Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning örn ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 5 juni 1909 angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m. m

1933-05-19 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:257, Med förslag till förordning örn ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 5 juni 1909 angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 257.

. 1

Nr 257.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till förordning

örn ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 5 juni 1909

angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m. m.;

given Stockholms slott den 19 maj 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade folkslag till förordning om ändrad lydelse av

§§ 2 oell 3 förordningen den 5 juni 1909 (nr 65 s. 1) angående konungariket

Sveriges stadshypotekskassa,

dels ock bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen därjämte hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Hilland lill riksihidens protokoll 1933.

1 sami.

Nr 257.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 257.

2 •

Förslag

tili

förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den

5 juni 1909 (nr 65 s. 1) angående konungariket Sveriges

stadshypotekskassa.1

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3 förordningen den 5 juni 1909 angående

konungariket Sveriges stadshypotekskassa skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

§ 2.

Staten tillskjuter grundfond för hypotekskassan. Denna fond skall utgöra

etthundra miljoner kronor och fortfar att tillhöra staten, som dock ej

äger för annat ändamål disponera över densamma, så länge kassans alla

förbindelser icke äro fullgjorda. Grundfonden kan ökas genom ytterligare

tillskott av staten eller genom överförande av medel från reservfonden.

Grundfonden överlämnas---innehavarens sida.

Grundfondsobligationer må---kassans likvidation.

I varje---meddelas riksgäldskontoret.

Då grundfondsobligationer — — — till reservfonden.

§ 3.

Därest grundfonden skulle genom på kassans rörelse uppkomna förluster

nedgå till nittiofyra miljoner kronor, må hypotekskassan icke upptaga

nytt lån, med mindre Konungen därtill lämnar tillstånd.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se 1927:48.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 257.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 maj 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Vennerström:, Leo, Ekman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

ökning av grundfonden i konungariket Sveriges stadshypotekskassa och

anför:

I förordningen den 5 juni 1909 angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa

med i förordningen sedermera — på sätt av det följande

framgår — gjorda ändringar stadgas angående kassans ändamål, fonder

och rörelse bland annat följande:

Kassan har till ändamål att driva lånerörelse i enlighet med de i förordningen

givna bestämmelser. Kassan må utlämna lån allenast åt hypoteksföreningar

av fastighetsägare i rikets städer och med städer jämförliga

samhällen.1

Staten tillskjuter grundfond för kassan. Denna fond skall utgöra 80

miljoner kronor och fortfar att tillhöra staten, som dock ej äger för

annat ändamål disponera över densamma, så länge kassans alla förbindelser

icke äro fullgjorda. Grundfonden kan ökas genom ytterligare tillskott

av staten eller genom överförande av medel från reservfonden. Grundfonden

överlämnas genom riksgäldskontoret i svenska statens 3 V2 procent

obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida. Grundfondsobligationer

må, utan föregående medgivande av riksgäldskontoret, tagas i anspråk

dels med högst en tiondel av grundfondens belopp till utlåning åt hypoteksföreningarna,

dels ock till fullgörande av kassans förbindelser, såväl

då denna för tillfället saknar egna användbara medel därtill som ock —

ehuru med viss härefter angiven begränsning—vid kassans likvidation. I

varje fall, då grundfondsobligationer blivit använda, skall underrättelse

därom genast meddelas riksgäldskontoret. Då grundfondsobligationer av

kassan tagits i anspråk i annat fall än vid kassans likvidation, skall kassan

gottgöra staten 3 */2 procent årlig ränta på den del av grundfonden,

som blivit använd, och skall vid försäljning av grundfondsobligationerna

möjligen uppkommande överskott överföras till reservfonden.

Därest grundfonden skulle genom på kassans rörelse uppkomna förluster

nedgå till 75 miljoner kronor, må hypotekskassan icke upptaga nytt lån.

med mindre Kungl. Majit därtill lämnar tillstånd. (Detta stadgande i § 3

1 Jlr förordningen den 5 juni 1909 (nr 65 s. 5) angående grunderna för stadshypoteksföreningars

bildande och verksamhet; ändrad genom förordning den 9 mars 1914 (nr 32).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 257.

i förordningen kompletteras av bestämmelsen i § 12 i kungörelsen den 18

januari 1910 (nr 3) angående reglemente för kassan, att örn grundfonden

av nämnda anledning skulle nedgå till 70 miljoner kronor, nytt lån icke

ina upptagas, med mindre riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning

sådant medgiver.)

För anskaffande av erforderliga medel äger kassan att emot räntebärande,

till innehavaren ställda obligationer upptaga lån att inom viss

i låneavtalet angiven tid återbetalas antingen genom årlig amortering

eller efter uppsägning utan fastställd amortering. Sammanlagda beloppet

av kassans utelöpande obligationer må icke vid något tillfälle uppgå till

mera än tio gånger det belopp, kassans grundfond och reservfond tillhopa

utgöra efter avdrag av det belopp av grundfonden, som må hava, i

enlighet med här förut återgivna bestämmelser, använts till utlåning åt

hypoteksföreningarna.

Kassan må till hypoteksföreningarna utlämna lån att återbetalas antingen

genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller utan amortering

efter förloppet av viss tid, minst tio och högst tjugu år (fasta lån).

För de förbindelser, som hypoteksföreningarna för erhållna lån utfärda

till kassan, pantförskrivas de hos föreningarna belånade reverser med tillhörande

hypotek.

Nämnda förbindelser och reverser med tillhörande hypotek tjäna som

säkerhet för de av kassan utfärdade obligationerna. Kassans styrelse —

som består av fem ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser fyra och fullmäktige

i riksgäldskontoret en — har att tillse, att för alla av kassan mot

obligationer upptagna lån föreskriven säkerhet är ställd och under liela

lånetiden bibehålies.

Kassans behållna årliga vinst skall avsättas till en reservfond, vilken i

första rummet skall användas till gäldande av de utgifter och förluster,

till vilkas täckande inkomsterna för året icke förslå.

Vid likvidation av kassan skola dess egna tillgångar samt de av hypoteksföreningarna

avgivna förbindelser med tillhörande hypotek användas,

innan de av staten överlämnade grundfondsobligationerna må tagas

i anspråk för fullgörande av kassans förbindelser. Vad som återstår av

kassans tillgångar efter gäldandet av samtliga skulder skall, jämte grundfonden,

tillfalla staten.

De nu anmärkta bestämmelserna skilja sig från de ursprungligen meddelade

såtillvida, att beloppen å respektive 80, 75 och 70 miljoner kronor

innebära avsevärda höjningar i förhållande till de motsvarande belopp

som tidigare bestämts. Härutinnan må erinras om följande.

Enligt den ursprungliga lydelsen av 1909 års förordning (§§ 2 och 3)

skulle grundfonden utgöra 30 miljoner kronor och fick, därest grundfonden

genom på kassans rörelse uppkomna förluster nedgick till 28 miljoner

kronor, kassan icke upptaga nytt lån, med mindre Kungl. Majit därtill

lämnade tillstånd. I samband med antagande av denna förordning

beslöt riksdagen1, att sedan kassan kommit till stånd skulle från riksgäldskontoret

till kassan såsom dess grundfond överlämnas 30 miljoner kronor

i svenska statens 3 V, procent obligationer med rätt för kassan att i en

Proposition nr 214 år 1909; riksdagens skrivelse nr 248.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunni. May.ts proposition nr 257. 5

Hyllet med de i förordningen givna bestämmelser disponera sagda obligationer,

dock under villkor att. örn kassans grundfond genom på kassans

rörelse uppkomna förluster skulle nedgå till 26 miljoner kronor, kassan

icke ägde upptaga nytt lån, med mindre riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning

sådant medgåve. Nämnda villkor upptogs i § 12 i reglementet.

I skrivelse den 10 december 1917 hemställde styrelsen för kassan, att

kassans grundfond måtte ökas med 20 miljoner kronor, sa att densamma

komme att uppgå till 50 miljoner kronor. Sedan bankinspektionen samt

fullmäktige i riksgäldskontoret i avgivna utlåtanden förklarat sig icke lia

något att erinra i anledning av denna framställning, föreslog Kungl.

Majit i proposition, nr 205, IDIS års lagtima riksdag att dels antaga förslag

örn sådana ändringar i förordningen den 5 juni 1909, att beloppen

å 30 och 28 miljoner kronor ändrades till respektive 50 och 47 miljoner

kronor, dels ock besluta, att för ökning av kassans grundfond skulle från

riksgäldskontoret till kassan överlämnas 20 miljoner kronor i svenska

statens 3 */2 procent obligationer med rätt för kassan att i enlighet med

de i nämnda förordning givna bestämmelser disponera sagda obligationer,

dock under villkor att, örn kassans grundfond genom på kassans rörelse

uppkomna förluster skulle nedgå till 44 miljoner kronor, kassan icke ägde

upptaga nytt lån, med mindre riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning

sådant medgåve.

Sedan riksdagen bifallit förevarande proposition, utfärdades den 16 maj

1918 förordning (nr 302) örn ändrad lydelse av §§ 2 och 3 i förordningen

angående kassan. Genom kungörelse den 8 november 1918 (nr 888) vidtogos

av åtgärden i fråga betingade ändringar av § 12 i reglementet för

kassan.

I skrivelse den G oktober 192G hemställde kassans styrelse ånyo, att kassans

grundfond måtte ökas, nu med 30 miljoner kronor, så att densamma

komme att uppgå till 80 miljoner kronor. Bank- och fondinspektionen

samt fullmäktige i riksgäldskontoret förklarade sig i avgivna yttranden

icke lia något att erinra i anledning av framställningen. I proposition

till 1927 års riksdag, nr 29, föreslog Kungl. Majit riksdagen —i enlighet

med ett uttalande av föredragande departementschefen att han ansåge

ett nytt tillskott till grundfonden vara erforderligt för att kassan skulle

vara beredd att under en mera avsevärd tid framåt möta det ökade lånebehov,

som kunde väntas uppstå av den vidare utvecklingen av byggnadsverksamheten

— att dels antaga sådana ändringar i förordningen,

att beloppen 50 och 47 miljoner kronor ändrades till respektive 80 och 75

miljoner kronor, dels ock besluta, att för ökning av kassans grundfond

skulle från riksgäldskontoret till kassan överlämnas 30 miljoner kronor

i svenska statens 3 A procent obligationer med rätt för kassan att i enlighet

med de i förordningen givna bestämmelser disponera sagda obligationer,

dock under villkor att, örn kassans grundfond genom på kassans

rörelse uppkomna förluster skulle nedgå till 70 miljoner kronor, kassan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.17.

icke agde upptaga nytt lån, med mindre riksdagen på Kungl. Maj:ts

framställning sådant medgåve.

Propositionen bifölls av riksdagen, varefter den 4 mars 1927 utfärdades

förordning (nr 48) örn ändrad lydelse av §§ 2 oell 3 i förordningen

angående kassan och kungörelse (nr 49) om ändrad lydelse av § 12 i reglementet

för kassan.

I skrivelse den 6 maj 1933 har nu styrelsen för kassan hemställt om

ökning av grundfonden från 80 till 100 miljoner kronor, därvid styrelsen

anfört bland annat:

Då grundfonden för närvarande utgjorde 80 miljoner kronor och reservfonden

i runt tal 5 miljoner kronor, omfattade kassans upplåningsrätt

cirka 850 miljoner kronor. Den obegagnade delen härav vore för

närvarande i runt tal 80 miljoner kronor. Denna siffra uttryckte emellertid

ingalunda det belopp, intill vilket vid oförändrad upplåningsrätt

lån kunde i framtiden beviljas hypoteksföreningarna och fastighetsägarna.

Enligt sakens natur förflöte det alltid någon och stundom en avsevärd

tid mellan ett låns beviljande och dess utlämnande, med utfärdande

av obligationer.

Under sådana förhållanden och med särskild hänsyn därtill, att kassans

befogenhet att genomföra något slags ransonering av tillgängliga

belopp för låns utlämnande blivit bestridd, syntes det styrelsen önskvärt,

att redan under den närmaste tiden en förstärkning av grundfonden med

därav följande ökning av den tillåtna obligationsemissionen bomme till

stånd. Det kunde eljest vara att befara, att kassan vid någon tidpunkt

nödgades i avbidan på beslut örn grundfondsförstärkning belt och hållet

inställa sin utlåning. Förstärkningen syntes för närvarande lämpligen

böra så bestämmas, att grundfonden ökades med 20 miljoner kronor och

alltså bomme att, i stället för 80 miljoner, utgöra 100 miljoner kronor.

Med åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att antaga förslag till ändrad lydelse

av §§ 2 och 3 i förutnämnda förordning, innebärande ändring av

beloppen 80 och 75 miljoner kronor till respektive 100 och 94 miljoner

kronor.

Bank- och fondinspektionen samt fullmäktige i riksgäldskontoret ha i

avgivna utlåtanden förklarat sig icke lia något att erinra mot den gjorda

framställningen. Fullmäktige lia därvid tillagt, att ökningen av grundfonden

syntes böra äga rum på det sätt, att riksgäldskontoret ställde

ytterligare 20 miljoner kronor i svenska statens 3 A procent obligationer

till kassans förfogande.

Det torde härefter böra omnämnas, att den i skrivelsen från kassans

styrelse antydda frågan örn kassans befogenhet att utöva inflytande på

hypoteksföreningarnas utlåning i ett annat ärende blivit bragt under

Kungl. Maj:ts prövning. I skrivelse den 6 oktober 1932 har nämligen

Stockholms stadshypoteksförening anfört bland annat följande:

Genom cirkulär till stadshypoteksföreningarna den 28 september 1931

hade kassans styrelse på anförda skäl framhållit lämpligheten av att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Martts proposition nr 257.

föreningarna, ela Ian söktes a fastigheter, innehallande affärslokaler,

vilka genom sitt omfång eller genom sin beskaffenhet kunde anses göra

fastigheten i alltför hög grad till en s. k. specialfastighet, före länets beviljande

inhämtade kassans styrelses mening i frågan. Kassans styrelse

hade sedermera i sådana fall, då en hypoteksförening beviljat lån mot

säkerhet av en inteckning i fastighet av angivet slag, påfordrat att ärendet

skolat underställas styrelsens prövning.

För ett sådant krav frän styrelsens sida funnes enligt föreningens mening

icke stöd i gällande bestämmelser. I § 2 i reglementet för kassan

hade såsom villkor för att hypoteksförening skulle erhålla lån hos kassan

uppställts, att föreningen till kassans styrelse insänt uppgift beträffande

såväl beloppen av de hos föreningen sökta län som förhållanden,

vilka utvisade varje iåns reglementsenlighet. Den granskning av ett låns

reglementseniighet, som det sålunda äläge kassans styrelse att företaga,

hade uppenbarligen till syfte att få fastslaget, att lånet icke av föreningen

beviljats i strid mot föreskrifterna i 6—8 i förordningen angående

grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet. Bealprövningen

av en viss fastighets värde och lånebeloppets storlek hade tidigare

alltid utan någon erinran från kassans sida verkställts uteslutande

av de särskilda föreningarna oell pä deras ansvar. Något skäl att frångå

denna praxis syntes icke föreligga. Vid sammankomst den 28 maj 1932

nied ombud för hypoteksföreningarna hade också ombuden allmänt uttalat

sig för den uppfattningen, att kassans styrelse väl kunde utfärda allmänna

föreskrifter beträffande föreningarnas lånerörelse men däremot

icke ägde befogenhet att ingå i prövning av särskilda låneansökningar.

För att få avgjort, vilkendera av de olika ståndpunkterna i denna fråga

som vore den riktiga, hade föreningen icke funnit annan utväg än att underställa

frågan Kungl. Maj:ts prövning. Därest Kungl. Majit icke funne

riktigheten av den av hypoteksföreningarna hävdade ståndpunkten

med full tydlighet framgå av gällande föreskrifter, hemställdes, att Kungl.

Majit måtte föranstalta örn sådan ändring av dessa föreskrifter, att förefintlig

otydlighet undanröjdes.

Kassans styrelse har i utlåtande den 31 januari 1933 anfört bland annat

följande!

Styrelsen holle före, att lika litet som fastighetsägare hade ovillkorlig

rätt att hos hypoteksförening erhålla önskat lån, örn blott detta skulle

vara i angiven mening reglementsenligt, lika litet tillkomme en sådan

rätt hypoteksförening gentemot kassan. Det vore enligt styrelsens mening

dess plikt och rätt att, under vederbörligt beaktande av kassans uppgift

och ändamål, ordna sin upplåning och utlåning på sådant sätt som krävdes

av kassans och hypoteksföreningarnas säkerhet och läget på marknaden.

Bestämmelserna örn den utlåning, som finge ske, kunde icke fattas

annat än såsom angivande vissa tillåtna maxima, men icke såsom föreskrivande,

att under alla förhållanden dessa maximilån skulle på begäran

tillhandahållas. Det syntes också svårt att antaga, att statsmakterna avsett

att överlämna bestämmandet av maximum för utlåningen och därmed

i allmänhet även för upplåningen åt hypoteksföreningarnas styrelser,

vilka utsåges helt och hållet av föreningsmedlemmarna.

Då emellertid ifrågavarande meningsskiljaktigheters undanröjande

måste anses vara synnerligen önskvärt, hemställde styrelsen, att i den

form som kunde finnas lämplig måtte klargöras omfattningen av styrel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds proposition nr 257.

sens befogenhet att utöva inflytande på storleken av hypoteksföreningarnas

utlåning och av det därav följande behovet för kassan att upptaga

obligationslån; styrelsen ville därvid fästa uppmärksamheten på, att ett

sådant klargörande vore av betydelse för frågan örn ökning av kassans

grundfond, vilken fråga kunde behöva föreläggas redan 1933 års riksdag.

Bank- och fondinspektionen har den 13 maj 1933 avgivit infordrat utlåtande

i detta ärende. I utlåtandet anföres bland annat:

Inspektionen ställde sig oförbehållsamt på den av kassans styrelse intagna

ståndpunkten. Bet syntes inspektionen ligga i sakens natur, att

kassans styrelse borde äga rätt att inom ramen av gällande författningsbestämmelser

lämna de föreskrifter angående kreditgivningen inom hela

liypoteksorganisationen, som kassans styrelse ansåge erforderliga för att

styrelsen själv skulle känna sig tryggad i det ansvar, som påvilade densamma

gentemot innehavarna av kassans obligationer. Föga troligt syntes

det vara, att man vid lagfästandet av författningarna angående kassan

och hypoteksföreningarna skulle ha tänkt sig, att kassans styrelse

skulle, på sätt Stockholms stadshypoteksförening syntes förmena, i förhållande

till hypoteksföreningarna vara en allenast eller i varje fall i

huvudsak expedierande institution med skyldighet att tillhandahålla de

medel, som hypoteksföreningarna ansåge deras kreditgivning påkalla. Lika

otänkbart syntes det vara, att statsmakterna skulle på dylika villkor ha

iklätt staten den garanti för kassans obligationer, som tillskjutandet av

kassans grundfond innebure. Organiserandet av kassans styrelse med

det starka inslaget av ledamöter, förordnade av Kungl. Maj :t, syntes fastmera

giva vid handen, att avsikten varit, att i styrelsens hand lägga en

kontrollerande uppgift av mera än rent formell art.

Såvitt inspektionen kunde finna, borde sålunda den av kassans styrelse

hävdade rätten för styrelsen anses vara inrymd i de nu gällande bestämmelserna

för stadshypoteksorganisationen. Då härutinnan olika meningar

gjorde sig gällande, syntes det emellertid vara önskvärt, att dessa bestämmelser

ändrades på sådant sätt, att någon tveksamhet örn riktigheten

av den av styrelsen omfattade meningen icke komme att råda.

Från sistberörda ärende torde slutligen böra antecknas, att kassans styrelse

däri lämnat följande uppgifter, utvisande sammanlagda beloppet i

miljoner kronor av kassans utelöpande obligationer vid utgången av vart

och ett av åren 1910—1932.

Belopp

milj. kr.

I

1910

1911

1912

1913

i 1914

I 1915

1916

, 1917

60

1918

162

1919

161

1920

181

1921

196

1922

215

1923

225

1924

238

1925

° Belopp

Ar ; ... .

mili. kr.

1

År

Belopp

milj. kr

240

1926 ...............

448

.......... 242

1927 ...............

484

...... 243

1928 ...............

532

............. 252

1929 ...............

............ 304

1930 ...............

654

........... 339

1931 ...............

098

367

1932 ...............

760

............... 399

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 257.

I likhet med stadshypotekskassans styrelse samt bank- och fondinspek •D*ptaAr''*”e"<®

tionen och fullmäktige i riksgäldskontoret finner jag den starka utvecklingen

av kassans rörelse kräva, att — under förutsättning av oförändrade

bestämmelser i övrigt — en ytterligare förstärkning av kassans grundfond

nu kommer till stånd. Utom den omständigheten att den obegagnade

upplåningsrätten för närvarande uppgår till endast omkring 80 miljoner

kronor, torde härvidlag böra påpekas, att från ingången av år 1927,

under vilket år grundfonden ökades med 30 miljoner kronor och därmed

upplåningsrätten utvidgades med 300 miljoner kronor, intill början av

innevarande år kassans utelöpande obligationer ökats med 312 miljoner

kronor. Såsom styrelsen framhållit kan det, örn grundfonden nu icke förstärkes,

vara att befara, att kassan före nästkommande års riksdag nödgas

inställa sin utlåning i avbidan på sådan förstärkning.

Frågan örn grundfondens storlek står givetvis i ett visst samband med

frågan örn kassans befogenhet att utöva inflytande på hypoteksföreningarnas

utlåning, varför jag i det föregående velat i korthet redogöra för vad

i sistnämnda fråga förekommit. Även örn en närmare utredning av denna

fråga kommer att leda till att kassans befogenhet i förevarande avseende

fastslås genom ändrade bestämmelser på sätt kassans styrelse samt bankoch

fondinspektionen yrkat, skulle detta emellertid knappast lia en sådan

innebörd att behovet av att öka grundfonden i nämnvärd mån minskas;

erinras bör härvidlag, att styrelsen och inspektionen oavsett nämnda yrkande

förordat en omedelbar ökning av grundfonden. Jag anser således

förslag till ökning av grundfonden böra nu framläggas utan hinder

av att jag med hänsyn till behovet av ytterligare utredning ännu icke är

beredd att för Kungl. Maj:t framlägga förslag i frågan örn kassans

inflytande på föreningarnas utlåning.

Mot storleken av det belopp, 20 miljoner kronor, varmed enligt styrelsens

förslag grundfonden bör ökas, finner jag icke anledning framställa

någon erinran. Av vad fullmäktige i riksgäldskontoret anfört framgår,

att från fullmäktiges sida hinder icke möter att till kassan överlämna

tillskottet till grundfonden i obligationer av samma beskaffenhet som de,

vilka för närvarande utgöra kassans grundfond.

I likhet med kassans styrelse finner jag mig vidare kunna förorda, att

det belopp, vartill grundfonden genom på kassans rörelse uppkomna förluster

må kunna nedgå, utan att Kungl. Maj :ts tillstånd skall inhämtas

för att kassan må upptaga nytt lån, sättes till 94 miljoner kronor.

Såsom jag redan omnämnt, gäller emellertid beträffande kassans dispositionsrätt

till det till kassan redan överlämnade grundfondsbeloppet å 80

miljoner kronor — förutom vad därom i själva förordningen stadgas —

även det i reglementet för kassan upptagna villkoret att, örn grundfonden

nedgår till 70 miljoner kronor, kassans rätt till vidare utlåning är beroende

av riksdagens medgivande. I överensstämmelse härmed och med

motsvarande villkor före 1927 års författningsändring synes mig, därest

Bihang till riksdagens protokoll 19,13. 1 sami. Nr 257.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

.Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

v den nu föreslagna ökningen av grundfonden kommer till stånd, utlåningsrätten

redan vid en nedgång av grundfonden till 88 miljoner kronor böra

göras beroende av dylikt medgivande. Förslag till den ändring i reglementet,

som i så fall blir erforderlig, torde jag senare få framlägga.

Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättat förslag

till förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 5 juni

1909 (nr 65 s. 1) angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt

hemställer att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga nämnda förslag,

dels ock besluta, att för ökning av konungariket

Sveriges stadshypotekskassas grundfond skall från

riksgäldskontoret till kassan överlämnas 20,000,000

kronor i svenska statens tre och en halv procent obligationer

med rätt för kassan att i enlighet med de i

förordningen angående kassan givna bestämmelser

disponera sagda obligationer, dock under villkor att,

örn kassans grundfond genom på kassans rörelse uppkomna

förluster skulle nedgå till 88,000,000 kronor,

kassan icke äger upptaga nytt lån, med mindre riksdagen

på Kungl. Maj :ts framställning sådant medgiver.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Majit Konungen, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

381448. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.