Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 20 regeringsformen

1933-03-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:226, Med förslag till ändrad lydelse av § 20 regeringsformen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 226.

1

Nr 226.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse

av § 20 regeringsformen; given Stockholms slott den 17

mars 1933.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Majit härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning fram
-

lägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 20 regeringsformen.

§ 20.

De mål, som från krigsdomstolarna dragas under Konungens prövning,

skola uti högsta domstolen företagas och avgöras.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs oell Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami. Nr 226.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Martts proposition nr 226.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet, anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

»Förut i dag har Kungl. Maj:t på min föredragning förordnat örn avlåtande

till riksdagen av proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser

örn krigsdomstolar och rättegången därstädes. Enligt nämnda

förslag skola de under normala fredliga förhållanden fungerande

krigsdomstolarna med såväl civila som militära ledamöter -—• regementskrigsrätt,

stationskrigsrätt och särskild krigsrätt samt krigshovrätten —

upphöra och i deras ställe allmän underrätt i regel vara första ltrigsdomstol

samt allmän hovrätt vara krigsöverdomstol. Endast i ett särskilt

angivet fall skall underdomstolen vara särskild krigsrätt, jämväl

denna domstol dock utan militära ledamöter. Även efter det denna ändring

i domstolsorganisationen genomförts skall i fråga örn militära mål, d. v. s.

mål och ärenden som tillkomma allmän domstol på grund av lagförslaget

eller ock särskild krigsrätt, i huvudsak gälla vad i lag eller författning

är stadgat örn krigsdomstolar och rättegången därstädes. Termen krigsdomstolar

har bibehållits såsom en sammanfattande beteckning på domstolar

— allmänna och specialdomstolar — vid deras handhavande av den

militära rättsvården.

Beträffande krigsdomstolarnas organisation i krigstid eller då någon

del av krigsmakten för annat ändamål än övning ställes på krigsfot bibehålies

den nu gällande ordningen med fältkrigsrätt, bestående av tre

militära och en civil ledamot, såsom underrätt. På motsvarande sätt som

enligt gällande ordning målen från fältkrigsrätt — där ej överkrigsrätt

för viss del av krigsmakten inrättas — skola fullföljas till krigshovrätten,

skola dessa mål enligt förslaget fullföljas till Svea hovrätt, som därvid

organiseras i överensstämmelse med den nuvarande krigshovrätten

med tre civila och två militära ledamöter. Förslaget innebär icke heller

någon ändring i gällande lags bestämmelse örn rätt för Konungen att i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

krigstid förordna att överkrigsrätt med tre militära och två civila ledamöter

skall inrättas vid viss del av krigsmakten.

I fråga örn handläggningen av krigsrättsmål i sista instans är i § 20

regeringsformen föreskrivet, att de mål, som från krigsdomstolarna dragas

under Konungens prövning, skola uti högsta domstolen företagas och

avgöras samt att tvenne militärpersoner av högre grad, dem Konungen

härtill utser och förordnar, böra med domare jäv och ansvar, och utan

särskilt arvode, sådana mål i högsta domstolen övervara och däröver

rösta. Enligt denna grundlagsbestämmelse skola således krigsrättsmål

numera såväl i fredstid som under krig avdömas i högsta domstolen såsom

sista instans. Intill år 1915 gällde enligt regeringsformen sådan ordning

för krigsrättsmålens handläggning endast i fredstid; under krig

förhölls därmed efter krigsartiklarna.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 10 februari 1933 av ifrågavarande

lagförslag för remiss till lagrådet framhöll jag, att därest de allmänna

domstolarna i enlighet med förslaget konstituerades såsom krigsdomstolar,

detta komme att medföra att högsta domstolen fortfarande vid handläggning

av militära mål även i fredstid finge bibehålla den sammansättning

som i § 20 regeringsformen stadgas. Jag anförde vidare att ur

rättslig synpunkt något ovillkorligt samband mellan borttagandet av militära

ledamöter i de underrätter, som handhade den militära rättsskipningen,

och de militära ledamöternas uteslutande ur högsta domstolen

icke förefunnes. De skäl som åberopats mot den militära fackkunskapens

representation i domstolen gjorde sig ej på samma sätt gällande i fråga

örn högsta instansen, där för övrigt militärer ej kunde tillkallas för att

höras såsom sakkunniga, eftersom muntlig förhandling ej förekomme.

Ett bibehållande, intill dess ändring i § 20 regeringsformen eventuellt

kunde hava skett, av en dylik representation inom domstolen för den militära

sakkunskapen, vilken där uppenbarligen icke utgjorde någon fara

för rent militära synpunkters obehöriga inflytande, syntes mig icke heller

möta betänkligheter. Jag fann således över huvud borttagandet av

de militära bisittarna i högsta domstolen icke vara en nödvändig konsekvens

av den föreslagna omorganisationen av krigsdomstolarna i första

och andra instans.

Lagrådet framställde i sitt yttrande över förslaget erinran mot att i

detsamma termen krigsdomstol tagits i anspråk för att beteckna allmän

domstol, såframt och såvitt den utövade jurisdiktion i mål som enligt

hittills gällande bestämmelser hört under krigsdomstol. En dylik anordning

fann lagrådet vara ägnad att föranleda tveksamhet i fråga örn innebörden

av sådana grundlagsstadganden, vari uttrycket krigsdomstol förekomme.

På sätt jag tidigare i dag vid behandling av berörda lagförslag anfört

kan jag icke dela den av lagrådet sålunda uttalade uppfattningen.

Jag anser nämligen att därest förslaget antages av riksdagen och termen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

krigsdomstol sålunda i allmän lag bibehålies såsom beteckning för alla

de domstolar å vilka lagen örn krigsdomstolar och rättegången därstädes

med nu föreslagna modifikationer skall äga tillämpning, § 20 regeringsformen

icke lärer kunna tolkas annorlunda än att militära ledamöter allt

fortfarande skola deltaga i handläggningen av militära mål som inkomma

till högsta domstolen från dylika domstolar.

Ehuru jag alltså icke anser någon ändring i § 20 regeringsformen erforderlig

av hänsyn till befarade tolkningssvårigheter, har jag på grund av

lagrådets erinringar i sak funnit en sådan böra redan nu komma till stånd.

Lagrådet har i sitt nyssnämnda yttrande påpekat, att det vore en inkonsekvens

i organisatoriskt hänseende att bibehålla det militära inslaget i

högsta domstolen, sedan detta avskaffats i de lägre instanserna. Denna

erinran måste uppenbarligen tillerkännas visst fog. Visserligen kan, såsom

jag förut framhållit, till förmån för de militära ledamöternas kvarblivande

i högsta domstolen anföras, att militärer ej därstädes kunna höras som

sakkunniga, eftersom muntlig förhandling ej förekommer i högsta domstolen,

men detta förhållande lärer icke kunna tillmätas avgörande betydelse

vid ett slutligt bestämmande av högsta domstolens sammansättning. Högsta

domstolen är icke organiserad på serskilt sätt vid behandling av vissa

andra specialmål trots att för dessa i de lägre instanserna äro inrättade

specialdomstolar t. ex. för vattenmålen vattendomstolar och vattenöver - domstol. Det torde icke med skäl kunna göras gällande, att de militära

målen framför andra mål skulle för ett tillförlitligt bedömande erfordra

speciell sakkunskap inom högsta domstolen; tvärtom torde dessa mål i de

flesta fall även ur tekniska och andra speciella synpunkter vara förhållandevis

enkla. Å andra sidan kan det, såsom tidigare antytts, icke anses

vara någon olägenhet, att de militära ledamöterna, även sedan omorganisationen

av krigsdomstolarna verkställts, kvarbliva i högsta domstolen intill

dess ändring av § 20 regeringsformen kan i grundlagsenlig ordning

slutligen antagas.

Såsom jag tidigare anfört bibehållas under krigstid och vid krigsmaktens

ställande på krigsfot militära ledamöter i de då fungerande krigsdomstolarna.

Vid sådant förhållande kunde måhända ifrågasättas huruvida

ej högsta domstolen vid prövning av från sådana domstolar fullföljda

mål borde inom sig äga tillgång till militär sakkunskap. Tillräckliga

skäl att för detta fall bibehålla en specialorganisation lära dock icke

vara för handen. När år 1920 fråga motionsvis väcktes i riksdagen örn

avskaffande av de militära ledamöterna i högsta domstolen, gjorde konstitutionsutskottet,

som tillstyrkte förslaget (utlåtande nr 48), icke någon

reservation för krigstid, och detta ehuru samma riksdag avlåtit skrivelse

till Kungl. Majit med begäran örn utredning lmruvida krigsdomstolarna

i fredstid kunde avskaffas. Utskottet anförde, att bestämmelsen örn

militärpersoners deltagande i krigsrättsmålens handläggning i högsta instans

tydligen förlorade sitt berättigande, därest krigsrätterna i fredstid

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

avskaffades. Utskottets hemställan avslogs av riksdagen, tydligen på grund

av frågans samhörighet med den till utredning hänskjuta frågan örn

krigsdomstolarnas avskaffande. Då denna fråga nu föreligger i utrett

skick, synes den av 1920 års konstitutionsutskott föreslagna åtgärden

kunna utan olägenhet genomföras.

På grund av vad jag sålunda anfört har jag låtit inom departementet

upprätta förslag till ändrad lydelse av § 20 regeringsformen, enligt vilket

bestämmelsen örn militära ledamöter i högsta domstolen helt utgår ur

förevarande paragraf.»

Departementschefen uppläser härefter berörda förslag samt hemställer,

att detsamma måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig

ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

H. Stefanson.

Milano till riksdagens protokoll 1933. 1 sami.

Sr 226.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1933:37 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande utskottets utlåtande nr 36 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med för a1 i texten