Sök i Ratio Lex

Angående ersättande av ett från kyrkofonden utanordnat till äggsförskott för nybyggnad å kyrkoherdebostället i Vallentuna församling

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:22, Angående ersättande av ett från kyrkofonden utanordnat till äggsförskott för nybyggnad å kyrkoherdebostället i Vallentuna församling

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

1

Nr 22.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättande av ett

från kyrkofonden utanordnat till äggsförskott för nybyggnad

å kyrkoherdebostället i Vallentuna församling; given

Stockholms slott den 13 januari 1933.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden

för den 6 augusti 1932 och den 13 januari 1933 saint av

kyrkomötets underdåniga skrivelse den 26 augusti 1932, nr 8, i anledning

av Kungl. Maj:ts skrivelse angående ersättande av ett från kyrkofonden utanordnat

tilläggsförskott för nybyggnad å kyrkoherdebostället i Vallentuna

församling vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att för dess del

lämna det medgivande, som omförmäles i föredragande departementschefens

hemställan.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

augusti 1932.

Närvarande:

Statsministern Hamrin, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel,

statsråden Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener anför:

Genom allmänna sparbankens i Stockholm under år 1929 inträffade konkurs

drabbades vissa av kyrkorådet i Vallentuna församling omhänderhavda

penningmedel, däribland ett från kyrkofonden utbetalat förskott till bestridande

av vissa byggnadskostnader å kyrkoherdebostället i församlingen, av

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 22 23. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

betydande förluster. I ändamål att förskottsmedel trots konkursen skulle

kunna tillhandahållas arrendatorn av bostället enligt utfästelse i arrendekontraktet,

medgav Kungl. Maj:t genom beslut den 30 augusti 1929 att

härför erforderliga medel finge utanordnas från kyrkofonden såsom tilläggsförskott;

och har Kungl. Majit förut denna dag meddelat beslut rörande

vissa i samband med dessa förskott stående frågor. Jag anhåller att ånyo

få anmäla detta ärende, nu i vad detsamma avser frågan örn ersättande av

de genom nämnda tilläggsförskott utbetalade medlen.

Innan jag närmare ingår på denna fråga, beder jag att få erinra om

gällande författningsbestämmelser rörande byggnadsförskott ur kyrkofonden.

Bestämmelser om dylika förskott äro givna i lagen den 21 november 1925

om förskott ur kyrkofonden till bekostande av viss nybyggnad å ecklesiastika

löneboställen samt i en på grund av bemyndigande i nämnda lag utfärdad

kungörelse samma dag med villkor och bestämmelser angående erhållande

av förskott ur kyrkofonden till bekostande av viss nvbyggnad å

ecklesiastika löneboställen. Bestämmelserna i fråga innehålla i huvudsak

följande. Där arrendator av med jordbruk förenat löneboställe, varå syn

enligt 64 § ecklesiastik boställsordning hållits, genom arrendekontrakt, upprättat

i enlighet med bestämmelserna i nu gällande ecklesiastika arrendeförordning,

får sig ålagt verkställande av nybyggnad, som ansetts nödig för

boställets iståndsättande med anledning av ecklesiastik boställsordnings trädande

i tillämpning beträffande bostället (första bebyggandet), må förskott

ur kyrkofonden utbetalas för bestridande av kostnaden för sådan nybyggnads

utförande. Såsom nybyggnadskostnad, varför förskott må utgå, skall

jämväl anses bland annat gottgörelse, som tillträdande arrendator jämlikt

26 § ecklesiastik boställsordning förpliktas utgiva till avträdaren för av denne

utlagd kostnad för första bebyggandet. Sådant förskott jämte ränta därå

gottgöres kyrkofonden ur avkomsten från bostället. Genom förskottet avses

att tillhandahålla arrendatorn de medel, som, utöver vad arrendatorn må

vara berättigad att av annan uppbära som husröteersättning eller dylikt,

erfordras till bestridande av förenämnda kostnader. Återbetalning av förskott

bör äga rum genom årligen lika annuiteter under loppet av högst tjugu

eller, där särskilda omständigheter anses böra föranleda undantag, högst

fyrtio år. Fråga angående tilldelande av förskott upptages och prövas i

sammanhang med boställets utarrenderande. Medgivet förskott skall av

statskontoret, efter anmälan av länsstyrelsen, vid arrendets början eller den

senare tidpunkt, som på grund av meddelade föreskrifter örn byggnadsskyldighetens

fullgörande må finnas lämplig, översändas till kyrkorådet i den

församling, där bostället är beläget. Kyrkorådet har — på sätt gäller örn

årsbelopp — att förvalta och göra medlen räntebärande, samt att tillhandahålla

arrendatorn förskottet i den mån denne styrker det vara för arbetet

erforderligt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl Maj:ts proposition Nr 22.

I det nu föreliggande ärendet har förekommit i huvudsak följande.

Genom kontrakt den 22 mars 1928 upplät länsstyrelsen i Stockholms län

ifrågavarande kyrkoherdeboställe 2 1/s mantal krono Prästgården nr 1, även

kallat Hjälmsta, i Vallentuna socken på arrende till Gustaf Enock Andersson

för tiden från och med den 14 mars 1928 till den 14 mars 1938 mot

viss årlig arrendeavgift samt ett årsbelopp för nybyggnad av 1,630 kronor.

Enligt 12 § i kontraktet ålades arrendatorn att verkställa viss nybyggnad,

sorn, efter ett närmare angivet avdrag, beräknades till en kostnad av 20,500

kronor, varjämte arrendatorn förpliktades att till avträdande arrendatorn

gälda den nybyggnadskostnad, som av denne förskjutits, men vid boställets

avträdande icke blivit gottgjord. Till gäldande av nämnda kostnader skulle

i första hand tagas i anspråk eventuell husröteersättning. Till bestridande

av återstående del av kostnaderna berättigades arrendatorn uppbära dels

1,240 kronor ur den vid bostället uppsamlade årsbeloppsfonden, dels ock

tillhopa högst 21,780 kronor såsom förskott ur kyrkofonden, vilka belopp

i nu nämnd ordning skulle tillhandahållas arrendatorn av kyrkorådet i Vallentuna

församling i den mån han styrkte medlen vara för byggnadsarbetet

och för gäldande av den honom ålagda inlösningsskyldigheten erforderliga,

och skulle förskottet ur kyrkofonden, jämte ränta, beräknad efter 5 procent

för år å oguldet belopp, till kyrkofonden återbetalas under loppet av 30 år

med 1,416 kronor 82 öre av de för varje år förfallande årsbeloppen för

nybyggnad.

Sedan statskontoret den 1 juni 1928 bemyndigat länsstyrelsen att till

kyrkorådet ur kyrkofonden utbetala ifrågavarande förskott å tillhopa 21,780

kronor, utbetalade länsstyrelsen den 18 juni 1928 förskottet till kyrkorådet.

Vid av- och tillträdessyn å bostället den 26 juli och den 8 augusti 1928

tillerkändes Andersson av den avträdande arrendatorn 1,133 kronor i husröteersättning,

varjämte enligt avräkning i den vid synen uppgjorda likviden

det belopp, som skulle gottgöras avträdande arrendatorn för förskjuten

^byggnadskostnad, uppgick till 2,520 kronor.

De av kyrkorådet uppburna förskottsmedlen insatte kyrkorådet på särskild

räkning i allmänna sparbanken i Stockholm, i vilken bank jämväl omförmälda

årsbeloppsmedel innestodo. Sedan ett belopp av 2,670 kronor, varav

på grund av arrendekontraktets bestämmelser 1,240 kronor böra anses påförda

årsbeloppsmedelsfonden och 1,430 kronor förskottsmedelskontot, utbetalats

till arrendatorn, avträdde sparbanken sina tillgångar till konkurs. För

att kunna tillhandahålla arrendatorn erforderliga medel upptog kyrkorådet

mot säkerhet av församlingens motbok hos banken ett lån å 6,500 kronor,

därvid arrendatorn åtog sig betalningsskyldighet för de å nämnda lån belöpande

räntorna.

Med anledning av framställningar av kyrkorådet och länsstyrelsen samt

efter det utlåtanden avgivits av bland andra statskontoret den 7 maj och

den 13 juli 1929 och kammarkollegiet den 29 juli 1929, medgav Kungl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is proposition Nr 22.

Majit enligt brev den 30 augusti 1929, att till kyrkorådet finge för ifrågavarande

ändamål förskottsvis ur kyrkofonden utanordnas, utöver vad för

samma ändamål förut utgått, så stort belopp, som kunde erfordras för fullgörande

av den i omförmälda kontrakt till Andersson gjorda utfästelsen

beträffande förskott ut kyrkofonden, varjämte länsstyrelsen anbefalldes att

tillhandahålla kyrkorådet härför erforderliga medel; och förklarade Kungl.

Majit sig vilja framdeles taga under övervägande frågan örn ersättande av

det sålunda utanordnade förskottet.

På grund av det sålunda lämnade medgivandet utanordnade länsstyrelsen

såsom tilläggsförskott ett belopp av 12,610 kronor.

A de i sparbanken vid konkursens inträde innestående förskottsmedlen

erhölls sedermera utdelning, inklusive statsbidrag, med 7,531 kronor 75 öre.

Ur det sålunda erhållna beloppet återbetalade kyrkorådet förutnämnda banklån,

varjämte arrendatorn därur gottgjordes med 582 kronor 85 öre, utgörande

av honom erlagd ränta å lånet.

Frånsett vad i konkursen förlorats av förskottsmedel, hava sålunda i dylika

medel funnits disponibla följande belopp, nämligen 1,430 kronor, vilka

tillsammans med förenämnda 1,240 kronor utbetalats till arrendatorn före

konkursens inträde, 7,531 kronor 75 öre, utgörande utdelning i konkursen

jämte statsbidrag, samt 12,610 kronor, som utgått i tilläggsförskott på grund

av Kungl. Majlis beslut den 30 augusti 1929. Tillhopa uppgå dessa belopp

till 21,571 kronor 75 öre.

Av redogörelsen för gällande författningsbestämmelser rörande byggnadsförskott

framgår, att med sådana förskott avses att tillhandahålla arrendator

de medel, som, utöver vad denne kan vara berättigad att av annan

uppbära i husröteersättning eller dylikt, erfordras till bestridande av de beräknade

byggnadskostnaderna. Då i föreliggande fall vid tiden för byggnadsförskottets

bestämmande frågan om husröteersättning icke var avgjord,

men sådan ersättning sedermera bestämdes att utgå med 1,133 kronor, hade

av det medgivna förskottet, 21,780 kronor, allenast 20,647 kronor bort utbetalas

till kyrkorådet. Det belopp av 1,133 kronor, som sålunda utbetalts

för mycket, bör återföras till kyrkofondens konto för det ursprungliga byggnadsförskottet,

varigenom boställets skuld å detta konto nedbringas till det

belopp, vartill det sålunda författningsenligt högst må uppgå.

Såsom ovan framhållits, uppgick beloppet av förskottsmedel, som utbetalats

till kyrkorådet, med avdrag av i konkursen förlorad del därav till 21,571

kronor 75 öre, under det att beloppet bort utgöra allenast 20,647 kronor.

Skillnaden, 924 kronor 75 öre, motsvarar en del av nyssnämnda för mycket

utbetalade belopp. Att överskottet ej uppgår till 1,133 kronor förklaras av

den omständigheten att länsstyrelsen, på skäl, för vilka här icke torde behöva

redogöras, men som statskontoret i sitt nedan berörda utlåtande den

9 april 1932 närmare utrett, beräknat tilläggsförskottet till ett belopp, som

med 208 kronor 25 öre understeg det, vartill kungl, brevet den 30 augusti

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

1929 berättigade. Sistnämnda två summor motsvara emellertid tillhopa den

summa av 1,133 kronor, som enligt utredningen här ovan utbetalats för

mycket.

Sedan länsstyrelsen i skrivelse den 30 januari 1932 gjort framställning

örn anvisande av medel för gäldande av viss brist, som enligt länsstyrelsens

förmenande åsamkats boställets årsbeloppsfond genom sparbankens

konkurs, i vilket ärende förutom annan myndighet statskontoret den 9 april

1932 avgivit nyss berörda utlåtande, har Kungl. Maj:t genom beslut tidigare

denna dag funnit den gjorda framställningen för närvarande icke föranleda

annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att länsstyrelsen anbefallts att dels tillse, att

kyrkorådet å nybyggnadsförskottskontot verkställer en kapitalinbetalning å

341 kronor 90 öre, utgörande skillnaden mellan förenämnda till kyrkorådet

för mycket utbetalade förskottsmedel, 924 kronor 75 öre, och det belopp av

582 kronor 85 öre, som utgivits i ränta å ovannämnda efter konkursen i

bank upplånade medel, dels ock vidtaga sådana bokföringsåtgärder att ej

mindre ett belopp av 208 kronor 25 öre, motsvarande vad som utöver förutberörda

enligt kungl, brevet den 30 augusti 1929 utgivna tilläggsförskottsmedel

bort jämlikt samma brev hava utgått till kyrkorådet, än även ett

belopp av 582 kronor 85 öre, motsvarande berörda räntemedel, debiteras

kontot för nyssnämnda tilläggsförskottsmedel och krediteras byggnadsförskottets

konto.

Härigenom kommer skulden å kontot för det ursprungliga byggnadsförskottet

hos kyrkofonden att nedbringas till 20,647 kronor eller till det belopp,

varmed det författningsenligt högst borde hava utbetalats, varjämte

av medel, som debiteras tilläggsförskottskontot, den å förenämnda skuld å

6,500 kronor upplupna räntan gottgöres. Härefter uppgår skulden å sistnämnda

konto till 13,401 kronor 10 öre, varav 12,818 kronor 25 öre utgöra

egentliga byggnadsförskottsmedel och 582 kronor 85 öre förskotterade räntemedel.

Dessa belopp motsvara den förlust, som uppstått därigenom att det

i arrendekontraktet medgivna byggnadsförskottet insatts i allmänna sparbanken.

Sedan de åtgärder vidtagits, för vilka nu redogjorts, återstår att taga ställning

till frågan om vem den uppkomna förlusten bör drabba, och anhåller

jag till en början att få framlägga vad kyrkorådet i Vallentuna församling

och de i ärendet hörda myndigheterna yttrat i detta avseende.

I skrivelse till statskontoret den 19 april 1929 har ''kyrkorådet sålunda

anfört:

Då tilläventyrs den invändningen skulle kunna komma att framställas,

att kyrkorådet skulle vara skyldigt att bära den förlust, som genom allmänna

sparbankens fallissement kommer att uppstå, vill kyrkorådet redan nu framhålla,

att kyrkorådet allenast år förvaltare av de omhänderhavda medlen

och varit skyldigt att göra desamma räntebärande. Genom medlens insät
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

tande i allmänna sparbanken, det enda bankkontoret på platsen, kan kyrkorådet

icke anses hava ådagalagt vare sig försummelse eller sådan grov vårdslöshet,

som för kyrkorådet skulle kunna medföra ersättningsskyldighet. De

av kyrkorådet emottagna medlen hava emottagits för kyrkofondens räkning,

och kyrkorådet har endast handlat såsom kyrkofondens ombud och i enlighet

med laga föreskrifter. Någon föreskrift att medlen skulle på visst sätt

placeras finnes icke, och då de enligt förordningen skulle göras räntebärande,

kan kyrkorådets åtgärd att insätta desamma i en sparbank, som har vederbörligen

fastställt reglemente och står under officiell kontroll, icke anses

såsom ett vedervågande av anförtrodda medel.

Statskontoret har i utlåtandet den 7 maj 1929 i förevarande hänseende utlåtit

sig:

Statskontoret anser, att den frågan är tvivelaktig, vem som bör slutligen

gälda den förlust, som kan komma att uppstå därigenom, att ifrågavarande

medel insatts i allmänna sparbanken, men håller för sin del före, att denna

förlust närmast bör drabba kyrkorådet i Vallentuna församling, då medlen,

i enlighet med kontraktets bestämmelser, från fonden utbetalts till kyrkorådet

för att tillhandahållas arrendatorn.

Vidare har statskontoret i utlåtande den 9 april 1932 föreslagit, att åtgärder

vidtagas mot kyrkorådet för återvinnande åt kyrkofonden av de jämlikt

kungl, brevet den 30 augusti 1929 förskotterade medlen.

Kammarkollegiet har i utlåtandet den 29 juli 1929, däri kollegiet tillstyrkt,

att erforderligt tilläggsförskott finge utanordnas, yttrat:

Kollegium vill erinra örn att länsstyrelsen i kontrakt med arrendatorn

Andersson tillförsäkrat honom rätt att utfå det ifrågavarande förskottet ur

kyrkofonden. En ofrånkomlig följd härav är enligt kollegii förmenande,

att staten också skall tillse, att den skyldighet, den sålunda iklätt sig, fullgöres,

eller alltså, att arrendatorn erhåller förskottet.

Gentemot denna åsikt skulle måhända kunna invändas, att länsstyrelsen

vid arrendekontraktets avslutande icke handlat som representant för kronan

utan i egenskap av boställets eller församlingens ställföreträdare och att det

därför vore bostället eller församlingen, som genom kontraktet förpliktats

att ansvara för att förskottet tillhandahölles arrendatorn. Häremot kan invändas,

att då kyrkofonden förvaltas av statlig myndighet samt länsstyrelsen

författningsenligt gör utfästelse angående tillhandahållandet av medel

ur kyrkofonden, det är långt naturligare att anse länsstyrelsen därvid representera

närmast fonden.

Kollegium anser på grund härav, att kyrkofonden är lagligen förpliktad

att tillhandahålla arrendatorn det utfästa förskottet.

Mot majoritetens i kollegiet beslut reserverade sig emellertid föredraganden,

kammarrådet friherre von Otter, med vilken en ledamot förenade sig,

och anförde:

I ärendet har av vissa vederbörande, särskilt av kyrkorådet, gjorts gällande

att kyrkorådet icke skulle vara ansvarigt för att ifrågavarande medel

komme arrendatorn tillhanda för det med medlen avsedda ändamålet. Sålunda

har kyrkorådet framhållit bland annat, att de till kyrkorådet överläm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majlis proposition Nr 22.

nede medlen mottagits för kyrkofondens räkning och att kyrkorådet handlat

endast som kyrkofondens ombud eller förvaltare av de omhänderhavda

medlen med skyldighet att göra dem räntebärande. Statskontoret har, såsom

i det föregående nämnts, uttalat en annan åsikt.

Statskontorets åsikt delas av mig. Medlen hava givetvis icke av kyrkorådet

mottagits för kyrkofondens utan för boställets räkning. Då medel av

ifrågavarande slag, som överlämnas till kyrkoråd enligt bestämmelsen i 6 §

kungörelsen den 21 november 1925 (nr 453) med villkor och bestämmelser

angående erhållande av förskott ur kyrkofonden till bekostande av viss nybyggnad

å ecklesiastika löneboställen, avse lönoboställen vilkas avkastning

få av pastoratet användas till dess prästerskaps avlöning, och förfarandet

med byggnadsförskott är anordnat i syfte att närmast i pastoratets intresse

befrämja boställets utarrendering under förmånligaste villkor, är det i själva

verket i pastoratets intresse som kyrkorådet omhändertagit medlen. Byggnadsförskotten

äro enligt ovannämnda 6 § likställda med årsbeloppen; och

kyrkorådet måste anses ansvarigt för att de komma till användning för det

avsedda ändamålet. Kyrkorådet torde därför icke på grund av att medlen

till följd av oklok placering eller eljest gå förlorade kunna anses befriat

från skyldigheten att i föreskriven ordning tillhandahålla ett däremot svarande

belopp åt vederbörande. I den mån arrendatorn Andersson inför

kyrkorådet styrker sig vara i behov av visst belopp för det byggnadsarbete,

vars bekostande avses med de till kyrkorådet överlämnade medlen, är därför

kyrkorådet skyldigt att omedelbart utbetala beloppet. Skulle kyrkorådet

undandraga sig detta och skada därav uppstå, lärer kyrkorådet därigenom

ådraga församlingen skadeståndsskjddighet.

Utöver vad ämbetsverken sålunda anfört rörande ansvaret för ifrågavarande

förlust tillåter jag mig att till ytterligare belysning av frågan åberopa

en av kammarkollegiet den 12 april 1930 till domkapitlet i Visby avlåten

svarsskrivelse rörande vissa under kyrkorådens i Hablingbo och Silte församlingar

vård ställda fonder, vilka drabbats av förlust genom banks konkurs.

Kammarkollegiet har i sistnämnda skrivelse anfört följande:

I skrivelse till kammaradvokatfiskalsämbetet den 12 mars 1930 har Ni

— med förmälan att vissa under kyrkorådens i Hablingbo och Silte församlingar

vård ställda fonder, vilka härleda sig från ecklesiastik jord inom

församlingarna, drabbats av avsevärda förluster genom Gotlands sparbanks

konkurs — anhållit örn ämbetets yttrande, huruvida församlingarna kunde

anses pliktiga att ersätta förlusterna samt huruvida några åtgärder och i

sådant fall vilka kunde lagligen ankomma på domkapitlet i anledning av

förlusterna.

Under åberopande av kungl, kammarkollegiets cirkulärskrivelse den 17

september 1929 angående ämbetets åligganden har ämbetet överlämnat handlingarna

i ärendet till kollegiet.

Såsom svar å Eder skrivelse får kollegiet under erinran om bestämmelsen

i 22 § 2 stycket i lagen den 9 december 1910 örn reglering av prästerskapets

avlöning meddela, att enligt kollegiets mening pastoratet, församlingarna

oller deras kyrkoråd icke på grund av detta eller annat lagrum

äro skyldiga att ersätta förluster, som utan deras förskyllan träffa fonder

av ifrågavarande slag. Därest domkapitlet icke finner anledning antaga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majda proposition Nr 22.

sådan förskyllan föreligga, lärer alltså någon annan åtgärd i förevarande

hänseende icke ankomma på domkapitlet än övervakande av att bevakning

av fondernas fordringar mot sparbanken icke försummas.

Av den lämnade redogörelsen för myndigheternas }rttranden framgår, att

olika meningar råda angående vem, som slutligen bör gälda ifrågavarande

förlust — kyrkofonden eller kyrkorådet i församlingen.

Enligt mitt förmenande tala starka skäl för riktigbeten av den åsikt, att

kyrkorådet, då anledning icke finnes till antagande att vållande till förlusten

kan läggas detsamma till last, icke kan göras ansvarigt för den uppkomna

förlusten. Att förutsätta en vidsträcktare ansvarsskyldighet för kyrkorådet

beträffande de förvaltade medlen, synes mig leda till orimliga konsekvenser.

Ett slutgiltigt avgörande av denna fråga torde emellertid allenast

åstadkommas örn, såsom statskontoret synes ifrågasätta, domstolsvägen anlitas,

därest kyrkorådet efter krav vägrar att påtaga sig betalningsskyldigheten.

Vare sig den sålunda uttalade åsikten i ansvarsfrågan är riktig eller ej,

hyser jag emellertid med hänsyn till omständigheterna i ärendet starka betänkligheter

mot att i rättegångsväg krav framställas mot kyrkorådet. Gällande

författningsbestämmelser hava ålagt kyrkorådet att förvalta och göra

förskottsmedlen räntebärande, och för detta ändamål hava medlen placerats

på sätt, som är godkänt i fråga om placering av omyndigs medel. Kyrkorådet

har sålunda iakttagit, vad som skäligen kan fordras till bevarande av

de omhänderhavda medlen. Vägande billighetsskäl synas mig i ett fall

sådant som detta tala för att, därest omständigheterna göra det möjligt, den

betalningsskyldighet, som till äventyrs kunde åläggas vederbörande penningförvaltande

organ, icke utkräves. En härmed överensstämmande uppfattning

synes också hava gjort sig gällande då, såvitt mig är bekant, ingen

kommun framställt krav på ersättningsskyldighet mot vederbörande kommunala

nämnd eller kyrkoråd för förluster till följd av de allmänna sparbankernas

obestånd. Samma skäl, som tala för ett eftergivande av den

fordran, kyrkofonden till äventyrs kunde göra gällande mot kyrkorådet att

ersätta det förlorade kapitalbeloppet, torde kunna åberopas i fråga örn de

räntemedel å 582 kronor 85 öre, som Kungl. Majit genom beslutet tidigare

denna dag medgivit skola få gottgöras av kyrkofondens medel. Denna

ränteutgift har varit en ofrånkomlig följd av sparbankens insolvens. Därest

kyrkorådet icke anses kunna göras eller, i varje fall, icke göres ansvarigt

för det förlorade kapitalbeloppet, torde icke heller betalningsansvar för räntan

böra utkrävas. — Under sådana omständigheter lärer annat ej återstå

än att låta kyrkofonden vidkännas den lidna förlusten och att i följd härav

erforderliga avskrivningar få företagas i kyrkofondens räkenskaper. Härför

torde emellertid medgivande av riksdag och kyrkomöte erfordras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.is proposition Nr 22.

I anslutning till vad jag nu anfört får jag hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå kyrkomötet

att för sin del medgiva, att vid vad i ärendet förekommit

må bero samt att, i följd därav, dels förutberörda belopp,

12,818 kronor 85 öre, som på grund av kungl, brevet

den 30 augusti 1929 förskottsvis utanordnats till kyrkorådet,

dels ock omförmälda belopp å 582 kronor 85 öre,

motsvarande räntegottgörelse till arrendatorn, må i kyrkofondens

räkenskaper avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt

förordnar att skrivelse i ämnet av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till kyrkomötet.

Ur protokollet:

C. A. O. Charpentier.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

Bilaga.

Kungl. May.ts skrivelse till kyrkomötet, nr 7, angående ersättande

av ett från kyrkofonden utanordnat tilläggs för skott för

nybyggnad å kyrkoherdebostället i Vallentuna församling;

given Stockholms slott den & augusti 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del lämnar det medgivande, som

omförmäles i föredragande departementschefens hemställan.

GUSTAF.

Sam. Städener.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 8, angående ersättande av

ett från kyrkofonden utanordnat tilläggs för skott för nybyggnad

å kyrkoherdebostället i Vallentuna församling.

(Särskilda utskottets betänkande nr 5.)

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 6 augusti 1932, nr 7, har Eders Kungl.

Majit, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för samma dag, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet för sin del medgiver, att vid vad i ett hos Eders

Kungl. Majit anhängigt ärende angående ersättande av ett från kyrkofonden

utanordnat förskott för nybyggnad å kyrkoherdebostället i Vallentuna församling

förekommit ma bero samt att, i följd därav, dels ett belopp av

12,818 kronor 85 öre, som förskottsvis utanordnats till församlingens kyrkoråd,

dels ock ett belopp av 582 kronor 85 öre, motsvarande viss räntegottgörelse

till arrendatorn a bostället, ma i kyrkofondens räkenskaper avskrivas.

Såsom departementschefen framhållit vid ärendets föredragning i statsrådet,

lärer ett slutgiltigt avgörande av frågan örn vem som är betalningsskyldig

för ifrågavarande från kyrkofonden utbetalade medel icke kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is proposition Nr 22.

åstadkommas, för så vitt icke saken hänskjutes till allmän domstol för prö v

ning. Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser emellertid kyrkomötet

i likhet med departementschefen, att ett anlitande av domstolsvägen

i förevarande fall icke bör ifrågakomma.

Vid sådant förhållande och då billighetsskäl i allt fall tala för att kyrkorådet

icke bör göras ansvarigt för den lidna förlusten, anser kyrkomötet,

att kyrkofondens fordran nu icke bör utkrävas, utan att densamma må avskrivas

ur fondens räkenskaper.

Kyrkomötet förbiser ej, att den föreliggande frågan är av ej ringa betydelse,

örn ett bifall till framställningen skulle kunna tolkas såsom ett

fastslående av att ett byggnadsförskott, som av kyrkoråd uppburits men

går förlorat, innan det hunnit utbetalas till vederbörande arrendator, alltid

bör ersättas av kyrkofonden. Fråga angående dylik ersättningsskyldighet

bör emellertid prövas efter omständigheterna i varje särskilt fall. Har

kyrkorådet gjort sig skyldigt till försummelse eller vårdslöshet vid fullgörandet

av sitt förvaltningsuppdrag, bör naturligtvis kyrkorådet självt bära

ansvaret därför. I föreliggande fall synes ej något hava förekommit, som

tyder på bristande omtänksamhet hos kyrkorådet vid placeringen av de

mottagna medlen. Ett bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag kan följaktligen

icke anses hava någon allmänt prejudicerande betydelse.

På grund av det anförda får kyrkomötet alltså i underdånighet anmäla,

att kyrkomötet för sin del medgivit, att vid vad i ärendet förekommit

må bero samt att, i följd därav, dels förutberörda belopp, 12,818 kronor

85 öre, som på grund av nådigt brev den 30 augusti 1929 förskottsvis utanordnats

till kyrkorådet, dels ock omförmälda belopp å 582 kronor 85 öre,

motsvarande räntegottgörelse till arrendatorn, må i kyrkofondens räkenskaper

avskrivas.

Stockholm den 26 augusti 1932.

Underdånigst.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majda proposition Nr 22.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

januari 1933.

Närvarande.

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, anmäler härefter

kyrkomötets underdåniga skrivelse den 26 augusti 1932, nr 8, i anledning

av Kungl. Maj:ts skrivelse angående ersättande av ett från kyrkofonden

utanordnat tilläggsförskott för nybyggnad å kyrkoherdebostället i

Vallentuna församling samt hemställer, att genom proposition måtte inhämtas

riksdagens yttrande, huruvida riksdagen för sin del medgiver,

att vid vad i ärendet förekommit må bero samt att, i

följd därav, dels förutberörda belopp, 12,818 kronor 85 öre,

som på grund av kungl, brevet den 30 augusti 1929 förskottsvis

utanordnats till kyrkorådet, dels ock omförmälda

belopp å 582 kronor 85 öre, motsvarande räntegottgörelse

till arrendatorn, må i kyrkofondens räkenskaper avskrivas.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anna Meurling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättande av ett från kyrkofonden utanordnat tilläggsförskott för nybyggnad å kyrkohe a1 i texten
  2. 1LU 1933:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättande av ett från kyrkofonden utanordnat tilläggsförskott för nybyggnad å kyrkoherdebostället i s. 1 i texten