Angående understöd åt avlidne lotsbiträdet S. V. Sanders minderåriga barn
1933-01-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:37, Angående understöd åt avlidne lotsbiträdet S. V. Sanders minderåriga barn
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 37.
9
Nr 37.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd
åt avlidne lotsbiträdet S. V. Sanders minderåriga
barn; given Stockholms slott den 13 januari
1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande avbilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ivar Vennerström.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 13 januari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Vennerström anför:
Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 15 mars 1932, har
lotsbiträdet Sture Verner Sanders änka Gärda Bernhardina Sander, född
Fredriksson, anhållit örn understöd för sig samt makarnas minderåriga barn
Sven Verner, Anna Maria och Margit Ingegärd.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sander avled den 23 december
1928 i lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring; att hail vid sin
död efterlämnade, förutom änka, tre minderåriga barn, Sven Verner, född
35 33
10
Kungl. Majus proposition nr 37.
den 17 augusti 1924, Anna Maria, född den 23 december 1925 och Margit
Ingegärd, född den 24 maj 1927; samt att, sedan hos riksförsäkringsanstätten
gjorts framställning örn livränta för Sanders änka och minderåriga barn,
anstalten jämlikt bestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning
funnit livränta icke kunna tilldelas dem i anledning av Sanders död, enär
äktenskapet ingåtts och barnen fötts först efter uppkomsten av den sjukdom,
varav Sander avlidit.
Uti avgivet utlåtande den 14 april 1932 har marinförvaltningen anfört, att,
enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat, hade Sander fullgjort sin
militärtjänstgöring under tiden från och med den 11 november 1921 till och
med den 23 augusti 1922; under det att han ingått äktenskap med sökanden
först den 12 september 1925. Med hänsyn härtill och då i övrigt sådana
omständigheter icke påvisats, som kunde giva anledning till beredande av
den sökta förmånen, ansåge sig marinförvaltningen icke kunna tillstyrka bifall
till den föreliggande ansökningen.
Statskontoret, som den 1 juli 1932 avgivit utlåtande i ärendet, har anfört,
att jämlikt bestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning, som i
detta fall vore tillämplig, vore sökanden för sig och sina minderåriga barn
icke berättigad till någon livränta på grund av mannens död. Emellertid
torde det icke kunna förnekas, att vissa omständigheter talade för att Sanders
efterlämnade familj icke lämnades alldeles utan hjälp. Särskilt tänkte sig
statskontoret härvid möjligheten av att något understöd av statsmedel bereddes
de tre minderåriga barnen. Ämbetsverket tilläte sig i detta avseende
erinra därom, att genom förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, villkoren
för tillerkännande av livränta till minderåriga barn ändrats därhän, att avseende
icke längre fästes vid det förhållandet, huruvida barnen fötts före
eller efter den tidpunkt, då den sjukdom, varav fadern avlidit, uppkommit.
Därest sistnämnda författning varit i förevarande fall tillämplig, skulle alltså
barnen kunnat komma i åtnjutande av viss ersättning. Med hänsyn till den
ändrade uppfattning, som sålunda kommit till uttryck i den nya författningen,
och under åberopande tillika av 1929 års xåksdags i anledning av
propositionen nr 113, punkt 13, fattade beslut i ett i viss mån likartat
ärende, ville statskontoret, som finge erinra, att, därest 1909 års militärersättningsförordning
varit gällande, livränta skulle hava utgått till ett vart
av barnen med 180 kronor för år från faderns dödsfall, tills de uppnått 15
års ålder, ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Majit skulle finna skäl föreligga
att hos riksdagen göra framställning örn medgivande därtill, att vart och
ett av sökandens tre barn finge från och med den 1 januari 1929, intill dess
de uppnådde 15 år, å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd
till belopp av 180 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser jag billighetsskäl tala för
11
Kungl. Majus proposition nr 37.
att Sanders minderåriga barn beredes något understöd av statsmedel och
ansluter jag mig i fråga örn understödsbeloppens storlek till vad statskontoret
i sådant avseende ifrågasatt.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att ett vart av avlidne lotsbiträdet Sture Verner Sanders
och hans änka, Gärda Bernhardina Sanders minderåriga barn
Sven Verner, Anna Maria och Margit Ingegärd må från och
med den 1 januari 1929 till och med det kalenderår, varunder
barnet uppnår 15 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära
årligt understöd med 180 kronor, dock utan rätt att därå
åtnjuta dyrtidstillägg.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Georg Z. Topelius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.