Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr lil sid. 35) om emeritilöner för präster

14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:25, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr lil sid. 35) om emeritilöner för präster

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

11

Nr 25.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december

1910 (nr lil sid. 35) om emeritilöner för präster; given

Stockholms slott den 13 januari 1933.

Kungl. Majit vill härmed under åberopande dels av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden för den 6 augusti 1932 och den

13 januari 1933, dels ock av kyrkomötets bilagda skrivelse den 1 september

1932, nr 29, samt närslutna transsumt av särskilda utskottets betänkande

nr 15, föreslå riksdagen att för dess del antaga härvid fogade förslag till

lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr 141

sid. 35) örn emeritilöner för präster.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910

(nr 141 sid. 35)1 örn emeritilöner för präster.

Härmed förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 örn emeritilöner

för präster skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

1 §•

1. Emeritilöner må---i prebendepastorat.

2. Lag samma vare örn domkyrkosyssloman, som icke tillika innehar

ordinarie kyrkoherde- eller komministertjänst.

2 §•

Emeritilön delas i grundbelopp och provisoriskt tilläggsbelopp.

Grundbeloppet skall —--ettusenfemhundra kronor.

För domkyrkosyssloman, varom i 1 § sägs, skall grundbeloppet motsvara

åttio procent av hans lön, beräknad till det belopp, efter vilket avgift till

prästerskapets änke- och pupillkassa senast utgått.

Bet provisoriska---i 4 § 3 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1933.

1 Senaste lydelse se beträffande § 2 1929: 385.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 25.

13

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

augusti 1932.

Närvarande:

Statsministern Hamrin, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Hansén, Jeppsson, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener anför:

I underdånig skrivelse den 2 november 1929 (nr 26) har kyrkomötet hemställt

om verkställande av utredning rörande beredande av emeritilöner åt

domkyrkosysslomännen ävensom att sagda utredning jämte förslag, vartill

densamma kan giva anledning, måtte framläggas för kyrkomötet.

Kyrkomötet lämnar i sin skrivelse till en början en redogörelse för vissa

under hand inhämtade upplysningar rörande domkyrkosysslomannens arbetsomfattning

och avlöningsförmåner. I fråga örn denna redogörelse hänvisar

jag till skrivelsen.

Av redogörelsen framginge, säger kyrkomötet vidare i samma skrvelse,

att ifrågavarande befattningshavare, med undantag av domkyrkosysslomännen

i Västerås och Visby, vilkas tjänster syntes vara förenade med befattning

som ständig adjunkt, icke berördes av 1910 års ecklesiastika avlöningslagstiftning.

Deras avlöningar bestredes i regel av domkyrkomedel, kronobonden

eller ersättning för indragen dylik, boställen o. s. v. Då dessa befattningshavare

sålunda utgjorde en grupp för sig själva, och då det, enligt

kyrkomötets förmenande, knappast syntes vara möjligt att i fråga örn dem

tillämpa 1910 års lag örn emeritilöner åt präster, hade det synts kyrkomötet

uppenbart, att åtgärder borde vidtagas för beredande av sådana emeritilöner

åt domkyrkosysslomännen.

Över denna kyrkomötets skrivelse hava kammarkollegiet och statskontoret,

efter inhämtande av yttranden från vederbörande länsstyrelser och domkapitel

ävensom från sysslomannen vid f. d. domkyrkan i Kalmar, den 15

april 1931 avgivit gemensamt utlåtande.

Innan jag närmare ingår på myndigheternas yttranden, ber jag få lämna

en kortfattad redogörelse för gällande bestämmelser angående domkyrkosyssloman.

I kap. 26 § av 1686 års kyrkolag stadgas bland annat:

»Vid varje domkyrka skall en skicklig syssloman förordnas, som därhos

ock är en prästman, på det han under tiden må hjälpa till att predika, när

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

han intet av sitt ämbete hindras, vilken skall se uppå vad kyrkans nödtorft

i en och annan måtto kräver. Han skall årligen — — — bese bristerna

och författa däröver en förteckning, så ock förslag på den bekostnad,

som till förbättringen fordras; varpå — — — under sysslomannens uppsikt

på domkyrkans bekostnad fortsattes och däröver en riktig räkning hålles.

Allt vad domkyrkan tillhörer och av sysslomannen vårdas, samt i sakristian

eller annorstädes förvaras, skall årligen inventeras — -— —.

»Sysslomannen skall av biskopen med konsistorii vetskap och samtycke

antagas och sätta nöjaktig borgen för sig, —• — —.

»Sysslomannen tager ock emot den inkomst av spannmål, som kallas

domkyrkotunnan, — — —.

»Alla domkyrkors, så ock andra kyrkors i städer och på landet fasta egendom,

evar den är belägen, skall sysslomannen och andre vederbörande vårda

sig om, att den rätt skött, vid makt hållen, och emot allt kval försvarad

bliver, och där den orättmätigt bortkommen är, med rätt må återvinnas;

till vilket senare sysslomannen vid varjehanda fall av biskopen skall fullmäktig

göras, eller — — —-.»

Enligt kungl, brev av den 1 juni 1791 föreskrives, bland annat, att domky

rkosysslomännen, »jämte det de böra söka sina beställningar med erbjudande

av lagligen erkänd borgen, må hädanefter tillförordnas på konstitutorial».

Beträffande domkyrkosysslomannens tjänstgöringsskyldighet och avlöningtillåter

jag mig att ur kammarkollegiets och statskontorets yttrande i ärendet,

till vilket jag senare återkommer, återgiva följande redogörelse:

Uppsala. Sysslomannen har att huvudsakligen ägna sig åt förvaltningsgöromålen.

Mot särskild ersättning av därtill anslagna medel ansvarar han

för uppehållande av aftonsångsgudstjänsterna intill hälften därav. — I lön

och ålderstillägg uppbär han av domkyrkomedel ett belopp av 6,000 kronor

(häri synes ej ingå ovanberörda särskilda ersättning för aftonsåugsgudstjänster),

varjämte han åtnjuter fri bostad i ett domkyrkan tillhörigt hus.

Linköping. Enligt ett Kungl. Maj:ts utslag den 15 augusti 1919 åligger

det sysslomannen såsom sådan att utan särskild ersättning ansvara för varannan

aftonsång i domkyrkan. För sin egentliga tjänst såsom syssloman

åtnjuter han dels ersättning för kronotionde, för år 1929 belöpande sig till

1,321 kronor 96 öre, dels arrendeinkomsten av 13 7» hektar boställsjord,

700 kronor jämte några naturaförmåner, dels ock fri bostad i en domkyrkans

gård, vilken förmån uppskattas till 1,200 kronor. (Den nuvarande sysslomannen

åtnjuter härutöver 2,000 kronor i årlig pension för förut innehavd

tjänst såsom andre domkyrkoadjunkt.)

Skara. Sysslomannen sköter aftonsångsgudstjänsten i domkyrkan varannan

sön- eller helgdag under året. Av domkyrkans medel utgå såsom

avlöning dels kontant omkring 2,250 kronor — delvis efter växlande markegångspris

-— samt avkomsten av lönehemmanet 1 mantal Uddetorp i Skara

landsförsamling, omkring 3,000 kronor. A nämnda hemman har domkyrkosysslomannen

tillika fri bostad. Vid sidan av ovanberörda aftonsångsgudstjänster

har domkyrkosysslomannen tillika viss tjänstgöring å pastorsexpedi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 25. 15

tiouen, för vilken särskild ersättning av 300 kronor från församlingen utgår

årligen.

Strängnäs. Sysslomannen är såsom sådan skyldig att predika i domkyrkan

varannan aftonsång. Såsom domkyrkosyssloman åtnjuter han av domkyrkans

medel ett årligt arvode av 300 kronor jämte dispositionsrätt till domkyrkosysslomansbostället

Bresshammar. — Enligt nådiga resolutionen den 6 juli

1916 för prästerskapet i Strängnäs pastorat må sysslomannen kunna förordnas

att vara ständig adjunkt i församlingen, i vilket fall han i stället

för adjunkten eljest tillkommande ersättning för bostad och vivre äger bekomma

allenast hyresbidrag med 300 kronor.

Västerås. Enligt den för prästerskapet i Västerås pastorat gällande löneregleringen

skall ständiga adjunktstjänsten i pastoratet vara förenad med

sysslomansbefattningen. Sysslomannen är i denna egenskap sekreterare och

föredragande i domkyrkokommissionen, som handhaver domkyrkans egendom.

Han har att vaka över domkyrkans byggnad och inventarier, dess

underhåll och förskönande; honom åligger tillsyn över biskopsgården och

konsistoriegården, vilkas byggnad och underhåll bekostas av domkyrkans

medel; han har att övervaka domkyrkans utarrenderade hemman Jädra och

Finnsta samt sysslomanshemmanet Uppåker; genom jägmästaren i Västerås

revir låter han vårda hemmanens skogar och ombesörjer försäljning av

skogarnas avkastning. Tillika hade han redan innan han tillika blev ständig

adjunkt viss predikoskyldighet m. m. sig ålagd. Som ständig adjunkt delar

sysslomannen numera den prästerliga tjänstgöringen inom församlingarna

lika med församlingarnas övriga präster; dock är han på grund av egen

expedition för domkyrkan och dess kassa i huvudsak befriad från deltagande

i göromålen på pastorsexpeditionen. Enligt vad kollegium från annat

härstädes handlagt ärende har sig bekant har sysslomannens avlöning för

ecklesiastikåret 1929/1930 efter spannmålens värde i penningar efter rnedelmarkegångspris

uppgått till 5,077 kronor 40 öre, fördelade i följande poster,

av domkyrkokassan 1,071 kronor 19 öre, därav 700 kronor nytt anslag,

hyresmedel 1,100 kronor, indelningsersättning 1,716 kronor 24 öre, arrendemedel

från sysslomansbostället Uppåker 1,111 kronor 87 öre, årlig ersättning

för en över bostället framdragen kraftledning 5 kronor 52 öre, avgäld

för en tomt 20 kronor samt årligt arvode för skötande av vissa fonder 52

kronor 58 öre.

Växjö. Förutom handhavandet av domkyrkans förhållandevis obetydliga

räkenskaper samt skyldigheten att »se uppå hvad kyrkans nödtorft i en

eller annan måtto kräfver» har sysslomannen, vars tjänst endast kunde betraktas

som en bisyssla, att årligen förrätta trettio gudstjänster i domkyrkan

i enlighet med vad i fastställd tjäustefördelning närmare angives. Hans

årliga löneinkomster äro följande: 38,4oio hektoliter kronotiondespannmål,

på domkyrkans stat 32,9742 hektoliter spannmål, hälften råg och hälften

korn, samt arrendeavgift för ämbetshemmanet Oeconomi templi gärde, utgörande

för närvarande 750 kronor.

Kalmar. Någon prästerlig tjänstgöringsskyldighet åligger icke sysslomannen.

Lönen, som utgår allenast så länge den nuvarande tjänstinnehavaren

kvarstår vid befattningen, upptages enligt domkyrkans stat till 750 kronor

årligen, vartill kommer dvrtidstillägg.

Karlstad. Sysslomannens prästerliga tjänstgöringsskyldighet anses vara

årets ottesångsgudstjänster, till antalet åtta. Löneförmånerna uppgingo under

år 1928 till 606 kronor 15 öre, utgörande lösen för spannmål samt forsellön.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

Härnösand. Sysslomansbefattningen utgör endast en bisyssla, i det att

sysslomannen allenast har att hålla högmässa eller aftonsång en gång i

månaden ävensom att föra domkyrkans föga omfattande räkenskaper. Härför

åtnjuter han från församlingen en årlig ersättning av 600 kronor jämte

dyrtidstillägg.

Visby. Enligt gällande, den 29 augusti 1919 fastställda lönereglering för

prästerskapet i Visby pastorat skall den i pastoratet inrättade ständiga

adjunktsbefattningen vara förenad med befattningen som syssloman vid

Visby domkyrka, med befogenhet för domkapitlet att pröva huruvida domkyrkosysslomannen

må utöver adjunktsbefattningen åtaga sig annan prästerlig

verksamhet. Adjunktens avlöning är bestämd till arvode 2,000 kronor

jämte ålderstillägg och övriga sedvanliga förmåner. Enligt domkapitlets

mening förefölle det ovisst huruvida sysslomannen i denna egenskap hade

kvar sådan predikoskyldighet som enligt kap. 26 § 1 kyrkolagen ålåge domkyrkosyssloman.

I sin egenskap av syssloman åtnjöte han ingen särskild

avlöning.

Jag övergår nu till redogörelse för de yttranden, som avgivits av vissa

länsstyrelser och domkapitel.

Ingen av länsstyrelserna har ansett sig hava något att invända däremot,

att emeritilön beredes domkyrkosysslomännen. Flera länsstyrelser ha därjämte

betonat, att det vore förenat med rättvisa och billighet, att ifrågavarande

tjänstemän, som vanligen varit lågt avlönade, komme i åtnjutande

av emeritilön, varför ock bifall till kyrkomötets framställning av samtliga

hörda länsstyrelser tillstyrkes.

Samtliga domkapitel, från vilka yttranden avgivits, tillstyrka likaledes bifall

till kyrkomötets framställning, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara,

Västerås och Karlstad utan närmare motivering.

Domkapitlet i Strängnäs omförmäler, att domkapitlet samtidigt beslutat

att i särskild underdånig skrivelse anhålla om utredning beträffande en av

nutida förhållanden påkallad ändring i domkyrkosysslomansbefattningen.

Domkapitlet i Växjö har som bilaga till sitt yttrande fogat ett tillstyrkande

yttrande av därvarande syssloman av innehåll, att, enär sysslomanslönen är

beroende av markegång och därför växlande, av praktiska skäl emeritilön

ej borde fastställas till 80 procent av lönen, utan att för varje tjänst ett

bestämt belopp borde stadgas. Enär sysslomansbefattningen i Härnösand

är att anse som en bisyssla, med arvode av endast 600 kronor för år, bör,

enligt därvarande domkapitels förmenande, särskild emeritilön där ej förekomma.

Domkapitlet i Visby framhåller bland annat, att befattningen som

syssloman därstädes skall vara förenad med ständig adjunktstjänst, och att

innehavaren tillerkänts avlöning i sistnämnda egenskap, men hemställer, att

det likväl måtte övervägas, huruvida och i vad mån emeritilön kan och bör

beredas jämväl denne syssloman.

Kammarkollegiet och statskontoret hava emellertid i sitt ovanberörda utlåtande

hemställt, att kyrkomötets skrivelse icke måtte föranleda någon Kungl.

Maj:ts åtgärd. Till stöd härför hava ämbetsverken anfört följande.

Vid avgivande av sitt förevarande utlåtande hava ämbetsverken tagit del

jämväl av handlingarna till en av Kungl. Majit den 22 februari 1929 till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 25. I 7

kammarkollegium remitterad framställning av domkapitlet i Uppsala i samma

fråga.

De i förevarande båda ärenden hörda vederbörande hava i regel förordat

förslaget att bereda domkyrkosysslomännen emeritilön; och myndigheterna

synas i allmänhet ej hava något att erinra mot att emeritilönerna utbetalas

ur kyrkofonden. Emellertid har domkapitlet i Skara i yttrandet över domkapitlets

i Uppsala nyssberörda framställning funnit vissa betänkligheter vid

att kyrkofondens för rent prästerliga beställningar avsedda tillgångar användes

för pensionering av befattningshavare, vilka i likhet med domkyrkosysslomännen

vore till stor del avlönade med statsmedel eller boställen.

Domkapitlet i Karlstad har i sitt över samma framställning avgivna yttrande

anmärkt att det för det dåvarande ej förelåge skäl att bereda emeritilön åt

den vid domkyrkan i Karlstad anställde sysslomannen, vilkens låga avlöning

i denna egenskap medförde att befattningen borde vara förenad med annan

befattning. Domkapitlet i Härnösand har ansett innehavare av domkyrkosysslomansbefattning

böra undfå emeritilön allenast då befattningen med

hänsyn till arbete och avlöning vore fullt självständig, varför emeritilön ej

borde ifrågakomma för domkyrkosysslomännen i Härnösand, vilkens befattning

vore att betrakta som bisyssla. Även i vissa andra hänseenden hava

hos myndigheterna skiljaktiga meningar yppat sig i fråga örn den omfattning,

vari sysslomännen borde erhålla emeritilön.

Av handlingarna i ärendet framgår, att domkyrkosysslomannens arbetsuppgifter,

även inbegripet deras predikoskyldighet, inom de olika stiften

taga deras tid i anspråk i väsentligt olika grad, så att befattningen endast

i enstaka fall kan anses som huvudbefattning, under det att den i andra

fall giver innehavaren blott ringa sysselsättning. Örn någon allmän pensionering

synes därför ej kunna bliva tal. Där i vissa fall tjänstens beskaffenhet

är sådan, att rätt till pension må anses böra tillerkännas innehavaren,

tala efter ämbetsverkens uppfattning skälen för att pensionen bör utgå av

domkyrkans medel eller, där dessa ej lämna tillgång, av det pastorat som

har domkyrkan till sin församlingskyrka. Någon ovillkorlig skyldighet för

domkyrkan eller pastoratet att bereda sysslomannen pension lärer dock ej

kunna ifrågakomma, utan beslutet om pensions utgörande lärer i varje särskilt

fall böra vara beroende på eget åtagande, eventuellt — där domkyrkas

stat fastställes av Kungl. Majit — under förutsättning av Kungl. Majda

stadfästelse. Efter ämbetsverkens uppfattning måste det anses vara en för

kyrkofonden främmande uppgift att bekosta pensioner åt domkyrkosyssloman.

Kyrkofondens verksamhet är begränsad till det territoriella prästerskapet,

dit domkyrkosysslomännen icke öro att hänföra. Den omständigheten

att domkyrkosysslomännen enligt kyrkolagen kunna och böra få sig

ålagd viss predikoskyldighet i domkyrkan lärer härvidlag icke hava någon

betydelse. Skyldigheten i fråga, som närmast kan förklaras av deras ställning

som domkyrkans tjänare, kan ingalunda sögas införa dem i det territoriella

prästerskapets led. Ämbetsverken hava härvid frånsett de full, då

prästerlig befattning inom territoriell församling är förenad med domkyrkosysslomansbefattning;

givet är att i sådant fall befattningshavaren i sin

egenskap av tjänstgörande präst i de territoriella församlingarna har sin

rätt till emeritilön vid den prästerliga tjänsten oförkränkt.

Jag vill erinra därom, att redan innan frågan väcktes i kyrkomötet, Uppsala

domkapitel hade tagit upp densamma till behandling och i underdånig

Bihang till riksdagens protokoll 1933. / sami. Nr 24 -25. ‘i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

skrivelse den 13 februari 1929 hemställt om åtgärder från Kungl. Maj:ts

sida om sådant tillägg till lagen om emeritilön åt präster, att de syssloman

vid domkyrkorna, som med sina befattningar icke hava annan prästerlig

tjänst förenad, måtte tillerkännas rätt till emeritilön.

Över denna framställning hava i stort sett tillstyrkande yttranden avgivits

av vederbörande domkapitel, till vilka ock kammarkollegium i sitt yttrande

den 15 april 1931 hänvisat.

Av i ärendet inkomna yttranden framgår, att vederbörande domkapitel

och länsstyrelser funnit skäligt och billigt, att domkyrkosysslomännen skola

vara berättigade till emeritilön likaväl som andra präster.

Betraktar man de olika sysslomännens arbetsåligganden, finner man, att

däri återspeglas något av de olikartade förhållanden, som av ålder varit

rådande inom de olika stiften, och vid de olika domkyrkorna.

Till det prästerliga kallet hör, som känt är, en mångfald uppgifter. En

biskops åligganden enligt kyrkolagen »såsom tillsyningsman uti stiften över

Guds församling» täckes ju ingalunda av uppgiften att »själv predika den

rena läran». En mångfald uppgifter av administrativ natur åligger honom

i hans ämbetsutövning. Ej heller torde man kunna göra gällande, att de

skiftande uppgifter av delvis rent kameral art, som av ålder åligga församlingarnas

prästerskap, såväl prostarna som kyrkoherdarna, skulle vara för

deras prästämbete i stort sett främmande.

De uppgifter, som enligt kyrkolagen åvila sysslomännen vid domkyrkorna

och varöver en kortfattad redogörelse förut lämnats, torde i icke mindre grad

kunna räknas till prästerliga, även om de endast till en del bestå uti predikande

i domkyrkan. Det övervakande och den vård av domkyrkan, som

enligt kyrkolagen åligger syssloman, måste i mycket hög grad vara att räkna

som ett prästerligt arbete. Hans uppgift att »vårda allt vad domkyrkan

tillhörer» kräver icke endast studier och insikt i dithörande ting, utan en

oavlåtlig omsorg såväl om själva domkyrkobyggnaden som dess mångfaldiga,

ofta synnerligen betydande och dyrbara inventarier. Jag tillåter mig bär

endast påpeka, vad de gamla domerna i Uppsala, Linköping, Strängnäs,

Västerås och Skara härutinnan betyda som kyrko- och konsthistoriska monument.

Omsorgen om dessa domkyrkors vidmakthållande åligger i särskild grad

sysslomännen, som i modernt språkbruk närmast kunde benämnas domkyrkointendenter,

på samma gång som de fortfarande, i likhet med de äldre

tiders syssloman, som ofta buro titeln »oeconomus cathedralis», äro räkenskapsförare

för domkyrkornas kassor. Genom lyckligt förutseende har det

i den kyrkliga lagstiftningen fastslagits redan genom 1686 års kyrkolag, att

»en skicklig syssloman» som vid varje domkyrka förordnas »därhos ock

skall vara en prästman». Därigenom att sysslomannen har en låt vara begränsad

uppgift som predikant och liturg och sålunda står i direkt kontakt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition Nr 25.

med gudstjänstlivet, måste han bli bättre skickad att fullgöra sina antikvariska

och kyrkovårdande uppgifter.

Just de sidor av kyrkans liv oell väsen, som här berörts, äro ock som

bekant sedan en mansålder tillbaka föremål för en livskraftig utveckling

och lia framkallat stort intresse hos befolkningen. Intresset för den kyrkliga

hembygdsvården har ock visat sig vara i raskt stigande så gott som över

hela vårt land, vilket kan konstateras ej minst genom den stora offervilligheten,

när det gällt att restaurera de gamla helgedomarna. En naturlig

utveckling av denna växande rörelse måste vara, att domkyrkorna, stiftens

centralhelgedomar, fortfarande och i ökad grad komma att vårdas av därtill

särskilt insatta män. Det kan icke råda något tvivel därom, att sådana

uppbärare av det gamla sysslomansämbetet äro i högre grad nödvändiga

nu än tidigare.

I detta sammanhang vill jag icke underlåta att erinra örn, hur fördelaktigt

det är, att de olika församlingarna redan vid sina första trevande

och samtalsvis förda förhandlingar i frågor som gälla smärre reparationer,

möblering i kyrkorna ävensom konservering av äldre kyrkliga föremål, vars

utförande naturligtvis bör överlämnas åt godkänd yrkesman, ha tillgång på

nära håll till en sakkunnig, kyrkligt initierad person, som kail gå dem tillhanda

med råd och anvisningar även rörande kyrkliga utrymmen och lokaler,

om vilka visserligen icke i ecklesiastik boställsordning eller annorstädes stadgas,

men vilka prövats behövliga att inrätta eller lämpliga att bevara.

Av det sagda torde framgå, att sysslomanstjänsterna utan all fråga äro

att betrakta såsom ordinarie prästerliga tjänster och givetvis såsom territoriella

sådana. Sysslomannens verksamhet enligt gällande föreskrifter är ju

förlagd till viss, territoriell församling, nämligen domkyrkoförsamlingen i

respektive stiftsstad. Sysslomannabefattningens karaktär av ordinarie tjänst

bestyrkes jämväl därav, att innehavaren erhåller konstitutorial å sin befattning.

Härjämte vill jag erinra, att för samtliga sysslomannatjänster, med

undantag av den i Härnösand, avgifter erläggas till prästerskapets änke- och

pupillkassa efter vissa fastställda delaktighetsbelopp. För närvarande gäller

enligt kassans reglemente, att delaktighetsbeloppet för domkyrkosyssloman

utgöres av den i stat bestämda lönen i högsta löneklassen eller i förekom

mande fall av det penningbelopp, som lagts till grund vid lönens bestämmande.

Jag finner sålunda fullt fog förefinnas för att rätt till emeritilön må beredas

domkyrkosysslomännen. Härvid skulle jag dock vilja förorda en begränsning

så till vida, att dylik rätt ej må tillkomma syssloman, som till

äventyrs samtidigt skulle innehava ordinarie kyrkoherde- eller komministerstjänst.

Rätt till emeritilön skulle alltså med angivna undantag tillkomma

domkyrkosyssloman, oavsett om hans tjänstgöring såsom sådan är av större

eller mindre omfattning. Själva emeritilönens belopp skulle dock stallas i

viss proportion till hans utgående lön, därest man föreskreve, att emeriti
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition Nr 25.

lönens grundbelopp skulle motsvara åttio procent av hans lön, beräknad

till det belopp, efter vilket avgift till prästerskapets änke- och pupillkassa

senast utgått.

Jag övergår därefter till frågan om huru och varifrån de ifrågasatta

emeritilönerna böra utgå.

Kammarkollegiet och statskontoret avstyrka bifall till kyrkomötets framställning

under anförande bland annat, att det måste anses vara en för

kyrkofonden — vars verksamhet vore begränsad till det territoriella prästerskapet

— främmande uppgift att bekosta nu ifrågasatta pensionering. Härvid

är emellertid att observera, att det nu av riksdagen godtagna och för

innevarande kyrkomöte framlagda förslaget till lag örn kyrkofond innehåller

vissa ändrade bestämmelser rörande kyrkofondens inkomster och utgifter.

Vad här säges torde icke, varken materiellt eller formellt, kunna anses utgöra

något hinder för att låta kyrkofonden bära utgiften även för nu ifrågakomna

emeritilöner. Den obetydliga merutgift för fonden, varom här kan bliva

tal, synes mig icke heller böra tillmätas någon betydelse.

Då jag sålunda är böjd förorda beredande av emeritilöner åt domkyrkosyssloman,

synes mig enklast vara, att tillägg i nu förevarande avseende

göres i emeritilönelagen, innebärande, att emeritilön må tillkomma domkyrkosyssloman,

som icke innehar ordinarie kyrkoherde- eller komministerstjänst,

ävensom att emeritilönens grundbelopp skall för sådan domkyrkosyssloman

motsvara åttio procent av hans lön, beräknad till det belopp,

efter vilket avgift till prästerskapets änke- och pupillkassa senast utgått.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 om emeritilöner

för präster samt hemställer,

att Kungl. Majit måtte inhämta kyrkomötets yttrande huruvida

kyrkomötet för sin del godkänner berörda lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt

förordnar, att skrivelse i ämnet av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till kyrkomötet.

Ur protokollet:

C. A. O. Charpentier.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

21

Bilaga.

Kungl. Maj.ts skrivelse till kyrkomötet, nr 11, med förslag till lag

örn ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december

1910 (nr 141 sid. 35) om emeritilöner för präster; given

Stockholms slott den 6 augusti 1932.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 10 augusti 1932 vill Kungl. Maj:t härmed inhämta

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del godkänner härvid

fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december

1910 (nr 141„sid. 35) örn emeritilöner för präster.

GUSTAF.

Sam. Städener.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 29, i anledning av Kungl.

Maj:ts förslag till lag örn ändrad, lydelse av 1 och 2 §§

lagen den 9 december 1910 (nr 141 sid. 35) örn emeritilöner

för präster.

(Särskilda utskottets betänkande nr 15.)

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 6 augusti 1932, nr 11, har Eders Kungl.

Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för samma dag, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del godkände ett vid skrivelsen fogat

förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december

1910 (nr 141 sid. 35) om emeritilöner för präster.

T ärendet har särskilda utskottet avgivit betänkande nr 15, varav tryckt

exemplar här bifogas.

Under åberopande av utskottets betänkande får kyrkomötet i underdånighet

anmäla, att kyrkomötet för sin del godkänt ifrågavarande lagförslag.

Stockholm den 1 september 1932.

Underdånigst.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

Särskilda utskottets betänkande, nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts

skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag örn ändrad

lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr

141 sid. 35) örn emeritilöner för präster.

I skrivelse till kyrkomötet den 6 augusti 1932, nr 11, vilken skrivelse

hänvisats till särskilda utskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma

dag, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet

för sin del godkänner följande

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910

(nr 141 sid. 35) örn emeritilöner för präster.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1933.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid Kungl.

Maj:ts skrivelse fogade utdraget ur statsrådsprotokollet.

Enligt vad utskottet inhämtat från prästerskapets änke- och pupillkassa,

äro sysslomännen vid domkyrkorna i nedannämnda städer delaktiga i kassan

för följande belopp:

i Uppsala .

i Linköping

i Skara . . .

i Strängnäs

i Västerås .

i Växjö . . .

i Kalmar. .

i Karlstad.

kronor 4,000

» 1,500

» 1,900

» 2,300

» 2,600

» 1,000

» 750 och

» 250

Sysslomännen vid domkyrkorna i Härnösand och Visby äro däremot icke

delaktiga i kassan.

I likhet med departementschefen anser utskottet att domkyrkosysslomannens

befattningar äro att anse såsom ordinarie prästerliga tjänster. Vid

sådant förhållande synas även domkyrkosysslomännen böra komma i åtnjutande

av rätt till emeri titon. Utskottet delar alltså den av departementschefen

härom uttalade meningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj-ts proposition Nr 25.

På grund härav får utskottet hemställa,

att kyrkomötet måtte för sin del godkänna ifrågavarande

lagförslag.

Stockholm den 25 augusti 1932.

På utskottets vägnar:

CARL ARHUSIANDER.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition j Nr 25.

Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, anmäler härefter

kyrkomötets underdåniga skrivelse den 1 september 1932, nr 29, i anledning

av Kungl. Maj:ts förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen

den 9 december 1910 (nr 141 sid. 35) örn emeritilöner för präster. Föredraganden

uppläser om förmälda, av kyrkomötet för dess del antagna lagförslag

samt hemställer, att detsamma måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen bifalla och förordnar, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anna Meurling.

Stockholm 1933, Ir»r Haggström» Boktryckeri A. B

S86079

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:83 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 a1 i texten
  2. 1LU 1933:20 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i lagen den 9 december 1910 s. 1 i texten