Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder till främjande av av sättning sförhållandena för slaktdjur samt kött och fläsk

1933-05-29 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:262, Angående vissa åtgärder till främjande av av sättning sförhållandena för slaktdjur samt kött och fläsk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

1

Nr 262.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till

främjande av av sättning sförhållandena för slaktdjur samt kött

och fläsk; given Stockholms slott den 29 maj 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 maj 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Ekman,

Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Under åberopande av jordbruksutskottets utlåtande nr 66 har riksdagen

i skrivelse den 22 april 1933, nr 164, i anledning av de likalydande motionerna

1:46 och 11:86 anhållit, att Kungl. Maj:t ville örn möjligt för den

nu samlade riksdagen framlägga utredning och förslag beträffande åtgärder

för stödjande och ordnande av slaktdjurs- samt kött- och fläskmarknaden

främst i prisstödjande syfte.

I sitt förenämnda utlåtande har jordbruksutskottet erinrat, att förslag

till åtgärder av nyssberörd art förelåge i ett av jordbruksutredningen avgivet,

den 16 december 1932 dagtecknat betänkande angående produktionsoch

av sättnings förhållandena för slaktdjur samt kött och fläsk (stat. off.

utr. 1933:12). Ehuru förslaget framlagts så sent —.betänkandet är utkomBihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 262.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunut. Maj:ts proposition nr 262.

niet från trycket och ingivet till jordbruksdepartementet först i mars månad

1933 — att detsamma ej kunnat föranleda någon proposition till årets

riksdag inom den ordinarie propositionstiden, har utskottet ansett det med

hänsyn till vikten av denna fråga önskvärt, att den det oaktat örn möjligt

förelädes 1933 års riksdag.

Betänkandet innehåller under särskilda kapitel utförlig redogörelse för

dels produktion och förbrukning m. m. i Sverige av slakteriprodukter, dels

organisationen av handeln i Sverige med slaktdjur samt kött och fläsk,

dels prisbildningen i Sverige å slaktdjur samt kött och fläsk samt dels

avsättningsförhållandena utomlands för slaktdjur samt kött och fläsk. I

ett femte kapitel upptagas förslag till åtgärder för åstadkommande av

förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur samt kött och fläsk (sid.

147 o. f.). Inledningsvis anför jordbruksutredningen i sistnämnda kapitel

i huvudsak följande.

Av utredningen framginge, att läget å slaktdjursmarknaden i Sverige

liksom i andra länder för närvarande vore synnerligen tryckt. Priserna

å slaktdjur läge sålunda avsevärt under genomsnittsnivån före kriget.

Nackdelarna av det vidlyftiga mellanhandssystem, som mångenstädes

rådde inom kreaturshandel!!, gjorde sig särskilt starkt gällande under

tryckta tider till följd av att dels handelns kostnader i stor omfattning förblivit

fasta och därför procentuellt sett tilltoge, i den mån varupriserna

nedginge, dels ock de med handelns utövande förbundna riskerna vid dylika

tillfällen bleve större. Den därav föranledda ökningen i marginalen

mellan försäljnings- och inköpspriser komme på grund av varuöverflödet

att främst belasta producenterna. Örn hänsyn toges till samtliga de omständigheter,

som bidroge till att minska jordbrukarens nettoutbyte vid

slaktdjurens försäljning, torde man knappast våga räkna med att denne,

åtminstone vid avyttring av nötkreatur, i allmänhet erhölle mer än hälften

av de priser, som gällde före kriget.

Att kreatursprisernas fall under de senare åren i hög grad försämrat

jordbrukarnas redan förut svaga ekonomi vore uppenbart. Varje åtgärd,

som vore ägnad att lätta slaktdjursmarknaden, skulle vara av stor betydelse

såsom ett led i det allmännas strävanden att mildra verkningarna

av rådande kris inom jordbruket. Redan av detta skäl syntes det påkallat,

att staten gjorde vad från dess sida vore möjligt för att höja kreaturspriserna

utan att andra berättigade intressen därigenom skadades. Härtill

komme emellertid, att därest statsmakterna genom sina åtgärder kunde

bidraga till reda och ordning inom handeln på förevarande område och

på så sätt medverka till att distributionskostnaderna för slaktdjuren samt

kött och fläsk minskades, fördelarna därav komme landet i dess helhet till

godo. Jordbruksutredningen vore visserligen fullt medveten om att synnerligen

betydande svårigheter mötte, när det gällde att genom åtgärder

från det allmännas sida reglera handeln med olika varor, men dessa svårigheter

borde ej få avskräcka. De vinster, som torde vara möjliga att

ernå vid ett mera planmässigt ordnande av hithörande förhållanden, vore

nämligen så betydande, att även ganska kännbara uppoffringar i olika

hänseenden kunde vara motiverade.

Bland de svårigheter, som mötte varje statligt ingrepp för att till förmån

för producenterna nedbringa distributionskostnaderna borde i främsta

rummet framhållas jordbrukarnas bristfälliga organisation med därav för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 262.

3

anledda starka splittring av utbuden på ett stort antal händer, vilket i sin

ordning medförde, att jordbrukarna saknade möjlighet att genom en målmedveten

prispolitik hävda sina intressen. För att fördelarna av distributionens

förbilligande skulle komma jordbrukarna till godo erfordrades

därför i regel vidtagande av särskilda åtgärder. Bland omständigheter,

som överhuvudtaget bidroge att försvåra en reglering av marknaden på

förevarande område, finge vidare nämnas varornas starkt skiftande kvalitet,

deras lättförstörbarhet, handelns bristfälliga organisation m. m. Flertalet

av dessa svårigheter vore av den art, att för deras bemästrande eller

övervinnande statliga åtgärder i regel ej vore tillräckliga. När jordbruksutredningen

angåve vissa riktlinjer, efter vilka utredningen ansåge ett ingripande

från statens sida i marknadsreglerande syfte böra ske, vore det

därför under den allmänna förutsättningen, att de enskilda jordbrukarna

samt övriga vid slaktdjurens avsättning verksamma näringsutövare gjorde

vad på dem ankomme för att det med åtgärderna avsedda ändamålet skulle

ernås.

Betänkandet utmynnar i hemställan,

att för utlämnande av lån för anläggande, ombyggnad eller modernisering

av andelsslakteri inrättas en statens slakterilånefond med ett begynnelsekapital

av 1,000,000 kronor samt att villkoren för lån från sagda fond

bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i betänkandet angivits;
att

å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisas ett belopp av 10,000 kronor

att av Sveriges allmänna lantbrukssällskap användas vid ordnande

av noteringsväsendet på slaktdjurshandelns område i enlighet med i betänkandet

förordade riktlinjer;

att gällande fraktsatser för levande djur vid transport å statens järnvägar,

på sätt i betänkandet anförts, dels bringas i bättre överensstämmelse

med motsvarande fraktsatser för kött och fläsk, dels ock så bestämmas,

att samlastning mellan avsändare å skilda orter underlättas;

att årlig statistisk berättelse rörande slakterinäringen utarbetas i huvudsaklig

överensstämmelse med i betänkandet angiven plan;

att åtgärder vidtagas på sätt i betänkandet angivits för att inom riket

enhetliga klassificeringsnormer för slaktdjur och slakteriprodukter utarbetas

och av statlig myndighet auktoriseras;

att sådana föreskrifter meddelas i avseende å den statliga upphandlingen

av kött och fläsk, att endast klassificerade och i anslutning därtill

märkta varor må godtagas vid leverans till statens inrättningar;

att gällande lagstiftning rörande köttbesiktning och slakthus snarast

möjligt omarbetas under beaktande av vad i detta hänseende i betänkandet

finnes anfört;

att bestämmelser meddelas dels därom, att förslag till kommunal ordnings-

eller hälsovårdsföreskrift berörande kötthanteringen, vilket underställes

länsstyrelse för fastställelse, skall delgivas medicinalstyrelsen, som

har att, därest förslaget föranleder erinran, därom underrätta länsstyrelsen,

dels ock örn att innan dylikt förslag av länsstyrelsen fastställes, för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 262.

Departements
chefen.

valtningsutskottet hos vederbörande hushållningssällskap bör, om möjligt,

hava beretts tillfälle yttra sig däröver;

att staten tillförsäkras ensamrätt att ur riket utföra saltade sidor av

svin (bacon) samt att i anslutning därtill åtgärder vidtagas för bildande

av en särskild sammanslutning av exportslakterier, å vilken sagda rätt

må överlåtas;

att bestämmelser angående upptagande av allmän omsättningsavgift å

slaktdjur och användningen av inflytande avgiftsmedel meddelas enligt

i betänkandet angivna grunder; samt

att ett centralt organ för bandbavande av statliga regleringsåtgärder

i avseende å marknaden för slaktdjur och slakteriprodukter inrättas på

sätt i betänkandet angivits.

Över betänkandet hava efter remiss yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statskontoret, kommerskollegium efter hörande

av handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, järnvägsstyrelsen,

statistiska centralbyrån, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,

kooperativa förbundet förening u. p. a., svenska veterinärföreningen för

kött- och mjölkbygien, svenska exportslakteriernas förening u. p. a., Sveriges

charkuteri- & slakteriidkares riksförbund, föreningen svenska städers

offentliga slakthus, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, interimsstyrelsen

för Sveriges slakteriförbund samt svenska livsmedelsarbetareförbundet.

Lantbruksstyrelsen bar införskaffat yttranden från samtliga

hushållningssällskap. Vid överståtbållarämbetets och länsstyrelsernas yttranden

hava fogats utlåtanden från ett stort antal kommunala myndigheter,

styrelserna för de offentliga slakthusen med flera. Yttranden i ärendet

hava tillika inkommit från skånska slakteri- och charkuteriidkareförbundet,

Hälsingborgs med omnejd slakteri- & cbarkuteriidkareförening

samt Kristianstadsortens slakteriidkareförening u. p. a.

Av såväl betänkandet som de däröver avgivna yttrandena framgår, att

förhållandena på slaktdjurs- samt kött- och fläskmarknaden, särskilt ur

producenternas synpunkt, icke äro tillfredsställande. Att på ett ändamålsenligt

sätt reglera berörda förhållanden möter, såsom jordbruksutredningen

erinrat, betydande svårigheter. Otvivelaktigt torde det i främsta rummet

ankomma på jordbrukarna själva att vidtaga de åtgärder, vilka kunna

vara påkallade för främjande av avsättningen av deras produkter till skäliga

priser. Emellertid är det tydligt, att producenternas strävanden i

dylik riktning kunna av statsmakterna avsevärt underlättas, ävensom att

över huvud resultatet av desamma i icke ringa grad är beroende av den

ställning till frågan, som statsmakterna intaga. Under nuvarande betryckta

läge för jordbruksnäringen torde staten icke böra undandraga sig

att, där med hänsyn till övriga samhälleliga intressen så lämpligen låter

sig göra, inom rimliga gränser stödjande ingripa på förevarande område.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Vissa av jordbruksutredningens förslag och synpunkter synas förtjänta

av beaktande. I andra avseenden åter har jag icke kimnat biträda utredningens

uppfattning. Delvis torde också vad utredningen föreslagit

vara av beskaffenhet att, innan slutlig ställning till frågan kan intagas,

böra göras till föremål för närmare undersökningar och överväganden än

omständigheterna hittills medgivit. Med anledning av riksdagens framställning

den 22 april 1933 har jag emellertid ansett mig böra nu anmäla

betänkandet jämte däröver avgivna utlåtanden, och kommer jag att i det

följande framlägga vissa förslag, vilkas avlåtande till riksdagen synes

mig kunna på sakens nuvarande ståndpunkt föranledas.

Inrättande av en statens slakterilånefond.

Såsom medel att åstadkomma en ändamålsenligare avsättning av slaktdjuren

och därigenom uppnå ett förbättrat prisläge har jordbruksutredningen

särskilt framhållit en målmedveten och fast organiserad andelsrörelse

på området (sid. 149 o. f.). Med hänsyn till andelsrörelsens betydelse

för landets jordbruk har jordbruksutredningen ansett starka skäl

tala för att staten såsom ett led i sina åtgöranden för stödjande av förevarande

gren av jordbruksnäringen lämnade sin medverkan till rörelsens

främjande. Jordbruksutredningen har erinrat, att Sveriges allmänna

lantbrukssällskap upptagit frågan örn andelsorganisation på slakteriområdet

till behandling och i samband därmed utarbetat plan för organisationsarbetets

bedrivande, samt att i anslutning till denna plan våren 1932

under sällskapets medverkan bildats en hela landet omfattande slakterisammanslutning,

Sveriges slakteriförbund. Andelsrörelsens lokala organ

skulle enligt berörda plan utgöras av dels kreatursförsäljningsföreningar,

dels andelsslakteriföreningar. De förra skulle företrädesvis hava sin verksamhet

i närheten av större avsättningsorter med eget offentligt slakthus,

medan de senare skulle bildas å mera avlägsna trakter eller där de lokala

förhållandena särskilt lämpade sig härför.

Jordbruksutredningen har vidare anfört, att även örn det i enstaka fall

torde vara möjligt för andelsslakteriföreningarna att förhyra lämpliga lokaler,

byggande av särskilda lokaler dock i regel torde erfordras. Medel

härtill ävensom för slakteriernas utrustning med kylanläggningar m. m.

borde givetvis i första hand tillskjutas av medlemmarna, vilket under nu

rådande förhållanden mötte stora svårigheter. Man kunde därför vänta,

att kapitalanskaffningen i huvudsak komme att ske genom lån mot ansvarsförbindelser

av medlemmarna. Med all sannolikhet komme räntekostnaden

därför att bliva en mycket ogynnsam faktor i slakteriernas stat.

För att underlätta medelsanskaffningen och samtidigt bereda jordbrukarna

möjlighet att erhålla lån mot lägre ränta än den, som tillämpades vid

vanliga affärslån med motsvarande säkerhet, torde det vara lämpligt att

staten medverkade genom beviljande av lån mot låg ränta. På grund här
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

av och då ifrågavarande lånebehov kunde förutsättas bliva av mera varaktig

natur, borde en särskild lånefond, förslagsvis benämnd statens slakterilånefond,

inrättas. Begynnelsekapitalet i denna fond syntes jordbruksutredningen

böra bestämmas till lägst 1,000,000 kronor.

Börande villkoren och övriga bestämmelser för lån ur den sålunda föreslagna

fonden bar jordbruksutredningen anfört följande.

Lån ur fonden torde böra medgivas endast andelsföreningar för anläggande

eller ombyggnad av slakteri eller oek för vidtagande i sådant av

teknisk förbättring av väsentligare omfattning. Vid beviljandet av lån

borde noggrant prövas dels behovet av slakteri överhuvud på den plats,

varom fråga vore, varvid särskild hänsyn borde tagas till möjligheterna av

att genom slakteriets tillkomst tillförseln av slaktdjur till andra andelsslakterier

eller till offentliga slakthus skulle minskas, dels ock örn den sökande

andelsföreningen vore så organiserad, att den kunde anses äga förutsättningar

för en framgångsrik verksamhet. I lånevillkoren borde vidare

föreskrivas, att lånesökanden skulle vara ansluten till det för bela

landet representativa slakteriförbund, som vid tiden för ansökningen vore

i verksamhet. Berörda förbund borde även beredas tillfälle att yttra sig

över ansökningen, vilken borde avgöras av lantbruksstyrelsen. Medverkan

av hushållningssällskapen i vidare mån än i form av yttrande över ansökningen

i förekommande fall syntes ej vara påkallad. Prövning och godkännande

av säkerhet för lånen torde böra tillkomma statskontoret.

Beträffande låns återbetalande torde böra gälla, att detsamma uppdelades

i två hälfter, av vilka den ena amorterades från och med tredje

året efter det kalenderår, under vilket lånet till någon del första gången

lyftats, med lika belopp årligen under den tid lantbruksstyrelsen för varje

särskilt fall bestämde, under iakttagande av att amorteringstiden sattes

beträffande lån för vidtagande i slakteri av tekniska förbättringar till

högst 10 år och beträffande annat lån till minst 15 och högst 20 år. I fråga

örn den andra hälften av lånet torde böra gälla enahanda bestämmelser,

dock att lantbruksstyrelsen borde äga bestämma, när amorteringstiden

skulle begynna. Lånesökanden skulle i samband med ansökningen ingiva

plan för lånets amortering. I övrigt torde lånevillkoren kunna ansluta sig

till dem. som gällde för lån ur mejerilånefonden, med vilken den nu ifrågasatta

lånefonden företedde många beröringspunkter. Låneräntan syntes

sålunda böra sättas till högst 4 V2 procent, och lån borde kunna medgivas

till högst 5/e av den beräknade kostnaden. Återstoden av kostnaderna

förutsatte jordbruksutredningen skulle täckas genom tillskott från andelsägarna

själva.

Förslaget har i de inkomna yttrandena i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

i princip utan erinran. Vissa hushållningssällskap hava hållit före,

att det ifrågasatta kapitalet för lånefonden, 1,000,000 kronor, vore för

knappt beräknat.

En del yttranden gå emellertid i avstyrkande riktning. Sålunda har

Stockholms handelskammare anfört, att avsättandet av en dylik

fond i varje fall icke borde ske innan man haft möjlighet att överblicka

det intresse, som kunde uppstå för bildandet av nya föreningar, och

man erhållit en ungefärlig uppfattning örn deras egen ekonomiska bärkraft.

Handelskammaren har framhållit, att faran med en statlig låne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

fond vore, att denna finge övertaga de lån, som de med ortens förhållanden

förtrogna kreditgivarna ansett sig böra avvisa, samt dessutom nödgades

utlämna dylika lån till en med hänsyn till risken för hög marginal och för

låg ränta. — Sveriges charkuteri- & slakteriidkares riksförbund

har avstyrkt förslaget i den mån därigenom åsyftades att

gynna en vidare utveckling av den producentkooperativa verksamheten

hän till andelsslakteriverksamhet kombinerad med charkuterifahrikation

och minuthandel. Detta vore ett ensidigt gynnande av den kooperativa

verksamheten till förfång för den privata. Det funnes redan cirka 2,500

charkuteriidkare inom riket med en sammanlagd årsproduktion av cirka

60,000 ton charkuterivaror. Något ytterligare behov av fabriker torde därför

icke kunna finnas. — Även skånska slakteri- och charkuteriidkareförbundet

samt Hälsingborgs med omnejd

slakteri- & ch a r k u t e r i id k a r e f ör e n i n g hava avstyrkt förslagets

genomförande.

Beträffande de särskilda lånebestämmelserna hava erinringar i följande

hänseenden framförts.

Ett flertal hushållningssällskap hava framhållit önskvärdheten

av att lån kunde beviljas även för förvärvande av redan befintligt slakteri

och för reorganisation av befintliga eller nedlagda andelsslakterier.

Ett utsträckande av lånemöjligheterna att gälla även inköp av redan befintlig

anläggning har jämväl förordats av bland andra lantbruksstyrelsen,

som däremot avstyrkt sådan ändring i jordbruksutredningens

förslag, att lån kunde beviljas också för rekonstruktion av äldre slakteriföreningar.

Att utvidga långivningen till att omfatta sist avsedda fall

vore enligt lantbruksstyrelsens åsikt att frångå syftet med lånefondens

inrättande och för övrigt knappast tillrådligt på grund av de ekonomiska

risker för statsverket, som därmed vore förbundna. Då en slakteriförening

organiserats och slakteri anordnats men föreningen icke lyckats fullfölja

sitt arbete utan nedlagt detsamma, sammanhängde detta i regel med att

förutsättningar för en framgångsrik föreningsverksamhet på platsen i

fråga icke varit för handen.

Av föreningen svenska städers offentliga slakthus

och från slakthusstyrelsernas sida har förutsatts, att såsom ett

oeftergivligt villkor för beviljande av lån från ifrågavarande fond skulle

krävas att, i anslutning till vad jordbruksutredningen framhållit, behovet

av slakteri över huvud på den ort, varom fråga vore, noggrant prövades,

därvid hänsyn särskilt borde tagas till möjligheterna av att genom slakteriets

tillkomst tillförseln av slaktdjur till andra andelsslakterier eller till

offentliga slakthus komme att minskas.

Medicinalstyrelsen har anfört, att det från styrelsens synpunkt

sett icke förelåge anledning att ensidigt gynna tillkomst eller modernisering

av andelsslakterier, utan att såväl offentliga slakthus som alla statskontrollerade

slakterier, vare sig andelsslakterier eller andra enskilda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

företag, borde vara likställda i fråga om rätten att erhålla lån ur fonden.

Vad beträffar de offentliga slakthusen hava jämväl föreningen svenska

städers offentliga slakthus, slakthusstyrelserna

med flera gjort gällande, att skäl syntes saknas att utestänga dessa

från möjlighet att anlita lånefonden. En motsatt ståndpunkt har intagits

av lantbruksstyrelsen, som hävdat, att det icke vore lämpligt att

avsteg gjordes från den allmänna regeln, att rätten till lån ur statens lånefonder

av förevarande typ skulle vara begränsad till lantmännens egna

organisationer.

I fråga örn säkerheten för ifrågavarande lån hava flera hushållningsällskap

föreslagit, att härutinnan borde gälla vad som numera

vore stadgat beträffande lån från mejerilånefonden, eller att såsom säkerhet

finge godtagas botteninteckning i den fastighet, till vilken anläggningen

hörde. Statskontoret har rörande detta spörsmål förklarat, att

örn avsikten vore, att sådan säkerhet som sist nämnts skulle godtagas,

uttrycklig föreskrift därom borde meddelas. Ämbetsverket, vilket det enligt

jordbruksutredningens förslag skulle åligga att pröva och godkänna

säkerheten för lånen, kunde nämligen ej för sin del finna ett dylikt hypotek

betryggande. Lantbruksstyrelsen slutligen har anfört, att örn

inteckning i vederbörande anläggning skulle kunna godtagas som säkerhet,

måste beträffande den lanesökande föreningens organisation uppställas

villkor, liknande dem som gällde för förening, som sökte lån ur statens

spannmålslagerhusfond. Tecknat medlemsskap i föreningen skulle sålunda

vara bindande för minst fem år samt vara förenat med ovillkorlig leveransplikt

av alla till salu varande slaktdjur, varjämte medlemmarna

skulle vara skyldiga att per slaktat djur inbetala ett visst, icke för obetydligt

belopp till föreningens reservfond, till dess denna nått en betryggande

storlek. Sådana bestämmelser vore enligt lantbruksstyrelsens förmenande

under alla förhållanden fördelaktiga, då föreningarna därigenom skulle

vinna i styrka och deras framtida bestånd i möjligaste mån säkerställas.

Ur statens synpunkt vore det emellertid fördelaktigast, örn de av jordbruksutredningen

föreslagna bestämmelserna i fråga örn säkerheten blevegällande,

örn än lantbruksstyrelsen, på grund av erfarenhet från den tid,

då liknande bestämmelser tillämpades för lån från mejerilånefonden,

funne det antagligt, att svårigheter komme att möta för utbekommande av

beviljade lån på grund av därmed förenade krav på säkerhet.

Kooperativa förbundet har ansett av betydelse, att de föreningar,

som erhölle lån, redan i sina stadgar hade infört bestämmelser örn nödig

kapitalbildning, som säkerställde en sund utveckling hän mot ekonomiskt

oberoende.

Jordbruksutredningens förslag angående lånens amortering, enligt vilket

lånen skulle uppdelas i två hälfter, som skulle amorteras var för sig efter

vissa grunder, har avstyrkts av såväl lantbruksstyrelsen som

statskontoret. Det har framhållits, att en sådan uppdelning torde

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

9

komma att komplicera frågan, och att den knappast medförde större fördelar

ur låntagarnas synpunkt. Berörda myndigheter hava ansett, att

amorteringsbestämmelserna borde bliva samma som de, vilka gälla beträffande

lån från mejerilånefonden, eller således i stort sett de av jordbruksutredningen

rörande första hälften av lånen föreslagna.

Slutligen har från ett par hushållningssällskaps sida ifrågasatts,

att räntefoten på grund av andelsföreningarnas ekonomiska svårigheter

i början, åtminstone de första åren, borde vara lägre än 4.5 procent.

En ändamålsenlig utveckling av jordbrukarnas andelsrörelse på

ifrågavarande område torde, såsom jordbruksutredningen och även lantbruksstyrelsen

framhållit, vara av betydelse för åstadkommande av en

lämpligare organisation av slaktdjursmarknaden. Skäl synas tala för att

staten här, i överensstämmelse med vad som tidigare skett på andra likartade

områden såsom genom inrättande av en mejerilånefond och en

fjäderfälånefond, medverkar till en tillfredsställande lösning av frågan.

Jag biträder således jordbruksutredningens förslag örn inrättande av en

statens slakterilånefond.

Beträffande de närmare bestämmelserna angående lån från fonden

har jordbruksutredningen i huvudsak följt de regler, vilka gälla i fråga

örn lån från mejerilånefonden (jmfr Sv. förf.-saml. nius 339/1930 och

125/1931). Mot detta förfarande synes någon befogad erinran ej kunna

göras. Yad angår de ändamål, för vilka lån skall kunna utgå, torde

dock i överensstämmelse med vad som gäller exempelvis rörande lån från

fjäderfälånefonden (se Sv. förf.-saml. nr 235/1932) en utvidgning böra ske.

Lån torde sålunda i olikhet mot vad jordbruksutredningen föreslagit

böra få lämnas dels för anläggande, inrättande eller inköp av slakteri,

dels för ombyggnad av slakteri, dels ock för vidtagande av tekniska förbättringar

med avseende å inredning och utrustning. Liksom lantbruksstyrelsen

finner jag däremot ej lämpligt, att såsom från vissa håll föreslagits

lån beviljas även för reorganisation av äldre slakteriföretag. —

Uppenbart synes mig vara, att lån ej må utlämnas för anläggning i direkt

konkurrens med redan bestående slakteri. Där behovet av slakteri

på viss ort redan är tillfredsställande tillgodosett, bör alltså lån icke

ifrågakomma.

Den uppfattning, som från några håll kommit till uttryck, att ej blott

andelsföretag utan också andra enskilda slakterier ävensom kommunala

anläggningar borde stödjas från den ifrågasatta fonden, kan jag ej biträda.

Jag delar härutinnan lantbruksstyrelsens åsikt, att rätten till

lån ur statens lånefonder av förevarande typ bör vara begränsad till

lantmännens egna organisationer. Det torde, på sätt jordbruksutredningen

föreslagit, vara lämpligt, att för låns erhållande tillika uppställes

det villkoret, att lånesökande skall vara ansluten till det för hela landet

representativa slakteriförbund, som vid tiden för ansökningen är i verk
-

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

samhet. För närvarande skulle sålunda den år 1932 bildade riksorganisationen

för rikets slakteriföreningar, Sveriges slakteriförbund, härvidlag

ifrågakomma.

Det synes mig vara en riktig princip, att säkerheten för beviljat lån

skall prövas och godtagas av statskontoret. Med hänsyn till svårigheterna

att anskaffa annan säkerhet än inteckning i vederbörande fastighet

torde emellertid, i anslutning till vad som gäller örn lån från andra

likartade lånefonder, böra föreskrivas, att sådan inteckning med hästa

förmånsrätt må till belopp, motsvarande den beviljade lånesumman av

statskontoret godkännas. Den fasthet, lånesökande förening i organisatoriskt

hänseende besitter, spelar ur säkerhetssynpunkt en icke oviktig

roll. För tillgodoseende av de krav, som härutinnan skäligen kunna

framställas, vill jag förorda, att lån som regel icke må utlämnas till annan

förening än sådan, i vars stadgar finnes bestämt dels att uppsägning

av medlemskap i föreningen ej får äga rum förrän fem år efter

inträdet, dels ock att medlem i föreningen är skyldig att varje år till

föreningen leverera hela sitt saluöverskott av slaktdjur inom föreningens

verksamhetsområde. Undantag från denna regel torde dock för särskilt

fall böra kunna medgivas. Tillika vill jag föreslå, att för låns erhållande

uppställes den allmänna fordran, att föreningen med hänsyn såväl till sin

ekonomiska ställning som till förutsättningarna hos sin affärsledning och

förhållandena i övrigt prövas vara lämplig för drivande av slakterirörelse.

Vad angår lånens amortering synes anledning saknas att frångå de

härutinnan beträffande lån från mejerilånefonden gällande reglerna.

Lån hör sålunda i sin helhet amorteras från och med tredje året efter

det kalenderår, under vilket lånet till någon del första gången lyftats,

med lika belopp årligen under den tid, lantbruksstyrelsen för varje särskilt

fall bestämmer, under iakttagande att amorteringstiden sättes beträffande

lån för vidtagande av tekniska förbättringar till högst 10 år

och beträffande annat lån till minst 10, högst 20 år. Låneräntan synes

böra fastställas till 4.5 procent.

Mot storleken av det utav jordbruksutredningen föreslagna kapitalbeloppet

till fonden, 1,000,000 kronor, har jag ej något att erinra. Efter

att härom hava samrått med chefen för finansdepartementet får jag därför

föreslå, att för budgetåret 1933/1934 måtte anvisas ett kapitalökningsanslag

av 1,000,000 kronor, att i sin helhet utgå av lånemedel.

Upptagande av omsättningsavgift å slaktdjur.

Jordbruksutredningen har ansett påkallat, att från statsmakternas sida

vidtoges åtgärder, ägnade att främja exporten av slaktdjur samt kött och

fläsk (sid. 177 o. f.). För att en effektiv reglering av slaktdjurspriserna

skulle kunna åstadkommas vore det enligt utredningens förmenande nöd
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

vändigt, med hänsyn till slaktdj ursproduktionens växlande omfattning

under olika tider, att möjlighet förelåge vid en stark tillförsel å den inhemska

marknaden att åstadkomma en begränsning därav genom export.

Utredningen har framhållit såsom ett synnerligen viktigt önskemål

för att stabilisering av slaktdjursmarknaden i Sverige skulle ernås,

att i sådana fall, då förutsättningar funnes för att mera betydande rubbningar

i priserna skulle undvikas genom utförsel av slaktdjur eller kött

och fläsk i begränsad omfattning, staten genom ekonomiskt bidrag

underlättade densamma. Örn en mera regelbunden export borde stödjas

på liknande sätt har utredningen ansett vara beroende av i första rummet

huruvida härför erforderliga medel kunde ställas till förfogande men

även huruvida över huvud taget en åtstramning genom det allmännas

försorg av utbudet av slaktdjur i prisstegrande syfte å den svenska

marknaden kunde anses önskvärd. Med hänsyn till det trängande behovet

av att slaktdjurspriserna i Sverige förbättrades har det synts utredningen

i hög grad angeläget, att jämväl i sistnämnda fall staten i viss

omfattning lämnade ekonomiskt bidrag vid export av hithörande produkter.

Lämpligaste formen för anskaffande av erforderliga medel till exportens

stödjande på föreslaget sätt har synts jordbruksutredningen vara,

att en allmän omsättningsavgift pålades slaktdjur eller kött och fläsk

(sid. 194 o. f.). Bärande invändningar av principiell innebörd mot en sådan

anordning har utredningen ansett icke kunna göras. På grund av

den stora omfattningen av handeln med nämnda varor skulle redan en

mycket måttlig avgift kunna inbringa avsevärda belopp. Toges vidare

hänsyn till de synnerligen betydande kostnader, som i övrigt följde med

distributionen av varorna, vore det enligt utredningens åsikt uppenbart,

att en omsättningsavgift örn en eller annan krona per djurkropp knappast

skulle märkas.

Uppbörden av ifrågavarande omsättningsavgift eller, såsom den av

jordbruksutredningen jämväl benämnes, slaktdjursavgift, har utredningen

föreslagit skola äga rum vid köttbesiktningsbyråer och offentliga

slakthus, varom förmäles i lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående

köttbesiktning och slakthus, ävensom vid enskilda under kontroll

ställda slakterier, beträffande vilka Kungl. Maj:t lämnat sådant medgivande,

som avses i § 9 sagda lag. Vid de förra anstalterna skulle vederbörande

samhälle omhänderhava uppbörden. I fråga örn de under

offentlig kontroll ställda slakterierna borde skyldighet att svara för uppbörd

av omsättningsavgift för vid slakteriet besiktigat och godkänt kött

eller fläsk åvila den, under vars förvaltning slakteriet vöre ställt. Det

skulle åligga denne att å statsverkets giroräkning med angivande av

medlens karaktär för statskontorets räkning inom en vecka efter varje

månads utgång insätta sammanlagda beloppet av de omsättningsavgifter,

som skolat utgå för vid slakteriet under månaden besiktigat kött.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Kontroll å redovisningarnas riktighet skulle utövas på så sätt, att besiktningsman

inom samhälle med köttbesiktningstvång eller vid under

offentlig kontroll ställt slakteri ålades att vid avlämnande månadsvis

till medicinalstyrelsen av föreskriven rapport örn antalet av honom besiktigade

djur av olika slag avgiva densamma i två exemplar, av vilka

medicinalstyrelsen omedelbart efter mottagandet överlämnade det ena till

statskontoret. Jordbruksutredningen har påpekat, att genom uppbördens

anordnande på detta sätt visserligen, med besiktningsväsendets nuvarande

omfattning i Sverige, en mindre del av jordbrukets saluöverskott

av kött och fläsk komme att undandragas omsättningsavgift. vilket

finge anses innebära en orättvisa mot dem, som bade att erlägga sådan

avgift. Emellertid har utredningen i annat sammanhang ifrågasatt

sådan ändring i gällande bestämmelser angående köttbesiktningstvång,

att dylikt tvång skulle vara obligatoriskt för städer och andra samhällen

med minst 4,000 invånare. Utredningen bar framhållit, att nyssberörda

nackdelar skulle i hög grad reduceras, därest denna ändring vidtoges.

Icke heller med besiktningsväsendets nuvarande gestaltning

hava emellertid olägenheterna av det föreslagna uppbördssystemet synts

utredningen vara så stora, att de finge förhindra systemets genomförande.

Då det synts jordbruksutredningen sannolikt, att det medelsbehov, som

skulle täckas av ifrågavarande avgift, antagligen komme att växla avsevärt

under olika år, bar utredningen icke ansett det lämpligt, att avgiften

fastlåstes vid ett bestämt belopp under en längre följd av år, utan

föreslagit, att bemyndigande tillsvidare lämnades Kungl. Maj:t att fastställa

avgiftens storlek. Därvid borde dock bestämmas, att avgiften i intet

fall finge överstiga för storboskap och bäst 3 kronor, för svin 2 kronor

samt för övriga djur, varom fråga vore, 1 krona, räknat för hel

kropp. Hinder borde ej möta att vid avgiftens fastställande en ytterligare

uppdelning av slaktdjuren i olika avgiftsklasser skedde i anslutning

till taxorna för köttbesiktningsavgiften. Därest de angivna maximibeloppen

komme till användning, skulle enligt jordbruksutredningens

uppgift normalt cirka 4 miljoner kronor kunna förväntas inflyta årligen.

Jordbruksutredningen har föreslagit, att omsättningsavgiften skulle ingå

till en fond, benämnd statens slaktdjursfond, vilken skulle förvaltas av

statskontoret, som också skulle utöva kontroll å avgiftens rätta utgörande.

Till fonden börande medel borde enligt av Kungl. Majit angivna grunder

disponeras av en särskild nämnd, statens slakterinämnd. Medlen borde företrädesvis

anlitas för utlämnande av pristillägg vid export av slaktdjur eller

kött och fläsk, därvid särskilt avseende borde fästas vid möjligheten att

därigenom slaktdjursmarknaden inom landet bölles stabil samt priserna å

kött och fläsk bölles i möjligaste mån jämna. Vid sidan härav borde emellertid

årligt bidrag intill ett belopp av 60.000 kronor kunna utgå ur fonden

för underlättande av jordbrukarnas organisationssträvanden på förevarande

område. Särskilt viktigt i detta sammanhang vore, att sammanslut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

fingar för handhavande av exporten av hithörande produkter erhölle

erforderligt stöd. Jämväl för andra ändamål borde avgiftsmedlen

kunna tagas i anspråk, men det vore i sådana fall enligt jordbruksutredningens

uppfattning lämpligt, att nämndens beslut underställdes Kungl.

Marits prövning. Självfallet vore, att kostnaderna för slakterinämndens

verksamhet borde bestridas av avgiftsmedlen.

Beträffande storleken av omförmälda pristillägg samt grunderna för

dess bestämmande bar jordbruksutredningen ansett det närmast böra ankomma

på slakterinämnden att härutinnan besluta. Utredningen bar

härom anfört följande.

Att i detta hänseende genom mer eller mindre detaljerade föreskrifter

binda nämndens rörelsefrihet i någon större utsträckning syntes föga

lämpligt. För att en jämn prisbildning å slaktdjur samt kött och fläsk

i Sverige i möjligaste mån skulle vinnas vore det nödigt, att pristilläggen

bleve i viss mån beroende av den skillnad, som förelåge mellan ifrågavarande

priser inom och utom landet. Då denna skiftade rätt avsevärt under

även mycket korta perioder, borde jämväl pristilläggen kunna hastigt

ändras. Formerna för deras bestämmande borde göras så enkla som möjligt.

Det syntes därför lämpligast, att det överlätes åt slakterinämnden

att i berörda hänseenden träffa avgörande. En begränsning uppåt i tillläggens

storlek vore dock tillrådlig. Visserligen åstadkommes en sådan

därigenom, att de för tilläggens utlämnande erforderliga medlen vore i

förväg bestämda av Kungl. Majit, men det torde enligt jordbruksutredningens

förmenande vara lämpligt, att Kungl. Majit även fastställde en

gräns, över vilken nämnden ej finge gå vid pristilläggens bestämmande.

Under nuvarande förhållanden syntes denna gräns kunna sättas till 30

öre för kött av de slag, varom här vore fråga, samt 10 öre för fläsk per

kilogram räknat samt för levande slaktdjur i förhållande därtill, varvid

man bade att utgå ifrån, att djurens köttvikt utgjorde ifråga örn svin

75 procent och beträffande övriga hithörande djurslag 50 procent av levande

vikten. Därest tilläggen utginge med hälften av angivna maximisatser,

skulle vid en export av 5,000 ton nötkött och 24,000 ton fläsk erfordras

cirka 1,950,000 kronor.

Inom denna ram skulle sålunda pristilläggens storlek fastställas av slakterinämnden.

Därvid kunde nämnden förfara antingen så, att tilläggen

bestämdes generellt att utgå tillsvidare med visst belopp per viktsenhet

vid export av hithörande produkter, eller ock så, att tilläggens storlek

avgjordes efter särskild prövning vid varje exporttillfälle. Det förra förfaringssättet

borde givetvis komma till användning, därest exporten vore

av mer regelbunden eller eljest fortlöpande karaktär, i vilket fall genom

pristillägget åsyftades att åstadkomma en allmän höjning av prisnivån

inom landet. Nämndens beslut örn dylikt generellt pristillägg eller örn

ändring däri skulle givetvis omedelbart offentliggöras samt kungöras i

allmänna tidningarna. För det fall att exporten däremot vore av rent

tillfällig karaktär och skedde för att lätta trycket å den inhemska marknaden.

när tillförseln därstädes vore onormalt riklig, syntes ett dylikt förfarande

ej lämpligt. Vid sådana tillfällen kunde nämligen priserna variera

kraftigt såväl inom mycket korta tidrymder som å skilda platser

i landet. Det torde därför vara lämpligt, att nämnden medgåvcs befogenhet

att liven i annat fall, än nili- beslut örn utlämnande av generellt pristillägg

kungjorts, bevilja pristillägg. Vidare syntes böra förutsättas, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 262.

nämnden skulle äga taga initiativ till dylik utförsel, ehuru denna torde

ombesörjas av enskild exportör. Den särskilda prövning angående beviljande

av pristillägg, som sålunda skulle förekomma vid dylik tillfällig

export, borde kunna ske såväl före som efter exporten. En nödvändig betingelse

för pristilläggs utlämnande vore dock i varje fall, att exporten

befunnes bidraga till att stabilisera den inhemska marknaden. Vid bestämmande

av tilläggets storlek torde nämnden hava att utgå ifrån, att

exportörens vinst ej borde överstiga vad som med hänsyn till det förhandenvarande

läget kunde anses motsvara skälig handelsvinst. Över nämndens

beslut i fråga, som rörde beviljande eller fastställande av pristillägg^

finge ej klagan föras.

Slakterinämndens arbetsuppgifter och sammansättning har jordbruksutredningen

ansett böra bestämmas sålunda:

Nämndens arbetsuppgift skulle i korthet vara att genom vidtagande

av åtgärder beträffande exporten av slaktdjur eller slakteriprodukter eller

i andra avseenden åstadkomma en ändamålsenlig reglering av den inhemska

slaktdjursmarknaden. I sådant syfte skulle det särskilt åligga nämnden,

förutom att utöva tillsyn över handhavandet av det statliga exportmonopol,

som kunde varda upprättat, att till Kungl. Maj:t avgiva förslag

angående storleken av den omsättningsavgift å kött och fläsk, som

skulle utgå, att enligt av Kungl. Majit fastställda grunder besluta angående

användningen av till statens slaktdjursfond hörande medel samt att

till Kungl. Majit avgiva de framställningar örn vidtagande av åtgärder

i övrigt, som befunnes nödiga för främjande av slaktdjurens avsättning.

Självfallet borde nämnden beredas tillfälle yttra sig i sådana frågor, som

berörde dess verksamhetsområde och vore under offentlig myndighets

handläggning.

Med hänsyn till angelägenheten av att slakterinämnden kunde bedriva

sitt arbete såväl utan tidsutdräkt som under smidiga former syntes det

nödvändigt, att antalet ledamöter i nämnden bleve jämförelsevis begränsat.

Toges i betraktande, att nämndens arbetsuppgift i väsentlig grad

vore att reglera den inhemska slaktdjursmarknaden genom exportfrämjande

åtgärder samt genom att stödja andelsrörelsen i landet på förevarande

område, syntes det dock lämpligt för att nämnden skulle erhålla

en så allsidig intresserepresentation som möjligt, att densamma sammansattes

av var sin representant för konsumentintresset, exportintresset,

jordbruksintresset samt det med de å inlandsmarknaden arbetande andelsföreningarna

förbundna intresset. Förutom dessa fyra ledamöter borde

utses en opartisk ordförande. En nödvändig förutsättning för att

nämnden skulle kunna fylla sina arbetsuppgifter vore, att den tillfördes

erforderlig kommersiell erfarenhet och fackutbildning på hithörande område

genom någon dess befattningshavare. För detta ändamål borde hos

nämnden anställas en föredragande tjänsteman, som skulle äga att handlägga

och bereda ärenden av kommersiell karaktär. Han skulle ock hava

till uppgift att följa utvecklingen å området såväl inom som utom landet

samt, i den mån han ansåge nämndens ingripande önskvärt, härom omedelbart

göra anmälan hos nämnden.

De av jordbruksutredningen framhållna synpunkter, för vilka i det

föregående redogjorts, har utredningen sammanfatta^ i ett vid betänkandet

fogat utkast till förordning örn slaktdjursavgift (sid. 211).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

15

Ledamoten av jordbr uksu t redningen Nils Adler Ilar i särskilt yttrande

förklarat sig vara i fråga om omsättningsavgiftens användning av skiljaktig

mening i förhållande till utredningens majoritet, i det sagde ledamot

ansåge, att avgiften, örn den infördes, borde användas allenast för

att förbättra jordbrukets avsättningsförhållanden för slaktdjur, kött och

fläsk inom landet men icke för att genom pristillägg stödja exporten av

nämnda produkter.

I yttrandena över betänkandet hava meningarna rörande förslaget örn

omsättningsavgift varit delade. I flertalet yttranden har förslaget i princip

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Från åtskilliga håll hava emellertid

framförts allvarliga betänkligheter, i en del fall utmynnande i yrkande,

att förslaget icke måtte genomföras.

Lantbruksstyrelsen har icke ansett tillrådligt, att prisreglerande

åtgärder av den art, jordbruksutredningen föreslagit, nu vidtoges. Styrelsen

har framhållit, att för närvarande och under överskådlig tid framåt

prisregleringsåtgärder beträffande exporterat kött och fläsk icke skulle

kunna medföra ökning av exporten i sådan omfattning, att den inhemska

marknaden därigenom kunde i mera avsevärd grad påverkas. Å andra

sidan skulle enligt styrelsens åsikt dylika åtgärder, vilka finge en pristryckande

verkan i de länder, dit exporten ägde rum, där ej ses med blida

ögon och lätt giva anledning till motåtgärder av ett eller annat slag.

Några riktlinjer för omsättningsavgiffernäs användande till att befrämja

prisläget å den inhemska marknaden hade ej av jordbruksutredningen

framlagts. Den enda formen för sådan användning syntes lantbruksstyrelsen

vara att med anlitande av sagda avgifter uppköpa och destruera

mindervärdiga slaktdjur. Förhållandena kunde enligt styrelsens mening

emellertid otvivelaktigt bliva sådana, att även ett dylikt förfarande borde

tillgripas. — Lantbruksstyrelsen har vidare framhållit, att upptagandet •

av omsättningsavgift svårligen kunde bliva rättvist. I praktiken komme

det alltid att visa sig, att avgifterna komme att drabba vissa producenter

utan att för dem medföra motsvarande fördelar. Avgifterna komme

därjämte endast att beröra de producenter, vilkas produkter underkastades

besiktning. Ehuru en sammankoppling av besiktning och erläggande

av slaktdjursavgift sålunda vore förenad med olägenheter, kunde lantbruksstyrelsen

icke giva anvisning på någon annan väg för avgiftens indrivning.

Statskontoret har erinrat, att den kontroll å omsättningsavgiftens

rätta utgörande, som skulle komma att åvila ämbetsverket, torde komma

att medföra behov av någon ökning av arbetskrafterna hos den avdelning,

dit detta arbete skulle bliva förlagt. Det torde enligt statskontorets mening

med fog kunna ifrågasättas, att kostnaden för denna arbetsförstärkning

efter närmare prövning av Kungl. Maj:t bestredes ur slaktdjursfonden.

Statskontoret förutsatte, att i fonden ingående medel med hänsyn

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

till den användning, som avsetts med desamma, icke skulle genom placering

göras räntebärande.

Kommerskollegium har, under framhållande att det vore ägnat

väcka starka betänkligheter att officiellt införa ett system med statliga

exportpremier, bestämt avstyrkt förslaget.

Stockholms handelskammare har uttalat, att under nuvarande

förhållanden läget inom jordbruket närmast syntes tala för ett försiktigt

handskande med uppslag, som i varje fall vore förbundna med

ökade utgifter för producenterna utan att någon klarhet kunde vinnas,

huruvida dessa uppoffringar uppvägdes av påtagliga fördelar. Handelskammaren

i Göteborg har avstyrkt förslaget under motivering,

att mera skada än nytta vore att förvänta av ifrågavarande åtgärder.

Skånes handelskammare har anfört, att tungt vägande invändningar

av principiell natur skulle kunna framställas mot förslaget,

men att handelskammaren ansett sig böra avstå därifrån med hänsyn till

att samma system redan kommit till användning vid genomförande av

stödåtgärder åt mjölkproduktionen.

Kooperativa förbundet har uttalat, att under den nuvarande

ransoneringen av baconimporten i England införandet av en omsättningsavgift

allenast skulle, vad anginge fläskproduktionen, leda därtill, att

de som sålde på hemmamarknaden pålades en extra omkostnad utan att

kunna få någon ersättning därför i ett högt pris. Vidkommande produktionen

av annat kött än fläsk har förbundet anfört, att eftersom slaktdjursproduktion

och mjölkproduktion vore två olika men ekonomiskt

inbördes sammanhörande former av nötkreatursskötsel, det vore tydligt,

att den redan beslutade stödaktionen för mjölkproduktionen faktiskt

måste innebära ett stöd jämväl för slaktdjursproducenterna. En för

slaktdjursproduktionen speciellt inrättad apparat förefölle därför förbundet

ur såväl ekonomiska som tekniska synpunkter obehövlig. — Uttalanden

i avstyrkande riktning hava jämväl gjorts av Sveriges charkuteri-

&slakteriidkares riksförbund samt av skånska slakteri-

och charkuteriidkareförbundet.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap, som tillstyrkt förslaget,

bär ansett det kunna ifrågasättas, örn icke avgiften borde utgå

med lägre belopp i Norrland än i riket i övrigt. Samma ståndpunkt har

intagits av interimsstyrelsen för Sveriges slakteriförbund.

Av länsstyrelserna har flertalet lämnat förslaget i huvudsak

utan erinran. Invändningar hava dock framkommit. Sålunda har länsstyrelsen

i Stockholms län förklarat sig hysa allvarliga betänkligheter

mot förslaget såväl med hänsyn till dess ändamålsenlighet som ur handelspolitisk

synpunkt. Länsstyrelserna i Blekinge och Kopparbergs län

hava ställt sig tveksamma. Sistnämnda länsstyrelse har ansett, att omsättningsavgiften

i varje fall borde användas allenast för att förbättra

avsättningsförhållandena inom landet och ej för att genom pristillägg

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

stödja exporten. Av länsstyrelsen i Västernorrlands län Ilar framhållits,

att detta län, liksom mellersta oell övre Norrland över liuvud, beträffande

slaktdjursmarknaden intoge en särställning, som motiverade, att omsättningsavgift

där antingen icke upptoges eller utginge med lägre belopp

än i övriga delar av landet. Sålunda har erinrats, att Västernorrlands

län vore ett utpräglat underskottsområde, att produktion av kött

och fläsk till avsalu därstädes bedreves i ringa omfattning, och att produktionskostnaderna

vore högre än i södra och mellersta Sverige. Huvudparten

av länets jordbruk kunde därför icke beräknas röna nämnvärd inverkan

av omsättningsavgiften. Även länsstyrelsen i Jämtlands län har

framhållit, att de norrländska länen komme att draga mindre fördel av

de ifrågasatta regleringsåtgärderna än de sydligare delarna av landet,

och länsstyrelsen i Gävleborgs län har yttrat, att de norrländska produktionsförhållandena

borde vid bestämmande av omsättningsavgiftens storlek

särskilt beaktas. Länsstyrelsen i Västerbottens län, som över huvud

ställt sig avvisande mot förslaget örn omsättningsavgift, har uttalat, att

dylik avgift i varje fall icke borde upptagas inom sistsagda län eller

inom övre Norrland i övrigt.

Hushållningssällskapen hava i allmänhet i princip anslutit

sig till jordbruksutredningens förslag. Västernorrlands och Västerbottens

läns hushållningssällskap hava dock intagit samma ståndpunkt som

länsstyrelserna i vederbörande län. Gävleborgs läns hushållningssällskap

har framhållit, att omsättningsavgiftens storlek borde avpassas i

någorlunda förhållande till den fördel, som olika trakters jordbrukare

kunde tänkas erhålla genom avgiftens användning i exportstödjande

syfte.

Även bland kommunerna hava olika uppfattningar rörande lämpligheten

av jordbruksutredningens förslag kommit till uttryck. Medan

i flertalet yttranden förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran hava

vissa kommuner, särskilt inom Västerbottens län, avstyrkt detsamma.

Vidkommande förslagets utformning har i åtskilliga yttranden framställts

erinran mot bestämmelsen att omsättningsavgift skulle upptagas

endast å sådan vara, som underkastades besiktning. Från flera håll har

därför föreslagits, att besiktningstvång borde införas i alla samhällen

med ett invånareantal av 2,000 eller däröver. Andra åter hava uttalat

den åsikten, att allt saluhållet kött och fläsk borde avgiftsbeläggas. —

Från de offentliga slakthusens sida har anförts, att dessa borde erhålla

gottgörelse för den befattning med uppbörd och redovisning av avgifterna,

som enligt förslaget skulle ankomma på deni, samt att redovisningstiden

borde utsträckas till 14 dagar. — Beträffande förslaget, att för kontroll

av redovisningen besiktningsman inom samhälle med köttbesiktningstvång

eller vid under offentlig kontroll ställt slakteri skulle månadsvis till medicinalstyrelsen

över antalet besiktigade djur avlämna rapport i två

exemplar, av vilka det ena därefter skulle av styrelsen överlämnas till

Bihang till riksdagens protokoll 193.1 1 sami. Nr 2(12.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

statskontoret, laar statskontoret framhållit, att detta vore en omgång, och

att det ena exemplaret av rapporten kunde direkt tillställas statskontoret.

Gentemot förslaget att av omsättningsavgiften, därest dylik komme

att upptagas, årligen skulle användas visst belopp för främjande av

organisationsarbetet bland lantmännen för avsättning av slaktdjur och

kött, har erinran ej gjorts. Lantbruksstyrelsen, som, på sätt

nämnts, ställt sig avvisande mot förslaget örn upptagande av omsättningsavgift,

har förklarat sig anse den ifrågasatta organisationen vara

av sådan betydelse, att styrelsen ej tvekade föreslå, att, såsom fallet vore

med mejeriorganisationsarbetet, direkta statsmedel anvisades för ändamålet.

Skulle detta av statsfinansiella skäl icke låta sig göra, borde erforderligt

belopp kunna uttagas av medel, som stöde till förfogande för

en allmän reglering av prisen på mejeriprodukter. Det funnes nämligen

enligt lantbruksstyrelsens åsikt ett direkt ekonomiskt samband mellan

mjölkproduktionen och produktionen av såväl nötboskap som svin, vilket

gjorde en sådan åtgärd försvarlig. Sveriges allmänna lantbrukssällskap

och interimsstyrelsen för Sveriges slakteriförbund

hava gjort gällande, att för nästa budgetår erfordrades

ett större belopp än jordbruksutredningen beräknat, förslagsvis 150,000

kronor.

Vad angår det av jordbruksutredningen föreslagna centralorganet

för verkställighet av de olika statsåtgärderna på förevarande område,

statens slakterinämnd, torde från deras sida, vilka avstyrkt förslaget örn

omsättningsavgift, i allmänhet hava förutsatts, att, därest sistberörda

förslag avsloges, jämväl förslaget örn inrättande av en slakterinämnd förfölle.

Rörande nämndens sammansättning hava vissa erinringar framkommit.

Sålunda har från en del håll, såsom lantbruksstyrelsen och Sveriges

allmänna lantbrukssällskap, gjorts gällande, att producentintresset

borde tillförsäkras större inflytande inom nämnden än som skulle följa

enligt jordbruksutredningens förslag. Lantbrukssällskapet bar ansett, att

de av utredningen föreslagna representanterna för exportintresset, jordbruksintresset

och de å inlandsmarknaden arbetande andelsföreningarnas

intresse direkt borde utses av vederbörande organisationer på så

sätt, att exportslakteriernas förening utsåge en och Sveriges slakteriförbund

två medlemmar, under det att representanten för konsumentintresset

liksom nämndens opartiske ordförande utsåges av Kungl. Majit. Från

andra båll, exempelvis Sveriges charkuteri- & slakteriidkares riksförbund,

bar betonats, att möjlighet borde beredas för representation i nämnden

av de privata näringsidkarna. Från de offentliga slakthusens sida

har framförts önskemål därom, att även dessa inrättningar bleve representerade.

Slutligen har Skånes handelskammare, med hänsyn till de

handelspolitiska konsekvenser som kunde följa av en ekonomiskt under
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262. 19

stödd export, ansett önskvärt, att erforderlig sakkunskap på detta område

tillfördes nämnden.

Det svåra läge, vari vår animaliska produktion för närvarande befinner

sig, torde väsentligen vara att tillskriva den bristande överensstämmelsen

mellan tillgång och efterfrågan. Den åtstramning, som under

senare tid ägt rum på de utländska marknaderna, spelar härvidlag

en stor roll. Örn än en ökad export skulle ur flera synpunkter vara

önskvärd, torde förverkligandet av detta önskemål emellertid vara förenat

med åtskilliga vanskligheter. Det synes förtjänt att allvarligt övervägas,

huruvida icke under rådande förhållanden närmast borde ifrågakomma

åtgärder, varigenom produktionens storlek bättre än nu är fallet

anpassades efter konsumtionsbehovet. Förslag härutinnan har dock icke

av jordbruksutredningen framlagts, och för egen del är jag icke nu beredd

att taga slutlig ställning till sistberörda spörsmål.

Ehuru jag redan på anförda skäl ställer mig tveksam gentemot jordbruksutredningens

till sina verkningar svårbedömbara förslag angående

upptagande av en omsättningsavgift å slaktdjur samt kött och fläsk

samt angående denna avgifts användande har jag dock, då det i jordbrukarkretsar

synes vara ett allmänt önskemål att förslaget genomföres, i förevarande

allvarliga situation för jordbruksnäringen icke velat motsätta

mig, att étt försök i av utredningen angiven riktning göres. Jordbruksutredningen

har avsett, att huvudsyftet med omsättningsavgiften skulle

vara att genom pristillägg stödja exporten. En förutsättning för avgiftens

begagnande i detta syfte måste uppenbarligen vara, att Sveriges

handelspolitiska intressen icke därigenom trädas för nära. Jag förutsätter

vidare, att pristillägg icke lämnas i andra fall än sådana, där priset

å den utländska marknaden understiger priset inom landet. Då, såsom

för närvarande, vid export av bacon erhålles ett bättre pris än vid

varans försäljning på den inhemska marknaden, kan sålunda exempelvis

pristillägg ej ifrågakomma för stödjande av sagda export, Jordbruksutredningen

avser emellertid, att omsättningsavgiften skall kunna

användas även på annat sätt än såsom exportstöd, I likhet med utredningen

finner jag det vara av betydande intresse för den animaliska produktionen,

att jordbrukarnas organisationsarbete på området utvidgas

och underlättas. Därest en bättre organisation genomföres, borde jordbrukarna

kunna erhålla väsentligt förmånligare priser för sina slaktdjur

än de vilka nu betalas. Det vidlyftiga och dyrbara mellanhandssystem,

som för närvarande mångenstädes råder, kan nämligen då undvikas

eller inskränkas. Genom upptagandet av omsättningsavgift kunna

erforderliga medel för en ändamålsenligt bedriven upplysnings- och organisationsverksamhet

beredas. Jämväl för andra ändamål, sammanhängande

med de animalieproducerande jordbrukarnas intressen, torde

avgiften kunna komma till användning. Den av lantbruksstyrelsen be
-

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mcij:ts proposition nr 262.

rörda formen för medlens begagnande, eller för inköp och destruktion av

mindervärdiga djur, torde kunna tagas under övervägande.

Såsom jordbruksutidningen föreslår torde principiellt sett avgiften

böra utgå för kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst. Emellertid

bör det få ankomma på Kungl. Majit att bestämma, huruvida det ena eller

andra slaget av kött skall undantagas från avgift. I nuvarande läge

synes det mig icke vara lämpligt att till en början åtminstone upptaga

avgift för annat kött än av nötkreatur.

Att vissa nackdelar äro förbundna med det av jordbruksutredningen

föreslagna uppbördssystemet, enligt vilket skyldigheten att erlägga omsättningsavgift

blir beroende av huruvida varan underkastas besiktning,

har redan av utredningen själv framhållits. Förslaget erbjuder emellertid

ur praktiska synpunkter sådana förtjänster, att jag — ehuru jag icke

för närvarande är beredd att tillstyrka jordbruksutredningens förslag

örn skärpta bestämmelser angående besiktningstvång — anser mig böra

tillstyrka, att uppbörden verkställes i den av utredningen angivna

ordningen. Omsättningsavgift bör sålunda uppbäras för vid besiktning

godkänt och med avgift belagt kött dels vid offentliga slakthus och

köttbesiktningsbyråer, dels ock vid exportslakterier och andra under offentlig

kontroll ställda slakteriinrättningar. Medlen böra, i anslutning

till vad jordbruksutredningen föreslagit, redovisas till en av statskontoret

förvaltad fond, statens slaktdjursfond. För de med uppbörden och

redovisningen förenade kostnaderna torde böra utgå ersättning enligt

närmare bestämmelser, som Kungl. Majit må äga meddela. Berörda ersättning

bör gäldas ur fonden. Kontroll över avgiftens riktiga utgörande

har jordbruksutredningen ansett böra utövas av statskontoret. Det

förefaller mig emellertid vara lämpligare, att sagda kontroll ombesörjes

av den särskilda nämnd, som enligt förslaget kan komma att tillsättas.

Närmare bestämmelser rörande medlens uppbörd och redovisning torde

få meddelas av Kungl. Majit.

Mot vad jordbruksutredningen föreslagit rörande avgiftens belopp

samt ordningen för dess fastställande har jag intet att erinra. Vad i

vissa yttranden anförts rörande produktionsförhållandena i de norrländska

länen synes mig icke utgöra tillräcklig anledning att bereda dessa

landsdelar någon undantagsställning i förevarande hänseende. De fördelar

ur prisbildningssynpunkt, ifrågavarande anordning kan komma att

medföra, torde i stort sett komma den, vilken producerar slaktdjur för

avsalu, till godo i förhållandevis samma grad, vare sig produktionen äger

rum i Norrland eller annorstädes.

För liandhavandet av frågor angående upptagande och användning av

omsättningsavgift bör, såsom jordbruksutredningen föreslagit, ett särskilt

centralorgan inrättas. Enligt utredningens förslag skulle på detta

organ, statens slakterinämnd, ankomma att bestämma storleken av och

grunderna för det exportstödjande pristillägg, varom förut nämnts. Att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

21

en så vittgående befogenhet tillerkännes nämnden synes mig dock ej

lämpligt. Frågan huruvida pristillägg skola utgå och rörande dessas

storlek synes mig böra förbehållas Kungl. Maj:ts avgörande. Uteslutet

bör dock ej vara, att Kungl. Majit, örn så med hänsyn till särskilda omständigheter

visar sig lämpligt, inom vissa därvid uppdragna gränser

överflyttar sin befogenhet å slakterinämnden.

Ledamöterna i nämnden torde böra utses av Kungl. Majit. Antalet

synes, såsom jordbruksutredningen föreslagit, böra begränsas till fem,

ordföranden inräknad. Kungl. Majit torde vid valet av ledamöter givetvis

hava att tillse, att inom denna ram de av nämndens verksamhet berörda

intressena bliva så fullständigt som möjligt och på ett betryggande

sätt representerade. I den mån för ärendenas behandling kan komma

att krävas tillgång till särskild fackkunskap, bör nämnden hava möjlighet

att anlita sådan. Kostnaderna för nämndens verksamhet böra naturligtvis

bestridas ur fonden.

Jordbruksutredningen har föreslagit, att för underlättande av jordbrukarnas

organisationssträvanden borde ur slaktdjursfonden årligen

kunna utgå bidrag intill ett belopp av 60,000 kronor. Sveriges allmänna

lantbrukssällskap och interimsstyrelsen för Sveriges slakteriförbund

hava gjort gällande, att för nästkommande budgetår ett mer än dubbelt

så stort belopp skulle erfordras för ändamålet. För egen del anser jag

det icke nödvändigt, att något visst belopp på förhand bestämmes. Det

synes böra tillkomma Kungl. Majit att angående beloppets storlek träffa

det avgörande, vartill omständigheterna kunna giva anledning. Jämväl

för stödjande av andra för Sveriges animalieproduktion betydelsefulla

åtgärder torde i anslutning till vad förut anförts medel ur slaktdjursfonden

böra kunna av Kungl. Majit anvisas, i den män förhållandena finnas

så påkalla.

Jordbruksutredningens författningsförslag har i överensstämmelse

med nu angivna grunder omarbetats inom jordbruksdepartementet, därvid

jämväl vissa redaktionella jämkningar företagits. Förslaget i sålunda

omarbetat skick torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

Med hänsyn till omständigheterna har förordningens giltighet synts kunna

tillsvidare lämpligen begränsas till tiden till och med den 30 juni 1935.

Diverse av jordbruksutredningen föreslagna åtgärder.

Såsom ett led i strävandena att åstadkomma en ändamålsenligare organisation

av slaktdjursmarknaden har jordbruksutredningen ansett

erforderligt, att ordnat noteringsväsende komme till stånd i landet (sid.

170 o. f.). Jordbruksutredningen har framhållit, att nu förekommande

noteringar gåve ett tämligen ofullständigt uttryck för läget å slaktdjursmarknaden,

varjämte bland annat bristande överensstämmelse i

noteringskommissionernas sammansättning oell olikartat förfarande vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

noteringarnas sättande vid de skilda slakthusen gjorde, att noteringarna

å olika platser ej vore jämförbara. För ernående av en bättre ordning

härutinnan vore det enligt utredningens förmenande icke uteslutet, att

genom statens försorg föreskrifter i sådant syfte meddelades. I första

hand borde dock ordnandet av det lokala noteringsväsendet på varje

plats, där sådant borde finnas, ske på frivillig väg under samverkan mellan

samtliga intressenter. Därjämte borde uppdragas åt ett centralt

noteringsorgan, förslagsvis Sveriges allmänna lantbrukssällskap, att öva

tillsyn över noteringsväsendet å de olika platserna samt att handhava

sammanställning och offentliggörande av noteringar och marknadsberättelser.

Då organiserandet av ifrågavarande verksamhet till en början

komme att medföra icke obetydliga kostnader i form av reseersättningar

m. m., borde av statsmedel ett belopp av intill 10,000 kronor ställas

till lantbrukssällskapets förfogande för ändamålet.

Ifrågavarande förslag har i de över betänkandet avgivna yttrandena i

allmänhet i princip icke mött någon erinran. Vad medelsanskaffningen

angår har statskontoret förmenat, att det erforderliga beloppet

borde kunna utgå av de avgifter, som tillfördes slaktdjursfonden.

Vidkommande de av jordbruksutredningen angivna riktlinjerna för förslagets

genomförande har Stockholms läns och stads hushållningssällskap

framhållit såsom önskvärt, att producenterna

vore representerade i slakthusens noteringskommissioner av åtminstone

en av vederbörande hushållningssällskap utsedd person. Lantbruksstyrelsen

har uttalat, att det med fog kunde ifrågasättas, örn icke redan

från början vissa bestämmelser borde utfärdas angående noteringskommissionernas

sammansättning. Vad nyssnämnda hushållningssällskap

anfört syntes styrelsen härvid vara värt beaktande. Skulle frågan

icke kunna ordnas genom statligt ingripande i form av för ändamålet

meddelade bestämmelser, borde med åtnjutande av eventuellt statsbidrag

förbindas det villkoret, att endast sådana noteringar finge förekomma, som

bevisligen tillkommit efter samverkan mellan alla intresserade parter.

Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse har

förklarat sig förutsätta, att det av jordbruksutredningen omförmälda

centrala noteringsorganet icke tillerkändes någon bestämmanderätt i

hithörande frågor över slakthusen och de lokala noteringsnämnderna.

Vad jordbruksutredningen anfört synes mig värt beaktande. Vid det

närmare övervägande av spörsmålet, som emellertid torde bliva erforderligt

innan åtgärder i föreslagen riktning kunna vidtagas, böra jämväl

de i yttrandena framkomna synpunkterna tagas under omprövning.

Kungl. Maj:t torde böra äga befogenhet att ur slaktdjursfonden anvisa de

medel, som kunna finnas behövliga för ändamålet i fråga.

På sätt tidigare anförts har jordbruksutredningen hemställt örn sådan

ändring i gällande fraktsatser vid statens järnvägar, att fraktavgifterna

för levande djur dels bragtes i bättre överensstämmelse med motsvaran
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 262.

de avgifter för kött och fläsk, dels ock så bestämdes, att samlastning mellan

avsändare å skilda orter underlättades (sid. 165 o. f.).

Järnvägsstyrelsen har beträffande denna fråga framhållit, att

fraktavgifterna för levande djur vore avvägda med hänsyn till den av

1907 års taxekommitté beräknade medelvikten för djuren i slaktat tillstånd.

Numera torde emellertid enligt vad styrelsen funnit medelvikten

understiga den då beräknade. Vid den revidering av djurtarifferna, som

för närvarande påginge inom styrelsen och som torde vara slutförd till

hösten innevarande år, komme styrelsen att taga behörig hänsyn till berörda

förhållande. Beträffande de av jordbruksutredningen förordade

lindringarna i frakterna vid samlastning hade styrelsen sin uppmärksamhet

fästad å detta spörsmål, och torde styrelsen komma att i sitt taxeförslag

upptaga bestämmelser, varigenom de framförda önskemålen

komme att i viss utsträckning tillmötesgås.

Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört torde någon

Kungl. Maj :ts vidare åtgärd i anledning av jordbruksutredningens förevarande

hemställan icke för närvarande vara påkallad.

För att utvecklingen inom slakterinäringen och å slaktdjursmarknaden

skulle kunna följas har jordbruksutredningen ansett nödigt, att tillgång

bereddes till en i möjligaste mån belysande statistik rörande

hithörande förhållanden (sid. 176 o. f.). Jordbruksutredningen har framhållit,

att de sammanställningar härom, vilka publicerades i de årliga

redogörelserna för det civila veterinärväsendet i Sverige, vore tämligen

ofullständiga för det ändamål, varom här vore fråga, samt att deras

publicering på grund av sammankopplingen med övriga uppgifter örn

det civila veterinärväsendet i Sverige avsevärt försenades. Det vore enligt

utredningens förmenande därför önskvärt, att i likhet med vad som

gällde beträffande mejerihanteringen särskild årlig statistik rörande

slakterinäringen utarbetades och publicerades snarast möjligt efter redogörelseårets

utgång. Bearbetandet av inflytande primäruppgifter borde

ske i statistiska centralbyrån. Något särskilt anslag för ändamålet har

utredningen icke ifrågasatt.

Förevarande spörsmål har i yttrandena närmare berörts allenast av

kommerskollegium och statistiska centralbyrån. Båda

ämbetsverken, vilka erinrat, att vissa uppgifter rörande hithörande förhållanden

för närvarande meddelades i — förutom medicinalstyrelsens

redogörelse för det civila veterinärväsendet — jämväl den av kommerskollegium

utgivna officiella industristatistiken, hava framhållit angelägenheten

av att den föreslagna nya statistiken så ordnades, att dubbelarbete

undvekes såväl för uppgiftslämnarna som för ämbetsverken.

Statistiska centralbyrån har gjort gällande, att de för de föreslagna statliga

regleringsåtgärderna utan tvivel viktigaste uppgifterna, som sistberörda

statistik bleve i stånd att lämna, nämligen örn kött- och fläsk
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

produktionen, borde kunna erhållas redan från de rapporter, vilka inginge

till medicinalstyrelsen, eventuellt avgivna enligt ett något utvidgat

formulär. Centralbyrån har i anslutning härtill ifrågasatt, huruvida

icke, under förutsättning att nu gällande månatliga rapportskyldighet

till medicinalstyrelsen bomme att fortfara, även den nya statistiken

lämpligen borde omhänderhavas av sistnämnda ämbetsverk. Tillika har

centralbyrån uppgivit, att vad centralbyråns statistiska publikationer,

anginge ej funnes någon lämplig sådan, som medgåve det snabba offentliggörande

av slakteristatistiken, vilket vore ett av jordbruksutredningens

önskemål.

Med anledning av de synpunkter, som sålunda kommit till uttryck,

torde vara nödvändigt, att, innan åtgärder i av jordbruksutredningen

föreslagen riktning vidtagas, ifrågavarande spörsmål underkastas närmare

utredning. Verkställandet av denna utredning torde lämpligen

kunna anförtros statistiska centralbyrån i samråd med de båda andra av

frågan berörda myndigheterna, medicinalstyrelsen och kommerskollegium.

Jordbruksutredningen har jämväl upptagit till behandling frågan örn

åtgärder ägnade att främja en ändamålsenlig are produktion av slaktdjur

(sid. 155 o. f.). Utredningen har härvid framhållit betydelsen av att produktionen

anpassades efter marknadens krav i avseende å kvaliteten. Enligt

utredningens mening skulle de strävanden, som härutinnan kunde

göra sig gällande hos den enskilde jordbrukaren, i hög grad underlättas

örn betalning utginge efter slaktdjurens kvalitet. Härför vore det emellertid

nödvändigt, att enhetliga regler för slaktdjurens klassificering

utarbetades och bragtes i tillämpning. Berörda arbete borde uppdragas

åt en särskild kommitté av kunniga yrkesmän. Sedan vederbörande intressenter

hörts örn kommitténs förslag och detta, örn så erfordrades,''

överarbetats, borde de sålunda slutligen tillkomna klassifieeringsreglerna

auktoriseras på det sätt, att de av statligt organ fastställdes att gälla .

tillsvidare. Klassificeringen av kött och fläsk borde kombineras med

märkning av varan. Emellertid vore det enligt jordbruksutredningens

mening under förhandenvarande omständigheter ej lämpligt, att staten

genom tvingande föreskrifter föranledde till ifrågavarande klassificering

och märkning. Ett mera smidigt och sannolikt i längden lika effektivt

tillvägagångssätt vore att vidtaga anordningar för att klassificering och

märkning enligt fastställda normer skulle på särskild önskan kunna erhållas

å vissa orter och samtidigt föreskriva, att vid all statlig upphandling

endast i viss ordning klassificerat och märkt kött godkändes. Åtgärderna

borde emellertid utsträckas att omfatta även andra slakteriprodukter

än kött och fläsk, framför allt hudar och skinn. Jordbruksutredningen

hemställde, att åtgärder vidtoges och föreskrifter meddelades

i anslutning till vad utredningen sålunda anfört.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Jordbruksutredniugens berörda hemställan har i allmänhet icke föranlett

erinran. Lantbruksstyrelsen och Stockholms handelskammare

hava emellertid ställt sig avvisande. Såsom skäl för

denna ståndpunkt hava särskilt framhållits de svårigheter, som skulle

möta för förslagets genomförande med hänsyn till olika trakters skiljaktiga

förutsättningar för produktion och växlande förhållanden inom

handel och avsättning. Lantbruksstyrelsen har tillika uttalat, att en

mera grundlig utredning måste företagas, innan slutliga åtgärder i föreslagen

riktning kunde tillstyrkas.

Det synes mig icke uteslutet, att en klassificering enligt jordbruksutredningens

förslag av slaktdjur och slaktdjursprodukter skulle kunna

medföra vissa fördelar för såväl producenter som konsumenter. Å andra

sidan torde vara otvivelaktigt, att, såsom framhållits, förslagets genomförande

av flera anledningar skulle möta mycket stora svårigheter. Jag

vill i detta sammanhang också erinra, att jämlikt Kungl. Majrts beslut

den 21 april 1933 för närvarande pågår särskild utredning av frågan örn

standardisering och kvalitetsmärkning av lantmannaprodukter. Resultatet

härav torde kunna bliva av betydelse för bedömande av det spörsmål,

varom nu är fråga. Sagda utrednings slutförande synes därför i varje

fall böra avvaktas, innan vidare åtgärder i anledning av jordbruksutredningens

förslag vidtagas.

För främjande av organisationen å slaktdjursmarknaden samt konsumtionen

inom landet av kött och fläsk har jordbruksutredningen vidare

föreslagit eller ifrågasatt åtskilliga, delvis vittgående ändringar i gällande

bestämmelser örn köttbesiktning och slakthus samt i kötthanteringen

berörande hälsovårdsföreskrifter (sid. 161 o. f., 173 o. f. samt 186 o. f.).

De flesta av utredningens synpunkter härutinnan äro sammanförda i en

vid betänkandet fogad promemoria angående lagstiftningen rörande kontroll

å kött och andra köttvaror (sid. 203 o. f.).

De av jordbruksutredningen i förevarande hänseenden berörda spörsmålen

äga nära samband med ett stort antal tidigare till Kungl. Majit

från olika håll inkomna, ännu på prövning beroende framställningar.

Samtliga förslag torde lämpligen böra behandlas och avgöras i ett sammanhang.

Med hänsyn till ärendets vidlyftiga och invecklade beskaffenhet

har dess beredning icke nu medhunnits. Det är emellertid min avsikt

att snarast igångsätta ifrågavarande arbete, och är det min förhoppning

att, i den män så kan finnas påkallat, förslag i ämnet skola kunna underställas

1934 års riksdag.

I syfte att främja den svenska baconexporten har jordbruksutredningen

slutligen föreslagit, att ett statligt exportmonopol för bacon måtte tillskapas,

samt att handhavandet av monopolet måtte anförtros en gemensam

försäljningsorganisation av landets baconexportörer (sid. 178 o. f.). I sin

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

motivering till förslaget har utredningen anfört, att exportpriset å bacon

under senare år utövat ett avgörande inflytande på svinpriset i Sverige,

vilket vid fri prisbildning kunnat varaktigt förbättras endast i den mån

priset å bacon å den brittiska marknaden stigit. Härutinnan hade den

påbörjade kontingenteringen av baconimporten till samma marknad medfört

en förändring. I den måll fläskproduktionen i Sverige bibehölles vid

mera normal storlek, kunde emellertid enligt utredningens mening baconutförseln

alltjämt, ehuru i begränsad omfattning, tjäna som prisregulator

för den inhemska svinmarknaden. Jordbruksutredningen har till utveckling

av sitt förslag vidare anfört i huvudsak följande.

Exportslakterierna i Sverige samarbetade å den brittiska marknaden i

jämförelsevis ringa omfattning. Den därigenom uppkomna konkurrensen

mellan olika kommissionärer, som sålde svenskt bacon, vore helt visst onödig

och minskade utsikterna för ett förbättrat försäljningsresultat. I samma

riktning verkade även, att sorteringen av det svenska exportfläsket,

ehuru detta i och för sig fyllde mycket högt ställda krav i kvalitetshänseende,

åtminstone tidigare ej alltid skett med tillräcklig noggrannhet. Det

vore önskvärt, att förtroendet för svenskt bacon i Storbritannien stärktes

genom att särskilda garantier skapades för dess fullgoda och jämna beskaffenhet.

Försök därtill hade gjorts genom den i november 1932 bildade

svenska exportslakteriernas förening u. p. a., vilken utgjorde en sammanslutning

av exportslakterier för utövande av kontroll å exportfläskets kvalitet.

Nackdelarna av det bristande samarbetet mellan de svenska exportslakterierna

skärptes av att utförseln ifråga till ej oväsentlig del hade en

tillfällig karaktär, vilket bland annat tagit sig uttryck i starka växlingar

i exportmängderna från vissa slakterier under olika veckor. På grund

av det sätt, varpå avsättningen å den brittiska fläskmarknaden vore ordnad,

hade sistberörda omständighet haft mycket menliga inverkningar för

genomsnittspriset å svenskt bacon. Samtliga nu anförda brister, som vidlådde

den svenska baconexporten skulle i hög grad förlora i betydelse, örn

ej helt försvinna, därest en koncentration av exportförsäljningarna bleve

genomförd. Beträffande sättet för ett sammanförande av försäljningarna

vore det enligt jordbruksutredningens mening säkerligen ur flera synpunkter

lyckligast, örn detsamma komnie till stånd genom frivillig överenskommelse

mellan de olika baconexporterande slakterierna. På grund

av de svårigheter, som härutinnan mötte, och med hänsyn till vikten av

att den svenska baconexporten erhölle möjligast fasta organisation, förordade

utredningen emellertid, att genom statens ingripande baconexportörerna

i landet sammanfördes i en gemensam försäljningsorganisation

Den enklaste anordningen härför vore, att ett statligt exportmonopol för

bacon tillskapades, vars kandhavande genom särskilt avtal överlätes å en

för ändamålet bildad sammanslutning. I denna, vilken lämpligen kunde

hava formen av en ekonomisk förening med av Kungl. Maj:t fastställda

stadgar, skulle varje godkänt exportslakteri äga vinna inträde. Föreningen

skulle hava till ändamål bland annat att ombestyra all försäljning av

svenskt bacon utom Sverige samt i anslutning därtill utöva den närmaste

tillsynen över att meddelade föreskrifter i avseende å ifrågavarande exports

bedrivande samt den exporterade varans beskaffenhet bleve iakttagna.

Så länge baconimporten till Storbritannien vore kontingenterad,

skulle det tillkomma föreningen att efter fastställda grunder fördela Sve
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

riges kontingent å skilda exportslakterier, över föreningens verksamhet

borde en statlig tillsyn ntövas av statens slakterinämnd.

I yttrandena hava meningarna rörande lämpligheten av förslagets genomförande

varit delade. Lantbruksstyrelsen har erinrat, att i

sak ett exportmonopol redan kommit till stånd på detta område därigenom

att i anledning av den brittiska baconimportens kontingentering export

av bacon från Sverige till Storbritannien och norra Irland numera icke

finge äga rum utan tillstånd av lantbruksstyrelsen eller efter dess bemyndigande

av svenska exportslakteriernas förening. Det vore enligt styrelsens

förmenande skäl att avvakta resultatet av baconexporten under de

nya former, den sålunda fått, innan mera ingripande åtgärder vidtoges

än som vore förenliga med gällande bestämmelser i fråga örn begränsningen

av slakteriernas självständiga verksamhet. Kommerskollegium,

som principiellt icke ställt sig avvisande mot införande av ett exportmonopol,

har anfört, att, då ringa utsikter torde förefinnas att vinna avsättning

för svenskt fläsk på andra marknader än den brittiska och redan

genom nuvarande lincenssystem på denna marknad de fördelar, som genom

statsmonopol skulle vinnas, väsentligen uppnåddes, skäl knappast

förelåge att för närvarande genomföra jordbruksutredningens förslag.

Av de handelskammare, som yttrat sig i ärendet, hava handelskamrarna

i Stockholm och Göteborg likaledes förordat en avvaktande ståndpunkt,

varemot Skånes handelskammare förklarat sig, örn än med tvekan,

biträda förslaget. Länsstyrelserna och hushållningssällskapen

hava i allmänhet tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan

erinran. Kooperativa förbundet har, under åberopande av den

redan genomförda regleringen av baconexporten, ansett anledning saknas

att från statens sida ytterligare åtgärder härför vidtoges. Sveriges

charkuteri- & släkteriidkares riksförbund har avstyrkt

förslaget, Svenska exportslakteriernas förening, Sveriges

allmänna lantbrukssällskap och interimsstyrelsen för Sveriges

slakteriförbund hava däremot tillstyrkt detsamma, lantbrukssällskapet

och slakteriförbundets interimsstyrelse under uttalande att, så

snart en effektiv organisation av slakterierna erhållits genom slakteriförbundet

och denna organisation själv på ett tillfredsställande sätt kunde

reglera och omhänderhava exporten, ifrågavarande verksamhet helt borde

överlåtas på förbundet. Från de offentliga slakthusens sida har

icke framställts annan erinran mot jordbruksutredningens förslag än att

de offentliga slakthus, som vore godkända som exportslakterier, borde erhålla

samma rätt som övriga exportslakterier att inträda i den sammanslutning,

varå monopolrätten överlätes.

Enär med den begränsning, som numera är genomförd i fråga örn vår

baconexport till de brittiska öarna, sagda export icke längre torde vara i

stånd att påverka prisbildningen i Sverige, torde ur denna synpunkt icke

något vara att vinna med den av jordbruksutredningen föreslagna anord
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

ningen. Att åter vissa andra fördelar kunna vara förbundna med en sådan

koncentrering av exporten som utredningen föreslagit må icke förnekas.

I samband med den engelska importens kontingentering bär emellertid,

såsom i yttrandena påpekats, vår baconexport redan blivit ordnad på

ett sätt, som i sak ganska nära ansluter sig till det av utredningen föreslagna.

Exporten får ske allenast efter tillstånd av lantbruksstyrelsen

eller efter dess bemyndigande av svenska exportslakteriernas förening,

därvid det åligger lantbruksstyrelsen tillse, att utförseltillstånd ej lämnas

i större utsträckning än som enligt kontingenteringen kan medgivas,

samt att utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna enligt skäliga

grunder oell så att en möjligast jämn utförsel åstadkommes. (Jmfr. kungörelserna

den 18 november 1932, nr 507, samt den 24 februari, den 17 mars,

den 21 april och den 19 maj 1933, nris 47, 87, 134 och 217). Det förefaller

lämpligt, att resultatet av dessa ingripanden på baconexportens område,

vilka ännu blott varit gällande en kort tid, avvaktas, innan ytterligare

åtgärder vidtagas. Jordbruksutredningens förslag synes sålunda åtminstone

för närvarande ej böra bifallas.

Uppkomna frågor angående importbegränsning.

Jordbruksutredningen bar jämväl upptagit till behandling frågan örn

åtgärder, ägnade att begränsa importen av slaktdjur och slakteriprodukter

(sid. 183 o. f.). Utredningen har härutinnan framhållit, att införseln

till Sverige av levande kreatur samt kött och fläsk visserligen för närvarande

vore av jämförelsevis ringa omfattning, men att det givetvis

kunde befaras, att densamma vid ett förbättrat prisläge å den svenska

marknaden skulle hastigt svälla ut. Beträffande spörsmålet huruvida redan

i nuvarande situation importbegränsande åtgärder vore nödvändiga

eller önskvärda har utredningen anfört i huvudsak följande.

Vad till en början anginge införseln till Sverige av slaktdjur samt färskt

kött och fläsk, kunde de införda varorna med fördel ersättas av inhemska

sådana, varför ur denna synpunkt hinder ej mötte mot en begränsning av

importen ifråga. Denna vore dock i vad avsåge såväl fläsk som nötkött

för närvarande av jämförelsevis ringa omfattning och utövade på grund

därav endast ett begränsat inflytande å kreaturspriserna i Sverige. I anledning

därav samt med hänsyn till önskvärdheten av att handelsförbindelserna

med utlandet för närvarande ej onödigtvis stördes funne sig

jordbruksutredningen ej böra beträffande sistnämnda båda varuslag tillråda

vidtagandet av åtgärder i berörda syfte. Importen av fårkött däremot

hade under senare år visat en markerad tendens att stiga och utgjorde

för närvarande en icke obetydlig andel av förbrukningen i landet

av samma vara. Enär införseln i allt väsentligt skedde över Stockholm,

utövade den en ganska kännbar pristryckande inverkan å därvarande

marknad. Då vidare de av jordbruksutredningen föreslagna åtgärderna

till förbättrande av läget å slaktdjursmarknaden, därest de genomfördes,

sannolikt lämnade fårpriserna tämligen oberörda, torde för bevarande av

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition nr 262.

29

viss jämvikt mellan olika produktionsgrenar inom jordbruket vara önskvärt,

att örn möjligt åtgärder vidtoges, som direkt åsyftade att underlätta

fårköttets avsättning. Den enklaste anordningen för att underlätta avsättningen

inom landet av svenskt fårkött vore under förhandenvarande

förhållanden enligt jordbruksutredningens förmenande en måttlig böjning

av tullen på samma vara.

Helt annorlunda gestaltade sig förhållandena beträffande införseln av

saltat fläsk och saltat hästkött. Båda dessa varuslag, vilka i rätt avsevärda

mängder infördes till Sverige från i huvudsak Amerikas förenta stater,

härrörde från en för världsmarknaden tillrättalagd produktion. Enär

de på grund därav vore föremål för en av den svenska marknaden oberoende

prisbildning, bomme med all sannolikhet en tullhöjning eller varje

annan därmed jämförbar importreglerande åtgärd att hava till följd en

motsvarande fördyring av desamma i Sverige. Då vidare de importerade

varorna i förevarande fall endast i begränsad omfattning kunde ersättas

av motsvarande inhemska varor på grund av skillnad i kvalitet oell beskaffenhet

i övrigt, syntes tillräckliga skäl för åtgärder i antydda riktning

ej föreligga. Detta utslöte givetvis ej, att jordbruksutredningen funne

det i hög grad önskvärt, att uppkomsten av en inhemsk produktion av

beskaffenhet att göra importen ifråga helt överflödig underlättades. Särskilt

gällde detta ifråga örn salt fläsk.

Vad beträffade övriga slakteriprodukter, torde den import därav, som

för närvarande skedde till Sverige, i stor utsträckning endast med svårighet

kunna undvaras. Så t. ex. infördes avsevärda mängder tunga sydamerikanska

hudar för användning i sullädersindustrien, varest de lätta

svenska hudarna ej lämpligen borde användas. Enligt vad från faekmannahåll

allmänt uttalats finge det dock anses uteslutet, att ett utbyte

av utländska hudar mot svenska skulle kunna ske i sådan omfattning, att

den avsevärda export av svenska hudar, som för närvarande förekomme.

bleve helt överflödig. Vid sådant förhållande skulle en importreglering i

en eller annan form ifråga örn berörda varuslag bliva verkningslös, såvida

densamma ej kombinerades med exportreglering. På grund av den

jämförelsevis ringa betydelse en måttlig höjning av hudpriset hade för

slaktdjurspriserna torde emellertid fördelarna av en dylik anordning ej

komma att stå i rimligt förhållande till olägenheterna därav. Liknande

synpunkter torde även kunna i stor utsträckning göras gällande beträffande

övriga vid slakt erhållna biprodukter.

Ehuru betänkandet i förevarande del icke utmynnat i något direkt

yrkande, har förevarande spörsmål närmare berörts i ett flertal av de i

anledning av betänkandet avgivna yttrandena.

Lantbruksstyrelsen har, vad angår importen av fårkött, förklarat

sig anse åtgärder till hindrande av denna import vara av behovet påkallade.

Styrelsen har erinrat, att styrelsen i skrivelse till Kungl. Majit

den 12 april 1932 angående ursprungsbeteckning för vissa slag av importerade

lantmannaprodukter samt fisk hemställt örn sådan ändring i gällande

bestämmelser örn märkning av importerade köttvaror, att vid saluhållande

av kött det utländska ursprunget lika tydligt framginge, som när

fråga vore örn kött efter importerade levande djur. Den av styrelsen sålunda

föreslagna tydligare märkningen skulle enligt styrelsens mening

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

bidraga till att minska fårköttimportens omfattning. Den under. svåra

förhållanden arbetande fårskötseln behövde emellertid också val det stöd,

som en något förhöjd tull kunde lämna. Styrelsen ansåge en tullhöjning

av cirka 13 kronor eller från nuvarande 7 kronor till 20 kronor per 100

kilogram vara befogad. — Beträffande importen av fläsk och hästkött

har lantbruksstyrelsen förklarat sig icke kunna dela jordbruksutredningens

uppfattning, att ifrågavarande import vore så egenartad, att

åtgärder mot densamma icke skäligen borde vidtagas. Detta gällde särskilt

fläskimporten. Örn än efterfrågan på det amerikanska fläsket torde

hava minskat, syntes det dock styrelsen som örn denna vara till följd av

vanans makt fortfarande intoge en knappast berättigad särställning. Enda

möjligheten att förbehålla denna marknad åt den svenska produktionen

vore att något höja den nu med 12 kronor per 100 kilogram utgående tullen

å fläsk. En höjning till cirka 20 kronor per 100 kilogram skulle enligt

styrelsens uppfattning utan större olägenhet för konsumenterna

kunna genomföras till gagn för den inhemska svinskötseln.

Ett flertal hushållningssällskap hava framhållit vikten av att

importreglerande åtgärder i tid vidtoges, så att resultatet av de prisstödjande

åtgärderna icke äventyrades genom stegrad import.

Kommerskollegium har — samtidigt med att ämbetsverket betonat,

att, därest genom konstlade åtgärder en prisförhöjning å den inhemska

marknaden skulle ernås, särskilda importreglerande anordningar torde

behöva vidtagas — varnat mot att alltför hårt tillstrypa importen av

ifrågavarande produkter. Kollegiet har framhållit, att redan gällande

bestämmelser angående köttimporten vållat en misstämning inom vissa

länder, där vi hittills kunnat finna en gynnsam avsättning för våra exportprodukter.

Skulle ytterligare hinder läggas i vägen för nämnda import,

vore det fara värt, att handelsförbindelserna med sagda länder skulle

komma att på ett beklagligt sätt rubbas.

Sveriges charkuteri- & släkte riidka res riksförbund

har förklarat sig intet hava att erinra mot en höjning av tullen på

fårkött, örn än tillgången på utländsk vara för närvarande ej motsvarade

efterfrågan. Även importen av amerikanskt fläsk skulle enligt förbundets

mening kunna begränsas genom höjd tull, då något verkligt behov av denna

vara ej kunde påvisas. Förbundet har vidare anfört, att i fråga örn

isterflott och talg importen visserligen vore ungefär lika stor som exporten,

men att till följd av högre kvalitet och därav följande högre pris på

importvaran utbytet bleve till nackdel för landet. En lämpligt avvägd

tull skulle stimulera kvalitetsproduktionen och därigenom underlätta avsättningen

inom landet av de egna produkterna.

Skånska slakteri- och char kute riidkareför bundet

slutligen har uttalat önskvärdheten av, örn ej totalt importförbud, åtminstone

skärpt reglering av importen av animaliska produkter och biprodukter,

därvid särskilt intresse borde ägnas importen av hudar och fett.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

31

Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att Östergötlands andelsslakteriförening

u. p. a. jämte tre andra slakteriföretag i en till jordbruksdepartementet

ställd skrivelse den 21 mars 1933 hemställt, att, enär importen av

amerikanskt fläsk gjorde stort intrång på den svenska fläskmarknaden, en

höjning av tullen å fläsk måtte tagas under övervägande.

Uppenbart är, att prisstödjande åtgärder på den inländska marknaden Departementsofta

nog, därest det önskade resultatet skall ernås, måste kombineras med chefenåtgärder

i importreglerande syfte. Med hänsyn härtill kunna förhållandena

givetvis komma att utvecklas därhän, att det skydd som beredes den

inhemska produktionen genom nuvarande bestämmelser icke blir tillfyllest.

Tillräckliga skäl att redan nu företaga skärpning av gällande importstadganden

torde dock ej hava förebragts.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) dels besluta, att en fond, benämnd statens slakterilånefond,

skall inrättas, från vilken lån må utlämnas

i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig

tillstyrkta grunder,

dels ock såsom kapital för statens slakterilånefond

anvisa för budgetåret 1933/1934 under Utgifter för kapitalökning,

Statens utlåningsfonder, ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor, att i sin helhet utgå av

lånemedel; samt

2) antaga det såsom bilaga till detta protokoll fogade

förslag till förordning angående slaktdjursavgift.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition nr 262.

Bilaga.

Förslag

till

förordning angående slaktdj ursavgift.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

För åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur

och slakteriprodukter skall, där Kungl. Majt! så förordnar, för kött,

som godkänts vid besiktning enligt lagen den 10 oktober 1913 (nr 239)

angående köttbesiktning och slakthus, upptagas viss avgift (slaktdjursavgift).

Har Kungl. Majit beträffande under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning

lämnat medgivande, som avses i § 9 tredje stycket nämnda lag,

skall slaktdjursavgift upptagas jämväl för kött, som blivit vid sådan

slakteriinrättning efter besiktning godkänt och stämplat.

2 *.

Slaktdjursavgift skall utgå för hel kropp eller del därav med belopp,

som Kungl. Majit bestämmer, under iakttagande att avgiften högst må

utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nötkreatur som efter nedslaktningeniväger

minst 100 kilogram (storboskap) och bäst tre kronor, svin

två kronor samt övriga i förenämnda lag avsedda djur en krona.

3 §.

Uppbörd av slaktdjursavgift, som utgår enligt 1 § första stycket, skall

omhänderhavas av det samhälle, genom vars försorg köttbesiktningen ägt

rum.

Finnes för samhället fastställd taxa, varom stadgas i § 8 mom. 1 förutnämnda

lag, skall den för uppbörden av avgifter enligt berörda taxa tilllämpade

ordning iakttagas jämväl i fråga örn uppbärandet av slaktdjursavgift.

4 §.

För erläggande av slaktdjursavgift, som skall utgå enligt 1 § andra

stycket, ansvarar slakteriinrättningens innehavare.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Marits proposition nr 262.

5

Medel, som inflyta genom upptagande av slaktdjursavgift, skola ingå

till en fond (statens slaktdjursfond), vilken förvaltas enligt grunder, som

bestämmas av Kungl. Maj:t.

Fondens medel skola för det i 1 § angivna ändamål användas i enlighet

med bestämmelser, som Kungl. Majit meddelar.

6 §.

För handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning

tillsätter Kungl. Majit en nämnd, statens slakterinämnd, med

åliggande att till Kungl. Majit avgiva förslag till bestämmande av slaktdjursavgiftens

storlek, att utöva kontroll över avgiftens behöriga utgörande,

att hos Kungl. Majit göra de framställningar, vartill förhållandena

kunna föranleda, samt att i övrigt fullgöra de uppgifter, som Kungl.

Majit uppdrager åt nämnden.

Närmare föreskrifter örn nämndens sammansättning och verksamhet

meddelas av Kungl. Majit.

7 §.

Närmare föreskrifter beträffande ordningen för slaktdjursavgifts erläggande

och indrivande så ock i avseende å förordningens tillämpning i

övrigt meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, och

gäller till och med den 30 juni 1935.

:t

Bihang lill riksdagens protokoll 1933.

1 sami.

Nr 262.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maurts proposition angående vissa åtgärder till främjande av avsättnings förhållandena för slaktdjur sami kött och a1 i texten
  2. JoU 1933:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående vissa åtgärder till främjande av av sättning sförhållandena för slaktdjur samt kött och fläsk ävenso s. 1 i texten