Med förslag till lag om ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) om ekonomiska föreningar
12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:4, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) om ekonomiska föreningar
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr h.
1
Nr 4.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55)
om ekonomiska föreningar; given Stockholms slott
den 3 januari 1933.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 91 § lagen den 22
juni 1911 (nr 55) örn ekonomiska föreningar.
GUSTAR
K. Schlyter.
Bihang till riksdagens protokoll 1933
1 saini
Nr h.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr h.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) om ekonomiska
föreningar.
Härigenom förordnas, att 91 § lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska föreningar,
vilket lagrum ändrats genom lag den 3 augusti 1929 (nr 261), skall
i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
91 §.
Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å:
1) sparbanker;
2) förening av trafikförsäkringsanstalter, vilken av försäkringsinspektionen
godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägenheter;
3) sjukkassor, understödsföreningar eller andra försäkringsföreningar;
4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i fast
egendom, å vilka gällande bestämmelser örn hypoteks föreningar eller örn bostadskreditföreningar
äga tillämpning.
Ej heller ----särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet.
Kungl. Maj:ts proposition nr h.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 16 december 1932.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,
Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, framställning från Föreningen
för gemensamt lagenligt trafikförsäkringsansvar örn ändring i 91 §
lagen den 22 juni 1911 (nr 55) om ekonomiska föreningar samt anför:
»Enligt lagen den 10 maj 1929 (nr 77) örn trafikförsäkring å motorfordon
är ägare av motorfordon, som brukas i trafik här i riket, pliktig att taga och
vidmakthålla trafikförsäkring å motorfordonet. Försäkringen medför rätt för
den, som på grund av skada i följd av trafik med fordonet här i riket enligt
lag är berättigad till skadestånd av fordonets ägare, brukare eller förare, att
utbekomma skadeståndet av försäkringsgivaren. Trafikförsäkring må, förutom
av anstalt som inrättats av staten, meddelas endast av försäkringsanstalt, som
därtill erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd. Kungl. Maj :t äger att vid meddelande
av dylikt tillstånd föreskriva de villkor och bestämmelser, som utöver de i
trafikförsäkringslagen givna prövas nödiga, så ock att eljest meddela de särskilda
föreskrifter i fråga örn tillsyn å sådana anstalter, som finnas erforderliga.
Är, då skada timat i följd av trafik med motorfordon, trafikförsäkring, som
enligt lagen bort finnas, ej å fordonet gällande till förmån för den, som lidit
skada, eller kan ej utrönas genom vilket fordon skadan förorsakats, äro enligt
21 § samtliga de försäkringsanstalter, som äga meddela sådan försäkring, en
för alla och alla för en gent emot honom ansvariga, såsom örn dylik försäkring
varit av dem meddelad; dock äro anstalterna icke ansvariga gent emot den, som
försäkringsplikten ålåg. Försäkringsanstalterna emellan skall den sålunda fastslagna
ansvarigheten fördelas efter särskilt angiven grund.
I det vid propositionen nr 201 till 1928 års riksdag fogade, av särskilt tillkallade
sakkunniga utarbetade förslag, som legat till grund för trafikförsäkringslagen,
hade i IG § upptagits bestämmelser motsvarande 21 § trafikförsäkringslagen.
I motiven till förslaget omnämnde de sakkunniga, hurusom åtskilliga
automobilförsäkringsbolag hemställt, att försäkringsinrättning ej måtte
medgivas koncession för tecknande av obligatorisk ansvarighetsförsäkring med
4
Kungl. Maj:ts proposition nr h.
mindre densamma förpliktade sig att gemensamt med övriga koncessionerade
inrättningar bilda en sammanslutning för övertagande av ansvaret för oförsäkrade
motorfordon. I anslutning härtill anförde de sakkunniga vidare:
Av det erbjudande, som försäkringsbolagens uttalande kunde anses innefatta,
hade förslaget begagnat sig på sätt som av 16 § framginge. Det hade icke
ansetts erforderligt att i lag fastslå den av bolagen förutsatta sammanslutningens
form och verksamhetssätt. Man hade nöjt sig med att förklara samtliga
anstalter ansvariga en för alla och alla för en. Den skadade kunde alltså för
utbekommande av det skadestånd, vartill han vore berättigad, hålla sig till
vilken av dem han ville. Endast örn grunden för ansvarighetens fördelning
anstalterna emellan hade lagbestämmelse ansetts erforderlig. I övrigt finge
anstalterna själva bestämma, hur deras förhållande inbördes och gentemot allmänheten
borde ordnas._ Att anordningarna gjordes så enkla och för den skadade
bekväma som möjligt, vore för en var av anstalterna av synnerligt intresse.
Föreningen för gemensamt lagenligt trafikförsäkring sansvar, vilken utgör en
sammanslutning av de försäkringsanstalter, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd
meddela trafikförsäkring, har i en till justitiedepartementet ingiven, den 3 november
1932 dagtecknad skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
örn sådan ändring i 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) örn ekonomiska föreningar,
att föreningen bleve undantagen från lagens tillämplighetsområde.
Föreningen har tillika i en till handelsdepartementet ingiven skrivelse hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte stadfästa föreningens stadgar.
I en av föreningen åberopad promemoria har beträffande föreningens bildande
anförts följande:
Tillstånd att driva trafikförsäkringsrörelse hade Kungl. Maj:t genom särskilda
resolutioner beviljat åt trettioen i promemorian namngivna försäkringsanstalter.
De i resolutionerna med stöd av trafikförsäkringslagen föreskrivna
villkoren för försäkringsrörelsens bedrivande, vilka vore likalydande för samtliga
anstalter, innehölle bland annat följande bestämmelse: ''Bolaget åligger att
gemensamt med övriga trafikförsäkringsanstalter, på sätt och i den ordning
anstalterna besluta och försäkringsinspektionen godkänner, upprätta och vidmakthålla
lämpligt organ, som skall äga för anstalternas räkning handhava de
angelägenheter, vilka äro förbundna dels med den samtliga trafikförsäkringsanstalter
enligt lagen örn trafikförsäkring å motorfordon gemensamt åvilande
ansvarigheten, såsom verkställandet av dithörande skaderegleringar m. ra.
dels ock med försäkring genom tullverkets bemedling å motorfordon, som för
tillfälligt brukande i riket införas från utlandet. Bolaget är pliktigt att ställa
sig till efterrättelse de beslut, som nämnda organ i vad avser dess angivna
verksamhetsområde i stadgad ordning fattar.’
Till åtlydnad av Kungl. Maj:ts föreskrifter hade tjugunio anstalter, som erhållit
tillstånd att driva trafikförsäkringsrörelse, beslutat bilda en sammanslutning,
som fått benämningen Föreningen för gemensamt lagenligt trafikförsäkringsansvar
(i dagligt tal benämnd Trafikförsäkringsföreningen). Föreningen
hade konstituerats vid sammanträde med anstalterna den 2 december 1929, varvid
stadgar antagits och föreningens första styrelse valts. Föreningen hade av försäkringsinspektionen
blivit godkänd såsom det av Kungl. Majit föreskrivna
organet. Två försäkringsanstalter, som senare erhållit tillstånd att driva trafikförsäkringsrörelse,
hade jämväl anslutit sig till föreningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr b.
5
§ 1 i föreningens stadgar är av följande lydelse:
Töreningen har till ändamål att, utan att bereda sig ekonomisk vinning, för
medlemmarnas räkning
1) handhava de angelägenheter, som äro förbundna med den medlemmarna
enligt lagen örn trafikförsäkring gemensamt åvilande ansvarigheten;
2) i övrigt tillvarataga medlemmarnas gemensamma intressen i anledning av
den av dem drivna trafikförsäkringsrörelsen omfattande i riket hemmahörande
motorfordon;
3) a) genom tullverkets bemedling besörja trafikförsäkring å motorfordon,
som för tillfälligt brukande i riket införas från utlandet;
b) träffa sådana anordningar och överenskommelser
att hos medlemmar gällande trafikförsäkringar medgivas giltighet vid färder
utomlands enligt i respektive länder gällande lagar och förordningar örn obligatorisk
ansvarighetsförsäkring eller garanti;
att hos andra länders försäkringsanstalter gällande ansvarighetsförsäkringar
å utländska motorfordon erhålla giltighet såsom trafikförsäkring vid fordonens
tillfälliga brukande här i landet.
Inom föreningen bildas skilda avdelningar:
Avd. A. för verksamhet enligt l) här ovan
» B. » » » 2) 51 »
» C. s » » 3) » » .
Medlem i föreningen är enligt 2 § en var anstalt, som erhållit tillstånd att
meddela trafikförsäkring. Vid inträdet skall medlemmen göra anmälan å av
föreningen fastställt formulär och angiva, huruvida medlemskapet skall avse
allenast avdelning A eller även avdelningarna B och C.
§ 5 i stadgarna föreskriva att i fall, som omförmäles i 21 § trafikförsäkringslagen,
styrelsen äger att för medlemmarnas räkning verkställa skaderegleringar
och föra regresstalan ävensom att i samband härmed utbetala och uppbära
medel, ingå förlikning samt kära och svara inför domstol.
Stadgarna innehålla vidare bestämmelser angående styrelse, vinst- och förlusträkningar,
fördelning mellan föreningsmedlemmarna av ansvarigheten i fråga
örn skadefall och utgifter i övrigt, förande av räkenskaperna, skyldighet för
medlemmarna att utgiva förskott, föreningssammanträden, utträde ur föreningen
ävensom slitande av tvister mellan föreningen saint medlem eller medlemmar
av föreningen.
I fråga örn föreningens verksamhet innehåller den förut omnämnda promemorian
följande:
Föreningen vore närmast att anse såsom ett ombud för däri ingående trafikförsäkringsanstalter
och dreve icke någon rörelse för egna syften. Inom föreningens
främsta verksamhetsområde, handhavandet av de angelägenheter som
vore förbundna med den medlemmarna enligt trafikförsäkringslagen gemensamt
åvilande ansvarigheten — avdelning A -—- beslutade icke föreningen
utan styrelsen direkt å medlemmarnas vägnar på grund av fullmakt enligt
5 § i stadgarna. Det läge i sakens natur, att verksamheten inom avdelning
B, som avsåge tillvaratagande av medlemmarnas gemensamma intressen i an
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr h.
ledning av den av deni drivna trafikförsäkringsrörelsen å inhemska motorfordon,
icke skedde för något eget syfte. Den huvudsakligaste delen av
verksamheten inom avdelning C, meddelande av försäkringar å motorfordon
sorn °för tillfälligt brukande i riket infördes från utlandet, samt utfärdande
av sådana förbindelser som avsåges i 5 § trafikförsäkringslagen, torde närmast
vara att anse såsom försäkringsrörelse och skedde icke ens formellt i
föreningens namn utan å de trafikförsäkringsanstalters vägnar, vilka enligt
anmälan till försäkringsinspektionen gemensamt dreve trafikförsäkringsrörelse
för utländska motorfordon. Föreningen som sådan skulle så mycket
mindre kunna fullgöra denna verksamhet som försäkringsrörelse finge drivas
endast av försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag.
Inom föreningens samtliga avdelningar vore verksamheten omfattande. Det
kunde sålunda nämnas, att inom avdelning A under åren 1930—1931 anmälts
sammanlagt 369 skador, vilka vid sistnämnda års utgång föranlett utbetalningar
och reservavsättningar å tillhopa 304,552 kronor, att inom samma avdelning
under år 1932 anmälts omkring 180 skador, att inom avdelning C utställts
omkring 8,000 försäkringar och under åren 1930—1931 anmälts 61
skador, vilka vid sistnämnda års utgång föranlett utbetalningar och reservavsättningar
å 75,878 kronor, att under år 1932 skadeutbetalningarna uppgått
till 126,149 kronor, att förbindelser enligt 5 § trafikförsäkringslagen på
grund av särskilda överenskommelser utfärdats för 83 utländska försäkringsanstalter
samt att omkring 45 skador å dylika anstalters vägnar reglerats.
I samband med. skaderegleringsverksamheten hade det varit erforderligt för
föreningen att i åtskilliga fall föra talan vid domstol. Flera rättegångar, i
vilka föreningen vore kärande eller svarande, vore för närvarande vid domstol
anhängiga.
Vidare anföres i promemorian:
Genom ett den 28 september 1932 givet utslag i mål mellan föreningen, å
ena, samt automobilföraren Bror Filip Andersson, å andra sidan, hade högsta
domstolen förklarat av föreningen anförda besvär icke kunna upptagas till
prövning, enär föreningen icke blivit registrerad såsom ekonomisk förening
samt sådana omständigheter icke visats föreligga, att föreningen det oaktat
kunde tillerkännas rätt att vid domstol söka, kära eller svara.
Någon registrering av föreningen enligt bestämmelserna i lagen örn ekonomiska
föreningar hade. såsom högsta domstolen anmärkt, icke skett och torde
icke heller kunna vinnas, enär föreningen på grund av beskaffenheten av dess
åligganden svårligen kunde bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i
nämnda lag och villkoren för registrering därför icke torde kunna av föreningen
uppfyllas. Här skulle i korthet beröras de bestämmelser i föreningslagen,
efter vilka trafikförsäkringsföreningen icke eller endast med svårighet
kunde anpassas.
Enligt 3 § häftade för ekonomisk förenings förbindelser allenast dess
tillgångar, varjämte medlemmarna kunde åtaga sig till visst belopp begränsad
personlig ansvarighet, i vilket fall enligt 7 § 6 punkten i
stadgarna för en ekonomisk förening skulle angivas det belopp, intill
vilket medlemmarna skulle svara. Trafikförsäkringsföreningens samtliga
medlemmar däremot vore på grund av 21 § trafikförsäkringslagen solidariskt
ansvariga till obegränsat belopp för de förbindelser, föreningen genom verksamheten
inom avdelning A iklädde sig, liksom de till avdelning C anslutna
medlemmarna vore på lika sätt ansvariga för de genom verksamheten inom
denna avdelning uppkommande förbindelserna. Visserligen kunde i stadgarna
utelämnas bestämmelse örn personlig ansvarighet för medlemmarna eller intagas
föreskrift om till visst belopp begränsad ansvarighet och medlemmarna
Kungl. Maj:ts proposition nr 4.
7
vid sidan därav genom särskild utfästelse ikläda sig obegränsat ansvar, men
en sådan anordning kunde knappast anses tillständig ur vare sig rättslig eller
sund ekonomisk synpunkt oell skulle dessutom verka direkt vilseledande för
allmänheten.
I 5 § stadgades, att ekonomisk förening skulle bestå av minst fem medlemmar
och i 48 §, att dylik förening skulle träda i likvidation då antalet
medlemmar nedgått under fem samt tillräckligt antal medlemmar ej inträtt
inom tre månader. Trafikförsäkringsföreningen måste däremot på grund av
Kungl. Maj:ts föreskrifter bestå, oavsett örn antalet trafikförsäkringsanstalter
i framtiden skulle nedgå under fem.
Föreningslagen förutsatte, att ekonomisk förening skulle erhålla erforderligt
rörelsekapital genom insatser från medlemmarna, och skulle enligt 7 §
4 punkten i stadgarna angivas insatsernas storlek, huru dessa skulle göras
och huruvida medlem finge deltaga med högre belopp än enkel insats. Trafikförsäkringsföreningen
måste för behöriga fullgörandet av dess verksamhet
hava rätt att när som helst från medlemmarna infordra erforderliga rörelsemedel.
En anordning med insatser vore därför överflödig och skulle endast
förorsaka onödigt arbete.
Föreningslagen förutsatte, att ekonomisk förenings verksamhet skulle kunna
giva vinst, och föreskreves i 7 § 7 punkten, att i stadgarna skulle angivas
huru stor del av årsvinsten som minst skulle avsättas till reservfond. Trafikförsäkringsföreningens
verksamhet vore av den beskaffenhet, att vinst för något
år vore utesluten. Verksamheten inom avdelning A kunde enligt sakens
natur medföra endast förluster, och föreningens övriga åligganden vore varken
ägnade eller avsedda att medföra överskott. Någon vinstaA7sättning till reservfond
kunde därför icke ifrågakomma för föreningen. En reservfond skulle för
övrigt till ingen nytta belasta medlemmarnas ekonomi.
8 § föreskreve, att ekonomisk förenings firma skulle innehålla orden ''utan
personlig ansvarighet’ eller, där medlemmarna åtagit sig till visst belopp
begränsad personlig ansvarighet, orden ''med begränsad personlig ansvarighet’.
En sådan beteckning i trafikförsäkringsföreningens firmanamn
skulle ju i realiteten vara sanningslös. Föreningens verkliga ekonomiska styrka
kunde i själva verket icke vara betydelselös vare sig för de skadelidande,
vilka hade att hänvända sig till föreningen med sina krav, eller för alla de
utländska försäkringsanstalter, med vilka föreningen trädde i förbindelse.
Enligt 10 § vore medlemskap i ekonomisk förening beroende på ansökning
och enligt 67 § skulle, i fråga om dylik förening med begränsad personlig
ansvarighet, ansökningen hava viss form och innehålla uttryckligt åtagande
av sådan ansvarighet. 11 § föreskreve ovillkorlig rätt för medlem att uppsäga
sig till utträde, i varje fall efter viss tid från inträdet, och i fråga örn
förening med begränsad personlig ansvarighet föreskreves i 66 §, att stadgarna
ej finge innehålla bestämmelse, som utgjorde hinder för medlem att när
som helst uppsäga sig till utträde. Försäkringsanstalt, som erhållit tillstånd
att driva trafikförsäkringsrörelse, vore däremot utan vidare på grund av koncessionsvillkoren
att anse såsom medlem i trafikförsäkringsföreningen och
skyldig att såsom sådan kvarstå.
I 14 § föreskreves, att avgång ur ekonomisk förening skulle anses äga runi
vid den tid för räkenskapsavslutning, som infälle viss tid efter det den omständighet
som föranlett avgången, inträffat. Trafikförsäkringsanstalt, vars
tillstånd återkallades, måste givetvis omedelbart utträda ur trafikförsäkringsföreningen,
oberoende av den tidpunkt, vid vilken närmaste räkenskapsavslutning
inträffade.
Enligt 20 § skulle ledamot av ekonomisk förenings styrelse vara medlem i
föreningen; dock finge, där bolag eller annan samfällighet vore medlem, leda
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr I.
mot av den samfällighets styrelse eller delägare i samfälligheten vara ledamot
av föreningens styrelse. Nuvarande styrelseordföranden i trafikförsäkringsföreningen,
vilken icke företrädde någon enskild medlem, liksom flera styrelseledamöter,
vilka företrädde försäkringsanstalter utan att vara ledamöter
i anstalternas styrelser eller delägare i anstalterna, skulle icke kunna kvarstå
därest trafikförsäkringsföreningen skulle anpassas efter föreningslagen.
De utländska försäkringsanstalter, vilka dreve trafikförsäkringsrörelse här
i landet utan att här hava styrelseledamot eller delägare, skulle över huvud
taget icke kunna bliva representerade i föreningens styrelse. För närvarande
vore sistnämnda anstalter företrädda i styrelsen med tvenne ledamöter. Visserligen
kunde dessa svårigheter undanröjas exempelvis genom att ifrågavarande
personer förvärvade aktier i något till föreningen anslutet försäkringsaktiebolag
eller bleve delägare i ömsesidigt försäkringsbolag som vore medlem
i föreningen, men sådana åtgärder skulle i själva verket innebära ett
kringgående av gällande lag och syntes icke böra göras nödvändiga. Ej heller
torde det låta sig göra att enskilda personer inträdde som medlemmar i
föreningen. Denna borde uteslutande vara en sammanslutning av de anstalter
som dreve trafikförsäkringsrörelse. En personlig medlem skulle på något sätt
få berövas rösträtt i föreningen, då annars det bolag, där han vore anställd,
skulle få otillbörligt stort inflytande.
I fråga örn ekonomisk förening med personligen ansvariga medlemmar stadgades
i 69 §. att inträdande medlem svarade för alla förbindelser, vari föreningen
vid tiden .för inträdet häftade, och att avgången medlem i regel ej
svarade för de förbindelser, som uppkomme efter det hans avgång i viss ordning
kungjorts, samt i 70 §, att medlems ansvarighet finge göras gällande
allenast i samband med föreningens konkurs och att avgången medlem vore
fri från ansvarighet, därest föreningens tillgångar ej avträddes till konkurs
efter ansökning, som gjordes inom ett år från det avgången kungjordes. Trafikförsäkringsanstalternas
ansvarighet för föreningens förbindelser måste bestämmas
efter helt andra grunder. Inträdande medlem kunde givetvis icke
göras ansvarig för skada i följd av händelse som inträffat före inträdet,
och å andra sidan måste utträdande medlem utan inskränkning vara ansvarig
för skada i följd av händelse som inträffat före utträdet. Vidare kunde
medlems ansvarighet naturligen tagas i anspråk utan föreningens konkurs.
Enligt 73 § skulle ekonomisk förening registreras hos Konungens befallningshavande
och enligt 75 § skulle registrering vägras bland annat därest
föreningens stadgar ej stöde i överensstämmelse med föreningslagen. Av det
sagda torde framgå, att trafikförsäkringsföreningens stadgar svårligen kunde
bringas i överensstämmelse med föreningslagen. Även örn stadgarna skulle
kunna givas sådan lydelse, att något hinder för deras godkännande formellt
icke kunde anses föreligga, syntes dock registreringsmyndigheten hava att
vägra godkännande, enär föreningen i verkligheten icke skulle vara i överensstämmelse
med föreningslagen. För övrigt syntes föreningen såsom för
närvarande vore fallet böra sortera uteslutande och direkt under försäkringsinspektionen.
Det torde utan vidare vara klart, att ett aktiebolag icke skulle lämpa sig
för fullgörandet av den verksamhet som ålåge trafikförsäkringsföreningen.
Aktiebolagsformen möjliggjorde exempelvis icke ett rationellt ordnande av
de rättsförhållanden, som uppstode då tillstånd att driva trafikförsäkringsrörelse
återkallades eller beviljades åt nya anstalter.
Då trafikförsäkringsföreningens bildande förutsatts i trafikförsäkringslagen
och föreskrivits av Kungl. Maj :t, torde föreningen vara att betrakta såsom
en_ offentligrättslig institution, icke jämförlig med i föreningsform bildade
frivilliga sammanslutningar. Föreningens hela verksamhet ginge i själva
Kungl. Majlis proposition nr 4.
9
verket ut på att göra effektivt det skydd av social natur som införts genom
den obligatoriska trafikförsäkringen. Det lage därför i hög grad även i statsmakternas
intresse att föreningen bereddes rättskapacitet. Såsom franninge
av vad förut anförts torde föreningen icke kunna ombildas till överensstämmelse
med föreningslagen, så att registrering kunde ske och rättskapacitet därmed
vinnas, och ej heller torde föreningen kunna ersättas av ett aktiebolag. Da
syntes endast den utväg öppna sig, att Kungl. Majit gåve sanktion åt föreningen
genom att meddela stadfästelse a dess stadgar, eventuellt med de andringar
eller tillägg däri, som Kungl. Maj :t kunde finna påkallade.
Därest så ansåges nödigt syntes tillika böra föranstaltas örn sådan ändring
i 91 § föreningslagen, att föreningen undantoges från lagens tillämplighetsområde.
Över föreningens förevarande framställning hava utlåtanden avgivits av
försäkringsinspektionen och Överståthållarämbetet.
För säkring sinspektionen har anfört följande:
Då försäkringsinspektionen på sin tid godkänt föreningen såsom det av
Kungl. Maj :t föreskrivna organet för handhavandet av vissa i koncessionsvillkorcn
för trafikförsäkringsanstalterna omförmälda angelägenheter, hade försäkringsinspektionen
haft anledning antaga, att föreningen skulle av domstolarna
anses besitta rättskapacitet. Då emellertid högsta domstolen frånkänt
föreningen rättskapacitet, vöre det enligt försäkringsinspektionens mening av
vikt att åtgärder vidtoges, varigenom föreningen kunde erhålla dylik förmåga,
då föreningen eljest icke kunde fylla de uppgifter i olika hänseenden, som avilade
densamma. Då de av föreningen ifrågasätta åtgärderna syntes tjäna angivna
syfte, finge försäkringsinspektionen för sin del tillstyrka bifall till framställningen.
Överståthållarämbetet har yttrat:
Då registreringsplikt enligt gällande lag om ekonomiska föreningar syntes
åligga föreningen, men, på sätt av ansökningshandlingarna närmare framginge,
föreningens stadgar svårligen kunde bringas till överensstämmelse med
samma lag och då det uppenbarligen vore av vikt, att hinder för föreningens
förvärvande av rättskapacitet snarast möjligt undanröjdes, funne sig Överståthållarämbetet
böra tillstyrka bifall till föreningens framställning örn att bliva
undantagen från föreningslagens tillämplighetsområde.
Genom det av föreningen omnämnda utslaget har högsta domstolen, enär
föreningen icke blivit registrerad såsom ekonomisk förening, samt sådana omständigheter
icke visats föreligga att föreningen det oaktat kunde tillerkännas
rätt att vid domstol söka, kära eller svara, funnit av föreningen anförda
besvär icke kunna upptagas till prövning. Enligt detta utslag -— som tydligen
är grundat å bestämmelsen i 4 § lagen om ekonomiska föreningar, att
ekonomisk förening, innan den blivit registrerad, ej kan förvärva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet
söka, kära eller svara — saknar föreningen rättslig handlingsförmåga.
Med de för trafikförsäkringsanstalterna fastställda koncessionsvillkoren lärer
överensstämma, att det organ, som för anstalternas räkning skall handhava
dc gemensamma angelägenheterna, erhåller självständig rättslig handlingsförmåga.
Detta påkallas jämväl av praktiska skäl. Den verksamhet,
som ankommer på det nämnda organet, torde emellertid icke lämpligen kun
Bihang
till riksdagens protokoll 19S3. 1 sami. Nr 4. ■I
Departe
ments
chefen.
10
Kungl. Maj :ts proposition nr k.
na bedrivas vare sig under bolagsform eller under den föreningsform, som är
bestämd genom lagen örn ekonomiska föreningar. Då man synes kunna förvänta,
att den av trafikförsäkringsanstalterna bildade, av försäkringsinspektionen
godkända sammanslutningen, därest den erhåller rättslig handlingsförmåga,
kommer att på ett betryggande sätt omhänderhava de angelägenheter,
vilka, enligt vad som förutsatts vid trafikförsäkringslagens tillkomst, skola
ombestyras av trafikförsäkringsanstalterna gemensamt, finner jag mig böra
tillstyrka, att föreningen, såsom den i sin skrivelse hemställt, undantages från
tillämpningen av lagen örn ekonomiska föreningar. Härigenom beredes föreningen
möjlighet att utan registrering vinna godkännande såsom självständigt
rättssubjekt. Förslag till ändring i 91 § föreningslagen av angiven innebörd
har upprättats inom justitiedepartementet
Fråga om fastställelse å föreningens stadgar torde framdeles komma att
anmälas av chefen för handelsdepartementet.»
Föredraganden uppläser härefter det nämnda förslaget till lag om ändrad
lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) om ekonomiska föreningar av
den lydelse, bilaga1 till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets
utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans
Majit Konungen.
Ur protokollet:
H. Stefensson.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande nied det vid propositionen fogade
uteslutits.
lagförslaget, har här
Kungl. Maj:ts proposition nr h.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 27_ december
1932.
Närvarande:
justitieråden Alexanderson,
Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitierådet Grefberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 16 december
1932, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagradets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag örn ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) örn
ekonomiska föreningar.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av extra ledamoten för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet Gustaf
Eriksson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
12
Kungl. Maj :ts proposition nr h.
Utdrag av protokollet över justiticdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slolt den 3 januari 1933.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, lagrådets den 27 december
1932 avgivna utlåtande över det den 16 i samma månad till lagrådet remitterade
förslaget till lag om ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55)
om ekonomiska föreningar; därvid föredraganden hemställer, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom proposition föreläggas innevarande års riksdag till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axel Wennerholm.
Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
323338
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1933:22 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 a1 i texten
- 1LU 1933:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 s. 3 i texten