Om anstånd för Norrbottens läns landsting samt Gällivare och Jukkasjärvi kommuner ävensom Kiruna municipalsamhälle med återbetalning till kronan av erlagda utskylder
1933-03-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:220, Om anstånd för Norrbottens läns landsting samt Gällivare och Jukkasjärvi kommuner ävensom Kiruna municipalsamhälle med återbetalning till kronan av erlagda utskylder
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 220.
1
Nr 220.
Kungl. Marits proposition till riksdagen om anstånd för Norrbottens
läns landsting samt Gällivare och Jukkasjärvi kommuner
ävensom Kiruna municipalsamhälle med återbetalning
till kronan av erlagda utskylder; given Stockholms slott den
17 mais 1933.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 17 mars 1933.
Närvarande:
Statsministern Hanssom, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Enligt det den 29 juni 1927 dagtecknade avtalet mellan svenska staten,
å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, i det följande kallat trafikbolaget, med
flera bolag, å andra sidan, har förstnämnda bolag åtagit sig att för varje
ton järnmalm, som från de av bolaget bearbetade Kiirunavaara, Luossa
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 220.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 220.
vaara och Gällivare malmfält bortfraktades, erlägga royalty dels till
staten med 1 krona 50 öre för under tiden den 1 oktober 1927—den 30 sep
tember 1947 bortfraktad malm, dels till trafikbolaget med 1 krona förander
tiden den 1 oktober 1927—den 30 september 1931 bortfraktad malm
och med 50 öre för malm, som bortfraktades under tiden den 1 oktober 1931
—den 30 september 1932. Därjämte har trafikbolaget förbundit sig att
den 30 september 1938 till staten erlägga ett belopp, motsvarande hälften
av den royalty bolaget enligt nämnda bestämmelser uppburit för bokslutsåret
den 1 oktober 1927—den 30 september 1928 samt att sedermera
årligen vart och ett av åren 1939, 1940, 1941 och 1942 utbetala hälften
av royaltyn för vart och ett av respektive bokslutsåren 1928—1929, 1929
-1930, 1930—1931 och 1931—1932.
För räkenskapsåret den 1 oktober 1927 till och med den 30 september
1928 har royalty enligt sagda avtal utgått till staten med 4,675,856 kronor
25 öre och till trafikbolaget med 3,117,237 kronor 50 öre.
Med ledning härav taxerade 1929 års taxeringsnämnd inom Kiruna
taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi socken staten för under ifrågavarande
räkenskapsår uppburen royalty för malm, som brutits i Kiiruuavaara
och Luossavaara, till kommunal inkomstskatt för ett belopp av 3,431,740
kronor, därav omkring en fjärdedel eller 857,930 kronor beskattades inom
Kiruna municipalsamhälle och återstoden 2,573,810 kronor utom municipalsamhället.
Därjämte taxerades staten i samma taxeringsdistrikt till
kommunal inkomstskatt för ytterligare 702,260 kronor, utgörande kapitalvärdet
efter 5 procent örn året av halva den under ifrågavarande
räkenskapsår av trafikbolaget uppburna royaltyn, vilken hälft enligt
avtalet skall år 1938 erläggas till staten. Av sistnämnda belopp beskattades
175.560 kronor inom Kiruna municipalsamhälle och 526,700 kronor
utom municipalsamhället. 1929 års taxeringsnämnd i Malmbergets
taxeringsdistrikt av Gällivare socken taxerade staten till kommunal
inkomstskatt för under år 1928 uppburen royalty för gällivaremalm
till belopp av 1,244,110 kronor. Emellertid överklagades
taxeringsnämndernas beslut av kronan, Gällivare och Jukkasjärvi kommuner
samt Kiruna municipalsamhälle, därvid förstnämnda kommun
yrkade, att staten måtte i socknen taxeras till kommunal inkomstskatt,
utom för det av taxeringsnämnden till beskattning upptagna beloppet,
för ytterligare 254,388 kronor, motsvarande det belopp trafikbolaget
på grund av återbetalningsskyldighet till staten fått avdraga vid bolagets
taxering år 1929 för inkomst av royalty å gållivaremalm. Genom
beslut vid sammanträde den 9 och den 10 september samt den 1—den 3 oktober
1929 ogillade mellankommunala prövningsnämnden den av staten.
Jukkasjärvi kommun och Kiruna municipalsamhälle förda talan, men
bestämde med bifall till det av Gällivare kommun framställda yrkandet
statens taxering för kommunal inkomstskatt i sistnämnda socken till
1,498,490 kronor. Kammarrätten, där kronan samt Kiruna municipal
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
samhälle fullföljde talan, förklarade i utslag den 29 maj 1931, att det belopp,
trafikbolaget bade att år 1938 gälda till staten såsom ersättning
för den av bolaget under ifrågavarande räkenskapsår från Luossavaara
—Kiirunavaara aktiebolag uppburna royaltyn icke kunde anses vara till
år 1928 hänförlig intäkt för staten samt nedsatte de staten ågångna taxeringarna
för kommunal inkomstskatt i Jukkasjärvi socken till 3,431,740
kronor och i Gällivare socken till 1,244,110 kronor. Vidare bestämde
kammarrätten den på Kiruna municipalsamhälle belöpande andelen av statens
i Jukkasjärvi socken taxerade inkomst till en fjärdedel därav eller
857,930 kronor. Sedan kammarrättens utslag överklagats av samtliga parter,
meddelade regeringsrätten utslag i målet den 27 november 1931, därvid
regeringsrätten ej gjorde annan ändring i kammarrättens utslag än
att den å Kiruna municipalsamhälle belöpande andelen av statens inom
Jukkasjärvi socken beskattningsbara inkomst bestämdes till allenast
343,170 kronor.
I en till Kungl. Majit ställd, den 28 november 1932 till finansdepartementet
inkommen framställning hava Norrbottens läns landsting samt
Gällivare och Jukkasjärvi kommuner ävensom Kiruna municipalsamhälle
— under hänvisning till de vittgående ekonomiska konsekvenser
för samhällena, som regeringsrättens berörda utslag den 27 november
1931 vore ägnat att medföra — hemställt, att Kungl. Majit ville med bebjärtande
av kommunernas och landstingets ekonomiska trångmål vidtaga
åtgärder för att de icke genom skyldighet att till staten återbära
under åren 1929—1931 uttaxerad skatt och genom utsinande vid 1932 års
taxering av en påräknad skattekälla måtte försättas i än svårare nödläge.
Till stöd för framställningen hava sökandena anfört i huvudsak följande!
Regeringsrätten
hade i sitt förutnämnda utslag icke uttalat, huruvida,
när trafikbolaget till staten erlade av trafikbolaget uppburen royalty,
densamma skulle kunna beskattas. Enligt sökandenas mening torde gällande
skatteförfattningar ej giva möjlighet härtill. Genom utslaget
hade landstinget, kommunerna och municipalsamhället blivit återbetalningsskyldiga
för de utskylder, som påförts staten under åren 1929—1931
på grund av staten tillkommande andel av den utav trafikbolaget enligt
1927 års malmavtal uppburna royaltyn. På grund av utslaget hade vidare
1932 års taxeringsnämnder inom vederbörande samhällen icke ansett
sig böra till taxering upptaga statens andel av trafikbolagets royalty
för år 1931, varigenom såväl kommunerna som landstinget ginge miste
örn härå belöpande skattekronor.
Storleken av de utskyldsbelopp, som kommuner och landsting dels enligt
regeringsrättens utslag vöre och dels framdeles kunde bliva förpliktade
att till staten återbära, framginge närmare av följande sammanställning:
-
4
Kungl. Maj:t8 proposition nr 220.
1929 års taxering:
Antal
skatte-
kronor
Kommu-
nal-
skatt
Väg-
skatt
Munici-
pal-
skatt
Lands-
tings-
skatt
Summa
Jukkasjärvi socken ......
7,022.«o
33,357: 8 5
6,086: 21
—
—
39,443: 56
Gällivare socken.........
2,543.80
27,981: 80
3,052: 4 4
—
—
31,034: 24
Kiruna municipalsam- hälle .....................
702.2 6
—
—
1,825: 88
—
1,825: 88
Norrbottens läns lands- ting........................
9,566.40
_
_
30,229: 82
30,229: 82
Summa
—
61,339: lä
9,138: 6 5
1,825: 88
30,229: H2
102,533: 50
1930 års taxering:
Jukkasjärvi socken......
18,098.20
85,966: 44
13,271: 94
—
—
99,238: 8 8
Gällivare socken.........
6,655.00
53,240: —
7,985: 88
—
—
61,225: 88
Kiruna municipalsam- hälle .....................
1,809.80
—
—
3,619: oo
—
3,619: 60
Norrbottens läns lands- ting........................
24,753.20
_
_
_
78,220: 11
78,220: n
Summa
—
139,206: 4 4
21,257: 82
3,619: 60
78,220: 11
242,303: 9 7
1931 års taxering:
Jukkasjärvi socken......
18,687.4 0
130,811: 80
13,704: 02
—
—
144,515: 82
Gällivare socken .........
6,453.90
58,085: 10
7,744: 68
—
—
65,829: 7 8
Kiruna municipalsam- hälle .....................
1,868. to
—
—
5,606: io
—
5,606: 10
Norrbottens läns lands- ting........................
25,141.80
_
_
_
82,966: 2 9
82,966: 2 9
Summa
—
188,896: 90
21,448: 70
5,606: 10
82,966: 2 9
298,917: 99
Sammandrag
av 1929 —
1931 års
taxeringar:
Jukkasjärvi socken • • •.
... kronor 283,197: 76
Gällivare socken .......
158,089: 9 o
Kiruna municipalsamhälle .............................. » 11,051: 58
Norrbottens läns landsting.............................. » 191,416: 22
Summa kronor 643,755: 4 6
Enär 1932 års taxeringsnämnder inom Jukkasjärvi och Gällivare soeknar
icke, såsom nyss nämnts, upptagit till beskattning statens andel av
trafikbolagets royalty för år 1931 hade en minskning i antalet skattekronor
inträtt, vilken enligt de fastställda utdebiteringarna för år 1932 uppginge
till följande belopp:
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Skatte-
kronor
Kommu-
nal-
skatt
Väg-
skatt
Munici- pal- skatt
Lands-
tings-
skatt
Summa
Jukkasjärvi socken......
11,146.60
109,225: oo
8,173: 33
—
—
117,399: 2 3
Gällivare socken.........
4,530.70
72,491: 2 0
5,436: 7 2
—
—
77,927: 92
Kiruna municipalsam- hälle .....................
1,114.66
—
—
2,229: 10
—
2,229: lo
Norrbottens läns lands- ting.......................
15,676.20
_
_
_
62,704: so
62,704: 8 o
Summa
—
181,717: to
13,610: os
2,229: 10
62,704: 80
260,261: o 5
Någon sänkning av utdebiteringen per skattekrona, under förutsättning
att sökandena kunnat förfoga över i tabellen upptagna belopp, hade icke
beräknats, eftersom behovet av ytterligare sociala hjälpåtgärder vore
trängande.
Utdebiteringen per skattekrona och vägfyrk hade för respektive taxe
ringsår utgjort:
T
a x e r i
n g s
å r
1929
1930
1931
1932
Jukkasjärvi: kommunalskatt..............
......................... 4: 75
4: 76
7: —
9: 8 0
d:o
: vägskatt per vägfyrk .....
....................... 0: 13
0: 11
0: 11
0: 11
Gällivare
: kommunalskatt..............
......................... 11: —
8: —
9: —
16: —
d:o
: vägskatt per vägfyrk .....
........................ 0: is
0: 18
0: 18
0: 18
Kiruna municipalsamhälle................
....................... 2:6 0
9;_
3: —
2: —
Landstingsskatt................................
3: 16
3: 30
4: —
Över
framställningen hava
statskontoret, kammarrätten
och
länssty-
reisen i Norrbottens län avgivit infordrade utlåtanden.
Statskontoret har — efter att hava erinrat, att ämbetsverket i ett i annat
ärende avgivet yttrande framhållit, att det dittills ansetts böra såsom
princip gälla, att kommuner icke borde befrias från dem åvilande
ekonomiska förpliktelser — vidare utlåtit sig.
Med den principiella ställning statskontoret i angivna utlåtande intagit
hade statskontoret icke ansett sig kunna tillstyrka, att sökandena erhölle
befrielse från återbetalning av för mycket bekommen skatt. Än mindre
syntes det böra ifrågakomma att bereda dem ersättning för att skatt,
icke utginge efter vissa, av regeringsrätten underkända grunder. Av
handlingarna inhämtades, att år 1929 för mycket uttaxerad och crlagd.
skatt blivit restituerad. Beträffande under åren 1930 och 1931 för
mycket uttaxerade och erlagda skattebelopp, ville det med hänsyn till sökandenas
betryckta läge i ekonomiskt avseende synas rimligt, att uppskov
lämnades med återbetalning av dessa belopp. Det torde dock kunna ifrågasättas,
huruvida landstinget i Norrbottens län borde erhålla anstånd.
Vidkommande sättet för genomförande av den tilltänkta förmånen av anstånd
kunde givetvis olika utvägar tänkas. Det ville emellertid synas
statskontoret, som örn nöjaktig hjälp skulle lämnas, därest återbetalning
finge äga rum med en tredjedel under ett vart av åren 1934—1936.
6
Kungl. Maj.-ts proposition nr 220.
Kammarrätten, som icke ansett sig hava att ingå i bedömande av de.
billighetsskäl, vilka talade för bifall till den gjorda framställningen, bar
icke funnit sig kunna tillstyrka densamma.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sitt utlåtande anfört i huvudsak
följande.
Enär staten enligt föreliggande prejudikat icke kunde anses skattskyldig
för ifrågavarande royalty för de år. då trafikbolaget uppburit densamma,
kunde enligt länsstyrelsens förmenande icke någon tvekan föreligga där
örn, att staten enligt gällande skatteförfattningar bleve skattskyldig för
denna royalty vid den tidpunkt och i den män trafikbolaget återbure den
samma till staten, d. v. s. åren 1938—1941. Det vore visserligen sant, att
såväl Jukkasjärvi oell Gällivare kommuner som länets landsting för närvarande
på grund av rådande kända förhållanden befunne sig i en mycket
svår ekonomisk ställning med katastrofalt sjunkande antal skattekronor och
höga uttaxeringar, oell att det därför vore för de nuvarande skattskyldiga
av stort värde att redan nu i en eller annan form få beskatta ifrågavaran
de staten åren 1938—1941 tillfallande royalty, men en sådan form av hjälp
från statens sida syntes länsstyrelsen föga tilltalande och kunde medföra
farliga konsekvenser. Den enda tänkbara formen för understöd från statens
sida till sökandekommunerna i deras brydsamma ekonomiska läge
torde vara den, att nödig hänsyn toges till i framställningen anförda omständigheter
vid utmätandet av det statsbidrag till skatteutjämning, varom
kommunerna i föreskriven ordning gjort ansökningar i slutet av år 1932.
Länsstyrelsen ansåge sig i detta sammanhang höra påpeka, dels att samtliga
de utskylder, vilka staten oriktigt erlagt på grund av 1929 års av
kammarrätten och regeringsrätten nedsatta taxeringar, blivit av kommunerna
och landstinget till statsverket restituerade med de belopp — förutom
ränta — som funnes angivna i ansökningen, dock med den ändring,
att den restituerade kommunalskatten i Gällivare socken rätteligen utgjorde
25,420 kronor 48 öre i stället för angivna 27,981 kronor 80 öre (skillnaden
utgjordes av uppburen skattelindring av 1 krona 40 öre per skattekrona),
dels att Jukkasjärvi kommun i sin utgiftsstat för år 1933 upptagit
ett belopp av 223,778 kronor 24 öre till restitution av utskylder till staten
på grund av 1930 och 1931 års taxeringar för inkomst av royalty. Likaså
hade landstinget i sin utgiftsstat för år 1933 upptagit ett belopp av 700,000
kronor till »avskrivningar och restitutioner»; då hela det uttaxerade beloppet
för nämnda år uppginge till 3,676,991 kronor och avskrivningarna
torde kunna beräknas till högst 15 procent därå. kunde man antaga, att
i ovan angivna 700,000 kronor inginge ett avsevärt belopp till täckande av
de landstinget åliggande restitutioner till statsverket för nyssnämnda
taxeringar. Skulle emellertid Kungl. Majit finna länsstyrelsens uttalade
mening örn möjligheten att åren 1939—1942 beskatta staten för ifrågavarande
staten då tillfallande royaltybelopp vara oriktig, ställde sig saken
annorlunda. Ender sådana förhållanden skulle staten faktiskt undandraga
sig beskattning för en inkomst, som enligt taxeringsmyndigheternas
uppfattning måste anses härflyta av rörelse, och då detta ej kunde anses
varken rättvist eller billigt, syntes kommunernas anspråk på gottgörelse
för den härigenom dem åsamkade förlusten höra på något sätt tillgodoses.
I fråga örn 1930 och 1931 års taxeringar kunde detta lämpligast ske på
så sätt, att sökandekommunerna befriades från skyldigheten att till
staten återbetala de skattebelopp, som på grund av lagakraftvunna utslag
eljest skulle åligga dem att till staten restituera, och i fråga örn 1929
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
års taxering skulle de eventuellt kunna berättigas att återfå de skattebelopp,
jämte räntor, de för detta år redan fått till staten restituera. Beträffande
den royalty, som trafikbolaget uppburit år 1931 oell varav hälften
skulle till staten återbäras år 1941, ställde sig saken svårare, då någon
taxering år 1932 ej påförts staten för detta belopp, men ersättningen skulle
ju kunna bestämmas att utgå med de belopp, respektive kommuner skulle
hava fått uppbära av staten, därest en sådan taxering ägt rum. Huru
stora belopp det i detta fall rörde sig örn, kunde länsstyrelsen ej beräkna,
då länsstyrelsen ej hade några uppgifter örn de malmkvantiteter, som
bortfraktats under tiden 1 oktober 1930—30 september 1931, men då rörelsen
under denna tid torde hava varit mindre omfattande, torde den eventuella
ersättningen för detta ar ej spela någon större roll för vederbörande
kommuners ekonomi.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava olika åsikter gjort Departementssig
gällande angående frågan huruvida skyldighet att utgöra kommunal thefe,u
inkomstskatt redan nu föreligger för staten med avseende å den del av
den Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund tillkommande royaltyn,
som bolaget enligt 1927 års malmavtal efter viss angiven tid skall erlägga
till staten. Beträffande 1929 års taxering hava taxeringsnämnden inom
Kaluna taxeringsdistrikt av Jukkasjärvi socken och mellankommunala
prövningsnämnden betraktat ifrågavarande andel av den utgående roynitz
n som en staten omedelbart tillfallande inkomst av rörelse, varemot
taxeringsnämnden i Malmbergets taxeringsdistrikt av Gällivare socken,
kammarrätten och regeringsrätten funnit samma andel icke kunna påföras
staten såsom inkomst av rörelse. Enligt vad jag inhämtat hava enahanda
taxeringsfrågor, som avgjorts genom regeringsrättens utslag den
21 november 1931, på grund av besvär över mellankommunala prövningsnämndens
beslut beträffande 1930 och 1931 års taxeringar dragits under
kammarrättens prövning men ännu icke avgjorts. Att sistnämnda mål
komma att avgöras på enahanda sätt som det tidigare skattemålet, torde
vai a uppenbart. Huruvida, på sätt länsstyrelsen förutsatt, skattskyldighet
uppkommer för staten vid den tid, då trafikbolaget till staten återbär
nämnda andel i royaltyn, är en fråga, som kan komma att bliva föremal
för rättsligt avgörande och som följaktligen i nu förevarande sammanhang
icke låter sig slutgiltigt besvara.
1 enlighet med taxeringsmyndigheternas beslut har staten erlagt skatt
till kommunerna och landstinget för ifrågavarande royalty beträffande
åren 1929, 1930 och 1931. Sedan regeringsrättens utslag i fråga örn 1929
ars taxering meddelats, hava 1932 års taxeringsnämnder avstått från att
taxera staten till kommunal inkomstskatt i fråga örn nämnda för 1931 utgående
andel av royaltyn. På grund av den restitutionsskyldighet för
skatt enligt 1929 års taxering, som genom regeringsrättens utslag ålagts
kommunerna och landstinget, hava dessa, enligt vad i ärendet blivit upplyst,
återburit de för mycket erlagda skattebeloppen enligt nämnda taxeiing.
Däremot föreligger anim icke något slutligt avgörande i fråga örn
8
Kungl. Majlis proposition nr 220.
1930 och 1931 års taxeringar, oell någon restitution av skattebelopp för dessa
båda år har ej heller förekommit. Då, såsom förut påpekats, rättsfrågan i
avseende å sistnämnda taxeringar är densamma som i det redan avgjorda
skattemålet, kan något tvivel icke råda örn att staten kommer att berättigas
till restitution jämväl i dessa fall. På grund av att enligt gällande
bestämmelser ränta å allmänna utskylder, som restitueras, ej utgår för
längre tid än trettio dagar från det återbetalningsskyldigheten slutgiltigt
fastställts, torde de belopp, som staten berättigas återbekomma, utan dröjsmål
återkrävas, därest icke annat av Kungl. Majit och riksdagen beslutas.
Såsom i ansökningen framhållits, befinna sig ifrågavarande kommuner
och landsting'' i en synnerligen svår ekonomisk belägenhet. Att under nuvarande
bekymmersamma tider hava nödgats återbära avsevärda skattebelopp
måste i och för sig vara i hög grad kännbart, och den med visshet
i en nära framtid inträdande skyldigheten att återbära ytterligare stora
belopp kommer att för kommunerna och landstinget medföra högst avsevärda
svårigheter. Av tillgängliga handlingar inhämtas, att den sammanlagda
kommunal-, landstings- och vägskatten för 100 kronor beskattningsbar
inkomst enligt 1931 års utdebitering utgjort inom Gällivare kommun
13 kronor 50 öre, inom Jukkasjärvi kommun 11 kronor 3 öre och inom
Kiruna municipalsamhälle 14 kronor 3 öre samt enligt 1932 års utdebitering
utgjort inom Gällivare kommun 21 kronor 20 öre, inom Jukkasjärvi
kommun 14 kronor 53 öre och inom Kiruna municipalsamhälle 16 kronor
53 öre. Norrbottens läns landstingsskatt för 100 kronor beskattningsbar
inkomst har enligt 1931 års utdebitering utgått med 3 kronor 30 öre och
enligt 1932 års utdebitering med 4 kronor. Under nu angivna förhållanden
synes det vara såväl av behovet påkallat som med billighet överensstämmande,
att staten — på sätt i ansökningen hemställts — vidtager åtgärder
i syfte att lätta det ekonomiska trångmål, vari de ifrågavarande samhällena
på grund av berörda omständigheter råkat.
Av de i ärendet hörda myndigheterna hava olika förslag framställts angående
den lämpligaste formen för den hjälp, staten bör lämna. Statskontoret
har föreslagit, att staten bör bevilja anstånd med restitution av
för mycket erlagd skatt på grund av taxeringarna åren 1930 och 1931 i
den utsträckning, att beloppen finge erläggas med en tredjedel under vart
och ett av åren 1934—1936. Länsstyrelsen däremot har för sin del ansett,
att den nödvändiga ekonomiska lättnaden bör beredas sökanden genom
att tillbörlig hänsyn tages till kommunernas ifrågavarande betalningsskyldighet
vid beräknandet av statens bidrag av skatteutjämningsmedel. För
egen del finner jag mig emellertid böra förorda en annan utväg för frågans
lösning. Vid övervägande av föreliggande spörsmål kan man efter mitt förmenande
icke bortse från den omständigheten, att staten måhända kan bliva
till sökandena skattskyldig för ifrågavarande andel av royaltyn vid den
tid, då densamma av trafikbolaget återbäres till staten. Inför denna utsikt
synes det rimligt, att staten lämnar kommunerna och landstinget anstånd
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
med restitution av de belopp, som staten på grund av 1930 och 1931 års
taxeringar kan visas hava för mycket erlagt, till dess frågan örn statens
skattskyldighet till sökandena vid tiden för trafikbolagets återbäring av
royaltyn blivit avgjord. Ett villkor för att kommunerna och landstinget
skola få komma i åtnjutande av nämnda anstånd bör emellertid vara, att
desamma åtaga sig att gälda ränta efter fem procent örn året å de av staten
för mycket erlagda skattebeloppen från den dag, staten erlagt desamma,
till den dag restitution äger rum. Genom en sådan uppgörelse torde bästa
möjliga hjälp beredas sökandena utan att statens berättigade intressen
trädas för nära. Däremot synes ansökningen, i vad den avser redan restituerade
utskylder på grund av 1929 års taxering, icke böra föranleda någon
åtgärd, liksom det ej heller bör ifrågakomma att i nu förevarande
sammanhang bereda kommunerna understöd med hänsyn till den minskning
av skatteunderlaget, som uppstått genom att staten år 1932 icke kunnat
taxeras för ifrågavarande royalty.
På grund av vad sålunda blivit anfört, hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Norrbottens läns landsting samt Gällivare och
Jukkasjärvi kommuner ävensom Kiruna municipalsamhälle
beviljas anstånd med restitution av skatt, som
staten visas hava för mycket erlagt på grund av 1930
och 1931 års taxeringar inom nämnda kommuner, till
dess frågan örn statens skattskyldighet inom kommunerna
och till landstinget för av Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund under åren 1939 och 1940 erlagd
royalty blivit avgjord, mot det att kommunerna
och landstinget åtaga sig att till staten gälda ränta
efter fem procent örn året å den av staten för mycket
erlagda skatten från den dag, densamma av staten
gäldats, till den dag restitution äger rum.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
Birger Brandt.
Hillring till riksdagens protokoll 1033. t sami. Nr 220.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1933:169 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag till bestridande av kostnader för utredning rörande omarbetning av aktiebolagsl s. 3 i texten
- SU 1933:53 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition om anstånd för Norrbottens läns landsting samt Gällivare och Jukkasjärvi kommuner ävensom Kiruna municipalsam s. 15 i texten