Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen

1933-03-17 · 48 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 48 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:227, Med förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 227.

1

JNr 227.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse

av § 24 riksdagsordningen; given Stockholms slott den 17

mars 1933.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

-Maj:t härmed till . riksdagens .prövning i grundlagsenlig ordning framlägga

följande t.; . ir .. >

Förslag

till

ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen.

§ 24.

Kösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den, som, på sätt

i vallagen sägs, vid valförrättning personligen sig inställer; dock att dels

sådan valberättigad, som till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse är

förhindrad att personligen inställa sig, må, i den utsträckning och under

de villkor som stadgas i vallagen, utan sådan inställelse avgiva valsedel,

dels ock make må, i den ordning som stadgas i nyssnämnda

lag, avgiva valsedel genom andra maken, därest denna är röstberättigad.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Hiliana till riksdagens protokoll HISS. 1 sami. Nr 227.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Utdrag av protokollet över gustitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anför:

»I Sverige liksom även i andra länder med representativt statsskick

är till bevarande av valhemligheten och valsäkerheten i övrigt

såsom huvudregel vid politiska val stadgat, att rösträtten skall utövas

vid personlig inställelse inför valförrättaren i det valdistrikt, där väljaren

är i röstlängd uppförd. I den mån rösträtten de senaste årtiondena

i de flesta västerländska stater utsträckts till allt vidare folkkretsar, har

emellertid behov av särskilda åtgärder till underlättande av valdeltagandet

allt mera gjort sig gällande och i åtskilliga länder uppmärksammats

av lagstiftaren. När rösträtt för kvinnor vid val till andra kammaren

år 1921 infördes i vårt land, medgavs sålunda, till underlättande av de

gifta kvinnornas deltagande i valet, genom ändring i riksdagsordningen

rätt för äkta make att avgiva valsedel genom andra maken, därest

denna vöre röstberättigad; och samtidigt infördes i riksdagsordningen

bestämmelse örn rätt för valberättigad, som genom frånvaro från valdistriktet

till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse vore förhindrad att

personligen inställa sig vid valtillfället, att vid valen till andra kammaren

i utsträckning och under villkor, som stadgades i vallagen, utan sådan

inställelse avgiva valsedel. Sådan rätt skall enligt vallagen tillkomma

den, som utövar militärtjänst eller sjömansyrket eller såsom deltagare

för egen eller annans räkning i fiske i öppen sjö eller i annan egenskap

tillhör besättning eller annan personal å fartyg, samt den, som tillhör

personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag

eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet, ävensom, sedan

år 1924, den, som tillhör personalen vid svensk beskickning eller

svenskt konsulat, samt äkta maka till sådan person, i sistnämnda fall,

därest hinder för hennes personliga inställelse vid valförrättningen möter

på grund därav, att hon är bosatt å makens tjänsteort. Nämnda personer

kunna under angivna förutsättningar utöva sin rösträtt genom att

insända valsedel omedelbart till Konungens befallningshavande. Mot
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

svarande rätt att rösta utan personlig inställelse, som år 1921 blev gällande

beträffande valen till andra kammaren, infördes även för de kommunala

valens vidkommande i sammanhang med fullmaktsröstningens avskaffande

år 1920; även omförmälda år 1924 vidtagna utvidgning av rätten

att rösta med valsedelsföi‘sändelse vid valen till andra kammaren

vann tillämpning å kommunala val.

I betraktande av den stora vikt, som måste fästas därvid att åt de

röstberättigade beredes tillfälle att i största möjliga utsträckning utöva

sin rösträtt, synas de sålunda vidtagna åtgärderna till underlättande

av röstningen för vissa kategorier medborgare dock knappast fylla

skäliga anspråk. Valsedelsförsändelseinstitutet för äkta makar användes

visserligen i stor utsträckning och torde fylla ett väsentligt behov

inom det område, där det har tillämpning, men rätten för vissa yrkesoch

tjänstemän att insända valsedel har — delvis kanske i följd av det

invecklade tekniska förfarandet — kommit till förhållandevis ringa användning

bland de därtill berättigade och har sålunda ej fått

större praktisk betydelse. Utöver de grupper av yrkes- och tjänstemän,

som nu äga rätt att använda valsedelsförsändelse, finnas dessutom åtskilliga

andra dylika grupper, för vilka befrielse från kravet på personlig

inställelse vid valförrättningen i hemorten kunde vara av stort värde.

Skilda förslag att utvidga tillämplighetsområdet för det nu förefintliga

valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän att

omfatta ytterligare grupper av sådana och även att omfatta vissa kategorier

av väljare, vilka icke kunna hänföras till yrkes- eller tjänstemän,

hava även vid upprepade tillfällen framförts inom riksdagen men avvisats

av konstitutionsutskottet och kamrarna med hänsyn bland annat

till de risker för valsäkerheten en dylik utvidgning kunde väntas medföra.

Även andra utvägar att underlätta valdeltagandet laiva emellertid

varit före i den offentliga diskussionen. Härvid har i främsta rummet

varit fråga örn rätt för röstberättigad att avlämna valsedel i annat valdistrikt

än det, där han är i röstlängden uppförd. Införande av ett dylikt

röstningssätt var sålunda under övervägande, när de nuvarande valsedelsförsändelseinstituten

infördes, men tanken därpå avvisades bland

annat under den motivering, att detta sätt bruste i effektivitet, särskilt

vad anginge vissa valmanskategorier, som vid den då föreliggande

lagstiftningsuppgiften folie i första rummet. Nu antydda möjlighet att

bidraga till förevarande frågas lösning synes emellertid, ej minst med

hänsyn till erfarenheterna från Tyskland, där ifrågavarande röstningssätt

i stor utsträckning användes, böra ägnas större uppmärksamhet än

tidigare varit fallet i vårt land. Särskilt bör framhållas, att rätten att

rösta vid valförrättning utom hemorten icke behöver knytas allenast till

vissa begränsade grupper av viiljare utan lärer kunna komma envar tillgodo,

vilken av vad anledning som helst valdagen vistas å annan ort inom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Marits proposition nr 227.

riket än hemorten. Ett dylikt system synes ej heller, örn det utformas

med omsorg, behöva medföra några egentliga risker för välsåker héten.

Då föreliggande spörsmål med hänsyn till vad nu anförts synts mig

böra göras till föremål för utredning,''har jag låtit inom- departementet

verkställa sådan genom tillkallad sakkunnig, vilken utarbetat en promemoria

med förslag i ämnet jämte utkast till lagtext. Förslaget berör i

huvudsak endast valen till andra kammaren och innebär, att vid dessa

val väljare skall kunna avlämna valsedel, avseende valet i dén valkrets,

dit han hör, vid valförrättning hvilket valdistrikt inom riket, han finner

mest lägligt.

Jag är icke nu beredd att taga bestämd ståndpunkt till de i nämnda

förslag uppdragna riktlinjerna, men synes mig en reform i huvudsaklig

överensstämmelse därmed principiellt önskvärd. Jag har för avsikt att på

grundval av promemorian verkställa vidare utredning i ämnet, närmast

genom att infordra vederbörande myndigheters yttranden över densamma.

För genomförande av en reform i angiven riktning lärer emellertid

krävas en ändring i § 24 riksdagsordningen. Denna paragraf är nu av

följande lydelse:

''Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den, som vid valtillfälle

personligen sig inställer; dock att dels sådan valberättigad, som genom

frånvaro från valdistriktet till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse

är förhindrad att personligen inställa sig vid valtillfället, må, i

den utsträckning och under de villkor, som stadgas i vallagen, utan sådan

inställelse avgiva valsedel, dels ock make må, i den ordning, som

stadgas i nyssnämnda lag, avgiva valsedel genom andra maken, därest

denna är röstberättigad.’

Intill år 1921 innehöll paragrafen endast att rösträtt ej finge utövas

av annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen sig inställde.

Uttrycket valtillfälle åsyftade ursprungligen de olika tillfällen,

vid vilka val avseende riksdagen kunde förekomma, nämligen då det

gällde utseende av ledamöter i första och i andra kammaren samt i vissa

fall elektorer för val av ledamöter i andra kammaren. Uttrycket medgav

icke möjlighet att rösta vid annat än ett visst bestämt valtillfälle.

I den år 1921 tillagda delen av paragrafen förutsättes äveu, att väljaren,

då han ej röstar med valsedelsförsändelse, skall avlämna valsedel i det

valdistrikt, där han är i röstlängden upptagen. Då paragrafens nuvarande

formulering sålunda torde få anses lägga hinder i vägen för en reform

av antytt slag, synes densamma böra imdergå erforderlig ändring.

Det synes lämpligast, att ändringen endast går ut på att möjliggöra

en sådan röstningsmetod som här avses utan att lämna föreskrift därom.

Jag vill i överensstämmelse härmed föreslå, att paragrafen ändras

sålunda, att i första delen av densamma orden ''sorn vid valtillfälle’ utbytas

mot ''sorn, på sätt i vallagen sägs, vid valförrättning’ samt att i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

senare delen av paragrafen orden ''genom frånvaro från valdistriktet’

och ''vid valtillfället’ utgå.

Genom dessa ändringar skulle riksdagsordningens bestämmelser angående

det nuvarande valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän

erhålla en något ändrad innebörd. Enligt paragrafens föreslagna

formulering skulle icke som nu grundlagen innefatta hinder för institutets

användning även i fall, då valmannen vistades inom valdistriktet.

För att en dylik ändring i villkoren för rätt att använda valsedelsförsändelse

skall bliva verklighet fordras emellertid även ändring i vallagen.

Förslag härom har framställts i den föreliggande promemorian.

Ehuru jag ej utan ytterligare utredning finner mig kunna taga bestämd

ståndpunkt till denna detalj, anser jag dock goda skäl tala för en reform

i den angivna riktningen. Vid sådant förhållande synas betänkligheter

ej heller böra möta mot att undanröja det hinder för en sådan reform,

som ligger i riksdagsordningens nuvarande ordalag.

Antoges den ifrågasatta grundlagsändringen såsom vilande av innevarande

års riksdag, skulle vid första riksdag efter nya allmänna val

till andra kammaren, då grundlagsändringsförslaget skulle slutligen prövas,

fullständigt förslag till lagändringar i enlighet med vad förut sagts

kunna framläggas, därest lämpligheten därav bekräftades vid den fortsatta

utredningen. Då genom en sådan grundlagsändring lösningen av

reformfrågan i varje fall icke på något sätt föregripes, vill jag föreslå,

att proposition med förslag till grundlagsändring av angiven innebörd

nu avlåtes till riksdagen.

Den omförmälda promemorian jämte utkast till lagtext och formulär

torde såsom bilaga få åtfölja detta protokoll.»

Departementschefen uppläser härefter ett inom departementet upprättat

förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen samt hemställer,

att förslaget måtte föi*eläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig

ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. Slef enson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

P. M.

För ett demokratiskt, på den allmänna rösträtten uppbyggt statsskick

framstår det som en viktig uppgift att i största möjliga utsträckning

bereda medborgarna tillfälle att faktiskt utöva den i författningen dem

tillerkända rösträtten. Ä andra sidan ligger det ock stor vikt på att

valsäkerheten och valhemligheten bevaras. I sådant syfte har tidigare

i snart sagt alla länder med representativt statsskick för rösträttens utövning

som huvudregel krävts väljarens personliga inställelse vid valförrättningen

i det valdistrikt, där han uppförts i röstlängden. Sedan

under detta århundrade i flertalet västerländska stater rösträtten utsträckts

till allt större folkkretsar, har emellertid antalet av dem, vilka

av giltiga orsaker äro förhindrade att personligen inställa sig vid valförrättningen

i det valdistrikt, där de äro röstberättigade, ökats, och i

samband därmed hava i åtskilliga länder åtgärder vidtagits för att bereda

sådana röstberättigade tillfälle att i annan ordning utöva sin rösträtt.

En dylik utveckling har även ägt rum i vårt land.

Historik.

§ 24 av 1866 års riksdagsordning stadgade i sin ursprungliga lydelse

som undantagslös regel, att rösträtt vid riksdagsmannaval ej finge utövas

av annan röstberättigad än den, som vid valtillfälle personligen

sig inställde.

I samband med kraven på rösträttens utsträckning framkommo emellertid

i början av 1900-talet de första förslagen att medgiva undantag

från denna regel. Vid 1902 års riksdag väcktes — i anslutning till propositionen

detta år örn rösträttens utsträckning —• i andra kammaren

motion, däri föreslogs ändrad lydelse av nämnda paragraf i riksdagsordningen.

Förslaget innebar, att röstberättigad, som på grund av sjukdom,

militär tjänstgöring eller annat laga förfall, resa eller utomlandsvistelse

vore förhindrad iakttaga personlig inställelse, skulle äga att före

valet insända sin röst till valförrättaren, på sätt i särskild lag stadgades.

På konstitutionsutskottets hemställan avslogs motionen av båda kamrarna.

Samma förslag framfördes emellertid åter i motioner vid 1903,

1906 och 1908 års riksdagar. År 1903 avstyrktes förslaget åter av konstitutionsutskottet

och avslogs av båda kamrarna. Även år 1906 avstyrktes

förslaget av utskottet. Dess hemställan bifölls av första kammaren,

men andra kammaren biföll en av tre utskottsledamöter avgiven

reservation, däri föreslogs riksdagsskrivelse med anhållan örn utredning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 227.

7

och framläggande av eventuellt förslag i ämnet. Är 1908 slutligen — sedan

vid 1907 års riksdag grundlagsändring innebärande rösträttens utsträckning

antagits som vilande — hemställde konstitutionsutskottet, att

riksdagen ville till Kungl. Majit avlåta skrivelse med begäran örn utredning,

huruvida och under vilka villkor undantag måtte kunna göras

från den i § 24 riksdagsordningen givna bestämmelsen, samt örn framläggande

för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Denna utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

Det förslag, som framförts i nämnda motioner åren 1902—1908, hade

till förebild norska lagbestämmelser. I motiveringen till motionerna

framhölls, att föreskriften örn personlig inställelse verkade ogynnsamt

för vissa grupper medborgare, däribland nämndes sjömän, militärer och

tjänstemän vid kommunikationsverken. Även i riksdagsskrivelsen år

1908 framhöllos dessa grupper såsom särskilt i behov av undantag från

regeln örn personlig inställelse.

Det kan anmärkas, att i 1907 års rösträttsproposition föredragande departementschefen

framhållit, att sedan reglerna för det allmänna valförfarandet

blivit bestämda, det bleve möjligt att undersöka, örn och i

vad mån åtgärder kunde vidtagas i det av departementschefen såsom

högst beaktansvärt betecknade syftet, att de, som av yrke eller tjänst

vore hindrade att personligen deltaga i riksdagsmannavalen, skulle äga

möjlighet att insända sina röstsedlar till valförrättaren.

Frågan örn röstning utan personlig inställelse blev under åren efter

1908 berörd i åtskilliga propositioner, interpellationer och motioner,

bland annat i sammanhang med frågan örn fullmaktsröstniugens avskaffande

vid de kommunala valen, med frågan örn införande av röstplikt

vid de politiska valen och med frågan örn politisk rösträtt för kvinnor.

I anledning av 1908 års riksdagsskrivelse uppdrog Kungl. Majit år

1918 åt professorn Albert Ernberg att verkställa utredning i ämnet.

Denne framlade år 1918 utredning och förslag angående röstning utan

inställelse inför valförrättaren vid val till andra kammaren, enligt vilket

förslag rätt att insända valsedel skulle tillkomma vissa sjömän, sjökominenderad

personal vid flottan, viss personal vid lotsverket och tullverket

samt fiskare i Göteborgs och Bohus län.

På grundval av nämnda utredning framlade Kungl. Majit till 1919

års lagtima riksdag förslag örn ändring i § 24 riksdagsordningen av

innebörd, bland annat, att sådan valberättigad, som genom frånvaro från

valdistriktet till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse vore förhindrad

att personligen inställa sig vid valtillfället, skulle, i den utsträckning och

under de villkor, som stadgades i särskild lag, utan sådan inställelse

kunna avgiva valsedel.

Vid samma riksdag framlades även de grundlagsändringsförslag,

vilka betingades av den år 1918 i princip överenskomna författningsrevisionen,

och vilka innefattade, bland annat, bestämmelser örn röst
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

rätt för kvinnor. Till underlättande av de gifta kvinnornas deltagande

i valet innehöll det nämnda förslaget örn’ändring i § 24 riksdagsordningen

även bestämmelse, att make skulle äga avgiva valsedel genom

andra maken, därest denne vöre röstberättigad.

De föreslagna ändringarna av § 24 riksdagsordningen antogos på

hemställan av första särskilda utskottet såsom vilande allenast med den

jämkningen, att de närmare bestämmelserna angående röstning utan

personlig inställelse skulle upptagas i vallagen och ej i särskild lag; och

blev denna grundlagsändring år 1921 definitivt antagen. Härigenom

erhöll nämnda paragraf sin nuvarande lydelse.

Beträffande den närmare utformningen av stadgandena örn rätt att insända

röst hade Kungl. Maj:t år 1919 föreslagit, att sådan rätt skulle tillkomma

väljare, som vore förhindrade att inställa sig vid valtillfället

på grund av nödvändigt uppehåll utom valdistriktet för utövande antingen

av militärtjänst eller av sådant yrke eller sådan allmän tjänst,

som regelmässigt medförde vistande utom distriktet. Särskilda utskottet

fann emellertid — i huvudsaklig överensstämmelse med professor

Ernberg — att företräde borde givas åt den läggning av bestämmelserna

i ämnet, att lättnaden i fråga örn kravet på personlig inställelse medgåves

endast åt vissa uppräknade yrkes- och tjänstegrupper, örn vilka det

gällde, att för dithörande personer yrkes- eller tjänsteutövningen plägade

utgöra ett alldeles bestämt och oöverkomligt hinder att personligen

infinna sig vid röstningen. Lagstiftningens tillämplighetsområde

kunde då, anförde utskottet, klart avgränsas, och man undveke den betänkliga

olägenheten av en växlande och osäker praxis. Utskottet förklarade

dock, att huru ifrågavarande stadganden än formulerades, det

måste inträffa, att ett visst godtycke komme att vidlåda desamma. Lagstiftningen

måste enligt utskottets mening nödvändigt få karaktären av

försökslagstiftning i ett vanskligt ämne. Enligt utskottets förslag skulle

den ifrågavarande rätten tillerkännas dem, som utövade militärtjänst»

dem som utövade sjömansyrket eller såsom deltagare i fiske i öppen sjö

eller i annan egenskap tillhörde fartygs personal samt dem, som tillhörde

personalen vid statens eller enskilda järnvägar eller vid postverket,

tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

Bestämmelserna angående valsedelsförsändelseinstituten —- såväl beträffande

vissa yrkes- och tjänstemän som äkta makar — infördes i den

av utskottet utarbetade nya vallagen, vilken av riksdagen antogs att

träda i kraft samtidigt med de grundlagsändringar, vilka betingades av

den år 1918 i princip beslutade författningsrevisionen, och nämnda ändring

i § 24 riksdagsordningen. Den nya vallagen utfärdades sedermera

år 1920 och trädde i kraft vid grundlagsändringarnas definitiva antagande

år 1921.

För de kommunala valens vidkommande infördes motsvarande rätt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

att använda valsedelsförsändelse genom lagändringar år 1920 i sammanhang

med fullmaktsröstningens avskaffande.

Sedermera har allenast en ändring vidtagits beträffande rätten att

rösta utan personlig inställelse, nämligen 1924, då riksdagen biföll Kungl.

Maj:ts proposition att göra valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och

tjänstemän tillämpligt även å den som tillhör personalen vid svensk

beskickning eller svenskt konsulat samt äkta make till sådan person.

Alltsedan 1919 liava motionsvis framförts en rad förslag till utvidgning

av rätten att rösta utan personlig inställelse, vilka dock samtliga

avstyrkts av vederbörande utskott och avslagits av båda kamrarna. Vid

1919 års riksdag, då ifrågavarande lagstiftning genomfördes, föreslogs

sålunda införande av dylik rätt även för sjuka och andra, som hade

verkligt kroppsligt hinder och svårighet att personligen inställa sig vid

valtillfället. Särskilda utskottet förklarade sig icke vilja förneka, att

sådana personers utestängande från valen, örn det sammanställdes med

de särskilda åtgärder, som vidtoges till vissa yrkes- och tjänsteutövares

förmån, i vissa fall kunde te sig såsom oberättigat. Utskottet fann emellertid

spörsmålet, särskilt i betraktande av de speciella möjligheter till

obehörig påtryckning på osjälvständiga väljare, som på ifrågavarande

område måste anses föreligga, av synnerligen ömtålig natur; och utskottet

fann sig icke övertygat örn möjligheten att undvika de antydda olägenheterna.

Motion i syfte att bereda sjuka tillfälle att insända valsedel väcktes

jämväl vid 1925 års riksdag. Konstitutionsutskottet hänvisade till de av

särskilda utskottet år 1919 anförda skälen mot en dylik reform samt

framhöll dessutom, att spörsmålet örn bevisningen i fråga örn sjukdomsförhinder

erbjöde betydande svårigheter.

I samband med förberörda år 1924 antagna lagändring behandlades

i riksdagen ett par motioner, däri föreslagits utsträckning av rätten att

rösta medelst valsedelsförsändelse till alla statstjänstemän. Även en

motion örn en mindre utsträckning av rätten, nämligen till telegrafverkets

tjänstemän, förelåg. Beträffande det förra förslaget erinrades av

utskottet, att det ginge utanför de principer, på vilka gällande lagstiftning

grundades, nämligen att den ifrågavarande rätten endast skulle

tillkomma yrkes- eller tjänstegrupper, där regelmässigt hinder för personlig

inställelse förefunnes. Beträffande det senare förslaget ansåg utskottet,

att ett verkligt behov av dylik rätt för telegrafverkets personal

icke kunde anses föreligga.

Härjämte äro att anteckna motionsvis framförda förslag örn införande

av rätt att insända röstsedel, år 1925 för valmän, boende längre än 5

kilometer från vallokalen eller vilka icke kunde komma dit annat än

sjöledes, ävensom för äkta makar till yrkes- och tjänstemän, som ägde

begagna valsedelsförsändelse, samt år 1927 för valmän, boende inom område,

där mötesförbud gällde. Vidare väcktes vid 1929 års riksdag två

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.-ts proposition nr 227.

motioner, den ena avseende att bereda studerande vid universitet, högskolor

och seminarier rätt att rösta medelst valsedelsförsändelse, den

andra att bereda utom Sverige bosatta medborgare möjlighet att rösta.

Samtliga nu berörda förslag gingo således utöver den principiella ramen

för gällande lagstiftning. Konstitutionsutskottet anförde 1925 och

1927 att redan det förhållandet, att de då framförda förslagen stöde i klar

motsättning till de principer, som förut tillämpats på ifrågavarande lagstiftningsområde,

enligt utskottets mening måste ingiva betänkligheter;

och örn de dittills gällande grunderna frånginges, skulle gränserna för

utövande av rätten att rösta medelst valsedelsförsändelse upprivas och

även åtskilliga andra kategorier av väljare än de i motionerna angivna

kunde med lika fog påfordra att erhålla möjlighet till röstning på sådant

sätt. Konstitutionsutskottet 1929 anförde liknande skäl mot de

sistnämnda år framlagda förslagen och framhöll svårigheten att vid

en utvidgning av valsedelsförsändelseinstitutet draga en rationell gräns

för åtnjutande av rätten till dess användning. Utskottet fann, att en

mera vittgående utsträckning av rätten att rösta utan personlig inställelse

måste antagas komma att allvarligt inkräkta på de nuvarande

principerna för valskicket. På grund av de relativt stränga formkrav,

som till förhindrande av missbruk måste uppställas vid röstning medelst

valsedelsförsändelse, kunde en allmännare rätt att använda detta valsätt

lätt medföra krav på rätt att rösta genom fullmäktig. Redan

valsedelsförsändelsesystemet, tillämpat i större utsträckning, vore

emellertid ägnat att underlätta obehörig påtryckning på valmännen.

Även i andra hänseenden fruktade utskottet vid utsträckt rätt att använda

valsedelsförsändelse menliga följder för valsäkerheten och erinrade

i detta sammanhang örn den förhållandevis höga kassationsprocent,

som kännetecknade de genom valsedelsförsändelse avgivna rösterna. Slutligen

framhöll utskottet, att en större användning av valsedelsförsändelser

skulle förringa värdet av den då nyligen införda preliminära

röstsammanräkningen och åter framskjuta tidpunkten för valresultatets

överblickande. Ätta ledamöter av utskottet reserverade sig mot utskottets

ståndpunkt och hemställde örn riksdagsskrivelse med begäran örn utredning,

huruvida och i vilken omfattning rätten till användning av valsedelsförsändelse

skulle kunna utvidgas, samt eventuellt av denna utredning

föranlett förslag.

Slutligen bör nämnas, att år 1927 inom justitiedepartementet en utredning

verkställdes angående åtgärder i ändamål att underlätta valdeltagandet

för avlägset boende valmän å landsbygden. Sedan Konungens

befallningshavande i riket avgivit yttranden, däri framkommit åtskilliga

uppslag i ämnet, överlämnades frågan till år 1927 tillkallade vallagstiftningssakkunniga,

vilka föreslogo utsträckning av tiden för röstavlämningen

till två dagar såsom det enda verksamma medel att främja

ifrågavarande syfte, vilket lämpligen kunde ifrågakomma. I anledning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

11

härav framlades år 1928 proposition med förslag örn ändring i § 17

riksdagsordningen i syfte att undanröja det hinder för en dylik reform,

som formuleringen av denna paragraf reser. Konstitutionsutskottet

hemställde örn bifall till propositionen, vilken hemställan bifölls

av första kammaren men avslogs av andra kammaren, varigenom frågan

förföll.

Förefintlig rätt att rösta med vaisedelsförsändelse.

Förfarandet vid yrkes- och tjänstemäns röstning medelst vaisedelsförsändelse

är tämligen omständligt, såsom närmare framgår av 71—75 §§

i gällande vallag och Kungl. Maj:ts kungörelse den 24 maj 1928 med

närmare bestämmelser angående vaisedelsförsändelse vid val till riksdagens

andra kammare. Beträffande förutsättningarna för yrkes- och

tjänstemäns rätt att använda vaisedelsförsändelse må här framhållas,

att rätten ej kan utövas i annat fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens

anordnande kan tagas för visst, hinder för väljarens personliga

inställelse vid valförrättningen möter på grund därav, att yrkets

eller tjänstens utövning betingar hans vistande lito m valdistriktet den

dag, då valet äger rum. Härutinnan har en ändring föreslagits i motion

inom andra kammaren vid 1922 års riksdag, däri hemställdes att

riksdagen skulle begära utredning angående ändring i nämnda bestämmelse

så att det bleve möjligt att använda vaisedelsförsändelse även i

vissa fall, då vederbörande vid fullgörande av sin tjänst eller sitt arbete

vistades inom valdistriktet men på grund av tjänstgöringsortens avstånd

från vallokalen ej kunde infinna sig vid valet. Konstitutionsutskottet

hemställde emellertid örn avslag å motionen, vilken hemställan

bifölls av kamrarna.

Såsom man kan vänta såväl av det förhållandevis synnerligen begränsade

antalet väljare, som över huvud äga begagna sig av institutet med vaisedelsförsändelse

för yrkes- och tjänstemän, som de stränga villkoren för

institutets användning i de särskilda fallen och det omständliga tekniska

förfarandet därvid, har institutet i praktiken erhållit allenast

ringa betydelse. Vid de efter institutets införande hållna valen till

andra kammaren har sålunda allenast omkring 1 promille — vid det

första av dessa val 1921 endast omkring K> promille — av de godkända

rösterna avgivits genom vaisedelsförsändelse, och i intet fall torde de sålunda

avgivna rösterna hava inverkat på besättandet av något mandat.

Antalet kasserade insända valsedlar har även varit synnerligen högt,

10—20 procent av samtliga. I Göteborgs och Bohus län är antalet försändelser

påfallande ringa i betraktande av att institutet tillkommit

med tanke på, bland andra, västkustens fiskare och sjömän. Stockholms

stad och Blekinge län hava de ojämförligt högsta antalen försändelser,

såväl absolut som relativt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 227.

Valsedelsförsändelseinstitutet för äkta makar har däremot kommit

till en betydande användning; några fullständiga statistiska siffror finnas

emellertid ej härför.

Förhållandena i främmande länder.

Såsom i det föregående antytts hava på många håll i utlandet åtgärder

vidtagits i syfte att för dem, vilka icke kunna komma personligen

tillstädes vid valet i det distrikt, där de äro i röstlängden upptagna,

möjliggöra att i annan ordning avgiva sin röst. Av intresse kan här

vara att anteckna följande.

I Damnark hava sjöfarande möjlighet att insända valsedel i liknande

ordning som i vårt land. I övrigt fordras obetingat personlig inställelse.

I Norge stadgade redan grundlagen av 1814 i dess ursprungliga lydelse

rätt för inom riket vistande röstberättigade, som icke kunde inställa sig

vid valförrättningen på grund av sjukdom, militär tjänst eller annat laga

förfall, att insända sina röstsedlar till valförrättningen före dess avslutande.

År 1896 tillädes ett stadgande i grundlagen, varigenom även röstberättigad,

som uppehöll sig utomlands, tillerkändes rätt att insända valsedel

i utsträckning och under villkor, som bestämdes i vanlig lag. I stortingsvallagen

stadgades, att utrikes vistande i överensstämmelse med vad

som gällde för inom riket vistande medborgare skulle äga insända valsedel

vid laga förfall.

Det ifrågavarande röstningssättets tillämpning beredde emellertid många

svårigheter och lagstiftningen, som närmare reglerade detsamma, undergick

många förändringar, utan att ett tillfredsställande resultat kunde

sägas bliva uppnått. Även voro valbesvär i anledning av institutets användning

synnerligen vanliga. Svårigheter voro förhanden då det gällde,

dels att bedöma vad som skulle räknas såsom laga förfall, dels att pröva

bevisningen härom, dels ock att erhålla betryggande säkerhet såväl mot

obehöriga påtryckningar som för valhemlighetens bevarande och valsäkerheten

i övrigt. De sålunda i Norge yppade svårigheterna att tillämpa

ett valsedelsförsändelseinstitut av så omfattande räckvidd torde hava bidragit

till att man i Sverige år 1919 stannade vid en mera begränsad rätt

att insända röstsedel.

Numera har man också i Norge frångått det ifrågavarande systemet.

T grundlagen upptages enligt ändring 1929 allenast ett allmänt

stadgande, att i vad mån och under vilka former röstberättigade

kunna avgiva sina röstsedlar utan personlig inställelse vid valförrättningarna

bestämmes genom lag. Det genom ändringar i vallagen år 1930 närmare

utformade nya systemet innebär icke såsom det gamla insändande

av röstsedel till valförrättningen utan avlämnande av röstsedel i förväg,

i regel tidigast den adertonde dagen före valet, till »mantalsforer» eller

särskilt förordnade röstemottagare eller, utanför riket, befälhavare eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

13

styrman å norskt fartyg. Röstemottagaren insänder valsedeln till vederbörande

valförrättare, där icke valsedeln avgives inom väljarens eget valdistrikt,

då den direkt nedlägges i en valurna. Som förutsättning för rätten

att begagna ifrågavarande röstningssätt uppställes icke längre laga förfall,

utan fordras endast, att väljaren avger en förklaring, att han antingen

genom frånvaro från valdistriktet under den för röstavlämningen bestämda

tiden eller på grund av offentliga göromål inom valdistriktet är förhindrad

att komma personligen tillstädes vid valförrättningen.

I Finland medgives icke rätt att insända valsedel eller att avlämna valsedel

i förväg; däremot kan varje valman vid valet avlämna röst i vilket

valdistrikt inom riket han önskar. För att rösta i annat valdistrikt

än det, där valmannen är i röstlängden uppförd, fordras endast, att

han ingiver ett för ändamålet utfärdat utdrag ur röstlängden i sistnämnda

distrikt. Hör valmannen till annan valkrets än den, där han avlämnar

rösten, kan han antingen rösta å kandidatlista i sistnämnda krets

eller också å lista i den krets, inom vilken han är i röstlängd uppförd. I

senare fallet insändes hans valsedel till den centralnämnd, som verkställer

sammanräkningen i valkretsen, dit valmannen hör.

I Estland finnes även möjlighet att avgiva röst i annat valdistrikt än

det, där väljaren är i röstlängden uppförd, dock endast inom samma valkrets.

I Tyskland åter gäller, att möjlighet finnes för valmannen att i vissa

fall rösta i vilket annat valdistrikt i riket han önskar. Hans röst räknas

obligatoriskt med vid valet i den krets, inom vilken den är avgiven. För

att kunna rösta på nämnda sätt måste valmannen avlämna ett av myndighet

i hans hemort utfärdat valbevis, som angiver att han är röstberättigad.

Valbevis utfärdas för valman, som valdagen under den tid valförrättningen

pågår av tvingande orsaker uppehåller sig utanför valdistriktet, där

han är i röstlängden uppförd, för valman, som efter utgången av den för

framställande av anmärkning mot röstlängden fastställda tid flyttat till

annat valdistrikt, samt för valman, som till följd av kroppsligt lidande är

hindrad i sin rörelsefrihet och genom valbevis skulle erhålla möjlighet

att rösta i en för honom mera gynnsamt belägen vallokal. Den som begär

valbevis åligger att göra troligt, att laga grund för utfärdande av sådant

föreligger. Det kan anmärkas, att valbevis i vissa fall kan utfärdas även

för den, som ej är i röstlängd upptagen, örn han visar att rösträtt bör tillkomma

honom. För sjöfolk finnes dessutom möjlighet att till särskilda

valförrättare avgiva röst inom en tidrymd av 10 dagar före och 5 dagar

efter valet, under förutsättning att väljaren medföljer fartyg, som inom

nämnda tid före valet lämnar eller inom nämnda tid efter valet ankommer

till tysk hamn.

I Nederländerna kan väljare senast 14 dagar före valet anmäla, att han

önskar deltaga i valet inom viss annan kommun än den, där lian är i röstlängden

uppförd; anmälan skall göras skriftligen vid personlig inställelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 227.

inför en kommuns styresman men kan ske även i annan kommun än någon

av de båda förut nämnda. Genom myndigheternas försorg blir dä

väljaren så att säga för valet överförd från den kommun, där han är uppförd

i röstlängden, till den, där han vill rösta. Anteckning sker i först

nämnda kommuns röstlängd, att han anmält sig vilja deltaga i röstningen

inom annan kommun; och i denna andra kommun uppföres han i en särskild

förteckning, får sig tillsänd kallelse till valförrättningen — i Ne

derländerna kallas alla väljare genom personliga kort till valet — samt

avlämnar där valsedel i vanlig ordning för valet i den valkrets, dit samma

kommun hör.

I åtskilliga andra stater än de förut nämnda finnes eller har tidvis funnits

en mer eller mindre begränsad rätt att insända valsedel för vissa yrkesmän

och i en del andra fall. Bland annat har i vissa länder, som deltogo

i kriget, anordningar vidtagits för att bereda militärer, som av tjänsten

hindras inställa sig personligen, möjlighet att deltaga i valet. Många

förslag hava också på ifrågavarande område i skilda länder framställts

utan att bliva genomförda.

Allmänna utgångspunkter för en reform.

Den ståndpunkt man intager till frågan örn utökade möjligheter för

medborgarna att annorledes än i vanlig ordning — d. v. s. annorledes

än vid inställelse inför valförrättare!! i mantalsskrivningsorten — utöva

sin rösträtt beror naturligtvis i första hand på den större eller

mindre vikt man fäster därvid att medborgarna i verkligheten kunna

utöva den enligt författningen dem tillerkända rösträtten. Redan inledningsvis

har framhållits, vad ock torde principiellt vara allmänt erkänt,

att detta måste framstå som en angelägenhet av vikt i ett land

med demokratiskt representativt statsskick; och av den givna historiken

och redogörelsen för utländska förhållanden framgår, att problemet

varit föremål för lagstiftarens omsorg såväl här som i åtskilliga främmande

länder. Visserligen torde kunna sägas, att medborgarna i vårt

land liksom i regel inom de västerländska staterna i så stor utsträckning

hava möjlighet till rösträttens utövning i normal ordning, att ett på detta

sätt framkommet valresultat som helhet betraktat giver ett väsentligen

riktigt uttryck för åsiktsfördelningen bland de politiskt intresserade medborgarna.

I vårt land hava vid de båda senaste valen till andra kammaren

över två tredjedelar av de röstberättigade deltagit — omkring 99.9 procent

personligen eller genom försändelse för äkta makar — och av de icke deltagande

torde endast en förhållandevis ringa del haft verkligt hinder för inställelse.

Även örn emellertid valresultatet i stort sett icke skulle påverkas

av omöjligheten för vissa väljare att infinna sig vid valet och behovet av

underlättat valdeltagande sålunda ur representationens och statsstyrelsens

synpunkt icke framstår som trängande, måste det likväl anses som en svår

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

brist, om ett större antal personer berövas utövningen av sin förnämsta

rätt såsom aktiva statsborgare; och för sådana medborgare måste nämnda

förhållande framstå som en orättvisa. Ur demokratisk synpunkt är det

för övrigt av stort intresse, att medborgarna i största möjliga utsträckning

deltaga i valet, ej blott för att detta må giva ett i möjligaste mån riktigt

uttryck för folkopinionen utan även för att medborgarna skola hava känsla

av ansvar för det sätt, på vilket statsangelägenheterna handhavas. Det

kan i detta sammanhang erinras därom, att röstplikt finnes införd i en

del främmande länder och att även i Sverige förslag därom framförts.

Med hänsyn till det sagda synes krav kunna uppställas, att staten icke

försummar någon åtgärd, som kan underlätta valdeltagandet och genomföras

utan olägenhet ur andra synpunkter. Därtill kommer, såsom ofta

framhållits, att svårigheten att personligen infinna sig vid valförrättning

i hög grad växlar för olika grupper av medborgare. De yrkes- och tjänstegrupper,

för vilka särskilda åtgärder till underlättande av valdeltagandet

i vårt land redan vidtagits, äro exempel på sådana samhällsgrupper, vilkas

speciella intressen i representationen utan sådana åtgärder skulle

kunna bliva åsidosatta på grund av den i allmänhet föreliggande svårigheten

för gruppernas medlemmar att i vanlig ordning deltaga i valet.

Erkänner man det principiellt berättigade i kravet på att valdeltagandet

så långt möjligt skall underlättas, synes man oek nödgas medgiva,

att de åtgärder, som i vårt land redan vidtagits i sådant syfte, knappast

kunna anses fylla rimliga anspråk därutinnan. Visserligen torde genom

valsedelsförsändelseinstitutet för äkta makar de speciella svårigheter, som

kunna föreligga för gifta kvinnor att deltaga i val, hava undanröjts. Men

valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän kan, såsom redan

antytts, icke sägas vara tillfredsställande ens för de gruppers vidkommande,

vilka nu äga rätt att använda det. Och utom dessa grupper finnes en

mängd grupper av röstberättigade medborgare, för vilka inga som helst

åtgärder på ifrågavarande område vidtagits, ehuru behov därav måste

anses föreligga, varom de många reformförslagen som framförts i sin mån

bära vittne. Dessutom finnes säkerligen en mängd fall, där en väljare —

utan att tillhöra någon viss grupp medborgare, vilken som sådan är i särskilt

behov av lättnader i kravet på personlig inställelse — på grund av

legitima orsaker icke kan personligen infinna sig vid vederbörande valförrättning.

Då således ett behov av reform på ifrågavarande område, i varje fall i

viss utsträckning, även utan närmare undersökning torde kunna konstateras,

återstår att undersöka huruvida nämnda behov kan tillfredsställas

utan att andra viktigare intressen skadas, eller nied andra ord huruvida

en mera effektiv reform kan genomföras utan att valsäkerheten äventyras

eller valförfarandet i större måtto invecklas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition pr 227.

Olika sätt för röstning utan personlig inställelse vid valförrättningen

i hemorten.

Den reformlinje, som måhända i förstone synes ligga närmast och som

oftast följts vid ändringsförslags framställande, är att utvidga tillämplighetsområdet

för det valsedels försändelseinstitut, som nu finnes för vissa

yrkes- och tjänstemän. De flesta reformförslag, som efter institutets införande

framlagts, hava, såsom i historiken nämnts, gått ut på att detsamma

skall bliva tillämpligt å ytterligare vissa bestämda kategorier

aiv medborgare utöver dem, som redan kunna använda det. Riksdagen

har ju emellertid ställt sig avvisande.till alla sådana förslag. Otvivelaktigt

kan också, såsom i riksdagen vid fyrfaldiga tillfällen skett, mot

dylika, förslag anföras, att en avgränsning av de grupper, som

skola hava rätt att insända röstsedel, aldrig kan göras rationell, samt

att den avgränsning, lagen nu ger, med utgångspunkt från gällande grundprinciper

för institutets användningsområde, icke kan anses illa funnen.

Detta hindrar icke, såsom även av riksdagen framhållits, att ytterligare

yrkesgrupper skulle kunna visas fylla de villkor, som böra medföra

den ifrågavarande rätten. Att åter utsträcka rätten till att gälla för alla.

som hava laga förfall, eller eljest göra gränserna för dess användning

mindre fixa torde, ej minst med hänsyn till erfarenheterna från Norge,

knappast vara tillrådligt. Överhuvud torde institutets användning

alltid komma att medföra vissa risker för valsäkerheten — det vill säga

bevarandet av valhemligheten, skydd för obehörig påtryckning, säkerhet

för valmannens identitet, garantier mot valsedels kassering på grund av

formella felaktigheter — och denna omständighet bör mana till att endast

med största försiktighet utvidga institutets tillämplighetsområde. Därtill

kommer, att det tekniska förfarandets omständlighet, enligt vad erfarenheten

visat, medför, att institutet i praktiken användes allenast i förhållandevis

ringa utsträckning av de därtill berättigade. En viss förenkling

av formerna och en lättnad i villkoren för rätt att insända valsedel i det

särskilda fallet kunde måhända genomföras, men avgörande förenklingar

och lättnader torde vara svåra att ernå utan att ytterligare minska valsäkerheten.

Som sammanfattning kan sägas, att några större vinster icke

stå att uppnå genom en sådan utvidgning eller förändring av det nuvarande

valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän, som med

hänsyn till valsäkerheten kan anses tillrådlig.

Ett tidigare aktuellt sätt att rösta utan personlig inställelse är röstning

genom fullmäktig; men detta röstningssätt torde — av skäl, som bland annat

anfördes för fullmaktsröstningens avskaffande vid de kommunala valen

och på vilka här torde vara överflödigt att närmare ingå — icke förtjäna

att komma under övervägande.

Ytterligare ett annat sätt att rösta utan personlig inställelse är det i

Norge 1930 införda och i Tyskland sedan 1924 för sjömän tillämpade in
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

stitutet att i förväg — i Tyskland även inom viss tid efter valet — låta

röstberättigade avlämna röstsedel till offentlig röstemottagare. Denne kan

vid ett sådant röstningssätt tänkas vara antingen valförrättaren i det valdistrikt,

dit väljaren hör, eller annan offentlig myndighet i hemorten, eller

oek valförrättaren eller annan myndighet å främmande ort. Måste väljaren

i förväg avlämna sin röst i hemorten inskränkes tydligen institutets

användbarhet betydligt. Avlämnandet måste ju i varje fall ske inom

en relativt kort tid före valet, oell många väljare kunna ju vara förhindrade

att inom denna tid besöka hemorten. Medgives rätt att i förväg avlämna

röst utom hemorten, kan åter anmärkas, att ett sådant avlämnande

i det alldeles övervägande antalet fall lika viii skulle kunna ske vid

valförrättning å främmande ort. Rätt att avgiva röst efter själva valet

mäste anses synnerligen betänklig, då helst alla röster höra vara avlämnade

innan resultatet av valet till någon del är känt; och en dylik rätt

mäste i varje fall bliva ytterst begränsad. Det nu diskuterade institutet

torde endast för dem, vilka inom en A''iss kortare tid före valet resa utomlands

utan att återvända till valdagen eller kort därefter) äga företräde

löre det institut, för vilket nu skall redogöras, och som i de flesta hänseenden

synes vara övriga diskuterade förslag överlägset.

Det senast åsyftade institutet är rätt för valmännen att avlämna röst

vid valförrättningen i annat valdistrikt inom riket än det, där han är i

röstlängden upptagen. Ett dylikt institut finnes, såsom av redogörelsen

för främmande länder framgår, i Tyskland och Finland samt i viss utsträckning

även i Estland och Nederländerna. Röstningssättet har jämväl

hos oss diskuterats i professor Ernbergs utredning och i propositionen

angående valsedelsförsändelse till 1919 års riksdag. Vederbörande departementschef

anförde sistnämnda år, att ifrågavarande röstningssätt finge

anses ganska ineffektivt, bland annat därför att saken icke alltför ofta läge

så enkelt, att valmannen visserligen vore förhindrad att närvara vid sin

egen orts valförrättning, men däremot befunne sig å annan ort vid dagen

för där utsatt valförrättning och vore oförhindrad att däruti deltaga. Departementschefen

citerade vad Ernberg i berörda hänseende anfört angående

sjömän och bohuslänska fiskare samt fortsatte: »Ernberg förmenar

med rätta, att röstningssättet, att valmannen personligen avgiver röstsedel

vid valförrättning i främmande valdistrikt, måste på grund av sin bristande

effektivitet — särskilt vad angår vissa valmanskategorier, som vid

den föreliggande lagstiftningsuppgiften falla i första planet — bär träda

i bakgrunden, varjämte han anmärker, att det näppeligen vore ändamålsenligt

att beträffande den ifrågasatta, i sig vanskliga nyheten i lagstiftningsväg

redan från början inveckla saken genom en reform på två linjer,

sorn avsåge, den ena: nyssnämnda röstningsform, dea andra: en i allt fall

för vissa valmansgrupper mera effektiv form av undantag från den gällande

rättens regel om personlig inställelse. På sin höjd synes det mig

Biliani) lill riksdai/ms protokoll 19X1. I sami. \r ''>->7. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 227.

kunna vara lämpligt att kompletteringsvis till ett effektivare opersonligt

röstningssätt foga en sådan möjlighet som denna.»

Den avböjande ståndpunkt, som sålunda intogs, lärer vid ifrågavarande

tidpunkt hava varit förklarlig. Såsom av historiken framgår och i det

citerade yttrandet framhålles var valsedelsförsändelseinstitutet den utväg,

som bäst tillgodosåg de valmansgruppers intressen, för vilka krav på underlättat

valdeltagande framförts; och man ville ej komplicera reformfrågan

genom en lösning på två linjer, ehuru det erkändes, att avlämnande av röst

i främmande valdistrikt i framtiden kunde ifrågasättas som en kompletterande

utväg.

I själva verket synes sistnämnda möjlighet att bidraga till det föreliggande

problemets lösning varit väsentligen underskattad. Väl är det

sant, att rätt att avgiva röst i främmande valdistrikt icke väsentligen löser

frågan för en del speciella, särskilt missgynnade yrkesgruppers vidkommande,

men i stället kan ett sådant institut komma valmän inom alla yrkesgrupper

och inom alla klasser till godo; alla, vilka valdagen av vad

anledning sorn’ helst vistas å annan plats i riket än hemorten, skulle regelmässigt

kunna utöva sin rösträtt, vilket med nuvarande ordning icke är

möjligt. Stränga restriktioner måste uppställas till förhindrande av missbruk

vid användningen av ett valsedelförsändelseinstitut av den typ, som

det nu förefintliga, men en rätt att avlämna valsedel i främmande valdistrikt

torde, åtminstone anordnad på sätt här skall föreslås, icke behöva

kringgärdas med några egentliga restriktioner. Ett institut av ifrågasatt

slag skulle otvivelaktigt hjälpa ojämförligt flera till rösträttens utövande

än vad eu utvidgad rätt att insända valsedel skulle göra, örn än

ett siffermässigt angivande av den omfattning, i vilken förstnämnda institut

kan väntas bliva använt, svårligen i förväg låter sig göra.

Vilka grupper röstberättigade kunna få nytta av rätt att avgiva röst f

främmande valdistrikt?

Vid en undersökning av vilka kategorier medborgare, som särskilt skulle

få nytta av rätt till röstavlämning i annat än det egna valdistriktet, kan

först anmärkas, att den påtänkta anordningen ingalunda är betydelselös,

för do grupper, vilka nu hava rätt att insända valsedel. Militärer erhålla

möjlighet att avlämna valsedel vid valförrättning å förläggningsorten, sjömän

och fiskare kunna rösta i svensk hamn utom hemorten samt personal

vid kommunikationsverken å den ort inom riket, där vederbörande vistas.

Många av de nu nämnda, som icke kunna inställa sig i hemorten, kunna

erhålla den frihet från tjänsten, som erfordras för att rösta å vistelseorten.

De nämnda grupperna äro emellertid, såsom redan flera gånger framhållits,

icke till fullo hjälpta på den nu angivna vägen, varför valsedelsförsändelseinstitutet,

i huvudsak i dess nuvarande form, i allt fall torde

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

böra bibehållas, <loek endast såsom subsidiärt i förhållande till röstning

enligt den nu ifrågasatta ordningen, som erbjuder större säkerhet.

Andra yrkesgrupper, för vilka krav å lättnader i fråga örn röstningssättet

ställts, bliva däremot effektivt hjälpta med sistnämnda anordning.

Så är fallet med handelsresande, vilka nu ofta torde vara förhindrade att

rösta på grund av bortovaro från hemorten. Detsamma gäller dessutom

andra affärsmän, vilka kunna nödgas företaga yrkesresor vid tiden lör

valet, samt reseinspektörer oell andra tjänstemän med kontrollerande uppgifter.

Även statens civila ämbets- och tjänstemän, som på grund av

offentligt uppdrag å annan plats äro förhindrade att rösta i hemorten,

skulle vara betjänta av rätt att rösta å vistelseorten.

Numerärt betydligt större grupper, som även kunna tänkas hava viss

nytta av den förevarande anordningen, äro olika slag av säsongarbetare,

vilka vid tiden för valet kunna vara på arbete utom hemorten, däribland

kunna nämnas skogs- och flottningsarbetare samt skördearbetare. Vid do

ordinarie valen i mitten av september pågår dock i regel ej arbete av sist

antytt slag i större utsträckning. Av mera avgörande betydelse torde åter

den ifrågavarande rätten vara för personal viel vägbyggnader och husbyggnader.

Till sådana företag kunna ju tillfälligtvis från främmande

orter samlas många arbetare, som enligt nu gällande ordning förlora sin

röst vid infallande allmänna val. Även arbetsledare vid dylika och andra

byggnadsföretag torde hittills ofta på grund av sin vistelse å arbetsplatsen

. icke haft möjlighet att utöva rösträtt. Särskilt torde emellertid i detta

sammanhang böra uppmärksammas arbetarna vid de av stat och kommun

på senaste åren i allt större omfattning till mildrande av arbetslösheten

anordnade arbetena. Dessa arbetare äro icke sällan från orter vitt avlägsna

från arbetsplatsen och bliva således på grund av arbete, som anordnats

av stat eller kommun, satta ur stånd att rösta, vilket icke kan anses

tillfredsställande. Det nu diskuterade systemet skulle helt undanröja denna

olägenhet av nödhjälpsarbetena.

Slutligen kan nämnas en med yrkes- och tjänstegrupper i förevarande

hänseende jämförbar grupp, för vilken rätt att insända valsedel tidigare

yrkats, nämligen studerande vid universitet, högskolor och seminarier,

vilken grupp tydligen skulle bliva effektivt hjälpt till möjlighet att utöva

rösträtt genom rätt att avlämna valsedel å vistelseorten.

Kategorier, vilka framförts i den tidigare diskussionen såsom varande i

behov av reform å ifrågavarande område men vilka icke skulle på ett

avgörande sätt bliva betjänta med det ifrågasatta institutet, äro sjuka och

andra, som hava kroppsligt hinder att inställa sig vid valurnorna, ävensom

i utlandet vistande svenska medborgare. Helt betydelselöst skulle

likväl institutet icke bliva för dessa grupper. Närmast är här beträffande

sjuka att tänka på patienter å konvalescens-, rekreations- och vilohem samt

å sanatorier och även i viss mån å sjukhus. Vad angår svenskar i utlandet

kan institutet tänkas få ett visst värde för i grannländerna vistande sven
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

skar, vilka skulle kunna resa till närmaste svenska gränsort och där utöva

rösträtt, var än i Sverige de Amre uppförda i röstlängd.

Vidare bör framhållas den säkerligen icke obetydliga mängd medborgare,

som nu vid varje val förhindras att rösta på grund av bortresa i

familje- eller liknande rent privata angelägenheter och som med den föreslagna

anordningen icke behövde gå miste örn rösträttens utövande. Även

semesterresande och rekreationsresande skulle kunna utnyttja den ifrågavarande

rätten.

Till sist återstår dock den kanske mest betydande ar7 alla grupper, Anika

skulle hava nytta av institutet, nämligen personer, vilka vid valet hava

bytt hemort efter den mantalsskrifning, som ligger till grund för röstlängderna.

Vid ordinarie allmänna val i september månad är således boningsorten

vid det föregående årsskiftet i regel bestämmande för vilket

A-aldistrikt, där väljaren är upptagen i röstlängd. Och vid ett val till andra

kammaren under Amren — således efter upplösning av kammaren — äro

Aralmännen i regel röstberättigade i det valdistrikt, där de bodde för över ett

år sedan. De olägenheter, som följa av nu anmärkta omständigheter, skulle

helt avhjälpas genom rätten att avgiva röst i vilket valdistrikt, väljaren

önskar.

I huru stor utsträckning en dylik rätt skulle komma att begagnas, huru

många medborgare som däraA7 skulle hava fördel, torde — såsom förut

framhållits och nu blivit belyst a a- den givna redogörelsen för olika grupper,

vilkas effektiva rösträtt är av den föreslagna rätten beroende — svår-*

ligen låta sig siffermässigt beräknas; men lika klart torde vara att det

ifrågasatta institutet skulle få avseA7ärd betydelse. Säkerligen komma de

medborgare, som begagna sig därav, att kunna räknas i tiotusental.

Hur bör en rätt att rösta i främmande valdistrikt principiellt anordnas?

Såsom av redogörelsen för förhållandena i främmande länder framgår,

innebär i Tyskland rätten att rösta i annat valdistrikt än det, där valmannen

är upptagen i röstlängd, att denne med sin röst deltager i Amiet inom

den valkrets, där han avlämnar valsedeln; detsamma gäller i Nederländerna

beträffande den begränsade rätt i förevarande hänseende, som där

finnes. I Finland åter kan valmannen själv aA7göra, örn hans röst skall

räknas för valet i hans hemort eller för valet å den ort, där den aAdämnas.

I Estland finnes endast rätt att inom valkretsen avlämna valsedel

i annat

För Sveriges vidkommande torde principiellt i första rummet komma

i åtanke ett system, enligt vilket valmannens röst medtages vid beräkningen

av valresultatet i den valkrets, inom vilken han är upptagen i röstlängd.

I Tyskland exempelvis uppträda Aud riksdagsmannaval i regel endast

rikspartier. Man kan endast rösta å partiernas officiella listor, å

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majds proposition nr 227.

vilka den enskilde valmannen icke kan företaga ändringar. Partierna tilldelas

en plats för varje 60,000-tal röster, i första hand inom valkretsar och

valkretsförband, men överskottsröster sammanläggas för hela riket, och

för dessa tillerkännas partierna platser från rikslistor, varför platsfördelningen

i stort blir så som örn riket vore en enda valkrets. Bostadsband

för valbarhet finnes icke. Den enskilde riksdagmannens betydelse är föga

framträdande. Under nämnda omständigheter spelar det tydligen en synnerligen

ringa roll, örn de enskilda valmännens röster i första hand räknas

i den ena eller den andra valkretsen. En överflyttning av röster från den

ena kretsen till den andra kan i regel högst inverka så att en plats överflyttas

från en valkrets till en annan eller från kretslista till rikslista inom

samma parti; och beträffande de partier, vilka hava flera platser i samma

krets, såsom fallet är med de mera betydande partierna, kan en dylik överflyttning

endast gälla namn långt ned på listorna och blir ur politisk synpunkt

nästan fullkomligt betydelselös. I Sverige åter är valet till andra

kammaren helt knutet till valkretsen. Alla platser i kammaren besättas

inom valkretsarna utan hänsyn till valresultatet å andra håll. Platserna

äro fördelade å kretsarna efter den mantalsskrivna befolkningens storlek.

För valbarhet fordras rösträtt inom valkretsen. Faktiskt spela lokala

och personliga synpunkter stor roll vid valen jämte partiintressena; den

enskilde riksdagsmannen betyder i det parlamentariska arbetet mera än i

de flesta andra länder. Med hänsyn till nämnda omständigheter skulle det

framstå som en oformlighet, örn valmannen själv kunde bestämma i vilken

valkrets hans röst skulle räknas. Professor Ernberg har även i sin

utredning ansett det självklart, att om röstavlämning inom främmande valkrets

tillätes, rösterna likväl skulle räknas i den valkrets, där valmännen

vore upptagna i röstlängd.

En lagstiftning, enligt vilken valmannen med sin röst medverkade i valet

å den ort, där han befann sig, vore svår att genomföra utan en djupgående

saklig omläggning av valsystemet och borde dessutom medföra en fullständig

omarbetning av riksdagsordningens stadganden örn valen till

andra kammaren. Svårigheter av nu angivet slag saknas helt vid en valmetod,

enligt vilken rösterna alltid räknas till valmannens hemortskrets.

Ett annat skäl mot att rösterna skola räknas för valet å röstavlämningsorten

är, att ett sådant system f ö r v a 1 m ä n n e n måste ställa sig mera

invecklat än ett röstningssätt, enligt vilket rösterna avgivas för valet i

den krets, där valmännen äro hemmahörande. Enligt den förra metoden,

måste valmannen — då hans röst ingår bland alla övriga avgivna röster i

valdistriktet, där han utövar rösträtten — vid själva valsedelsavlämningen

styrka, att han äger rösträtt; och detta lär icke kunna sko annorledes än

med ett bevis därom från det valdistrikt, där han är i röstlängden upptagen.

Uttages sådant bevis, kundo valmannon icke tillåtas rösta ens i sitt

eget valdistrikt utan bevisets avlämnande; eljest skulle han kunna rösta pä

flera ställen. Utbekommande av bevis måste ske under former, som för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

hindrade missbruk, och dessa former skulle man icke kunna undvika att

göra ganska betungande. Sålunda skulle det förmodligen bliva nödvändigt

föreskriva, att valmannen personligen i hemorten eller åtminstone i

en under offentlig medverkan tillkommen, egenhändigt underskriven handling

ansökte att utfå bevis örn sin rösträtt. Ävenledes måste man begära,

att valmannen visade eller åtminstone gjorde sannolikt, att ett legitimt

behov att erhålla bevis förelåge för honom. I Tyskland fordras såsom

omtalats, att man gör troligt, att laga anledning till utfärdande av bevis

finnes. Eljest skulle — vilket även med do strängaste garantier vore svårt

att helt undvika —- röstningssättet kunna begagnas för valkupper, i det

partierna skulle kunna dirigera valmän att rösta i främmande valkretsar,

där deras röster kunde väntas hava bättre verkan än i hemortens valkrets.

Särskilt kunde detta fruktas från mindre partier, vilka alldeles saknade

utsikter att erhålla mandat i vissa valkretsar och följaktligen hade intresse

av att sända sina valmän från dessa kretsar till andra, där deras röster

kunde få någon effekt.

En röstningsmetod däremot, enligt vilken valmannens röst ehuru avgiven

inom annan valkrets medräknas vid valet i den krets, där han är

upptagen i röstlängden, ställer sig ur valmannens synpunkt synnerligen

enkel och synes ej heller i övrigt förenad med några avgörande svårigheter.

Här skall nu lämnas redogörelse för ett sådant system, för vilket

utkast till lagtext uppgjorts.

Förslag ang. rätt till röstavlämning'' i främmande valdistrikt med översändande

av rösterna till sammanräkningen i resp. valkretsar dit

väljarna höra.

Själva röstningen försiggår vid ett dylikt system under samma kontroll

som röstning på vanligt sätt. Valmannen skall vid valförrättning personligen

inlägga sin valsedel i ett erhållet valkuvert, tillsluta detsamma och

framlämna det till ordföranden.

Avlämnar valmannen sin röst i annan valkrets, än den inom vilken

han är röstberättigad, måste han tillse, att valsedeln gäller för valet i sistnämnda

valkrets. Man torde icke behöva frukta, att icke partierna ombesörja,

att deras valsedlar i händelse av behov finnas tillgängliga även

inom andra valkretsar än den, för vilken de gälla. Skulle valmannen i

något fall icke hava tillgång till den av honom önskade tryckta valsedeln,

behöver han likväl endast känna sitt partis yäljarbeteckning i vederbörande

valkrets för att hans röst skall komma partiet till godo. Valsedeln

måste ju även upptaga minst ett giltigt namn, men blott den gör detta,

spelar det i regel ingen roll, vilket eller vilka namn en enstaka sedel innehåller;

och känner icke valmannen kandidaternas namn, torde det ej heller

intressera honom, vilka som väljas för partiet. Känner valmannen icke

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

säkert namnet på någon kandidat, kan lian i regel skriva sitt eget namn,

<lå den röstberättigade ju även är valbar, örn han ej av särskild anledning

skulle hava förlorat valbarhet.

Valmannens rätt att rösta behöver icke konstateras vid valsedelsavlämningen.

Genom valmyndigheternas försorg insändes hans valkuvert jämte

nödiga uppgifter för hans återfinnande i röstlängden till den Konungens

befallningskavande, som sammanräknar rösterna i valmannens valkrets.

Vid sammanräkningen, då ju redan enligt gällande ordning röstlängderna

skola vara tillgängliga hos Konungens befallningshavande, kontrolleras,

.att valmannen är röstberättigad och ej utövat sin rösträtt vid valförrättningen

i sitt eget valdistrikt.

Det enda, som erfordras för att valmannen skall få avlämna sin röst vid

•en valförrättning i nu förevarande ordning, är ett konstaterande av valmannens

identitet. Det skulle emellertid bliva alltför hindersamt

för valförrättningens behöriga fortgång, örn vid själva förrättningen identiteten

skulle närmare undersökas samt dessutom nödiga anteckningar örn

valmannens namn och valkrets med mera verkställas. Därför torde valmannen

före avgivande av sin valsedel böra av offentlig funktionär erhålla

bevis örn sin identitet, vilken valmannen, örn så påfordras, bör styrka

på samma sätt som nu skall ske inför vittne vid anordnande av valsedelsförsändelse

för yrkes- och tjänstemän.

Såsom bevisutfärdare torde lämpligen kunna användas samma kategorier

personer, vilka nu enligt vallagen kunna tjänstgöra såsom vittnen

vid anordnande av valsedelsförsändelser inom riket, nämligen på landet

ordförande eller ledamot i valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad

tjänsteman, som av magistraten förordnas. Emellertid torde, som framhållits,

det föreslagna röstningssättet komma att användas i långt större

utsträckning än valsedelsförsändelser; i följd härav torde det vara välbetänkt

att på landet utvidga kretsen av dem, som kunna utfärda bevis,

till att även omfatta suppleanter för ordförande och ledamöter i valnämnd

och i kommunalnämnd samt att giva magistrat befogenhet att förordna

•även annan än tjänsteman att utfärda bevis. Härigenom torde det även

bliva möjligt för valmannen att uttaga bevis först samma dag valet äger

rum och i omedelbart samband med röstavlämningen, varigenom extra

besvär och omgång undvikes. Valnämnder och magistrater måste naturligtvis

på valdagen i första rummet ombesörja valets behöriga förrättande

samt använda sina ledamöter och, beträffande magistraterna, sina tjänstemän

för tjänstgöring vid valförrättningarna; men utsträcktes behörigheten

att utfärda bevis även till nämnda suppleanter, och erhölle magistraterna

rätt att förordna även andra än tjänstemän för ifrågavarande

ändamål, skulle i regel en behörig bevisutfärdare kunna, medan valförrättning

påginge, i en vallokalen angränsande eller näraliggande lokal tillhandagå

väljare med utfärdande av bevis, utan att på grund därav för

tjiinstgöring vid valförrättningen tillräckligt antal ledamöter av val
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

nämnden eller magistraten icke skulle vara att tillgå; det kunde då föreskrivas

skyldighet för valnämnd och magistrat att tillse, det bevisutfärdare

såvitt möjligt på nämnda sätt finnes tillgänglig, samt för bevisutfärdare

skyldighet att ställa sig till efterrättelse vad valnämnden i

distrikt, dit han hör, eller magistraten i angivet syfte förordnar.

Den enda nämnvärda risk för ökat valfusk, som synes uppkomma vid

genomförande av det nu skisserade förslaget, är att någon, som med styrkande

av sin identitet uttagit ett bevis, sedermera skulle kunna överlämna

at annan person att använda detsamma, eller att någon skulle uppdraga

åt annan såväl att uttaga identitetsbevis med användande av legitimationshandlingar,

vilka avsåge uppdragsgivaren, som även att avlämna röst

med åberopande av beviset. Även med nuvarande ordning torde det emellertid,

särskilt i de större städerna, kunna inträffa, att exempelvis en sjuk

valman låter annan person avgiva röst i sitt ställe utan att förfarandet

upptäckes. Vid röstning i främmande valdistrikt skulle valmannen med

större säkerhet kunna räkna på att ej vara personligen känd av någon vid

förrättningen närvarande och därigenom skulle ett förfarande av antytt

slag i någon mån kunna underlättas, örn ej särskilda åtgärder till förhindrande

därav vidtoges. Det bör emellertid framhållas, att den röstberättigades

egen medverkan erfordras för dylika manipulationer. Ilan

mäste själv överlämna beviset till annan person — därest det icke fränsta

ales honom eller eljest obehörigen honom avhändes, eller annan person

med företeende av falska handlingar lyckas utfå identitetsbevis för den

röstberättigade, allt brottsliga handlingar med sådana risker för förövaren,

att man icke torde behöva räkna med dem vid bedömande av institutets

praktiska användbarhet ur valsäkerhetssynpunkt. Möjligen kunde

man frukta, att »osäkr-a» valmän skulle utsättas för påtryckningar att ä

orter, där de icke vore personligen kända, uttaga bevis och överlämna dem

till andra, likaledes å orten okända, »säkra» personer, vilka med användande

av bevisen avgåve valsedlar för det parti, man ville gynna; men

farhågor i sådan riktning synas dock knappast grundade.

Varje missbruk av det ifrågasatta institutet torde emellertid praktiskt

taget kunna förebyggas genom ett pär enkla säkerhetsföreskrifter. Det

bör sålunda föreskrivas, att identitetsbevis endast gäller för röstavlämning

i visst i beviset angivet valdistrikt och att det endast på väljares personliga

framställning utfärdas, på landet av ordförande, ledamot eller

suppleant i distriktets valnämnd eller i kommunalnämnden för den kommun,

dit distriktet hör, samt i stad av dem, som stadens magistrat därtill

förordnat. Med sådana föreskrifter riskerar exempelvis den, som vill avgiva

röst med användande av bevis för annan person, att den som utfärdat

beviset är närvarande vid valförrättningen och upptäcker valfusket.

Denna risk för en bedragare minskas möjligen, om beviset uttages strax

före rösta vlämningen, men bevisets överlämnande till obehörig person

måste ju i så fall ske omedelbart efter uttagandet. Till ytterligare säkerhet

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majlis ''proposition nr 227.

torde emellertid böra föreskrivas, att valmannen skall teckna sitt namn å

beviset i bevisutfärdarens närvaro; och därest minsta tvivel uppstår örn

identiteten hos någon, som vill rösta med åberopande av bevis, torde,

exempelvis valförrättare!! kunna begära, att lian skriver sitt namn till

jämförelse nied namnteckningen å beviset. Fordran på valmannens namnteckning

å beviset synes även vara lämpligt skydd mot den, som eventuellt

skulle söka med uppgivande av falskt namn och företeende av falska

handlingar utfå identitetsbevis för annan. Den falska namnteckningen

skulle, örn falsariet upptäcktes, kunna tjäna till ledning vid den brottsliges

efterspanande och till bevis för hans fällande. I själva verket synes det

föreslagna systemet i vissa lall ägnat att underlätta upptäckt och beivrande

av valfusk i högre grad än nuvarande ordning, vid vilken redan

fullbordat valfusk är nästan oåtkomligt. I sådant hänseende kan ytterligare

anmärkas, att medan nu en person tämligen lätt oell utan större

risk för upptäckt i en storstad kan komma åt att rösta i annan persons

namn — vilken han exempelvis vet vara bortrest — utan denne persons

medgivande, den som efter det ifrågasatta systemets införande gör sig

skyldig till sådant förfarande riskerar att den bortreste avlämnar valsedel

å deli ort, där han befinner sig, varigenom vid slutliga sammanräkningen

upptäckes, att ett falsarium föreligger, vilket i sin tur kan leda till den

brottsliges ertappande.

Några egentliga restriktioner för utfärdande av bevis åt den, som styrker

sin identitet och uppgiver sig vara röstberättigad, synas knappast behövliga.

Valmannens röst avgiven på grund av identitetsbevis kan icke

inverka på valutgången på annat sätt än den skulle göra avlämnad i vanlig

ordning; och den kan naturligtvis aldrig räknas mer än en gång. Med

hänsyn till inverkan på valresultatet behövas därför ej restriktioner. Med

• hänsyn till valförfarandets jämna fortgång synas de även i stort sett överflödiga.

Det föreligger ju dock ett, örn än ringa besvär för valmannen att

uttaga bevis och en något ökad risk att hans röst skall kasseras på grund

av formella fel, oriktigt angiven hemkommun eller dylikt, vilket bör förhindra

användande av den ifrågavarande rätten i onödan. Hedan den

omständigheten, att valmannen befinner sig i ett främmande valdistrikt,

legitimerar ju i viss mån hans krav att där få rösta. I städer och andra

tättbebyggda orter skulle dock valmän utan egentligt skäl kunna taga sig

före att rösta i ett granndistrikt till sitt eget. Man torde väl icke behöva

frukta, att sadant skall ske i större utsträckning, men för att hindra något

dylikt i rent okynnes- eller obstruktionssyfte torde man kunna föreskriva,

att bevis kan vägras, örn det är uppenbart, att det flir valmannen ej vore

förenat med större omgång eller svårighet att rösta i hans eget valdistrikt

än i det, där lian vill avgiva röst nied identitetsbeviset. Likaså torde

bevis böra vägras, om det är uppenbart, att val mannen ej är röstberättigad

där han uppgiver, t. ex. örn en 21-åring insisterar på att utfå bevis i tro att

han äger rösträtt med myndighetsåldern, eller om någon, som befinnes

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

uppförd i ett valdistrikts röstlängd, vill havn bevis för att där avlämna röst

för valet i annan valkrets. Förkommet bevis kan utan vidare ersättas,

och den omständigheten att bevis utfärdats hindrar ej valmannen att uttaga

nytt bevis på annan ort eller att i vanlig ordning rösta där han är

i röstlängden uppförd.

Vad angår tiden, inom vilken bevis skall utfärdas, är slutpunkten given

med valförrättningens slut i valdistriktet. Behov att erhålla bevis någon

längre tid i förväg finnes tydligen icke; lämpligen bör ej bevis utfärdas

tidigare än dagen för Konungens befallningshavandes kungörelse örn valet,

därom föreskrift kan givas i lagen.

För identitetsbevis torde böra användas officiella blanketter, till vilka

Konungen fastställer formulär och vilka tillhandahållas bevisutfärdare

genom statsverkets försorg. Identitetsbevis skall innehålla alla nödiga

upplysningar till valmannens återfinnande i röstlängden vid sammanräkningen

i den valkrets, dit han bör. Vad angår valkrets oell kommun,

där valmannen är upptagen i röstlängden, måste bevisutfärdaren lita till

valmannens egna uppgifter. Örn dessa icke äro riktiga, får valmannen stå

sin egen risk; återfinnes han icke vid den slutliga sammanräkningen i

röstlängd för den ort lian uppgivit, kasseras hans valsedel. Då ofta nog

valmannen icke torde hava kännedom om vilket valdistrikt inom en viss

kommun lian tillhör, synes det lämpligast föreskriva, att å beviset endast

skall antecknas valmannens valkrets och kommun samt hemvist inom

kommunen. Med ledning härav kan lätt avgöras, vilket valdistrikt han

tillhör.

I stället för att som i vanliga fall vid valförrättningen väljarens namn,

då valkuvertet avlämnas, uppsökes i röstlängden för verkställande av anteckning

örn rösträttens utövning, överlämnar väljaren vid röstning med

identitetsbevis jämte sitt valkuvert även beviset. I stället för att direkt

nedlägga valkuvertet i valurnan inlägger ordföranden såväl valkuvertet

som beviset i ett ytterkuvert av fastställd beskaffenhet, därå antecknas ej

mindre valkrets och valdistrikt, där valkuvertet avlämnas, än även valkrets

och kommun, där väljaren enligt beviset är i röstlängden upptagen;

därefter nedlägger ordföranden ytterkuvertet i valurnan. För kontrollens

skull bör föras en särskild förteckning över dem, som avgivit röst

nied åberopande av identitetsbevis, vilken förteckning insändes till Konungens

befallningskavande med övriga valbandlingar.

Vid den preliminära sammanräkningen, som numera försiggår omedelbart

efter röstavlämningens slut, avskiljas de ifrågavarande ytterkuverten

— lätt åtskilda från övriga kuvert genom större format och annan färg —

räknas oöppnade och insändas i särskilt omslag med övriga valhandlingar

till Konungens befallningskavande i länet.

Innan den slutliga sammanräkningen i de skilda valkretsarna kan försiggå,

måste Konungens befallningskavande sortera och distribuera ytter
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

kuverten till respektive andra Konungens befallningsliavande, som hava

■att förrätta sammanräkningarna i de valkretsar, där valsedlarna skola

räknas. Denna procedur torde böra försiggå vid offentlig förrättning, därom

kungörelse införes i ortstidning senast dagen förut. Förrättningen

kan då försiggå så snart samtliga valhandlingar inkommit från alla valdistrikten

i valkretsen. Skulle tiden för förrättningen fastställas redan

i samband med valets kungörande, måste den för säkerhets skull utsättas

med en tidsfrist, som måhända bleve onödigt lång. Vid förrättningen inläggas

de ytterkuvert, som äro avsedda för samma valkrets, för vilken

förrättningen äger rum, eller för annan valkrets inom samma län, i omslag,

som läggas till förvar bland de valet i respektive valkrets tillhörande

handlingarna i avbidan på den slutliga sammanräkningen. Övriga ytterkuvert

översändas under sigill till andra respektive Konungens befallningskavande;

örn insändandet sker med allmänna posten, skall försändelsen

assureras. Försändelse skall åtföljas av utdrag av protokollet vid förrättningen,

utvisande antalet översända ytterkuvert. Finnes beträffande

någon utom länet belägen valkrets icke något ytterkuvert, innehållande

valsedel avsedd för valet därstädes, skall för kontrollens skull meddelande

därom i form av protokollsutdrag översändas till vederbörande Konungens

befallningskavande.

Först sedan dylikt utbyte mellan Konungens befallningsliavande i riket

ägt rum, kan den slutliga sammanräkningen ske. Denna måste således

■vid utfärdande av kungörelse örn valet -— där tiden för sammanräkningen

skall angivas — utsättas så sent, att utbytet då kan beräknas vara fullbordat.

Härigenom uppskjutes tydligen sammanräkningen i förhållande till

vad nu är fallet. Den torde kunna äga rum en till två veckor senare än

nu. Man måste taga i betraktande, att valhancllingarna skola inkomma

från samtliga valdistrikt, även de mest avlägsna, till vederbörande Konungens

befallningsliavande samt dessa därefter hålla förrättning för sortering

av ytterkuverten, vilka sedan skola utbytas mellan samtliga Konungens

befallningsliavande.

Norrbottens län brukar vara sist med företagande av den definitiva

sammanräkningen, vilken där plägar ske mot slutet av andra veckan efter

valet. Om då i stället sortering av ytterkuverten företages, skulle den definitiva

sammanräkningen i samtliga län'' kunna utsättas till mitten av

tredje veckan efter valet. I motsats till vad nu är fallet skulle den sålunda

komma att ske ungefär samtidigt i alla län, och det kunde eventuellt överenskommas

örn dess början på samma dag i rikets alla län. I vallagen

infördes år 1927 bestämmelse därom, att sammanräkningen skall utsättas

att äga rum så snart ske kan. Denna bestämmelse torde böra bibehållas

men uttryckligen hänföras till tidpunkten, då det kan beräknas, att dels

valhandlingar inkommit från alla valdistrikt i valkretsen, dels försändelser

med ytterkuvert samt omförmälda protokollsutdrag inkommit från alla

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

andra Konungens befallningskavande i riket. Befinnes, då sammanräkningen

skall företagas, att icke alla vederbörliga handlingar inkommit,

torde förrättningen böra uppskjutas till senare tidpunkt, örn det felande

då kan beräknas vara tillgängligt; och bör i sådan händelse tid och ställe,

för den fortsatta sammanräkningen offentligen tillkännagivas samt kungöras

i ortstidning. Det är att förmoda, att dylikt uppskov sällan eller

aldrig skall i praktiken behöva tillgripas.

Med hänsyn till att preliminär sammanräkning skall äga rum synes

olägenheten av att den definitiva sammanräkningen förlägges senare än

vad nu är fallet i och för sig ganska ringa. En större olägenhet är otvivelaktigt,

att resultatet av den preliminära sammanräkningen blir mera

osäkert än hittills. Såsom i den föregående framställningen är klarlagt,

skulle de röster, som avgivits enligt den nu föreslagna ordningen, icke medtagas

vid sistnämnda sammanräkning, liksom redan nu ej sker med de genom

valsedelsförsändelse för yrkes- och tjänstemän avgivna; och då de förra

rösterna kunna väntas uppgå till förhållandevis höga antal, måste man beräkna,

att omkastningar i platsfördelningen mellan partierna vid den definitiva

sammanräkningen, jämfört med det resultat som framgått ur den preliminära,

icke komma att bliva sällsynta. Vid de två valen till andra kammaren,

som ägt rum efter införandet av preliminär sammanräkning, hava

som bekant dylika omkastningar icke skett i någon valkrets, och denna

sammanräkning har sålunda med nuvarande ordning visat sig synnerligen

väl fylla sitt ändamål. Emellertid lär utan tvivel den preliminära sammanräkningen

även vid införande av det nu ifrågasatta systemet komma att

giva en tydlig bild av valresultatet i stort. De nackdelar systemet ur angivna

synpunkter kan medföra torde i varje fall icke väga tungt mot vad

som vinnes därigenom, att deltagandet i valet underlättas.

Vid den slutliga sammanräkningen kontrolleras, som förut nämnts, att

i identitetsbevis angiven valman är röstberättigad och ej utövat rösträtt

vid valförrättningen i sitt eget valdistrikt. Fyllas ej dessa villkor kasseras

valkuvertet och lämnas oöppnat, I annat fall antecknas, att valmännen

utövat sin rösträtt. De sålunda godkända valkuverten nedläggas till

valhemlighetens bevarande i en urna tillika med de genom valsedelsförsändelser

från vissa yrkes- och tjänstemän insända innerkuverten. Även

i övrigt förfares i överensstämmelse med behandlingen av dylika valsedelsförsändelser.

Då röstning genom sådan försändelse skall vara subsidiär

i förhållande till röstning genom inställelse vid valförrättning, skola de

röster, som avgivits på sistnämnda sätt med åberopande av identitetsbevis

behandlas i första rummet. Har valsedel från samme valman inkommit

båda vägarna, godtages följaktligen den som avgivits vid valförrättning,

varefter den som inkommit genom valsedelsförsändelse kasseras. Hava

två eller flera sedlar på grund av identitetsbevis avlämnats från samme

valman, skola de alla kasseras i överensstämmelse med vad nu gäller i

fråga om inkomna valsedelsförsändelse!''. För att möjliggöra efterlevnaden

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

av denna föreskrift måste vid sammanräkningen alla inkomna identitetsbevis

genomgås oell väljarna avprickas i röstlängden, innan sambandet

mellan valkuverten och bevisen brytes och de förra nedläggas i urnan.

Det kan ifrågasättas, huruvida det bör vara tillåtet för den som röstar

med åberopande av identitetsbevis att avgiva valsedel för sin äkta make

på sätt som eljest är möjligt. En sådan rätt medför visserligen ett något

komplicerat förfarande, men någon avgörande invändning däremot torde

ej kunna resas. I åtskilliga fall torde behov av rätt att avlämna röst genom

äkta make finnas även då rösten icke kan avlämnas i makarnas hemort

enligt senaste mantalsskrivningen.

Vid röstning för äkta make på angivet sätt skall som eljest den make,

vilken är personligen närvarande vid valförrättningen, vara försedd med

identitetsbevis för sig. A beviset skall emellertid finnas antecknat andre

makens namn; och för att erhålla bevis med sådan anteckning måste den,

som framställer begäran därom, inför bevisutfärdaren styrka namnet å

sin make. Valsedelsförsändclsen anordnas fullkomligt på samma sätt som

enligt den redan gällande ordningen. Den personligen närvarande maken

måste emellertid obligatoriskt avgiva sin röst samtidigt med valsedelsförsändelsen

för att ej ytterligare komplicera saken. Valförrättaren granskar

försändelsen och i stället för att undersöka, huruvida båda makarna

äro i röstlängden upptagna, tillser han, att den ej personligen närvarandes

namn finnes angivet å beviset. Godtages försändelsen, brytes dess

ytterkuvert, och är innerkuvertet i behörig ordning, inlägges detta i ett

och samma ytterkuvert som det av den personligen närvarande maken avgivna

valkuvertet jämte identitetsbeviset. I förteckningen över dem som

röstat med åberopande av identitetsbevis uppföres den ej personligen närvarande

makens namn under andre makens, och förenas namnen genom

en klammer. Vid den slutliga sammanräkningen undersökes, att båda

makarna äro uppförda som röstberättigade i röstlängden för samma valdistrikt

— det är förutsättningen för röstning genom äkta make över huvud

— och att de ej utövat sin rösträtt vid valförrättningen i detta distrikt,

samt att valkuverten äro i behörig ordning. Är så förhållandet

godtagas kuverten och nedläggas i urnan. Vilket kuvert, som är den ena

eller den andra makens, kan urskiljas, enär den ej personligen närvarande

maken skall använda valkuvert av särskild typ, d. v. s. innerkuvert till

försändelse för äkta make.

Beträffande de i allmänhet använda valkuverten måste med det nu föreslagna

systemet en förändring inträda. Enligt nu gällande lag är angående

kuverten endast föreskrivet, att de skola vara av ogenomskinligt papper

och lika till storlek och beskaffenhet. Detta avser kuverten vid en

och samma valförrättning i ett valdistrikt. Valförrättarna äga på egen

hand anskaffa valkuverten. Örn man icke vill använda särskild typ avvalkuvert

vid det nu ifrågasatta röstningssättet — och därtill finnes icke

anledning — måste föreskrivas, att alla valkuvert i riket skola vara lika

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

till storlek oell beskaffenhet. Eljest skulle valkuvert från skilda distrikt

vid den slutliga sammanräkningen kunna åtskiljas och valhemligheten icke

bliva bevarad. I oell för sig torde det för övrigt vara en fördel att hava

lika valkuvert i hela riket.

Enligt nu gällande lag föreskrives vidare, att innan valkuvert utlämnas

till väljare vid valförrättning, därå skall intryckas en stämpel utvisande

valdistriktet, där förrättningen äger runi. Även denna bestämmelse

måste ändras, enär eljest vid den slutliga sammanräkningen stämplarna

skulle kunna förråda valhemligheten. I propositionen till 1927 års riksdag

angående bland annat införande av preliminär sammanräkning vid

valen till andra kammaren föreslogs, att stämplingen skulle avskaffas såsom

onödig, då valkuverten icke längre skulle insändas till länsstyrelserna.

Konstitutionsutskottet förordade emellertid stämplingens bibehållande,

enär dess kanske huvudsakliga ändamål vore att förhindra obehörig

valpåtryckning. Stämplades icke valkuverten i vallokalen, innan valmännen

inlade sina röstsedlar i desamma, skulle t. ex. valmännen kunna infinna

sig med sedlarna redan inlagda i tillslutna med valkuverten till storlek

och beskaffenhet lika kuvert, vilka satts deni i händerna av andra personer.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Vid den nya kommunala

vallagens införande 1930 avskaffades stämplingen vid de kommunala

valen i de fall, då preliminär sammanräkning skulle äga rum, men återinfördes

enligt ett inotionsvis i riksdagen framfört förslag år 1932 med

motsvarande motivering, som år 1927 anförts för stiimplingens bibehållande

vid de politiska valen.

Skola alla valkuvert i riket vara lika och avskaffas stämplingen, torde

det dels för att garantera likheten och dels för att ersätta stämplingen

böra föreskrivas, att statsverket tillhandahåller valkuvert och att dessa

förses med en ändamålsbeteckning av motsvarande slag som nu kuverten

vid valsedelsförsändelse. Statsverket kunde då genom justitiedepartementet

eller central myndighet ombesörja tillverkningen av valkuvert under

betryggande kontroll samt distribuera desamma till Konungens befallningshavande

för vidare befordran till dem som skola föra ordet vid valförrättningarna.

Dessa böra åläggas tillse, att valkuvert icke vid valet

eller eljest utlämnas i annan ordning än i vallagen föreskrives. Härigenom

torde obehörig valpåverkan av det slag konstitutionsutskottet 1927

antytt bliva förhindrad.

Formulär till ändamålsbeteckning å såväl valkuvert som de ytterkuvert,

i vilka valkuvert jämte identitetsbevis skola inläggas, bör liksom beträffande

valsedelsförsändelsekuvert bestämmas av Konungen.

I samband med införande av bestämmelser härom i vallagen torde där

även böra utsättas bestämmelse, att Konungen skall fastställa formulär

till omslag och ytterkuvert, som i 69 § samma lag avses, vilket faktiskt

redan skett. Beträffande sistnämnda ytterkuvert (69 § 3 mom. b) torde

dylik bestämmelse vara särskilt erforderlig efter avskaffande av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 227.

31

stämplingen av valkuverten till förekommande av sammanblandning:

hos Konungens befallningsliavande av dylika ytterkuvert från skilda valdistrikt.

I kungörelse angående val torde böra intagas erinran örn möjligheten

att avgiva röst i annat valdistrikt än det, där valmannen är i röstlängden

uppförd.

Med det föreslagna systemet kan möjligheten att för viss stad eller viss;

valkrets förlägga valet till annan dag än den allmänna valdagen icke bibehållas.

Enligt gällande lag äger Konungens befallningshavande att i

stad utsätta valet till söckendagen före den sou- och helgdag, då valet iallmänhet

förrättas, och äger Konungen, då synnerliga skäl därtill äro,.

förordna att valet i viss valkrets skall förrättas å annan dag än den vanliga

valdagen. Bibehölles denna möjlighet att ändra valdagen, skulle eli

valman, som ej röstat inom sin valkrets eller sin stad, sedan det preliminära

valresultatet där blivit känt, kunna inom en annan valkrets ellerutanför

staden avgiva sin röst med hänsyn tagen till det sålunda kända

resultatet, vilket icke vore en tillfredsställande ordning och lätt kundeleda

till obehörig valpåtryckning. Någon nackdel torde ej följa av att

valdagen sålunda obligatoriskt blir en och densamma i hela riket, utan

det kan snarast betraktas som en fördel. Den olägenhet, det måhända

kunde vara för städerna att nödgas hava valet på söndag, uppväges säkerligen

av den möjlighet, stadsborna genom det nya systemet erhålla att avgiva

röst utanför staden.

Den föregående framställningen åsyftar, såsom framgått, det fall att.

val till andra kammaren förrättas i hela riket. Det kan dock förekomma,

att val äger rum endast i en valkrets, nämligen örn det ordinarie valet L

anledning av besvär blivit upphävt samt ytterligare i ett par fall, numera,

utan praktiskt intresse — örn valsedlar till mer än halva antalet äro ogilla,

örn riksdagsmän icke till föreskrivet antal blivit utsedda vid valet, eller

örn vid ny sammanräkning ingen finnes, vilken kan inträda som ersättareåt

avgången riksdagsman. Vid ett dylikt valkretsval kan det föreslagna,

systemet naturligtvis endast få tillämpning inom valkretsen. Något utbyte

av ytterkuvert mellan olika Konungens befallningshavande behöver

då ej förekomma. Örn händelsevis dylikt val samtidigt skulle förrättas i

två valkretsar, t. ex. i anledning av att de ordinarie valen på grund av besvär

blivit upphävda, torde detta icke böra föranleda annan ordning.

För införande av ifrågavarande system torde en grundlagsändring, bestående

i en mindre omformulering av riksdagsordningen § 24 bliva nödvändig.

Denna paragraf lyder nu:

»Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den, som vid valtillfälle

personligen sig inställer; dock att dels sådan valberättigad, som genom

frånvaro från valdistriktet till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse

är förhindrad att personligen inställa sig vid valtin fället, må, i den

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

utsträckning oell under do villkor, som stadgas i vallagen, utan sådan inställelse

avgiva valsedel, dels ock make ma, i den ordning, som stadgas i

nyssnämnda lag, avgiva valsedel genom andra maken, därest denna är

röstberättigad.»

Intill genomförandet av ändringen 1921 innehöll paragrafen endast den

törsta satsen: »Rösträtt må----sig inställer.» Ren bär uttalade, allt
jämt

kvarstående allmänna regeln har med sitt uttryck »valtillfälle» åsyftat

tillfälle, då val enligt riksdagsordningens ursprungliga lydelse skulle

företagas, nämligen i landsting och stadsfullmäktige till första kammaren,

inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat för utseende av elektorer

vid andra-kammarval, eller ock på sådant sätt eller i elektorsförsamling

inför domliavanden för utseende av riksdagsmän till andra kammaren.

Någon möjlighet att rösta vid annat än ett visst bestämt valtillfälle innebar

uttrycket icke. Även det år 1921 vid valsedelsförsändelseinstitutens

genomförande gjorda tillägget i paragrafen utgår från att väljaren, där

ej valsedelsförsändelse tillåtes, skall avlämna sin röst i det valdistrikt, där

lian är i röstlängden uppförd. En omredigering av paragrafen torde sålunda

böra företagas. Därvid kunde lämpligen i första meningen orden

»vid valtillfälle» utbytas mot »på sätt i vallagen sägs, vid valförrättning»,

varjämte i senare delen av paragrafen orden »genom frånvaro från valdistriktet»

och »vid valtillfället» kunde utgå.

Härigenom erhålla visserligen bestämmelserna angående valsedelsförsändelseinstitutet

för yrkes- och tjänstemän en något ändrad innebörd;

grundlagen skulle efter en dylik ändring av paragrafen icke lägga hinder

i vägen för en användning av institutet även i det fall, att valmannen genom

yrkes- eller tjänsteförpliktelse vore hindrad inställa sig vid valförrättning,

ehuru lian vistades inom valdistriktet. Ren närmare utformningen

av institutet gives ju emellertid i vallagen, oell någon ändring i gällande

villkor för rätt att rösta med valsedelsförsändelse inträder icke, såvida

ej vallagen också ändras. Att undanröja det i grundlagen uppställda

hindret mot en reform av angivet slag synes under inga omständigheter

kunna möta några betänkligheter.

Man torde dock lämpligen böra taga steget ut och i detta sammanhang

verkligen tillerkänna ifrågavarande yrkes- och tjänstemän även örn de

vistas inom sitt valdistrikt rätt att insända valsedel, när yrkets eller tjänstens

utövning hindrar deras personliga inställelse vid valförrättningen

därstädes. Förslag därom har, såsom i historiken omtalats, motionsvis

framförts 1922; det avslogs under motivering, bland annat, att systemet

med valsedelsförsändelser då var så nytt, att det dittills icke vunnit större

användning, och att bestämmelserna för detsamma icke borde ändras, innan

någon större erfarenhet av dess tillämpning vunnits. I den nämnda

motionen anfördes som skäl för ändringsyrkandet, att fall inträffat i övre

Norrland, där avstånden till vallokalen på sina håll äro synnerligen stora,

att tjänstemän på grund av tjänsteutövning ej hunnit besöka vallokalen,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Marits proposition nr 227,

ehuru de vistats inom sitt eget valdistrikt. Det kan också tänkas fall, dä

exempelvis militär, sjöfolk eller fyrbetjäning icke alls kan frigöras från

tjänsten under den tid, valet pågår; och att i sådant fall icke bereda möjlighet

till valsedelsförsändelse, då vederbörande vistas inom sitt valdistrikt,

men väl då han vistas utom detsamma, synes redan med nuvarande

ordning icke hava skäl för sig. Med införande av rätt att rösta i främmande

valdistrikt bleve det än besynnerligare, örn man icke tilläte den,

som vistas inom sitt eget valdistrikt och av yrkes- eller tjänsteplikt är för

hindrad att personligen komma tillstädes vid valförrättningen därstädes,

att använda valsedelsförsändelse, men däremot tillerkände sådan rätt åt

den, som vistas i annat distrikt och av samma skäl är förhindrad att infinna

sig vid valförrättningen i detta distrikt. Att valsedelsförsändelse

genom den föreslagna ändringen skulle komma att användas i oträngt

mål behöver knappast befaras.

Ifrågavarande ändring berör 71 § vallagen, som angiver de närmare

villkoren för användning av valsedelsförsändelse. Denna paragraf måste

i varje fall av samma anledning som § 24 riksdagsordningen omformuleras;

även i förstnämnda lagrum förutsättes, att väljaren kan avgiva röst

endast i sitt eget valdistrikt. Vid denna omformulering bör dessutom angivas,

att valsedelsförsändelse är tillåten endast örn valmannen är förhindrad

att över huvud avgiva röst i något som helst valdistrikt i riket.

Även de i 73 § vallagen upptagna bestämmelserna örn valsedelsförsändelseinstitutet

äro i behov av någon, övervägande formell jämkning. Såsom

vittnen inom riket i allmänhet böra kunna anlitas samma kategorier

personer, vilka skola utfärda identitetsbevis, d. v. s. å landet skall kunna

anlitas icke blott som hittills ordförande och ledamot i valnämnd och i

kommunalnämnd utan även suppleant för sådana personer, och i stad skall

magistraten kunna förordna ej blott tjänsteman utan även annan att tillhandagå

såsom vittne. Dessutom skall som hittills utom riket såsom vittne

kunna anlitas svensk konsul eller, där väljaren tillhör besättning eller

annan personal å svenskt fartyg, dettas befälhavare eller, vid förfall för

denne, hans närmaste man.

Motsvarande ändringar, som nu föreslagits beträffande valsedelsförsändelseinstitutet

för yrkes- och tjänstemän vid val till andra kammaren,

torde jämväl i alla tillämpliga delar införas i den kommunala vallagen

för bibehållande av den fullkomliga likheten i villkoren för och förfarandet

vid anordnande av valsedelsförsändelse vid politiska och kommunala val.

Dylika ändringar beröra 35 och 37 §§ i nämnda lag.

Beträffande redigeringen av det föreliggande utkastet till ändringar

i vallagen kan, frånsett de redan förut berörda paragraferna, följande

anmärkas.

I 54 § borttagas i 1 mom. bestämmelserna om möjlighet att förlägga

valet till annan dag än den allmänna valdagen och i 2 mom. — som

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Sr ''227.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

avser enstaka valkretsval, i regel i anledning av det ordinarie valets

ogiltighet — om möjlighet att förlägga valet till söckendag.

I 55 § är införd den nya bestämmelsen angående kungörelse örn valet,

och i samband därmed är en omredigering företagen, varigenom kungörelsens

innehåll utan undantag angivits i numererade punkter. Bestämmelsen

örn tidpunkten för den slutliga sammanräkningen är i ändrad

form överflyttad till 77 § 1 mom.

I 60 § har upptagits allt som rör utfärdande av identitetsbevis och dessas

beskaffenhet.

Bestämmelserna i nuvarande 60 § hava, i den mån de skola kvarstå,

i huvudsak överförts till 61 §. Sistnämnda paragraf har måst omarbetas

även med hänsyn till de ändringar beträffande röstavlämning och

valkuvert, som det föreslagna institutet medför. Paragrafen har beträffande

uppställningen fullständigt nyredigerats och indelats i moment

för vinnande av önskvärd överskådlighet. I den nya avfattningen har

för fullständighetens skull uttryckligen föreskrivits, dels att valman, som

röstar i vanlig ordning, skall vid valkuvertets avlämnande uppgiva namn

och hemvist, dels ock att valkuvert, som ej tillslutits, icke skall mottagas

av ordföranden vid valförrättningen, vilket redan enligt nuvarande ordning

torde gälla.

63 och 65 §§ hava omarbetats i syfte att reglera rätten till röstavlämning

genom äkta make även å annan plats än hemorten. 65 § har uppdelats

i moment.

I 69 §, som avhandlar den preliminära sammanräkningen, hava införts

de ändringar, som beträffande denna sammanräkning följa av det

nya röstavlämniugssättet. En viss ändring av formuläret till det i paragrafen

omförmälda protokollet, som skall hållas vid valförrättningen,

är även nödvändig. Det synes lämpligt, att i detta sammanhang formuläret,

som nu är fogat till själva lagen såsom en integrerande del

därav, utbrytes ur denna, och att det överlämnas åt Konungen att fastställa

detsamma, i överensstämmelse med vad som gäller enligt 1930 års

kommunala vallag för de kommunala valens vidkommande.

I 70 § utsättes, att även den förteckning, som föres över dem som rösta

med identitetsbevis, skall jämte övriga valhandlingar insändas till Konungens

befallningshavande.

I 76 § hava införts bestämmelserna örn förrättning för sortering av

de på grund av identitetsbevis avgivna rösterna och örn dessa rösters

distribution till de slutliga sammanräkningarna i vederbörande valkretsar.

I 77 § hava inarbetats föreskrifterna örn huru vid den slutliga sammanräkningen

skall förfaras med nämnda röster. Båda paragraferna

hava uppdelats i moment. Även i 78 § har en mindre redaktionell ändring

blivit erforderlig.

Ändringar i 95 och 96 §§ hava föranletts av de nya föreskrifterna angående

kuvert och omslag. Då samtliga kuvert och omslag enligt för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 227. 35

slaget skola tillhaudahållas av statsverket, har endast sistnämnda förhållande

angivits i de paragrafer, där kuvertens och omslagens användning

omtalas, och alla föreskrifter angående deras storlek, beskaffenhet

och utstyrsel sammanförts i 96 §, vilket hittills varit fallet allenast

beträffande kuvert till valsedelsförsändelser.

Vid denna promemoria fogas utkast till lagtext ävensom till formulär

för identitetsbevis samt för vanliga valkuvert oell ytterkuvert, däri valförrättare

skall inlägga valkuvert och bevis.

Reformfrågan beträffande de kommunala valen.

Det nu framlagda förslaget örn rätt att avgiva röst i främmande valdistrikt

berör endast valen till andra kammaren. Det kan ifrågasättas örn

ej detta röstningssätt kunde vinna tillämpning även på landstingsmannavalen,

vilka regelmässigt, örn ej alltid, förrättas samtidigt i alla landstingsvalkretsar.

Men dels stå de största städerna utanför landstingen, på

grund varav röstavlämning icke skulle kunna försiggå där och reformen

sålunda komme att lida av en viss halvhet, dels äro svårigheterna

för en reform större vid landstingsmannavalen med hänsyn till det

större antalet valkretsar, och dels torde det i varje fall vara lämpligt

att örn det föreslagna röstningssättet inhämta erfareifheter från valen till

andra kammaren, innan systemets verkningsområde utsträckes. Vidkommande

övriga kommunala val torde en reform av ifrågavarande slag icke

kunna ifrågakomma.

Stockholm i mars 1933.

B. Hagström.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Utkast till lagtext och formulär.

Vallagen.

54 §.

1. Val i —--Konungen bestämmes.

2. Annat val till andra kammaren än i 1 mom. sägs förrättas å söneller

helgdag.

55 §.

När val —- — — i ortstidningar.

I kungörelsen skall upptagas:

1) antalet av dem, som skola väljas inom valkretsen;

2) dag och tid för valet;

3) valstället för varje valdistrikt;

4) tid och ställe för rösternas sammanräknande inför Konungens befallningshavande;

„

5) innehållet av bestämmelserna i 60 § 1 morn., såvitt de äga tillämpning

å valet; samt

6) innehållet av bestämmelserna i 70 § andra stycket.

60 i

1. Är någon på grund av vistelse å annan ort förhindrad att utöva

rösträtt i det egna valdistriktet, må han avlämna valsedel avseende valet

i valkretsen, dit nämnda distrikt hör, vid valförrättning i annat valdistrikt

inom riket eller, vid val som i 54 § 2 mom. avses, i annat valdistrikt

inom samma valkrets.

2. Väljare, som avlämnar valsedel i annat valdistrikt än det lian tillhör,

skall innehava för honom utfärdat identitetsbevis, varom nedan förmäles.

Behörig att utfärda sådant bevis är, örn valsedeln skall avlämnas

vid valförrättning på landet, ordföranden, ledamot eller suppleant

i valdistriktets valnämnd eller i kommunalnämnden för den kommun,

dit distriktet hör, samt, örn valsedeln skall avlämnas vid valförrättning i

stad, tjänsteman eller annan, som magistraten för sådant ändamål förordnar.

3. Den, som önskar erhålla identitetsbevis, har att personligen göra

framställning därom hos bevisutfärdare, som i 2 mom. sägs. Sökanden

skall uppgiva valkrets och kommun, där han är i röstlängd uppförd,

ävensom i röstlängden angiven hemvist inom kommunen. Där så påfordras,

åligger det honom tillika att genom intygande av trovärdig

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

person eller medelst prästbevis, debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller

annan tillfyllestgörande handling styrka sin identitet.

Finnes uppenbart, att sökanden ej är röstberättigad å den ort, han uppgivit,

eller att det för honom icke vore förenat med större omgång eller

svårighet att avlämna valsedel i det valdistrikt, han tillhör, än i det

distrikt, där han önskar utöva rösträtt, må bevis ej utfärdas.

4. Identitetsbevis skall innefatta intyg, att den, som i beviset avses,

är personligen känd eller styrkt sin identitet för bevisutfärdaren. I beviset

skall tillika angivas dels, i enlighet med sökandens uppgifter, valkrets

och kommun, där han är i röstlängd uppförd, ävensom hans i röstlängden

angivna hemvist inom kommunen, dels oek valkrets och valdistrikt,

där han skall avlämna valsedel.

Styrker sökande, som är gift, namnet å sin make, och uppgiver han,

att maken är röstberättigad i samma valdistrikt som han själv, skall,

där denna uppgift icke uppenbarligen är oriktig, på hans begäran i beviset

antecknas makens namn.

Den, för vilken bevis utfärdas, skall i bevisutfärdarens närvaro å beviset

vitsorda däri upptagna, av honom lämnade uppgifter.

Bevis skall tecknas å blankett, som tillhandahålles av statsverket.

5. Identitetsbevis må ej utfärdas tidigare än dagen för Konungens

befallningshavandes kungörelse örn valet.

6. Det åligger på landet valnämnden och i stad magistraten tillse, att,

medan valförrättning pågår, väljare, såvitt möjligt, beredas tillfälle att

i omedelbar närhet av vallokalen erhålla för valsedelsavlämning i valdistriktet

gällande identitetsbevis.

7. Behörig bevisutfärdare vare pliktig att, då han därom anmodas

och hinder ej möter, utfärda identitetsbevis; åliggande det honom jämväl

att ställa sig till efterrättelse vad valnämnden i det valdistrikt, där han

har sin hemvist, eller magistraten till efterkommande av föreskriften i

6 mom. förordnar.

61 §.

1. Vid valförrättning skall ordföranden omedelbart före röstningens

början visa de närvarande, att valurnan är tom.

2. För röstningen skola användas valkuvert, vilka genom statsverkets

försorg tillställas ordföranden; och åligger det denne tillse, att valkuvert

icke vid valet eller eljest utlämnas i annan ordning än nedan sägs.

3. I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda

att möjliggöra för envar att med valhemlighetens bevarande kunna

inlägga sin valsedel i valkuvert. För sådant ändamål skola dessa

platser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat

att för såväl valförrättare!) som allmänheten är synligt, när en plats

är upptagen; och åligger det valförrättare!! att vaka över, sitt väljares

förehavande där ej må av någon kunna iakttagas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

4. Ellvar, som anmäler sig till röstning, erhåller vid valbordet ett

valkuvert. Sedan denne vid någon av de i 3 mom. omförmälda särskilda

platser inlagt sin valsedel i kuvertet och tillslutit detsamma, överlämnar

han utan dröjsmål personligen kuvertet till ordföranden.

5. Den, som är upptagen i röstlängden för valdistriktet, skall, då han

överlämnar valkuvertet, för valförrättare!! uppgiva sitt fullständiga

namn och sin i röstlängden angivna hemvist inom distriktet. Finnes

han vara i röstlängden uppförd såsom röstberättigad, och är kuvertet

tillslutet och utan annat märke än i 96 § föreskriven ändamålsbeteckning,

mottages detsamma av ordföranden; i annat fall varde det ej mottaget.

Kuvert, som sålunda mottagits, nedlägger ordföranden omedelbart

i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid den röstandes

nanni göres anteckning, att rösträtten utövats.

Den, som ej är upptagen i röstlängden, skall, då han överlämnar valkuvertet,

tillika till ordföranden överlämna för honom utfärdat identitetsbevis.

Finnes beviset vara i behörig ordning, och är kuvertet tillslutet

och utan annat märke än ändamålsbeteckningen, mottages detsamma

jämte beviset av ordföranden; i annat fall skall mottagande

vägras. Sålunda mottaget kuvert inlägger ordföranden jämte beviset i

ett ytterkuvert, som tillslutes och därå antecknas ej mindre valkrets och

valdistrikt, där valkuvertet avlämnats, än även, i enlighet med uppgifterna

i beviset, valkrets och kommun, där väljaren är i röstlängd upptagen.

I sammanhang därmed antecknas väljarens namn jämte sistnämnda

valkrets och kommun å en särskild förteckning. Därefter nedlägger

ordföranden omedelbart ytterkuvertet i valurnan. Ytterkuvert,

som här avses, ävensom blanketter till nämnda förteckning tillhandahållas

av statsverket.

63 i

Äro äkta makar båda uppförda såsom röstberättigade i röstlängden

för samma valdistrikt, må den ena av dem ingiva valsedel genom andra

maken. Vill make begagna den rätt nu är sagd, skall valsedelsförsändelse

anordnas tidigast fjorton dagar före valet på sätt nedan sägs.

För valsedelsförsändelse--— kuvert brukas.

Väljaren skall — —■ — inom valdistriktet.

Vittnet intygar —- — — intygets meddelande.

65 §.

1. Äkta make, som vill avgiva valsedel för andra maken, avlämnar

vid valförrättning till ordföranden valsedelsförsändelse, varom i 63 §

sägs.

2. Äro båda makarna upptagna i valdistriktets röstlängd, skall den

personligen närvä ra tide maken uppgiva deras fullständiga namn och i

röstlängden angivna hemvist inom distriktet.

Äro makarna icke upptagna i valdistriktets röstlängd, skall den personligen

närvarande maken, då han överlämnar valsedelsförsändelse!!

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

från andra maken, tillika avlämna valkuvert för egen del jämte för honom

själv utfärdat identitetsbevis, vilket i förevarande fall skall angiva

jämväl andra makens namn.

3. Finnes, att båda makarna äro i valdistriktets röstlängd upptagna

såsom röstberättigade, eller, örn de ej äro där upptagna, att ingivet identitetsbevis

är i behörig ordning, ävensom att ytterkuvertet är sådant,

som i 63 § andra stycket föreskrives, samt att därå äro tecknade förklaring

av väljaren och vittnesintyg i behörigt skick, och förekommer ej

skälig anledning att ytterkuvertet blivit efter tillslutandet öppnat, bryter

ordföranden ytterkuvertet; i annat fall varde det ej mottaget.

Är innerkuvertet sådant, som i 63 § andra stycket föreskrives, samt

tillslutet och utan annat märke än ändamålsbeteekning, mottages detsamma;

i annat fall varde det ej mottaget.

4. Där makarna befunnits upptagna i valdistriktets röstlängd, nedlägger

ordföranden mottaget innerkuvert i valurnan, i sammanhang

varmed i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning, att rösträtten

utövats.

Är valsedelsförsändelse avlämnad på grund av identitetsbevis, inlägger

ordföranden mottaget innerkuvert i samma ytterkuvert, i vilket det

av den personligen närvarande maken för egen del avlämnade valkuvertet

jämte identitetsbeviset jämlikt 61 § 5 mom. andra stycket inlägges;

och antecknas den icke personligen närvarande makens namn uti

den i samma stycke omförmälda förteckning omedelbart under den personligen

tillstädesvarande makens namn, med vilket det förenas genom

en klammer.

69 §.

1. När alla —• —- — röstningen avslutad.

2. Omedelbart därefter uttagas valkuverten och de i 61 § 5 mom. andra

stycket omförmälda ytterkuverten ur valurnan och räknas oöppnade.

I det protokoll, som i överensstämmelse med av Konungen fastställt

formulär skall föras vid förrättningen, antecknas antalet valkuvert och

antalet ytterkuvert. Jämväl räknas och upptages i protokollet dels antalet

av de personer, som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit

i valet, dels ock antalet personer, som enligt den i nämnda lagrum omförmälda

förteckning avgivit valkuvert för egen del, samt antalet personer,

vilka, enligt förteckningen avgivit valsedel genom sin äkta make.

Därefter tillkännagives såväl antalet valkuvert och ytterkuvert som antalet

av nyssnämnda personer.

Ytterkuverten inläggas i ett eller flera omslag; och antecknas å varje

omslag, att det innehåller dylika ytterkuvert, samt dessas antal.

3. a) Sedan de i 2 mom. föreskrivna åtgärder vidtagits, öppnas de valkuvert,

vilka icke liro inlagda i ytterkuvert, oell uttages innehållet.

b) Befinnes därvid ett valkuvert vara tomt eller dess innehåll utgöra*

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

av annat än en valsedel, skall, efter det i senare fallet innehållet återinlagts,

valkuvertet inläggas i ett ytterkuvert, som tillslutes. Antalet sålunda

tillslutna ytterkuvert räknas, varefter kuverten inläggas i ett eller

flera omslag. Å värne omslag antecknas, att detsamma innehåller dylika

kuvert, ävensom dessas antal. Ytterkuvert, som här avses, tillhandahållas

av statsverket,

c) Förekommer anledning---dessas antal.

d) De valsedlar — — — samt antal.

4. I protokollet---sedlar inlagts.

5. Omslag, varom i 2 och 3 mom. förmäles, tillhandahållas av statsverket.

Omslagen skola, utöver de i nämnda moment föreskrivna anteckningar,

förses med anteckning, utvisande valdistriktet, där förrättningen

äger rum, samt omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes

sigill, vilka sigill i protokollet avtryckas.

6. Förrättningen bör utan avbrott bringas till slut. Därest särskilda

skäl föranleda avbrott, må förrättningen icke avbrytas i annan ordning

än att, sedan de i 2 mom. föreskrivna åtgärder vidtagits, verkställandet

av de i 3—5 mom. föreskrivna åtgärder i sin helhet uppskjutes, dock

icke längre än till påföljande dag. Innan förrättningen sålunda avbrytes,

skall tid för densammas fortsättande tillkännagivas; och skola valkuverten

inläggas i omslag, vilka förseglas under minst två närvarandes

sigill. Dessa omslag jämte andra till valet hörande handlingar skola

därefter läggas i säkert förvar; och må förrättningen ej ånyo företagas,

innan valförrättaren inför öppna dörrar förvissat sig örn att de åsätta

sigillen äro obrutna.

70 §.

Sedan valprotokollet — — —- Konungens befallningskavande.

Valförrättaren insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande

dels de förseglade omslag, som i 69 § avses, dels ock valprotokollet,

röstlängden och den i 61 § 5 mom. andra stycket omförmälda

förteckning. Sker insändandet med allmänna posten, skall försändelsen

assureras.

71 i

Väljare, som tillhör någon av nedanstående yrkes- eller tjänstegrupper,

må, i den ordning i 72—74 §§ föreskrives, avgiva valsedel genom

försändelse omedelbart till Konungens befallningshavande; dock att sådan

rätt ej må utövas i annat fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens

anordnande k^n tagas för visst, hinder till följd av yrkets

eller tjänstens utövning möter för väljaren att personligen inställa sig

vid någon valförrättning, där han kan avlämna sin valsedel.

Hindret skall---74 § stadgas.

Den rätt —• — — eller fyrväsendet.

Rätt att---makens tjänsteort.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

73 %.

Vid anordnandet — — — ojävigt vittne.

Vistas väljaren inom riket, skall såsom vittne anlitas någon av de i

60 § 2 mom. omförmälda personer.

Vistas väljaren utom — — — närmaste man.

De personer--är sagt.

I fråga —--såsom vittne.

Är väljaren ej personligen känd för vittnet, åligge honom att styrka

sin identitet på sätt i 60 § 3 mom. sägs.

76 $.

1. Det åligger Konungens befallningshavande tillse, att de i 70 § andra

stycket omförmälda handlingar snarast möjligt inkomma från alla valdistrikt

samt, där så ej sker, från försumlig valförrättare infordra vad

som felas. Konungens befallningshavande verkställe även förberedande

granskning av nämnda handlingar. Befinnas dessa därvid icke vara i

behörigt skick, införskaffa Konungens befallningshavande, där så prövas

nödigt, på lämpligt sätt erforderliga upplysningar rörande anledningen

härtill.

2. Sedan fullständiga handlingar rörande val, som i 54 § 1 mom. sägs,

inkommit från samtliga valdistrikt inom valkretsen, företager Konungens

befallningshavande snarast möjligt vid offentlig förrättning, därom kungörelse

senast dagen förut införts i ortstidning, sortering av inkomna

ytterkuvert, som i 61 § 5 mom. andra stycket avses.

Vid förrättningen granskas sigillen å varje omslag, vilka enligt påteckning

innehålla dylika ytterkuvert, samt jämföras med de sigill, som äro å

vederbörande valprotokoll avtryckta. Förekommer ej skälig anledning,

att omslaget efter tillslutningen blivit öppnat, brytes förseglingen. I annat

fall lämnas omslaget orubbat, och vidtages ej ytterligare åtgärd därmed.

Ur de öppnade omslagen uttagas ytterkuverten och ordnas i grupper

sålunda, att de ytterkuvert, vilka enligt därå antecknade uppgifter innehålla

valkuvert från väljare hörande till en och samma valkrets, sammanföras

i en grupp. Ytterkuverten i varje sådan grupp räknas och inläggas

för sig i ett eller flera omslag, som omsorgsfullt förseglas under sigill. Å

varje omslag antecknas antalet inneliggande ytterkuvert samt såväl den

valkrets, där valkuverten avlämnats, som den valkrets, väljarna angivits

tillhöra.

Vid förrättningen föres protokoll enligt formulär, som av Konungen

fastställes.

3. Omslag, däri vid förrättning jämlikt 2 mom. inlagts ytterkuvert, som

angivits innehålla valkuvert från väljare tillhörande den valkrets, inom

vilken valkuverten avlämnats, eller annan valkrets inom samma län, lägges

till förvar bland de valet i vederbörande valkrets rörande handlingar
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

na. Annat omslag, däri vid förrättningen ytterkuvert inlagts, översändes

till den Konungens befallningshavande, som skall verkställa sammanräkning

för den valkrets, väljarna angivits tillhöra; och bifogas vid översändandet

utdrag av protokollet vid förrättningen, utvisande antalet översända

ytterkuvert. Sker översändandet med allmänna posten, skall försändelsen

assureras.

Finnes beträffande någon utom länet belägen valkrets, att något ytterkuvert,

som angivits innehålla valkuvert från väljare tillhörande den valkretsen,

icke inkommit, skall bevis därom genom protokollsutdrag översändas

till den Konungens befallningshavande, som bar att förrätta

sammanräkningen för samma valkrets.

4. Då valsedelsförsändelse, varom i 74 § sägs, ankommit till Konungens

befallningshavande, skall anteckning därom med uppgift å dagen för

ankomsten ske i bok, som för ändamålet upplagts. Försändelserna förvaras

under lås.

77 §.

1. Sammanräknandet av rösterna för valet verkställes av Konungens

befallningshavande för varje valkrets å tid och ställe, som Konungens

befallningshavande bestämmer.

Förrättningen skall utsättas att äga rum så snart ske kan efter det i

70 § andra stycket omförmälda handlingar från samtliga valdistrikt i valkretsen

ävensom, vid val, som i 54 § 1 mom. avses, omslag och protokollsutdrag,

varom i 76 § 3 mom. förmäles, från samtliga utom länet belägna

valkretsar kunna beräknas hava inkommit.

Finnes vid förrättningen, att samtliga ovan avsedda handlingar icke

inkommit, skall förrättningen uppskjutas till tidpunkt, då det felande kan

beräknas vara tillgängligt. Tid och ställe för den uppskjutna sammanräkningen

skall offentligen tillkännagivas, och kungörelse därom införns

i ortstidning.

2. Vid sammanräkning för val, som i 54 § 1 mom. avses, uppläses det

vid förrättning jämlikt 76 § 2 mom. för valkretsen förda protokoll tillika

med utdrag, i vad valkretsen rörer, ur protokoll vid sådan förrättning för

annan valkrets inom samma län ävensom inkomna protokollsutdrag, som

i 76 § 3 mom. sägs; varjämte förseglingen till omslag, som inkommit med

sistnämnda protokollsutdrag eller jämlikt nyssberörda lagrum lagts till

förvar bland de valet i valkretsen rörande handlingarna, granskas. Vid

sammanräkning, som i 54 § 2 mom. avses, granskas sigillen å varje omslag,

som inkommit från valförrättare inom valkretsen och enligt påteckning

innehålla ytterkuvert, som i 61 § 5 mom. andra stycket sägs, vilka

sigill jämföras med de sigill, som äro å vederbörande valprotokoll avtryckta.

Förekommer ej skälig anledning, att omslag efter tillslutningen blivit

öppnat, brytes förseglingen. I annat fall lämnas omslaget orubbat, och

de däri inneslutna valsedlarna inverka ej på valet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 227.

43

l)e i omslagen inlagda ytterkuverten brytas, och valkuverten jämte identitetsbevisen

uttagas och granskas. Finnas flera valkuvert härröra från

samma valman, äro de alla ogilla och läggas orubbade åsido.

Vidare tillses, beträffande valkuvert, som personligen avlämnats av

väljaren, att denne är i röstlängd för valdistrikt inom valkretsen upptagen

såsom röstberättigad och icke har vid valförrättningen i detta distrikt

utövat sin rösträtt, samt, beträffande valkuvert, som avlämnats genom

den röstandes äkta make, att detta inkommit till Konungens befallningshavande

i samma ytterkuvert som det valkuvert, vilket avlämnats av

sistnämnda make för egen del, ävensom att båda makarna äro i röstlängden

för ett och samma valdistrikt upptagna såsom röstberättigade och icke

vid valförrättningen därstädes utövat sin rösträtt. Finnas nämnda villkor

uppfyllda, och är valkuvertet tillslutet och utan annat märke än vederbörlig

ändamålsbeteckning, nedlägges kuvertet i en urna, i sammanhang

varmed i röstlängden vid den röstandes namn antecknas, att rösträtten

utövats. I annat fall lägges kuvertet orubbat åsido såsom ogillt.

3. Hava valsedelsförsändelser, varom i 74 § sägs, ankommit, räknas

desamma och antalet jämföres med den över dylika försändelser förda

boken. Därefter brytas försändelsernas ytterkuvert. Har försändelse ankommit

senare än dagen efter valet eller har därtill begagnats annat ytterkuvert

än i nämnda paragraf föreskrives eller förekommer skälig anledning

att ytterkuvert efter tillslutandet blivit öppnat, lämnas kuvertet,

obrutet och däri innesluten valsedel vare utan verkan på valet.

Sedan ytterkuverten brutits, granskas innerkuverten med vidfästade

blanketter. Finnas flera kuvert härröra från samma valman, äro de alla

ogilla och läggas orubbade åsido.

I övrigt skall tillses,

att den, som avgivit valsedeln, är i röstlängden för det å blanketten angivna

valdistriktet upptagen såsom röstberättigad och icke har vid valförrättningen

därstädes eller, på grund av identitetsbevis, vid valförrättning

i annat distrikt avgivit valsedel.

att han jämlikt 71 § är behörig att i förevarande ordning avgiva valsedel,

att valsedel avgivits inom elen i 72 § stadgade tid och i enlighet med

föreskrifterna i 73 och 74 §§, samt

att innerkuvertet är tillslutet och utan annat märke än ändamålsbeteckning.

Finnas nämnda villkor uppfyllda, avskiljes blanketten och innerkuvertet

nedlägges i den i 2 mom. omförmälda urna, i sammanhang varmed i

röstlängden vid elen röstandes namn antecknas, att rösträtten utövats. I

annat fall lägges kuvertet orubbat åsielo såsom ogillt.

4. De från valförrättarna insända protokollen över röstningen i valdistrikten

inom valkretsen granskas var för sig oell sigillen å de vid varje

protokoll fogade omslag, varom i (it) § 3 mom. förmäles, jämföras meni dc

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 227.

sigill, som äro å protokollet avtryckta. Förekommer därvid ej skälig anledning,

att omslaget efter tillslutningen blivit öppnat, brytes förseglingen.

I annat fall lämnas omslaget orubbat, och de däri inneslutna valsedlar

inverka ej på valet.

78 §.

Efter det protokollen från de särskilda valdistrikten upplästs, de valkuvert,

som nedlagts i en urna, uttagits ur denna, samt valsedlarna uttagits

ur dessa kuvert och ur de från valförrättarna insända valkuverten

samt jämte de från valförrättarna insända valsedlarna granskats, pröve

Konungens befallningshavande valsedlarnas giltighet och meddele de beslut,

vartill valsedlarna och protokollen, med hänsyn jämväl till enligt

76 § 1 mom. inhämtade upplysningar, må giva anledning.

’ 95 §.

Valnämnden eller---ordentligen verkställas.

Kostnaden för dessa anordningar och för kungörande, som åligger valnämndens

ordförande eller magistrat, skola gäldas av kommunerna, vilka

jämväl hava att tillhandahålla lämpliga vallokaler.

96 §.

Valkuvert och ytterkuvert skola vara av ogenomskinligt papper och försedda

med ändamålsbeteckning samt, vad varje särskilt slag angår, lika

till storlek och beskaffenhet.

Formulär till ändamålsbeteckning samt övriga anteckningar å nämnda

kuvert med därvid i förekommande fall fogad blankett ävensom till identitetsbevis

och i 61 § 5 mom. andra stycket omförmäld förteckning fastställas

av Konungen.

Omslag, som i 69 och 76 §§ avses, skola vara av hållfast beskaffenhet.

Formulär till anteckningar å desamma fastställas av Konungen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

45

Kommunala vallagen.

35 $.

Väljare, som tillhör någon av nedanstående yrkes- eller t jäns tegrupper,

må i den ordning i detta kapitel föreskrives avgiva valsedel genom försändelse

omedelbart till den myndighet, som har att verkställa sammanräkning

av de vid valet avgivna rösterna. Denna rätt må dock ej utövas i

annat fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens anordnande kan

tagas för visst, hinder för väljarens personliga inställelse vid valförrättningen

möter på grund av yrkets eller tjänstens utövning.

Hindret skall---39 § stadgas.

Den rätt---eller fyrväsendet.

Rätt att — --makens tjänsteort.

37 §.

1 mom. Vid anordnande---ojävigt vittne.

Vistas väljaren inom riket, skall såsom vittne anlitas på landet ordförande,

ledamot eller suppleant i valnämnd eller i kommunalnämnd samt

i stad tjänsteman eller annan, som magistraten för sådant ändamål förordnar.

Vistas väljaren utom---närmaste man.

De personer---är sagt.

I fråga---såsom vittne.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Formulär.

Formulär till identitetsbevis.

IDENTITETSBEVIS

att användas vid valsedelsavlämning i

vid valet till Riksdagens andra kammare, som hålles den

valdistrikt

valkrets

(bevisinnehavarens fullständiga namn.)

(titel eller yrke.)

född den .....................................................................................................................

enligt egen uppgift såsom röstberättigad uppförd i röstlängd inom

.................... ........................................................... valkrets,

kommun

med bostad enligt röstlängden ,

f är för mig personligen känd

'' | har inför mig styrkt sin identitet medelst

samt har styrkt sig vara gift med

2 (bevisinnehavarens makes fullständiga namn.)

född den ....................., enligt uppgift uppförd såsom

röstberättigad i samma röstlängd som sin make,

intygas

den..............................................................................

(ort, dag och år för bevisets utfärdande.)

(bevisutfärdarens underskrift.)

(uppdrag eller förordnande, som berättigar bevisutfärdaren

att tjänstgöra som sådan.)

Att de i detta bevis om mig antecknade uppgifterna äro riktiga

vitsordas.

(bevisinnehavarens egenhändiga namnteckning, verkställd

i bevisutfärdarens närvaro.)

'') Det ej tillämpliga överstrykes.

*) Överstrykes om ej ifyllande sker.

B

14 em.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

47

Formulär till valkuvert.

(Framsida.)

VALKUVERT

vid val till

Riksdagens andra kammare.

12 cm.

( Baksida.)

Häri inlägges au väljaren personligen

en valsedel, varefter kuvertet

tillslutes och framlämnas lill

ordföranden.

•UI3

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition nr 227

Formulär till ytterkuvert.

(Framsida.)

Från valkrets.

valdistrikt.

Ytterkuvert att av valförrättare användas vid val litt riksdagens

andra kammare för inläggande av valkuvert och identitetsbevis,

avlämnade av väljare, som ej är uppförd i valdistriktets röstlängd.

Har väljaren avlämnat valsedelsförsändelse från sin äkta make,

skola såväl det valkuvert, väljaren avlämnat för egen del, som

innerkuvertet i försändelsen jämte identitetsbeviset här inläggas.

Väljaren, som avlämnat inneliggande valkuvert, är enligt identitetsbeviset

uppförd i röstlängd inom

...................................................................... valkrets.

.................................................... kommun.

15 cm.

(Baksida.)

\ /

Detta ytterkuvert tillsluies genast

och nedlägges i valurnan.

\

\_______

380764. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen ävensom väckta motione a1 i texten