Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av mark från Borgholms kungsladugård i Kalmar län

1933-03-17 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:222, Angående försäljning av mark från Borgholms kungsladugård i Kalmar län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

1

Nr 222.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

mark från Borgholms kungsladugård i Kalmar län; given

Stockholms slott den 17 mars 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Erman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Kungsladugården 5 ls/s5 mantal Borgholm nr 8 jämte lägenheten Borgholm

nr 7, en trädgård, i Räpplinge socken av Kalmar län är belägen

intill staden Borgholm och angränsar i väster Kalmar sund, i öster Kolstads

by i Köpings socken och i söder Tryggestads by i Räpplinge socken.

Egendomen är till den 34 mars 1983 utarrenderad mot ett årligt arrende

av 4,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 222. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Från egendomen hava upplåtits eller försålts vissa områden genom

Kungl. Majits brev den 22 december 1882, den 17 maj 1895, den 23 maj

1902, den 19 maj 1905, den 14 juni 1907 och den 29 januari 1909. Kalmar

läns södra landsting har genom Kungl. Maj:ts brev den 7 juni 1889 och

den 24 september 1931 till plats för lasarett och epidemisjukhus förvärvat

vissa områden. På grund av Kungl. Maj:ts brev den 12 juni 1925

hava försålts vissa egnaliemslägenheter och områden, varjämte ett område

örn 5.97 hektar jämte den s. k. Näktergalsstigen upplåtits till Hennes

Majit Drottning Victoria med nyttjanderätt så länge området användes

för där inrättat vilohem för kvinnor. Den 30 oktober 1925 har Kungl.

Majit meddelat vissa bestämmelser rörande den s. k. Näktergalsstigen.

Enligt Kungl. Majits beslut den 29 juni 1928 har ytterligare mark

upplåtits för vilohemmets behov. Berörda nyttjanderätt till senast omförmälda

områden har efter Drottningens frånfälle överlåtits på stiftelsen

Drottning Victorias vilohem. Jämlikt Kungl. Majits brev den 18

februari 1927 hava fem områden örn sammanlagt Loos hektar till Södra

Ölands järnvägsaktiebolag för uppförande därstädes av fasta snöskärmar

upplåtits tillsvidare och så länge områdena användas för detta ändamål

mot en årlig avgäld, att erläggas till länsstyrelsen i Kalmar län, av 75

kronor och under villkor bland andra, att bolaget uppsatte och underhölie

lämpligt stängsel i områdenas gränser mot kronoegendomens övriga

mark. Den 23 mars 1928 har Kungl. Majit medgivit, att den mark, som

erfordrades för omläggning av landsvägen förbi egendomen, finge tillsvidare

och så länge marken användes för angivet ändamål under vissa

villkor upplåtas till vägstyrelsen i Runstens härads väghållningsdistrikt.

Den 24 september 1931 har Kungl. Majit slutligen dels lämnat tillstånd

till fridlysning i enlighet med lagen den 25 juni 1909 (nr 56 sid. 1) angående

naturminnesmärkens fredande av ett område av egendomen örn

92.5 hektar, dels ock förordnat, att vissa områden skulle överflyttas från

domänstyrelsens till byggnadsstyrelsens förvaltning.

I avseende å det för fridlysning avsedda området har länsstyrelsen den

17 februari 1932 förklarat detsamma jämlikt bestämmelserna i nämnda

lag såsom fridlyst naturminnesmärke samt utfärdat vissa närmare angivna

bestämmelser.

Frågor örn försäljning av mark från egendomen till Borgholms stad

och Räpplinge kommun behandlades av 1931 års riksdag (prop. nr 129;

jordbr.-utsk. uti. nr 69; R. skr. nr 278). I det vid omförmälda proposition

fogade utdraget av statsrådsprotokollet framhöll dåvarande chefen för

jordbruksdepartementet med avseende å en ifrågasatt försäljning till

Borgholms stad av ett område örn 15.174 hektar (å bifogad översiktskarta

betecknat med Ci) önskvärdheten av att, därest en försäljning till staden

av området i fråga bomme till stånd, vid blivande fastställelse av

stadsplan för området bestämmelser av byggnadsstyrelsen utfärdades mot

uppförande av byggnader av för stor höjd. Departementschefen anförde

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 222.

tillika, att, då den å området befintliga ekskogen vid blivande försäljning

icke torde kunna skyddas på annat satt än genom fridlysning enligt lagen

angående naturminnesmärkens fredande och då denna lag ej lämpligen

torde kunna i förevarande fall tillämpas, det endast återstode att framhålla

såsom ett önskemål, att ekskogen vid områdets bebyggande eller

användande på annat sätt ej onödigt våldfördes. Genom förut berörda

beslut den 24 september 1931 förordnade Kungl. Majit, att området om

15.174 hektar finge mot en köpeskilling av 46,945 kronor försäljas till staden

och under vissa villkor i övrigt. Förslaget örn försäljning till Räpplinge

kommun av mark föranledde icke någon åtgärd.

Stadsfullmäktige i Borgholm hava sedermera förklarat, att de för det

dåvarande icke önskade inköpa området örn 15.174 hektar, i följd varav

området alltjämt står under domänstyrelsens förvaltning.

Sedan Räpplinge kommun och stadsfullmäktige i Borgholm hos Kungl.

Majit gjort framställningar örn styckning, respektive försäljning i en

lott av egendomen, har Kungl. Majit den 30 oktober 1931 förordnat, att

berörda framställningar skulle överlämnas till domänstyrelsen för den

åtgärd, vartill styrelsen kunde finna framställningarna föranleda. Med

anledning härav och efter hemställan av ombud för Räpplinge kommun

hava kronojordstyckningssakkunniga den 1 december 1931 besiktigat

egendomen tillsammans med representanter för kommunen och Borgholms

stad, varefter saluvärdering hållits å egendomen. Med skrivelse

den 31 december 1932 har länsstyrelsen i Kalmar län till domänstyrelsen

överlämnat handlingar angående berörda förrättning och däröver avgivna

yttranden.

Av handlingarna inhämtas bland annat följande.

Byggnaderna äro mycket gamla. Huvudbyggnaden, två stathus, smedja

och slöjdverkstad, nya magasinet och en del småhus äro fullt användbara,

under det att övriga hus äro så gamla och otidsenliga, att de mer

eller mindre äro i behov av ombyggnad.

Förslag föreligger till nybyggnad av stall och ladugård för en beräknad

kostnad av omkring 40,000 kronor.

Å egendomen finnas vidare en del hus tillhöriga huvudgårdens arrendator,

torparen å Bergdala m. fl.

Det inom egendomens område belägna torpet Bergdala innehåller 4.222

hektar åker och 0.oi6 hektar äng, varjämte torpets innehavare för närvarande

är tillförsäkrad bete å alvaret för tre djur. Innehavaren äger

boningshus, hönshus och vedbod, varemot kronan äger ladugården, en

av ålder förfallen byggnad av ringa värde. Arrendevärdet är 200 kronor.

A det med ägofiguren nr 133 a å en av extra lantmätaren Bertil Rydbeck

år 1919 över kungsgården upprättad karta utmärkta området ligger

lägenheten Nuckedal, vars innehavare f. d. kontorsskrivare!! dohn

Jakobsson enligt upprättat kontrakt äger nyttja lägenheten under sin

återstående livstid mot en årlig avgäld av 25 kronor.

Den s. k. Kungsträdgården med 3.792 hektar trädgårdsjord, 1.42 hektar

park och annan jord samt byggnader, fruktträd och levande växter är

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ls proposition nr 222.

av huvudarrendatorn utarrenderad till tredje man mot en årlig avgäld

av 1,000 kronor.

Åkerjorden består till eirka en fjärdedel av godartad, dåligt avdikad

lerjord och i övrigt av godartad meli något grund svartmylla på kalkstensbotten,

som är ganska ömtålig för torka.

Betesmarken består huvudsakligen av det stora alvaret väster örn landsvägen.

Denna del av betesmarken står under skogsstatens vård och utnyttjas

för legodjur, därvid ett årligt nettobelopp av ungefär 600 kronor

betingats, och delvis för arrendatorns ungdjur och hästar. Den alvarmark,

som är belägen öster örn landsvägen, användes tillsammans med

egendomens ängsmark till bete för arrendatorns mjölkkor.

Dikningsförhållandena äro ofullständiga. Lerjorden är i behov av systematisk

täckdikning ävenså en stor del av övriga åkerjorden, där dock

kalkstensberget på många ställen bereder hinder för tillräckligt dikesdjup.

Taxeringsvärdet utgör 10,000 kronor för Kungsträdgården, 14,000 kronor

för den fridlysta skogen oell 142,400 kronor för den under domänstyrelsens

förvaltning kvarvarande delen av egendomen jämte det av

landstinget inköpta området.

Finsjö kraftaktiebolag och slottsförvaltningen å Solliden hava erhållit

tillstånd att hava elektriska ledningar framdragna över egendomen. Vidare

har Borgholms stads elektricitetsverk av domänstyrelsen medgivits

rätt att i avvaktan å koncession vidtaga åtgärder för framdragande av

en elektrisk ledning över egendomen.

Enligt domänstyrelsens skrivelse den 8 november 1930 har Drottning

Victorias vilohem för kvinnor medgivits hava avloppsledningar framdragna

över egendomen.

Av alvaret äro vissa smärre områden upplåtna med nyttjanderätt till

fru Jenny Kreuger, med. kandidaten Märta André, fru Ellen Johansson,

häradsskrivaren Thor Hanqvist och förste läraren Oskar Gustafsson. Slutligen

har åt Ölands kulturminnesförening upplåtits det s. k. Kaffetorpet.

Egendomen är på arrendatorns bekostnad elektrifierad.

Kr o n o jords ly elmin gssakk u nn ig a hava anfört följande.

Egendomens byggnadsbestånd lämnade en del övrigt att önska och förestode

nu närmast nybyggnad av stall och ladugård för en beräknad kostnad

av omkring 40,000 kronor. Även örn inom en framtid de närmast

staden Borgholm belägna delarna av egendomen kunde beräknas erhålla

någon värdeförbättring, torde emellertid med hänsyn till de förestående

byggnadskostnaderna en försäljning av egendomens jordbruk redan nu

vara att föredraga framför en förnyad utarrendering. I anslutning härtill

och för tillgodoseende av vid besiktningstillfället av A-ederbörande ortsombud

framställda önskemål finge de sakkunniga föreslå försäljning av

en del områden från egendomen.

Vid besiktningstillfället framställde ombud för Borgholms stad önskan,

att staden måtte beredas tillfälle förvärva hela egendomen eller, örn

detta ej kunde medgivas, vissa närmast staden belägna områden. I egendomens

nordöstra del, som gränsade intill Kolstads bys ägor, disponerade

staden för närvarande en del brunnar, som utnyttjades för tillgodoseende

av stadens behov av vatten. Det vore därför önskvärt för staden

att hava fri förfoganderätt över mark därstädes, och borde staden för sådant

ändamål och för att äga tillgång till ytterligare erforderlig tomtmark

här få förvärva ett område av omkring 28 hektar. Vidare borde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

5

staden tor tomtändamål få förvärva den mark om cirka 17 hektar (den

s. k. Åkerhagen), som vore belägen mellan förberörda enligt Kungl.

Maj:ts brev den 24 september 1931 till upplåtelse till staden medgivna

område örn 15.m hektar och branten mot alvaret, å vars ås slottsruinen

vore belägen, ävensom torpet Bergdala örn 4.5 hektar. lie sakkunniga

hade ansett sig kunna förorda försäljning till staden av området örn 28

hektar för vattenbehov m. m. I fråga örn området örn 17 hektar och torpet

Bergdala hade de sakkunniga icke heller i och för sig funnit anledning

till erinran mot en upplåtelse till staden av denna mark. I samband

med frågan örn avsättande av delar av egendomen till nationalpark hade

emellertid hävdats den meningen, att en bebyggelse inom dessa områden,

vilka utgjorde en icke ringa detalj i den vackra landskapsbilden, skulle

på ett i hög grad störande sätt inkräkta på det slottet omgivande landskapet.

Vidhölles denna uppfattning, torde lämpligheten av en försäljning

av områdena till staden kunna ifrågasättas. Områdena borde i så

fall alltjämt bibehållas i kronans ägo.

Mellan nuvarande läuslasarettstomten oell det område örn 3.770 hektar,

som Kalmar läns södra landsting jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 24 september

1931 medgivits förvärva, å ena sidan, och egendomens gräns i öster,

bestående av en framrinnande bäck, å andra sidan, vore beläget ett långt

och smalt markbälte örn cirka 0.5 hektar. Vid besiktningen närvarande

riksdagsmannen Karl E. Magnusson från Kalmar hade å landstingets vägnar

anhållit, att landstinget måtte få förvärva denna mark. Denna anhållan

ville de sakkunniga förorda.

Vad härefter anginge den återstående delen av egendomens huvudgård

jämte den s. k. Kungsträdgården yrkade ombud för Käpplinge kommun,

att staten måtte för försäljning till egna hem uppstycka egendomen

i lotter eller eljest, att kommunen måtte få inköpa gården för att sedermera

själv ombesörja uppstyckningen i fråga. De sakkunniga, som, med

hänsyn till de rådande ekonomiska möjligheterna för nybildning av egna

hem, ej kunnat tillstyrka en uppstyckning av det ifrågasatta området,

ville hemställa, att den mark av egendomens huvudgård, som vore belägen

öster örn landsvägen Färjestaden—Borgholm, försåldes i en lott och

hembjödes Räpplinge kommun.

Av egendomen återstode därefter endast det s. k. alvaret. Med hänsyn

till önskvärdheten att för framtiden bevara den säregna landskapsbilden

omkring Borgholms slottsruin med dess egendomliga oell sällsynta naturtyper

torde alvaret icke böra ifrågakomma till försäljning. Denna mark

syntes böra bibehållas i statens ägo, därvid emellertid hinder icke borde

möta att även därefter utnyttja alvaret för betes- och andra ekonomiska

ändamål.

Uppskattningsnämnden har framhållit följande.

Den av de sakkunniga till försäljning ifrågasatta delen av egendomen

skulle på grund av de gamla och dåliga byggnaderna m. m. för en lång

tid framåt komma att lämna statsverket en mycket dålig nettoavkastning

i förhållande till det saluvärde, som torde kunna uppbringas, varför en

försäljning utan tvivel vore för kronan förmånligast.

I huvudsaklig anslutning till det av kronojordstyckningssakkunniga

uppgjorda förslaget hade uppskattningsnämnden verkställt saluvärdering

å egendomen och därvid framhållit, att departementschefens i propositionen

nr 129/1931 uttalade önskan rörande dispositionsrätten till skogen

och skogsmarken å det Borgholms stad erbjudna området örn 15.174 hektar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

i hög grad nedsatte värdet av området såsom tomtmark. Då härtill ståndskogen

dels hade ett betydligt lägre värde än år 1930 och dels icke finge

avverkas och således vore fullkomligt ^produktiv, hade nämnden ansett

sig höra omjustera värdet å området.

De särskilda lotterna vore närmare beskrivna i en av distriktslantmätaren

Carl Erik Sjödell den 28 januari 1932 upprättad beskrivning och å

en av t. f. extra lantmätaren Bertil Hybeck 1919 upprättad karta, inneslutna

av blå siffror. Områdena hade saluvärderats sålunda:

Till försäljning till staden Borgholm avsedda områden.

Litt. Ci. Område, vilket staden Borgholm genom Kungl. Maj:ts brev

den 24 september 1931 erhållit tillstånd att inköpa, vilket område å kartan

inneslutes av blå siffrorna 20, 21, 24, 25 och 20.

7.3 5 2 hektar åker å 3,000 kr................. 22,056

7.8 2 2 » avrösningsjord å 500 » ................ 3,911

Summa 15.17 4 hektar

Ståndskogsvärdet av år 1930 kronor 11,270 reducerat med

30 % till ...................................................................................

7,889 33,856

Litt. C.2 (s. k. Åkerhagen). Område, beläget mellan förut

berörda mark örn 15.174 hektar och branten mot alvaret,

inneslutes å kartan med blå siffrorna 11, 12, 13, 18, 19,

20, 25 och 11.

16.0 4 9 hektar åker

å

2,000 kr................

32,098

0.774 » äng

å

500 » ................

387

0.9 4 4 » avrösningsjord

å

500 » ................

472

Summa 17.7 6 7 hektar

Ståndskogsvärde ...........................................

Litt. Cä. Området, som är avsett att

tenverksändamål, inneslutes å kartan av

förvärvas för vat- blå siffrorna 30—

60

43 och 30.

10 hektar åker

å

2,000 kr.................

20,000

10 » »

å

1,000 » ................

10,000

7.5 3 6 » »

å

750 » ................

5,652

1.0 71 » äng

å

300 » ................

321

1.5 7 8 » avrösningsjord

å

200 » ................

316

Summa 30. iso hektar

Ståndskogsvärde ...........................................

Litt. C,. Torpet Bergdala inneslutes

å kartan av blå

380

siffrorna 13—18 och 13.

4.222 hektar åker

å

2,000 kr................

8,444

1.2 7 3 » äng och

avrösningsjord

å

500 » ................

637

Summa 5.4 9 5 hektar

Ståndskogsvärde ............

33,017

36,669

................... 340 9,421

Avrundat kronor 112,960.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Då lotterna litt. Ci, Ca och C3 helt saknade för jordbrukets bedrivande

erforderliga byggnader, borde värdena för dessa lotter, 103,540 kronor,

minskas med 10 procent till 93,186 kronor. Komme däremot staden att

köpa jämväl huvudgårdslotten, borde de åsätta värdena anses skäliga.

Med anledning av en av Kalmar läns södra läns landsting den 5 januari

1932 gjord ansökning borde vid försäljningen av mark till Borgholms

stad förbehåll göras örn rätt för landstinget att disponera en brunn

å egendomen i närheten av vilohemmet och därifrån till Borgholms lasarett

dragen vattenledning.

II.

Till försäljning till Kalmar läns södra landsting avsett område.

Litt. D. Området inneslutes å kartan av blå siffrorna 26, 27 a, 27 b, 28

och 26.

O.237 hektar avrösningsjord å 500 kronor.................................................... 118

Ståndskogsvärde ................................................................................................ 20

Kronor 138.

III.

Till försäljning till Räpplinge kommun avsett område.

Litt. E. Motsvarar huvudgårdslotten och inneslutes å kartan av blå siff
-

rorna 43, 42, 41, 50—68 och 43.

2.637 hektar åker å 2,000 kronor ........................ 5,274

48.ooo » » å 1,000 » 48,000

6.222 » äng å 500 » 3,111

4.000 » » å 300 » 1,200

41.18 6 » avrösningsjord å 150 » ........................ 6,178

Summa 102.045 hektar

Ståndskogsvärde ........................................................................................... 1,700

Avrundat kronor 65,460.

Vid försäljning av denna lott borde kronan för betesdjuren å stora

alvaret tillförsäkras rätt till vatten från brunnen vid Gammalgård.

Under domänstyrelsens förvaltning skulle enligt nämnda förslag alltjämt

komma att kvarstå — förutom det egentliga alvaret —- den s. k.

Kungsträdgården, som å kartan inneslutes av blå siffrorna 9, 10, 11, 25,

26, 76 och 9 och innehåller en areal av 5.688 hektar.

Såsom förut omförmälts äro av alvaret vissa smärre områden upplåtna

med nyttjanderätt till fru Jenny Kreuger m. fl. Motivet till dessa upplåtelser,

för vilka arrendeavgiften utgjordes efter 2 öre per kvadratmeter,

har varit, att vederbörande bättre skulle kunna utnyttja de av dem ägda

villabyggnaderna inom Borgehage by. Fru Kreuger och häradsskr i varén

Thor Hanqvist hava anhållit att få med äganderätt förvärva dessa

områden.

Jägmästaren har i yttrande över fru Kreugers ansökning framhållit

följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Ifrågavarande områden syntes fortfarande böra upplåtas på arrende.

Därest områdena skulle försäljas och avstyckas, måste utfartsvägar utläggas,

varjämte domänverket förlorade den kontroll över områdenas

och angränsande områdens bebyggelse, som syntes vara nödvändig att

äga. Visserligen kunde områdena försäljas med förbehåll, men syntes

domänverket då icke kunna erhålla ett sådant försäljningspris, att det

motsvarade nuvarande arrendeintäkter.

Av likartade skäl har jämväl uppskattningsnämnden avstyrkt ansökningarna

örn områdenas upplåtande med äganderätt.

Stiftelsen Drottning Victorius vilohem har i en till domänstyrelsen ingiven

ansökning anhållit, att styrelsen mätte i nytt arrendekontrakt örn

egendomen intaga förbehåll, att en å det av vilohemmet nyttjade området

befintlig, kronan tillhörig äldre smedja ej skulle ingå i arrendet, då

olägenheter uppstått för hemmet genom dess användande av arrendatorn,

och att en av stiftelsen med vederbörligt tillstånd till plats å arrendatorns

åker utlagd avloppsledning måtte där få utan särskilt medgivande

från arrendatorns sida alltjämt kvarligga. Då enligt uppskattningsnämndens

mening smedjebyggnaden icke kunde medföra någon olägenhet

för vilohemmet, såvida området inhägnades med stenmur, och ej

heller kunde undvaras för gården utan att en ny sådan uppfördes för en

beräknad kostnad av omkring 2,000 kronor, borde det område, som å kartan

inneslötes av blå siffrorna 44—46, 69 och 44 och varå smedjan vore

belägen, lämpligen undantagas från upplåtelsen till vilohemmet. Skulle

däremot egendomens huvudgård komma att försäljas, syntes byggnaden

kunna överlåtas till vilohemmet mot en ersättning av 1,000 kronor. — I

fråga örn avloppsledningen borde rätten till denna få bibehållas av stiftelsen

på hittills gällande sätt till dess stadens kloakledningar bleve dit

framdragna, vilken rätt genom servitut å området litt. C= måste tillförsäkras

stiftelsen vid områdets försäljning.

Aktiebolaget Borgholms Kurort & Havsbad har anhållit, att allmänheten

måtte medgivas rätt att för promenader och rekreation vistas å

det i närheten av Borgholms slottsruin belägna området av alvaret.

Skulle några särskilda villkor härför anses böra föreskrivas, har bolaget

utbett sig meddelande därom i och för underhandlingar i saken. Uppskattningsnämnden

har tillstyrkt bifall härtill, under förutsättning att

bolaget erlade en årlig avgäld av 400 kronor.

Fru Evy Sjögren, som äger och brukar Malmsborgs handelsträdgård

inom Borgholms stad, har anhållit att få inköpa ett område av egendomen

örn cirka 5 hektar, beläget å förberörda lotten C3, för att därå anlägga

en plantskola. Egendomens arrendator, arrendatorerna av Kungsträdgården,

Borgholms stadsfullmäktige och domänintendenten hava avstyrkt

ansökningen, under det att sekreteraren i Kalmar läns södra hushållningssällskap

och länsstyrelsen hava förordat denna. Uppskattningsnämnden

har som sin mening uttalat, att området i fråga skulle ur gatuplanerings-

och annan administrativ synpunkt fullkomligt avskära alla

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 222.

9

förbindelser oell kommunikationer mellan stadens intill gränsande mark:

å Rosenfors ägor och den mark (vattenverksområdet) staden ämnade

köpa, att enligt stadsombudens mening just denna del av vattenverksområdet

vore av den allra största betydelse och alltså mest eftersträvansvärd

för stadens framtida utvidgning och på grund därav ansåges hava

i det närmaste samma värde för staden som den s. k. Åkerhagen (C2) norr

om vilohemmet, att ett bifall till framställningen skulle verka i avsevärd

grad värdeminskande på övriga vattenverksområden samt att möjligheter

för sökanden att förvärva annan lika närbelägen mark funnes. Nämnden

har därför avstyrkt framställningen.

Borgholms stadsfullmäktige hava i yttrande den 26 maj 1932 förklarat,

att de icke reflekterade på inköp av områdena litt. Ci, C2, Ca och C«. För

säkerställande av stadens behov av vattentäkt, vilket icke bleve tillgodosett

genom uppskattningsnämndens förslag, oell nödvändigheten av att i

samförstånd med byggnadsstyrelsen äga möjlighet att på ett pietetsfullt

sätt ordna nyttjandet av egendomens ur naturskyddssynpunkt och för stadens

utveckling viktiga områden borde det vara uppenbart, att endast ett

förvärvande av kungsladugården i sin helhet med undantag av alvaret

kunde vara en för alla parter tillfredsställande lösning. I anslutning

härtill hava stadsfullmäktige anmält, att de för egendomen i sin helhet

med undantag av alvaret, därest detta bibehölles i nuvarande skick

med fritt tillträde för allmänheten och under exempelvis byggnadsstyrelsens

vård, vore villiga erlägga ett pris av 140,000 kronor, att likvideras

på sätt med domänstyrelsen kunde avtalas.

Jägmästaren har anfört följande.

Därest Borgholms kungsladugård skulle försäljas, syntes det vara för

framtida bebyggelse och utveckling ett allmänt intresse, att staden Borgholm

finge förvärva hela egendomen. De synpunkter, som Borgholms

stadsfullmäktige framhållit i yttrande den 26 maj 1932, kunde sålunda

understrykas. Då större delen av egendomen fortfarande måste utarrenderas

som jordbruksegendom, emedan tomtområden endast så småningom

kunde försäljas, kunde egendomen icke lämpligen uppdelas på ett område

utan byggnader och ett område med byggnader. Från praktisk ekonomisk

synpunkt borde även det s. k. slottsalvaret ingå i försäljningen

såsom en naturlig och nödvändig betesmark för egendomens boskap.

Hela egendomen odelad utgjorde sålunda en från ekonomisk synpunkt

bättre hushållsenhet än de skilda delarna för sig. Staden Borgholm vore

dessutom utan tvekan den bästa borgenären för områdenas pietetsfulla

bebyggelse och slottsalvarets bevarande. Slottsalvaret, ekskogen och

Borgholms omgivningar i övrigt utgjorde nämligen förutsättningarna för

staden som badort. Därest egendomen bomme att försäljas, syntes intet

hinder mera förefinna» mot försäljning eller överlåtelse av lägenheten

Drottning Victorias Vilohem samt försäljning av kungsträdgården.

Överjägmästare)!, har framhållit:

Sedan Borgholms stad numera inkorporerat vissa områden av Köpings

kommun, hade staden enligt överjägmästarens mening tillräckliga områden

för en normalt fortskridande utvidgning för ganska lång tid fram
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunell. Maj:Is proposition nr 222.

åt. Staden kunde därför för att erhålla tomtmark knappast behöva mark

utöver jordstyckningssakkunnigas förslag. Borgholm hade emellertid utvecklats

till en omtyckt had- och sommarort. Härvid vore staden i mycket

hög grad beroende av att de vackra omgivningarna, särskilt ekskogen

och slottsalvaret, bibehölles i oförändrat skick. Härvid vore även

önskvärt, att de norra delarna av kungsladugården mot Drottning Victorias

Vilohem, Kungsträdgården och stadens gräns ej sönderstyckades

och bebyggdes på mindre lämpligt sätt.

Därest Borgholms kungsladugård skulle försäljas, syntes staden Borgholm

böra hava viss företrädesrätt framför andra att få köpa egendomen.

Överjägmästaren kunde därför ej finna annat än att Borgholms stad hade

fog för sitt yrkande att få inköpa Borgholms kungsladugård framför

Häpplinge kommun.

Överlantmätaren bär meddelat, att i jorddelningslagen meddelade bestämmelser

icke torde lägga hinder i vägen för avstyckning av de av

uppskattningsnämnden till försäljning förordade områdena.

Länsstyrelsen har berett de sökande, som gjort framställning örn förvärv

av områden av egendomen, ävensom andra intresserade, vilkas rätt

kunde anses av frågan beroende, tillfälle att, örn de så önskade, vid sammanträden

inför länsstyrelsen den 26 november och den 23 december 1932

yttra sig i ärendet. Av vad därvid förekommit må här framhållas följande.

Borgholms stael har genom utsedda kommitterade anfört följande.

För Borgholms stad vore det av ett stort vitalt intresse, att icke Borgholms

kungsladugård, i sin helhet eller delvis, komme i annan kommuns

eller enskilds ägo. Staden hade sin naturliga tillväxt åt det håll kungsgården

vore belägen och hade tid efter annan fått köpa mindre delar av

egendomen för att kunna tillgodose invånarnas eller inflyttades behov av

byggnadstomter. Så länge staten stöde som ägare till kungsgården förefunnes

ingen fara att en bebyggelse av liknande slag som den, vilken

uppstode på områdena intill stadsgränsen i Köpings socken, skulle uppkomma.

Det vore emellertid tack vare den dyrköpta och tråkiga erfarenhet

staden gjort i samband med inkorporeringen av dessa Köpingsoinråden

för några år sedan, som staden nu såge sig nödsakad uppträda

som spekulant vid en eventuell försäljning av kungsgården. Samhället

måste söka skydda sina gränser och närmaste omgivningar för en farlig

och otrevlig bebyggelse, det måste säkerställa sin vattentäkt, vilken läge

på kungsgårdens ägor, det måste söka skaffa sig nybyggnadstomter för

sina invånare, och det måste även tänka på badortens krav och önskemål

och sålunda på visst sätt naturskydda omgivningarna.

Detta vore huvudmotivet, när staden först uppträdde som spekulant

på kungsgården. Men på senaste tiden hade framvuxit ytterligare ett

argument och motiv av bestämmande karaktär för ett inköp av egendomen

i dess helhet. Det vore stadens arbetslöshetsfråga, som pockade

på något slag av lösning. Man torde få utgå från, att arbetslösheten komme

att bliva tämligen konstant i våra samhällen en lång tid framåt.

Borgholm hade samma problem som så många andra städer att kämpa

med, men vad värre vore, man hade här inga nödhjälpsarbeten att hänvisa

de arbetssökande till. Stadens litenhet gjorde, att dylika arbeten

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunell. Majlis ''proposition nr 222.

vore omöjliga att uppbringa. De behövliga gatuarbetena vore slutförda,

och de onödiga vore förklarade i blockad. Den plan, som uppgjordes för

en del år sedan över stadens gatuarbeten, torde numera hava förfallit,

ty vilken husägare vågade eller kunde i dessa tider investera mera kapital

i fastigheterna med deras fallande värden. För att skaffa de arbetslösa

en liten ringa sysselsättning hade därför staden sett sig tvungen att

hyra eller arrendera stenbrott i Käpplinge socken, vilket bäst bevisade,

hur besvärligt och svårt staden hade det i berörda hänseende. Genom ett

förvärv av kungsgården skulle nödhjälpsarbete för en lång tid framåt

kunna beredas de arbetslösa genom grundförbättring av gården o. s. v.

Det bleve väl icke ett arbete som direkt bure sig, men penningarna bleve

dock icke helt bortkastade, varjämte det blivit helt enkelt en tvingande

nödvändighet för samhällena att skaffa sig dylika reservarbeten för de

arbetslösa, vilkas antal för närvarande i Borgholm torde uppgå till ‘20

å 30 stycken.

En förutsättning för att ett effektivt nödhjälpsarbete här skulle kunna

åvägabringas vore emellertid, att staden bleve ägare av egendomen i sin

helhet och icke bara av några jordbitar, mera tilldelade på måfå. Egendomen

hade värde som helhetskomplex, sönderstyckad sjönk dess värde

högst väsentligt, och varken Borgholm eller Käpplinge torde kunna uppträda

som spekulanter på delarna var för sig, på grunder som uppskattningsnämnden

uppgjort.

För stadens vidkommande ställde sig den föreslagna köpeskillingen

112.000 kronor, eventuellt med 10 procent avdrag, fantastiskt hög. På

området i fråga kunde staden icke bedriva något självständigt jordbruk,

då byggnader saknades alldeles och inga beten funnes. Staden skulle

alltså bliva hänvisad till den summa, en arrendator eller ägare av huvudgården

skulle vara villig att betala för arrendet av stadens del, och det

vore självfallet, att denna bomme att bliva ytterst minimal, då staden

komme att bliva helt beroende av denne. Med den fart utvecklingen för

närvarande hade i Borgholm bomme det säkerligen att taga generationer,

innan området i fråga bleve ordnat och sålt till byggnadstomter, vartill

komme, att stora områden skulle bliva endast inproduktiva parkanläggningar

etc. En dylik köpesumma skulle bliva alldeles ruinerande

för staden, och man kunde därför icke reflektera på detta anbud. Örn

man därför stöde fast vid den föreslagna uppdelningen av kungsgården,

så vore den högsta summa staden kunde våga bjuda för dessa områden

50.000 kronor.

Vad beträffade frågan om stadens ställning till en eventuell försäljning

av återstoden av kungsgården till Räpplinge kommun, ansåge staden,

som tidigare med skäl framhållit, att det skulle bliva en olycka för

alla parter, örn kungsgården skulle styckas på föreslaget sätt. Räpplinge

hade icke och kunde ej heller framdraga några positiva skid att uppträda

som köpare, vare sig av egendomen i sin helhet eller del diirav.

Det vöre endast omtanken örn lasarettets skattekronor, som kommunen

hade att anföra sorn orsak, att den nu uppträdde som spekulant. Men

detta vore en i detta sammanhang ovidkommande fråga, vilken i sinom

tid komme att prövas av olika myndigheter i samband med en framtida

inkorporering av området, då Käpplinge erhölle den ersättning kommunen

vore berättigad till för förlusten av dessa områden. Lasarettet läge

dessutom, som bekant, icke på kungsgårdens område, och en inkorporering

av detta kunde därför ske. oavsett vem som vore ägare till kungs
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

gården. Därigenom att Räpplinge uppträtt som spekulant pa egendomen,

hade hela frågan förryckts. Och då det vore stora skäl antaga, att kommunen

icke vore allvarlig spekulant utan endast ville gå Borgholms stad

i vägen, måste staden motsätta sig, att Räpplinge bleve köpare av egendomen

i sill helhet liksom av vissa delar av densamma.

Staden finge därför vidhålla sin tidigare framställning i ärendet att

få köpa Borgholms kungsladugård med undantag av de områden, som

omfattade Drottningens Vilohem, naturskyddsområdet samt den jordremsa

landstinget begärt få inköpa till lasarettet, men vore staden villig

att, under förutsättning att betesrätten på västra alvaret tillförsäkrades

staden, höja köpesumman till 150,000 kronor.

I fråga örn det område om cirka 5 hektar, som fru Evy Sjögren anhållit

att få förvärva, hava ombuden för Borgholms stad motsatt sig, att

området upplätes med äganderätt till fru Sjögren, men förklarat, att staden,

därest området komme att inköpas av staden, icke skulle hava något

att erinra mot en utarrendering av området till fru Sjögren.

I en till sammanträdet den 26 november 1932 ingiven skrift framhöll

Häpplinge kommun i huvudsak följande.

Skälet till kommunens önskan att få inköpa kungsladugården vore angelägenheten

för kommunen att få behålla sina nuvarande skatteobjekt.

Komme egendomen att försäljas och inkorporeras med annan kommun,

miste Räpplinge enligt senaste taxeringslängder ej mindre än 692:50

skattekronor, vilka utgjorde över 34.4 procent av kommunens hela skattekroneantal.

Ännu brydsammare torde det bliva i avseende å de konsekvenser

från skattedragarnas sida, som kunde uppstå, när skatterna komme

att ökas. Skattedragarna inom kommunen torde då komma att bestå

av nästan uteslutande utfattiga bönder. På grund av den stora betydelse,

som kungsgården i sådant hänseende hade för kommunens framtida bestånd,

vore kommunen beredd att göra långt gående uppoffringar.

Vid sammanträdet den 26 november 1932 hava ombud för Räpplinge

kommun motsatt sig, att Borgholms stad finge förvärva hela egendomen;

och hava representanter för kommunen sedermera förklarat, att kommunen

vore villig att för en köpesumma av högst 150,000 kronor förvärva

hela kungsladugården, önskade Borgholms stad förvärva förut berörda

med litt. Ci, Ca, Ca och C« betecknade områdena, vore Räpplinge kommun

villig inköpa återstående områden litt. E samt Kungsträdgården och betesrätten

a alvaret för en köpeskilling av 53,000 kronor. Områdena litt.

E och Kungsträdgården ansåge kommunen vara minimum för att trygga

kommunens nuvarande skatteobjekt.

Länsstyrelsen har anfört följande.

Under de senaste åren hade länsstyrelsen vid skilda tillfällen berett»

tillfälle att uttala sin åsikt angående framtida disposition av kronoegendomen.

På grund av den av Räpplinge kommun nu gjorda ansökningen

torde emellertid frågan härom få anses hava kommit i ett nytt

läge. Därest kronoegendomen i dess helhet lämpligen nu kunde anses

böra avyttras, torde enligt länsstyrelsens mening icke någondera av Borgholms

stad eller Räpplinge socken förebragt sådana omständigheter av

beskaffenhet, att endera skäligen borde framför den andra lämnas företräde.

De avgivna anbuden vore också likvärdiga.

Det av kronojordstyckningssakkunniga uppgjorda förslaget med uppdelning

och försäljning av egendomen i vissa salulotter ansåge sig läns
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 222.

13

styrelsen i likhet med uppskattningsnämnden kunna förorda. Efter vad

som framgått vid sammanträdena inför länsstyrelsen torde detta av

uppskattningsnämnden biträdda förslag enligt länsstyrelsens mening innefatta

den ur allmän synpunkt bästa lösningen av detta spörsmål.

Emot de av uppskattningsnämnden åsätta värdena å salulotterna hade

länsstyrelsen icke något att erinra, då de måste anses lämpliga och skäliga

och det icke förelåge något skäl att avyttra denna kronans egendom

till underpris. Men då de anbud å ifrågavarande områden, som av respektive

kommuner avlämnats, ej oväsentligt understege de värden, som

föreslagits vid saluvärderingen av egendomen, och då uppskattningsnämnden

framhållit, att avyttring av egendomen vore för kronan fördelaktigast,

ifrågasatte länsstyrelsen, örn ej köpeskillingen för ifrågavarande

markförvärv borde bestämmas av tre gode män, av vilka en utsåges

av länsstyrelsen, en av respektive kommuner och en av domaren

i orten.

I fråga örn de områden som upplåtits till Stiftelsen Drottning Victorias

vilohem för kvinnor och vilka varken Borgholms stad eller Räpplinge

kommun eller någon annan önskade förvärva, ville länsstyrelsen

med anledning av uppskattningsnämndens yttrande erinra, att det område,

å vilket omskrivna smedjebyggnad läge, i laga ordning upplåtits

till vilohemmet, att detta område vid sådant förhållande numera icke

mot stiftelsens bestridande kunde frånhändas dess dispositionsrätt, att

stiftelsen, länsstyrelsen veterligt, icke önskade med äganderätt förvärva

ifrågavarande områden, vilka upplåtits med nyttjanderätt så länge vilohemmet

användes såsom sådant, samt att själva smedjebyggnaden syntes

under alla förhållanden böra hembjudas till inlösen av stiftelsen mot en

-ersättning av högst 1,000 kronor.

Beträffande fru Evy Sjögrens ansökning örn rätt att för anläggning

av plantskola få inköpa ett område med en areal av 5 hektar, finge länsstyrelsen

vid det förhållande, att Borgholms stad förklarat sig icke hava

något att erinra mot utarrendering av ifrågavarande område, därest

detsamma bomme att inköpas av staden, på det sätt tillstyrka fru Sjögrens

framställning, att hon måtte berättigas att för avsedda ändamålet

arrendera begärda området.

Mot uppskattningsnämndens förslag i övrigt hade länsstyrelsen i huvudsak

icke något att erinra.

På given anledning har jägmästaren sedermera beträffande alvarmarken

till egendomen anfört följande.

Ölands revir hade under de senaste fem åren i medeltal per år i betesavgifter

uppburit 769 kronor; kostnaderna för tillsyn och vattning hade

utgjort 125 kronor och underhåll av hägnader 50 kronor. Nettobehållningen

av betet å alvaret hade sålunda per år utgjort 594 kronor. Den

beräknade nettoavkastningen för allt bete, inberäkna! arrendatorns rätt,

utgjorde cirka 1,000 kronor. Vid utarrendering borde delägare i Borgehage

by tillförsäkras bete för cirka 40 djur i enlighet med jägmästarens

i Ölands revir yttrande till domänstyrelsen den 17 december 1925. För

egen del hade jägmästaren den uppfattningen, att arrendator borde disponera

hela betesrätten, dock med skyldighet att intaga vissa djur från

Borgehage, såvida icke alvaret lämpligen kunde uppdelas. De av Jenny

Kreuger m. fl. arrenderade områdena syntes böra fråntagas alvararrendet

och utarrenderas på längre tid.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 222.

Ståthållaren Adolf A:son Murray, som beretts tillfälle yttra sig i ärendet,

Ilar meddelat, att slottsförvaltningen vid Solliden icke hade annan

erinran mot förslaget än att vid en blivande försäljning nödig hänsyn

även borde tagas till Räpplinge kommun och dess önskemål; och har

Murray vidare framhållit, att styrelsen för Drottning Victorias vilohem

å Öland önskat uttrycka sin bestämda uppfattning, att de vilohemmet

närmast liggande stadskvarteren — efter en försäljning till Borgholms

stad — icke borde bebyggas, enär därigenom hela idén med vilohemmet

å sin nuvarande plats skulle förryckas; och borde därför vid

fastställande av stadsplanen från bebyggande undantagas de kvarter i

Borgholms stad, som gränsade intill vilohemmet. Vidare har framhållits

som önskvärt, att utefter landborgen undantoges ett jämförelsevis brett

område, som fortfarande borde förbliva i statens ägo för att förhindra dess

användande till byggnadstomter, vilket ej blott skulle förtaga landborgens

karaktär och estetiska utseende utan även innebära orosmoment i

förhållande till Drottning Victorias vilohem.

Sveriges geologiska undersökning har meddelat, att vid tidigare borrningar

efter vatten inom kungsladugårdens och denna angränsande marker

konstaterats mindre utströmningar av gas från djupare delar av den

kambrosiluriska lagerföljden. Dessa gasutströmningar hade veterligen

på senaste tid föranlett ett enskilt företag att i närheten av kungsladugården

påbörja en undersökning för klarläggandet av beskaffenheten och

mängderna av denna naturgas. Såvitt undersökningen hade sig bekant

hade dessa nyaste undersökningar givit vissa resultat av så pass stort

vetenskapligt intresse, att det syntes antagligt, att de komme att fullföljas.

Kungl. Majit hade nyligen i proposition (nr 85) till årets riksdag

föreslagit att göra rättighet att eftersöka och bearbeta olje- och gasfyndighet

beroende på av Konungen meddelad koncession, såsom för närvarande

vore fallet i fråga örn stenkols- eller saltfyndigheter. Därest

propositionen vunne bifall, skulle lagen träda i kraft den 1 juli 1933. Såvida

ej andra skäl lade hinder i vägen därför, borde det under sådana förhållanden

vara möjligt att vid försäljning av kungsladugården reservera

den jordägaren tillkommande rätt, som vore beroende på av Konungen

beviljad koncession enligt »lag angående stenkolsfyndigheter m. m.».

Domänstyrelsen har i skrivelse den 10 mars 1933 underställt ärendet

Kungl. Majlis prövning samt därvid anfört följande.

Vad först anginge frågan örn den lämpligaste dispositionen av förevarande

egendom syntes med hänsyn till de stora utgifter, som förestode

för egendomens iståndsättning, och den förhållandevis blygsamma avkastning,

som kunde påräknas av egendomen såsom arrendeföremål, en

försäljning av egendomens jordbruk för kronan vara att förorda. Däremot

borde i överensstämmelse med kronojordstyckningssakkunnigas, av

samtliga ortsmyndigheter förordade förslag hinder icke möta att i statens

ägo bibehålla det egentliga alvaret.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 222.

15

Beträffande därefter kronojordstyckningssakkunnigas, av uppskattningsnämnden

oell länsstyrelsen förordade förslag till uppdelning av

egendomen mellan Borgholms stad och Räpplinge kommun framginge av

den lämnade utredningen, att staden icke reflekterade på detta förslag.

Räpplinge kommun hade för området litt. E jämte Kungsträdgården erbjudit

53,000 kronor, därvid fri betesrätt jämväl skulle tillkomma kommunen

å alvaret, under det att uppskattningsnämnden för endast området

litt. E beräknat ett värde av 65,460 kronor. För områdena litt.

Ci + Cs + Cs + C< och E samt Kungsträdgården hade såväl Borgholms

stad som Räpplinge kommun förklarat sig villiga erlägga en köpeskilling

av 150,000 kronor, under förutsättning att fri betesrätt tillförsäkrades å

alvaret.

Då det icke kunde vara förenligt med kronans fördel att avyttra den

egentliga huvudgården, varå husen vore belägna, och behålla de obebyggda

jordbruksområdena örn cirka 68.5 hektar, återstode för att försäljningen

skulle kunna genomföras endast att reflektera på en upplåtelse

av jordbruket i en lott. å denna lott förelåge lika anbud från staden

och kommunen. Då anställande av auktion mellan anbudsgivarna i detta

fall näppeligen kunde komma i fråga, utan statsmakterna nödgades avgöra

vein av staden eller kommunen, som borde givas företräde vid försäljningen,

hade domänstyrelsen försökt att på grundval av vad i ärendet

förekommit giva någon ledtråd till frågans bedömande.

Såsom utredningen gåve vid handen hade staden velat förvärva egendomen

huvudsakligen för att därigenom kunna trygga sin utveckling åt

detta håll och i stort planera för ett sådant mål. Kommunen ville erhålla

dispositionsrätten till fastigheten för att kunna för framtiden åt kommunen

bevara de värdefulla skatteobjekten i stadens närhet. Det torde

enligt styrelsens mening kunna sättas i fråga, huruvida vid stadens fortsatta

tillväxt den omständigheten, att kommunen ägde marken, i längden

skulle kunna förhindra en eventuell inkorporering av dessa områden

med staden. Man torde även hava anledning förutsätta, att vid inkorporeringens

avgörande bleve sörjt för, att kommunen erhölle kompensation

för sina mistade skattekärr. Vid nu angivna förhållanden hade

det synts domänstyrelsen, som örn skäl förelåge för att tillerkänna staden

förköpsrätt.

Styrelsen hade sedermera samrått med en representant för byggnadsstyrelsen,

professor Martin Olsson, angående de villkor, som enligt byggnadsstyrelsens

mening kunde anses böra göras vid försäljningen. Enligt

professor Olssons mening borde förbehåll till förmån för den i statens

ägo kvarvarande delen av egendomen göras därom, att hela torpet Bergdala

och övriga delar av området norr och väster örn landborgen med

Drottning Victorias vilohem och slottsruinen icke finge bebyggas intill

en bredd av 125 meter, räknat från gränsen för vilohemmet och landborgens

fot.

Delegerade för Borgholms stad hade uppvaktat i domänstyrelsen och

inlett ytterligare underhandlingar örn inköp av egendomen. Dessa underhandlingar

hade slutligen resulterat i en skrivelse till .styrelsen, dagtecknad

den 9 mars 1933. I denna skrivelse hade staden förklarat sig

villig att för en summa av 160,000 kronor inköpa de å Bertil Rydbecks

karta över kungsladugården med litt. Ci, C2, C3, Ci, E och Kungsträdgården

utmärkta områdena, under förutsättning att staden avgiftsfritt

oell under de villkor i övrigt, som domänstyrelsen med avseende å stäng
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

sel m. m. kunde finna skäl föreskriva, erliölle ali betesrätt å det huvudsakliga

alvaret under tjugu år från den 14 mars 1934 och att, om betesrätten

å alvaret jämväl därefter komme att av kronan upplåtas, staden

erhölle företrädesrätt till sagda rätt mot skälig avgäld och övriga av

styrelsen fastställda villkor, skolande därvid avgäld ej beräknas för betet

för gårdens djur. Staden hade därvid intet att erinra mot, att vid försäljningen

förbehåll gjordes bland annat dels — till förmån för den i statens

ägo kvarvarande delen av egendomen — att hela torpet Bergdala

och övriga delar av området norr och väster örn landborgen med Drottning

Victorias vilohem och slottsruinen icke finge bebyggas intill en

bredd av 125 meter, räknat från gränsen för vilohemmet och landborgens

fot, dels örn rätt för kronan till den jordägaren tillkommande rätt, som

vore beroende på Konungen beviljad koncession enligt »lag angående

stenkolsfyndigheter m. m.», och dels örn rätt för nuvarande arrendatorn

av egendomen Eric Andersson till option vid områdenas förnyade utarrendering

från den 14 mars 1934 under minst fem år.

I fråga örn förberörda smedjebyggnad å Vilohemmets område syntes

domänstyrelsen sedermera böra få underhandla med hemmet örn övertagande

av sagda byggnad.

Med avseende å den av aktiebolaget Borgholms Kurort & Havsbad

gjorda ansökningen torde den däri avsedda marken ligga å under byggnadsstyrelsens

förvaltning ställda områden, i följd varav byggnadsstyrelsen

sedermera torde komma att pröva denna ansökning.

Några försäljningar av de till fru Jenny Kreuger m. fl. upplåtna områdena

syntes domänstyrelsen för närvarande icke böra ifrågakomma.

Domänstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att av kungsladugården 518/25 mantal Borgholm nr 8

jämte lägenheten Borgholm nr 7, en trädgård, i Käpplinge socken av Kalmar

län måtte försäljas

dels till Kalmar läns södra landsting förberörda område örn O.237 hektar

med den jämkning beträffande gränserna, som kunde komma att bestämmas

vid blivande avstyckning å egendomen, mot en köpeskilling av 138

kronor, under villkor att köpeskillingen erlades till länsstyrelsen i länet

kontant vid tillträdet den 14 mars 1934 samt att köparen skulle vara

skyldig att ensam vidkännas kostnaderna för områdets avskiljande, lagfart

å fånget oell övriga med köpet förenade utgifter,

dels ock till staden Borgholm förberörda med litt. Ci, Ca, Ca, C«, E och

Kungsträdgården utmärkta områden med den jämkning beträffande

gränserna, som kunde komma att bestämmas vid blivande avstyckning å

egendomen, mot en köpeskilling av etthundrasextiotusen (160,000) kronor

samt under villkor i övrigt, att områdena finge tillträdas den 14 mars

1934 i då befintligt skick, varvid staden skulle inträda i de rättigheter

och skyldigheter Kungl. Majit och kronan hade till å områdena befintliga

nyttjanderättshavare, att köpeskillingen skulle erläggas antingen

kontant vid tillträdet eller jämlikt bestämmelserna i 21 § och 22 § B) i förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av

kronoegendom m. m. till länsstyrelsen, som hade att utfärda köpebrev å

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Muj:ts proposition nr 222.

områdena, ut t till förmån för den i statens ägo kvarvarande delen av

egendomen hela torpet Bergdala och övriga delar av området norr och

väster örn landborgen nied Drottning Victorias vilohem och slottsruinen

av staden icke finge bebyggas intill en bredd av 125 meter, räknat från

gränsen för vilohemmet och landborgens fot, att kronan skulle förbehållas

rätt till den jordägaren tillkommande rätt, som vore beroende på Konungen

beviljad koncession enligt »lag angående stenkolsfyndigheter

m. ni.», att inga enskilda tillhöriga lius och anläggningar å områdena

skulle ingå i försäljningen, att den å det till stiftelsen Drottning Victorias

vilohem upplåtna området belägna, för närvarande till kungsladugården

nyttjade smedjebyggnaden ävensom egendomen tillhörande fiske

rätt ej heller skulle ingå i försäljningen, att staden ensam skulle vidkännas

kostnader för lagfart å fånget, avstyckning och andra med köpet

förenade utgifter, att staden skulle ansvara för på områdena efter tillträdesdagen

belöpande onera och utskylder, att staden skulle respektera

såväl den innehavaren av lägenheten Nuekedal tillförsäkrade rätt att

kvarbo vid lägenheten under avtalade villkor som ock de innehavare av

elektriska ledningar lämnade medgivanden att hava dylika ledningar

framdragna över områdena, att stiftelsen Drottning Victorias vilohem

skulle förbehållas rätt att avgiftsfritt hava avloppsledningar och avloppsanläggning

inom områdena, att Kalmar läns södra landsting skulle

förbehållas rätt att avgiftsfritt för framtiden disponera en brunn å områdena

i närheten av vilohemmet och därifrån till Borgholms lasarett

dragen vattenledning, att kronan som ägare av det egentliga alvaret

skulle förbehållas rätt för betesdjur å alvaret till vattentäkt från brunnen

vid Gammalgård, att innehavare av från egendomen försålda eller

eljest upplåtna lägenheter skulle förbehållas rätt till fria utfartsvägar

över områdena, att Södra Ölands järnvägsaktiebolag skulle förbehållas

rätt att disponera förut berörda områden örn Loos hektar för snöskärmar

enligt medgivna villkor, att Runstens härads väghållningsdistrikt skulle

förbehållas rätt att mot skälig avgäld hava en garagebyggnad kvarstående

å områdena, att grundvalarna till en stenbyggnad inom torpet

Bergdalas område icke skulle få rubbas, att det s. k. Vasahuset icke

skulle få ändras utan byggnadsstyrelsens tillstånd, samt att nuvarande

arrendatorn av egendomen Eric Andersson skulle tillförsäkras optionsrätt

vid områdenas förnyade utarrendering från den 14 mars 1934 under

minst 5 år.

Vidare har domänstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit sedermera torde

förordna, att återstående under domänstyrelsens förvaltning stående delar

av egendomen den 14 mars 1934 skulle ställas under skogsstatens vård

för att förvaltas i enlighet med de för förvaltning av kronoparker gällande

grunder samt att i samband härmed domänstyrelsen torde böra

åläggas att till staden under tjugo år från den 14 mars 1934 upplåta all

betesrätt å det huvudsakliga alvaret utan avgift, men under de villkor

Bihang till riksdagens protokoll 193$. 1 sami. Nr 222.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefen.

Kungl. Muj:ts proposition nr 222.

i övrigt, som styrelsen med avseende å stängsel m. m. kunde finna skäl

föreskriva, ävensom att, örn betesrätten å alvaret jämväl därefter skulle

komma att av kronan upplåtas, tillerkänna staden företrädesrätt mot

skälig avgäld oell övriga av styrelsen fastställda villkor; skolande därvid

avgäld ej beräknas för betet för gårdens djur.

Sedermera har i en till domänstyrelsen ställd skrift Svenska naturskyddsföreningens

styrelse anfört följande.

I naturskyddsbänseende torde ifrågavarande kronodomän vara en

av landets allra märkligaste. Till egendomen hörde Borgholms alvar

samt den trädbevuxna branten nedanför slottsruinen fram till själva

kungsladugårdens huvudbyggnad, numera Drottning Victorias vilohem.

Borgholms alvar med slottsruinen, landborgsbranten och den

nedanför belägna, numera naturskyddade Borge hage, bildade tillsammans

ett landskap och en naturtyp av sällsynt och egenartad skönhet.

Styrelsen ansåge sig böra framhålla, att det vore av utomordentligt värde

för vårt land, att hela denna landskapsbild bibekölles i sin nuvarande, av

natur och minnesrik historia präglade stämning. Detta torde endast

kunna ske genom att egendomen behölles i kronans ägo. Någon förändring

i dess nuvarande skötsel ville styrelsen ej föreslå. Styrelsen

ville endast uttala öneskemålet, att den till egendomen hörande delen

av Borgholms alvar, den i Borge hage belägna lägenheten Bergdala samt

landborgsbranten fram till Drottningens vilohem bibehölles i så vitt möjligt

oförändrat skick.

I yttrande den 10 mars 1933 över sistnämnda framställning har domänstyrelsen

—- under åberopande av sitt förberörda utlåtande i ärendet —

framhållit, att, då enligt det däri avgivna förslaget det egentliga alvaret

skulle bibehållas i kronans ägo samt att genom de villkor i övrigt, som

efter samråd med byggnadsstyrelsen vore fästade vid den av domänstyrelsen

förordade försäljningen av egendomens jordbruk till Borgholms

stad, det bleve sörjt för att landskapsbilden bibehölles i sin nuvarande,

av natur och en minnesrik historia präglade stämning, anledning torde

saknas att motsätta sig ett genomförande av en för staten förmånlig försäljning.

Från ifrågavarande egendom hava tidigare för olika ändamål frånsålts

betydande delar. Sålunda hava vissa Borgholm i söder angränsande områden,

vilka erfordrats för stadens utveckling, blivit till staden försålda,

varjämte åtskilliga jordbruksegnahem bildats särskilt i egendomens sydostliga

del.

Under senare tid har frågan örn utförande av nödvändiga nybyggnader,

vilka skulle kräva avsevärda belopp, ävensom egendomens jämförelsevis

ringa arrendeavkastning framkallat tanken på försäljning av egendomens

jordbruk. För egen del finner jag, lika med de myndigheter som yttrat sig

i ärendet, lämpligt, att en försäljning av egendomen kommer till stånd. Såväl

Borgholms stad som Räpplinge kommun, inom vilken senare egen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

19

domen är belägen, hava framkommit med i stort sett likvärdiga köpeanbud.

På de skäl, som domänstyrelsen i sådant avseende anfört, oek särskilt

med tanke på Borgholms stads berättigade anspråk på utvidgning

och utveckling synes mig stadens anbud vara att förorda. I fråga örn

de särskilda områden, som staden önskat förvärva, torde intet vara att

erinra mot stadens förvärv av de i ärendet liksom å bifogade översiktskarta

med litt. Ci, C-, Ca oell E betecknade områdena, ävensom av lotten

Kungsträdgården. Vad åter området litt. C« (torpet Bergdala) angår

anser jag detta område fortfarande böra bibehållas i statens ägo. Dess

närbelägenhet till slottsruinen samt den omständigheten, att det på tre

sidor omgives av det naturskyddade området, göra det nödvändigt att

förfara nied största försiktighet vid dispositionen därav. Visserligen

torde det från visst håll framförda förslaget örn införande av byggnadsförbud

vid områdets försäljning i viss mån innefatta en garanti för naturskyddsintresset

— vilken garanti bör få formen av servitutsförbehåll —

men detta skydd synes 111ig icke tillräckligt. Svenska naturskyddsföreningen

har även uttalat sig för områdets bibehållande i statens hand. Borgholms

stad torde också, enligt vad jag inhämtat, vara villig avstå från

förvärvet av nämnda torp, under förutsättning att köpeskillingen nedsättes

med 5,000 kronor eller till 155,000 kronor. I anledning härav synes

mig området litt. Ci böra undantagas från försäljningen till Borgholms

stad, i samband varmed köpeskillingen synes böra nedsättas från skäligt

ansedda 160,000 kronor till 155,000 kronor.

I fråga örn försäljning till Kalmar läns södra landsting av ett mindre

område för reglering av lasarettstomtens område har jag intet att erinra

mot vad domänstyrelsen i sådant avseende föreslagit.

I övrigt synes mig, i likhet med domänstyrelsen, ytterligare försäljningar

icke böra medgivas, varför i statens hand skulle bibehållas — förutom

slottsområdet och andra under byggnadsstyrelsens förvaltning hörande områden

— det s. k. Alvaret, det naturskyddade området, torpet Bergdala

samt området för Drottning Victorias vilohem.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kungsladugården 5 1SL-, mantal Borgholm nr 8

jämte lägenheten Borgholm nr 7, en trädgård, i Käpplinge

socken av Kalmar län må försäljas

dels till Kalmar läns södra landsting förberörda

område örn 0.2:17 hektar med den jämkning beträffande

gränserna, som 7nå komma att bestämmas

vid blivande avstyckning å egendomen, mot

en köpeskilling av 138 kronor, under villkor att köpeskillingen

vid tillträdet den 14 mars 1934 kontant erlägges

till länsstyrelsen i länet, som bar att å områ
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 222.

det utfärda köpebrev, samt att köparen är skyldig

att ensam vidkännas kostnaderna för områdets avskiljande,

lagfart å fånget och övriga med köpet förenade

utgifter,

dels ock till staden Borgholm förberörda med litt.

C„ litt. Co, litt. C3 oell litt. E samt Kungsträdgården

utmärkta områden med den jämkning beträffande

gränserna, som må komma att bestämmas vid blivande

avstyckning å egendomen, mot en köpeskilling av

155,000 kronor samt under iakttagande ej mindre

av följande villkor, nämligen, att områdena må

tillträdas den 14 mars 1934 i då befintligt skick,

varvid staden inträder i de rättigheter oell skyldigheter

Kungl. Majit och kronan har till å områdena befintliga

nyttjanderättshavare, att köpeskillingen erlägges

antingen kontant vid tillträdet eller jämlikt bestämmelserna

i 21 § och 22 § B) i förordningen den 6

juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av

kronoegendom m. m. till länsstyrelsen, som har att utfärda

köpebrev å områdena, att genom servitutsförbehåll

till förmån för den i statens ägo kvarvarande

delen av egendomen stadgas att delar av området

(den s. k. Åkerhagen) norr örn landborgen med Drottning

Victorias vilohem icke må bebyggas intill en

bredd av 125 meter, räknat från gränsen för vilohemmet

och landborgens fot, att staden ensam vidkännes

kostnader för lagfart å fånget, avstyckning och andra

med köpet förenade utgifter, samt att staden ansvarar

för på områdena efter tillträdesdagen belöpande

onera och utskylder, än även av de villkor i övrigt,

som Kungl. Majit, i huvudsaklig överensstämmelse

med domänstyrelsens förberörda förslag, må

föreskriva.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Joh:s Thygesen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 222. 21

Översiktskarta

rörande försäljning ar mark från Borgholms kungsladugård.

jBoKGHot-ns

lirell!

Ani«i

1) Litt. C,, litt. C2t litt. C, och litt. E samt Kungsträdgården äro avsedda att säljas

till Borgholms stad lör 155,000 kronor.

2) Ett mindre område vid lasarettet är avsett att säljas till Kalmar läns södra landsting

lör 138 kronor.

3) I statens ägo äro avsedda att behållas litt. C4l det naturskyddade området, det

s. k. Alvaret oell området för Drottning Victorias vilohem ävensom slottsområdet och

vissa andra till byggnadsstyrelsens förvaltning hörande områden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:187 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående försäljning av mark från Borgholms kungsladugård i Kalmar län. s. 9 i texten
  2. JoU 1933:75 Utlåtande i anledning av ''Kungl. Maj-.ts proposition angående försäljning av mark från Borgholms kungsladugård i Kalmar län. s. 11 i texten