Sök i Ratio Lex

Angående statsförvärv av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg m. m

1933-03-17 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:217, Angående statsförvärv av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 217.

1

Nr 217.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsförvärv

av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg

m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo fråga örn statsförvärv

av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg samt anför därvid:

Inledning. På grund av skärpta ekonomiska svårigheter nödgades Ostkustbanans

aktiebolag att i augusti 1932 hos Kungl. Maj:t göra framställning

örn ett statslån å 300 000 kronor, vilket belopp av bolaget beräknades

erforderligt för bestridande av de löpande utgifterna under år 1932. Vid

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 217. sessa 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

anmälan av ärendet den 30 augusti 1932 inför Kungl. Maj:t anförde dåvarande

statsministern i egenskap av t. f. chef för kommunikationsdepartementet,

att den sålunda uppkomna situationen påkallade ett omedelbart

upptagande av spörsmålet om de åtgärder, som från statens sida borde

vidtagas för bevakande av det allmännas intresse beträffande Ostkustbanan.

Vid övervägande härutinnan hade föredragande departementschefen i betraktande

av den särställning bland de enskilda järnvägarna, som Ostkustbanan

intoge i förhållande till staten, kommit till den uppfattningen, att en utredning

beträffande järnvägen, på sätt av fullmäktige i riksgäldskontoret och

järnvägsstyrelsen i avgivna yttranden ifrågasatts, skyndsamt borde verkställas

ävensom att, såsom dessa myndigheter förordat, staten i samband

därmed för att hålla skilda möjligheter till frågans lösning öppna borde bereda

bolaget utväg att i avvaktan på utredningens resultat uppehålla järnvägsdriften.

Den ifrågasatta utredningen borde i enlighet härmed avse frågan

örn Ostkustbanans ställning i hela dess vidd och leda till klarläggande av

vilka möjligheter som förelåge i fråga örn järnvägens fortsatta drift och

finansiering under nuvarande bolagsform samt lämpligaste sättet för statens

övertagande av järnvägen, därest en sådan åtgärd skulle visa sig vara oundgängligen

nödvändig. Utredningen borde anförtros åt särskilda utredningsmän,

förslagsvis tre, representerande de olika huvudintressenterna, riksgäldskontoret,

statens järnvägar och Ostkustbanan samt verkställas så skyndsamt,

att densamma kunde föreläggas 1933 års riksdag.

I enlighet med föredragande departementschefens hemställan beviljade

Kungl. Majit bolaget, för beredande av rörelsemedel, på vissa villkor ett

lån å tillhopa högst 300 000 kronor att utgå av förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter i allmänhet samt bemyndigade chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla tre personer för att verkställa sålunda förordad

utredning angående Ostkustbanan.

Sedan för utredningens verkställande tillkallats f. d. landshövdingen S. H.

Kvarnzelius, generaldirektören A. M. Granholm och fullmäktiges i riksgäldskontoret

ordförande, fil. doktorn K. E. Hildebrand, hava utredningsmännen,

vilka antagit benämningen 1932 års ostkustbanekommitté, den 1 mars 1933

avgivit betänkande med förslag angående statsinlösen av Ostkustbanan och

Uppsala—Gävle järnväg. Betänkandet föreligger i tryck (statens offentliga

utredningar 1933: 13).

Innan jag övergår till en redogörelse för betänkandet och däri framställda

förslag, torde jag få meddela några uppgifter örn här avsedda båda järnvägars

längd och allmänna tekniska förhållanden samt örn de ägande bolagens

kapital m. m.

Osikusibanan (Gävle—Härnösand), som i sin helhet blev öppnad för trafik

i slutet av år 1927, är normalspårig (1''43 5 meters spårvidd) och har en

trafikerad banlängd av 300''9 km samt en ägd banlängd av 295 km. Bälsvikten

i huvudspår är å sträckan Gävle—Sundsvall 34''5 kg per meter och

å sträckan Sundsvall—Härnösand 30 kg/m. Till jämförelse må nämnas

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 217.

att motsvarande rälsvikt å Norra stambanan upp till Ange (Bräcke) liksom

å övriga statens järnvägars huvudlinjer (ävensom banan Uppsala—Gävle)

uppgår till minst 40 kg/m.

Till Ostkustbanan hör järnvägslinjen Harmånger—Bergsjö med en längd

av 19''5 km och 0''89i m spårvidd. Delen Strömma—Bergsjö, lö s km, utgör

återstoden av den för övrigt nedlagda Norra Hälsinglands järnväg.

Ostkustbanan äges av Ostkustbanans aktiebolag, för vilket bolagsordning

av Kungl. Maj:t fastställdes den 16 juni 1906. Bolagets aktiekapital uppgick

den 31 december 1931 till 33 290100 kronor, sålunda fördelat:

Stamaktier................................................................................. kr. 12 897 700: —

Preferensaktier litt. B............................................................. » 5 392 400: —

» » C, tecknade av staten ........................... » 15 000 000: —

Summa kr. 33 290 100: —

Utöver inbetalat aktiekapital å 15 000000 kronor har staten vid skilda

tillfällen till bolaget utlånat tillhopa 17 581 820 kronor, å vilken kapitalskuld

nu återstå 17 577 268 kronor 22 öre.

Stamaktierna och preferensaktierna litt. B äro till största delen tecknade

— förutom av ett flertal industriföretag — av landsting och kommuner,

varjämte märkas Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolags aktieteckningar till ett

sammanlagt belopp av 3 066 600 kronor.

Preferensaktierna av serien C äro nytecknade av staten enligt beslut av

1923 års riksdag. De äga företrädesrätt till 5 % utdelning och till täckning

ur bolagets tillgångar vid likvidation (jämväl för tidigare utebliven utdelning)

före preferensaktierna av serien B och före stamaktierna.

I bolagets styrelse äger staten ett dominerande inflytande. Av styrelsens

för närvarande 9 ledamöter utser staten 5. Av dessa tillsättes en av riksgäldsfullmäktige.

En skall — med hänsyn till Ostkustbanans egenskap av

konkurrentbana till statens järnvägar — hava erfarenhet inom den högre

järnvägsadministrationen; den sistnämnde skall dessutom vara ledamot av

trafikförbundet Uppsala—Norrlands trafikutskott.

Beträffande Ostkustbanans aktiebolags ekonomiska stiillning vid slutet

av åren 1930—1932 hänvisas till tablå å sid. 5.

Uppsala—Gävle järnväg är normalspårig och har en banlängd av 146’6 km,

därav 113''8 km å huvudsträckan Uppsala—Gävle; denna öppnades för trafik

år 1874. Bälsvikten i huvudspår är å sistnämnda huvudsträcka 40''5 kg per m,

d. v. s. densamma, som på flertalet av statens järnvägars huvudlinjer.

Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag — som äger Uppsala—Gävle järnväg

jämte grenlinjer samt arrenderar Gävle—Ockelbo järnväg — har ett aktiekapital

av 5 000 000 kronor fördelat på 50 000 aktier, varav 25 000 stamoch

25 000 preferens (B)-aktier, vilka sistnämnda hava företrädesrätt till 5 %

utdelning men ingen förmånsrätt vid en eventuell skiftning av bolagets tillgångar.

Bolaget åtnjuter icke statslån.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

I fråga om Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning viel

slutet av åren 1930—1932 hänvisas till tablå å sid. 6.

Beträffande aktieutdelning och aktiernas marknadsvärde må återgivas

följande uppgifter:

Å r..................

1920

1921

1922

...

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

1930

1931

Utdelning, stam- ........

%

6

5

5

3

5

6

2

_

5

5

_

_

» pr ef.- ........

»

6

5

5

5

5

5

5

3

5

5

5

—

Ungefär!, värde, stam-.

kr.

—

—

—

—

90

131

100

70

80

95

80

30

» » pref.-.

»

—

—

—

—

100

140

100

85

85

100

100

70

De antecknade marknadsvärdena avse ungefärliga värden vid varje års

slut (Svenska fondhandlareföreningens noteringar, byggda på uppgifter från

mäklare örn avslut under året och grundläggande för deklarationsuppgifterna).

För år 1932 uppgivas värdena vara oförändrade desamma som för

år 1931.

Tralikintensiteten vid Ostkustbanan (O. K. B.) och Uppsala—Gävle järnväg

(U. G. J.) i jämförelse med enskilda normalspåriga järnvägar i allmänhet

(tusental per år och bankm) belyses av följande sammanställning.

Å r

Person

£ m

G o d s t o n

k m

0. K. B.

U. G. J.

Normalspåriga

enskilda järn- vägar

0. K. B.

U. G. J.

Normalspåriga

enskilda järn- vägar

1928 ......

140-8

191-7

108-9

57-o

117-4

162-e

1929 ......

137-3

193-s

110-8

72i

145-3

236 ä

1930 ......

142i

221-t

113-5

73-5

116o

209-2

1931 ......

132-5

210-o

109-8

77-9

110-8

157-7

Ostkustbanan samt Uppsala—Gävle järnväg, inklusive den av Uppsala—

Gävle järnväg arrenderade Gävle—Ockelbo järnväg, hava en gemensam

trafikförvaltning, Trafilcförbundet Uppsala—Norrland. För de tre järnvägarna

finnes också bildat ett särskilt verkstadsbolag med verkstäder och

förråd i Gävle. Detta bolag, Aktiebolaget trafik förbundets veritstäder, har

ett aktiekapital av 950 000 kronor, varav hälften tecknats av Uppsala—Gävle

järnvägsaktiebolag och hälften av Ostkustbanans aktiebolag. Bland bolagets

främmande skulder märkes ett lån hos pensionsförsäkringsfonden, vilket lån

vid 1932 års utgång uppgick till 680192 kronor 44 öre. För detta lån hava

Ostkustbanans aktiebolag och Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag iklätt sig

solidarisk borgen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

5

Balans- samt Vinst- och förlusträkning för Ostkustbanans aktiebolag

vid utgången av åren 1930—1932.

Balansräkning.

Tillgångar:

Järnvägsanläggningen m. m...........

Förråd .......................................

Aktier m. m................................

Diverse fordringar.........................

Bergsjö bredspårsfond ...................

Arets förlust ................................

Skulder:

Statslån..............................

Diverse skulder ...................

Aktiekapital.........................

Reservfond .........................

Dispositionsfond...................

Fömyelsefond 1 2 ....................

Vinst- och förlusträkning.

Utgifter:

Driftunderskott å jämvägsrörelsen ..

Förnyelsefonden..............................

Räntor ..........................................

Skatter .........................................

Ersättning för omlagd samtrafiksväg

Slopningar .....................................

Inkomster:

Balanserad vinst............................

Driftöverskott å jämvägsrörelsen.....

» av automobiltrafiken..

Diverse .........................................

Förlust: årets ................................

Avgår balanserad vinst..............

Förlusten täckt genom:

Nedskrivning av dispositionsfonden..

» » reservfonden ........

1930

1931

1932

1000-tal kro

n o r

51 885

52 047

52 137

509

497

531

476

476

476

324

385

361

34

46

60

160

1004

1 1010

53 388

54 455

54575

17 758

18 648

19 886

425

337

205

33 290

33 290

33 290

1280

1280

697

581

421

—

54

479

497

53 388

54 455

54575

20

—

425

»440

850

891

938

1

1

—

—

17

59

33

—

—

884

1334

1457

139

_

_

585

320

—

—

9

16

—

1

15

299 —

1004

1 426

139 160

—

—

884

1334

1457

160

421

_

—

583

—

160

1004

—

1 Inom linjen förd avsättning till förnyelsefonden, -Uti 000 kronor ej inräknad.

2 Inom linjen balanserad avsättning till fömyelsefonden resp. 707 000, 1159 000 och

1 575 000 kronor.

8 Härav fört inom linjen 416 000 kronor. Den gjorda avsättningen å i runt tal 24 000

kronor avser motordressin för tidningstransport samt förnyelsefond för automobiltrafiken.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Balans- samt Vinst- och. förlusträkning för Uppsala Gävle järnvägsaktiebolag

vid utgången av åren 1930 1932.

1930

1931

1932 1

Balansräkning.

1000-tal kronor

Tillgångar:

Järnvägsanläggningen m. m..............................

19 900

19 951

20 006

Förråd ............................................................

395

337

366

Aktier m. m. 1 2 3.................................................

3 214

3 214

3 214

Diverse fordringar............................................

256

360

386

Reserverade tillgångar.......................................

99

—

—

Årets förlust s...................................................

—

—

57

23 864

23 862

24 029

Skulder:

Obligationer, utelöpande....................................

8 435

4 910

4 820

Reverslån i statens järnvägars änke- och pupill-

kassa ..........................................................

—

3 500

3 423

Andra reverslån...................................

2 700

2 900

3 033

Diverse skulder ................................................

258

119

133

Aktiekapital......................................................

5 000

5 000

5 000

Pensionsfond ...............................

1399

1329

1255

Reservfond ...................................................

806

806

806

Dispositionsfond.............................................

725

725

725

Förnyelsefond.....................................

4 249

4 544

4 834

Kvarstående vinst ..............................

25

67

—

Årets vinst .........................................

267

—

_

Avgår årets förlust ..........................................

—

— 38 29

-

23 864

23 862

24 029

Vinst- och förlus t räkning.

iUtgifter:

Avskrivning å aktier.......................................

37

—

_

Fömyelsefonden...............................................

4

300

302

Räntor ..................................................

591

573

577

Skatter ............

3

4

2

Furuviksparken .........................................

11

8

3

Till förfogande ................................................

292

29

—

938

914

884

Inkomster:

Balanserad vinst.....................

25

67

29

Drifts överskott å järnvägsrörelsen .....................

907

820

770

» av automobiltrafiken ..................

6

13

6

Diverse ..................................................

—

14

22

Förlust: årets ......... .........................

—

—

86

avgår: balanserad vinst ........................

—

—

- 29 57

938

914

884

Disponibla medels användning:

Till preferensaktieägare ...........................

125

—

—

» förnyelsefonden ..............

100

—

—

Balanseras........................................................

67

29

—

292

29

—

1 Enligt preliminära uppgifter.

2 Varav för 3 066 600 kronor (bokförda till 2 700 000 kronor) i Ostkustbanans aktiebolag

och 475 000 kronor i Aktiebolaget trafikförbundets verkstäder samt för 146 900 kronor i

Gävle—Ockelbo järnvägsaktiebolag (bokförda till 36,725 kronor).

3 Efter avdrag av kvarstående vinst från 1931 å 29 000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Jag övergår härefter till en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i

1932 års ostkustbanekommittés betänkande.

1932 års ostkustbanekommitté. Till grund för sina slutledningar om de

ekonomiska verkningarna av ett förstatligande av Ostkustbanan och Uppsala^—Gävle

järnväg har kommittén lagt resultaten av vissa av järnvägsstyrelsen

verkställda utredningar angående de beräkningsbara inkomsterna och

utgifterna vid nämnda järnvägar efter deras införlivande med statens järnvägar.

Resultaten av dessa utredningar, som företagits med utgående från

ett normalår (1931 års trafikomfattning, godstrafiken dock ökad med 10 procent),

äro sammanfattade i följande tabell, i vilken till jämförelse angivas av

trafikförbundet Uppsala—Norrland under likartade förutsättningar beräknade

inkomster och utgifter för järnvägarna i enskild regi:

I

enskild regi

I S. J. regi

Öknin

g (+)

0. K. B.

U.G.J.

O.K.B. +

U. G. J.

0. K. B.

O.K.B. +

U. G. J.

minskning (—)

(alt. a)

(alt. b)

alt. a

alt. b

1000

-tal kronor

Inkomster.

Persontrafik.....................

1689

1522

3 211

1 646

2 711

— 43

— 500

Posttrafik ........................

165

87

252

165

252

—

— 206

Godstrafik........................

1963

1579

3 542

1885

3 336

- 78

Extra och diverse ..........

47

53

100

65

127

+ 18

+ 27

Summa

3 864

3 241

7105

3 761

6 426

-103

— 679

Utgifter.

Administrativa avdelningen

207

152

359

113

194

— 94

— 165

Banavdelningen .............

601

302

903

680

1061

+ 79

+ 158

Trafikavdelningen ............

Maskinavdelningen och

1 050

654

1704

914

1436

2 319

— 136

— 51

— 268

+ 59

verkstaden ..................

1418

842

2 260

1 367

Lok- och vagnshyror .......

Avsättning till förnyelse-

40

14

54

716

40

54

772

~

+ 56

fond ..................

425

291

425

—

Diverse ...........................

15

4

19

15

15

—

— 4

Summa

3 7561

2 259''

6015''

3 554

5 851

— 202

— 164

Överskott (exkl. räntor)......

108

982

1090

207

575

+ 99

-515

Räntor (år 1931)2 ..........

891

575

1466

(891)

(575)

1 Enligt en sedermera den 12 januari 1933 från trafikförbundet lämnad uppgift skulle

trafikförbundets kostnader för driften av samma järnvägar kunna under vissa förutsättningar

minskas sålunda:

O. K. B. U.G.J.

Nedläggande av Gävle södra station ............................................. 12 900 37 300

Koncentration av loktjänsten vid Gävle södra................................. 5 000 5 000

Anordnande av viss samtrafik beträffande lok och personvagnar å

linjen Långsele—Härnösand—Sundsvall .................................... 13 000 —

Summa kronor 30 900 42 300

2 Kommittén förutsätter, att åtminstone tillsvidare ingen förräntningsskyldighet skall

följa med statens järnvägars övertagande av O. K. B.; dessutom förutsattes att den å

U. G. J. vilande räntebördan skall efter ett förstatligande kunna nedbringas genom nuvarande

lånens konvertering efter hand.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 217.

I anslutning till återgivna tabell yttrar kommittén bland annat:

Beträffande utgifterna må anföras, att den administrativa avdelningen

ställer sig betydligt billigare efter ett förstatligande, i det att Ostkustbanan

och eventuellt båda järnvägarna utan nämnvärda utgiftsökningar kunna infogas

i den nuvarande statsbaneförvaltningen; beträffande driftsavdelningarna

gäller att banavdelningen kostnader bliva något högre, att utgifterna vid

trafikavdelningen beräknas nedgå rätt avsevärt, bland annat genom en centralisering

av stationsanordningarna i Gävle, samt att maskinavdelningens

kostnader likaledes gå ned på grund av centralisering och rationalisering

av lok- och vagntjänsten samt överflyttning av den rullande materielens

underhåll till statens järnvägars huvudverkstäder.

Enligt vad järnvägsstyrelsen anfört synes sålunda Ostkustbanan kunna

införlivas med statens järnvägar utan någon ekonomisk uppoffring för statsbaneaffären,

detta dock givetvis endast under förutsättning, att statens järnvägar

icke behöva övertaga någon förräntningsskyldigliet för de statslån,

som nu belasta företaget. Be med ett banans uppgående i statens järnvägar

följande besparingarna å utgiftssidan skulle med andra ord komma trafikanterna

helt till godo i form av lägre biljett- och fraktavgifter. Bet bör

emellertid, framhåller styrelsen vidare, i detta sammanhang beaktas, att

den sprängning av trafikförbundets järnvägssystem, som i sådant fall komme

att äga niny måste för Uppsala—Gävle järnvägs del medföra en sannolikt

högst väsentlig försämring av dess här ovan i enskild regi beräknade driftresultat.

Ett förstatligande endast av Ostkustbanan syntes nämligen komma

att inverka på Uppsala—Gävle järnvägs trafikmängd av transitotransporter,

och framför allt syntes järnvägen, driven fristående, icke kunna hålla utgifterna

inom den ram, som under förutsättning av bibehållen samförvaltning

med Ostkustbanan antagits. Härvidlag hade järnvägsstyrelsen dock

saknat anledning för sin del att förebringa närmare utredning.

Skulle även Uppsala—Gävle järnväg genom inköp i någon form införlivas

med statens järnvägar samtidigt med Ostkustbanan, komme banornas sammanlagda

driftresultat att företagsmässigt sett i väsentlig grad försämras.

I viss mån berodde detta på — anför järnvägsstyrelsen — att i detta fall

icke lika stora utgiftsbesparingar syntes vara att förvänta, men främst dock

på att de vid oförändrad trafikfrekvens beräkningsbara inkomstminskningarna

tedde sig så avsevärt mycket större. Betta förhållande, som ju visserligen

vöre till favör för trafikanterna, borde nog medföra någon trafikstegring och

någon därmed följande inkomstkompensation, men det vore likväl tydligt,

att statens järnvägar icke skulle kunna förränta någon mera avsevärd kontant

köpeskilling för Uppsala—Gävle järnväg. Vad som kunde åstadkommas

syntes vara i stort sett inskränkt till mötande av den kalkylerade inkomstminskningen

på framemot 700 000 kronor och täckande samtidigt av den

fortsatta förräntningen av de järnvägsföretaget för närvarande åvilande

skulderna.

En gångs utgifter na för nödiga anpassningar till mera ändamålsenliga och

ekonomiska driftsformer än de nuvarande hava vid enbart Ostkustbanans

förstatligande beräknats uppgå till 48 000 kronor för statens järnvägars del

(varav 40 000 kronor för i varje fall erforderliga nya manskapslokaler vid lokstallarna

i Gävle) och vid ett förstatligande av både Ostkustbanan och Uppsala—Gävle

järnväg till c:a 300 000 kronor (avseende ombyggnader m. m.

vid Gävle central och Gävle norra samt ersättning med 75 000 kronor för

nytt]anderätten till Gävle norra station). I båda fallen uppvägas dock dessa

kapitalutlägg av realisationsvärden i form av försäljningsbar tomtmark, överflödiga

vagnar m. m.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds proposition nr 217.

Att den ännu blott i cirka fem år fullt trafikerade Ostkustbanan under en

ekonomisk kris oell en järnvägskris av sådan styrka som den nuvarande råkar

i finansiella svårigheter måste, framhåller kommittén, i och för sig anses

förklarligt och kan i varje fall ej anföras såsom motivering för driftens nedläggande.

Till närmare utveckling av det befogade däri, att staten för driftens

fortsatta upprätthållande övertager Ostkustbanan, anföres bland annat

följande:

Banans stora betydelse som en av liuvudsamfärdslederna — särskilt för

persontrafiken på nedre Norrlands kustland — lärer vara tämligen allmänt

erkänd, och kommittén vill för sin del redan här inledningsvis hava uttalat,

att sedan nu ostkustbaneföretaget under statsmakternas alldeles särskilda

medverkan en gång åstadkommits, en nedläggning av bandriften måste ur

olika synpunkter anses utesluten. Banans trafikområde är visserligen med

sin knappa avgränsning mellan norra stambanan och kusten ej stort i kvadratkilometer

räknat, men utmärkes å andra sidan av ett rikt och utvecklingskraftigt

näringsliv med stor produktionsförmåga. Banan genomlöper industridistrikt,

som tack vare sin produktion av trävaror, pappersmassa och andra

viktigare exportprodukter räknas bland landets viktigaste; banan går samtidigt

fram genom folkrika jordbruksbygder, vilka i klimatiskt avseende få

betraktas som bland de gynnsammaste i nedre Norrland. Och även rent

trafikekonomiskt lärer, enligt vad i det följande skall visas, ett fortsatt upprätthållande

av bandriften kunna försvaras, låt vara under ändrad drifts- och

förvaltningsform, samt med utpräglad resignation beträffande avkastningen

på de kapitalbelopp, vilka från olika håll tillskjutits för banbyggnadens utförande

i avsedd full utsträckning under en för dylika byggnadsföretags bedrivande

ej helt lämplig tid.

Banföretaget står emellertid ej minst av denna orsak för närvarande med

en undergrävd ekonomi, som nödvändiggör omedelbara statsingripanden.

Efter år 1930 hava några räntebetalningar å ostkustbanebolagets till över 17

milj. kronor uppgående statslån ej kunnat fullgöras. Yad år 1932 beträffar,

skulle ej ens de löpande driftsutgifterna kunnat mötas, örn ej staten lämnat

en tillfällig försträckning på 300 000 kronor, som helt lyfts och delvis

även förbrukats. 1932 års ekonomiska resultat har emellertid ofördelaktigt

påverkats av den under c:a fyra månader pågående trämassekonflikten och

andra arbetskonflikter, men den beräknade godstrafikförlusten därigenom

uppgick dock endast till 130 000 kronor, d. v. s. icke till ett belopji av storleksordning

att rubba omdömet örn den verkliga ställningen.

Kommittén anför vidare, att den tagit de på det ekonomiska resultatet

av Ostkustbanans drift inverkande faktorerna under allvarlig omprövning

och därvid kommit till den slutsatsen, att järnvägsbolagets ekonomi vore allt

för svag för att det skulle med någon trygghet för en rationell drifts upprätthållande

och kommunikationsledens rätta utveckling kunna bestå som fristående

enskilt företag. Landsting, kommuner samt enskilda företag och

personer, vilka tidigare tecknat aktier i bolaget till betydande belopp, kunde

vid eventuella ytterligare behov ej förväntas vilja tillskjuta nya medel för

investeringar eller driftsunderstöd.

Då bandriften alltjämt borde upprätthållas, fortsätter kommittén, syntes

största tryggheten stå att vinna örn banan införlivades med statens järnvägar.

Ett dylikt statligt övertagande av banan, nu genom omständigheterna

framtvunget, hade ju också i själva verket långt tidigare och redan i samband

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 217.

med koncessionens beviljande förutsatts en gång böra ske. Ostkustbanans

omedelbara införlivning med statsbanenätet måste framstå som desto naturligare,

då staten vore buvudfordringsägare och huvudintressent i Ostkustbanan

samt en dylik samdrift med statens järnvägar, enligt vad utredningarna

nu utvisade, måste medföra ej oväsentliga totalbesparingar och andra fördelar

av samhällelig natur. Kommittén ansåge alltså, att Ostkustbanan borde

införlivas med statens järnvägar och att detta borde kunna ske oberoende

av örn man samtidigt skrede till ett förverkligande av den gamla tanken att

förvärva även Uppsala—Gävle järnväg och med denna länk tillagd statens

järnvägar sluta tillsammans systemet till en yttre stambana genom nedre

Norrland.

Det av omständigheterna påskyndade förstatligandet av Ostkustbanan

måste emellertid draga med sig ett förnyat övervägande även av denna

tidigare i liknande sammanhang beaktade fråga, och kommittén har, såsom

i fortsättningen närmare angives, funnit sig böra även framlägga direkt

förslag örn samtidigt statsinköp av Uppsala—Gävle järnväg.

Kommittén har efter detta sitt ställningstagande beträffande Ostkustbanan

ansett sig böra undersöka, under vilka juridiska former ett statligt övertagande

av densamma lämpligen bör ske. Härutinnan anför kommittén

bland annat följande:

En i bolagsfrågor sakkunnig jurist, som kommittén rådfrågat, har i detta

hänseende framhållit, att för en avveckling av Ostkustbanebolaget konkurs

syntes vara den enda praktiskt taget framkomliga vägen.

Detta uttalande har då gjorts med utgångspunkt från att i första hand

endast Ostkustbanan, men ej Uppsala—Gävle järnväg skulle övertagas av

staten.

Ett helt annat läge uppstår örn — på sätt kommittén som nämnt vill

föreslå — jämväl Uppsala—Gävle järnväg samtidigt inlöses till staten. Härvid

inträder nämligen staten i stället för Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag

som part i sistnämnda bolags olika rättsförhållanden till Ostkustbanans

aktiebolag, och härmed kunna de båda järnvägarnas sinsemellan träffade

överenskommelser utan vidare avvecklas.

Skulle i enlighet med kommitténs förslag ett samtidigt förstatligande av

Uppsala—Gävle järnväg äga rum, synes därför en avveckling av Ostkustbanans

affärer utan konkurs vara tänkbar. Och då staten överhuvud ej har anledning

påyrka exekutivt förfarande, därest banföretagets övergång i statens hand

och därmed dess fortsatta bestånd utan dylikt förfarande kan på samma villkor

tryggas, bör enligt kommitténs mening frivillighetens väg åtminstone i

första hand försökas. Härvid skulle Ostkustbanans aktiebolag å staten som

prioriterad fordringsägare överlåta all den bolaget tillhöriga banegendomen,

häri inbegripet dess rullande materiel, inventarier, förråd samt bolagets

anpart i verkstadsbolaget. Det förutsattes också då, att Ostkustbanans

aktiebolag i samband med nämnda överlåtelse träder i likvidation. Skulle

ej bindande beslut örn en avveckling på nu angivet sätt kunna genom bolagsstyrelsens

och bolagsstämmans försorg i vederbörlig tid, som här då lämpligen

skulle vara den 1 juli 1933, åstadkommas, lärer man från statsmaktens

sida få förutsätta anlitande av det exekutiva förfarandets väg.

Beträffande eventuella förräntningskrav och erforderliga bokföring såtgärder

i samband med Ostkustbanans införlivning med statens järnvägar yttrar

kommittén till en början följande:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217. 11

I riksräkenskaperna förekomme följande tillgångsposter avseende Ostkustbanans

aktiebolag:

Aktieinnehav.............................................................................. kr. 15 000 000: —

Fordran på grund av lån från riksgäldskontoret.................. » 17 277 268:22

» » » » » » statskontoret ...................... » 300 000: —

Tillhopa kr. 32 577 268: 22

Förestående poster vore formellt av olika natur. Vad först anginge den

mot aktieinnehavet svarande tillgångsposten, torde densammas avförande i

samband med bolagets likvidering icke kunna undvikas. Enär banan praktiskt

taget saknade affärsvärde eller i varje fall något mera betydande sådant,

syntes nämligen vid ett statsförvärv, vare sig detta skedde frivilligt eller

icke, köpeskillingen ej kunna sättas till högre belopp än statsverkets prioriterade

fordran. Någon tilldelning åt aktieägarna komme vid sådant förhållande

likvidationen icke att lämna, varför aktiepostens automatiska försvinnande

såsom tillgång skedde utan kompensation.

I fonden för statsskuldens amortering funnes emellertid ej längre medel

till sålunda ifrågasatt avskrivning. Fondens medel hade nämligen numera

till största delen tagits i anspråk för budgetändamål, varför avskrivning

endast kunde ske medelst nya anslag att utgå av andra medel än lånemedel.

Anslagsbeloppet syntes kunna fördelas på ett flertal år och tillgångsposten

torde tillsvidare kunna stå kvar i statskontorets bokföring.

Vidkommande i övrigt i Ostkustbanan nedlagt statskapitals redovisning

anför kommittén härefter följande:

Vad sedan beträffar statsverkets kapitalfordringar på grund av lån, är att

märka, att lånet från statskontoret anvisats av anslag att utgå av andra statsinkomster

än lånemedel och att detsamma torde kunna genom Kungl. Maj:ts

försorg bliva avskrivet. Någon anledning att inräkna detta lån i köpeskillingen

synes alltså knappast finnas. Samma gäller örn statsverkets här ej

upptagna räntefordringar, vilka torde kunna avskrivas, såsom flerfaldiga

gånger skett beträffande enskilda järnvägar som kommit i trångmål.

Kvar står alltså förenämnda fordran på grund av lån från riksgäldskontoret,

kronor 17 277 268: 22. I samband med banans statsförvärv bör detta

belopp i den centrala statsbokföringen omföras från vederbörande lånefond

till statens järnvägars fond.

Enär jämlikt beslut av 1929 års riksdag statens järnvägars konto för det

investerade statskapitalet är uppdelat å tre rubriker, nämligen:

a) Lånekapital att finansieras med trafikinkomster

b) Lånekapital att finansieras med andra medel samt

c) Annat kapital

gäller slutligen att träffa bestämmelse rörande det omförda kapitalets fördelning

å sagda rubriker.

Då beloppet ifråga utgått av lånemedel, och då räntekostnaden därför

under de senaste åren bestritts med andra medel än inkomster av järnvägstrafik

— alldenstund bolaget icke till statsverket inbetalt några räntor —

vill det synas kommittén, som skulle en bokföring under rubriken »Lånekapital

att finansieras med andra medel» av tillsvidare hela det sistnämnda

beloppet i sak innebära den minsta rubbningen gentemot bestående förhållanden,

och får kommittén alltså förorda en sådan bokföring.

Kommittén vill emellertid samtidigt framhålla, att denna bokföring endast

bör vara provisorisk. Vid eventuellt inträffande gynnsammare konjunkturer

för järnvägarna synes nämligen frågan örn Ostkustbanans räntabilitet såsom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 217.

länk i statsbanenätet böra upptagas till förnyad prövning på grundval av då

föreliggande erfarenheter samt med ledning av därvid erhållet resultat omföring

till konto Lånekapital att finansieras med trafikinkomster ske av ett

belopp, motsvarande banans beräknade avkastning.

I fråga örn Uppsala—Gävle järnväg redogör kommittén för ett till

densamma inkommet, den 17 februari 1933 dagteeknat anbud från aktieägare,

vilka tillsammans disponerade 44 000 av de 50 000 aktier, varav aktiekapitalet

bestode. I detta avseende och beträffande förvärvet i övrigt anför kommittén

bland annat följande:

Enligt detta anbud erbjudes staten förvärva Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolags

samtliga tillgångar, främst själva järnvägsanläggningen, mot det

att staten övertager bolagets samtliga skulder och förpliktelser och därutöver

erlägger en köpeskilling av 2 500 000 kronor. Köpeskillingen må erläggas

i statsobligationer av senast emitterade statsräntelån till ett värde,

som enligt medelkursen under juli månad 1933 motsvarar det kontanta köpeskillingsbeloppet;

i händelse av nyemission omedelbart före likviddagen skall

emissionskursen gälla. Likvid- och tillträdesdag är den 1 augusti 1933 och

anbudet är bindande till och med den 15 juli 1933. Det belopp staten

enligt detta anbud skall betala för anläggningen kan, på sätt i det följande

närmare utvecklas, beräknas uppgå till i runt tal 13 250 000 kronor.

Innebörden av det lämnade anbudet belyses av efterföljande granskning

av bolagets tillgångar och skulder enligt en preliminär balansräkning den

31 december 1932.

Järnvägsanläggningen inklusive rullande materiel och ofullbordade anlägg
-

ningar har vid senaste årsskifte ett bokfört värde av ......... kr. 19 831 692

För att få det bokförda dagsvärdet skall härifrån dragas förnyelsefonden

å........................................................................ » 4 724 986

Järnvägens bokförda värde blir sålunda .................................... kr. 15 106 706

Det pris, staten skulle betala, utgöres av de skulder, som staten övertagit,

med avdrag av tillgångar, vilka ej höra till järnvägsanläggningen, samt

2 500 000 kronor, motsvarande halva aktiekapitalet.

Staten övertager obligationslån till .........

........ kr.

4 820 000

reverslån » .........

....... »

6 456 000

diverse skulder » .........

........ »

132 222 n 408 222

Härifrån avgå bokförda tillgångar:

Furuviksparken ......................................

.. kr.

110 680

med avdrag av förnyelsefond ..............

»

95 500

15180

Automobiltrafiken....................................

.. kr.

59 896

med avdrag av förnyelsefond

13 480

46 416

Bankräkningar ........................................

...... kr.

43 631

Fraktkrediter m. m..............................

...... »

60 848

Balanserade arbeten för främmande ....

..... »

4161

Fordringar av andra järnvägar m. fl.

137 262

Förråd.......................................................

...... »

36b 574 673 072

Skulder utöver tillgångar............................

......... kr. 10 735150

Härtill kommer köpeskillingen ...............

......... » 2 500 000

Summa kronor 13 235 150

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Vad staten skulle betala understiger järnvägsanläggningens bokförda värde

med kronor 1 871 556, med vilket belopp nedskrivning av värdet kan ske.

Härvid bör i första hand till nedskrivning ifrågakomma ett i bokförda värdet

å järnvägsanläggningen, kronor 19 831 692, ingående belopp av kronor

1 048 668, utgörande räntor under byggnadstiden.

Av de bokförda tillgångarna äro följande ej i det föregående upptagna

till något värde:

Aktier i främmande bolag (Ostkustbanan, Gävle—Ockelbo järn
-

väg, trafikförbundets verkstäder) ............................................. kr. 3 211 725

Andelar i främmande företag .....................i.............................. » 2 301

Skuldförbindelser av trafikförbundets verkstäder ..................... » 50 955

Trafikförbundet Uppsala—Norrland, rörelsemedel..................... » 93 237

Summa kronor 3 358 218

Av skulderna hava ej medtagits:

Reservfond................................................................................... kr. 806 000

Dispositionsfond 1.......................................................................... » 668 188

Pensionsfond.................................................................................. » 1 255 590

Summa kronor 2 729 778

Huruvida de medtagna tillgångarna kunna uppföras till bokförda värden

(Furuviksparken, förråd) är svårt att säga och då det är fråga örn jämförelsevis

små belopp, har kommittén ej ansett nödvändigt att anskaffa en värdering.

Eftersom det slutliga övertagandet skall ske först den 1 augusti 1933 måste

ju också under järnvägens fortsatta drift till denna tid vissa förskjutningar

uppstå. Det angivna priset å järnvägen, kronor 13 235 150, äger sålunda blott

ungefärlig men dock mycket nära riktighet. Någon preciserad siffra kan

emellertid ej för närvarande uppgivas. Det kan för övrigt tänkas, att tillgångar,

vilka ej medtagits i kalkylen, komma att ge någon behållning, exempelvis

lånet till trafikförbundet, vilket i så fall konstateras vid förbundets avveckling.

I detta sammanhang har synts riktigast att ej räkna med något värde.

Med det pris, varom det nu är fråga, må jämföras det av 1918 års järnvägskommitté

tillstyrkta anbudet å 220 kronor per aktie av aktiemajoriteten.

Örn även minoritetsaktierna skulle lia inlösts till samma pris, skulle staten

för aktierna lia betalat 11 milj. kronor och dessutom fått övertaga skulder

och tillgångar i egenskap av den störste eller enda aktieägaren. Tiderna

lia ju ändrats sedan dess, men skillnaden i pris är också betydande.

Med det nu begärda priset, 2 500 000 kronor, jämföres också ett år 1932

gjort anbud att förvärva c:a 41000 aktier till ett pris av 30 kronor för

stam- och 85 kronor för preferensaktie. Detta anbud — vilket ej heller

avsåg själva järnvägsanläggningen utan allenast en aktiemajoritet med därmed

följande synnerligen ovissa förfoganderätt över företaget — representerade

en totalkostnad av 2 875 000 kronor vid förvärv av samtliga aktier i

bolaget.

Med avseende å den äriftsekonomisha betydelsen av ett förstatligande av

Uppsala—Gävle järnväg erinrar kommittén till en början, att utgifterna för

järnvägen i enskild drift beräknades — efter ett statsförvärv av enbart

Ostkustbanan — uppgå till i runt tal 2 600 000 kronor under ett normalår.

Motsvarande siffra reducerades, örn jämväl Uppsala—Gävle järnväg förstatligades,

till 2 300000 kronor eller alltså med 300 000 kronor. Utgiftsminsk
-

Med avdrag av den 31/12 1(2 balanserad förlust, 56 812 krono

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

ningen hänförde sig i huvudsak till bortfallande administrationskostnader

och sänkta kostnader för stations-, verkstads- och förrådsdrift.

Såsom belysande för de ekonomiska verkningarna av ett förstatligande

återgivas av kommittén följande siffror, avseende det ekonomiska resultatet

under ett normalår (1931 års trafikomfattning, beträffande godstrafiken dock

ökad med 10 %):

Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg.

Inkomster.

I enskild regi

I statlig regi

Ökning (-4-)

eller

minskning (—)

vid förstat- ligande

Persontrafik...................................................

Godstrafik och andra inkomster.........................

3 211 000

3 894 000

2 711 000

3 715 000

— 500 000

— 179 000

Summa kronor

Utgifter.

7105000

6 426 000

— 679000

Samtliga utgifter (utom förnyelsefondsavsättning

och räntor) ...................................................

Förnyelsefondsavsättning .................................

5 299 000

716 000

5 079 000

772 000

— 220 000

+ 56 000

Summa kronor

6 015 000

5 851 000

- 164 000

överskott (exkl. räntor '')....................................

1 090 000

575 000

— 515 000

I anslutning härtill anför kommittén:

Förenämnda driftsöverskott på de förstatligade Ostkust- och Uppsala—

Gävlebanorna visade av en händelse en exakt motsvarighet till den beräknade

räntekostnaden för Uppsala—Gävle järnvägs nuvarande lån, vilken

styrelsen upptagit till samma belopp som 1931 års ränteutgift, i runt tal

575 000 kronor.

Trots de förbilliganden inom såväl förvaltningen som driftstjänstens olika

områden, vilka järnvägsstyrelsen ansett sig kunna räkna med såsom en följd

av sammanslagningen med statens järnvägar, syntes driftresultatet i statlig

regi alltså bliva svagt. Det ogynnsamma utfallet hade sin grund däri, att

vid ett införlivande icke blott utgifterna utan jämväl och i än högre grad

inkomsterna beräknats nedgå, enär med nu gällande taxebestämmelser sammanslagningen

automatiskt medförde en kraftig nedsättning av tarifferna för

såväl person- som godstrafikbefordran i många och viktiga stationsförbindelser.

Den totala nedgången i trafikinkomster hade beräknats till i runt tal 700 000

kronor för Ostkustbanans, Uppsala—Gävle järnvägs samt statens järnvägars

nuvarande linjer tillhopa.

Med hänsyn till sannolikheten av att ränteutgifterna skulle kunna nedbringas

samt att taxesänkningarna i viss utsträckning skulle motvägas av

en härigenom framkallad trafikstegring och i betraktande av andra angivna

faktorer finge emellertid enligt kommitténs mening det begärda priset ur

rent järnvägsaffärsmässig synpunkt betraktas som väl försvarbart.

Synnerligen starka skäl av järnvägspolitislc och socialékonomisk natur talade

också för ett förstatligande av Uppsala—Gävle järnväg. I detta avseende

anför kommittén bland annat följande: 1

1 Räntorna beräknades år 1931 till 1 466 000 kronor, varav 891 000 kronor för O. K. B.

och 575 000 kronor för U. G. J.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Ur allmän fusionssynpunkt måste ett statsförvärv av Uppsala—Gävle järnväg

självklart framstå som önskligt, i all synnerhet sedan numera Härnösand—Sollefteå

järnväg övertagits av staten. Redan vid beviljande av koncession

å Ostkustbanan ansågs ett förstatligande av hela kustbanelinjen Långsele

(Sollefteå)—Härnösand—Uppsala (Stockholm) som en framtidstanke, värd

att förverkligas. Genom att Uppsala—Gävle järnväg samtidigt med Ostkustbanan

statligt förvärvades undginge man också de svårigheter övergången av

Ostkustbanan till statens järnvägars system tvivelsutan måste medföra för

Uppsala— Gävlebanan.

För trafikanterna blir en införlivning av båda järnvägarna med statens

järnvägar uteslutande en fördel. Det må härvid till en början erinras örn de

inträdande taxelättnaderna, vilka uppskattats för person- och godstransporter

sammanlagt representera ett värde av inemot 700 000 kronor årligen; motsvarande

siffra vid ett förstatligande av Ostkustbanan ensam uppgår till

en betydligt mindre summa eller allenast c:a 200 000 kronor. Beträffande

persontransporterna må exempelvis antecknas, att biljettpriset, III klass,

Stockholm—Sundsvall, nu 21 kronor, sänkes till kronor 16: 50; denna sänkning

beror på att nuvarande avbrott vid Gävle och Uppsala i den genomgående

zontaxeberäkningen komma att bortfalla. Och oavsett örn godset

till och från Ostkustbanan befordras över Angelinjen skall detsamma tarifferas

som örn det direkt framfördes över den ända ned till Uppsala förstatligade

kustbanan. Efter ett samlande av de norrländska järnvägslinjerna på en hand

torde godstrafiken med vinst i befordringstider bliva i stor utsträckning koncentrerad

till Norra stambanan med dess stora transportkapacitet och rationaliserade

driftsanordningar. Av betydelse ur den nationella kommunikationshusliållningens

synpunkt är härvidlag givetvis också denna banas förestående

elektrifiering. Genom att godset till och från Ostkustbanan på detta sätt

i större omfattning än vid gällande samtrafiksordning kan äga rum ledes

in på Norra stambanan, kunna slutligen till följd av den senare banans relativt

små självkostnader för nytillkommande trafik ökade möjligheter öppnas

att tillmötesgå trafikanterna jämväl med större individuella taxenedsättningar

i fall, där sådana kunna vara påkallade.

Sammanfattningsvis yttrar kommittén, att den efter ingående prövning av

frågan alltså kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande anbud på

Uppsala—Gävle järnväg, inbegripet bolagets samtliga tillgångar och skulder,

borde av staten antagas. I samband med förvärvet borde Uppsala—Gävle

järnväg införlivas med statens järnvägars nät. Härvid borde som räntepliktigt

kapital (lånekapital att finansieras med trafikinkomster) uppföras å

statens järnvägars fond järnvägsföretagets skulder utöver tillgångarna vid

övertagandet, beräknade till 10 735 150 kronor, samt den kontanta köpeskillingen

2 500 000 kronor eller alltså sammanlagt 13 235150 kronor.

Beträffande erforderliga övergångsåtgärder vid förstatligande av Ostkustbanan

och Uppsala—Gävle järnväg gör kommittén huvudsakligen följande

uttalanden:

Med avseende å personalen har kommittén till en början framhållit, att

redan ingångna löneavtal liksom åtagna pensioneringsförpiiktelser borde av

staten respekteras och övertagas. I övrigt borde såsom grundläggande tilllämpas

de normer, som nu senast, år 1032, kommit till användning vid förstatligandet

av Härnösand—Sollefteå järnväg.

Enligt dessa normer skulle icke-ordinarie personal samt till ordinarie

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

under år 1931 eller senare befordrad personal kunna uppsägas, vilket beräknats

böra ske med ett antal av omkring 70 personer. Av deli före nämnda

år till ordinarie befordrade personalen skulle de kunna övertagas i statens

järnvägars tjänst, som befunnes vara för de övertagna järnvägarnas drift erforderliga.

Övriga skulle kunna entledigas mot skälig förtidspension. Vidare

skulle den övertagna personalen få åtnöjas med sådan anställning hos statens

järnvägar, som så vitt möjligt motsvarar vars oell ens tidigare löneförhållanden.

Vid tillämpning av dessa normer bleve vissa av kommittén närmare

angivna övergångskostnader oundvikliga. Dessa kostnader uppskattades för

övertalig personal till c:a 195 000 kronor för år och för förtidspensioneringen

till omkring 40 000 kronor för år. Härtill lomme viss annau pensioneringskostnad

för Uppsala—Gävle järnvägs nuvarande personal, till vilken kostnad

hänsyn ej tagits vid driftkostnadskalkylernas uppgörande. Delina kostnad

finge under de första åren uppskattas till c:a 91,000 kronor för år.

Beträffande samtliga dessa övergångskostnader gällde dock, att de efter

vissa övergångsår helt bortfölle. Det borde också beaktas att de i viss

mån motvägdes av, att det allmänna löneläget vid de övertagna banorna för

ett avsevärt antal befattningshavare endast efter hand nådde upp till de

vid driftsberäkningarna rörande förstatligandet antagna något högre genomsnittslönerna.

Vad särskilt anginge personalen på övergångsstat motvägdes

de därjämte redan från början i viss mån av värdet av det arbete, som

kunde uttagas av nämnda personal.

I samband med övriga transaktioner för Ostkustbanans och Uppsala—

Gävle järnvägs förvärv borde beaktas, att aktierna i Aktiebolaget trafikförbundets

verkstäder överginge på staten. Ehuru formellt fristående borde nämligen

verkstadsföretaget betraktas som en del av järnvägsanläggningen. Frågan

om själva aktieinnehavet syntes kunna ordnas enligt förebild från andra liknande

fall. Med förvärvet av verkstaden följde emellertid övertagande av

verkstadsbolagets lån ur folkpensioneringsfonden, för vilket lån de båda

järnvägsbolagen iklätt sig borgen.

Vad den vid verkstaden sysselsatta personalen beträffade, syntes denna

kunna till ett antal av omkring 20 man, fackutbildade för personvagnsunderhåll,

genast beredas anställning vid statens järnvägar, och skulle de därvid

förflyttas till olika statens järnvägars huvudverkstäder för upptagande av

merarbete med underhåll och reparationer därstädes av de från Uppsala—

Gävle järnväg och Ostkustbanan övertagna personvagnarna. De övriga c:a

100 man arbetarepersonal skulle, såvitt nu kunde förutses och i den mån

de ej på grund av ålder eller andra orsaker kunde bliva föremål för pensionering,

kunna få påräkna fortsatt arbete vid Gävleverkstaden i gradvis

avtagande antal under en avvecklingstid några år framåt. Järnvägsstyrelsen

skulle nämligen, örn verkstadsföretaget komme att läggas till styrelsens

förvaltning, vilja tänka sig att söka träffa enkla tekniska anordningar i verkstadslokalen

för ett anpassande av driften därstädes, så att dit skulle kunna

förläggas nytillverkning i lämplig omfattning av vissa statens järnvägars årligen

till anskaffning förekommande enklare täckta och öppna godsvagnar.

Yad till sist Gävle—Ockelbo järnväg beträffade, vore denna bana genom

ett till och med 1935 gällande arrendeavtal trafikerad av Uppsala—Gävle

järnväg; kommittén hade i samråd med järnvägsstyrelsen förvissat sig örn att

även vid ett statens förvärv av Uppsala—Gävle järnväg nuvarande arrendeform

för driften av Gävle—Ockelbo järnväg kunde bibehållas, i första

hand under giltighetstiden för det i kraft varande avtalet mellan Uppsala—

Gävle järnväg och Gävle—Ockelbo järnväg. Något uttalande därutöver angående

Gävle—Ockelbo banans framtid och formerna för dess fortsatta trafikering

funne ej kommittén vara påkallat. Den arrendeavgift U. G. J. hade att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 217. 17

erlägga till G. O. J., 32 000 kronor för år räknat, måste emellertid också

den beaktas som en övergångskostnad för statens järnvägar.

Under åberopande av vad kommittén sålunda oell i övrigt i olika avseenden

anfört, har kommittén gjort följande hemställan, nämligen

1) att staten såsom ensam prioriterad fordringsägare i Ostkustbanans aktiebolag

må, i samband med bolagets avveckling, förvärva nämnda bana;

2) att staten må med Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag träffa avtal örn

förvärv av bolagets samtliga tillgångar mot det att staten övertager bolagets

samtliga skulder och förpliktelser samt därutöver erlägger en köpeskilling av

2 500 000 kronor, vilken köpeskilling skall likvideras med statsobligationer;

3) att Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg må, efter sålunda skedda

statsförvärv, införlivas med statens järnvägar.

Avgivna yttranden. Över betänkandet hava järnvägsstyrelsen, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket avgivit utlåtanden,

varjämte fullmäktige i riksgäldskontoret och styrelsen för Ostkustbanans

aktiebolag yttrat sig.

Järnvägsstyrelsen har anfört bland annat följande:

Det kunde starkt ifrågasättas, huruvida det icke vore järnvägsekonomiskt

mer fördelaktigt att stanna vid ett statsförvärv av Ostkustbanan ensam, i

vilket fall ett överskott på 207 000 kronor beräknats uppkomma. Lades härtill

den endast till det större alternativet (statsinlösen jämväl av Uppsala—

Gävle järnväg) hänförliga räntan på den kontanta köpeskillingen, 2 500 000

kronor, komme man till en kalkylatorisk skillnad till det mindre alternativets

fördel av cirka 310 000 kronor. Den sålunda gjorda jämförelsen vore emellertid

icke fullt rättvisande. Ifråga örn det större alternativet kunde nämligen,

som kommittén närmare utvecklat, anföras vissa skäl för en väsentlig

förbättring av beräkningsresultaten, för det mindre alternativet gällde dessa

skäl delvis ej alls, delvis i mindre grad. Av särskild betydelse vore därvid,

att den angivna inkomstminskningen vore rent kalkylatorisk, d. v. s. räknad

under förutsättning, att taxesänkningen icke vållade någon trafikstegring, ett

antagande, vilket särskilt ifråga örn persontrafiken erfarenhetsmässigt inneslöte

en säkerhetsmarginal.

Ä andra sidan torde emellertid eventuella järnvägsekonomiska vinster ej

gärna kunna bliva så stora, att desamma ensamma kunde motivera en så

omfattande och givetvis med risker förenad affärsuppgörelse.

Vid sådant förhållande måste uppenbarligen vid ställningstagandet till

föreliggande förslag allmänekonomiska synpunkter komma att spela in och

hänsyn tagas till att en av järnvägarnas och särskilt statsbanornas huvuduppgifter

vore att tjäna såsom instrument till fyllande av det allmänna samhällslivets

behov och till befordrande av näringarnas utveckling. Från samhällsekonomisk

synpunkt vore det givetvis icke likgiltigt, huruvida ett visst

överskott av rörelsen erhölles med låga eller höga taxor. Den av kommittén

angivna avgiftssänkningen på cirka 700 000 kronor årligen utgjorde tydligen

en obestridlig vinst för banornas trafikanter och därmed för samhället, alldeles

oavsett i vad mån järnvägsekonomisk kompensation erhölles genom

trafikökning. Aven de möjligheter att — för övrigt med samtidig god driftsekonomi

— tillhandahålla bättre transportlägenheter, vilka vunnes genom

samtliga linjers sammanförande i en förvaltning, måste givetvis bli av betydelse

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 217. soli 83 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

för trafikområdet. Järnvägsstyrelsen finge alltså också för sin del tillstyrka,

att icke blott Ostkustbanan utan även Uppsala—Gävle järnväg förvärvades

av staten på de villkor, som funnes angivna i kommitténs betänkande.

Ifråga örn finansieringen av statsförvärvet ställde sig förhållandena givetvis

högst olika för de båda banorna. Beträffande Ostkustbanan, där staten

vore innehavare av samtliga prioriterade fordringar och ingen kontant köpeskilling

skulle förekomma, hade styrelsen intet att tillägga utöver vad kommittén

anfört under rubriken »förräntningskrav på statens järnvägar».

Yad åter anginge Uppsala—Gävle järnväg syntes det vara mest rationellt

och i bästa överensstämmelse med förfaringssättet vid tidigare banförvärv,

att såsom köpeskilling räknades summan av det vid övertagandet erlagda

kontanta beloppet, 2 500 000 kronor, och de övertagna lånens kapitalbelopp

enligt senaste bokslut 11 276 000 kronor men vid tidpunkten för övertagandet

beräknat nedamorterat till i runt tal 11 190 000 kronor, d. v. s. tillsammans

13 690 000 kronor. Det anläggningsvärde, som slutligen komme att

ingå i statens järnvägars räkenskaper, bleve beroende icke blott av utvecklingen

av bolagets rörelse under de närmaste månaderna intill övertagandet

utan jämväl och framför allt därpå, huru angivna realisationsvinster och

engångskostnader i praktiken komme att ställa sig; sagda fråga måste därför

givetvis lämnas öppen. Detta sakförhållande syntes emellertid icke behöva

påverka de nödiga formaliteterna vid köpets avslutande.

Yad beträffade de bokföringstransaktioner, som sammanhängde med den

därpå följande avvecklingen av bolagets rörelse, syntes man böra skilja

mellan den relativt snabbt försiggående kassamässiga avvecklingen av övertagna

rörliga tillgångar och skulder och den på något längre sikt inställda

avvecklingen av stationsförliållandena m. m. i Gävle.

Ifråga örn den förra ville styrelsen föreslå, att uppkommande inkomster

och utgifter tillsvidare måtte balanseras å ett för ändamålet särskilt upplagt

konto i statens järnvägars räkenskaper, samt att vid avvecklingstidens slut

föreliggande överskott måtte inlevereras till riksgäldskontoret och användas

för nedbringande av förenämnda å de övertagna lånen belöpande kapitalbelopp.

Vad åter anginge avvecklingen av stationsförliållandena m. m. i Gävle,

ville styrelsen till en början erinra, att enligt föreliggande utredningar densamma

tämligen omedelbart föranledde vissa utgifter för centrali seringsåtgärder,

under det att likviderna för därigenom frigjorda markområden och

byggnader givetvis kunde påräknas först i efterhand. Enär emellertid det

samlade resultatet av operationerna ifråga med säkerhet måste bli ett överskott,

syntes några särskilda anslagsmedel icke böra äskas för ändamålet,

utan finge styrelsen föreslå, att uppstående kostnader för ombyggnader m. m.

bestriddes med redan anvisade medel för markförvärv, samt att sagda medels

konto sedermera på vanligt sätt tillfördes inflytande likvider för ifrågavarande

markområden, byggnader m. m.

Yad beträffade stationsanordningarna i Gävle, kunde styrelsen meddela,

att av Gävle—Dala järnvägsaktiebolag under hand godkända villkorliga avtal

upprättats angående en sådan sammanslagning, som omförmäldes i kommittébetänkandet.

Av kommittén beräknade besparingar genom berörda

rationalisering syntes alltså vara i möjlig mån säkerställda. En ytterligare

förutsättning härför vore emellertid, att järnvägsstyrelsen erhölle Kungl.

Maj:ts bemyndigande att helt nedlägga Gävle södra station, för vilket lämplig

tidpunkt då skulle vara den 1 januari 1934.

Beträffande Ostkustbanans och Uppsala—Gävle järnvägs personal såge

sig styrelsen nödsakad påyrka sådan modifikation i detaljbestämmelserna

örn personalens bibehållande vid oförminskade löneförmåner, att hänsyn

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

härvid endast skulle tagas till de väsentliga och egentliga löneförmånerna,

d. v. s. fasta lönen, dyrorts- och dyrtidstillägg samt bostadsförmån ävensom

till vissa särskilda ersättningar för diverse uppdrag, såsom hållplats- och

postarvode. Det hade nämligen visat sig, att hittills praktiserade system

vid övertagande av inköpta banors personal, enligt vilket hänsyn toges även

till sådana småfaktorer som skiljaktigheter mellan förmånerna vid statens

järnvägar och den inköpta banan ifråga örn semesterrätt, avlöning vid sjukdom,

fri läkarvård, begravningshjälp m. m. dylikt, dels ställde sig ytterst

besvärligt i tillämpningen och kontrollen och dels ledde till stridigheter

mellan personal och befäl ifråga örn rätta tolkningen.

Med dessa modifikationer ansåge styrelsen kontraktet angående inköpet

av Härnösand—Sollefteå järnväg lämpligen kunna, i vad anginge personalövertagandet,

läggas till grund för blivande kontrakt angående inköp av

Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg.

Särskilda undantagsbestämmelser erfordrades emellertid dels för personalen

vid Gävle södra station dels ock för den personal, som skulle uppföras

på övergångsstat. Då förstnämnda personal vore avsedd att vid nedläggandet

av Gävle södra station delvis övertagas av Gävle—Dala järnväg — utan

att dock ännu kunde avgöras, vilka personer sådant övertagande komme att

avse — måste i blivande kontrakt stadgas, att personalen vid nämnda station

komme intill tidpunkten för nedläggandet av stationen att dels bibehållas

vid nuvarande anställnings- och lönevillkor dels ock kunna, i den mån den

övertages av Gävle—Dala järnväg, uppsägas ur statens järnvägars tjänst,

oavsett ordinarieskap och tjänstetid vid Uppsala—Gävle järnväg. Och vad

anginge personalen å övergångsstat syntes det rimligt att denna, så länge

densamma kvarstode å sådan stat, bibeliölles vid de anställnings- och avlöningsvillkor,

densamma åtnjöte enligt vid övertagandet gällande bestämmelser

för respektive enskild bana. I kontraktet borde förty inflyta stadgande

härom ävensom därom att sagda personal framdeles kunde — på sätt kommittén

förutsatt — förtidspensioneras enligt samma grunder som sådan personal,

vilken erhölle förtidspension redan i samband med statsinköpet av

banorna.

Styrelsen förbisåge här ingalunda de stora övergångskostnader, som vållades

staten och främst statens järnvägar genom dylika förpliktelser emot

personal, vilken vid en sammanslagning av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle

järnväg med statens järnvägar ej längre bleve behövlig för upprätthållandet

av driften å berörda linjesystem. Det gåves här ett starkt belysande exempel

på den svåra misshushållning inom järnvägsväsendet i vårt land, som medföljde

dess splittring i den befintliga mängden av större eller mindre från

varandra fristående ekonomiska enheter. Trots det att trafikförbundet Uppsala—Norrland

vore en för svenska förhållanden skäligen stor enhet, och

trots det att dess personalst.yrka syntes vara väl avvägd för dess inre behov,

uppvisade företaget en så högst betydande mycket större numerär av förvaltnings-

och driftspersonal än som vore erforderlig, även för mera normala

trafikkonjunkturer, ifall dess linjer inlemmades i det angränsande större företaget,

statsbanan.

Det hade givetvis varit ett statens järnvägars företagarintresse att med

Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg få övertaga endast den personal,

vilken varit strängt erforderlig flir att täcka det merarbete i statsbanans förvaltning

och drift, som beräknats uppträda genom systemets ökning med Ostkustbanans

och Uppsala—Gävle järnvägs linjer. Styrelsens principiella

inställning härvidlag vore givetvis, att personalen vid ett enskilt järnvägsföretag,

som saknade möjligheter att bestå, ej borde kunna få räkna med

fortsatt tryggad anställning mer än vad fallet iir vid andra enskilda företag,

opaginerad Kontrollera mot PDF

■20

Kungl. Majis proposition nr 217.

som för insolvens måste inställa sin drift. I Ostkustbanans fall vore emellertid

statens ställning en särskild i betraktande av den roll staten spelat

vid banans tillkomst och personalens engagerande vid en förhållandevis sen

tidpunkt, då utsikterna för banans bestånd som privat företag redan varit

skäligen ovissa. Och vad Uppsala—Gävle järnväg beträffade, vore ju det

föreslagna köpeavtalets innebörd, att staten skulle övertaga även järnvägsbolagets

förpliktelser, och dit måste då uppenbarligen höra även rimliga förpliktelser

mot personalen.

Vad anginge trafikeringen av smalspårslinjen Harmånger—Bergsjö samt

förhållandet till Bergsjöbanans intressenter, ville det synas järnvägsstyrelsen

vara med billigheten överensstämmande, att — oavsett formen för Ostkustbanans

övertagande — statens järnvägar trädde i ostkustbanebolagets ställe.

Järnvägsstyrelsen syntes också böra hava möjlighet att inom ramen för statens

järnvägars driftkostnadsstat reglera ostkustbanebolaget påvilande, till den

löpande driften hörande svävande skulder, bland vilka endast de i anledning

av samtrafiken uppkomna torde spela någon avsevärdare roll.

I och med förvärvet av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg komme,

såsom kommittén framhållit, praktiskt taget samtliga aktier i Aktiebolaget

trafikförbundets verkstäder att övergå till staten. Enligt järnvägsstyrelsens

förmenande behövde denna omständighet icke föranleda, att bolaget omedelbart

trädde i likvidation, utan skulle fastmer vissa fördelar vara att vinna genom

en omläggning och därefter successiv avveckling av verksamheten på sätt i

kommitténs betänkande utvecklats. Yad kommittén härutinnan anfört anslöte

sig till av styrelsen gjorda uttalanden. Styrelsen förutsatte, att aktieposterna

överlämnades till järnvägsstyrelsen för förvaltning.

Beträffande den av de båda järnvägsbolagen tecknade borgensförbindelsen

för verkstadsbolagets lån ur folkpensioneringsfonden skulle staten ävenledes

träda i bolagens ställe, och skulle statens järnvägar därför tillsvidare påtaga

sig likvideringen av annuiteterna, alltefter som desamma förfölle till betalning.

Man torde emellertid kunna anse tämligen säkerställt, att full täckning

för utgifterna ifråga och måhända något överskott därutöver komme

att erhållas vid bolagets framtida likviderande. Hithörande poster borde

alltså i och för framtida avräkning föras å ett särskilt konto.

Slutligen ville styrelsen meddela, att den numera träffat överenskommelse

med Gävle—Ockelbo järnvägsaktiebolag örn vissa av de nya förhållandena

betingade förenklingar i det till och med år 1935 gällande arrendeavtalet

angående bolagets järnväg.

Under åberopande av det anförda har järnvägsstyrelsen hemställt örn

Ostkustbanans och Uppsala—Gävle järnvägs förvärvande av staten och införlivning

med statens järnvägar i enlighet med kommitténs förslag, varjämte

styrelsen begärt bemyndigande att vidtaga vissa i samband härmed

erforderliga övergångsåtgärder.

Yid behandlingen av detta ärende inom järnvägsstyrelsen har järnvägsfullmäktigen

Johansson anmält skiljaktig mening och därvid i avgiven reservation

anfört följande:

Till järnvägsstyrelsens förslag angående förvärv av Ostkustbanan och

Uppsala—Gävle järnväg ansluter jag mig.

Jag anser likväl, att det ekonomiska tidsläget kräver att de för de ifrågavarande

järnvägarna nu gällande taxorna bibehållas under en övergångstid

av förslagsvis fem år. Statens järnvägar skulle med tillämpande av dessa

taxor tillförsäkras en merinkomst, som siffermässigt beräknas till cirka sju
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

hundratusen kronor per år. Även om man tar hänsyn till att den sålunda

beräknade merinkomsten i verkligheten bleve något mindre, genom den ökning

i trafiken som en lägre taxa torde medföra, kvarstår dock med all

säkerhet en ej oväsentligt större inkomst för statsbanorna örn de nu gällande

taxorna bibehållas, än örn statens järnvägars taxa omedelbart kommer

att tillämpas.

För trafikanterna måste det vara en fördel att kunna räkna med, att efter

en viss övergångstid komma i åtnjutande av de förmåner, som statens järnvägars

taxa innebär. Något befogat krav på att denna taxa omedelbart skall

komma att tillämpas, kan väl knappast framställas från dem, då ortsbanorna

med tillämpning av högre taxor lämnat sådant underskott, att de beräknas

få svårigheter att över huvud taget kunna uppehålla trafiken. Det bör således

för trafikanterna vara en fördel att trafiken på järnvägarna genom

statens järnvägars mellankomst säkerställes. Erhålla trafikanterna dessutom

vetskap om, att taxorna inom viss tid komma att justeras efter samma

grunder, som gälla för statens järnvägar, torde med fog kunna påstås, att

tillbörlig hänsyn tagits till trafikanternas intressen.

Den merinkomst det här rör sig örn, synes mig böra behållas av statens

järnvägar, även av det skälet, att statens järnvägars förpliktelser till personalen

komma att i viss mån belasta statens järnvägar till förmån för de

orter, inom vilka Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg gå fram.

•I äril vä gsf u ] 1 m äk ti ge s uppl e a n t e n Falkman, som även närvarit vid överläggningarna

i ärendet, har uttalat med järn vägsfullmäktigen Johanssons reservation

sammanfallande mening, varvid han jämväl velat hänvisa till vad

överrevisorerna vid statens järnvägar uttalat beträffande driften vid av statens

järnvägar övertagna enskilda järnvägar.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förmält sig ej hava något att erinra

mot kommitténs förslag.

Statskontoret har anfört följande:

Då, såsom framgår av de sakkunnigas utredning, Ostkustbanans aktiebolags

ekonomiska ställning är sådan, att fortsatt enskild drift synes utesluten,

lärer någon annan lösning icke vara möjlig än ett förstatligande av

banan; statskontoret får därför tillstyrka de sakkunnigas förslag, att staten

i samband med bolagets avveckling förvärvar banan och införlivar den med

statens järnvägar. Om Ostkustbanan förvärvas av staten, synes det statskontoret,

att härmed även bör följa övertagandet av Uppsala—Gävle järnväg.

Beträffande statens aktieinnehav i Ostkustbanans aktiebolag, som finnes

uppfört såsom tillgång å »fonden för statens aktier» med 15 000 000 kronor,

hava de sakkunniga utgått från, att likvidationen icke lämnar någon utdelning

åt aktieägarna, varför aktiepostens försvinnande såsom tillgång kommer

att ske utan kompensation. Tillgångsposten skulle tills vidare stå kvar i

statskontorets bokföring samt avskrivas genom anlitande av andra medel än

lånemedel, fördelade på ett flertal år. Med anledning härav får statskontoret

framhålla att, då efter upphörandet av Ostkustbanans aktiebolag ifrågavarande

tillgångspost icke längre motsvaras av något aktieinnehav, densamma icke i

fortsättningen lämpligen kan bokföras såsom tillgång å »fonden för statens

aktier». Statskontoret vill därför ifrågasätta, att denna tillgångspost å fonden,

i likhet med statsverkets fordran hos bolaget på grund av lån i riksgäldskontoret,

överföres till statens järnvägars fond.

Yad angår det lån å 300 000 kronor, som statskontoret jämlikt kungl, brev

den 30 augusti 1932 utbetalt till bolaget från förslagsanslaget till oförutsedda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

utgifter i allmänhet, samt därå resterande ränta, lärer avskrivningen av denna

fordran böra för riksdagen anmälas.

RilcsräkensJcapsverTcet har i själva sakfrågan anfört:

Riksräkenskapsverket vill ansluta sig till kommitténs uppfattning, att Ostkustbanan

bör införlivas med statens järnvägar, oberoende av örn Uppsala—

Gävle järnväg samtidigt förvärvas för statens räkning. Vad åter angår förslaget,

att jämväl sistnämnda järnväg skall införlivas med statsbanenätet,

måste riksräkenskapsverket ställa sig mycket betänksamt. Kommitténs uppfattning

att ur rent järnvägsaffärsmässig synpunkt det begärda priset för

denna bana kan betraktas såsom väl försvarbart kan riksräkenskapsverket

icke dela. Kommittén har framdragit vissa omständigheter, som kunna

tänkas förbättra driftresultatet vid järnvägen. Däremot har icke tagits hänsyn

till sådana förhållanden — exempelvis skärpt konkurrens från automobiltrafiken,

utebliven konjunkturförbättring för vissa industrier o. dyl. —

vilka kunna komma att verka i motsatt riktning. Under sådana förhållanden

synes det riksräkenskapsverket i varje fall icke föreligga tillräckliga skäl att

vid statsinlösen av Uppsala—Gävle järnväg utom övertagandet av skulderna

jämväl erlägga kontant köpeskilling för banan.

I avseende å den budgettekniska behandlingen av de ifrågasatta transaktionerna

beträffande Ostkustbanan innehåller riksräkenskapsverkets utlåtande

följande:

Riksräkenskapsverket har ej haft något att erinra mot att det Ostkustbanan

under år 1932 lämnade lånet å 300 000 kronor, som anvisats från

anslaget till oförutsedda utgifter i allmänhet och alltså utgått av skattemedel,

utan vidare avskrives, varvid dock förutsättes att riksdagen härtill lämnar

sitt bifall. På enahanda sätt kan enligt riksräkenskapsverkets mening också

förfaras med de obetalda räntor, som upplupit å de med lånemedel bestridda

låneunderstöd, vilka lämnats bolaget. De kapitalfordringar på grund av sistberörda

låneunderstöd, vilka ännu utestå, torde, anför ämbetsverket vidare,

på sätt kommittén föreslagit och tidigare i liknande fall tillämpats, böra

utanför riksstaten omföras från fonden för låneunderstöd till statens järnvägars

fond.

Riksräkenskapsverket tillstyrker emellertid, på närmare angivna skäl, att

ej endast det i riksgäldskontoret å fonden för låneunderstöd bokförda kapitalbeloppet

17 277 268 kronor 22 öre utan även det i statskontoret å fonden

för statens aktier redovisade beloppet 15 000 000 kronor, avseende aktier i

Ostkustbanans aktiebolag, omföres till statens järnvägars fond. I anslutning

till kommitténs uttalande beträffande låneunderstödsdelen framhåller riksräkenskapsverket,

att jämväl det överförda beloppet i övrigt torde böra i

statens järnvägars räkenskaper redovisas såsom »lånekapital att finansieras

med andra medel».

Vad beträffar kommitténs yttrande angående anvisande av anslag å riksstaten

för ersättande av de lånemedel, som investerats i merberörda aktier,

bör denna fråga enligt riksräkenskapsverkets uppfattning behandlas på

samma sätt som frågan örn ersättande av det i statens järnvägar i allmänhet

nedlagda oräntabla lånekapitalet. Därest den vid 1929 års riksdag antagna

planen för nedskrivning av dylikt kapital anses böra fullföljas, bör fördenskull,

uttalar riksräkenskapsverket, antingen den årliga avsättningen för ändamålet

ökas eller amorteringstiden förlängas i motsvarande mån. Något beslut

härom torde emellertid ej böra fattas i nu förevarande sammanhang.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majda proposition nr 217.

Riksräkenskapsverket övergår härefter till spörmålet om den budgettekniska

behandlingen av ett eventuellt statsförvärv av Uppsala—Gävle järnväg

samt Aktiebolaget trafikförbundets verkstäder, i vilket avseende anföres

följande:

Det torde få antagas, att kommittén avsett, att åtminstone den del av

köpeskillingen för nämnda järnväg, 2 500 000 kronor, vilken enligt förslaget

skall erläggas i statsobligationer, skulle uppföras såsom anslag å riksstaten.

I fråga örn förfarandet beträffande den övriga delen av köpeskillingen, vilken

motsvaras av järnvägsbolagets skulder utöver vissa särskilda tillgångar eller

10 735 150 kronor, torde få framhållas följande.

Genom förvärvet av Uppsala—Gävle järnväg ökas statens kapitaltillgångar

med ett belopp motsvarande köpeskiliingen. Detta belopp har icke förut

— i motsats till vad fallet varit beträffande låneunderstöden till och aktieteckningen

i Ostkustbanan — passerat riksstaten och budgetredovisningen.

På sätt riksdagen på sin tid framhöll i samband med förvärvet av Mora—

Vänerns järnväg (skrivelse 1916:186) bör riksstaten vara ett såvitt möjligt

fullständigt uttryck för statshushållningen under budgetåret och fördenskull

uppvisa, vilket kapital som under året nedlägges i statens produktiva fonder.

Med tillämpande av dessa grundsatser, vilka härleda sig från 1911 års riksstatsreform,

bör jämväl den del av köpeskillingen för Uppsala—Gävle järnväg,

vilken ej är avsedd att erläggas i statsobligationer, uppföras såsom

anslag å riksstaten. .......

I vad män överförandet på staten av Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolags

skulder bör föranleda anslag på riksstatens utgiftssida för förräntning och

amortering av de övertagna lånen, saknar riksräkenskapsverket möjlighet

att bedöma.

I och med det förvärv av Aktiebolaget trafikförbundets verkstäder, som

automatiskt följer av statsinlösen av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg,

måste staten övertaga det lån, som verkstadsbolaget erhållit ur folkpensioneringsfonden.

Rätteligen kommer detta lån — den 31 december 1932

uppgående till 680 192 kronor 44 öre — att öka statens kostnader för de

båda järnvägarnas förvärvande. Jämväl sistnämnda belopp bör uppföras

såsom anslag å riksstaten.

Fullmäktige i riksgäldskontoret uttala, att vad kommittén anfört angående

Ostkustbanan ej givit fullmäktige anledning till någon erinran, samt

anföra i övrigt:

Fullmäktige delade sålunda kommitténs mening, att i Ostkustbanebolagets

nuvarande läge någon annan utväg näppeligen funnes än att, på sätt kommittén

föreslagit, förvärva järnvägen i fråga för statens räkning och införliva

densamma med statens järnvägar. Fullmäktige hade ej heller funnit något

att erinra mot vad kommittén uttalat i fråga örn förräntningskraven på statens

järnvägar efter ett införlivande med desamma av Ostkustbanan. Örn skäligheten

av den ifrågasatta köpeskillingen för Uppsala—Gävle järnväg vöre det

givetvis svårt för fullmäktige att bilda sig en självständig uppfattning. Då

emellertid fullmäktige ansåge sig kunna uppfatta kommitténs uttalande angående

statens järnvägars förrän tningsskyldighet såsom ett uttryck för järnvägsstyrelsens

uppfattning i denna fråga, funne fullmäktige däri en garanti

för, att det nu föreliggande anbudet, som vore för staten förmånligare än

tidigare lämnade erbjudanden, borde av statsmakterna kunna godtagas. Anmärkas

finge för övrigt att det, såsom kommittén påvisat, ej funnes någon

annan framkomlig väg för ett statsförvärv av ifrågavarande järnväg än en

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:U proposition nr 217.

överenskommelse med dess ägare. Då fullmäktige delade kommitténs uppfattning

örn lämpligheten av att Uppsala—Gävle järnväg förvärvades av staten

samtidigt med Ostkustbanan, ville fullmäktige sålunda förorda nu förevarande

anbuds antagande. Från fullmäktiges sida vore ej något att erinra mot att

riksgäldskontoret övertoge betalningsskyldigheten för Uppsala—Gävle jä.rnvägsaktiebolags

skulder. Det i köpeanbudet angivna sättet för beräknande

av kursen å de statsobligationer, som bomme att lämnas som likvid för den

kontanta köpeskillingen, hade ej heller givit fullmäktige anledning till erinran.

Styrelsen för Ostkustbanans aktiebolag har, under erinran örn bolagets

skuldförhållande till staten, anfört följande:

Staten torde _ alltså äga juridisk rätt att försätta bolaget i konkurs och

att gå i författning om exekutiv försäljning av bolagets egendom. Styrelsen

har emellertid med tillfredsställelse funnit, att kommittén förordat ett likvidatio

iisförfarande, försåvitt staten övertager både Ostkustbanan och Uppsala—Gävle

järnväg. Enligt styrelsens mening borde möjligheten av samma

form för avvecklingen i händelse av enbart Ostkustbanans införlivande med

statens järnvägar noga undersökas Skulle därvid för staten antagbara villkor

för överlåtelsen icke kunna uppnås, kvarstår alltjämt möjligheten för

staten att anlita det exekutiva förfarandet.

Då bolagets enskilda aktiekapital, såvitt nu kan bedömas, icke torde

kunna åsättas något värde, är det alltså staten, som praktiskt taget är den

enda ekonomiska intressenten i företaget. Frågan örn den lämpligaste formen

för driften av banan torde därför böra väsentligen prövas med hänsyn till

statens intressen, varvid dock rimligen bör tillses, att trafikanternas berättigade

anspråk bliva i möjligaste mån tillgodosedda på grund av de betydande

ekonomiska uppoffringar, som av kommuner, industriföretag och enskilda

personer inom Ostkustbanans trafikområde blivit gjorda för att möjliggöra

dess tillkomst.

Ett statsförvärv av både Uppsala—Gävle järnväg och Ostkustbanan skulle,

såsom framgår av kommitténs utredning, medföra så stora fördelar icke blott

för staten utan även för Ostkustbanans trafikanter, att styrelsen för sin del

anser sig böra biträda kommitténs förslag härom.

Skulle Uppsala—Gävle järnväg icke förvärvas av staten, kommer frågan

örn ett statsövertagande av Ostkustbanan i ett väsentligen annat läge.

Kommittén har kommit till det resultat, att ett förstatligande av enbart

Ostkustbanan skulle medföra en minskning av driftkostnaderna med omkring

200 000 kronor per år, vilken utgiftsminskning emellertid enligt kommittén

kompenseras till omkring hälften genom inträdande minskning av inkomsterna.

Enligt av bolagets verkställande direktör gjorda beräkningar skulle

driftkostnaderna bliva ungefär lika i statlig och i enskild regi, och det ekonomiska

resultatet alltså vid statens övertagande av banan försämras så

mycket, som svarar mot inkomstminskningen eller med omkring 100 000

kronor årligen. I vilketdera fallet som helst kan övertagandet av Ostkustbanan

ensam näppeligen motiveras med, att statens järnvägar skulle tillföras

någon ekonomisk fördel. Kommittén har också väsentligen anfört andra

skäl för statens övertagande av Ostkustbanan ensam.

Vid styrelsens ställningstagande till frågan örn övertagandet från statens

sida av endast Ostkustbanan måste bolagets likviditet ägnas särskilt beaktande.

I sin skrivelse till Kungl. Majit den 22 augusti 1932 med hemställan

örn anslag för det fortsatta upprätthållandet av Ostkustbanans drift anförde

bolaget bland annat följande: »Huruvida tillskott av rörelsemedel kan komma

att erfordras jämväl för tiden efter ingången av år 1933, är för närvarande

icke möjligt att bedöma. En del omständigheter tala visserligen för en lättnad

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus preposition nr 217.

i läget härvidlag, samhörande framför allt med utsikterna till en förbättring

av de allmänna konjunkturerna och särskilt en mera normal drift vid de

stora industrierna längs Ostkustbanan.»

Visserligen har, sedan bolaget avlät denna skrivelse, bolagets ekonomiska

ställning såtillvida förbättrats, att det direkta driftunderskottet, som för

tiden januari—juli 1932 uppgick till omkring 104 000 kronor, under de därpå

följande månaderna minskades, så att det för hela året 1932 utgjorde endast

omkring 20,000 kronor, men läget har under den senaste tiden åter försämrats.

Sålunda blir Ostkustbanans trafikresultat för detta års två första

månader sannolikt till och med något sämre än resultatet under motsvarande

månader föregående år. Då den alltjämt fortgående depressionens utveckling

ännu icke kan med någon sannolikhet bedömas, synes det styrelsen icke uteslutet,

att järnvägens verksamhet i enskild regi kommer att kräva ytterligare

tillskott av rörelsemedel. Då styrelsen icke vågar förutsätta, att staten skall

befinnas villig lämna sådant tillskott, finner sig styrelsen böra biträda förslaget

örn statens övertagande av Ostkustbanan, även för den händelse att

Uppsala—Gävle järnväg icke kommer att samtidigt förvärvas av staten.

Styrelsen utgår härvid från den förutsättningen, att staten kommer att,

på sätt kommittén föreslagit, visa all möjlig hänsyn till Ostkustbanans personal

och därvid bland annat övertaga bolagets ingångna förbindelser.

Om kommitténs förslag vinner Kungl. Maj:ts bifall, kommer styrelsen

att omedelbart inkalla extra bolagsstämma för ärendets avgörande i vad på

bolaget beror.

Slutligen har jag att anmäla, att J. W. Lind m. fl. såsom ombud för den

av förevarande fråga berörda personalen i en till chefen för kommunikationsdepartementet

ingiven skrift gjort vissa uttalanden, utmynnande i önskemålet

att all personal övertoges av staten samt hänfördes till mot tjänsten

svarande lönegrader vid statens järnvägar.

Den direkta anledningen till att frågan om Ostkustbanans och Uppsala— DepartementsGävle

järnvägs förstatligande nu föreligger till behandling är Ostkustbane- chefen,

bolagets iråkade ekonomiska svårigheter. Bolaget har sedan en tid tillbaka

befunnit sig i ett finansiellt sett synnerligen vanskligt läge. Räntorna till

riksgäldskontoret, cirka 900 000 kronor för år, hava under år 1930 endast

delvis och under åren 1931 och 1932 ej alls kunnat betalas. Vad år 1932

beträffar hade driften överhuvud ej kunnat upprätthållas, örn ej staten försträckt

bolaget ett belopp av 300 000 kronor. Osannolikt synes ej heller,

efter de av bolagets styrelse gjorda uttalandena att döma, att därutöver

redan under den närmaste tiden skall uppkomma behov av ytterligare tillskott

av kontanta driftsmedel.

Bland samtliga dem, som hörts i ärendet — i detta hänseende kan också

åberopas en enhällig meningsyttring från bolagets egen styrelse — synes

enighet råda därom, att den enda praktiskt framkomliga vägen för ett tryggande

av Ostkustbanans fortbestånd är, att staten övertager banan och

införlivar den med statens järnvägar.

För egen del finner jag det ej erforderligt ingå på de olika skälen — järnvägsekonomiska

och andra — för att i statsbanenätet inkorporera Ostkustbanan.

Jag vill här endast erinra, att staten redan nu står som huvudintressent

i ostkustbaneföretaget; av det i järnvägsanläggningen nedlagda

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

aktie- oell lånekapitalet, cirka 50 miljoner kronor, uppgår den statliga kapitalinsatsen

(obetalda räntor oräknat) till över 32''6 miljoner kronor. Omnämnas

må ock, att järnvägsstyrelsen redan i samband med koncessionens

beviljande år 1903 framhöll som sannolikt ett banans framtida förstatligande;

den tänktes därvid byggd som en länk i en blivande statsbana Uppsala—

Gävle—Härnösand—Sollefteå (Långsele).

Under hänvisning i övrigt till kommittébetänkandet tillstyrker jag alltså

kommitténs förslag örn Ostkustbanans förstatligande och införlivning med

statens järnvägar. Då staten i egenskap av fordringsägare övertager banan,

erfordras intet särskilt anslag för banans förvärvande.

Det sålunda nu av omständigheterna framtvingade förstatligandet av Ostkustbanan

drager emellertid — på sätt kommittén närmare utvecklat — med

sig ett förnyat övervägande av frågan örn statsförvärv jämväl av Uppsala—Gävle

järnväg. Med avseende å möjligheterna till statsinlösen av nämnda järnväg

är att märka, att koncessionsvillkoren ej innefatta någon rätt till dylik inlösen.

Ett i samband med finansieringen av Ostkustbanan träffat avtal örn

rätt för staten att efter värdering förvärva banan synes ej heller numera

kunna läggas till grund för en tvångsinlösen; vad som i första hand anses

göra, att detta avtal från statens sida knappast kan tillämpas, är den i avtalet

förekommande bestämmelsen örn skyldighet att samtidigt med bananläggningen

övertaga samtliga av Uppsala-—Gävle järnvägsaktiebolag i Ostkustbanans

aktiebolag tecknade aktier till det för dem inbetalade beloppet

—- cirka 2 700 000 kronor — jämte ränta. Emellertid har i samband med

frågan örn Ostkustbanans övergång till staten — och måhända under intryck

av det driftekonomiskt försämrade läge, som för Uppsala—Gävle järnväg

skulle uppkomma genom att Ostkustbanan trädde ut ur den för de båda

banorna gemensamma trafikförvaltningen — framkommit ett försäljningsanbud,

som kommittén tillstyrkt till antagande.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har endast riksräkenskapsverket

ställt sig betänksamt mot ett statsförvärv av Uppsala—Gävle järnväg; och

ämbetsverket har ansett tillräckliga skäl i varje fall icke föreligga för att

staten skulle erlägga någon köpeskilling utöver övertagandet av skulderna,

cirka 11 200 000 kronor. Att, på sätt riksräkenskapsverket synes förutsätta,

aktieägarna skulle kunna förmås avstå från järnvägen utan någon som helst

ersättning, måste jag finna föga troligt. Det nu begärda beloppet, 2 500 000

kronor, motsvarar 50 kronor för aktie eller hälften av varje akties nominella

värde. Även örn hänsyn tages till all järnvägsdrifts nuvarande vanskligheter

synes detta pris godtagligt, i all synnerhet som banan på sätt nyss

nämnts ej kan utan frivillig överlåtelse statligt förvärvas.

Av kommittén har utförligt utvecklats de järnvägs- och samhällsekonomiska

fördelar, som förvärvet skulle medföra. Genom detsamma skulle,

sedan nu enligt beslut av 1932 års riksdag Härnösand—Sollefteå järnväg

(med dess anknytning till Norra stambanan uppe vid Långsele) införlivats

med statsbanenätet, förverkligas den gamla tanken örn en genomgående

stats- och stambana utmed nedre Norrlands kustland. För trafikanterna

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

medför förstatligandet stora fördelar både med avseende å befordringstider

och taxor. Jag förutsätter härvid, att såväl Ostkustbanan som Uppsala—

Gävle järnväg på sätt eljest plägat ske med statsinköpta järnvägar helt införlivas

med statsbanenätet, varmed skulle följa helt genomförd tillämpning

av statens järnvägars vanliga tariffer för befordran av såväl passagerare som

gods. Erinras bör måhända, att såväl Ostkustbanan som Uppsala—Gävle

järnväg redan nu i huvudsak tillämpa statens järnvägars taxor, med vissa

avvikelser dock beträffande persontaxan vid Uppsala—Gävle järnväg. Taxelättnaderna

vid en införlivning med statens järnvägar utgöra därför så gott

som helt en följd av den genomgående zontaxans tillämpning utan taxeavbrott

vid nuvarande övergångsstationer. Närmast i anledning av den vid

järnvägsstyrelsens behandling av ärendet framkomna reservationen vill jag

alltså hava uttalat, att tillräckliga skäl ej synas föreligga för en avvikelse

från den beträffande hela det övriga statsbanenätet iakttagna grundsatsen örn

enhetliga tariffer, vilken enhetlighet finnes genomförd oavsett de olika bandelarnas

karaktär av huvudbanor eller bibanor och utan hänsyn till deras

belägenhet eller sättet för deras tillkomst.

Jag vill alltså tillstyrka, att avtal träffas med Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag

örn förvärv av bolagets samtliga tillgångar i enlighet med det

gjorda anbudet samt att ifrågavarande järnväg införlivas med statens järnvägar.

Något kontant utlägg för banans förvärvande erfordras icke, då förenämnda

belopp av 2 500 000 kronor må erläggas i statsobligationer och då

bolagets lån, vid tidpunkten för övertagandet uppgående till i runt tal

11 200 000 kronor, äro avsedda att övertagas av riksgäldskontoret. Av budgetskäl

bör dock, på sätt riksräkenskapsverket framhållit, köpeskillingen redovisas

över riksstaten, därvid anslaget i överensstämmelse med tidigare tilllämpat

förfarande torde böra upptagas med 13 700 000 kronor. Anmärkas

må i detta sammanhang, att utgifterna för detta kapitals förräntning beräknas

komma att uppvägas av en motsvarande ökning av inkomsten från statens

järnvägar.

Yad Gävle—Ockelbo järnväg beträffar förutsättes nu endast, att statens

järnvägar tillsvidare övertaga den för närvarande av Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag

omhänderhavda driften av nämnda järnväg, varvid nuvarande

arrendeform med vissa förenklingar i avtalet skulle bibehållas.

På sätt riksräkenskapsverket tillstyrkt synes det i Ostkustbanan av staten

investerade lånemedelskapitalet, tillhopa 32 277 268 kronor 22 öre, böra omföras

från respektive fonder till statens järnvägars fond och där tillsvidare

redovisas såsom »Lånekapital att finansieras med andra medel»; såsom kommittén

förutsatt, torde framdeles böra övervägas, om och i vad mån omföring

till kontot »Lånekapital att finansieras med trafikinkomster» må äga rum.

Yad åter angår den bolaget lämnade, av skattemedel bestridda försträckningen

å 300 000 kronor, torde densamma, därest riksdagen ej däremot framställer

erinran, få omedelbart avskrivas; på enahanda sätt torde få förfaras

med bolagets ränteskuld på grund av statslånen.

Det belopp, varmed Uppsala—Gävle järnväg skall redovisas i statens järn
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

vägars räkenskaper, nu beräknat till 13 700 000 kronor, torde såsom i ärendet

föreslagits böra upptagas å kontot »Lånekapital att finansieras med trafikinkomster».

Vad järnvägsstyrelsen anfört beträffande redovisnings- och bokföringsåtgärder

i övrigt synes icke giva anledning till erinran.

Riksräkenskapsverket har ifrågasatt, att jämväl det för Ostkustbanan och

Uppsala—Gävle järnväg gemensamma verkstadsbolagets lån ur pensionsförsäkringsfonden,

cirka 680 000 kronor, skulle redovisas å budgeten. Ett dylikt

förfarande synes knappast av omständigheterna påkallat. Verkstadsföretaget

är nämligen avsett att alltjämt drivas som ett formellt fristående företag i

aktiebolags form. De årliga låneannuiteterna kunna därvid betraktas som

en löpande driftutgift, för vilken visserligen statens järnvägar subsidiärt har

att svara men för vars betalning i sista hand — enligt järnvägsstyrelsens

uppskattning — finnes täckning genom en realisation av bolagets tillgångar.

Med avseende å övergångsanordningarna för de båda järnvägsföretagens

personal hava normerande för kommittén varit de bestämmelser, som tillämpades

vid förstatligandet år 1932 av Härnösand—Sollefteå järnväg. För egen

del anser jag att vad som sålunda föreslagits i stort sett är av beskaffenhet

att böra godtagas. Järnvägsstyrelsen har dels föreslagit vissa särskilda bestämmelser

beträffande personal vid Gävle södra station samt i fråga örn

den personal, som skulle uppföras på övergångsstat, dels ock påyrkat en

mindre jämkning, avseende att i fråga örn semesterrätt, avlöning vid sjukdom

o. s. v. skola på den övertagna personalen tillämpas statens järnvägars

bestämmelser, även örn dessa bestämmelser förete vissa mindre skiljaktigheter

i förhållande till de nu vid de båda privatbanorna gällande. Yad styrelsen

sålunda föreslagit har jag funnit mig böra biträda. I anslutning till

vad styrelsen för Ostkustbanans aktiebolag anfört utgår jag i övrigt från att

all möjlig hänsyn skall tagas till den vid de skilda företagen anställda

personalen.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

ej mindre medgiva,

dels att staten såsom prioriterad fordringsägare i Ostkustbanans

aktiebolag må, i samband med bolagets avveckling, förvärva

nämnda bana;

dels ock att staten må med Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag

träffa avtal örn förvärv av bolagets järnväg och övriga

tillgångar mot det att staten övertager bolagets samtliga skulder

och förpliktelser samt därutöver erlägger ett belopp av

2 500 000 kronor, att likvideras med statsobligationer;

allt i huvudsaklig överensstämmelse med de särskilda grunder,

som av mig i det föregående förordats;

än även, vid bifall till vad sålunda beträffande Uppsala—

Gävle järnväg föreslagits,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

dels till förvärvande av Uppsala—Gävle järnväg m. m. för

budgetåret 1933/1934 under Utgifter för kapitalökning, I. Statens

affärs verksamhet, C. Statens järnvägar anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av lånemedel,

av .................................................................... kronor 13 700 000;

dels oclc höja den i förslaget till riksstat för budgetåret

1933/1934 under rubriken F. Lånemedel upptagna inkomstposten

»Övriga lånemedel» med ett belopp av 13 700 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.