Sök i Ratio Lex

Angående hyresersättning åt biskop

10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:24, Angående hyresersättning åt biskop

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående hyresersättning

åt biskop; given Stockholms slott den 13 januari 1933.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 6 augusti 1932 och den 13 januari 1933 samt av

kyrkomötets underdåniga skrivelse den 29 augusti 1932, nr 16, i anledning

av Kungl. Maurts skrivelse angående hyresersättning åt biskop, vill Kungl.

Majit härmed föreslå riksdagen att för dess del lämna det medgivande, som

omförmäles i föredragande departementschefens hemställan.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet'' å Stockholms slott den 6

augusti 1932.

Närvarande:

Statsministern Hamrin, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Hansén, Jeppsson, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener anför härefter:

Nu gällande lönereglering för rikets biskopar har tillkommit i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition till rikets ständer den 16 december 1859, nr

63, ävensom rikets ständers skrivelse till Konungen den 29 oktober 1860,

nr 206. Det torde ligga i öppen dag, att utvecklingen under de mer än

sjuttio år, som sedan dess förflutit, kommit de sålunda en gång fastställda

grunderna att framstå såsom i mångt och mycket föråldrade. Kravet på

en förändring härutinnan har också med tiden vuxit sig allt starkare och

vid upprepade tillfällen föranlett framställningar eller uttalanden från både

riksdag och kyrkomöte.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 24—25.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Jag tillåter mig att i detta hänseende i korthet erinra om följande förhållanden.

I skrivelse den 28 mars 1913, nr 39, i anledning av en inom riksdagen

väckt motion (II: 116), anhöll riksdagen, att Kungl. Majit täcktes låta verkställa

utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning samt

därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Majit den 28 mars 1914 åt kanslirådet

och byråchefen i ecklesiastikdepartementet H. Tigerschiöld att verkställa

förberedande utredning beträffande ny lönereglering för rikets biskopar.

Med skrivelse den 31 juli 1916 överlämnade kanslirådet Tigerschiöld till

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den av honom verkställda

utredningen. Denna kom emellertid icke att läggas till grund för någon

Kungl. Majits framställning i ämnet och är numera i åtskilliga delar föråldrad.

I början av år 1925 blev biskopsstolen i Lund ledig genom innehavarens

då timade frånfälle. Efter en i ämnet inom riksdagen väckt motion (I: 52)

hemställde riksdagen i skrivelse den 22 april 1925, nr 122, att Kungl. Majit

måtte snarast möjligt vidtaga åtgärder för en reglering av biskopslönen i

Lunds stift till en närmare överensstämmelse med vad tidsförhållandena

krävde.

Sedan utredning i ämnet verkställts och frågan underställts 1926 års

kyrkomöte och 1927 års riksdag (jämför kyrkomötets skrivelse den 2 november

1926, nr 26, och riksdagens skrivelse den 1 april 1927, nr 102),

förordnade Kungl. Majit den 22 april 1927, att lönen för biskopen i Lunds

stift skulle från och med den 1 maj 1927, intill dess grunder för en ny

definitiv lönereglering för samtliga rikets biskopar blivit fastställda och trätt

i tillämpning, såsom ett för nämnda tid gällande provisorium regleras enligt

närmare angivna grunder.

I eu vid 1929 års kyrkomöte väckt motion, nr 52, föreslogs, att kyrkomötet

måtte hemställa, att Kungl. Majit täcktes snarast låta utarbeta samt

därpå framlägga förslag till grunder för genomförande av ny reglering av

biskoparnas löner.

Kyrkomötet fann i skrivelse den 2 november 1929, nr 27, denna fråga

vara av svårlöst beskaffenhet samt motionens beaktansvärda syfte bäst tillgodoses

därigenom att — i avvaktan på en definitiv lönereglerings genomförande

— provisoriska tilläggslöner tillerkändes biskopar, som prövades

vara i behov av löneförbättring. I anslutning härtill anmälde kyrkomötet,

att kyrkomötet för sin del medgivit, att ur biskopslöneregleringsfonden

finge — i avvaktan på fastställandet och ikraftträdandet av ny definitiv

lönereglering för biskoparna — utgå från och med den dag Kungl. Majit

bestämde ett årligt belopp av högst 20,000 kronor att av Kungl. Majit i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

huvudsaklig överensstämmelse med i skrivelsen angivna grunder och de

närmare bestämmelser, Kungl. Majit kunde finna skäligt meddela, såsom

provisoriska tilläggslöner tilldelas lågt avlönade biskopar.

Slutligen hemställde 1931 års riksdag, med bifall till en i ämnet väckt

motion (I: 8), i skrivelse den 27 maj 1931, nr 261, att Kungl. Majit måtte

låta verkställa utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning

och därmed sammanhängande frågor samt därefter för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagens nu ifrågavarande skrivelse anmäldes för Kungl. Majit den 18

juli 1931, och bemyndigades därvid chefen för ecklesiastikdepartementet att

tillkalla en sakkunnig för att inom nämnda departement biträda med utredning

rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed

sammanhängande frågor.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade jag samma dag förutvarande

statsrådet, ledamoten av riksdagens första kammare, borgmästaren

F. W. Linder såsom sakkunnig för verkställande av sagda utredning.

Sedermera förordnade Kungl. Majit, att handlingarna i följande ärenden,

nämligen dels kyrkomötets ovanberörda skrivelse den 2 november 1929,

nr 27, i anledning av väckt motion örn åvägabringande av förslag till grunder

för ny reglering av biskoparnas löner, dels ock en av allmänna svenska

prästföreningens centralstyrelse gjord framställning angående åtgärder för

tilldelande av provisoriska tilläggslöner åt lågt avlönade biskopar, skulle

överlämnas till den sakkunnige för att tagas i övervägande vid fullgörandet

av det honom lämnade uppdraget.

Med skrivelse den 20 januari 1932 har härefter den sakkunnige överlämnat

»utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas

avlöning och därmed sammanhängande frågor».

Över denna utredning hava under februari 1932 utlåtanden avgivits av

samtliga domkapitel och fungerande biskopar, länsstyrelserna i de län, där

stiftsstad är belägen, kammarkollegiet och statskontoret gemensamt, domänstyrelsen

och direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa.

Den sedan länge, icke minst på grund av upprepade framställningar från

riksdagens sida, aktuella frågan om åvägabringande av nya, mera tidsenliga

grunder för biskoparnas avlöning befinner sig numera — efter den av mig

nyss omförmälda utredningen — i det stora hela i ett sådant skick, att

förslag i ämnet borde kunna framläggas för riksdag och kyrkomöte.

Den sakkunnige har också framlagt starka skäl för en dylik åtgärd och

därvid anfört bland annat följande:

Måhända kunde tvekan på sina håll uppstå, huruvida en tidpunkt sådan

som den nuvarande med sin stora osäkerhet på det ekonomiska området

kunde anses vara lämplig för framläggandet av ett förslag till ny lönereglering

för ifrågavarande befattningshavare. Enligt den sakkunniges för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

menande talade dock starka skäl för att låta betänkligheterna härutinnan

falla. Olägenheterna, vilka följde med det föråldrade sättet för biskopslönernas

utmätande, hade för varje år, som gått, blivit allt mera kännbara

och i ögonen fallande. Lönerna för flera biskopar hade redan sjunkit eller

hotade att inom den närmaste tiden sjunka under den nivå, som kunde anses

försvarlig, då det gällde befattningshavare med en biskops ställning och

ämbetsåligganden. Såsom ej minst vktigt att fasthålla, då det gällde att

taga ställning till frågan, huruvida nu en ny lönereglering för rikets biskopar

borde framläggas eller ej, vore, att det här gällde endast en liten grupp av

befattningshavare, att ett förslag till lönereglering för biskoparna icke komme

att hava något inflytande på budgeten i den ena eller andra riktningen,

enär de avlöningstillgångar, från vilka biskoparnas löner bestredes, finge anses

vara av den natur, att de jämväl i fortsättningen måste användas för

detta ändamål, samt att något tillskott av skattemedel för ändamålet ej

komme att ifrågasättas. Det hela komme alltså allenast att röra sig örn en

lönereglering, som stöde i något bättre relation till och hade rimligare samklang

med vad en modern tidsuppfattning krävde, än vad som kunde anses

passande för vid pass sjuttio år sedan.

Trots de sålunda angivna skälen finner jag mig för närvarande förhindrad

att för Kungl. Majit framlägga förslag om en definitiv lönereglering för

biskoparna. Osäkerheten på det ekonomiska området är för närvarande

mycket stor, och någon överblick av utvecklingen är omöjlig att vinna.

Detta gäller i sin mån även i fråga om bärkraften hos de avlöningstillgångar

av olika slag, vilka för närvarande användas och jämväl i fortsättningen i

första hand skulle komma i fråga för bestridande av biskoparnas löner.

Ställningen är emellertid sådan, att endast ett kortare uppskov är tänkbart.

Jag vill redan nu uttala den förhoppningen, att det inom en nära

framtid skall bliva möjligt att för riksdag och kyrkomöte framlägga förslag

till en definitiv lönereglering för biskoparna.

Såsom jag nyss erinrade, har 1929 års kyrkomöte hemställt, att i avbidan

på den definitiva löneregleringen, provisoriska tilläggslöner måtte tillläggas

de lägst avlönade biskoparna. Med anledning härav har jag inom

ecklesiastikdepartementet låtit verkställa en undersökning för att utröna,

huruvida ett dylikt provisorium nu vore genomförbart. Av undersökningen

framgår, att man under förhandenvarande förhållanden måste räkna med

att vid detta provisorium kraven på tillgängliga avlöningstillgångar bliva i

det närmaste lika stora som vid genomförandet av en definitiv lönereglering.

Ovissheten i fråga om avlöningstillgångarnas bärkraft är alltså ungefär

densamma. Härtill kommer vidare, att man vid ett provisorium — låt

vara att detta kunde beräknas bliva av kort varaktighet — ändock skulle

nödgas att räkna med de olägenheter och föråldrade bestämmelser, som

känneteckna de nuvarande grunderna för biskoparnas avlöning.

Med hänsyn till det nu anförda finner jag mig därför icke kunna tillstyrka

åtgärder i den riktning, som antytts av 1929 års kyrkomöte.

I ett hänseende finner jag mig emellertid redan nu böra för Kungl. Maj:t

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

framlägga förslag till ändrade bestämmelser, nämligen beträffande hyresersättning

åt biskop. Detta är en detalj, som ej direkt sammanhänger med

en definitiv lönereglering och som kan genomföras utan att föregripa en

dylik och utan att statsmakternas framtida handlande i huvudfrågan härigenom

bindes. De ekonomiska konsekvenserna äro ringa; de ökade kostnader,

som möjligen kunna uppstå, kunna utan svårighet bäras av biskopslöneregleringsfonden.

Å andra sidan kunna fall tänkas inträffa, då en ändamålsenligare

ersättningsgrund bliver nödvändig, exempelvis vid en mera

genomgripande reparation av ett biskopsboställe.

Jag vill erinra därom, att den sakkunnige för utredning rörande ändrade

grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängande frågor framhållit,

att starka skäl syntes honom tala för att åt biskopen i Skara stift

vilken för närvarande bebor lönebostället 1 mantal Brunnsboda Kungsgård,

beläget 3 kilometer från Skara — utan alltför stor tidsutdräkt måtte anordnas

en tillfredsställande bostad i Skara. Bostadens nuvarande belägenhet

ganska långt utanför staden måste anses vara ganska betungande vid skötseln

av det stora stiftet.

Nu gällande grunder för hyresersättning åt biskop återfinnas i punkt 2:o

av de i propositionen till rikets ständer den 16 december 1859 (nr 63) framlagda

grunderna för en reglering av biskoparnas avlöning, där det -— efter

angivande av de löner, »som, fri bostad oberäknad, böra biskoparna i de

särskilda stiften tilldelas» — heter:

»Där biskopshus ej finnes, erhåller biskopen hyresersättning, som av Kungl.

Majit bestämmes, dock ej överstigande 1,500 riksdaler.»

Denna summa, som väl kunde anses motsvara förhållandena omkring år

1860, har sedermera fått kvarstå oförändrad. Olämpligheten härav har även

fått ett tydligt erkännande av såväl riksdag som kyrkomöte, i det att så

tidigt som år 1903 lönen för biskopen i det nyinrättade Luleå stift fastställts

till 14,000 kronor årligen, därav 12,000 kronor såsom lön och 2,000 kronor

såsom hyresersättning. Trots en enorm prisstegring, som sedan sistnämnda

tidpunkt ägt rum på hyresmarknaden, har någon ändring i dessa bestämmelser

ej kommit till stånd.

Jag tillåter mig erinra därom, att den sakkunnige i sin utredning ganska

utförligt uppehållit sig vid frågan örn biskoparnas bostäder.

Den sakkunnige har härvid framhållit, att starka skäl enligt hans förmenande

förelåge för ett bibehållande av den biskoparna av ålder tillkommande

förmånen av fri bostad ävensom att denna förmån, liksom hittills,

torde böra utgå utöver lönen.

Härefter anför den sakkunnige:

Det torde ur alla synpunkter vara lämpligast, att den biskop, enligt vad

jag nu föreslagit, tillkommande förmånen av fri bostad som regel må utgå

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

in natura. Där så av en eller annan anledning icke under någon tid kan ske,

bör biskop i stället komma i åtnjutande av hyresersättning. För närvarande

gäller för dylik hyresersättning ett maximum av 1,500 kronor. Med hänsyn

till nuvarande prisläge å hyresmarknaden är detta belopp för lågt; jag

tillåter mig att erinra, att, när så tidigt som år 1903 lönen för biskopen i

det då till inrättande föreslagna Luleå stift skulle bestämmas, hyresersättningen

fastställdes till ett belopp av 2,000 kronor för år. Förhållandena på

här förevarande område äro emellertid för närvarande så skiftande, att jag

icke anser det lämpligt, att något bestämt belopp fastställes såsom maximum

för hyresersättning. Dennas belopp torde få bestämmas av Kungl. Majit

efter prövning i varje särskilt fall.

I anslutning härtill har den sakkunnige i de grunder för biskoparnas avlöning,

som av honom föreslagits, intagit ett stadgande, betecknat punkt 4,

av följande lydelse:

Biskop är berättigad till fri bostad med därtill i förekommande fall hörande

park eller trädgård av den omfattning, som av Kungl. Majit för varje

stift fastställts. Där särskilda förhållanden därtill föranleda, må dock Kungl.

Maj:t tilldela biskop antingen annan, åi honom förhyrd bostadslägenhet eller

ock, i stället för bostad in natura, kontant hyresersättning till belopp, som för

varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter bestämmes.

Vad den sakkunnige sålunda anfört har i de över hans utredning avgivna

utlåtandena i allt väsentligt lämnats utan erinran.

Kammarkollegiet och statskontoret hava i sitt den 19 februari 1932 dagtecknade

utlåtande anfört, att hyresersättning i förekommande fall borde,

såsom den sakkunnige jämväl tillstyrkt, i förekommande fall utgå till biskop

ur biskopslöneregleringsfonden.

Beträffande den av mig nyss återgivna punkt 4 i förslaget till grunder

för biskoparnas avlöning hava ämbetsverken anfört huvudsakligen följande:

Örn tillfälliga hinder skulle uppstå för biskop att bebo honom tilldelad

bostad, är det befogat att stadga rätt och skyldighet för honom att i stället

enligt Konungens bestämmande erhålla förhyrd bostadslägenhet eller hyresersättning.

Stadgandet härom torde böra fullständigas med föreskrift därom,

att gäldandet av hyra för förhyrd bostadslägenhet samt utgivandet av

hyresersättning skall åligga biskopslönefonden.

Av den nu av mig lämnade redogörelsen torde framgå, att nu gällande

bestämmelser rörande hyresersättning åt biskop, som tillfälligtvis varder förhindrad

att bebo honom tilldelad bostad, måste — med hänsyn till den utveckling

på hyresmarknaden, som ägt rum sedan dessa bestämmelser fastställdes

— anses obilliga. Jag tillåter mig erinra om att Kungl. Majit vid

tidigare tillfällen i talrika fall fastställt hyresersättningar för det territoriella

prästerskapet till belopp, som överstiga det nu för biskoparna föreskrivna.

Ej heller torde det få anses rimligt, att en biskop, som av en

eller annan anledning tillfälligtvis förhindras att komma i åtnjutande av

den honom enligt gällande avlöningsgrunder tillförsäkrade förmånen av fri

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

bostad, utöver de olägenheter, som alltid måste följa av ett provisorium i

fråga om tjänstebostaden, måste vidkännas betydande ekonomiska uppoffringar.

Som jag tidigare framhållit, kan en ändring av denna bestämmelse väl

genomföras utan att föregripa den definitiva löneregleringen för biskoparna.

De bestämmelser i ämnet, som föreslagits av den sakkunnige för utredning

rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängande

frågor, överensstämma i princip med motsvarande föreskrifter

rörande landshövdingarnas bostäder. I detta hänseende torde jag få hänvisa

till — förutom vad den sakkunnige härom anfört — Kungl. Maj:ts proposition

nr 183 till 1925 års riksdag angående ny definitiv lönereglering för

landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna m. m., riksdagens

skrivelse i ämnet den 5 juni 1925, nr 333, samt Kungl. Maj:ts cirkulär

den 26 juni 1925 angående fastställande av ny stat för landshövdingarna

m. m.

Då det emellertid här endast är fråga om en bestämmelse för den tid,

som kan komma att förflyta, intill dess den definitiva löneregleringen för

biskoparna kunnat genomföras, anser jag mig för närvarande ej böra ifrågasätta

annan ändring av de nuvarande grunderna för biskoparnas avlöning

än att den nu gällande maximeringen av hyresersättningen borttages. I

anslutning härtill synes åt det av mig förut återgivna andra stycket i punkt

2:o av grunderna böra givas följande ändrade lydelse: »Där biskopshus ej

finnes eller där biskop av någon anledning under viss tid ej kan komma i

åtnjutande av den honom tillförsäkrade förmånen av fri bostad, må ur

biskopslöneregleringsfonden utgå hyresersättning till belopp, som för varje

gång med hänsyn till förekommande omständigheter av Kungl. Majit bestämmes.

»

Någon beräkning av de utgifter, som vid ett bifall till detta förslag kunna

komma att påföras biskopslöneregleringsfonden, är givetvis icke möjlig att

företaga. Jag vill emellertid erinra, att det här endast kan bliva fråga örn

undantagsfall, oftast för en kortare tid, vadan kostnadsökningen i förhållande

till nu gällande bestämmelser endast torde kunna bliva jämförelsevis

ringa. Någon tvekan örn, att biskopslöneregleringsfonden kommer att kunna

bära denna ökade belastning, föreligger icke.

För ett genomförande av den av mig föreslagna förändringen erfordras

bifall av både riksdag och kyrkomöte.

Jag hemställer nu, att till en början kyrkomötets yttrande måtte inhämtas,

huruvida kyrkomötet för sin del medgiver,

att punkt 2:o andra stycket av gällande grunder för reglering

av biskoparnas avlöning må erhålla följande ändrade

lydelse: »Där biskopshus ej finnes eller där biskop av någon

anledning under viss tid ej kan komma i åtnjutande av

den honom tillförsäkrade förmånen av fri bostad, må ur

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

biskopslöneregleringsfonden utgå hyresersättning till belopp,

som för varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter

av Kungl. Majit bestämmes».

Vad departementschefen sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Majit

Konungen bifalla samt förordnar, att skrivelse i ämnet av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till kyrkomötet.

Ur protokollet:

C. A. 0. Charpentier.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 24.

9

Bilaga.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet, nr 9, angående hyresersättning

åt biskop; given Stockholms slott den 6 augusti 1932.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del lämnar det medgivande,

som omförmäles i föredragande departementschefens hemställan.

GUSTAF.

Sam. Städener.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 16, angående hyr eser sättning

åt biskop.

(Särskilda utskottets betänkande nr 9.)

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 6 augusti 1932, nr 9, har Eders Kungl.

Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för samma dag, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet för sin del medgiver, att punkt 2:o andra stycket

av gällande grunder för reglering av biskoparnas avlöning må erhålla

följande ändrade lydelse: »Där biskopshus ej finnes eller där biskop av

någon anledning under viss tid ej kan komma i åtnjutande av den honom

tillförsäkrade förmånen av fri bostad, må ur biskopslöneregleringsfonden

utgå hyresersättning till belopp, som för varje gång med hänsyn till förekommande

omständigheter av Kungl. Majit bestämmes.»

Kyrkomötet finner starka skäl hava framlagts till stöd för Eders Kungl.

Majits förslag och får därför i underdånighet anmäla,

att kyrkomötet för sin del medgivit, att punkt 2:o andra stycket av

gällande grunder för reglering av biskoparnas avlöning må erhålla följande

ändrade lydelse: »Där biskopshus ej finnes eller där biskop av någon

anledning under viss tid ej kan komma i åtnjutande av den honom tillförsäkrade

förmånen av fri bostad, må ur biskopslöneregleringsfonden utgå

hyresersättning till belopp, som för varje gång med hänsyn till förekommande

omständigheter av Kungl. Majit bestämmes.»

Stockholm den 29 augusti 1932.

Underdånigst.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition Nr 24.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, anmäler härefter

kyrkomötets underdåniga skrivelse den 29 augusti 1932, nr 16, i anledning

av Kungl. Maj:ts skrivelse angående hyresersättning åt biskop samt hemställer,

att genom proposition måtte inhämtas riksdagens yttrande, huruvida

riksdagen för sin del medgiver,

att punkt 2:o andra stycket av gällande grunder för reglering

av biskoparnas avlöning må erhålla följande ändrade

lydelse: »Där biskopshus ej finnes eller där biskop av någon

anledning under viss tid ej kan komma i åtnjutande av

den honom tillförsäkrade förmånen av fri bostad, må ur

biskopslöneregleringsfonden utgå hyresersättning till belopp,

som för varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter

av Kungl. Maj:t bestämmes».

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och förordnar, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anna Meurling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:49 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av ett för kyrkoherdeboställets i Harmångers församling deltagande i e s. 1 i texten
  2. 1LU 1933:11 Första lagutskottets utlåtande Nr 11 s. 5 i texten