett principiellt

avsteg från en grundläggande princip vid arbeten på öppna marknaden.

Jämväl hos det allmänna såsom företagare hade man givetvis att räkna

med en strävan att förbilliga arbetet. Även här skulle komplikationer med

avseende a den mindre dugliga arbetskraften kunna inställa sig. I allt fall

skulle förhållandet i fråga utgöra en anledning till mindre tilltalande friktioner

mellan representanterna för det allmännas företagarverksamhet och den

offentliga arbetsförmedlingen.

Vid ackordsarbete på den öppna marknaden tjänade som bekant den fastställda

tidlönen i allmänhet såsom ett mått för storleken av den utbetalning,

som veckovis behövde ifrågakomma, innan den slutliga ackordsförtjänsten kanske

först månader efteråt kunde exakt fastställas.

I och med att arbetskraften i förevarande fall ingalunda alltid hade yrkesvana,

kunde det tänkas, att de enskilda arbetslagen trots uppenbar flit icke vid

sina ackord nådde upp till den stipulerade tidlönen. Den otillräckliga kompetensen

finge enligt principerna ej motivera ett avskedande och ej heller kunde

något olämpligt i arbetarnas uppförande åberopas till stöd härför. Man

frågade sig då, örn entreprenören det oaktat skulle ha att utbetala avtalsenlig

tidion, trots att regulativet, som läge i möjligheten att avskeda, bortfallit.

Det skulle här i själva verket vara omöjligt att uppdraga en objektiv gräns

mellan bristande arbetsvilja och bristande arbetsförmåga.

Styrelsen har vidare uttalat, att då arbetsförmedlingen skulle ombesörja

hänvisning av arbetskraft efter behovsprincipen, man finge i organisationsplanen

för den offentliga arbetsförmedlingen ganska nära anpassa sig efter

landets kommunindelning. Då man i det allmännas åtgärder till arbetslöshetens

bekämpande aldrig kunde frånkoppla kommunerna, föreställde sig sty
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

reisen, att man åtminstone i det övervägande flertalet av Sveriges kommuner

vore nödsakad att inrätta lämpliga organ för den offentliga arbetsförmedlingen.

Ytterligare har påpekats, att enligt förslaget den centrala fördelningen av

arbetsplatserna på olika arbetsförmedlingsorgan skulle ske genom en byrå i

socialdepartementet. Eördelningsarbetet syntes förutsätta en hel del direktiv

i olika avseenden, vilka lokalorganet hade att effektuera. Styrelsen ställde

sig här tveksam, huruvida man icke kunde komma i konflikt med kommunallagarna,

då det gällde att genom ett statsorgan lämna bindande order till arbetsförmedlingsorganen,

vilka ju sorterade under egna styrelser och ytterst bures

upp av kommuner och landsting. Det ifrågasattes, om ej ett fullständigt

förstatligande av hela arbetsförmedlingen bleve nödvändigt.

I samband med hänvisningsförfarandet har styrelsen berört frågan om följderna,

med avseende å annan form för statlig arbetslöshetshjälp, av vägran

att antaga erbjuden sysselsättning vid beredskapsarbete. Hänvisning till reservarbete

vore alltid obetingad; arbetet vore städse av beskaffenhet att kunna

utföras av icke yrkesutbildad arbetskraft, förutsatt nämligen att kroppslig

svaghet eller fysiska brister icke lade hinder i vägen. Vid vissa beredskapsarbeten

åter tangerade man och torde i verkligheten allt emellanåt överskrida

de gränser, där verklig yrkesskicklighet måste påkrävas. En hänvisning

till ett beredskapsarbete kunde sålunda icke utan vidare accepteras av den

arbetssökande på samma sätt som en hänvisning till reservarbete. Konstateras

kunde emellertid att denna omständighet ofta torde erbjuda möjlighet för den

icke arbetsvillige att under förebärande av bristande yrkesskicklighet undandraga

sig en arbetshänvisning. Man kunde utgå ifrån, att arbetskraften i

vissa situationer skulle ha starka skäl till undanflykter. Man frågade sig

vidare, örn en arbetssökande, som under förebärande av bristande kompetens

vägrade att antaga ett erbjudet beredskapsarbete, därmed skulle drabbas av

annan påföljd, än att han för dagen icke finge sitt kort påstämplat såsom

arbetslös, men att han exempelvis redan påföljande dag skulle kunna ifrågakomma

vid hänvisning till annat beredskapsarbete.

Med avseende å löneprisbildningen har styrelsen framhållit, att förslaget

innebure, att behovsprincipen i viss mån skulle bli bestämmande vid anställandet

av arbetskraft och att följaktligen kravet på yrkesvana, duglighet och

lämplighet för arbetet icke behövde obetingat upprätthållas. En sådan ordning

skulle rubba vårt kollektivavtalsväsens grunder. Förekommande avtalsbestämmelser

om nedsatt lön för ej fullgod arbetskraft kunde knappast givas

mera allmän tillämpning, utan måste sådana bestämmelser hänföras till undantagsfall

(hög ålder, vanförhet o. d.). Örn man bortsåge från ett pär statliga

verksamhetsfält, saknades avtal med större geografisk räckvidd på de

arbetsområden, inom vilka beredskapsarbeten syntes komma i fråga. Avtalen

vore lokalt begränsade, och inom anläggningsbranschen avsåge de, vad angille

privata företagare, ofta namngivna arbeten eller, i fråga örn vägstyrelsernas

kollektivavtal, endast underhållsarbeten. Vägväsendets avtal vore

merendels icke bindande för andra arbetare än sådana, som tillhörde den avtalsslutande

organisationen. I sådant sammanhang har påpekats följande:

Besvärande avtalsrättsliga komplikationer torde icke kunna undvikas, vare

sig man slikte på beredskapsarbeten tillämpa gällande kollektivavtal eller funne

sig böra upprätta nya sådana. I sistnämnda hänseende förtjänade särskilt

påpekas svårigheten för arbetarparten att åvägabringa tillfredsställande

organisatoriska enheter på arbetsplatser, där arbetsstyrkan till övervägande

delen kunde komma att vara sammansatt av arbetare från olika industrier och

yrken och tillhörande olika fackorganisationer.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Vidare Ilar erinrats, att stora skiljaktigheter gjorde sig gällande mellan

timlönerna ej endast mellan olika yrken utan även inom samma yrke. Begreppet

avtalsenlig lön torde, särskilt i fråga örn anläggningsbranschen i vidsträckt bemärkelse,

icke vara användbart såsom grund för lönesättning vid beredskapsarbeten,

om man därmed åsyftade att åvägabringa garantier, mer eller mindre

bindande, för någon viss lönenivå. Än mer torde skiljaktigheter göra sig gällande

i fråga örn ackordsbetalning. S. k. fasta ackordsprislistor förekomme

inom husbyggnadsbranschen och på enstaka platser även inom vägbyggnadsfacket

och inom det kommunala anläggningsarbetet, men i stort sett skedde

ackordssättningen på de sistnämnda arbetsområdena från fall till fall. I detta

sammanhang påpekades de konfliktrisker, som i eminent grad visat sig vara för

handen inom ifrågavarande yrkesgrenar. Begreppet avtalsenlig lön vore således

ytterligt vagt, och man hade i promemorian helt förbisett den avtalsenliga

lönens så att säga dynamiska, rörliga natur.

Staten skulle direkt medverka till att fastställa den avtalsenliga lönen. Till

skillnad från vad fallet vore vid arbeten i öppna marknaden borteliminerades

vid beredskapsarbetena två för löneprisbildningen avgörande faktorer, nämligen

dels arbetets egen nödvändighet och dels kapitaltillgången. Två avgörande regulativ

mot lönestegring vid avtalsförhandlingarna vore härmed undanryckta.

Efter utläggning av konsekvenserna härav har styrelsen anfört följande:

När staten vid stor arbetslöshet anordnade omfattande beredskapsarbeten,

skulle staten i realiteten ha i sin makt att ensidigt diktera lönevillkoren, och

örn staten verkligen utnyttjade denna sin maktställning i syfte att hålla lönerna

nere, skulle lönen vid arbeten i öppna marknaden säkerligen ansluta sig

till den nedåtgående kurvan. Örn staten åter vid stigande konjunktur vore

engagerad i stora beredskapsarbeten, hade staten därmed försatt sig i ett sådant

tvångsläge, att staten vore tvingad till eftergifter vid sina avtalsförhandlingar.

Givetvis skulle en lönestegring här påverka öppna marknadens löner

i uppåtgående riktning. I vilketdera fallet skulle staten sålunda icke intaga

en neutral, passiv hållning till en av statens åtgöranden oberoende, fri löneprisbildning

i öppna marknaden, utan i själva verket i sin politik bliva normerande

för den öppna marknadens löner snarare än tvärtom. Den lägre lönen

vid reservarbete förestavades icke ens till huvudsaklig del av statsfinansiella

sparsamhetssträvanden utan betingades av det arbetsmarknadspolitiska syftet

att arbetskraften av naturliga ekonomiska skäl skulle sträva att återgå till den

öppna marknaden. Men lönesättningen innebure tillika just att staten genom

reservarbetena icke skulle ingripa i själva löneprisbildningsprocessen.

Styrelsen har framfört betänkligheter mot den enligt förslaget medgivna

strejkrätten vid beredskapsarbetena, vilken faktiskt skulle riktas mot en

social välfärdsanordning från det allmännas sida, och har härefter uttalat

följande:

Hur viktig denna sida än kunde synas vara, vore den likväl knappast av

samma avgörande betydelse, som den i promemorian faktiskt hävdade principen

att lönen vid beredskapsarbetena skulle fastställas genom avtalsförhandlingar

mellan staten och det dit hänvisade hjälpklientelet.

I senare delen av sitt yttrande har socialstyrelsen berört vissa specialfrågor.

Användningen av aktuella arbetstillfällen i öppna marknaden såsom beredskapsarbete

befarades komma att väcka misstämning bland ortsbefolkningen,

örn till desamma hänvisades företrädesvis arbetskraft från annat håll. I fråga

örn tillskott av andra medel torde det utan vidare stå klart, att vägstyrelsema

icke skulle förmå att under budgetåret 1933/1934 prestera ett så stort belopp,

som i promemorians kalkyler förutsatts för deras vidkommande, nämligen

28.6 miljoner kronor. Styrelsen har i sådant sammanhang anfört bland

annat följande:

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

En teoretiskt rationell anordning vore därvid, att staten såsom räntefritt

lån tillsköte dessa återstående 28.6 miljoner kronor. Att märka vore emellertid

härvid, att detta skulle i väsentlig mån förrycka hela den i promemorian och i

statsverkspropositionen uppgjorda finansieringsplanen, där man i själva verket

baserade kalkylerna på att dessa tillskott från den öppna marknaden verkligen

skulle kunna presteras utan anlitande av statliga lånemedel. Styrelsen

föreställde sig, att de beräknade statsmedlen i allmänhet finge höjas med cirka

V3 för att den uppgjorda finansieringsplanen i verkligheten skulle kunna realiseras.

Örn man verkligen ginge in för en dylik princip, nämligen att såsom

statliga lån tillskjuta jämväl de 25 procent av kostnaden, som översköte statsbidraget

örn 75 procent, finge emellertid tidpunkten för sådana låns gäldande

förläggas till en oviss framtid, förutsatt nämligen att man ville undvika att

för framtiden märkbart rubba förhållandena på hithörande arbetsmarknad.

Lånen bleve i realiteten statsbidrag utan återbetalning. Härmed uppgåve man

förankringen i ett medverkande lokalt ekonomiskt intresse, d. v. s. den viktigaste

garantien för att de vägföretag, som komme till utförande såsom beredskapsarbete,

vore behövliga samt ur ekonomisk eller annan synpunkt försvarliga.

I fråga örn indirekta arbetstillfällen har styrelsen påpekat den inkonsekvens

i förslaget, som läge däri, att å ena sidan maskinell arbetskraft ute på arbetsplatserna

så långt möjligt skulle undvikas till förmån för manuell arbetskraft,

medan å den andra sidan förordats arbetsobjekt med förhållandevis stor

åtgång av inhemskt material; materialierna vore till övervägande del maskinprodukter,

som ofta förutsätta förhållandevis ringa manuell arbetskraft i förhållande

till produktionskostnaden. Det befarades, att en ständig dragkamp

skulle uppstå mellan den kontrollerande myndigheten och entreprenören vid

bedömandet av frågan, i vilken utsträckning förbilligande maskinella anordningar

skulle få anlitas. I fråga örn statsbeställningar har styrelsen uttalat

blond annat följande:

Socialstyrelsen ville i detta sammanhang icke ingå på nationalekonomiska

teorier örn konstlade beställningars eventuella konjunkturfrämjande inverkan.

Det kunde endast konstateras, att teorien åtminstone icke alltid holle streck.

Sålunda kunde nämnas, att de i arbetsmarknadspolitiskt syfte gjorda statsbeställningarna

å gatsten, vilka givetvis erbjudit stor hjälp, medan de pågått,

redan finge anses utöva ett konjunkturförlamande inflytande inom stenindustrien

genom de anhopade lagren.

För den händelse att statliga åtgärder för sysselsättande av arbetskraft verkligen

kunde få en konjunkturfrämjande verkan, torde den primära förutsättningen

vara, att det utförda arbetet framdeles verkligen kunde fylla ett förefintligt

förnuftigt behov. Styrelsen ville ifrågasätta, örn icke den nuvarande

konjunkturkrisen åtminstone ur viss synpunkt berodde på, att man i nuvarande

stund icke hade tillräckligt säkra hållpunkter för bedömande av framtidens

behov av nyttigheter. Det vore i avsaknad av sådana hållpunkter, som företagsamheten,

då den så att säga icke visste, var den skulle sätta in, nu följaktligen

ställde sig avvaktande. En ekonomisk anpassningsprocess till åstadkommande

av balans i den rubbade jämvikten syntes vara nödvändig, och det

kunde näppeligen anses konjunkturfrämjande att träffa åtgärder, som vore av

beskaffenhet att verka fördröjande på denna process. När styrelsen här ställde

sig i övervägande mån kritisk mot tanken på beredskapsarbeten, innebure detta

icke att styrelsen av princip ställde sig avvisande mot tanken, att allmänna

arbeten i vissa speciella fall måhända i någon mån kunde främjande påverka

konjunkturen.

Styrelsen har slutligen örn beredskapsarbetenas anpassning efter konjunkturläget

anfört följande. Enligt grundsatsen örn att arbetena skulle vara behövliga

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

hävdades också i promemorian, att arbetsföretagen icke skulle kunna avbrytas

utan borde fullföljas även vid stigande konjunktur. De faror, som härvidlag

mötte, undginge ej uppmärksamhet. Vid en konjunktursvängning, då arbetena

icke längre vore strängt behövliga ur arbetslöshetssynpunkt, finge de dock allt

fortfarande upprätthållas och tynga statsbudgeten. Arbetena skulle genom sin

stora omfattning märkbart inverka på förhållandena på öppna marknaden och

verka återhållande på det ekonomiska livets tillfrisknande. Inför det oavvisliga

tvånget att fullfölja arbetena skulle man på dessa också bli tvingad att tillämpa

de måhända väsentligt stegrade lönesatser, som kunde bli rådande under en

stigande konjunktur med ökad efterfrågan på arbetskraft.

På sålunda anförda grunder har socialstyrelsen icke funnit sig kunna förorda

ett förverkligande av det i promemorian framlagda förslaget till beredskapsarbeten.

Statens arbetslöshet skommission, som åberopat sitt år 1931 avgivna utlåtande

över då föreliggande betänkande med förslag till beredskapsarbeten, har inledningsvis

skildrat den historiska utvecklingen av den s. k. arbetslinjen i svensk

arbetslöshetspolitik och därvid belyst omfattningen av ifrågavarande verksamhet

ävensom de genom reservarbetena åvägabragta nyttigheterna. Kommissionen

har härefter örn reservarbetena mera allmänt uttalat följande:

De hade icke tillkommit såsom en improvisation utan redan från begynnelsen

ställts in såsom ett led i ett medvetet fattat arbetslöshetspolitiskt system.

På samma sätt hade deras utbyggande verkställts efter genomtänkta

grunder i förening med ett noggrant aktgivande på de erfarenheter, som under

årens lopp vunnits. Utan att här vilja prestera en historisk värdesättning

av det system, som i vårt land utformats för arbetslöshetens bekämpande

medelst reservarbeten, ansåge sig kommissionen dock böra framhålla, att den

nuvarande ordningen visat sig i stort sett fylla uppgiften att bereda stora

grupper arbetslösa möjlighet till skälig utkomst utan att mer än oundvikligt

inkräkta på den öppna marknadens löneprisbildning samt att reservarbetena,

trots de brister, som alltid måste häfta vid anordningar, som avsåge att bringa

nödställda hjälp vare sig genom reserv- eller beredskapsarbeten, även ur allmänt

sociala synpunkter varit av värde.

Beträffande det tillskott av allmänna nyttigheter, som åvägabragts genom

reservarbeten, har meddelats följande. Under de senaste femton åren hade såsom

statliga reservarbeten nybyggts eller ombyggts c:a 3,200 km. allmänna vägar,

skogsarbeten hade utförts på 35,000 hektar, varjämte iordningställts 5 flygfält

och 65 idrottsplatser. Härtill komme väg- och spåranläggningar på kronoparker,

järnvägs- och brobyggnader samt flottledsarbeten, vattenregleringsoch

nyodlingsarbeten. Av för närvarande pågående statliga arbeten på 233 arbetsplatser

vore 176 arbeten åt vägstyreiser och kommuner, 26 arbeten åt domänstyrelsen,

14 flottledsarbeten, 6 idrottsplatsanläggningar, 3 flygfältsbyggen

och 8 arbeten för diverse uppdragsgivare. Utöver dessa statliga reservarbeten

bedreves 624 statskommunala arbetsföretag, fördelade på 266 kommuner. Av

dessa arbeten avsåge 354 vägar, gator och broar, 82 vatten- och avloppsledningar,

67 planerings- och anläggningsarbeten för skolor och kyrkogårdar samt

parker, 35 idrottsplatser, skidbackar och badanläggningar, 21 skogsdikningar

och kultiveringsarbeten, 19 sjösänkningar och torrläggningar, 15 hamn- och

kajbyggnader, 4 flygfält samt återstående 27 arbeten av diverse slag.

Att övergiva ett system, som erfarenhetsmässigt befunnits fungera väl i

enlighet med sina förutsättningar, syntes kommissionen oklokt, med mindre

det kunde förebringas övertygande skäl för att den nyordning, man avsåge

att sätta i den gamlas ställe, bättre tillgodosåge både samhällets och de enskilda

individernas intressen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kommissionen har framhållit, att de hittills bedrivna beredskapsarbetena icke

lämnade någon säker grund för bedömande av den nu föreslagna anordningens

företräden framför reservarbetssystemets, varefter kommissionen ingått på en

undersökning av de under åren 1931 och 1932 bedrivna beredskapsarbetena och

har därefter övergått till skärskådande av nu förevarande förslag. Beträffande

tillgången på arbetsobjekt har kommissionen, som ansett de i promemorians tab. 5

vid vissa beräkningar använda procentsatserna för statsbidragens storlek böra

uppfattas såsom en fingervisning om det statliga stödets avsedda omfattning,

upplyst, att många uppgiftslämnare till den av utredningsmännen verkställda

inventeringen därvid utgått från att statsmedel skulle erhållas till praktiskt

taget hela kostnaden. Då så icke syntes bliva fallet, torde många av de påräknade

arbetena komma att bortfalla. Kommissionen, som hade erfarenhet av

de besvärligheter, som ofta mötte mot att få till stånd företag mot gängse bidragsprocent,

har beträffande tillgången på arbetsobjekten givit uttryck åt

följande uppfattning:

Sammanfattningsvis torde sålunda kunna göras gällande, att de i sammanställningarna

upptagna A-arbetena- komme att till sin omfattning väsentligt

reduceras, för såvitt icke gynnsammare villkor bjödes, än som utredningsmännen

syntes beräkna, och att de kommunala arbetena, örn de skulle i nämnvärd

omfattning utökas, måste draga med sig statsbidrag av betydande storlek.

Beträffande arbetenas mobiliseringsgrad har kommissionen, under åberopande

av egen erfarenhet örn svårigheten att inom rimlig tid få ett arbete

igångsatt, särskilt ett vägarbete, uttalat följande:

Beträffande allmänna vägar, där statsbidraget som regel beräknades utgå

med 75 %, berodde detta mestadels på svårigheten för vägdistrikten att själva

anskaffa medel för en väsentlig utökning av sina arbeten under en viss tid

utan att behöva alltför mycket höja vägskatten, vilket man av naturliga skal

vore angelägen örn att särskilt under nuvarande förhållanden undvika. I fråga

örn t. ex. dikningsföreta-g vöre det praktiskt taget omöjligt att få i gång dylika,

för såvitt icke statens insats bleve större, än vad som i regel förutsattes vid

statsbidrags beviljande. Med avseende på rent kommunala arbeten, vilka i detta

sammanhang torde kunna jämställas med de statskommunala i kommissionens

verksamhet, hade en utredning visat, att den statliga bidragsprocenten till de

statskommunala reservarbetena under 1932 i genomsnitt uppgått till 57 % å

beräknade arbetslöner. Örn den å sidan 18 i promemorian angivna bidragsprocenten

av 40, 66 resp. 30 % avsåge bidrag till endast arbetslöner men icke materialkostnader,

torde någon nämnvärd utökning av arbetstillfällena icke grunna

förväntas utan snarare tvärtom. Skulle emellertid statsbidrag även fa utgå

till materialkostnader och till aktuella arbetsföretag, torde utan tvivel en mångfald

kommuner icke underlåta att begagna sig av tillfället att, i likhet med vad

föresloges beträffande statens ordinarie arbeten, omvandla sina å stat beräknade

arbetsföretag till beredskapsarbeten att utföras med statsbidrag. Ett dylikt

statligt subventionerande av kommunala arbeten kunde enligt kommissionens

förmenande leda till betänkliga konsekvenser. Om statsbidraget sattes högre

än hittills ansetts lämpligt, vore sålunda att befara bl. a., att hjälpformen

statskommunala reservarbeten, som fått allt större betydelse vid arbetslinjens

hävdande, icke komme att i fortsättningen spela samma stora och ur hjälpverksamhetens

synpunkt gagneliga roll som för närvarande.

I genomsnitt torde en tid av cirka ett halvt år förflyta mellan tiden för förhandlingarnas

början och renstakningshandlingarnas överlämnande till kommissionen,

d. v. s. först vid den sistnämnda tidpunkten kunde arbetena påbörjas.

Ofta nog toge utredningarna än längre tid i anspråk. Ej minst bidragande

till tidsutdräkten vore svårigheten att erhålla renstakningshandlingar

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 sami. Nr 211. 16

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

och detta t. o. m. med den ganska begränsade omfattning, som de nuvarande

reservarbetena hade. Vid en så våldsam utökning av arbetena, som i de sakkunnigas

förslag förutsattes komma till stånd, torde man sålunda böra utgå

från en betydande skärpning av de här omnämnda svårigheterna.

Kommissionen har härefter påpekat svårigheten att framskaffa arbeten i

erforderlig utsträckning å platser, där större arbetslöshet rådde, varför även

vid beredskapsanordningen måste räknas med arbete utom hemorten. Härav

aktualiserades fragan örn ordnande på förhand av arbetarnas inkvartering

m. fl. spörsmål.

I fråga örn arbetenas anpassning efter för skjutning arna på arbetsmarknaden

har kommissionen framhållit, att vid reservarbetena arbetsstyrkan kunde utökas.

under vintern och begränsas under våren, sommaren och förhösten, då

möjligheter till arbetstillfällen i öppna arbetsmarknaden förelåge i större utsträckning,

varefter kommissionen anfört följande:

Denna fördel syntes komma att bortelimineras vid beredskapsarbetena och

de arbetslösa sålunda kvarhållas vid arbetena även under de tider på året, då

det hittills lyckats att genom lämpliga åtgärder överföra de anställda och de

arbetslösa i allmänhet till den öppna marknaden. Riskerna torde på denna

punkt bliva än större genom att lönerna vid beredskapsarbetena avsåges skola,

utgå efter grunder, som även med en viss begränsning av arbetstiden, tillförsäkrade

de anställda högre arbetsinkomst än åtminstone jordbruket kunde erbjuda.

Tidigare erfarenheter kunde också tagas till intäkt för antagandet, att

förekomst av stora arbetsstyrkor vid beredskapsarbetena under en tid, då näringslivets

tillfrisknande komme att framkalla ett ökat behov av arbetskraft,

måste leda till en allmän lönestegring både vid beredskapsarbetena och den

öppna marknadens företag, varigenom näringslivets möjligheter till uppblomstring

skulle kunna äventyras.

En inknappning av arbetsstyrkan på ett beredskapsarbete vid stigande konjunkturer

komme förvisso att stöta på motstånd hos de vid arbetet sysselsatta.

Härvid inverkade icke minst den omständigheten, att arbetarna själva måste

bekosta sin hemresa i motsats till vad fallet vore vid reservarbetena, där kommissionen

bestrede resekostnaderna icke blott till arbetsplatsen utan’även från

densamma, då en minskning av arbetsstyrkan genomfördes till följd av åtgöranden

av kommissionen.

Beaktas finge vidare, att — örn arbetet dreves på entreprenad — en entreprenör

knappast skulle finna sig i att minska arbetsstyrkan vid ett omslag till

det bättre i de ekonomiska konjunkturerna, för såvitt icke detta skulle direkt

sammanfalla med hans egna intressen. Tvivelsutan komme arbetarna att vid

upprättande av avtal för beredskapsarbete betinga sig vissa förmåner såsom

kompensation för arbetsgivarens rätt att få vid behov nedskära arbetsstyrkan.

Det gjordes i promemorian gällande, att man vid inventeringen fått fram en

mängd arbeten, som skulle kunna slutföras på så kort tidrymd — ett fåtal månader

— att man knappt behövde räkna med någon större förändring i den allmänna

konjunkturen mellan beslutet örn ett dylikt arbetes igångsättande och

tidpunkten för dess avslutande. Fråga vore dock, enligt kommissionens uppfattning,

om dylika arbeten eo ipso bleve billigare och till nytta för de arbetslösa.

En så hastig förflyttning av de anställda från det ena arbetet till det

andra kunde i och för sig icke vara till fördel vare sig för dem själva eller för

arbetet. Det toge alltid en viss tid, innan arbetarna vid ett nystartat företag

hunne bliva fullt förtrogna med detsamma. På ett mera långvarigt arbete bleve

fördyringen under uppövningstiden jämförelsevis obetydlig men icke så vid

småarbeten, varest den uppstående kostnadsökningen måste slås ut på en kortare

tid eller på ett mindre antal enheter.

Den anmärkningen hade ej sällan framförts mot kommissionens reservarbe
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

ten, att en sammanblandning av yrkeskunnigt och icke yrkeskunnigt folk i

stor utsträckning ägt rum, varigenom de yrkeskunniga bleve lidande på de

mindre kunnigas bekostnad. Denna kritik syntes i än högre grad kunna riktas

mot beredskapsarbetena, där sammansättningen av de olika arbetslagen

kunde förväntas bliva lika heterogen. På grund av uppgivandet av kravet på

arbetskraftens fullgoda beskaffenhet syntes vissa svårigheter inställa sig vid

anlitande av entreprenör, då entreprenören endast torde befinnas villig mot viss

kompensation åtaga sig att sysselsätta icke fullgod arbetskraft, vilket måste

leda till fördyring. I detta sammanhang har ytterligare framhållits följande:

Ett annat fördyrande moment tillkomme sannolikt också vid entreprenörssystemets

användning. En entreprenör måste givetvis kalkylera med billigast

möjliga kostnader. På grund härav torde han -— att döma av erfarenheterna

från den öppna marknadens vägarbeten — i regel komma att lägga ned sin

verksamhet under vintermånaderna och endast mot lämpligt vederlag hålla arbetena

i gång under den kallare årstiden. Skulle beredskapsarbeten drivas i

stor skala utan att alltför mycket fördyras, måste deras utförande följaktligen

i huvudsak förläggas till den ur entreprenörssynpunkt gynnsammaste årstiden,

d. v. s. till vår, sommar och höst, under det att en med hänsyn till entreprenörens

intressen fullt naturlig åtstrypning måste företagas under vintermånaderna.

Arbetslöshetskommissionen har härefter behandlat frågan om arbetskraftens

uttagning. Då både förflyttning av arbetskraft och behovsprövning samt fördelning

av tillgängliga platser på olika kommuner torde bliva erforderlig, syntes

ett planmässigt hänvisningsförfarande ofrånkomligt. Härefter har anförts

följande:

För att ett visst arbete skulle få åsyftad social verkan, kunde hänvisningen

av arbetskraften ej överlämnas till och splittras på de olika arbetsförmedlingsanstalterna.

En centralisering av dessa uppgifter måste ske för vinnande

av nödig kontroll. Man kunde eljest befara, att de, i vilkas regi arbetet utfördes

— exempelvis ett statligt, affärsdrivande verk eller en entreprenör —

finge alltför stort inflytande beträffande arbetskraftens anskaffning och utväljande.

Det läge nära till hands, att anmälan å arbetsförmedlingen komme

att arrangeras för erhållande av önskvärd arbetskraft utan hänsynstagande

till det sociala behovet. Förbises finge ej heller, att ett överflyttande av den

individuella hänvisningen — som det nu skedde beträffande reservarbetena

— från arbetslöshetskommittéerna till arbetsförmedlingarna skulle undanrycka

möjligheten för arbetslöshetsorganen att genom hänvisningsförfarandets

kombinering med understödsverksamheten utöva en direkt reglerande effekt

på denna senare.

Det kunde ifrågasättas, huruvida i tillämpningen skulle kunna förenas principen

örn arbetskraftens uttagning efter behovet och principen örn arbetskraftens

fullgoda beskaffenhet och yrkesvana, då ju tjänstemannen hos arbetsförmedlingen

samtidigt bleve utsatt för trycket både från de arbetslösa och från

arbetsledningen.

Flir behovsprövningen hade som vägledning anförts, att en karenstid av

14 dagar borde tillämpas och att därigenom ett restriktivt syfte kunde vinnas.

Under nuvarande förhållanden med massarbetslöshet av ofta långvarig

art, syntes en dylik bestämmelse komma att verka mera som en mekanisk

regel och bliva utan verklig betydelse. Beredskapsarbetena torde i jämförelse

med arbetet vid exportindustrierna samt skogs- och lantarbete komma att

bliva så fördelaktiga, att mången gärna underkastade sig 14 dagars arbetslöshet

för att vinna en chans att erhålla anställning vid dessa. Den kontroll,

som i liknande avseende förutsattes enligt förslaget till arbetslöshetsförsäkring,

där den övervakande statliga myndigheten skulle äga möjlighet att ingripa

mot befarade missbruk, komme att helt saknas vid beredskapsarbetena.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Då utredningsmännen vid behandlingen av frågor rörande förhållandet till

arbetar organisationerna icke tänkt sig upphävande av en hittills avtalsbestämd

företrädesrätt för vissa arbetare till erhållande av anställning såsom oeftergivligt

för beredskapsanordningens tillämpning i arbetslöshetslindrande syfte

inom arbetsområden med kollektivavtal, har arbetslöshetskommissionen härav

föranletts att påpeka, hurusom arbetsförmedlingsorganen härigenom skulle

försättas i en svår situation i de fall, att uttagningsprincipen komme att strida

med de i avtal eller praxis genomförda anställningsmetoderna. I fråga örn

de föreslagna konfliktdirektiven har kommissionen vidare anmärkt, att en

av en konflikt berörd arbetare, därest vid verkställd undersökning arbetsgivare

finge anses vara skuld till densamma, skulle kunna få hänvisning till

annat beredskapsarbete, varemot han enligt sakkunnigförslaget rörande arbetslöshetsunderstöd

icke skulle kunna komma i åtnjutande av det mindre förmånliga

arbetslöshetsunderstödet. Över huvud syntes vid fall av arbetskonflikt

den offentliga arbetsförmedlingen komma att försättas i en svår mellanställning.

Beträffande lönerna har kommissionen anfört följande: Enligt socialsty
relsens

lönestatistik uppginge den genomsnittliga timförtjänsten för vägarbetare

under år 1932 till kr. 0: 78, varvid timförtjänsten inom vägdistrikt med

kollektivavtal utgjorde kr. 0:85 och inom vägdistrikt utan kollektivavtal

kr. 0:74. Under år 1932 voro lönerna reglerade genom kollektivavtal inom

98 av de av lönestatistiken berörda 274 vägdistrikten eller 26 % av detta antal,

och en tydlig tendens till ökad utbredning av den kollektiva avtalsformen kunde

konstateras. I fråga örn löneutvecklingen inom vägarbetet visade materialet,

att arbetsförtjänsterna något nedgått från år 1931 till 1932, varvid lönesänkningen

i första hand berört sådana distrikt, där lönerna icke vore reglerade

genom kollektivavtal. Merförtjänsten till arbetare inom distrikt, där kollektivavtal

förefunnes, hade såsom följd härav ökats från 13 till 15 %. Av

allt att döma skulle en planerad avsevärd utökning av det statliga arbetsprogrammet

inom vägområdet, i förening med den åsyftade utökningen av kollektivavtalens

verkningsområde, medföra en direkt verkan på de för hithörande

arbetsområden gällande arbetslönerna och på dessas utveckling i relation till

löneutvecklingen på andra områden av näringslivet.

I sitt yttrande har kommissionen slutligen beträffande beredskapsanordningens

organisation uttalat följande:

I stället för att på en hand samla hela ledningen av den väldiga beredskapsapparaten,

som vid en arbetslöshet av nuvarande omfattning väl komme

att omsluta tiotusentals arbetare på inemot tusentalet arbetsplatser, hade man

splittrat arbetsuppgifterna på olika organ och institutioner. Den förberedande

tekniska och ekonomiska utredningen av de arbeten, som planerades, hade

man i stort velat förlägga till fackmyndigheter och länsstyrelserna, vilka

senare redan förut vore överhopade med arbete och ännu ej hunnit stabilisera

den ordning, som rätt nyligen genomförts på vägadministrationens område.

Införskaffandet och bearbetningen av de vidlyftiga arbetslöshetsrapporterna,

som mäste utgöra underlaget för bedömandet av de tilltänkta arbetenas sociala

nödvändighet, liksom också bearbetningen av de månatliga arbetsrapporterna

från cirka tusentalet arbetsplatser, skulle anförtros åt socialstyrelsen, medan

det skulle Wiva förlikningsinstitutionens sak att vid inträffande konfliktsituationer

å. arbetsplatserna pacificera striderna vid statens egna arbeten.

Övriga uppgifter skulle därefter falla på den extra beredskapsbyrå, som det

vöre meningen att upprätta inom socialdepartementet. Kommissionen ansåge

sig icke böra ingå på frågan om de betänkligheter av konstitutionell art, som

måste inställa sig inför planerna på att tillskapa en byrå inom Kungl. Maj:ts

kansli med ungefär samma befogenheter som ett centralt ämbetsverk, men an
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

såge det icke ur vägen att fästa uppmärksamheten på de många praktiska

olägenheter, som anordningen kunde befaras medföra. Då denna byrå måste

omhänderhava en serie av ömtåliga uppgifter såsom beslut örn urvalet av

arbeten, arbetskraftens hänvisning, vissa arbetsförmedlande kontrollanordningar,

tvister av skilda slag mellan arbetsledning och arbete o. s. v. skulle sålunda

socialministern eller Kungl. Maj:t nödgas fungera som beslutande instans

i en mängd fall, där missgrepp bliva oundvikliga. Både ur principiella

och praktiska synpunkter kan det enligt arbetslöshetskommissionens förmenande

icke vara lämpligt att med tillämpningsavgöranden i en omfattande löpande

administrativ verksamhet betunga Kungl. Maj :t eller chefen för ett

departement. För ett framgångsrikt genomförande av arbetslinjen såsom

instrument för arbetslöshetspolitiska intentioner måste emellertid obetingat

gälla — evad arbetena anordnas som reserv- eller beredskapsarbeten — att de

administreras enhetligt. De arbetstekniska och sociala sidorna av verksamheten

äro så intimt sammanvävda med varandra, att det icke låter sig göra

att skifta ut uppgifterna på olika myndigheter. Eftersom varje mera betydelsefull

åtgärd inom verksamheten påverkas av de oavlåtligt fortgående förskjutningarna

på arbetsmarknaden, måste ett snabbt och säkert samarbete råda

mellan ledningen av arbetena från centrum och ut till periferien, så att den

ansvariga huvudledningens tankar och viljeyttringar kunde med erforderlig

skyndsamhet omsättas i handling på arbetsplatserna. Kommissionen vore av

den uppfattningen, att ledningen av och ansvaret för alla överväganden av

arbetslöshetspolitisk natur borde vara koncentrerade hos ett centralt organ.

Kommissionen hade därför ansett det vara sin plikt att på det bestämdaste

varna för varje eftergift åt dualistiska tendenser i vad det gällde den framtida

arbetslinjens förvaltningsmässiga organiserande. Behovet av en viss planmässig

samverkan mellan arbetslöshetsförsäkring, beredskaps- eller (och) reservarbeten

samt särskild understödsverksamhet för arbetslösa har betonats.

Skulle förslaget vinna riksdagens godkännande, uppstode åtskilliga komplikationer

vid övergången från det gamla till det nya systemet. Det torde vara

tillräckligt framhålla, att statliga reservarbeten för närvarande bedreves till

ett antal av 236 för en kontraherad kostnad å c:a 60 milj. kr.; att statskommunala

reservarbeten påginge inom 244 kommuner till totalkostnader, som

i vart fall ej understege lö1^ milj. kr. Kommissionen hade erfarenheter av

vilka besvärliga och tidsödande förhandlingar och utredningar det krävde att

på sin tid avveckla södra Sveriges och Norrlands statsarbetens under förra

krisskedet åtagna förbindelser, vilka dock voro av långt mindre storleksordning

än arbetslöshetskommissionens nuvarande engagement. En genomtänkt

plan för den eventuella omläggningens utförande syntes kommissionen sålunda

ofrånkomlig.

Kommissionen har vidare uttalat den bestämda uppfattningen, att man även

efter en eventuell omläggning av den nuvarande ordningen till en beredskapsarbetslinje

måste efter hand på grund av erfarenhetens egna tvingande anvisningar

bliva nödsakad att i allt väsentligt återgå till det nuvarande systemet

och i vart fall kopiera detsamma på de områden av verksamheten, där arbetslöshetspolitikens

mest relevanta problem mötte. Det finge nämligen icke, som

även inledningsvis antyddes, förbises, att reservarbetssystemet vuxit fram organiskt

och iklätts former, som skapats av förhållandenas egen makt och av

ett noggrant hänsynstagande till de betingelser, under vilka en rationellt inriktad

hjälpverksamhet till förmån för oförskyllt arbetslösa måste bedrivas för

att tillgodose både samhällets, näringslivets och de enskilda arbetslösas sannskyldiga

intressen.

Utöver det anförda ville kommissionen slutligen framhålla, att det icke

skulle lia mött hinder att åt reservarbetena giva större omfattning än den nu
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

varande. Vid den planläggning i stora drag av hjälpverksamheten för innevarande

vinter, som verkställdes under förra hälften av nästförflutna sommar,

kunde kommissionen emellertid icke förutse, att arbetslösheten skulle ökas så

starkt som sedan skett. Med kännedom örn de stora svårigheter, som ofrånkomligt

inställde sig, därest hastigt minskad arbetslöshet skulle påkalla snabb

avveckling av omfattande arbeten, samt med hänsyn till den till buds stående

utvägen . att möta vinterns spetsbelastning med understödsverksamhet, hade

kommissionen icke ansett sig böra planera större utökning av arbetsvolymen

än som från då givna .utgångspunkter kunde beräknas bliva behövlig.

Under hänvisning till sålunda utvecklade synpunkter och erinringar har

statens arbetslöshetskommission ansett sig böra avstyrka, att anordningar angående

beredskapsarbeten till motverkande av arbetslöshet genomfördes på

sätt de tillkallade utredningsmännen föreslagit.

Väg- och vattenhy g gnadssty reisen har ansett oklokt att för ett nytt oprövat

system för arbetslöshetshjälp helt övergiva ett på erfarenhet grundat

system med en prövad och av tränade personer skött administration utan att

ytterst vägande skäl därför förefunnes. Enligt styrelsens förmenande hade

sådana skäl icke förebragts av utredningsmännen. Med den nu förstorade arbetslösheten

torde dock bliva nödvändigt utvidga arbetsobjekten för nödhjälpsarbetena

till att omfatta främst arbeten av intresse för vägdistrikt, landsting,

hushållningssällskap m. fl. men även nya typer av arbeten, igångsatta

av enskilda personer eller bolag, såsom skogsgallring, skogsdikning, täckdikning

och avdikning. Styrelsen har ansett, att statsbidrag till arbeten i enskild

eller kommunal regi borde bestämmas efter den verkliga kostnaden endast i

den mån den understege den beräknade. Styrelsen har därefter förordat vissa

för nuvarande nödhjälpsarbeten gällande förutsättningar såsom lämpliga.

Hänvisning från lämplig myndighet och lägre avlöningsvillkor än inom motsvarande

områden av det enskilda näringslivet vore ofrånkomliga krav. Arbetslönen

borde utgöra en jämförelsevis stor kvot av arbetets totalkostnader.

Behovsprövningen borde utgöra det primära i arbetslöshetspolitiken. Möjlighet

borde lämnas att bereda ortstillägg, hyreshjälp, resebidrag, utrustning

o. s. v. Som obligatoriskt organ för den lokala arbetslöshetshjälpen borde arbetslöshetskommittéerna

fungera.

Även örn styrelsen sålunda principiellt icke ansåge sig kunna biträda genomförandet

av det av utredningsmännen nu framlagda förslaget till helt utbytande

av de förutvarande reservarbetena mot beredskapsarbeten, vore styrelsen

^icke blind för det förhållandet, att på grund av den ökade arbetslösheten

måhända kunde bliva nödvändigt att på sätt ovan nämnts utöka arbetsobjekten

utöver vad nu vore fallet, och ville styrelsen därför icke motsätta sig

att jämsides med arbeten av den nuvarande reservarbetstypen anordnades beredskapsarbeten,

för vilkas genomförande ökat anslag borde beviljas; en kombination,

som torde vara erforderlig bland annat med hänsyn tili att företag

med stor angelägenhetsgrad ej skulle komma att åsidosättas.

För dessa, arbeten borde i huvudsak gälla samma villkor som fastställdes

för användningen av. det vid föregående års riksdag för ändamålet beviljade

anslaget, som dock jämväl borde kunna avse de arbetsobjekt, styrelsen här

ovan antytt, men borde avlöningen ej sättas högre än som hittills tillämpats

vid i statens egen regi bedrivna beredskapsarbeten.

Styrelsen har vidare ansett, att centralorganet borde intaga en självständigare

ställning gentemot regeringsmakten än som föreslagits och nu

vore fallet samt hava direkt bestämmande och korrigerande befogenheter gentemot

lokala samfälligheter. Föreslagna särskilda anordningar vid medling i

arbetstvister hava icke kunnat förordas.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Järnvägsstyrelsen har till en början framfört vissa erinringar och synpunkter

beträffande i promemorian berörda arbetsobjekt för beredskapsarbeten.

Sålunda bar påpekats, att endast ett trettiotal förslag till skenfria vägkorsningar

för tillhopa cirka 5 miljoner kronor berörande statens järnvägar för

närvarande förelåge i fullt utrett skick, varav vissa vore belägna i orter med

förhållandevis låg arbetslöshet. Med hänsyn till de svårigheter, som plägade

uppstå för ernående av samförstånd mellan olika intresserade parter angående

företagets planläggning, ställde sig styrelsen synnerligen tveksam, huruvida

dylika företag, avseende skenfria korsningar, verkligen kunde^ i den omfattning,

förslaget förutsatte, påräknas föreligga färdigutredda i så pass god tid,

att arbetena skulle kunna påbörjas under nästkommande budgetår. Vid statens

järnvägar förefunnes även andra visserligen umbärliga men dock mycket

nyttiga arbetsföretag av beskaffenhet att väl lämpa sig till beredskapsarbete

och att kunna igångsättas omedelbart efter kortare förberedelsetid, exempelvis

linjeomläggningar för förbättring av banans tracé, terrasserings- och ballasteringsarbeten

för planerade påräkneliga framtida utvidgningar av spåranordningar,

dubbelspår o. d., diknings- och dräneringsarbeten för banvallens förbättring

m. m. Det har vidare erinrats att örn visst avkall gjordes å kravet på

rent affärsmässig räntabilitet åtskilliga banelektrifieringar kunde förtjäna att

utföras. Framför åtskilliga i promemorian omförmälda anläggningar skulle

en sådan elektrifiering hava företrädet av betydande indirekta, d. v. s. utanför

järnvägsekonomien liggande samhälleliga vinster. Ej heller en dylik grupp

av beredskapsarbeten kunde dock erbjuda arbetstillfällen mera omedelbart.

Beträffande finansieringen har styrelsen framhållit, att om skenfria korsningar

med bidrag av statens järnvägar enligt hittills tillämpade grunder

skulle under nästa budgetår anordnas i föreslagen omfattning, måste det av

styrelsen i framställning angående anslag för nya byggnader och anläggningar

vid statens järnvägar för budgetåret 1933/1934 begärda anslaget av

150,000 kronor för anordnande av skenfria korsningar m. m. utökas med i

runt tal 1 miljon kronor.

Styrelsen har ansett sig böra framhålla, att föreslagna inskränkningar i de

arbetsledande organens fria disposition av den erforderliga arbetskraften

måste komma att i hög grad försvåra ett rationellt och ekonomiskt bedrivande

av arbetena samt vålla en avsevärd fördyring. Alldeles särskilt skulle

svårigheter inträda vid användande av entreprenadsystem. Beträffande de

inom styrelsens verksamhetsområde planerade arbetena vore entreprenadsystemet

synnerligen lämpligt, emedan därigenom kunde förebyggas anhopning av

arbetare anställda i statens järnvägars tjänst och de kända svårigheterna att,

när så erfordrades efter arbetenas upphörande, avveckla de intagna arbetsstyrkorna.

Järnvägsstyrelsen har ansett sig böra bestämt avstyrka, att även vid den

ifrågasatta utökningen av beredskapsarbetenas kvantitativa program något

avsteg gjordes från hittills tillämpade mera rationella ordning för arbetenas

planläggning och prövning samt iscensättande och bedrivande.

Vattenfallsstyrelsen har framhållit, att begreppet beredskapsarbete enligt

förslaget skulle till sin innebörd fullständigt förändras. I anledning av de i

utredningsmännens inventering medtagna arbetsobjekten har styrelsen uttalat,

att åtskilliga arbeten, sport- och lekplatser m. m., ej hade någon angelägenhetsgrad

utan endast vore önskvärda för trevnad o. d. Beträffande de bland Aföretagen

ingående väg- och brobyggnadsföretagen har styrelsen, som ansett en

hel del ännu befinna sig i outrett skick, anfört följande.

Det hade ofta påtalats, att den forcering av vägbyggandet i vårt land, som

förekommit under de sista 5—6 åren, i åtskilliga fall ej medgivit tillräckligt

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

omsorgsfull planläggning oell förberedande behandling av väg- och broprojekt,

samt att hela den tekniska gestaltningen av vårt vägväsende behövde synas

och prövas från grunden. Åt särskilda sakkunniga, 1931 års vägsakkunniga.

hade också uppdragits att utföra detta arbete. Innan en ytterligare våldsam

forcering av vägbyggandet igångsattes, borde väl helt naturligt en revision av

förslagen ske med ledning av dessa sakkunnigas arbete, vilket väntades föreligga

i höst. Det syntes sålunda icke möjligt att mobilisera vägarbeten på långt

när i den omfattning, som utredningsmännen antagit, örn arbetena skulle utföras

planmässigt, rationellt och ekonomiskt.

Dessutom vore det med vägar så, att de kostade pengar i underhåll. Ju flera

vägar och broar, desto större kostnader för underhåll. Under senare år, när

statsbidraget till vägunderhållet utgått med lägst 75 % av den verkliga vägunderhallskostnaden,

hade hänsynen till densamma ej utgjort någon nämnvärd

hämsko på vägdistriktens lust att bygga vägar. Annorlunda vore det förr, när

vägdistrikten hade att bära lejonparten av vägunderhållskostnaden. Då prövades

vägbyggnadsförslagen på vägstämmorna med verkligt hänsynstagande

till den ekonomiska bärkraften.

Den inträdda ebben i automobilskattemedlens förr rikliga flöde torde också

komma^att tvinga staten att gå in för en annan bidragspolitik beträffande vägunderhållskostnaden,

såsom 1929 års sakkunniga för övrigt redan föreslagit.

Vid det ^tilltänkta^ byggandet av vägar såsom beredskapsarbeten torde hänsyn

härtill fa tågås, sa att ej vägskattebördan bleve för tung att bära. Observeras

borde, att vissa vägarbeten, nämligen de som åsyftade permanenta eller halvpermanenta^

beläggningar, verkade minskande på vägunderhållskostnaden. och,

i den mån sådana vore motiverade av trafikförhållandena, gällde den ovan framställda

anmärkningen ej örn dem.

Vad sålunda framhållits beträffande vägföretagen, gällde i stort sett även

beträffande skenfria korsningar. Några vattenkraftbyggnader och sjöregleringar

hade icke av styrelsen anmälts, enär med i gång varande byggnader en

vid marginal mellan krafttillgång och konsumtion skulle uppkomma och således

en utökning av produktions- och distributionsapparaten i särskild ordning icke

vore klok ur affärssynpunkt eller med hänsyn till nuvarande stam av befäl och

arbetare. Det påpekades, att läget inom kort vore sådant, att en mycket stor

del av det för Sydsvenska kraftaktiebolagets område erforderliga krafttillskottet

utan eller med relativt små åtgärder kunde tillgodoses från vattenfallsstyrelsens

kraftledningsnät. Styrelsen har principiellt ansett husbyggnadsföretag såsom

lämpliga till utförande såsom beredskapsarbeten, örn de vore av klar angelägenhetsgrad,

enär de utbredde arbetstillgången till flera arbetargrupper. Mest

sympatiska vore de föreslagna förbättringsarbetena för våra skogar (utdiknings-

och skogsvårdsarbeten) samt för jorden (avdikningar), vilka dels skapade

produktiva värden, dels icke föranledde årliga underhållskostnader.

Styrelsen har härefter beträffande inventeringsresultatet gjort gällande, att

arbetena ensidigt vore anläggningsarbeten samt erbjöde sysselsättning åt yrkesmän

ur ett mycket begränsat antal yrken. Arbetstillgången för de ordinarie

anläggningsarbetarna konsumerades för många år framåt, varvid vöre att

beakta, att de gamla anläggningsarbetarna säkert hade svårt att övergå till

andra yrken.

Det vore därför av vikt att om möjligt söka utbreda arbetstillgången så mycket

som möjligt över olika yrken. En viktig reservtillgång förtjänade därvid

särskilt att uppmärksammas och det vore alla de »småarbeten» (tillfällighetsarbeten

av skilda slag eller arbeten å egna hem m. m.), som funnes utbredda

över så gott som ali svensk bygd och vilka kunde spela en mycket stor roll i

utjämnande riktning vid tider av arbetslöshet. Genom dessa arbeten försörjdes

lättast alla de lösa arbetare, som bodde spridda landet runt, samt vid arbets
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

löshet till hemmet återvändande bondsöner, som eljest lämnat hemmet för industrien,

med flera.

En anordning, som beredde bönderna tillfälle att låta utföra sådana småarbeten,

vore sålunda eftersträvansvärd. Det borde kunna tänkas hjälp till husreparationer

i jordbruket genom något, sort} motsvarade premielån till egnahemsbyggare,

eller dylikt. Framförallt finge man akta sig för att genom en

alltför frestande lönesättning vid i stor utsträckning anordnade anläggningsarbeten

locka alla de med »småarbeten» sysselsatta, vilka i regel ej vore inräknade

bland de rullförda arbetslösa, från desamma till de allmänna arbetena

för att konkurrera örn platser med de arbetslösa industriarbetare, som man egentligen

avsett att hjälpa.

Beträffande förslaget örn stödjande av enskild företagsamhet har styrelsen,

som ansett det nog vara synnerligen eftersträvansvärt att söka komma fram

även på denna väg, rekommenderat ett djupare inträngande i denna fråga.

Beträffande förslagen örn tillämpning av förkortad arbetstid, förbud mot anlitande

av större maskinella hjälpmedel samt användningen av ovan arbetskraft

har styrelsen anmärkt, att därigenom beredskapsarbetena måste bliva dyrare än

om arbetena utfördes i öppna marknaden, vilket syntes särskilt olämpligt med

hänsyn till att dock åtskilliga arbeten vore föga angelägna. I hög grad betänkligt

vore också, att arbetslösa från andra yrken med lägre lönenivå vid

överföring till beredskapsarbeten av föreslagen typ med ens fördes upp i

en högre lönestandard. Härav måste följa en sugning till de nya arbetena,

som vore skadlig och osund. Skulle arbetsledningen vara nödsakad antaga

all hänvisad arbetskraft,- vore man inne på det, som karakteriserade reservarbeten.

Vattenfallsstyrelsen har härefter ingått på frågan örn beredskapsanordningens

centrala organisation, i vilket avseende bestämt hävdats, att förslaget

måste ändras; om förslaget överhuvud skulle genomföras, rekommenderades den

centralorganisation för beredskapsärenden, som föreslagits av 1930 års sakkunniga.

Det funnes givetvis många skäl för att lämna den beslutande myndigheten

i detta fall ett stort mått av frihet. Men ett villkor härför vore,

att det skulle finnas garanti för en på mångsidig sakkunskap, erfarenhet och

objektivitet grundad prövning av de olika frågorna.

I fråga örn formerna för beredskapsarbetenas utförande och kontroll över desamma

har styrelsen framhållit, att länsstyrelserna i sin nuvarande organisation

säkerligen vore ganska dåligt rustade att göra någon större insats. Däremot

skulle ett organ ungefär av samma art som de nuvarande länshjälpskommittéerna,

anknutet till länsstyrelsen i varje län, kunna göra goda tjänster som länsorgan

under en centralorganisation. Bland annat skulle dessa organ på så

verksamt sätt som möjligt kunna medverka till att tillse, att de förut omnämnda

»småarbetena» utnyttjades, och att arbetstillgången utbreddes över så

många arbetsområden som möjligt.

Slutligen har stitelsen anfört betänkligheter mot de föreslagna beredskapsarbetenas

inverkan på landets näringsliv samt framhållit, att den ifrågasatta

snabba omstöpningen av systemet för arbetslöshetens avhjälpande genom allmänna

arbeten kunde förväntas skapa en förvirring och ett kaos, som skulle

bliva olyckligt, ej minst för de arbetslösa. Beträffande den föreslagna lönesättningen

vid i stor skala ordnade beredskapsarbeten av mer eller mindre angeläget

slag skulle utöva på landets näringsliv, har styrelsen anslutit sig bestämt

till den meningen, att förslaget genom att konservera lönerna för de

högst avlönade arbetarna, nämligen anläggningsarbetarna, och till samma

lönenivå lyfta arbetslösa arbetare från andra yrken, när de anställdes vid beredskapsarbeten,

skulle komma att verka starkt förhindrande på det ekono
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

miska livets anpassning efter nya betingelser och förlänga dess sjukdomstillstånd.

Allt, som rimligen kunde göras för att hjälpa de oförvållat arbetslösa, borde

också företagas. Dock förordade styrelsen, att arbeten för arbetslöshetens

bekämpande utfördes väsentligen, efter de linjer, som nu följas. Emellertid

kunde en viss forcering göras av de statliga offentliga arbetena och anslaget

till nuvarande slag av beredskapsarbeten i lämplig mån höjas, då det ju funnes

åtskilliga arbeten av oomtvistlig angelägenhetsgrad förberedda. Vid de

statliga anläggningsarbetena hade man i allmänhet kunnat hålla lönerna vid

en ganska rimlig nivå utan att behöva följa uppskruvningen i de privata byggnadsavtalen,

vadan ett fortsättande av dessa arbeten i väl avpassad skala icke

kunde anses utgöra något egentligt hinder för den allmänna lönenivåns anpassning

efter nya konjunkturförhållanden. Den centrala behandlingen av

dessa arbeten borde vid här avsedd omfattning av arbetena kunna alltjämt ske

på samma sätt som hittills. Väsentligen borde dock den fortsatta verksamheten

för arbetslöshetens avhjälpande genom allmänna arbeten stödjas på anordnande

av arbeten av de nuvarande reservarbetenas karaktär, dock i möjligaste

mån mångsidiga. Huruvida någon mindre jämkning av för reservarbeten

gällande avlöningsvillkor och direktiv borde ske, kunde styrelsen på grund

av otillräcklig egen erfarenhet ej avgöra. Det torde förtjäna övervägas, huruvida

arbetslöshetskommissionen borde upphöra, och reservarbetenas centralorganisation

inflyttas i socialstyrelsen. Ävenledes borde övervägas lämpliga

åtgärder för att bringa till full effektivitet möjligheten att utnyttja vad som

här kallats för »småarbeten». »

På grund av det anförda har vattenfallsstyrelsen bestämt avstyrkt det förslag,

som i sina konturer skymtade bakom de av utredningsmännen uttalade riktlinjerna.

Statens organisationsnämnd har till en början mot förslaget till central organisation

riktat den anmärkningen, att detsamma ginge i rakt motsatt riktning

mot de strävanden, som på senare år gjort sig gällande ifråga örn den statliga

centralförvaltningens organisation, åsyftande överflyttning från statsdepartementen

av sådana ärenden, som kunde handläggas inom centralt ämbetsverk.

Det erinrades örn särskild sakkunnigutredning, örn överflyttning — helt eller

delvis — från socialdepartementet till socialstyrelsen av statens fattigvårdsoch

barnavårdsinspektion ävensom den centrala handläggningen i övrigt av

fattigvårds- och barnavårdsärenden. Vidare erinrades om Kungl. Maj :ts uppdrag

åt nämnden den 15 april 1932 att behandla bl. a. »frågan örn beredande av

lättnad i arbetsbördan för Kungl. Maj :ts kansli genom decentralisation av vissa

ärenden till underordnade myndigheter». Ytterligare påpekades, att enligt

framlagt sakkunnigförslag den centrala handläggningen av ärenden angående

arbetslöshetsförsäkring, i samband därmed stående arbetsförmedling samt kontantunderstöd

skulle handhavas av socialstyrelsen, i vilket sammanhang nämnden

anfört följande.

Skulle båda de inom socialdepartementet utarbetade förslagen genomföras,

skulle det uppstå en dubbelorganisation, som för övrigt icke skulle bliva

inskränkt till den centrala förvaltningen utan som skulle sträcka sig även till

den lokala organisationen. Det syntes organisationsnämnden uteslutet, att en

så irrationell anordning kunde komma i fråga till genomförande. Näppeligen

kunde det väl ifrågasättas att förlägga jämväl handhavandet av arbetslöshetsförsäkringen,

arbetsförmedlingen och kontantunderstöden till socialdepartementet.

Detta utgjorde ett starkt skäl för att icke heller beredningen och

ledningen av beredskapsarbetena skulle förläggas till nämnda departement.

Härefter har organisationsnämnden framhållit följande.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Majit bleve nödsakad att fatta beslut i en mängd detaljfrågor, som

genom generella, lämpligt avvägda bemyndiganden av Kungl. Maj :t skulle

kunna överlämnas till avgörande av en från departementet skild institution,

men som konstitutionellt icke kunde överlämnas till avgörande av departementschefen

och icke heller torde kunna delegeras till vederbörande kansliråd

oller annan departementstjänsteman. Den föreslagna anordningen skulle alltså

föranleda, att konseljärendenas antal komme att ökas med en betydande mängd

ärenden, som icke vore av sådan beskaffenhet att det ur praktisk synpunkt

vore påkallat att handlägga dem i konselj. Den onödiga utsvällning av konseljlistorna,

som sålunda skulle framkallas, stöde i bestämd strid mot rationella

administrationsprinciper.

Den omständigheten, att ärenden rörande beredskapsarbeten i nuvarande

begränsade omfattning handlades omedelbart av socialdepartementet, har organisationsnämnden

icke ansett kunna åberopas för bibehållande av denna organisationsform

vid den föreslagna ansvällningen av beredskapsanordningens

omfattning, varvid skulle påkallas inrättandet av en särskild byrå.

Även principiella skäl hava synts tala mot förslaget, varom nämnden anfört

följande.

En väsentlig del av den förberedande handläggning, som den tilltänkta byrån

skulle ägna åt spörsmålen örn igångsättande av beredskapsarbeten, skulle

bestå i förhandlingar med intresserade parter angående behovet av vederbörande

arbetens utförande såsom beredskapsarbeten, angående de villkor, som

skulle föreskrivas för tillgodonjutande av anslag, angående uttagning av arbetskraft,

angående arbetstid m. m. Det torde ock vara tydligt, att många

för den fortsatta handläggningen av hithörande spörsmål bindande avgöranden

skulle komma att träffas efter muntlig föredragning för departementschefen

eller på grundval av samtal med denne. På detta sätt skulle det material,

som komme att ligga till grund för Kungl. Majits beslut, icke få den skriftliga,

preciserade avfattning och den offentliga karaktär, som vore nödvändiga

för att det skulle kunna konstateras, vilken instans som faktiskt bure ansvaret

för ett framställt förslag eller en vidtagen åtgärd. Med hänsyn härtill måste

utredningsmännens förslag sägas innebära en sammanblandning av instanserna

i statsförvaltningen och vore av denna anledning ur konstitutionell synpunkt

otillfredsställande.

På grund av vad organisationsnämnden sålunda anfört fann sig nämnden

nödsakad att avstyrka utredningsmännens förslag i fråga örn den tilltänkta

beredskapsanordningens centrala organisation. Därest organisation av arbetslöshetsförsäkringen

skulle komma att genomföras i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som föreslagits i den i det föregående omförmälda promemorian

i detta ämne, ville nämnden hemställa, att den på socialdepartementet

ankommande handläggningen av frågor örn beredskapsarbeten förlädes till

socialstyrelsen i den mån dessa frågor icke nödvändigt behövde avgöras genom

beslut av Kungl. Majit. Därest åter en arbetslöshetsförsäkring under socialstyrelsens

ledning icke skulle komma till stånd, syntes det lämpligast, att de

ärenden angående beredskapsarbeten, om vilka nu vöre fråga, överlämnades

åt en från Kungl. Majits kansli fristående kommission av samma typ som

statens arbetslöshetskommission.

Organisationsnämnden har härefter övergått till frågan örn den lokala organisationen,

i vilket avseende erinrats om det nämnden givna uppdraget i fråga

örn länsstyrelsernas organisation och arbetssätt. En sådan ansvällning av

den lokala statsförvaltningens apparat, som ett genomförande av förslaget

skulle framkalla, skulle göra det tämligen meningslöst att fortsätta rationaliseringssträvandena

med avseende å länsstyrelserna. För fullgörande av åtskilliga

av de nu ifrågasatta nya arbetsuppgifterna vore länsstyrelserna icke ru
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

stade. Antagandet att länsstyrelserna för kontrollen över beredskapsarbetena

skulle kunna utnyttja den tekniska sakkunskap de ägde tillgång till saknade

stöd i de verkliga förhållandena.

Med stöd av vad organisationsnämnden i det föregående anfört finge nämnden

för sin del bestämt avstyrka,, att länsstyrelserna ålades några nya eller utvidgade

uppgifter med avseende på beredskapsarbetena. Nämnden finge i stället

föreslå, att den lokala organisationen av beredskapsarbetena anordnades i huvudsak

på samma sätt, som den motsvarande organisationen av de utav statens

arbetslöshetskommission bedrivna reservarbetena. Enligt vad nämnden hade

sig bekant anlitade arbetslöshetskommissionen endast i mycket begränsad omfattning

länsstyrelsernas medverkan.

Domänstyrelsen har anfört följande.

Alltsedan år 1922 hade styrelsen samverkat med statens arbetslöshetskommission

för sysselsättande genom kommissionen av oförvållat arbetslösa vid

nödhjälps- och reservarbeten å allmänna skogar — domänfondens och, i mindre

utsträckning, kyrkofondens skogar. Den 31 oktober 1932 hade därvid utförts

omkring 3 milj. åttatimmars dagsverken. De verkställda arbetena omfattade

byggnad av omkring 115 mil vägar och 4.4 mil spårvägar samt grävning av

300 mil skogsdiken, byggnad av broar, viadukter och lastkajer, anordnandet

av lastage- och upplagsplatser, brädgårds- och sågplaner samt betesmarker,

byggnad av dammar och flottleder ävensom utförandet av skogsbeståndsvårdande

åtgärder såsom gallringar och röjningar m. m. Arbetena hade hittills

väsentligen utförts inom landets södra delar. Även dessa arbeten utgjordes

till större delen av vägarbeten, vilka, med hänsyn till kostnaderna, omfattade

något mera än 65 procent av de utförda arbetena. Dessa vägar hade varit

till stor nytta för avsättningen av skogsprodukter, men även för den allmänna

samfärdseln. Domän- och kyrkofondernas sammanlagda kostnader för arbetena

under perioden 1922—31 oktober 1932 hade i runt tal uppgått till 4 milj.

kronor. Dessa på domänverket belöpande kostnader hade utgjorts av utgifter

för hälften av arbetsledningens avlöning samt för tillhandahållandet av bostäder

åt arbetare och befäl, för sprängämnen och andra ärbetsmaterialier, körslor

m. m. i samband med arbetet. Nämnda kostnader torde hava utgjort ungeför

en femtedel av samtliga kostnader för de utförda arbetena.

Arbetena hade i huvudsak varit av sådan natur och så planlagts, att de utan

större olägenhet kunnat, vid minskat behov av reservarbeten, nedläggas för

att sedermera, vid stegrat behov, återupptagas. Då de därjämte kunnat bedrivas

vintertid, då arbetslösheten varit störst, hade de kunnat väl anpassas

efter den allmänna arbetsmarknadens förmåga att sysselsätta arbetare vid

olika tillfällen.

Då man i fråga örn graden av angelägenhet sökte verkställa en gruppering

av ifrågakommande arbeten uti sådana, som tillhörde det normala arbetsprogrammet,

sådana som, i likhet med nuvarande reservarbeten skulle vara av

mindre aktuell angelägenhetsgrad och sådana som, vad beredskapsarbeten angmge,

skulle vara av styrkt angelägenhetsgrad, bleve en sådan distinktion i

verkligheten svävande och skillnaden i fråga örn arbetets nytta i detta hänseende

ej stor — särskilt beträffande de grupper, till vilka beredskaps- och reservarbeten

skulle hänföras.

Styrelsen har med anledning av kollektivavtalsformens tillämpning vid beredskapsarbetena

framhållit såsom angeläget, att den för dessa arbeten lämpade

arbetsinkomsten utformades efter andra vägar än dem, som över avtalsenliga

löner ledde fram till ett allmänt fastlåsande av lönenivån. Under åberopande

av vad 1931 års skogssakkunniga framhållit rörande behovet av anpassning

av tillverkningskostnaderna inom trävaruindustrien till en nivå, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

kunde anses rimlig i jämförelse med förhållandena på ifrågavarande område

i våra konkurrentländer på virkesmarknaden, har styrelsen anfört följande.

Vad skogsbruket för närvarande anginge möjliggjordes för en högst väsentlig

del av skogsavkastningen en fortsatt avsättning allenast av skogsarbetarnas

nuvarande lönenivå. En obetydlig höjning av skogsarbetarlönen skulle

omöjliggöra avsättning jämväl av denna del av skogsavkastningen och

därmed föranleda en ytterligare minskning av tillgången på skogsarbeten. Inför

denna situation måste styrelsen, vad skogsbruket, nu närmast anginge, se

en stor fara i genomförandet av det löneprogram, som framlades i promemorian.

Styrelsen har härefter övergått till behandling av vissa speciella spörsmål

och har beträffande tillämpningen av förkortad arbetstid anfört följande.

Det torde svårligen kunna förebyggas, att begränsning av arbetstiden medförde

krav på hjälp i annan form från det allmännas sida. Så vitt styrelsen

kunde finna vunnes en mera ändamålsenlig användning av statsanslag till anordnandet

av beredskapsarbeten genom full arbetstid med lägre arbetslön än

genom förkortad arbetstid med högre lön. Vidare finge framhållas, att avkortning

av arbetstiden medförde tekniska olägenheter av skilda slag, svårighet

vid kontroll av arbetstid m. m., allt ledande till ökade kostnader för arbetsledning,

särskilt vid mera omfattande arbetsföretag. Av vikt vore ju emellertid

att största möjliga del av anslaget till beredskapsarbeten komme de arbetslösa

till godo i form av löner.

Styrelsen har vidare framhållit svårigheten att finna skogsarbeten just i

de orter, där arbetslöshet rådde, varför arbete utom hemorten finge antagas

komma att förekomma även vid beredskapsarbetena. Då genomförandet av

jämkningar och annulleringar i gällande kollektivavtal torde medföra betydande

svårigheter särskilt vid användning av entreprenadsystem, emot vars införande

vid beredskapsarbetena styrelsen icke gjorde erinran, har styrelsen

framhållit, att för -— exempelvis —- smärre skogliga vägföretag, avsedda att

utföras jämväl å enskilda skogar, en arbetsanordning i anslutning, i tillämpliga

delar, till den form, som tillämpades i fråga örn statens skogsutdikningsanslag,

borde kunna i förevarande fall vinna tillämpning.

Domänstyrelsen har med hänsyn till nuvarande kris funnit starka skäl tala

för anordnandet i stor omfattning av statsunderstödda arbeten men har emellertid

ansett sig böra i princip bestämt avstyrka att härvid tillämpades ett

lönesystem, som under nuvarande konjunktur ledde till en förhöjning av arbetslönerna

och ett fastlåsande överhuvud taget för olika arbetargrupper av

den nuvarande lönenivån.

Lantbruksstyrelsen har till en början behandlat lönefrågan och framhållit

vissa konsekvenser av tillämpningen av avtalsenliga löner vid beredskapsarbetena,

varvid särskilt ifråga örn inverkan härav för jordbrukets del uttalats

följande.

Den uppsugning av arbetskraft från jordbruket och skogsbruket med dess

föga lockande arbetsinkomster, som nu ägde rum vid uppåtgående och goda

konjunkturer men som av naturliga skäl i allmänhet avstannade av sig själv

under tider av arbetslöshet inom handel och industri, skulle genom dessa arbetens

allmänna anordnande i form av beredskapsarbeten komma att i viss mån

göra sig gällande även under nedåtgående konjunkturer. Återföringen av arbetskraften

bleve säkerligen ett synnerligen svårlöst problem, och syntes därför

försiktigheten bjuda, att möjligheterna för dess tillfredsställande lösande

bleve fullt klarlagda, innan statsmakterna fattade ett eventuellt beslut örn

införande av beredskapsarbeten såsom den allmänna formen för beredande av

arbetsmöjligheter åt arbetslösa. Det syntes böra ifrågasättas, huruvida det

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

kunde vara lämpligt, att staten genom sina direkta åtgärder medverkade till

uppehållandet av skiljaktigheten mellan arbetsinkomsten för arbetarna inom

vissa hemmamarknadsindustrier och arbetsinkomsten för såväl löntagare som

företagare inom jordbruk och skogsbruk och så att säga konserverade arbetslösheten,

varigenom arbetskraftens naturliga övergång till andra yrken, låt

vara mindre betalta, hindrades eller i allt fall starkt motverkades. Denna

verkan av beredskapsarbetena bleve givetvis till nackdel för jordbruket. Med

fog syntes även den frågan kunna framställas, huruvida det kunde vara rimligt,

att staten i nödtider vid beredande av arbete åt arbetslösa garanterade

dessa väsentligt högre, ej sällan flerdubbelt högre arbetsinkomster än dem,

som stöde till buds för stora grupper andra medborgare i deras vanliga arbete.

Det finge vidare framhållas, att någon sådan arbetslöshet knappast torde i

stort sett föreligga inom jordbruket, att den i och för sig kunde anses skäligen

påkalla särskilda åtgärder från det allmännas sida. A andra sidan kunde det

befaras, att genom ett mera allmänt anordnande av beredskapsarbeten svårigheterna

för jordbruket komme att bliva än större att vid skördetid och under

andra brådskande tider uppbringa nödig arbetskraft. Genom arbetskraftens

övergång till i grannskapet igångsatt vägarbete eller dylikt och genom den

allmänna stimulans på uppsugningen av arbetskraft från landsbygden till

städer och industriorter, som en övergång till beredskapsarbeten med avtalsenliga

löner kunde väntas utöva, skulle nämligen tillgången på arbetskraft

bliva knappare. Detta skulle i sin tur medföra ökade arbetspriser inom jordbruket

och därmed höjda produktionskostnader, varigenom den ekonomiska

kris, jordbruket för närvarande genomlede, skulle ytterligare skärpas, måhända

för lång tid framåt.

För jordbruket syntes sålunda ett system med beredskapsarbeten medföra

enbart olägenheter utan däremot svarande nytta och utan att förhållandena

inom jordbruket i och för sig påkallade några samhällsåtgärder av ifrågavarande

slag.

Trots dessa olägenheter för jordbruket skulle detta komma att få bära en

dryg anpart av de kostnader, som beredskapsarbetena komme att medföra för

det allmänna. Enligt den i statsverkspropositionen framlagda planen skulle

nämligen beredskapsarbetena finansieras genom en skärpt arvsskatt och skulle

denna för de större jordbrukens vidkommande bliva desto mer betungande, som

den skulle beräknas å fastighetsvärden, vilka åtminstone för närvarande vore

alltför höga och icke motsvarades av en tillnärmelsevis däremot svarande avkastning.

Styrelsen har härefter närmast med tanke på torrläggningsföretag gjort gällande,

att bestämmelserna örn arbetslöner, uttagning av arbetskraft m. m.

vore ägnade fördyra arbetena, vilka ökade kostnader skulle drabba såväl staten

som jordägaren. Då statsbidrag vid beredskapsarbetena skulle utgå efter eljest

gällande grunder, skulle en anmärkningsvärd motsättning i kostnadshänseende

uppkomma olika torrläggningsföretag emellan, beroende på huruvida visst sådant

arbete utfördes med bidrag ur statens allmänna avdikningsanslag eller

ur beredskapsanslaget. Därest vissa torrläggningsarbeten skulle komma att

anordnas som beredskapsarbeten, syntes därför rimligt, att den härigenom

uppkommande merkostnaden helt bures av staten. All hänsyn borde tagas till

den betydelse, som måste tillerkännas torrläggningsföretagen för arbetslöshetens

motverkande och som jämväl tagit sig uttryck i proposition i ämnet.

Styrelsen ville ifrågasätta, huruvida icke ur denna synpunkt en lämpligt avvägd

höjning borde ske av allmänna avdikningsanslaget.

På grund av vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen, som icke ansett

sig böra ingå på några detaljer ifråga örn beredskapsanordningens organisation

m. m., för sin del särskilt med hänsyn till de allvarliga konsekvenser, som därav

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

skulle följa för jordbruket, bestämt avstyrkt här åsyftade förslag att uteslutande

eller i mera övervägande grad bereda arbete åt arbetslösa genom anordnande

av beredskapsarbeten med därmed förknippade arbetsvillkor. Den princip

för arbetslönernas bestämmande, som tillämpades vid reservarbetena, syntes

mera riktig och rättvis vid anordnande av nödhjälpsarbeten på det allmännas

bekostnad, särskilt örn, såsom syntes tillbörligt, hänsyn foges till de

arbetsinkomster, jordbruket kunde bereda däri sysselsatta personer. Emellertid

har styrelsen härmed ingalunda velat hava sagt, att det icke ur olika

synpunkter kunde vara både lämpligt och skäligt att jämsides med reservarbeten

i viss, måhända jämväl något ökad omfattning anordna beredskapsarbeten

för arbetslösa inom härför särskilt lämpade arbetsområden. Härvid syntes

emellertid företrädesvis böra ifrågakomma sådana arbetsområden, där arbetslönerna

vore relativt låga och där de ogynnsamma verkningarna utav beredskapsarbetena

på jordbrukets arbetsförhållanden bleve de minsta möjliga.

Kommerskollegium har till en början meddelat, att på kollegii anmodan

yttranden i ärendet avgivits av fullmäktige i järnkontoret och Sveriges skogsägareförbund

samt av Stockholms, Göteborgs och Skånes han delskamrar, av

handelskamrarna i Karlstad och Gävle, Östergötlands och Södermanlands, Gotlands,

Örebro och Västmanlands läns, Västergötlands och norra Hallands,

Västernorrlands och Jämtlands läns samt Norrbottens och Västerbottens läns

han delskamrar. Kollegium har på följande sätt sammanfattat innehållet i de

sålunda avgivna yttrandena.

I samtliga de till kollegium inkomna yttrandena uttalades de starkaste

betänkligheter mot de av de tillkallade sakkunniga föreslagna åtgärderna.

Från skilda håll har samtidigt framhållits, att i betraktande av den utomordentliga

omfattning, som arbetslösheten numera tagit, och de sociala vådor, som

därav kunde följa, en vidgad samhällelig hjälpverksamhet vore ofrånkomlig.

Men den av de sakkunniga förordade genomgripande omläggningen av det nu

tillämpade systemet, varigenom de hittillsvarande reservarbetena skulle i huvudsak

ersättas genom beredskapsarbeten, vid vilka skulle tillämpas vanliga

avtalsenliga eller eljest i den fria marknaden gällande löner, ävensom med direkta

kontantunderstöd i vidgad omfattning, skulle, har det framhållits, innebära

de största vådor för näringslivet och i hög grad försvåra ett övervinnande

av nu rådande krisförhållanden. De förordade beredskapsarbetena skulle vidare,

såvitt man kunde av nu tillgängliga, ofullständiga upplysningar rörande

arten av desamma bedöma, komma att i främsta rummet gynna vissa, i löneavseende

särskilt favoriserade arbetaregrupper, såsom byggnads-, kommunaloch

anläggningsarbetare, och därigenom dels verka hindrande mot en naturlig

löneutjämning, dels utöva en stark dragningskraft för övergång från mindre

gynnade yrken till de sålunda favoriserade.

Slutligen hava framhållits de olägenheter och vådor, som en statlig upplåning

i den omfattning, som ifrågasatts för nu nämnda ändamål, måste anses medföra

såväl för enskild verksamhet och näringslivet i dess helhet, vilket därigenom

skulle berövas den för en konjunkturförbättring erforderliga tillgången

till billigt kapital, som även för statens ställning i kredithänseende.

För egen del har kollegium, som delat de sålunda framförda betänkligheterna,

framhållit, att arbetstillfällena i övervägande grad skulle komma byggnads-

samt anläggnings- och kommunalarbetare till godo, vilka arbetargrupper

i regel lyckats tillkämpa sig en åtskilligt högre genomsnittlig lönenivå

än den, som giillde de inom exportindustrierna arbetande. Tillämpningen av

avtalsenliga löner vid dessa arbeten skulle därför verka i hög grad orättvist

mot sistnämnda arbetargrupper. Härefter har anförts följande.

Det torde knappast behöva framhållas, vilken stark dragning utsikterna

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

till att kunna erhålla anställning vid beredskapsarbeten, inbegripande exempelvis

byggnadsverksamhet, vissa anläggningsarbeten m. m., måste utöva, särskilt

på de lägst avlönade yrkesgrupperna, såsom jordbruks- och skogsarbetare.

Det korrektiv, som ansetts ligga i förkortad arbetstid, torde härvidlag få anses

föga verksamt, så mycket mer som i så fall den ökade fritiden, som eventuellt

kunde disponeras för eget arbete, ju måste anses som en icke ringa lockelse.

Aven övriga i promemorian diskuterade metoder att utdraga arbetstillfällena

samt att på samma gång i någon mån motverka eljest befarad tillströmning

till beredskapsarbetena av arbetskraft från yrkesområden med lägre lönenivå

torde med all sannolikhet visa sig synnerligen ineffektiva.

Ifråga örn beredskapsarbetenas centrala organisation har kollegium förutsatt,

att reservarbeten av hittills förekommande typ bleve oundgängligen nödvändiga

för tillgodoseende av en övervägande del av arbetsbehovet, även örn beredskapsarbeten

av ena eller andra slaget skulle i vidgad omfattning beslutas.

På grund härav skulle en mindre lämplig dualism i ledningen av nära besläktade

arbetsuppgifter uppkomma. Skulle beredskapsarbetena utsträckas

till nya områden, syntes lämpligare, att en eventuellt erforderlig central ledning

sammanfördes med den redan i form av statens arbetslöshetskommission

existerande, antingen genom gemensamt inrangerande under en särskild byrå

eller avdelning i socialstyrelsen eller i fortsatt, mera fristående form.

Kollegium har vidare erinrat, att utlämnandet av beredskapsarbeten på

entreprenad näppeligen torde låta sig förena med den obligatoriska förmedling

och hänvisning av arbetskraft som föreslagits. Entreprenören torde nämligen

behöva frihet i fråga örn antagandet av fullgod arbetskraft liksom vid avskedandet

av arbetare, som visat sig mindre duglig. Samma frihet torde för

övrigt även böra förutsättas vid arbeten, utförda i de statliga verkens regi.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har kollegium ansett, att de av de

sakkunniga framförda synpunkterna och förslagen icke borde läggas till grund

för de åtgärder, som torde bliva nödvändiga för mötande av den nuvarande

krisen på arbetsmarknaden.

Kollegium har slutligen framfört vissa synpunkter, huru krisen borde mötas

med undvikande i möjligaste mån av skadliga återverkningar för det fria

näringslivet, varvid anförts följande.

Det torde sålunda vara ofrånkomligt, att de statliga åtgärder av olika slag,

som visade sig nödvändiga för lättande av krisens verkningar, bleve synnerligen

omfattande. De torde sålunda böra omfatta såväl direkta kontantunderstöd

som reservarbeten av i huvudsak hittills förekommande typ, vissa bidrag

av statsmedel, såsom i annat samband förordats, för möjliggörande av ökad

användning av inhemskt bränsle, utbildningskurser av olika slag för arbetslösa,

lånerörelse i viss omfattning för uppmuntrande av enskild, produktiv

verksamhet, statsunderstöd enligt gängse villkor till kommunala och enskilda

arbeten av styrkt allmännyttig karaktär och slutligen statliga beredskapsarbeten

i ökad omfattning.

Vid beredskapsarbetena syntes däremot anställningen av arbetskraft -— i

den mån så befunnes erforderligt under medverkan av arbetsförmedlingsanstalt

— böra ske genom den direkta arbetsledningen, vare sig denna sorterade

under ett statligt verk, utgjordes av en entreprenör eller för ändamålet

särskilt tillsatts.

Vad åter beträffade den omstridda lönefrågan vid beredskapsarbetena, torde

denna, då det rörde sig örn arbeten i ett statligt verks egen regi, böra baseras

på gällande avtal.

Kollegium har påpekat, att graden av beredskapsarbetenas nödvändighet

och nyttighet sannolikt kunde komma att ligga mellan å ena sidan de hittillsvarande

reservarbetena och å andra sidan de hittills beslutade ävensom

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

ovan avsedda, under de affärsdrivande verken fallande beredskapsarbetenas.

Denna uppfattning torde kunna stödjas av åtskilliga exempel ur årets statsverksproposition

under rubriken »fonden för förlag till statsverket». Med

hänsyn härtill har kollegium anfört följande.

Beträffande dylika anläggningar, vilkas utförande vid nuvarande tidpunkt

kunde på sätt och vis betecknas som en diskontering av framtida statliga

arbetsuppgifter, syntes starka skäl kunna anföras för att desamma endast

borde komma till utförande, under villkor att uppgörelse träffades om reducering

i skälig omfattning vid arbetets utförande av eljest gällande avtalsenliga

löner för de arbetare, även yrkeskunniga sådana, som härigenom skulle

beredas arbete. Detsamma torde böra gälla i fråga örn motsvarande statsunderstödda

kommunala och enskilda arbetsuppgifter.

Under förhandenvarande förhållanden syntes försvarligt, att utförandet av

så begränsade beredskapsarbeten skulle på föreslaget sätt kunna bestridas

med lånemedel med kort amorteringstid. De utgifter, som bleve nödvändiga

för reservarbetenas upprätthållande m. fl. härmed jämförliga åtgärder, torde

däremot i princip och i varje fall i så stor utsträckning som möjligt såsom

hittills böra täckas av skattemedel för undvikande av att under nuvarande

ovissa förhållanden dessa utgifter övervältrades på kommande år.

II. Yttranden av Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.

A. I huvudsak tillstyrkande yttranden.

Länsstyrelsen i Gotlands län har framhållit följande.

Det kunde knappast vara nationalekonomiskt riktigt att i längden såsom

den huvudsakligaste formen för arbetslöshetshjälp hålla på med arbeten, vilka

—- på sätt som gällde i fråga örn reservarbeten — visserligen måste i och

för sig vara nyttiga från allmän synpunkt men dock icke så angelägna, att

de vore upptagna i vederbörande myndighets eller institutions arbetsplaner

för de närmaste åren. Enligt länsstyrelsens erfarenhet härutinnan kunde svårigheter

rentav möta att finna på något lämpligt reservarbete, då det däremot

kunde vara lättare och naturligare att anvisa arbeten, som väl skulle lämpa

sig för arbetslösa, och som i motsats till reservarbetena vore av en mera markerad

angelägenhetsgrad. Det syntes länsstyrelsen ur flera synpunkter riktigast

att i större omfattning än hittills gå in för arbeten, vilka verkligen

vore från allmän synpunkt mera angelägna att de komme till utförande än

de nuvarande reservarbetena. Då beredskapsarbetena avsåge arbetsuppgifter,

som vore mera angelägna och mera aktuella än reservarbetena, kunde länsstyrelsen

från principiell ståndpunkt icke annat än ansluta sig till förslaget

att ge betydligt större plats åt beredskapsarbetena än hittills. Det gällde

ju icke heller här någon alldeles ny form för arbetslöshetshjälpen, enär statsmakterna

redan från och med 1931 gått in för anordnande av dylika beredskapsarbeten.

Att avtalsenliga löner skulle gälla vid dessa beredskapsarbeten

måste också med hänsyn till arbetenas beskaffenhet anses vara riktigt. Med

hänsyn till att reservarbetarlönerna knappast motsvarade existensminimum,

åtminstone för familjeförsörjare, syntes riktigt, att det under alla förhållanden

foges under övervägande, att lönerna vid reservarbetena bestämdes på ett för

arbetarna mera gynnsamt sätt än hittills, en åtgärd som från allmän synpunkt

i längden torde vara fördelaktigast för alla.

Länsstyrelsen har emellertid ställt sig mycket tveksam, örn det ur allmän

synpunkt kunde vara tillrådligt, att i elen mycket stora utsträckning, som

förutsattes, anordna beredskapsarbeten. Den föreslagna karenstiden vore väl

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 211. 17

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

kort. Förslaget om undersökning av konfliktorsaker i vissa fall kunde icke

förordas. Ytterligare Ilar länsstyrelsen anfört:

Och då enligt vad som framginge av statsverkspropositionen, beredskapsarbetena

vore avsedda att ersätta de nuvarande reservarbetena, bleve frågan

ännu mera tveksam, enär det med dessa beredskapsarbeten knappast torde

vara möjligt att i samma smidiga form som hittills i de olika kommunerna

bringa hjälp mot arbetslösheten. Länsstyrelsen ville alltså förorda en i viss

mån vidgad användning av beredskapsarbetena men på samma gång ett bibehållande

av de nuvarande reservarbetena såsom ett komplement till beredskapsarbetena

och avsedda att användas, då det icke vore möjligt att på annat

sätt vidtaga någon åtgärd mot arbetslösheten.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har framhållit, att 8,459 personer i december

1932 anmälts vara arbetslösa inom länet, varav endast omkring 7 procent

bereddes sysselsättning vid statliga reservarbeten inom länet. Denna

låga procent sysselsatta berodde på att gällande föreskrifter för reservarbetena

icke gåve tillräckligt utrymme att välja lämpliga arbetsobjekt. Härefter har

länsstyrelsen anfört följande.

Därest det skulle vara möjligt att i avsevärt vidgad omfattning anordna

arbetstillfällen för de arbetslösa och om dessa arbeten skulle kunna planmässigt

disponeras, såsom ett huvudsakligt medel för arbetslöshetens motverkande

vore det, enligt länsstyrelsens mening, ofrånkomligt att hittills gällande

bestämmelser ^ angående arbetsföretagens art förändrades, så att även inom

de. närmaste åren behövliga statliga och kommunala samt vissa slag av enskilda

arbetsföretag i lämplig omfattning måtte kunna komma till utförande.

De. riktlinjer, som av de sakkunniga föreslagits beträffande valet av arbetsobjekt

för beredskapsarbeten, syntes länsstyrelsen lämna den möjlighet till

anordnande a.v arbetstillfällen, som förhållandena påkallade. Länsstyrelsen

ville därför tillstyrka att de sakkunnigas förslag angående beredskapsarbeten

till motverkande av arbetslöshet lades till grund för statens åtgärder i berörda

avseende. Arbetenas anordnande i övrigt borde i största möjliga omfattningregleras

fran fall till fall genom beslut av Kungl. Maj :t eller den myndighet,

som Kungl. Maj:t därom lämnar bemyndigande.

Vid en omläggning av principerna för utväljande av arbetsobjekten, så att

särskild hänsyn skulle, tagas till arbetsföretagets allmännytta och angelägenheten

av att komma till utförande under de närmaste åren, syntes det länsstyrelsen,

att den allmänna arbetsmarknadens löner borde tillämpas. Emellertid

syntes en ransonering av arbetstiden i behövlig omfattning påkallad,

närmast för att bereda arbete åt så mångå som möjligt samt för att icke beredskapsarbetarna

skulle erhålla bättre inkomster än arbetare i den öppna

marknaden med förkortad arbetstid. Vid de rent kommunala reservarbeten,

som vissa samfälligheter anordnat inom länet, betalades den öppna marknadens

löner med ransonering av arbetstiden utan att kritik däröver förmärkts

från vare sig kommun eller arbetslösa. Vidare har uttalats, att vid beredskapsarbeten

ett betydande utrymme borde lämnas för beredande av sysselsättning

åt arbetslösa från andra kommuner. Särskilt borde beredskapsarbeten,

som helt bekostades av statsmedel, utan hänsyn till mantalsskrivningsorten

stå öppna för de arbetslösa, som vore i största behov av arbete. Med

den stora arbetslöshet, som vöre radande inom vissa av länets skogskommuner,

vore det ett trängande behov att inom desamma beredskapsarbeten anordnades.

Med anledning av de statsbidragsbelopp, varmed i promemorian räknats,

bär framhållits, att kommunerna, i synnerhet vägdistnkten, icke torde

äga vilja eller förmåga att genom uttaxering anskaffa erforderliga medel för

beredskapsarbeten eller att öka sin förut avsevärda skuldsättning med dylika

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

summor. Länsstyrelsen Ilar särskilt framhållit, att man i fråga örn flertalet

vägföretag torde få räkna med 85—90 procent av kostnaden i statsbidrag.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som i ärendet inhämtat yttrande från styrelsen

för arbetsförmedlingsanstalten i länet, har ansett det vara påtagligt och

delvis ofrånkomligt, att vissa brister vidlådde reservarbetstypen. Hänvisningen

till reservarbeten innebure stundom förflyttning långt från hemorten,

ehuru vanligen endast för ungkarlar. Denna olägenhet motvägdes dock

ej sällan av att sådan hänvisning kunde befrämja en utflyttning från orter,

där på grund av ändrade förhållanden en varaktig utkomst icke längre

kunde påräknas. Arbetsinkomsten vore ofta ej tillräcklig för familjeförsörjare

utan måste kompletteras med ortsbidrag eller fattigvårdsunderstöd, en

komplettering som dock måste anlitas även av dem, som vid arbeten i öppen

marknad ej kunde bereda sig tillräcklig inkomst. Slutligen hade reservarbetena,

såsom mindre angelägna, lägre betalade och därtill i viss mån avsedda

att pröva arbetsviljan hos anmälda arbetslösa, blivit karakteriserade

som »mindervärdiga» och psykologiskt deprimerande, ett omdöme som icke

kunde frånkännas ett visst berättigande. Likväl syntes reservarbetena under

rådande förhållanden efter hand hava mötts med ökad förståelse. An mer

gällde detta — med hänsyn till den lokala förläggningen och administrationen

—■ de statskommunala reservarbetena, vilka också betydligt ökats i antal.

Beredskapsarbetena enligt det nu föreliggande förslaget stöde de statskommunala

arbetena närmast men skilde sig från dessa särskilt i fråga örn löneprinciperna

och vad därmed sammanhängde. Härefter har länsstyrelsen i

lönefrågan uttalat följande.

Det vore visserligen möjligt, att de av sakkunniga förutsatta avtalen

rörande löneregleringar, arbete utan organisationstvång, m. m., örn de kunde

med åsyftad verkan genomföras, efter hand skulle öppna vägar till ett överbyggande

av vissa oskäliga löneklyftor och till utjämnande av andra stridigheter

på hithörande områden, en i och för sig eftersträvansvärd utveckling.

Med den nu rådande stora ojämnheten i lönesatser m. m. enligt kollektivavtalen

eller eljest i fråga örn de grupper, vilka skulle ifrågakomma till beredskapsarbeten

— byggnads-, kommunal-, skogs-, väg- och diverse grovarbeten

m. m. — måste man emellertid befara, att de sakkunniga överskattat möjligheterna

att effektivt genomföra ifrågavarande förslag inom den begränsade

tid, som skulle stå till buds för en så pass genomgripande omläggning. — Särskilt

ömtålig vore den verkan, som vissa beredskapsarbeten trots restriktioner

kunde utöva å arbetsförhållandena inom det ordinarie jord- och skogsbruket.

Beträffande olika detaljspörsmål bar länsstyrelsen framhållit följande. Under

hänvisning till vad arbetsförmedlingsanstaltens styrelse i sitt yttrande

betonat angående svårigheten för arbetsförmedlingen att omhänderha hänvisningar

av arbetskraft till beredskapsarbeten samt arbetslöshetskommittéernas

lämplighet härför, har länsstyrelsen uttalat det omdömet, att arbetslöshetskommittéerna

i stort sett väl fyllt sina hittillsvarande uppgifter. Hör medling i

eventuella arbetstvister syntes man liksom kitt ilis böra lita till den ordinarie

förlikningsmannainstitutionen eller särskilda kommissioner; huruvida en sådan

kommission på ifrågavarande område borde erhålla någon mera varaktig

form, torde kunna bliva beroende av vidare erfarenhet.

Länsstyrelsen har avslutat sitt yttrande med följande uttalande.

Även beredskapsarbetena borde utvidgas och därvid kunna avse arbeten för

icke blott staten utan även kommuner och enskilda företag (enskilda järnvägskorsningar,

skogsvårdsarbeten, vattenregleringar m. m.). Ett samtidigt bedrivande

inom samma kommun av t. ex. vägarbeten dels såsom beredskaps-, dels

som statskommunala reservarbeten borde dock i regel ej ifrågakomma. I fråga

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

om beredskapsarbetenas ledning syntes anledning nu ej föreligga att ändra den

redan tillämpade ordningen, kompletterad med länsstyrelsernas medverkan

beträffande icke-statliga arbeten, på sätt sakkunniga föreslagit.

På sålunda anförda skäl ansåge sig länsstyrelsen böra förorda ett bibehållande

i princip även för nästa budgetår av den nuvarande anordningen med

både statens reserv-, statskommunala reserv- och beredskapsarbeten, modifierade

och i mån av behov utvidgade på sätt här endast kunnat i korthet antydas.

Arbetslöshetskommissionens ingående kännedom om kommunernas arbetslöshetsförhållanden

vore härvid en viktig omständighet. — Det kunde

visserligen anmärkas, att man därigenom icke vunne den enhetliga organisation

och ledning, som genom enbart beredskapsarbeten under socialdepartementets

eller annan överledning skulle skapas. Men erfarenheten syntes visa, att

erforderlig översikt och sammanhållning av verksamheten likväl kunde uppnås.

Med förefintliga olika typer av arbeten borde de synnerligen växlande

arbetsbehoven med vederbörlig hänsyn till yrke, arbetsförmåga och ålder m. m.

kunna smidigt tillgodoses utan att sociala hänsyn av skilda slag eftersattes.

Boskillnad mellan »arbetslinjen» och fattigvården borde eftersträvas och lönebestämmelserna

anpassas därefter. — Genom en sådan lösning torde en både

för näringslivet och för de arbetslösa eftersträvansvärd successiv avveckling

av krisorganisationen kunna i möjligaste mån främjas. Som en fördel syntes

också böra räknas, att man, utan uppgivande under ovissa förutsättningar av

den nuvarande organisationen, i samband med ökningen av beredskapsarbeten

torde få tillfälle att vinna praktisk erfarenhet örn de av sakkunnige föreslagna

avtalsformernas genomförbarhet och tillämpning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har riktat åtskilliga anmärkningar mot

hittillsvarande system med reservarbeten, varvid särskilt berörts olägenheterna

av arbetslösas uttagning till reservarbeten å avlägsna orter, den för uppehället

av reservarbetarens familj otillräckliga lönen, vilken ofta måste suppleras med

stöd av fattigvården, samt vissa mindre gynnsamma psykologiska faktorer.

Länsstyrelsen har därefter uttalat, att det vore uppenbart, att anordnande i

väsentligt ökad utsträckning av beredskapsarbeten vore att föredraga framför

systemet med reservarbeten, desto hellre som förändringen icke avsåge och

icke behövde avse tillskapandet av något särskilt organ för arbetsledning. Vidare

har framhållits, att förslaget ingående sysslade med lönefrågan och fäste

stor vikt vid att lönerna vid beredskapsarbetena skulle vara avtalsenliga. Länsstyrelsen

kunde icke finna en sådan bestämmelse erforderlig eller lämplig. Frågan

löstes på ett tillfredsställande sätt, om medel anvisades för sådana arbeten,

som under de närmaste åren skulle komma till utförande, och att dessa arbeten

finge sättas i gång på vanligt sätt. Under åberopande av att det för vägan - läggningar brukliga anbudsförfarandet med gott resultat tillämpats utan att

den beräknade kostnaden överskridits har länsstyrelsen härefter anfört:

I den mån arbetslösheten inom olika delar av länet det påkallade, borde allmänna

arbeten kunna igångsättas. Skulle därvid framgå, att försök gjordes

att driva upp priserna, torde förhållandena få anses vara sådana att arbetsföretaget

kunde anstå. Andra bestämmelser vore icke behövliga.

Länsstyrelsen har vidare uttalat följande.

Inga särskilda bestämmelser hade utfärdats örn avtalsenliga löner eller örn

slitandet av tvister när det gällde väganläggningar, som utfördes med anslag

å sjätte huvudtiteln, ej heller beträffande andra statliga arbetsföretag, vartill

medel beviljades. Det syntes innebära en onödig inveckling av saken att antaga

särskilda föreskrifter örn beredskapsarbetenas avlönande. Vägdistrikten,

som förskottsbyggt vägar, hade icke ansett sig behöva eller böra utfärda några

dylika bestämmelser. Enligt länsstyrelsens förmenande förelåge heller intet

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

som helst behov av att statsmakterna gjorde det. Målet, som man ville uppnå,

nämligen att bereda arbeten åt så många som möjligt, vunnes, örn statsmakterna

följde de exempel, som länge tillämpats av vägdistrikten.

Det komme för vissa kommuner i länet att få mycket svåra ekonomiska

följder för stora delar av befolkningen, örn ej arbeten snart komme i gång,

som gåve en nödvändig inkomst. Sådan ställningen vore, komme det här icke

att bliva fråga örn avtalsenliga löner. Staten torde i stället kunna påräkna

att få de omfattande vägarbeten, som här kunde omedelbart påbörjas, utförda

för ett långt billigare pris än örn anläggningarna skulle i huvudsak anstå för

att måhända utföras sedan arbetstillgången i öppna marknaden blivit större.

Att verkligt gagn vunnes genom anvisande av det äskade anslaget för utförande

av allmännyttiga företag vore länsstyrelsen övertygad örn. För den

händelse beredskapsarbeten icke anordnades, torde stora belopp, fortfarande

få anvisas för reservarbeten, vilka trots de låga lönerna i regel blivit dyrbara,

och för fortsatta understöd. Länsstyrelsen befarade, att statens och kommunernas

kostnader för sistnämnda åtgärder icke komme att bliva mindre än

kostnaderna för beredskapsarbetena, men resultatet av utgifterna för beredskapsarbeten

komme att bliva för det allmänna och för befolkningen vida bättre

än med en fortsatt tillämpning av nu gällande system.

På grund av det sålunda anförda hemställde länsstyrelsen, att Kungl. Majit

ville för riksdagen framlägga förslag örn anvisande av 160,511,800 kronor till

beredskapsarbeten att av Kungl. Maj :t användas i mån av behov till igångsättande

av sådana arbetsföretag, som i det föreliggande förslaget upptoges, dock

främst till vägarbeten, vilka medel borde fördelas i samma ordning och användas

nå samma sätt som i fråga örn anslag till vägbyggnader och andra företag

i allmänhet.

B. Yttranden, vari närmare ståndpunkt icke tagits till de huvudsakliga

frågorna i förslaget.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har i anledning av de nya arbetsuppgifter,

som enligt förslaget skulle ankomma på länsstyrelserna, icke funnit annat att

erinra än att den granskning, som skulle ankomma på länsstyrelserna, förutsatte

tillgång till en sakkunskap, som icke alltid kunde antagas stå till länsstyrelsernas

förfogande, samt att en förstärkning av länsstyrelsernas och vägingenjörernas

arbetskrafter bleve påkallad.

Länsstyrelsen har vidare anfört:

På de synnerligen omfattande och betydelsefulla tvistefrågor av socialpolitisk

och nationalekonomisk natur, till vilka förslaget tagit ställning, fann sig

länsstyrelsen icke hava att ingå i anledning av remissen. Det vore i varje fall

uppenbart, att den för närvarande rådande arbetslösheten av staten krävde utomordentliga

åtgärder med syfte att skapa arbetstillfällen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har berört den mycket omfattande arbetslösheten

i länet och därav föranledda bördor för kommunerna. Kommunerna

ägde icke förmåga att i någon utsträckning av betydelse vidare bringa hjälp

till de arbetslösa. Detsamma vore förhållandet med vägdistrikten, vilka, ehuru

därtill icke lagligen skyldiga, ändock i stor utsträckning varit verksamma i

arbetslöshetsbekämpande syfte. Härefter har anförts följande.

Den hittills tillämpade ordningen för den statliga verksamheten för arbetslöshetens

bekämpande och lindrande av dess följder vore sålunda avsedd att i

huvudsak ersättas med beredskapsarbeten, därvid den allmänna arbetsmarknadens

löner och övriga arbetsvillkor skulle komma till tillämpning. Frågan,

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

huruvida det ena eller andra systemet ur rikssynpunkt vore att föredraga, syntes,

såvitt länsstyrelsen vore i tillfälle bedöma, till övervägande del vara beroende

av, i vilken utsträckning staten med hänsyn till rådande och för de närmaste

åren beräkneliga statsfinansiella förhållanden kunde anses äga möjlighet

att göra uppoffringar i arbetslöshetsbekämpande syfte. Ansåges staten

äga ekonomisk förmåga att utan alltför stort åsidosättande av andra vitala

statsintressen i nödig omfattning och under erforderlig tidsutdräkt anordna beredskapsarbeten

på^de villkor, som kommo till uttryck i den föreliggande promemorian,

kunde måhända denna form av hjälpverksamhet såsom för de arbetslösa

mera gynnsam böra givas företräde. Skulle åter en sådan ekonomisk förmåga

hos staten icke med säkerhet kunna anses vara och för den närmaste tiden

ej heller kunna beräknas bliva tillfinnandes, syntes enligt länsstyrelsens

förmenande försiktigheten och nödvändigheten att lämpa åtgärderna, efter vad

som utan äventyrande av landets ekonomiska bestånd vore möjligt, bjuda, att

det nuvarande systemet medelst reservarbeten i erforderlig och med hänsyn till

de statsekonomiska förhållandena möjlig utsträckning på hittills tillämpade

villkor i huvudsak bibehölles.

Länsstyrelsen Ilar emellertid uttalat sina allvarliga betänkligheter mot tilllämpningen

av avtalsenliga löner vid ifrågavarande hjälparbeten och ansett, att

för löneprisbildningen vid desamma borde gälla sådana bestämmelser, att densamma

lätt och smidigt kunde anpassa sig efter de lönesatser, som näringslivets

olika grenar kunde äga säker ekonomisk förmåga att bära.

Vidare Ilar länsstyrelsen framhållit lämpligheten av de av 1931 års skogssakkunniga

föreslagna åtgärderna till bättre utnyttjande av landets skogstillgångar,

varefter anförts följande.

Länsstyrelsen ville i detta sammanhang även framhålla, att de medel, som

kunde varda anvisade för arbetslöshetens bekämpande, jämväl borde kunna få

användas för direkta statliga understöd till sådan enskild företagareverksamhet,

som prövades vara i oundgängligt behov därav och tillika kunde anses vara av

särskild betydelse i arbetslöshetsmotverkande syfte. Härigenom skulle otvivelaktigt

staten i många fall på relativt gynnsamma ekonomiska villkor kunna

verksamt bidraga till förekommande av ytterligare arbetslöshet. En sådan

statlig subvention av exempelvis sågverksrörelsen skulle bliva av utomordentlig

betydelse särskilt för Västernorrlands län, vilket med hänsyn till dess omfattande

arbetslöshet, borde bliva föremål för statsmakternas synnerliga omtanke.

C. I huvudsak avstyrkande yttranden.

Överståthållarämbetet har särskilt framhållit följande. I utlåtande år 1931

över då föreliggande förslag till beredskapsarbeten avstyrkte Överståthållarämbetet

bestämt förslagets genomförande. Sedan emellertid nu systemet blindt

infört, torde detsamma böra bibehållas och under rådande svåra förhållanden

på arbetsmarknaden, jämväl utökas så långt förhållandena påkalla och

medgiva. För övriga fall av hjälpverksamhet torde vissa jämkningar och

kompletteringar i nu gällande bestämmelser och förfoganden vara av vunnen

erfarenhet och de allvarliga tidsförhållandena påkallade.

Till en början ville Överståthållarämbetet giva uttryck åt den uppfattningen

att, huru angeläget det än måste vara att genom vittgående förfoganden och

ökade anslag från det allmännas sida, såväl stat som kommun, bringa de arbetslösas

ständigt växande skaror ökad hjälp i deras betryck, där det vore oförskyllt

och förorsakat av den allmänna depressionen på världs- och hemmamarknaden,

det dock gällde att samtidigt hålla i sikte, att hjälpåtgärderna icke gåves

en sådan läggning och omfattning att de visserligen hjälpte för tillfället,

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

men också förvärrade och. förlängde det onda på längre sikt genom att motverka

och fördröja en naturlig avveckling och återgång till normala förhållanden.

Visserligen vore det förvirrade och betryckta läget på världsmarknaden

och även inom vissa grenar av vår hemmamarknad beroende av faktorer, som vi

ej själva kunde bemästra. Men uppenbart måste dock vara, att vi genom egna

åtgöranden kunde avsevärt mildra krisen på näringslivets och arbetsmarknadens

områden samt befrämja en snabbare, både nödvändig och naturlig återgång

till normala förhållanden.

Överståthållarämbetet har härefter berört de ökade skattebördornas, hämmande

inverkan för företagsamheten samt vikten av en naturlig anpassning av

lönenivån, varefter anförts följande.

Överståthållarämbetet måste bestämt avstyrka det i den remitterade promemorian

skisserade förslaget till s. k. beredskapsarbeten i så väsentligt

vidgad omfattning och till så grundväsentligt ändrad karaktär gentemot de

hittills i ytterst begränsad skala försöksvis tillämpade, samt deras trädande,

helt eller i varje fall »i huvudsak», i stället för det hittills tillämpade systemet

med s. k. reservarbeten. Att genom statliga eller kommunala arbeten i större

omfattning, genom subventioner eller andra förfoganden fastlåsa lönenivån

inom sådana arbetsområden, där de med eller utan direkta eller indirekta åtgöranden

från det allmännas sida, genom arbetets mer eller mindre fullständiga

monopolisering etc. nått en sådan höjd, som icke stöde i rimligt förhållande

till inkomstnivån för andra jämförliga och till och med överlägsna arbetsprestationer,

till oerhörd skada för hela vårt samhällsliv ochmke minst

för det övervägande antalet övriga arbetargrupper, det måste på det allra

omsorgsfullaste undvikas.

Såsom ytterligare skäl för sitt ståndpunktstagande samt för sin i yttrandet

uttalade mening, att beredskapsarbeten enligt nuvarande ordning borde komma

till något ökad användning, har Överståthållarämbetet härefter uttalat:

Överståthållarämbetet inskränkte sig därför till att framhålla, att de nu

föreslagna s. k. beredskapsarbetena i mycket väsentliga och avgörande delar

i stort sett skulle få samma karaktär som de hittillsvarande s. k. reservarbetena

samt till väsentlig del också samma klientel, ehuru de i stort sett skulle

berövas de senares möjligheter att genom en med förhållandena på arbetsmarknaden

samt detta slag av arbeten ytterst noggrant förtrogen ledning, genom

en för ändamålet avpassad lönesättning, genom klientelets, stränga utväljande

efter behovsprincipen etc. icke verka störande, utan utjämnande på

förhållandena å den allmänna arbetsmarknaden. En annan, ej mindre allvarlig

nackdel med det nu ifrågasatta systemskiftet skulle uppenbarligen ock

bliva den, att genom det nya systemet en väsentligt mindre del av de arbetslösa

skulle bliva hjälpta till arbete än genom det hittillsvarande, att en avsevärt

större del av de arbetslösa skulle bliva hänvisade till konta,ntunderstöd

utan motprestation av någon betydelse samt slutligen att arbetslinjen och kontantunderstödslinjen

skulle komma att såväl centralt som lokalt fungera tämligen

oberoende av varandra, varigenom hela syftet med det allmännas stora

uppoffringar gent emot arbetslösheten skulle bliva avsevärt förfelat.

Skulle alltså, såsom Överståthållarämbetet i det föregående förutsatt, det nuvarande

systemet med s. k. beredskapsarbeten bibehållas och jämväl något utökas,

syntes detsamma böra inarbetas och ingå såsom en integrerande del uti

ett enhetligt system för statens åtgärder, direkta och indirekta, för arbetslöshetens

motverkande och beredande av hjälp till de arbetslösa. Detta borde naturligtvis

ej utesluta, att de affärsdrivande verkens egna arbeten samt deras,

övriga statliga och andra offentliga institutioners beställningar behandlades

och beslutades i vanlig ordning under respektive huvudtitlar samt sedermera

utfördes utan samband (i vidare mån än ett visst samråd mellan respektive

opaginerad Kontrollera mot PDF

122

myndigheter) med de s. k. beredskapsarbetena, för vilka det under femte huvudtiteln

uppförda gemensamma anslaget vore avsett. Fortsatt elektrifiering

av statsbanenätet, utförande av skenfria korsningar vid järnvägsövergångar,

vidgade avverknings- och röjningsarbeten på statens skogar, dikningsföretag

och hamnanläggningar, materialbeställningar hos den enskilda industrien m. m.

torde sålunda i ökad omfattning med fördel kunna ske utan närmare samband

än nyss angivits medlen övriga arbetslöshetspolitiken. Icke minst anslag

för sistnämnda ändamål av skilda slag skulle helt visst vara av en utomordentlig

betydelse för motverkande av arbetslöshet samt, vilket vore av icke

mindre betydelse, för upprätthållande av den högt uppdrivna yrkesskickligheten

bland sådana arbetare, som icke utan olägenhet, särskilt i sistnämnda

avseende, i någon större utsträckning kunde beredas arbete inom de av det

allmänna anordnade krisarbetena.

Överståthållarämbetet har slutligen utformat vissa riktlinjer för ett samordnande

av beredskapsarbetena och reservarbetena i ett enhetligt system, i

vilket avseende framhållits följande synpunkter. De anslag, som ställdes till

förfogande för arbetslöshetens bekämpande borde fortfarande som hittills

avse i främsta rummet beredande av arbete och, till en mindre del, beredande

av kontantunderstöd. Av den förra delen, anslagen för beredande av arbete,

borde den alldeles övervägande delen fortfarande gälla s. k. reservarbeten efter

i huvudsak samma grunder och med enahanda anvisnings- och avstängningsförfaranden

som hittills, och endast en mindre del s. k. beredskapsarbeten

likaledes efter huvudsakligen samma grunder som hittills, ehuru jämväl

de inordnade uti det gemensamma systemet för arbetslöshetspolitiken och det

för dess handhavande bestämda centralorganet. Det ville förefalla som örn

övervägande skäl skulle tala för bibehållandet av det nuvarande centralorganet,

särskilt med den sammansättning, arbetslöshetskommissionen för närvarande

ägde, även örn någon komplettering av den där representerade sakkunskapen

till äventyrs skulle befinnas erforderlig. Att inrymma centralorganet

såsom en byrå inom den redan hårt arbetstyngda socialstyrelsen syntes ägnat

mgivna betänkligheter, även örn därigenom åt detsamma skulle givas en större

grad av självständighet och även möjlighet att utrustas med större befogenheter.

Vid sammanförandet av reservarbeten och beredskapsarbeten under ett gemensamt

anslag borde samtidigt at bada slagen av arbeten givas en gemensom

benämning, exempelvis krisarbeten (eventuellt kristidsarbeten). Därmed

vunnes ock till äventyrs den icke oväsentliga fördelen, att det starkare inpräntades

i det allmänna medvetandet, att de nu träffade anordningarna med

statsarbeten vore rent tillfälliga och föranledda av de med den svårartade krisen

förenade alldeles exceptionella förhållandena samt vore avsedda att minskas

och, ^som man åtminstone hoppades, helt upphöra i och med mera normala,

förhållandens inträdande på arbetsmarknaden. Med den begärlighet som

de hittillsvarande krisarbetena visat sig äga för stora arbetargrupper och även

i fortsättningen helt säkert i ökat mått komme att besitta, oaktat all politisk

agitation kring desamma, vore det fara värt, att deras fortsättande ännu under

en längre följd av år komme att öka svårigheterna för deras avveckling.

Dessa svårigheter för en framtida avveckling torde visserligen icke tillnärmelsevis

bliva sa stora som de skulle bliva, därest det föreslagna systemet med

s. k. beredskapsarbeten med avtalsenliga löner skulle komma till utförande.

En därav skapad, trots alla restriktioner säkerligen med tiden till sina huvudsakliga

beståndsdelar fast statsarbetarkår av ansenliga dimensioner, skulle

otvivelaktigt även hos oss, liksom på andra håll, där man inlåtit sig på dylika

experiment, redan efter en relativt kort tid vålla statsmakterna icke allenast

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

oöverstigliga kostnader utan ock oerhörda svårigheter att bemästra och avveckla.

Med avseende å krisarbetenas utförande borde desamma och särskilt reservarbetena

i första rummet utföras i centralorganets egen regi. I lämplig utsträckning

borde dylika arbeten av båda slagen dock även komma till utförande

av annan offentlig myndighet, statlig eller kommunal, därvid dock, där

denna myndighet vore icke statlig, åtminstone som regel borde gälla att viss,

efter omständigheterna växlande andel av kostnaderna, borde bestridas av den

för arbetet närmast intresserade parten. Uteslutet syntes ej heller böra vara,

att i den utsträckning, förhållandena kunde påkalla och medgiva, understöd av

krisarbetsmedel efter noggrann förhandsomprövning från fall till fall och under

vederbörlig kontroll från centralorganets sida borde kunna lämnas till

exempelvis vägstyrelser, samt även till enskilda, bolag eller andra sammanslutningar,

i vilka avseenden de motionsvis framförda förslagen syntes förtjänta

av närmare beaktande och omprövning, icke minst med avseende på

spörsmålet örn arbetslönens lämpliga anpassning från fall till fall. Vidare

torde ock böra övervägas, huruvida icke i alldeles särskilda fall av krisarbetsanslaget

subventioner i en eller annan form och i begränsad omfattning borde

kunna lämnas till myndighet eller enskild, som i eljest vanlig ordning ville

låta ett arbete komma till utförande, vilket eljest bleve outfört och sålunda

komme att öka arbetslösheten inom en viss ort eller visst område, där denna

redan förut vore starkt kännbar. För huvudmassan av de sålunda anordnade

krisarbetena (»reservarbeten») skulle sålunda, som sagt, tillämpas samma regler

med avseende å lönesättningar och övrigt som för närvarande, dock, såsom

motionsvis föreslagits, med den väsentliga jämkningen, att de tidigare tilllämpade

reglerna örn ett visst lönetillägg för familjeförsörjare även vid arbete

i hemorten på lämpligt sätt återinfördes. Däremot borde för arbetare vid

krisarbete — liksom för kontantunderstödda arbetslösa — gälla, att supplerande

understöd från fattigvård eller annat liknande håll icke finge förekomma

annat än i undantagsfall och i snävt begränsad omfattning (vid risk att

restriktiva åtgärder vidtoges från centralorganets sida). Från de tid efter

annan fastställda och tillämpade lönesatserna vid krisarbete (reservarbete)

borde det stå centralorganet fritt att, då alldeles särskilda skäl därtill förelåge,

vidtaga smärre jämkningar. För den del av krisarbetet, som mera hade karaktären

av beredskapsarbete, borde åter som regel gälla avtalsenliga löner,

vare sig enligt för orten gällande kollektivavtal för motsvarande arbete, eller

i förekommande kanske mera undantagsfall med den jämkning nedåt, varom

överenskommelse före arbetets påbörjande kunde träffas med vederbörande

arbetarorganisationer. Vid anordnande av krisarbete av beredskapsarbetes

natur, d. v. s. mot avtalsenliga lönesatser inom område, där dessa läge avsevärt

över de eljest på arbetsmarknaden i orten rådande, borde ock den anordning

kunna träffas, att en begränsning av arbetsförtjänsten skedde genom

fixerande av en högsta gräns, som ej finge överskridas, genom förkortad arbetstid,

genom arbetarnas indelning i periodvis skiftande lag etc. Komme

krisarbetsanslaget åter, såsom ovan — och jämväl av de sakkunniga förutsatts

—• till användning såsom subvention för stimulerande av den enskilda

företagsamheten i syfte att i sådan väg motverka arbetslösheten, borde särskild

uppmärksamhet, därest fråga vore örn företag med tillverkning för

export, ägnas däråt, att subventionen icke finge eller kunde uttolkas såsom

ägande karaktären av s. k. dumpingåtgärder. Slutligen ansåge sig Överståthållarämbetet

böra, i fråga örn prövningen av inkomna förslag till lämpliga

krisarbeten ävensom kontrollen över deras utförande i enlighet med givna direktiv,

uttryckligen betona, att dessa uppgifter i allt huvudsakligt borde åligga

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

centralorganet och icke i nämnvärd mån kunna fullgöras av vederbörande

länsstyrelser.

Överståthållarämbetet har avslutat sitt yttrande med följande uttalande:

Varje åtgärd, som vore ägnad att minska möjligheterna att utsträcka arbetshjälpen

så långt lämpligen borde och kunde ske, måste därför sorgfälligt undvikas,

och det skedde säkrast och bäst genom att i huvudsak bibehålla det

nuvarande hjälpsystemet och lijälpformerna med de smärre jämkningar, som

saklig omprövning och vunnen erfarenhet visat vara lämpliga och erforderliga

inom en trots hjälpverksamhetens betydliga ansvällning dock av omständigheterna

nödvändiggjord begränsad kostnadsram.

Länsstyrelsen i Stockholms län har uttalat, att prövningen av ett system för

arbetslöshetens motverkande genom allmänna arbeten måste efter de grunder,

vilka allt hittills varit bestämmande för vad man kallat svensk arbetslöshetspolitik,

nämligen dels åstadkommande av största möjliga hjälp åt oförvållat

arbetslösa, men arbetsvilliga medborgare, dels anordning av denna hjälp på

sådant sätt, att den icke försvårade vårt näringslivs anpassning efter ofrånkomliga

nya villkor för dess räntabilitet, dels ock i samband härmed, att systemet

icke heller motverkade de nu arbetslösas återgång till arbete av normal

karaktär, så snart förhållandena gåve tillgång till sådant arbete. I promemorian

hade dessa för hela vår arbetslöshetspolitik kardinala frågor ej ens

blivit ställda, än mindre upptagits till undersökning.

Länsstyrelsen har vidare ansett sig icke våga tro, att man under nuvarande

förhållanden kunde räkna på de olika kommunala enheternas villighet och

förmåga att, såsom hela systemet avsåge, påtaga sig beredskapsarbeten i den

omfattning de sakkunniga räknat med, särskilt i de hemsökta orter, där det

mest skulle behövas. Vidare har anförts bland annat följande.

Det läte sig, ansåge länsstyrelsen, icke göra att på sätt som i promemorian

skett generellt likställa arbetslönerna vid arbetslöshetsföretagen med lönerna i

motsvarande företag i »den allmänna arbetsmarknaden», vilket i förevarande

sammanhang vore liktydigt med löner enligt nu gällande kollektivavtal. Man

måste häremot till en början anmärka, att lönerna vid en mängd arbeten just

i den allmänna marknaden faktiskt redan nu icke utginge efter kollektivavtal,

utan med lägre lönesatser — exempelvis vid vissa vägarbeten — och det kunde

väl dock icke vara rimligt att i dessa tider vid extraordinära nödhjälpsföretag

frampressa högre löner. Vidare vore det knappast hållbart att för

»icke fullgod arbetskraft», såsom termen lydde i promemorian •— och sådan arbetskraft

måste allt i stor utsträckning bli fråga örn —- bestämma samma löner,

i varje fall timlöner som för fullgod. Utredningsmännen hänvisade för sådant

fall till särskilda överenskommelser med »vederbörande arbetareorganisationer».

Utan att underkänna dessa organisationers goda vilja funne länsstyrelsen

det för sin del betänkligt, att staten och de kommunala myndigheterna

i fall av denna art skulle göras helt beroende av sådana överenskommelser,

ytterligare vore att märka, att en mängd arbetslösa, såsom lantarbetare och

skogsarbetare komme från yrken med vida lägre arbetsinkomster än de för

företag av de föreslagna beredskapsarbetenas art avtalsmässigt stipulerade lönerna.

Att bereda dessa arbetslösa högre löner än de finge i sina egentliga

yrken skulle göra dem ovilliga att återgå till dessa yrken, när arbetstillfällen

där kunde yppas. Slutligen skulle denna princip för lönesättningen oundvikligt

verka till fastlåsande av nu i kollektivavtalen stipulerade lönesatser, vilket

kunde komma att verka ödesdigert, örn en reglering på grund av »den fria

marknadens» beroende av näringslivets ekonomiska villkor och penningvärdets

stigande bleve oundgänglig.

Länsstyrelsen ville icke bestrida, att hittills gällande regler för lönesätt
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

ningen vid de allmänna arbetslöshetsföretagen möjligen kunde vara för stela

och behövde en revision. Men vid en sådan revision måste alltid fasthållas,

att lönesättningen skedde på ett sätt, som icke droge arbetskraft från de lågt

betalda yrkena i den allmänna arbetsmarknaden och icke motverkade de arbetslösas

återgång till denna arbetsmarknad. Man borde ej heller släppa

den nu tillämpade grundsatsen, att vid statens arbetslöshetsföretag i viss mån

tillämpades behovsprincipen, så att tillskott och förmåner kunde beviljas familjeförsörjare,

särskilt när de måste taga arbete utom hemorten och där lämna

sina familjer.

Länsstyrelsen har vidare beträffande olika i promemorian ingående förslag

framfört kritiska anmärkningar särskilt i fråga örn sättet för arbetskraftens

uttagning, den lokala och centrala organisationen, kontrollen samt undersökningsförfarandet

vid arbetskonflikter ävensom påpekat, att anvisning till

arbete borde fastslås såsom främsta utväg för hjälp till arbetslösa och att

vägran utan fullgiltiga skäl att åtaga sig erbjudet arbete eller uppenbar försummelse

i arbetet måste medföra avstängning från möjlighet till kontantund

er stöd.

Vad särskilt anginge den centrala förvaltande myndigheten borde på detta

liksom på andra områden densamma organiseras utom Kungl. Maj :ts kansli,

så att Kungl. Majit icke behövde ingripa annat än när förhållandena — eller

inkommande framställningar respektive besvär — sådant påkallade. Så som

arbetslöshetsåtgärdernas förvaltning nu svällt ut, läte det måhända säga sig,

att en kommission med ledamöter, som hade sin huvuduppgift på andra håll,

åtminstone skenbart verkade som en något löslig form för ledning. Ville man ha

en annan centralorganisation, läge det väl närmast till hands att lägga in denna

i socialstyrelsen såsom en avdelning med — tillsvidare anställd — fast

personal och eventuellt adjungerade bisittare från arbetsgivares och arbetares

organisationer.

Beträffande den lokala organisationen har framhållits, att vägingenjörerna

och deras biträden för husbyggnader, vattenbyggnader, avloppsledningar

m. m., saknade speciell utbildning och erfarenhet. För sådana fall skulle det

bliva nödvändigt att varje länsstyrelse finge tillkalla särskilda fackmän, och

att ansvaret för kontroll, avsyning och godkännande lades på dessa. Man

kunde då ej undgå att ifrågasätta, huruvida det icke vore riktigare och bleve

mindre kostsamt, örn centralmyndigheten själv hos sig eller under sig anställde

sådana fackmän såsom arbetskontrollanter och synemän, med full. sysselsättning

i dessa uppgifter. Därmed skulle dessutom vinnas den viktiga fördelen.

att kontrollen och avsyningsgranskningen med ty åtföljande attestermg

av räkningar till utbetalning skulle fungera efter enhetliga, av centralmyndigheten

själv upplagda grunder. Även på denna punkt kommer man alltså tillbaka

till en verkligt administrerande centralmyndighet, ej en departementsbyrå.

Länsstyrelsen i Uppsala län har till en början redogjort för den verksamhet

till hjälp för arbetslösa, som bedrivits inom länet, samt därefter upptagit till

behandling utredningsmännens förslag, varvid först framförts vissa kritiska

synpunkter i lönefrågan. I sådant sammanhang har framhållits, att redan

med de inkomster, som hittills uppnåtts på vägarbeten inom länet, det hade

upprepade gånger inträffat, att lantarbetare övergivit sina fasta platser och

sökt anställning vid vägarbeten. Länsstyrelsen har härefter anfört följande.

Såsom nyss framhållits, inverkade lönernas höjd i omvänd ordning på arbetstillgången

vid lika anslag. Huru de erforderliga anslagen skulle ställas

till förfogande, vore icke i promemorian fullt klarlagt. Av tabellen å sid. 40

jämte vissa andra uttalanden syntes dock framgå, att, såvitt anginge vägar
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

beten, vederbörande distrikt skulle bidraga i samma proportion som vid företag

med vanligt anslag av automobilskattemedel. Det vore då nödvändigt att

uppmärksamma, att redan nu många väghållningsdistrikt hade svårt att prestera

den på dem ankommande andelen i anläggningskostnaderna. Ramen för

deras bidrag bildades av den utdebiterade vägskatten X skattekronornas antal.

På grund av jordbrukets dåliga ekonomi rådde för närvarande en mycket

utpräglad ovillighet mot att höja utdebiteringen. I flera fall hade, såsom förut

omnämnts, kommunerna trätt emellan för att erhålla lämpligt arbetsobjekt

för sina arbetslösa. Kommunens förmåga att bidraga vore i många fall starkt

begränsad. Det kunde nu med visshet förutses, att, örn lönerna till de arbetslösa

höjdes och komme i ett ännu fördelaktigare läge i förhållande till jordbrukarnas

och jordbruksarbetarnas inkomster än för närvarande, det bleve

ännu svårare än förut att åstadkomma beslut örn höjda utdebiteringar från

vägstämmor och kommunalfullmäktige.

Vad här sagts särskilt angående vägarbetena gällde i motsvarande grad med

avseende å andra arbeten, vilka ankomme på kommunala beslut.

Vidare har erinrats, att i länet den största arbetslösheten förelåge inom vissa

exportindustrier. Arbetslösheten berodde där på minskad efterfrågan och

låga pris på de utländska marknaderna. Huru dessa grundläggande orsaker

skulle påverkas av anslag till beredskapsarbetena, vore svårt att förstå. Däremot

måste erinras, att dessa industrier på grund av sina stora fasta anläggningar

hade höga skattetal, oberoende av avkastningen, och därför vore särskilt

känsliga för skattehöjning just under nuvarande läge.

Efter att hava framhållit, att den behovsprövning av de arbetslösa, som

även förslaget förutsatte, icke kunde utföras av arbetsförmedlingsorganen utan

en fullständig omläggning av dessas karaktär samt att vid sådan prövning

hänsyn finge tagas ej bara till arbetslöshetstidens längd utan också till andra

minst lika viktiga omständigheter, har länsstyrelsen vidare anfört.

Arbetsförmedlingsanstalterna vore för närvarande anordnade av landsting,

hushållningssällskap eller kommuner med bidrag av statsmedel till vissa utgifter.

Någon ändring häri syntes de sakkunniga icke ha åsyftat. Huruvida

landsting och hushållningssällskap med nuvarande stegring av utgifterna och

minskning av inkomsterna skulle anse sig ha möjlighet att anvisa medel fölen

betydande ökning av arbetsförmedlingsanstalterna vore i hög grad osäkert.

Inom jordbrukslänen torde benägenheten härför minskas, örn de arbetslösas löner

i förhållande till jordbrukarnas egna inkomster ansåges alltför höga. I

varje fall kunde en ökning i denna organisationsapparat icke komma till

stånd, förrän efter nästkommande landsting eller hushållningssällskaps årsmöte.

Länsstyrelsen har vidare framfört erinringar mot förslaget i fråga örn förfarandet

vid arbetskonflikter och beredskapsorganisationen. Beträffande den

föreslagna understödsformen genom lån har erinrats, att åtskilliga kommuner

med stort antal arbetslösa hade svårt att erhålla tillstånd till upplåning efter

vanliga grunder för tillståndsprövningen och att således låneformen i många

fall torde få övergå till anslag. Länsstyrelsen har slutligen framhållit, att det

knappast kunde bliva möjligt att medhinna granskning - av ansökningar och

fördelning av anslag till nästkommande budgetårs början, varför en avsevärd

övergångstid finge beräknas, under vilken hittillsvarande eller andra anordningar

finge tillämpas.

På grund av vad sålunda anförts har länsstyrelsen icke kunnat tillstyrka

den genomgripande omläggning av arbetslöshetspolitiken, som den remitterade

promemorian åsyftade.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har i sitt yttrande närmast begränsat sig

till frågorna örn de arbetsuppgifter, vilka enligt förslaget skulle ankomma på

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

länsstyrelserna, i vilket avseende dels framhållits behovet av rapportgivning

till länsstyrelserna från länets olika orter angående arbetslöshetssituationen,

dels ifrågasatts, att tillsynen över arbetena lämpligen borde sammanföras hos

en central myndighet, i den mån arbetena icke vore av så ringa omfattning, att

kontrollen kunde utövas av länsstyrelsen utan anlitande av tillfällig expert.

Länsstyrelsen har slutligen allvarligt velat ifrågasätta, örn arbetslöshetssituationen

i landet verkligen vore så svår, att för statens och vissa kommuners

ekonomi så påfrestande och till sina verkningar så ovissa medel som de föreslagna

skulle tillgripas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har i sitt yttrande anfört:

Att mera omfattande åtgärder än hittills måste av staten vidtagas för mötande

av den rådande stora arbetslösheten, fann länsstyrelsen uppenbart. Mot

förslaget att för sådant ändamål igångsätta allmänna byggnadsföretag av

olika slag i avsevärt större omfattning än hittills vore sålunda icke något att

erinra. Härav följde emellertid ingalunda, att man borde frångå det under

flera år tillämpade systemet för beredande av arbete åt de arbetslösa. De direktiv,

som hittills varit bestämmande för statens arbetslöshetspolitik, fann

länsstyrelsen både välgrundade och ändamålsenliga, ägnade som de vore att

förmå de vid reservarbeten sysselsatta att så snart förhållandena det medgåve

söka sig sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. Den nu föreslagna

övergången från reservarbeten till beredskapsarbeten med avtalsenliga löner

syntes länsstyrelsen däremot ägnad att motverka detta syfte på samma gång den

förtoge möjligheten att bereda de arbetslösa hjälp i den omfattning förhållandena

påkallade. Såsom de sakkunniga själva uttalat måste ju avsikten med

beredskapsarbetena vara att försöka bereda största möjliga antal av de arbetslösa

sysselsättning. Detta syfte torde svårligen uppnås med tillämpning av

systemet med avtalsenliga löner. Särskilt vid det förhållandet, att vissa yrkesgrupper

stöde på en ovanligt hög lönenivå, komme antalet arbetslösa, som för

anslagna medel bereddes arbete, att starkt begränsas. Rent ekonomiskt sett

borde för övrigt i förtid igångsatta arbeten betinga lägre kostnader, än sådana

som kunde anses motsvara det normala behovet. Länsstyrelsen kunde

sålunda icke för sin del ansluta sig till de förutsättningar, varpå de sakkunnigas

förslag byggde, utan ansåg, att de nya offentliga arbeten, som för arbetslöshetens

avhjälpande måste anses oundgängliga, borde till sin väsentliga

del bedrivas såsom reservarbeten enligt i huvudsak samma direktiv som hittills.

För den händelse emellertid förslaget skulle genomföras, har länsstyrelsen i

särskilda detaljer anmärkt följande. Förslaget om särskild undersökning rörande

konfliktanledningen vid arbetskonflikter borde för tryggande av största

möjliga objektivitet så ändras, att dylika uppdrag överlätes åt en på förhand

utsedd nämnd, sammansatt av representanter för arbetare och arbetsgivare med

en statens förlikningsman som ordförande. Den centrala beredningen av ärenden

rörande beredskapsarbeten borde lämpligen anförtros åt socialstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har förklarat sig anse det vara ofrånkomligt

att hjälpåtgärderna från det allmännas sida för arbetslöshetens motverkande

och lindrande av dess följder vidgades för den närmaste tiden och att beredande

av arbete därvid i första hand borde anlitas. Mot en utvidgning, varigenom

även enskilda arbeten därvid skulle kunna ifrågakomma fann länsstyrelsen

intet att erinra och ville härutinnan särskilt för länets del hänvisa till

vissa åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. Till

förslaget, att arbetena såväl i fråga örn lönesättning som i övrigt skulle likställas

med arbeten på den öppna marknaden kunde länsstyrelsen på anförda

skäl dock ej ansluta sig.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Länsstyrelsen i Kalmar län har funnit starka betänkligheter kunna åberopas

mot den föreslagna omläggningen av den statliga verksamheten för beredande

av arbetstillfällen åt de arbetslösa samt förordat bibehållande av nuvarande

system, kompletterat med den särskilda hjälpverksamhet, som prövades erforderlig.

I fråga örn arbetsobjekten har länsstyrelsen gjort gällande, att det

vid den verkställda inventeringen införskaffade materialet med anledning av

den korta tid, som stod till buds, måste anses så bristfälligt och med hänsyn till

siffrorna så approximativt, att detsamma icke utan vidare torde kunna läggas

till grund för bedömandet av beredskapsarbetenas omfattning och nytta.

1 fråga örn statsbeställningar å förbrukningsartiklar och materialier hos den

enskilda industrien har länsstyrelsen understrukit vikten av att sådana arbeten,

så långt möjligt vore, utnyttjades, då härigenom såväl den enskilda företagsamheten

främjades som ock vissa arbetsgrupper bereddes tillfälle att sysselsättas

inom sina egna fack. Gentemot beredskapsarbetena har länsstyrelsen

riktat den anmärkningen, att de vid förbättrade konjunkturer icke kunde nedläggas,

i vilket sammanhang framhållits följande.

Skulle beredskapsarbetena ersätta reservarbetena, utan att bestämmelse

träffades om möjlighet att — i likhet med vad nu skedde — vid förbättrade

konjunkturer nedlägga arbetena, stöde man inför den olägenheten, att arbetskraft

j. stor utsträckning bleve bunden vid beredskapsarbeten, när den

krävdes på annat håll. Detta komme säkerligen att verka såsom en onaturlig

uppåtskruvning på arbetslönerna.

Den av utredningsmännen framhållna möjligheten att uppdela större vägajbeten

i etapper i avsikt att därigenom erhålla kortvariga arbeten torde ej

få tillmätas alltför stor betydelse. Jämväl mindre vägarbeten krävde nämligen

på grund av sin art en icke obetydlig arbetstid. Därest Kungl. Maj :t blott

finge möjlighet att anvisa medel till företag, som hunne slutföras inom ett

budgetår, torde Kungl. Maj :t bliva nödsakad att i fråga örn alla större vägföretag

hänskjuta saken till riksdagen, vilket innebure en onödigt tyngande

anordning med kanske osäkert resultat.

. Länsstyrelsen bär härefter riktat invändningar mot förslaget om tillämpning

av avtalsenliga löner och har för sin del ansett, att det borde ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser örn grunderna för arbetslönens fastställande,

varigenom syntes kunna vinnas en smidigare anpassning efter de i

varje fall förefintliga förhållandena. I samband med behandlingen av lönefrågan

har länsstyrelsen förklarat sig ej hava något att erinra mot förslaget

angående maximerad arbetsinkomst, alternerande arbetslag och förkortning i

arbetstiden, ävensom uttalat, att det syntes principiellt oriktigt att såsom i förslaget

förutsatts en statens hjälpaktion skulle bliva beroende av underhandlingar

och överenskommelser.

Sedan länsstyrelsen härefter framhållit arbetslöshetskommittéernas större

lämplighet för verkställande av den avsedda behovsprövningen samt förordat

socialstyrelsen såsom centralt organ för beredskapsanordningen, har länsstyrelsen

slutligen uttalat följande.

Slutligen ville länsstyrelsen uttala önskvärdheten av att frågorna rörande

den offentliga arbetslöshetshjälpen reglerades genom särskild lag, vilken givetvis

endast borde givas en viss temporär giltighetstid. De nuvarande bestämmelserna

härvidlag vore nämligen synnerligen svävande och ofullständiga,

vilket beredde de myndigheter, ej minst, länsstyrelserna, som skulle handhava

tillämpningen av desamma, stora svårigheter.

Länsstyrelsen i Blekinge län har ställt sig ytterst tveksam mot det föreslagna

systemets berättigande och ändamålsenlighet, under framhållande av

att grundfelet i förslaget läge däri, att de såsom nödhjälpsarbeten anordnade

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

beredskapsarbetena, vilka skulle utföras med tillämpning av avtalsenliga arbetsvillkor,

i hög grad skulle bidraga till att förhindra en lämpligare löneprisbildning

på den fria arbetsmarknaden. Länsstyrelsen bär vidare uttalat:

Mot förslaget att med anlitande av särskilda statsmedel stödja den enskilda

företagsamheten genom att göra beställningar hos den enskilda industrien å

förbrukningsartiklar och materialier för statliga myndigheters räkning synes

ej vara något att erinra, om blott dylika förtidiga anskaffanden icke ske i

allt för stor utsträckning. I övrigt torde statens ingripande beträffande den

enskilda företagsamheten böra ske med mycket stor försiktighet. Ett fortsättande

av understöd åt enskilda företag, på sätt nu sker genom statsbidrag och

statslån ur särskilda fonder, anser länsstyrelsen vara att förorda.

Länsstyrelsen har slutligen ansett det böra beaktas, att den föreslagna organisationen

i synnerligen stor omfattning komme att medföra avsevärd ökning

i kostnaderna för administrationen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har dragit i tvivelsmål angelägenhetsgraden

hos de föreslagna arbetena och ansett dem icke utgöra annat än en fortsättning

av statens tidigare bedrivna hjälpverksamhet, fast under annan etikett.

Med hänsyn härtill kunde det icke anses annat än rimligt, att lönerna

hölles under den allmänna marknadens, varigenom också vunnes, att större

antal arbetslösa kunde sysselsättas för de anvisade medlen. Länsstyrelsen

har vidare funnit det orimligt, att när staten anordnade arbeten för avhjälpande

av arbetslöshet, strejker och blockader skulle vara tillåtna vid desamma.

Länsstyrelsen har slutligen beträffande den föreslagna organisationen

framfört följande synpunkter.

Skulle en omläggning i överensstämmelse med förslaget beslutas, ansåge

länsstyrelsen andra myndigheter böra åläggas den befattning med arbetena,

som enligt förslaget skulle tillkomma länsstyrelserna, dock möjligen nied undantag

för väg- och brobyggnadsarbeten. Först och främst syntes förslag om

nya beredskapsarbeten böra göras hos Kungl. Maj :t eller annan myndighet,

som skulle besluta örn arbetena. Skulle det föreslagna arbetet befinnas olämpligt

eller av annan anledning alldeles sakna utsikt till förverkligande, kunde

då avslagsbeslut utan remiss omedelbart meddelas. Mycket onödigt utredningsarbete

kunde därigenom undvikas. Med undantag för ovannämnda arbeten

saknade länsstyrelsen också tillgång till teknisk sakkunskap. Visserligen

kunde länsstyrelserna, såsom de sakkunniga framhållit, anskaffa biträde

av tillfälligt förordnade personer, en utväg som ju emellertid stöde varje

myndighet till buds. Länsstyrelsen ansåge för sin del, att såväl handhavandet

av statsbidraget som teknisk och ekonomisk kontroll lämpligare kunde

uppdragas åt en central kommission, vars uppgift uteslutande skulle vara att

ordna, finansiera och kontrollera samtliga ifrågavarande företag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit svårigheter i olika avseenden,

som skulle inställa sig till följd av behovsprincipens tillämpning vid arbetskraftens

uttagning till beredskapsarbetena. Den offentliga arbetsförmedlingen

skulle härvid få sig en synnerligen vansklig uppgift förelagd, och samarbetet

med andra organ —- ett samarbete som torde vara en nödvändig förutsättning

för att behovsprincipen överhuvud taget skulle kunna genomföras —

skulle bliva särdeles svårt att organisera. Även vid anlitande av entreprenör

skulle svårigheter inställa sig, varjämte vid sammanförandet i ett företag av

kompetenta och inkompetenta arbetare slitningar dem emellan lätt skulle kun

na uppkomma. Länsstyrelsen föreställde sig också, att den föreslagna tilllämpningen

för icke fullgod arbetskraft av lägre timlön än den normala i

många fall skulle visa sig påkallad, men kunde ej underlåta framhålla, att en

dylik reducering nog komme att stöta på motstånd med hänsyn till bestäm
-

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kleiser i kollektivavtal, framför allt där dessa ingåtts av andra sammanslutningar

än dem, som tillhörde landsorganisationen. Länsstyrelsen har slutligen

yttrat sig sålunda:

Länsstyrelsen, som icke fann sig kunna förorda det i förevarande promemoria

framlagda förslag i fråga om beredskapsarbeten, anslöt sig till den uppfattning,

som kommit till uttryck i av 1926 års arbetslöshetssakkunniga föreslagna

bestämmelse samt förmenade att de arbeten, som staten läte utföra eller

understödde för avhjälpande av arbetslöshet, borde anordnas enligt hittills

tillämpat system med reservarbeten och statskommunala arbeten, dock att bestämmelse

örn grunderna för lönens fastställande skulle meddelas av Kungl.

Majit. Beträffande frågan om dylika grunder kunde länsstyrelsen tänka sig

desamma avvika från de av arbetslöshetskommissionen tillämpade i fråga om

avlöningens relation till den vanliga arbetslönen för icke yrkesutbildade arbetare

och under alla omständigheter medgiva en smidig anpassning efter de i

särskilda fall föreliggande förhållanden. Arbetslöshetskommissionen förutsattes

bliva kvar såsom organ för verksamheten, men därjämte torde böra inrättas

en skiljenämnd, som hade till uppgift att avgöra tvister örn tillämpning

av de utav Kungl. Maj :t fastställda grunder för avlöningens bestämmande.

Då det visat sig att beredskapsarbeten i den form, vari de nu förekomme,

även ur andra synpunkter än arbetslöshetens med fördel kunde ökas, kunde

ifrågasättas, huruvida icke anslaget för sådana arbeten lämpligen borde

höjas.

Länsstyrelsen i Hallands län har anfört särskilt följande.

Länsstyrelsen ville gärna tillstyrka, att avsevärt högre belopp ansloges till

beredskapsarbeten än de o miljoner kronor, som härtill anvisats under vartdera

av de två senaste åren. Det torde finnas god användning för ett väsentligt

större anslag inom de arbetsuppgifter, som hittills varit förbehållna för

beredskapsarbetena. Men den huvudsakliga hjälpen till de arbetslösa genom

offentliga arbeten borde enligt länsstyrelsens bestämda uppfattning lämnas

i huvudsaklig överensstämmelse med de principer, särskilt i fråga örn arbetslönerna,

som varit gällande för arbetslöshetskommissionens reservarbeten av

skilda slag. Dessa reservarbeten vore ej så lockande, att de kunde antagas

hos de arbetslösa framkalla obenägenhet att antaga arbete i den öppna marknaden,

när sadant erbjödes. Denna arbetsform borde nu utvidgas. Inventeringen

av arbetstillfällen hade ju givit vid handen, att en mängd arbeten funnes

att utföra, och de flesta av dem borde givetvis kunna utföras lika väl såsom

reservarbeten som såsom beredskapsarbeten. Det vore högeligen önskligt,

att reservarbeten komme i gång i ökad omfattning, icke minst för att undvika

alltför vidsträckt tillämpning av den mest deprimerande av alla hjälpformer,

nämligen kontantunderstöd. Ingenting syntes heller böra vara att invända

mot att arten av reservarbeten utvidgades till att omfatta mera materialkrävande

arbeten, vid vilka arbetstillfällen indirekt bereddes dem, som framställde

dylikt material. Även i andra avseenden torde jämkningar vara behövliga.

Det finansiella läget samt nödig ekonomisk förtänksamhet nödvändiggjorde

dock, att de belopp, som borde anvisas för sådana arbeten, stannade långt

under den ifrågasatta summan av omkring 160 milj. kronor. I fall anslagen

sålunda begränsades, borde en viss del därav kunna erhållas genom frångående

av nuvarande system med ett fast minimiindex för statstjänstemännens

dyrtidstillägg.

Länsstyrelsen har vidare beträffande förslaget örn anlitande av medel ur

beredskapsanslaget till subvention för stimulerande av den enskilda företagsamheten

uttalat, att denna tanke vore beaktansvärd, ehuru det icke borde förbises

att den innebure högst betydande faror för att sådana näringsgrenar, som

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

icke vore livskraftiga, vidmakthölles på konstgjord väg. Men där dylik fara

icke förelåge, måste denna väg te sig framkomlig, samtidigt som den för staten

troligen bleve mindre kostsam.

Länsstyrelsen Ilar på de anförda skälen avstyrkt förslaget örn beredskapsarbeten

i den i statsverkspropositionen angivna omfattningen och enligt de i

promemorian angivna riktlinjerna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har till en början framhållit följande.

Ehuru länsstyrelsen i allra högsta grad behjärtade kravet på utvidgad verksamhet

från statens sida till hjälp för arbetslösa, hyste dock länsstyrelsen

stora betänkligheter mot den nu föreslagna vägen. Länsstyrelsen ifrågasatte

till en början, örn tillräckliga skäl förelåge att för en praktiskt taget oprövad

metod överge de linjer, efter vilka arbetslösheten hittills bekämpats i Sverige.

Den erfarenhet, som vunnits av hittills tillämpat system med reservarbeten

såsom den väsentligaste hjälpformen, hade dock enligt länsstyrelsens mening

varit i huvudsak god, och omöjligt torde vara att bortse från att detta system

vid en tidigare kris visat sig kunna på kraftigt sätt medverka till att arbetsmarknaden

då återfördes till normalare förhållanden. Med säkerhet bidrog

den härvid till att detta kunde ske snabbare här i riket än i flertalet andra

länder med andra metoder för arbetslöshetshjälpen. När ett sålunda prövat

system redan funnes och en fullfärdig organisation härför förelåge, vilken

finge antagas kunna utan alltför stora svårigheter utökas för att motsvara

de större och delvis ändrade fordringar, som den nu erforderliga utökningen

av hjälpverksamheten medförde, förmenade länsstyrelsen, att långt kraftigare

skäl än de teoretiska sådana, som promemorian innehölle, borde föreligga för

införande av nya metoder. Den rådande krisen både på arbetsmarknaden

och inom det rent ekonomiska livet vore dock av sådan omfattning, att den

icke inbjöde till exeperiment.

Länsstyrelsen har ansett, att åtskilliga beredskapsarbeten svårligen skulle

kunna utan avsevärd fördyring så anordnas, att de icke i väsentlig mån

krävde yrkesvana hos arbetskraften. Ur arbetsförmedlings- och arbetareplaceringssynpunkt

bleve de därför väsentligt svårare att anpassa efter rådande

förhållanden än reservarbetena. Att märka vore för övrigt, att de ifrågasatta

beredskapsarbetena, där icke kravet på yrkesvana gjorde sig i högre grad gällande,

vore av den art, att de särdeles väl lämpade sig att utföras enligt systemet

reservarbeten, helst som deras angelägenhetsgrad knappast vore sådan,

att några särskilda krav på sättet för arbetenas utförande därav betingades.

Länsstyrelsen har vidare anfört:

Företagens verkliga egenskap av nödhjälpsarbeten gjorde sig tvärtom så

starkt gällande, att promemorian till och med förutsatte förbud mot användande

av maskinell arbetskraft annat än där detta tekniskt sett vore ofrånkomligt.

Detta nämndes endast såsom det mest iögonfallande exemplet på

ifrågasatta anordningar, som för att göra arbetena tjänliga att motverka arbetslöshet

fördyrade dessa på ett vid arbetenas utförande i vanlig ordning

otänkbart sätt. För länsstyrelsen framstode i allt fall promemorians beredskapsarbeten

klart såsom nödhjälpsarbeten med avtalsenliga löner.

I fråga om ogynnsamma socialpolitiska konsekvenser av tillämpningen av

avtalsenliga löner har länsstyrelsen anslutit sig till samma uppfattning, varåt

uttryck givits i andra här refererade yttranden, varjämte länsstyrelsen särskilt

framhållit, att beredskapsarbetena i stor utsträckning avsetts för arbeten

inom husbyggnadsbranschen, där arbetslönerna vore särskilt höga. Att anvisning

av arbetslösa till dylika företag skulle både bland andra arbetslösa,

som ej fått åtnjuta samma förmån, och bland arbetare inom andra fack väcka

lii,hani/ till riksdagens protokoll 10311. 1 sami. Nr 211. 18

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

missnöje, syntes påtagligt. Anordnandet av dylika beredskapsarbeten med

oreducerade arbetslöner skulle innebära en utomordentlig risk för att till dessa

arbeten skulle dragas icke blott verkligt arbetslösa utan även personer, sysselsatta

i lägre avlönade anställningar, särskilt inom industri och jordbruk.

I synnerhet bland jordbrukare torde det finnas stora mängder av personer,

vilka nu — ehuru utan avlönad sysselsättning — droge sig fram genom arbete

hos föräldrar och anhöriga. Även örn arbetena i vissa fall skulle verka

tillfälligt stimulerande å de enskilda näringsföretagen, skulle de knappast

i längden få en dylik verkan, utan förelåge en viss sannolikhet för att de

snarare skulle försvåra krisens avveckling genom att draga kapital från den

normala verksamheten. Ytterligare har framhållits, att statsbidrag till vägföretag

måste förutsättas efter ett långt högre procenttal, än i promemorian

beräknats, enär arbetena enligt sakens natur skulle ifrågakomma i kommuner

och vägdistrikt, där ekonomien starkt försvagats genom befolkningens arbetslöshet.

Länsstyrelsen har vidare ansett den strävan att även för beredskapsarbeten

åvägabringa kollektivavtal, som promemorian gjorde sig till tolk för, knappast

äga någon grund för sig vid ordnande av extra ordinära arbeten för arbetslösa.

Slutligen har länsstyrelsen uttalat, att länsstyrelsen väl ansåge reservarbeten

efter i huvudsak nu tillämpat system och med i stort sett nuvarande organisation

såsom den lyckligaste formen för beredande av sysselsättning åt arbetslösa,

men att länsstyrelsen förutsatte, att väsentligt högre belopp än hittills

utgått anvisades till arbetslöshetens bekämpande.

_ Länsstyrelsen förbisåge ej därvid, att arbetenas utvidgning i den omfattning,

som nu erfordrades, kunde tarva vissa ändringar och kompletteringar

av det nuvarande systemet. Länsstyrelsen ansåge också, att under nuvarande

förhållanden anslag till beredskapsarbeten, utförda genom statliga myndigheter

efter det system som nu tillämpas, d. v. s. huvudsakligen skenfria korsningar

och hamnarbeten, lämpligen borde beviljas i något större omfattning

än för närvarande.

Av sålunda anförda skäl har länsstyrelsen icke ansett sig kunna tillstyrka

sådana beredskapsarbeten, som i promemorian blivit ifrågasatta.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har uttalat: Att staten under depressions
tider,

vilkas övergång man kunde förutse och när oöverstigliga finansieringssvårigheter

för staten ej förelåge, icke inskränkte sin normala byggnadsverksamhet

utan snarare utökade den att omfatta företag, vilka med visshet skulle

företagas något senare, måste vara riktigt. Ett försiktigt subventionsförfarande

till kommuner och även enskilda i avsikt att stimulera till omedelbart

utförande av byggnadsarbeten, som vore planerade att utföras i framtiden,

kunde även tänkas. Men initiativet måste utgå från företagaren — det statliga

verket eller annan —- och den huvudsakliga kostnaden måste också bäras

av denne.

Som exempel på ett lämpligt beredskapsarbete ville länsstyrelsen hänvisa

till den pågående forceringen av statens järnvägars elektrifiering.

Läte man åter vid de förmenta beredskapsarbetena arbetslöshetsintresset

bli det primära och överläte man åt de myndigheter, som hade till uppgift att

anordna mot arbetslösheten syftande åtgärder, att taga initiativet, råkade man

oundvikligen förr eller senare in på fel spår. Någon gräns ginge då icke att

upprätthålla mellan beredskapsarbeten och reservarbeten.

Länsstyrelsen har härefter framhållit, att vägbyggnader, ehuru ofta önskvärda,

knappast vore så angelägna just nu ur trafikens synpunkt, att såsom nu

skedde betydande besparingar borde göras på olika områden av budgeten och

ökade medel, vilka komme vägbyggandet till godo, ställas till förfogande. Där
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

emot vöre vägunderhållet synnerligen angeläget. Länsstyrelsen har därför i

anknjdning till de föreslagna arbetsobjekten anfört följande.

Det allt dominerande skälet för nuvarande vägbyggande och det med detta

fullt likställda byggandet av skenfria korsningar vore således rådande arbetslöshet

och icke någon trafikteknisk angelägenhet. Något motiv för beredskapsarbete

funnes icke på detta område, arbetena vore alla av reservarbetets karaktär.

Den summariska uppställningen av övriga till beredskapsarbeten avsedda

företagsgrupper omöjliggjorde bedömandet av dessa arbetens angelägenhetsgrad,

men sannolikt vore denna av samma beskaffenhet som vägarbetenas.

Länsstyrelsen har härefter erinrat örn de vägarbeten, som kommuner anordnat

i syfte att bereda arbete åt arbetslösa från det egna området, för vilka

arbeten man sökt entreprenörer, villiga att mottaga arbetslösa i sin tjänst, eller

vilka kommuner utfört i egen regi.

Vid stigande arbetslöshet tillämpade man även systemet med alternerande

arbetslag för att få arbetstillfällena att bättre räcka till. Utredningsmännen

redogjorde härför och insåge nödvändigheten av en sådan ransonering genom

inskränkning av arbetsdagarna eller inskränkning av arbetstiden utan höjning

av timpenningen. Det vore sant, att på denna omväg kunde uppnås det resultat,

som åsyftades med den för reservarbetena fastslagna principen att arbetsinkomsten

ej genom sin höjd finge locka bort från den fria marknadens arbetstillfällen.

Men praktiska olägenheter vore förbundna med detta system.

Det hade visat sig att utan slitningar samma kommun kunde driva av bilskattemedel

understödda vägarbeten och av arbetslöshetskommissionen understödda

statskommunala arbeten. Timlönen vore vid de förra arbetena ungefär

dubbelt så hög som vid de senare. Ackordsarbete, som förekomme i största

utsträckning, betalades efter priser, avpassade efter de olika grundlönerna.

Men vid de arbeten, där de avtalsenliga lönerna betalades, arbetades med alternerande

skift. Det ginge, men det jämna arbetet till den reducerade lönen föredroges

av den ordentlige arbetaren och hans hustru och naturligtvis alldeles

särskilt av den mindre ordentlige arbetarens hustru, som icke vore så säker

att få sin behövliga andel av de ojämnt inflytande inkomsterna.

Länsstyrelsen har uttalat sin mening i den föreliggande frågan sålunda:

Enligt länsstyrelsens mening vore den rätta vägen en modifiering av nuvarande

arbetslöshetspolitik, särskilt genom utnyttjande av alla möjligheter till

decentralisering av arbetstillfällena och eventuellt andra förändringar, som en

noggrann undersökning kunde finna befogade, men med bibehållande i stort

sett av för den nuvarande verksamheten gällande principer.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har bestämt avstyrkt förslaget, som karakteriserats

såsom icke allenast olämpligt utan direkt skadligt, och har länsstyrelsen

ansett sig därför icke behöva ingå på en närmare granskning av

dess detaljer.

Länsstyrelsen i Värmlands län har uttalat, att enligt länsstyrelsens erfarenhet

arbetsförhållandena vid de reservarbeten, som i stor omfattning förekommit

i länet, i allmänhet varit goda samt att det tekniska utförandet icke lämnat

rum för några erinringar av större betydelse. Vidare har framhållits, att

avsevärda nackdelar och olägenheter vore att befara vid en tillämpning av de

ifrågasatta nya grunderna för beredskapsarbeten, varför länsstyrelsen avstyrkt

förslaget. Länsstyrelsen har emellertid förordat tillämpning i väsentligt

ökad utsträckning av såväl reservarbeten som beredskapsarbeten i nuvarande

bemärkelse och har i sådant sammanhang erinrat örn motionsvis vid

1932 års riksdag framförda förslag om anvisande av ett anslag till beredskapsarbeten

av 30 milj. kronor för budgetåret 1932/1933.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Länsstyrelsen i Örebro län har till en början uttalat tvekan, huruvida det

kunde vara möjligt att med bevarande av statsfinansernas sunda ställning genomföra

det föreslagna arbetsprogrammet, vilket spörsmål ställde sig så mycket

betänkligare, som det vid förlängd kris mäste gälla att icke på en gång uttömma

alla tillgängliga källor för ytterligare sociala hjälpåtgärder. Länsstyrelsen

har härefter uttalat följande.

_ Att beredskapsarbeten, i den mån sådana vore ekonomiskt möjliga, innebure

vissa fördelar framför reservarbeten, torde vara obestridligt. Med hänsyn härtill

hade länsstyrelsen icke något att erinra mot en viss utsträckning av beredskapssystemet,

detta dock under förutsättning att för ändamålet ifrågakomme

endast företag av verklig angelägenhetsgrad. Länsstyrelsen tänkte härvid i

första hand på ombyggandet av riksvägarna samt övriga större huvudvägar

för genomgående trafik. Härför tillgängliga automobilskattemedel vore stadda

i nedgång samt visade sig alltmera otillräckliga och det vore därför att hälsa

med tillfredsställelse, örn de finge förstärkas genom särskilt anslag i form av

beredskapsarbeten. Då många väghållningsdistrikt torde vara beredda att i

ökad omfattning medverka till dylika arbeten så snart statsanslag ställdes till

förfogande, skulle ock ett omfattande arbete med byggande av viktiga trafikleder

kunna väntas bliva omedelbart igångsatt. Härigenom skulle givetvis

arbetslösheten minskas, helst intet hinder torde föreligga att såsom villkor för

statsbidrag utöver eljest tillämpade föreskriva, att arbetslösa från viss ort i

första hand skulle uttagas till arbete. Örn länsstyrelsen alltså kunde tillstyrka

en viss ökad användning av beredskapsarbeten, kunde länsstyrelsen dock

icke dela utredningsmännens mening, att dessa arbeten kunde i huvudsak ersätta

reservarbetena.

Mot förslaget om frivillig begränsning av arbetstiden funnes väl icke något

att erinra, i den mån sysselsättning vid visst företag kunde under återstående tid

beredas för andra arbetare. Där så icke vore fallet, såsom i regel vid arbete

å annan plats än bostadsorten, syntes en dylik metod däremot icke försvarlig
Beträffande

den föreslagna byrån inom socialdepartementet har länsstyrelsen

förmenat, att densamma, om den skulle fylla därå ställda krav, skulle svälla

ut till en organisation minst lika stor som den nuvarande arbetslöshetskommissionen.

Därjämte syntes en liknande byrå bliva erforderlig jämväl inom

kommunikationsdepartementet. Länsstyrelsen, som ansett förslaget innebära

en ministerstyrelse, stridande mot systemet med centrala verk under chefer,

avsedda att vara oberoende av olika politiska hänsyn, har ansett, att byrån

borde förläggas till socialstyrelsen. Länsstyrelsen har härefter anfört:

De här framställda anmärkningarna syntes länsstyrelsen visa, att särskilda

svårigheter komme att bliva förenade med anordnandet av beredskapsarbeten

i den omfattning och på det sätt, som av utredningsmännen föreslagits.

Även örn det trots detta skulle visa sig möjligt att härigenom temporärt

i någon mån avhjälpa arbetslösheten, höll länsstyrelsen dock före, att de skadliga

verkningarna av systemet i längden skulle visa sig vida större än det

ögonblickliga gagnet.

Härutinnan har länsstyrelsen särskilt framhållit inverkan i olika avseende

av den föreslagna tillämpningen av avtalsenliga löner vid beredskapsarbetena.

Enligt länsstyrelsens mening syntes skäligen kunna krävas, att arbetet fullgjordes

till något lägre löner än de eljest i vederbörande fack avtalsenliga.

Länsstyrelsen höll emellertid före att även med en dylik modifiering av systemet

för beredskapsarbeten det icke skulle bliva möjligt att låta dessa ens i

någon väsentligare mån ersätta reservarbetena, utan att tyngdpunkten i fråga

örn de statliga åtgärderna mot arbetslösheten fastmera fortfarande måste förläggas

till dessa senare.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Länsstyrelsen har slutligen ifrågasatt, om vid den nu konstaterade rikliga

tillgången å arbetsobjekt anledning förelåge att så strängt som hittills upprätthålla

den tämligen svävande bestämmelsen, att såsom reservarbeten ej finge

utföras arbeten av natur inom närmaste framtiden komma till utförande på

öppna marknaden. Anledning syntes vidare föreligga att ifrågasätta, om ej

en skälig höjning av nu tillämpade lönesatser för reservarbeten åtminstone i

vissa fall borde kunna komma i fråga. Då härigenom tillika en utjämning av

nuvarande spänning mellan beredskapsarbeten och reservarbeten skulle åvägabringas,

ville länsstyrelsen förorda en snar utredning i dylikt syfte.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har framhållit, att även örn man satte

de ifrågasatta stora beloppen i rörelse, desamma i allt fall endast motsvarade

en bråkdel av de summor, som vid en ganska blygsam konjunkturförbättring

normalt skulle utgå i arbetslöner. Härefter har uttalats följande.

Lade man det nya förslaget och det hittillsvarande systemet sida vid sida,

skulle arbetarnas avlöningsförmåner, eftersom beredskapsarbetarna icke skulle

få full arbetstid, genomsnittligt sett förmodligen bliva desamma som nu, kanske

i vissa fall sämre. Men en arbetare, som tillhörde ett fack med höga avtalsenliga

löner, såsom hemmaindustrier, skulle vid beredskapsarbetena beredas

tillfälle genom statsmakternas inskridande att även i nödtider erhålla kanske

det dubbla i jämförelse med en arbetare, som tillhörde en mindre lyckligt

lottad kategori, exempelvis exportindustrier. Sådant måste framkalla missnöje.

Det syntes länsstyrelsen ofrånkomligt, att vid statens hjälpaktion mot

arbetslösheten verklig hänsyn toges till den hjälpbehövandes behov och icke

uteslutande till det arbetsfack, han råkade tillhöra. Men ett dylikt hänsynstagande

läte sig icke förenas med det föreslagna systemet.

Av det föregående framginge, att länsstyrelsen fann det föreliggande förslaget

icke böra förverkligas efter de angivna riktlinjerna. Sedan beredskapsarbeten,

örn än i blygsam omfattning, kommit till stånd, torde man emellertid

icke kunna tänka på att nu stryka desamma. Länsstyrelsen ville icke heller

motsätta sig en utvidgning därav, blott man därvid holle sig inom statens

egna arbetsfält. För ett begränsat ändamål, nämligen anordnandet av skenfria

korsningar, torde man kunna tänka sig en utvidgning till de enskilda

järnvägarnas område. Man borde emellertid fasthålla vid att beredskapsarbetena

till sin principiella innebörd icke finge betraktas såsom en form av

hjälpverksamhet för de arbetslösa, utan såsom en rationaliseringsåtgärd inom

den statliga verksamheten.

Länsstyrelsen har med anledning av förslaget örn utredning av konfliktorsakerna

i vissa arbetstvister framhållit, att ett dylikt särskiljande mellan

rätt och orätt syntes bliva ganska pinsamt för vederbörande regering. Beträffande

organisationen har framhållits, att arbetslöshetskommissionen syntes

bäst skickad handlägga i första instans även beredskapsärendena,

Länsstyrelsen i Jämtlands län, som i lönefrågan framfört erinringar av

enahanda innebörd som i den allmänna diskussionen gjorts mot förslaget, har

ytterligare anfört särskilt följande.

Det måste medges, att de arbetare, som komme att erhålla anställning vid

beredskapsarbete, därigenom skulle bli mera konsumtionskraftiga än örn de

erhölle lägre lön och till följd därav även kunna i någon mån verka stimulerande

på företagsamheten och det ekonomiska livet över huvud. Men länsstyrelsen

kände sig icke övertygad örn att verkan därav skulle bli sa stor.

att den kunde i någon mera avsevärd grad bidraga till övervinnande av den

allmänna depressionen, därtill syntes denna vara alltför beroende av internationella

förhållanden, över vilka här vidtagna åtgärder icke kunde i tillräcklig

mån utöva inflytande. Det syntes även böra bringas i erinran, att

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

med bibehållande i huvudsak av reservarbetslinjen det större antal arbetslösa,

som därigenom till samma kostnad skulle erhålla anställning, jämväl representerade

en ökad konsumtion.

Länsstyrelsen har vidare ansett det vara föga rimligt, att arbetskonflikter

skulle få förekomma vid beredskapsarbetena, samt framhållit, att tillämpandet

av avtalsenliga löner i fortsättningen kunde komma att lända till monopol

för fackföreningsanslutna arbetare på exempelvis vägarbeten och därigenom

samt genom sin inverkan på avlöningsförhållandena å lantbruksområdet medf

öra^ en ödesdiger och oöverskådlig inverkan även på jordbrukets ekonomi.

Pa, grund av vad salunda anförts finge länsstyrelsen visserligen förorda,

att till följd av nu rådande förhållanden beredskapsarbeten anordnades i vida

större omfattning än som varit fallet under de två senaste åren, men kunde

icke tillstyrka, att de erhölle en annan karaktär än förut och sattes i stället

för de nuvarande reservarbetena, utan ansåge, att dessa borde i huvudsak bibehållas

och utgöra det väsentligaste medlet för beredande av arbetstillfällen

åt arbetslösa.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har beträffande arbetsobjekten ansett tveksamt,

att de skulle inom avsedd tid bliva mobilisenngsbara, varjämte synts

betänkligt att utöka beredskapsarbetena till att omfatta även kommuners och

i vissa fall enskildas arbeten. Arbeten kunde härigenom tillskapas, som utan

att medföra någon egentlig lättnad i arbetslöshetstrycket, bunde kommunerna

vid svaröverkomliga utgifter icke blott för engångskostnader utan även för

byggnaders och arbetens framtida drift och underhåll. Av vägarbeten borde

därför endast ifrågakomma sådana, som avsåge vägförbättringar, vilka icke

förde med sig ökade underhållskostnader. Arbeten, som däremot beredskapsarbetena

borde utökas med, vore friläggandet av korsningar i plan mellan enskilda

järnvägar och vägar i den utsträckning särskilda sakkunniga förordat

att sadant friläggande borde ske. Vidare förordades anläggandet av vägar och

skogsvårdande arbeten inom statens skogar — långt mera än vad hittills gjorts

förmodades böra kunna göras inom detta arbetsområde för arbetslöshetens lindrande,

då dessa arbetstillgångar vore synnerligen lämpliga inom länet ■— ävensom

arbete för grundförbättring och nyreglering av flottleder. Däremot avvisades

bestämt, åtminstone för länets vidkommande projektet med bilvägar

för transport av virket till industriplatserna.

Länsstyrelsen har härefter anfört erinringar mot förslaget i olika avseenden,

varvid berörts förkortad arbetstid, förfaringssättet vid arbetskonflikter,

den centrala organisationen, kontrollen, uttagningen av arbetskraft samt lönefrågan.

Länsstyrelsen har även framhållit följande.

I Norrland vore arbetslösheten alltid svårast under vintern, och därjämte vore

ju vintern den tid, då det vore svårast att åstadkomma lämpliga arbeten.

Båda dessa förhållanden accentuerades ju längre norrut man korn me För

Norrbotten och även andra av de norrländska länen skulle beredskapsarbeten

i föreslagen anordning säkerligen få farliga verkningar därigenom att de arbetslösa

härifrån till allra största delen måste flyttas söderut under den

långa vintern. Länsstyrelsen har befarat, att härav skulle kunna uppkomma

knapphet på arbetskraft vid bäckflottningen, vid vilken arbetskraftens insättande,

för att flottningen skulle kunna genomföras det året, vore beroende på

dagen, ja mången gång på timmen. Även annan träindustri finge sin givna

känning av evakueringen på arbetskraft, och jordbrukarna kunde få svårighet

med arbetskraft under skörde- och bärgningssäsongen. Förutom de långa resorna

inverkade härvid, att arbetarna vid de nya beredskapsarbetena med deras

avtalsenliga löner icke kunde tänkas hava samma längtan därifrån som från

nödhjälpsarbetena.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Dessa förflyttningar av arbetskraft utanför hemorten torde för övrigt, på

sätt länsstyrelsen här ovan berört, icke kunna försiggå utan slitningar med

arbetare och deras organisationer i arbetsorten. Ortsintressenas strävan redan

under nuvarande förhållanden att vilja förbehålla även reservarbetena åt

den egna ortens folk hade kunnat bemästras genom statens aubetslöshetskommissions

principiella fasthållande vid den allmänna arbetshill delningen. De

maktmedel denna institution kunnat sätta bakom sina direktiv härvidlag syntes

icke skola komma till användning i den nya organisationen. Icke mindre

än */4 av samtliga statsunderstödda arbeten skulle falla inom endast tvenne

län, vilka desslikes icke vore utsatta för någon större arbetslöshet, ett förhållande,

som visade huru ojämnt arbetstillfällena skulle utfalla.

Länsstyrelsen har slutligen uttalat följande.

Däremot vore från länsstyrelsens sida icke något att erinra mot en lämplig

utökning av det nuvarande systemet med beredskapsarbeten, tillämpat

som nu utan några restriktioner ifråga örn arbetsfriheten m. m. I fråga örn

denna utökning hänvisades till tidigare omnämnda arbetsområden.

Enligt länsstyrelsens förmenande hade sålunda icke sådana omständigheter

förekommit eller blivit påvisade, som borde medföra en total omläggning

av det hittills tillämpade systemet med reservarbeten, men att möjligen någon

modifikation kunde visa sig önskvärd i fråga örn behovstillägg till vissa familjeförsörjande

arbetare, varförutom länsstyrelsen också förordade lämplig

utökning av anslagen till beredskapsarbeten, dock med bibehållande i huvudsak

av nuvarande rayon och bestämmelser för arbetena.

lil. Yttranden av enskilda korporationer oell sammanslutningar.

Av de enskilda korporationer och sammanslutningar, som avgivit yttrande

över förslaget, har landssekretariatet i huvudsak tillstyrkt detsamma, medan

styrelsen för svenska landskommunernas förbund och styrelsen för svenska

landstingsförbundet avhållit sig från att uttala sig i de huvudsakliga

frågorna. Övriga hörda korporationer och sammanslutningar hava i huvudsak

avstyrkt förslaget. I yttrandena har framhållits väsentligen följande.

Landssekretariatet har efter samråd med de till landsorganisationen anslutna

förbunden å landsorganisationens vägnar anfört följande.

Landsorganisationen och till densamma anslutna förbund hade ofta funnit

anledning att kritisera det nuvarande systemet med reservarbeten till motverkande

av arbetslöshet, samtidigt som de givit uttryck åt ett inom arbetareklassen

vitt utbrett missnöje över statens och kommunernas arbetslöshetspolitik

överhuvud taget. De arbetstillfällen, som med tillämpningen av reserv

arbetssystemet åstadkommits, hade ju icke på långt när motsvarat hjälpbehovet.

Ett alltför ringa antal av hos arbetslöshetskommissionen anmälda

hjälpsökande hade sålunda kommit i åtnjutande av dessa försörjningsmöjligheter.

Det hade vidare förhållit sig så, att arbetstillfällena ofta icke berett

de hjälpbehövande, som kommit i åtnjutande av dem, en skälig försörjning.

Det därav alstrade missnöjet hade varit så mycket mera berättigat som de

med avseende på denna hjälpverksamhet utfärdade direktiven tillämpats synnerligen

rigoröst. Med den tilltagande arbetslösheten under de senaste aren

hade ifrågavarande systems brister framträtt i en allt skarpare dager.

Syftet med en hjälpverksamhet av detta slag borde väl icke enbart vara

att bekämpa den nöd, som hotade medborgare, vilka utan eget förvållande

fallit offer för arbetslösheten. Det borde vara lika angeläget att sörja för, a,tt

de arbetslösa bereddes tillfälle att under sa normala förhållanden som möj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

ligt göra sin insats i det ekonomiska livet och därvid tillförsäkrades en ur

social synpunkt försvarlig levnadsstandard. Erbjudandet av arbetstillfällen

vöre otvivelaktigt den bästa hjälpen, men den effekt, som man borde sträva

efter att uppnå, utebleve, örn den hjälpbehövande försattes i en sådan belägenhet,

att han mäste känna sig mindervärdig i jämförelse med den som undgått

ödet att bli arbetslös. Genom att vid reservarbetena tillämpa avsevärt

sämre arbetsvillkor än den öppna marknadens hade såväl de arbetslösa som

allmänheten bibringats en oriktig uppfattning örn av arbetslöshet drabbade

medborgares människovärde. I stället för att stärka självtilliten och sporra

viljan till självhjälp hade statsmakterna med sin arbetslöshetspolitik äventyrat

dessa både för individen och samhället oskattbara värden. De arbetslösa

hade bringats ned på en ekonomisk och social nivå, som gjorde att de

tvingades att känna sig och av andra betraktades som en underklass i detta

begrepps hårdaste bemärkelse, ett skikt av befolkningen, för vilket helt andra

°°h avsevärt sämre levnadsvillkor än de gängse ansåges ovillkorligen skola

gälla. Att de arbetslösa icke utan vidare ville finna sig i en sådan undantagsställning

borde icke väcka förvåning och ännu mindre ovilja i andra befolkningslager.

Där borde man tvärtom sätta värde på denna naturliga och

sunda självbevarelsedrift. Den för samhällets bestånd och utveckling nödvändiga

solidariteten bjöde också alla att medverka till en ordning, som möjliggjorde

ett^ tillvaratagande av de för vårt folk utmärkande goda egenskaper,

vilka en långvarig och omfattande arbetslöshet tyvärr hotade att förinta hos

stora medborgargrupper.

Omsorgen om de av arbetslöshet hårdast drabbare borde visserligen vara

det primära i statens arbetslöshetspolitik. Naturligtvis borde likväl även de

rent ekonomiska synpunkterna fa komma till sin rätt. Landssekretariatet

funné icke anledning att gå närmare in på frågan, huruvida det hittills tilllämpade

reservarbetssystemet samhällsekonomiskt sett erbjudit fördelar, som

kunnat uppväga de nackdelar hos detsamma, vilka här påtalats. I och för

sig vöre det lovvärt, att staten skapade arbetstillfällen till förmån för dem,

som icke kunde uppbringa sådana på den allmänna arbetsmarknaden, även

örn dessa arbetstillfällen ur rent ekonomisk synpunkt måhända kunde anses

såsom tvivelaktiga. De ekonomiskt sett bästa arbetstillfällena borde dock

självklart först och främst tagas i anspråk. Av största vikt vore det för övrigt,

att staten med sina arbetslöshetsbekämpande åtgärder bidroge till att

bringa det ekonomiska livet i normala gängor.

Landssekretariatet har härefter förordat förslaget att i indirekt väg söka

skapa försörjningsmöjligheter samt uttalat, att om den på grundval av den

verkställda inventeringen planerade beredskapsanordningen förverkligades,

landssekretariatets ovan uttalade önskemål skulle kunna beaktas.

Icke minst med hänsyn därtill ville landssekretariatet giva sin anslutning till

den beredskapsanordning, för vilken riktlinjer uppdragits i den av utredningsmännen

inom socialdepartementet utarbetade promemorian. Sekretariatet vågade

nämligen hysa den uppfattningen att denna beredskapsanordning skulle

bidraga till ^ att stimulera företagsamheten och näringslivet i vårt land och

på så sätt fa en god effekt med avseende på arbetslöshetens bekämpande. En

reformering av statens arbetslöshetspolitik i enlighet med ifrågavarande riktlinjer

skulle otvivelaktigt också bli mera till fromma för de hjälpbehövande

arbetslösa än det hittills tillämpade reservarbetssystemet varit.

Rörande lönefrågan har landssekretariatet med tillfredsställelse konstaterat,

att de för vederbörande yrken och fack på den allmänna arbetsmarknaden gällande

arbetsvillkoren skulle tillämpas, i vilket sammanhang uttalats följande.

Redan den omständigheten, att beredskapsanordningen skulle utsträckas till

att omfatta arbetsobjekt, som vore typiska för den allmänna arbetsmarkna
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

139

den, motiverade att på denna marknad gängse arbetsvillkor bleve gällande

för dem i den mån som de toges i anspråk som beredskapsarbeten. Att dessa

arbeten skulle utföras med statsunderstöd i form av bidrag eller lån kunde

icke vara ett fullgott skäl för att arbetare, som bomme att sysselsättas vid

dem, bjödes t. ex. lägre löner än som skulle ha erhållits, därest arbetena utförts

på den allmänna arbetsmarknaden. Arbetaren vore sin lön värd, säde ett

gammalt ordspråk. Denna sanning vore allmängiltig och det funnes icke någon

anledning att förneka densamma, därför att arbetaren på grund av att

hans arbetskraft icke kunnat tagas i anspråk på den allmänna arbetsmarknaden

nödgades anlita de arbetstillfällen, som staten medverkade till att åstadkomma.

Eftersom arbetsvillkoren numera i allmänhet vore reglerade i kollektivavtal,

måste självklart dylika avtal även bli normerande i fråga örn de löner och övriga

arbetsvillkor, som skulle gälla vid beredskapsarbetena. Landssekretariatet

har anslutit sig till uppfattningen, att syftet med beredskapsanordningen

måste vara att så vitt möjligt bereda största antal av de mest behövande

försörjningsmöjligheter, vilket förutsatte en utdragning av arbetstillfällena,

i vilket avseende framhållits följande.

I de fall systemet med maximerad arbetsinkomst ansåges lämpligt, måste

förutsättas att maximeringen icke skedde ensidigt och godtyckligt. Överhuvud

taget borde detta system icke genomföras med mindre än att de arbetslösa på

orten önskade det och överenskommelse därom träffades på sätt som skett i

fråga om statens stenbeställningar. Därest systemet med alternerande arbetslag

komme i fråga, borde icke alltför korta arbetsperioder bestämmas. Detta

gällde särskilt i de fall, då arbetslagen hänvisades till arbeten utanför hemorten.

Väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet hade framhållit, att arbetsperioderna

i dylika fall borde omfatta minst två eller tre månader, örn systemet

med kortare arbetstid tillämpades, borde tillses, att arbetarna tillförsäkrades

en arbetsinkomst, som gjorde det möjligt för dem att försörja sig och

de sina utan att behöva anlita fattigvården.

Enligt promemorian skulle arbetstiden vid beredskapsarbetena regleras så

att den bleve kortare än arbetstiden på den allmänna arbetsmarknaden, även då

denna understege den i arbetstidslagen och gällande kollektivavtal föreskrivna

fyrtioåttatimmarsveckan. Meningen vore väl att, därest arbetstiden inom visst

yrke eller fack på den allmänna arbetsmarknaden begränsats till t. ex. fyrtio

timmar per vecka, skulle arbetstiden vid beredskapsarbetena inom samma yrke

eller fack bli ett visst antal timmar kortare per vecka. Gränsen nedåt för

arbetstiden vid beredskapsarbetena kunde emellertid icke få sättas hur lågt

som helst. Tillbörlig hänsyn måste härvid tagas till ekonomiska och tekniska

förhållanden och arbetarnas skäliga försörjning. Under alla förhållanden

borde regleringen av arbetstiden ske på grundval av överenskommelser med

vederbörande arbetarorganisationer. Ur såväl företagarnas som arbetarnas

synpunkt vore det även önskvärt, att dylika överenskommelser träffades, innan

arbetet igångsattes. Detsamma gällde förresten även i fråga örn arbetsvillkoren

i allmänhet, i de fall kollektivavtal saknades för vederbörande arbetsområde.

Mot de i promemorian angivna reglerna rörande arbetsförmedlingen hade

landssekretariatet intet att erinra, utan ansåg ett obligatoriskt anlitande av

den offentliga arbetsförmedlingen vara ofrånkomligt. Det anmärktes emellertid,

att de lokala arbetslöshetskommittéerna säkerligen alltjämt finge en

betydelsefull uppgift i fråga örn behovsprövningen, som arbetsförmedlingsorganen

ensamma knappast kunde verkställa. Behovsprövningen borde ske

med oväld, takt och hänsyn samt utan onödiga byråkratiska metoder.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Beträffande förfarandet vid arbetskonflikter har landssekretariatet gjort följande

uttalande.

Landssekretariatet delade utredningsmännens uppfattning, att det icke minst

ur de av beredskapsarbetena beroende arbetarnas synpunkt vore önskvärt, att

arbetsinställelser till följd av tvister örn arbetsvillkoren eller arbetsförhållandena

i övriga icke förekomma vid dessa arbeten. Därest de som skulle låta

utföra ifrågavarande arbeten eller deras entreprenörer bemödade sig örn att

upprätthålla kontakt med vederbörande arbetarorganisationer och lade sig

vinn om att få till stånd kollektivavtal i de fall, sådana icke redan funnes inom

arbetsområdet, torde också arbetsinställelser praktiskt taget kunna förebyggas.

I de fall intressemotsättningar likväl gåve anledning till konflikter av detta

slag, hade arbetarorganisationerna icke anledning att motsätta sig en prövning

av konfliktorsakerna med de konsekvenser, som angivits i promemorian. Enligt

denna skulle intressetvister mellan beredskapsarbetenas parter likställas

med motsvarande tvister på den allmänna arbetsmarknaden utom beträffande

den prövning av orsakerna, som i fråga örn de förstnämnda skulle kunna verkställas

genom av Kungl. Maj :ts eller, efter dess bemyndigande, av socialstyrelsen

utsedda . personer. Förbud mot arbetsinställelse vid beredskapsarbeten

vore det följaktligen icke fråga örn i annan mån än kollektivavtalslagen

föreskreve sådant. Prövningen av konfliktorsakerna skulle betingas av att

vissa, regler skulle gälla i fråga örn tilldelningen av vid beredskapsarbetena

förefintliga arbetstillfällen. Meningen vore ju, att av arbetsinställelse vid ett

beredskapsarbete direkt berörda arbetare icke skulle åtnjuta hänvisning till

andra beredskapsarbeten, därest den på Kungl. Maj:ts föranstaltande verkställda

prövningen givit vid handen, att skulden till arbetsinställelsen väsentligen

vore arbetarnas eller deras organisations. Anspråk på att få bli delaktiga

av sådana arbetstillfällen bomme säkerligen under nu angivna förhållanden

heller icke att framställas av dem, som direkt berördes av sådan arbetsinställelse.

De komme i vanlig ordning att åtnjuta ekonomiskt understöd

från de organisationer, av vilka de vore medlemmar. I det fall åter arbetsinställelse

förorsakats av t. ex. arbetsgivarens vägran att tillämpa inom vederbörande

yrke eller fack gängse arbetsvillkor eller på grund av uraktlåtenhet

att utbetala intjänta arbetslöner vore det emellertid orimligt, örn av arbetsinställelsen

berörda arbetare berövades möjligheten att erhålla sysselsättning

vid annat beredskapsarbete.

När det. gällt arbetsinställelse på den allmänna arbetsmarknaden hade arbetarorganisationerna

aldrig opponerat sig mot regehi, att av densamma direkt

berörda arbetare avstängdes från den statliga eller kommunala arbetslöshetshjälpen.

Eftersom den planerade beredskapsanordningen avsåge att utgöra

ett led i den offentliga hjälpverksamheten, gjordes icke heller några invändningar

mot att, i händelse av arbetsinställelse på den allmänna arbetsmarknaden,

ifrågavarande regel tillämpades med avseende på tilldelningen av arbetstillfällen,

som stöde till buds vid beredskapsarbeten. Däremot kunde arbetarorganisationerna

nu lika Etet som förut godkänna den vid de genom

arbetslöshetskommissionen bedrivna reservarbetena tillämpade regeln, att vid

allmän konflikt inom ett yrkesområde all statens hjälpverksamhet skulle upphöra

och yrkets samtliga arbetare i landet respektive orten avstängas från statlig

arbetslöshetshjälp.

Landssekretariatet har vidare uttalat följande.

I promemorian förutsatta modifikationer i fråga om avtalsbestämmelser

eller praxis komme vederbörande arbetarorganisationer icke att motsätta sig,

därest syftet med beredskapsanordningen och hänsynen till de arbetslösa krävde

ett sådant tillmötesgående och ett avtalsrättsligt förfarande iakttoges.

Den föreslagna organisationen syntes, enligt landssekretariatet, hava stora

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

företräden framför den, som skapats med tanke på reservarbetsanordningen,

särskilt därigenom att en hämmande och fördyrande byråkrati syntes kunna

förebyggas. Mot användningen i största möjliga utsträckning av entreprenadsystem

vore ur arbetarsynpunkt intet att erinra, men underströks nödvändigheten

av att garantier skapades mot att icke kompetenta eller insolventa entreprenörer

anlitades. Sådana garantier syntes kunna erhållas, örn på föreslaget

sätt Kungl. Maj :t bereddes tillfälle att från fall till fall besluta örn särskilda

villkor för statsbidrag eller lån.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har framhållit, att enligt

de statsbidrag för statsunderstödda och rent kommunala arbeten, varmed i

promemorian räknats, för utförande av de föreslagna arbetena av denna art

skulle erfordras 98.2 milj. kronor av statsmedel och 50.2 milj. kronor kommunala

medel. Med hänsyn till sjunkande skatteunderlag och ökat understödsbehov

torde svårigheter föreligga för kommunerna att åvägabringa denna summa.

Det kunde icke väntas, att medel i någon nämnvärd omfattning skulle

kunna uttaxeras för ändamålet, detta även med hänsyn till att A-företagen i

stor utsträckning torde vara planerade att utföras under en följd av år, men

nu komme att forceras på mycket kort tid. Lånemarknaden måste därför i

allra största utsträckning anlitas. Det framhölls vidare, att även för landsting

och vägdistrikt svårigheter torde föreligga vid arbetenas finansiering. Primärkommunerna

finge t. o. m. ofta förskottera medel till vägdistrikten för

att i avvaktan på statsbidrag få vägarbeten i gång för de arbetslösa. Många

kommuner vore för övrigt redan så hårt skuldsatta och tryckta av skatter, att

fråga vore, örn ens lånevägen stöde öppen för dem. Under sådana förhållanden

syntes statsbidrag böra utgå med en väsentligt större andel än som antagits

vid beräkningarna i promemorian. Önskvärt syntes vidare, att de ekonomiskt

hårt tryckta kommunerna måtte beviljas högsta möjliga bidrag och att

vid beviljandet av bidragen till kommunerna alltså en viss anpassning till behovsprincipen

tillämpades. Styrelsen har härefter uttalat följande.

Till frågan örn dessa allmänna arbeten borde utföras efter de arbets- och

avlöningsprinciper, som uppdragits för s. k. beredskapsarbeten eller för s. k.

reservarbeten, ansåge sig styrelsen, då landskommunernas förbund vore en neutral

organisation, icke böra intaga någon viss ståndpunkt.

Under framhållande av det stora behov, som förelåge av allmänna arbetens

anordnande till lättnad för samhället och de enskilda, vilka lede under arbetslöshetens

tryck, ville styrelsen uttrycka den förhoppningen, att statsmakterna

skulle finna lämpliga former, under vilka dessa arbeten kunde utföras, samt

att medel härför kunde ställas till förfogande i största möjliga utsträckning.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har ansett förslaget icke direkt

beröra landstingen. Med hänsyn härtill och enär styrelsen år 1931 avhållit

sig från att avgiva yttranden i till densamma remitterad fråga örn beredskapsarbeten,

fann sig styrelsen böra avstå från att yttra sig över den remitterade

promemorian.

Svenska stadsförbundets styrelse har beträffande beredskapsarbetenas ekonomiska

motivering i jämförelse med reservarbetenas framhållit följande.

Nödhjälpsarbeten finge ej föregripa ordinarie arbetstillfällen. Inom den

kommunala hjälpverksamheten hade kommunalarbetarna och deras organisationer

av naturliga skäl noggrant följt tillämpningen av denna regel, som

även vid särskilda tillfällen genom överenskommelser mellan kommunerna och

organisationerna ytterligare fastslagits. Och i allmänhet torde man av, ett

reservarbete fordra, att det på åtminstone fem år icke skulle kunnat ifraga
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

sättas såsom ordinarie arbete. Det torde icke heller kunna bestridas, att de

statskommunala reservarbetena tyvärr i viss utsträckning kommit att gälla

anläggningar och företag, som måhända aldrig kommit till utförande i annan

ordning och vilkas _ ekonomiska motivering följaktligen måste te sig tämligen

tvivelaktig, samtidigt som kommunen av brist på medel måste avsevärt begränsa

eller helt inställa aktuellt behövliga eller nyttiga arbeten.

Den ändrade läggning, arbetena till avhjälpande av denna allvarliga olägenhet

enligt den föreliggande planen skulle erhålla, borde från kommunernas

sida kunna hälsas med tillfredsställelse, men förutsättningen härför vore

självfallet, att ändringen även läte sig i praktiken fullt ut genomföra.

Styrelsen har härefter uttalat, att svårigheterna såväl i förenämnda som i

andra avseenden, emellertid torde bliva betydligt större, än som av promemorian

franninge. Det påpekades, att allmänna arbetsmarknadens löner skulle

tillämpas vid beredskapsarbetena, men att med hänsyn till arbetenas socialpolitiska

syfte åtskilliga förbehåll uppställts. Arbetsvillkoren vid beredskapsarbetena

skulle härigenom komma att väsentligt skilja sig från vad som

gällde vid vanliga allmänna arbeten och i huvudsak överensstämma med vad

som tillämpats vid de kommunala reservarbeten, som sedan några år förekomme

inom Stockholms och andra större städers kommunalförvaltning. Styrelsen

har understrukit den synnerliga vikten av förbehållen med avseende å

annullering av bestämmelser örn företrädesrätt till arbete och garanterad

timlön vid ackordsarbete ävensom å olika system för utdrygning av arbetstillfällena

m. m. I själva verket mötte här samma grundtankar, som gällt för

de statliga reservarbetena: de tillgängliga medlen skulle drygas ut, så att de

räckte till största möjliga antal arbetstillfällen, och arbetsvillkoren skulle så

utformas, att den anställdes intresse att återgå till den öppna marknaden ej

försvagades.^ Av naturliga skäl måste arbetena i väsentlig omfattning komma

att bestå av anläggningsarbeten, inom vilka fack i regel gällde relativt

höga arbetslöner och mer eller mindre genomförda monopol för de fackligt organiserade

arbetarna. Det finge naturligtvis icke ifrågakomma, att statshjälpen

uteslutande skulle komma dessa arbetargrupper, på hittills gängse

arbetsvillkor och löner, till godo. Styrelsen har uttalat sina bestämda tvivelsmål,

ätt dessa förutsättningar skulle låta sig i verkligheten genomföra, och

har i sådant avseenden anfört följande.

_ Erfarenheterna från den kommunala hjälpverksamheten hade i allt fall givit

vid handen, att de fordringar i avseende å hjälparbetenas avlägsenhet från

de ordinarie arbetsuppgifterna, som gällde i avseende å de statliga eller statskommunala

reservarbetena, ofta framfördes, även då fråga vore örn kommunala

reservarbeten av samma typ som de nu föreslagna beredskapsarbetena. Då

kommunen vid de senare givetvis måste förbehålla sig full valfrihet i fråga

örn arbetskraften, sökte kommunalarbetarorganisationerna av nära till hands

liggande skäl förhindra, att hjälparbetena förbrukade de arbetstillfällen, som

eljest skulle stått till förfogande för ordinarie kommunalarbetare. Den nya

formen av hjälparbeten intoge i detta hänseende alltså icke någon annan ställning

än de tidigare reservarbetena, och det torde också komme att möta stora

svårigheter att här finna ekonomiskt fullt motiverade arbetsobjekt.

En oundgänglig förutsättning för att de nya beredskapsarbetena skulle

kunna godkännas måste, enligt förslagets egen motivering, vära att full säkerhet

skapades för att det allmänna skulle äga nödig frihet att välja aktuellt

nyttiga företag.

Styrelsen har ansett anledning föreligga att befara, att de föreslagna arbetena

i stor omfattning vore av samma slag som tidigare nödhjälpsarbeten,

nämligen sådana som eljest alls icke eller först i en avlägsen framtid skulle ha

kommit till utförande. Men örn — såsom all sannolikhet talade för — bered
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

skapsarbetena erhölle denna karaktär, måste också hela den föreslagna omläggningen

av arbetslinjen te sig skäligen meningslös och opraktisk.

Beträffande användningen av maskinella anordningar ville styrelsen framhålla

angelägenheten av att — i likhet med vad som torde gälla för reservarbetenas

del — dylik anordningar komme till användning vid beredskapsarbetena

i den mån tekniska och ekonomiska skäl därtill gåve anledning.

Beträffande organisationen har styrelsen ansett förläggandet av centralorganet

till ett departement vara stridande mot svensk förvaltningspraxis

samt innebära en överorganisation, varjämte förslaget knappast syntes garantera

kommunerna en snabbare och mindre byråkratisk prövning av ärendena.

Vidare har framhållits vikten av att byrån rekryterades på ett sätt, som garanterade

verkligt ingående kunskap örn kommunala förhållanden. En direkt

kontakt i någon lämplig form med kommunala förtroendemän vid utväljandet

av arbete vore måhända att förorda. Mest betänksam har styrelsen ställt sig

till förslaget att i dessa ärendens prövning inkoppla länsstyrelserna, bland annat

med hänsyn till deras stora arbetsbörda och därav oundvikligt följande

försening i ärendenas behandling. I sådant avseende har ytterligare anförts

följa nde.

Även i ett annat avseende syntes ett föreslaget inkopplande av länsstyrelserna

vara ägnat att verka såsom ett fördröjande och framför allt irriterande

moment. I den mån länsstyrelsernas tekniska sakkunskap, örn vilken särskilt

talats i promemorian, skulle beredas ett mera ingående inflytande på kontrollen,

torde lätt vissa komplikationer kunna uppstå. Då städerna genom

egna arkitekter och ingenjörer ledde arbetena, torde en inblandning av statens

vägingenjörer och länsarkitekter lätt giva anledning till svårigheter. Dessa

synpunkter hade visserligen beaktats i promemorians uttalanden (längst ner

på sid. 45). Men därvid förutsattes, att kontrollen kunde visa sig överflödig

endast då »bidraget är relativt ringa».

I detta sammanhang finge i anledning av promemorians uttalanden örn en

jämförelsevis omfattande användning av entreprenadsystem framhållas vikten

av, att städerna icke genom en ensidigt tillämpad praxis förhindrades att

utnyttja tillgänglig arbetsledning och eventuella resurser i övrigt för arbetenas

förbilligande.

Beträffande uttagningen av arbetskraft har styrelsen framhållit, att genom

den föreslagna anordningen syntes kunna befaras, att alltför liten hänsyn

komme att tagas till försörjningsbehovet, samt att den nu genom arbetslöshetskommittéerna

upprätthållna kontakten mellan arbetslinjen och utdelningen

av kontantunderstöd komme att upphöra.

Styrelsen har härefter uttalat följande.

Utan alla anspråk på fullständighet hade styrelsen i det ovan anförda pekat

på några av de olägenheter, som syntes styrelsen bliva en oundgänglig

följd av statshjälpens meddelande i de former, promemorian föreslagit. Medan

kommunerna nu i sina strävanden att övervinna arbetslöshetens följder

ägde en rätt betydande rörelsefrihet, skulle med den utsträckta statshjälpen

enligt promemorians förslag följa ett detaljbestämmande från statsmakternas

sida, som i många avseenden kunde få för dem menliga följder. Med hänsyn

till det allvarliga läget på arbetsmarknaden kunde det visserligen i och för

sig synas väl motiverat, att kommunerna underkastade sig även eventuella

olägenheter av ett nytt system. Men den absoluta förutsättningen därför syntes

böra vara, att detta system med någon större säkerhet kunde väntas medföra

avsevärt förbättrade resultat. Styrelsen hade icke blivit övertygad örn,

att beredskapsarbetena — i vart fall i den utformning av desamma, som skisserades

i promemorian — skulle vara av principiellt större effekt än de nu

använda reservarbetena. Genom förhöjda anslag till dessa senare arbeten och

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

ändringar av direktiven för desamma i de avseenden, erfarenheterna kunna

motivera sådana, torde mera effektiva resultat kunna åstadkommas. En viss

utökning av beredskapsarbetenas användning i huvudsaklig överensstämmelse

med för deni nu tillämpade principer mötte från styrelsens sida inga betänkligheter.

Då däremot enligt styrelsens mening fullgoda skäl i promemorian

icke anförts för en övergång till enbart beredskapsarbeten, ville styrelsen för

sin del avstyrka en sådan åtgärd, och vågade styrelsen tillika hemställa, att

vid en eventuell närmare utformning av promemorians förslag uppmärksamhet

ägnades de detaljanmärkningar, som ovan framförts.

Mot styrelsens beslut om ovan refererade yttrande hava fyra av de nio

närvarande ledamöterna anmält reservation, då de ansett, att styrelsen bort

i princip tillstyrka systemet med beredskapsarbeten i huvudsaklig anslutning

till vad i promemorian blivit anfört, under förutsättning att skälig hänsyn

toges till av styrelsen framställda anmärkningar i avseende å ett lämpligt

urval av arbetsobjektet, uttagningen av arbetskraften enbart genom arbetsförmedlingen

samt arbetenas organisation. Ett igångsättande i stor skala av

beredskapsarbetena vore nämligen enligt deras mening ägnat att stimulera

företagsamheten inom näringslivet och borde därför bliva ett effektivt medel

i kampen mot arbetslösheten.

Svenska arbetsgivareföreningen har till en början framhållit såsom för förslaget

utmärkande, att på alla avgörande punkter stor frihet ansetts böra lämnas

at Kungl. Maj :t eller, riktigare, åt socialministern. Hela dispositionen

ay de betydande anslagen till motverkande av arbetslösheten och därmed samhällets

^hjälpverksamhet till förmån för de arbetslösa syntes vara avsett att

utan några bindande regler läggas i hans hand.

Arbetsgivareföreningen har härefter gjort följande principiella erinringar

mot de föreslagna beredskapsarbetena.

Det föreliggande förslaget utginge ifrån den uppfattningen, att i nuvarande

depressionsperiod, kännetecknad som den vore av att både kapital och arbetskraft

i stor utsträckning saknade sysselsättning, det måste vara en uppgift

för. staten att söka sammanföra de lediga produktionsfaktorerna till ett

produktivt arbete för att därmed undvika den fortlöpande nationalekonomiskaförlust,

som produktionsfaktorernas sysslolöshet innebure, och på samma gång

uppehålla, den levande produktionsfaktorn, arbetskraften. Så långt vore tankegången

riktig men knappast heller längre. Allt berodde nämligen på betingelserna

för produktionsfaktorernas samarbete.

Orsakerna till den mer eller mindre omfattande arbetslöshet, som förekommit

under det sistförflutna decenniet, vore visserligen mycket komplicerade.

Sammanfattningsvis kunde de angivas såsom en bristande överensstämmelse

mellan utbud och .efterfrågan på arbetskraft. Men denna bristande överensstämmelse

vore i sin tur föranledd av en mängd samverkande och motverkande

faktorer. Bland dessa faktorer vore arbetslönen en av de viktigaste. Genom

de fackliga organisationernas utbredning och tillväxande styrka hade arbetslönen

undan för undan pressats i höjden, varjämte avtalsväsendet åstadkommit

en alltjämt ökad stelhet i lönesättningen. Häremot hade näringslivet reagerat

på olika sätt. I vissa fall hade följden blivit den, att produktionen direkt

begränsats, varigenom arbetstillfällen bortfallit, i andra fall hade produktionen

kunnat omläggas i mera kapitalkrävande riktning, varigenom den fördyrade

arbetskraften blivit mindre behövlig samtidigt som produktionsapparaten

blivit mera effektiv. Båda slagen av utveckling hade lett till ökad arbetslöshet.

I ett sådant läge inträffade depressionen med dess fortgående kraftiga

sänkning av produktpriserna. Detta framkallade en starkt försämrad

räntabilitet hos företagen med tvång till minskning av produktionskostnader
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

na. Då erforderlig sänkning av den ojämförligt viktigaste bland dessa, nämligen

arbetslönen, icke kunnat åstadkommas, hade åtskilliga företag nödgats

helt upphöra med sin rörelse och andra tvingats att i betydande omfattning

inskränka produktionen. Därav komme den starkt växande arbetslösheten

under de sista två åren. Det vore att märka, att sedan väl den framtvungna

rationaliseringen medfört en ökad kapitalisering inom företagen, lönesänkningen

i allmänhet behövde gå längre än eljest för att kunna effektivt motverka

arbetslösheten.

I detta läge föresloges igångsättande genom statens försorg av anläggningsoch

byggnadsarbeten i stor omfattning till gällande marknadslöner i syfte att

motverka arbetslösheten. Man blundade alltså för den roll, som arbetskraftens

höga pris på den allmänna marknaden spelade i arbetslöshetsproblemet,

och tänkte sig att tvinga fram en samverkan mellan ledigt kapital och ledig

arbetskraft under betingelser, som i sig själva vore arbetslöshetsskapande. Så

länge staten kunde draga till sig kapital och ställde detta till förfogande för

allmänna arbeten på sådana betingelser, bidroge staten till ett upprätthållande

a,v arbetslösheten, i stället för att syftet skulle vara det motsatta. Häri

läge det avgörande felet i planen att motverka arbetslösheten genom omfattande

allmänna arbeten till gällande marknadslöner. Skulle staten, vilket i nuvarande

läge finge anses vara riktigt, söka i så stor omfattning som möjligt

åvägabringa ett produktivt samarbete mellan ledigt kapital och ledig arbetskraft,

så borde den göra detta på betingelser, som underlättade och befrämjade

den med hänsyn till det ekonomiska läget ofrånkomliga löneanpassningen.

För detta ändamål måste lönen vid de allmänna arbetena fixeras bestämt lägre

än vad den för närvarande vore på den allmänna marknaden. Skulle detta

icke i alla fall låta sig praktiskt genomföra beträffande arbeten, lämnade till

utförande i den allmänna marknaden, finge man självfallet behålla ett statligt

organ för arbetenas handhavande.

Örn staten, med hänsyn till de obestridliga svårigheterna att genomföra en

anpassning av penninglönerna till det nuvarande ekonomiska läget, igångsatte

omfattande arbeten till gällande marknadslöner, kunde likväl en anpassning

av reallönerna icke utebli, för så vitt en återhämtning överhuvud taget

skulle vara tänkbar för vårt ekonomiska liv. Men det torde då komma att ske

genom en försämring av penningvärdet. En sådan utveckling kunde lätteligen

bliva resultatet av ett omfattande användande av allmänna medel för här

ifrågavarande arbeten. Andra utvecklingslinjer fram till den ofrånkomliga

reallöneanpassningen vore också tänkbara. Valet stöde emellan den naturliga,

omedelbart verkande, direkta anpassningen av penninglönerna och den äventyrliga,

värdeomstörtande, indirekta löneanpassningen.

Arbetsgivareföreningen har härefter lämnat en av lönestatistiska sammanställningar

åtföljd redogörelse för avtalsförhållandena inom anläggningsindustrien

och byggnadsindustrien samt vid de affärsdrivande verkens och kommunernas

arbeten.

Beträffande arbetsobjekten har anförts särskilt följande.

Denna inventering syntes utgöra en bottenskrapning av alla upptänkliga arbeten,

grupperade närmast med hänsyn till deras mobiliseringsgrad. Tanken

att i första hand tillgripa de s. k. A-företagen vore ju i allt väsentligt en tilllämpning

av principen, att de tekniskt redan utarbetade projekten, alltså de

arbeten, som vore inom den närmaste tiden mobiliseringsbara, i första hand

skulle förekomma till utförande såsom beredskapsarbeten. En mycket stor

del av de i inventeringen upptagna arbetena vore förvisso sådana, att de icke

kunde vara i egentlig mening behövliga, och den framtida nyttan av arbetena

vore i motsvarande mån ringa. Såsom redan framhållits, folie de planerade

beredskapsarbetena till den ojämförligt största delen inom anläggnings- och

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

byggnadsbranscherna, alltså inom områden, där arbetenas framtida nytta och

dennas förhållande till kostnaderna vore i hög grad oberäknelig.

Efter att hava framhållit, att användningen av ovan arbetskraft måste fördyra

arbetena, har arbetsgivareföreningen beträffande användningen av

ackordsarbete framhållit följande.

Utredningsmännen hade i olika sammanhang betonat, att ackordssystemet

skulle utgöra ett betydelsefullt regulativ mot en oekonomisk verkan av anlitandet

av ej yrkesvan arbetskraft, och syntes utgå ifrån, att detta system i

allt väsentligt tillämpades inom de arbetsområden, där beredskapsarbeten kunde

ifrågakomma. I detta avseende hade utredningsmännen säkerligen räknat

fel. Ackordsarbete förekomme merendels icke vid konstarbeten, såsom brobyggnader,

vattenbyggnader och dylika, vilka på grund av arbetenas svårbedömliga

art i stor utsträckning måste utföras mot tidion. Icke heller för yrkesarbetare

inom byggnadsbranschen förekomme ackordsarbete i större utsträckning

än till 60 ä 70 %. För grovarbetare inom såväl byggnadsbranschen

som anläggningsindustrin dominerade timlönsarbetet, och utgjorde ackordsarbetet

endast omkring 25 % för den förra. Där ackord förekomme vid vägoch

vattenbyggnadsarbeten, träffades alltid överenskommelse härom från fall

till fall, emedan inga fasta ackordsprislistor kunde fastställas för dylika arbeten.

Avtalsbestämmelserna kunde sålunda icke eliminera risken för arbetenas

fördyring vid användning av icke fullgod ju-kesutbildad arbetskraft.

Ackordsuppgörelser med fullkomligt ovana arbetare komme säkerligen att

stöta på stora svårigheter, enär arbetarna vid upptäckten, att de satta ackorden

icke gåve dem tillnärmelsevis samma förtjänst, som yrkesvana arbetare

plägade erhålla, häruti komme att söka en anledning att undan för undan

pressa ackorden i höjden. Örn icke annat, skulle detta leda till, att arbetena

i ännu större utsträckning än hittills komme att bedrivas mot tidion, vilket

givetvis under här föreliggande förhållanden innebure en fördyring. Vid s. k.

gemensamhetsackord måste man säkerligen mera regelmässigt, än utredningsmännen^

föreställt sig, räkna med att de inom facket tränade arbetarna icke

skulle låta sig nöja med den förtjänst, som uppkomme, när ovana arbetare intoges

i ackordslagen. Även uti detta förhållande läge en orsak till ständiga

strider omkring ackordssättningen och till en fördyring av arbetena. Att få

till stand jämkningar i avtalen, när ovana arbetare användes vid ackordsarbeten,

där tidion sförtjänsten vore garanterad, eller vid arbete på tidion, torde

likaledes komma att möta bestämda svårigheter, försåvitt icke redan på förhand

någon generell regel för bestämmande av lägre lön åt ovana arbetare

fastställdes.

Arbetsgivareföreningen har vidare ansett, att de föreslagna arbetena i stor

utsträckning vöre av beskaffenhet att ej kunna nedläggas eller avbrytas vid

förbättrad konjunktur, samt funnit förbudet mot användning av extra ordinära

maskinella anordningar vara ägnad fördyra arbetena. Beträffande i förslaget

gjord rekommendation av kollektivavtal vid beredskapsarbeten har arbetsgivareföreningen

uttalat följande.

Att sålunda arbetare, vilka, med betydande uppoffringar från det allmännas

sida bisprunges genom anordnande av allmänna arbeten, skulle vid förhandlingar

örn avtal och i övrigt under arbetets fortgång kunna på samma sätt som

arbetare inom det enskilda näringslivet utöva press på sin arbetsgivare i syfte

att själva få till väsentlig del bestämma över sin ersättning i dylika arbeten,

förefölle att vara en orimlig tanke.

Beträffande förslaget om särskild undersökning av konfliktorsakerna i

speciella fall har arbetsgivareföreningen ansett sig böra starkt betvivla det

positiva värdet av en dylik anordning. I fråga örn de föreslagna avstängningsreglerna

vid arbetskonflikt har arbetsgivareföreningen uttalat särskilt följande.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Ett frångående av regeln, att vid allmän konflikt inom ett yrkesområde av

statens hjälpverksamhet borde upphöra och yrkets samtliga arbetare i landet

respektive orten avstängas från statlig arbetslöshetshjälp, skulle uppenbarligen

innebära ett stöd åt arbetarparten i dess åtgöranden för uppehållande

av en lönenivå, som icke längre vore försvarlig, och alltså förhindra den löneanpassning,

som depressionen krävde. Då i sammanhang med fråga örn nya

avtal allmän konflikt rådde inom ett visst yrke, skulle nämligen, såvitt arbetsgivareföreningen

kunde förstå, detta utgöra avstängningsanledning endast för

de arbetare, som kunde anses direkt berörda av arbetsinställelsen. Direkt berörda

av arbetsinställelsen torde blott de arbetare kunna anses vara, vilka vid

konfliktens utbrott vore sysselsatta på de av konflikten berörda arbetsplatserna

inom yrket. Alla inom yrket arbetslösa skulle däremot, ehuru de i högsta grad

hade intresse i konfliktens utgång, under tiden kunna beredas sysselsättning

vid beredskapsarbeten. Ett dylikt förhållande funne arbetsgivareföreningen

oförsvarligt.

Efter att hava ytterligare med exempel belyst ojämnheterna mellan lönenivåerna

i olika yrken och på olika orter samt framhållit faran för att arbetare

inom lägre betalta yrken sökte sig över till högre betalt beredskapsarbete,

har arbetsgivareföreningen uttalat följande i fråga örn den föreslagna

karenstiden om fjorton dagar för erhållande av arbetshänvisning.

Det vore emellertid uppenbart, att en så utomordentligt kort karenstid i regel

icke utgjorde något som helst hindrande moment vid de jämförelsevis lågt avlönade

arbetarnas strävan att komma över till beredskapsarbeten med så avsevärt

högre löner, som fallet vore inom anläggnings- och byggnadsbranscherna.

Redan reservarbetena vore ju som bekant på sina håll lockande. Måhända

hade utredningsmännen räknat med att andra ifrågasatta åtgärder också skulle

vara ägnade att förhindra en icke avsedd tillströmning till de nya beredskapsarbetena.

Även effekten i sådant avseende av tillämpning av förkortad arbetstid, maximerad

arbetsinkomst och alternerande arbetslag har arbetsgivareföreningen ansett

sig böra betvivla under framhållande samtidigt av den därigenom oundgängligen

åsamkade fördyringen av arbetena.

På grund av ovan anförda skäl har arbetsgivareföreningen bestämt avstyrkt,

att de planerade omfattande arbetena till förmån för de arbetslösa anordnades

efter de grunder, som innefattades i förslaget. Detta innebure icke, att föreningen

vore motståndare till tanken att genom vidgade allmänna arbeten bereda

sysselsättning och utkomst åt de arbetslösa, blott detta skedde med erforderlig

anpassning nedåt av lönerna samt i övrigt på sådant sätt, att samhällets

ifrågavarande verksamhet icke ökade näringslivets svårigheter utan tvärtom

befrämjade en avveckling av den rådande krisen.

Sveriges industriförbund har till en början framhållit såsom en brist hos

förslaget, att detsamma icke samordnats med andra samtidiga förslag i arbetslöshetspolitiskt

syfte, vilket bland annat lett till att skilda centralorgan föreslagits

för beredskapsanordningen och arbetslöshetsförsäkringen. Frånvaron

av nöjaktig utredning angående de hittills utförda beredskapsarbetena har beklagats.

Vidare har påpekats, att oklarhet måste råda rörande förslagets innebörd

i väsentliga punkter, exempelvis rörande det antal arbetslösa, som

enligt de föreslagna grunderna skulle komma att sysselsättas. En brist vore

också, att inga som helst uppgifter lämnats om det understödssystem, som

mäste komplettera arbetslinjen. Oklart vore sålunda vad som skulle ske med

beredskapsarbetarnas familjer. Hur skulle vid beredskapsarbetena kunna,

såsom skedde vid reservarbetena, en lönedifferentiering ske allt efter de sysselsattas

familjeförhållanden? Man hade icke ens fått säkerhet för att un
Biliang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 211. 19

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

derstöd komme att vägras de i beredskapsarbete intermittent sysselsatta under

den tid de icke arbetade. På grund av sådana oklarheter läte sig en uttömmande

granskning av den framlagda planen icke göra.

Industriförbundet har härefter beträffande förslagets allmänna syfte uttalat

följande.

Förbundet kunde icke finna, att det föreslagna programmet skulle medverka

till någon konjunkturförbättring. Tvärtom måste en återhämtning kraftigt

motverkas av en hel del konsekvenser av det avsedda systemet. Detta gällde

i särskilt hög grad för exportindustrien, som dock just i vårt land hade en

dominerande betydelse för sysselsättningsgraden. De näringar, som ifrågakomma

såsom leverantörer till de genom beredskapsarbetena utförda anläggningarna,

finge visserligen en fördel av leveranser till dessa. Men detta konjunkturförbättrande

moment motvägdes av den mycket fördyrade kostnaden

för de arbetslösas syselsättande och den ökade belastning, som detta medförde

för landets kapitaltillgångar.

Att beredskapsarbetena bleve högst väsentligt dyrare per person räknat än

reservarbetena berodde icke endast på att de toge mer kapitalföremål i anspråk,

utan det sammanhängde också med själva den avsedda organisationen, enligt

vilken det, såsom nyss sagts, bl. a. syntes vara meningen att fördela

samma arbetsuppgifter i tiden mellan olika arbetslösa medförande fördyrade

arbets- och förläggningskostnader. Men det berodde framför allt på att

de avlöningar, som beredskapsarbetena skulle erbjuda, vore tänkta avsevärt

högre än de, som tillämpades vid reservarbetena enligt nu gällande föreskrifter.

De enorma summor, som härigenom bleve efter hand erforderliga för dessa

arbetens utförande, medförde en för vårt land oerhörd belastning på kapitalmarknadens

område, vars konsekvenser ej nu kunde överblickas, och en starkt

ökad beskattning i olika former, som direkt och indirekt komme att gå ut

över den normala industriens kapitalförsörjning, och som oundvikligen verkade

konjunkturdeprimerande.

Förbundet måste alltså anse det påtagligt, att det föreslagna systemet icke vore

ägnat att motverka arbetslösheten. Såsom framginge av vad som i det följande

ytterligare anfördes, vore det tvärtom uppenbart, att statsmakterna på

denna väg komme att göra vad i deras förmåga stöde att få densamma permanent.

Den springande punkten i det föreliggande förslaget vore att fasthålla och

ytterligare skydda gällande lönenivå, alldeles oavsett att denna lönenivå genom

det under längre tid pågående starka prisfallet medfört en nästan oavbruten

reel lönestegring, pågående parallellt med konjunkturens försämring.

Det vore visserligen tänkbart, att förslaget ansetts komma att befordra en

höjning av den allmänna varuprisnivån och därmed en reallönesänkning, som

skulle göra de löner ånyo räntabla, vilka på papperet förblivit oförändrade.

Utan att taga ståndpunkt till lämpligheten i sig själv av en sådan politik,

måste emellertid förbundet framhålla, att ingenting förelåge, som visade vare

sig viljan eller förmågan att genomföra densamma. Förbundet måste därför

räkna med den nuvarande prisnivån såsom en sannolik eventualitet för

den nu överskådliga framtiden. Förslaget innebure då, att denna prisnivå

sammankopplades med en lönenivå, vars tendens att skapa och fasthålla arbetslösheten

vore uppenbar. Förslagets tendens att skapa arbetslöshet skärptes

ytterligare därigenom att, såsom redan framhållits, detsamma icke erbjöde

den minsta garanti för att ens de högsta monopollönerna skulle komma att

undvikas vid beredskapsarbetena.

I fråga örn lönerna har industriförbundet härefter framhållit, att reservarbetena

genom sitt lönesystem vore automatiskt självlikviderande, i det att

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

arbetarna vid stigande konjunktur sökte sig åter till den öppna marknaden

och arbetena kunde avbrytas. Bland de föreslagna beredskapsarbetena spelade

byggnads- och kommunalarbeten stor roll, vid vilka arbeten lönerna vore väsentligt

högre än inom exportindustrien och jordbruket. Beredskapsarbetena

måste därför komma att fortsättas också om exportindustrierna kunde öka sin

sysselsättning -—- därest icke beredskapsarbetena kvarhölle arbetskraften. Vidare

har framhållits, att de förhoppningar, som promemorian önskade väcka

örn att korttidsarbetet skulle utgöra ett tillräckligt korrektiv mot skapandet

av en fast kår av yrkesmässigt arbetslösa beredskapsarbetare, tyvärr hade

alla utsikter att komma på skam särskilt med hänsyn till att. korttidsarbete

säkerligen länge komme att spela en stor roll inom den egentliga industrien.

Men även sedan det där upphört, vore det tvivelaktigt, örn arbetarna komme

att föredraga industriens lägre timpenning och lä,gre ackord, även örn jämn

sysselsättning där skulle kunna beredas. Industriförbundet har därför uttalat,

att det föreslagna systemet vore i ytterst allvarlig grad ägnat att föreviga

arbetslösheten.

Härefter har i yttrandet framhållits, att förslaget förutsatte användning av

ovan arbetskraft vid beredskapsarbetena och behovsprövning vid densammas

uttagning ävensom förbud mot användning av extraordinära maskinella anordningar,

vilket allt tydligt visade, att det fria näringslivets villkor icke vöre

avsedda att gälla vid dessa arbeten. Det vore därför också påtagligt, att den

anda, som besjälade det fria arbetsförhållandet, icke skulle kunna vinna mer

insteg inom beredskapsarbetena än inom reservarbetena. _

Det föreslagna förfarandet vid arbetskonflikter har industriförbundet ansett

vara av revolutionerande och till sina verkningar högst.betänklig art.

Beträffande de i inventeringen medtagna arbetsobjekten, vilkas, natur i avsaknad

av närmare kännedom örn materialet förbundet icke varit i tillfälle

att bedöma, har förbundet ansett osannolikt, att de skulle uppfylla kravet

att innebära arbetsuppgifter, som under alla förhållanden, skulle hava utförts.

I detta sammanhang har förbundet ytterligare framhållit, följande.

Men beredskapsarbetena hade också av en annan anledning fått en omfattning,

som sannolikt bringade dem utanför ramen för det allmännas annars antagliga

verksamhet under en överskådlig framtid. Den pågående befolknmgsminskningen

kunde nämligen förutsättas framdeles göra många företag obehövliga,

eller åtminstone mindre behövliga, som nu ansåges böra utföras, vartill

komme den tyvärr långt ifrån osannolika möjligheten av en .permanent, nedgång

i svenska folkets framtida levnadsstandard såsom en följd av det internationella

varuutbytets fortsatta åtstrypning, varigenom man kunde komma

att sakna möjlighet att framdeles vederbörligen utrusta och utnyttja de nu utförda

anläggningarna. Och slutligen lage det nära till hands att antaga

med den erfarenhet man hade inom all industri — att de anläggningar, som

sålunda utfördes i förtid, icke finge den ändamålsenlighet som de skulle fatt,

därest de i stället utfördes först när behovet därav vore aktuellt. Utvecklingen

på det tekniska området ginge ju ständigt framåt och konstruktionerna

förbättrades. Och samtidigt underginge de lokala förhållandena förändringar,

som kunde motivera väsentliga omläggningar av de ursprungliga planerna.

Anläggningars utförande såsom beredskapsarbeten innebure alitsa i verkligheten

icke ett enbart föregripande av vad som under alla förhållanden skulle

komma till stånd, utan dessa arbeten komme att —.alldeles såsom reservarbetena

— medföra ett bindande av landets produktiva krafter i uppgifter,

som hade sysselsättningen av de arbetslösa till sitt egentlig a ändamål.

Industriförbundet har på sålunda anförda skäl på det kraftigaste avstyrkt,

att do i promemorian angivna riktlinjerna för anordnande av arbeten till motverkande

av arbetslöshet av Kungl. Majit lades till grund för förslag i amnet.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Svenska lantarbetsgivarnes centralförening har ansett förslaget om tillämpning

av avtalsenliga löner vara ägnat ingiva de mest allvarlig betänkligheter

och har i sådant avseende uttalat bland annat följande.

Jordbrukets liksom även skogsbrukets arbetare vore de proportionsvis lägst

betalda i landet. Att den till jordbruket knutna befolkningen härvid med

smärtsam förvåning skulle komma att se en politik, gående ut på uppehållandet

genom statens åtgärder av hjälparbeten med löner två, tre gånger eller kanske

ännu högre än jordbruksarbetarnas, måste vara förklarligt.

Centralföreningen har ytterligare framhållit, att beredskapsarbetena måste

komma att ställa sig dyrare än motsvarande arbeten i öppna marknaden.

Centralföreningen har bestämt avstyrkt förslaget.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Bilaga D.

Tabeller rörande verkställd inventering av arbetsföretag, lämp

liga som beredskapsarbeten.

Tabell 1. Förteckning över A-företagen.

Yägar.

Statliga arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Stockholms stad.

Permanentbeläggning av vägar å Skeppsholmen

52,000

18,000

6

10

60

Vägarbeten för ammunitionsfabriken, Marieberg

16,000

5,210

2

10

20

Asfaltering av vägen utefter kansli- och kasern-

byggnaden vid livregementet till häst . . .

10,800

5,000

21 */»

8

20

Stensättning av vägen för livregementet till häst

36,000

14,500

57»

15

82.5

Anläggning av ridväg för d:o........

2,675

800

1

8

8

Ny uppfartsväg till Skansen.........

72,300

6,000

6

30

180

Vägförbättring och dränering å Skansen ....

20,000

2,000

3

—

—

1189,775

49,510

370.5

209,776

Stockholms län.

Militärvägen å Rindö............

37,500

3,000

4

50

200

Betongplan framför hangarbyggnaden, Hägernäs

24,000

8,000

2

23

46

Vägarbeten vid Hägernäs..........

4,500

1,000

1

8

8

Förbättring och nyanläggning av väg å Järva-

fältet ..................

62,600

—

—

—

—

66,000

12,000

254

Södermanlands län.

128,600

Asfaltering av väg för Karl Gustavs stads ge-

värsfaktori................

4,500

1,500

2

5

10

Vägbyggnadsarbeten för Södermanlands Tege-

mente..................

7,450

550

4

20

80

D:o...................

2,000

100

i3/*

5

8.75

D:o...................

4,500

500

27»

10

25

Väg- och brobyggnadsarbeten för Södermanlands

regemente................

25,300

4,300

4

25

100

Väg Sjöändan—Sundby m. m.........

20,000

1,000

4

30

120

Väg till förråden vid Akers krutbruk ....

10,000

—

3

12

—

63,750

7,950

343.75

Östergötlands län.

73,750

Stensättning av livgrenadjärregementets östra

uppfartsväg...............

15,840

720

8

10

80

Väg Norrtorp—Sandfallsgruvan.......

35,000

2,000

6

40

240

Vägar ä Rejmyre kronopark.........

60,000

4,000

8

60

480

Betongplan vid hangarbyggnaden å Malmen . .

26,000

10,200

2

20

40

Väg Karlsby—Björka............

30,000

1,500

5

40

200

166,810

18,420

1,040

166,840

1 De kursiverade siffrorna avse arbeten, beträffande vilka vederbörande uppgiftslämnare inkom
mit

med fullständiga uppgifter. De halvfeta siffrorna avse totalkostnaden för samtliga arbeten.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Total-

Inhemskt

Arbets-

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

tid

måna-

der

styrka

man

Jönköpings län.

Vägarbete för Smålands artilleriregemente . .

27,300

9,750

7

10

70

Hårdgörning av plan för d:o.........

9,975

6,000

IVa

4

6

Planering m. m. av artillerivägen, Jönköping .

Plan för körövningar med motorfordon, Smålands

13,440

4,000

3*/a

10

35

artilleriregemente.............

40,950

28,500

6

10

60

Vägarbete å Skillingaryds skjutfält.....

12,127

3,300

5

10

50

103,792

103,792

51,550

221

Kalmar län.

Väg till Segerstads fyrplats.........

6,000

1,200

—

—

—

Blekinge län.

Väganläggning och strandskoning inom kasern-

området, Karlskrona...........

6,750

650

2''/a

11

27.5

Väg kasernen—skjutbanan, Karlskrona ....

3,600

—

3

5

—

6,750

10,350

650

27.S

Kristianstads län.

Stensättning för Vendes artilleriregemente . .

7,200

4,800

1-2

4

6

Väganläggning Näsby gård—N. Lingenäset . .

4,350

2,900

l‘/a

4

6

D:o...................

49,300

30,870

7-8

10

75

Vägbyggnad för skånska trängkåren.....

3,334

457

1

22

22

Hårdgörning av körbana för skånska trängkåren

11,890

171

3

32

96

Stensättning för telegrafstyrelsen, Hässleholm .

26,700

15,200

3

10

30

102,774

102,774

54,398

235

Malmöhus län.

Förbättring av vägen från kasernen, Hälsingborg

5,700

700

1

12

12

Vägarbete för skånska kavalleriregementet . .

1,020

220

1

2

2

D:o...................

Stensättning av skånska kavalleriregementets

4,200

778

1

11

11

kaserngård................

30,000

19,030

2

18

36

Vägarbeten inom kasemetablissementet i Ystad

60,600

18,900

4

30

120

D:o...................

11,900

2,800

2

11

22

D:o...................

18,400

5,100

3

11

33

Anläggning av väg vid S:t Lars sjukhus vid

Lund..................

Vägarbete å Nybrofältet för södra skånska in-

36,500

18,000

2

25

50

fanteriregementet.............

26,200

10,000

4

11

44

194,520

194,520

75,528

330

Hallands län.

Stensättning av vägar, Varberg.......

Omläggning av väg å Hallands regementes bana

18,250

12,000

7

18

126

å Nyårsåsen...............

18,000

5,963

3

16

48

36,250

36,250

17,963

174

Göteborgs och Bohus län.

Stensättning för telegrafstyrelsen, Göteborg . .

Väganläggning för Göta artilleriregemente . . .

13,000

8,500

2

10

20

16,160

75

5

9

45

Vägförbättring för Bohusläns regemente ....

8,400

250

6

5

30

Vägtrummor för d:o.............

1,400

150

2

3

6

Utfartsväg från Håberg för d:o .......

2,450

280

2

4

8

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Väg Svartebäcken—Bjursjön.........

11,050

1,125

5

8

40

Väg Ramsedalen—Svartebäcken.......

9,700

700

4

8

32

63,160

11,080

181

62,160

Älvsborgs län.

Vägar å Forsbacka kronopark........

60,000

5,000

7

50

350

Väg å Tånga hed..............

15,300

100

4

12

48

75,300

5,100

398

75,300

Skaraborgs län.

Stensättning för livregementets husarer ....

11,500

7,125

2

12

24

Väganläggningar för d:o...........

16,700

6,880

2

12

24

Bättring av väg för Göta trängkår......

5,430

1,320

21/»

5

12.5

D:o...................

21,6(0

3,600

47»

10

45

Vägarbeten för flygvapnet, Karlsborg.....

20,000

1,000

3

20

60

Körbana av smågatsten, Karlsborg......

45,000

15,000

3

30

90

Vägarbete m. m. för Karlsborgs artilleriregemente

2,000

400

3A

4

3

123,330

35,325

258. B

Värmlands län.

122,230

Iståndsättande av väg för Värmlands regemente

7,140

1,400

2

10

20

D:o...................

38,000

875

6

20

120

45,110

2,275

140

45,140

Orebro län.

Väg Garphyttan—Beteshnlt.........

80,000

5,000

10

50

500

80,000

Västmanlands län.

Stensättning m. m. för flygvapnet, Västerås . .

10,000

3,000

2

10

20

Vägarbeten för d:o.............

25,000

—

3

20

—

10,000

3,000

20

Kopparbergs län.

35,000

Stensättning för telegrafverket i Falun ....

17,300

9,600

17»

6

9

Stensättning m. m. för dalregementet.....

25,000

14,000

27»

15

37.5

42,300

23,600

46.5

Gävleborgs län.

42,300

Väg- och brobyggnad för Hälsinge regemente .

16,000

5,000

27»

15

37.5

| Gazonering vid Mohed...........

15,000

5,000

1

30

30

31,000

10,000

67.5

Västerbottens län.

31,000

\ Vägarbete för Västerbottens regemente ....

14,000

—

—

—

—

Norrbottens län.

Väg Grundträsk-Risape till vägen Vuodas—

| Lakaträsk................

190,000

5,000

12

100

1,200

Väg Marssjön—Talljärv...........

140,000

5,000

12

75

900

330,000

10,000

2,100

330,000

Hela riket

1,728.581

393,349

6,707.ii

1,869.781

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsunderstödda arbeten.

Län och arbetgförctag

Total-

kostnad

kronor

Inhemsk

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Stockholms stad.

Dalarövägens omläggning mellan Bnrmanstorp

och jurisdiktionsgränsen..........

170,000

6

50

Väg mellan Dalarövägen och Tyresövägen över

Nybygget................

100,000

_

4

40

Stockholms län.

Omläggning och permanentheläggning vid Söder- tälje av del av allmänna vägen till Nyköping

270,000

196,500

80,000

8

40

320

Ny infartsväg till Norrtälje.........

305,000

85,000

22

40

880

Ombyggnad av s. k. Stockholmsvägen i Norr- tälje ................

41,000

10,000

6

20

120

Öregrunds vägen—Hargs station—Norra Kedika

34,300

2,000

8

12

96

Vägomläggning Oppsala—Edsbro.......

290.000

30,000

30

50

1,500

Vägbyggnad Åla—Ununge..........

38,000

2,500

12

25

''300

Väganläggning Björknäs—Norrbyskaten . .

52,000

14,300

11

20

220

Väganläggning Häverösund—Gribby.....

65.000

24^000

8

30

240

Vägförbättring, Roslagsbro.........

12,000

_

9

Omläggning av vägen Uppsala—Rimbo inom

Sjuhundra härad........

173,200

12

70

Omläggning av vägen Stockholm—Norrtälje inom

Sjuhundra härad........... .

254,700

18

70

Omläggning av vägen Rimbo—Närdinghundra

häradsgränB .............

320,000

50,000

18

90

1,620

Omläggning och förbättring av vägen Sigtuna—

Vassunda............

287,500

24

65

Omläggning och förbättring av vägen Österby—

Eriksund.............

143,800

24

33

Vägarbete Åkersberga— Roslags-Kulla . .

243,700

10,000

14

70

980

Vägarbete Roslags-Kulla—Svensboda.....

153,800

6,000

13

50

650

Ombyggnad av vägen Langens—Össeby-Garns

sockengräns ...........

51,000

5,000

157»

25

387.5

Ombyggnad av vägen Stenhagen—Österåkers

kyrka ............

12,000

1,000

9

10

90

Omläggning av allmänna vägen Mossen—Ålstä- ket—Värmdö ............

404,200

29,200

24

70

1,680

Ombyggnad av Eds prästgårdsväg......

10,000

_

2

10

Omläggning av Glömstavägen........

58,200

6,000

9

15

135

Väganläggning Nacka—Skarpnäck......

200,000

5

70

Ny sträckning av Värmdövägen från Ektorp

till Sknrubro ............

289.000

15,000

20

30

600

Älgovägen i Saltsjöbaden..........

53,000

7,000

8

12

96

Omläggning av Älgövägen och vägen över Karls- bad erberget ...........

73,000

10,000

9

20

180

Omläggning av Vällingevägen i Salem . .

55,000

5,000

9

15

135

Omläggning av vägen Nolinge—Rosenhill—

Uringe...........

54,000

5,000

9

15

135

Vägbyggnad Södertälje—Enhörna . . .

105,000

9,500

14

25

350

Vägbyggnad Järna—Kallfors—Lotorp . . .

220,000

löiOOO

18

50

900

Sundsörsvägen i Turinge.......

102,000

7,000

16

20

320

Vägbyggnad Mölnbo—Gnesta.......

230,000

13,000

14

50

700

Väganläggning Östnora—Grindstugan.....

74,100

12

30

Väganläggning Backen—Berga........

73,000

_

12

30

Väganläggning Malmbacken—Karlslund . . .

199,700

—

12

50

—

3.448.700

4.873.700

441,500

12,634.s

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

150,000

6,000

14

60

840

129,000

20,000

13

50

650

30,000

4,000

6

20

120

70,000

10,000

8

40

320

100,000

10,000

10

50

500

75,000

3,000

10

40

400

50,000

2,000

10

30

300

60,000

4,000

8

35

280

50,000

3,000

6

40

240

30,000

2,000

7

20

140

50,000

3,000

8

30

240

30,000

2,000

7

20

140

20,000

1,500

9

12

108

315.000

130,000

6

75

450

149,000

22,000

9

80

720

65,000

5,000

12

25

300

26,000

2,000

6

20

120

45,000

2,000

7

40

280

50,000

2,000

8

20

160

15,000

1,000

3

20

60

180,000

1,689,000

5,000

339,500

12

95

1,140

7,508

1,689,000

100,000

60,000

10

20

200

90,000

67,000

5

15

75

112,100

7,900

—

—

—

333,100

24,000

—

—

—

107,000

8,000

—

—

—

77,100

5,000

—

—

—

193,800

14,000

—

—

—

82,100

6,000

—

—

—

63,600

4,000

_

_

—

165,900

11,000

—

—

—

166,200

11,000

—

—

—

315,000

22,000

—

—

—

344,700

24,000

—

—

—

201,300

14,000

—

—

—

107,600

8,000

—

—

—

120,000

8,400

—

—

—

60,000

190,000

4,200

127,000

275

2,639,500

60,200

28,200

3

_

150,000

18,000

15

50

750

100,000

8,000

—

—

—

Uppsala län.

Vägen Uppsala—Enköping.........

Förbättring av väg samt vägport Kvarnbolund

—Heby—Sala..............

Förbättring av vägen Broby—Jumkil—Västmanlands

läns gräns .............

Vägförbättring Uppsala—Gamla Uppsala—Dannemora

...................

Förbättring av vägen Uppsala—Öregrund—

Stockholms läns gräns..........

Vägförbättring Österlövsta—Tegelsmora kyrka

— Upplanda...............

Vägförbättring Dannemora—Örbyhus.....

Vägförbättring Tierp—Munga—Pilbo—Söderfors

Vägförbättring Skämstad—Bultebo—Gåvastbo—

Tobo .... ..............

Vägförbättring Österlövsta sockengräns—Tierp

Vägförbättring Österlövsta—Stockholms läns

gräns ..................

Vägförbättring Skärplinge—Fagerviken ....

Vägarbete Kuggabro—Gånsta........

Permanentbeläggning Uppsala—Flottsund . . .

Vägarbete Frubacken—Vårbinge.......

Vägombyggnad Elglösa—Österlövsta.....

Vägombyggnad Elglösa—Stockholms läns gräns

Vägombyggnad, Österlövsta.........

Vägomläggning Fagerviken—Hållnäs kyrka . .

Vägomläggning Försäter—Skärplinge—Holmsta

Vägarbete Älvkarleö—Hyttön........

Södermanlands län.

Stensättning av väg inom Sundby sjukhusområde

Stensättning vid Strängnäs av landsvägen till

Södertälje...............

Vägbyggnad Stigtomta—Tista.......

Vägbyggnad Ripsa—Aspa..........

Väganläggning Lövdalen—Källvik......

Väganläggning Thureholm—St. Uttervik . . .

Väganläggning Töle kvarn—Ehrendal.....

Vägombyggnad Löts—Johannesdal......

Vägombyggnad Högsten—Stålboga järnvägsstation

..................

Vägombyggnad Högsten—Åkers häradsgräns . .

Väganläggning Akarn—Röl.........

Vägombyggnad Eskilstuna—Malmköping . . .

Vägombyggnad Baggetorp—Vingåker.....

Väganläggning Vingåker—Lunda.......

Vägomläggning Lunda—Ernebäck......

Väganläggning Stettin—Baggetorp......

Vägombyggnad Katrineholm—Stettin.....

Östergötlands län.

Permanentbeläggning av B urenskölds vägen i

Mjölby...............• •

Väg Gullbergs häradsgräns—Boberg.....

Omläggning och förbättring av s. k. Gränsholmsvägen.

..............

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Omläggning och förbättring av vägen Söder-

köping—Kulefall.............

220,000

20.000

24

55

1,320

Omläggning av vägen Skönberga— Norrum . .

124,000

5,000

24

33

792

Omläggning av vägen Rullerum—Helgelöt . .

18,000

1,000

12

10

120

Vägen Åkerbo—Bankekind.........

24,200

3,000

7

12

84

Vägförbättring å vägen Banketorp—Örtomta .

76,700

9,000

14

32

448

Vägbyggnad å vägen Hedingstorp—Grebo kyrka

50,000

5,000

8

30

240

Fagerdalsvägen...............

47,000

6,000

7

30

210

Vägen Nykyrka—Finspånga läns häradsgräns .

110,000

8,800

10

50

500

Vägen Boet—Norra Vedbo häradsgräns ....

100,080

8,000

9

50

450

Vägombyggnad Bjälbo—Hof.........

34,500

5,175

6

35

210

Grundförstärkning och stensättning ä vägarna i

Väderstad................

128,050

48,019

12

30

360

Vägombyggnad Viggestorp—Västra Harg . . .

77,470

7,747

10

50

500

Vägen Snarbygget—Björkeberg.......

69,500

8,400

10

30

300

Kärrsjövägen, Ledberg...........

13,200

1,600

6

10

60

Vägbyggnad Bankeberg—Harg........

102,300

12,300

16

40

640

Vägen Bankeberg—Folåsa—Forssa......

33,900

4,100

8

20

160

Vägen Haraldsbo—Kungshult........

114,680

13,800

18

40

720

Vägen Kutebo—Säfsjömåla.........

55,800

6,700

9

30

270

Omläggning av vägen Rallsta—Erstorpet . . .

140,000

16,800

18

50

900

Omläggning av Kalmarvägen i Kinds härad .

165,300

20,000

18

50

900

Ombyggnad av Ydrevägen mellan Kisa och

Björndal ...............

550,000

66,000

40

60

2,400

2,404,680

294,441

12,334

2,564,880

Jönköpings län.

Kostebovägen, Jönköping..........

162,500

70,500

9

40

360

Kostebovägen, Bäckalyckevägen och Asenvägen,

Jönköping................

251,200

119,500

11

50

550

Permanentbeläggning av Storgatan i Värnamo

m. m...................

75,000

_

_

_

Permanentbeläggning av Växjö vägen i Värnamo

20,000

—

_

_

_

Ombyggnad av Nässjövägen. Eksjö......

110,800

43,108

9

20

180

Omläggning av vägen Vallnäs—Mariannelund .

189,400

—

30

30

Omläggning av vägen Hult—Metallduk . .

223,600

_

36

30

Omliiggning av vägen Eksjö—Hult......

47,900

_

12

20

Omläggning av vägen Nye bro—Östra härads-

gräns ..................

141,200

—

24

30

Ombyggnad av vägen Tranås—Trehörna socken-

gräDS .............

104,000

_

24

_

_

OmläggniDg av vägen Majvråken—Vriggbo . .

226,200

_

36

_

_

Väganläggning Lekerud—Järnäs.......

335,300

25,000

18

90

1,620

Vägen Lemnhult—Korsberga.........

137,500

10,000

12

25-35

''360

Vägen Repperda—Kvillsfors.........

240,000

20,000

20

50—60

1,100

Vägen Serarp—Åseda sockengräns......

105,000

10,000

12

25—35

''360

1,342,300

298,108

4,530

Kronobergs län.

2,369,600

Vägomläggning Linneryd—Älmeboda.....

300,000

45,000

15

100

1.500

Vägomläggning Tingsryd—Konga.......

320,000

30,000

20

100

2,000

Omläggning av Jönköpingsvägen i Bergunda och

Öjaby ..................

350,000

35,000

20

100

2,000

Vägomläggning Sandsbro—Tjureda......

195,000

20,000

24

38

912

Vägomläggning Lindhult—Högsjöholm ....

115,000

12,000

19

30

570

Vägomläggning Kristianstads läns gräns—Alm-

hult.............

122,000

12,000

19

35

665

1,402,000

154,000

7,647

1,402,000

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

216,000

66,200

60

15

900

72.000

7,000

9

60

540

457,500

—

30

75

—

125,000

—

18

35

—

175,000

_

24

25

—

75,000

—

12

10

—

329,000

—

24

100

—

328,850

25,000

20

100

2,000

58,000

18,000

12

20

240

10,000

2,000

4

15

60

71,000

—

—

—

—

291,000

684,850

118,200

18

80

3,740

2,208,350

130,000

5,000

_

_

—

42,000

2,000

10,000

—

—

—

200,000

—

—

—

24,000

1.000

—

—

—

96,000

5,000

—

—

—

65,000

3,000

—

—

—

557,000

185,000

28

40

_

70,000

9,000

10

45

450

30,000

4,000

10

20

200

110,000

12,000

7

65

455

188,000

25,000

12

100

1,200

41,500

5,000

4

50

200

380,000

819,500

47,000

102,000

24

80

1,920

4,425

1,004,500

463.200

9.264

24

120

2,880

26,500

3,600

12

10

120

510,100

10,202

24

150

3,600

16,000

—

—

—

17,000

999,800

23,066

6,600

1,032,800

136,800

78,300

12

20

240

297,600

161,700

10

50

500

58,500

31,400

6

16

96

100,000

46,0U0

7

30

210

75,000

45,000

6

20

120

389,000

200,0<X»

5-6

40

220

57,240

23,240

7

20

140

75,000

32,000

8

30

240

Kalmar län.

Stensättning av infartsväg till Borgholm .

Ombyggnad av vägen Vråka—Kölebo . . .

Omläggning av Valdemarsviksvägen, Norra Tjust

Vägomläggning Björkhult—Ankarsrum . . . .

Omläggning av postvägen i Pelarne och Rums

kulla.................

Omläggning av Prästvägen i Pelarne ....

Vägomläggning, Högsbo..........

Ombyggnad av vägen Flatehult—Alsterbro .

Vägbyggnad Rogstorp—Ryssby sockens gräns

Vägbyggnad Kåremo—Haraldsemo.....

Vägarbete Kristvalla—Rössbo.......

Vägomläggning Orrabäck—Alsjö skola . . .

Gotlands län.

Omläggning av väg Ejmunds—Romavägen .

Omläggning av väg Atlingbo—Isum ....

Omläggning av väg Tass—Atlingbo ....

Omläggning av väg Tass—Simunde ....

Omläggning av väg Lindarve—Hemse—Linde

Omläggning av väg Bjärs—Linde.....

Blekinge län.

Utläggning av Erik Dahlbergsvägen, Karlshamn

Väg Östernäs—Möcklösund m. m.......

Väg Siggarp—Matvik............

Omläggning av vägen Trensum—Tostarp, Hällaryd

...................

Omläggning av vägen Trensum—Tostarp, Asarum

Omläggning av vägen Froarp—Asarum ....

Omläggning av vägen Jämshög—Astensmåla

Kristianstads län.

Vägen Hässleholm—Bjärnum . . .

Vägen Åkarp—Slättaröd.....

Vägen Kristianstad—Hässleholm .

Vägomläggning Båstad—Torekov .

Vägbyggnad Grevie—Båstad . . .

Malmöhus län.

Utläggning av förbindelseväg Källbyvägen—

Hospitalet, Lund.......

Utläggning av förbindelseväg Sliparebron—Bryg

garegatan, Lund.........

Utläggning av förbindelseväg Kung Oskars väg—

Getingevägen, Lund......

Strandvägen, Hälsingborg ....

Stensättning av Grybyvägen, Eslöv

Vägen Ljunghusen—Skanör ....

Vägarbete Farhult—Gunnestorp . ,

Vägarbete Mörarp—Hälsingborg .

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemsk

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Vägarbete, Ven...............

71,noo

700

2

20

40

V ägarbete Hässleberga—Häckeberga.....

109,500

7,500

10

35

350

Vägarbete Grönljung—Grevie........

60,000

21,000

5

22

110

Vägarbete Arlöv—Tottarp..........

250,000

136,100

6

49

294

Vägen Malmö—Ystad, Oxie härad......

117,400

48.586

5

12

60

Vägarbete Fuglie—Mellangrevie.......

17,000

8,000

3

20

60

Strandvägen Trälleberg—Kämpinge m. m.

Omläggning av vägen Lövestad—Fränninge—

371,500

186,500

7—8

100

750

Heinge..................

130,000

32,500

9

60

540

Omläggning av vägen Fränninge—Vallarum .

97,000

24,250

7

60

420

Omläggning av väg, Västerstad.......

65,000

16,250

5

60

300

Vägarbete Bolsberga—Löberöd........

Förbättring av vägen Månsköp—Kilhult—lines-

86,200

16,200

6

40

240

torp...................

168,000

18,000

6

100

600

Omläggning av vägen Höör—Kvesarum—S. Rörum

188,200

28,200

6

110

660

Omläggning av vägen N. Rörum—Skudderup .

184,500

24,500

6

100

600

Omläggning av vägen N. Rörum—Böljesbro . .

Hallands län.

109,750

3.214.190

3.214.190

19,750

1,205,676

6

60

360

7,150

Väg till knstsanatoriet Apelviken......

44,000

3,000

8—10

25

225

Vägbygge vid Våxtorp...........

21,850

l,0u0

12

20

240

Vägbyggnad Högsskogsbro—Ö. Karup ....

400,000

60,000

20

100

2,000

Väs Skogsby—Knäred...........

275,000

27,000

16

100

1,600

Väg Tönnersjö—Anered—Göstorp—Mästocka .

Väg- och dikningsarbeten å Enslövs skogsån-

379,600

54,600

20

96

1,920

manning . ...............

20,900

—

9

30

—

Vägbyggnad Nyebro—Ukull.........

214,490

5,000

15

90

1,350

Väganläggning, Slättåkra..........

30,000

—

15

20

—

Vägbyggnad Hårsered—Gunnarp.......

300,000

45,000

18

82

1,476

| Vägbyggnad Nösslinge—Källsjö.......

135,600

20,600

15

46

690

Vägbyggnad lillared—Älvsered........

280,000

40,000

18

78

1,404

Vägbyggnad Köinge—Svarteå........

80,000

12,000

12

34

408

Vägbyggnad Varberg—Ragnarp.......

320,000

45,000

18

90

1,620

Vägbyggnad Getterön—fastlandet.......

198,500

32.500

15

67

1,005

Vägbyggnad Duvehed—Öxered—Tostered . . .

185,800

28,800

15

63

945

Vägbyggnad Vallda—Mariedal........

150,000

24,000

15

50

750

Vägbyggnad Sagered —Hällesåker.......

120.000

18,000

15

41

615

Vägbyggnad Spårhaga—Lindome.......

Göteborgs och Bohus län.

Omläggning av vägen Utbynäs—stadsgränsen,

150,000

3,254,810

3,305,740

19,000

435,500

15

53

795

17,043

Göteborg.................

Omläggning av vägen Ivarsberg—stadsgränsen,

447,600

133,600

8

120

960

Göteborg.................

335,000

100,000

8

75

600

Vägbyggnad, Uddevalla...........

135,000

20,250

16

30

480

Vägbyggnad Strömstad—Häll estrand.....

125,700

22,800

12

67

804

Vägarbete Åstebo—Djupedalen........

90,000

4,000

11

40

440

Vägbyggnad Nya Varvet—Hinsholmen ....

75,000

12,500

8.5

25

212.5

Vägbyggnad Önnered—Näsvägen.......

75,000

12,500

8.5

25

212.5

Väganläggning Holländeröd—Brofjorden ....

44,750

1,000

10

30

300

Väganläggning Immestad—Tuntorp......

55,000

2,000

9

45

405

Väganläggning Ödsmål—Rixö........

56,700

3,000

10

40

400

Förbättring av väg i Hunnebostrand ....

12,900

150

3-4

20

70

Vägbyggnad Bullaren—Norane........

462,000

82,000

36

85

3,060

Vägbyggnad Rabbalshede—Smeviken.....

120,000

2,034,650

2,034,650

22,000

415,800

12

65

780

8,724

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

76,000

10,000

8

25

200

110,000

20,000

10

30

300

73,000

6.000

8

30

240

24,000

6,000

4

35

140

437,800

70,000

36

55

1,980

400,000

70,000

24

75

1,800

120,000

21,000

12

45

540

120,000

21,000

12

45

540

448,900

45,000

24

90

2,160

319,900

32,000

24

65

1,560

417,700

60,000

36

60

2,160

40,000

4,000

12

18

216

175,000

18,000

24

40

960

210,000

40,000

18

50

900

310,000

60,000

24

60

1,440

140,000

16,OiiO

18

40

720

500,000

100,000

36

65

2,340

250,000

40,000

24

50

1,200

450,000

75,000

36

60

2,160

25,000

2,500

9

20

180

75,000

8,000

12

30

360

350,000

50,000

24

70

1,680

20,000

2,000

6

15

90

21,700

2,000

6

10

60

134.000

30.000

6

60

360

83,300

9,000

12

35

420

106,400

11,000

12

45

540

212,000

22,000

18

55

990

500,000

50,000

24

100

2,400

140,000

14,000

18

40

720

50.01X)

7,000

5

35

175

300,000

40,000

24

55

1,320

27,600

2.800

12

8

96

29,000

3,000

12

12

144

150,000

15,000

12

60

720

200,000

30,000

18

50

900

230,000

25,000

18

60

1,080

530,000

55,000

36

70

2,520

150,000

15,000

18

45

810

193,300

19,000

18

60

1,080

71,700

7,000

18

20

360

175,000

30,000

12

60

720

225,000

40,000

12

80

960

73,800

9,800

13

25

325

255,600

36,900

13

75

975

300,000

40,000

15

85

1,275

114,700

8,000

18

35

630

450,000

45,ono

36

70

2,520

237,100

20,000

24

55

1,320

58,000

4,0i)0

15

20

3U0

90,000

3,000

<)

55

495

470,500

50,500

30

30

<100

336,600

26,60C

24

1 80

1,920

Älvsborgs län.

Förbättring av Varbergsvägen, Borås.....

Andra arbeten å samma väg........

Förbättring av Göteborgsvägen, Borås ...

Omläggning av Karlstadsvägen, Amål ....

Vägarbete Vedbo härads gräns—Tösse kyrka

Vägarbete Eds sockens gräns—Bäckefors—Nordals

härads gräns ............

Vägarbete Brohögen—Norra Dingelvik—Anghagen

Vägarbete Steneby skola—Änghagen . . . . .

Vägarbete Långbron—Tisselskog—Tossbo härads

gräns ................

Vägen Årbol—Barkerud...........

Vägen Bengtsfors—Gustafsfors........

Vägen Karlsgåva—Ärtemarks kyrka.....

Vägen Bökåsen—Äng............

Vägen Mons gård—Kornsjö........

Vägen Ed—Dånarebäcken..........

Vägen Loviseholm—Lundby.........

Vägen Färgelanda—Bohusläns gräns.....

Vägen Källstorp—Edstena..........

Vägen Högsäter—Lerdals kyrka.......

Vägen Rensliden—Hedan..........

Vägen Håverud—Vedbo härads gräns.....

Vägen Gunnarsnäs kyrka—Vedbo härads gräns

Vägen Mellerud—Ängenäs..........

Vägomläggning vid Hvena och Gillesbyn . . .

Genomfartsvägen i Brålanda samhälle ....

Vägen Myckeläng—Lerhult—Skälsbol ....

Vägen Flicksäter—Lövenäs—Holmen.....

Vägen Vissla kvarn—Herrsta vägkors ....

Vägbyggnad Ale härads gräns—Lilla Edet—Väne

härads gräns ...............

Upphärad—Bjärke härads gräns.......

Torsbro med tillfartsvägar..........

Vägbyggnad Brogården—Kullings härads gräns

Ale härads gräns—Boden..........

Vägen Boden—Björboholm..........

Vägen Stenkullen—Gråbo..........

Vägarbete Härene bro—Eggvena bro.....

Vägen Skakelstorp—Långareds kyrka.....

Vägen Alingsås—Vårgårda.........

Vägen Hårlanda—Långebron.........

Vägen Od—Örastom............

Vägen Ljurhalla—Vänga..........

Vägen Kärragärde—Hökerum—Tolkabro . ■ •

Vägen Avelsås—Härna...........

Vägen Aspanäs —Skeabo...........

Vägbyggnad Borås stads gräns—Kinds härads

gräns ..................

Vägbyggnad Vedens härads gräns—Gingri—Borås

stads gräns ...............

Vägen Tjurhålla—Vänga..........

Vägen Borås stads gräns—Fristad—Borgstena—

Gåsene härads gräns...........

Vägen Fristad—Vänga sockens gräns.....

Vägen Källhult—Bäck...........

Vägen Tranemo—Limmared.........

Vägen Svenljunga—Hunnaryd........

Vägen Södra Säms sockens gräns—Dalstorp . .

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Vägen Svanabo—Stäpelsbo........

110,100

7,100

12

50

600

Vägen Rånnaväg—Björnarydet........

170,000

10,000

18

55

990

Vägen Vennebro—Svenljunga.....

400,000

40,000

12

200

2,400

Vägen Börstig—Alvared...........

22.000

2,000

12

10

120

Vägen Hössna—Liared........

Skaraborgs län.

230,000

11,939,700

11,939,700

25,000

1,531,200

24

55

1,320

56,331

Anläggning av väg Madängsholm—Madängs bro

12,000

3,000

3

20

60

Bygdeväg på Billingen...........

Värmlands län.

125.500

12,000

137.500

3,000

3,000

60

Väganläggning Älvsjöhyttan—Tyfors.....

280,000

_

18

75-100

_

Vägförbättring Älvsjöhyttan—Gravendal . . .

35,000

5,000

4

40-50

180

Vägomläggning Örebro läns gräns—Edsfallet .

320,000

—

15

100

_

Vägomläggning vid Tallåsen, Ölme . . .

19.600

2,557

24

35

840

Vägomläggning vid Hästås, Ölme......

12,500

1,641

24

35

840

Vägomläggning vid Persbol.........

21,800

2,843

24

35

840

Vägomläggning vid Östra och Västra Vall .

10,000

1,298

24

35

840

Omläggning av vägen Skattkärr Kappstad . .

50,000

4,000

24

15

360

Vägomläggning Nilsby—Dömle—Korsvägarna .

135,000

14,000

18

46

828

Vägomläggning Råd—Munkfors.......

154,900

16,000

24

38

912

Vägomläggning Butorp—Olsäter.......

Vägomläggning Aplungstorp—Fryksdal härads

26,700

2,500

8

9

72

gräns . . • • ..............

320,000

32,000

24

95

2,280

Vägförbättring i Grums härad........

50,100

4,100

8

40

320

Vägbyggnad Ällslekan—Betan........

140,000

10,000

10

50

500

Vägbyggnad Solbergagatan, Jösse härad . . .

18,100

—

4

15

Vägbyggnad Björbysätra—Lassängen.....

43,720

1,200

12

50

600

Vägbyggnad Bjurberget—Falltorp......

13(1,000

1,000

18

80

1,440

Väganläggning Östra Tönnet—Lukvallen .

120,000

_

12

ilo

Väganläggning N. Skoga—Mossberg.....

140,000

_

12

100

_

Vägbyggnad Uvanå—Dalarna........

15,000

200

6

20

120

Vägbyggnad Gustafsfors—Butorp.......

25,000

500

4

50

200

Vägbyggnad Nain—Uvanåvägen.......

Örebro län.

19,000

1,208,320

2,086,420

500

99,339

3

50

150

11,322

Ombyggnad av infartsväg till Lindesberg . . .

122,075

_

15

50

_

Vägomläggning Lanna—Sanna........

220,000

_

_

Vägomläggning Joglunda—Stene—N. Mos

340,000

_

_

_

_

Vägomläggning Brändåsen—Joglunda ....

170,000

_

_

._

_

Vägomläggning Klockartorp—Stavåna . . .

350,000

_

_

_

_

Vägomläggning Skävid—Vallby—Brändåsen .

380,000

_

_

_

_

Vägombyggnad Ljungstorp—Bålby-—Djupbäcken

324,800

50,000

35

60

2,100

Vägombyggnad Svartå—Laxå........

109,OoO

30,000

12

40

480

Vägomläggning Leken—Lanna........

480,000

_

Vägomläggning Ölsboda—Svartå.......

220,000

_

_

_

_

Väg Hällefors—Sikfors...........

142,000

_

14

50

_

Vägen Hällefors—Hammarn .

82,000

_

12

30

_

Vägombyggnad, Viker............

33,576

3,600

7

40

280

Vägomläggning Lindesberg—Larsbo......

340,000

_

Vägomläggning Rya—Vedevåg—Högstaboda . .

Vägomläggning Kölsjön—Kloten i Ramsbergs

400,000

—

—

—

—*

socken .............

250,000

_

_

_

_

D:o i Ljusnarsbergs socken.......

70,000

467,376

4,033,451

83,600

2,860

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Västmanlands län.

Uppfartsvägen från Sknltnnavägen, Västerås .

50,000

8,000

3

45

135

Utläggning av Arosvägen till Tunbyvägen,

40.000

4,000

45

135

Västerås.................

3

Stensättning av väg, Köping ........

136,000

98,486

4

25

100

Vägbyggnad, Arboga............

24,800

3,400

6Va

30

165

Stensättning av gator m. m., Kungsör ....

Väganläggning Lienshyttan—Gäddtj ärn—Kams-

43,000

24,000

81/*

8

68

54,650

7.650

40

360

berg—Bäckcgruvan............

9

Väg Godkärra—Dagarn...........

65,000

8,000

12

—

—

Väg Skinnskatteberg—Långviken......

75,000

5,000

12

—

—

Vägarbete vid Skommarbyn.........

18,000

3,000

6

—

—

Vägbyggnad Norberg—Grindbo........

25,100

—

6

23

—

Vägbyggnad Halvarsbenning—Djupkärra . . .

59,700

—

14

25

—

Vägbyggnad Dagarn—Oti..........

80,300

—

10

47

—

Vägbyggnad, Norberg............

120,01)0

5,000

12

60

720

Vägbyggnad, Norberg............

90,000

5,000

12

40

480

Stensättning av genomfartsvägen vid Norberg .

148,900

8,000

14

50

700

Vägbyggnad Berga skola—Furby.......

17,860

—

—

—

—

Vägbyggnad Irsta kyrka—Kärrbo kyrka . . .

14,626

707,350

1,062,936

163,536

2,863

Kopparbergs län.

Gamla Bergsvägen, Falun..........

166,150

77,000

14

25

350

Gatuarbeten, Falun.............

31,185

9,735

3 Va

25

877»

Svärdsjövägen, Falun............

151,100

69,400

9

35

315

Väg- och brobyggnad vid Säter.......

42,200

1,800

6

30

180

D:o...................

41,300

7,700

6

30

180

Östra Storgatan, Ludvika..........

100,000

39,000

6

40

240

Storgatan—Valhallavägen, Ludvika .....

126,000

50,000

8

40

320

Vägen Horndal—Tyttbo...........

150,000

10,000

10

90

900

Vägen Garpenberg—Nordbäcksbo—Stjärnsund .

235,900

10,0u0

12

160

1,920

Ombyggnad av vägen Jelkarbyn—Vikmanshyttan

48,000

—

11

25

—

Väg Persbo—Säter.............

70,500

11,120

10

40

400

Vägen Hagelsnäs—Kalfsbäcken .......

10,000

1,400

5

15

75

Vägen Sörbo—Lunån............

55,000

5,000

10

38

380

Vägen Sörbo—Vika kyrkby.........

11,000

1,000

47»

15

6 i''1/a

Vägen Jan Hix—Skedvi...........

36,000

3,000

12

24

288

Vägen Sundbornsbyn—Ramsnäs.......

100,215

15,213

—

15

—

Väg vid Envikens kyrka..........

11,550

300

3

45

Vägen Gustafs—Silfbergsgruvan—Smedjebacken

49,621

4.925

—

—

—

Vägen L. Jobsbo—Söderbärke........

66,250

6,000

8

50

400

Vägen Getbo—Hemmet, Norrbärke......

22.700

3,000

6

20

120

Vägarbeten, Norrbärke...........

66,250

14,635

9

45

405

Vägen Klenshyttan—Finnäset—Ludvika . . .

185,600

3,000

12

70—80

900

Vägen Rämshyttan—Tuna—Hästberg.....

80,800

8,000

3

35

210

Vägen Broby—Säfsnäs...........

450,000

12.000

24

200

4,800

Vägen Finnäset—Blötberget.........

115,000

9,000

12

50

600

Vägbyggnad vid Strömsdals station.....

63,500

3,500

24

50

1,200

Vägbyggnad vid Fredriksberg........

39,900

4,900

12

50

600

Vägen Äppelbo—Granåbron.........

75,000

750

8

40

320

Väganläggning V. Utsjö—V. Fors......

235,000

10,000

12

90

1,080

Vägomläggning Öje—Resjöbron .......

75,000

3,000

12

25

300

Väganläggning Insjön -Gagnef........

150,000

15,000

—

—

—

Vägen Laggar sbatiken—Bingsjö — Lamborn . . .

100,000

15.000

12

70

840

Vägen Utby—Mårtanberg—Bertilsbo.....

300,000

30,000

12

200

2,400

Vägbyggnad, Ore..............

68,500

2,500

8

60

480

Vägen Ringnäs—Mångsbodarna.......

233,500

—

48

70

—

Vägen Horrmund—Lövnäs..........

128,300

3,000

24

50

1,200

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Vägen Idrebyn—Grötholen.........

90,000

2,000

4 Vs

100

450

Vägen Älvros—Lillfjäten..........

50.000

2,000

4

60

240

Vägen Idre—Foskros............

Gävleborgs län.

83,000

3,532,685

4,114,021

8,000

436,740

5

120

600

22,893

Väganläggning Kungsfors—Kungsberg ....

85,500

20,000

10

30

300

Förbättring av Gävle stads norra utfartsväg .

123,000

25,000

8

35

280

Genomfartsled, Söderhamn..........

180,700

79,500

12

27

324

Vägomläggning vid Hndiksbacke.......

40,000

2,500

4

45

180

Gatuomläggning, Hudiksvall.........

14,400

2,160

3

16

48

Permanentbeläggning, Hudiksvall......

57,000

26,625

3

40

120

Vägbyggnad Västerberg—Hagmuren.....

65,000

—

10

20—30

_

Vägbyggnad Backberg—Jäderfors......

70.000

—

10

30—40

_

Vägbyggnad Eltebo—Storvik.........

51,500

7,640

5

50

250

Stensättning av Hyttgatan m. m. i Sandviken .

275,000

108,000

4

160

640

Omläggning av vägen Gävle—Harnäs.....

300,000

10,000

12

80

960

Vägomläggning Mohed—Mobodarna......

173,900

12,000

14

70

980

Vägomläggning Ljusne—Söderala......

264,100

15,000

18

100

1,800

Vä byggnad, Hanebo............

270,000

10,000

24

60-70

1,560

Vägen Edsbyn—Mållångstad.........

293,000

—

—

_

Vägomläggning Ovanåker—Finnstugan ....

267,900

14,000

20

90

1,800

Vägomläggning Voxna—Los.........

436,900

22,000

24

400

9,600

Väganläggning Löräng—Åsbo—Rödmyra . . .

120,000

—

6

100

Vägomläggning Los—Kårböle........

164,000

10,000

12

50

600

Vägförbättring Norrbo—Forsa........

27,100

4,400

4

40

160

Bygdeväg Brändbo—Sörväna.........

68,700

9,700

8

50

400

Vägomläggning Hållsta—Rogsta—Arnön . . .

119.000

10,000

10

40

400

Omläggning av knstvägen Vi—Harmånger . .

21d,000

8,000

12

80

960

Omläggning av kustlandsvägen Vattrång—Rogsta

V äganläggning Gällstavallen—Ansjön—Sännings-

223,600

6,000

12

80

960

tjärn..................

Vägomläggning Hassela kyrka—Västernorrlands

303,300

5,000

14

150

2,100

län...................

328,000

3,000

—

150

_

Vägomläggning Stakholmen—Gräsåsen ....

Västernorrlands län.

47,700

3,655,600

4,679,300

2,000

407,525

30

24,422

Vägbyggnad Idbyn—Örnsköldsvik......

27,500

4,000

4

20

80

Vägen Tälje—Johannisberg—Hångsta—Byn . .

350,000

10,000

24

100

2,400

Vägen Norafors—Västansjö.........

150,000

25,000

18

60

1,080

Väganläggning å södra sidan av Selångersjön .

469,200

20,000

36

_

Vägen Matfors—Tuna kyrka.........

84,000

8

30

_

Vägen Viforsen—Njurunda........

Vägbyggnad från vägen Maj—Ortsjön till

170,000

—

12

90-100

—

Västanå.................

Vägbyggnad från Nolby vid kustlandsvägen till

140,000

15,000

12

50

600

Vi...................

226,000

21,000

12

80

960

Vägbyggnad till Sköns kyrka........

63,200

—

5

30

Väg Fagervik—Norrberge..........

123,000

_

8

45

_

Väg Sunds sågverk—Finsta.........

227,500

_

8

30

_

Väganläggning Hullsjön—Östanbäck.....

96,300

3,500

8

65

520

Väganläggning Holmsjöändan—Sunnansjö . . .

117,500

3,500

8

75

600

Vägomläggning mellan Käfsta och Bäck . . .

160,000

3,000

8

100

800

Vägomläggning Sättna—Käfstabron......

108,000

2,500

8

'' 70

560

Vägen Nässland över lillvik mot Rö.....

153,300

9,000

15

150

2,250

Vägen genom Häggdånger till Fröland ....

41,200

1,000

10

60

600

Väganläggning Rö—Krok..........

181,350

7,000

15

120

1,800

Vägen Ultrå—Häggård...........

33,000

5001

8

60

''480

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

Inhemskt

material

Arbets-

tid

Arbets-

styrka

Arbetar-

månader

kronor

kronor

der

man

Vägen Fiskja—Östby............

Vägen Hansjon—Kvitsle..........

Vägen Hälledal—Storsele..........

Vägomläggning Rö—Säbrä .........

Vägen Gallsäter—Salteå...........

Vägen Klockestrand—Skullersta.......

Vägen Storsvedjan—Norrland........

Vägen Nyböle—Kungsgården........

Båltjälsvägen, Bjärtrå............

Vägen Sågmon—Båltjälsvägen........

Väg Svedje—Bräcke—allmänna landsvägen . .

Vägen Risnäs—Almsjö såg.........

I Vägen Almsjönäs—Styrnäs.........

Väg Nordingrå kyrka—Ödsåkern......

Vägen Järesta—Järnsta...........

! Vägen till Ytterdal, Vibyggerå.......

j Vägen till Tjäl, Vibyggerå.........

| Vägen Lo—Dämsta—Viätt.........

j Vägen Lo—Myckelby—Styrnäsgården ....

Vägombyggnad Kalknäs skola—allmänna landsvägen

. . ................

j Vägen Vik—Ärsta............

| Vägbyggnad Helgums sockens gräns—Åbacken—

Näs...................

Vägen Holmstrand—Hammar........

Del av vägen Edsele—Ådalslidens socken . . .

D:o.................

j Väganläggning Lungsjö—Västvattnet.....

j Väg Resele station—Tängsta.........

j Väg Vallens by—Västerås..........

I Yäg Junsele kyrkobygd—Aspeå.......

j Ödebygdsväg Vallen—Dorotea........

Vägen Tåsjö—Norrbygden—Ormsjö......

Vägen Lövvik—Hiverudden.........

Vägen Norum—Näske............

| Vägen Grätnäs—Djupsjö...........

Vägen Sidensjö kyrka—Själevad.......

j Vägen Sidensjö kyrka—Nätra........

I Vägen Lännäs—Bureåborg..........

Vägen Myckelgensjö—Grandtjärn.......

Omläggning av Norrbölekroken å vägen Bredbyn—Gottne.

.............

j Vägen Degersjö—Holmsjö..........

j Vägen Stavre—Studsviken..........

j Vägen Åbosjö—Nyåker...........

Vägen Bygdom—Ovansjö..........

Väg Bygdom—Angsta............

Väg Trehörningsjö—Långvattnet.......

Jämtlands län.

| Ödebygdsväg Storfjäten—Lillfjäten......

Ombyggnad av Brunflovägen, Östersund . . .

Väg Stugun—Lits socken..........

Väg Bräcke—Dalhem............

Vägbyggnad Bräcke—Mordviken jämte viadukt .

Vägbyggnad, Revsund............

Vägbyggnad Haverö—Gällö.........

| Ödebygdsväg Sandnäset Gillhov.......

| Ödebygdsväg Dödre—Tunvågen—Mon.....

Bihang till riksdagens protokoll 1983.

236,000

20,000

24

50

1,200

50,000

3,000

12

20

240

281,600

30,000

24

50

1,200

67,000

5,000

12

50

600

40,000

4,000

5

25

125

420,000

40,000

16

100

1,600

21,000

2,000

2

40

80

10,500

1,400

2>/«

15

37''/s

227,500

22,500

11

80

880

17,000

1,500

2

30

60

10,000

200

6 Va

15

97V*

47,000

4,000

12

30

360

15,000

300

6

25

150

65,000

6,000

6

35-40

225

50,000

5,000

6

30—55

255

13,000

2,000

6

10

60

10,000

1,500

6

8

48

113,900

10,000

12

30

360

105,000

4,000

12

30

360

10,000

500

2

30

60

114,000

3,000

12

40

480

122,600

1,000

12

50

600

350,000

28,000

—

—

—

134,500

—

—

—

—

199,400

9,000

—

—

—

136.100

19,000

—

—

—

81,900

3,900

5

100

500

222,000

—

—

—

—

495,000

—

—

—

—

150,000

10,000

12

150

1.800

174.000

—

5

125

—

60,000

2,000

4*/s

50

225

100,000

6,000

20

30

600

80,000

6.000

20

25

500

115,200

6,000

20

20

400

62,300

3,000

20

18

360

75,000

5,000

20

23

460

211,500

15,000

20

70

1,400

37,100

2,000

20

15

300

115,700

6,000

20

20

400

153,700

9,000

20

45

900

133,600

10,000

20

25

500

34,800

—

—

—

—

100,000

—

—

—

—

272,300

5,478.550

8,461,250

90,000

445,800

20

60

1,200

31,353

85,000

2,000

10

60

600

341,000

122,000

12

60

720

200,000

3,000

10

130

1,300

3yo,ooo

39,000

15

150

2,250

227,500

25,000

18

70

1,260

185.000

io,uoo

15

70

1,050

85,000

—

5

120

71.500

4,000

8

50

400

157,700

1 sami.

2,500

Nr lill.

15

60

900

20

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

J Arbets- tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Vägbyggnad Föllinge—Mörtsjön.......

98,000

1,500

18

40

720

Ödebygdsväg Raftsjöhöjden—Storåsen ....

84,000

—

14

25-30

—

Vägomläggning Föllinge—Torsnäs—Andån . .

100,000

—

14

30

—

Vägbyggnad Storåbrännan—Laxsjövägen . . .

39,500

2,300

6

30

180

Ödebygdsväg från Östra Hafsnäs—Hammerdal .

100,000

1.500

10

60

600

Ödebygdsväg från Siljeåsen—Hammerdal . . .

Omläggning av vägen Järvsand—bron över

91,800

2,000

10

60

600

Kvarnån.................

240,000

24,000

8

175

1,400

Vägbyggnad, Gåxsjö............

280,000

28,000

13

125

1,625

1 Vägen Alanäset—Järvsand..........

260,000

—

15

300

Ödebygdsvägen Östra Hafsnäs—Flåsjö ....

60,000

—

12

50

—

j Väganläggning Ange—Hålland........

200,000

5,000

12

100

1,200

t Vägbyggnad, Frösön ............

| Omläggning av vägen Hammarnäs—Mattmars-

38,900

2,000

4

60

240

gränsen .................

160,000

—

18

60

—

Ödebygdsvägen Fjösåsen—Häxåsen......

93,800

2,000

10

60

600

Vägbyggnad Skåland—Klöfsjö........

195,000

35,000

12

80

960

Bygdeväg Lillhärdal—Olingskog—Dalarna . . .

460,000

80,000

30

150-175

4,875

Bygdeväg Fåssjö—Minne—Stensån......

Västerbottens län.''

426,000

3.920.700

4.669.700

20,000

410,800

20

150

3,000

24,480

Bygdeväg Byviken—Klöse..........

69,500

3,500

12

40

480

i Bygdeväg Öre by—Kräkens by—Tjäruskär . .

184,900

7,900

24

50

1.200

Bygdeväg Håknäs—Långed.........

25,000

1,000

12

15

180

Bygdeväg Häggnäs—Mullsjö.........

40,000

2,000

12

25

300

Bygdeväg Djupsjö—Högland.........

55,000

3,000

12

30

360

Bygdeväg Tallberg—Kyrktjärn........

200,000

10,000

24

55

1,320

| Bygdeväg Norrfors—Västansjö........

100,000

15,000

12

60

720

j Bygdeväg Lögdeå—Långron.........

185,000

8,000

24

50

1,200

I Bygdeväg Björnlandsbäck—Gräsmyr.....

69,500

1,500

12

40

480

Bygdeväg Strand— Häggnäs.........

283,700

13,700

36

55

1,980

j Väg genom Bjurholms samhälle.......

10,000

—

6

30

—

Bygdeväg Bjerten—Bjurvattnet........

65,000

3.000

12

35

420

Bygdeväg Högås—Agnäs...........

210,500

10,500

24

60

1,440

1 Bygdeväg Braxele—Londons anhalt......

33,000

1,400

12

20

240

Omläggning av vägen Bjurholm—Örträsk . . .

280,000

14,000

36

45

1,620

Bygdeväg liamsele—Rambo—Sunnansjö ....

95,000

5,000

12

55

660

Omläggning av vägen Ytterrödå—Överrödå . .

35,000

1,750

12

20

240

Omläggning av vägen Hällnäs—Ekträsk . . .

40,000

2,000

12

25

300

Bvgdeväg Hjuken—Kussjö..........

135.800

7,700

24

40

960

Bygdeväg Storsävarträsk—Brackköping ....

111,300

5,600

15

50

750

Bygdeväg Norrliden—Storsandsjön......

85,000

4,250

12

50

600

Bygdeväg Högås—Kolksele, Degerfors socken .

57,200

2,800

12

30

360

Bygdeväg Nyåkerstjärn—Otternäs......

15,300

—

6

20

—

Bygdeväg Bjurselefors—Åmsele.......

50,400

2,500

12

30

360

Bygdeväg Storsävarträsk—Floda.......

187,600

9.500

24

50

1,200 !

Bygdeväg Vindeln—Häggnäs.........

Omläggning av vägen Umeå—Vindeln genom

83,500

4,100

12

50

600

Degerfors by...............

50,000

2,500

12

30

360

Bygdeväg Åkerbäck —Grundbäck.......

80,000

4,000

12

45

540

Bygdeväg Vännfors—Ytterrödå........

99,600

2,000

15

45

675

Bygdeväg Fagerlund—Ytterrödå.......

324,100

48,5* i0

12

170

2,040

Bygdeväg Kroksjö—Gravmark........

168,500

3,300

15

85

1.275

Bygdeväg Södra Myrbäck—Degersjö.....

58,200

1,200

12

35

420

Bygdeväg Högås—Kolksele, Vännäs socken . .

114,000

2,300

15

50

750

Bvgdeväg Röbäck—Degernäskajen......

120,700

6,400

12

70

840

Bygdeväg Flurkmark—Tavelsjöl.......

Omläggning av kustlandsvägen mellan Sörmjöle

190,000

3,800

12

110

1,320

och Stöcksjö...............

375,000

19,000

24

105

2,520

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Bygdeväg Tjälamark—Hissjö.........

206,700

4,100

12

120

1,440

Bygdeväg Robertsfors—Åkulla........

112,300

5,600

24

30

720

Bygdeväg Inre Ultervattnet—Robertsfors . . .

224,100

11,200

24

65

1,560

Bygdeväg Bjenfors—Bjensjöå.........

90,500

4,500

12

50

600

Bygdeväg Lidsjön-Bygdsiljum-Korssjön, Bygdeå

40,400

2,000

12

50

600

Omläggning av kustlandsvägen mellan Ånäset—

Gumboda.................

50,000

2,500

12

30

360

Bygdevägen Önnesmark—Kåsböle—Bäck, Löv- ånger ..................

108,500

5,400

12

65

780

Omläggning av vägen Selet—Vebomark—•

Ljusrotet .................

200,000

10,000

36

40

1,440

Omläggning av kustlandsvägen mellan Bjur- tjärn—Bodarna ..............

100,000

5,000

12

60

720

Bygdeväg Hemmingen—Yttre Ånäset, Burträsk

Bygdeväg Lidsjön—Bygdsiljum—Korssjön, Bur- träsk .................

70,400

3,500

12

40

480

346,900

17,300

36

65

2,340

Bygdeväg Risliden—Klysterberg, Burträsk . .

99,300

5,000

12

60

720

Bygdeväg S. Stortjärn—Burträsk—Åsträsk . .

140,000

7,000

12

80

960

Bygdeväg Önnesmark—Kåsböle—Bäck, Bureå .

20,000

1,000

4

35

140

Bygdeväg Orrbäcken—Holmsvattnet.....

323.200

16,200

24

90

2,160

Bygdeväg Melsträsk—Gammelboliden.....

35,800

1,800

12

20

240

Väg Träskholm—Grundträsk.........

55,000

500

6

60

360

Bygdeväg Stavaträsk—Nordanås.......

146,400

7,300

12

85

1,020

Bygdeväg Storträsk—Långnästräsk......

84,600

—

12

50

—

Bygdeväg Ullbergsträsk—Storträsk by ... .

140,000

—

4

65

—

Gamla Jörnsvägen mellan Svanström och Ström- fors ...................

160,000

8,000

12

90

1,080

Bygdeväg Klemensboda—Svanström......

200,000

10,000

12

110

1,320

Bygdeväg Hemmingen—Yttre Ånäset, Norsjö .

22,000

1,100

12

15

180

Bygdeväg Risliden—Klysterberg, Norsjö . . .

33,900

1,700

48

5

240

Bvgdeväg Långträsk—Kedträsk bron.....

293,000

14,700

24

85

2,040

Ödebygdsväg V. Lainejaur—Kokträsk ....

89,800

4,500

24

25

600

Bygdeväg N. Johannisberg—Kåtaliden ....

30,000

1,500

12

20

240

Bygdeväg Björkliden—Grundträsk......

238,100

4,800

24

70

1,680

1,800

Bygdeväg Åkroksbron—Björksele.......

260,000

13,000

36

50

Bvgdeväg Lycksele—Siksele.........

266.000

13,300

48

48

2,304

Bygdeväg Björkseleby—Åkroksbron.....

127,300

6,400

24

35

840

Bygdeväg Lyxaberg—Lomselenäs.......

260,000

26,000

24

70

1,680

Omläggning av vägen Lycksele—Hedlunda . .

102,800

5,100

12

60

720

Ödebygdsväg Borgsjö—Granträsk, Lycksele .

23,200

1,200

12

15

180

Bygdeväg till Långsele, Örträsk.......

140,000

—

24

40

—

Bvgdeväg till Vargträsk, Örträsk.......

135,000

6,800

24

40

960

Ödebygdsväg Umnäs—Slussfors.......

75,000

11,300

12

40

480

Väg Slagnäs—Malå sockens gräns......

100,000

—

3B

30

—

Bvgdeväg Grundträsk—Gargnäs.......

450,000

22,500

40

75

3,000

Ödebygdsväg Juktfors—Lomsele.......

55,000

2,800

12

30

360

Ödebygdsväg Granliden—Dorotea.......

60,000

—

12

35

—

Bygdeväg Övre Bäsksjö-Fiandberg . .

125,000

2,500

24

35

840

Ödebvgdsväg Giddes—Hansbo ........

210,000

10,500

48

30

1,440

Ödebygdsväg Nästansjö—Heligfjäll......

100,000

5,000

24

30

720

Ödebygdsväg S. Latikberg—Mörtingsberget—

Vojmån.................

130,000

6,500

24

40

960

Bygdeväg Råsele—Stenselekroken, Vilhelmina .

61.300

3,100

12

35

420

Ödebygdsväg från allmänna vägen Lycksele—

Åsele till allmänna vägen Lycksele—Vilhel- mina, Vilhelmina.............

Ödebygdsväg Kultsjöluspen—Grytsjö.....

72,000

3,600

12

40

480

68,700

3,400

12

40

480

Ödebygdsväg Norrby—Harrsjö—Sörfors ....

181,300

9,065

36

35

1,260

Bygdeväg Avaträsk—Bellvik.........

294,000

14,700

3B

55

1,980

Bygdeväg från Ormsjön till allmänna vägen

Dorotea—Risbäck.............

463,300

23,165

36

90

3,240

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Vägbyggnad Risbäck—Sörfors........

Ödebygdsväg från allmänna vägen Lycksele—

Åsele till allmänna vägen Lycksele—Vilhel-

89,180

180

8

80-100

720

mina, Åsele...............

229,000

11,500

36

45

1,620

Bygdeväg Rissjö—Västernorrlands läns gräns .

280,000

5,600

24

80

1,920

Bygdeväg Råsele - Stenselekroken, Åsele . . .

355,400

17,770

24

100

2,400

Odebygdsväg Östernoret—Sörnoret _......

48,000

2,400

12

30

360

Odebygdsväg Borgsjö—Granträsk, Åsele . . .

112,800

5,600

15

55

825

Odebygdsväg S. Grafsjö—Ö. Nordås .....

Norrbottens län.

70,000

12,342,580

12,892,480

3,500

625,380

24

20

480

85,199

Vägen Laleå—Skarholmen..........

149,500

21,500

12

30

360

Vägarbeten, Piteå..............

60,000

—

8

33

_

Väganläggning Harrbäcken—Norrfjärdens kyrka

Väg Nystrand—Stortefors—Överluleå sockens

32,100

5,020

4-6

50

250

gräns ..................

200,000

20,000

18

70

1,260

Vägbyggnad Kikkijaurvägen—Granholm . . .

Ombyggnad av den s. k. Ljnsträskvägen, Ar-

30,000

—

27>

100

—

vidsjaur.................

300,000

—

4

300

—

Vägbyggnad Rönnliden—Hedberg.......

Vägbyggnad Avaviken—Sotträskliden—Fisk-

109,000

—

3

200

—

träsk Västanäs.............

70,000

—

2

200

_

Vägbyggnad Rönnliden—Skellefte älv.....

Vägbyggnad från militärvägen till Gallejaur,

78,000

8,000

4

100

400

Arvidsjaur................

90,000

—

3

200

—

Väg Slättberg—Vuodas...........

250,000

25,000

15

100

1,500

Väg Gällivare—Tjautjasjärvi........

75,000

7,000

4

100

400

Väg Börjeslandet—Råneå..........

Anläggning av väg Kesasjärv—Granträsk—

209,000

—

24

200

—

Mugglom—Körmyrholm..........

120,000

15,000

12

80

960

Anläggning av väg Svartbyn—Mjöträsk ....

180,000

20,000

15

90

1,350

Vägomläggning Törböle—Morjärv......

352,000

17,600

12

150

1,800

Vägbyggnad, Nederkalix...........

Hela riket

310,150

1.746.750

2.614.750

66,493,121

85,757,418

6,000

145,120

8,206,831

8

325

2,600

10,880

365,273. s

Rent kommunala arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

A rbets- styrka

man

Arbetar-

månader

Stockholms stad.

Tranebergsvägen mellan Svartvik—Johanne-

lund...................

30,000

—

2

25

_

Väg Mälarhöjden—Södertäljevägen......

85,000

—

4

35

—

Väg Högdalsvägen—Hagsätra........

40,000

—

3

20

—

Vägen Mälarhöjden—Sätra varv.......

140.000

295.000

5

50

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Län oell arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Stockholms län.

Vägbyggnad Bråvallavägen—Altorp, Djursholm

42,000

7,200

6

20

120

Vägbyggnad Altorp—Näsbyvägen, Djursholm .

47,500

9,000

6

20

120

Väg till badplats vid Fågelö udde, Lidingö . .

66,000

14,000

3‘/>

40

140

Breddning av Mosstorpsvägen, Lidingö ....

29,000

6,000

2

25

50

flätning av Stockholmsvägen vid telefonstationen,

Lidingö .................

13,000

6,000

IVa

10

15

Vägen Hamngatan—Eriksövägen, Vaxholm . .

29,300

3,000

4

15-25

80

Väg Högdalsvägen—Snösätra—Stuvsta ....

100,000

—

4

40

—

226,800

45,200

525

326,800

Uppsala län.

Anläggning av gång- och cykelbana Uppsala—

Flottsund................

100,000

5,000

11

40

440

100,000

Södermanlands län.

Ombyggnad av vägen Fjällsta—Överselö . . .

96,250

2,000

7

75-80

542.5

Ombyggnad, Tätning och breddning av vägen

ytterselö—Fjällsta............

106,250

2,250

7-8

75—80

581.25

Vägbyggnad Floda kyrka—Katrineholm med

brobyggnad vid Vigersberg........

270,000

18.900

—

—

—

Vägomläggning med brobygge Båresta—Abbotnäs

36,100

11,100

8

20—25

180

238,600

15,350

1,303.7S

508,600

Östergötlands län.

Grundförstärkning och stensättning å vägarna i

Boxholm.................

101,080

31,725

12

28

336

101,080

Jönköpings län.

Stensättning och schaktning av torg i Tranås .

36,000

14,500

4

30

120

Stensättning, Sävsjö ............

35,000

—

24

10

—

36,000

14,500

120

71,000

Kalmar län.

Stensättningsarbeten vid hamnen i Kalmar . .

81,000

45,000

6

20

120

Vägarbeten, Överum............

37,400

1,000

24

10

240

Gatuanläggningar i Kristdala........

33,679

3,500

14

18

252

152,079

49,500

612

Blekinge län.

152,079

Väg Solbacka—Sandvik m. m., Karlshamn . .

44,795

—

7

40

—

Väganläggning, Sölvesborg..........

■ 24,000

—

6

28

—

Väganläggning och brygga, Torshamn ....

12,000

—

—

—

—

Vägarbete, Tjurkö.............

25,000

—

—

—

—

Ombyggnad av vägen Kroppasjö—Bredasjö . .

15,750

2,200

5

25

125

Ombyggnad av vägen Boasjö—Sillhövda . . .

30,000

4,000

8

35

280

Väg Korsanäs—Millegarne—Göholm m. m. . .

25,000

2,000

10

20

200

Omläggning av vägen till Bökevik......

12,700

400

6

18

108

Omläggning av vägen till Saxemaranäs ....

10,600

1,600

6''/s

12—15

87.75

Vägarbete Björkeryd—Hessledalen......

10,700

200

4

20

80

Ombyggnad av vägen från Boa hage, Jämshög .

15,000

900

10

10

100

119,750

11,300

980.7s

225,545

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Malmöhus län.

Strandskoning och vägarbete m. m., Brunnby .

30,000

_

6

20

Vägbyggnad i Södra Sandby .........

12,113

730

2

30

60

Vägarbete i Skurups köping.........

118,600

_

_

Byggnad av enklare skogsvägar å länsallmän-

ningen ..................

33,600

1,600

11

30

330

Stensättning av järnvägsgatan i Höör ....

33,400

79,113

227,713

18,400

20,730

3

15

45

435

Göteborgs och Bohus län.

Vägbyggnad vid hamnen i Uddevalla .

74,000

11,100

16

15

240

Gatuanläggning, Bovallstrand........

14,600

4;ooo

Gatu- och vägarbeten i Fjällbacka......

97,000

10,500

12

49

588

Gatnanläggningar, Grebbestad........

150.100

321.100

335,700

42,000

63,600

14

40

560

1,388

Alvsborgs län.

Vägbyggnad, Vänersborg..........

65,500

14,000

5

40

200

Vägbyggnad, Fors.............

70,000

65,500

135,500

11,000

10

35

200

Orebro län.

Gatubyggnad, Kopparbergs köping......

16,792

16,792

9,152

3

15

15

Västmanlands län.

Vägarbeten, Västerås............

35,000

35,000

5,000

3 Va

25

87.S

Kopparbergs län.

Tunnvägen, Falun.............

44,415

20,600

4

25

100

Nordlundsvägen, Falun...........

49,620

23,815

4

25

100

Stenrösvägen, Falun .........

135,890

49,630

10

35

350

Kristinagatan, Falun........

79,625

25.820

8''/ä

25

212.5

Ombyggnad av stora torget, Falun......

80,000

27,500

7

30

210

Vallhallavägen, Ludvika.........

72,500

35,000

6

30

180

Sveavägen, Leksand.............

51,200

513,250

513,250

1,000

183,365

10

30

300

l,152.s

Gävleborgs län.

Vägförbättring, Järbo............

16,200

_

9

15

Bryggerigatan i Sandviken.........

15,<X)0

_

3*/ä

15

_

Ombyggnad av Södra Långgatan i Sandviken .

25,000

56,200

—

6

15

—

Jämtlands län.

Ödebygdsväg Sikås—Sikåskälen—Ollebacken—

Raftsjöhöjden..............

77,100

2,800

6

100

600

Iordningställande av bygatorna inom Kvrkbyn

och Håns by, Vemdalen.........

64,000

111.100

141.100

1,000

3,800

3*/a

130

455

1,055

opaginerad Kontrollera mot PDF

169

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

150,000

31,000

12

45

540

107,000

22,000

10

40

400

105.000

22,000

9

40

360

18,000

400

4

17

68

67,000

10,000

8

32

256

20,000

1,000

6

25

150

23.040

467,000

490,040

86,400

5

30

1,774

419,400

10,000

33

50

165

41,000

■-

8

23

—

37,000

—

8

20

—

45,000

—

8

25

—

49,000

—

8

28

—

20,000

2,000

3

40

120

86,400

12

24

—

14,500

453,900

712,300

3,067,064

4,443,699

1,000

13,000

571,922

3-4

20

70

355

11,109.5

Västerbottens län.

Breddning och stensättning av Hickelträsk
vägen,

Umeå...............

D:o...................

D:o...................

Vägförbättring, Skellefteå..........

D:o...................

Gatubyggnader, Lycksele..........

Gatubyggnader, Vilhelmina.........

Norrbottens län.

Gatuarbeten i Skarholmen, Luleå......

Gatuarbeten i Piteå.............

D:o...................

D:o...................

D:o...................

Gatuarbeten i Jokkmokks kyrkstad......

Stenarbeten, Malmberget.......

Vägbyggnadsarbeten m. m. för skolorna i Överkalix

socken ...............

Hela riket

Enskilda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Uppsala län.

Uppsala—Norby..............

25,000

2,500

7

15

105

Vägarbete Ytterboda—Långsand.......

86,000

2,000

12

50

600

111,000

4,500

705

111,000

Östergötlands län.

Vägarbeten i Kvillinge...........

14,300

—

3

20

—

Kalmar län.

Vägbyggnad Hälleberg - Hälgenäs.......

32,000

4,000

7

28

196

Vägbyggnad Helgerum—Skältorpet......

57,122

888

18

24

432

Utfartsväg för Aldersbäcksgård m. fl., Västrum

8,500

250

6

10

60

97,622

5,138

688

97,622

Gotlands län.

Vägförbättringar, Rute .... ......

119,000

13,000

19

55

1,045

119,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

170

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Blekinge län.

Vägarbeten, Aspö..............

50,000

16,500

11

_

_

Vägarbeten, Elleholm............

10,000

500

3

18

54

Vägen Ebbalycke—Ryedal—Agerum.....

43,250

3,500

10

35

350

53,250

4,000

404

103,250

Kristianstads län.

Vägomläggning, Osby............

42,000

900

6

40

240

Omläggning av vägen Bökeberga—Hamnarp . .

59,500

1,250

7

50

350

Skogsvägar m. m. i Norra Åsbo.......

18,000

3,000

24

5

120

Vägarbeten i Västra Sönnarslöv.......

37,310

1,500

11

20

220

156,810

6,650

930

Göteborgs och Bohus län.

156,810

Väg till Munkedals järnvägsstation......

34,601

—

18

25

—

Skaraborgs län.

Väganläggning, Norra Kyrketorp.......

13,000

2,000

—

—

—

Värmlands län.

Förbättring av vägen Skarphyttan—Nykroppa .

27.000

4,000

6

15—20

105

Väg Hornkullstorp—Nykroppa........

27,500

4,000

6

20—25

135

Vägförbättring Lenungshammar—Älgå ....

18,050

200

9

20

180

Väg Lenungshammar—Värdalen.......

34,608

700

12

25

300

Väg Lelångsbron—Djufshedene........

42,000

2,000

12

40

480

Vägbyggnad, Gunnarskog..........

32,000

3,000

6

50

300

Omläggning av bygdeväg, Sunne.......

15,000

—

—

—

—

Väg Borrsjödammen—Borra.........

25,000

—

5-6

20

—

Väg utefter Femtån, Dalby.........

25,000

1,000

5

35

175

Väg utefter Tåsan.............

20,000

2,000

5

30

150

Väg utefter Hälgån.............

30,000

2,000

7

35

245

Väganläggning Halla—Snörsta—Knons skola .

90,000

—

10

90

—

256,158

18,900

2,070

Västmanlands län.

386,158

Väganläggning Ivarbyn—Skräddarbo—Skälsjön

53,900

7,000

9

40

360

Väganläggning Hedhammar—Torskbäcken . . .

44,300

6,500

6

40

240

Väganläggning Skinnskatteberg—Brahegård . .

58,500

9,200

10

40

400

Väganläggning Källfallet—Övertjärn.....

67,000

4,500

10

50

500

223,700

27,200

1,500

Kopparbergs län.

223,700

Vägen Bodarne—Hede............

51,500

2,000

10

30

300

Vägen Hyttan—Skräddarbo—-Byggningen . . .

30,600

8,200

6

20

120

Vägen Backabro—Kvarntäkt.........

23,340

—

41/»

50-60

_

V ägen Garpenberg—Ryllshyttan—Hedemora-

vägen ..................

130,000

13,000

11

60

660

Vägen Främsbacka—Korsnäs.........

58,614

2,000

20

14

280

Vägen Bråthöjden—Nackarberget.......

30,000

2,520

6

45

270

Vägen Fredriksberg—Nås till Lejen.....

18,700

1,402

5

30

150

Vägen Näsets vägskäl—Roddarheden—Grossheden

13.139

1,000

_

_

_

Vägen Skålmo—Hässjön...........

28,500

800

4

45

180

Vägen Arnäs—Rövalla...........

25,000

1,000

3

55

165

372,911

30,922

2,125

409,393

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Gävleborgs län.

Omläggning av vägen Böle—Nyåbron.....

26,050

4,341

13

15

195

Omläggning av vägen Ulvsta—Sunnanåsbo . .

60,796

10,132

20

25

500

Vägbyggnad Övre Storvik—Hammarby ....

12,000

—

• 3

10

—

Väg Laggarbo—Hästbo...........

—

—

5

20

—

Väg Sikvik—Knaperåsen.........

—

—

3—4

40

—

Väg Norra Blommaberg—Spjutmyra.....

29,000

1,000

4

50—60

220

Vägarbete, Järvsö..............

210,000

30,000

12

100

1,200

Väg Sortsvattnet—Stråsjön.........

12,000

200

3

20

60

Väg Holmen—Enskogen...........

118,000

—

6

80

—

Väganläggning, Idenor...........

17,700

734

—

—

—

337,846

45,673

2,175

Västernorrlands län.

485,546

Väg Albyn—Krog.............

24,100

1,100

4

45

180

Väg till Ytterturingen, Haverö........

25,000

1,000

4

50

200

Väg Dackebrännan—vägen Liden—Holms kyrka

60,000

1,300

6

—

—

Väg Grubbe—Gålsjö—Gålåviken.......

48,000

3,000

6

50

300

Vägen Torrom—Bölesta...........

48,000

3,000

6

50

300

Vägen till Myckelby, Ullånger........

20,000

3,000

6

15

90

Vägen till Jäppling, Ullånger........

11,000

2,000

6

8

48

Väg till Myckelsjön i Invik.........

11,000

500

8

12

96

Utfartsväg för Arloms och Ständars byar . . .

20,000

1,500

3

40

120

Vägbyggnad, Strinne............

17,100

—

4

30

—

Vägbyggnad i Klovsta...........

14,650

—

4

25

—

Väg från Mellansjö till allmänna landsvägen

Ramsele—Borgvattnet...........

44,435

5,115

6A/2

50

275

Väg Gårelehöjden—Gåreleselet........

58,620

1,200

4

100

400

310,155

21,415

2,009

Jämtlands län.

401,905

Väg Eltnäs—Strandåker...........

24,300

—

—

—

—

Väg Hucksjöåsen—Storåsen.........

22.100

—

—

—

—

Vägbyggnader, Sundsjö...........

37,464

4,000

3

70—80

225

Utfartsvägar, Rödön ............

91,000

3,000

10

55

550

Ombyggnad av bygdeväg, Överhogdal ....

8,000

500

3Vs

12

42

136,464

7,500

817

Västerbottens län.

182,864

Utfartsväg genom Bastuträsk by, Bjurholm . .

23,000

—

12

120

—

Utfartsväg från Degernäs, Bjurholm.....

13,000

—

6

35

—

Utfartsväg från Överlögdeå, Bjurholm ....

15,900

—

7

50

—

Väg Burön—Bureå by............

12,900

200

6

20

120

Väg Bölesvik—Hjoggböle..........

10,400

100

8

12

96

Utfartsväg från Kågeträsk by........

40,000

—

8

50

—

Vägarbete Klöverfors by—Storbrännan—Kle-

mensboda................

15,000

1,000

3

20

60

Utfartsväg från Häggsjö till allmänna vägen

Åsele—Studsviken............

23,500

500

12

15

180

Utfartsväg från Oxvattnet till d:o......

36,000

700

12

20

240

97,800

2,500

696

Norrbottens län.

189,700

Nybyggesvägar, Åby by...........

120,000

12,000

36

20

720

Ombyggnad av vägen Nattberg—Laver—Ar-

vidsjaur.................

180,000

20,000

18

60

1,080

Bygdeväg Vcniksel—Småträsk........

63,300

3,000

6

50

300

363,300

35,000

2,100

363,300

Hela riket

2,636.019

222,398

17,264

3,292,049

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Sammandrag.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Statliga arbeten.....

Statsunderstödda arbeten .

Rent kommunala arbeten .

Enskilda arbeten.....

1,869,781

85,757,418

4,443,699

3,292,049

1,728,581

66,493,121

3,067,064

2,636,019

393,349

8,206,831

571,922

222,398

6,707.25

365,273.6

11,109.5

17,264

Samma

95,362,947

73,924,785

9,394,500

400,354.25

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Skenfria korsningar.1

Statliga arbeten.

Total-

Total-

Län och arbetsföretag

kostnad

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

kronor

Stockholms län.

Kallands län.

Vid Älvsunda .........

106,600

Vid Nyby...........

150,000

> Herting..........

91,(100

Uppsala län.

> Jonstaka..........

70,000

Vid Toresta..........

108,000

» Kungsbacka........

> Arvidstorp.........

313,300

45,000

Södermanlands län.

» Lekarekullen........

150,600

Vid Jönåker ..........

175,000

819,900

> Vackerby.........

196,700

Göteborgs och Bohus län.

> Läggesta..........

100,000

Vid Partille..........

200,000

> Åsa............

69,000

260,000

> Jonstorp ..........

70,000

> Gunnesby.........

185,000

610,700

> Tunge...........

127,000

Östergötlands län.

> Höjentorp.........

71,000

» Beateberg och Vettelanda . .

345,000

Vid Egeby...........

65,000

1,188,000

» Karlsby.........

> Lycketorp.........

95.000

80.000

Älvsborgs län.

> Norrsten..........

65,000

Vid Västra Bodarne......

85,000

» Krokek..........

75,000

380,000

Skaraborgs län.

Vid Hasslum..........

70,000

Jönköpings län.

> Kongsberg.........

132,000

Vid Tenhult..........

80,000

> Falköping.........

» Nästegården........

240,000

240,000

Kronobergs län.

j Torbjörnstorp.......

» Skultorp..........

100,000

150,000

Vid Lamhult..........

125,000

> Huseby..........

70,000

» Alvesta..........

500.000

> Tidan ...........

117,500

» Vislanda..........

375,000

> Ormskogen.........

206,420

Släthult..........

178,000

> Boda...........

119,450

> Älmhult..........

480,000

> Finnerödja.........

75,000

> Ulvaryd och Markaryd . . .

230,000

1,888,000

Värmlands län.

1,520,370

Kristianstads län.

Vid Smedby..........

212,000

Vid Hästveda.........

» Grytevad.........

90.000

71.000

> Rudsberg.........

> Fagerås..........

» Kil, östra.........

100,000

100,000

120,000

> Vallbo...........

50,000

> > västra.........

112,000

> Ekebro..........

200,000

411,000

644,000

Örebro län.

Malmöhus län.

Vid Västra Via........

120,000

Vid Ystadsvägen. Malmö ....

430,000

i Pålsboda..........

258,000

> Oskarsscbaktet, Väsby....

140,000

» Vretstorp.........

160,000

> Tjutegården........

158,000

> Blixtcrboda........

60,000

> Lomma kyrka.......

355,000

> Frövi...........

160,000

1,083,000

758,000

1 Då uppgift örn kostnad för inhemskt material, arbetstid och arbetsstyrka endast i undantagsfall

lämnats beträffande dessa arbeten, har genomgående endast totalkostnaden ansetts böra angivas.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Västmanlands län.

Broarna..........

80,000

Svartängen.........

100,000

Sala............

86,000

266.000

Gävleborgs län.

Sunnerstaholm.......

20,000

Hov.........

98,000

Djupa ...........

92,000

Galvån..........

104,000

Voxsäter..........

107,000

Högvallen.........

108,000

Björkhamrevägen.....

275.000

804.000

Västernorrlands län.

Värstaborg och Nolby .

127,000

Gnmböle..........

300,000

Ånge...........

100,000

Alby...........

130,000

Selånger..........

150,000

Birsta ...........

272,900

Älandsbro .........

132,100

Utansjö..........

65,000

Län och arbetsföretag

Total
kostnad
kronor
-

Vid

Vid

Vid

Vid Värjå...........

» Nyland..........

> Onsta...........

> Faxälven..........

> Gnistring, Nynäs och Antjärn

> Lännäs..........

Jämtlands län.

Vid Nyäng och Slotte . . . . ..

> Bräcke...........

Västerbottens län.

Vid Bergsängen.........

> Kusfors..........

> Umeä stad.........

• Tväråbäck.........

» Vännäs..........

> Jörn ............

Norrbottens län.

Vid Boden ...........

Hela riket

220,000

81,500

50.000

130.000

500.000

25.000

2,283,600

350.000

250.000

600.000

30.000

50.000

180,000

45.000

40.000

117.000

462.000

126.000

14,224,070

Statsunderstödda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Stockholms stad.

Vägport vid Södertörns villastad .

120,000

Stockholms län.

Vid Hagalundsgatan, Sundbyberg

150,000

» Spånga ..........

150,000

300,000

Uppsala län.

Vid Fanna, Enköping......

115,000

> Kungsängen........

69,000

> Torslunda.........

52,000

> Odenslätt.........

87,000

» Marma...........

175,000

> Tensmyra.........

90,000

588,000

Ostergötlands län.

Vid Kläppviken........

62,000

> Fågelsången........

63,000

> Kimstad..........

80,000

205,000

Jönköpings län.

Vid Högsbro..........

50,000

> Nässjö...........

86,000

> Värnamo..........

300,000

Län och arbetsföretag

Total
kostnad
kronor
-

Ny infartsväg nied skenfri korsning

i Värnamo........

Vid Ebbarp..........

> Björka ...........

> Ljungarums hållplats . . . .

» Örebacken .........

> Byarum..........

> Götafors..........

Kronobergs län.

Vid Tingsryd.....

> Almhult......

> Timsfors......

» Berg........

Kalmar län.

Vid Högalid......

> Eskilsryd . ... .

> Hjorted.....

> Smedby.....

> Vissefjärda.....

Blekinge län.

Ordnande av järnvägskorsning vid

Bergåsa...........

59,500

30.000

50.000

220,000

80.000

110,000

150.000

1,135,600

125.000

25.000

125.000

220.000

495.000

45.000

81.000

50.000

135.000

55.000

366.000

31,800

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Total-

Total-

Län och arbetsföretag

kostnad

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

kronor j

Kristianstads län.

Värmlands län.

Vid Ljnngbyhed ........

75,000

Vid Stenbäcken .........

50,000

» Brostorp..........

50,000

> Kvarntorp.........

60,000

> Härlöv...........

200,000

» Våxnäs..........

80,000

> Tyringe..........

133,000

» Tureborg..........

40,000

> Hässleholm.........

50,000

» Grums...........

110,000

» »Stockholm»........

33,000

> Hallebolstorp........

70,000

> Ljungaskog ........

156,000

> Skalleby.........

70,000

> Åsljunga och Vanåsfors . . .

99,500

480,000

» Bruket och Spång .....

43,000

Örebro län.

Malmöhus län.

839,500

Vid norra stationen, Örebro . . .

600,000

» Lillån, Örebro.......

50,000

Vid Påarp...........

300,000

> Hjortkvarn.........

160,000

» Lackalänga.........

225,000

> Bofors...........

250,000

» Hospitalet. Lund......

320,000

> > ...........

90,000

> Tygelsjö..........

120,000

» Hammarn.........

66,000

» Välinge..........

100,000

> Fellingsbro.........

100,000

> Hurva...........

83,000

» Vedevåg..........

40,000

1,148,000

> Hörken..........

140,000

Hallands län.

> Bengtstorp.........

150,000

Vid Hohult..........

80,000

> Vikersvik.........

80,000

> Drared...........

80,000

1,726,000

> Sandlyckan........

75,000

Västmanlands län.

60,000

235,000

Vid Valskog..........

Göteborgs och Bohus län.

Vid Härryda..........

» Bråttkärr.........

» Billdal...........

115,000

40.000

75.000

> Seglingsberg........

> Sörby ...........

» Långängskrogen......

> Ansta...........

120,000

110,000

130,000

60,000

> Askim...........

50.000

480,000

» Uteby och Tockehagen . . .

75,000

Kopparbergs län.

Alvsborgs län.

355,000

Vid Ludvika..........

80,000

» Olsbacka..........

70,000

Vid Sjö-Gunnarsbo.......

175,000

> Buskåker.........

80,000

> Tösse...........

37,000

» Ornäs...........

100,000

> Gärdsernd.........

40,000

> Smedjebacken.......

100,000

> Tingberg..........

90,000

» Hammarbacken.......

150,000

» Nol............

80,000

> Hillänge..........

120,000

> Frnfällan.........

30,000

700,000

> Hultafors.........

135,000

Gävleborgs län.

> Slätterna..........

70,000

Vid Bälinge..........

50,000

> Brunnsnäs.........

90,000

> Nynäs...........

350^00

747,000

> Tosäter.........

50,000

Skaraborgs län.

» Ockelbo..........

125,000

Vid Gössäter..........

30,000

» Övre Storvik........

60,000

> Broholm..........

35,000

» Skallgårdssund m. m.....

600,000

> Svaneberg.........

156.000

1,235,000

» Våmb ...........

40,000

Västernorrlands län.

156,01)0

Vid Örnsköldsvik........

63,000

)'' Hessleberg.........

70,000

487,000

Hela riket

11,736,800

Enskilda arbeten. Sammandrag.

Län och arbetBföretag

Total-

kostnad

kronor

Total-

kostnad

kronor

Jönköpings län.

Vid Hässlehult........

Hela riket

15,000

15,000

Statliga arbeten........

Statsunderstödda arbeten ....

Rent kommunala arbeten ...

Enskilda arbeten.......

14,224,070

11,736,800

15,000

Summa

25,975,870

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Broar.

Statliga arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Blekinge län.

Ny bro av armerad betong mellan Karlskrona

och Stumholmen.............

31,000

14,500

5

10

50

Ombyggnad av östra kölhalningsbron å örlogs-

varvet i Karlskrona...........

36,500

14,500

7

10

70

67,500

29,000

120

Västmanlands län.

Brobyggnad vid landflygfältet, Västerås . . .

4,000

1,600

1

10

10

Hela riket

71,500

30,600

130

Statsunderstödda arbeten.

Total-

Inhemskt

Arbets-

Arbets-

Arbetar.

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

tid

måna-

der

styrka

man

Stockholms län.

Ombyggnad av bron över Sigridsholmssjön jämte

tillfartsväg................

53,200

53,200

18,200

3

25

75

Uppsala län.

Ombyggnad av Islandsbron i Uppsala ....

48,000

27,000

3

20

60

Vägomläggning och bro vid Kilsberg i Vänge .

46,500

500

6

30

180

94,500

94,500

27,500

240

Södermanlands län.

Broombyggnad, Nyköping..........

250,000

52,000

10

48

480

Ombyggnad av 2 broar över Trosaån i Trosa .

14,000

—

_

_

_

Ombyggnad av Boda kvarnbro........

41,000

12,000

—

—

—

Ostergötlands län.

250.000

305.000

52,000

480

Bro över Tinnerbäcken i Linköping.....

80,100

30,100

5

35

175

Ombyggnad av bro vid Vena........

57,600

5,000

12

25

300

137,700

137,700

35,100

475

Jönköpings län.

Bro över Svartån, Tranås.........

74,000

74,000

42,000

8

20

160

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Län och arbetsföretag

Kronobergs län.

Brobyggnad över Ronneby;!!], Södra Sandsjö

Brobyggnad över Mörrnmsån vid Fridafors . .

Kristianstads län.

Bro vid Strömsborg över Helgeån

Bro över Helgeån vid Broby . . .

Älvsborgs län.

Ny bro vid Kvarnen med förbindelsegator.

Alingsås.................

Ny bro över Säveån i Alingsås.......

Bro över Viskan i Borås jämte gatnanslntning

Bro över Viskan vid Evedal i Borås jämte tillfartsvägar

................

Bro vid Brohögen.............

Ombyggnad av Upperuds strömbro......

Bro- och vägomläggning vid Gestads kyrka . .

Värmlands län.

Bro över Klarälven vid Sundsta i Karlstad . .

Brobyggnader i Kils härad:

en över Fryken vid Nilsbysundet; tre över

Klarälven...............

Bro över Byälven vid Högsäter.......

Bro över Byälven vid Skasås........

Bro över Värmskogssundet, Gillberga.....

Bro över Klarälven vid Myra........

Orebro län.

Bro över Svartån vid Södra hamnen i Orebro .

Nybyggnad av Hagabron i Örebro......

Ombyggnad av Sundsbron vid Askersund jämte

tillfartsvägar...............

Bro över Svartälven vid Hällefors......

Västmanlands län.

Ny bro över Svartån för Skerikevägen, Västerås

Anläggning av bro jämte dammbyggnad, Sura

Kopparbergs län.

Ombyggnad av dea s. k. Sunds flottbron jämte

tillfartsvägar, Svärdsjö..........

Brobyggnad, Äppelbo............

Landsvägsbro vid Horrmundsvalla jämte ut
fartsvägar.

...............

Landsvägsbro å vägen Sollerön-Gesunda . . .

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månadcr

25,000

10,000

6

10

60

41,000

26,000

3

15

45

66,000

36,000

105

66,000

90,000

10,000

6

50

300

42,000

7,000

6

20

120

132,000

17,000

420

132,000

210,000

60,000

12

38

456

50,000

14,000

8

16

128

161,000

60,000

8

50

400

94,000

35,000

6

40

240

30,000

8,000

4

25

100

100,000

40,000

6

40

240

37,800

8,000

6

15

90

682.800

225,000

1,654

682,800

725,000

175,000

18

120

2,160

826,200

500,000

12

200

2,400

218,900

—

—

—

—

390,700

—

—

—

—

236,300

—

—

_

—

280,000

—

—

—

—

1,551,200

675,000

4,560

2,677,100

150,000

60,000

12

30

360

175,000

70,000

12

40

480

100,000

_

_

_

_

80,000

30,000

6

20

120

405.000

160,000

960

505,000

190,000

75,000

6‘/a

50

325

145,900

56,000

8

35

280

335,900

131,000

605

335,900

350,000

75,000

12

150

1,800

52,000

35,000

—

—

—

160,000

31,000

12

50

600

360,000

60,000

24

100

2,400

970,000

166,000

4,800

922,000

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Län och arhetsföretag

Gävleborgs län.

Bro över Voxna älv vid Mödänge, Bollnäs . .

Bro över Ljusnan vid Vallsta........

Västernorrlands län.

Bro över Edsån saint omläggning av väg å

östra sidan om Edsfjärden, Ytterlännäs . . .

Bro vid Moliden..............

Bro över Ångermanälven vid Resele kyrka jämte

tillfartsvägar...............

Bro över Ljnngan vid Torpshammar.....

Jämtlands län.

Ombyggnad av landsvägsbron mellan Östersund

och Frösön................

Ombyggnad av bron över strömmen vid Bodsjöedet

å vägen Duved—Skalstugan ....

Brobyggnad över Indalsälven vid Hälland . .

Bro över Ljnsnan vid Noverön intill Sånna

färjplats jämte tillfartsvägar.......

Bro över Ljusnan vid Kolsätt jämte tillfartsvägar

..................

Västerbottens län.

Ombyggnad av broarna över Yindelälven vid

Ekorrsele och över Ekorrbäcken......

Ombyggnad av bron över Hjuksån vid Hjuken

Ombyggnad av bron över Krycklan vid Överrödå

Brobyggnad över Umeälven vid Hälsingborg

Ombyggnad av bron över Kåge älv vid Slyberg

jämte tillfartsvägar............

Ombyggnad av bron över Granån vid Graned .

Ombyggnad av bron över Cme älv vid Lycksele

Ombyggnad av bron över Öre älv vid Brattfors

Ombyggnad av bron över Vorm träskbacken vid

Vormträsk................

Ombyggnad av bron över Vormbäcken vid Vormsele

...................

Bro över Vindelälven vid Rusksele jämte tillfartsvägar

................

Ombyggnad av bron över Gargån vid Gargbro

Anordnande av brospann vid bron över Voj mån

vid Strömåker..............

Bro över Angermanälven vid Meselefors . . .

Ombyggnad av broarna över Tjesjöån, Gideälven

och Lögdeälven å vägen Älgsjö—Lycksele

Ombyggnad av bron över Lögde älv vid Storlögda

Ombyggnad av bron över Viskasjön vid Fredrika

Norrbottens län.

Bro över Pite älv vid Nystrand.......

Hela riket

Total-

Inhemskt

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

Arbetar-

månader

kostnad

kronor

material

kronor

styrka

man

181,000

70,000

12

30

360

374,000

100,000

15

50

750

555.000

558.000

170,000

1,110

10,000

2,000

4

12

48

10,000

2,000

4

12

48

486,000

_

_

_

_

225,000

125,000

12

30

360

245.000

731.000

129,000

456

300,000

130,000

5‘/>

100

550

95,000

25,000

8

75

600

15,500

3,003

3

30

90

280,000

150,000

—

—

—

265,000

150,000

—

—

—

410.500

955.500

158,003

1,240

200,000

60,000

14

60

840

60,000

18.000

8

30

240

60,000

18,000

8

30

240

50,000

17,500

6

30

180

35,000

10,500

6

30

180

80,200

32,000

6

45

270

180,000

54,000

14

55

770

80,000

32,000

6

45

270

15,000

4,500

6

10

60

30,000

9,000

6

20

120

460,000

115,000

18

120

2,160

91,000

27,300

10

40

400

45,000

13,500

6

30

180

140,000

42,000

12

70

840

150.000

45,000

12

65

780

50,000

15,000

6

35

210

30,000

9,000

6

20

120

1,756,200

1,756,200

522,300

7,860

187,200

187,200

60,000

12

30

360

7,806,200

10,170,100

2,624,103

25,560

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rent kommunala arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Jönköpings län.

Bro vid Bykvarn, Eksjö...........

13,000

4,200

2

15

30

Kalmar län.

Brobyggnad i Nybro............

10,000

4,000

3

8

24

Brobyggnad i Nybro............

10,000

4,000

3

8

24

20,000

8,000

48

Blekinge län.

Bro till Ellegårdsblckan jämte tillfartsvägar,

Ronneby.................

30,000

10,000

6

25

___

150

Hela riket

<13,000

22,200

228

Enskilda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Göteborgs och Bohus län.

Ny bro mellan Lärje och Olskroken för B. J. .

Hela riket

220,000

220,000

90,000

!H),000

12

40

480

480

Sammandrag.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Statliga arbeten.....

Statsunderstödda arbeten

Rent kommunala arbeten .

Enskilda arbeten.....

71,500

10,170,100

63,000

220,000

71,500

7,806,200

63,000

220,000

30,600

2,624,103

22,200

90,000

130

25,560

228

480

Summa

10,524,600

8,100.700

2,766,903

26,398

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 211. 21

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Hamnar.

Statliga arbeten.

Stockholms län.

I Fiskehamnsbyggnad vid Hellsten......

Gotlands län.

Fiskehamnsbyggnad, Västergarn ... . . .

Fiskehamn vid Herta............

Blekinge län.

j Iståndsättning och ombyggnad av bryggan Ifö,

Karlskrona................

Pir vid Kungsholms fort . ,........

Karlskrona östra farled: muddring......

J Hamnbyggnad vid Aspö lotsplats......

Aspö-Drottningskär, Lökanabben, fiskehamnsbyggnad

.................

Förbättring av statens fiskehamn vid Hällevik .

Kristianstads län.

Fiskehamnsbyggnad i Brantevik .......

Handelshamnsbyggnad i Skillinge......

Fiskehamnsbyggnad, Vejby.........

Fiskehamnsbyggnad, Båstad.........

Malmöhus län.

Handelshamnsbyggnad, Viken........

Hallands län.

Glommen, utvidgning av fiskehamnen.....

Göteborgs och Bohus län.

| Fiskehamnsbyggnad, Rörö ....

Fiskehamnsbyggnad, Knippla . .

Fiskehamnsbyggnad, Hönö-Röd . .

Fiskehamnsbyggnad, St. Dyrön

Fiskehamnsbyggnad, Rönnäng . .

Fiskehamnsbyggnad, Åstol ....

Västmanlands län.

Kajanläggning och anordnande av 3 sliper för

flygvapnet, Västerås...........

Vågbrytare för d:o.........• ■ . .

187,200

75,400

24

25

600

55,000

21,200

6

30

180

31,400

8,600

6

24

144;

86,400

29.800

324

18,000

8,550

4

8

32

13,000

2,000

3

20

60

124,000

60,000

5

11

55

50,000

5,000

8

20

160

110,000

36,500

12

35

420

10,000

4,000

2

12

24

326,000

116,050

751

444,000

153,000

32

50

1,600

120,500

39,000

18

25

450

91,000

20,000

12

30

360

83,000

26,500

10

30

300

744,600

238,500

2,710

134,000

52,000

12

35

420

52,000

18,300

6

32

192

93,000

23,000

8.5

35

297.5

235,300

43,000

22

35

770

104,000

31,000

11

30

330

135,000

24,500

20

25

500

64,000

23,400

8 |

20

160

219,700

20,700

20

40

800

851,000

165,600

2,857.5

50,000

10,000

4

30

120

45,000

7,000

4

25

100

95,000

17,000

22.0

Län och arbetsföretag

Total
kostnad
kronor
-

Inhemskt

material

kronor

Arbets
tid
måna
der
-

Arbets
styrka
man
-

Arbetar
månader
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Län och arbetsförslag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Västernorrlands län.

1 l:a utbyggnaden av hamnen i Härnösand . . .

387,100

187,100

15

60

900

2:a utbyggnaden av d:o...........

226,000

95,600

8

50

400

613,100

282,700

1,300

Norrbottens län.

Kajbyggnad och^muddring, Piteå......

329,500

94,000

18

50

900

[Hela riket

3,417,700

1,089,350

10,274.5

Rent kommunala arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Stockholms län.

Hamn vid Bällstaviken, Sundbyberg.....

379,000

379,000

170,000

12

30

360

Kalmar län.

Kajbyggnad för hamnpir i Kalmar......

480,000

280,000

36

24

864

Vågbrytare och brygga i fiskehamnen, Västervik

90,000

39,000

12

30

360

Ombyggnad av vedkaj i Borgholm ......

15,000

6,000

3

14

42

Ombyggnad av vågbrytare, Borgholm.....

10,000

595,000

595,000

4,000

329,000

2

12

''24

1,290

Blekinge län.

Tillbyggnad av kaj, Asarum.........

27,000

27,000

7,000

2

30

60

Malmöhus län

Muddring m. m. för flytdocka, Landskrona . .

35,000

4,000

3

15

45 1

Uppmnddring av hamnbassäng, Landskrona . .

190,000

6,000

22

15

330 ''

Pålverk och överbyggnad å hamnkajen i Höganäs

15,440

8,950

3

10

30

! Utläggning av skyddssten utanför parapeten å

hamnmuren i Höganäs å första halva sträckan

11,775

2,250

2

17

34

i Utläggning av skyddssten utanför parapeten å

11,775

17

hamnmuren i Höganäs å andra halva sträckan

2,250

2

34

Kajmur å hamnplanen i Höganäs......

27,300

18,600

4

8

32

Kaj mur å hamnplanen i Höganäs......

39,470

330,760

330,760

27,000

69,050

4

11

44

549

Hallands län.

Ombyggnad av upplagskajen i Halmstad . . .

349,600

349,600

169,300

24

30

720

Alvsborgs län.

Kajbyggnad vid nya trafikkanalen i Vänersborg

264,000

264,000

130,000

14

45

630

Skaraborgs län.

Utvidgning av östra hamnen i Lidköping . . .

375.000

375.000

118,000

24

50

1,200

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Total-

Inhemskt

Arbets-

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

tid

måna-

der

styrka

man

Västmanlands län.

Vågbrytare vid djuphamnen i Västerås ....

68,000

18.000

3.5

50

175

Båthamn vid järnvägsverkstaden i Västerås . .

125,000

35,000

7

40

280

193,000

193,000

53,000

455

Kopparbergs län.

Ombyggnad av kajen i Falan........

170,700

170,700

42,675

20

25

500

Västernorrlands län.

Ombyggnad av delar av Fisktorgskajen i Sunds-

vall...................

85,000

27,000

6

30

180

Ombyggnad av kajen på Selångeråns södra sida,

Sundsvall................

100,000

32,000

6

35

210

185,000

185,000

59,000

390

Västerbottens län.

Kajbyggnad inom Storkåge bys hamnområde .

80,000

80,000

15,000

5

125

625

Norrbottens län.

Kaj byggnad, Råneå.............

94,000

—

10

40

—

Hela riket

2.949.060

3.043.060

1,162,025

6,779

Enskilda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Blekinge län.

Ombyggnad av kajer vid Karlshamns skeppsvarv

20,000

5,000

2

30

60

Hela riket

20,000

5.000

60

Sammandrag.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Statliga arbeten......

Statsunderstödda arbeten .

Rent kommunala arbeten

Enskilda arbeten.....

Summa

3,417,700

3,043,060

20,000

6.480,760

3,417,700

2,949,060

20,000

6,386,760

1,089,350

1,162,025

5,000

2,256,375

10.274.5

6,779

60

17.113.5

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Vattenbyggnader.

Statliga arbeten.

Total-

Inhemskt

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

styrka

man

Stochholms län.

Kaj- och strandskoning å Rindö.......

Strandskoning med schaktning och utfyllning,

14,500

4,600

4

10

40

Hägernäs................

100,000

7,400

4

75

300

Muskö kanal................

45,000

18,600

5

30

150

159.500

30,600

490

Västmanlands län.

Uppmuddrings- och utfyllnadsarbeten för flyg-

vapnet, Västerås.............

130.000

JB0.000

6

35

210

Västernorrlands län.

Färj lägen vid Sannasnndet för färjled mellan

fastlandet och Hemsön..........

34,000

1,050

4

31

124

Hela riket

323.500

91,660

824

Statsunderstödda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Alvsborgs län.

Ombyggnad av Upperuds slussar.......

170,‘X)0

170,000

65,000

14

35

490

Norrbottens län.

Byggande av färjställe i Bredåker med tillfarts- vägar ..................

30.000

1,400

_

_

Hela riket

170.000

200.000

65,000

490

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Rent kommunala arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Stockholms stad.

Kanal Lillsjön—Ulvsundasjön........

100,000

—

4

25

—

Malmöhus län.

Strandskoning, Ystad............

36,000

36,000

30,400

5

10

50

Göteborgs och Bohus län.

Fördämning mellan fastlandet och en holme i

Bvfjorden invid Uddevalla........

15,750

15,750

3,400

57»

12

66

Skaraborgs län.

Strandskoning i Lidköping.........

Strandskoning, Karlsborg..........

15.000

24.000

4,500

5,000

4

4

10

25

40

100

Kopparbergs län.

39.000

33.000

9,500

140

Strandskoningsarbeten efter Österdalälven vid

Hörnstrand................

10,700

700

4

—

Gävleborgs län.

Inlopp tor tillförsel av friskt vatten till Kys- sjön, Ljusdal ...............

Kanal för utlopp från Kyrksjön, Ljusdal . . .

85.000

70.000

5.000

3.000

5

4

140

125

700

500

Västerbottens län.

155,000

155,000

8,000

1,300

Upprensning av Stensundsforsen.......

30,000

30,000

10,000

6

50

300

Hela riket

275,750

386,450

50.300

1,756

Enskilda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Östergötlands län.

Rensning av utlopp mellan Stora och Lilla Bjärn

20,000

—

2

50

Kronobergs län.

Fördjupning av kanal och förstärkning av Växjö

—Alvesta järnvägs bro över Lekarydsån . .

38.500

28.500

13,000

2

20

40

opaginerad Kontrollera mot PDF

185

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material j

kronor j

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

20,000

3,500

3-5

10-30

80

185,000

60,000

8

60

480

640,500

185,000

10

200

2,000

10,000

2,000

3-5

10—30

80

12,000

3,000

3

15

45

15,000

1,000

4

20

80

6,000

888,500

500

255,000

2

15

30

2,795

888,500

210,000

90,000

6

40

240

210.000

187,000

—

—

—

—

52,000

4,000

24,485

2,100

1-2

35—45

60

18,450

300

27»

25

62.5

44,625

9,700

3

75

225

12,070

300

27»

40

100

41,161

140,791

1,277

13,677

3

150

450

897.S

192,791

40,000

1,000

10

20

200

152,000

87,000

11

40

440

12,600

192,000

88,000

5

20

640

204.600

32,000

—

4

70

—

130,000

! 7

150

20,000

3,000

4 >/»

30

135

9,500

1,800

3

20

60

10,000

29,500

4,800

27»

30

195

169,500

1,489.291

464,477

4.807.5

1,932,891

1

Värmlands län.

Upprensning och förbättring av flottled, Ransäter

Ombyggnad av Säffle kanal.........

Ombyggnad av Säffle kanal.........

Upprensning och förbättring av flottled, Sunne

Ombyggnad av dammen för sjön Emir . . . .

Strandskoning efter Klarälven vid Sundhult

Strandskoning efter Klarälven vid Likenäs . .

i

Kopparbergs län.

Vallmora kraftstation......

Gävleborgs län.

Kraftstation i Ovanåker . . .

Västernorrlands län.

Sprängnings-, rensnings- och stenbyggnadsarbe
ten

i Matforsen vid Tuna.........

Strandskyddsarbeten efter Indalsälven vid Timrå

Muddringsarbete, Timrå...........

Pålade ris- och stenarmar, Hässjö......

Muddringsarbeten, Hässjö..........

Strandskyddsarbeten efter Indalsälven vid Hässjö

...................

Jämtlands län.

Reglering av flottled i Häggsjöån......

Utbyggnad och nybyggnad av kraftstation i

Kvarnforsen...............

Segelled Andersön—Skansholmen i Storsjön . .

Västerbottens län.

Muddring i Kåge älvs utlopp; dammbyggnad i

Kusån..................!

Norrbottens län.

I

Flottledsarbeten i Kalixälven........

Plottledsförbättring i Stora Luleälv vid Boden

Dammbyggnad m. m. i Sangis älv vid och nedom

Miekojärvi................

Muddring i timmerbommen vid Törefors sågverk |

Hela riket

opaginerad Kontrollera mot PDF

186

Sammandrag.

I

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Statliga arbeten.....

Statsunderstödda arbeten

Rent kommunala arbeten .

Enskilda arbeten.....

323,500

200,000

386,450

1,932,891

323,500

170,000

275,750

1,489,291

91,650

65,000

50,300

464,477

824

490

1,756

4,807.5

Samma

2,842,841

2,258,541

671,427

7,877.5

opaginerad Kontrollera mot PDF

187

Hus.

Statliga arbeten.

Län oell arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Stockholms stad.

Uppförande av uthusbyggnad med förbrännings-

5,000

2,500

1

ugn för statens frökontrollanstalt.....

Tillbyggnad av sj ökarte verkets fastighet å

5

5

Skeppsholmen..............

Vattrivning och avfärgning av Svea livgardes

140,000

74,000

7

20

140

kaserns fasad..............

Ombyggnadsarbeten för beredande av ökat ut-

90,000

10,000

5

6

30

150

rymme åt musikaliska akademien.....

Putsning och avfärgning av Göta livgardes

38,000

12,000

7

42

etablissements yttre fasader........

50,000

—

2

18

—

Förrådsbyggnad för ammnnitionsfabriken, Marie-

berg...................

Skansen: Nya herr- och damtoaletter samt träns-

160,000

80,000

5

20

100

formatorhns...............

Nordiska Museet: Ombyggnad av »Skånska

93,500

11,100

3

14

42

gruvan» till magasinslokaler........

115,000

52,000

9

22

198

Skansen: Nybyggnad för verkstäder m. m. . .

Stockholms län.

110,000

681.500

731.500

54,100

295,700

8

28

224

901

Flyttning av förrådsbaracker, Vaxholm ....

32,100

5,130

12

12

144

i Baracker i Vaxholms fästnings yttre linje . .

150,000

60,000

8

100

800

Mörby slottsruin.............

Anläggning av sex markörskydd av betong vid

25,000

2,500

7

13

91

infanteriskjutskolan............

Anordnande av stridskons- och stridsspetskällare

1,950

150

12

å Bergholmen..............

65,000

16,000

12

144

Monteringshall, Hägernäs.........

75,000

30,000

i

30

120

Vaktbyggnad, Hägernäs...........

50,000

20,000

3

6

25

75

Kok- och matinrättning, Hägernäs......

318,000

130,000

80

480

Landhangarbyggnad å Barkarby.......

160,000

73,000

6

40

240

Tyresö slott: Nytt tak på huvudbyggnaden . .

10,000

4,900

IV2

6

9

D:o: Lagning av byggnadens fasader.....

13,200

2,800

2

9

18

D:o: Iståndsättande av biblioteksflygeln . . .

Uppsala län.

Ändring av värmeanläggningen vid asylen inom

35,000

933,300

935,250

15,400

359,880

5

16

80

2£01

Ulleråkers sjukhus vid Uppsala......

Södermanlands län.

150,000

150,000

115,000

8

16

128

Åkers krutbruk: Badhus...........

25.000

15.000

16,500

3

3

4

12

D:o: Bomullskrutförråd...........

6,500

8

24

D:o: Trotylmagasin.............

24,000

11,000

4

8

32

I):o: Exerciskrutförråd...........

3,000

67.000

67.000

1,800

35,800

1

2

2

70

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Total-

Inhemskt

Arbets-

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

tid

måna-

der

styrka

raan

Ostergötlands län.

Flyttning av förrådsbyggnad från Malmen till

Linköping................

Uppförande av ny ekonomibyggnad m. m. vid

32,500

6,750

6

22

132

Birgittas sjukhus.............

966,275

526,000

15

94

1,410

Stegeborgs slottsruin............

Sadelmakare- och målarverkstad m. m. å flvg-

40,000

2,000

8

20

160

fältet vid Malmen............

Mindre sjöhangarbyggnad vid Roxen med slip-

100,000

30,000

4

45

180

och tillfartsväg..............

45,000

18,000

3

20

60

Stjärnorps slottsruin............

Ny smidesverkstad vid statens uppfostringsan-

10,000

2,000

3

10

30

stalt å Bona...............

17,000

8,000

3

8

24

1,210,775

1,210,778

592,750

1,996

Jönköpings län.

Göta ingenjörkår: Iordningställande av under-

officersmässen..............

4,735

1,850

1

12

12

D:o: Ombyggnad av sjukavdelningen.....

D:o: Ombyggnad av chefs-, officers- och östra

11,800

7,162

1

18

18

underofficersbostäderna ..........

15,300

7,800

21/»

12

30

Brahehus slottsruin.............

10,000

1,000

3

10—12

33

Eksjö hovgårds slottsruin..........

10,000

500

4

10

40

51,835

51,835

18,312

133

Kronobergs län.

Inredningsarbeten åt länsstyrelsen i Växjö . .

30,000

30,000

11,000

4

10

40

Kalmar län.

Vaktmästarbostad vid folkskoleseminariet i Kal-

mar...................

14,000

6,000

4

4

16

Omändring av köks- och tvättavdelningen vid

j S:ta Gertruds sjukhus...........

285,000

130,000

10

31

310

299,000

299,000

136,000

326

Gotlands län.

Kastalerna vid Sundre, Fröjel, Gothem, Gammel-

garn, Lärbro...............

Ombyggnad av landsstatshuset i Visby ....

10,000

1,000

3

10—12

33

44,000

13,000

6

11

66

Visby ruiner, ringmur och vissa kyrkoruiner .

| Sjöhangarbyggnad med slip vid Fårösund . .

80,000

10,000

10

25

250

125,000

5,200

—

—

—

134.000

259.000

24,000

349

Blekinge län.

Anordning för bombfast ammunitionsförvaring

å Karlsholmen..............

286,200

67,000

22

30

660

Marketenteribyggnad å Västra Hästholmen . .

10,550

4,830

2

12

24

296,750

296,750

71,830

684

Kristianstads län.

Ljungbvhed: Friluftsbad..........

10,000

4,500

2

8

16

I):o: Landhangarbvggnad..........

216,000

93,000

6

50

300

226,000

226,000

97,500

316

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Län och arbetsföretag

Malmöhus län.

Uppförande av ny paviljong för sinnesslöa kvinnor

vid S:ta Maria sjukhus........

Byggnadsarbeten å Revingehed.......

Hallands län.

Reparation av ytterfasaden å Varbergs fästning

Älvsborgs län.

Inredningsarbeten i landsstatshnset i Vänersborg

...................

Grävsnäs slottsruin.............

Skaraborgs län.

Axvalls slottsruin.............

Landhangarbyggnad, Karlsborg.......

Ombyggnadsarbeten vid tygverkstäderna, Karlsborg

..................

Sjöhangarbyggnad med slip, Karlsborg . . . .

Verkstadsbyggnad för flygvapnet, Karlsborg .

Värmlands län.

Omändringsarbeten i landsstatsbuset i Karlstad

Garage för Värmlands regemente.......

Örebro län.

Paviljong för sinnesslöa vid V:a Marks sjukhus

Västmanlands län.

Omändringsarbeten å Västerås slott.....

Anordnande av skjutgårdar för flygvapnet,

Västerås.................

Förrådsskjul m. m. för d:o, Västerås.....

Flygstationsbyggnad, Västerås........

Sjöhangarbyggnad, Västerås.........

Ombyggnad av Bjurfors skogsskola......

I

Kopparbergs län.

Inredningsarbeten i landsstatsbuset i Falun . .

I Omändring av kök vid Säters sjukhus . . . .

Utvidgning av vattenverk vid Säters sjukhus .

| Hangar vid Rommehed...........

Gävleborgs län.

Hangar vid Mohed......

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material i

kronor

Arbets-

tid

måna- I

der j

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

546,000

260,000

14

1

54

756

10,700

6,200

1

10

10

556,700

266.200

766

556,700

17,100

2,800

5

10 !

50

17,100

10,000

3,000

2

7

14

20,000

1,000

6

12

72

30,000

4,000

86

30,000

100,000

5,000

10

35

350

110,000

45,000

6

30

180

30,000

10,000

6

12

72

125,000

52,000

6

30

180

120;000

47,000

4

40

160

485,000

159,000

942

485.000

20,000

6,000

4

7

28

2,880

2,060

1

3

3

22,880

8,060

31

22,880

1,082,000

549,000

17

89

1,513

1,082,000

4.000

1,000

1

6

6

13,000

4,000

2

14

28

11,000

5,000

2

8

16

40,000

16,000

4

15

60

120,000

49,000

6

30

180

100,000

45,000

10

20

200

288,000

120,000

490

288,000

10,000

3,000

3

4

12

211,000

97,000

10

30

300

85,000

38,000

9

12

108

100,000

40,000

4

45

180

406,000

178,000

600

406,000

100,000

40,000

4

45

180

100,000

1

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

J material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Västernorrlands län.

f Hangar vid Sollefteå flvgplats........

1<X),000

40,000

4

45

180

100,000

Jämtlands län.

2 baracker m. m. vid Grytan, Östersund . . .

80,000

40,000

5

30

150

Sjöhangarbyggnad, Frösön........

110,000

45,000

6

30

180 |

Landhangarbyggnad, Frösön.........

90,000

36j000

4

30

120

j Sjukpaviljong för flygkåren, Frösön .....

60,000

23j000

4

20

80 1

! Mässbyggnad för d:o...........

60,000

23;000

4

20

80

Förrådsbyggnad för d:o.....

20,000

öjOOO

3

10

30

420,000

172,000

640

420.000

Västerbottens län.

| Hangar vid flygplatsen, Umeå . ...

100,000

40,000

4

45

180

[ Uppförande av skosmedja för Västerbottens re-

gemente, Umeå.....

7,650

—

—

—

—

100,000

40,000

180

107,660

Norrbottens län.

j Mässbyggnad för intendenturen, Boden . .

18,000

8,503

2*/a

10

25

Garagebyggnad för d:o........

35,000

20,570

9

54

1 Potatiskällare för Bodens ingenjörkår

8,000

2,700

2

10—15

25 |

D:o för garnisonssjukhuset i Boden . . .

4,350

2,250

3

2

6

Sjöhangarbyggnad, Boden..........

110,000

45,000

6

30

180

Motorreparationsverkstad för tygstationen i Boden

22,660

8,380

2>/«

13

32.5

Skidförråd för .Norrbottens regemente, Boden .

43,000

21,725

3

15

45

| Flyttning av exercishus för d:o ....

47,000

13’420

4

30

120

4 st. skyddsrum, Bodens fästning

92,000

50,000

6

20

120

Skolhus i Kerädöjärvi......

30,000

4,000

12

12

144

410,010

176,548

751.5

410,010

Hela riket

8,097,850

3,513,380

13,553.s

8,282,450

’ 1

Statsunderstödda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar- re ånader

Uppsala län.

Centralsanatorium i anslutning till Akademiska

sjukhuset i Uppsala.......

1,260.000

—

—

—

—

Södermanlands län.

Tillbyggnad av Flens lasarett........

150,000

150,000

80,000

12

18

216

Kalmar län.

Spannmålslagerhus, Kalmar . . .

758,000

475,000

—

—

—

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månadcr

Malmöhus län.

Tillbyggnad av Sätoftahemmet vid Höör . . .

40,000

40,000

10,000

6

8

48

Älvsborgs län.

Spannmålslagerhus i Vänersborg.......

110,000

110,000

68,000

4—5

30-40

157.S

Hela riket

300,000

2,818,000

158,000

421. s

Rent kommunala arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

Inhemskt

material

Arbets-

tid

Arbets-

styrka

Arbetar-

månadcr

kronor

kronor

der

man

Stockholms län.

Nybyggnad till hem för kroniskt sjuka, Solna

135,000

135,000

74,250

8

15

120

Uppsala län.

Uppförande av 2 badhus, Älvkarleby.....

50,000

50,000

33,000

7

16

112

Södermanlands län.

Ombyggnad av Nyköpings läroverk.....

288,780

123,000

14

40

560

Nvbyggnad för brandstation i Strängnäs . . .

60,000

35,000

6

15

90

Örn- och nybyggnad av skolbyggnad i Bie . .

58,000

27,000

22

6—7

143

406,780

406,780

185,000

793

Jönköpings län.

Restaurering av Forserums kyrka......

31,105

13,300

6

12

72

Skolhnsbyggnad, Forserum.........

97,800

60,500

5

30

150

128,905

128,905

73,800

222

Kalmar län.

Ombyggnad av försörjningsinrättning, Oskars-

100,000

25

175

hamn..................

44,200

7

Gymnastikhus. Oskarshamn.........

100,000

51,000

7

20

140

Ombyggnad av läroverk, Oskarshamn.....

Varmbadhus, Oskarshamn..........

200,000

103,000

9

30

270

200,000

100,000

13

20

260

Skollokaler vid Brännebro skola.......

10,000

5,000

5

10

50

Ålderdomshem, Kråksmåla..........

32,000

6,500

10

—

—

610,000

642,000

303,200

895

Blekinge län.

Uppförande av brandstation och badhus, Mör-

runi...................

13,000

—

—

—

—

Kristianstads län.

Gymnastik- och badhus i Osby.......

61,000

61,000

37,000

4

30

120

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Älvsborgs län.

■

Brandstation i Borås............

400,000

230,000

12

50

600

Varmbadhus i Ulricehamn..........

130,000

98,000

7

20

140

Skidbacksanläggning i Dals-Ed.......

42,500

9,000

Uppförande av badhus, Ödeborg......

9,350

530.000

581.850

7,050

328,000

740

Skaraborgs län.

Uppförande av en fristående barnpaviljong vid

S:t Ekebergs sanatorium..........

338,000

338,000

110,500

18

75

1,350

Värmlands län.

Tillbyggnad av Värmlands läns sinnesslöanstalt

467,000

467,000

245,000

18

50

900

Orebro län.

Varmbadhus i Sirsjön............

12,000

8,000

5

8

40

Varmbadhus i Sikfors ...........

16,000

10,000

6

8

48

Gymnastikhus, Hällefors...........

32,000

24,000

8

9

72

Änkehem, Hällefors.............

73,000

47,500

12

22

264

Varmbadhus, Hällefors...........

94,000

227,000

227,000

61,000

150,500

12

27

324

748

Västmanlands län.

Anläggning av gymnastikhus, Sura.....

100,000

100,000

73,000

12

10

120

Kopparbergs län.

Ombyggnad av förra Bergsskolan i Falun till

I

medborgarhus...............

525,000

325,000

27

20

540

Nybyggnad för högre allmänna läroverket i Falun

465,000

290,000

23

20

460

Krematorieanläggning, Falun.........

140,000

55,000

14

20

280

Skolhusbyggnad, Söderbärke.........

105,000

57,000

18

12

216

Byggande av badhus å fem platser inom Säfsnäs

socken ..................

31,230

1,266,230

1,266,230

20,997

747,997

3

16

48

1,544

Gävleborgs län.

Ålderdomshem i Söderhamn.........

330,000

174,000

18

22

396

Skolhusbyggnad i Marma..........

100,000

45,000

9

20

180

Lärarbostad i Vallvik............

50,000

22,500

9

10

90

Ladugårdsbyggnad till Järvsö försörjningshem .

24,248

12,004

7

12

84

Skolbyggnad i Örje.............

70,172

574,420

574,420

28,073

281,577

15

25

375

1,125

Västernorrlands län.

Gravkapell, likbod, obduktionsrum och kreina-

torium i Gudmundrå...........

65,000

25,000

12

25

300

Skolhus i Klockestrand...........

55,300

21,600

6

15

90

Tillbyggnad av Krånge skola........

20,000

6,000

6

10

60

Skolhusbyggnad i Västertåsjö........

30,000

140.300

170.300

52,600

450

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Län och arbetsföretag

Total
kostnad
kronor
-

Inhemskt

material

kronor

Arbets
tid
måna
der
-

Arbets
styrka
man
-

Arbetar
månader
-

Jämtlands län.

Badhus i Östersand.............

3 badhus, Hotagen.............

Badhus inom Mörsile stationssamhälle . . . .

Lärarebostäder, Hede............

Västerbottens län.

Busstation, Umeå........

Polishäkte i Byske.......

Skolhus i Hemfjäll.......

Norrbottens län.

örn- och tillbyggnad av skolhus jämte planering

av skoltomten, Luleå..........

örn- och tillbyggnad av skolhus i Skurholm

jämte planering av skoltomten, Luleå . . .

Skolhusombyggnad i Hortlax........

Skolhusbyggnad i Blåsmark.........

Lärarbostad i Hemmingsmark........

Skolhem i Långträsk............

Lärarbostäder i Långnäs...........

Skolbyggnad i Långnäs...........

Ombyggnad av överlärarbostaden i Piteå socken

Ombyggnad av folkskolan i Långträsk ....

Skolhusbyggnad i Håkansö.........

Skolhus i Älvsby..............

Arbetsstuga i Harads............

Omändringsarbeten å centralsanatoriet i Sandträsk

..................

Omändring av nuvarande skolhus i Bodträskfors

till lärarbostad............

Ombyggnad och modernisering av läkarebostad

i Harads.................

Lärarbostad i Sandträsk...........

Nytt skolhus i Bodträskfors.........

Omändringsarbeten å Gällivare lasarett ....

Bad- och tvättstuga i Malmberget......

Lärarbostäder i Svartbyn 70,000, i Posjärv

25,000 .................

Skolhus i Valsjärv, Alsjärv, Stubblandet, Nais
järv

och Mässheden.........•

Uppförande av badstugor i vissa byar i Över
ksilix

socken .............

Skolhus i Gyljen 90,000, lärarbostad 50,000 . .

Skolhus i Lomträsk, Alså, Kypäsjärvi ä 40,000

Skolhus i Heden 70,000, i Storbäcken 30,000 .

Tillbyggnad av skolhus i Töre........

7 skolhus i Nederkalix socken........

16 bostadshus för lärare i Nederkalix socken .

4 hus med lokaler för gymnastik, skolbad, slöjd

och skolkök i Nederkalix socken.....

Ombyggnad av skolhus och uppförande av lärarbostäder

i Soskarö ............

Lärarbostäder i Nikkala by.........

Ombyggnad av skolhus och uppförande av lärarbostäder

i Vojokkala by..........

300,000

90,000

12

40

480

12,000

2,600

4

12

48

13,500

9,000

—

—

—

20,000

3,000

4

—

—

312,000

92,600

528

345,800

47,000

33,000

5

7-8

37.5

10,000

4,500

4

5

20

11,000

6,500

4

4-5

18

68,000

44,000

75.5

68.000

.

110,000

60,000

4 ''/2

35

157.5

120,000

78,000

4 V*

34

153

39,500

20,000

4

15—16

62

30,000

14,600

12

6—7

78

28,500

13,600

10

6—7

65

87,500

55,130

11

10

110

36,700

25,140

5

8

40

54,000

36,720

6

9

54

15,000

10,145

3

6

18

18,500

10,410

27*

13

32.5

48,500

19,800

12

15

180

20,000

9,500

12

10

120

65,000

32,500

10

20

200

10,000

4,000

2—3

5

12.5

10,000

5,000

5

5

25

21,300

8,000

_

—

20,000

10,000

7

8

56

30,000

15,000

10

8

80

62,500

20,500

10

12—15

135

300,000

100,000

—

—

—

95,000

37,000

18

15-20

315

100,000

40,000

12

30

360

16,500

6,000

4

15

60

140,000

55,000

18

25—30

495

120,000

48,000

18

20-25

405

100,000

40,000

18

15—20

315

80,000

54,000

9

10

90

300,000

165,000

36

13

468

327,000

147,150

36

18

648

180,000

78,700

36

10

360

140,000

64,000

24

20

480

80,000

35,000

14

10

140

60,000

27,000

14

10

140

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Total-

Inhemskt

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

styrka

man

Skolanläggning i Soukalajäryi........

30,000

13,000

10

10

100

Skolanläggning i Neistenkangas.......

45,000

19,0t>0

12

12

144

Skolanläggning i Syanstein.........

Uppförande av 3 skolhus jämte lärarbostäder i

30,000

13,000

10

10

100

Korpilombolo socken...........

245,000

122,500

20

25

500

2,894.300

3,215,500

1,404,395

6,698.5

Hela riket

8,308,835

8,790,485

4,236,419

16,541

Enskilda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Skaraborgs län.

Ombyggnad av barnhem i Tidaholm.....

11,850

4,000

3

10

30

Hela riket

11,850

4,000

30

Sammandrag.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Statliga arbeten.....

Statsunderstödda arbeten .

Rent kommunala arbeten .

Enskilda arbeten.....

8,282,450

2,318,000

8,790,485

11,850

8,097,850

300,000

8,308,835

11,850

3,513,380

158,000

4,236,419

4,000

13,553.6

421.5

16,541

30

Summa

19,402,785

16,718,535

7,911,799

30,546

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Industri.

Statliga arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Ej lokaliserbara.

Nybyggnad av ett djupsjölodningsfartyg . . .

775,000

85,000

—

—

—

Tillverkning av nvtt tjänstefartyg för lots-

stvrelsen.................

520,000

220,000

—

—

—

Monteringskostnader för 19 hjälplandningsfält .

38,000

—

—

—

—

Anskaffning av ny muddringsattiralj för statens

hamnbyggnaders räkning.........

75,000

23,500

—

—

—

Ombyggnad av mudderverket »Ettan» för statens

hamnbyggnaders räkning.........

60,000

21,000

—

—

—

1,468,000

Stockholms stad.

Tillverkning av mark- och flygradiostationer .

942,350

424,766

24

70

1,680

Tillverkning av en motorbåt och. 4 större rodd-

båtar för flygstyrelsen...........

16,000

5,600

6

6

36

Skansen: Parkbelysning...........

25,000

9,500

3

24

72

983,350

439,866

1,788

983,380

Stockholms län.

Permanent flygbelysning, Hägernäs......

47,000

29,000

6

12

72

Permanent flygfältbelysning, Barkarby ....

100,000

70,000

6

17

102

1 Eldledningsanordningar för artilleriet, Järva .

60,000

—

—

—

—

1

147,000

99,000

174

207,000

Östergötlands län.

Tillverkning av reservdelar till flygplan i Lin-

köping ..................

1,100,000

370,000

12

120

1,440

Permanent flygfältbelysning, Malmen.....

125,000

70,500

6

25

150

Centraluppvärmning i vapenverkstaden å Malmen

12,200

7,000

2

8

16

1,937,300

447,500

1,606

1,237,200

Jönköpings län.

Göta ingenjörkår: Uppvärmning av mässbygg-

naden i samband med värmeanläggning inom

kasernen .................

11,800

7,162

1

12

12 1

D:o: Stängsel kring kasernområdet......

12,000

7,800

27*

12

30 :

23,800

14,963

42

23,800

Blekinge län.

Elektrifiering m. m. å Aspö och Alnö ....

27,600

16,560

5

8

40

Permanent flygbelysning, Karlskrona.....

40,000

29,000

6

6

36

67,600

45,560

76

67,600

Bihang till riksdagens protokoll 1983. 1 sami. Nr 211. 22

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Kristianstads län.

Permanent flygfältbelysning, Ljnngbyhed . . .

150.000

160.000

107,000

6

30

180

Älvsborgs län.

Tillverkning av flygmotorer i Trollhättan . .

670,000

670,000

110,500

12

12

lil

Skaraborgs län.

Permanent flygfältbelysning, Karlsborg ....

170,000

170,000

105,000

6

30

180

Västmanlands län.

Permanent flygfältbelysning, Västerås ...

177,000

177,000

109,300

6

30

180

Jämtlands län.

Permanent flygfältbelysning, Frösö......

135,000

135,000

91,000

6

20

120

Norrbottens län.

Telefonledning Arvidsjaur—Malåträsk ....

21,500

21,600

15,000

1

10

10

Hela riket

3.782.450

5.310.450

1,584,688

4,500

Statsunderstödda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Ej lokaliserbara.

Sex flygmotorer..............

240,000

Fem sjuktransportflygplan..........

285,000

—

—

—

—

Sex par flottörer till sjuktransportfiygplan . .

90,000

—

—

—

—

Sex postflygplan..............

480,000

—

—

—

—

Tre övningsflygplan.............

60,000

—

—

—

—

Hela riket

1,155,000

Rent kommunala arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Jönköpings län.

Utbyggnad av kabelnätet i Eksjö......

155,000

120,400

12

12

144

Kalmar län.

Elektrifiering av Skogstorp, Oskarshamn . . .

18,000

8,500

3

6

18

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Län och arbetsföretag

Total

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar

månader

Malmöhus län.

Flytdocka, Landskrona...........

440,000

175,000

10

80

800

Jämtlands län.

Framdragande av högspänningsledning för elek- trisk belysning, Föllinge.........

36,000

18,000

6

25

150

Västerbottens län.

Elektrifiering av Tärna socken........

187,000

62,050

24

40

960

Hela riket

836,000

383,950

2,072

Enskilda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Stockholms län.

Elektrifiering inom Ununge socken......

15,000

9,000

6

12

72

Kronobergs län.

Anskaffning av 1 motorvagn för Växjö—Tings- ryds järnväg ...............

15,000

150,000

Anskaffning av 2 motorvagnar för Växjö—Åseda

—Hultsfreds järnväg...........

200,000

—

—

—

—

Kopparbergs län.

Kraftledning Ulvshyttan—Idkerberget ....

350,000

20,000

2,000

3

10

30

Norrbottens län.

Elektrifiering av byarna Huuki och Aareavaara

20,000

31,320

18,720

3

25

75

Hela riket

31.320

66.320

416,320

29,720

177

Sammandrag''.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

mänader

Statliga arbeten.....

Statsunderstödda arbeten

Rent kommunala arbeten

Enskilda arbeten.....

146,292

10,000

258,000

135,792

229,000

60,750

68,000

201.25

755

Summa

414,292

364,792

128,750

956.25

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Schaktnings- och planeringsarbeten ni. m.

Statliga arbeten.

Län och arbetsföretag

Stockholms stad.

Röjning och restaurering av fornlämningar i

Stockholmstrakten...........

Sprängning för avlopp från tyghuset å örlogs
varvet.

................

Planering av Storängen för livregementet till

häst..................

Iordningställande av ridbana å Storängen för d:o

Skansen: Utvidgning av dammarna samt omläggning

av pumpledningarna.......

Skansen: Varg-, järv- och bäverområde ....

Skansen: Isbjörns- och sälpanorama.....

Stockholms län.

Sten- och betongarbeten för krigscentralen vid

Vaxholm.................

Anläggning av idrottsplan vid infanterist ut
skolan

..................

Flyg fältsarbeten å Barkarby.........

Upprensning av utfallsdiken å Järvafältet . .

Upprensning av Säbyån vid Järva......

Röjning och restaurering av fornlämningsområdet

å Björkö ...............

Uppsala län.

Upprensning av diken å Upplands regementes

övningsfält................

Omändrings- och förstärkningsarbeten vid Upplands

regementes skjutbana........

I Restaurering av fornlämningsområdet vid Gamla

Uppsala.................

Södermanlands län.

Återställande av vallgraven vid Nyköpings slott

Utvidgning och förbättring av skyddsanordning

vid gevärsfaktoriets skjutbanor, Eskilstuna .

Dränering av faktoriängen, Eskilstuna . . . .

Dikningsarbeten för Södermanlands regemente .

Hjälplandningsfält vid Vängsö........

Östergötlands län.

Hjälplandningsfält vid Linköping......

Dränering och schaktning m. m. för Svea trängkår

...................

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

10,000

1,000

2

10-12

22

7,000

600

3

7

21

44,000

4,000

57>

25

137.5

17,600

1,500

5

10

50

25,000

5,000

4

15

60

45,000

7,000

f*

22

110

55,000

8,000

7

20

140

203,600

27,100

540.5

203,600

30,000

8,000

10

12

120

14,145

_

_

_

_

245,000

32,000

7

95

665

5,000

—

—

—

—

9,000

—

—

—

10,000

1,000

3

12

36

285,000

41,000

821

313,145

1,885

—

1

8

—

23,000

9,410

17>

25

37.5

10,000

1,000

2

10—12

22

33,000

10,410

59.5

34,885

26,000

2,000

4

20

80

15,000

3,500

6

7

42

4,000

1,330

17*

6

9

3.000

—

3

5

—

90,000

20,000

21

30

630

135,000

26,83 j

761

138,000

200,000

40,000

30

45

1,350

15,000

2,733

2

19

38

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Schaktning m. m. vid Johannesborg, Norrköping

20,000

1,000

5

14

70

Planering av flygfältet å Malmen......

Jönköpings län.

56,000

291,000

291,000

2,200

45,933

4

40

160

1,618

Hjälplandningsfält å Visingsö........

100,000

20,000

27

25

675

Landningsplats för flygplan å Ränneslätt . . .

12,500

4,400

1 a/<

15

26.25

Schaktning m. m. vid Visingsborg......

Reglering av Movadsbäcken vid Skillingaryds

15,000

500

7

8—9

59.50

skjntfält .................

3,150

—

l''/a

10

—

Hjälplandningsfält vid Skillingaryd.....

Kronobergs län.

Torrläggning av Kronobergs regementes övnings-

192,500

320,000

323,150

20,000

44,900

20

50

l,00o

1,760.75

fält...................

Reparationsarbeten vid Kronobergs regementes

2,800

1,00)

2

6

12

a 1

skjutbana................

1,650

200

1

6

Torrläggning å Kronobergshed........

3,850

250

4

6

24

Hjälplandningsfält vid Esén.........

Gotlands län.

Diknings-, planerings- och vägarbeten å Visborgs

189,000

197,300

197,300

22,000

23,450

30

50

1,500

1,542

slätt ...................

20,300

1,880

—

—

—

Diknings- och röjningsarbeten i Tingstäde . .

Kabelgravar för krigstelefon, Tingstäde ....

12.400

1,000

—

—

—

2,600

200

—

—

—

Diknings- och vägarbeten ä Tofta skjutfält . .

Blekinge län.

22,700

58,000

1,000

Förbättring av infanteriets skjutbana. Karlskrona

Planeringsarbeten inom kasernområdet. Karls-

31,650

3,190

6

21

126

krona ..................

2,150

150

2V>

3

7.5

Stenmur vid sjömanskårens kaserner, Karlskrona

45,020

22.830

5

29

145

Bombsäker expedition, Karlskrona......

49,500

12,000

12

10

120

Skyddsrum för luftvärn, Karlskrona.....

16,000

5,700

4

15

60

Signalstation å Kungsholms fort.......

34,500

13.500

5

25

125

Batterivärn i östra skärgården........

68,500

24,000

7

35

245

Kulsprutevärn i östra skärgården......

27,000

8,700

3

30

90

Kulsprutevärn å fastlandet, Torhamn.....

27,000

8,700

3

30

90

Skyddsrum för infanteri, Torhamn......

16,000

5,700

4

15

60

Kulsprutevärn, Sturkö ..........

36,000

11,600

4

30

120

Skyddsrum för infanteri, Sturkö......

48,000

17,100

4

40

160

Skyddsrum för batteri. Aspö .......

9,000

2,850

3

10

30

Kulsprutevärn, Aspö............

9,000

2,900

3

10

30

Skyddsrum för infanteri, Aspö......

Kristianstads län.

16,000

435,320

435,320

5,700

144,620

4

15

60

1,468.5

Täckdikning å Näsby fält..........

4,000

1,400

2

10

20

Restaurering av kungagravar, Kivik.....

Hårdgörning av plan m. m. för skånska träng-

12,000

1,000

2

10

20

kåren..................

5,083

930

2

22

44

Arbeten för Herrevadsklosters remontdepå . .

78,750

99,933

99,833

3,750

7,080

12

60

720

804

opaginerad Kontrollera mot PDF

200

Total-

Inhemskt

Arbets-

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

tid

måna-

der

styrka

man

Malmöhus län.

Rensning av vallgravar vid Malmöhus slott . .

10,000

1,000

2

12

24

Dikningsarbeten för skånska kavalleriregementet

Täckdikning av vissa delar av skånska kaval-

8,850

2,850

2

16

32

leriregementets övningsfält........

Förlängning av skyddsvall å skånska kavalleri-

3,080

980

1

9

9

regementets skjutbana...........

3,100

550

1

10

10

Hjälplandningsfält vid Trollenäs.......

467,500

42,000

33

85

2,805

Stenbocksvallarna, Barsebäck........

10,000

500

2V>

15

37.5

502,530

502,530

47,880

2,917.s

Hallands län.

Lagaholms ruin..............

25,000

1,000

4

20

80

Reparation av vallmurar, Varberg......

Renovering av jordvallar, Varberg......

7,650

1,400

2

15

30

5,000

750

2

10

20

Utschaktning av vallgraven vid Varbergs fäst-

ning...................

80,000

4,000

5

50

250

Dräneringsarbeten för Hallands regemente . .

Arbeten vid Hallands regementes skjutbana å

2,500

250

1

5

5

Nyårsåsen...............

6,000

600

2

10

20

Hjälplandningsfält vid Fjärås........

200,000

40,000

30

45

1,350

326,150

326,150

48,000

1,755

Göteborgs och Bohus län.

Hjälplandningsfält å Orust.......

120,000

18,000

30

30

900

Hjälplandningsfält vid Näsinge ....

200,000

25,000

30

50

1.500

Idrottsplats för Göta artilleriregemente . . .

52,500

2,200

24

70

1,680

Förstärkningsarbeten inom Älvsborgs fästning .

66,000

5,900

9

30

270

Alvsborgs län.

438,500

438,500

51,100

4,350

Dräneringsarbeten för Älvsborgs regemente .

10,000

1,000

4

10

40

Idrottsplats för d:o...........

45,000

2,000

5

35

175

Kinnahus fäste.............

10,000

500

4

10

40

65,000

65,000

3,500

255

Skaraborgs län.

Upprensning av damm för Göta trängkår . . .

6,854

1,040

3

6

18

Planering av garagegården för d:o......

Dränering av parkområde för Skaraborgs Tege-

5,544

2,549

2

4

8

mente.................

1,800

550

2

5

10

Dränering m. m. vid Skaraborgs regementes

skjutbana...............

Dränering av Karlsborgs artilleriregementes

10,100

1,500

2

20

40

skjutplats ................

5,000

800

l''/t

10

15

Flygfältsarbeten, Karlsborg.........

70,000

5,000

4

65

260

99,298

99,298

11,439

351

Värmlands län.

Iståndsättande av Värmlands regementes idrotts-

plats............... .

9,000

4,800

1

11

11

9,000

Orebro län.

Dikningsarbeten för livregementets grenadjärer

6,130

—

3

10

—

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Total-

Inhemskt

Arbets-

tid

Arbets-

Län och arbetsföretag

kostnad

material

styrka

månader

kronor

kronor

der

man

Västmanlands län.

Planeringsarbeten för flygvapnet, Västerås . .

11,000

—

3

10

—

Kopparbergs län.

Schanning m. m. för Dalregementet.....

35,000

35,000

1,500

4

30

120

Gävleborgs län.

Schanning, dikning m. m. för Hälsinge rege-

18,000

4,800

27»

15

37.5

mente..................

Schaktning för d:o.............

20,000

500

4

15

60

38,000

38,000

5,300

97.S

Västernorrlands län.

Schaktning m. m., Sollefteå........

Försvarsanordningar vid Dalom.......

11,000

4.000

2

12

24

14,800

3,500

4 Va

10

45

25,800

25,800

7,500

69

Jämtlands län.

Schaktning, dikning m. m. för norra arméför-

10,000

37»

40

140

delningen, Ostersund...........

50,000

D:o...................

120,000

50,000

5

55

275

D:o...................

20,000

6,000

3

15

45

D:o...................

84,000

10,300

5

50

250

D:o...................

17,000

2,500

2

20

40

Järpens skans ...............

10,000

500

27»

15

37.5

Planering av flygfält m. m., Frösön.....

59,000

—

4

48

—

301.000

360.000

79,300

787.S

Västerbottens län.

Dikningsarbeten å exercisfältet, Umeå ....

21,000

1,000

3

50

150

Schaktning och dikning, Umeå.......

52,000

3,300

5.5

30

165

Planeringsarbeten å flygfältet, Vännäs ....

9,000

2,000

1.6

15

22.5

82,000

82,000

6,300

337. s

Norrbottens län.

Planeringsarbeten vid hangarbyggnaden, Boden

25,000

25,000

7,000

2

28

56

Hela riket

3,947,331

4,117,041

644,942

20,482.ss

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsnnderstöddu arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Gotlands län.

Schaktningsarbeten vid Visby slottsruin . . .

36,000

—

6

25

—

Orebro län.

[ Anläggning av flygfält i Örebro . :.....

76,000

76,000

16,000

8

80

640

Hela riket

76.000

112,000

16,000

640

Kent kommunala arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Stockholms stad.

| Terrassering för spårväg Enskede—Herrhagen .

200,000

_

4

80

_

1 Kälkbackar i Enskede och Skarpnäck ....

15,000

—

2

15

_

Friluftsbad vid Gubbkärret i Bromma ....

35(1,000

—

11

50

_

| Lekplan i Långholmsparken.........

90.000

—

5

30

—

Träningsplan invid Kristinebergs idrottsplats .

45,000

—

4

20

—

Lekplan i Fagersjö.............

20,000

—

2

20

_

| Lekplan i Stureby.............

30,000

—

3

20

—

Utvidgning av bollplanen i Blommensberg till

fullständig idrottsplats..........

50,000

—

3

30

—

| Idrottsplats, Mälarhöjden..........

95,000

—

5

25

—

Utvidgning av bollplanen vid Bällstalund till

fullständig idrottsplats..........

100,000

—

6

30

—

Idrottsplats i Stora Ängby .........

130,000

—

7

30

_

Lekplan i Olovslund............

40,000

—

4

15

_

Tennisbanor invid Stora Mossens idrottsplats .

30.000

—

6

10

_

Träningsplan invid Stora Mossens idrottsplats .

5d,000

—

6

15

_

Solviksängen, lekplan............

30,000

—

2

25

_

Ålstenshamnen, lekplan...........

00.000

—

4

25

_

Nedsprängning av del av Tantolunden ....

90,000

—

6

15

_

Dike Älvsjö—Ormkärr...........

20,000

_

2

20

_

Dike (bäck) Älvsjö—Magelangen.......

60,000

—

2

50

—

1,505,000

Stockholms län.

Dränering av Tullstuguputten, Södertälje . . .

27,000

8,000

5

12

60

Bergsprängning i Rosengatan, Sundbyberg . .

35,000

9,000

12

12

144

Bergsprängning i Villagatan, Sundbyberg . .

54,000

14,000

7

12

84

Planering och terrassering för spårväg, Lidingö

360,000

—

14

60

—

Planering och terrassering för väg, Lidingö . .

140.000

—

8.5

40

_

Idrottsplats vid Kyrkviken, Lidingö.....

122,000

—

4

25

—

Anläggning av idrottsplats i Vaxholm ....

35,000

10,000

—

—

—

Ombyggnad av Hammarby idrottsplats ....

200,000

—

8

40

—

Djupgrävning av nya kyrkogården i Österåker

13,500

—

7

15

—

116,000

31,000

388

986,500

opaginerad Kontrollera mot PDF

203

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Södermanlands län.

Idrottsplats vid Malmköping.........

10,000

2,000

5 !

10

50

10,000

Ostergötlands län.

Anläggning av nv idrottsplats i Norrköping

64.800

23,500

—

—

—

Upprensning och Tätning av Skenaån m. m. . .

16,200

3,200

3

20

60

Upprensning av Krogsmålaströmmen vid Valde-

marsvik.................

24,500

—

—

—

—

Ny idrottsplats, Skärblacka .........

20,074

7,156

—

—

—

16^00

3,200

60

125,574

Jönköpings län.

Anläggning av idrottsplats i Värnamo ....

21,505

3,447

—

—

— ;

Vägarbete med strandskoning i Tranås ....

37,900

1,900

10

25

250

Gataanläggning å egnahemsområdet i Tranås .

40,900

5,900

10

25

250

Utvidgning av Säby kyrkogård.......

10,400

500

6

20

120

89,200

8.300

620

110,705

Kronobergs län.

Arbeten för Växjö nya kyrkogård......

52,000

3,000

12

15

180

Idrottsplan i Hovmantorp..........

35,000

8,000

10

20

200

Dränering av vattenskadad mark jämte huvud-

avloppsledning för Älmhults köping ....

88,700

22,267

11

50

550

175,700

33,267

930

175,700

Kalmar län.

Schanning, Nybro.............

37,000

—

6

30

—

Utvidgning och förbättring av idrottsplatsen i

Oskarshamn...............

55,000

15,000

—

—

—

Utfyllning av område i Vimmerby för parkan-

läggning.................

60,000

—

7—8

20

—

Anläggning av idrottsplats i Hultsfred ....

29,135

7,000

—

—

—

Dränerings- och planeringsarbeten, Emmaboda .

12,950

5,000

5

14

70

12,950

5,000

70

194.085

Blekinge län.

''

Utvidgning av begravningsplatsen vid Ringa-

måla kyrka...............

13,000

1,000

16

6—8

112

Fullbordande av idrottsplatsanläggning i Olof-

ström..................

15,858

4,000

—

—

—

Kyrkogårdsutvidgning, Mörrum .......

10,000

2,000

—

10—15

—

13,000

1,000

112

38,858

Kristianstads län.

Schaktning, Borrby.............

12.700

—

5

30

—

Malmöhus län.

Dikningsarbete, Eslöv............

20,000

2,000

4

20

80

Dikningsarbete, Ystad............

12,850

—

2''/s

20

—

Omläggning av skolplaner, Ekeby......

13,000

800

2V*

35

87.6

33,000

2,800

167.S

46.850

opaginerad Kontrollera mot PDF

Total-

Inhemskt

Arbets-

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbets foretag

kostnad

kronor

material

kronor

tid

måna-

der

styrka

man

Hallands län.

Anläggning av ny idrottsplats, Kungsbacka . .

33,670

10,734

—

—

—

Göteborgs och Bohus län.

Sprängningsarbeten, Uddevalla........

104,000

10,400

22

20

440

Anläggning av ny idrottsplats i Strömstad . .

23,000

6,500

—

_

—

Schaktning m. m., Tuve...........

Utvidgning och förbättring av idrottsplats i

12,000

12

13

—

Hunnebostrand..............

41,519

3,774

—

—

—

Älvsborgs län.

104,000

180,519

10,400

440

Förbättring av idrottsplatsen, Trollhättan . . .

50,570

12,098

_

_

_

Idrottsplats, Borås............

45,000

10,000

_

_

_

Idrottsplats i Eds municipalsamhälle.....

25,000

120,570

10,000

—

—

—

Skaraborgs län.

Schaktning för renhållningsverk, Lidköping . .

20,000

4,000

6

10

60

Utvidgning av nya kyrkogården i Skövde . .

21,450

7,630

31/,

15

52.5

41,450

41,450

11,630

112.5

Värmlands län.

Idrottsplan i Lesjöfors ....

26,000

6,500

—

20

—

Orebro län.

Iordningställande av nya idrottsplatsen i Lin-

desberg ..............

10,000

10,000

1,500

3

20

60

Västmanlands län.

Anläggning av idrottsplats i Skinnskatteberg .

41,000

41,000

6,000

9

30

270

Kopparbergs län.

Anordnande av friluftsbad å Kålgårdsndden,

Falun................

112,000

42,000

7

40

280

Dräneringsarbeten vid Långshyttans idrottsplats

10.000

3,400

2

20

40

Idrottsplats vid Grycksbo........

31,535

137a

10

—

Nås kyrkogård.........

10,000

2,000

47a

14

63

Idrottsplats, Leksand.......

35,000

12,000

7

20

140

167,000

59,400

523

Gävleborgs län.

198,535

Ny idrottsplats, Forsbacka..........

52,700

12.225

_

_

Utbyggnad av idrottsplats, Alfta .......

17,000

69,700

5,000

—

_

—

Västernorrlands län.

Kyrkogårdsmur. Härnösand.........

38,000

5,100

12

17

204

Utvidgning av Timrå kyrkogård......

30,000

5,000

4

25

100

Anordnande av nya gravfält, Högsjö .

14,000

1,200

9

16

144

Kyrkogårdsutvidgning, Vibyggerå ....

60,470

—

167a

25

—

82,000

142,470

11,300

448

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Jämtlands län.

Upprensning av avlopp m. m., Bräcke ....

20,500

500

6

20

120

Idrottsplats, Brandö.............

10,000

—

4

20

—

Anläggning av idrottsplats, Hammerdal ....

15,000

—

2>/s

30

—

Utvidgning av Gäddede kyrkogård......

10,000

500

—

8

—

Idrottsplats, Frösön.............

31,700

4,200

5

30

150

52,200

4,700

270

87,200

Västerbottens län.

Stenmur vid begravningsplatsen m. m., Hörne-

fors...................

15,000

—

3

20—25

—

Rensnings- och fyllningsarbeten, Lycksele . . .

12,346

200

4

20

80

Planering av skoltomter i Sorsele socken . . .

16,000

—

3

30

—

Arbeten för nya begravningsplatsen, Vilhelmina

18,000

3,000

3—4

28

98

Arbeten för kyrkogården i Dikanäs.....

10,000

2,000

3—4

17

59.5

Idrottsplats jämte väg, Dorotea.......

16,850

2,350

3

30

90

57,196

7,550

327. s

88,196

Norrbottens län.

Planering av skoltomt, Luleå........

18,000

2,000

6

11

66

Iordningställande av Piteå lasaretts tomtområde

31,110

8,100

—

53

—

Idrottsplats, Haparanda...........

29,886

5,307

5

20

100

Schaktnings- och dräneringsarbeten, Älvsby . .

6,000

50

2

24

48

Torrläggning av skogsmark, Sandträsk ....

30,000

—

3—4

30

—

Idrottsplan, Jokkmokk...........

50.000

5,000

8

75

600

Begravningsplats m. m. i Murjek......

38,000

6,000

—

—

—

Idrottsplats, Gällivare............

39,153

8,000

—

—

Schaktning och planering, Malmberget ....

31,000

1,000

4

25

100

Bäckrensning, Malmberget..........

18,500

500

3

20

60

Schaktning, Gällivare............

25,000

—

3

40

—

Vägport å vägen Gällivare—Koskul Iskulle . .

50,000

5,000

3

60

180

Iordningställande av 19 skoltomter, Nederkalix

89,500

13,000

36

10

360

292,886

31,857

1,514

466,149

Hela riket

1,313,782

230,904

6,262.s

4,700,431

Enskilda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Uppsala län.

Edsätra dikningsföretag, Hållnäs.......

20,000

6

15

Sävaån ..................

35.000

—

7

25

—

Sjön Bokarens sänkning...........

lil,000

—

6

15

_

Vattcnavledningsföretag Hydinge—Ovansjön

70,000

3,000

15

25

375

j Tjuksta dikningsföretag...........

12,000

—

4

15

|

70,000

156,000

3,000

375

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid-

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Södermanlands län.

Torrläggningsföretag, Aspö.........

43,000

15,000

10

25

250

Rötning av kurvor ä 0. F. W. J:s huvudspår

mellan Mellösa och Flen.........

200,000

20,000

16

50

800

Sänkning av 0. F. W. J:s huvudspår genom Re-

kärnebäcken ...............

300,000

10,000

16

60

960

Sänkning av 0. F. W. J:s huvudspår genom Al-

spångabacken ...............

300,000

10,000

16

60

960

843,000

55,000

2,970

843,000

Östergötlands län.

Fördjupning av utloppet mellan Lilla Björn och

Bysjön..................

22,000

5,000

12

10

120

Rensning av Fallasjöns och Getryggens utlopp

24,000

2,000

4

25

100

j Dikningsföretag i Strå...........

25,000

—

8

25

—

Ilo...................

14,000

5

15

—

46,000

7,000

220

85,000

Jönköpings län.

Reglering av Österön å sträckan Svanabo—Sogen

25,000

2,000

6

30

180

J Reglering av Österån å sträckan Landeryd-—Mo

60,000

3,000

12

35

420

Schaktning för Nedre Aråns vattenavlednings-

företag..................

60,000

1.000

20

20

400

Kanalgrävning, Malmbäck..........

33,000

12

20

—

146,000

6,000

1,000 1

178,000

i

Kronobergs län.

I

Uppgrävning av Kårestadsån.........

48,700

200

32

15

480

Dikning och schaktning vid Kosta......

35,000

1,000

6

20

120

Linjeomläggning av Karlskrona—Växjö järnväg

vid Skir.................

12,000

—

4

15

- i

Linjeomläggning av Karlskrona—Växjö järnväg

vid Viet .................

90,000

—

20

25

—

Dikning och schaktning, Vinen.......

37,000

300

10

24

240

Dikning och schaktning, Hyltan.......

17,500

300

7

20

140

Dikning och schaktning, Viste myr.....

69,500

1,800

16

40

640

Uppgrävning av Tranebrokanalen......

34,800

1,000

16

20

320

Uppgrävning av Tranhultkanalen......

21,200

1,000

12

15

180

Grävning och schaktning, Hökhultsbäcken . .

13,000

100

10

12

120

276,700

5,700

2,240

378,700

Kalmar län.

Omläggning av kurvor å järnvägslinjen Ankars-

rnm—Hjorted..............

21,000

1,000

10

10

100

Omläggning av järnvägslinjen Vissefjärda - Sale-

boda...................

17,000

—

6

15

—

21,000

1,000

100

Gotlands län.

38,000

Grävning av avloppskanal för avvattning av

åkerareal, Rute..............

10,000

1,000

O

25

75 j

10,000

Blekinge län.

Omläggning av järnvägslinje vid Sillhövda . .

21,000

_

6

20

—

Omläggning av järnvägslinje vid Holmsjö . . .

33,000

—

10

20 I

—

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Län och arbetsföretag

Rötning av knrvor i Nättraby för Blekinge kustbanor

.............. ... .

Rötning av kurvor i Förkärla för Blekinge kustbanor

..................

Borttagning av stigning i Hällaryd för Blekinge

kustbanor................

Skogsdikning i Kyrkhults m. fl. socknar . .

Rötning av kurvor i Mörrum för Blekinge kustbanor

. . . ...............

Kristianstads län.

Reglering av bäck i Skättilljunga......

Malmöhus län.

Dikning, röjning m. m. för betesändamål, Bosarp

...................

Arbeten å järnvägslinjen Snogeröd—Eslöv . .

Hallands län.

Reglering av Lindomeån..........

Nygrävning av Suseån...........

Göteborgs och Bohus län.

Utbyggnad av ntlastningsplats vid Sandvik och

Röe...................

Alvsborgs län.

Omläggning av Dalslands järnväg vid Gunnarsnäs

...................

I Förbindelse mellan B. J. och D. J. vid Mellerud

Linjeomläggning å B. J. vid Nygård.....

Omläggning av järnvägslinjen Anten -Kvarnabo

Rötning av järnvägslinjen Gånghester—Ulricehamn

i Södra Vings socken ........

D:o i Varnums socken...........

D:o i Rångedala socken..........

D:o i Brunns socken ...........

Örebro län.

Profilutjämning av F. L. J:s huvudspår vid

Kallernäs................

| Höjning av F. L. J:s huvudspår vid Gusselby .

Profilutjämning av F. L. J:s huvudspår vid

Björnaboda ................

| Anläggning av triangelspår vid Pålsboda . . .

Skogsdikningar, Hällefors..........

Sänkning av F. L. J:s huvudspår genom Boabacken

..................

Sänkning av F. L. J:s huvudspår vid Kopparbergs

köping...............

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid-

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

25,000

4,000

6

1

20

120

70,000

8,000

10—12

40

440

25,000

1,000

7

20

140

10,000

—

6

10

—

60,000

180,000

241.000

2,000

15,000

7-9

40

320

1,020

42,000

42,000

5,000

5

40

200

16,500

3,000

12

12

144

20,000

16.500

36.500

3,000

12

12

144

80,000

_

24

20

—

31,610

111,610

12

20

13,000

13,000

1,000

9

15

135

260,000

50,000

16

100

1,600

258,000

100,000

18

40

720

160,000

10,000

24

25

600

190,000

9,400

21

40

840

20,000

_

6

15

—

30.000

—

6

20

—

30,000

—

6

20

—

15,000

868,000

963,000

169,400

6

10

3,760

30,000

2,000

4

25

100

30,000

2,000

5

20

100

20,000

1,000

3

20

60

14,000

9,500

4

6

24

300,000

—

20

90

—

15,000

1,000

4

15

60

20,000

129.000

429.000

1,000

16,500

3

15

45

389

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

mänader

Västmanlands län.

Bjurforsån, dikningsarbete......

80,000

_

30

Västsura invallningsföretag.....

19,000

6,300

20

Grällstabäcken, dikningsarbeten ....

30,000

30

Strömsnäs, dikningsarbeten.......

25,000

_

_

25—30

Äbybäcken, dikningsarbeten........

25,000

_

20

Sänkningsföretag vid Skärsjön......

21,025

200,026

2,350

—

20

—

Kopparbergs län.

Bangårdsntvidgning vid Domnarvet och Bor-

länge .........

200,000

60,000

12

50

600

Schaktning för ny bangård i Grängesberg ,

140,000

10,000

10

Yattenavledningsföretaget Vansbro—Skivsforsen

300.000

500.000

640.000

20,000

80,000

12

150

1,800

2,400

Gävleborgs län.

Linjeomläggning å G.D. J. mellan Granstanda och

Hyttmyra.............

130,000

6,000

24

20

480

Fågel marlit ningen av år 1932, Årsunda .

15,000

8

10

Torrläggning av skogsmark, Alfta......

22,000

2,000

2

100

200

Utdikning av Bölasjön......

50,000

10,000

Ofämesjöarnas sänkning av år 1932, Forsa .

10,000

_

6

10

Axmardikningen av år 1932, Harmånger .

13,000

_

7

10

Baståsåns uppgrävning av år 1932 .....

16,000

152.000

266.000

8,000

9

10

680

Västernorrlands län.

Sänkning av Bölesjön och Västtjärn.....

20,000

20,000

2,000

4

38

152

Västerbottens län.

Skogs- och myrdikning, Bureå........

23,520

270

11

20

220

Dallidens dikningsföretag, Jörn ....

16,500

500

5

25

125

Sänkning av Bäsksjön, Vilhelmina ....

430,000

470,020

470,020

35,000

35,770

30

100

3,000

3,345

Norrbottens län.

Odlings- och grnndläggningsarbeten vid Keräs-

joki...................

30,000

3,000

4

50

200

Torrläggning av Nuortikonmyren, Gällivare . .

28,000

—

4

50

Torrläggningsföretag, Nederkalix.......

163,910

10,300

6

150

900

Torrläggning av sänka marker i Nikkala .

107,000

_

4

50

Mnskiesjärvi sjösänkningsföretag av år 1928 .

101,730

3,000

12

25-75

600

Torrläggningsarbeten, Övertorneå.......

Hela riket

70,000

295.640

600.640

4,097,860

5,614,495

16,300

430,670

10

50

1,700

20,905

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Sammandrag.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Statliga arbeten.....

Statsunderstödda arbeten

Rent kommunala arbeten

Enskilda arbeten.....

4,117,641

112,000

4,700,431

5,614,495

3,947.331

76,000

1,313,782

4,097,860

644,942

16,000

230.904

430,670

20,482.25

640

6,262.50

20,905

Summa

14,544,567

9,484,973

1,322,516

48,289.76

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Vatten- oell avloppsledningar.

Statliga arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Södermanlands län.

Vattenledning för Åkers krutbruk......

45,000

27,000

6

8

48

Östergötlands län.

Brandpostledning m. m. å Malmen......

32,000

19,000

3

25

75

Jönköpings län.

Ny vattenledning å Ränneslätt.......

23,775

13,535

2s/i

14

38.5

Blekinge län.

WC-anläggning i kustartilleriets kasern, Karls- krona ..................

40,000

18,300

7

14

98

Kristianstads län.

Brandpostledning, Ljungbyhed........

11,000

5,000

2

8

16

Värmlands län.

Utvidgning av vattenverket vid Mariebergs

sjukhus.................

50,000

15,000

4

12

48

Vattenledning till Mariebergs sjukhus ....

62,000

11,000

5

30

150

112,000

26,000

198

Kopparbergs län.

WC-anläggning vid Säters sjukhus......

290,000

146.000

12

20

240

Reningsverk för avlopp vid Säters sjukhus . .

350,000

136,000

14

30

420

Hela riket

640,000

903,775

282,000

390,835

660

1,133.5

Statsunderstödda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månåder

Blekinge län.

Kloakledning vid Furs sanatorium.....

Hela riket

10,000

10,000

4,000

—

10

—

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Rent kommunala arbeten.

Total-

Inhemskt

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

styrka

man

Stockholms län.

Anläggning av avloppsledning inom roten Kvarn-

berga, Södertälje.............

Framdragning av vatten- och avloppsledning

60,000

17,000

6

20

120

inom roten Alhagen, Södertälje......

51,500

6,000

5

20

100

Vattenledning Bredvik—Katrinelund—Käppala

70,000

17,000

2

40

80

Avloppsledning i Hallsta..........

Vatten- och avloppsledning i Charlottenburgs-

90,795

22,663

8

50

400

vägen, Solna...............

Vatten- och avloppsledning m. m., Vasavägen,

15,000

4,000

4

15

60

Solna..................

12,000

1,000

5

15

75

Vattenledningsanläggning i Bromsten.....

285,000

10,000

18

30

540

Avloppsledningar, Hässelby villastad.....

Avloppsledningar Skuru samhälle—Saltsjön . .

187,000

35,000

—

—

—

175.000

54,000

12

30

360

Avloppsledningar i Stuvsta.........

296,000

80,000

24

12

288

1.058.295

1.242.295

211,663

2,023

Södermanlands län.

Huvudavlopp för Katrineholms stad och St. Malm

100,000

40,000

12

25

300

Vattenledningsanläggningar, Torshälla ....

181,500

—

—

—

—

Vattenledning vid Sparreholm........

Anordnande av avloppssystem i Skebokvarns

60,000

24,000

12

10—15

150

samhälle.................

12,000

1,340

—

—

—

Ostergötlands län.

160,000

353,500

64,000

450

Ledningar till Bergdalen, Linköping .....

29,300

29,300

9,789

3

25

75

Jönköpings län.

Knlvertledning, Jönköping.........

132,650

48,400

12

30

360

Vattenledning i Åsenvägen, Jönköping ....

19,500

6,800

5

10

50

Vatten- och avloppsledning, Eksjö......

11,000

6,150

2

10

20

Avloppsledningar i Gislaved.........

70,000

1,500

9

30

270

Vattenledning i Sävsjö municipalsamhälle. . .

220,000

140,000

24

20

480

453,150

453,150

202,850

1,180

Kronobergs län.

Vattenledning för brandväsendets ordnande i

Lessebo.................

28,000

15,000

8

14

112

attén- och avloppsledning i Markaryds köping

165,000

48,000

10

40

400

193,000

193,000

63,000

512

Kalmar län.

Kloakledningar i Mönsterås köping......

20,000

16,300

4

8

32

20,000

Blekinge län.

Ytterområdenas förseende med vatten- och av-

loppsledning, Ronneby..........

200,000

30,000

24

60

1,440

Vattenledning till Ronneby hamn......

36,000

20,000

6

30

180

236,000

236,000

50,000

1,620

Bihang till riksdagens protokoll 1983. 1 sami. Nr gil. 23

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Kristianstads län.

Anordnande av kloakledning vid Tollarp . . .

31,485

19,000

5

15

75

Kloakledning vid Broby...........

24,000

5,000

8

20

160

Kloakledning vid Glimåkra.........

20,000

5,000

6

24

144

Vattenledningsverk i Osby.........

250,000

—

—

—

—

Kloakbyggnad, Vinslöv...........

21,584

10,506

5

15

75

97,069

39,506

454

347,069

Malmöhus län.

Kloakledning, Malmö............

180,000

80,000

8

40

320

Avskärande Culvert i Hälsingborg......

223,000

75,000

8

80

640

Huvudavloppsledning för reningsverket i Eslöv

140,000

50,000

12

30

360

Avloppsledning för det s. k. Granlnndaområdet,

Träleborg................

94,750

26,400

11

27

297

Avloppsledning för Hellanköpingeområdets västra

del, Trälleberg..............

12,200

3,640

2 ‘/a

15

37.5

Avloppsledning i Bjuv...........

15,973

3,646

4

25

100

Kloakläggning, Husie............

12,000

4,000

—

—

—

Kulvertnedläggning, Husie..........

110,000

50,000

—

—

—

Kloakläggning, Höör............

33,000

6,000

—

—

—

665,923

238,686

l,754.s

820.923

Hallands län.

Avskärande kulvertledning för avloppsnätet i

Falkenberg................

130,000

25,000

18

50

900

Vatten- och avloppsledningar till stadsdelen

Lindesberg, Varberg...........

45,200

8,000

10—12

15—20

192.5

175,200

33,000

1,092.5

175,200

Göteborgs och Bohus län.

Vatten- och avloppsledning i Krokslätt ....

89,500

37,270

5

30

150

Avloppsledning å Stensjöbacke, Mölndal . . .

43,820

15,720

41/»

20

90

Vatten- och avloppsledning i roten D, Mölndal

139,100

41,685

6

30

180

Vattenledningar i Partille..........

40,000

20,000

8

20

160

Kulvertering och igenfyllnad av den s. k. Bese-

bäcken, Partille.............

15,000

7,500

5

10

50

Avloppsledning från Furuskog till Säveån,

Partille.................

38,000

15,000

8

20

160

Avloppsledningar, Västra Frölunda......

275,350

39,100

12

60

720

Vattenledning, Fiskebäckskil........

25,000

500

6

20

120

Anläggande av täckt avloppsledning, Grundsund

12,000

4,700

3

20

60

Anläggande av kloaksystem i Kungshamn . .

75,000

30,000

—

30

—

Kloakledningar i Grebbestad.........

44,000

12,000

14

15

210

721,770

193,475

1,900

796.770

Alvsborgs län.

Vattenledning till Marieroområdet och ledning

inom området, Vänersborg.........

166,800

37,000

9

50

450

Kulvert under B. J:s bangård, Åmål.....

16,000

6,700

37»

20

70

Avskärande kulvert på norra sidan Åmålsån,

Åmål..................

22,000

9,500

4

25

100

Kloakledning i Bengtsfors köping......

20,000

4,500

5

22

110

Utbyggnad av kloakledningsnätet inom Eds

municipaisamhälle............

15,000

10,000

3

15

45

239,800

67,700

775

239,800

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Total-

Inhemskt

Arbets-

tid

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

material

styrka

kronor

kronor

der

man

Skaraborgs län.

Avskärande avloppskulvert för södra stads- delarna, Skövde .............

Framdragning av vatten- och avloppsledning

30,000

15,000

4

10

20

40

130

till Vekagärdet m. m., Hjo........

Stamavloppsledning från brunn nr 17 till Tidan,

51,810

24,570

6.5

58.5

Tidaholm................

Stamavloppsledning från järnvägsområdet till

25,961

17,776

4.5

13

39

312

brunn nr 17, Tidaholm..........

88,425

43,305

8

Stamavloppsledning från spolledning i Västra

Drottningen till brunn nr 17, Tidaholm . .

Avloppsledning från Hägnevägen till brunn nr

73,574

42,768

5.5

39

214.5

49

17, Tidaholm...............

11,133

4,147

7

7

280,903

280,903

147,566

804

Värmlands län.

Avlopps- och kloaksystem i Deje stationssamhälle

48,200

24,950

4

40

160

Kloakledning, Stora Kil...........

15,000

5,300

4

15-20

70

Kloakledning genom Grams stationssamhälle .

114,000

38,000

12

30

360

Avloppsledning med spolvatten, Norra Håda. .

95,180

40,530

10-11

40

420

Avloppsledningar från Molkoms stationssamhälle

40,000

16,000

6

20

120

Örebro län.

312,380

312,380

124,780

1.130

Nv ledning för avloppsnätet i Kumla municipal-

1,200

samhälle.................

225,000

18,000

12

100

Vattenledning i Hällefors..........

400,000

230,000

15

50

750

625,000

625,000

248,000

1,950

Västmanlands län.

Anläggning av vattenledning till Bäckegruve

skola, Riddarhyttan............

Avloppsledning Rosenlund—Aspen......

10,600

3,600

2.5

20

50

13,194

8,855

2

12—13

25

Vattenledning till Fagersta.........

200.000

20,000

8

40

320

Vägar, vatten och avlopp från Skogslund, Sura

120,000

18,000

10

45

450

343,794

343,794

50,455

845

Kopparbergs län.

Utsträckning av vattenledningar m. m. i Falun

till Britsarvsområdet...........

112,600

47,800

5

50

250

Avskärande kulvertledning längs Faluån, Falun

19,875

5,000

3

20

60

Vattenledn ingsanläggning Högbo-Skogsbo-Rutbo

Spillvattens- och kloakledningar i Långshyttans

61,000

34,000

4

40

160

brukssamhälle..............

Huvudavloppsledning å Borlänge köpings ny-

35,000

6,000

4

35

140

inkorporerade område...........

60,000

20,000

19

9

171

Avloppsledning, Domnarvet.........

12.000

4,000

2

20

40

Avloppsledning, Kvarnsveden........

26,000

8,000

3

30

90

Avloppsledningar från Fredriksberg, Säfsnäs

Vatten- och avloppsledningar till Käringbergs-

16,550

6,100

5

16

80

området, Leksand.............

20,000

4,200

4

25

100

363.025

363.026

135,100

1,091

Gävleborgs län.

Vatten- och avloppsledning i Hofors.....

76,120

20,620

10

25

250

Dagvattenledning i Sandviken........

31,000

12,000

2

40

80

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Total-

Inhemskt

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetaföretag

kostnad

kronor

material

kronor

styrka

man

Vatten- och avloppsledning i Sandviken . . .

22,000

8,000

21/*

20

50

Avloppsledning från Örlakolonien, Sandviken .

100,000

35,000

6

40

240

239,130

229,120

75,620

620

Västernorrlands län.

Vatten- och avloppsledning å Bruksmon i Sollefteå

70,000

33,800

_

_

_

Vattenledningsverk och avloppsledning i Skön .

387,986

50,000

18

80

1,440

Avloppsledning för Fagerviksverken, Timrå . .

28,348

5,120

2

40

80

Kloakledning i Alnö............

Vatten- och avloppsledningar för byarna Limsta

50,000

14,000

5—6

60

330

och Brunne................

140,000

40,000

10

75

750

Vatten- och avloppsledningar för del av Backe by

24,000

16,000

2

16

32

630.334

700.334

125,120

2,632

Jämtlands län.

Utförande av en ny intagsledning för Östersunds

vattenledningsverk m. m..........

82,000

15,600

37»

30

105

Avloppsledning vid Brunflo stationssamhälle .

Vattenledningsanläggning med kloak i Järpens

35,000

15,000

4

30

120

municipalsamhälle............

197,000

151,000

4

40-50

180

Kloakledning i d:o.............

Vattenledning för brandskydd inom Mörsile sta-

32,000

10,000

3

30

90

tionssamhälle...............

23,000

14,000

—

_

_

Avloppsledning å Frösön..........

10,300

3,300

2

10

20

356.300

379.300

194,900

515

Västerbottens län.

Vatten- och avloppsledningar i Mickelträskvägen,

Umeå..................

44,000

12,000

5

22

110

Avloppsledning, Umeå............

29,000

9,500

5

17

85

Utvidgning av avloppskulvert, Skellefteå . . .

24,000

8,000

4

19

76

Utvidgning av avloppskulvert, Skellefteå . . .

42,000

18,300

4

22

88

Ytvattenskulvert, Skellefteå.........

19,000

7,000

4

14

56

Avloppsledning, Skellefteå..........

27,000

11,070

3

21

63

Avloppsledning inom Djupviks municipalsamhälle

196,142

22,460

—

—

—

Avloppsledning i Burträsk.........

Elektrifiering, vatten- och avloppsledning i Sor-

17,800

4,900

6

20

120

sele samhälle...............

200,000

100,000

12

95

1.140

Avloppsledningar, Vilhelmina........

20,820

200

7

20

140

423,630

619,762

170,970

1,878

Norrbottens län.

Avloppsledning för Johannisbergs skyddshem .

11,300

4,328

3

15

45

Arbeten för vattenledningsverket, Luleå . . .

Vatten- och avloppsledningar i Svartöstaden,

340,000

147,545

12

50

600

Luleå..................

378,930

38,905

25

40

1,000

Vatten- och avloppsledningar, Piteå.....

50,000

25,300

8

13

104

Vattenledningsbyggnad, Haparanda......

Vatten- och avloppsledningar inom Jokkmokks

128,783

68,482

5

50

250

kyrkstads planlagda område........

Vatten- och avloppsledningar i Kiruna munici-

136,500

54,600

8

75

600

palsamhälle...............

32,600

5,200

—

—

—

1,045,513

1,078,113

339,160

2,599

Hela riket

8,656,496

9,888,788

2,801,640

25,932

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Sammandrag.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Statliga arbeten.....

Statsunderstödda arbeten

Rent kommunala arbeten .

Enskilda arbeten.....

903,775

10,000

9,838,738

903,775

8,656,496

390,835

2,801,640

1,133.6

25,932

Summa

10,752,513

9,560,271

3,192,475

27,065.5

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Diverse.

Statliga arbeten.

Total-

Inhemskt

Arbets-

Arbets-

Arbetar- månader j

Län oell arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

tid

måna-

der

styrka

man

Södermanlands län.

Ordnande av kolupplag för Karl Gustavs stads

gevärsfaktori ...............

2,500

700

21/»

3

7.S |

2,800

Jönköpings län.

Anskaffning av 10,000 hl. makadam för Små-

lands artilleriregemente..........

10,500

—

3

10

_

Blekinge län.

Rörledningsarbeten i kustartilleriets kasern . .

21,700

21,700

8,950

61/*

7

45. s !

Göteborgs och Bohus län.

Stallgångar i sommarstallar för Göta artilleri-

regemente................

4,392

900

2

6

12

Golv av smågatsten i fältförråd för d:o. . . .

25,500

11,000

6

7

42

29.892

29.892

11,900

54

Västerbottens län.

Spännstagning Vastermyrriset—Lindås ....

13,400

13,400

5,400

3

7

21

Norrbottens län.

Ledningsfördubbling Roknäs—Fagerheden, led- ning Fagerheden—Långträsk........

Ombyggnad av stolplinje och ledningsfördubb-

10,700

5,100

1

8

8

ling Tallberg—Njallejaur.........

Ombyggnad av stolplinje och ledningsfördubb-

11,200

5,400

V»

7

3.5

ling Bommen—Suddesjaur.........

Ledning, ny stolplinje m. m. Ullatti—Kompe-

7,800

3,900

Vi

7

1.75

lusvaara—Niva..............

Stolplinje och ledning Muodoslompolo—Saivo-

21,200

10,200

21/»

16

40

muotka.................

17,400

9,200

27»

8

20

68,300

68,300

33,800

73.is

Hela riket

135,792

146,292

60,750

201.is

Statsunderstödda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Gotlands län.

Uppförande av stödjepelare vid Visby slottsruin

Hela riket

10,000

10,000

6

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

217

Rent kommunala arbeten.! J

Total-

Inhemskt

Arbets-

Arbets-

Län och arbetsföretag

kostnad

material

styrka

månader

kronor

kronor

der

man

Stockholms län.

Utsträckning av gasledning till vissa fastig-

44,000

1,000

20

60

beter i Rosenborg och Hagaberg, Södertälje .

3

44,000

Södermanlands län.

Avloppsgraven Märsta—Skåra........

10,000

10,000

1,000

5

10

50

Skaraborgs län.

24

Mnr kring S:t Sigfrids kyrkogård, Skövde . .

12,000

12,000

6,000

6

4

[Örebro län.

•Skidbacke, Örebro.............

93,000

93,000

38,500

6

40

240

Kopparbergs län.

360

Flyttning av Fredriksbergs järnvägsstations läge

55,000

55,000

15,000

9

40

Jämtlands län.

Stenmur kring kyrkogården i Lillhärdal . . .

15,000

—

10

25

Västerbottens län.

Sänkning av Grnndträskån.........

14,000

1,000

—

Norrbottens län.

Centralvärmeledning i Mjölknddens skola, Luleå

15,000

15,000

6,500

3

7

21

Hela riket

229.000

258.000

68,000

755

Sammandrag.

Totalkostnad

Företag med fullständiga uppgifter

.

för samtliga

arbeten

kronor

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Statliga arbeten.....

Statsunderstödda arbeten

Rent kommunala arbeten

Enskilda arbeten.....

Summa

5,310,450

1,155,000

836,000

416,320

7,717,770

3,782,450

836,000

66,320

4,684,770

1,584,688

383,950

29,720

1,998,858

4,500

2,072

177

6,749

opaginerad Kontrollera mot PDF

218

Tabell 2. Förteckning över vissa större B-företag.

Tagar.

Statsunderstödda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Stockholms län.

''

Omläggning av Värmdövägen mellan Järla och

Sknrnbron...........

608,500

608,500

50,000

27

60

1,620•

Uppsala län.

Vägbyggnad Skämsta—Vallby—Bultebo—Gå-

vastbo—Tobo jämte anslutningsvägar ....

560,900

560,900

50,000

15

200

3,000

Södermanlands län.

Vägbyggnad Nyköping—Norrköping.....

Vägbyggnad Nyköping—Södertälje......

2.641.000

2.246.000

744.000

657.000

I

—

— :

Kronobergs län.

4,887,000

Vägbyggnad Tingsryd—Urshult—Ryd ....

660,000

660,000

66,000

19

200

3,800

Blekinge län.

Kustvägen Ronneby—Nättraby........

580.000

680.000

58,000

17

200

3,400 1

Kristianstads län.

Väg Tranarp—Örkelljunga—Kronobergs läns

gräns .................

1,200,000

1,200,000

120,000

25

300

7,500 \

Malmöhus län.

Ny infartsväg söderifrån till Malmö.....

Förbindelseväg Trollebergsvägen—Malmö vägen,

Lund.................

800,000

559,300

265,000

280,200

8

22

120

50

960

1,100

Göteborgs och Bohus län.

1,359,300

1,359,800

545,200

2,060 \

Landsvägen Marstrand—Ytterby......

Väg Partille—Jonsered.......

Väg Risån—Kuröd........

Väg Torp—Rotviksbro—Källeviken......

Omläggning av vägen Uddevalla—Strömstad .

Omläggning av vägen Dyne—Svinesund ....

1,300,000

600,000

555,000

517.600

889.600

569,400

234.000

20,000

140.000

93,000

156,600

104.000

24

36

48

48

48

120

190

90

70

120

80

4,560 ;

3,240

3,360

5,760

3,840

3.131.600

4.431.600

513,600

20,760

opaginerad Kontrollera mot PDF

219

Total-

Inhemskt

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

styrka

man

Älvsborgs län.

Väg Nordals härads gräns—Åmål......

661,100

120,000

36

85

3,060

Vägen Åmål—Bengtsfors inom Tossbo härad .

Vägen Sandals härads gräns—Vedbo härads

595,400

105,000

36

75

2,700

gräns ..................

Vägen Ale härads gräns—Sollebrunn—Skara-

900,000

70,000

36

115

4,140

borgs läns gräns .............

700,000

105,000''

36

90

3,240

Vägen Älvängen—Bjärke härads gräns ....

Vägen Vättle härads gräns—Handre härads

900,000

100,000

36

120

4,320

gräns..................

1,500,000

190,000

36

200

7,200

Väg Jonsjö-Borås..............

880,000

80,000

36

110

3,960

Väg Örby—Öxabäck—Fjällatorp.......

500,000

30,000

24

95

2,280

Väg Skåpanäs—Byttorp...........

1,301,500

151,500

36

200

7,200

Väg Svenljunga—Tranemo—Portesbo.....

778,000

58,000

30

150

4,500

8,716,000

8,716,000

1,009,500

42,600

Värmlands län.

Väg Säffle—Rosenborg...........

829,600

80,000

35

100

3,500

Vägförbättring Råda—Bogerud........

700,000

—

—

—

—

829,600

1,629,600

80,000

3,500

Kopparbergs län.

Väg Vansbro—Vänjan............

573,000

73,000

36

150

5,400

Väg Johannisholm—Järna..........

640,000

120,000

18

350

6,300

1,213,000

1,213,000

193,000

11,700

Västernorrlands län.

Del av kustlandsvägen Härnösand—Sundsvall .

595,900

16,000

24

250

6,000

Väg Nylandsbro—Skorped..........

774,000

40,000

20

200

4,000

Ödebygdsvägar i Skorped och Anundsjö . . .

602,000

30,000

20

180

3,600

Kustlandsvägen Ornäsvall—Västerbotten . . .

2,000,000

—

60

200

—

1.971.900

3.971.900

86,000

13,600

Jämtlands län.

Bygdeväg Sveg—Fågelsjö . ..........

600,000

600,000

150,000

30

225

6,750

Västerbottens län.

Bygdeväg Umfors—norska gränsen......

850.000

860.000

42,500

60

95

5,700

Norrbottens län.

Grundförbättring av vägen Överkalix—Korpi-

lombolo.......■.........

671,000

671,000

30,000

20

200

4,000

Hela riket

22.951.800

31.838.800

2,993,800

129,990

opaginerad Kontrollera mot PDF

220

Rent kommunala arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Hallands län.

Gatu- och vägarbete, Halmstad........

Hela riket

1,053,300

1,053,300

176,300

176,300

20

150

3,000

3,000

Broar.

Statsunderstödda arbeten.

Total-

Inhemskt

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

styrka

man

Södermanlands län.

Brobyggnad mellan Strängnäs och Tosterön . .

1,000,000

430,000

—

—

Göteborgs och Bohus län.

Bro över Nordre älv, Kungälv........

812.300

812.300

400,000

24

140

3,360

Norrbottens län.

Bergviksbron över Pite älv, Hortlax.....

900,000

250.000

—

_

_

Bro över Lule älv vid Luleå.........

Broar över Ängesån och Kalixälven vid Bränna,

2,666,000

—

—

—

—

Överkalix................

947,900

4,513,900

~

Hela riket

812,300

6,326,200

400,000

3,360

Hamnar.

Statliga arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Malmöhus län.

Vågbrytare och muddring, Ystad.......

1.024,300

414.000

24

100

2,400

Hallands län.

Vågbrytare, kaj och muddring, Varberg ....

935,000

391,000

36

60

2,160

Hela riket

1,959,300

805,000

4,560

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Rent kommunala arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Kalmar län.

Muddring av hamnbassäng m. m. i Kalmar . .

Utvidgning av kajer, Oskarshamn......

660,000

1,399,000

664,000

19

120

2,280

Malmöhus län.

1.399.000

2.059.000

664,000

2,280

Utbyggnad av den s. k. oceanhamnen i Hälsing- borg ...................

3,300,000

3,300,000

1,300,000

36

100

3,600

Göteborgs och Bohus län.

Hamnanläggning vid Lindholmen, Göteborg . .

Hamnanläggning vid Tingstad, Göteborg . . .

Hamnbyggnad, Uddevalla..........

3,300,000

2,000,000

2,023,600

1,000,000

1,000,000

910,620

36

24

56

130

120

100

4,680

2,880

5,600

7,323,600

7,323,600

2,910,620

13,160

Hela riket

12,022,600

12,682,600

4,874,620

19,040

Y attenbyggnader.

Statsunderstödda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar- re ånader

Göteborgs och Bohus län.

Ombyggnad av farleden mellan Ellös- och Koljö- fjordarna, Morlanda............

Hela riket

2,354,000

2,354,000

280,000

280,000

82

100

8,200

8,200

Rent kommunala arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Malmöhus län.

j Ny torrdocka, Hälsingborg.........

Hela riket

1,100,000

1,100,000

600,000

600,000

18

75

1,360

1,350

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Hus.

Statliga arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar- månader j

Göteborgs och Bohus län.

Bohus fästning.......

Hela riket

500,000

500,000

50,000

50,000

24

70

1,680

1,680

Industri.

Statliga arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-''

månader.

Alvsborgs län.

Tillverkning av flygmotorer, Trollhättan . . .

Hela riket

670,000

670,000

110,500

110,500

12

92

j

1

1,104

1,104

Sent kommunala arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Göteborgs och Bohus län..

Järnväg till Ryahamnen, Göteborg......

Hela riket

980,000

980,000

200,000

200,000

24

80

1,920

1,920

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Enskilda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Malmöhus län.

Angcentral, SydsvenBka kraft a.-b., Malmö . .

3.290.000

3.290.000

1,450,000

18

80

1,440

Älvsborgs län.

Elektrifiering ay bandelen Almedal—Borås . .

3,750,000

—

12

_

Örebro län.

Kraftstation vid Karåsforsen, Karlskoga . . .

1,096,500

1,096,500

239,500

30

115

3,450

Hela riket

4.386.500

8.136.500

1,689,500

4,890

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

Statsunderstödda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Malmöhus län.

Flygfältet vid Bulltofta...........

Hela riket

745.000

715.000

91,000

91,000

28

150

4,200

4,200

Rent kommunala arbeten.

Total-

Inhemskt

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

Arbetar-

månader

Län och arbetsföretag

kostnad

kronor

material

kronor

styrka

man

Stockholms stad.

Flygfältet i Bromma............

,1,400,000

—

13

200

—

Malmöhus län.

Hamnbyggnad, Malmö............

1,864,000

559,200

60

64

3,840

Utgrävning av hamnbassäng, Trälleberg . . .

560,000

15,000

45

52

2,340

2,424,000

2,424,000

574,200

6,180

Hela riket

2.424.000

3.824.000

574,200

6,180

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Enskilda arbeten.

Län och arbetsföretag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Uppsala län.

Flottledskanal Dalälven—Bottenhavet ....

Hela riket

1,400,000

1,400,000

500,000

—

—

—

Yatten- och avloppsledningar.

Rent kommunala arbeten.

Län och arbetsforetag

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbets-

tid

måna-

der

Arbets-

styrka

man

Arbetar-

månader

Södermanlands län.

Avloppsledningar, Eskilstuna........

635,000

170,000

35

40

1,400

Göteborgs och Bohus län.

Huvudledningar för avlopp, reningsverk och

pumpstation, Mölndal...........

1,154,000

447,386

18

200

3,600

Norrbottens län.

Vatten- och avloppsledning, Luleå......

697,360

118,685

29

60

1,740

Hela riket

2,486,360

736,071

6,740 !

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Tabell 3.

Sammandrag av förteckningen över A-företagen (tabell 1).

Tågar.

Statliga arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Stockholma stad .

209,775

189,775

49,510

370.5

Stockholms

län.......

128,600

66,000

12,000

254

Södermanlands

>.......

73,750

63,750

7,950

343.75

Östergötlands

>.......

166,840

166,840

18,420

1,040

Jönköpings

103,792

103,792

51,550

221

Kalmar

6,000

10,350

—

—

—

Blekinge

6,750

650

27.5

Kristianstads

>.......

102,774

102,774

54,398

235

Malmöhus

>.......

194,520

194,520

75,528

330

Hallands

>.......

36,250

36,250

17,963

174

Göteborgs och Bohns

>.......

62,160

62,160

11,080

181

Älvsborgs

>.......

75,300

75,300

5,100

398

Skaraborgs

122,230

122,230

35,325

258.5

Värmlands

>.......

45,140

45,140

2,275

140

Örebro

>.......

80,000

80,000

5,000

500

Västmanlands

35,000

10,000

3,000

20

Kopparbergs

42,300

42,300

23,600

46.5

Gävleborgs

31,000

31,000

10,000

67.5

Västerbottens

>.......

14,000

—

—

—

Norrbottens

>.......

Hela riket

330,000

1,869,781

330,000

1,728,581

10,000

393,349

2,100

6,707.25

Statsunderstödda arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Stockholms stad..........

Stockholms län.........

Uppsala » .........

Södermanlands > .........

Östergötlands > .........

270,000

4,873,700

1,689,000

2,639,500

2,564,880

3,445,700

1,689,000

190,000

2,404,680

441.500

239.500

127,000

294,441

12,634.5

7,508

275

12,334

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

1,342,300

298,108

4,530

1,402,000

154,000

7,647

684,850

118,200

3,740

819,500

102,000

4,425

999,800

23,066

6,600

3,214,190

1,205,676

7,150

3,254,840

435,500

17,043

2,034,650

415,800

8,724

11,939,700

1,531,200

56,331

12,000

3,000

60

1,208,320

99,339

11,322

467,376

83,600

2,860

707,350

163,536

2,863

3,532,685

436,740

22,893

3,655,600

407,525

24,422

5,478,550

445,800

31,353

3,920,700

410,800

24,480

12,342,580

625,380

85,199

1,746,750

145,120

10,880

66,493,121

8,206,831

365,273.5

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhns

Hallands

Göteborgs och Bohne

Alvsborgs

Skaraborgs

T ärmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

län

Totalkostnad

| för samtliga

arbeten

kronor

Hela riket

2,369,600

1,402,000

2,208,350

557,000

1,004,500

1,032,800

3,214,190

3,305,740

2,034,650

11,939,700

137,500

2,086,420

4,033,451

1,062,936

4,114,021

4,579,300

8,461,250

4,669,700

12,892,480

2,614,750

85,757,418

Kent kommunala arbeten.

Stockholms stad . .

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kalmar

Blekinge

Malmöhns

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

län

Hela riket

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

'' Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

295,000

326,800

226,800

45,200

525

100,000

100,000

5,000

440

508,600

238,600

15,350

1,303.75

101,080

101,080

31,725

336

71,000

36,000

14,500

120

152,079

152,079

49,500

612

225,545

119,750

11,300

980.75

227,713

79,113

20,730

435

335,700

321,100

63,600

1,388

135,500

65,500

14,000

200

16,792

16,792

9,452

45

35,000

35,000

5,000

87.5

513,250

513,250

183,365

1,452.5

56,200

—

_

141,100

141,100

3,800

1,055

490,040

467,000

86,400

1,774

712,300

453,900

13,000

355

4,443,699

3,067,064

571,922

11,109.5

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Enskilda arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

Företag med fullständiga uppgifter

arbeten

kronor

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Uppsala

län.......

111,000

111,000

4,500

705

Östergötlands

>.......

14,000

—

—

—

Kalmar

>.......

97,622

97,622

5,lö8

688

Gotlands

119,000

119,000

13,000

1,045

Blekinge

>.......

103,250

53,250

4.000

404

Kristianstads

».......

156,810

156,810

6,650

930

Göteborgs och Bolins

>.......

34,501

—

—

—

Skaraborgs

13,000

—

—

2,070

Värmlands

».......

386,158

256,158

18,900

Västmanlands

>.......

223,700

223,700

27,200

30,922

1,500

Kopparbergs

>.......

409.393

372,914

2,125

Gävleborgs

>

485.546

337,846

45,673

2,175

Västernorrlands

401,905

310,155

21.415

2,009

Jämtlands

».......

182,864

136,464

7,500

817

Västerbottens

».......

189,700

97,800

2,500

696

Norrbottens

>.......

363,300

363,300

35,000

2,100

Hela riket

3,292,049

2,636,019

222,398

17,264

Skenfria korsningar.

Statliga arbeten.

Totalkostnad

Totalkostnad

kronor

kronor

Stockholms

län . . .

106,600

Skaraborgs

län.....

1,520,370

Uppsala

> ...

108,000

Värmlands

» .....

644,000

Södermanlands

> ...

610,700

Örebro

> .....

758,000

Östergötlands

» . .

380,000

Västmanlands

» .....

266,000

Jönköpings

> ...

80,000

Gävleborgs

> .....

804,000

Kronobergs

> ...

1,888,000

Västernorrlands

» .....

2,283,500

Kristianstads

> ...

411,000

Jämtlands

> .....

600,000

Malmöhus

> ...

1,083,000

V Österbottens

» .....

462,000

Hallands

> ...

819,900

Norrbottens

> .....

126,000

j Göteborgs och Bohus

» ...

1,188,000

Hela riket

14,224,070

1 Älvsborgs

> ...

85,000

Statsunderstödda arbeten.

Totalkostnad

kronor

Totalkostnad

kronor

Stockholms stad

120.000

Göteborgs och Bohus

län . . .

355.000

Stockholms

län

. . a .

300,000

Älvsborgs

> ...

747,000

Uppsala

>

588,000

Skaraborgs

> ...

487,000

Östergötlands

>

205,000

Värmlands

> ...

480,000

Jönköpings

>

1,135,500

Örebro

> ...

1,726,000

Kronobergs

>

495,000

Västmanlands

> ...

480,000

Kalmar

>

366,000

Kopparbergs

> ...

700,000

Blekinge

»

31,800

Gävleborgs

> ...

1,235,000

Kristianstads

»

839,500

Västernorrlands

> ...

63,000

Malmöhus

Hallands

>

>

1,148,000

235,000

Hela riket

11,736,800

Bihang till riksdagens protokoll 19S8. 1 sami. Nr 211. 24

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Enskilda arbeten.

Totalkostnad

kronor

Jönköpings län.........

15,000

Hela riket

15,000

Broar.

Statliga arbeten.

Totalkostnad

kronor

Inhemskt material

kronor

Arbetar-

månader

Blekinge län .............

67,500

29,000

120

Västmanlands >.............

4,000

1,600

10

Hela riket

71,500

30,600

130

Statsunderstödda arbeten.

Stockholms län .

Uppsala >

Södermanlands > .

Östergötlands > .

Jönköpings »

Kronobergs » .

Kristianstads >

Alvsborgs > .

Yärmlands >

Örebro »

Västmanlands >

Kopparbergs >

Gävleborgs * .

Västernorrlands >

Jämtlands > .

Västerbottens > .

Norrbottens >

Hela riket

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar- na ån ader

53,200

53,200

18.200

75

94,500

94,500

27,500

240

305,000

250,000

52,000

480

137,700

137,700

35,100

475

74,000

74,000

42,000

160

66,000

66,000

36,000

105

132,000

132,000

17,000

420

682,800

682,800

225.000

1.654

2,677,100

1,551,200

675,000

4,560

505,000

405,000

160,000

960

335,900

335.900

131,000

605

922,000

870,000

166,000

4,800

555,000

555,000

170,000

1,110

731.000

245,000

129,000

456

955,500

410,500

158,003

1,240

1,756,200

1,756.200

522,300

7,860

187,200

187,200

60,000

360

10,170,100

7,806,200

2,624,103

25,560

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Rent kommunala arbeten.

Totalkostnad

Inhemskt material

Arbetar-

kronor

kronor

mänader

Jönköpings län..............

13,000

4,200

30

Kalmar >..............

20,000

8,000

48

Blekinge >..............

30,000

10,000

150

Hela riket

63,000

22,200

228

Enskilda arbeten.

Totalkostnad

Inhemskt material

Arbetar-

kronor

kronor

månader

Göteborgs och Bobus län.........

220,000

90,000

480

Hela riket

220,000

90,000

480

Hamnar.

Statliga arbeten.

Totalkostnad

Inhemskt material

Arbetar-

kronor

kronor

månader

Stockholms län..........

187,200

75,400

600

Gotlands >..........

86,400

29,800

324

Blekinge >..........

325,000

116,050

751

Kristianstads »..........

744,500

238,500

2,710

Malmöhus 2..........

134,000

52.000

420

Hallands »..........

52,000

18,300

192

Göteborgs och Bohus >..........

851,000

165,600

2,857.6

Västmanlands >..........

95.000

17,000

220

Västernorrlands >..........

613,100

282,700

1,300

Norrbottens »..........

329,500

94,000

900

Hela riket

3,417,700

1,089,350

10,274.5

Rent kommunala arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Stockholms län...........

Kalmar >...........

Blekinge >...........

Malmöhus > ■..........

379.000

595.000

27,000

330,760

379.000

595.000

27,000

330,760

170.000

329.000

7,000

69,050

360

1,290

60

549

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbctar-

månader

Hallands län . .

Alvsborgs > . .

Skaraborgs > . .

Västmanlands » . .

Kopparbergs » . .

Västernorrlands > . .

Västerbottens » . .

Norrbottens > . .

349,600

264.000

375.000

193.000

170,700

185.000

80,000

94,000

349,600

264.000

375.000

193.000

170,700

185.000

80,000

169,300

130.000

118.000

53.000

42,675

59.000

15.000

720

630

1,200

455

500

390

625

Hela riket

3,043,060

2,049,060

1,162,025

6,77!)

Enskilda arbeten.

Totalkostnad

Inhemskt material

Arbetar-

kronor

kronor

månader \

Blekinge län ............

20,000

5,000

60

Hela riket

20,000

5,000

60

Vattenbyggnader.

Statliga arbeten.

Totalkostnad

Inhemskt material

Arbetar-

kronor

kronor

månader

Stockholms län............

159,500

30,600

490

Västmanlands »............

130,000

60,000

210

Västernorrlands »...........

34,000

1,050

124

Hela riket

323,500

91,650

824

Statsunderstödda arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Alvsborgs län ...........

Norrbottens >...........

170,000

30,000

170,000

65,000

490

Hela riket

200,000

170,000

05,000

490

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Rent kommunala arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

100,000

36,000

36,000

20,400

50

15,750

15,750

2,400

66

39,000

39,000

9.500

140

10,700

—

—

—

155,000

155,000

8,000

1,200

30 000

30,000

10,000

300

3SG,450

275,750

50,300

1,756

Stockholms stad . . .

Malmöhus län

Göteborgs och Bohus >

Skaraborgs »

Kopparbergs >

Gävleborgs »

Västerbottens »

Hela riket

Enskilda arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Östergötlands län.........

20,000

Kronobergs >.........

28,500

28,500

13,000

40

Värmlands ».........

888,500

888,500

255,000

2,795

Kopparbergs >.........

210,000

210,000

90,000

240

Gävleborgs >.........

187,000

—

—

— ''

Västernorrlands >.........

192,791

140,791

13,677

897.5

Jämtlands >.........

204,600

192,000

88,000

640

Västerbottens >.........

32,000

—

—

—

Norrbottens >.........

169,500

29,500

4,800

195

Hela riket

1,932,891

1,489,291

464,477

4,807.5

Hus.

Statliga arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Stockholms stad..........

Stockholms län.........

Uppsala >.........

Södermanlands >.........

Östergötlands >.........

731,500

935,250

150,000

67,000

1,210,775

681,500

933.300

150,000

67,000

1,210,775

295,700

359,880

115,000

35.800

592,750

901

2,201

128

70

1,996

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Jönköpings

län.........

51,835

51,835

18,312

133

Kronobergs

>.........

30,000

30,000

11,000

40

Kalmar

>

299,000

299.000

136,000

326

Gotlands

» . .

259,000

134,000

24,000

349

Blekinge

296,750

296,750

71,830

684

Kristianstads

226,000

226,000

97,500

316

Malmöhus

>

556,700

556,700

266,200

766

Hallands

».........

17,100

17,100

2,800

50

Alvsborgs

».......

30,000

30,000

4,000

86

Skaraborgs

485,000

485,000

159,000

942

Värmlands

22,880

22,880

8,060

31

Örebro

1,082,000

1,082,000

549,000

1,513

Västmanlands

>.....

288,000

288,000

120,000

490

Kopparbergs

406,000

406,000

178,000

600

Gävleborgs

100,000

100,000

40,000

180

Västernorrlands

100,000

100,000

40,000

180

Jämtlands

420,000

420,000

172,000

640

Västerbottens

>.........

107,650

100,000

40,000

180

Norrbottens

>

410,010

410,010

176,548

751.5

Hela riket

8,282,450

8,097,850

8,513,880

13,553.5

Statsunderstödda arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Uppsala län . .

Södermanlands > . .

Kalmar > . .

Malmöhus > . .

Alvsborgs » . .

1,260,000

150.000

758.000

40,000

110.000

150.000

40,000

110.000

80,000

10,000

68,000

216

48

157.5

Hela riket

2,318,000

300,000

158,000

421.5

Rent kommunala arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kro*or

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Stockholms län.......

Uppsala >.........

Södermanlands >.........

135,000

50,000

406,780

135,000

50,000

406,780

74,250

33,000

185,000

120

112

793

opaginerad Kontrollera mot PDF

233

Totalkostnad

för samtliga

Företag med fullständiga uppgifter

arbeten

kronor

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Jönköpings

län.........

128.905

128,905

73,800

222

Kalmar

>.........

642,000

610,000

303,200

895

Blekinge

13,000

—

37,000

Kristianstads

>.........

61,000

61,000

120

Alvsborgs

>.........

581,850

530,000

328,000

740

Skaraborgs

>.........

338,000

338,000

110,500

1,350

Värmlands

>.........

467,000

467,000

245,000

900

Örebro

>.........

227,000

227,000

150,500

748

Västmanlands

>.........

100,000

100,000

73,000

120

Kopparbergs

>.........

1,266,230

1,266,230

747,997

1,544

Gävleborgs

>.........

574,420

574,420

281,577

1,125

Västernorrlands

170,300

140,300

52,600

450

Jämtlands

345,500

312,000

92,600

528

Västerbottens

*.........

68,000

68,000

44,000

75.5

Norrbottens

3,215,500

2,894,200

1,404,395

6,698.5

Hela riket

8,790,485

8,308,835

4,236,419

16,541

Enskilda arbeten.

Totalkostnad

Inhemskt material

Arbetar-

kronor

kronor

mänader

Skaraborgs län..............

11,850

4,000

30

Hela riket

11,850

4,000

30

Industri.

Statliga arbeten.

Totalkostnad

Företag med fullständiga uppgifter

för samtliga

arbeten

kronor

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

mänader

Ej lokaliserbara..........

1,468,000

Stockholms stad..........

983,350

983,350

439,866

1,788

Stockholms län..........

207,000

147,000

99,000

174

Östergötlands >..........

1,237,200

1,237,200

447,500

1,606

Jönköpings »..........

23,800

23,800

14,962

42

Blekinge > ..........

67,600

67,600

45,560

76

Kristianstads >..........

150,000

150,000

107,000

180

Älvsborgs > ..........

670,n00

670,000

110,500

144

Skaraborgs >..........

170,000

170,000

105,000

180

Västmanlands >..........

177.000

177,000

109,300

180

j Jämtlands >..........

135,000

135,000

91,000

120

Norrbottens »..........

21,500

21,500

15,000

10

Hela riket

5,310,450

3,782,450

1,584,688

4,500

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Statsunderstödda arbeten.

Totalkostnad

kronor

Ej lokaliserbara.........

1,155,000

Rent kommunala arbeten.

Totalkostnad

Inhemskt material

Arbetar-

kronor

kronor

månader

Jönköpings län .............

155,000

120,400

144

Kalmar ».............

18,000

8,500

18

Malmöhus >.........

440,000

175^000

800

Jämtlands >.............

36,000

18,000

150

Västerbottens >......

187,000

62,050

960

Hela riket

830,000

383,950

2,072

Enskilda arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Stockholms län...........

Kronobergs > •..........

Kopparbergs »...........

Norrbottens >...........

Hela riket

15.000

350,000

20.000

31,320

416,320

15.000

20.000

31.320

66.320

9.000

2.000

18.720

29.720

72

30

75

177

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

Statliga arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Stockholms stad..........

Stockholms län.........

Uppsala ».........

Södermanlands ».........

Östergötlands *.........

Jönköpings » .........

Kronobergs ».........

203,600

313,145

34,885

138.000

291.000

323,150

197,300

203,600

285.000

33,000

135.000

291.000

320.000

197,300

27,100

41,000

10,410

26,830

45,933

44,900

23,450

540.5

821

59.5

761

1,618

1,760.751

1,542

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Totalkostnad

företag med fullständiga uppgifter

för samtliga

arbeten

kronor

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Gotlands

län.......

58,000

Blekinge

>.......

435,320

435,320

144,620

1,468.5

Kristianstads

99,833

99,833

7,080

804

Malmöhus

».......

502,530

502,530

47,880

2,917.5

Hallands

>.......

326,150

326,150

48,000

1,755

Göteborgs och Bohus

>.......

438,500

438,500

51,100

4,350

Alvsborgs

65,000

65,000

3,500

255

Skaraborgs

».......

99,298

99,298

11,439

351

Värmlands

>.......

9,000

9,000

4,800

11

Örebro

».......

6,130

—

—

—

Västmanlands

>.......

11,000

—

—

—

Kopparbergs

».......

35,000

35,000

1,500

120

Gävleborgs

>.......

38,000

38,000

5,3C0

97.5

Västernorrlands

>.......

25,800

25,800

7,500

69

Jämtlands

>.......

360,000

301,000

79,300

787.5

Västerbottens

>.......

82,000

82,000

6,300

337.5

Norrbottens

>.......

25,000

25,000

7,000

56

Hela riket

4,117,641

3,947,331

644,942

20,482.25

Statsunderstödda arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Gotlands län............

Örebro > ............

36.000

76.000

76,000

16,000

640

Hela riket

112,000

76,000

16,000

640

Rent kommunala arbeten.

Totalkostnad

Företag med fullständiga uppgifter

för samtliga

arbeten

kronor

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Stockholms stad..........

1,505,000

Stockholms län.........

986,500

116,000

31,000

288

Södermanlands ».........

10,000

10,000

2,000

50

Östergötlands >.........

125,574

16,200

3,200

60

Jönköpings ».........

110,705

89,200

8,300

620

Kronobergs >.........

175.700

175,700

33,267

930

Kalmar >.........

194,085

12,950

5,000

70

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Blekinge

län.......

38,858

13,000

1,000

112

Kristianstads

>.......

12,700

—

_

_

Malmöhus

>.......

45,850

33,000

2,800

167.5

Hallands

>.......

33,670

—

_

_

Göteborgs och Bobus

> . . .

180,519

104,000

10,400

440

Alvsborgs

».......

120,570

—

—

_

Skaraborgs

>.......

41,450

41,450

11,630

112.5

Värmlands

J.......

26,000

—

_

_

Örebro

>.......

10,000

10,000

1,500

60

Västmanlands

>.......

41,000

41,000

6,000

270

Kopparbergs

>.......

198,535

167,000

59,400

523

Gävleborgs

>.....

69,700

—

_

_

Västernorrlands

> . . . .

142,470

82,000

11,300

448

Jämtlands

>.......

87,200

52,200

4,700

270

Västerbottens

88,196

57,196

7,550

327.5

Norrbottens

>.......

456,149

292,886

31,857

1,514

Hela riket

4,700,431

1,813,782

230,904

6,262.5

Enskilda arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Uppsala

län.......

156,000

70,000

3,000

375

Södermanlands

843,000

843,000

55,000

2,970

Östergötlands

>

85,000

46,000

7,000

220

Jönköpings

>.......

178,000

145,000

6,000

1,000

Kronobergs

378,700

276,700

5,700

2,240

Kalmar

>.....

38,000

21,000

1,000

100

Gotlands

>......

10,000

10,000

1,000

75

Blekinge

».....

244,000

180,000

15,000

1,020

Kristianstads

>......

42,000

42,000

5,000

200

Malmöhus

>.......

36,500

16,500

3,000

144

Hallands

1 . . , .

111,610

_

_

_

Göteborgs och Bohus

>.......

13,000

13,000

1,000

135

Alvsborgs

>.......

963,000

868,000

169,400

3,760

Örebro

».......

429,000

129,000

16,500

389

Västmanlands

».......

200,025

—

_

_

Kopparbergs

>.......

640,000

500,000

80,000

2,400

Gävleborgs

256,000

152,000

8,000

680

Västernorrlands

».....

20,000

20,000

2,000

152

Västerbottens

470,020

470,020

35,770

3,345

Norrbottens

500,640

295,640

16,300

1,700

Hela riket

5,614,495

4,097,860

430,670

20,905

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Vatten- och avloppsledningar.

Statliga arbeten.

Totalkostnad

Inbemskt material

Arbetar-

kronor

kronor

månader

Södermanlands län............

46,000

27,000

48

Östergötlands > ............

32,000

19,000

75

Jönköpings » ............

23,775

13,535

38.5

Blekinge > ............

40,000

18,300

98

Kristianstads > ............

11,000

5,000

16

Värmlands » ............

112,000

26,000

198

Kopparbergs > ............

640,000

282,000

660

Hela riket

903,775

390,835

1.133.5

Statsunderstödda arbeten.

Totalkostnad

kronor

Blekinge län..........

10,000

Hela riket

10,000

Rent kommunala arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Stockholms

län.......

1,242,295

1,055,295

211,663

2,023

Södermanlands

>.......

353,500

160,000

64,000

450

Östergötlands

».......

29,300

29,300

9,789

75

Jönköpings

453,150

453,150

202,850

1,180

Kronobergs

>.......

193,000

193,000

63,000

512

Kalmar

>.......

20,000

20,000

16,300

32

Blekinge

».......

236,000

236,000

50,000

1,620

Kristianstads

>.......

347,069

97,069

39,506

454

Malmöhus

>.......

820,923

665,923

238,686

1,754.5

Hallands

>.......

175,200

175,200

33,000

1,092.5

Göteborgs och Bohus

>.......

796,770

721,770

193,475

1,900

Älvsborgs

239,800

239,800

67,700

775

Skaraborgs

>.......

280,903

280,903

147,566

804

Värmlands

>.......

312,380

312,380

124,780

1,130

Örebro

625,000

625,000

248,000

1,950

Västmanlands

>.......

343,794

343,794

50,455

845

Kopparbergs

>.......

363,025

363,025

135,100

1,091

Gävleborgs

».......

229,120

229,120

75,620

620

Västernorrlands

>.......

700,334

630,334

125,120

2,632

Jämtlands

).......

379,300

356,300

194,900

515

Västerbottens

».......

619,762

423,620

170,970

1,878

Norrbottens

>.......

1,078,113

1,045,513

339,160

2,599

Hela riket

9,838,738

8,656,496

2,801,640

26,932

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Södermanlands

Jönköpings

Blekinge

Göteborgs och

Västerbottens

Norrbottens

Stockholms

Södermanlands

Skaraborgs

Örebro

Kopparbergs

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Diverse.

Statliga arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fallständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

län .

>

Bohus > .

)

>

......

Hela riket

2,500

10,500

21,700

29,892

13,400

68,300

146,292

2,500

21,700

29,892

13,400

68,300

135,792

700

8,950

11,900

5,400

33,800

60,750

7.50

45.50

54

21

73.25

201.25

Statsunderstödda arbeten.

Totalkostnad

kronor

Gotlands län..........

10,000

Hela riket

10,000

Kent kommunala arbeten.

Totalkostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga uppgifter

Totalkostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

44,000

44,000

1,000

60

10,000

10,000

1,000

50

12,000

12,000

6,000

24

93,000

93,000

38,500

240

55,000

55,000

15,000

360

15,000

—

_

_

14,000

—

—

_

15,000

15,000

6,500

21

258,000

229,000

68,000

755

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Tabell 4. Fördelning

Statliga

Statsunderstödda

Totalkostnad

Arbetarmånader

Totalkostnad

Arbetarmänader

Ej lokaliserbara .

1,468,000

1,166,000

Stockkolms stad .

, / 2,058,225

\ 2,128,225

3,600

{ 390,000

—

Stockkolms

län . .

f 1,778,000

\ 2,037,295

4,540

/ 3,498,900

\ 6,226,900

12,709.50

Uppsala

> . .

f 183,000

\ 292,885

187.50

/ 1,783.500

\ 3,631,500

7,748

Södermanlands

> . .

I 313,250

1 936,950

1,230.25

I 590,000

\ 3,094,500

971

Östergötlands

> . .

/ 2,937,815

t 3,317,815

6,335

/ 2,542,380

\ 2,907,580

12,809

Jönköpings

> . .

/ 523,202

\ 616,852

2,195.25

/ 1,416,300

\ 3,579,100

4,690

Kronobergs

> . .

) 227,300

\ 2,115,300

1,582

/ 1,468,000

X 1,963,000

7,752

Kalmar

) . .

i 299,000

t 305,000

326

( 684,850

l 3,332,350

3,740

Gotlands

> . .

( 220,400

\ 403,400

673

{ 603,000

—

Blekinge

> . .

/ 1,260,620

\ 1,264,220

3,270.50

/ 819,500

\ 1,046,300

4,425

Kristianstads

> . .

1 1,334,107

X 1,745,107

4,261

/ 1,131,800

\ 2,004.300

7,020

Malmöhus

> . .

1 1,387,750

t 2,470,750

4,433.50

f 3,254,190

X 4,402,190

7,198

Hallands

> . .

1 431,500

\ 1,251,400

2,171

1 3,254,840

\ 3,540,740

17,043

Göteborgs och Bohus

> . .

1 1,381,552

\ 2,569,552

7,442.50

/ 2,034,650

X 2,389,650

8,724

Alvsborgs

> . .

1 840,300

\ 926,300

883

/ 12,902,500

\ 13,649,500

58,632.50

Skaraborgs

> . .

i 876,528

\ 2,396,898

1,731.50

/ 12,000

\ 624,600

60

Värmlands

> . .

f 189,020

\ 833,020

380

f 2,759,520

\ 5,243,520

15,882

Örebro

> . .

) 1,162,000

\ 1,926,130

2,013

/ 948,376

X 6,340,451

4,460

Västmanlands

) . .

/ 704,000

\ 1,006,000

1,130

/ 1,043.250

| 1,878,836

3,468

Kopparbergs

» . .

1 1,123,300

| 1,123,300

1,426.50

/ 4,402,685

\ 5,736,021

27,693

Gävleborgs

1 169,000

\ 973,000

345

/ 4,210,600

X 6,369,300

25,532

Västernorrlands

> . .

( 772,900

\ 3,056,400

1,673

1 5,723,550

X 9,255,250

31,809

Jämtlands

> . .

1 856,000

\ 1,515,000

1,547.50

1 4,331,200

\ 5,625,200

25,720

Västerbottens

> . .

j 195,400

\ 679,050

538.50

/ 14,098,780

X 14,648,680

93,059

Norrbottens

> . .

1 1,184,310

\ 1,310,310

3,890.75

/ 1,933,950

X 2,831,950

11,240

Hela riket

22,408,479

38,667,159

57,806.25

74.845,321

111,469,318

392,385

1 Den första siffran betecknar totalkostnaden för de företag, beträffande vilka uppgift å antalet

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

länsvis av A-företagen.

Rent kommunala

Enskilda

Summa

Totalkostnad

Arbetarmånader

Totalkostnad

Arbetarmånader

Totalkostnad

Arbetarmånader

_

_

2,623,000

/

—

—

/ -

—

/ 2,058,225

3,600

i

1,900,000

l -

\ 4,418,225

1,956,095

3,376

/ 15,000

72

/ 7,247,995

20,697.5

i

3,113,595

X 15,000

\ 10,392,790

150,000

552

f 181,000

1,080

/ 2,297,500

9,567.5

i

150,000

\ 267.000

\ 4,341,385

/

825,380

2,646.75

/ 843,000

2,970

/ 2,571,630

7,818

|\

1,288.880

\ 843.000

X 6,163,330

146,580

471

( 46,000

220

/ 5,672.775

19,835

255,954

\ 119,300

\ 6,600,649

/

875,255

2,316

/ 145,000

1,000

/ 2,959,757

10,201.25

\

931,760

X 193,000

\ 6,320,712

368,700

1,442

/ 305,200

2,280

( 2,369,200

13,056

i

368,700

\ 757,200

\ 5,204,200

/

1,428,029

2,965

( 118,622

788

/ 2,530,501

7,819

\

1,641,164

X 135,622

X 5,414,136

i

—

—

f 129,000

1,120

/ 349,400

1,793

x

—

t 129,000

\ 1,135.400

i

425,750

2,922.75

/ 253,250

1,484

/ 2,759.120

12,102.25

X

570,403

X 367,250

1 3,248,173

1

158,069

574

/ 198,810

1,130

1 2,822,786

12,985

i

420,769

X 198,810

\ 4,368,986

f

1,584,796

3,756

1 16,500

144

1 6,243,236

15,531.5

\

1

1,901,246

\ 36,500

\ 8,810,686

524,800

1,812.50

/ -

—

1 4,211,140

21,026.5

i

558.470

\ 111,610

\ 5,462,220

f

1,162,620

3,794

/ 233,000

615

) 4,811,822

20,575.5

i

1,328,739

\ 267,501

\ 6,555,442

11

1,099,300

2,345

1 868,000

3,760

/ 15,710,100

65,620.5

X

1,341,720

\ 963,000

\ 16,879,520

/

1,086,353

3,630.50

/ 11,850

30

1 1,986,731

5,452

i

1,086,353

X 24,850

\ 4,132,601

/

779,380

2,030

/ 1,144,658

4,865

/ 4,872,578

23,157

\

805,380

X 1,274,658

X 8,156,678

/

971,792

3,043

/ 129,000

389

/ 3,211,168

9,905

\

971,792

\ 429,000

\ 9,667,373

/

712,794

1,777.50

1 223,700

1,500

1 2,683,744

7,875.50

\

712,794

X 423,725

\ 4,021,355

f

2,535,205

5,470.50

| 1,102,914

4,795

/ 9,164,104

39,385

{

2,577,440

\ 1,279,393

\ 10,716,154

958,540

2,945

/ 489,846

2,855

/ 5,827,986

31,677

i

1,084,440

\ 928,546

1 9,355,286

1,037,634

3,920

1 470,946

3,058.50

1 8,005,030

40,460.60

i

1,198,104

\ 614,696

1 14,124,450

1

897,600

2,518

1 328,464

1,457

/ 6,413,264

31,242.6

1,004,100

\ 387.464

1 8,531,764

(

1,312,816

5,940

/ 567,820

4,041

1 16,174,816

103,578.60

l

1,576,998

\ 691,720

\ 17,596,448

1

4.701,499

11,187.5

/ 719.760

4,070

/ 8,539,519

30,388.26

X

5,571,062

1 1,064,700

\ 10,778,082

25,698,987

71,435

8,541,340

43,723.5

131494,127

665,349.76

32,859,863

11,522,605

194,018,945

arbetarn] Elli uller lämnats i tabell 1. Den andra siffran betecknar, totalkostnaden för samtliga företag.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Tabell 5. Fördelning av

Statliga

arbeten

Total-

kostnad

Företag med fullständiga

uppgifter

för samtliga

arbeten

kronor

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

!

Arbetar-

månader

1) Vägar.................

1,869,781

1,728,581

393,349

6,707,25

2) Skenfria korsningar...........

14,224,070

—

—

3) Broar.................

71,500

71,500

30,600

130

4) Hamnar................

3,417,700

3,417,700

1,089,350

10,274.5 |

5) Vattenbyggnader............

323,500

323,500

91,650

824

6) Hus..................

8,282,450

8,097,850

3,513,380

13,553.5 j

7) Industri................

5,310,450

3,782,450

1,584,688

4,500

8) Schaktnings- och planeringsarbeten m. m. .

4,117,641

3,947,331

644,942

20,482.25

9) Vatten- och avloppsledningar......

903,775

903,775

390,835

1,133.5

10) Diverse.................

146,292

135,792

60,750

201.25

Totalsumma

38,667,159

22,408,479

7,799,544

57,806.25

Summa av 5)—10)

19,084,108

17,190,698

6,286,245

40,694,5

Enskilda

arbeten

Total-

kostnad

Företag med fullständiga

uppgifter

för samtliga

arbeten

kronor

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

mänader

1) Vägar.................

3,292,049

2,636,019

222,398

17,264

2) Skenfria korsningar...........

15,000

—

—

—

3) Broar.................

220,000

220,000

90,000

480

4) Hamnar................

20,000

20,000

5,000

60

5) Vattenbyggnader............

1,932,891

1,489,291

464,477

4,807.5

6) Hus..................

11,850

11,850

4,000

30

7) Industri................

416,320

66,320

29,720

177

8) Schaktnings- och planeringsarbeten m. m. .

5,614,495

4,097,860

430,670

20,905

9) Vatten- och avloppsledningar......

—

—

—

—

10) Diverse................

_

—

—

—

Totalsumma

11,522,605

8,541,340

1,246,265

43,723.5

Summa av 5)—10)

7,975,556

5,665,321

928,867

25,919.5

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

A-företagen efter arbetenas natur.

Statsunderstödda arbeten

Bent kommunala arbeten

Total- kostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fallständiga

uppgifter

Total- kostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga

uppgifter

Total-

kostnad

kronor

Inbemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Total-

kostnad

kronor

Inbemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

85,757,418

66,493,121

8,206,831

365,273.5

4,443,699

3,067,064

571,922

11,109.5

11,736,800

—

—

—

—

—

—

—

10,170,100

7,806,200

2,624,103

25,560

63,000

63,000

22,200

228

—

—

—

—

3,043,060

2,949,060

1,162,025

6,779

200,000

170,000

65,000

490

386,450

275,750

50,300

1,756

2,318,000

300,000

158,000

421.5

8,790,485

8,308,835

4,236,419

16,541

1,155,000

—

—

—

836,000

836,000

383,950

2,072

112,000

76,000

16,000

640

4,700,431

1,313,782

230,904

6,262.5

10,000

—

—

—

9,838,738

8,656,496

2,801,640

25,932

10,000

—

—

—

258,000

229,000

68,000

755

111,469,318

74,845,321

11,089,934

392,385

32,359,863

25,698,987

9,527,360

71,435

3,805,000

646,000

239,000

1,551.5

24,810,104

19,619,863

7,771,213

53,318.5

Summa

Total-

kostnad

Företag med fullständiga

uppgifter

för samtliga

arbeten

kronor

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

1) Vägar................

95,362,947

73,924,785

9,394,500

400,354.25

2) Skenfria korsningar..........

25,975,870

—

—

—

3) Broar................

10,524,600

8,160,700

2,766,903

26,398

4) Hamnar...............

6,480,760

6,386,760

2,256,375

17,113.50

5) Vattenbyggnader...........

2,842,841

2,258,541

671,427

7,877.50

6) Hus.................

19,402,785

16,718,535

7,911,799

30,546

7) Industri...............

7,717,770

4,684,770

1,998,358

6,749

8) Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

14,544,567

9,434,973

1,322,516

48,289.76

9) Vatten- och avloppsledningar.....

10,752,513

9,560,271

3,192,475

27,065.50

10) Diverse...............

414,292

364,792

128,750

956.25

Totalsumma

194,018,945

131,494,127

29,643,103

505,349.75

Summa av 5)—10)

65,674,768

43,021,882

15,225,325

121,484

Bihang till riksdagens protokoll 198S. 1 sami. Nr 211. 25

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Tabell 6. Fördelning av vissa större

Statliga

arbeten

Total-

kostnad

Företag med fullständiga

uppgifter

för samtliga

arbeten

kronor

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

1) Vägar.................

_

_

_

_

2) Skenfria korsningar...........

—

—

—

—

3) Broar.................

—

—

—

4) Hamnar................

1,959,300

1,959,300

805,000

4,560

5) Vattenbyggnader............

-

—

—

—

6) Hus..................

500,000

500,000

50,000

1,680

7) Industri................

670,000

670,000

110,500

1,104

8) Schaktnings- och planeringsarbeten m. m. .

—

—

—

—

9) Vatten- och avloppsledningar......

—

—

—

—

10) Diverse................

—

—

—

—

Totalsumma

3,129,300

3,129,300

965,500

7,344

Summa av 5)—10)

1,170,000

1,170,000

160,500

2,784

1) Vägar.................

2) Skenfria korsningar...........

3) Broar.................

4) Hamnar................

5) Vattenbyggnader............

6) Hus..................

7) Industri................

8) Schaktnings- och planeringsarbeten m. m. .

I 9) Vatten- och avloppsledningar.......

10) Diverse................

Totalsumma

Summa av 5)—10)

Enskilda arbeten

Total- kostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga

uppgifter

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

mänader

8,136,500

4,386,500

1,689,500

4,890

1,400,000

—

—

—

9,536,500

4,386,500

1,689,500

4,890

9,636,500

4,386,500

1,689,500

4,890

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

B-företag efter arbetenas natur.

Statsunderstödda arbeten

Rent

kommun

ala arbeten

Total- kostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga

uppgifter

Total- kostnad

för samtliga

arbeten

kronor

Företag med fullständiga

uppgifter

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

31,838,800

22,951,800

2,993,800

129,990

1,053,300

1,053,300

176,300

3,000

6,326,200

812,300

400,000

3,360

—

—

_

_

—

—

—

—

12,682,600

12,022,600

4,874,620

19,040

2,354,000

2,354,000

280,000

8,200

1,100,000

1,100,000

600 000

1,350

—

—

—

_

980,000

980,000

200,000

1,920

745,000

745,000

91,000

4,200

3,824,000

2,424,000

574,200

6,180

—

—

—

—

2,486,360

2,486,360

736,071

6,740

41,264,000

26,863,100

3,764,800

145,750

22,126,260

20,066,260

7,161,191

38,230

3,099,000

3,099,000

371,000

12,400

8,390,360

6,990,360

2,110,271

16,190

1) Vägar................

2) Skenfria korsningar..........

3) Broar................

4) Hamnar...............

5) Vattenbyggnader...........

8) Hus.................

7) Industri...............

8) Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

9) Vatten- och avloppsledningar......

10) Diverse................

Totalsumma

Summa av 5)—10)

Summa

Total-

kostnad

Företag med fullständiga

uppgifter

för samtliga

arbeten

kronor

Total-

kostnad

kronor

Inhemskt

material

kronor

Arbetar-

månader

32,892,100

24,005,100

3,170,100

132,990

6,326,200

812,300

4U0,000

3,360

14,641,900

13,981,900

5,679,620

23,600

3,454,000

3,454,000

880,000

9,550

500,000

500,000

50,000

1,680

9,786,500

6,036,500

2,000,000

7,914

5,969,000

3,169,000

665,200

10,380

2,486,360

2,486,360

736,071

6,740

76,056,060

54,445,160

18,580,991

196,214

22,195,860

15,646,860

4,331,271

36,264

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Tabell 7. A-företagens fördelning i kostnadshänseende.]

Samtliga arbeten.

Kostnad

i kronor

A n

tal föret

a g

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kom-

munala

En-

skilda

Summa

%

Lägre än 20,000 ..........

147

41

98

54

340

18.5

fr. o. m. 20,000— 50,000 ......

93

109

141

86

429

23.3

fr. o. m. 50,000— 75,000 ......

43

126

49

22

240

13.1

fr. o. m. 75,000—100,000 ......

29

86

33

6

154

8.4

fr. o. m. 100,000—200,000 ......

80

221

62

17

380

20.7

fr. o. m. 200,000—500,000 ......

39

180

39

13

271

14.8

500,000 eller högre.........

10

10

1

1

22

1.2

Summa

441

773

423

199

1,836

100. o

Av tablån framgår, att över 54 % av samtliga ifrågavarande företag bava en totalkostnad

understigande 75,000 kronor.

De olika kostnadsgruppernas andel

av totala kostnaden.

Större än 500,000 kr.

200,000—500,000 kr.

100,000—200,000 kr.

75.000— 100,000 kr.

50.000— 75,000 kr.

20.000— 50,000 kr.

Mindre än 20,000 kr.

1 I de grafiska framställningarna äro kostnader utöver 700,000 kronor frånräknade samt varje

grupp åsatt en medelkostnad.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Vägar.

Kostnad

i kronor

A r

itai

föret

a g

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kom-

munala

En-

skilda

Summa

%

Lägre än 20,000 ..........

45

34

14

22

115

14.1

fr. o. m. 20,000— 50,000 ......

22

79

30

37

168

20.6

fr. o. m. 50,000— 75,000 ......

6

89

8

12

115

14.1

fr. o. m. 75,000—100,000 ......

1

54

8

3

66

8.1

fr. o. m. 100,000—200,000 ......

2

173

11

5

191

23.4

fr. o. m. 200,000 500,000 ......

—

152

2

1

155

19.1

500,000 eller högre.........

—

5

—

—

5

0.6

Summa

76

586

73

80

815

100.0

Av tablån framgår, att över 48 % av samtliga ifrågavarande företag hava en totalkostnad

understigande 75,000 kronor.

De olika kostnadsgruppernas andel

av totala kostnaden.

Större än 500,000 kr.

200,000—500,000 kr.

100,000-200,000 kr.

75.000— 100,000 kr.

50.000— 75,000 kr.

Mindre än 50,000 kr.

52 %

27 %

5 %

7 *

3 %

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Skenfria korsningar.

Kostnad

i kronor

A E

itai

''öret

a g

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kom-

munala

En-

skilda

Summa

%

Lägre än 20,000 ..........

1

1

0.5

fr. o. m. 20,000— 50,000 ......

6

15

—

—

21

10.5

fr. o. m. 50,000— 75,000 ......

14

27

—

_

41

20.2

fr. o. m. 75,000—100,000 ......

13

22

_

—

35

17.2

fr. o. m. 100,000—200,000 ......

38

32

—

_

70

34.7

fr. o. m. 200,000—500,000 ......

21

9

_

_

30

14.9

500,000 eller högre.........

2

2

—

—

4

2.0

Summa

94

107

—

1

202

100.0

Av tablån framgår, att Sver 48 % av samtliga ifrågavarande företag hava en totalkostnad

understigande 100,000 kronor.

De olika kostnadsgruppernas andel

av totala kostnaden.

Större än 500,000 kr.

200,000—500,000 kr.

100,000-200,000 kr.

75.000— 100,000 kr.

50.000— 75,000 kr.

Mindre än 50,000 kr.

8 %

35 %

35 %

10 %

9 %

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Broar.

Kostnad

i kronor

A E

tal föret

a g

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kom-

munala

En-

skilda

Summa

%

Lägre än 20,000 ..........

1

5

3

9

12.3

fr. o. m. 20,000— 50,000 ......

2

12

1

—

15

20.6

fr. o. m. 50,000— 75,000 ......

—

9

—

—

9

12.3

fr. o. m. 75,000-100,000 ......

—

8

—

—

8

11.0

fr. o. m. 100,000 -200,000 ......

—

13

—

—

13

17.8

fr. o. m. 200,000—500.000 ......

—

16

—

1

17

23.3

500,000 eller högre.........

—

2

—

—

2

2.7

Summa

3

65

4

1

73

100.0

Av tablån framgår, att över 45 % av samtliga ifrågavarande företag hava en totalkostnad

understigande 75,000 kronor.

De olika kostnadsgruppernas andel

av totala kostnaden.

Större än 500,000 kr.

200,000—500,000 kr.

100,000—200,000 kr.

75.000— 100,000 kr.

50.000- 75,000 kr.

Mindre än 50,000 kr.

11 %

54 %

18 %

6 %

5 %

6 y.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Hanmar.

Kostnad

i kronor

A E

tal

‘öret

a g

Statliga

Stats-

under-

stödda

Kent

kom-

munala

En-

skilda

Summa

*

Lägre än 20,000 ..........

3

5

8

16.0

fr. o. m. 20,000— 50.000 ......

2

—

4

1

7

14.0

fr. o. m. 50,000— 75,000 ......

5

—

1

—

6

12.0

fr. o. m. 75,000—100,000 ......

3

—

4

—

7

14.0

fr. o. m. 100,000—200,000 ......

6

—

5

—

11

22.0

fr. o. m. 200,000—500,000 ......

6

—

5

—

11

22.0

500,000 eller högre.........

—

—

—

—

—

0.0

Samma

25

—

24

1

50

100.0

Av tablån framgår, att över 56 % av samtliga ifrågavarande företag hava en totalkostnad

nnderstigande 100,000 kronor.

De olika kostnadsgruppernas andel

av totala kostnaden.

200,000—500,000 kr.

100,000-200,000 kr.

75.000— 100,000 kr.

50.000— 75,000 kr.

Mindre än 50,000 kr.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Vattenbyggnader.

Kostnad

i kronor

Antal

''öret

a g

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kom-

munala

En-

skilda

Summa

%

Lägre än 20,000 ..........

1

3

9

13

31.7

fr. o. m. 20,000- 50,000 ......

2

1

3

9

15

36.7

fr. o. m. 50,000— 75,000 ......

—

—

1

1

2

4.9

fr. o. m. 75,000—100,000 ......

—

—

1

—

1

2.4

fr. o. m. 100,000—200,000 ......

2

1

1

4

8

19.5

fr. o. m. 200,000-500,000 ......

—

—

1

1

2.4

500,000 eller högre.........

—

—

—

1

1

2.4

Summa

O

2

9

25

41

100.0

Av tablån framgår, att över 68 % av samtliga ifrågavarande företag hava en totalkostnad

understigande 50,000 kronor.

De olika kostnadsgruppernas andel

av totala kostnaden.

Större än 500,000 kr.

200,000—500,000 kr.

100,000—200,000 kr.

75.000— 100,000 kr.

50.000— 75,000 kr.

20,000— 50,000 kr.

Mindre än 20,000 kr.

20 %

11

39 %

* %

17 %

6 %

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Hus.

Kostnad

i kronor

A B

tal föret

a g

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kom-

munala

En-

skilda

Summa

%

Lägre än 20,000 ..........

29

14

1

44

24.2

fr. o. m. 20,000— 50,000 ......

22

1

22

_

45

24.7

fr. o. m. 50,000— 75,000 ......

5

—

13

_

18

9.9

fr. o. m. 75,000—100,000 ......

7

—

6

_

13

7.1

fr. o. m. 100,000-200,000 ......

21

2

16

_

39

21.5

fr. o. m. 200,000—500,000 ......

5

—

13

_

18

9.9

500,000 eller högre.........

3

1

1

—

5

2.7

Summa

92

4

85

1

182

100. o

Av tablån framgår, att över 48 % av samtliga ifrågavarande företag hava en totalkostnad

understigande 50,000 kronor.

De olika kostnadsgruppernas andel

av totala kostnaden.

Större än 500,000 kr.

200,000—500,000 kr.

100,000—200,000 kr.

75.000— 100,000 kr.

50.000— 75,000 kr.

20.000— 50,000 kr.

Mindre än 20,000 kr.

16 %

32 %

30 %

5 %

T%

8 *

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Industri.

Kostnad

i kronor

A n

tal föret

a g

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kom-

munala

En-

skilda

Summa

%

Lägre än 20,000 ..........

4

1

1

6

15.4

fr. o. m. 20,000— 50,000 ......

6

—

1

2

9

23.1

fr. o. m. 50,000— 75,000 ......

2

1

—

—

3

7.7

fr. o. m. 75,000—100,000 ......

1

1

—

—

2

5.1

fr. o. m. 100,000—200,000 ......

6

—

2

1

9

23.1

fr. o. m. 200,000—500,000 ......

—

3

1

1

5

12.8

500,000 eller högre.........

5

—

—

—

5

12.8

Summa

24

5

5

5

39

100. o

Av tablån framgår, att över 38 % av samtliga ifrågavarande företag hava en totalkostnad

understigande 50,000 kronor.

De olika kostnadsgruppernas andel

av totala kostnaden.

Större än 500,000 kr.

200,000—500,000 kr.

100,000-200,000 kr.

50,000—100,000 kr.

Mindre än 50,000 kr.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Schaktnings- och planeringsarbeten m. ni.

Kostnad

i kronor

Antal

''öret

a g

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kom-

munala

En-

skilda

Summa

%

Lägre än 20,000 ..........

55

30

20

105

36.6

fr. o. m. 20,000— 50,000 ......

24

1

41

37

103

35.7

fr. o. m. 50,000— 75,000 ......

9

—

13

9

31

10.8

fr. o. m. 75,000—100,000 ......

4

1

5

3

13

4.5

fr. o. m. 100,000—200,000 ......

5

—

6

7

18

6.2

fr. o. m. 200,000—500,000 ......

5

_

4

9

18

6.2

500,000 eller högre.........

—

—

—

—

Summa

102

2

99

85

288

100.0

Av tahlin framgår, att över 72 % av samtliga ifrågavarande företag hava en totalkostnad

understigande 50,000 kronor.

De olika kostnadsgruppernas andel

av totala kostnaden.

200,000—500,000 kr.

100,000-200,000 kr.

75,000—100,000 kr.

50,000- 75,000 kr.

20,000- 50,000 kr.

36 %

16 %

7 %

11 *

21 %

9 %

Mindre än 20,000 kr.

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Vatten- och avloppsledningar.

Kostnad

i kronor

A n

tal föret

a g

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kom-

munala

En-

skilda

Summa

%

Lägre än 20,000 ..........

1

1

23

25

19.8

fr. o. m. 20,000— 50,000 ......

4

—

38

—

42

33.3

fr. o. m. 50,000— 75,000 ......

2

—

12

—

14

11.1

fr. o. m. 75,000—100,000 ......

—

—

8

—

8

6.4

fr. o. m. 100,000—200,000 ......

—

—

21

—

21

16.7

fr. o. m. 200,000—500,000 ......

2

—

14

—

16

12.7

500,000 eller högre.........

—

—

—

—

—

0.0

Summa

9

1

lie

—

126

100. o

Av tablån framgår, att över 53 % av samtliga ifrågavarande företag hava en totalkostnad

understigande 50,000 kronor.

De olika kostnadsgruppernas andel

av totala kostnaden.

200,000—500,000 kr.

100,000—200,000 kr.

75.000— 100,000 kr.

50.000— 75,000 kr.

20.000— 50,000 kr.

Mindre än 20,000 kr.

46 %

26 %

5 %

7 *

I---

13 %

3 %

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Diverse.

Kostnad

i kronor

Antal

''öret

a g

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kom-

munala

En-

skilda

Summa

%

Lägre än 20,000 ..........

8

1

5

14

70.0

fr. o. m. 20,000— 50,000 ......

3

_

1

4

20 0

fr. o. m. 50,000— 75,000 ......

_

__

1

1

5.0

fr. o. m. 75,000—100,000 ......

_

_

1

1

5 0

fr. o. m. 100,000—200,000 ......

_

_

fr. o. m. 200,000—500,000 ......

_

_

500,000 eller högre........

—

—

—

—

—

—

Summa

11

1

8

—

20

100. o

Av tablån framgår, att över 90 % av samtliga ifrågavarande företag bava en totalkostnad

understigande 50,000 kronor.

De olika kostnadsgruppernas andel

av totala kostnaden.

50,000— 75,000 kr.

20,000— 50,000 kr.

Mindre än 20,000 kr.

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Tabell 8. Kostnad för A-företagen under första året.

Hela riket.

Stats-

Rent

Statliga

under-

stödda

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar................

1,869,781

65,452,568

4,097,699

2,988,449

74,408,497

Skenfria korsningar......... .

14,224,070

11,136,800

—

15,000

25,375,870

Broar...... ..........

71,500

9,465,600

63,000

220,000

9,820,100

Hamnar................

2,568,600

—

2,317,960

20,000

4,906,560

Vattenbyggnader............

323,500

175,700

386,450

1,932,891

2,818,541

Hus.................

7,564,250

2,318,000

6,869,085

11,850

16,763,185

Industri................

4,839,275

1,155,000

742,500

416,320

7,153,095

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

3,118,341

112,000

4,458,631

4,488,295

12,177,267

Vatten- och avloppsledningar......

853,775

10,000

8,910,018

—

9,773,793

Diverse ................

146,292

10,000

258,000

—

414,292

Summa kronor

85,579,384189,835,668

28,103,343

10,092,805

163,611,200

Tilläggas överskjutande kostnader för sådana företag, som icke synas lämpligen kunna uppdelas

i etapper, komma summorna att höjas till:

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

37,193,309

91,152,318

30,942,953

10,092,805

169,381,385

Anni. Enligt inventeringsuppgifterna skalle i medeltal omkring 83 % av A-företagen kunna

utföras under ett år. Detta skulle motsvara en genomsnittlig maximikostnad per företag av uppskattningsvis

400,000 kronor.

Kostnaderna fördela sig på Stockholms stad och länen sålunda:

Stockholms stad.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar.................

209,775

270,000

295,000

___

774,775

Skenfria korsningar..........

—

120,000

—

—

120,000

Broar.................

—

—

—

—

—

Hamnar................

—

—

—

—

—

Vattenbyggnader............

—

—

100,000

—

100,000

Hus.................

731,500

—

—

—

731,000

Industri...............

512,175

—

—

—

512,175

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

203,600

—

1,505,000

—

1,708,600

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

—

—

—

Diverse................

—

—

—

—

—

Summa kronor

1,657,050

390,000

1,900,000

—

3,947,050

Stockholms län.

Stats-

Rent

Statliga

under-

stödda

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar.................

128,600

3,628,450

326,800

_

4,083,850

Skenfria korsningar..........

106,600

300,000

—

—

406,600

Broar.................

—

53,200

—

—

53,200

Hamnar................

93,600

379,000

—

472,600

Vattenbyggnader............

159,500

—

—

—

159,500

Hus.................

935,250

—

135,000

—

1,070,250

Industri................

207,000

—

—

15,000

222,000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

313,145

—

908,500

—

1,221,645

999,475

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

999,475

—

Diverse . . . . •...........

44,000

—

44,000

Summa kronor

1,943,695

3,981,650

2,792,775

15,000

8,733,120

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Uppsala län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar................

1.657,600

100,000

111,000

1,868,600

Skenfria korsningar..........

108,000

588,000

—

—

696,000

Broar.................

—

94,500

—

—

94,500

Hamnar................

—

—

_

—

—

Vattenbyggnader............

—

—

—

—

—

Hus.................

150,000

1,260,000

50,000

—

1,460,000

Industri................

—

—

—

—

—

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

34,885

—

—

142,000

176,885

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

—

—

—

Diverse................

—

—

—

—

—

Summa kronor

292,885

8,600,100

150,000

253,000

4,295,985

Södermanlands län.

Stats-

Rent

Statliga

under-

stödda

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar.................

73,750

2,639,500

508,600

3,221,850

Skenfria korsningar..........

610,700

—

—

_

610,700

Broar .................

—

305,000

_

_

305,000

Hamnar................

__

_

_

_

_

Vattenbyggnader............

—

—

—

—

—

Hus.................

67,000

150,000

339,380

—

556,380

Industri................

_

_

_

_

_

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

99,400

—

10,000

643,000

752,400

Vatten- och avloppsledningar......

45,000

—

353,500

—

398,500

Diverse ................

2,500

—

10,000

—

12,500

Summa kronor

898,350

3,094,500

1,221,480

643,000

5,857,330

Östergötlands län.

Stats-

Rent

Statliga

under-

stödda

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar................

166,840

1,816,280

101,080

14,300

2,098,500

Skenfria korsningar..........

380,000

205,000

—

_

585,000

Broar.................

—

137,700

_

_

137,700

Hamnar................

—

_

_

_

Vattenbyggnader............

—

—

_

20,000

20,000

Hus.................

1,017,575

—

—

_

1,017,575

Industri................

1,237,200

—

—

_

1,237,200

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

171,000

—

125,574

85,000

381,574

Vatten- och avloppsledningar......

32,000

—

29,300

_

61,300

Diverse................

—

—

—

—

—

Summa kronor

3,004,615

2,158,980

255,954

119,300

5,538,849

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Jönköpings län.

Stats-

Rent

Statliga

under-

stödda

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar.................

103,792

1,621,200

53,500

1,778,492

Skenfria korsningar..........

80,000

1,135.500

—

15,000

1,230,500

Broar.................

—

74,000

13,000

_

87,000

Hamnar...............

_

_

Vattenbyggnader............

—

—

_

_

Hus.................

51,835

—

128,905

_

180,740

Industri...............

23,800

—

155,000

_

178,800

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

230,650

—

110,705

154,000

495,355

Vatten- och avloppsledningar......

23,775

—

343,150

_

366,925

Diverse................

10,500

—

—

10,500

Summa kronor

524,352

2,830,700

804,260

169,000

4,328,312

Kronobergs län.

Stats-

Rent

Statliga

under-

stödda

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar..........

889,000

889,000

Skenfria korsningar.........

1,888,000

495,000

—

_

2,383,000

Broar............

—

66,000

_

_

66,000

Hamnar.............

_

_

_

_

Vattenbyggnader............

—

28,500

28,500

Hus............

30,000

—

_

30,000

Industri...............

—

_

350,000

350.000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

83,300

—

175,700

286,000

545,000

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

193,000

193,000

Diverse................

—

—

—

—

Summa kronor

2,001,300

1,450,000

368,700

664,500

4,484,500

Kalmar län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar.................

6,000

1,369,750

128,579

78,622

1,582,951

Skenfria korsningar..........

—

366,000

—

_

366;000

Broar...............

—

—

20,000

_

20,000

Hamnar..............

—

—

275,000

_

275,000

Vattenbvggnader............

—

—

_

Hus.................

299,000

758,000

626,600

_

1,683,600

Industri . ............

—

—

18,000

_

18.000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

—

—

194,085

38,000

232,085

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

20,000

_

20,000

Diverse................

—

—

—

—

Summa kronor

305,000

2,493,750

1,282,264

116,622

4,197,686

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 211. 26

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Gotlands län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar ................

557,000

75,000

632,000

Skenfria korsningar..........

—

—

—

—

—

Broar.................

—

—

—

—

—

Hamnar................

86,400

—

—

—

86,400

Vattenbyggnader............

259,000

—

—

—

—

Hus.................

—

—

—

259,000

Industri................

—

—

—

—

—

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

58,000

36,000

—

10,000

104,000

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

—

—

—

Diverse................

—

10,000

—

—

10,000

Summa kronor

403,400

603,000

-

85,000

1,091,400

Blekinge län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

i

Vägar................

10,350

708,500

225,545

103,250

1,047,645

Skenfria korsningar..........

—

31,800

—

—

31,800

Broar.................

67,500

—

30,000

—

97,500

Hamnar................

325,000

—

27,000

20,000

372,000

Vattenbyggnader............

—

—

—

—

—

Hus.................

166,750

—

13,000

—

179,750

Industri...............

67,600

—

—

67,600

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

435,320

—

25,558

244,000

704;878

Vatten- och avloppsledningar......

40,000

10,000

136,000

—

186,000

Diverse................

21,700

. —

—

-•

21,700

Summa kronor

1,134,220

750,300-

457,103

367,250

2,708,873

Kristinnstads län.

Stats-

Rent

Statliga

under-

stödda

kommu-

nala

Enskilda

Summa

V agar................

102,774

546,200

147,810

796,784

Skenfria korsningar . . .......

411,000

839,500

—

—

1,250,500

Broar.................

—

132,000

—

—

132,000

Hamnar................

424,300

—

—

424,300

Vattenbyggnader............

—

—

—

—

—

Hus.................

226,000

—

61,000

—

287,000

Industri . .............

150,000

—

—

—

150,000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

99,833

—

12,700

42,000

154,533

Vatten- och avloppsledningar......

11,000

—

347,069

—

3ö8,U69

Diverse................

—

—

—

—

—

Summa kronor

1,424,907

1,517,700

420,769

189,810

3,553,186

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Malmöhus län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar................

194,520

3,214,190

227,713

3,636,423

Skenfria korsningar..........

1,083,000

1,148,000

—

—

2,231,000

Broar.................

—

—

—

—

—

Hamnar...............

134,000

—

243,760

—

377,760

Vattenbyggnader............

—

—

36,000

—

36,000

Hus.................

478,700

40,000

—

—

518,700

Industri...............

—

—

440.000

—

440.000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

206,530

—

45,850

36,500

288,880

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

820,923

—

820,923

Diverse ................

—

—

—

—

—

Summa kronor

2,090,750

4,402,190

1,814,246

36,500

8,349,686

Hallands län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar...............

36,250

2,387,240

2,423,490

Skenfria korsningar..........

819,900

235,000

—

—

1,054,900

Broar.................

—

—

—

—

—

Hamnar................

52,000

—

174,800

—

226,800

Vattenbyggnader..........

—

—

—

—

—

Hus.................

17,100

—

—

—

17,100

Industri................

—

—

—

—

—

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

206,150

—

33,670

71,610

311,430

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

131,900

—

131,900

Diverse................

—

—

—

—

—

Summa kronor

1,131,400

2,622,240

340,370

71,610

4,165,620

Göteborgs och Bohus län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar ................

62,160

1,692,650

295,700

23,001

2,073,511

Skenfria korsningar..........

1,188,000

355,000

—

—

1,543.000

Broar.................

—

—

—

220,000

220,000

601,700

Hamnar................

601,700

—

—

—

Vattenbyggnader............

—

15,750

—

15,750

Hus.................

—

—

—

—

—

Industri ...............

—

—

—

—

—

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

220,300

—

133,519

13,000

366,819

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

790,470

—

790,470

Diverse................

29,892

—

—

—

29,892

Summa kronor

2,102,052

2,047,650

1,235,439

256,001

5,641,142

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Älvsborgs län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar ................

75,300

7,180,350

135,500

7,391,150

Skenfria korsningar..........

85,000

747,000

—

—

832,000

Broar.................

—

682,800

—

—

682,800

Hamnar................

—

—

226,200

—

226,200

Vattenbyggnader............

_

145,700

—

—

145,700

Hus.................

30,000

110,000

581,850

—

721,850

Industri................

670,000

—

—

—

670.000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

65,000

—

120,570

650,500

836,070

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

239,800

—

239,800

Diverse ................

—

—

—

—

—

Summa kronor

925,300

8,865,850

1,303,920

650,500

11,745,570

Skaraborgs län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar................

122,230

137,500

13,000

272.730

Skenfria korsningar ..........

1,520,370

487,000

—

—

2,007,370

Broar.................

—

—

—

—

—

Hamnar................

—

—

187,500

—

187,500

Vattenbyggnader............

—

—

39,000

—

39,000

Hus.................

485,000

—

225,300

11,850

722,150

Industri................

170,000

—

—

170.000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

99,298

—

41,450

—

140.748

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

280,903

—

280,903

Diverse................

—

—

12,000

—

12,000

Summa kronor

2,396,898

624,500

786,153

24,850

3,832,401

Värmlands län.

Stats-

Rent

Statliga

under-

stödda

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar................

45,140

1,546,520

386,158

1,977,818

Skenfria korsningar..........

644,000

480,000

—

—

1,124,000

Broar.................

—

2,435,100

—

—

2,435,100

Hamnar................

—

—

—

—

—

Vattenbvggnader............

—

—

—

888,500

888,500

Hus.................

22,880

—

311,300

—

334,180

Industri...............

—

—

—

—

—

Schaktnings- och planeringsarbeten m. ni.

9,000

—

26,000

—

35,000

Vatten- och avloppsledningar......

112,000

—

312,380

—

424,380

Diverse................

—

—

—

—

—

Summa kronor

838,020

4,461,620

649,680

1,274,658

7,218,978

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

örebro län.

Stats-

Kent

Statliga

under-

stödda

kommu-

nala

Enskilda

Summa

j Vägar................

80,000

3,739,251

16,792

3,836,043

Skenfria korsningar ..........

758,000

1,426,000

—

—

2,184,000

Broar.................

—

505,000

—

—

505,000

Hamnar................

—

—

—

—

—

Vattenbyggnader............

—

—

—

—

—

Hus.................

765,000

—

227,000

—

992,000

Industri................

—

—

—

—

—

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

6,130

76,000

10,000

309,000

401,130

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

545,000

—

545,000

Diverse................

—

—

93,000

—

93,000

Summa kronor

1,609,130

5,746,251

891,792

309,000

8,556,173

Västmanlands län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar.................

35,000

1,033,836

35,000

223,700

1,327,536

Skenfria korsningar..........

266,000

480,000

—

—

746,000

Broar.................

4,000

335,900

—

—

339,900

Hamnar................

95,000

—

193,000

—

288,000

Vattenbyggnader............

130,000

—

—

—

130,000

Hus.................

288,000

—

100,000

—

388,UDO

Industri ...............

177,000

—

—

177,000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

11,000

—

41,000

200,025

252,025

Vatten- och avloppsledningar......

-

—

343,794

—

343,794

Diverse................

—

—

—

—

—

Summa kronor

1,006,000

1,849,736

712,794

423,725

3,992,255

Kopparbergs län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar................

42,300

3,594,321

513,250

355,293

4,505,164

Skenfria korsningar..........

—

700,000

—

—

700,000

Broar.................

—

742,000

—

—

742,000

Hamnar................

—

—

102,700

—

102,700

Vattenbyggnader............

—

—

10,700

210,000

220,700

Hus.................

406,000

—

698,230

—

1,104,230

Industri...............

—

—

20,000

20,000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

35,000

—

195,035

640,000

870,035

Vatten- och avloppsledningar......

590,000

—

341,025

—

931,025

Diverse ................

—

—

55,000

—

55,000

Summa kronor

1,073,300

5,036,321

1,915,940

1,225,298

9,250,854

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Gävleborgs län.

Stats-

Rent

Statliga

under-

stödda

kommu-

nala

.Enskilda

Summa

1 Vägar.................

31,000

3,966,350

56,200

459,546

1

4,513,096

1 Skenfria kol samgar..........

804,000

935,000

—

—

1,739,000

Broar.................

—

480,000

—

—

480,000

Hamnar................

—

—

—

—

_

1 Vattenbyggnader............

—

—

155,000

187,000

342,000

Hus.................

100,000

—

450,420

—

550,420

Industri................

—

—

—

—

j Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

38,000

—

69,700

191,000

298,700

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

229,120

—

229.120

Diverse................

—

—

—

—

—

Summa kronor

973,000

5,381,350

960,440

837,546

8,152,336

Västernorrlands län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar.................

7,116,150

401,905

7,518,055

Skenfria korsningar..........

2,283,500

63,000

—

—

2,346,500

Broar.................

—

731,000

—

—

731,000

Hamnar................

537,100

—

185,000

—

722,100

Vattenbyggnader............

34,000

—

192,791

226,791

Hus.................

100,000

—

170,300

—

270,300

Industri................

—

—

—

—

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

25,800

—

102,470

20,000

148,270

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

571,034

—

571,034

Diverse ................

—

—

—

—

—

Summa kronor

2,980,400

7,910,150

1,028,804

614,696

12,534,050

Jämtlands län.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar.................

3,731,500

141,100

182,864

4,055,464

Skenfria korsningar..........

600,000

—

—

—

6O0 000

Broar.................

—

955,500

—

—

955,500

Hamnar................

—

—

—

—

—

Vattenbyggnader............

—

—

—

204,600

204,600

Hus.................

420,000

—

345,500

—

765,500

Industri................

135,000

—

36,000

—

171,000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

360,000

—

87.200

—

447,200

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

379,300

—

379,300

Diverse................

—

—

15,000

—

15,000

Summa kronor

1,515,000

4,687,000

1,004,100

387,464

7,593,564

opaginerad Kontrollera mot PDF

265

Västerbottens län.

| Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

14,000

8,051,680

490,040

189,700

8,745,420

462,000

—

—

—

462,000

1,548,700

—

—

1,548,71)0

_

_

80,000

—

80,000

_

_

30,000

32,000

62,000

107,650

_

68,000

—

175,650

93,500

—

93,500

82,000

_

88,196

212,020

382,216

_

619,762

—

619,762

13,400

—

14,000

—

27,400

1 079,050

9,600,880

1,483,498

433,720

12,196,648

Vägar...............

Skenfria korsningar........

Broar...............

Hamnar..............

Vattenbyggnader..........

Hus...............

Industri.............

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

Vatten- och avloppsledningar ....

Diverse..............

Summa kronor

Norrbottens län.

Skenfria korsningar..........

Broar.................

Hamnar................

Vattenbyggnader............

Hus.................

Industri...............

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

Vatten- och avloppsledningar......

Diverse................

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

330,000

2,357,550

447,300

223,300

3,358,150

126,000

—

—

—

126,000

187,200

—

—

187,200

219,500

_

244,000

—

463,500

30,000

—

169,500

199,500

410,010

_

2,337,300

—

2,747,310

aiiöoo

—

—

31,320

52,820

25,000

—

396,149

500,640

921,789

_

_

883,113

—

883,113

68,300

—

15,000

—

83,300

1,200,310

2,574,750

4,322,862

924,760

9,022,682

Icke lokaliserbara.

Statliga

Stats-

under-

stödda

Rent

kommu-

nala

Enskilda

Summa

Vägar................

_

__

—

—

Skenfria korsningar..........

—

—

—

Broar .................

—

—

—

—

Hamnar................

—

--

—

—

—

Vattenbyggnader............

—

—

—

—

—

Hus.................

—

—

—

—

—

Industri................

1,468,000

1,155,000

—

—

2,623,000

1 Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

_

—

—

—

Vatten- och avloppsledningar......

—

—

1 Diverse................

—

—

—

—

''

Summa kronor

1,468,000

1,155,000

—

—

2,623,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

266

Bilaga E.

V. P. M.

angående de direkta arbetstillfällen, som igångsättandet av A- oell

B-företagen enligt uppskattning kan väntas medföra.

De vid inventeringen lämnade uppgifterna rörande de olika företagen avse,

förutom den för arbetet beräknade kostnaden, bl. a. kostnad för inhemskt

material, arbetstid och arbetsstyrka. Det torde ha erbjudit svårigheter för

flertalet uppgiftslämnare att rätt bedöma sistnämnda båda kvantiteter, varför

man icke utan vidare synes böra godtaga uppgifterna härom. Uppgifterna

örn totalkostnad och materialkostnader torde däremot i regel vara hämtade

ur upprättade kostnadsförslag och följaktligen kunna tillmätas större

värde.

Med ledning av de uppgivna totalkostnaderna för de olika grupperna av arbeten

har skäligheten av de lämnade uppgifterna örn materialkostnader bedömts,

varefter de kostnader beräknats, som äro att hänföra till direkta arbetslöner.

Vid denna beräkning hava nedan angivna erfarenhetssiffror beträffande

kostnadernas fördelning på arbetslöner, material o. s. v. tillämpats.

Slutligen hava de timförtjänster uppskattats, som kunna väntas utgå vid de

olika slagen av förekommande arbeten, bedrivna såsom beredskapsarbeten, och

därmed det antal arbetare, som kunna väntas bliva sysselsatta i direkt väg.

Vägarbeten (utom beläggningsarbeten)

Brobyggnader (utan tillfartsvägar)

Hamnbyggnader..........

Vatten- och avloppsledningar . . .

Direkta

arbetslöner

(inberäknat

körslor)

%

Mate

inhemskt

%

riol

utländskt

%

Arbetsled- ning, avskriv- ning å ma- skiner m. m.

%

78-86

CO

I

T*

0—2

10—12

42

36

7

15

45

34

5

16

42

4

2

16

De vid inventeringen lämnade uppgifterna örn materialkostnader överensstämma

i stort sett med erfarenhetssiffrorna. Beträffande vissa slag av arbeten

hava emellertid justeringar vidtagits, särskilt i fråga örn fördelningen

mellan inhemskt och utländskt material. Vederbörande torde nämligen i allmänhet

icke hava räknat med något som helst utländskt material vid exempelvis

väg- och brobyggnader.

Med denna utgångspunkt skulle följande kostnadsfördelning kunna anses

gälla som ett antagligt genomsnitt för hela landet.

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Direkta

Mati

r i a 1

Arbetsled-

arbetslöner

ning, avskriv-

(inberäknat

ning å ma-

körslor)

inhemskt

utländskt

skiner m. m.

%

%

%

%

Vägarbeten (utom beläggningsarbeten) .

82

6

1

11

D:o : beläggningsarbeten m. m. .

52

27

7

14

Skenfria korsningar och andra brobygg-

nader (inberäknat tillfartsvägar) . . .

54

27

5

14

Hamnbyggnader............

45

34

5

16

Övriga vattenbyggnadsarbeten.....

69

20

—

11

Husbyggnader............

43

46

—

11

Industri...............

40

60

—

—

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

86

4

—

10

Vatten- och avloppsledningar.....

42

30

12

16

Övriga arbeten............

65

(sammanlagt 35)

Med ledning av procentsatserna för arbetslönernas andel av totalkostnaderna

samt vissa antagna timförtjänster inom olika företagsgrupper och län har

därefter beräknats, huru många arbetare som i medeltal skulle kunna sysselsättas

under första året, i händelse den tillgängliga arbetsreserven (A-företagen

+ 66 större B-företag) till fullo utnyttjades.

Nämnda timförtjänster hava erhållits med ledning av en sammanställning

över löneinkomster för vägarbetare och vissa andra arbetare inom olika län

år 1931, vilken utarbetats inom socialstyrelsen. De antagna timförtjänsterna

utgöra medelvärden för stad och landsbygd, vilka medelvärden beräknats med

hänsyn till fördelningen av de i inventeringen upptagna företagen på städer

och landsbygd inom respektive län.

Resultatet av beräkningen framgår av denna tabell (kostnaderna äro angivna

i avrundade tal) :

A-företag

66 större B-företag

Tillhopa

i

Totalsumma

l:a året

kr.

Antal

arbetare

Totalsumma

l:a året

kr.

Antal

arbetare

Totalsumma

l:a året

kr.

Antal

arbetare

Vägar..........

74,408,000

32,000

13,152,000

5,200

87,560,000

37,200

Skenfria korsningar ....

25,376,000

5,700

—

25.376,000

5,700

Broar..........

9,820,000

2,400

2,465,000

600

12,285,000

3,000

Hamnar.........

4,907,000

1,200

5,735,000

1,100

10,642,000

2,300

Vattenbyggnader.....

2,819,000

900

1,010,000

300

3,829,000

1,200

Hus...........

16.763.000

3,200

250,000

100

17,013,000

3,300

Industri.........

Schaktnings- och planerings-

7,153,000

2,000

7,370,000

1,500

14,523,000

3,500

arbeten m. m......

12,177,000

5,500

2,831,000

1,000

15,008,000

6,500

Vatten- och avloppsledningar

9,774,000

2,000

1,225,000

200

10,999,000

2,200

Diverse.........

414,000

100

—

—

414,000

100

Summa

163,611,000

55,000

34,038,000

10,000

197,649,000

65,000

Ovanstående beräkning av arbetareantalet är gjord under förutsättning av

8 timmars arbetsdag, 25 arbetsdagar per månad och i medeltal 10 arbetsmånader

per år.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Beräkningen lider givetvis av osäkerhet i flera avseenden, särskilt ifråga

om de timförtjänster, som lagts till grund för beräkningen. De antagna timförtjänsterna

hava erhållits på grundval av uppgifter örn de i verkligheten erhållna

genomsnittliga förtjänsterna vid tidlönsarbete i öppna marknaden. Därvid

är dock att märka, att i dessa timlöner ingå ersättningar för övertidsarbete,

naturaförmåner o. dyl., varmed man icke bör hava att räkna vid här

ifrågavarande arbeten. Å andra sidan hava till grund för beräkningen lagts

löneinkomsterna vid tidbetalning, ehuruväl ackordsarbete i stor utsträckning

förutsättes vid beredskapsarbetena. Den merförtjänst, som yrkesvana arbetare

kunna påräkna genom ackordsarbete •— normalt 20 ä 34 %, såsom en av

socialstyrelsen gjord beräkning utvisar — torde icke i regel kunna uppnås vid

beredskapsarbeten, där ovana arbetare skola vinna anställning. En längre

tids arbetsanställning kommer visserligen att medföra en viss grad av yrkesskicklighet,

men huruvida denna omständighet kan komma att nämnvärt påverka

den genomsnittliga timförtjänsten vid de ifrågavarande arbetena, undandrager

sig ett någorlunda exakt bedömande. Med utgångspunkt emellertid

från de ovan omnämnda medeltimförtjänsterna och under övriga angivna förutsättningar

skulle en arbetsstyrka av omkring 65,000 man kunna vinna sysselsättning

i direkt väg under första året, såsom framgår av förestående

tabell. Motsvarande genomsnittliga dagsförtjänst utgör 7:50 kronor per man.

Vid den företagna beräkningen har ingen hänsyn tagits till särskilda omkostnader

för beredskapsanordningen.

En sammanräkning av de vid inventeringen lämnade uppgifterna om arbetsanställningar

giver som resultat, att de redovisade A- och större B-företagen

till en sammanlagd kostnad under första året av omkring 203 milj. kronor

skulle giva sysselsättning åt omkring 76,000 man, under förutsättning av i

genomsnitt 10 arbetsmånader per år — alltså ett avsevärt större antal än

det, vartill ovanstående beräkning lett. Sistnämnda arbetarantal — 76,000 man

— motsvarar emellertid det, som erhålles, örn man vid en liknande beräkning utgår

från en medeltimförtjänst för hela riket av 0.73 kronor vid vägarbeten och

1.02 kronor vid byggnadsarbeten, och alltså ingen hänsyn tages till företagens

fördelning på städer och landsbygd eller på olika län. De nämnda timförtjänsterna

angivas i socialstyrelsens lönestatistiska årsbok för Sverige 1931

såsom genomsnittlig timförtjänst vid tidlönsarbete för med vägunderhållsarbete

sysselsatta grovarbetare (0.73 kronor) samt för statliga ban- och byggnadsarbetare

under ordinarie tid (1.02 kronor). Den mot sistnämnda arbetarantal

svarande genomsnittliga dagsförtjänsten utgör c:a 6:50 kronor per man.

Stockholm den 15 mars 1933.

Dag Blomberg.

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Bilaga F.

Tablå

utvisande den antagliga fördelningen av de arbeten till motverkande av

arbetslösheten, som avses med socialdepartementets anslag.

(Beloppen i miljoner kronor.)

Statliga och

statsunder-

Rent kommu- nala företag.

Motsvarande

Bidrag i

Summa

erforderligt

företag

genomsnitt

75 %

statsbidrag

Vägar................

4.5

4.5

Skenfria korsningar..........

—

—

—

Broar ................

—

—

—

Hamnarbeten.............

—

7.5

7.5

Övriga vattenbyggnader........

1.6

1.0

2.5

Husbyggnader............

5.0

8.5

13.5

Industri...............

3.0

1.8

4.8

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

0.5

6.0

6.5

Vatten- och avloppsledningar.....

—

10.5

10.5

Övrigt................

—

0.2

0.2

Summa

10.o

40. o

50. o

40.0

Främjande av bostadsbyggande ....

20.0

Bidrag till enskilda företag av allmännyttig karaktär samt till främjande av

10.0

företagsamhet och industriell verksamhet......

Diverse...............

5.0

Tillhopa

75.0

Tablå

utvisande den antagliga fördelningen av de arbeten till motverkande av

arbetslösheten, som avses med kommunikationsdepartementets anslag.

(Beloppen i miljoner kronor.)

Statliga och

statsunder- stödda

företag

Rent

kommunala

företag

Summa

Motsvarande

erforderligt

statsbidrag

18.5

18.5

13.9

15.6

—

15.6

14.0

14.8

—

14.8

11.1

4.5

—

4.5

3.0

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2.2

—

2.2

2.2

—

—

—

—

—

—

—

—

55.6

—

55.6

44.2

0.8

...... 5.0

Tillhopa | 50.0

Vägar................

Sken fria korsningar..........

Broar................

Hamnarbeten............

Övriga vattenbyggnader........

Husbyggnader............

Industri...............

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

Yatten- och avloppsledningar.....

Övrigt................

Summa

Statsbana Malung—Vansbro.....

Diverse..............

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Tablå

utvisande den antagliga fördelningen av kostnaderna vid vissa husbyggnads

ar beten, upptagna under rubriken Tondén för förlag till statsverket.

1. Nominellt angivna byggnadsföretag, 21 st.

Beräknad kostnad.................... 7,347,800 kr.

Häri ingående kostnad för tomtförvärv utgör........ 44,000 kr.

Byggnadskostnad..................... 7,303,800 kr.

I byggnadskostnaden kan beräknas ingå direkta arbetslöner

(inberäknat körslor) med.............

och inhemskt material med.............

. . . 3,367,300 kr.

. . . 3,304,000 kr.

2. Fiss» byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus.

Beräknad kostnad (byggnadskostnad).........

Direkta arbetslöner (inberäknat körslor)........

Inhemskt material.................

. . 3,431,000 kr.

. . . 3,121,000 kr.

7,442,800 kr.

3. Karolinska sjukhuset i Stockholm.

Beräknad kostnad (byggnadskostnad)..........

Direkta arbetslöner (inberäknat körslor)........

Inhemskt material..................

. . 757,000 kr.

. . 690,000 kr.

1,645,000 kr.

4. Husbyggnadsarbeten, ingående bland de arbeten till motverkande

av arbetslösheten, som anmälts av socialdepartementet.

Beräknad kostnad (byggnadskostnad)............ 13,500,000 kr.

(Erforderligt statsbidrag beräknas utgöra 11,400,000 kr.)

Direkta arbetslöner (inberäknat körslor).......... 5,600,000 kr.

Inhemskt material.................... 6,200,000 kr.

5.

Främjande av bostadsbyggande. (Anslag 20 milj. kr.)

Under antagande bl. a. av en fördelning av anslaget på städer

med 7.5 milj. kr. och på landsbygd med 12.5 milj. kr. kunna

fastigheter förväntas bliva uppförda, reparationer utförda

m. m. till ett värde av.................

Härav kan förväntas utgå till tomtförvärv.........

Byggnadskostnad.....................

Direkta arbetslöner (inberäknat körslor)..........

Inhemskt material....................

87,000,000 kr.

3,500,000 kr.

83,500,000 kr.

42.000. 000 kr.

33.000. 000 kr.

Sammanställning (avrundade tal).

Sammanlagt anslag till husbyggnadsarbeten (7,347,800 +

7,442,800 + 1,645,000 + 11,400,000 + 20,000,000)..... 48 milj. kr.

Motsvarande byggnadskostnad............... . 113 milj. kr.

Därav:

Direkta arbetslöner (inberäknat körslor)........ 55 milj. kr.

Inhemskt material.................. 46 milj. kr.

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Tablå

utvisande de arbetstillfällen i direkt väg, som kunna förväntas uppkomma

som följd av det under socialdepartementet anmälda anslaget

av 75 miljoner kronor, avsett till arbeten till motverkande av arbetslösheten.

(Beloppen i miljoner kronor)

Total-

Arbets-

Anslag

kostnad

styrka 1

Statliga och enligt allmänna regler statsunder-

stödda arbeten samt rent kommunala arbeten

40.0

Vägar....................

4.5

1,900

Hamnarbeten.................

7.5

1,600

Övriga vattenbyggnader............

2.5

800

Husbyggnader................

13.5

2,600

Industri...................

4.8

1,200

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.....

6.5

3,800

Vatten- och avloppsledningar.........

10.5

2.100

Övrigt....................

0.2

100

Summa

40.0

50.0

14,100

Främjande av bostadsbyggande........

20.0

1

Bidrag till främjande av företagsverksamhet

\ 140.0

13.900

och industriell verksamhet .........

10.0

Diverse....................

5.0

1

Tillhopa

75.0

190.0

28,000

Tablå

utvisande de arbetstillfällen i direkt väg, som kunna förväntas uppkomma

som följd av det ander kommunikationsdepartementet anmälda

anslaget av 50 miljoner kronor, avsett till allmänna arbeten till motverkande

av arbetslösheten.

(Beloppen i miljoner kronor)

Anslag

Total-

kostnad

Arbets- styrka 1

Statliga och statsunderstödda arbeten.....

V agar....................

44.2

18.5

7,800

Skenfria korsningar..............

15.6

3,F>00

Broar....................

14.8

3,600

Hamnarbeten.................

4.5

1,000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m. ...

2.2

1,000

Summa

44.2

55.0

16,900

Statsbana Malung—Vansbro..........

0.8

0.8

240

Diverse....................

5.0

5.0

1,860

Tillhopa

50.0

01.4

19,000

1 Arbetsstyrkan har beräknats under förutsättning av 8 timmars arbetsdag, 25 arbetsdagar per

månad och i genomsnitt 10 arbetsmånader per år.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Bilaga G.

V. P. M.

med undersökning rörande den omfattning, varj de såsom A-företag

betecknade, ifrågasatta beredskapsarbetena äro av beskaffenhet att falla

under kollektivavtal, gällande mellan kommunal myndighet och svenska

kommunalarbetareförbundet.

De kommunala kollektivavtalen äro formulerade på sådant sätt, att de kunna

äga giltighet »beträffande vid kommunens industriella verk och allmänna

arbeten samt trafikföretag eller vid andra i specialbestämmelserna angivna

arbetsområden anställd personal med undantag av dels förmän och andra arbetsledningens

särskilda förtroendemän, dels arbetare vid reservarbeten». I

enlighet med denna huvudregel, som finnes angiven i ingressen till allmänna

bestämmelser för till svenska städernas förhandlingsorganisation anslutna kommuner,

finnas kollektivavtal upprättade med drätselkammare, byggnadskontor,

hamnstyrelser, gas- och elektricitets- samt vattenverk, renhållningsverk,

spårvägar, slakthus, badinrättningar, sjukvårds- och försörjningsinrättningar

m. m. Beträffande mindre och medelstora städer gäller vanligen ett avtal

med drätselkammaren, ofta kompletterat av avtal med gas- och elektricitetsverken,

eller också ett avtal, avseende allmänna arbeten. I större städer är

avtalssystemet i regel mera nyanserat.

Enligt svenska kommunalarbetareförbundets verksamhetsberättelse för år

1931 gällde den 31 december nämnda år kommunala kollektivavtal för samtliga

städer med undantag av följande: Vaxholm, Östhammar, Öregrund, Sigtuna,

Enköping, Torshälla, Mariefred, Trosa, Söderköping, Vadstena, Skänninge,

Mjölby, Värnamo, Eksjö, Gränna, Nybro, Vimmerby, Borgholm, Sölvesborg,

Simrishamn, Skanör med Falsterbo, Laholm, Kungsbacka, Kungälv,

Marstrand, Lysekil, Strömstad, Åmål, Hjo, Askersund, Nora, Lindesberg, Arboga,

Säter, Hedemora, Avesta, Ludvika, Skellefteå och Haparanda. Vidare

Humös kommunala kollektivavtal i Saltsjöbaden, Elen och Björkhamre köping

(Bollnäs),^ Kiruna, Jukkasjärvi kommuns verk och inrättningar samt

Bromma kyrkoråds arbeten, ävensom beträffande Sollentuna och Sotholms

nya vägstyrelser och Stora Tuna och Silvbergs vägstyrelse.

_ En granskning av förteckningen över A-företagen i avsikt att undersöka,

vilka arbeten som äro av beskaffenhet att ett gällande kommunalt kollektivavtal

skulle automatiskt bliva därå tillämpligt, möter svårigheter redan av

den grund, att det ej med någon större grad av säkerhet kan bedömas, huruvida

den kommunala myndigheten avsett att utföra arbetet i egen regi eller

att utlämna detsamma till entreprenör. I förra fallet skulle kommunalarbetaravtalet

bliva tillämpligt å arbetet men ej i det senare fallet. Man skulle

möjligen kunna finna viss ledning för bedömandet härutinnan i vederbörande

städers normala utrustning med teknisk personal och deras möjligheter att

alltså utan särskilda arrangemang själv handhava, arbetet. Arbeten i sådana

större städer, vilka vore bättre rustade med teknisk personal, skulle sålunda

kunna antagas _ avsedda att utföras i stadens egen regi, medan motsvarande

arbeten i mindre städer finge förutsättas komma att utlämnas på

entreprenad. Man skulle möjligen också kunna utgå från att arbeten av större

omfattning och av så att säga extraordinär karaktär i regel komma att utföras

av entreprenör. Vilken bedömningsgrund man än väljer, måste emellertid

resultatet bliva ganska hypotetiskt på grund av de många faktorer, som

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

inverka i de särskilda fallen i fråga om ett kommunalt arbetes utförande på

det ena eller andra sättet.

Framhållas må också, att i sådana fall, där i en stad endast ett kollektivavtal

gäller, exempelvis med drätselkammaren som avtalsslutande part, det icke

utan vidare är klart, att detta avtals arbets- och lönevillkor skola gälla för arbeten,

utförda av någon annan stadens myndighet. För att vara på den säkra

sidan har man vid efterföljande beräkning medtagit alla ifrågakommande arbeten

i stad, där kommunalarbetaravtal gäller, vare sig den kommunala myndighet,

som skall handhava arbetet, är direkt avtalsslutande part eller icke.

I det följande har med stöd av erhållna upplysningar örn hittills tillämpad

praxis i fråga örn olika slag av arbeten ett försök gjorts att bedöma nu förevarande

arbetens beskaffenhet att falla under de kommunala kollektivavtalen.

Yad först angår vägar torde kommunalarbetarna principiellt anse, att infartsvägar,

som ansluta sig till angränsande vägdistrikts vägar, falla under

kommunalarbetaravtalet, liksom andra vägar inom en stads stadsplanelagda

område och självfallet gatuarbeten. I praktiken torde i viss omfattning vägarbeten

i ytterområdena hava utförts såsom reservarbeten. I efterföljande förteckning

hava medtagits alla föreslagna väg- och gatuarbeten inom samhällen,

där kommunalarbetaravtal gälla. Dock hava ej medtagits föreslagna vägföretag

inom de vägdistrikt •— Sollentuna och Sotholms samt Stora Tuna och Silvbergs

vägdistrikt -—- där av särskilda organisatoriska anledningar hittills

kommunalarbetareförbundet stått såsom avtalsslutande part.

Väg- och gatuarbeten.

Arbetsföretag. Totalkostnad

Tranebergsvägen mellan Svartvik—Johannelund, Stockholm...... 30,000

Väg Mälarhöjden—Södertäljevägen, Stockholm.................. 85,000

Väg Högdalsvägen—Hagsätra, Stockholm...................... 40,000

Vägen Mälarhöjden—Sätra varv, Stockholm.................... 140,000

Vägbyggnad Bråvallavägen—Altorp, Djursholm ................ 42,000

Vägbyggnad Altorp—Näsbyvägen, Djursholm ................ 47,500

Väg till badplats vid Fågelö udde, Lidingö.................... 66,000

Breddning av Mosstorpsvägen, Lidingö........................ 29,000

Rötning av Stockholmsvägen vid telefonstationen, Lidingö ...... 13,000

Stensättning och schaktning av torg i Tranås.................. 36,000

Stensättningsarbeten vid hamnen i Kalmar...................... 81,000

Väg Solbacka—Sandvik m. m., Karlshamn.................... 44,795

Vägbyggnad vid hamnen i Uddevalla.......................... 74,000

Vägbyggnad, Vänersborg.................................... 65,500

Vägarbete, Västerås ........................................ 35,000

Tunnvägen, Falun ........................................ 44,415

Nordlundsvägen, Falun .................................... 49,620

Stenrösvägen, Falun ........................................ 135,890

Kristinagatan, Falun........................................ 79,625

Ombyggnad av stora torget, Falun............................ 80,000

Breddning och stensättning av Mickelträskvägen, Umeå.......... 150,000

D:o ................................,..................... 107,000

D:o ................... 105,000

Gatuarbeten i Skurholmen, Luleå.............................. 419,400

Gatuarbeten i Piteå ........................................ 41,000

D:o ...................................................... 37,000

D:o ........................................ 45,000

D:o ..................................................... 49,000

Summa kronor 2,171,745

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Några arbetsföretag, avseende anordnande av skenfria korsningar, torde ej

kunna förväntas komma att falla under de kommunala kollektivavtalen. Samma

torde vara förhållandet beträffande brobyggnadsföretag, vilka senare som

allmän regel torde utlämnas på entreprenad. Endast i undantagsfall, exempelvis

det nu pågående bygget av Tranebergsbro i Stockholm, torde brobyggnader

utföras i kommunal myndighets egen regi.

o Beträffande hamnarbeten gäller, att de i stor utsträckning torde utlämnas

på entreprenad. I de fall, där sådana arbeten utförts i kommunal myndighets

regi, har praxis varit svävande. Exempel finnas sålunda på att nybyggnader

(Stockholms frihamn, Hammarbyleden, Köpings djuphamn) utförts med

tillämpning av kommunalarbetaravtal. Å andra sidan har i vissa sådana fall

gjorts gällande, att inom anläggningsbranschen tillämpade avtal borde följas

även beträffande ombyggnadsarbeten. En tvist i sådant avseende mellan kommunalarbetareförbundet

och väg- och vattenbyggnadsförbundet har sålunda

avsett ombyggnad av kaj i Halmstad, vilken tvist emellertid icke lett till dragande

av någon demarkationslinje mellan de båda facken, enär arbetet i fråga

kom till utförande såsom reservarbete. I förevarande sammanhang har man

medräknat samtliga ombyggnadsarbeten samt sådana nybyggnader, där staden

synts äga förutsättningar utföra arbetet i egen regi.

Hamnarbeten.

Arbetsföretag. Kronor

Kajbyggnad för hamnpir i Kalmar ....................... 480.000

Vågbrytare och brygga i fiskehamnen, Västervik ............ 90,000

Muddring m. m. för flytdocka, Landskrona ................ 35,000

Uppmuddring av hamnbassäng, Landskrona ................ 190,000

Ombyggnad av upplagskajen i Halmstad .................... 349,600

Ombyggnad av kajen i Falun .............................. 170,000

Ombyggnad av delar av Fisktorgskajen, Sundsvall............ 85,000

Ombyggnad av kajen på Selångeråns södra sida, Sundsvall .... 100,000

Summa kronor 1,499,600

Av vattenbyggnader torde följande arbeten kunna anses vara av natur, att

å desamma kommunalarbetaravtal möjligen bliva tillämpliga.

V attenbyggnader.

Arbetsföretag. Kronor

Kanal Lillsjön—Ulvsundasjön, Stockholm .................... 100,000

Strandskoning, Ystad ...................................... 36,000

D:o ...................................................... 15.000

Summa kronor 151,000

Några husbyggnadsföretag torde här ej böra medräknas. I de städer, där

särskilda husbyggnadsavdelningar finnas, sysselsättas arbetarna i alldeles

övervägande grad med reparationsarbeten i stadens egna fastigheter, inredningsarbeten

o. d.

Bland de under industri upptagna A-företagen torde endast ett arbete vara

av beskaffenhet att kunna här medräknas.

Industri.

Arbetsföretag. Kronor

Elektrifiering av Skogstorp, Oskarshamn .................... 18,000

Summa kronor 18,000

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

I fråga om schaktnings- och planeringsarbeten föreligga särskilt stora svårigheter

att i de enskilda fallen bedöma, huruvida arbetena kunna komma att

utföras med tillämpning av kommunalarbetaravtalen eller ej. Vissa arbeten

torde komma att utföras med anlitande av entreprenör. Beträffande andra

arbeten har visat sig, även örn de principiellt sett synas vara att räkna såsom

kommunala arbeten, att de utan invändningar kunnat utföras såsom reservarbeten.

Vad särskilt angår anordnandet av idrottsplatser torde deras karaktär

av kommunala arbeten ej sällan vara oklar, då de utföras med bidrag från

olika intresserade håll. Med hänsyn härtill hava de här ej medräknats.

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m.

Arbetsföretag. Kronor

Terrassering för spårväg Enskede—Herrhagen ................i 200,000

Lekplan i Långholmsparken .................................... 90,000

Lekplan i Fagersjö .................i....................... 20,000

Lekplan i Stureby r.:.,....................................... 30,000

Lekplan i Olovslund ................ 40,000

Solviksängen, lekplan ............................. 30,000

Ålstenshamnen, lekplan ............... 60,000

Nedsprängning av del av Tantolunden ........................ 90,000

Dike Älvsjö—Ormkärr .............................•......... 20,000

Dike (bäck) Älvsjö—Magelungen .............................. 60,000

Dränering av Tullstuguputten, Södertälje...................... 27,000

Bergsprängningar i två gator, Sundbyberg .................... 89,000

Planering och terrassering för väg, Lidingö.................... 140,000

Vägarbete med strandskoning i Tranås ...................... 37,900

Gatuanläggning å egnahemsområdet i Tranås .................. 40,900

Arbeten för Växjö nya kyrkogård .. ,.r......................... 52,000

Dikningsarbete, Eslöv ...................................... 20,000

D:o ............. 12,850

Sprängningsarbeten, Uddevalla .............................. 104,000

Schanning för renhållningsverk, Lidköping........... 20,000

Utvidgning av nya kyrkogården i Skövde ............ 21,450

Kyrkogårdsmur, Härnösand ................................. 38,000

Schaktningsarbeten vid Visby slottsruin ......... 36,000

Summa kronor 1,279,100

Samtliga företag inom gruppen vatten- och avloppsledningar hava medräknats,

ehuru förmodligen några arbeten i själva verket skulle komma att utföras

på entreprenad.

Vatten- och avloppsledningar.

Arbetsföretag. Kronor

Anläggning av avloppsledning inom roten Kvarnberga, Södertälje 60,000

Framdragning av vatten- och avloppsledning inom roten Alhagen,

Södertälje ................................ 51,500

Huvudavlopp för Katrineholms stad och St. Malm .............. 100,000

Ledningar till Bergdalen, Linköping .......................... 29,300

Kulvertledning, Jönköping ..............................132,650

Vattenledning i Åsenvägen, Jönköping ............ 19,500

Ytterområdenas förseende med vatten- och avloppsledning, Ronneby 200,000

Vattenledning till Ronneby hamn ............ 36,000

Bihang till riksdagens protokoll 1983. 1 sami. Nr 211. 27

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kronor.

Kloakledning. Malmö .............................. 180,000

Avskärande knlvert i Hälsingborg .......................... 223,000

Huvudavloppsledning för reningsverket i Eslöv ................ 140,000

Avloppsledning för det s. k. Granlundaområdet, Trälleberg...... 94,750

Avloppsledning för Mellanköpingeområdets västra del, Trälleberg 12,200

Avskärande kulvertledning för avloppsnätet i Falkenberg........ 130,000

Vatten- och avloppsledningar till stadsdelen Lindesberg, Varberg . 45,200

Avloppsledning å Stensjöbacke, Mölndal ...................... 43,820

Vatten- och avloppsledning i roten D, Mölndal.................. 139,100

Avskärande avloppskulvert för södra stadsdelarna, Skövde .. ..... 30,000

Fyra avloppsledningar i Tidaholm ............................ 199,093

Utsträckning av vattenledningar m. m. i Falun till Britsarvsområ
det

............... 112,600

Avskärande kulvertledning längs Faluån, Falun................ 19,875

Vatten- och avloppsledning å Bruksmon i Sollefteå .. ............ 70,000

Utförande av en ny intagsledning för Östersunds vattenledningsverk

m. m. .....................^----...................... 82,000

Vatten- och avloppsledningar, Umeå (två företag) .............. 73,000

Avloppsledning för Johannisbergs skyddshem ................ 11,300

Arbeten för vattenledningsverket i Luleå .............-......... 340,000

Vatten- och avloppsledningar i Svartöstaden, Luleå ............ 378,930

Vatten- och avloppsledningar, Piteå ................... 50,000

Vatten- och avloppsledningar i Kiruna municipalsamhälle ...... 32,600

Summa kronor 3,036,418

Vad slutligen beträffar gruppen diverse arbeten synas endast följande tre

arbetsföretag vara av beskaffenhet att kunna här medräknas.

Diverse arbeten.

Arbetsföretag. Kronor

Utsträckning av gasledning till vissa fastigheter i Rosenborg och

Hagaberg i Södertälje .................................... 44,000

Uppförande av stödjepelare vid Visby slottsruin ................. 10,000

Mur kring St. Sigfrids kyrkogård, Skövde......... 12,000

Summa kronor 66,000

Såsom framgår av det ovan anförda skulle följande antal bland A-företagen

medtagna arbeten kunna anses vara av sådan beskaffenhet, att förefintliga

kommunalarbetaravtal med däri stipulerade arbetsvillkor möjligen skulle bliva

tillämpliga a desamma.

Arbetets art. Totalkostnad

Väg- och gatuarbeten .................................. 2,171,745

Hamnarbeten ..... 1,499,600

Vattenbyggnader .......................................... 151,000

Industri .......... 18,000

Schaktnings- och planeringsarbeten m. m......... 1,279,100

Vatten- och avloppsledningar ............................... 3,036,418

Diverse arbeten ........ 66,000

Tillhopa kronor 8,221,863

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Såsom ovan omnämnts har i förestående beräkning icke medtagits vissa anläggningar,

avseende idrottsplatser, friluftsbad och liknande företag. Örn

dessa arbeten, belöpande sig till en sammanlagd totalkostnad av 1,314,370

kronor, medräknades, skulle den nyss angivna totalsumman uppgå till 9,536,233

kronor.

Av det förut anförda framgår, att denna summa måste betraktas såsom en

maximisiffra. Anmärkas må vidare, att i kostnaderna för de ifrågavarande

arbetena inkluderas materialkostnader, från vilka man i förevarande sammanhang

rätteligen borde bortse, när det gäller att i pengar erhålla en måttstock

för den omfattning, vari kommunalarbetaravtalen skulle kunna bliva tillämpliga

å A-företagen.

Stockholm den 16 mars 1933.

Carl Chr. Schmidt.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Bilaga H.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

De av statsrådet och chefen för socialdepartementet den 24 fehruari 1933

tillkallade sakkunniga, vilka hava att inom departementet biträda med utredning

rörande kostnaderna för vissa genom statens arbetslöshetskommission utförda

arbeten i jämförelse med kostnaderna för motsvarande i annan ordning

utförda arbeten, få härmed vördsamt avgiva följande förberedande redogörelse

för hittills utförda utredningar och därvid vunna preliminära resultat.

De sakkunniga påbörjade sitt arbete den 24 februari 1933, därvid plan upprättades

för utredningens bedrivande och för erforderliga resor, varefter de

sakkunniga den 24 och 25 i samma månad vid sammanträde med arbetslösbetskommissionens

arbetschef och biträdande ingenjörer av arbetschefen erhöllo

information örn arbetslösbetskommissionens organisation och om anskaffande

och bedrivandet av kommissionens arbeten och därmed sammanhängande

frågor.

Under tiden 1—5 innevarande mars företogo de sakkunniga, åtföljda av

arbetslöshetskommissionens arbetschef och vederbörande biträdande ingenjör

samt av respektive läns vägingenjör, en resa inom Västmanlands och örebro

län, varunder även Hedemora besöktes, samt under tiden 8—12 mars en resa

inom Kalmar, Kronobergs och Blekinge län. Därvid genomgingos på vägingenjörskontoren

planerna för olika inom länen förefintliga vägarbeten, vilka

utförts eller voro under utförande dels genom arbetslöshetskommissionen och

dels i annan ordning, varefter under företagna studieresor vissa av de sakkunniga

utvalda, avslutade eller pågående arbeten besiktigades.

Under sina resor hava de sakkunniga genom att studera arbeten och markförhållanden

samt genom samdal med arbetare, arbetsbefäl, entreprenörer

samt representanter för vägstyrelser m. fl. sökt skaffa sig en inblick i och

kännedom örn de arbets-, pris- och organisationsförhållanden, som gällt å de

olika arbetsplatserna. Av arbetslöshetskommissionens arbetschef och ingenjörer

samt av vederbörande vägingenjörer hava vidare uppgifter införskaffats

å tillämpade ackordspriser samt kostnader för utförda arbeten.

Vid sitt förberedande arbete hava de sakkunniga inskränkt sig till att undersöka

på olika sätt utförda vägarbeten, inom vilken grupp av arbeten jämförelsematerial

lättast är att finna. Sådana arbeten utföras i stor utsträckning

såväl genom arbetslöshetskommissionen som av vederbörande väghållningsdistrikt.

Distrikten utföra därvid vägarbeten antingen i egen regi eller i de

flesta fall inom de län, som av de sakkunniga besökts, genom entreprenörer,

vilka kunna utgöras antingen på vägbyggnadsområdet arbetande enskilda

personer och firmor eller av kommuner, till vilka väghållningsdistrikten överlämna

arbeten i och för beredande av arbetstillfällen åt inom kommunen bosatta

arbetslösa personer. I viss omfattning hava vägarbeten även kommit

till utförande såsom statskommunala arbeten.

Beträffande formen för utförande av dylika arbeten må bland annat framhållas

följande.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

För de arbeten, som komma till utförande genom arbetslöshetskommissionens

försorg (statliga reservarbeten), står kommissionen såsom arbetstagare

(entreprenör) enligt ett med vägstyrelsen avslutat kontrakt. Kommissionen

åtager sig att utföra arbetet enligt upprättad arbetsplan och en beräknad

kostnadssumma, vilken i regel i de län, de sakkunniga besökt, utgör den med

vissa enhetliga ä-priser beräknade nettokostnaden för företaget med tillägg

av tio procent för allmänna omkostnader. Det åligger väghållningsdistriktet

enligt kontraktet att till kommissionen i allmänhet erlägga en fjärdedel av

kostnadssumman. Därvid är dock att märka, att kommissionen betingar sig

extra ersättning enligt vissa grunder för s. k. övermassor, därest de uttagna

massorna överstiga de i kostnadsberäkningen upptagna arbetskvantiteterna,

varför ersättningen för kommissionens arbeten mera kommer att motsvara betalning

enligt räkning än enligt fast entreprenadsumma. I kontrakt mellan

väghållningsdistrikt och vanliga vägbyggnadsentreprenörer däremot stadgas

enligt av vägeingenjörerna lämnade uppgifter i regel tillägg endast för ej

förutsedd bergsprängning eller extra räckverk och trummor.

Utöver ovannämnda kostnader, till vilka väghållningsdistriktet bidrager,

tillkomma i fråga om arbetslöshetskommissionens statliga reservarbeten vissa

särskilda kostnader, som betingas av kommissionens rent sociala uppgifter,

sammanhängande bl. a. med hänvisning av arbetskraft från orter med svår

arbetslöshet. Sålunda har kommissionen att i de flesta fall bekosta resor

för de hänvisade arbetarna, ofta från avlägsna orter, ombesörja förläggningar

och bestrida därav föranledda kostnader, bekosta sjukvård, sjukavlöning,

vissa ineffektiva arbetslöner samt ortstillägg m. m. För kommissionens arbeten

tillkomma därjämte vissa merkostnader, betingade av de förhållanden

under vilka kommissionen måste utföra åtagna arbeten. Med hänsyn till arbetslöshetsförhållandena

kan nämligen kommissionen icke anpassa arbetsstyrkan

och arbetets utförande till den för utförandet lämpligaste årstiden utan

måste i allmänhet vid för vägarbete olämpliga tider hava större arbetsstyrkor

än under de årstider, då arbetet lättast och billigast skulle kunna bedrivas.

De arbetare, som kommissionen använder, äro dessutom ofta mindre vana vid

det speciella vägarbetet och ombytas ofta beroende på arbetstillgången i hemorten,

allt medförande en förlängning och därigenom fördyring av arbetena.

Å andra sidan bör erinras örn, att kommissionen till andra arbetare än nödvändiga

specialarbetare betalar arbetslöner och därefter avpassade ackordspriser,

som äro lägre än den i orten gällande grovarbetarlönen, d. v. s. den

lägsta lön, för vilken arbete i avsevärd omfattning kan beredas å öppna marknaden.

En entreprenör eller ett väghållningsdistrikt, som bygger i egen regi, kan

däremot bättre lämpa vägarbetets utförande efter arbetets art och lämplig

årstid, minska och öka arbetsstyrkan efter behov samt, om så befinnes lämpligt,

nedlägga arbetet helt under den kallare årstiden, då marken är tjälad.

I dessa fall erfordras ej heller, att arbetsgivaren ombesörjer och bekostar

arbetarnas resor och inkvarteringar m. m. Å andra sidan komma arbets- och

ackordslöner att ligga högre än arbetslöshetskommissionens, i det att arbetsgivaren

måste tillämpa i orten gängse arbetspriser i allmänna arbetsmarknaden.

Det siffermaterial i fråga örn kostnaderna för vägarbeten, som de sakkunniga

under sin förberedande utredning insamlat och de analyser av dessa kostnader,

som verkställts, hava ännu icke kunnat slutgiltigt bearbetas.

De sakkunniga hava emellertid under utredningens gång tyckt sig. finna,

att i avslutade kontrakt angivna byggnadskostnader för arbeten av ifrågavarande

slag, vilka utföras genom arbetslöshetskommissionen, i många fall

äro högre än om motsvarande arbeten skulle hava utförts genom vägbygg
-

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

nadsentreprenörer. Huruvida även de verkliga kostnaderna för kommissionens

arbeten, oberäknat på företagen förda rent sociala utgifter, äro större

än kostnaderna för genom vägentreprenörer utförda arbeten, kan ännu ej definitivt

bedömas. Verkställda undersökningar tyda på att kommissionens

verkliga kostnader, fortfarande bortsett från de rent sociala, i vissa fall understiga

och i andra fall överstiga de i kontrakten angivna byggnadskostnaderna

med tillägg för extra arbeten. Medräknas däremot arbetslöshetskommissionens

sociala utgifter, synes av undersökningen framgå, att den totala

kostnaden för kommissionens arbeten i allmänhet blir större än kostnaden för

motsvarande i annan ordning utförda arbeten. Härvid bör dock beaktas de

tidigare anförda särskilda arbetsförhållanden, under vilka kommissionen måste

utföra åtagna arbeten, och vilka medföra viss fördyring av dessa.

I vad mån fördyrande arbetsförhållanden, exempelvis arbetenas utförande

å olämplig årstid, eller särskilda sociala kostnader komma att vara förenade

med av vissa utredningsmän i P. M. den 21 januari 1933 föreslagna beredskapsarbeten,

torde ej tillkomma de sakkunniga att bedöma.

Beträffande slutligen kostnaderna för utförda stat skommunala arbeten och

i vissa fall med allmänna arbetsmarknadens löner och övriga arbetsvillkor utförda

beredskapsarbeten kunna de sakkunniga icke nu avgiva slutligt omdöme.

Stockholm den 16 mars 1933.

G. Ekwall.

Nils Bolinder.

Carl Gyllenberg.

F. Wessberg.

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Bilaga I.

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 december 1932 har statsrådet

och chefen för socialdepartementet genom ämbetsskrivelse den 27 samma månad

tillkallat byråchefen i socialstyrelsen, filosofie licentiaten Kurt Bergström,

ledamoten i riksdagens andra kammare, redaktören Adolv Olsson i Gävle

och verkställande direktören hos Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening

i Stockholm u. p. a., arkitekten Sven Wallander att enligt av departementschefen

lämnade närmare anvisningar verkställa skyndsam utredning rörande,

huruvida och på vilket sätt staten skulle kunna till förhindrande av arbetslöshetens

utbredning vidtaga åtgärder till bostadsproduktionens främjande

(bostadsproduktionssakkunniga), ävensom uppdragit åt Bergström att såsom

ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Såsom sekreterare hos de sakkunniga har tjänstgjort förste amanuensen hos

socialstyrelsen, filosofie kandidaten R. E. M. Sterner, vilken tillika utarbetat

den »översikt över byggnadsverksamhetens och bostadsmarknadens utveckling

och nuvarande läge i städer och stadsliknande samhällen», vilken såsom bilaga

är fogad till promemorian.

Vid planläggningen av vissa i bilagan återgivna beräkningar av byggnadsverksamhetens

totalvärde har benägen medverkan lämnats av byggnadsingenjören

Andreas Nordström.

De sakkunniga få härmed överlämna bifogade »V. P. M. angående främjande

av bostadsbyggande till motverkande av arbetslöshet-» samt anföra följande:

Med hänsyn till uppdragets brådskande natur ha de sakkunniga ansett sig i

görligaste mån böra begränsa sin utredning. Det siffermaterial, som kunnat

förebringas till frågans bedömande, återfinnes i ovannämnda särskilda bilaga

till promemorian. Möjligt är, att en mera vidlyftig utredning, än den tiden nu

medgivit, skulle varit ägnad att kasta ytterligare ljus över den föreliggande

frågan. Emellertid må framhållas, att man dock icke i statistisk väg kan, i en

situation som den nu föreliggande, nå fram till ett mera definitivt bedömande

av det som här är avgörande, nämligen hur det faktiska bostadsbehovet, under

trycket av nu rådande depression, kommer att gestalta sig inom den närmaste

framtiden. Ytterst sammanhänger alltså frågan med bedömandet av den fram
-

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

tida konjunkturutvecklingen — ett bedömande, som lärer påkallas i annat sammanhang

vid statsmakternas arbetsmarknadspolitiska överväganden, men som

i allt fall faller utom ramen för de sakkunnigas uppdrag.

Vid utformandet av förslaget ha de sakkunniga ansett reglerna för den av

statens byggnadsbyrå bedrivna låneverksamheten ur statens bostadslånefond

böra tjäna till förebild för den nu ifrågasatta statliga långivningen, dock med

de ändringar och jämkningar, som betingas av den skillnad, som föreligger i

syftet mellan den dåvarande långivningen och den nu ifrågasatta. De grundprinciper

för långivningen, åt vilka de sakkunniga i sitt förslag velat ge uttryck,

äro förhållandevis enkla och torde i nöjaktig mån medgiva ett bedömande av den

fråga, som de sakkunniga i första hand haft att utreda, nämligen huruvida långivning

av ifrågasatt slag överhuvud bör komma till stånd eller icke.

Jämväl torde de föreslagna reglerna vara tillräckliga för bedömandet, på

vilket sätt en långivning skulle anordnas, nämligen i den mån dessa frågor äro

av den principiella beskaffenhet att påkalla riksdagens prövning.

I en del detaljer kunde måhända ytterligare utredning bort förebringas inom

de sakkunniga, därest tiden det medgivit, men torde dessa detaljer, örn en långivning

befinnes böra bringas till stånd, kunna lösas i administrativ väg efter

nödiga förberedelser inom departementet. Något författningsförslag har sålunda

icke utarbetats av de sakkunniga.

De sakkunniga få tillika anmäla, att gemensamma överläggningar hållits

med den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 februari 1931 inom socialdepartementet

tillkallade hostadsutredningen för landsbygden. De sakkunniga

hava därvid tagit del av riktlinjerna för bostadsutredningens förslag samt lämnat

redogörelse för riktlinjerna för sitt eget förslag, men ha för egen del icke ansett

sig böra ingå på ett bedömande av dessa bostadsutredningens riktlinjer i

vidare mån, än att de sakkunniga, såsom av överlämnade promemorian framgår,

principiellt uttalat sig för, att eventuella statliga åtgärder på bostadsfrågans

område i arbetsmarknadspolitiskt syfte i nuvarande situation till väsentlig del

synas böra inriktas på landsbygden.

De sakkunniga hemställa, att Herr Statsrådet behagade förklara, huruvida

det givna uppdraget skall anses utfört med den sålunda överlämnade promemorian.

Stockholm den 8 februari 1933.

KURT BERGSTRÖM.

ADOLV OLSSON. SVEN WALLANDER.

Rich. Sterner.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

V. P. M.

angående främjande av bostadsbyggande till motverkande

av arbetslöshet.

Historik. De rubbningar, som världskriget medförde, återverkade i vårt

land efter band alltmera märkbart på bostadsmarknaden i våra städer och

stadsliknande samhällen, och år 1917 hade dessa återverkningar tillspetsats

till en verklig bostadsbrist. Statsmakterna funno sig då också föranlåtna att

ingripa med utomordentliga medel. Erinras må sålunda, att hyresstegringslagstiftningen,

vilken här ju icke kommer i betraktande, infördes på våren

nämnda år; lagstiftningen trädde ur kraft på hösten 1923. De rådande förhållandena

återverkade utomordentligt menligt på bostadsproduktionen, samtidigt

med att befolkningen i städer och stadsliknande samhällen visade ganska

kraftigt stigande tendens, och disproportionen mellan tillgång och efterfrågan

på bostadsmarknaden skärptes alltmera, på sina håll till verklig bostadsnöd.

Vid sidan av hyresstegringslagstiftningen träffades därför även

positiva åtgärder att ekonomiskt stödja den starkt förlamade bostadsproduktionen.

De åtgärder, som i sådant syfte vidtogos år 1917 och sedermera fullföljdes

allt intill år 1930, hava till sin innebörd undergått en märkbar förskjutning,

vilken här i korthet må belysas.

Till en början var det de högt uppdrivna byggnadskostnaderna, som lade

ekonomiska hinder i vägen för bostadsproduktionen, nämligen på så sätt, att

man allmänt räknade med en icke alltför avlägsen prissänkning, vid vars

inträde en nedskrivning av det under dyrtiden investerade byggnadskapitalet

ansågs ofrånkomlig. Man stod här inför ett klart kapitalavskrivningsproblem

och statshjälpen avpassades härefter. Den utgick sålunda såsom statsbidrag

utan ränte- eller återbetalningsskyldighet till belopp, som ansågs motsvara de

sannolika, ofrånkomliga avskrivningarna. Statshjälp i enbart denna form

lämnades åren 1917—1919 med resp. 4, 3 och 2 milj. kronor.

År 1920 hade förhållandena i nu berörda hänseende visserligen icke ändrat

karaktär; fortfarande ansåg man sig ha att vänta en sådan nedgång av byggnadskostnaderna,

att kapitalavskrivning vore ofrånkomlig och att alltså statsbidrag

utan ränte- eller återbetalningsskyldighet fortfarande behövde ifrågakomma.

Men nu hade tillkommit ytterligare en svårighet, nämligen att tillföra

byggnadsmarknaden det kapital, som erfordrades utöver sålunda för av
-

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

skrivning tillskjutet statsbidrag. Nämnda år inrättades också statens bostadslånefond.

De erforderliga medlen för låneverksamheten erhöllos med Kungl.

Maj :ts och riksdagens medgivande såsom lån ur statens rusdrycksmedelsfond,

en anordning, som upprätthållits vid hela den fortsatta långivningen ur bostadslånef

onden.

Erinras må, att medel för de bidrag, som lämnades från och med 1920 såsom

statsbidrag utan ränte- eller återbetalningsskyldighet, erhöllos genom den

år 1920 beslutade temporära så kallade byggnadsskatten, vilken påfördes

byggnader i städer och stadsliknande samhällen, och som inbringade i runt tal

12 milj. kronor.

På hösten år 1922 hade ett ganska starkt prisfall inträtt inom byggnadsindustrien,

vilket prisfall i förening med den optimism, som beslutet örn hyresstegringslagstiftningen

syntes medföra, befanns ägnat att ånyo väcka den enskilda

företagsamheten till liv. Från år 1923 utgick därför icke vidare statsbidrag

utan ränte- eller återbetalningsskyldighet. Däremot fullföljdes långivningen

ur statens bostadslånefond. Syftet med långivningen ändrade nu

också efter hand i viss mån karaktär. Det gällde numera icke blott att söka

fylla bristen på smålägenheter utan också att främja vissa specifika bostadspolitiska

strävanden (bostadskooperationen och egnahemsbyggandet). Detta

belyses bland annat därav, att långivningen fullföljdes, oaktat den enskilda

företagsamheten, som arbetade utan statshjälp, visade allt större intensitet,

jämväl i vad rörde smålägenhetsproduktionen; den följande perioden uppvisade

överhuvud taget en utomordentlig högkonjunktur inom byggnadsindustrien.

Lånen hade alltifrån fondens bildande utgått såsom sekundärlån, varjämte

föreskrivits, att de särskilt skulle disponeras för byggnadsföretag, vilka avsago

att »bereda den boende äganderätt eller annan stadigvarande rätt till

bostad», d. v. s. egnahemsbyggandet och bostadskooperationen. Det ansågs

nu, att dessa tre kreditspörsmål, nämligen frågan örn sekundärkrediten i allmänhet

å ena sidan samt kreditgivningen överhuvud taget för bostadskooperationen

och egnahemsbyggandet i städer och stadsliknande samhällen å den

andra borde bringas till en lösning, men att staten i avvaktan härpå lämpligen

borde fullfölja den provisoriskt ordnade kreditgivningen ur fonden, vilken tills

vidare finge fylla dessa uppgifter.

År 1926 tillkallades sakkunniga för att utreda frågan örn ordnande av dylik

kreditgivning på ett mera stadigvarande sätt, vilken utredning ledde till

inrättandet, under statens medverkan, år 1929 av svenska bostadskreditkassan.

År 1930 upphörde långivningen ur statens bostadslånefond.

Såsom organ för hithörande statliga verksamhet fungerade alltsedan 1917

den för ändamålet inrättade statens byggnadsbyrå, vilken numera upplösts.

Åv principiell betydelse för hela denna verksamhet har varit, att kommunerna

fungerat såsom ekonomiskt ansvariga förmedlare och såsom organ för

den lokala organisationen och kontrollen, för vilka arbetsuppgifter kommunerna

själva haft att i mån av behov bestrida kostnaderna. Först under det

senare skedet av långivningen medgavs rätt åt enskilda för ändamålet av

Kungl. Maj :t auktoriserade låneförmedlare att övertaga dessa kommunala upp
-

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Sammanfattning'' av den statsunderstödda byggnadsverksamheten under åren 1917—1930.

Av byggnadsbyrån för understöds erhållande godkända byggnadsföretag.

Understöd

av medel

för år

Byggnader, för vilka statsunderstöd beviljats

Beviljade medel

A

— n

— t

— a

— 1

Hyres-

hus

Koo-

pera-

tiva

byggn.

Egna

hem

Summa

byggn.

Lägen-

heter

Eld-

städer

Byggn.-

kostn.

milj.

kronor

lån

kronor

statsbidrag

kronor

1917 . . .

343

101

444

3 293

7 484

1 24-90

_

3 997 234: 93

1918 . . .

175

—

108

283

1478

3 590

1 16''30

—

2 969 966: 73

1919 . . .

103

—

25

128

1081

2 787

1 16-30

—

1935 707:33

1920 . . .

74

8

1721

1803

3 385

11348

1 52-20

14 729 925:77

3 795 879: 63

1921 . . .

74

20

1939

2 033

3 867

13 294

1 51-90

14 641 082:12

3 974 985:22

1922 . . .

56

8

1590

1654

3 069

10 210

* 34-56

10 775 616:51

—

1923 . . .

62

19

1249

1330

2 922

9 206

1 29-94

9 340 480: 56

—

1924 . . .

39

22

1001

1062

2 405

7 509

1 25-96

7 822 337: —

—

1925 . . .

22

35

729

786

2 360

7 062

1 26-57

7 921 883: 50

—

1926 . . .

15

17

413

445

1288

3 911

1 13-65

3 858980: —

—

1927 . . .

25

51

419

495

2 995

7 481

‘ 30-04

8073 179:81

—

1928 . . .

18

20

159

197

961

2 685

1 9-49

2 181 332: —

—

1929 . . .

4

17

139

160

1139

3 2 561

8 12-18

2 919 440: 50

—

1930 . . .

3

16

161

180

1585

5 3 501

3 18-13

4 038 725: —

—

1013

233

9 754

11000

31828

92 629

362 12

86302 982: 77

16673 773:84

Genom 1923 års extra statsbidrag har lånesumman minskats med

och statsbidraget ökats med samma belopp...........

Summa kronor

2 946 700: -

2 946 700: —

833Ö6 282: 77

19620 473:84

gifter, det fulla betalningsansvaret inräknat. I och med att man i sådana

fall avstod från den kommunala garantien, föreskrevs emellertid, såsom en

ekonomisk skyddsanordning för staten, att låntagarna skulle utöver den föreskrivna

räntan och amorteringen avsätta 1 procent av lånebeloppet till en särskild,

för varje låneförmedlares räkning av statskontoret förvaltad gemensam

riskfond. Såsom låneförmedlare i här berörda bemärkelse godkändes av

Kungl. Majit i varje särskilt fall några egnahemsföreningar och kooperativa

sammanslutningar.

Lånen hava i allmänhet löpt med 5 procent ränta och F/2 procent amortering,

d. v. s. 6V2 procent annuitet. För låntagarna från de första verksamhetsåren

har temporärt medgivits en nedsättning av räntan till 4 procent,

vilken nedsättning fortfarande gäller.

1 Verklig byggnadskostnad.

2 Beräknad >

8 Det jämförelsevis låga eldstadsantalet i förhållande till byggnadskostnaden beror på det stora

antal lägenheter med kokvrå, som förefinnes i de större kooperativa byggnadsföretagon.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Till en början medgavs vissa lättnader i fråga om ränta och amortering

under lånetidens första skede, vilka lättnader senare emellertid avskaffades.

Fördelningen av statsbidrag och lånemedel mellan olika sökande kommuner

och enskilda låneförmedlare har på förslag av statens byggnadsbyrå skett på

beslut av Kungl. Majit.

Hela verksamheten har haft en bestämd bostadspolitisk inriktning, nämligen

att i de orter, där bostadsbrist varit rådande, främja bostadsproduktionen.

Enligt sakens natur har den därför till avgjort övervägande del kommit

städer och stadsliknande samhällen tillgodo, ehuruväl hinder icke mött för

landskommuner med stadsliknande bebyggelse att under förutsättning av bostadsbrist

också erhålla lån. I enlighet med verksamhetens sociala, bostadspolitiska

inställning har den vidare varit förbehållen smålägenhetsproduktionen,

dock att Kungl. Majit härvid haft viss dispensrätt för enstaka större

lägenheter, där särskilt behov av sådana förelegat.

Resultaten av den sålunda under åren 1917—1930 bedrivna statliga verksamheten

belyses av omstående översikt, hämtad ur statens byggnadsbyrås

årsberättelse för år 1930.

Förslagets allmänna principer. Den uppgift, som de sakkunniga ha fått

sig förelagd, skiljer sig på ett avgörande sätt från den, som statens byggnadsbyra

hade att företräda, och skillnaden lärer i korthet kunna uttryckas

så, att byggnadsbyråns uppgift var av bostadspolitisk natur under det att

den föreliggande är av arbetsmarknadspolitisk innebörd. De sakkunniga ha

vid utformandet av sitt förslag så vitt möjligt sökt fasthålla vid denna principiella

skillnad.

På liknande sätt lärer gränsen böra dragas mellan den föreliggande utredningsuppgiften

och den som »bostadsutredningen för landsbygden» av år 1931

har sig förelagd. Även örn dessa båda utredningsuppdrag formellt korsa varandra,

torde likväl av nu berörda skäl en klar, naturlig gräns kunna uppdragas

dem emellan.

När de sakkunniga anse sig sakna anledning att närmare ingå på bedömanden

av direkta bostadssociala synpunkter, följer därav givetvis icke, vare sig

att hänsyn ej bör tagas till den aktuella bostadsmarknaden, eller att de sakkunniga

skulle vilja ge uttryck åt uppfattningen, att bostadsförhållandena i städer

och stadsliknande samhällen till följd av de senare årens av statsmakterna

främjade starka utveckling nu skulle ha nått ett stadium, där förhållandena

finge anses ur social synpunkt tillfredsställande och allmänna bostadssociala

strävanden alltså icke längre vore påkallade. Tvärtom råder det enligt de sakkunnigas

mening ingen som helst tvekan om, att bostadssociala missförhållanden

alltjämt förefinnas även i städer och stadsliknande samhällen och att

reformsträvandena alltjämt äga och för överskådlig tid städse komma att

äga aktuellt existensberättigande.

Däremot vilja de sakkunniga ge uttryck åt uppfattningen, att bostadsförhållandena

här icke äro av beskaffenhet att för närvarande i och för sig böra

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

föranleda åtgärder från statens sida till bostadsproduktionens främjande. I

den mån sålunda åtgärder påkallas, exempelvis till avlägsnande av hälsovådliga

bostäder, till förebyggande av trångboddhet, till beredande av bostäder

åt icke betalningskraftiga, barnrika familjer eller åt klientel av fattigvårdsnatur,

synas sådana direkt på bostadsstandarden inriktade strävanden för

närvarande böra utgå från kommunalt håll.

Härvid synes man också böra uppta frågan till bedömande ur synvinkeln,

var en bostadsreform under statlig medverkan är mest av behovet trängande.

När, såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, staten under en följd av

år i betydande utsträckning främjat bostadsbyggande i städerna och de stadsliknande

samhällena, synes det riktigt, att i den mån staten är mäktig att fortfarande

stödja en bostadssocial utveckling, stödet främst riktas mot fyllande

av landsbygdens behov. I allt fall kan man vara förvissad, att å landsbygden en

genomsnittlig höjning av bostadsstandarden är högeligen önskvärd.

Enligt de sakkunnigas mening kan en sådan mot landsbygden riktad stödaktion

fullt ut likaväl som en stödaktion i städerna främja arbetsmarknadspolitiska

syften. Erinras må nämligen, att den nu rådande arbetslösheten

kommit att omfatta stora delar av den svenska landsbygden. Den lättnad, som

härvidlag skulle kunna vinnas genom beredande av arbetstillfällen vid bostadsbyggande,

är sålunda även för landsbygdens del med säkerhet både önskvärd

och påkallad. Den kunde måhända också i någon mån bidraga till att

genom förflyttningar av yrkesskicklig arbetslös arbetskraft från städerna lätta

dessas arbetslöshetsbördor.

Ordföranden Bergström har i detta sammanhang, utan att avge särskilt yttrande,

velat giva uttryck åt uppfattningen, att man vid fullföljandet av en

arbetsmarknadspolitisk linje av förevarande art icke på landsbygden behövde

eller lämpligen borde begränsa sig allenast till bostadsbyggande. Åbyggnadsfrågan

överhuvud taget vore jordbrukets ekonomiskt mest svårlösta problem.

Man främjade arbetsmarknadspolitiska syften lika väl genom uppförande av

ladugårdar och ekonomihus som genom uppförande av bostadsbyggnader. Den

enskilde jordbrukaren torde bäst veta, var de föreliggande behoven vore mest

trängande. Det syntes icke tilltalande att ensidigt främja en bostadsstandard,

som snart nog skulle äventyras genom gårdens bristande ekonomiska bärighet.

Otvivelaktigt är, att läget på bostadsmarknaden i flera städer och stadsliknande

samhällen för närvarande är ömtåligt och labilt, ägnat att mana till försiktighet,

då det gäller att främja fortsatt bostadsproduktion. I allt fall är läget

nu ett helt annat än vid den senaste stora arbetslöshetsperioden under den så

kallade fredskrisen 1922, då byggnadsindustriens återuppvaknande förvisso i

hög grad bidrog att på ett synnerligen lyckligt sätt motverka den då rådande

omfattande arbetslösheten. Konstateras må endast, att vi då hade genomlöpt

en period av långvarig stagnation inom byggnadsindustrien och att en oförtydbar

brist på bostäder förelåg, under det att vi nu ha bakom oss en period

av utomordentlig högkonjunktur inom byggnadsindustrien samt stå inför ovissa

framtidsutsikter. Situationen manar utan tvivel till försiktighet, och under

alla omständigheter lärer man ha att räkna med att man icke kan upprätthålla

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

ett bostadsbyggande av den betydande omfattning, som försiggått under de

senaste åren utan att en vikande tendens inom städer och stadsliknande samhällen

i det stora hela är ofrånkomlig. Samtidigt måste emellertid erinras, att

bostadsmarknaden ju är en lokal företeelse. Utvecklingen har ingalunda varit

likformig på alla orter, liksom heller icke den aktuella situationen företer en

enhetlig bild; icke obetydliga lokala variationer kunna påvisas. Bland annat

förtjänar nämnas, att, enligt vad en i bilagan citerad specialundersökning givit

vid handen, man också kunnat iakttaga ett så att säga latent bostadsbehov, innebärande

att de boende låta sig åtnöja med en lägre bostadsstandard, än deras

ekonomiska villkor medgiva, och att bostadsstandarden i sådana fall, trots tillräcklig

köpkraft, till och med kunnat vara så låg, att den varit att beteckna

såsom ett socialt missförhållande.

För att de ifrågasatta stödåtgärderna skola ha framgång och mindre önskvärda

ekonomiska verkningar skola kunna undvikas, synas böra uppställas

följande allmänna förutsättningar, nämligen att bostadskostnaden uppnått en

naturlig anpassning efter den allmänna köpkraften, så att en normal efterfrågan

kan väntas förefinnas beträffande såväl det redan befintliga fullgoda

bostadsbeståndet som det under statens mellankomst nyproducerade, ävensom

att byggnadskostnaderna, tomtkostnader inberäknade, bringats i sådan samklang

med den allmänna bostadskostnaden, att en nyproduktion kan beräknas bliva i

rimlig mån räntabel. Tillika lärer, med hänsyn till arbetsmarknadspolitiska

syften, förutsättningen för en stödaktion vara, att förhållandena på arbetsmarknaden

äro betryggande för den statsunderstödda bostadsproduktionens lugna

bedrivande och slutförande.

Enligt de sakkunnigas mening bör den statliga stödaktionen överhuvud taget

icke i någon riktning påverka den anpassningsprocess, som här kan behöva äga

rum, utan bör denna process utveckla sig och lösas utan inflytande av de ifrågasatta

statsåtgärderna.

Den ifrågasatta stödaktionen lärer vidare förutsätta, att dels lånemedel och

dels enskilt kapital investeras i den ifrågasatta byggnadsverksamheten. Detta

lärer i sin tur förutsätta, att denna är av räntabel natur. Det rimliga synes

då också vara, att, örn staten skall investera medel i denna verksamhet, staten

tillskjuter dessa i form av lån. Givet är vidare, att staten överhuvud taget

bör undvika att stödja en byggnadsverksamhet, som — sådant stöd förutan —

i allt fall skulle komma till stånd. Statliga lånemedel synas böra sättas in

på den punkt, där de erhålla den största möjliga effekten, d. v. s. efter den

kredit, som står att erhålla på den öppna marknaden.

Uppenbart är att en kreditgivning för bostadsändamål av förevarande art

förutsätter lokal organisation och kontroll. Erinras må, att dessa lokala uppgifter

vid långivningen ur statens bostadslånefond ombesörjdes av kommunerna,

som därvid jämväl hade att ikläda sig fullt betalningsansvar för förmedlade

lån.

Enligt de sakkunnigas mening utgjorde kommunens bostadsvårdande uppgifter

en förutsättning för denna förmedling på kommunens eget betalningsansvar.

Skulle man i nuvarande situation uppställa villkoret örn kommunal bor
-

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

gen, vöre verksamheten säkerligen dömd att misslyckas. Det förutsattes sålunda,

att staten av arbetsmarknadsskäl måste påtaga sig den med en dylik

kreditgivning förbundna risken.

Emellertid synas kommunerna äga så stort intresse av stödåtgärdernas arbetsmarknadspolitiska

syfte, att de kontrollerande och organisativa uppgifterna

kunna påläggas deras organ.

Ovan erinrades, att bostadsmarknaden icke utvecklat sig likformigt i alla

kommuner. Tvivelsutan finnas städer och stadsliknande samhällen, där något

aktuellt behov av bostadsproduktion över huvud taget icke föreligger, under

det att i andra fall ett större eller mindre sådant behov kan konstateras. Givetvis

är det endast i det senare fallet, som en långivning bör ifrågakomma.

Enligt de sakkunnigas mening förutsätter bedömandet av denna fråga likaledes

kommunal medverkan.

Slutligen må erinras, att här ifrågasatta åtgärder av arbetsmarknadspolitisk

innebörd böra inordnas såsom ett naturligt led i en kommuns övriga åtgärder

mot arbetslösheten och i dess eventuella åtgärder av bostadspolitiskt syfte.

Sålunda kan det tänkas, att en kommun jämsides med stödåtgärder för en nyproduktion

vill i bostadspolitiskt syfte söka genom rivning av undermåliga bostäder

skapa förutsättningar för en höjning av bostadsstandarden.

Med hänsyn till det nu anförda ha de sakkunniga föreslagit, att den ifrågasatta

långivningen skall förmedlas av vederbörande drätselkammare eller däremot

svarande kommunala organ, som därvid ha att påtaga sig den lokala organisationen

och kontrollen intill dess lånen slutamorterats, dock utan att ikläda

sig betalningsansvaret. De sakkunniga föreställa sig, att man på detta sätt

skulle skapa nöjaktiga garantier för att byggnadsföretagen ur kommunal synpunkt

bedömdes såsom nyttiga och lämpliga och att man icke behövde befara att

främja en onödig eller rent överflödig bostadsproduktion. Erinras må att kommunerna

alltjämt stå betalningsansvariga för betydande lån ur statens bostadslånefond.

Vidare synes det lämpligt, att vissa garantier skapas för en ekonomisk förankring

av långivningen i den öppna kapitalmarknaden och dess sätt att bedöma

läget i en kommun. De sakkunniga hava för sådant ändamål föreslagit, att

statslånet skall stå i viss relation till den kredit, som med bättre förmånsrätt

och på betryggande villkor kan erhållas på öppna marknaden. Förslagsvis

skulle statslånet högst få uppgå till 20 procent av sålunda erhållen kredit. Örn

sålunda exempelvis vederbörande stadshypoteksförening och bostadskreditförening

gemensamt lämnade lån å tillhopa 75 procent av fastighetsvärdet, skulle

statslånet kunna utgå med högst 15 % av samma värde. Denna procentsats synes

också böra fastställas som relativt maximum, liksom ock den högsta belåningsgräns,

som härvid skulle kunna förekomma, skulle utgöra 90 procent. Örn

dessa eller andra på eget ansvar arbetande kreditinstitut skulle finna försiktigheten

bjuda, att belåningsgränsen för deras vidkommande sattes lägre, exempelvis

till 60 procent av taxeringsvärdet, skulle statslånet utgå med ytterligare

20 procent av denna lånesumma eller med andra ord 12 procent av fastighetsvärdet

och skulle belåningsgränsen här stanna vid 72 procent. Örn bygget

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

med en sådan belåningsgräns icke skulle kunna bringas till utförande, så vore

detta enligt de sakkunnigas mening också ett bevis för att så överhuvud taget

icke heller borde ske.

Den här förordade principen synes stå i god överensstämmelse med tanken

att betrakta statsåtgärden såsom ett »förtroendestöd», proportionellt mot det

förtroende, som den öppna penningmarknaden visar byggnadsverksamheten.

Givet är, att grundsatsen utgör en nog så effektiv spärr mot en bostadsproduktion

av icke ekonomiskt försvarlig natur.

De sakkunniga hava strängt fasthållit vid grundsatsen, att en byggnadsverksamhet,

som sålunda genom statens medverkan kunde bringas till stånd,

bör betraktas såsom en verksamhet i den öppna marknaden och att stödåtgärden

är att anse såsom en arbetsmarknadspolitisk åtgärd med syfte att vidga

tillgången på arbetstillfällen på den öppna marknaden. Med hänsyn härtill

anse sig de sakkunniga ej böra förorda föreskrifter, att vissa byggnadsföretagare

eller byggnadsföretag av viss beskaffenhet erhålla företräde vid erhållande

av lån, enär ju syftet, nämligen att sysselsätta arbetskraft, icke är beroende

av byggnadsföretagarens natur eller lägenheternas storlek. De sakkunniga

förutsätta emellertid, att de kommunala myndigheterna, i den mån så kan ske,

i sin medverkan skola skänka allt beaktande åt bostadspolitiska och andra direkt

sociala synpunkter.

Rekryteringen av arbetskraften lärer böra ske på det sätt, som eljest förekommer

på öppna marknaden. Vidare förutsättes, att ingen kontroll beträffande

lägenheternas användning framdeles upprätthålles i vidare mån, än

som kan erfordras för kreditens tryggande. Det enda förbehåll, som synes

böra uppställas, är att byggnaden till huvudsaklig del tjänar bostadsändamål.

Allmänna byggnader, industribyggnader och liknande måste sålunda givetvis

anses uteslutna.

Det lärer slutligen ligga i sakens natur, att den ifrågasatta statliga stödaktionen

bör vara av tillfällig art.

Den kommunala förmedlingen. Såsom i principmotiveringen här ovan framhållits,

är en av huvudpunkterna i de sakkunnigas förslag, att statslånen skola

förmedlas av vederbörande kommun genom drätselkammaren eller häremot

svarande organ — i det följande för korthetens skull generellt kallade drätselkammaren

—- men att kommunen icke skall åtaga sig betalningsansvaret för

lånen. Från denna regel göres ett fakultativt undantag, som i det följande

beröres.

Vad man i första hand vill ernå med denna kommunala medverkan är givetvis

ett allmänt, sakligt bedömande av behovet och ändamålsenligheten med

den långivning, som avses. Särskilt bostadsmarknaden men även arbetsmarknaden,

vilka båda böra underkastas ett dylikt sakligt bedömande, äro ju lokala

företeelser. Drätselkammaren har sålunda att bedöma, huruvida läget

på arbets- och bostadsmarknaden kan anses motivera, att ifrågasatta byggnadsföretag

komma till stånd och huru dessa skulle återverka dels på bostadsförhållandena

i orten och dels på tillgången på arbetstillfällen.

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

För ändamålet skall byggnadsföretagaren enligt de sakkunnigas förslag ha

att inge sin ansökan om statligt stöd till drätselkammaren, som sedermera

har att med eget utlåtande i nu berörda hänseenden vidarebefordra ansökningen

till det statliga organ för verksamheten, som i det följande skall beröras.

Till ansökningen böra fogas byggnadsritningar, byggnadsbeskrivning samt

detaljerad kostnadsberäkning (eventuellt entreprenadanbud). Efter företagen

granskning skall drätselkammaren i sitt utlåtande jämväl uttala sig örn dessa

handlingar.

I enlighet med de sakkunnigas förslag skall lånet till sitt högsta belopp

beräknas i relation dels till taxeringsvärdet och dels till storleken av den ordnade

kredit, som med bättre förmånsrätt kunnat erhållas på öppna marknaden.

Detta förutsätter, att statslånets belopp icke kan slutligt fastställas, förrän

taxeringsvärdet blivit åsatt och stadigvarande lån erhållits, alltså först viss

tid efter byggets fullbordande. Skall den statliga stödaktionen alltså fylla en

uppgift, måste man förutsätta, att staten på förhand kan lämna en preliminär

utfästelse örn de lånebelopp, som framdeles kunna påräknas under nu

angivna förutsättningar ävensom under förutsättning, att övriga villkor för

statslånets tillgodonjutande blivit uppfyllda. Drätselkammaren bör sålunda

i sitt utlåtande, med stöd av de uppgifter som kunna inhämtas, ingå på ett

förhandsbedömande av dessa frågor, samt med ledning av detta bedömande

avge förslag beträffande storleken av det statliga lånebelopp, som högst skulle

kunna påräknas, allt givetvis under förutsättning att drätselkammaren överhuvud

taget går in för att tillstyrka ansökningen.

Drätselkammarens tillstyrkande skall vidare innefatta åtagande från kommunens

sida att — genom vederbörliga kommunala organ — förmedla lånet

till byggnadsföretagaren, under byggnadstiden utöva erforderlig teknisk kontroll

samt att under lånets hela löpetid förmedla eventuell indrivning samt inbetalning

till statsverket av förfallande annuiteter ävensom att tillse, att icke

byggnaden genom vanvård så förlorar i värde, att säkerheten uppenbarligen

äventyras, samt att, där så sker, göra anmälan till vederbörande statsorgan.

Vidare skall kommunen åtaga sig att, örn lånet från statens sida uppsäges,

ombesörja erforderliga åtgärder.

överhuvud taget skall drätselkammaren sålunda åtaga sig att så att säga

fungera såsom statens ombud under lånetiden.

Såsom allmän regel föreslå de sakkunniga, att kommunen för sina förmedlingsuppgifter

icke skall äga att erhålla ekonomisk gottgörelse av staten.

Kredit linder byggnadstiden. Såsom i historiken erinrats, utgick lån ur statens

bostadslånefond under byggnadstiden och utbetalades i mån av byggnadsföretagets

fortskridande. Denna anordning torde ha varit i hög grad betydelsefull

för effektiviteten av denna verksamhet, särskilt i vad rör egnahemsbyggandet,

beträffande vilket möjligheter att erhålla byggnadskreditiv i egentlig

mening i allmänhet icke finnas.

Utan tvivel skulle det även i den föreliggande situationen verksamt bidraga

till ernående av den avsedda effekten, örn statslånen kunde utgå på lik
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 211. 28

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

nande sätt, d. v. s. såsom driftskredit, givetvis efter den driftskredit, som

i annan väg erhålles. Det önskvärda skyndsamma igångsättandet av byggnadsföretaget

skulle bland annat säkerligen underlättas genom en sådan anordning.

De sakkunniga vilja därför förorda, att möjligheter härtill öppnas.

Beredandet av lån under byggnadstiden är givetvis av en helt annan natur

än belåning av färdiga byggnader; det förutsätter, att byggnadsarbetet

på ett ingående sätt kan följas och göras till föremål för den noggrannaste

kontroll. Enligt sakens natur är en sådan kreditgivning också förenad med

helt andra, vida större risker än belåning av färdiga byggnader. Härtill

kommer att lånet ju under byggnadstiden, på skäl som ovan anförts, icke

definitivt kan fastställas till sitt slutliga belopp.

De sakkunniga föreslå därför, att lån få utgå under byggnadstiden, men

att, där så sker, långivningen helt bedrives på kommunalt betalningsansvar.

De sakkunniga föreställa sig, att en sådan temporär borgen icke skulle vara

ägnad att inge alltför stora betänkligheter på kommunalt håll. De betänkligheter,

som från kommunalt håll efter hand inställde sig beträffande förmedlingen

av lån ur statens bostadslånefond, hänförde sig säkerligen väsentligen

till det förhållandet, att kommunen engagerade sig för lån dels för en

mycket lång tid och dels för till synes oavlåtligt kumulerade belopp. Ingendera

av dessa förhållanden skulle föreligga i förevarande fall, då det ju rör

sig dels örn engångsåtgärder och dels örn en temporär kredit på kort tid.

Nämnas må, att en sådan långivning under byggnadstiden, enligt vad erfarenheten

från statens byggnadsbyrås verksamhet utvisar, kan ha en stor betydelse

även ur en annan synpunkt, speciellt vad angår egnahemsbyggare.

Den sätter nämligen det allmänna i tillfälle att utöva icke blott kontroll i

egentlig mening utan också en betydelsefull rådgivande och hjälpande verksamhet

ur teknisk synpunkt. Erinras må i sådant hänseende örn statens

byggnadsbyrås typritningar för en- och tvåfamiljshus samt om den granskning

av byggnadsritningar i övrigt, som därvid ägde rum under sakkunnig

byggnadsteknisk medverkan, och som utan tvivel bidrog att lyfta den statsunderstödda

byggnadsverksamheten upp till ett högre plan.

Kommunal byggnadsverksamhet. Såsom allmän regel förutsätta de sakkunniga,

att den statsunderstödda byggnadsverksamheten skall bedrivas av

byggnadsföretagare i vanlig ordning på den öppna marknaden, nämligen av

enskilda byggmästare, kooperativa företag eller egnahemsbyggare. Det torde

emellertid kunna tänkas fall, där kommunen i egen regi skulle vilja bedriva

bostadsbyggande och därvid mot fullt betalningsansvar använda sig av de

statliga lånemöjligheterna. Självfallet är ju också, att en byggnadsverksamhet

genom kommunens försorg i lika hög grad som varje annan byggnadsverksamhet

skulle främja det avsedda syftet att motverka arbetslöshet. Hinder

härför synas enligt de sakkunnigas mening icke böra möta. Då säkerheten

i sådant fall lärer få anses vara av oomtvistlig natur, lärer det i dylika

fall icke vara påkallat att uppehålla de föreslagna bestämmelserna om statslånets

relation till kredit på öppna marknaden och örn den absoluta högsta

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

belåningsgränsen av 90 procent. Det torde vara nog att föreskriva, att lånebeloppet

högst må utgöra 15 procent av fastighetsvärdet.

Med hänsyn till den allmänna förutsättningen för erhållande av lån bör givetvis

tillses, att kommunen ej använder sig av denna lånemöjlighet allenast

med hänsyn till lånets relativa billighet, så att långivningen skulle utgå för

en byggnadsverksamhet, som även utan statens stöd skulle komma till stånd.

Erinras må också, att enligt de allmänna förutsättningarna lån i dylika fall

endast finge utgå för bostadsbyggande och följaktligen ej disponeras för offentliga,

kommunala byggnader, exempelvis sjukhus eller skolor.

Lån mot båttre rätt. Den andra huvudpunkten i principförslaget var, att

statslånet skulle utgå såsom ett tilläggslån till den kredit, som kunde erhållas

på öppna marknaden, och att dess belopp skulle fastställas i viss relation till

sålunda erhållen kredit. Ett huvudsyfte med denna grundsats var, att vid

den statliga långivningen erhålla en viss förankring i den allmänna kapitalmarknadens

sätt att bedöma byggnadsföretagets räntabilitet. Stor vikt synes

sålunda böra fästas vid ej blott storleken utan även arten av denna bättre belägna

kredit.

Såsom allmänna villkor vilja de sakkunniga föreslå, att krediten med förmånsrätt

framför statslånet skall hava lämnats av kreditgivande institutioner

— privatpersoner, enskilda leverantörfirmor m. fl. synas icke få ifrågakomma

såsom långivare — samt vara ordnad på fullt betryggande villkor.

De sakkunniga föreställa sig att man såsom långivare beträffande den bättre

belägna krediten främst bör taga hänsyn till Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

Svenska bostadskreditkassan, inteckningsbolagen, försäkringsbolagen

och sparbankerna.

Vad här anförts örn långivare skulle enligt vad ovan föreslagits icke gälla

i de fall, där kommunen byggde i egen regi.

Lånevillkoren. Statslånen synas böra löpa såsom amorteringslån från en

viss för alla låntagare gemensam dag.

Beträffande räntefoten hava de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå någon

fix räntesats utan förorda allenast principen, att lånen utlämnas mot den

ränta, som staten i sin egen upplåning vid utlåningstillfället får vidkännas.

Denna räntefot bör infogas i en annuitet, där amorteringen utgör 2 procent.

Amorteringstiden skulle därmed uppgå till en tid av cirka 25 år; den närmare

fixeringen av lånetiden bleve beroende närmast av räntefotens storlek.

Till täckande av statens risk borde vidare låntagarna tillförbindas att till

en gemensam riskfond, som förvaltades av statskontoret, tillskjuta ytterligare

1 procent av oguldna lånebeloppet. Annuiteten skulle alltså med 3 procent

överskjuta den procentsats, som angåve räntan. Örn det mot slutet av lånetiden

visade sig, att riskfonden icke behövt tagas i anspråk för risktäckningsändamål

utan helt eller delvis bevarats, skulle det bevarade beloppet disponeras

för avskrivning eller nedskrivning av den sista eller de sista annuiteterna.

Nämnas må, att örn riskfonden överhuvud taget icke behövde tagas i anspråk

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

för förlusttäckning, skulle denna anordning innebära, att lånetiden förkortades

nied ungefär 6 år.

I detta sammanhang må nämnas, att låntagaren bör tillförbindas att, i den

mån lån mot bättre säkerhet än statslånet amorteras, icke inskjuta ny kredit

mot sålunda frigjort hypotek utan utverka långivarens förbindelse, att sådant

hypotek ställes till förfogande till tryggande av statslånet. Framhållas må,

att statskrediten till följd därav givetvis skulle komma att sjunka på inteckningsskalan

i hastigare tempo, än som statslånets egen amortering angåve.

Annuiteterna synas böra inbetalas halvårsvis.

Ur teknisk synpunkt synes det, såsom nämnts, angeläget att det totala utlämnade

lånebeloppet samlas för att börja löpa såsom amorteringslån på en

enda för alla lån gemensam dag. Statskontoret, som väl framdeles finge att

förvalta lånen, hade på så sätt endast att tillse, att de inflytande annuiteternas

sammanlagda belopp motsvarade annuiteten å totalbeloppet. Emellertid är det

uppenbart, att de åtgärder, som måste föregå det slutliga utanordnandet, närmast

fastställande av taxeringsvärde och ordnandet av lån mot bättre säkerhet,

kunna kräva olika tider på olika håll. Ett alltför långt uppskov med lånens

utanordnande skulle kunna vara förenat med olägenhet. Erinras må också, att

lånen i vissa fall skulle kunna utbetalas redan under byggnadstiden, nämligen

mot kommunal borgen. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga, att krediten

till en början utlämnas såsom tillfälliga lån, löpande med 5 procent ränta, för

att sedermera på en viss dag under år 1935, som Kungl. Maj:t efter framtida

prövning fastställer, börja att löpa såsom amorteringslån.

Örn låntagaren brister i att inom denna termin ha fullgjort de för lånens

tillgodonjutande stadgade villkoren, synes uppsägning kunna ske, varvid låntagaren

borde ha att erlägga 6 procent ränta från lyftningsdagen till dess full

betalning skett.

Byggnadstiden. Med hänsyn till låneverksamhetens syfte att i den aktuella

arbetslöshetssituationen bereda ökade arbetstillfällen synes det angeläget, att

byggnadsverksamheten med statsunderstöd igangsättes snarast möjligt. Med

hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden och dess säsongfluktuationer synes

det också angeläget, att byggnadstiden kommer att helt eller delvis omfatta

den kommande vintern.

De sakkunniga föreslå sålunda, att byggnadsverksamheten med statsunderstöd

skall vara påbörjad den 1 oktober 1933, dock med möjlighet till dispens

längst till den 15 januari 1934 samt vara fullbordad den 1 oktober 1934, här

med dispensmöjlighet längst till den 1 januari 1935. Med hänsyn till den

tid, som kräves dels för byggnadsföretagens planering, ansökningarnas prövning

hos kommunerna samt deras slutliga prövning och avgörande hos vederbörande

statsorgan, vilja de sakkunniga understryka angelägenheten av, att författning

i ämnet kommer att utfärdas snarast möjligt.

Provisoriskt statsorgan. För handhavan de a statens vägnar av verksamhetens

administration lärer påkallas inrättandet av ett provisoriskt organ. Härvid

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

torde statens byggnadsbyrås organisation i tillämpliga delar böra tjäna till

förebild. De sakkunniga benämna här detta organ förslagsvis statens byggnadslånebyrå.

Till denna byrå ha drätselkamrarna att med eget yttrande

överlämna låneansökningarna till byråns prövning.

Att märka är, att byråns uppgift i så måtto skulle skilja sig från byggnadsbyråns,

som denna väsentligen hade att handlägga ärenden ur synpunkten av

att den kommunala garantien, som i allmänhet förelåg, praktiskt taget vore av

oomtvistlig beskaffenhet. Byggnadslånebyrån i sin tur blir nödsakad att ingå

på ett långt mera affärsmässigt bedömande av risken med lånen. Det synes

därför riktigt, att byggnadslånebyrån i viss mån får arbeta på eget ansvar

och efter prövning av föreliggande omständigheter i varje särskilt fall fatta

de avgörande besluten. Även av de arbetsmarknadspolitiska hänsynen är en

fri och snabb prövning och ett snabbt avgörande av synnerlig betydelse.

De sakkunniga föreslå sålunda, att, i motsats till vad fallet var beträffande

statens byggnadsbyrå, byggnadslånebyrån visserligen får sig anvisat ett av

Kungl. Maj :t fastställt belopp men sedan själv verkställer fördelningen.

Byggnadslånebyråns beslut, vilka senast måste vara fattade under september

månad 1933, kunna enligt sakens natur endast innefatta ett preliminärt åtagande

från statens sida att under de förutsättningar, som dels angivas i författningen

och dels framgå av ansökningshandlingarna — rörande byggnadsföretagets

storlek och beskaffenhet, dess utförande efter vissa ritningar och

byggnadsbeskrivningar etc. — framdeles vid byggets fullbordande och avsynande

utbetala statslån intill visst angivet högsta belopp. Denna utfästelse synes

i 2 exemplar böra tillställas drätselkammaren, som har att tillställa byggnadsföretagaren

det ena. De sakkunniga föreställa sig, att en sådan utfästelse

skulle för byggnadsföretagaren väsentligen underlätta anskaffandet av kredit

under byggnadstiden och alltså främja byggnadsverksamhetens skyndsamma

igångsättande även i sådana fall, där kommunen icke begagnade sig av möjligheten

att på eget ansvar förmedla lånen under byggnadstiden.

Därest en stödaktion för landsbygdens del kommer till stånd, vilja de sakkunniga

för sin del ifrågasätta, örn icke även denna lämpligen borde administreras

genom här föreslagna statsorgan.

Beträffande byggnadslånebyråns organisation anse sig de sakkunniga icke

behöva ingå i en närmare prövning men vilja allenast understryka vikten av

en detalj, nämligen att byrån erhåller tillgång till byggnadsteknisk expertis.

Framhållas må, att byrån vid träffande av sina beslut bör samråda med

vederbörande organ för den statliga arbetslöshetspolitiken, så att låneverksamheten

i görligaste mån inordnas som ett naturligt komplement i denna statliga

verksamhet.

De sakkunniga tillåta sig i detta sammanhang erinra, att den här ifrågasatta

långivningen principiellt skulle få stor likhet med den statliga långivning,

som genom statens arbetslöshetskommission bedrives ur den så kallade

väglånefonden. Även här gäller det att genom en låneverksamhet skapa arbetstillfällen,

som helt tillhöra den öppna marknaden, men som dock anpassas på

sådant sätt, att de motverka arbetslöshet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

296

Själva medelsförvaltningen synes böra förläggas till statskontoret, som alltså

skulle efter anmälan från byggnadslånebyrån ha att till vederbörande drätselkammare

utbetala av byrån definitivt beslutade belopp.

Slutligen må nämnas, att byggnadslånebyrån torde hava fyllt sin uppgift,

när hela lånestocken på ovan angivet sätt börjat löpa såsom amorteringslån,

vid vilken tidpunkt den löpande verksamheten lärer kunna helt överflyttas

till statskontoret.

Bostadskooperationen. I historiken härovan erinrades, att bland annat ett

par kooperativa sammanslutningar erhöllo Kungl. Maj:ts tillstånd att på eget

ansvar och med förbigående av den kommunala garantien förmedla lån ur

statens bostadslånefond. Låt vara att kommunen vid den nu ifrågasatta långivningen

icke skulle komma att fungera såsom betalningsansvarig förmedlare,

ligger dock i öppen dag, att medverkan från kommunernas sida skulle

ha synnerlig betydelse, framför allt i vad rörde det lokala bedömandet av arbetsmarknaden

och bostadsmarknaden och vid det lämpliga infogandet av

stödaktionen i kommunens arbetsmarknads- och bostadspolitik. Enligt de sakkunnigas

mening kan därför icke undantag göras från regeln örn denna kommunala

medverkan.

Emellertid kan icke förnekas, att vissa kooperativa sammanslutningar med

interlokal räckvidd kommit att spela en allt större roll, såsom företrädare av

vissa bostadspolitiska reformsträvanden med icke blott ekonomiskt utan även

ideellt syfte. Man synes i låneverksamheten icke böra avstå från det så att

säga moraliska tillskott, som en sådan organisation kan bjuda, liksom det

också för denna kan vara av stort intresse att kunna utöva kontroll över att

en byggnadsverksamhet, i den mån den blir av kooperativ natur och har arn

slutning till en dylik organisation, bedrives efter vissa beprövade grundsatser.

Enligt de sakkunnigas mening bör man vid låneverksamheten i mån av behov

bereda sådana sammanslutningar tillfälle att utöva dylik kontroll, givetvis

utan att avsteg i övrigt göres från här förordade allmänna grundsatser.

Stödaktionens omfattning. De sakkunniga ha icke sökt fixera något bestämt

totalbelopp, som staten borde sätta in för stödjandet av bostadsproduktionen

i stadssamhällena. Det torde nämligen knappast vara möjligt, att på

några objektiva grunder mera exakt ange storleken av det kapital, som komme

att erfordras för en verksamhet enligt ovan angivna grunder och som faktiskt

kunde komma att absorberas.

För att emellertid i någon mån åstadkomma utgångspunkter för ett bedömande

av den allmänna storleksordningen för de belopp, som överhuvud kunna

ifrågakomma, ha de sakkunniga verkställt en uppskattning av byggnadskostnaderna

för år 1931 samt — efter en mera summarisk metod — även för

åren 1923—1930. En redogörelse för denna undersökning lämnas i den statistiska

bilagan. Man finner här, att bostadsproduktionens totalvärde under

högkonjunkturåret 1931 torde ha legat vid omkring 275 milj. kr. eller —

opaginerad Kontrollera mot PDF

297

tomtvärdet inberäknat — 310 milj. kr. Under de något mera sa att säga

»normala» åren 1925—1927 synas motsvarande värden hava uppgått till omkring

resp. 190 milj. kr. och 215 milj. kr. Härav torde emellertid bortåt hälften

komma på sådana större städer, där läget på fastighetsmarknaden numera

torde vara sådant, att försiktig återhållsamhet påkallas mer än pa andra

håll.

Då man vidare måste räkna med, att även en betydande nedgång i den

ordinarie byggnadsverksamheten knappast behöver innebära, att densamma

sjunker mer än till kanske hälften av det »normala», inses härav, att redan

en statlig tertiärkredit, som åstadkommer en total kapitalinvestering av något

sådant som 50 milj. kr. kan ha utsikter att hindra, att bostadsproduktionen

sjunker under »normalnivån» i sådana orter, där det kan bli fråga örn

något mera märkbart ingripande.

Nu torde, enligt den plan, som de sakkunniga här framlagt, en viss statlig

tertiärkredit åstadkomma ej fullt sju gånger så stor total kapitalomsättning,

under förutsättning, att den statliga krediten i allmänhet uppgår till 15 % av

fastighetsvärdet. Belysande äro följande relationer:

Statlig ter-

Total kapital-

tiärkredit

omsättning

15 milj. kr.......

10 > > ......

...... 67 > »

7’5 » > ......

...... 50 > >

5 » » ......

3 • > ......

...... 20 > >

Nämnas må, att i dessa kapitalomsättningsbelopp jämväl innefattas tomtkostnaderna,

varför beloppets effekt ur synpunkten av arbetskraftens sysselsättande

blir något mindre. Emellertid må erinras, att iordningställandet av

en tomt för bebyggande i allmänhet föranleder en hel del arbetskrävande uppgifter,

såsom framdragande av ledningar för vatten, avlopp, gas och elektricitet

samt vanligen också en del rena gatuarbeten.

Vad angår den indirekta arbetsmarknadseffekten av bostadsbyggande, hava

de sakkunniga icke ansett sig kunna verkställa några mera exakta beräkningar.

Det torde också för den föreliggande uppgiften vara tillfyllest konstatera,

att de material, som användas — trä, tegel, cement, bruksprodukter såsom

spisar och beslag etc. — till övervägande del äro av inhemsk tillverkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

298

Bilaga till Bilaga I.

Översikt över byggnadsverksamhetens och bostadsmarknadens utveckling

och nuvarande läge i städer och stadsliknande samhällen.

Redogörelse utarbetad på bostadsproduktionssakkunnigas uppdrag av sakkunnigas

sekreterare Rich. Sterner.

Bostadsproduktionens utveckling 1913—1931. I följande tablå återges bostadsproduktionens

utveckling under åren 1913—1931 i de städer och stadsliknande

samhällen, där byggnadsverksamheten under de olika åren varit underkastad

offentlig kontroll:

Indel:

1913 = 100

Tillkomna

lägenheter

antal indextal

Indextal för lag.

bestående ay:

enkel- 1 rnm 2 rum

ram o. d. o. kök o. kök

Tillk. lag.

m. t. o. m. 2

ram o. kök

i % av samtl.

Tillkomna

eldstäder

antal indextal

1913 ....

. 8 594

100

100

100

100

69''3

28 055

100

1920 ....

. 4 524

53

54

45

69

72-8

14 412

51

1921 ....

. 6 365

74

78

63

97

73-2

19 840

71

1922 ....

. 6 360

74

45

44

106

62-5

21912

78

1923 ....

. 9 461

110

77

62

142

59-1

34 006

121

1924 ....

. 11 901

138

136

99

166

65''4

39 297

140

1925 ....

. 13 068

152

148

118

192

68-8

41 721

149

1926 ....

. 14 221

165

153

142

227

73-3

43 932

157

1927 ....

. 15 095

176

233

167

206

74-8

44 166

157

1928 ....

. 16 399

191

256

191

211

76-5

46 795

167

1929 ....

. 16 598

193

240

203

205

75-7

48 244

172

1930 ....

. 22 381

260

403

277

259

78-4

62108

221

1931 ....

. 22 620

263

377

294

271

79-3

63 086

225

Redan under det första krigsåret började en stark tillbakagång, som nådde

sin botten år 1920, då bostadsproduktionen var föga mer än hälften så stor

som år 1913. Denna utveckling torde huvudsakligen ha betingats av stigande

materialpriser, sjunkande reallöner samt av det hämmande inflytande, som

den offentliga hyresregleringen (1917—1923) i förening med de genom inflationen

ökade penningvärdesriskerna utövade på den privata företagsamheten

och kapitalinvesteringen på detta område. År 1923, samma år, som hyresstegringslagen

upphävdes, överskred emellertid byggnadsverksamheten ånyo 1913

års nivå, och sedan följde en period av allt livligare bostadsproduktion, vilken

kulminerade åren 1930—1931, då lägenhetstillskottet var mer än 21/2 gång

så stort som året närmast före kriget.

Sistnämnda jämförelse ger dock ett något överdrivet intryck för byggnadsverksamhetens

uppsving, i det att redovisningen efterhand kommit att omfatta

allt flera, större (på grund av inkorporeringar) och folkrikare orter. Örn

man för att erhålla ett säkrare mått på utvecklingen jämför antalet resp. år

tillkomna lägenheter och rum per 10 000 invånare, reduceras också stegringstalen

för, perioden 1913—1931 till 86 % i fråga örn antalet lägenheter och

55 % i fråga örn antalet rum, men även den på detta sätt beräknade ökningen

framstår ju såsom synnerligen betydande.

Att märka är, att ökningen i särskild grad berört smålägenheter. Utgår

man från de i tablån angivna indextalen, befinnes, att produktionen av enkel
-

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

rum o. d. fyrdubblats och produktionen av lägenheter med 1 rum och kök tredubblats

sedan år 1913. Omkring 80 % av de tillkomna lägenheter utgöras

numera av smålägenheter med högst 2 rum och kök, medan motsvarande relativtal

år 1913 var 70 % och år 1923 60 %.

Särskilt inriktad på smålägenheter har den av stat, kommuner, kooperativa

bostadsföreningar, allmännyttiga bostadsaktiebolag, stiftelser samt av industriföretag

(för egna arbetare) bedrivna bostadsproduktionen varit. Denna

gren av byggnadsverksamheten, vilken under senare år till 2la uppburits av

kooperativa bostadsföreningar, har svarat för närmare 20 % av det totala lägenhetstillskottet

under åren 1923—1931.

Utmärkande för bostadsproduktionens förskjutningar har vidare varit, att

de i betydligt högre grad berört de större städerna (med över 20 000 invånare)

än de mindre. Detta förhållande belyses av följande sammanställning:

Tillkomna eldstäder

pr 10 000 inv.

över

Orter med följande antal inv.

20— 10— 5—

(1 000)

under

Samtl.

åren:

100

100

20

10

5

orter

1913.....

. 197

125

87

156

204

161

1920 .....

. 29

52

75

137

139

72

1921.....

. 94

78

87

107

143

99

1922 .....

. 55

77

120

165

211

107

1923 .....

. 147

128

183

192

213

164

1924 .....

. 205

161

176

178

189

186

1925 .....

. 256

178

126

156

172

196

1926 .....

. 287

172

109

135

162

199

1927 .....

. 298

160

103

138

140

197

1928 .....

. 292

186

137

148

145

206

1929 .....

. 268

194

141

153

153

202

1930 .....

. 366

234

171

187

158

256

1931.....

. 370

193

182

195

145

260

I de mindre orterna gick bostadsproduktionen t. o. m. tillbaka, sedan en

toppunkt redan år 1923 passerats, och först under de senaste åren framträdde

här ett förnyat uppsving. Städer med över 20 000 invånare ha emellertid under

senare år svarat för nära 75 % och enbart Stockholm för bortåt 40 % av lägenhetstillskotten

inom samtliga de 400—500 orter, där byggnadsverksamheten

under dessa år varit underkastad offentlig kontroll. Av folkmängden i

dessa orter kommer drygt 55 % på städer med över 20 000 invånare och omkring

20 % på Stockholm.

Orsaker till bostadsproduktionens uppsving. Bland de faktorer, som åstadkommit

den betydande ökningen i bostadsproduktionen, torde, åtminstone under

uppsvingsperiodens första skede, den vid denna tid särskilt i större städer

tydligt framträdande bostadsbristen ha varit en av de viktigaste.

Belysande för denna företeelse äro vissa av socialstyrelsen vid oktoberflyttningarna

1923—1931 från kommunala myndigheter inhämtade omdömen angående

bostadstillgången. I nedanstående tablå sammanställas de på denna

väg erhållna vittnesbörden i fråga om smålägenheter, vilka under hela perioden

företett en relativt betydligt knappare tillgång än övriga lägenhetskategorier:
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

300

Antal städer, där de kommunala myndigheterna lämnat nedanstående omdömen angående

tillgången på smålägenheter (t. o. m. 2 rum och kök) vid oktoberflyttningarna 1923—1932.

36 större städer

69 mindre städer

Å r

god

till-

räcklig

knapp

otill-

räcklig

god

till-

räcklig

knapp

otill-

räcklig

Omdömen avseende:1

a)

Samtliga småläg.

1923 .......

4

8

24

36

19

14

1924 .......

5

10

21

37

24

8

1925 .......

1

6

13

16

13

34

14

8

1926 .......

1

6

16

13

11

41

14

3

b)

Äldre småläg.

1927 .......

3

14

12

7

10

43

14

2

1928 .......

3

14

14

5

15

32

18

4

1929 .......

3

8

16

9

16

31

16

6

1930 .......

2

13

13

8

10

35

17

7

1931.......

3

13

13

7

15

35

14

5

1932 .......

7

9

16

4

17

35

15

2

c)

Nyare småläg. 2

1927 .......

2

14

15

5

7

42

16

3

1928 .......

2

18

10

6

13

26

19

6

1929 .......

2

12

14

8

12

31

16

10

1930 .......

2

17

12

5

8

32

15

10

1931......

5

14

12

5

10

30

16

9

1932 .......

7

17

8

4

10

32

18

6

Som synes tyda emellertid dessa omdömen på, att läget i hög grad förbättrats

sedan år 1923. Särskilt gäller detta i fråga örn de större städerna, där

omdömena vid varje nytt undersökningstillfälle — bortsett från högkonjunkturåret

1929 — gått i ständigt gynnsammare riktning. I de mindre städerna,

där utgångsläget synes ha varit betydligt mindre ansträngt, upphörde däremot

förbättringstendensen att göra sig gällande från år 1926, i det att de

efter detta år erhållna omdömena icke tytt på några mera märkbara förändringar.

Detta synes ange, att förhållandena på bostadsmarknaden i de mindre

städerna på ett jämförelsevis tidigt stadium åter blivit normala. Trots denna

allmänna förbättrings- och normaliseringstendens föreligga dock fortfarande

från såväl de mindre som särskilt de större städernas sida åtskilliga vittnesbörd

om otillräcklig eller knapp tillgång å smålägenheter. Anmärkningsvärt,

är emellertid, att det i fråga örn större städer oftast talas örn bristande tillgång

å äldre billigare smålägenheter, medan man däremot i småstäderna, där

nyproduktionen varit betydligt mindre intensiv, i något större utsträckning

synes ha behov av en ökad tillgång å nyare, moderna lägenheter.

Ett annat uttryck för förskjutningarna i bostadstillgången har man i de vid

bostadsräkningarna erhållna ledighetsprocentssiffroma, vilka samanställts

i följande tablå:

1 Först från år 1927 lämnades specificerade omdömen för äldre och nyare lägenheter, medan

man tidigare avgav gemensamma omdömen för båda dessa kategorier. — 2 Summan av de mindre

städer, vilka lämnat uppgift om tillgången å nyare smålägenheter, understiger vissa år 69, beroende

på att dylika lägenheter uppgivits icke förekomma i några städer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Proc. antal hyreslediga lag. 1912/15

Stockholm............ 3''1

Göteborg............. 0''4

55 orter, inkl. Göteborg1......1 2 2''1

301

1920

1924

1926

1930

1931

1932

O-ö

0''2

08

1-4

2’0

3''2

01

o-i

0''3

1’0

11

13

0''5

1.3

1''8

Något som bestyrker, vad som nyss anförts angående den relativa tillgången

på äldre och nyare bostäder, är, att endast c:a 35 % av de vid årsskiftet

1932/33 hyreslediga lägenheterna i Stockholm utgjordes av äldre våningar

utan centralvärme.

Ett mått på förändringarna i den kvantitativa bostadsförsörjningen erhålles

genom följande siffror, avseende medelantalet boende per 100 rum i 53

orter:

Boende per 100 ram

(t. 0,

Smålägenheter

. m. 2 rum o.

kök)

Samtliga lägenheter

1912/15

1920

1924

1926

1912/15

1920

1924

1926

1930

Stockholm.........

164

162

149

149

124

123

117

117

114

Göteborg.........

183

183

177

169

146

145

142

136

129

Övriga 51 orter......

163

160

151

147

132

132

123

121

•

Samtl. 53 orter

166

164

154

151

131

131

124

122

•

Man finner av föregående båda sammanställningar, att den i början av förra

decenniet framträdande bostadsbristen i stort sett icke hade karaktär av någon

försämring i den kvantitativa behovstäckningen i fråga örn bostäder utan

i första hand tog sig uttryck däri, att bostadstillgången blivit knappare i förhållande

till den köpkraftiga efterfrågan. Sedermera har emellertid den ökade

bostadsproduktionen möjliggjort dels en utjämning mellan tillgång och köpkraftig

efterfrågan, varpå den stigande bostadsreserven utgör ett synbart uttryck,

dels även en förbättring i den kvantitativa bostadsförsörjningen, som

avspeglar sig i de sjunkande boendetäthetssiffrorna.

Utjämningen mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden skulle

sannolikt ha kommit till stånd vida tidigare, örn icke samtidigt med bostadsproduktionens

uppsving inträtt en betydande ökning i den köp kraftiga

efterfrågan, vilken sålunda utgör en huvudsaklig förklaring till

att byggnadsverksamheten under en så lång följd av år kunnat förete en nästan

oavbruten stegring. Analyserar man närmare denna ökade bostadsefterfrågan,

befinnes, att den dels sammanhänger med den ökade inflyttningen, särskilt

till de större städerna, dels beror av sådana förhållanden, som möjliggjort

den nyss berörda minskningen i trångboddheten. I fråga örn den första

av dessa faktorer må nämnas, att folkmängden i städer med över 10 000 invånare

under perioden 1923—1931 ökats med i medeltal c:a 19 000 personer per

år, medan motsvarande siffra för åren 1913—1922 stannar vid c:a 12 500 personer.

3 Enbart i Stockholm har folkökningssiffran under åren 1926—1931

uppgått till över hälften av hela rikets folkökning; vissa år (1927 och 1929)

svarade huvudstaden t. o. m. för nästan hela folkökningen i riket.

Bland de faktorer, som möjliggjort den ökade bostadsrymligheten, dominerar

givetvis den reala inkomstökningen, åstadkommen dels genom reallönernas

stegring dels genom ökningen i sysselsättningen efter övervinnandet av

1 Medan föregående siffror för Stockholm och Göteborg beräknats på hela lägenhetsbestånden, ha

dessa procenttal beräknats på totalantalet hyreslägenheter och äro av denna anledning en eller flera

decimaler för höga i förhållande till de föregående.

2 Avser 52 orter.

5 Härvid har folkökning på grund av inkorporeringar frånräknats.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

1920—1922 års kris. I hög grad inverka emellertid även de ökade anspråk

på bostadsutrymme, som sammanhänga med, att en större del av befolkningsmassan

kommit att utgöras av medelålders och äldre personer. I några av de

största städerna har vidare en viss ökning i efterfrågan på enkelrum o. d.

smärre lägenheter åstadkommits därigenom, att en del ensamstående personer,

vilka tidigare brukat bo i möblerade rum, numera förhyra egna lägenheter.

Efterfrågestegringens stimulerande inflytande på bostadsproduktionen har i

hög grad förmedlats genom en ansenlig höjning av hyresnivån. I samband

med produktions- och hyresstegringen står emellertid, att byggnadskostnaderna,

vilka synas ha mer än 3-dubblats under åren 1914—1920, sedermera

kunnat hålla sig kvar vid mer än dubbla förkrigsnivån. Dessa företeelser belysas

närmare i följande tablå:

År

Hyresindex (resp. års sint) 2

Byggnadskostnads- index för Sthlm enligt

Levnads-

72

Fastighets-

kostnads-

därav

banken

(sept.)

nämnden

index

orter

Stockholm

Göteborg

(mitten av

resp. år)

(4 kvart.)

1912/15 1 . . . .

.... 100

100

100

100

100

100

1920 ......

.... 149

152

154

325

281

1924 ......

.... 183

185

174

215

230

174

1928 ......

210

207

210

232

172

1930 ......

224

220

207

232

163

1931......

228

199

232

158

1932 ......

191

156

Som härav framgår, synes hyresindex ha hållit sig lägre än det totala levnadskostnadsindex

ungefär till tiden för hyresstegringslagens upphävande men

har sedan fortsatt att stiga, medan däremot levnadskostnaderna visat sjunkande

tendens. Om hyresstegringen gentemot förkrigstiden sålunda under de senaste

8—9 åren varit betydligt större än levnadskostnadsstegringen, synes den å

andra sidan först på de allra senaste åren ha börjat närma sig eller inhämtat

ökningen i byggnadskostnader. Påpekas bör emellertid, att hyressiffrorna

ge ett något överdrivet uttryck för stegringen i bostadspriserna, i det att de

till någon del torde återspegla en viss höjning i bostädernas kvalitet. Även byggnadskostnadstalen

torde dock, bl. a. på grund av förskjutningarna i byggnadstekniken,

få betraktas med viss reservation, varför man sålunda icke torde kunna

draga alltför vittgående slutsatser av en jämförelse mellan här anförda stegringstal

för hyror och byggnadskostnader.

Levnadskostnadstalen erinra örn den relativa stabilisering i penningvärdet,

som inträdde efter deflationskrisens slut. Att denna stabilisering

i prisnivån jämte den snart därpå följande återgången till guldmyntfot i

tiden kommit att sammanfalla med byggnadsverksamhetens återupplivande, torde

knappast utgöra någon tillfällighet, enär härigenom en ökad säkerhet för kapitalinvestering

på byggnadsmarknaden åstadkoms.

Nämnas må även, att under bostadsproduktionens senare uppsvingsår ett

avsaktande i produktionen i viss mån förhindrats därigenom, att antalet genom

rivning avgångna lägenheter och rum undergått en såväl absolut som relativ

ökning. Följande siffror belysa närmare detta förhållande: 1 2

1 Hyresindexens basår är för Stockholm och Göteborg 1915 samt för övriga orter 1912 eller 1913.

Handelsbankens byggnadskostnadsindex har 1913 till bas och Fastighetsnämndens 1914. Levnadskostnadsindex

utgår från mitten av år 1914.

2 De tre byresindexserierna äro icke fullt jämförbara med varandra.

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Avgångna lägenheter Avgångna eldstäder

År

antal

% av till- komna

antal

% av till- komna

1913 .

. 945

ILO

2 805

100

1920 .

. 326

7-2

1045

7-3

1921 .

. 419

6-6

1135

5-7

1922 .

. 339

5-3

883

4-0

1923 .

. 535

5-7

1501

4-4

1924 .

. 786

6-6

2 310

5-9

1925

. 933

7-1

2 510

60

Avgångna lägenheter Avgångna eldstäder

År

antal

% av till- komna

antal

% av till- komna

1926 .

.ion

7-1

2 999

6-8

1927 .

. 1360

90

3 842

8-7

1928 .

. 1705

10-4

4 882

104

1929 .

. 2 186

13-2

6 598

13-7

1930 .

. 2 071

9-3

6 510

10-6

1931 .

. 2 018

8-9

5 340

8-5

Kivningsverksamheten nådde sin höjdpunkt år 1929. I Stockholm uppgick

avgången av lägenheter och eldstäder detta år till resp. 21‘9 och 28-l % av

bruttotillskotten.

Lokala olikheter i utvecklingen. Ovan har framhållits, att bostadsproduktionens

ökning varit särskilt framträdande i större städer. Inom varje särskild

ortsgrupp framträda emellertid betydande skillnader mellan olika samhällen.

I fråga örn städer med över 10 000 invånare belyses detta förhållande närmare

i följande tablå, där de olika orterna ordnats i fallande skala efter det genomsnittliga

årliga eldstadstillskottet per 10 000 invånare under perioden 1923—

1931:

Antal under perioden 1923/31 i medeltal per år tillkomna eldstäder per 10000 inv.

Stockholm . . . 328 Malmö.....211 Norrköping . . . 160 Västerås .... 93

Hälsingborg . . 300 Uppsala .... 209 Sundsvall . . . 154 Södertälje .... 86

Kalmar .... 294 Kristianstad . . 201 Luleå.....148 Trollhättan ... 86

Borås..... 249 Karlstad .... 199 Ystad.....138 Gävle......78

Umeå..... 247 Mölndal .... 198 Kristinehamn . . 136 Härnösand. ... 78

Trälleberg . . . 238 Jönköping . . . 196 Eskilstuna . . . 134 Karlskrona ... 71

Lund..... 237 Uddevalla . . . 194 Nyköping . . . 126 Visby......66

Göteborg .... 235 Skövde.....186 Östersund . . . 120 Västervik .... 61

örebro..... 235 Linköping . . . 165 Landskrona. . . 109 Söderhamn ... 46

Lidingö .... 234 Halmstad . . . 161 Falun..... 97

För att närmare belysa de lokala olikheterna har utarbetats den i slutet av

denna bilaga införda huvudtabell, vilken återger vissa viktigare förhållanden på

bostadsmarknaden inom 129 städer och stadsliknande samhällen. Av särskilt

intresse äro de här återgivna uppgifterna om hur stor andel av det beräknade

lägenhetsbeståndet vid slutet av år 19311, som tillkommit under nioårsperioden

1923—1931. Högst når denna andel i Skellefteå (51-3 %), Sundbyberg (41‘9 %),

Kiruna (393 %) , Kungsbacka (33‘8 %) och Stockholm (33''6 %). Å andra sidan

finnas emellertid flera orter, där endast en eller annan procent av lägenhetsbeståndet

tillkommit under ifrågavarande år.

Av intresse är även att sammanställa de nu nämnda uppgifterna med folkökningen

under samma period, beräknad i procent å folkmängden vid dess slut.

En summarisk sådan jämförelse möjliggöres genom följande tablå:

1 I fråga om en del, särskilt mindre, orter torde de beräknade lägenhetsbestånden vara något för

låga, varigenom byggnadsverksamhetens intensitet där kommer att te sig något för hög, när den beräknas

på detta sätt.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Folk-

Folk-

ökning

1923/31

D:o % av

folk- mängden

d. S1/u

1931

Beräknat

Brutto-

D:o i * av

Folkökning, bostadsbestånd

mängd

bostads-

tillskott

bostads-

och bostadsprod. i vissa orter

d. s''/i2

bestånd

lägenh.

beståndet

1931

d. 8l/u 1931

1923/31

d. 31/i21931

Städer m. över 100 000 inv. (3)

892 171

+ 118 281

13-3

256 058

75 879

29-6

» > 20-100 000 » (15)

506 520

+ 35128

6-9

140 937

25 831

18''3

» > 10— 20 000 > (20)

269 913

+ 10 486

3-9

72 187

9 554

132

Mindre städer o. orter (88)

426 887

+ 27145

6*4

109 562

16 959

15-5

Tillhopa (126)

2 095 491

+ 191040

91

578 744

128 223

222

Som synes har den relativa bostadsproduktionen under perioden i de här

redovisade orterna i genomsnitt varit mer än dubbelt så stor som den relativa

folkökningen — ett förhållande, som klart anger den betydelse, som den höjda

bostadsstandarden haft för den ökade bostadsefterfrågan. Emellertid äro de

lokala olikheterna synnerligen betydande. I 9 orter — Västervik, Visby,

Laholm, Kungälv, Älvsborg, Hjo, Hedemora, Borlänge och Skönsberg — synes

den relativa bostadsproduktionen sålunda ha varit mindre än den relativa folkökningen,

medan den i 69 orter varit minst tre gånger så stor.

I huvudtabellens sista kolumner återfinnas vissa boendetäthetssiffror för

smålägenheter avseende åren 1924 och 1926. I följande tablå ha de för förstnämnda

år gällande täthetstalen sammanställts med de här använda uttrycken

för relativ bostadsproduktion. Härigenom erhålles möjlighet att bedöma, i vad

mån byggnadsverksamheten under senare år varit särskilt intensiv inom de

orter, där den kvantitativa bostadsförsörjningen vid uppsvingsperiodens början

var relativt ringa.

Relativ byggnads- verksamhet

Antal orter, där nedanstående andel (i %) av

d. S1/i2 1931 tillkommit under 192c

bostadsbeståndet

-1931.

Boende-

täthet

—5

5-10

10-15

15—20 20—25

1

25—30

30—35 35—40

40 o.

däröver

Till-

hopa

Antal orter m. följ. antal

boende per 100 rum (i

småläg.) år 1924:

— 99......

2

1

1

4

100—109 ......

—

1

—

1

—

_

_

_

_

2

110—119......

1

2

1

1

—

_

1

_

_

6

120-129 ......

1

7

2

2

—

1

1

_

_

14

130—139 ......

4

4

10

4

3

3

_

_

_

28

140—149 ......

—

5

9

11

4

1

1

_

_

31

150—159 ......

2

3

6

7

1

3

_

_

2

24

160—169 ......

3

3

2

2

2

_

_

_

12

170-179 ......

—

—

1

1

1

1

_

_

_

4

180-189 ......

—

—

1

—

—

_

_

_

_

i

190—199 ......

—

—

—

—

—

—

—

1

—

i

200— .....

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Tillhopa

11

25

34

30

12

9

3

1

2

127

Resultatet av denna undersökning blir, att de lokala olikheterna i bostadsproduktionens

intensitet knappast i nämnvärd grad stått i samband med motsvarande

variationer i fråga örn den genomsnittliga boendetätheten för smålägenheter

år 1924 — något som ju också är ganska naturligt med hänsyn till, att

nämnda olikheter i första hand måste ha betingats av skiljaktigheter i fråga örn

den allmänna ekonomiska utvecklingen. Man finner, att byggnadsverksamheten

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

varit jämförelsevis livlig inom ett flertal orter, där täthetssiffrorna varit relativt

låga, medan den å andra sidan varit föga intensiv inom åtskilliga orter,

som uppvisat en »övernormal» boendetäthet. Av de 63 orter, där boendetätheten

var störst, tillhöra 33, alltså föga över halva antalet, den hälft av här

redovisade samhällen, som uppvisat den största relativa byggnadsverksamheten.

Den totala byggnadsverksamheten och dess värde. Jämte bostadsproduktionen

är emellertid även den industriella, kommersiella och administrativa

husbyggnadsverksamheten av stor betydelse för arbetsmarknaden inom denna

bransch. Med ledning av socialstyrelsens statistik, vilken innehåller beräkningar

av nettogolvytan dels i alla nytillkomna bostadslägenheter dels i alla

nybyggda fabriks-, butiks-, lager-, magasins-, sjukhus- m. fl. lokaler, kan en

uppfattning erhållas örn den totala husbyggnadsverksamhetens omfattning.

Nedanstående tabell innehåller ett sammandrag av dessa socialstyrelsens beräkningar:
Beräknad

total byggnadsverksamhet i städer och stadsliknande samhällen åren 1925—

1931 (1000-tal m2 golvyta).

Å r

Bostads-

prod.

D:o i %

av den

totala

bygg- nads- verksam- heten

Övrig

bygg-

nads-

verksam-

het

D:o i %

av den

totala

bygg- nads- verksam- heten

Tillhopa

Där

a y i

Stock-

holm

Göte-

borg

Övr. stä- der m.

över

10 000

inv.

Mindre

orter

1925 . . .

1043

72-7

392

27-3

1435

430

182

439

384

1926 . . .

1098

70-3

463

29-7

1561

599

148

452

362

1927 . . .

1104

72-6

418

27-5

1522

564

148

457

353

1928 . . .

1 170

72-8

438

27-2

1608

461

195

560

392

1929 . . .

1206

647

659

35-3

1865

483

276

669

437

1930 . . .

1553

66''2

794

33-8

2 347

768

283

748

548

1931 . . .

1577

71-0

643

29-0

2 220

735

307

629

549

Räknat efter golvarealen synes sålunda den »övriga» byggnadsverksamheten

ha omfattat omkring 30 % av den totala. Att den i något högre grad än bostadsproduktionen

rönt inflytande av konjunkturförändringarna, framgår av,

att den mellan åren 1925 och 1930 ökats med 65 %, medan motsvarande stegringstal

för bostadsproduktionen stannade vid 50 %, samt att den under år 1931

företett en märkbar tillbakagång, under det att bostadsproduktionen nämnda

år snarast visat ytterligare stigande tendens.

För att erhålla en uppfattning örn storleksordningen av de kapitalbelopp, som

årligen investeras i husbyggnadsverksamheten har kommittén med ledning av

den nyss återgivna statistiken sökt verkställa en beräkning av de totala byggnadskostnaderna

under år 1931. I samarbete med på området särskilt sakkunnig

person, har man i detta syfte sökt uppskatta byggnads- och tomtkostnaden

per eldstad samt per kvm golvyta i sådana lokaler, som ej äro avsedda

för bostadsändamål. Härvid har man utgått från olika värden för olika orter

samt vid bestämmandet av dessa värden sökt ta hänsyn till beskaffenheten av

för resp. orter typiska bostäder och andra lokaler. Även örn det kan antas,

att en stor del av de fel, som måste vidlåda en dylik kalkyl ta ut varandra,

böra likväl resultaten av densamma upptas med stor reservation. Man kan

sålunda räkna med möjligheten av, att de erhållna kostnadsbeloppen kunna

skilja sig från de verkliga med ett eller annat tiotal miljoner kr. Även med

ett så stort fel ger beräkningen dock ett begrepp om, vilka dimensioner kapital
-

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

investeringen på detta område har. För att i någon mån kontrollera resultatet

har man i nedanstående tabell sammanställt detsamma med värdestegringen för

»annan fastighet» mellan åren 1930 och 1931 enligt taxeringsstatistiken.

Beräknad kostnad (milj. kr.) för den totala husbyggnadsrerksamheten år 1931.

Kostnad enligt uppskattning för städer och stads-

Värde-

liknande samhällen

stegringen

för »an- nan fa- stighet»

åren 1930

Ortsgrupper

exkl. tomtvärde

inkl. tomtvärde

bostads-

övrig

bostads-

övrig

produk-

bygg-

tillhopa

produk-

bygg-

tillhopa

—1931 i

tion

nadsv.

tion

nadsv.

hela riket

Stockholm.........

122

38

160

147

40

187

184

Göteborg.........

39

11

50

43

12

55

47

Övr. städer m. över 10 000 inv.

74

23

97

80

24

104

123

Mindre städer.......

Övriga orter .......

| 39

21

60

43

22

65

/ 26

\ 1 104

Tillhopa

274

93

367

313

98

411

1 484

Enligt beräkningarna skulle sålunda den totala bygnadskostnaden i städer

och stadsliknande samhällen under år 1931 lia uppgått till 367 milj. kr. exkl.

tomtvärde och till 411 milj. kr. inkl. tomtvärde. Värdestegringen för »annan

fastighet» i hela landet — inbegripet den rena landsbygden — uppgick till

484 milj. kr. Ser man enbart på städer med över 10 000 invånare, för vilka

de båda värderingarna bli mera jämförbara, befinnes kommitténs beräkning

ge ett belopp av 307 milj. kr. (exkl. tomtvärden) och taxeringsstatistiken

354 milj. kr. överensstämmelsen är sålunda snarast bättre, än man kunnat

vänta. Man får nämligen ta hänsyn till, att värdestegringen enligt taxeringarna

även torde återspegla resultatet av åtskilliga sådana förbättringsarbeten,

som icke resultera i ökat antal lägenheter och lokaler och sålunda ej

komma med i byggnadsverksamhetsstatistiken, samt att däri sannolikt även

ingå värdestegringar utöver den rena byggnadskostnaden, som kunna inträda

i och med att en fastighet bebygges. Med hänsyn till dessa omständigheter

vill det synas, som örn den totala byggnadskostnaden för hela riket, inkl.

landsbygden, under år 1931 skulle ha uppgått till över 400 milj. kr. (exkl.

tomtkostnad).

Nämnas må i detta sammanhang, att antalet arbetare inom byggnadsindustrien

och densamma närstående hantverksfack torde kunna beräknas till

80 000 å 100 000, vilket ungefär motsvarar en femtedel av arbetarstammen

inom den egentliga industrien. Byggnadsarbetarnas totala löneinkomster skulle

enligt en inom socialstyrelsen verkställd uppskattning under år 1931 ha uppgått

till 270 milj. kr., medan industriarbetarnas lönesumma för samma år

beräknas till närmare 1 000 milj. kr. Den förra siffran kan ju synas hög i

jämförelse med den nyss återgivna värderingen av byggnadskostnaderna, men

detta torde förklaras därav, att i nämnda lönesumma även ingå inkomster av

reparationsarbeten o. d.

Emellertid får det ihågkommas, att byggnadsverksamheten under år 1931

torde ha varit onormalt hög. För att erhålla en uppfattning örn den totala

] I motsats till uppgifterna i de föregående kolumnerna inbegripa dessa siifror även den rena

landsbygden.

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

byggnadskostnadens storlek under mera »normala» år, har kommittén verkställt

en summarisk beräkning av densamma för hela perioden 1923—1930,

vilken återges i efterföljande tablå. Härvid har man utgått från de medelkostnadssiffror

per eldstad och per kvm golvyta för byggnadsverksamheten

i samtliga orter tillsammantagna, som erhållits av den föregående kalkylen.

I fråga örn aren. 1923 och 1924, för vilka inga uppgifter beträffande den

industriella, administrativa^ etc. byggnadsverksamheten föreligga, har man

vidare antagit, att denna statt i samma relation till bostadsproduktionen som

under närmast efterföljande ar. Beträffande de uppgifter, som hämtats från

taxeringsstatistiken ma nämnas, att man för åren före 1930 måst uppskatta

värdestegringen för statliga och kommunala fastigheter.

Beräknad total byggnadskostnad åren 1923—31 (milj. kr.).

Å r

Kostnad enligt upp

och stadslikna

exkl. tomtvärde

skattning för städer

nde samhällen

inkl. tomtvärde

Värdesteg- ring för

>annan

fastighet»

i hela riket

total

kostn.

därav för

bostads- prod.

total

kostn.

därav för

bostads- prod.

total-

kostnad

1923 ............

194

148

217

169

216

1924 ...........

224

171

251

195

249

1925 ............

238

182

266

207

293

1926 ..........

258

191

288

218

295

1927 ...........

253

192

283

219

298

1928 ...........

267

204

299

233

*(970)

1929............

305

210

339

240

349''

1930 ..........

385

270

429

309

479

1931.............

367

274

411

313

484

I dessa siffror framträda snarast ännu bättre överensstämmelse mellan

kommitténs beräkningar och taxeringsstatistiken, vilket emellertid av förut

angivna skäl kan innebära, att de förstnämnda, åtminstone i fråga örn åren

1923—1924, för vilka de till grund liggande uppgifterna äro minst exakta,

ge något för höga värden. Om man medräknar landsbygden, vill det emellertid

synas, som örn den totala byggnadskostnaden (exkl. tomtvärde) under år

1923 skulle ha något understigit 200 milj. kr., sedan legat vid bortåt 300 milj

kr. under åren 1925—1927, för att år 1930 stiga till den förut omnämnda siffran

av över 400 milj. kr.

Med ledning av vissa vid Stockholms Högskola utförda och i arbetslöshetskommitténs

betänkande återgivna beräkningar rörande nationalinkomst och

kapitalbildning under år 1927, kan en viss uppfattning erhållas om husbyggnadsverksamhetens

relativa insats i landets ekonomiska liv. Uppskattar man

totalvärdet av densamma för nämnda år till 275 milj. kr., befinnes att detta

värde motsvarar omkring 4 % av nationalinkomsten, vilken beräknats till

6 570 milj. kr. (exkl. husligt arbete). Att märka är, att av det belopp, som

investeras på detta område, den ojämförligt största delen torde gå till arbetslöner

dels på byggnadsplatserna och dels inom av byggnadsverksamheten avhängiga

industrier inom landet. Man bör vidare beakta, att härmed intet

matt erhalles pa den inverkan, som en viss ökning eller minskning i bygg- 1

1 År 1928 företogs allmän omtaxering.

Bihang till riksdagens protokoll 19SS. 1 sami. Nr 211.

29

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

nadsverksamheten skulle ha på utvecklingen av näringslivet i allmänhet.

Sannolikt äro dessa verkningar åtskilligt — möjligen flera gånger ■— större,

än vad som synes framgå med ledning av nyss anförda relationstal, i det att

de indirekta samt de rent psykologiska verkningarna av en hämning eller en

stegring i byggnadsverksamheten ävenledes måste tas i betraktande. Ihågkommas

bör därjämte, att byggnadsverksamhetens andel i nationalinkomsten

säkerligen varit märkbart större under de tre senaste åren än under år 1927.

En viss uppfattning örn byggnadsverksamhetens betydelse såsom kapitalfaktor

ger det förhållandet, att dess för sistnämnda år uppskattade totalvärde synes

motsvara omkring en tredjedel av den reala kapitalbildning, vilken tar form

av industriell produktion av produktions- och konsumtionskapitalvaror (beräknad

till 790 milj. kr.). Härvid är att märka, att en stor del industriellt

producerade »kapitalvaror» utgöres av byggnadsmaterial. Även nu nämnda

relationstal torde åtminstone under de båda senaste åren ha stigit i förhållande

till år 1927.

Det nuvarande läget. I motstående tabell återges de till socialstyrelsen hittills

inkomna uppgifterna rörande byggnadsverksamheten under år 1932. I jämförelsesyfte

ha även motsvarande upgifter för år 1931 medtagits.

Vad som här mest faller i ögonen är det förhållandet, att någon större synbar

nedgång endast framträder i fråga örn den på industriella, kommersiella och administrativa

ändamål inriktade byggnadsverksamheten, vilken — örn man ser

på totalsiffrorna för fullbordade byggnadsföretag inom här redovisade orter

— minskats med ungefär en tredjedel, medan bostadsproduktionens tillbakagång

stannar vid 6 ä 7 %. Även byggnadslovsuppgifterna ge ett liknande intryck.

Anmärkningsvärt är, att bostadsproduktionen i huvudstaden under

1932 synes ha hållit sig kvar på samma höga nivå som under 1931; man noterar

emellertid, att byggnadslovsuppgifterna under båda de senaste åren här legat

väsentligt under siffrorna för fullbordade bostäder. Påpekas bör därjämte,

att byggnadsverksamheten i stor utsträckning registreras på sådant sätt, att

de i statistiken för ett visst år framträdande siffrorna för fullbordade byggnadsföretag

delvis avse en produktion, som ägt rum tidigare. Ett säkrare mått

på den byggnadsverksamhet, som faktiskt är i gång vid en viss tidpunkt, förefinnes

endast i fråga örn Stockholm. För denna stad återges nedan enligt

fastighetsnämndens statistik antalet eldstäder i vid kvartalsskiftena 1931—

1933 under byggnad varande hus:

År 1 jan. 1 april 1 joli 1 okt.

1931 .............. 10 335 13 861 15 718 8136

1932 .............. 8 860 11942 14368 6 215

1933 .............. 5 877

Samtliga dessa siffror visa nedgång gentemot motsvarande tidpunkt föregående

år. Den största minskningen framträdde emellertid vid det senaste

årsskiftet.

Även följande uppgifter, vilka återge arbetslöshetens utveckling inom sådana

fackförbund, vilka helt eller delvis bestå av byggnadsarbetare eller närstående

arbetaregrupper, tyda på en väsentlig minskning i aktiviteten på.

byggnadsmarknaden:

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Byggnadsverksamheten å vissa orter 1931 och 1932.1

Antal

Därav små- läg. (t. o. m.

2 rum o. kök)

Antal

Kvm. golyvta i

lok. ej avsedda

bostadsläg.

eldstäder

för bostads- ändamål

A. Beviljade byggnadsföretag.

1931

1932

1931

1932

1931

1932

1931

1932

Städer m. över 10 000 inv. (25)

Stockholm..........

6 314

5 846

5151

4 586

16 045

15 952

161 522

111357

Södertälje..........

21

30

10

14

83

127

2 959

5 383

Uppsala...........

261

187

218

160

757

531

6146

4 280

Linköping..........

323

393

266

305

881

1054

9 748

6 589

Norrköping..........

348

301

267

276

1024

781

15 450

9 055

Jönköping..........

132

158

99

139

410

421

4 383

2 691

Kalmar...........

205

154

175

102

572

437

Västervik..........

23

15

15

13

75

43

448

1 139

Kristianstad.........

91

178

56

56

329

747

Malmö............

1149

706

994

620

2 959

1738

Lund............

244

183

184

116

689

594

2 909

1709

Landskrona.........

210

88

179

88

588

213

Ystad......•.....

42

63

27

47

127

194

1696

6 689

Halmstad..........

194

235

100

110

774

871

6 048

7 717

Mölndal...........

90

105

75

87

258

294

Trollhättan..........

22

45

15

38

66

128

2 032

783

Borås............

305

225

233

162

825

624

Karlstad...........

167

213

144

193

456

544

Kristinehamn.........

93

103

67

88

284

307

6 573

4 758

Örebro............

242

281

213

235

556

729

Söderhamn..........

27

25

20

19

72

80

Sundsvall..........

180

99

119

71

589

232

2808

2 203

Östersund..........

116

87

79

69

374

261

6 832

3 044

Umeå............

54

70

36

51

177

222

2 648

1889

Luleå............

47

27

24

17

159

87

Tillhopa

10 900

9 817

8 766

7 662

29 129

27 211

232 202

169 236

B. Fullbordade byggnadsföretag.

Städer m. över 10 000 inv. (25)

Stockholm..........

8306

8 233

7 065

6 954

20 336

20 247

226 908

120 860

Södertälje..........

38

31

19

18

124

104

3 942

2 849

Uppsala...........

247

225

183

198

816

619

4 779

4 038

Linköping..........

140

317

96

256

464

874

9 605

4 886

Norrköping..........

Jönköping ..........

440

352

373

291

1158

988

4 355

10350

273

155

213

115

744

493

6 531

3 690

Kalmar...........

157

166

123

146

483

453

Västervik..........

30

20

17

13

106

66

530

1023

Kristianstad.........

122

161

42

67

501

589

Malmö............

1271

768

1043

660

3 422

2 003

Lund............

342

178

285

104

871

651

7 034

1621

Landskrona.........

211

98

183

94

585

232

Ystad............

90

33

71

24

228

110

2 033

958

Halmstad..........

179

185

97

101

625

689

645

10 581

Mölndal...........

100

88

89

78

249

239

Trollhättan..........

53

39

29

30

174

110

3 010

673

Borås............

162

238

135

161

392

710

Karlstad...........

89

140

76

120

260

368

Kristinehamn.........

69

114

52

92

223

334

4 861

10 771

Örebro............

285

250

237

213

755

647

Söderhamn..........

5

6

2

3

17

23

120

308

Sundsvall..........

157

106

115

68

454

351

1768

2 352

Östersund..........

97

99

63

70

325

276

6186

4 407

Umeå............

112

71

86

47

349

241

1912

2 618

Luleå............

42

38

29

15

122

134

Tillhopa

13 017

12 lil

10 723

9 938

33 783

31 651

284 219

181 986

Mindre städor och orter (148)

1 360

1 242

985

733

4 455

4 439

30 781

33 406

Samtliga (173) orter

14 377

13 353

11 708110 671

38 238

85990

2 315 000

2 215 391

1 Samtliga uppgifter för år 1932 äro att anse som preliminära. Siffrorna för Stockholm ha

erhållits från Stockholms stads statistiska kontor.

2 Avser 142 orter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

210

Arbctslöshetsprocenten

inom vissa fackorg.

jan.

mars

maj

juli

sept.

nov.

Byggnadsträarbetareförb.

1931......

. 40-8

408

20-4

10-1

14-2

37-4

1932 .......

. 47-7

47-6

34-8

26-4

321

48''2

Elektriska arbetareförb.

1931.......

15-1

12-5

56

3-2

9-0

1932 .......

. 19-6

24-2

21-1

15-3

9-0

17-1

Grov- o. fabriksarb.-förb.

1931.......

. 36-0

29-2

17-1

175

19-2 •

27-5

1932 .......

. 33-6

32-9

26-1

26-7

29-9

34-3

Murareförbundet

1931.......

. 42-6

29-5

8''4

6-3

19-6

41-1

1932 .......

. 52-4

47-9

22-9

21-4

38-1

56-4

Målareförbundet

1931.......

. 59-0

40-1

16''8

5''1

1-7

40-3

1932 .......

. 63-7

50-2

31-5

12-7

9-1

56-4

Den nu inledda nedgången i bostadsproduktionen sammanhänger givetvis

med, att flertalet av de faktorer, som åstadkommit det föregående uppsvinget,

torde ha förlorat i betydelse. Sålunda har ju den rådande depressionen icke

kunnat undgå att, via minskad inflyttning till städerna och sänkning i inkomstnivån,

påverka bostadsefterfrågan. Vidare torde depressionen åter ha medfört

en ökning av de risker, som äro förbundna med fluktuationer i penningvärdet.

Särskilt torde den åtminstone i fråga örn hemmamarknadspriserna

fortgående deflationsprocessen — vilken eventuellt skulle kunna försvåras just

genom en allmänt krisskärpande nedgång i byggnadsverksamheten — kunna

verka återhållande på företagsamheten inom denna marknad. I någon mån i

motsatt riktning kan däremot det f. n. låga ränteläget tänkas verka.

Läget har vidare förändrats på ett antagligen mera varaktigt sätt därigenom,

att den tidigare framträdande bostadsbristen på grund av de föregående årens

stora bostadstillskott mer eller mindre fullständigt försvunnit. Man torde av

denna anledning, i varje fall i fråga örn de större städerna, knappast med säkerhet

kunna räkna med en lika stor bostadsproduktion som under de senaste

åren, ens sedan den allmänna krisen givit vika.

Emellertid får man ihågkomma, att den av krisen åstadkomna försvagningen

i bostadsefterfrågan torde komma att bli av övergående natur. Dessutom

kvarstå vissa andra möjligheter till ett uppehållande av bostadsproduktionen

även för framtiden, som kunna bli av stor betydelse. Sålunda har man att ta

hänsyn till den tendens till ökad bostadsefterfrågan, som en fortsatt förskjutning

i befolkningens åldersfördelning torde komma att medföra. Det vill vidare

synas, som örn på åtskilliga håll skulle förefinnas ett avsevärt köpkraftigt

otillfredsställt bostadsbehov, vilket med fördel skulle kunna aktualiseras.

Såsom redan tidigare antytts, torde sålunda i vissa, särskilt mindre, stadssamhällen,

där nyproduktionen av bostäder under senare år varit relativt ringa,

existera ett latent betalningskraftigt behov av nyare lägenheter med mera

modern utrustning.

Av en inom finansdepartementet av särskilt tillkallade sakkunniga utförd

och ungefär samtidigt med denna utredning publicerad undersökning rörande

»bostadsfrågan från allmän planläggningssynpunkt med särskild hänsyn till

behovet av en förbättrad bostadsstatistik» — och till vilken för närmare detaljer

och analys av i det följande anförda förhållanden hänvisas —, synes

vidare framgå, att stadsbefolkningens bostadsstandard även av andra anledningar

kan ligga under den nivå, som den tillgängliga köpkraften torde böra

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

motivera. Dessa iakttagelser äro grundade på en specialbearbetning av ett år

1931 insamlat representativt bostadsundersökningsmaterial för Göteborg, vilket

berör c:a Vs av smålägenbetsbeståndet i nämnda stad eller sammanlagt

6 904 hyreshushåll. Av dessa ansågs ej mindre än 2 498 eller 36''2 % vara

trångbodda i den meningen, att antalet personenheter — varvid person över

15 år räknades som 1 och person under 15 år såsom 1h enhet — översteg 2 per

rum och J/2 per kök. Att den sammanlagda taxerade familjeinkomsten för

dessa hushåll dock i ett stort antal fall kunde vara relativt god, framgår av

följande sammandrag av en i nämnda utredning lämnad redovisning.

Antal trångbodda familjer, vilkas, taxerade årsinkomst år 1930 uppgick till nedannämnda

belopp (kr.):

Obekant........120

under 900 ....... 22

900— 999 ...... 12

1000—1 499 ...... 75

1500-1 999 ...... 94

2 000—2 499 ...... 149

2 500—2 999 ...... 206

3 000—3 999 ...... 589

4 000—4 999 ...... 421

5 000—5 999 ...... 297

6 000—6 999 ...... 181

7 000-7 999 ...... 132

8 000—8 999 ...... 61

9 000 o. däröver .... 139

Tillhopa 2 498

Emellertid ge dessa uppgifter knappast tillräckligt klart besked örn den

ofta förekommande disproportionen mellan familjeinkomst och bostadsstandard.

, i det att möjligheten att med en viss inkomst åstadkomma en någorlunda

tillräcklig såväl bostads- som allmän levnadsstandard givetvis är beroende

av hushållens storlek. Av denna anledning har man i den här relaterade undersökningen

räknat med vissa sociala minimiinkomster, vilka fixerats olika

för olika familjetyper. För en familj med två vuxna och två minderåriga personer

har exempelvis denna minimigräns satts vid 2 300 kr., varav 878 kr.

eller drygt 38 % ansetts erforderliga för möjliggörandet av en bostadsstandard,

som uteslöte trångboddhet. Utgår man från dessa inkomstminima, vilka dock

onekligen äro ganska låga och därtill inbegripa en procentuellt abnormt hög

hyresutgift, visar sig, att nära */5 av de trångbodda familjerna befunno sig

ovanför desamma, och att sålunda endast c:a 1U av hithörande hushåll skulle

ha varit trångbodda uteslutande av den anledningen, att det knappast fanns

någon möjlighet att få inkomsten att räcka till för en mera tillräcklig bostadsstandard.

För att nämna några extrema fall •— från vilka givetvis inga allmänna

slutsatser kunna dragas -— förekom sålunda, att en familj med 6 vuxna

personer och 2 barn, som åtnjöt en sammanlagd inkomst år 1930 av 9 486 kr.,

bodde sammanpackad i ett spisrum betingande en årshyra av 226 kr., och att ett

hushåll örn 5 vuxna personer med närmare 7 000 kr:s inkomst var inhyst i ett

bofälligt enkelkök; i en lägenhet örn 1 rum och kök sammanbodde 7 vuxna och

1 barn med tillhopa 15 686 kr. i årsinkomst; i en annan bostad av motsvarande

storlek bodde 6 vuxna personer med sammanlagt 14 751 kr. i inkomst.

Av samtliga undersökta hushåll befunnos vidare 421 eller 6''1 % vara inhysta

i bofälliga lägenheter. Härav hade 258 inkomster överstigande förut nämnda

minima och endast 71 inkomster, vilka konstaterats understiga desamma, medan

inkomsten i återstående 92 fall var obekant.

Med all sannolikhet är förekomsten av dylika förhållanden icke inskränkt

enbart till Göteborg, ehuru man tyvärr på grund av den nuvarande bostadsstatistikens

begränsning icke närmare kan veta, i hur hög grad dessa undersökningsresultat

äro representativa för de svenska städerna i allmänhet. All

erfarenhet synes emellertid tala för, att man här har att göra med en allmän

företeelse, som synes vara i starkt behov av en utförligare belysning.

Anledningarna till här berörda förhållanden äro, som i nyssnämnda utredning

närmare utföres, givetvis flera. I ett stort antal fall torde de vuxna

barnen för egen del ha förbrukat en oproportionerligt stor del av sina inkomster

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

och endast obetydligt bidragit till de genomsamma familjeutgifterna. Många

arbetarfamiljer med relativt höga totalinkomster torde vidare haft den känslan,

att dessa inkomster på grund av arbetslöshetsrisken varit så osäkra, att man inte

vågat binda sig vid större fasta hyresutgifter. Dessutom torde man ofta rent

vanemässigt ha varit inriktad på en undernormalt låg bostadsstandard. Härvidlag

är särskilt att märka, att denna tröghet i konsumtionsvanorna torde ha

medfört, att höjningen i bostadsstandarden i vissa fall kommit i efterhand i förhållande

till den reala inkomststegringen under det senaste decenniet. Redan

i denna omständighet torde en icke oväsentlig möjlighet föreligga till ett framtida

vidmakthållande av bostadsproduktionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BostadstillgAng, bostadsproduktion och hyresnivå inom vissa städer och stadsliknande samhällen.

1

2

8

4

5

« 1

7

8 !

9

10 1

ii !

12 |

13

Orter

Folkmängd

Folkökning

i/, 1 _

D:o i %

av folk-

Beräknat

lag.-

Antal

1923—

1931

D:o i %

av lag.-

Tilik. eldstäder

år 1931

Hyra pr eldstad

1928 exkl. värme- ers. i läg.

Boende per

100 rum i småläg.,;

år

31/is 1931

■i no 1

mängden

bestånd

bestånd

med

c. v. kr.

"712 1301

JI/i2 1931

31/in 1931 1

läg.

1931

antal

pr 10000

inv.

utan

c. v. kr.

1924

1926

514 333

+

88 901

17 3

153 084

51 423

33-6

20 336

395

346

578

149

149

Södertälje.......

Sundbyberg......

i Djursholm.......

j Lidingö ........

14 301

456

_

4 091

304

7-4

124

87

192

278

148

146

8 694

+

1900

21-9

2 758

1 155

41-9

516

594

244

348

154

149

6 278

+

1 162

18-5

1 236

258

209

177

282

271

345

142

145

11285

+

1478

13-1

2 868

513

17-9

123

109

230

289

144

2 911

_

1230

—

686

26

3-8

3

10

166

(199)

128

Norrtälje.......

Hässelby.......

Saltsjöbaden......

j Nya Huvudsta.....

4 833

_

135

—

1395

130

9-3

72

149

162

185

129

2 361

+

382

16-2

649

128

19-7

17

72

140

3 241

2 950

+

308

1179

9-5

749

952

94

81

12-6

8-5

65

201

223

231

328

346

138

162

152

4 667

+

101

2-2

1379

284

20-6

256

549

288

318

157

2 312

+

137

5-9

600

89

14-8

8

35

192

202

144

137

j Uppsala........

Enköping.......

Nyköping.......

30 741

+

1 462

4-8

9 480

1685

17-8

816

265

234

363

140

5 938

+

63

11

1600

95

5-9

12

20

154

230

138

144

11900

+

203

1-7

3 496

474

13-6

126

106

190

232

147

7 755

+

110

1-4

2 058

142

6-9

94

121

182

222

145

146

32 754

+

1761

5''4

9118

1298

14-2

691

211

173

266

158

156

I Torshälla.......

1826

112

—

542

13

2-4

14

77

102

—

130

1377

_

61

—

349

15

4-3

1

7

195

314

113

145

i Linköping.......

30 377

+

2 713

8-9

7 928

1327

16-7

464

153

144

61 799

+

3 446

5-6

18 344

3 062

16-7

1158

187

205

306

158

156

Söderköping......

2 876

5 980

+

+

239

114

8-3

1‘9

794

1723

106

187

13-4

10''9

1

53

4

89

137

141

156

202

125

130

128

2 924

14

—

840

52

62

36

123

147

208

119

Mjölby........

5 888

—

166

—

1288

102

7-9

12

20

140

31 290

+

1734

5-5

8 344

1545

18-5

744

238

161

257

154

154

8165

+

161

2-0

2 205

435

19-7

107

131

116

158

166

145

Nässjö........

9 231

+

478

5-2

2 420

498

20-6

253

274

160

197

145

4196

+

419

10-0

978

237

24-2

124

296

124

(232)

134

*

Vetlanda.......

3 517

+

317

9-0

884

135

15-3

129

367

•

146

1 I vissa fall torde dessa siffror vara något för låga, varav följer, att de i kol. 7 angivna procenttalen i motsvarande grad bli för höga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bost tidst ingång, bostadsproduktion och hyresnivå inom vissa städer och stadsliknande samhällen (forts.).

Orter

2

3

4

6

6

7

8

9

10

1 11-

12

Folkmängc

S1/i2 1931

Folkökning

»/i 1923—

S1/is 1931

D:o i %

av folk- mängden

3I/iä 1931

Beräknat

läg.- bestånd

31/n 1931

Antal

1923- 1931

ti lik.

lag.

D:o i %

av läg.- bestånd

1931

Tillk. eldstäder

år 1931

Hyra pr eldstad

1928 exkl. värme

ers. i läg.

Boen

100 rum

å

antal

pr 10000

inv.

utan

c. v. kr.

med

c. v. kr.

1924

6 664

+ 397

6-0

1492

245

16-4

128

192

134

183

141

6 557

+ 634

9-7

1712

400

23-4

139

212

138

193

149

9 752

+ 181

1-9

2 681

341

12-7

145

149

143

208

135

3 052

+ 346

11-8

818

133

16-3

26

85

106

(176)

103

20 177

+ 2 159

10-7

5 550

1458

263

483

239

175

268

131

8 598

- 534

—

2 296

100

4-4

50

58

128

173

154

12 550

+ 727

5-8

3 632

205

56

106

85

143

218

150

3 521

+ 471

13-4

759

140

18-4

54

153

133

1 979

+ 58

2-9

384

64

16-7

12

61

116

(134)

96

10 595

+ 823

7-8

2 702

142

5-3

144

136

136

203''

126

25 684

- 2 709

—

6 675

466

70

307

120

178

260

144

5 838

+ 15

0-3

1 008

129

12-8

107

183

100

187

98

7 658

+ 133

1''7

2135

185

8-7

62

81

120

186

109

3 939

+ 25

06

924

66

7 1

45

114

107

171

124

13 906

+ 790

5-7

3 746

688

18-4

501

360

163

258

123

2 541

+ J60

6''3

647

125

19 3

33

130

121

5 259

+ 53

l-o

1421

365

257

62

118

149

228

129

3 306

— 47

—

884

105

11-9

31

94

122

204

115

2 812

+ 670

23-8

719

223

310

39

139

103

156

112

2 754

+ 200

7-3

808

165

20-4

76

276

103

161

98

129 927

+ 10 968

8-4

35145

7 673

21-8

3 422

263

206

315

147

25 138

+ 1568

6-2

8168

1600

19-6

871

346

170

256

132

18 656

- 1357

—

5 388

604

11-2

585

314

135

204

145

56 620

+ 8 230

14 5

15 740

4 302

27-3

1032

182

182

261

138

5 993

- 28

—

1752

283

16-2

50

83

139

252

119

11425

- 413

—

3 210

429

13-4

228

200

119

210

131

lo 121

+ 1366

10''4

3 451

878

25-4

212

162

160

253

143

5 518

- 326

—

1453

73

50

18

33

97

205

3 602

- 12

—

989

183

18-5

20

56

126

185

155

24197

+ 868

3-6

5 328

786

14-8

625

258

154

268

138

2 695

+ 406

15T

557

82

14-7

34

126

98

186

89

5 710

+ 533

9-3

1440

284

19-7

129

226

123

180

134

8 762

+ 804

9-2

2 201

349

15-9

193

220

149

222

138

18

1926

Eksjö . . . .

Tranås . . .

Växjö . . .

Ljungby . .

Kalmar . . .

Oskarshamn .

Västervik . .

Vimmerby .

Borgholm . .

Visby . . .

Karlskrona .

Ronneby . .

Karlshamn .

Sölvesborg .

Kristianstad .

Simrishamn .

Ängelholm .

Hässleholm .

Tomelilla . .

Åby—Klippan

Malmö . . .

Lund ....

Landskrona .

Hälsingborg .

Eslöv ....

Ystad ....

Trälleberg .

Höganäs . .

Arlöv ....

Halmstad . .

Laholm . . .

Falkenberg .

Varberg . . .

131

128

151

146

123

141

121

142

134

142

135

133

140

135

314

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bostadstiligång, bostadsproduktion och hyresnivå inom vissa städer och stadsliknande samhällen (forts.).

1

2

3

4

5

t 6

7

8

9

10

il

12

13

Orter

Folkmängd

S1/ is 1931

Folkökning

Vt 1923—

sl/u 1931

D:o i %

av folk- mängden

31/i2 1931

Beräknat

läg.- bestånd

»Vu 1931

Antal

1923-

1931

tillk.

lag.

D:o i %

av läg.- bestånd

1931

Tillk. eldstäder

år 1931

Hyra pr eldstad

1928 eski. värme- ers. i lag.

Boende per

100 rum i småläg.,

år

antal

pr 10000

illy.

utan

c. v. kr.

med

c. v. kr.

1924

1926

Kungsbacka......

2 078

+

612

29-5

497

168

33-8

71

342

120

Göteborg......

247 911

+

18 412

7-4

67 829

16 783

24-7

9 275

374

252

404

168

163

Mölndal.......

17 300

+

3 538

20-5

4185

1014

24-2

249

144

170

214

174

172

Kungälv.......

2 459

4-

381

15-6

524

57

10-9

28

114

141

197

146

Marstrand......

1650

—

169

—

366

15

4''1

—

—

130

Lysekil........

5 921

+

121

20

1144

147

12''8

93

157

156

205

148

Uddevalla.......

15 266

+

852

5-6

4192

743

17-7

551

361

156

224

152

152

Strömstad.......

3 154

+

186

5-9

785

83

10-6

66

209

133

Älvsborg.......

9 026

+

3135

34-7

2188

561

25’6

162

180

202

224

156

Vänersborg......

9171

4-

141

15

2 718

392

14-4

240

262

135

219

154

151

Trollhättan......

15 009

—

1425

—

3 912

391

10-0

174

116

134

220

160

156

Alingsås.......

8822

+

613

6-9

1943

389

20''0

241

273

156

224

136

Borås ........

38 976

+

9 452

24-3

9 754

2 490

25-5

392

101

206

293

154

151

Ulricehamn......

4194

+

803

19-1

1056

278

26-3

114

272

159

215

134

Amål.........

6 740

+

914

13''6

1803

359

19-9

109

162

162

214

146

Kinna ........

2 775

750

142

18''9

29

105

125

191

152

Mariestad.......

6 204

+

631

10''2

1535

236

15-4

74

119

136

216

141

Lidköping......

9 566

+

1052

ilo

2 469

444

18-0

302

316

152

211

148

144

Skara.........

6 728

+

355

5''3

1 638

158

9-6

12

18

151

230

128

Skövde ........

10 967

+

914

8-3

2 844

424

14-9

283

258

159

218

136

137

Hjo.........

2 836

+

244

8-6

769

56

7-3

48

169

119

Tidaholm.......

4 834

+

251

5-2

1413

237

16-8

100

207

84

137

144

141

Falköping.......

6 749

+

499

7-4

1757

250

14-2

86

127

159

221

143

Karlstad.......

21 158

+

1609

7-6

5 767

1145

19-9

260

123

214

277

156

153

Kristinehamn.....

12 627

+

566

4-6

3 411

432

12-7

223

177

180

(234)

148

145

Filipstad.......

4 573

—

257

—

1265

24

1-9

28

61

129

187

136

Arvika........

7 916

+

752

95

2150

427

19-9

43

54

152

169

148

Forshaga.......

2 311

—

253

—

640

41

6-4

36

156

162

Örebro........

37 968

1942

51

11483

2 904

25''3

755

199

237

356

157

151

Askersund.......

2100

—

9

—

517

65

12-6

32

152

128

Nora.........

2 644

+

135

51

733

72

9-8

13

49

128

Lindesberg ......

3 228

+

61

1-9

844

78

9-2

46

143

133

190

129

Almby........

3 900

890

191

21-6

18

46

181

192

164

•

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bostadstillgång, bostadsproduktion och hyresnivå inom vissa städer och stadsliknamle samhällen (forts.)-

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

Orter

Folkmängd

sl/ia 1931

Folkökning

‘/i 1923- 31/i2 1931

D:o i %

av folk- mängden

sl/i21931

Beräknat

läg.- bcstånd

Sl/is 1931

Antal

1923—

1931

tillk.

läg.

D:o i %

av läg.- bestånd

1931

Tillk. eldstäder

år 1931

Hyra pr eldstad

1928 eski. värme- ers. i läg.

Boende per

100 rum i småläg.,

år

antal

pr 10000

inv.

utan

c. v. kr.

med

c. v. kr.

1924

1926

Kumla........

3 398

22

921

136

14-8

39

115

154

213

138

Karlskoga.......

2 (156

+

215

9''2

673

82

12-2

61

230

136

179

135

V ästerås.......

30 649

+

272

0-9

8 425

797

9''5

845

276

210

296

154

153

Sala.........

8 027

+

98

1-2

1590

141

8-9

58

72

150

207

134

Köping........

6 293

-

247

—

1488

92

6-2

30

48

135

211

131

Arboga........

4 763

_

365

_

1454

47

3-2

8

17

137

235

137

Västanfors......

1542

1 784

20

1-1

18

117

118

(196)

169

Falun ........

13 382

+

151

1-1

3 684

305

8-3

80

60

189

254

146

144

Säter.........

2 187

+

257

11-8

762

112

14-7

27

124

158

(197)

143

Hedemora.......

3 860

+

512

13-3

1010

92

9-1

24

62

123

Avesta........

5193

_

200

_

1493

15

1-0

7

14

108

178

Ludvika.......

5134

+

290

5-G

1363

148

10-9

143

279

175

231

155

156

Krylbo........

1901

15

—

527

78

14-8

25

132

157

173

140

Borlänge.......

2 525

+

725

28-7

538

125

23-2

66

261

169

209

132

Smedjebacken.....

2 515

+

63

2-5

640

76

11-9

13

52

132

(238)

152

Gävle.........

38 992

+

621

1-6

10 833

966

8-9

354

91

208

290

160

156

Söderhamn......

11659

+

234

2-0

3177

153

4-8

17

15

156

230

163

163

Hudiksvall......

7 407

_

202

—

1751

176

10-1

74

100

173

246

168

Björkhamre......

2 809

_

4

—

583

65

11-1

—

—

146

199

138

Härnösand......

11769

+

224

19

3112

231

7-4

138

117

200

291

151

149

Sundsvall.......

18 267

+

1193

6''5

4 647

738

15-9

454

249

250

328

158

156

Sollefteå.......

2 829

+

65

2-3

610

44

7-2

3

11

227

272

139

Örnsköldsvik .....

5102

+

672

13-2

1148

222

19-3

179

351

201

249

163

Skönsmon.......

3 803

+

727

19 1

1 lil

310

27-9

42

110

148

(185)

174

170

Skönsberg .......

5 419

+

2 470

45''6

795

94

11-8

73

135

148

179

173

170

Östersund.......

14 587

+

486

3-3

3 607

422

11-7

325

223

253

314

155

157

Skellefteå.......

5612

+

2170

38-7

• 1062

545

51-3

460

820

234

280

150

Luleå.........

11341

+

592

5-2

2 832

464

16-4

122

108

253

340

172

173

Piteå.........

3150

+

7

02

1584

60

3-8

34

108

180

(244)

150

Boden........

6 633

118

—

1545

169

10-9

44

66

226

275

158

157

Haparanda......

2 509

_

204

_

1036

26

2-0

9

36

178

(250)

164

Malmberget......

4 598

—

133

—

1 097

141

12-9

130

283

157

207

187

182

Kiruna........

11230

+

3 023

26-9

2 862

1 124

39-3

222

198

255

281

197

200

316

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Bilaga K.

P. M.

angående möjligheterna att till förhindrande av arbetslöshetens

utbredning vidtaga åtgärder för förbättring av bostadsförhållandena

på landet.

Dea 6 februari 1931 bemyndigade Kungl. Majit chefen för socialdepartementet

att tillkalla högst sex utredningsmän för att inom departementet

biträda med utredning rörande åtgärder till förbättring av lantarbetarnas

bostadsförhållanden och därmed sammanhängande ämnen. De med stöd av

det sålunda givna bemyndigandet tillkallade utredningsmännen ha antagit

benämningen »Bostadsutredningen för landsbygden».

Till fullföljande av uppdraget har bostadsutredningen i enlighet med lämnade

direktiv, efter inhämtande av erforderliga uppgifter m. m., ingående

diskuterat spörsmålet huruvida och i vad mån hälsovårdsstadgans nuvarande

bostadsbestämmelser böra förtydligas, konkretiseras och kompletteras. Författningsförslag

till vissa ändringar i hälsovårdsstadgan samt rad och anvisningar

för tillämpningen av stadgans bostadsbestämmelser Ira därefter

utarbetats. Vidare har bostadsutredningen behandlat frågan örn bostadsinspektion

på landsbygden. Det fortsatta arbetet med detta spörsmål är

beroende på en inom medicinalstyrelsen, i viss utsträckning i samarbete med

bostadsutredningen, för närvarande pågående utredning, vilken inom den närmaste

tiden beräknas bliva slutförd. Slutligen har bostadsutredningen övervägt

möjligheterna att genom statlig kreditgivning skapa ökade betingelser

för en förbättring av bostadsbeståndet på landsbygden och i samband härmed

inhämtat uttalanden från olika myndigheter och korporationer ävensom införskaffat

för frågans bedömande erforderliga uppgifter.

Bostadsutredningen har vid behandlingen av sistnämnda spörsmål tidigare

i allmänhet, i överensstämmelse med den tankegång, som kommit till uttryck

i vissa riksdagsmotioner, närmast diskuterat inrättandet av en statlig bostadslånefond,

avsedd att genom utlämnande av lån på förmånliga villkor möjliggöra

en relativt långsamt skeende sanering av bostadsbeståndet, varvid

den pådrivande kraften skulle vara det tryck, som skärpt bostadslagstiftning

och mera vaken opinion i bostadsfrågan komme att utöva. Emellertid

lia särskilda, på sista tiden uppkomna förhållanden föranlett, att bostadsutredningen

icke ansett sig kunna underlåta att undersöka möjligheten för en

statlig hjälpaktion av annan karaktär. Det ökade behovet av arbetstillfällen,

som under senare tid gjort sig gällande på landsbygden genom näringslivets

stagnation och arbetslöshetens oroväckande utbredning, ledde tanken pa, att

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Förbättring

sbehovets

art

och omfattning.

åtgärder kunde vidtagas för åstadkommande av ett omfattande och intensivt

upprustningsarbete med avseende på landsbygdens bostäder, koncentrerat

på en kortare tidsperiod, helst några få år. En dylik engångsåtgärd skulle

då kunna motiveras icke blott av socialhygieniska skäl, närmast önskvärdheten

att undanröja hälsovådliga bostäder, utan även av socialekonamiska

motiv, bottnande i nödvändigheten att bekämpa den tilltagande arbetslösheten

på landet. Ur denna synpunkt skulle alltså bostadsförbättringskampanjen

inordna sig som ett led i de riksomfattande strävandena att i en tid av

betydande arbetslöshet söka utfylla bristen på arbetstillfällen samt stimulera

företagsamheten inom olika områden. Bostadsutredningen verkställde

med hänsyn härtill vissa ekonomiska undersökningar.

Sedermera ha nya betydelsefulla moment tillkommit.

Sålunda har i statsverkspropositionen till årets riksdag för nästa budgetår

beräknats ett reservationsanslag av 75 miljoner kronor till arbeten till

motverkande av arbetslösheten. Enligt vad chefen för socialdepartementet

anfört i nämnda statsverksproposition avses 20 miljoner kronor av detta anslag

till främjande av bostadsproduktion.

Vidare har Kungl. Maj:t den 2 december 1932 bemyndigat chefen för socialdepartementet

att tillkalla högst tre personer att enligt av nämnde departementschef

lämnade närmare anvisningar verkställa skyndsam utredning rörande

huruvida och på vilket sätt staten skulle kunna till förhindrande av

arbetslöshetens utbredning vidtaga åtgärder till bostadsproduktionens främjande.

Bostadsutredningen har varit i tillfälle att gemensamt överlägga med de

jämlikt nyssnämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga och ha dessa därvid

visserligen uttalat sig för, att en betydande del av det i statsverkspropositionen

till främjande av bostadsproduktion avsedda beloppet må tillgodokomma

bostäderna å landsbygden, men samtidigt ansett lämpligt, att förslag

i sådant avseende utarbetades av bostadsutredningen.

På grund härav har bostadsutredningen funnit sig böra med utgångspunkt

från sina tidigare undersökningar skyndsamt verkställa utredning rörande

på vad sätt man lämpligen skulle kunna åstadkomma en omfattande

bostadsbyggnadsverksamhet på landsbygden, koncentrerad på en kortare tidsperiod.

Innan bostadsutredningen ingår på resultatet av denna utredning, torde

något böra belysas behovet av förbättring av bostadsförhållandena på landet

ävensom den verkan som ett genomförande på en gång och i större skala av

erforderliga förbättringsarbeten skulle ha på arbetslösheten på landsbygden

och därmed sammanhängande förhållanden.

Vad då först angår beskaffenheten av det nuvarande bostadsbeståndet på

landsbygden, må till en början erinras därom, att dåvarande chefen för socialdepartementet

till statsrådsprotokollet den 6 februari 1931 anförde bland annat

följande: »Det numera föreliggande materialet lärer sålunda på ett otvetydigt

sätt hava bekräftat, att bostadsförhållandena för lantarbetarna och med

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

dem jämställda kategorier mångenstädes äro sådana, att en snar och genomgripande

förbättring är ur skilda synpunkter i hög grad önskvärd.»

Riktigheten av detta uttalande bestyrkes såväl av tidigare på offentligt

och enskilt initiativ verkställda statistiska och andra utredningar som även

av rön och iakttagelser under de studieresor, vilka av bostadsutredningen företagits

i olika delar av landet. Bostadsutredningen påträffade under nämnda

resor i åtskilliga fall byggnader inrymmande en eller flera familjebostäder,

där på grund av bristfälligheter i olika avseenden kyla, fukt och blåst nästan

obehindrat kunde tränga in, där utrymmet för en stor familj kunde bestå av

ett enda litet rum och där man saknade varje anordning för tillgodoseende av

de mest anspråkslösa bostadshygieniska krav; bostäder alltså, som måste

anses vara synnerligen undermåliga.

Den allmänna uppfattningen torde vara, att de största bristfälligheterna föreligga

med avseende å lantarbetarnas lönebostäder. Otvivelaktigt äger detta i

stor utsträckning sin riktighet, men det finnes dock trakter, där bostadsstandarden

genomsnittligt är lika låg, ja kanske lägre för arbetare och dylika med

egna bostäder, i all synnerhet när det rör sig örn lägenheter av backstugutyp.

Påpekas må, att undermåliga bostäder påträffas ej blott på egendomar tillhörande

enskilda utan även på kronans domäner. Också för vissa grupper av

industriarbetare, fiskare o. d. lämna bostadsvillkoren på sina håll åtskilligt

att önska. Bostadsförhållandena ställa sig emellertid väsentligt olika inom

olika landsdelar, så att medan i vissa bygder uppenbara bristfälligheter vidlåda

en stor del av de mindre bemedlades bostäder, giva dessa å andra håll

knappast anledning till mera befogade anmärkningar, åtminstone örn man icke

påfordrar bostädernas utrustning med moderna bekvämligheter, utan som måttstock

använder landsbygdens allmänna standard. På åtskilliga egendomar

äro arbetarbostäderna av mycket god beskaffenhet.

Uppenbart är alltså, att ett mycket stort behov föreliggar att förbättra bostäderna

å landsbygden, ehuru omfattningen av detta behov icke kan exakt

angivas. Härför skulle erfordras vidtagande av synnerligen tidsödande och

kostsamma utredningar, vilka bostadsutredningen ej varit i tillfälle verkställa.

Med utgångspunkt från nu kända förhållanden bör man emellertid kunna göra

vissa approximativa beräkningar.

Förutskickas må härvid, att vid en uppskattning av behovet av förbättrade

bostäder, man givetvis har att taga vederbörlig hänsyn till den omständigheten,

att på en del trakter ett visst överskott på bostäder förefinnes. Sedan flera

årtionden tillbaka har landsbygdens befolkningsnumerär knappast ökats, i det

att det på sina håll ganska betydande årliga befolkningsöverskottet utvandrat

till städerna eller till främmande länder, varför det genom hushållsnybildning

o. d. erforderliga tillskottet av nya lägenheter kunnat hållas inom skäligen trånga

gränser. Under inverkan av den på sistone allt mer skärpta depression, som

sedan mer än ett årtionde satt sin prägel på jordbruket, ha även lantarbetsgivarna

i betydande grad minskat sin fasta arbetsstyrka, varigenom det blivit

möjligt att utmönstra de sämsta lönebostäderna. Sedan depressionen även sträckt

sig till industrien, omnämnes samma företeelse från ett flertal bruk, sågverk

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

och andra industriföretag på landsbygden. Förbises bör emellertid ej, att sålunda

på sina gamla arbetsställen överflödiga arbetarfamiljer numera ba blott

ringa utsikter att vinna sitt uppehälle annorstädes än på landsbygden, varför

en genom dylik omflyttning föranledd höjning av bostadsstandarden inom ett

område lärer motvägas därigenom, att å ett annat trångboddheten ökas, bristfälliga

ödestugor befolkas o. d. Skulle under den ekonomiska krisens tryck

även i vårt land invandringen till städerna förbytas i sin motsats och människor

strömma tillbaka till landsbygden, kan man till och med förvänta ett ökat nybyggnadsbehov.

Antalet bostäder på landsbygden i Sverige kan på grundval av den officiella

befolkningsstatistiken samt tillgänglig bostadsstatistik ■— närmast 1912 — 14

års allmänna bostadsräkningar samt den av professor Alfred Pettersson och

doktor G. Stéenhoff verkställda undersökningen: »Bostadsförhållandena på

landsbygden i Sverige» (utg. 1930) — uppskattas till c:a 983,000, varav c:a

601,000 komma på jordbruksbefolkningen. Av dessa bostäder torde emellertid

omkring */3 utgöras av lägenheter örn tre eller flera rum och kök, varför de

egentliga småbostäderna örn ett eller två rum och kök kunna beräknas uppgå

till c:a 650,000, varav c:a 400,000 komma på jordbruksbefolkningen. Av dessa

sistnämnda torde 70,000 ä 80,000 utgöra av arbetsgivare tillhandahållna familjebostäder

för statare o. d. lantarbetare. Tages hänsyn även till de torp

och lägenheter, som faktiskt äro lantarbetarbostäder, ökas siffran till c:a

100,000.

I den nyssnämnda undersökningen rörande bostadsförhållandena på landsbygden

finnas uppgifter örn antalet förfallna samt eljest undermåliga bostäder,

grundade på inspektioner av tillhopa 5,691 bostäder i 19 olika socknar

eller sockendelar, fördelade över hela landet. Ehuru de undersökta bostäderna

ej ens uppgå till en procent av samtliga inom motsvarande grupper, torde man

dock med hänsyn till den verkställda undersökningens representativa natur och

omsorgsfulla utförande kunna draga vissa slutsatser rörande bostadsbeståndets

allmänna kvalitet och behovet av mer eller mindre grundliga reparationer och

ombyggnader.

I undersökningen betecknas tillhopa 267 boningshus eller 4.7 procent av samtliga

såsom varande i förfallet skick, vilket väl i regel torde få anses innebära,

att de antingen borde ersättas med nya eller underkastas en grundlig reparation.

Procenttalet förfallna boningshus växlade dock i hög grad inom olika

undersökta socknar (lägst 0.4, högst 23.6 procent) och för olika socialgrupper

(lägst 1.4 procent för näringsidkare och tjänstemän, högst 14.3 procent för jordbruksarbetare

och dagsverkstorpare med inkomst under ett visst »fattigdomsstreck»).

För jordbruksbefolkningen i allmänhet kan procenttalet redovisade

förfallna bostäder beräknas till 5.4 procent och för lantarbetare o. d. till 10.6

procent.

Säkerligen finnas dock, vid sidan av sådana bostäder, som direkt rubricerats

som förfallna, ett betydande antal andra av något bättre beskaffenhet men

likväl i behov av reparation. I nämnda undersökning har även skett en sche
-

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

matisk fördelning av bostäderna efter deras beskaffenhet i olika avseenden

uti särskilda kvalitetsgrupper. Såsom undermåliga ha därvid betraktats 820

eller 14.5 procent av samtliga undersökta. För jordbruksbefolkningen kan

motsvarande procenttal beräknas utgöra 16.1 och för lantarbetare o. d. 34.5.

I åtskilliga fall beror emellertid undermåligheten icke på husets beskaffenhet

i och för sig utan på att lägenheten är överbefolkad, varför de angivna procenttalen

torde vara alltför höga för att ge ett mått på de ur byggnadsteknisk synpunkt

förbättringsbehövliga lägenheterna. Måhända kan man få ett approximativt

uttryck för dessa sistnämnda genom att beräkna medeltalet av siffrorna

för »förfallna» och för »undermåliga» bostäder inom respektive kategorier.

Man erhåller då följande procenttal, nämligen 9.6 för samtliga smålägenheter

samt 10.8 för sådana tillhörande jordbruksbefolkningen i allmänhet och 22.5

för de egentliga lantarbetarbostäderna.

Av dessa bristfälliga bostäder lära emellertid allenast en mindre del vara

av sådan beskaffenhet, att de behöva ersättas med nya. Genom lämpliga reparationer

och andra förbättringsarbeten torde nämligen de flesta kunna

bringas i tillfredsställande skick. Som förklaring härtill må framhållas, att

man, enligt vad tillgängliga uppgifter och förvärvade erfarenheter giva vid

handen, under senare år i ganska stor utsträckning eftersatt icke blott förbättringsarbeten

å byggnaderna utan även rena underhållsarbeten. Orsaken får

i viss man sökas i depressionen, som starkt minskat lantbrukarnas betalningsförmåga

och efter hand även inverkat på landsbygdens bostadsägande industriföretag

och på den stora massan av ägare till smärre lägenheter.

Uppskattas antalet bostäder, som böra ersättas med nya, till en procent av

det förut beräknade totalantalet bristfälliga bostäder, får man såsom approximativa

uttryck för antalet bristfälliga smärre bostäder, möjliga att reparera,

procenttalen 8.6 för sådana bostäder i allmänhet, 9.8 för bostäder tillhörande

jordbruksbefolkningen och 21.5 för bostäder bebodda av lantarbetare

o. d.

Bostadsutredningen vill härefter söka giva en antydan örn storleken av

kostnaderna för en erforderlig upprustning av de bristfälliga smärre bostäderna

på Jandsbygden.

I ett av bostadsutredningen till hushållningssällskapen, egnahemsnämnderna

samt lantarbetsgivar- och lantarbetarorganisationerna med flera utsänt

frågeformulär anhölls bland annat örn svar på frågan, huru stora de genomsnittliga

nybyggnadskostnadema för bostadslägenheter örn ett rum och kök

samt två rum och kök vore på landsbygden. Av de på denna fråga lämnade

svaren syntes framgå, att byggnadskostnaden för en lägenhet örn ett rum och

kök utgjorde i medeltal omkring 4,000 kronor och för en lägenhet om två

rum och kök i medeltal omkring 5,000 kronor. Påpekas må, att sedan tiden

för uppgifternas avgivande byggnadskostnaderna på landsbygden uppgivas

ha sjunkit, varför bostadsutredningen anser sig kunna räkna med en genomsnittlig

nybyggnadskostnad för smärre lägenheter på landsbygden av 4,000

kronor. Givetvis växlar dock byggnadskostnademas storlek i betydande grad

opaginerad Kontrollera mot PDF

322

Betydelsen

av förbättringsarbeten

ur arbetslöshetssynpunkt.

vid olika förhållanden. Sålunda blir kostnaden för en lägenhet med samma

rumsantal merendels högre i enfamiljshus än i flerfamiljshus, varjämte inverka

byggnadsortens belägenhet, husens beskaffenhet m. m.

Beträffande reparationskostnaderna för bristfälliga bostäder av olika slag

ha även vissa undersökningar verkställts. Dels ha upplysningar införskaffats

rörande kostnaderna för en del redan verkställda ombyggnader och reparationer,

dels ha beräkningar utförts av sakkunnig person rörande olika slag

av ombyggnads- och reparationsarbeten. De införskaffade upplysningarna

giva vid handen, att en bristfällig eller förfallen bostadslägenhet på landsbygden

örn ett eller två rum och kök kan genom reparation eller ombyggnad

sättas i ett tillfredsställande skick för en kostnad av i medeltal 700 kronor.

Vid dessa kostnadsberäkningar har man utgått ifrån nu i allmänhet på

landsbygden rådande arbetslöner och materialpriser.

Med ledning av sålunda förefintligt material har bostadsutredningen uppgjort

följande kalkyl:

Beräknat antal

bostäder

t. o. m. 2 ram

och kök

& landsbygden

650,000

för jordbruks- befolkn.

400,000

för lant- arbetare o. d.

100,000

Beräknat ofrån- komligt nybygg- nadsbehov

bostäder

kostnad,

/ *......

( antal ....

. / per bostad . .

kr'' i tillhopa . . .

1.0

6,500

4,000

26,000,000

1.0

4,000

4,000

16,000,000

1.0

1,000

4,000

4,000,000

Beräknat antal!

bostäder eljest i]

bostäder

) *.....

1 antal ....

8.6

55,900

9.8

39,200

21.5

21,500

behov av repara-j

tion

kostnad,

. / per bostad . .

'' \ tillhopa . . .

700

39,130,000

700

27,440,000

700

15,050,000

Beräknad total nybyggnads- och reparations- kostnad (a + b), kr..............

65,130,000

43,440,000

19,050,000

Enligt denna kalkyl,

vilken givetvis

icke kan betecknas som

annat än en

mycket grov överslagsberäkning, skulle det alltså kosta omkring 65 miljoner

kronor för att genom nybyggnader samt reparationer och ombyggnader bringa

upp den mindre bemedlade landsbefolkningens bostäder på en nivå, som står

i överensstämmelse med nutida hygieniska och sociala minimikrav., Inskränker

man sig till jordbruksbefolkningen, nedgår summan till omkring 43 miljoner

kronor och beaktar man enbart de egentliga lantarbetarna, kommer man

till c:a 19 miljoner kronor. Att märka är, att av dessa kostnadssiffror drygt

en tredjedel (i fråga örn lantarbetarbostäder en femtedel) komma på nybyggnader

och resten på reparationer, ehuru sådana skulle vidtagas beträffande

ett tio till tjugo gånger så stort antal bostäder som nybyggnader.

Vidkommande härefter den verkan, som genomförande på en gång och i

större skala av erforderliga förbättringsarbeten skulle tänkas få på arbetslöshetsförhållandena,

får bostadsutredningen anföra följande.

Medan det tidigare ute på landet snarare rådde knapphet på arbetskraft än

på arbete och arbetsbrist var tämligen okänt utom i vissa fall under övergångsperioderna

mellan sommar- och vintersysslor, gör sig arbetslöshet numera

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

på allt flera håll gällande till och nied under själva arbetssäsongerna i form

av brist på såväl fastare anställningar som tillfälliga arbetsförtjänster inom

lant- och skogsarbete. Svårigheterna att bereda ungdomen arbete och anställning

ba också medfört, att arbetskraften på många brukningsdelar blivit

väl stor i förhållande till det normala arbetskraftsbehovet.

Genom igångsättandet av en sådan byggnadsverksamhet, varom bär är

fråga, skulle beredas välbehövliga nya arbetstillfällen, fördelade på så gott

som hela den svenska landsbygden. Verksamheten skulle härigenom verka

hämmande på arbetslöshetens vidare utbredning, varjämte åtskilliga av dem,

som redan drabbats av arbetslöshet, direkt eller indirekt skulle genom densamma

beredas arbete.

Härutöver må framhållas, att i utlandet nybyggnad och reparation av boningshus

jämväl på landsbygden flerstädes ansetts och använts såsom ett

verksamt medel i kampen mot arbetslösheten. Särskilt har förhållandet varit

så i Tyskland, där sedan länge en väsentlig del av de för produktiv arbetslöshetshjälp

anvisade medlen använts för byggande av arbetarbostäder på

landsbygden, såväl lönebostäder som egna hem. I vårt land ba däremot busbyggnadsarbeten

överhuvud blott i mycket ringa mån ingått bland de statliga

nödhjälps- eller reservarbeten, som i så stor utsträckning anordnats särskilt

efter år 1920. Anledningen härtill torde förnämligast vara att söka i de

goda byggnadskonjunkturer, som ända tills på allra sista tiden varit rådande

i våra städer och särskilt i Stockholm och vilka berett byggnadsarbetarna

sysselsättning i ymnigt mått till löner, väsentligt högre — i Stockholm närmare

två gånger högre — än inom industrien och särskilt exportindustrien.

Nu berörda förhållanden gälla dock knappast landsbygden, örn man bortser

från vissa områden omkring de större städerna. Särskilt i jordbruksbygderna

bar lantbrukets betryck medfört, att icke blott nybyggnader inskränkts till

det minsta möjliga, utan även i och för sig nyttiga och nödvändiga reparations-

och ombyggnadsarbeten av brist på medel måst ställas på framtiden.

I sådana trakter lära byggnadsarbetslönerna icke kunna betecknas som särskilt

höga. Med hänsyn till de nu ifrågasatta byggnadsarbetenas art och

landsbygdens särskilda förhållanden torde knappast några lönepolitiska konsekvenser

av en statsinsats på detta område vara att befara.

I det föregående bar bostadsutredningen påpekat, att behov för närvarande Bostadsutföreligger

av att åtgärder vidtagas för förbättring av bostadsbeståndet på ^dpunkt

landsbygden, ävensom sökt antyda storleksgraden av detta behov. Det torde

icke här vara nödvändigt att närmare påvisa, av vilken utomordentlig betydelse

för folkhälsa och samhällstrevnad goda bostäder äro. Framhållas

bör dock att osunda bostäder äro sjukdomshärdar, varest våra stora folksjukdomar

-— tuberkulosen och de svåra reumatiska åkommorna -—- liksom

även andra sjukdomar härja i större utsträckning än annorstädes. För det

allmänna, vars bidrag till sjukvården i våra dagar uppgår till synnerligen

betydande belopp, bör det alltså vara en angelägenhet av icke ringa vikt,

att samhällsmedlemmarnas bostadsförhållanden äro nöjaktigt ordnade. Som

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 311. 30

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

dessutom för närvarande bristen på arbetstillfällen på landsbygden är stor

och dylika, därest en sådan verksamhet som här åsyftas nu igångsattes, skulle

på ett i sig ändamålsenligt sätt och med fördelning över så gott som hela

landsbygden beredas i mycket avsevärd omfattning, komme alltså verksamheten

att tjäna två, var för sig utomordentligt betydelsefulla ändamål.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, är bostadsutredningen av den uppfattningen

att, därest till förhindrande av arbetslöshetens utbredning medel

anvisas till främjande av bostadsproduktion, dessa medel böra till huvudsaklig

del komma landsbygdens bostäder till godo.

Som ytterligare stöd härför vill bostadsutredningen framhålla, att, örn man

bortser från den närmast vissa kolonisatoriska syften fullföljande egnahemsrörelsen

och den inom begränsade områden, huvudsakligen i Norrland bedrivna

kolonisationsverksamheten, det kan sägas, att statlig understödsverksamhet

och kreditgivning för förbättring av bostadsförhållandena i vårt land

hittills egentligen blott ägt rum beträffande städer och stadsliknande samhällen.

Med avseende på sådana orter begynte man redan år 1917 med dylik

verksamhet, vilken sedan år 1920 utövats genom statens byggnadsbyrå och

från år 1930 medelst svenska bostadskreditkassan. Denna stödverksamhet

hade de första åren ren subventionskaraktär. I statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

utbetalades under åren 1917—1921 omkring 17 miljoner

kronor, varjämte år 1923 utgick extra statsbidrag med i det närmaste 3

miljoner kronor. Därefter övergick man till billiga lån under kommunal garanti

med vissa års ränte- och amorteringsfrihet (ett, respektive sex år)

för att efter hand (omkring år 1927) lägga lånerörelsen på en fullt affärsmässig

bas (5 procent ränta och 30 års amorteringstid utan »frihetsår»).

Under åren 1920—1930 utlämnades sekundärlån å tillhopa närmare 90 miljoner

kronor, varigenom åstadkommos omkring 11,000 boningshus, innehållande

c:a 30,000 lägenheter med närmare 90,000 rum och kök och med

ett sammanlagt byggnadsvärde av närmare 350 miljoner kronor. Från

svenska bostadskreditkassan hade till och med utgången av år 1932 till lokala

bostadskreditföreningar utlämnats sekundär lån (med 5 procent ränta och 20—

38V2 års amorteringstid) till ett belopp av över 60 miljoner kronor.

Påpekas må vidare det ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande betydelsefulla

förhållandet, att man för samma kostnadsbelopp torde erhålla

två till tre gånger så många byggnadsarbetardagsverken på landet som i de

större städerna.

Bostadsutredningen vill i detta sammanhang ej heller underlåta att fästa

uppmärksamheten på ytterligare en omständighet, som talar för att landsbygdens

bostadsproblem nu bör särskilt beaktas. Ehuru bostadsutredningen

icke närmare kan ingå därpå, vill utredningen likväl framhålla, att för närvarande

mycket talar för, att för lösningen av vårt folks försörjningsproblem

de möjligheter, som jordbruket erbjuder, måste tagas i anspråk i större utsträckning

än för närvarande och komma att spela en mer betydelsefull roll

än man under de senaste årtiondena haft anledning förutsätta. Vissa åtgärder,

som statsmakterna på senaste tid gått in för, tyda härpå. Skulle

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

denna uppfattning vara riktig, är det uppenbart att, för att underlätta utvecklingen

i antydd riktning, goda bostäder på landsbygden äro av utomordentlig

betydelse. Ävenledes må erinras om, att tillhandahållande av tillfredsställande

bostäder är av synnerlig vikt för jordbruket, när det gäller

att erhålla och behålla goda arbetskrafter i konkurrens med andra mera betalningskraftiga

näringsgrenar.

Bostadsutredningen övergår härefter till en redogörelse för den av utredningen

verkställda undersökningen på vad sätt en omfattande byggnadsverksamhet

i fråga örn bostäderna på landsbygden, koncentrerad på en kortare

tidsperiod, lämpligen skulle kunna åstadkommas.

Först må då framhållas, att enligt bostadsutredningens uppfattning, vilken

vinner stöd av åtskilliga uttalanden av olika myndigheter och korporationer,

jordbruksbefolkningens inkomststandard och löneläge på grund av den ekonomiska

depression, som varit rådande inom jordbruksnäringen sedan mer än

ett årtionde och som under de senaste åren undergått en ytterligare skärpning,

ha kommit att gestalta sig på sådant sätt, att denna folkgrupp näppeligen

kan tänkas kunna till fullo förränta bostadslån även efter de billiga normer,

som kunna motiveras av nuvarande räntesatser för statens upplåning.

Det må i samband härmed påpekas, att allmänna medel till förbättring av

landsbygdens bostäder skulle gå till en verksamhet, örn vilken det åtminstone

kan sägas, att den icke är direkt produktiv. I länder som Tyskland, Frankrike

och England ha verkställda undersökningar givit vid handen, att de hyror,

som i allmänhet betalas på landsbygden, ligga långt under de belopp, som

krävas för att göra nybyggnader räntabla. Samma förhållande råder i vårt

land, låt vara att saken i viss mån fördöljes därigenom, att på rena landsbygden

egentliga hyreslägenheter blott sparsamt förekomma, enär det övervägande

flertalet småbostäder bebos av ägarna själva eller äro fritt upplåtna

lönebostäder. Uppskattar man genomsnittliga byggnadskostnaden för en

mindre bostadslägenhet till c:a 4,000 kronor och beräknas årskostnaden för

ränta och amortering samt underhåll m. m. till 8 procent av byggnadsvärdet,

kommer man till en beräknad årshyra av 320 kronor. Det på landsbygden i

allmänhet gällande hyresvärdet torde knappast vara hälften så högt, örn man

utgår från det förhållandet, att i socialstyrelsens lantarbetarstatistik (Lönestatistisk

årsbok 1931) värdet av statares fria bostad för år 1931 uppskattats

till i medeltal 138 kronor. Nämnas må, att man vid socialstyrelsens dyrortsgruppering

1929 beträffande jordbrukssocknarna utgått från ett hyresvärde av

225 kronor för lägenhet, närmast motsvarande två rum och kök. Differenserna

mellan dessa faktiska hyror och det belopp, som ovan angivits såsom

erforderligt för att göra dylika bostadsbyggen räntabla, giva en antydan örn

storleksordningen av de summor, vilka vid finansieringen av en sådan byggnadsverksamhet

som den ifrågavarande näppeligen kunna givas produktiv placering.

Man synes också på olika håll redan tidigare lia gjort sig förtrogen med

tanken, att spörsmålet örn bostadsstandardens höjande på landsbygden bör be
-

Bostadsut
redningens
förslag.

Allmänna

synpunkter.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

traktas icke ur rent ekonomiska, utan fastmer ur folkhygieniska och sociala

synpunkter eller med andra ord mindre ur räntabilitets- än ur behovssynpunkt.

Så synes förhållandet i allmänhet vara i utlandet. I Tyskland, Holland,

Frankrike, England m. fl. länder ha, som av bostadsutredningen verkställda

undersökningar utvisa, ekonomiska åtgärder av delvis ganska omfattande natur

vidtagits i syfte att möjliggöra för den mindre bemedlade landsbygdsbefolkningen

att, oaktat omöjligheten för nämnda befolkning att själv erlägga

erforderliga räntor och hyror, dock i viss utsträckning erhålla sådana bostadsförbättringar,

som påkallas av bostadshygieniska och andra hänsyn.

Även i vårt land har en dylik tankegång icke varit främmande.

I den skrivelse (nr 188), som 1930 års riksdag avlät angående utredning

rörande lantarbetarnas bostadsförhållanden, framhölls sålunda, att därest för

erhållande av tillfredsställande bostäder skulle erfordras nya byggnader eller

större reparationsarbeten, man icke torde kunna undgå att beakta, att frågan

örn reformer rörande bostäder åt de med lantbruk arbetande, såväl självständiga

idkare som arbetare, på det närmaste sammanhängde med jordbruksnäringens

allmänna ekonomi. Under rådande för jordbruket tryckta tider syntes

det ej kunna ifrågasättas, att lantarbetsgivarna skulle kunna åläggas, att för

anskaffande av bostäder åt sina arbetare ikläda sig nya kostnader av sådan

omfattning, att dessa komme att kännbart öka jordbruksnäringens ekonomiska

svårigheter, utan borde i dylika fall det allmänna träda hjälpande emellan.

Beträffande egnahemslånerörelsen kan påpekas, hurusom i ett nyligen avgivet

betänkande (St. off. utr. 1932:33) sociala jordutredningen beräknat, att

statens ränteförlust å ett jordbruksegnahemslån å 4,000 kronor kan under vissa

omständigheter uppgå till i det närmaste 1,200 kronor.

Såsom framgår av vad förut anförts, anser också bostadsutredningen det

vara nödvändigt, att, när det gäller att genom statliga stödåtgärder verksamt

bidraga till förbättrande av bostadsförhållandena för jordbrukets arbetare och

mindre bemedlade befolkningsgrupper på landsbygden, verksamheten i viss utsträckning

förlänas subventionskaraktär.

Redogörelse Hed denna principiella utgångspunkt har bostadsutredningen utarbetat biför

förslaget. foga(je författningsförslag och därtill hörande specialmotiv. Beträffande de

närmare bestämmelserna och de särskilda synpunkter, som ligga till grund för

dessa, hänvisas till bilagan.

Här må dock framhållas följande.

Förslaget innebär, att till förbättrande av bostadsförhållandena på landsbygden

nya lånemöjligheter skulle beredas under två olika former. De båda

nya slagen av lån ha av bostadsutredningen benämnts förbättring slån och nybyggnadslån.

Dylika lån skulle under vissa förutsättningar och på särskilda

villkor kunna tilldelas den, som äger eller är underhållsskyldig för bostadslägenhet,

varå reparation eller annat förbättringsarbete är påkallat eller som

tarvade bliva ersatt genom nybyggnad.

Å förbättringslån skulle ej erläggas ränta och ej heller i regel fordras ställande

av säkerhet för sådant lån. Lånet skulle anses guldet, då byggnadsföretaget

inom föreskriven tid vederbörligen utförts.

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Å nybyggnadslån skulle ränta erläggas efter 4 procent och för sådant lån

skulle godtagbar säkerhet ställas. Lånet skulle återbetalas genom årliga amorteringar

under en tid av 20 år.

Förbättringslån skulle få lämnas för reparationer och andra förbättringsarbeten

å bostadslägenheter, så ock för uppförande av nya bostadslägenheter

i stället för förut befintliga.

Nybyggnadslånen skulle i första hand avse att utgöra komplement till förbättringslånen

i sådana fall, då icke enbart genom sistnämnda lån förutsättning

skapades för byggnadsföretagets utförande. Dessutom skulle nybyggnadslån

kunna beviljas även då förbättringslån icke kunde ifrågakomma. Nybyggnadslån

skulle få lämnas för uppförande av nya bostadslägenheter i stället

för förut befintliga samt för ombyggnad av eller annat mera omfattande

förbättringsarbete å bostadslägenhet. Däremot skulle nybyggnadslån icke få

beviljas för smärre reparationer eller förbättringsarbeten.

För att förbättringslån eller nybyggnadslån skulle få beviljas, har angivits

följande förutsättningar, nämligen att de med byggnadsföretaget avsedda bostadslägenheterna

ansåges med säkerhet behövliga för framtiden, att byggnadsföretagets

genomförande ansåges ur hälsosynpunkt påkallat samt att bostadslägenheterna

efter byggnadsföretagets genomförande uppfyllde de krav,

hälsovårdsstadgan föreskriver.

Förbättringslån och nybyggnadslån skulle vidare icke få åtnjutas med mindre

sökanden åtagit sig att enligt fastställd byggnadsplan och inom föreskriven

tid, i regel före utgången av år 1934, utföra byggnadsföretaget.

För förbättringslån men ej för nybyggnadslån skulle därjämte fordras, att

sökanden prövades vara i behov av ekonomiskt bistånd för att kunna genomföra

byggnadsföretaget inom den närmaste tiden. Nybyggnadslån enbart

skulle alltså i vissa fall kunna beviljas, där icke förbättringslån kunde komma

i fråga.

Beträffande lånebeloppen har föreslagits, att förbättringslån skulle utgå

med viss med hänsyn till sökandens förmåga att själv bidraga med penningar,

material, transporter och eget arbete i varje särskilt fall bestämd del (i regel

understigande 50 procent) av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna,

dock högst 1,000 kronor per bostadslägenhet. Nybyggnadslån skulle ej få

överstiga 70 procent av de beräknade kostnaderna och högst uppgå till 2,000

kronor per bostadslägenhet. Utginge för samma byggnadsföretag såväl nybyggnadslån

som förbättringslån, finge lånens sammanlagda belopp ej överstiga

80 procent av kostnaderna.

Bostadsutredningen har funnit det önskvärt, att handhavandet av verksamheten

med ifrågavarande lån i möjligaste mån kunde anförtros åt redan bestående

organ. Sålunda skulle enligt förslaget för verksamheten anlitas dels hälsovårdsnämnderna

i de olika kommunerna, dels hushållningssällskapens egnahemsnämnder,

dels ock i viss mån statens egnahemsstyrelse. Med hänsyn till

den ifrågasatta verksamhetens nya och särpräglade natur har emellertid bostadsutredningen

funnit sig böra föreslå ett nytt tillfälligt organ, nämligen

en för hela riket gemensam centralnämnd.

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Hälsovårdsnämnderna, som enligt gällande hälsovårdsstadga bära det närmaste

ansvaret för de bostadshygieniska förhållandena på landsbygden, skulle

bilda den lokala organisationen. Till dessa nämnder ingivas ansökningarna,

varpå nämnderna skola företaga erforderliga undersökningar, bland annat i

syfte, att de arbetstillfällen, som skapas genom vederbörande byggnadsföretag,

skola, i så stor utsträckning som möjligt är för arbetets ändamålsenliga bedrivande,

komma de mest behövande till godo. Därefter skola hälsovårdsnämnderna

överlämna ärendena jämte egna yttranden till egnahemsnämnderna. Det

skulle jämväl åligga hälsovårdsnämnderna att kontrollera vederbörande byggnadsföretag.

Enligt bostadsutredningens uppfattning torde hälsovårdsnämnderna, vilka

i c:a 9/10 av samtliga landskommuner utgöras av kommunalnämnderna, i många

fall inom sig äga den sakkunskap, som erfordras för ifrågavarande verksamhet.

Därest i något avseende erforderlig sakkunskap saknas, åligger det enligt författningsförslaget

nämnderna att anlita biträde av sakkunniga personer, närmast

då i byggnadsfrågor samt i ekonomiska angelägenheter.

Visserligen bygger författningsförslaget på enskilt initiativ. Enbart härigenom

torde emellertid knappast kunna förväntas, att lånemöjligheterna. skola

till fullo utnyttjas och lånen därvid i första hand tillgodokomma det mest

trängande förbättringsbehovet. Hälsovårdsnämnderna torde därför böra anmodas

att verkställa undersökningar av behovet av förbättringsarbeten samt

att, då sådant behov uppdagas vid undersökningarna eller eljest är bekant, påverka

vederbörande att omedelbart avhjälpa bristerna under påpekande av den

hjälp härtill, som staten på här föreslaget sätt skulle erbjuda. Framkomma vid

undersökningarna sådana brister, att ingripande jämlikt hälsovårdsstadgan

skall äga rum, åligger det givetvis hälsovårdsnämnderna att meddela föreläggande

angående bristernas avhjälpande och böra nämnderna jämväl i sådana

fall framhålla de särskilda möjligheterna till statshjälp. En ytterligare vinst

av förevarande verksamhet skulle utgöra, att man kan förvänta en nödig aktivisering

även i framtiden av nämndernas verksamhet på detta område. Dessutom

torde de erfarenheter, som nämnderna komma att göra vid undersökningarna

och under handhavandet av ifrågavarande låneärenden, att bliva till stort

gagn för deras fortsatta verksamhet i allmänhet. Dessa indirekta vinster synas

böra tillmätas mycket stor betydelse, då för att landsbygdens bostadsproblem

skall kunna lösas, det torde vara ofrånkomligt att bringa hälsovårdsnämnderna

i ökad verksamhet på detta område. Det är ett av bostadsutredningens mest

angelägna syftemål att söka åstadkomma detta.

Bland förste provinsialläkarnas och provinsialläkarnas allmänna åligganden

torde ingå att bistå hälsovårdsnämnderna med råd och upplysningar samt verka

för erforderlig förbättring av bostadsförhållandena. Beträffande den här ifrågasatta

verksamheten lärer det därför ankomma på nämnda tjänsteläkare att

lämna hälsovårdsnämnderna upplysningar angående sina iakttagelser och erfarenheter

i avseende å förekomsten av bristfälliga bostäder inom sina respektive

tjänstgöringsområden samt att, när anledning därtill yppas, själva söka

påverka vederbörande att snarast med utnyttjande av de möjligheter, som detta

s. 329 Kontrollera mot PDF

329

förslag erbjuder, avhjälpa förefintliga brister å bostäder. Man torde kunna

hysa förhoppning om, att tjänsteläkarna skola medverka med stort intresse,

vilket utan tvivel skulle vara till synnerligt gagn för verksamheten.

Egnahemsnämnderna skulle handha den krävande uppgiften att under noggrant

beaktande av de två huvudändamålen med lånerörelsen, nämligen förbättrande

av bostadsförhållandena och beredande av arbetstillfällen, besluta

angående låns beviljande, utbetala lånen, förvalta för lånen lämnade säkerheter,

mottaga och till statskontoret översända räntor och amorteringar samt

övervaka att låntagarna fullgöra sina skyldigheter m. m. I avseende å sin

ifrågavarande verksamhet skulle egnahemsnämnderna sta under uppsikt och

kontroll av statens egnahemsstyrelse.

Av naturliga skäl ha egnahemsnämnderna i första hand kommit i åtanke för

den verksamhet, varom här är fråga. Dessa nämnder ha beträffande spörsmål,

likartade med dem det nu gäller, förvärvat stor erfarenhet. Det torde också

kunna förväntas, att hinder ej skall möta att, örn statsmakterna så önska, emot

skälig ersättning av statsmedel anlita egnahemsnämnderna för lånerörelsen.

Bostadsutredningen förutsätter, att egnahemsnämnderna förfoga över erforderlig

byggnadsteknisk sakkunskap. Som en garanti för ett ur bostadshygienisk

synpunkt riktigt handhavande av låneverksamheten från egnahemsnämndernas

sida har i författningsförslaget stadgats, att nämnderna böra samråda

med förste provinsialläkarna eller andra på bostadshygienens område sakkunniga

personer. Understundom torde fall förekomma, då dylikt samråd uppenbarligen

icke är erforderligt, men man kan säkert utgå fran, att det i regel

skall komma att äga rum.

Centralnämnden medverkar enligt författningsförslaget vid fastställande av

de belopp, inom vilka förbättringslån och nybyggnadslån skulle få beviljas

av varje egnahemsnämnd. Därjämte skulle centralnämnden äga avgöra klagomål

över egnahemsnämndernas beslut i låneärenden. Bostadsutredningen har

emellertid därjämte avsett centralnämnden såsom det organ, vilket skulle leda

verksamheten i dess första skede. I sådant avseende skulle det åligga centralnämnden

att utfärda råd och anvisningar samt överhuvud på lämpligt sätt

övervaka verksamheten.

För centralnämnden torde Kungl. Majit fastställa särskild instruktion. Uteslutet

synes icke vara, att det kan befinnas lämpligt att använda gemensamt

centralorgan för här ifrågavarande lånerörelse och för den bostadslåneverksamhet,

som planeras för städernas vidkommande.

Kostnaderna för organisationen föreslås skola bestridas av statsmedel, dock

skulle kostnaderna för hälsovårdsnämnds verksamhet bestridas av vederbörande

kommun.

Beträffande det belopp, som av staten skulle kunna ställas till förfogande

för ifrågavarande ändamål, har bostadsutredningen redan förut som sin åsikt

uttalat, att, därest till förhindrande av arbetslöshetens utbredning medel anvisas

till främjande av bostadsproduktion, dessa medel böra till huvudsaklig

del komma landsbygdens bostäder till godo. Här må tilläggas, att örn ett belopp

motsvarande större delen av de 20 miljoner kronor, som i statsverkspro
-

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

positionen avsetts för främjande av bostadsproduktion, disponeras på det sätt

bostadsutredningen här föreslagit, kan man påräkna att arbeten bleve utförda

motsvarande flerdubbelt högre belopp. Alltså skulle i sådant fall en mycket

avsevärd del av de förefintliga bristerna å landsbygdens bostäder genom ifrågavarande

verksamhet kunna avhjälpas. Härutöver skulle ett förverkligande

av bostadsutredningens nu framlagda förslag, i enlighet med vad tidigare

anförts, icke blott verka stimulerande inom landsbygdens arbets- och näringsliv

utan även kunna förväntas bland myndigheter och enskilda väcka till liv

det handlingskraftiga intresse, som utgör en huvudförutsättning för verksamma

åtgärder till förbättring av bostadsförhållandena för lantarbetarna och med

dem jämställda samhällsgrupper.

Stockholm den 8 februari 1933.

IVAR ÖSTERSTRÖM

ABEL ANDERSSON HARALD ANDERSSON BERTIL NYSTRÖM

MARTIN SKOGLUND NILS WRANNE

Erik Swartling.

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Bilaga till Bilaga K.

Förslag till kungörelse angående lån till främjande av byggnadsverksamhet

på landet.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

För byggnadsföretag på landet, med undantag av sådant samhälle som i

34 § hälsovårdsstadgan sägs, må enligt bestämmelserna i denna kungörelse,

i den mån tillgängligt anslag det medgiver, av statsmedel beviljas förbättringslån

och nybyggnadslån.

Örn förbättringslån.

2 §.

Förbättringslån må lämnas för reparationer och andra förbättringsarbeten

å bostadslägenheter, så ock för uppförande av nya bostadslägenheter i stället

för förut befintliga.

3 §.

Förbättringslån må tilldelas den, som äger eller är underhålls skyldig för

bostadslägenhet, varå reparation eller annat förbättringsarbete skall utföras

eller som skall ersättas genom nybyggnad.

4 §.

Förbättringslån må beviljas allenast under följande förutsättningar, nämligen
a)

att de med byggnadsföretaget avsedda bostadslägenheterna anses med

säkerhet vara behövliga för framtiden;

b) att byggnadsföretagets genomförande anses ur hälsosynpunkt påkallat;

c) att bostadslägenheterna efter byggnadsföretagets genomförande uppfylla

de krav, hälsovårdsstadgan föreskriver; samt

d) att sökanden prövas vara i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets

genomförande inom i 18 § avsedd tid; skolande, där sökanden är

berättigad att för byggnadsföretaget av annan undfå ersättning, skälig hänsyn

härtill tagas.

Ej må förbättringslån beviljas för byggnadsföretag, för vilket av allmänna

medel beviljats bidrag eller annat lån än nybyggnadslån enligt denna kungörelse.

5 §.

Förbättringslån utgår med ett belopp, motsvarande viss del av de för byggnadsföretaget

uppskattade kostnaderna. Denna del skall i varje särskilt fall

bestämmas med hänsyn till sökandens förmåga att själv bidraga med pen
-

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

ningar, material, transporter och eget arbete samt bör i regel understiga femtio

procent av nämnda kostnader. Ej må i något fall förbättringslån överstiga

ettusen kronor för bostadslägenhet.

I den mån ej annat följer av stadgandet i 25 § skall å förbättringslån ej

erläggas ränta.

6 §.

Förbättringslån anses guldet, då byggnadsföretaget inom föreskriven tid

vederbörligen utförts.

Om nybyggnadslån.

7 §.

Nybyggnadslån må lämnas för uppförande av nya bostadslägenheter i stället

för förut befintliga, så ock för ombyggnad av eller annat mera omfattande

förbättringsarbete å bostadslägenhet.

8 §.

Nybyggnadslån må tilldelas sådan person, som i 3 § sägs, under de i 4 §

a), b) och c) angivna förutsättningarna.

Ej må nybyggnadslån beviljas för byggnadsföretag, för vilket av allmänna

medel beviljats bidrag eller annat lån än förbättringslån enligt denna kungörelse.

9 §.

Nybyggnadslån må ej överstiga sjuttio procent av de för byggnadsföretaget

uppskattade kostnaderna och må högst uppgå till tvåtusen kronor för

bostadslägenhet. Utgår för samma byggnadsföretag såväl nybyggnadslån

som förbättringslån, må lånens sammanlagda belopp ej överstiga åttio procent

av nämnda kostnader.

Å nybyggnadslån skall erläggas ränta efter fyra procent örn året. Angående

skyldighet att i vissa fall erlägga högre ränta än nu sagts stadgas i 25 §.

10 §.

För nybyggnadslån skall ställas godtagbar säkerhet.

11 §•

Nybyggnadslån skall återbetalas genom årliga amorteringar under en tid

av tjugo år med början året näst efter det, då byggnadsföretaget fullbordades,

låntagaren dock obetaget att, där han så önskar, tidigare helt eller delvis

återbetala lånet.

Angående skyldighet i vissa fall att omedelbart återbetala utbekommet lånebelopp

stadgas i 25 §.

Örn förfarandet i låneärenden m. m.

12 §.

Lån enligt denna kungörelse beviljas, i den mån av Kungl. Majit för ändamålet

fastställda belopp därtill förslå, av hushållningssällskapens egnahemsnämnder,

var för sitt verksamhetsområde. Vid lånens beviljande skall egnahemsnämnd

taga hänsyn till ej mindre varje byggnadsföretags angelägenhetsgrad

ur hälsosynpunkt än även behovet av arbetstillfällen å olika orter. Egna
-

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

hemsnämnd bör vid behandling av låneärenden enligt denna kungörelse samråda

med förste provinsialläkaren i länet eller annan på bostadshygienens område

sakkunnig person.

Vid ifrågavarande lånerörelse skola dessutom, på sätt nedan stadgas, medverka

dels en av Kungl. Maj:t utsedd för hela riket gemensam centralnämnd,

dels ock hälsovårdsnämnderna i de särskilda kommunerna.

13 §.

Vill någon erhålla lån enligt denna kungörelse, skall han senast den 15 september

1933 därom till hälsovårdsnämnden i kommunen ingiva skriftlig ansökning,

åtföljd av plan och kostnadsberäkning, vardera i två exemplar, för

det tilltänkta byggnadsföretaget. Vid ansökningen skall vidare fogas, _ då

fråga är örn förbättringslån, uppgift angående sökandens förmåga att själv

bidraga med penningar, material, transporter och eget arbete samt, i fråga

örn nybyggnadslån, uppgift angående den säkerhet, som kan lämnas för lånet.

14 §.

Sedan ansökning inkommit, skall hälsovårdsnämnden efter erforderlig utredning

snarast möjligt och senast den 1 november 1933 jämte eget yttrande

till vederbörande egnahemsnämnd insända densamma med därtill hörande

handlingar. Hälsovårdsnämndens yttrande skall innehålla redogörelse för,

i vad mån de stadgade förutsättningarna för bifall till ansökningen föreligga,

ävensom uttalande, huruvida nämnden anser, att lån bör beviljas, samt i så

fall till vilket belopp och på vilka villkor. Beträffande nybyggnadslån skall

hälsovårdsnämnden särskilt angiva, örn nämnden anser för lånet erbjuden säkerhet

böra godtagas.

Där i anledning av ansökningen särskild undersökning företages, så ock

vid prövningen av plan och kostnadsberäkning för det tilltänkta byggnadsföretaget

samt, beträffande förbättringslån, av sökandens behov av ekonomiskt

bistånd till byggnadsföretagets genomförande inom i 18 § avsedd tid, skall

hälsovårdsnämnden i erforderlig mån anlita biträde av sakkunniga personer.

15 §.

Egnahemsnämnd skall senast den 1 december 1933, sedan samtliga till

nämnden inkomna ansökningar förberedande granskats och därvid erforderlig

ytterligare utredning verkställts, till centralnämnden insända till Kungl.

Maj:t ställd framställning angående fastställande av de belopp, inom vilka

förbättringslån och nybyggnadslån må av egnahemsnämnden beviljas.

16 §.

Centralnämnden har att så snart ske kan med eget utlåtande överlämna

framställning, som i 15 § sägs, till Kungl. Majit.

17 §.

Belopp, som av Kungl. Majit fastställts för beviljande av förbättringslån

och nybyggnadslån, må av egnahemsnämnden före den 1 november 1934 på

en gång eller i skilda delar lyftas hos statskontoret mot avlämnande av en

av egnahemsnämnden utställd, av statskontoret godkänd förbindelse att använda

beloppen enligt för ifrågavarande lånerörelse gällande föreskrifter samt

att till statskontoret eller order återbetala beloppen eller delar därav under

de förutsättningar och i den ordning, som stadgas i 26 och 28 §§.

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

18 §.

Då lån beviljas, skall tillika plan för byggnadsföretaget fastställas samt

föreskrift meddelas, bland annat, rörande den tid, då arbetet skall vara fullbordat,

samt angående tid och ordning för lånets utbetalande. Tiden för

byggnadsföretagets fullbordande må ej, där icke särskilda förhållanden till

annat föranleda, bestämmas senare än till utgången av år 1934.

Egnahemsnämnds beslut rörande låneansökning skall ofördröjligen tillställas

sökanden; och skall, där ej lån beviljats till äskat belopp, sökanden underrättas

angående vad han har att iakttaga, örn han enligt 19 § vill draga frågan

under centralnämndens prövning.

19 §.

Den, som ej av egnahemsnämnden beviljats lån till av honom äskat belopp

och finner sig missgynnad i förhållande till annan lånesökande, äger draga

frågan, i vad mån lån bör beviljas honom, under centralnämndens prövning

genom inlaga, vilken, ställd till centralnämnden, skall insändas till egnahemsnämnden

och dit inkomma sist å femtonde dagen från det beslutet meddelades;

åliggande det egnahemsnämnden att skyndsamt, jämte eget yttrande, översända

inlagan samt handlingarna i ärendet till centralnämnden.

Har låneansökning sålunda kommit under centralnämndens prövning, må

centralnämnden, där det med hänsyn till omständigheterna finnes påkallat,

vidtaga ändring i egnahemsnämndens beslut, dock att lån ej må av centralnämnden

beviljas i vidare mån än för egnahemsnämnden av Kungl. Majit

fastställda belopp eller medel, som Kungl. Majit eljest ställt till förfogande,

därtill förslå. Centralnämndens beslut i ärendet skall utan dröjsmål tillställas

sökanden och, samtidigt med återställandet av handlingarna i ärendet,

i avskrift egnahemsnämnden.

20 §.

När lån beviljats, skall låntagaren utfärda skuldförbindelse, däri angivas

hans åtagande att enligt den fastställda byggnadsplanen och inom föreskriven

tid utföra byggnadsföretaget jämte övriga lånevillkor.

Uppgift örn skuldförbindelsen skall tillika med fastställd byggnadsplan och

kostnadsberäkning av egnahemsnämnden tillställas vederbörande hälsovårdsnämnd.

21 §.

Beviljat lån utbetalas av egnahemsnämnden i den mån arbete vederbörligen

utförts; dock må nämnden, där så prövas lämpligt, utbetala hela lånet eller

del därav i förskott, skolande beträffande förbättringslån i så fall för förskottet

ställas säkerhet, som egnahemsnämnden prövar vara tillfyllest.

22 §.

Finner egnahemsnämnd, sedan lån beviljats, synnerliga skäl tala därför,

äger nämnden medgiva ändring i den fastställda byggnadsplanen och utsträckt

tid för byggnadsföretagets fullbordande.

23 §.

Förfallen ränta och amortering skall för varje kalenderår före årets utgång

inbetalas till egnahemsnämnden, som har att övervaka att låntagare fullgör

sina skyldigheter härutinnan.

Egnahemsnämnden förvaltar inteckningar och andra säkerheter, som lämnats

för beviljade lån, och äger vidtaga åtgärder för deras bibehållande vid gällande

kraft.

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

24 §.

Hälsovårdsnämnden åligger att noggrant övervaka de byggnadsföretag inom

kommunen, för vilka lån beviljats enligt denna kungörelse.

Egnahemsnämnd äger ock låta verkställa inspektion å byggnadsföretag,

som här avses. För sådant ändamål kan egnahemsnämnd även anmoda vederbörande

hälsovårdsnämnd att verkställa sådan inspektion samt att därefter

till egnahemsnämnden insända rapport rörande arbetenas fortskridande.

25 §.

Egnahemsnämnden äger uppsäga lån till omedelbar betalning, där det befinnes,

att låntagaren åsidosätter sina åtaganden i fråga örn lånet. Sker

uppsägning av lånet enligt vad nu sagts, skall å lånet gäldas ränta efter fem

procent örn året från och med uppsägningsdagen.

Finnér egnahemsnämnden byggnadsföretaget vara inom föreskriven tid vederbörligen

utfört, skall nämnden häröver utfärda skriftligt intyg, som tillställes

låntagaren.

Fråga örn avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån skall underställas

Kungl. Majit.

26 §.

Vad av belopp, som egnahemsnämnd för här ifrågavarande verksamhet

lyftat i statskontoret, icke vid utgången av år 1934 blivit utlämnat eller eljest

disponerat till lån enligt denna kungörelse, skall återbetalas till statskontoret

före utgången av mars månad 1935, där ej Kungl. Maj :t på ansökan

av egnahemsnämnden annorlunda förordnar.

Belopp, som inbetalas å utlämnade lån, skola före mars månads utgång

året efter det, då inbetalningen skedde, av egnahemsnämnden inbetalas till

statskontoret.

27 §.

Egnahemsnämnd skall i avseende å sin här berörda verksamhet stå under

uppsikt och kontroll av statens egnahemsstyrelse; och åligger det egnahemsnämnd

att över verksamheten föra särskilda räkenskaper.

28 §.

Finnes egnahemsnämnd hava i strid mot gällande föreskrifter disponerat

för ifrågavarande verksamhet lyftat belopp, är nämnden skyldig att omedelbart

till statskontoret inbetala motsvarande belopp, där ej Kungl. Maj :t annorlunda

förordnar.

29 §.

För centralnämndens och egnahemsnämndernas verksamhet enligt denna

kungörelse skall ersättning utgå av statsmedel enligt grunder, som bestämmas

av Kungl. Majit.

Kostnaderna för hälsovårdsnämnds verksamhet enligt denna kungörelse

skola bestridas av vederbörande kommun.

30 §.

Möter i något fall hinder mot anlitande av egnahemsnämnd för verksamhet

enligt denna kungörelse, meddelas i anledning härav erforderliga föreskrifter

av Kungl. Majit.

Kungl. Majit meddelar jämväl övriga närmare föreskrifter, som erfordras

för denna kungörelses tillämpning.

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Specialmotivering till förslag till kungörelse angående lån till

främjande ay byggnadsverksamhet på landet.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Syftemålet med den ifrågasatta lane verksamheten är, att till förbättrande

av bostadsförhållandena och beredande av arbetstillfällen få till stånd ett —

på en kortare tid koncentrerat -— omfattande och intensivt upprustningsarbete,

främst avseende bostäderna å den egentliga landsbygden. Från verksamheten

ha därför undantagits vissa samhällen av stadsliknande typ, nämligen

sådana köpingar och municipalsamhällen där hälsovårdsstadgans föreskrifter

för stad äro gällande. Likväl kommer enligt förslaget verksamheten

att omfatta åtskilliga områden, varest på grund av ganska långt framskriden

samhällsbildning eller av annan anledning de särdrag, som utmärka den

egentliga landsbygden, i stort sett saknas. Såsom exempel kunna nämnas

vissa stationssamhällen och en del orter, särpräglade av industriella anläggningar.

Att undantaga även sådana platser har icke ansetts lämpligt, bland

annat med hänsyn till de uppgifter i avseende å verksamheten, som pålagts

landskommunernas hälsovårdsnämnder. Ehuru alltså lån, som här avses,

skulle kunna utgå även för byggnadsföretag å vissa orter på landet, som icke

äro att hänföra till den egentliga landsbygden, är det dock uppenbart, att

lånen till största delen böra komma dennas befolkning till godo, närmast då

jordbruksbefolkningen och enkannerligen lantarbetarna samt med dem jämställda

befolkningsgrupper.

Om förbättringslån.

2 §•

Förbättringslånen skola i främsta rummen utgå för reparationer, ombyggnader

och andra förbättringsarbeten. Dessutom kunna förbättringslån beviljas

till nybyggnadsföretag. Som med låneverksamheten avses att skapa möjlighet

till förbättring av det nuvarande bostadsbeståndet å landsbygden, kan

förbättringslån för nybyggnadsarbeten dock lämnas blott då fråga är att ersätta

befintlig bostadslägenhet med ny. Hinder möter icke att vid nybyggnad

öka det tidigare rumsantalet, således att ersätta exempelvis ett enkelrum med

en lägenhet på ett eller två rum och kök. Givetvis kunna förbättringslån

också utgå för sådana arbeten inom en byggnad, som avse utvidgning av däri

befintliga bostadslägenheter på bekostnad av antalet. Skulle man önska att

genom nybyggnad ersätta de lägenheter, som på grund av utvidgningen av

de övriga^ försvunnit, kan även för sådant nybyggnadsföretag erhållas förbättringslån.

Påpekas må, att hinder icke möter mot att bevilja förbättringslån till kostnaderna

för ersättande av befintliga bostadslägenheter med nya i byggnad,

som blott till en del utgör bostadshus och till återstående del ekonomibyggnad.

*

s. 337 Kontrollera mot PDF

337

Förbättringslån utgår dock i varje fall blott till kostnaderna i den mån de belöpa

sig på bostadslägenheterna.

3 §•

För att hindra obehörigt utnyttjande av förbättringslånen har det ansetts

nödvändigt att rätten att erhålla dylika lån endast må tillkomma ägare eller

annan underhållskyldig.

4 §.

På sina håll finnes för närvarande ett visst överskott av bostäder på landsbygden.

Det är därför av vikt att före låns beviljande prövas, att de med

byggnadsföretaget avsedda bostadslägenheterna äro behövliga för framtiden.

Förbättringslån böra icke beviljas till upprustning av sådana rum i större bostadslägenheter,

som icke kunna anses behövliga. Vid nybyggnader, för vilka

förbättringslån utgå, bör tillses, att bostadslägenheterna göras enkla och ändamålsenliga.

Framhållas må, att med förbättringslånen främst åsyftas att

möjliggöra iordningställandet av smärre lägenheter. Genom kravet på bostadslägenheternas

behövlighet för framtiden samt maximeringen i 5 § av

lånebeloppet till 1,000 kronor per lägenhet, torde tillräckliga garantier hava

skapats för att låneverksamheten huvudsakligen kommer att avse dylika lägenheter.

Å andra sidan är det emellertid tänkbart, att någon gång skäl föreligger

för beviljande av förbättringslån till arbeten å en större lägenhet.

För att förbättringslån skall få åtnjutas fordras vidare, att byggnadsföretagets

genomförande anses ur hälsosynpunkt påkallat. Detta villkor uppfylles

icke blott, då byggnadsföretaget är ur hälsosynpunkt nödvändigt, i vilket

fall hälsovårdsnämnd ju är skyldig ingripa, utan så snart det ur hälsosynpunkt

är angeläget, att företaget kommer till utförande. Exempel på ur hälsosynpunkt

angelägna, i vissa fall nödvändiga arbeten utgöra: isolering mot

köld och fukt, inläggande av trägolv med trossfyllning, höjning av särskilt

låga rumstak (där sådan höjning sker, bör takhöjden bliva minst 2.40 eller, i

särskilda fall såsom i vindsrum m. m., minst 2.10 meter), inredande av utrymmen

för förvaring av kläder och matvaror (garderob och skafferi) samt andra

nödvändiga bekvämligheter, upptagande av särskilda ingångar till lägenheter

inom samma byggnad, anordnade av förstuga eller vindfång, erforderliga omoch

tillbyggnader m. m.

Staten bör icke bidraga till kostnaderna för arbeten å en lägenhet, därest

denna även efter arbetenas utförande kommer att vara behäftad med sådana

brister att den ej överensstämmer med de minimikrav i fråga örn bostäder, som

hälsovårdsstadgan angiver. Örn därför exempelvis taket i en lägenhet, vars

golv är av icke godtagbar beskaffenhet, föreslås skola höjas, får förbättringslån

ej beviljas med mindre också byggnadsföretaget avser avhjälpande av golvets

brister.

Före beviljandet av förbättringslån skall sökandens behov av bidrag till

byggnadsföretaget prövas. Med hänsyn till att ifrågavarande lån även skola

utgöra ett led i kampen mot den nu rådande arbetslösheten, skall denna behovsprövning

avse, huruvida sökanden för att byggnadsföretaget nu skall

komma till utförande bör ekonomiskt bistås. Naturligtvis skall emellertid

härvid hänsyn tagas till olika omständigheter, så att icke förbättringslån får

tillgodonjutas i fall, där visserligen måhända behov av bistånd förefinnes för

att byggnadsföretaget omedelbart skall komma till utförande, men där det

likväl är uppenbart att lån icke bör beviljas. Tänkas kan ju till och med, att

byggnadsföretaget uppenbarligen för sökanden utgör ett spekulationsobjekt.

Det ligger i sakens natur, att sådana särskilda förhållanden skola beaktas av

de organ, som skola handha låneverksamheten. En dylik omständighet har

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

ansetts vara av sådan betydelse, att den angivits i författningstexten, nämligen

att sökanden är berättigad att för byggnadsföretaget av annan undfå ersättning.

Exempel härpå erbjuda uppgörelser mellan jordägare och arrendatorer

angående byggnadsskyldighet. I de fall, då arrendator ansöker örn förbättringslån,

bör en noggrann prövning ske att han icke blir på ett oskäligt

sätt gynnad framför andra.

Eörbättringslån må slutligen icke beviljas för byggnadsföretag, för vilket

av allmänna medel tilldelats bidrag eller annat lån än nybyggnadslån enligt

denna kungörelse. Risk föreligger eljest för att lånen skulle på ett obehörigt

sätt utnyttjas samt att vissa kategorier låntagare därigenom skulle från det

allmännas sida bliva mer gynnade än andra. Påpekas må, att från förevarande

låneverksamhet icke ovillkorligen undantagas egnahemslåntagare, men

har sådan för byggnadsföretaget erhållit premielån enligt de för egnahemslåntagare

utfärdade särskilda bestämmelserna, är han icke berättigad att för

samma företag erhålla jämväl förbättringslån.

5 §.

Det förutsättes, att låntagarna skola själva svara för viss del av kostnaderna

vare sig genom att tillskjuta penningar eller bestå material, utföra transporter

eller själva deltaga i arbetet. Så gott som undantagslöst torde möjlighet

härtill vara förhanden, naturligtvis i högre eller lägre grad för olika fall.

Ofta torde särskilt i fråga om smärre reparationer och förbättringsarbeten allenast

ett mindre bidrag (20 ä 30 procent av kostnaderna) vara tillräckligt,

för att företaget skall komma till stånd. I regel skall förbättringslåns belopp

understiga 50 procent av de beräknade kostnaderna; endast i särskilda undantagsfall

får detta procenttal överskridas. Vid bestämmande av lånebeloppets

storlek skall givetvis, örn kostnaderna för byggnadsföretaget skola till någon

del ersättas av annan eller örn andra särskilda omständigheter föreligga, hänsyn

tagas härtill.

En högsta gräns är dragen vid ett belopp av 1,000 kronor för bostadslägenhet.

Då fråga är örn nybyggnad eller därmed jämförligt företag, kan denna

maximering föranleda, att enbart genom förbättringslånet förutsättning icke

skapas för byggnadsföretagets utförande. I sådana fall skulle därför, jämte

förbättringslån, nybyggnadslån kunna erhållas.

Om nybyggnadslån.

7 §.

Nybyggnadslånen avse, i enlighet med vad nyss framhållits, att i första

hand utgöra ett komplement till förbättringslån i sådana fall, då icke enbart

genom sistnämnda lån förutsättning skapas för vederbörande byggnadsföretags

utförande. Dessutom skola dock nybyggnadslån kunna beviljas även då

förbättringslån icke kunna ifrågakomma. I så väl ena som andra fallet är

det naturligt, att nybyggnadslån icke böra utgå med mindre företaget drager

mera betydande kostnader.

8 §•

Det har ansetts naturligt att rätt att erhålla nybyggnadslån endast må tillkomma

ägaren eller annan, som underhållsskyldigheten åvilar.

Liksom förbättringslånen ha nybyggnadslånen till syfte att möjliggöra en

upprustning av det nuvarande bostadsbeståndet på landsbygden, i den mån

dylik förbättring är påkallad ur hälsosynpunkt samt med hänsyn till bostädernas

behövlighet för framtiden. På grund härav skola de för förbättringslån

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

i 4 § a), b) och c) angivna förutsättningarna gälla också i fråga om nybyggnadslån.

Att märka är, att nybyggnadslån endast skola beviljas för nybyggnader

och därmed jämförliga arbeten.

Däremot skall vid nybyggnadslån icke förekomma någon prövning av sökandens

behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets utförande.

Nybyggnadslån skola ju i första hand utgöra ett komplement till förbättringslån.

Har annat lån eller bidrag av allmänna medel beviljats för byggnadsföretaget,

får ej därjämte för detsamma beviljas nybyggnadslån.

9 §•

Också i fråga örn nybyggnadslån förutsättes, att låntagarna själva skola

stå viss del av kostnaderna vare sig genom att tillskjuta penningar eller bestå

material, utföra transporter eller själva deltaga i arbetet. Det har därför

föreskrivits, att nybyggnadslån ej får överstiga 70 eller tillika med förbättringslån

80 procent av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna.

En högsta gräns är beträffande nybyggnadslån dragen vid ett belopp av

2.000 kronor för bostadslägenhet. Då såväl förbättringslån som nybyggnadslån

utgå för samma företag, utgöra alltså sammanlagda lånebeloppen högst

3.000 kronor per lägenhet. Med hänsyn därtill att med ifrågavarande verksamhet

främst åsyftas iordningställandet av smärre lägenheter, torde detta

maximibelopp vara tillfyllest, samtidigt som det lärer vara ägnat att huvudsakligen

begränsa låneverksamheten till dylika lägenheter.

Räntan har med utgångspunkt från nuvarande förhållanden föreslagits till

fyra procent. Genom att sätta räntan så lågt torde visserligen staten ej undgå

att göra en, örn också relativt ringa förlust å lånen, vilket emellertid icke

lärer få anses oberättigat med hänsyn till det allmännyttiga ändamålet.

10 §.

För nybyggnadslån skall ställas godtagbar säkerhet. I främsta rummet

bör såsom säkerhet lämnas inteckning i vederbörande fastighet. Ofta, såsom

då låntagaren ej är självägande, kan emellertid sådan ej lämnas; i andra fall

är den inteckningssäkerliet, som kan lämnas, icke godtagbar. Borgen eller

annan säkerhet måste då ställas, innan lån kan beviljas.

11 §•

Amorteringstiden har med hänsyn till ifrågavarande byggnadsföretags genomsnittliga

art föreslagits betydligt kortare än för egnahemslån. Någon

amorteringsfri tid har icke ansetts böra ifrågakomma.

Om förfarandet i låneärenden m. m.

12 §.

Beträffande motiven för den föreslagna organisationen hänvisas till promemorian.

Vid lånens beviljande skola egnahemsnämnderna noggrant beakta de två

huvudändamålen med lånerörelsen, nämligen förbättrande av bostadsförhållandena

och beredande av arbetstillfällen. Egnahemsnämnderna skola alltså söka

fördela lånen så, att båda dessa ändamål i görligaste mån främjas.

13 §.

För låneansökningar samt byggnadsplaner böra utarbetas formulär att tillhandahållas

av hälsovårdsnämnderna. Byggnadsplan bör innehålla enkel be
Bihang

till riksdagens protokoll 1033. 1 sami. Nr Zll. 31

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

skrivning av byggnadsföretaget, då så erfordras kompletterad med ritning,

samt uppgift örn hur och inom vilken tid arbetet skall utföras. Ävenledes skall

angivas företagets betydelse för beredande av arbetstillfällen å orten.

14 §.

Är icke uppenbart, att låneansökan utan vidare bör avslås, torde hälsovårdsnämnden

i de flesta fall böra verkställa särskild undersökning i låneärendet.

Nämnden skall sålunda undersöka -— förutom att stadgade förutsättningar för

bifall till ansökningen föreligga —- angelägenhetsgraden av det ifrågasatta arbetet

saint huruvida detta jämlikt den ingivna planen skulle komma att bedrivas

på lämpligt sätt. I sistnämnda hänseende bör nämnden vara särskilt

angelägen örn, att i samråd med sökanden samt, i erforderlig utsträckning,

med arbetslöshetskommittén på orten eller andra kommunala organ söka åstadkomma

sådana ändringar i planen, att de arbetstillfällen, som skulle skapas

genom ^byggnadsföretaget, i så stor utsträckning som möjligt är för arbetets

ändamålsenliga bedrivande, komma de mest behövande tillgodo. Äv mycket

stor vikt är givetvis också, att kostnadsberäkningen och — i fråga örn förbättringslån

— sökandens behov av ekonomiskt bistånd ingående granskas. Särskilda

anvisningar för hälsovårdsnämndernas verksamhet torde böra utfärdas.

Hälsovårdsnämndens yttrande till egnahemsnämnden skall innefatta uttalande

i fråga om envar av de betingelser, som utgöra förutsättning för erhållande

av förevarande lån. Ifrågasättas ändringar i byggnadsplan eller kostnadsberäkning,

skola dessa angivas. Särskilda formulär till dylikt yttrande

synas böra utarbetas.

15 §.

Den ytterligare utredning, som egnahemsnämnd finner erforderligt verkställa,

torde kunna ske med anlitande av vederbörande hälsovårdsnämnd, genom

egnahemsombud, genom hänvändelse direkt till lånesökande eller på annat

sätt.

16 §.

I likhet med vad fallet är beträffande ackordslån och stödlån för jordbrukare,

förutsättes här att Kungl. Majit skall fastställa de belopp, inom vilka

förbättringslån och nybyggnadslån må av varje egnahemsnämnd beviljas. Hinder

synes emellertid icke möta mot att centralnämnden, därest så befinnes lämpligt,

bemyndigas fastställa dessa belopp.

18 §.

Angeläget är att egnahemsnämnderna tillse, att tiden för arbetenas utförande

ej blir längre än som i varje fall kan anses erforderligt.

20 §.

Egnahemsnämnds skyldighet att tillställa vederbörande hälsovårdsnämnd

fastställd byggnadsplan och kostnadsberäkning, torde lämpligast fullgöras genom

översändande av ett exemplar av den plan och kostnadsberäkning, som

egnahemsnämnden tidigare mottagit från hälsovårdsnämnden, jämte uppgift

angående de eventuella ändringar, vilka beslutits vid lånets beviljande.

21 §.

Lån bör i regel utbetalas i den mån arbete vederbörligen utförts. Före utbetalnings

verkställande måste alltså egnahemsnämnden erhålla kännedom örn,

hur byggnadsföretaget fortskridit. Uppgift härom kan, med tillämpning av

s. 341 Kontrollera mot PDF

341

24 §, erhållas genom hälsovårdsnämnden eller också på annat sätt, som egnahemsnämnden

finner lämpligt.

Där så prövas lämpligt, må egnahemsnämnden utbetala hela lånet eller del

därav i förskott. I så fall måste beträffande förbättringslån, för vilka ställande

av säkerhet eljest icke erfordras, sådan säkerhet ställas, som egnahemsnämnden

prövar vara tillfyllest. I regel torde härvid borgen böra fordras.

24 §.

Stor makt ligger däruppå, att effektiv kontroll utövas. Finner hälsovårdsnämnd^vid

fullgörandet av sin övervakningsskyldighet enligt förevarande paragraf

något förhållande av anmärkningsvärd beskaffenhet, bör egnahemsnämnden

härom underrättas.

Såsom redan förut anmärkts, måste egnahemsnämnd i regel före utbetalnings

verkställande äga kännedom om, hur byggnadsföretag fortskridit. Med tilllämpning

av förevarande paragraf kan uppgift härom erhållas genom vederbörande

hälsovårdsnämnd.

25 §.

Räntan har föreslagits till 5 procent, i överensstämmelse med vad som för

motsvarande fall gäller ifråga örn ackordslån och stödlån till jordbrukare.

Intyg att byggnadsföretag inom föreskriven tid vederbörligen utförts, utgör,

då fråga är örn förbättringslån, tillika kvitto å lånebeloppet.

27 §.

Statens egnahemsstyrelse torde böra meddela de närmare föreskrifter, som

erfordras för handhavandet av kontrollen enligt denna paragraf.

29 §.

Det har ansetts skäligt, att kommunerna få bestrida de av hälsovårdsnämndernas

verksamhet föranledda utgifterna, varuti jämväl ingå de särskilda kostnader

som kunna uppstå, då hälsovårdsnämnderna anlita biträde av sakkunniga

personer.

30 §.

Örn mot förmodan hinder i något fall skulle möta mot att egnahemsnämnd

anlitas för ifrågavarande verksamhet, bör annat lämpligt organ utses av

Kungl. Maj:t.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Bilaga L.

Till belysande av de nied den nuvarande hjälpverksamheten förenade kostnaderna

i olika hänseenden återgives här ett kostnadssammandrag för arbetslöshetskommissionens

centralförvaltning och arbetsplatser under tiden juli—

oktober 1932.

Kostnadssammandrag

för Statens Arbetslöshetskommissions centralförvaltning och arbetsplatser.

Oktober månad 1932

Juli

—oktober 1932

Litt.

Per

Per

Kronor

Kronor

arb.

%

Kronor

Kronor

ari).

%

Utgifter:

dag

dag

A.

Arbetslöslietskominissioneiis

centrala förvaltning.

1. Avlöningar och arvoden . .

33,978: 32

0:08

1.2

132,215:61

0:08

1.2

2. Kontorsomkostnader . . .

3 a. Resor, vilka ej kunna för-

18,488: 42

—

0: 05

0.7

78,781: 73

—

0:05

0.8

delas .........

1,607: 45

—

0: 01

0.1

4,775: 53

—

—

—

4. Diverse kostnader ....

805: 14

—

—

—

5,561: 24

—

0:01

0.1

5. > förluster .....

100:50

—

—

—

100:50

—

—

—

Summa central ledningskostnad

3 b. Stakningskostnader och re-

—

54,979: 83

0: 14

2.0

—

221,434: 61

0: 14

2.1

sor härför.......

—

355: 25

—

—

—

988: 64

—

—

C. J.

Arbetsplatsernas kostnader.

la. Arbetslöner, effektiva (inkl.

12 K, förläggningshandr.)

1,582,230: 07

—

4:15

58.1

6,256,335: 94

—

4:11

60.1

b. Arbetslöner, ineffektiva . .

—

i—

—

—

Kred. 60: —

—

—

_

d. > specialarbetare

106,423:86

—

0:28

3.9

412,137: 70

—

0:27

4.0

Summa arbetslöner

1,688,653: 93

—

4: 43

62.0

6,668,413: 64

—

4: 38

64.1

2. Ortstillägg........

5. Olycksfall och sjukvårds-

26,902:18

—

0:07

1.2

116,242: 29

—

0:08

1.1

kostnader.......

51,572: 57

—

0:14

1.9

187,835: 78

—

0: 12

1.8

11. Arbetarnas resor.....

13,360:15

—

0:04

0.5

47,201: 61

—

0:03

0.5

12. Förläggningskostnader . . .

109,670:66

—

0: 28

4.0

405,655:16

—

0: 27

3.9

Arbetarnas förmåner

201,505: 56

—

0: 53

7.4

756,934: 84

—

0: 50

7.3

Summa arbetslöner och förmåner

1,890,159:49

—

4:96

69.4

7,425,348.48

—

4:88

71.4

15. Ledningskostnader:

a) avlöningar total kostnad

113,303: 69

—

0: 29

4.1

433,871: 39

—

0: 29

4.2

avgår ersättning Kred.

8,808:97

—

0: 02

0.3

27,304:85

—

0: 02

0.3

netto

104,494: 72

—

0: 27

3.8

406,566:54

_

0: 27

3.9

b) resor .........

19,303:86

—

0: 05

0.7

71,084: 44

—

0:05

0.7

c) förmans- och lagbaspengar

36,810: 07

—

0: 10

1.4

148,258: 25

—

0:10

1.4

Arbetsplatsernas ledningskostnad

160,608: 65

—

0: 42

5.9

625,909: 23

—

0: 42

6.0

16. Materialkostnader.....

340,859: 65

_

0:89

12.5

1,134,436:55

_

0: 75

10.9

16 f. o. k. Transportkostnader . .

265,913: 23

—

0: 70

9.8

959,792: 45

—

0: 63

9.2

17. Skadeersättningar ....

622:80

—

—

—

2,756: 34

—

—

—

18. Kontorsomkostnader . . .

10,791: 99

—

0:03

0.4

32,536:16

—

0:02

0.3

19. Diverse kostnader ....

21b. Stakningskostnader för i

Kred.518: 65

—

—

—

3,836: 26

—

—

—

gång varande arbetsplatser

för kommissionens räkning

150: —

Kred. 17: 50

23 k 24. Kontrollarvode, kost-

nadsförslag m. m.....

—

—

—

—

—

—

—

—

Arbetsplatsernas kostnadssumma

Bruttokostnaden för centraiför-

—

2,668,587: 16

7: —

98.0

—

10,184,597: 97

6: 70

97.9

vältning och arbetsplatser

—

2,728,922.24

7:14

100.0

—

10,407,021.22

6:84

1000

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Oktober månad 1932

Juli

—oktober 1932

Litt.

Per

Per

Kronor

Kronor

arb.

%

Kronor

Kronor

arb.

X

dag

dag

Inkomster:

Debiterade ersättningar för nt-

fört arbete.........

201,872: 93

_

0:53

7.4

630,290: 43

—

0: 42

6.1

Debiterade ersättningar för orts-

tillägg...........

23,906: 70

225,779:63

0: 06

0.9

102,407: 44

732,697:87

0:07

1.0

Nettokostnaden för centraiför-

vältning och arbetsplatser

—

2,498,142: 61

6: 55

91.7

—

9,674,323: 35

6:35

92.9

Antal utförda effektiva 8-timmars

dagsverken .........

-

381,720: —

—

—

—

1,521,693: —

—

—

Av sammandraget framgår, att av sammanlagda nettokostnaden för centralförvaltningen

och arbetsplatserna under tiden juli—oktober 1932, utgörande

9,674,000 kronor, ej mindre än 847,000 kronor åtgingo till kostnader för den

centrala ledningen och arbetsledning på arbetsplatserna. Ändock hade, tydligen

såsom följd av utvidgningen av kommissionens verksamhet, kostnaderna

för den centrala ledningen i förhållande till antalet arbetsdagar sjunkit

i förhållande till medeltalet för budgetåret 1931/1932, så att sammanlagda

kostnaden — som under nämnda budgetår i genomsnitt motsvarat 21 öre per

arbetsdag -—■ nu motsvarade 14 öre per arbetsdag eller 2.1 procent av hela

kostnaden.

Därest arbetslöshetskommissionens administrationskostnader för 3:dje kvartalet

år 1932 skulle bliva normgivande för budgetåret, skulle dessa alltså gå

till 3,388,000 kronor för helt år, därav 884,000 kronor för den centrala förvaltningen

och 2,504,000 kronor för arbetsledningen å arbetsplatserna.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Statsverkspropositionen........................ 1

Inledning.............................. 7

Verkställda utredningar 7. — Vissa särskilda frågor 12. — Nuvarande beredskapsanordning

13. — Allmän översikt över avgivna yttranden 17.

Allmän motivering..........................18

Arbetslöshetsläget i Sverige 19. — Nuvarande hjälpsystem 23. — Det föreslagna hjälpprogrammets

allmänna innebörd 27.

Arbetsanskaffningsprogrammet.....................31

Tillgången på arbetsobjekt......................31

Departementschefen 34.

Föreliggande förslag till arbetsanskaffningsprogram........... 34

Departementschefen 34.

Principer vid valet av arbetsobjekt . . ................39

Departementschefen 45.

Antal personer, som kunna sysselsättas.................48

Departementschefen 49.

Fördelning av arbetstillfällena.....................52

Departementschefen 55.

Arbetskraftens utväljande och förmedling av arbetskraft..........58

Departementschefen 62.

Löneproblemet............................66

Departementschefen 70.

Konfliktproblemet..........................77

Departementschefen 80.

Grunder för statsbidrag........................81

Departementschefen 82.

övergången till det nya systemet....................82

Departementschefen angående reservarbetenas avveckling 88.

Främjande av bostadsbyggande.....................91

Bostadsproduktionssakkunnigas förslag angående bostadsbyggande i städerna 91. —

Bostadsutredningens förslag angående bostadsbyggande på landsbygden 100. — Departementschefen

116.

Dispositionen och redovisningen av anslagsmedlen.............124

Departementschefen 125.

Beredskapsanordningens organisation...................126

Departementschefen 132.

Sammanfattning...........................136

A. Direkta beredskapsarbeten 136. -— B. Främjande av enskild företagsamhet m. m.

138. — C. Gemensamma bestämmelser 139.

Departementschefens hemställan.....................139

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Bilagor. Sid
A.

P. M. angående beredskapsarbeten till motverkande av arbetslöshet .... 1

B. Utdrag av promemoria, avgiven den 3 december 1932 av 1932 års utredning

angående beredskapsarbeten...................57

C. Sammanställning av yttranden över den av särskilda inom socialdeparte
mentet

tillkallade utredningsmän den 21 januari 1933 avgivna promemorian

angående beredskapsarbeten till motverkande av arbetslöshet......75

I. Yttranden av centrala ämbetsverk 75. — II. Yttranden av Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna 115. — lil. Yttranden av enskilda korporationer och sammanslutningar

137.

D. Tabeller rörande verkställd inventering av arbetsföretag, lämpliga som beredskapsarbeten.

Tabell 1. Förteckning över A-företagen..............151

Tabell 2. Förteckning över vissa större B-företag..........218

Tabell 3. Sammandrag av förteckningen över A-företagen (tabell 1) . . 225

Tabell 4. Fördelning länsvis av A-företagen............240

Tabell 5. Fördelning av A-företagen efter arbetenas natur......242

Tabell 6. Fördelning av vissa större B-företag efter arbetenas natur . . 244

Tabell 7. A-företagens fördelning i kostnadshänseende........246

Tabell 8. Kostnad för A-företagen under första året........257

E. V. P. M. angående de direkta arbetstillfällen, som igångsättandet av A- och

B-företagen enligt uppskattning kan väntas medföra.........266

F. Tablåer.............................269

G. V. P. M. med undersökning rörande den omfattning vari de såsom A-före
tag

betecknade, ifrågasatta beredskapsarbetena äro av beskaffenhet att falla

under kollektivavtal, gällande mellan kommunal myndighet och svenska

kommunalarbetareförbundet....................272

H. Preliminär utredning rörande kostnaderna för vissa genom statens arbetslös
hetskommission

utförda arbeten i jämförelse med kostnaderna för motsvarande

i annan ordning utförda arbeten...............278

I. V. P. M. angående främjande av bostadsbyggande till motverkande av arbets
löshet

............................281

K. P. M. angående möjligheterna att till förhindrande av arbetslöshetens ut
bredning

vidtaga åtgärder för förbättring av bostadsförhållandena på

landet............................317

L. Kostnadssammandrag för statens arbetslöshetskommissions centralförvaltning

och arbetsplatser juli—oktoberi932 342

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till socialstyrelsen m. m. a1 i texten
  2. Rskr. 1933:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i propositionerna nr 211, 212 och 216 gjorda framställningar angående andag till arbeten till motverkande a s. 1 i texten
  3. SärU 1933:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionerna nr 211, 212 och 216 gjorda framställningar angående anslag till arbeten till motverkande av arbetslöshe s. 1 i texten
  4. SärU 1933:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 209 med förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor m. m., dels ock i ämnet väckta motion s. 22 i texten
  5. SärU 1933:13 Utlåtande i anledning av väckt motion om vidtagande av reparationsoch omändring sarl) sten i en bostadsvilla vid statens växtskyddsanstalt. s. 1 i texten

Visa alla 6