Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) om ekonomiska föreningar

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:4, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) om ekonomiska föreningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr h.

1

Nr 4.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55)

om ekonomiska föreningar; given Stockholms slott

den 3 januari 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 91 § lagen den 22

juni 1911 (nr 55) örn ekonomiska föreningar.

GUSTAR

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1933

1 saini

Nr h.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) om ekonomiska

föreningar.

Härigenom förordnas, att 91 § lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska föreningar,

vilket lagrum ändrats genom lag den 3 augusti 1929 (nr 261), skall

i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

91 §.

Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å:

1) sparbanker;

2) förening av trafikförsäkringsanstalter, vilken av försäkringsinspektionen

godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägenheter;

3) sjukkassor, understödsföreningar eller andra försäkringsföreningar;

4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i fast

egendom, å vilka gällande bestämmelser örn hypoteks föreningar eller örn bostadskreditföreningar

äga tillämpning.

Ej heller ----särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 16 december 1932.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, framställning från Föreningen

för gemensamt lagenligt trafikförsäkringsansvar örn ändring i 91 §

lagen den 22 juni 1911 (nr 55) om ekonomiska föreningar samt anför:

»Enligt lagen den 10 maj 1929 (nr 77) örn trafikförsäkring å motorfordon

är ägare av motorfordon, som brukas i trafik här i riket, pliktig att taga och

vidmakthålla trafikförsäkring å motorfordonet. Försäkringen medför rätt för

den, som på grund av skada i följd av trafik med fordonet här i riket enligt

lag är berättigad till skadestånd av fordonets ägare, brukare eller förare, att

utbekomma skadeståndet av försäkringsgivaren. Trafikförsäkring må, förutom

av anstalt som inrättats av staten, meddelas endast av försäkringsanstalt, som

därtill erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd. Kungl. Maj :t äger att vid meddelande

av dylikt tillstånd föreskriva de villkor och bestämmelser, som utöver de i

trafikförsäkringslagen givna prövas nödiga, så ock att eljest meddela de särskilda

föreskrifter i fråga örn tillsyn å sådana anstalter, som finnas erforderliga.

Är, då skada timat i följd av trafik med motorfordon, trafikförsäkring, som

enligt lagen bort finnas, ej å fordonet gällande till förmån för den, som lidit

skada, eller kan ej utrönas genom vilket fordon skadan förorsakats, äro enligt

21 § samtliga de försäkringsanstalter, som äga meddela sådan försäkring, en

för alla och alla för en gent emot honom ansvariga, såsom örn dylik försäkring

varit av dem meddelad; dock äro anstalterna icke ansvariga gent emot den, som

försäkringsplikten ålåg. Försäkringsanstalterna emellan skall den sålunda fastslagna

ansvarigheten fördelas efter särskilt angiven grund.

I det vid propositionen nr 201 till 1928 års riksdag fogade, av särskilt tillkallade

sakkunniga utarbetade förslag, som legat till grund för trafikförsäkringslagen,

hade i IG § upptagits bestämmelser motsvarande 21 § trafikförsäkringslagen.

I motiven till förslaget omnämnde de sakkunniga, hurusom åtskilliga

automobilförsäkringsbolag hemställt, att försäkringsinrättning ej måtte

medgivas koncession för tecknande av obligatorisk ansvarighetsförsäkring med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

mindre densamma förpliktade sig att gemensamt med övriga koncessionerade

inrättningar bilda en sammanslutning för övertagande av ansvaret för oförsäkrade

motorfordon. I anslutning härtill anförde de sakkunniga vidare:

Av det erbjudande, som försäkringsbolagens uttalande kunde anses innefatta,

hade förslaget begagnat sig på sätt som av 16 § framginge. Det hade icke

ansetts erforderligt att i lag fastslå den av bolagen förutsatta sammanslutningens

form och verksamhetssätt. Man hade nöjt sig med att förklara samtliga

anstalter ansvariga en för alla och alla för en. Den skadade kunde alltså för

utbekommande av det skadestånd, vartill han vore berättigad, hålla sig till

vilken av dem han ville. Endast örn grunden för ansvarighetens fördelning

anstalterna emellan hade lagbestämmelse ansetts erforderlig. I övrigt finge

anstalterna själva bestämma, hur deras förhållande inbördes och gentemot allmänheten

borde ordnas._ Att anordningarna gjordes så enkla och för den skadade

bekväma som möjligt, vore för en var av anstalterna av synnerligt intresse.

Föreningen för gemensamt lagenligt trafikförsäkring sansvar, vilken utgör en

sammanslutning av de försäkringsanstalter, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd

meddela trafikförsäkring, har i en till justitiedepartementet ingiven, den 3 november

1932 dagtecknad skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta

örn sådan ändring i 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) örn ekonomiska föreningar,

att föreningen bleve undantagen från lagens tillämplighetsområde.

Föreningen har tillika i en till handelsdepartementet ingiven skrivelse hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte stadfästa föreningens stadgar.

I en av föreningen åberopad promemoria har beträffande föreningens bildande

anförts följande:

Tillstånd att driva trafikförsäkringsrörelse hade Kungl. Maj:t genom särskilda

resolutioner beviljat åt trettioen i promemorian namngivna försäkringsanstalter.

De i resolutionerna med stöd av trafikförsäkringslagen föreskrivna

villkoren för försäkringsrörelsens bedrivande, vilka vore likalydande för samtliga

anstalter, innehölle bland annat följande bestämmelse: ''Bolaget åligger att

gemensamt med övriga trafikförsäkringsanstalter, på sätt och i den ordning

anstalterna besluta och försäkringsinspektionen godkänner, upprätta och vidmakthålla

lämpligt organ, som skall äga för anstalternas räkning handhava de

angelägenheter, vilka äro förbundna dels med den samtliga trafikförsäkringsanstalter

enligt lagen örn trafikförsäkring å motorfordon gemensamt åvilande

ansvarigheten, såsom verkställandet av dithörande skaderegleringar m. ra.

dels ock med försäkring genom tullverkets bemedling å motorfordon, som för

tillfälligt brukande i riket införas från utlandet. Bolaget är pliktigt att ställa

sig till efterrättelse de beslut, som nämnda organ i vad avser dess angivna

verksamhetsområde i stadgad ordning fattar.’

Till åtlydnad av Kungl. Maj:ts föreskrifter hade tjugunio anstalter, som erhållit

tillstånd att driva trafikförsäkringsrörelse, beslutat bilda en sammanslutning,

som fått benämningen Föreningen för gemensamt lagenligt trafikförsäkringsansvar

(i dagligt tal benämnd Trafikförsäkringsföreningen). Föreningen

hade konstituerats vid sammanträde med anstalterna den 2 december 1929, varvid

stadgar antagits och föreningens första styrelse valts. Föreningen hade av försäkringsinspektionen

blivit godkänd såsom det av Kungl. Majit föreskrivna

organet. Två försäkringsanstalter, som senare erhållit tillstånd att driva trafikförsäkringsrörelse,

hade jämväl anslutit sig till föreningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr b.

5

§ 1 i föreningens stadgar är av följande lydelse:

Töreningen har till ändamål att, utan att bereda sig ekonomisk vinning, för

medlemmarnas räkning

1) handhava de angelägenheter, som äro förbundna med den medlemmarna

enligt lagen örn trafikförsäkring gemensamt åvilande ansvarigheten;

2) i övrigt tillvarataga medlemmarnas gemensamma intressen i anledning av

den av dem drivna trafikförsäkringsrörelsen omfattande i riket hemmahörande

motorfordon;

3) a) genom tullverkets bemedling besörja trafikförsäkring å motorfordon,

som för tillfälligt brukande i riket införas från utlandet;

b) träffa sådana anordningar och överenskommelser

att hos medlemmar gällande trafikförsäkringar medgivas giltighet vid färder

utomlands enligt i respektive länder gällande lagar och förordningar örn obligatorisk

ansvarighetsförsäkring eller garanti;

att hos andra länders försäkringsanstalter gällande ansvarighetsförsäkringar

å utländska motorfordon erhålla giltighet såsom trafikförsäkring vid fordonens

tillfälliga brukande här i landet.

Inom föreningen bildas skilda avdelningar:

Avd. A. för verksamhet enligt l) här ovan

» B. » » » 2) 51 »

» C. s » » 3) » » .

Medlem i föreningen är enligt 2 § en var anstalt, som erhållit tillstånd att

meddela trafikförsäkring. Vid inträdet skall medlemmen göra anmälan å av

föreningen fastställt formulär och angiva, huruvida medlemskapet skall avse

allenast avdelning A eller även avdelningarna B och C.

§ 5 i stadgarna föreskriva att i fall, som omförmäles i 21 § trafikförsäkringslagen,

styrelsen äger att för medlemmarnas räkning verkställa skaderegleringar

och föra regresstalan ävensom att i samband härmed utbetala och uppbära

medel, ingå förlikning samt kära och svara inför domstol.

Stadgarna innehålla vidare bestämmelser angående styrelse, vinst- och förlusträkningar,

fördelning mellan föreningsmedlemmarna av ansvarigheten i fråga

örn skadefall och utgifter i övrigt, förande av räkenskaperna, skyldighet för

medlemmarna att utgiva förskott, föreningssammanträden, utträde ur föreningen

ävensom slitande av tvister mellan föreningen saint medlem eller medlemmar

av föreningen.

I fråga örn föreningens verksamhet innehåller den förut omnämnda promemorian

följande:

Föreningen vore närmast att anse såsom ett ombud för däri ingående trafikförsäkringsanstalter

och dreve icke någon rörelse för egna syften. Inom föreningens

främsta verksamhetsområde, handhavandet av de angelägenheter som

vore förbundna med den medlemmarna enligt trafikförsäkringslagen gemensamt

åvilande ansvarigheten — avdelning A -—- beslutade icke föreningen

utan styrelsen direkt å medlemmarnas vägnar på grund av fullmakt enligt

5 § i stadgarna. Det läge i sakens natur, att verksamheten inom avdelning

B, som avsåge tillvaratagande av medlemmarnas gemensamma intressen i an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

ledning av den av deni drivna trafikförsäkringsrörelsen å inhemska motorfordon,

icke skedde för något eget syfte. Den huvudsakligaste delen av

verksamheten inom avdelning C, meddelande av försäkringar å motorfordon

sorn °för tillfälligt brukande i riket infördes från utlandet, samt utfärdande

av sådana förbindelser som avsåges i 5 § trafikförsäkringslagen, torde närmast

vara att anse såsom försäkringsrörelse och skedde icke ens formellt i

föreningens namn utan å de trafikförsäkringsanstalters vägnar, vilka enligt

anmälan till försäkringsinspektionen gemensamt dreve trafikförsäkringsrörelse

för utländska motorfordon. Föreningen som sådan skulle så mycket

mindre kunna fullgöra denna verksamhet som försäkringsrörelse finge drivas

endast av försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag.

Inom föreningens samtliga avdelningar vore verksamheten omfattande. Det

kunde sålunda nämnas, att inom avdelning A under åren 1930—1931 anmälts

sammanlagt 369 skador, vilka vid sistnämnda års utgång föranlett utbetalningar

och reservavsättningar å tillhopa 304,552 kronor, att inom samma avdelning

under år 1932 anmälts omkring 180 skador, att inom avdelning C utställts

omkring 8,000 försäkringar och under åren 1930—1931 anmälts 61

skador, vilka vid sistnämnda års utgång föranlett utbetalningar och reservavsättningar

å 75,878 kronor, att under år 1932 skadeutbetalningarna uppgått

till 126,149 kronor, att förbindelser enligt 5 § trafikförsäkringslagen på

grund av särskilda överenskommelser utfärdats för 83 utländska försäkringsanstalter

samt att omkring 45 skador å dylika anstalters vägnar reglerats.

I samband med. skaderegleringsverksamheten hade det varit erforderligt för

föreningen att i åtskilliga fall föra talan vid domstol. Flera rättegångar, i

vilka föreningen vore kärande eller svarande, vore för närvarande vid domstol

anhängiga.

Vidare anföres i promemorian:

Genom ett den 28 september 1932 givet utslag i mål mellan föreningen, å

ena, samt automobilföraren Bror Filip Andersson, å andra sidan, hade högsta

domstolen förklarat av föreningen anförda besvär icke kunna upptagas till

prövning, enär föreningen icke blivit registrerad såsom ekonomisk förening

samt sådana omständigheter icke visats föreligga, att föreningen det oaktat

kunde tillerkännas rätt att vid domstol söka, kära eller svara.

Någon registrering av föreningen enligt bestämmelserna i lagen örn ekonomiska

föreningar hade. såsom högsta domstolen anmärkt, icke skett och torde

icke heller kunna vinnas, enär föreningen på grund av beskaffenheten av dess

åligganden svårligen kunde bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i

nämnda lag och villkoren för registrering därför icke torde kunna av föreningen

uppfyllas. Här skulle i korthet beröras de bestämmelser i föreningslagen,

efter vilka trafikförsäkringsföreningen icke eller endast med svårighet

kunde anpassas.

Enligt 3 § häftade för ekonomisk förenings förbindelser allenast dess

tillgångar, varjämte medlemmarna kunde åtaga sig till visst belopp begränsad

personlig ansvarighet, i vilket fall enligt 7 § 6 punkten i

stadgarna för en ekonomisk förening skulle angivas det belopp, intill

vilket medlemmarna skulle svara. Trafikförsäkringsföreningens samtliga

medlemmar däremot vore på grund av 21 § trafikförsäkringslagen solidariskt

ansvariga till obegränsat belopp för de förbindelser, föreningen genom verksamheten

inom avdelning A iklädde sig, liksom de till avdelning C anslutna

medlemmarna vore på lika sätt ansvariga för de genom verksamheten inom

denna avdelning uppkommande förbindelserna. Visserligen kunde i stadgarna

utelämnas bestämmelse örn personlig ansvarighet för medlemmarna eller intagas

föreskrift om till visst belopp begränsad ansvarighet och medlemmarna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

7

vid sidan därav genom särskild utfästelse ikläda sig obegränsat ansvar, men

en sådan anordning kunde knappast anses tillständig ur vare sig rättslig eller

sund ekonomisk synpunkt oell skulle dessutom verka direkt vilseledande för

allmänheten.

I 5 § stadgades, att ekonomisk förening skulle bestå av minst fem medlemmar

och i 48 §, att dylik förening skulle träda i likvidation då antalet

medlemmar nedgått under fem samt tillräckligt antal medlemmar ej inträtt

inom tre månader. Trafikförsäkringsföreningen måste däremot på grund av

Kungl. Maj:ts föreskrifter bestå, oavsett örn antalet trafikförsäkringsanstalter

i framtiden skulle nedgå under fem.

Föreningslagen förutsatte, att ekonomisk förening skulle erhålla erforderligt

rörelsekapital genom insatser från medlemmarna, och skulle enligt 7 §

4 punkten i stadgarna angivas insatsernas storlek, huru dessa skulle göras

och huruvida medlem finge deltaga med högre belopp än enkel insats. Trafikförsäkringsföreningen

måste för behöriga fullgörandet av dess verksamhet

hava rätt att när som helst från medlemmarna infordra erforderliga rörelsemedel.

En anordning med insatser vore därför överflödig och skulle endast

förorsaka onödigt arbete.

Föreningslagen förutsatte, att ekonomisk förenings verksamhet skulle kunna

giva vinst, och föreskreves i 7 § 7 punkten, att i stadgarna skulle angivas

huru stor del av årsvinsten som minst skulle avsättas till reservfond. Trafikförsäkringsföreningens

verksamhet vore av den beskaffenhet, att vinst för något

år vore utesluten. Verksamheten inom avdelning A kunde enligt sakens

natur medföra endast förluster, och föreningens övriga åligganden vore varken

ägnade eller avsedda att medföra överskott. Någon vinstaA7sättning till reservfond

kunde därför icke ifrågakomma för föreningen. En reservfond skulle för

övrigt till ingen nytta belasta medlemmarnas ekonomi.

8 § föreskreve, att ekonomisk förenings firma skulle innehålla orden ''utan

personlig ansvarighet’ eller, där medlemmarna åtagit sig till visst belopp

begränsad personlig ansvarighet, orden ''med begränsad personlig ansvarighet’.

En sådan beteckning i trafikförsäkringsföreningens firmanamn

skulle ju i realiteten vara sanningslös. Föreningens verkliga ekonomiska styrka

kunde i själva verket icke vara betydelselös vare sig för de skadelidande,

vilka hade att hänvända sig till föreningen med sina krav, eller för alla de

utländska försäkringsanstalter, med vilka föreningen trädde i förbindelse.

Enligt 10 § vore medlemskap i ekonomisk förening beroende på ansökning

och enligt 67 § skulle, i fråga om dylik förening med begränsad personlig

ansvarighet, ansökningen hava viss form och innehålla uttryckligt åtagande

av sådan ansvarighet. 11 § föreskreve ovillkorlig rätt för medlem att uppsäga

sig till utträde, i varje fall efter viss tid från inträdet, och i fråga örn

förening med begränsad personlig ansvarighet föreskreves i 66 §, att stadgarna

ej finge innehålla bestämmelse, som utgjorde hinder för medlem att när

som helst uppsäga sig till utträde. Försäkringsanstalt, som erhållit tillstånd

att driva trafikförsäkringsrörelse, vore däremot utan vidare på grund av koncessionsvillkoren

att anse såsom medlem i trafikförsäkringsföreningen och

skyldig att såsom sådan kvarstå.

I 14 § föreskreves, att avgång ur ekonomisk förening skulle anses äga runi

vid den tid för räkenskapsavslutning, som infälle viss tid efter det den omständighet

som föranlett avgången, inträffat. Trafikförsäkringsanstalt, vars

tillstånd återkallades, måste givetvis omedelbart utträda ur trafikförsäkringsföreningen,

oberoende av den tidpunkt, vid vilken närmaste räkenskapsavslutning

inträffade.

Enligt 20 § skulle ledamot av ekonomisk förenings styrelse vara medlem i

föreningen; dock finge, där bolag eller annan samfällighet vore medlem, leda
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr I.

mot av den samfällighets styrelse eller delägare i samfälligheten vara ledamot

av föreningens styrelse. Nuvarande styrelseordföranden i trafikförsäkringsföreningen,

vilken icke företrädde någon enskild medlem, liksom flera styrelseledamöter,

vilka företrädde försäkringsanstalter utan att vara ledamöter

i anstalternas styrelser eller delägare i anstalterna, skulle icke kunna kvarstå

därest trafikförsäkringsföreningen skulle anpassas efter föreningslagen.

De utländska försäkringsanstalter, vilka dreve trafikförsäkringsrörelse här

i landet utan att här hava styrelseledamot eller delägare, skulle över huvud

taget icke kunna bliva representerade i föreningens styrelse. För närvarande

vore sistnämnda anstalter företrädda i styrelsen med tvenne ledamöter. Visserligen

kunde dessa svårigheter undanröjas exempelvis genom att ifrågavarande

personer förvärvade aktier i något till föreningen anslutet försäkringsaktiebolag

eller bleve delägare i ömsesidigt försäkringsbolag som vore medlem

i föreningen, men sådana åtgärder skulle i själva verket innebära ett

kringgående av gällande lag och syntes icke böra göras nödvändiga. Ej heller

torde det låta sig göra att enskilda personer inträdde som medlemmar i

föreningen. Denna borde uteslutande vara en sammanslutning av de anstalter

som dreve trafikförsäkringsrörelse. En personlig medlem skulle på något sätt

få berövas rösträtt i föreningen, då annars det bolag, där han vore anställd,

skulle få otillbörligt stort inflytande.

I fråga örn ekonomisk förening med personligen ansvariga medlemmar stadgades

i 69 §. att inträdande medlem svarade för alla förbindelser, vari föreningen

vid tiden .för inträdet häftade, och att avgången medlem i regel ej

svarade för de förbindelser, som uppkomme efter det hans avgång i viss ordning

kungjorts, samt i 70 §, att medlems ansvarighet finge göras gällande

allenast i samband med föreningens konkurs och att avgången medlem vore

fri från ansvarighet, därest föreningens tillgångar ej avträddes till konkurs

efter ansökning, som gjordes inom ett år från det avgången kungjordes. Trafikförsäkringsanstalternas

ansvarighet för föreningens förbindelser måste bestämmas

efter helt andra grunder. Inträdande medlem kunde givetvis icke

göras ansvarig för skada i följd av händelse som inträffat före inträdet,

och å andra sidan måste utträdande medlem utan inskränkning vara ansvarig

för skada i följd av händelse som inträffat före utträdet. Vidare kunde

medlems ansvarighet naturligen tagas i anspråk utan föreningens konkurs.

Enligt 73 § skulle ekonomisk förening registreras hos Konungens befallningshavande

och enligt 75 § skulle registrering vägras bland annat därest

föreningens stadgar ej stöde i överensstämmelse med föreningslagen. Av det

sagda torde framgå, att trafikförsäkringsföreningens stadgar svårligen kunde

bringas i överensstämmelse med föreningslagen. Även örn stadgarna skulle

kunna givas sådan lydelse, att något hinder för deras godkännande formellt

icke kunde anses föreligga, syntes dock registreringsmyndigheten hava att

vägra godkännande, enär föreningen i verkligheten icke skulle vara i överensstämmelse

med föreningslagen. För övrigt syntes föreningen såsom för

närvarande vore fallet böra sortera uteslutande och direkt under försäkringsinspektionen.

Det torde utan vidare vara klart, att ett aktiebolag icke skulle lämpa sig

för fullgörandet av den verksamhet som ålåge trafikförsäkringsföreningen.

Aktiebolagsformen möjliggjorde exempelvis icke ett rationellt ordnande av

de rättsförhållanden, som uppstode då tillstånd att driva trafikförsäkringsrörelse

återkallades eller beviljades åt nya anstalter.

Då trafikförsäkringsföreningens bildande förutsatts i trafikförsäkringslagen

och föreskrivits av Kungl. Maj :t, torde föreningen vara att betrakta såsom

en_ offentligrättslig institution, icke jämförlig med i föreningsform bildade

frivilliga sammanslutningar. Föreningens hela verksamhet ginge i själva

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 4.

9

verket ut på att göra effektivt det skydd av social natur som införts genom

den obligatoriska trafikförsäkringen. Det lage därför i hög grad även i statsmakternas

intresse att föreningen bereddes rättskapacitet. Såsom franninge

av vad förut anförts torde föreningen icke kunna ombildas till överensstämmelse

med föreningslagen, så att registrering kunde ske och rättskapacitet därmed

vinnas, och ej heller torde föreningen kunna ersättas av ett aktiebolag. Da

syntes endast den utväg öppna sig, att Kungl. Majit gåve sanktion åt föreningen

genom att meddela stadfästelse a dess stadgar, eventuellt med de andringar

eller tillägg däri, som Kungl. Maj :t kunde finna påkallade.

Därest så ansåges nödigt syntes tillika böra föranstaltas örn sådan ändring

i 91 § föreningslagen, att föreningen undantoges från lagens tillämplighetsområde.

Över föreningens förevarande framställning hava utlåtanden avgivits av

försäkringsinspektionen och Överståthållarämbetet.

För säkring sinspektionen har anfört följande:

Då försäkringsinspektionen på sin tid godkänt föreningen såsom det av

Kungl. Maj :t föreskrivna organet för handhavandet av vissa i koncessionsvillkorcn

för trafikförsäkringsanstalterna omförmälda angelägenheter, hade försäkringsinspektionen

haft anledning antaga, att föreningen skulle av domstolarna

anses besitta rättskapacitet. Då emellertid högsta domstolen frånkänt

föreningen rättskapacitet, vöre det enligt försäkringsinspektionens mening av

vikt att åtgärder vidtoges, varigenom föreningen kunde erhålla dylik förmåga,

då föreningen eljest icke kunde fylla de uppgifter i olika hänseenden, som avilade

densamma. Då de av föreningen ifrågasätta åtgärderna syntes tjäna angivna

syfte, finge försäkringsinspektionen för sin del tillstyrka bifall till framställningen.

Överståthållarämbetet har yttrat:

Då registreringsplikt enligt gällande lag om ekonomiska föreningar syntes

åligga föreningen, men, på sätt av ansökningshandlingarna närmare framginge,

föreningens stadgar svårligen kunde bringas till överensstämmelse med

samma lag och då det uppenbarligen vore av vikt, att hinder för föreningens

förvärvande av rättskapacitet snarast möjligt undanröjdes, funne sig Överståthållarämbetet

böra tillstyrka bifall till föreningens framställning örn att bliva

undantagen från föreningslagens tillämplighetsområde.

Genom det av föreningen omnämnda utslaget har högsta domstolen, enär

föreningen icke blivit registrerad såsom ekonomisk förening, samt sådana omständigheter

icke visats föreligga att föreningen det oaktat kunde tillerkännas

rätt att vid domstol söka, kära eller svara, funnit av föreningen anförda

besvär icke kunna upptagas till prövning. Enligt detta utslag -— som tydligen

är grundat å bestämmelsen i 4 § lagen om ekonomiska föreningar, att

ekonomisk förening, innan den blivit registrerad, ej kan förvärva rättigheter

eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet

söka, kära eller svara — saknar föreningen rättslig handlingsförmåga.

Med de för trafikförsäkringsanstalterna fastställda koncessionsvillkoren lärer

överensstämma, att det organ, som för anstalternas räkning skall handhava

dc gemensamma angelägenheterna, erhåller självständig rättslig handlingsförmåga.

Detta påkallas jämväl av praktiska skäl. Den verksamhet,

som ankommer på det nämnda organet, torde emellertid icke lämpligen kun
Bihang

till riksdagens protokoll 19S3. 1 sami. Nr 4. ■I

Departe
ments
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj :ts proposition nr k.

na bedrivas vare sig under bolagsform eller under den föreningsform, som är

bestämd genom lagen örn ekonomiska föreningar. Då man synes kunna förvänta,

att den av trafikförsäkringsanstalterna bildade, av försäkringsinspektionen

godkända sammanslutningen, därest den erhåller rättslig handlingsförmåga,

kommer att på ett betryggande sätt omhänderhava de angelägenheter,

vilka, enligt vad som förutsatts vid trafikförsäkringslagens tillkomst, skola

ombestyras av trafikförsäkringsanstalterna gemensamt, finner jag mig böra

tillstyrka, att föreningen, såsom den i sin skrivelse hemställt, undantages från

tillämpningen av lagen örn ekonomiska föreningar. Härigenom beredes föreningen

möjlighet att utan registrering vinna godkännande såsom självständigt

rättssubjekt. Förslag till ändring i 91 § föreningslagen av angiven innebörd

har upprättats inom justitiedepartementet

Fråga om fastställelse å föreningens stadgar torde framdeles komma att

anmälas av chefen för handelsdepartementet.»

Föredraganden uppläser härefter det nämnda förslaget till lag om ändrad

lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) om ekonomiska föreningar av

den lydelse, bilaga1 till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans

Majit Konungen.

Ur protokollet:

H. Stefensson.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande nied det vid propositionen fogade

uteslutits.

lagförslaget, har här

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 27_ december

1932.

Närvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 16 december

1932, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagradets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag örn ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55) örn

ekonomiska föreningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av extra ledamoten för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet Gustaf

Eriksson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj :ts proposition nr h.

Utdrag av protokollet över justiticdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slolt den 3 januari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, lagrådets den 27 december

1932 avgivna utlåtande över det den 16 i samma månad till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 (nr 55)

om ekonomiska föreningar; därvid föredraganden hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas innevarande års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Wennerholm.

Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

323338

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:22 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 a1 i texten
  2. 1LU 1933:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 91 § lagen den 22 juni 1911 s. 3 i texten