Angående hyresersättning åt biskop
10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:24, Angående hyresersättning åt biskop
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition Nr 24.
1
Nr 24.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående hyresersättning
åt biskop; given Stockholms slott den 13 januari 1933.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 6 augusti 1932 och den 13 januari 1933 samt av
kyrkomötets underdåniga skrivelse den 29 augusti 1932, nr 16, i anledning
av Kungl. Maurts skrivelse angående hyresersättning åt biskop, vill Kungl.
Majit härmed föreslå riksdagen att för dess del lämna det medgivande, som
omförmäles i föredragande departementschefens hemställan.
GUSTAF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet'' å Stockholms slott den 6
augusti 1932.
Närvarande:
Statsministern Hamrin, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Hansén, Jeppsson, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet Städener anför härefter:
Nu gällande lönereglering för rikets biskopar har tillkommit i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition till rikets ständer den 16 december 1859, nr
63, ävensom rikets ständers skrivelse till Konungen den 29 oktober 1860,
nr 206. Det torde ligga i öppen dag, att utvecklingen under de mer än
sjuttio år, som sedan dess förflutit, kommit de sålunda en gång fastställda
grunderna att framstå såsom i mångt och mycket föråldrade. Kravet på
en förändring härutinnan har också med tiden vuxit sig allt starkare och
vid upprepade tillfällen föranlett framställningar eller uttalanden från både
riksdag och kyrkomöte.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 24—25.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
Jag tillåter mig att i detta hänseende i korthet erinra om följande förhållanden.
I skrivelse den 28 mars 1913, nr 39, i anledning av en inom riksdagen
väckt motion (II: 116), anhöll riksdagen, att Kungl. Majit täcktes låta verkställa
utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning samt
därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Med anledning härav uppdrog Kungl. Majit den 28 mars 1914 åt kanslirådet
och byråchefen i ecklesiastikdepartementet H. Tigerschiöld att verkställa
förberedande utredning beträffande ny lönereglering för rikets biskopar.
Med skrivelse den 31 juli 1916 överlämnade kanslirådet Tigerschiöld till
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den av honom verkställda
utredningen. Denna kom emellertid icke att läggas till grund för någon
Kungl. Majits framställning i ämnet och är numera i åtskilliga delar föråldrad.
I början av år 1925 blev biskopsstolen i Lund ledig genom innehavarens
då timade frånfälle. Efter en i ämnet inom riksdagen väckt motion (I: 52)
hemställde riksdagen i skrivelse den 22 april 1925, nr 122, att Kungl. Majit
måtte snarast möjligt vidtaga åtgärder för en reglering av biskopslönen i
Lunds stift till en närmare överensstämmelse med vad tidsförhållandena
krävde.
Sedan utredning i ämnet verkställts och frågan underställts 1926 års
kyrkomöte och 1927 års riksdag (jämför kyrkomötets skrivelse den 2 november
1926, nr 26, och riksdagens skrivelse den 1 april 1927, nr 102),
förordnade Kungl. Majit den 22 april 1927, att lönen för biskopen i Lunds
stift skulle från och med den 1 maj 1927, intill dess grunder för en ny
definitiv lönereglering för samtliga rikets biskopar blivit fastställda och trätt
i tillämpning, såsom ett för nämnda tid gällande provisorium regleras enligt
närmare angivna grunder.
I eu vid 1929 års kyrkomöte väckt motion, nr 52, föreslogs, att kyrkomötet
måtte hemställa, att Kungl. Majit täcktes snarast låta utarbeta samt
därpå framlägga förslag till grunder för genomförande av ny reglering av
biskoparnas löner.
Kyrkomötet fann i skrivelse den 2 november 1929, nr 27, denna fråga
vara av svårlöst beskaffenhet samt motionens beaktansvärda syfte bäst tillgodoses
därigenom att — i avvaktan på en definitiv lönereglerings genomförande
— provisoriska tilläggslöner tillerkändes biskopar, som prövades
vara i behov av löneförbättring. I anslutning härtill anmälde kyrkomötet,
att kyrkomötet för sin del medgivit, att ur biskopslöneregleringsfonden
finge — i avvaktan på fastställandet och ikraftträdandet av ny definitiv
lönereglering för biskoparna — utgå från och med den dag Kungl. Majit
bestämde ett årligt belopp av högst 20,000 kronor att av Kungl. Majit i
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
huvudsaklig överensstämmelse med i skrivelsen angivna grunder och de
närmare bestämmelser, Kungl. Majit kunde finna skäligt meddela, såsom
provisoriska tilläggslöner tilldelas lågt avlönade biskopar.
Slutligen hemställde 1931 års riksdag, med bifall till en i ämnet väckt
motion (I: 8), i skrivelse den 27 maj 1931, nr 261, att Kungl. Majit måtte
låta verkställa utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning
och därmed sammanhängande frågor samt därefter för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Riksdagens nu ifrågavarande skrivelse anmäldes för Kungl. Majit den 18
juli 1931, och bemyndigades därvid chefen för ecklesiastikdepartementet att
tillkalla en sakkunnig för att inom nämnda departement biträda med utredning
rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed
sammanhängande frågor.
Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade jag samma dag förutvarande
statsrådet, ledamoten av riksdagens första kammare, borgmästaren
F. W. Linder såsom sakkunnig för verkställande av sagda utredning.
Sedermera förordnade Kungl. Majit, att handlingarna i följande ärenden,
nämligen dels kyrkomötets ovanberörda skrivelse den 2 november 1929,
nr 27, i anledning av väckt motion örn åvägabringande av förslag till grunder
för ny reglering av biskoparnas löner, dels ock en av allmänna svenska
prästföreningens centralstyrelse gjord framställning angående åtgärder för
tilldelande av provisoriska tilläggslöner åt lågt avlönade biskopar, skulle
överlämnas till den sakkunnige för att tagas i övervägande vid fullgörandet
av det honom lämnade uppdraget.
Med skrivelse den 20 januari 1932 har härefter den sakkunnige överlämnat
»utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas
avlöning och därmed sammanhängande frågor».
Över denna utredning hava under februari 1932 utlåtanden avgivits av
samtliga domkapitel och fungerande biskopar, länsstyrelserna i de län, där
stiftsstad är belägen, kammarkollegiet och statskontoret gemensamt, domänstyrelsen
och direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa.
Den sedan länge, icke minst på grund av upprepade framställningar från
riksdagens sida, aktuella frågan om åvägabringande av nya, mera tidsenliga
grunder för biskoparnas avlöning befinner sig numera — efter den av mig
nyss omförmälda utredningen — i det stora hela i ett sådant skick, att
förslag i ämnet borde kunna framläggas för riksdag och kyrkomöte.
Den sakkunnige har också framlagt starka skäl för en dylik åtgärd och
därvid anfört bland annat följande:
Måhända kunde tvekan på sina håll uppstå, huruvida en tidpunkt sådan
som den nuvarande med sin stora osäkerhet på det ekonomiska området
kunde anses vara lämplig för framläggandet av ett förslag till ny lönereglering
för ifrågavarande befattningshavare. Enligt den sakkunniges för
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
menande talade dock starka skäl för att låta betänkligheterna härutinnan
falla. Olägenheterna, vilka följde med det föråldrade sättet för biskopslönernas
utmätande, hade för varje år, som gått, blivit allt mera kännbara
och i ögonen fallande. Lönerna för flera biskopar hade redan sjunkit eller
hotade att inom den närmaste tiden sjunka under den nivå, som kunde anses
försvarlig, då det gällde befattningshavare med en biskops ställning och
ämbetsåligganden. Såsom ej minst vktigt att fasthålla, då det gällde att
taga ställning till frågan, huruvida nu en ny lönereglering för rikets biskopar
borde framläggas eller ej, vore, att det här gällde endast en liten grupp av
befattningshavare, att ett förslag till lönereglering för biskoparna icke komme
att hava något inflytande på budgeten i den ena eller andra riktningen,
enär de avlöningstillgångar, från vilka biskoparnas löner bestredes, finge anses
vara av den natur, att de jämväl i fortsättningen måste användas för
detta ändamål, samt att något tillskott av skattemedel för ändamålet ej
komme att ifrågasättas. Det hela komme alltså allenast att röra sig örn en
lönereglering, som stöde i något bättre relation till och hade rimligare samklang
med vad en modern tidsuppfattning krävde, än vad som kunde anses
passande för vid pass sjuttio år sedan.
Trots de sålunda angivna skälen finner jag mig för närvarande förhindrad
att för Kungl. Majit framlägga förslag om en definitiv lönereglering för
biskoparna. Osäkerheten på det ekonomiska området är för närvarande
mycket stor, och någon överblick av utvecklingen är omöjlig att vinna.
Detta gäller i sin mån även i fråga om bärkraften hos de avlöningstillgångar
av olika slag, vilka för närvarande användas och jämväl i fortsättningen i
första hand skulle komma i fråga för bestridande av biskoparnas löner.
Ställningen är emellertid sådan, att endast ett kortare uppskov är tänkbart.
Jag vill redan nu uttala den förhoppningen, att det inom en nära
framtid skall bliva möjligt att för riksdag och kyrkomöte framlägga förslag
till en definitiv lönereglering för biskoparna.
Såsom jag nyss erinrade, har 1929 års kyrkomöte hemställt, att i avbidan
på den definitiva löneregleringen, provisoriska tilläggslöner måtte tillläggas
de lägst avlönade biskoparna. Med anledning härav har jag inom
ecklesiastikdepartementet låtit verkställa en undersökning för att utröna,
huruvida ett dylikt provisorium nu vore genomförbart. Av undersökningen
framgår, att man under förhandenvarande förhållanden måste räkna med
att vid detta provisorium kraven på tillgängliga avlöningstillgångar bliva i
det närmaste lika stora som vid genomförandet av en definitiv lönereglering.
Ovissheten i fråga om avlöningstillgångarnas bärkraft är alltså ungefär
densamma. Härtill kommer vidare, att man vid ett provisorium — låt
vara att detta kunde beräknas bliva av kort varaktighet — ändock skulle
nödgas att räkna med de olägenheter och föråldrade bestämmelser, som
känneteckna de nuvarande grunderna för biskoparnas avlöning.
Med hänsyn till det nu anförda finner jag mig därför icke kunna tillstyrka
åtgärder i den riktning, som antytts av 1929 års kyrkomöte.
I ett hänseende finner jag mig emellertid redan nu böra för Kungl. Maj:t
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
framlägga förslag till ändrade bestämmelser, nämligen beträffande hyresersättning
åt biskop. Detta är en detalj, som ej direkt sammanhänger med
en definitiv lönereglering och som kan genomföras utan att föregripa en
dylik och utan att statsmakternas framtida handlande i huvudfrågan härigenom
bindes. De ekonomiska konsekvenserna äro ringa; de ökade kostnader,
som möjligen kunna uppstå, kunna utan svårighet bäras av biskopslöneregleringsfonden.
Å andra sidan kunna fall tänkas inträffa, då en ändamålsenligare
ersättningsgrund bliver nödvändig, exempelvis vid en mera
genomgripande reparation av ett biskopsboställe.
Jag vill erinra därom, att den sakkunnige för utredning rörande ändrade
grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängande frågor framhållit,
att starka skäl syntes honom tala för att åt biskopen i Skara stift
vilken för närvarande bebor lönebostället 1 mantal Brunnsboda Kungsgård,
beläget 3 kilometer från Skara — utan alltför stor tidsutdräkt måtte anordnas
en tillfredsställande bostad i Skara. Bostadens nuvarande belägenhet
ganska långt utanför staden måste anses vara ganska betungande vid skötseln
av det stora stiftet.
Nu gällande grunder för hyresersättning åt biskop återfinnas i punkt 2:o
av de i propositionen till rikets ständer den 16 december 1859 (nr 63) framlagda
grunderna för en reglering av biskoparnas avlöning, där det -— efter
angivande av de löner, »som, fri bostad oberäknad, böra biskoparna i de
särskilda stiften tilldelas» — heter:
»Där biskopshus ej finnes, erhåller biskopen hyresersättning, som av Kungl.
Majit bestämmes, dock ej överstigande 1,500 riksdaler.»
Denna summa, som väl kunde anses motsvara förhållandena omkring år
1860, har sedermera fått kvarstå oförändrad. Olämpligheten härav har även
fått ett tydligt erkännande av såväl riksdag som kyrkomöte, i det att så
tidigt som år 1903 lönen för biskopen i det nyinrättade Luleå stift fastställts
till 14,000 kronor årligen, därav 12,000 kronor såsom lön och 2,000 kronor
såsom hyresersättning. Trots en enorm prisstegring, som sedan sistnämnda
tidpunkt ägt rum på hyresmarknaden, har någon ändring i dessa bestämmelser
ej kommit till stånd.
Jag tillåter mig erinra därom, att den sakkunnige i sin utredning ganska
utförligt uppehållit sig vid frågan örn biskoparnas bostäder.
Den sakkunnige har härvid framhållit, att starka skäl enligt hans förmenande
förelåge för ett bibehållande av den biskoparna av ålder tillkommande
förmånen av fri bostad ävensom att denna förmån, liksom hittills,
torde böra utgå utöver lönen.
Härefter anför den sakkunnige:
Det torde ur alla synpunkter vara lämpligast, att den biskop, enligt vad
jag nu föreslagit, tillkommande förmånen av fri bostad som regel må utgå
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
in natura. Där så av en eller annan anledning icke under någon tid kan ske,
bör biskop i stället komma i åtnjutande av hyresersättning. För närvarande
gäller för dylik hyresersättning ett maximum av 1,500 kronor. Med hänsyn
till nuvarande prisläge å hyresmarknaden är detta belopp för lågt; jag
tillåter mig att erinra, att, när så tidigt som år 1903 lönen för biskopen i
det då till inrättande föreslagna Luleå stift skulle bestämmas, hyresersättningen
fastställdes till ett belopp av 2,000 kronor för år. Förhållandena på
här förevarande område äro emellertid för närvarande så skiftande, att jag
icke anser det lämpligt, att något bestämt belopp fastställes såsom maximum
för hyresersättning. Dennas belopp torde få bestämmas av Kungl. Majit
efter prövning i varje särskilt fall.
I anslutning härtill har den sakkunnige i de grunder för biskoparnas avlöning,
som av honom föreslagits, intagit ett stadgande, betecknat punkt 4,
av följande lydelse:
Biskop är berättigad till fri bostad med därtill i förekommande fall hörande
park eller trädgård av den omfattning, som av Kungl. Majit för varje
stift fastställts. Där särskilda förhållanden därtill föranleda, må dock Kungl.
Maj:t tilldela biskop antingen annan, åi honom förhyrd bostadslägenhet eller
ock, i stället för bostad in natura, kontant hyresersättning till belopp, som för
varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter bestämmes.
Vad den sakkunnige sålunda anfört har i de över hans utredning avgivna
utlåtandena i allt väsentligt lämnats utan erinran.
Kammarkollegiet och statskontoret hava i sitt den 19 februari 1932 dagtecknade
utlåtande anfört, att hyresersättning i förekommande fall borde,
såsom den sakkunnige jämväl tillstyrkt, i förekommande fall utgå till biskop
ur biskopslöneregleringsfonden.
Beträffande den av mig nyss återgivna punkt 4 i förslaget till grunder
för biskoparnas avlöning hava ämbetsverken anfört huvudsakligen följande:
Örn tillfälliga hinder skulle uppstå för biskop att bebo honom tilldelad
bostad, är det befogat att stadga rätt och skyldighet för honom att i stället
enligt Konungens bestämmande erhålla förhyrd bostadslägenhet eller hyresersättning.
Stadgandet härom torde böra fullständigas med föreskrift därom,
att gäldandet av hyra för förhyrd bostadslägenhet samt utgivandet av
hyresersättning skall åligga biskopslönefonden.
Av den nu av mig lämnade redogörelsen torde framgå, att nu gällande
bestämmelser rörande hyresersättning åt biskop, som tillfälligtvis varder förhindrad
att bebo honom tilldelad bostad, måste — med hänsyn till den utveckling
på hyresmarknaden, som ägt rum sedan dessa bestämmelser fastställdes
— anses obilliga. Jag tillåter mig erinra om att Kungl. Majit vid
tidigare tillfällen i talrika fall fastställt hyresersättningar för det territoriella
prästerskapet till belopp, som överstiga det nu för biskoparna föreskrivna.
Ej heller torde det få anses rimligt, att en biskop, som av en
eller annan anledning tillfälligtvis förhindras att komma i åtnjutande av
den honom enligt gällande avlöningsgrunder tillförsäkrade förmånen av fri
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
bostad, utöver de olägenheter, som alltid måste följa av ett provisorium i
fråga om tjänstebostaden, måste vidkännas betydande ekonomiska uppoffringar.
Som jag tidigare framhållit, kan en ändring av denna bestämmelse väl
genomföras utan att föregripa den definitiva löneregleringen för biskoparna.
De bestämmelser i ämnet, som föreslagits av den sakkunnige för utredning
rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängande
frågor, överensstämma i princip med motsvarande föreskrifter
rörande landshövdingarnas bostäder. I detta hänseende torde jag få hänvisa
till — förutom vad den sakkunnige härom anfört — Kungl. Maj:ts proposition
nr 183 till 1925 års riksdag angående ny definitiv lönereglering för
landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna m. m., riksdagens
skrivelse i ämnet den 5 juni 1925, nr 333, samt Kungl. Maj:ts cirkulär
den 26 juni 1925 angående fastställande av ny stat för landshövdingarna
m. m.
Då det emellertid här endast är fråga om en bestämmelse för den tid,
som kan komma att förflyta, intill dess den definitiva löneregleringen för
biskoparna kunnat genomföras, anser jag mig för närvarande ej böra ifrågasätta
annan ändring av de nuvarande grunderna för biskoparnas avlöning
än att den nu gällande maximeringen av hyresersättningen borttages. I
anslutning härtill synes åt det av mig förut återgivna andra stycket i punkt
2:o av grunderna böra givas följande ändrade lydelse: »Där biskopshus ej
finnes eller där biskop av någon anledning under viss tid ej kan komma i
åtnjutande av den honom tillförsäkrade förmånen av fri bostad, må ur
biskopslöneregleringsfonden utgå hyresersättning till belopp, som för varje
gång med hänsyn till förekommande omständigheter av Kungl. Majit bestämmes.
»
Någon beräkning av de utgifter, som vid ett bifall till detta förslag kunna
komma att påföras biskopslöneregleringsfonden, är givetvis icke möjlig att
företaga. Jag vill emellertid erinra, att det här endast kan bliva fråga örn
undantagsfall, oftast för en kortare tid, vadan kostnadsökningen i förhållande
till nu gällande bestämmelser endast torde kunna bliva jämförelsevis
ringa. Någon tvekan örn, att biskopslöneregleringsfonden kommer att kunna
bära denna ökade belastning, föreligger icke.
För ett genomförande av den av mig föreslagna förändringen erfordras
bifall av både riksdag och kyrkomöte.
Jag hemställer nu, att till en början kyrkomötets yttrande måtte inhämtas,
huruvida kyrkomötet för sin del medgiver,
att punkt 2:o andra stycket av gällande grunder för reglering
av biskoparnas avlöning må erhålla följande ändrade
lydelse: »Där biskopshus ej finnes eller där biskop av någon
anledning under viss tid ej kan komma i åtnjutande av
den honom tillförsäkrade förmånen av fri bostad, må ur
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
biskopslöneregleringsfonden utgå hyresersättning till belopp,
som för varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter
av Kungl. Majit bestämmes».
Vad departementschefen sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Majit
Konungen bifalla samt förordnar, att skrivelse i ämnet av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till kyrkomötet.
Ur protokollet:
C. A. 0. Charpentier.
Kungl. May.ts proposition Nr 24.
9
Bilaga.
Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet, nr 9, angående hyresersättning
åt biskop; given Stockholms slott den 6 augusti 1932.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed inhämta kyrkomötets
yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del lämnar det medgivande,
som omförmäles i föredragande departementschefens hemställan.
GUSTAF.
Sam. Städener.
Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 16, angående hyr eser sättning
åt biskop.
(Särskilda utskottets betänkande nr 9.)
Till Konungen.
I skrivelse till kyrkomötet den 6 augusti 1932, nr 9, har Eders Kungl.
Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för samma dag, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande,
huruvida kyrkomötet för sin del medgiver, att punkt 2:o andra stycket
av gällande grunder för reglering av biskoparnas avlöning må erhålla
följande ändrade lydelse: »Där biskopshus ej finnes eller där biskop av
någon anledning under viss tid ej kan komma i åtnjutande av den honom
tillförsäkrade förmånen av fri bostad, må ur biskopslöneregleringsfonden
utgå hyresersättning till belopp, som för varje gång med hänsyn till förekommande
omständigheter av Kungl. Majit bestämmes.»
Kyrkomötet finner starka skäl hava framlagts till stöd för Eders Kungl.
Majits förslag och får därför i underdånighet anmäla,
att kyrkomötet för sin del medgivit, att punkt 2:o andra stycket av
gällande grunder för reglering av biskoparnas avlöning må erhålla följande
ändrade lydelse: »Där biskopshus ej finnes eller där biskop av någon
anledning under viss tid ej kan komma i åtnjutande av den honom tillförsäkrade
förmånen av fri bostad, må ur biskopslöneregleringsfonden utgå
hyresersättning till belopp, som för varje gång med hänsyn till förekommande
omständigheter av Kungl. Majit bestämmes.»
Stockholm den 29 augusti 1932.
Underdånigst.
10
Kungl. Majlis proposition Nr 24.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, anmäler härefter
kyrkomötets underdåniga skrivelse den 29 augusti 1932, nr 16, i anledning
av Kungl. Maj:ts skrivelse angående hyresersättning åt biskop samt hemställer,
att genom proposition måtte inhämtas riksdagens yttrande, huruvida
riksdagen för sin del medgiver,
att punkt 2:o andra stycket av gällande grunder för reglering
av biskoparnas avlöning må erhålla följande ändrade
lydelse: »Där biskopshus ej finnes eller där biskop av någon
anledning under viss tid ej kan komma i åtnjutande av
den honom tillförsäkrade förmånen av fri bostad, må ur
biskopslöneregleringsfonden utgå hyresersättning till belopp,
som för varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter
av Kungl. Maj:t bestämmes».
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och förordnar, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Anna Meurling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1933:49 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av ett för kyrkoherdeboställets i Harmångers församling deltagande i e s. 1 i texten
- 1LU 1933:11 Första lagutskottets utlåtande Nr 11 s. 5 i texten