Med förslag till ändrad lydelse av § 20 regeringsformen
1933-03-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:226, Med förslag till ändrad lydelse av § 20 regeringsformen
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 226.
1
Nr 226.
Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av § 20 regeringsformen; given Stockholms slott den 17
mars 1933.
Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Majit härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning fram
-
lägga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 20 regeringsformen.
§ 20.
De mål, som från krigsdomstolarna dragas under Konungens prövning,
skola uti högsta domstolen företagas och avgöras.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs oell Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. Schlyter.
Bihang till riksdagens protokoll 1933.
1 sami. Nr 226.
I
2
Kungl. Martts proposition nr 226.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 17 mars 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet, anför
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:
»Förut i dag har Kungl. Maj:t på min föredragning förordnat örn avlåtande
till riksdagen av proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser
örn krigsdomstolar och rättegången därstädes. Enligt nämnda
förslag skola de under normala fredliga förhållanden fungerande
krigsdomstolarna med såväl civila som militära ledamöter -—• regementskrigsrätt,
stationskrigsrätt och särskild krigsrätt samt krigshovrätten —
upphöra och i deras ställe allmän underrätt i regel vara första ltrigsdomstol
samt allmän hovrätt vara krigsöverdomstol. Endast i ett särskilt
angivet fall skall underdomstolen vara särskild krigsrätt, jämväl
denna domstol dock utan militära ledamöter. Även efter det denna ändring
i domstolsorganisationen genomförts skall i fråga örn militära mål, d. v. s.
mål och ärenden som tillkomma allmän domstol på grund av lagförslaget
eller ock särskild krigsrätt, i huvudsak gälla vad i lag eller författning
är stadgat örn krigsdomstolar och rättegången därstädes. Termen krigsdomstolar
har bibehållits såsom en sammanfattande beteckning på domstolar
— allmänna och specialdomstolar — vid deras handhavande av den
militära rättsvården.
Beträffande krigsdomstolarnas organisation i krigstid eller då någon
del av krigsmakten för annat ändamål än övning ställes på krigsfot bibehålies
den nu gällande ordningen med fältkrigsrätt, bestående av tre
militära och en civil ledamot, såsom underrätt. På motsvarande sätt som
enligt gällande ordning målen från fältkrigsrätt — där ej överkrigsrätt
för viss del av krigsmakten inrättas — skola fullföljas till krigshovrätten,
skola dessa mål enligt förslaget fullföljas till Svea hovrätt, som därvid
organiseras i överensstämmelse med den nuvarande krigshovrätten
med tre civila och två militära ledamöter. Förslaget innebär icke heller
någon ändring i gällande lags bestämmelse örn rätt för Konungen att i
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 226.
krigstid förordna att överkrigsrätt med tre militära och två civila ledamöter
skall inrättas vid viss del av krigsmakten.
I fråga örn handläggningen av krigsrättsmål i sista instans är i § 20
regeringsformen föreskrivet, att de mål, som från krigsdomstolarna dragas
under Konungens prövning, skola uti högsta domstolen företagas och
avgöras samt att tvenne militärpersoner av högre grad, dem Konungen
härtill utser och förordnar, böra med domare jäv och ansvar, och utan
särskilt arvode, sådana mål i högsta domstolen övervara och däröver
rösta. Enligt denna grundlagsbestämmelse skola således krigsrättsmål
numera såväl i fredstid som under krig avdömas i högsta domstolen såsom
sista instans. Intill år 1915 gällde enligt regeringsformen sådan ordning
för krigsrättsmålens handläggning endast i fredstid; under krig
förhölls därmed efter krigsartiklarna.
Vid anmälan inför Kungl. Majit den 10 februari 1933 av ifrågavarande
lagförslag för remiss till lagrådet framhöll jag, att därest de allmänna
domstolarna i enlighet med förslaget konstituerades såsom krigsdomstolar,
detta komme att medföra att högsta domstolen fortfarande vid handläggning
av militära mål även i fredstid finge bibehålla den sammansättning
som i § 20 regeringsformen stadgas. Jag anförde vidare att ur
rättslig synpunkt något ovillkorligt samband mellan borttagandet av militära
ledamöter i de underrätter, som handhade den militära rättsskipningen,
och de militära ledamöternas uteslutande ur högsta domstolen
icke förefunnes. De skäl som åberopats mot den militära fackkunskapens
representation i domstolen gjorde sig ej på samma sätt gällande i fråga
örn högsta instansen, där för övrigt militärer ej kunde tillkallas för att
höras såsom sakkunniga, eftersom muntlig förhandling ej förekomme.
Ett bibehållande, intill dess ändring i § 20 regeringsformen eventuellt
kunde hava skett, av en dylik representation inom domstolen för den militära
sakkunskapen, vilken där uppenbarligen icke utgjorde någon fara
för rent militära synpunkters obehöriga inflytande, syntes mig icke heller
möta betänkligheter. Jag fann således över huvud borttagandet av
de militära bisittarna i högsta domstolen icke vara en nödvändig konsekvens
av den föreslagna omorganisationen av krigsdomstolarna i första
och andra instans.
Lagrådet framställde i sitt yttrande över förslaget erinran mot att i
detsamma termen krigsdomstol tagits i anspråk för att beteckna allmän
domstol, såframt och såvitt den utövade jurisdiktion i mål som enligt
hittills gällande bestämmelser hört under krigsdomstol. En dylik anordning
fann lagrådet vara ägnad att föranleda tveksamhet i fråga örn innebörden
av sådana grundlagsstadganden, vari uttrycket krigsdomstol förekomme.
På sätt jag tidigare i dag vid behandling av berörda lagförslag anfört
kan jag icke dela den av lagrådet sålunda uttalade uppfattningen.
Jag anser nämligen att därest förslaget antages av riksdagen och termen
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 226.
krigsdomstol sålunda i allmän lag bibehålies såsom beteckning för alla
de domstolar å vilka lagen örn krigsdomstolar och rättegången därstädes
med nu föreslagna modifikationer skall äga tillämpning, § 20 regeringsformen
icke lärer kunna tolkas annorlunda än att militära ledamöter allt
fortfarande skola deltaga i handläggningen av militära mål som inkomma
till högsta domstolen från dylika domstolar.
Ehuru jag alltså icke anser någon ändring i § 20 regeringsformen erforderlig
av hänsyn till befarade tolkningssvårigheter, har jag på grund av
lagrådets erinringar i sak funnit en sådan böra redan nu komma till stånd.
Lagrådet har i sitt nyssnämnda yttrande påpekat, att det vore en inkonsekvens
i organisatoriskt hänseende att bibehålla det militära inslaget i
högsta domstolen, sedan detta avskaffats i de lägre instanserna. Denna
erinran måste uppenbarligen tillerkännas visst fog. Visserligen kan, såsom
jag förut framhållit, till förmån för de militära ledamöternas kvarblivande
i högsta domstolen anföras, att militärer ej därstädes kunna höras som
sakkunniga, eftersom muntlig förhandling ej förekommer i högsta domstolen,
men detta förhållande lärer icke kunna tillmätas avgörande betydelse
vid ett slutligt bestämmande av högsta domstolens sammansättning. Högsta
domstolen är icke organiserad på serskilt sätt vid behandling av vissa
andra specialmål trots att för dessa i de lägre instanserna äro inrättade
specialdomstolar t. ex. för vattenmålen vattendomstolar och vattenöver - domstol. Det torde icke med skäl kunna göras gällande, att de militära
målen framför andra mål skulle för ett tillförlitligt bedömande erfordra
speciell sakkunskap inom högsta domstolen; tvärtom torde dessa mål i de
flesta fall även ur tekniska och andra speciella synpunkter vara förhållandevis
enkla. Å andra sidan kan det, såsom tidigare antytts, icke anses
vara någon olägenhet, att de militära ledamöterna, även sedan omorganisationen
av krigsdomstolarna verkställts, kvarbliva i högsta domstolen intill
dess ändring av § 20 regeringsformen kan i grundlagsenlig ordning
slutligen antagas.
Såsom jag tidigare anfört bibehållas under krigstid och vid krigsmaktens
ställande på krigsfot militära ledamöter i de då fungerande krigsdomstolarna.
Vid sådant förhållande kunde måhända ifrågasättas huruvida
ej högsta domstolen vid prövning av från sådana domstolar fullföljda
mål borde inom sig äga tillgång till militär sakkunskap. Tillräckliga
skäl att för detta fall bibehålla en specialorganisation lära dock icke
vara för handen. När år 1920 fråga motionsvis väcktes i riksdagen örn
avskaffande av de militära ledamöterna i högsta domstolen, gjorde konstitutionsutskottet,
som tillstyrkte förslaget (utlåtande nr 48), icke någon
reservation för krigstid, och detta ehuru samma riksdag avlåtit skrivelse
till Kungl. Majit med begäran örn utredning lmruvida krigsdomstolarna
i fredstid kunde avskaffas. Utskottet anförde, att bestämmelsen örn
militärpersoners deltagande i krigsrättsmålens handläggning i högsta instans
tydligen förlorade sitt berättigande, därest krigsrätterna i fredstid
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 226.
avskaffades. Utskottets hemställan avslogs av riksdagen, tydligen på grund
av frågans samhörighet med den till utredning hänskjuta frågan örn
krigsdomstolarnas avskaffande. Då denna fråga nu föreligger i utrett
skick, synes den av 1920 års konstitutionsutskott föreslagna åtgärden
kunna utan olägenhet genomföras.
På grund av vad jag sålunda anfört har jag låtit inom departementet
upprätta förslag till ändrad lydelse av § 20 regeringsformen, enligt vilket
bestämmelsen örn militära ledamöter i högsta domstolen helt utgår ur
förevarande paragraf.»
Departementschefen uppläser härefter berörda förslag samt hemställer,
att detsamma måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig
ordning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
H. Stefanson.
Milano till riksdagens protokoll 1933. 1 sami.
Sr 226.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- KU 1933:37 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande utskottets utlåtande nr 36 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med för a1 i texten