Sök i Ratio Lex

Angående reglering av viss Svenska Tändsticks Aktiebolagets stämpelskuld

1933-03-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:229, Angående reglering av viss Svenska Tändsticks Aktiebolagets stämpelskuld

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 229.

1

flir 229.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av viss

Svenska Tändsticks Aktiebolagets stämpelskuld; given Stockholms

slott den 17 mars 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande depar

tementsehefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Genom förordning den 1 juni 1932 (nr 158) medgav Kungl. Majit Svenska

Tändsticks Aktiebolaget anstånd med gälds betalning tillsvidare intill

utgången av därpå följande augusti månad. Detta anstånd blev sedermera

genom förordning den 30 augusti 1932 (nr 394) förlängt att gälla

tillsvidare intill utgången av november månad samma år.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr ''229.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

I skrivelse till Konungen den 21 i sistnämnda månad anförde bolaget,

att arbetet på bolagets rekonstruktion dåmera framskridit så långt, att de

för bolaget förordnade administratörerna avsåge att å ordinarie bolagsstämma

den 29 i samma månad framlägga vissa förslag i angivna syfte.

Meningen hade varit, att, därest dessa förslag av bolagsstämman godtoges,

bolaget därefter skulle fortsätta sin verksamhet utan lagstadgat betalningsanstånd

i något avseende. Emellertid hade det under rekonstruktionsarbetet

visat sig, att bolaget, vilket såsom ett led i sin världsomfattande kommersiella

verksamhet förvärvat mycket stora poster utländska obligationer och

aktier, i dittills outredd omfattning icke syntes hava fullgjort den stämpelskyldighet,

som på grund av med dylika obligationer och aktier vidtagna

transaktioner ålegat detsamma. Utredning härom påginge. Sedan denna

slutförts, hade bolaget för avsikt att inkomma med framställning örn viss

precisering av och lättnad i sagda stämpelskyldighet. I avbidan härpå

vore det emellertid nödvändigt för bolaget att såsom ett led i den före

stående rekonstruktionen erhålla förlängt anstånd med betalning av sådan

gäld, varom här vore fråga. På grund därav hemställdes, att bolaget

för en tid av tre månader, räknat från utgången av den tid, för

vilken bolaget medgivits allmänt betalningsanstånd, måtte få åtnjuta anstånd

med fullgörandet av varje stämpelskyldighet, som kunde för det

dåvarande föreligga eller under anståndstiden komma att inträda dels

enligt bestämmelserna i förordningen den (i november 1908 (nr 129) angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, dels ock

enligt de i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpel

avgiften meddelade bestämmelserna örn stämpel till följande enskilda

handlingar, nämligen: aktiebrev i utländskt aktiebolag; andelsbevis i utländskt

företag av ekonomisk art; certifikat å utländskt värdepapper;

delaktighetsbevis i utländskt företag av ekonomisk art; interimsbevis, in

terimskvitto å aktiebrev i utländskt aktiebolag, andelsbevis, delaktighetsbevis

eller lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art eller å utländsk

obligation; lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art; obligation, som

utfärdats i utlandet.

Genom beslut den 24 november 1932 medgav Kungl. Majit bolaget anstånd

tillsvidare för tiden från den 30 november 1932 intill utgången liv

februari månad 1933 med utgörande av i bolagets omförmälda skrivelse

avsedd stämpelavgift. Det bolaget sålunda medgivna betalningsanståndet

har sedermera genom beslut den 24 februari 1933 av Kungl. Majit förlängts

att gälla intill utgången av nästkommande maj månad.

Uti skrivelse till Konungen den 6 mars 1933 har bolaget nu gjort framställning

örn befrielse från hela eller största möjliga del av den stämpel

skyldighet, som, enligt vad förut anförts, kan åvila bolaget. I skrivelsen

meddelar bolaget, bland annat, att hos bolaget anställda assessorn Erland

Geijer och direktörsassistenten Gunnar Bergenstråhle verkställt närmare

utredning rörande de fall, i vilka stämpelskyldigheten icke fullgjorts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Till grund för denna utredning hade i första rummet lagts de detaljerade

rapporter angående Kreuger-koncernen, vilka under senare halvåret av

ar 1932 successivt avgivits av den för en allsidig undersökning av kon

(‘emens ställning tillkallade revisionsfirman Price, Waterhouse & Co.

Det sålunda använda grundmaterialet hade, där så lämpligen kunnat ske,

kompletterats med annat till buds stående material av beskaffenhet att

klargöra stämpelpliktens omfattning. Då erforderliga uppgifter i vissa

fall saknats, kunde utredningsresultatet icke göra anspråk på att vara

fullt exakt. Utredningen hade givit till resultat, att beträffande bolagets

värdepappersinnehav den 31 december 1932 icke fullgjord stämpelskyldighet

förelåge till ett belopp av i avrundat tal 555,200 kronor samt att dylik

stämpelskyldighet på grund av transaktioner med värdepapper, som tidigare

vid något tillfälle innehafts av bolaget men sagda dag icke längre

ingingc i dess portfölj, kunde antagas åligga bolaget till ett belopp av,

likaledes i avrundat tal, 656,200 kronor, örn nian bortsåge från sådana

fall, där bokförda transaktioner varit fiktiva eller fakta icke kunnat utredas.

Vidare anför bolaget i förevarande skrivelse följande:

Till grund för den sommaren 1932 uppgjorda planen för rekonstruktion

av bolaget lågo detaljerade sammanställningar och kalkyler över

bolagets ställning och framtida vinstmöjligheter. Vid utarbetandet av

dessa beräkningar, vilka under sistlidne augusti månad framlades för

bolagets större fordringsägare och andra intressenter, hade någon hänsyn

icke tagits till stämpelförpliktelser på grund av tidigare förekomna transaktioner,

enär någon anledning att räkna med förefintligheten av en

oreglerad dylik gäld då ännu ej förelåg. På grund härav kommo intressenterna

i rekonstruktionen, och bland dem i främsta rummet bolagets

in- och utländska fordringsägare, att basera sitt ståndpunktstagande

till den föreslagna rekonstruktionsplanen och till av dem begärda eftergifter

på i nyss angivna hänseende ofullständiga uppgifter örn bolagets

ställning. Därest nu deli nytillkomne borgenären, svenska staten, med

vars fordran bolaget icke räknat, skulle med stränghet hävda sin formella

rätt till dc äldre stämpelbelopp, varom här är fråga, skulle detta

nied hänsyn till vad ovan anförts örn förutsättningarna för rekonstruktionen

kunna få ödesdigra konsekvenser och rent av äventyra det resultat

i denna riktning, som hittills ernåtts och fått sitt uttryck bland annat i

en med övriga fordringsägare träffad överenskommelse örn tid och sätt

för gäldande av bolagets skulder. Ett vårdande och säkerställande av

detta resultat — för vilket många krafter med stora uppoffringar varit

verksamma — representerar uppenbarligen ett betydande allmänt intresse

för vårt land, och bolaget anser fördenskull en framställning från dess

sida örn eftergivande av statens stränga rätt i förevarande avseende väl

grundad redan ur det allmännas egen synpunkt.

För ett tillmötesgående gentemot bolaget i dess brydsamma situation

beträffande svävande stämpelgäld talar emellertid icke blott angelägenheten

av att undvika ett förryckande och äventyrande av rekonstruk

tionsplanen utan jämväl vissa enligt bolagets mening tungt vägande bil

lighetsskäl. Den genomgående granskning av bolagets räkenskaper för

gångna år, som nyligen verkställts av förut nämnda firman Price, Wa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 229.

terhouse & Co., utvisar, att bolaget under en period av 13 ar från oell

med 1918 till oell med 1930 redovisat en bokföringsmässig vinst före skatter

av i runt tal 337,700,000 kronor, varav endast eirka 84,000,000 kronor

torde med visshet kunna betecknas såsom verklig realvinst. Under samma

tid Ilar bolaget, fortfarande enligt Price, Waterhouse & Co:s utredningar,

erlagt skatt till stat och kommun med tillhopa eirka 34,400,000

kronor eller således med ett belopp, som mångdubbelt överstiger vad som

rätteligen borde lia betalats, örn endast verklig och icke fiktiv vinst deklarerats.

Det nu senast anförda framstår för bolaget i dess bekymmersamma

läge så mycket hårdare, som möjligheten att återbekomma för

mycket erlagd skatt torde vara mera kringskuren i Sverige än i åtskilliga

andra länder. Sålunda har exempelvis bolagets i konkurs försatta

dotterbolag i Amerikas Förenta Stater, International Match Corporation.

kunnat — oberoende av ågången laga kraft — begära återfående

för flera år tillbaka av tidigare erlagd skatt, som numera visat sig

hava varit grundad å fiktiva vinster, enligt uppgift med goda utsikter

till bifall för denna talan i hela dess vidd.

Under hänvisning till vad sålunda anförts anhåller bolaget, att Kungl.

Majit ville vidtaga åtgärder för att bolaget måtte erhålla befrielse från all

bolaget åvilande, icke fullgjord stämpelskyldighet av ovan omhandlade

beskaffenhet.

Skulle emellertid statsmakterna icke anse sig kunna bevilja bolaget

hel befrielse för äldre oreglerad stämpelskuld, synas likväl goda skäl

föreligga för att bolagets betalningsskyldighet i dylikt avseende åtminstone

inskränkes till att omfatta allenast sådan ogulden stämpel, som belöper

på bolagets värdepappersinnehav den 31 december 1932, eller sålunda

ett belopp av 555,200 kronor. Bolaget vill härutinnan framhålla,

att en stor del av den stämpelskuld, som enligt detta förslag icke skulle

bliva gulden, hänför sig till mellan de olika bolagen i Kreuger-koncernen

företagna värdepapperstransaktioner, vilka i själva verket framstå som

blotta omflyttningar inom koncernen utan reell bakgrund. I förhandenvarande

situation kan det knappast vara rimligt att låta bolaget gälda

stämpel för dylika manipulationer, sedan dessas rätta karaktär numera

kommit i dagen. I den mån statsmakterna icke skulle medgiva bolaget

hel befrielse från äldre stämpelskuld, är det för bolaget synnerligen angeläget

att för det belopp, bolaget finnes böra gälda i sådant avseende,

skäligt betalningsanstånd beviljas. I sistnämnda hänseende tillåter sig

bolaget framhålla, att övriga oprioriterade större fordringsägare godta

git en amorteringsplan. innebärande i stort sett, att V? av skuldens kapitalbelopp

årligen avbetalas.

Subsidiärt yrkar alltså bolaget, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder

för att bolagets svävande stämpelskuld hänförande sig till transak

tioner, på grund av vilka stämpelplikt inträtt innan bolaget den 1 juni

1932 beviljades anstånd med gälds betalning, måtte varda begränsad till

det lägsta belopp, som statsmakterna kunna finna skäligt mod hänsyn till

för bolaget föreliggande omständigheter, samt att bolaget måtte beviljas

det anstånd med erläggande av sålunda fastställt belopp, att V7 därav

gäldas vid slutet av varje kalenderår.

Då det måste anses synnerligen önskvärt med hänsyn till möjligheten

att fullfölja bolagets rekonstruktion, att denna fråga om bolagets svävande

stämpelskuld en gång för alla bringas ur världen, hemställer bolaget,

att det beslut, som kommer att fattas i ärendet, varder — därest

bolaget icke kan helt befrias från bolaget åvilande, icke fullgjord stäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 229.

5

pelskyldighet av ovan omnämnd beskaffenhet — sä avfattat, att det till

beloppet fastslår en viss stämpelskyldighet för bolaget med förklaring

att bolaget genom erläggande av detta belopp fullgjort all stämpelskyldighet

på grund av ovan angivna författningsbestämmelser, som vid det

allmänna betalningsanståndets början eller den 1 juni 1932 kan hava

ålegat bolaget men icke blivit fullgjord.

Statskontoret, som heretta tillfälle taga del av bolagets utredningsmaterial,

har den 14 mars 1933 avgivit utlåtande i ärendet.

I utlåtandet anför statskontoret bland annat:

De skäl, som av bolaget anförts till stöd för den gjorda ansökningen,

måste statskontoret anse värda, beaktande. Visserligen torde hittills den

regeln hava undantagslöst gällt, att eftergift av skatt ej skall äga rum i

andra fall än de, som inrymmas under de av riksdagen godtagna föreskrifterna

angående skattens beräknande och uttagande. Emellertid

kan i förevarande fall åberopas den omständigheten, att under de år, då

ifrågavarande underlåtenhet att erlägga stämpelavgift förekommit, bokföringsåtgärder

blivit vidtagna, genom vilka bolagets inkomster och tillgångar

ökats till vida högre belopp än de i vei-kligheten utgjort; och har

detta haft till följd att statsverket erhållit avsevärt ökade inkomster av

skilda slag. I ansökningen påpekas, att så varit fallet med de från bolaget

direkt utgående skatterna. Det kan också framhållas, att omförmälda

transaktioner medfört en betydande övervärdering av bolagets

aktier och sålunda föranlett en ökning i den aktionärerna pålagda förmögenhetsskatten

samt jämväl i inkomsten av fondstämplar vid köp eller

byte av sådana aktier m. m.

Dessa skäl kunna dock knappast tillmätas avgörande betydelse. Ett

starkt stöd för den gjorda ansökningen torde däremot få anses ligga i

vad i den föreliggande ansökningen anförts örn stämpelskuldens inverkan

på de igångsatta försöken att åstadkomma en rekonstruktion av bolaget.

Visserligen har ej av bolaget visats, att ett krav från statens

sida på gäldande av sagda skuld skulle omöjliggöra berörda sti''ävanden,

men vad i sådant avseende framhållits gör det troligt, att så är förhållandet.

Det torde vara uppenbart, att en stor nationalekonomisk förlust skulle

uppstå, örn de igångsatta rekonstruktionsförsöken misslyckades, då i sådant

fall de med främmande länder ingångna, inkomstbringande monopolavtalen

helt visst förföllc. Härtill kommer, att staten under sådan

förutsättning ginge förlustig de skatteobjekt, som framträda i form av

bolagets årsinkomster och det i bolagets aktier placerade kapitalet och

dess avkastning.

Av ansökningen synes emellertid framgå, att bolaget skulle kunna

gälda någon del av ifrågavarande skuld till statsverket utan att bolagets

bestånd äventyras. Det synes hava ställts i utsikt, att något över 555,000

kronor skulle kunna betalas, under förutsättning att denna utgift må

fördelas på åtminstone sju år. Sagda belopp skulle enligt en inom bo

laget verkställd utredning motsvara den del av stämpelskulden, som belöper

på inköpet av de av bolaget den 31 december 1932 alltjämt innehavda

värdepapperen.

Härefter redogör statskontoret för den inom ämbetsverk*^ verkställda

granskningen av dea av bolaget åberopade utredningen, varvid statskon
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

toret, bland annat, framhåller, att i åtskilliga fall erforderliga upplysningar

saknas för bedömande av stämpelplikten på grund av bokförua

transaktioner med värdepapper, som icke längre äro i bolagets ägo, att i

andra fall åter de hos de skilda koncernbolagen verkställda bokföringsåtgärderna

äro av så invecklad beskaffenhet, ofta uppenbart felaktiga,

att någon grund för beräknande av stämpelavgiften för i samband med

desamma verkställda överflyttningar av värdepapper icke kan framletas,

att äganderätten till värdepapperen ofta icke är klar och i flera

fall torde komma att bliva avgjord först sedan domstol prövat frågan

härom, att vid bokföring av aktieöverlåtelse!- mellan de olika koncernbolagen

aktierna i några fall upptagits med helt annat belopp än det

marknadsvärdet bort giva vid handen, att så är förhållandet beträffande

viss för närvarande i bolagets portfölj ingående aktiepost, för vars

förvärv i bolagets utredning räknats med ogulden stämpelavgift å

marknadsvärdet och ej å den mer än fyra gånger så stora köpeskillingen,

samt att det av sistnämnda anledning kan ifrågasättas, örn ej den

i bolagets framställning angivna stämpelskulden för de av bolaget nu

ägda värdepapperen borde ökas med 144,856 kronor 20 öre, men att statskontoret

för sin del ansett billigheten bjuda, att i dylika fall stämpelplikten

grundas på värdepapperens reella värde, ej å de i räkenskaperna

upptagna fantasivärdena,

Slutligen uttalar statskontoret, att, därest bolagets framställning funnes

böra bifallas jämlikt det av bolaget alternativt framlagda förslaget,

syntes intet vara att erinra mot en fördelning på sju år av skuldens gäldande.

Funnes vid skuldens bestämmande hänsyn icke böra tagas till

nyssnämnda summa av 144,856 kronor 20 öre, syntes skuldsumman kunna

fastställas till ett avrundat belopp av 560,000 kronor. Ä skuldbeloppet

borde ränta efter 5 procent gäldas. Som villkor för befrielse för bolaget

att gälda under tiden intill den 1 juni 1932 uppkommen skuld för

stämpelavgift, som bort erläggas i sammanhang med köp eller försälj

ning av värdepapper men icke blivit betald, borde sålunda enligt detta

alternativ gälla, att bolaget före deli 1 juni 1933 till statskontoret överlämnade

en skuldförbindelse, som kunde av ämbetsverket godkännas, lydande

å 560,000 kronor att inbetalas med 80,000 kronor årligen under de

närmast följande sju åren och löpande med 5 procent ränta.

För egen del har jag vid genomgången av den i förevarande ärende

förebragta utredningen kommit till den uppfattningen, att det ligger

utom möjligheternas område att ernå full klarhet rörande den omfattning,

vari bolaget under sin tidigare ledning undandragit sig fullgörande

av stämpelplikt av här ifrågavarande slag. På grund härav och då

det under förhandenvarande förhållanden är av stor betydelse för bolaget

samt jämväl måste anses ligga i det allmännas intresse, att en

reglering av bolagets stämpelskuld snarast kommer till stånd, vill jag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 229. 7

förorda, att berörda utredning lägges till grund för en dylik reglering.

Av skäl, som statskontoret anfört, anser jag mig härvid kunna tillstyrka,

att statsverket eftergiver sin fordran å stämpelavgift, belöpande å transaktioner

med värdepapper, som icke längre äro i bolagets ägo. Beträflande

åter den oguldna stämpelavgiften å bolagets nuvarande värdepappersinnehav

synes mig skäligt, att densamma, på sätt statskontoret ifrågasatt,

fastställes till ett avrundat belopp av 560,000 kronor. Icke heller

har jag något att erinra mot, att inbetalningen till statsverket av detta

belopp i överensstämmelse med statskontorets förslag fördelas på sju år

med skyldighet för bolaget att å beloppet eller ogulden del därav erlägga

ränta efter fem procent.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att Svenska Tändsticks Aktiebolaget befrias från

skyldighet att gälda stämpelavgift, som bort erläggas

i sammanhang med förvärv, överlåtelse eller belåning

av värdepapper under tiden före den 1 juni

1932, men icke blivit betald, under villkor att bolaget

löre den 1 juni 1933 till statskontoret överlämnar en

av ämbetsverket godkänd skuldförbindelse, lydande

å 560,000 kronor att inbetalas med 80,000 kronor under

vart och ett av de närmast följande sju åren, räknat

från sistnämnda dag, och löpande med fem procent

ärlig ränta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Hög

het Kronprinsen-Kegenten bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av viss Svenska Tändsticks Aktiebolagets stämpelskuld. a1 i texten
  2. SU 1933:58 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av viss Svenska Tändsticks Aktiebolagets stämpelskuld. s. 1 i texten