Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående blodundersökning i mål örn barn utom äktenskap m. m

1933-01-20 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:45, Med förslag till lag angående blodundersökning i mål örn barn utom äktenskap m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr -4,5.

1

Nr 45.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

blodundersökning i mål örn barn utom äktenskap

m. m.; given Stockholms slott den 20 januari 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående blodundersökning i mål örn barn utom äktenskap; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 2 och 10 §§ lagen den 19 juni 1919

(nr 367) om fri rättegång.

GUSTAR

K. Schlyter.

1 sami. Nr hö.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr ho.

Förslag

till

Lag

angående blodundersökning i mål om barn utom äktenskap.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Yjkar i mål örn faderskap till barn utom äktenskap den som uppgives vara

fader till barnet, att undersökning skall ske för utrönande huruvida det med

hänsyn till hans samt moderns och barnets blodgruppsegenskaper får anses

uteslutet att barnet avlats av honom, åge rätten, där ej modern frivilligt medverkar

till åstadkommande av undersökningen, vid vite förelägga henne att

med intyg av läkare visa, att å henne samt å barnet, såframt det står under

moderns vårdnad, tagits för ändamålet erforderliga blodprov. Har annan

vårdnaden örn barnet, skall föreläggandet givas denne, såvitt angår blodprov

från barnet.

2 §.

Ej må föreläggande enligt 1 § meddelas, såframt anledning saknas därtill,

att den uppgivne fadern haft samlag med barnets moder å tid då det kan

hava avlats, eller av utredningen framgår att han ej kan vara fader till barnet.

3 §.

Vid föreläggande skall, på därom framställt yrkande, fästas villkor att den

uppgivne fadern i god tid till den, vilken föreläggandet gäller, eller ock till

barnavårdsmannen erlägger ett belopp motsvarande den gottgörelse, som i

statens eller kommuns tjänst anställd läkare äger för den avsedda åtgärden

betinga sig. Skall gottgörelsen gäldas av allmänna medel, åge vad nu sagts

ej tillämpning.

4 §.

Läkare, som i anledning av föreläggande anlitas för tagande av blodprov,

har att därvid samt i fråga örn de tagna provens insändande till sakkunnig för

undersökning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelas av Konungen

eller den myndighet Konungen därtill förordnar.

0

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

3

Förslag

till

Lag

angående iindrad lydelse av 2 och 10 §§ lagen den 19 juni 1919 (nr 367)

om fri rättegång.

Härigenom förordnas, att 2 och 10 §§ lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång,

vilka lagrum ändrats genom lagen den 14 juni 1929 (nr 158), skola

sålunda ändras, att till 2 § fogas ett tredje stycke av nedan angivet innehåll

samt att 10 § första stycket erhåller den nya lydelse som nedan angives:

2 §•

Part, som — —• — förskjuten kostnad.

Efter ty — — — i rättegången.

Har i mål örn faderskap till barn utom äktenskap, däri den uppgivne fadern

åtnjuter fri rättegång, i statens eller kommuns tjänst anställd läkare tagit blodprov

för undersökning av faderns samt moderns och barnets blodgruppsegenskaper,

skall ersättning härför gäldas av allmänna medel. Stämpel skall ej

åsättas utlåtande som i anledning av undersökningen avgives.

10 §.

Har part vid underrätt åtnjutit fri rättegång, vare han, då målet fullföljes

till hovrätten, berättigad att jämväl med avseende å rättegången därstädes

tillgodonjuta de i 2 § första och tredje styckena omförmälda förmåner, såframt

ej under tiden partens förmögenhetsförhållanden veterligen så ändrats, att han

utan intrång i de medel, som äro nödiga för hans eget uppehälle och för fullgörande

av honom åliggande underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna för

rättegången i hovrätten. Part äge ock eljest i hovrätten komma i åtnjutande

av fri rättegång i den omfattning nu sagts, där han, på sätt i 4 § föreskrives,

styrker, att han icke äger tillgång till gäldande av de med rättegången i hovrätten

förenade kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna nödiga medel

för eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet.

Där hovrätt---— allmänna medel.

Vad i —--i hovrätt.

Mot hovrätts---ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 december 1932.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, riksdagens

skrivelse den 15 april 1931, nr 135, samt i anledning därav upprättat förslag

till bestämmelser angående blodundersökning i mål örn barn utom äktenskap.

Föredraganden anför:

Gällande »Svårigheten att åvägabringa bindande bevisning beträffande faderskap har

lagstiftning föranlett att den svenska lagstiftningen, liksom andra rättssystem, uppställt

an^skap.6r vissa bevispresumtioner örn faderskap. Bestämmelser härom återfinnas dels

i lagen den 14 juni 1917 örn äktenskaplig börd, dels i lagen samma dag om

barn utom äktenskap.

Starkast är presumtionen om den äkta mannens faderskap till hustruns

barn. Härutinnan gäller, att barn som födes under äktenskap eller å sådan

tid efter dess upplösning, att det kan vara avlat dessförinnan, har äktenskaplig

börd, där ej i viss angiven ordning barnet förklaras icke hava

sådan börd (lagen örn äktenskaplig börd 1 §). Presumtionens brytande kan

ske endast i rättegångsväg, och härför erfordras regelmässigt bevisning, att

barnet icke kan vara avlat av mannen; dock må, ändå att sådan bevisning

ej förebragts, talan, som föres av mannen själv, bifallas, örn utredningen giver

vid handen att barnet är avlat före äktenskapet eller under det makarna

enligt domstols beslut levat åtskilda, samt det ej göres sannolikt att makarna

haft samlag med varandra å tid, då barnet kan vara avlat (7 §).

Har barnet utomäktenskaplig börd, kan faderskapet fastställas antingen

genom erkännande eller genom dom. Örn någon enligt vissa angivna former

erkänt sig vara fader till barnet samt erkännandet på enahanda sätt har vitsordats

av modern, är erkännandet gällande, där ej visas att mannen ej är

barnets fader (lagen örn barn utom äktenskap 20 §). Väckes mot någon

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 45.

5

talan om fastställande av faderskap till ett utomäktenskapligt barn, skall svaranden

anses som fader så snart det utredes, att han haft samlag med modern

å tid då barnet kan hava avlats; denna presumtion brytes allenast örn sådana

omständigheter förebringas, att det är uppenbart att barnet ej avlats vid detta

samlag (26 §). Förekommer anledning därtill att svaranden haft samlag

med modern å tid, då barnet kan hava avlats, äger rätten förelägga antingen

modern att med ed bekräfta eller svaranden att med ed förneka, att sådant

samlag ägt rum. Detta föreläggande skall givas den, åt vilken med hänsyn

till samtliga omständigheter i målet eden finnes kunna med största trygghet

anförtros (27 §).

Talan, som avser fastställande att ett barn ej har äktenskaplig börd, kan

väckas dels av mannen eller, under vissa förutsättningar, hans förmyndare

eller arvingar -— sådan talan är dock utesluten, örn mannen efter barnets

födelse erkänt det som sitt — dels ock av barnet, dess förmyndare, örn

särskild sådan finnes, eller eljest av god man, som förordnas att bevaka barnets

rätt (lagen örn äktenskaplig börd 2—5 §§). Modern kan ej väcka dylik

talan; ej heller eljest blir hon part i rättegången. Däremot skall hon höras

i målet, örn det kan ske. Rätten skall sörja för fullständig utredning (6 §).

Talan örn fastställande av faderskap till barn utom äktenskap kan väckas

ej blott av barnet självt, dess moder eller annan, som har vårdnaden örn detsamma,

utan även av den för barnet utsedde barnavårdsmannen (lagen örn

barn utom äktenskap 13 §). Rätten skall tillse, att envar som äger att för

barnet föra talan erhåller tillfälle att yttra sig i målet, samt sörja för fullständig

utredning särskilt beträffande de omständigheter, som kunna vara

av betydelse för bedömande huruvida barnet kan vara avlat vid uppgivet

samlag. För utrednings vinnande äger rätten införskaffa erforderlig

bevisning. Erfordras upplysning angående omständighet, vars bedömande

förutsätter medicinsk sakkunskap, har rätten att infordra yttrande av

sakkunnig (25 §).

Har i mål örn faderskap till barn utom äktenskap rätten förordnat, att

part skall personligen inställa sig, och kommer han ej, skall han, där så finnes

lämpligt, till rätten hämtas (25 §).

Rörande den bevisning, som erfordras för brytande av presumtion örn faderskap,

förekomma närmare uttalanden i lagberedningens motiv till nyssnämnda

båda lagar.

Sålunda framhöll lagberedningen, att den i lagen örn äktenskaplig börd

fordrade bevisningen örn att barnet ej kan vara avlat av mannen måste anses

föreligga, örn det utretts, antingen att makarna ej haft könsumgänge med

varandra under konceptionstiden eller att sådant umgänge ej kunnat verka

befruktande. I detta sammanhang anmärktes, att tillfyllestgörande utredning

i förstnämnda hänseende sällan torde kunna anses förebragt, såvida det ej blivit

styrkt att makarna vistats å skilda orter eller att mannen varit av naturen

vanför. Bland omständigheter, som kunde vederlägga antagandet om befruktning,

nämndes sterilitet hos mannen och bristande konceptionsförmåga hos

hustrun på grund av redan förefintligt havandeskap vid tiden för det äktenskapliga

umgänget. Särskilt erinrades hurusom den omständigheten, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr i5.

hustrun haft könsumgänge jämväl med annan man, icke i och för sig vore tillräckligt

bevis; därmed vore möjligheten av mannens faderskap icke utesluten.

Beträffande brytande av presumtionen örn faderskap till barn utom äktenskap

anförde lagberedningen såsom exempel på omständigheter, som kunde åberopas

i syfte att styrka att barnet icke kunnat avlas vid uppgivet samlag, följande:

att mannen vid tiden för samlaget varit impotent, att modern redan före sitt

umgänge med honom varit havande, eller att barnet företedde rasegendomligheter,

som med säkerhet visade att fadern icke kunde tillhöra den ifrågavarande

mannens ras. Börande frågan, huruvida och i vilken mån betydelse

skulle tillerkännas den omständigheten att modern under konceptionstiden haft

samlag med flera, framhölls, att örn det vore möjligt att med någorlunda säkerhet

bedöma, huruvida större sannolikhet förefunhes för den enes eller den

andres faderskap, det skulle kunna överlåtas åt domstolen att på sådan

grund välja mellan konkumbenterna. Då emellertid de medicinska myndigheterna

förklarat sig anse, att under inga omständigheter hänsyn borde i lagstiftningen

tagas till möjligheten att utröna vilken bland flera män, som

under konceptionstiden haft samlag med modern, vore att anse som fader till

barnet, syntes en dylik regel icke kunna upptagas. Enligt beredningens mening

mötte ock övervägande betänkligheter såväl mot den i Tyskland, Frankrike,

Schweiz m. fl. länder gällande ordningen, enligt vilken styrkt invändning

örn flera konkumbenter under konceptionstiden (exceptio plurium) i regel

föranleder att faderskapet anses outrett och att underhållsskyldighet ej

kan åläggas lägersmannen, som ock mot den av de danska och norska lagarna

valda utvägen, innebärande att väl ingen av konkumbenterna anses som

fader men de alla få betala underhållsbidrag på grund av den möjlighet

till faderskap, som beträffande dem alla förefinnes. Av dessa och i övrigt

anförda skäl fann sig beredningen böra bibehålla den i svensk praxis dåmera

undantagslöst tillämpade regeln, enligt vilken den omständigheten att utom

svaranden jämväl annan under konceptionstiden haft umgänge med kvinnan

saknar rättslig betydelse; härav följer, såsom ock i betänkandet framhölls, att

bevisning till stöd för exceptio plurium icke må av domstolen tillstädjas.

Beträffande domstolens plikt att företaga utredning i mål av förevarande

art uttalade, lagberedningen i sin motivering till lagen örn barn utom äktenskap,

att då ifrågavarande rättegång vore att anse såsom en statusprocess,

det torde vara givet att parterna icke ägde samma dispositionsrätt som vanligen

tillkomme parter i tvistemål, utan borde det tillkomma rätten att ex officio

bevaka det offentligas intresse. Med avseende å lagen örn äktenskaplig börd

framhölls, hurusom det offentliga hade intresse i att barnets börd fastställdes

i enlighet med det verkliga förhållandet, i följd varav parternas dispositionsrätt

i rättegången borde vara utesluten.

Nyare I lagberedningens den 22 december 1925 avgivna betänkande med förslag till

^forskning3 *ag om arv m- m- berördes även frågan örn den medicinska forskningens ställning

till faderskapsbevisningen. Beredningen erinrade örn att undersökningar

då påginge nied vilka avsåges att fastställa, huruvida möjlighet förelåge att

under vissa förhållanden på medicinsk väg i fråga om en eller flera av konkumbenterna

visa att faderskap till barnet ej kunde föreligga. De forskningar,

som i förevarande hänseende bedrivits, syntes emellertid ej hava förts

fram till en sådan punkt att särskild hänsyn till dem för det dåvarande borde

tagas i lagstiftningen. I den mån ett bestämt uttalande i berörda riktning i

ett särskilt fall kunde givas, förelåge redan enligt 26 § lagen örn barn utom

äktenskap möjlighet till dess beaktande. Eljest måste, då umgänge med flera

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

7

män ägt runi under konceptionstiden, det fortfarande i regel antagas, att

i fråga om var ock en av dem möjlighet förelåge att han vore fader till

barnet.

De senaste årens forskningar på blodundersökningens område hava lett till

att de medicinska auktoriteterna i vissa fall anse sig kunna draga tillförlitliga

slutsatser angående möjligheten av en viss mans faderskap till ett visst barn.

Beträffande denna fråga torde få hänvisas till en av föreståndaren för statens

rättskemiska laboratorium professorn E. Wolff samt assistenten vid nämnda

laboratorium medicine doktorn B. Lindberger avlåten promemoria angående

blodundersökningar i faderskapsmål och deras bevisvärde, vilken finnes återgiven

i Nytt Juridiskt Arkiv, avd. I, årg. 1930, s. 219 ff. Av promemorian

framgår att man, efter undersökning av moderns, barnets och den presumtive

faderns blod samt bestämning av den s. k. blodgrupp envar av dem tillhör, i

vissa fall kan med säkerhet utesluta den utpekade mannens faderskap. Någon

bindande slutsats i positiv riktning —- d. v. s. att en viss man är fader

till barnet — medgiver metoden däremot icke.

I vårt land har frågan om blodundersökningens värde såsom bevismedel Svensk

för brytande av presumtion örn faderskap vid flera tillfällen varit föremål för r^sPraxlshögsta

domstolens prövning. Domstolen intog till en början en avvisande

ställning. Sålunda har domstolen i tre utslag åren 1927 och 1928 i mål angående

faderskap till barn utom äktenskap funnit sig ej kunna godtaga blodundersökning

såsom uteslutningsbevis.1 I ett utslag år 1928 i liknande mål har

högsta domstolen såsom skäl för mannens befriande från underhållsskyldighet

åberopat utgången av blodundersökning, enligt vilken mannen ej kunde vara

fader till barnet, allenast i förening med annan uppgiven omständighet (impotens)

som innebar stor sannolikhet för att mannen ej vore fader.2 Rörande

äktenskaplig börd föreligger ett rättsfall från år 1929; i detta mål hade den,

som verkställt blodundersökningen, förklarat det kunna med en till visshet

gränsande sannolikhet uteslutas att den äkta mannen kunde vara fader till

barnet, men högsta domstolen fann — i motsats till underdomstolarna - - det

icke hava blivit tillförlitligen styrkt att barnet icke kunde hava avlats av

honom.3

I ett utslag den 26 mars 1930 i mål angående faderskap till barn utom

äktenskap har emellertid högsta domstolen tillerkänt blodundersökning vitsord

såsom ensamt uteslutningsbevis. I målet hade medicinalstyrelsen på grund

av företagen blodundersökning avgivit utlåtanden av innehåll, att det med

en sannolikhet, som gränsade till visshet, kunde anses att den utpekade mannen

icke kunde vara fader till barnet, varjämte åberopats förenämnda av

professorn Wolff och medicine doktorn Lindberger upprattade promemoria.

Med hänsyn till det resultat, som vunnits vid blodundersökningen, samt

medicinalstyrelsens utlåtanden fann högsta domstolen det vara uppen
-

1 N. J. A. 1927: 380, 1928: 80, 83.

2 N. J. A. 1928: 84.

s N. J. A. 1929: 25.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Tidigare

förslag

i ämnet.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr

bart, att barnet icke avlats vid samlag mellan modern och den ifrågavarande

mannen.1

Frågan om ändring av gällande bestämmelser örn fastställande av faderskap

med särskild hänsyn till den vetenskapliga forskningens framsteg på

blodundersökningens område var redan vid 1927 års riksdag föremål för prövning.

I en då väckt motion (andra kammaren, nr 179) yrkades sålunda, att

riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla örn utredning och förslag till sådan

ändring av gällande lag att faderskapsbevisning medelst blodundersökning

erhölle en mera bestämd ställning i rättsskipningens tjänst. Till stöd för

motionen anfördes bland annat följande:

Då domstolarnas praxis uppenbarligen utvecklade sig i riktning mot en allt

oftare förekommande användning av blodundersökningen som bevismedel, syntes

det vara på tid att ge blodundersökningen en fastare och bestämdare infogning

i rättsskipningen. Domstolen hade ju rätt att föranstalta örn blodundersökning,

men en part hade ingen lagligt fixerad skyldighet att underkasta

sig sådan. Det kunde knappast anses tillfredsställande, att användningen

av ett sa viktigt bevismedel skulle vara beroende av parternas goda eller

dåliga vilja att ställa sig till förfogande. Det borde därför undersökas, örn icke

parternas skyldighet att underkasta sig dylik undersökning kunde bliva i lag

fastslagen. Vidare borde en part kunna få sin rätt att begära blodundersökning

lagligt fastställd. Slutligen borde ett övervägande ske, huruvida icke

blodprovets^ laga beviskraft kunde i lag fastställas, något som ju dock kunde

ske även på prejudikatvägen. Man borde kunna förvänta, att enbart vetskapen

örn att faderskapsbevisning med blodundersökning vore ett obligatoriskt

rättsinstitut inverkade så, att en part berövades all lust att av själviska beräkningar

framställa påtagligt falska påståenden.

Första lagutskottet, dit motionen hänvisades, fann (utlåtande nr 27) av

vad i ärendet förekommit framgå, att blodundersökningsmetoden icke ännu

vore så vetenskapligt utredd att det kunde anses lämpligt att i lagstiftningen

taga hänsyn till densamma, och ansåg sig på grund därav icke för det dåvarande

kunna tillstyrka åtgärd i motionens syfte. Motionen avslogs härefter

av kamrarna.

I en vid 1931 års riksdag väckt motion (andra kammaren, nr 188) hemställdes,

att riksdagen måtte besluta anhålla hos regeringen om sakkunnig

utredning och förslag till sådan ändring av gällande lag att blodprov vid

fastställande av faderskap finge en preciserad, berättigad och tillfredsställande

ställning i rättsskipningens tjänst.

över motionen avgavs utlåtande av medicinalstyrelsen, som tillika överlämnade

särskilda yttranden i ärendet av medlemmarna av vetenskapliga rådet

professorerna Gunnar Hedrén och Einar Sjövall samt förenämnde professorn

Wolff.

Professorn Hedrén framhöll, hurusom faderskapsfastställande i rättsliga

tvistemål ej blott gagnade enskilda intressen utan jämväl vore ett samhälleligt

intresse av den betydelse, att möjlighet att tvångsålägga parterna att under
-

1 N. J. A. 1930: 218.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

9

kasta sig blodgruppsbestämning måste anses önskvärd, varför en utredning av

dithörande frågor syntes böra vinna tillstyrkan. Till stöd för sin mening anförde

Hedrén:

Genom blodgruppsbestämning kunde faderskap aldrig fastställas men väl

faderskap uteslutas. Blodgruppsbestämningens negativa karaktär i bevishänseende

inskränkte sålunda visserligen kvantitativt dess praktiska betydelse

men ej dess bevisvärde. Blodgruppsbestämning vid tvistemål rörande faderskap

vore därför att anse såsom ett synnerligen betydelsefullt framsteg på ett

rättsområde, där man dittills måst i bevishänseende åtnöja sig med uteslutande

möjligheter. Så länge emellertid en blodgruppsbestämning vid ifrågavarande

rättsfall vore beroende av parternas goda vilja, kunde dock densamma icke

komma till användning i önskvärd utsträckning.

Professorn Sjövall fann det med hänsyn till de resultat som uppnåtts på

ifrågavarande område utan tvivel vara befogat framhålla, att blodgruppsbestämningen

kunde bidraga att öka trygghetskänslan vid domstolsförhandlingarna

i faderskapsmål, samt uttalade som sin uppfattning, att det med den

vikt blodgruppsbestämningen dåmera ägde syntes vara ett tydligt samhällsintresse,

att denna bestämning genom erforderliga åtgärder från statsmakternas

sida erhölle en preciserad och tillbörlig ställning i rättsskipningens tjänst. I

utlåtandet anfördes bland annat följande:

Beträffande blodgruppsbestämningens vetenskapliga värde kunde närmast

framhållas, att sedan forskningen i större omfattning gripit sig an med detta

problem, densamma snabbt fört fram till vissa fullt säkra resultat. Speciellt

kunde betonas, att det aldrig kunnat bevisas att sjukdom, röntgenbestrålning,

behandling med olika medikament eller elektricitet eller annan yttre eller inre

påverkan förmått ändra blodgruppstypen hos en person; tidigare uppgifter

därom kunde utan undantag anses bero på otillfredsställande tekniskt utförande

av bestämningen. Givetvis vore tillbörlig vetenskaplig och teknisk förtrogenhet

med dessa undersökningar en grundläggande fordran på den som utförde

dem. En därav föranledd, i olika länder iakttagbar strävan att centralisera

undersökningarna hade i Sverige kommit till uttryck i en medicinalstyrelsens

cirkulärskrivelse till domhavandena m. fl. den 12 juni 1929. Med

sådan organisation kunde inom angivna gränser vetenskapligt pålitliga och

för faderskapsbevisning fullt säkra bestämningar erhållas. Den stora betydelsen

därav förringades icke därigenom att vissa spörsmål på ifrågavarande

område ännu icke kunde med full bestämdhet sägas hava nått sin vetenskapliga

lösning. Pågående forskningar bure närmast karaktären av en fortsatt

utbyggnad av kännedomen om och tolkningen av denna märkliga, individuella

egenart, med möjlighet att framdeles kunna lägga nya, praktiskt användbara

bestämningar till de redan säkerställda.

Det som därvid redan uppnåtts kunde emellertid utan tvekan betraktas som

tillräcklig grund för önskan att i så stor utsträckning som möjligt införa dessa

bestämningar för faderskapsbevisning i rättstvister. Omfattande sammanställningar

av blodgruppsbestämningar i paternitetsärenden belyste betydelsen

in föro av dessa undersökningar; möjligheten att på denna väg utesluta faderskap

hade i medeltal visat sig vara för handen i nära 8 %. Givetvis växlade

denna siffra i olika undersökningsserier, bland annat beroende på den olika

graden av mödrarnas sanningsenlighet vid utpekande av barnafader.

De bestämningar som dittills företagits hade tillkommit genom frivilligt

medgivande från parterna. Hur ofta en vägran förekommit torde undandraga

sig säkert omdöme. Att sådant inträffat vore däremot väl känt; såväl ovillig
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

het i sak som motvilja eller oförmåga att bestrida de med undersökningen

förenade kostnaderna hade därvid spelat in. Därmed aktualiserade sig den

i motionen framhållna önskan örn laglig rätt för part att få begärd bestämning

utförd. Därom kunde ytterligare följande anföras. Den för undersökningen

erforderliga blodmängden erhölles, när det lilla ingreppet utfördes av läkare,

utan olägenhet för personen i fråga. Naturligen syntes detta ingrepp vara

att jämföra med likartade helt ofarliga, diagnostiska ingrepp på sjuka. I sådant

fall skedde ingreppet i sjukvårdens tjänst, här i rättssäkerhetens. I

båda fallen företoges ingreppet med den klara indikationen att det behövdes

för utförandet av vetenskapligt tillräckligt prövade och praktiskt värdefulla

undersökningar. Nyttan för den enskilde patienten i det ena fallet, samhällsnyttan

i det andra hildade den tillbörliga motiveringen för ingreppet.

Professorn Ti of// hänvisade till en början till av honom tidigare gjorda uttalanden

i ämnet, bland annat en uppsats i Svensk Juristtidning 1929, häfte 4,

samt tilläde, att såväl de vetenskapliga forskningsresultat, vilka sedan dess

vunnits, som ock de praktiska erfarenheter, som samlats, varit ägnade att ytterligare

styrka uppfattningen om dessa undersökningar såsom det värdefullaste

objektiva bevismedel som funnes att tillgå i faderskapsfrågor.

I sitt yttrande påpekade Wolff vidare, hurusom pågående forskningar torde

komma att väsentligt öka möjligheterna att genom blodgruppsundersökning

åstadkomma uteslutningsbevisning.1 Härom anfördes i huvudsak:

En olägenhet med blodgruppsundersökningarna vore som bekant, att de även

vid falskeligen uppgivet faderskap endast i ett relativt fåtal fall möjliggjorde

en uteslutningsbevisning. Det förtjänade därför att påpekas, att genom nobelpristagaren

Landsteiners upptäckt av vissa nya faktorer och påvisandet av

dessas ärftlighet efter bestämda lagar uteslutningsmöjligheterna i dessa fall

torde komma att ökas ungefär till det dubbla. Undersökningarna av dessa

faktorer vore visserligen ganska komplicerade och ärftlighetsgången ännu icke

till fullo utredd, varför man icke redan nu kunde rättsmedicinskt tillämpa de

nya rönen, men det vore dock endast en tidsfråga, när så kunde bliva fallet.

Beträffande den rättsliga ställningen av blodgruppsundersökningen i faderskapsbevisningens

tjänst uttalade Wolff följande:

Det torde icke vara önskvärt att på något vis binda domstolarnas fria prövningsrätt

beträffande resultatet av dylika undersökningar, lika litet som i

fråga örn andra undersökningar eller utlåtanden av sakkunniga. Däremot

kunde det va,ra ett praktiskt önskemål att icke ena parten genom vägran att

underkasta sig blodundersökning förhindrade den objektiva utredningen i målet.

Man kunde därför tänka sig en lagbestämmelse örn skyldighet för part i

faderskapsmål att underkasta sig blodundersökning antingen på motpartens

begäran eller eventuellt endast efter beslut av domstolen. Skulle en dylik bestämmelse

icke anses genomförbar, borde åtminstone stadgas, att edgång icke

kunde anförtros åt part som vägrat att underkasta sig blodundersökning. Ett

ståndpunkttagande till spörsmålet om särskilda lagbestämmelser i berörda hänseende

tillkomme dock närmast den juridiska sakkunskapen.

Av nu anförda skäl fann Wolff den i motionen begärda utredningen livligt

kunna förordas.

1 Anmärkas må i detta sammanhang, att Wolff i nämnda uppsats förklarat möjligheterna för

en falskeligen uppgiven barnafader att genom blodprov fritaga sig från faderskapet f. n. högst

uppgå till 15 %.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Jf5.

11

Under hänvisning till dessa yttranden förklarade sig medicinalstyrelsen för

sin del tillstyrka den i motionen föreslagna hemställan örn anordnandet av sakkunnig

utredning i angivet syfte.

Första lagutskottet framhöll i anledning av motionen (utlåtande nr 20), hurusom

blodundersökningsmetoden dåmera blivit sa vetenskapligt utredd att

dess resultat i många fall måste anses fullt säkra, i vilka fall, såsom framginge

av högsta domstolens utslag den 26 mars 1930, hinder icke funnes för

domstolarna att låta blodundersökningens resultat bliva avgörande. Emellertid

funne utskottet den nuvarande ordningen, enligt vilken i mål om faderskap till

barn utom äktenskap kvinnan genom vägran att underkasta sig eller barnet

blodundersökning kunde betaga mannen möjligheten att åstadkomma bevisning

till sin förmån, icke vara tillfredsställande. En utredning borde därför ske, huruvida

icke domstolen borde äga att stadga påföljd för part som vägrade medverka

till dylik undersökning, i samband varmed även frågan örn kostnaden för

blodundersökningen borde tagas under övervägande. Till utveckling av dessa

synpunkter anförde utskottet:

Företagandet av blodundersökning vore enligt gällande rätt beroende, på parternas

goda vilja. Då blodundersökning aldrig kunde leda till det positiva resultatet,

att den av kvinnan utpekade mannen vore fader till barnet, utan endast

— i vissa fall — därtill att denne man icke vöre fader till barnet, hade

kvinnan i mål om faderskap till barn utom äktenskap icke något, direkt intresse

av att blodundersökning verkställdes. Det kunde därför i sådana mål. inträffa

att kvinnan vägrade att underkasta sig och barnet blodundersökning.

Hade mannen bestritt samlag under konceptionstiden och uppstode på grund

därav fråga om edgång i målet, kunde visserligen kvinnan genom en sådan

vägran riskera att domstolens tilltro till henne minskades och att mannen .fördenskull

anförtroddes eden. För någon annan påföljd torde hon emellertid icke

genom sin vägran utsätta sig. Och hade kvinnan anförtrotts ed och avlagt

denna, eller hade det av mannen medgivits eller eljest blivit utrett att samlag

ägt runi under konceptionstiden, syntes kvinnan med avseende å målets utgång

icke hava något att riskera genom en vägran att underkasta sig och ^barnet

blodundersökning. Mannen måste i sådant fall i regel förklaras såsom

fader, under det att han, därest kvinnan medgåve blodundersökning, hade. en

möjlighet att därigenom bevisa att han icke vore fader. En dylik ordning

kunde, såsom ock i de till utskottet inkomna utlåtandena framhållits, icke anses

tillfredsställande. Enligt utskottets mening borde därför .undersökas örn

icke möjlighet borde beredas domstolarna att. stadga^ någon påföljd för part,

som vägrade att medverka till blodundersökning. Pa sättet för lösningen av

denna fråga ansåge sig utskottet icke böra ingå, utan torde detta få ankomma

på en närmare utredning. Vid en sådan utredning borde tydligen även frågan

örn kostnaden för blodundersökningen tågås under övervägande. Då det måste

betecknas såsom ett viktigt samhällsintresse att i förevarande slag av. mål

utredningen bleve så fullständig som möjligt, borde enligt utskottets mening i

görligaste mån tillses att kostnaden för en blodundersökning icke lade hinder

i vägen för dess företagande.

Utskottet tilläde, att av en blivande utredning jämväl torde få bero huruvida

de lagstiftningsåtgärder i angivet syfte, som beträffande mål om barn

utom äktenskap kunde finnas lämpliga, borde få avseende jämväl å de jämfö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

relsevis sällsynta mål, vilka vöre att bedöma jämlikt lagen om äktenskaplig

börd.

På grund av vad salunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen måtte

hos Kungl. Majit anhålla örn utredning angående möjlighet för domstol att

stadga påföljd för parts vägran av blodundersökning i mål örn faderskap samt

örn framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde giva

anledning. Utskottets hemställan bifölls av kamrarna, i anledning varav den

av mig nu anmälda riksdagsskrivelsen avläts.

Främmande Med avseende å främmande rättssystems ställning till frågan örn blodundersökning

såsom bevismedel i mål angående faderskap har utredning införskaffats

från följande länder, nämligen Belgien, Danmark, Finland, Frankrike.

Italien, Nederländerna, Norge, Polen, Schweiz, Spanien, Storbritannien och

Irland, Tjeckoslovakien, Tyskland, Ungern och Österrike ävensom vissa av

Amerikas förenta stater.

Såvitt^ av de erhållna upplysningarna framgår, finnes i intet av nämnda

länder någon särskild lagstiftning på ifrågavarande område. Framhållas må

i detta sammanhang, att i följd av den principiella ståndpunkt lagstiftningen

i Belgien, Frankrike och Italien intager i fråga om faderskapstalan -— sådan

talan må där föras allenast under vissa i respektive lagar uppräknade förutsättningar

-— blodundersökning såsom bevismedel icke kunnat komma till användning

i dessa tre länder.

Någon stadgad rättspraxis synes föreligga endast i ett fåtal länder. I Danmark

har Höjesteret godtagit blodgruppsbestämning såsom uteslutningsbevis,

oansett att den påstådde fadern erkänt sig hava haft samlag med barnets moder

under konceptionstiden, och föreskrifter om utförandet av blodundersökningar

för rättsligt bruk hava meddelats i administrativ ordning. Beträffande

Polen uppgives, att högsta domstolen där på senaste tid i ett faderskapsmål

förklarat, att blodprov som giver ''negativt’ resultat skall anses utslagsgivande,

varemot provet vid ''positiv’ utgång av analysen blott föranleder presumtion

för att faderskap föreligger. Såväl i Österrike som i Tjeckoslovakien

har vederbörande högsta domstol principiellt godkänt blodprov såsom ett bevismedel,

ägnat att bryta presumtion örn faderskap till barn utom äktenskap.

I sistnämnda land anses rätten under vissa förutsättningar äga att ex officio

föranstalta om blodundersökning. Vad angår Tyskland synes blodundersökningsmetoden

numera där vara allmänt erkänd av domstolarna såsom ett tjänligt

medel att fastställa omöjligheten av ett barns härstamning från en viss

man.

Jämväl i Norge hava domstolarna i några fall ex officio låtit företaga blodundersökning

i faderskapsmål. Någon fast praxis i fråga om blodprovens bevisvärde

synes emellertid icke hava utbildat sig därstädes. I Schweiz — enligt

vilket lands lagstiftning faderskapspresumtion på grund av samlag under

konceptionstiden bortfaller så snart fakta påvisats, vilka ''rättfärdiga starka

tvivel örn svarandens faderskap’ — har Bundesgericht uttalat sig för upptagande

av blodundersökning som medel att fastställa ett dylikt, faktum men

samtidigt förklarat sig icke tillmäta undersökningens resultat avgörande betydelse;

de kantonala domstolarna uppgivas ock i åtskilliga fall hava ställt

sig avvisande mot metoden. Ej heller i Ungern torde rättspraxis ännu hava

stadgat sig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

13

I Finland och Nederländerna liksom i Storbritannien och Irland synes ifrågavarande

bevismetod hittills hava fått endast ringa användning, och i. Spanien

har, såvitt kunnat utrönas, något bruk av densamma icke förekommit vid

domstol, ehuru lagstiftningen icke torde lägga principiella hinder i vägen härför.

Vad beträffar Amerikas förenta stater hava uppgifter erhållits från Kalifornien,

Illinois, Minnesota och New York; praxis på området torde saknas i

dessa stater med undantag av den förstnämnda, där emellertid något större bevisvärde

ej heller synes tillmätas blodproven.

Vad härefter angår frågan huruvida möjlighet förefinnes för vederbörande

domstol att stadga påföljd, för den händelse någon av de personer vilkas medverkan

erfordras för anställande av blodundersökning vägrar härtill, har icke

i något av de utav utredningen omfattade främmande länderna, såvitt av de

erhållna uppgifterna framgår, en dylik vägran ansetts kunna medföra verkan

i processuellt avseende. Ej heller synes — på ett undantag när -—- dessa länders

rättspraxis medgiva användande av tvångsmedel för genomförande av

blodundersökning i faderskapsmål. På några håll har denna avvisande uppfattning

kommit till uttryck i prejudicerande avgöranden. Sålunda har i Danmark

Höjesteret i en dom rörande underhåll åt barn utom äktenskap fastslagit,

att det på grund av vägran från moderns sida att underkasta sig och barnet

blodundersökning icke må anses som om den därigenom hindrade undersökningen

lämnat bevis mot den utpekade mannens faderskap. Att tvång icke

må utövas mot den vägrande har uttalats av högsta domstolarna i Polen, Tjeckoslovakien

och Tyskland.

En i visst avseende avvikande ställning intager rättspraxis i Österrike. Då

detta lands grundlag tillförsäkrar medborgaren personlig frihet, varunder inbegripes

kroppslig integritet, är från författningens ståndpunkt ett fysiskt ingrepp

utan vederbörande individs samtycke olagligt. Också har landets högsta

domstol principiellt som sin uppfattning uttalat, att ett utövande av tvång

mot den person som är objekt för blodprovet saknar stöd i lag, även om det

blott rör sig örn ett obetydligt ingrepp. Samtidigt har domstolen framhållit

att frågan om de påföljder, en eventuell vägran kunde hava för den fortsatta

rättegången, komme under bedömande först i händelse av en dylik vägran.

Emellertid hava, då fråga varit om tagande av blodprov å minderåriga personer,

de österrikiska underdomstolarna utan avseende å den av högsta domstolen

sålunda uttalade grundsatsen låtit underkasta barnet ifrågavarande ingrepp,

såvida förmynderskapsdomstolen därtill givit sitt samtycke, och dylikt

samtycke har i regel lämnats, därest från läkares sida inga betänkligheter yppats

mot åtgärden. Trots att högsta domstolen, enligt vad förut framhållits,

principiellt förkastar varje tvångsmedel, har densamma, tydligen av lämplighetsskäl,

i ett fall godkänt det av underdomstolarna sålunda tillämpade förfarandet.

Vad beträffar frågan örn vem som har att bära kostnaden för blodundersökningen,

synas härutinnan inom respektive länder tillämpas samma regler

som gälla beträffande rättegångskostnad i allmänhet, d. v. s. att den regelmässigt

i sista hand drabbar den tappande parten. Anmärkas må, att i Norge

ifrågavarande kostnad enligt uppgift bestrides av allmänna medel, därest rätten

finner undersökningen nödvändig för utredningen i målet.

Av den förut lämnade redogörelsen för den svenska lagstiftningens innehåll

i fråga örn förfarandet i mål angående faderskap framgår, att en vägran

att medverka till anställande av blodundersökning icke medför någon påföljd

med avseende å parternas ställning i rättegången. Ej heller finnes nå
-

Departe

mentsr

lie fen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 4ö.

gon bestämmelse på vilken kan grundas rätt för domstolen att framtvinga en

dylik medverkan. Det i såväl lagen om äktenskaplig börd som lagen örn barn

utom äktenskap upptagna stadgandet, att rätten skall sörja för fullständig

utredning och äger att för sådant ändamål införskaffa erforderlig bevisning,

lärer icke kunna givas en så vidsträckt tolkning, att domstolen med stöd därav

skulle hava befogenhet att mot någons vilja förordna örn blodundersökning

och t. ex. vid vite ålägga honom att underkasta sig eller en under hans

vårdnad stående person tagandet av blodprov. I enlighet med denna uppfattning

har Svea hovrätt år 1930 i ett mål angående faderskap och underhåll till

barn utom äktenskap, sedan underrätten i sitt utslag förklarat sig icke kunna

enligt den uppgivne barnafaderns yrkande vid vite ålägga modern att med barnet

inställa sig hos läkare för tagande av blodprov samt därefter bifallit käromalet,

pa mannens besvär fastställt detta utslag.1 Väl har uppgift erhållits

örn underrättsbeslut, enligt vilka parterna i dylik rättegång ålagts att inom

viss tid låta taga blodprov å sig, respektive å sig och barnet, men i dessa fall

har parternas samtycke till undersökningens anställande förelegat.

Då blodundersökning aldrig leder till ett positivt bevis för faderskap men

väl kan giva vid handen att den uppgivne mannen icke är fader till barnet,

kan, när fråga är örn barn utom äktenskap, en vägran att medverka till undersökningen

ej gärna tänkas förekomma från mannens sida. För denne bör

det under alla förhållanden vara önskvärt, att den möjlighet till uteslutningsbevisning,

som blodundersökningen erbjuder, tillvaratages. Beträffande modern

eller annan person, som i rättegången har att bevaka barnets rätt, ställer

sig saken annorlunda. Något avsevärt stöd för denna parts talan kan ej

vinnas genom undersökningen, utan parten riskerar tvärtom — förutsatt att

en annan man än svaranden i målet i verkligheten är fader till barnet -—

att på grund av blodundersökningen förlora rättegången. Vad sålunda anförts

rörande mål örn barn utom äktenskap gäller jämväl beträffande sådana

mål enligt lagen örn äktenskaplig börd, som anhängiggjorts av den äkta mannen.

I de mål enligt sistnämnda lag åter, där barnet eller dess representant

är kärande, är en vägran från den presumtive faderns — den äkta mannens —

sida tänkbar, därest denne har något intresse av att varda bibehållen vid sin

ställning som barnets legale fader.

Bevisning genom blodgruppsbestämning förutsätter på vetenskapens nuvarande

ståndpunkt i regel medverkan av samtliga de tre ifrågavarande personerna,

barnet, modern och den man vars faderskap är omtvistat. Ej minst

med hänsyn till det intresse det allmänna har i att barnets börd fastställes

i överensstämmelse med det verkliga förhållandet är uppenbarligen den nuvarande

ordningen, enligt vilken medverkan till blodundersökning kan godtyckligt

vägras, icke tillfredsställande. Särskilt starkt torde olägenheterna härav

framträda, då fråga är örn fastställande av faderskap till utomäktenskapliga

barn. För att dylik faderskapstalan ej skolat praktiskt taget omöjliggöras, har

lagstiftningen, såsom förut nämnts, nödgats tillgripa en presumtion och för

dennas brytande fordrat en motbevisning, som med de medel vilka tidigare

1 Se N. J. A. 1931: 311.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

15

stått till buds kunnat presteras endast i sällsynta undantagsfall. Redan i förarbetena

till gällande lag har framhållits hurusom den möjlighet, kvinnan

med gällande lagstiftning har att bland flera konkumbenter välja den som

underhållsskyldigheten skall drabba, kan av henne missbrukas, och det torde

vara en ganska allmänt utbredd åsikt att sådant missbruk ej sällan förekommer.

Då nu genom vetenskapens framsteg vunnits ett fullt tillförlitligt bevismedel,

som bereder en med orätt såsom fader utpekad man en, låt vara begränsad,

möjlighet att fritaga sig från det honom påbördade faderskapet, synes

det därför angeläget att någon åtgärd vidtages i syfte att motverka, att

detta bevismedels användning utan giltiga skäl förhindras. Den omständigheten

att ännu så länge blodgruppsbestämningen endast i relativt få fall verkligen

leder till bindande bevisning — utsikterna för en med orätt utpekad

barnafader att fria sig genom blodprov synas för närvarande motsvara ungefär

1 på 6 — torde icke i och för sig vara ägnad att väcka betänkligheter

mot en dylik åtgärd, helst det enligt sakkunnigas uppgifter endast synes vara

en tidsfråga innan en avsevärd utsträckning, kvantitativt sett, av metodens

praktiska betydelse är att förvänta.

Mot en lagstiftning i nu angiven riktning kunde invändas, att tagandet

av den för blodgruppsbestämning erforderliga blodmängden innebär ett

kroppsligt ingrepp, som den enskilde icke bör tvingas att underkasta sig.

Den avvisande ståndpunkt, man flerstädes i utlandet intagit gent emot

tanken att tillämpa tvångsmedel på ifrågavarande område, synes ock i allmänhet

vara motiverad därav att utövandet av sadant tvang ansetts strida

mot grundsatsen om medborgarens kroppsliga okränkbarhet. Denna grundsats

kan emellertid icke strängt upprätthållas. Vår lagstiftning erbjuder redan

fall då densamma åsidosatts till förmån för samhällsintresset. Såsom

exempel härpå må anföras bestämmelserna örn skyddskoppympning och örn

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. Det operativa ingrepp, tagandet

av blodprov förutsätter, är enligt sakkunnigas samstämmiga uppgifter synnerligen

obetydligt samt, örn det utföres av kompetent person, ofarligt och

förenat med ringa obehag. Med hänsyn till det starka intresse det allmänna

har i att en så fullständig utredning som möjligt erhålles angående faderskapet,

synas därför de nyss berörda betänkligheterna böra vika.

Det nu anförda torde, såsom förut antytts, i första hand äga giltighet i

fråga örn fastställande av faderskap till barn utom äktenskap. Vad åter angår

de mål däri talan föres enligt lagen örn äktenskaplig börd, har visserligen

även beträffande dem officialprincipen vunnit tillämpning i det att bestämmelser

meddelats avseende att utesluta parternas dispositionsrätt i fråga

örn utredningen. Principen har emellertid här ej lika strängt genomförts. Sålunda

saknas i lagen örn äktenskaplig börd motsvarighet till det i lagen örn

barn utom äktenskap upptagna stadgandet örn befogenhet för domstolen att

tvinga part till personlig inställelse. Överhuvud kan ifrågasättas, huruvida

beträffande nu förevarande slag av mål kärandens talan, vilken städse går

ut på att ett i äktenskap fött barn skall förklaras icke hava äktenskaplig

börd, representerar ett allmänt intresse av sadan styrka, att en vid äventyr

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

i en eller annan form stadgad skyldighet för part eller annan — jag erinrar

om att barnets moder icke kan vara part i målet — att underkasta sig blodundersökning

därav kan motiveras. Med hänsyn härtill finner jag försiktigheten

bjuda att vid införandet av det nya institutet ej göra det tillämpligt

jämväl beträffande mål om äktenskaplig börd. Härvidlag må ock framhållas,

att dessa mål i praktiken icke äga tillnärmelsevis samma betydelse som

målen angående fastställande av faderskap till barn utom äktenskap.

Därest med hänsyn till vad förut anförts en lagstiftning i angiven riktning

far anses vara av behovet påkallad såvitt angår mål rörande faderskap

till utomäktenskapliga barn, uppställer sig frågan, vilken påföljd

en eventuell vägran av blodundersökning lämpligen bör medföra i rättegången.

Närmast till hands lage måhända att en dylik vägran föranledde upphävande

av i lag stadgad presumtion örn faderskap. En sådan lösning torde

emellertid knappast kunna godtagas. Genom de rättsregler som gälla i fråga

om fastställande av faderskap till barn utom äktenskap har man i första hand

velat tillgodose barnets rätt, ej moderns. Modern äger ej heller disponera över

processen, utan rättsordningen har sörjt för att en särskild, med självständig

talerätt utrustad funktionär, barnavårdsmannen, skall finnas för att å det

allmännas vägnar tillse att barnet erhåller vad rätteligen tillkommer det. Modern

behöver ej ens vara part i målet och kan rentav i vissa fall önska medverka

till ogillande av en faderskapstalan, anhängiggjord av barnavårdsmannen.

Vid dessa förhållanden synes det föga överensstämmande med lagens

anda att låta en vägran från moderns sida att underkasta sig eller barnet blodundersökning

föranleda till att käromålet ogillas. Även den omständigheten

att endast i relativt få fall blodundersökningens resultat kan bliva avgörande

för rättegången torde tala mot att låta kvinnans vägran hava en sådan påföljd.

Ej heller kan jag förorda en föreskrift av innehåll, att örn domstolen funnit

blodundersökning böra förekomma, målet ej finge avgöras förrän dylik

undersökning ägt ruin. Härigenom skulle visserligen modern kunna påverkas

till att gå med på undersökningen. Emellertid möta mot en dylik anordning

samma betänkligheter som nyss nämnts, eller i främsta rummet att den skulle

bereda möjlighet för part eller t. o. m. en person, som icke är part, att disponera

över processen. Härtill kommer, att en bestämmelse av antytt innehåll

uppenbarligen icke kunde göras tillämplig på sådana mål, i vilka mannen

anhängiggjort klander av ett i föreskriven form avgivet och vitsordat erkännande

av faderskap till ett utomäktenskapligt barn.

I ett av de till första lagutskottet överlämnade utlåtandena har föreslagits,

att därest en bestämmelse om skyldighet för part i faderskapsmål att underkasta

sig blodundersökning icke anses genomförbar, det åtminstone borde

stadgas, att edgång icke kunde anförtros part som vägrat undergå sådan undersökning.

Med anledning härav må erinras, att redan nu en dylik vägran

från moderns sida i många fall torde av domstolarna betraktas som ett indicium

mot hennes trovärdighet och följaktligen medverka till att eden ej anförtros

henne. Även om det måste anses önskvärt att vid meddelandet av edgångsföreläggande

tillbörlig hänsyn städse tages jämväl till nu berörda för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

hållande, lärer det dock ej vara lämpligt att genom ett uttryckligt lagbud

binda domstolarna härutinnan.

En lösning av ifrågavarande spörsmål synes vara, att beträffande mål örn

faderskap till barn utom äktenskap stadgas rätt för domstolen att, örn modern

vägrar medverka till blodundersökning, vid vite förelägga henne att med intyg

av läkare visa, att för undersökningen erforderliga blodprov tagits å

henne ävensom, där vägran avser barnet, å detta. Har annan än modern eller

den uppgivne fadern vårdnaden örn barnet bör, såvitt fråga är örn undersökning

av blodprov från detta, vad nu sagts örn modern i stället gälla den under

vars vårdnad barnet står. Att meddela särskild bestämmelse för de sällsynta

fall, då barnet nått den ålder att det ej står under någons vårdnad, synes ej

vara av nöden. En sträng tillämpning av officialprincipen skulle måhända

leda till att berörda tvångsförfarande borde tillämpas, så snart ej mannens

faderskap på annat sätt visades vara uteslutet. En dylik anordning torde

emellertid förutsätta, att de med undersökningen förenade kostnaderna finge

utgå av allmänna medel. Att åsamka statsverket denna utgift lärer knappast

kunna ifrågakomma. Örn däremot domstolens rätt att giva föreläggande mskränkes

till de fall då undersökning begärts av mannen — en begränsning

som icke torde vara ägnad att väcka betänkligheter, helst det, enligt vad jag

inhämtat, praktiskt taget aldrig inträffar att initiativ till dylik undersökning

tages av modern — synes det kunna pafordras, att mannen i första hand svarar

för kostnaderna med skyldighet för honom att, där sadant yrkas, förskjuta

ersättningen till läkare för tagande av blodprov å modern och barnet.

Ådagalägges genom undersökningen att mannen ej kan vara barnets fader,

äger han naturligen rätt till ersättning av motparten för sina ifrågavarande

utgifter såsom för annan rättegångskostnad.

Emellertid torde, oavsett kostnadsfrågan, av mannen framställd begäran

örn vitesföreläggande icke böra obetingat äga vitsord. Örn i ett faderskapsmål

av den vanligen förekommande typen, där alltså den uppgivne fadern är

svarande, käromålet redan pa för handen varande skäl - bristande utredning

örn samlag, av svaranden förebragt bevisning örn impotens eller dylikt

skall ogillas utan edgång, innebure uppenbarligen blodundersökning en onödig

omgång. Detsamma gäller, då mannen efter stämning klandrat ett av

honom givet erkännande av faderskap och av annan utredning framgar att

han ej är barnets fader. I dessa fall bör föreläggande ej ifrågakomma. Men

även eljest torde det ankomma på domstolen att pröva den äskade åtgärdens

lämplighet. Sålunda bör med hänsyn därtill, att hos barn som äro under fyra

månader vissa blodegenskaper ännu äro svagt utvecklade, som regel iakttagas,

att blodundersökning ej företages förrän barnet nått nämnda ålder. Förebringas

eljest särskilda skäl för vägran av undersökning, såsom att tagandet

av blodprov i visst fall skulle medföra fara för vederbörandes hälsa, bör tydligen

detta beaktas av domstolen.

Vad beträffar själva undersökningsförfarandet må anmärkas, att medicinalstyrelsen

i cirkulär den 11 januari 1928 till samtliga läkare i riket

meddelat anvisningar angående tagande, insändande och undersökning av

Bihang till riksdagens protokoll 1083. 1 sami. Nr 45. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

blodprov för faderskapsbevisning. Häri har bland annat föreskrivits, att de

tagna proven m. m. skola av läkaren insändas till den specialist som skall

göra blodundersökningen. Vidare bär medicinalstyrelsen i cirkulärskrivelse

den 15 juni 1932 till läkarna samt till domhavandena i rikets samtliga domsagor

och borgmästarna i städer med egen jurisdiktion tillkännagivit, att

blodundersökningar för nu ifrågavarande ändamål böra utföras å statens

rättskemiska laboratorium i Stockholm eller kunna, örn så anses lämpligt,

verkställas å bakteriologiska avdelningen av patologiska institutionen vid universitetet

i Lund. Styrelsen har tillika förklarat sig vid handläggning av

frågor om faderskapsbevisning ej taga hänsyn till blodundersökning, som

verkställts av annan institution än nu nämnts eller av enskild vetenskapsidkare.

Insändandet av de tagna blodproven till den sakkunnige, som skall utföra

undersökningen och däröver meddela utlåtande, lärer alltjämt böra ombesörjas

av vederbörande läkare. Erforderliga föreskrifter rörande provtagning och

provens insändande torde lämpligen meddelas av Konungen eller den myndighet

Konungen därtill förordnar. Av praktiska skäl synes därvid böra

stadgas, att blodprov, som tagits på grund av domstols förordnande, alltid

skola insändas till statens rättskemiska laboratorium för undersöknings verkställande.

Såsom första lagutskottet framhållit, bör i detta sammanhang uppmärksamhet

jämväl ägnas fragan örn en begränsning av kostnaderna för undersökningsförfarandet.

Dessa kostnader utgöras av dels arvode till den läkare

som verkställer provtagningen, dels ersättning för själva blodgruppsbestämningen

jämte utlåtandet däröver. Det synes böra tagas under övervägande

att fastställa ett maximum för den ersättning, i statens eller kommuns tjänst

anställd läkare äger betinga sig för tagande av blodprov jämte honom i samband

därmed åliggande bestyr. Kostnaden för blodgruppsbestämning å

statens rättskemiska laboratorium jämte utlåtande utgör enligt medicinalstyrelsens

föreskrift för närvarande i allmänhet 25 kronor förutom stämpel. Bestämmandet

av denna ersättning, vilken helt tages i anspråk för laboratoriets

verksamhet, synes jämväl i fortsättningen kunna överlåtas åt medicinalstyrelsen.

Har fri rättegång beviljats mannen, torde av allmänna medel böra gäldas

ersättning till tjänsteläkare för tagande av blodprov å mannen själv samt å

modern och barnet, varjämte han bör vara fri från stämpel å utlåtande som

avgives i anledning av blodundersökningen. Likaledes synes i fall, som nu

avses, den undersökning som verkställes å statens rättskemiska laboratorium

böra ske kostnadsfritt; föreskrift härom torde — i motsats till de förut föreslagna

bestämmelserna vilka förutsätta ändring i lagen om fri rättegång —

meddelas i administrativ ordning. Med hänsyn till önskvärdheten av att även

efter den nya lagstiftningens genomförande frågan örn blodundersöknings företagande

i största möjliga utsträckning löses genom frivillig överenskommelse,

böra de nämnda förmånerna få tillgodonjutas oavsett huruvida undersökningen

sker i anledning av domstols beslut eller ej.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

19

Där ersättning till läkare enligt vad nyss sagts skall utgå av allmänna medel,

kan tydligen befrielse medgivas mannen från honom eljest åliggande skyldighet

att förskjuta kostnad för tagande av blodprov å modern och barnet.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till

1) lag angående blodundersökning i mål om barn utom äktenskap; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 2 och 10 §§ lagen den 19 juni 1919 (nr

367) om fri rättegång.

över dessa förslag jämte en likaledes inom justitiedepartementet upprättad

promemoria —- innefattande en framställning av svensk och utländsk lagstiftning

och rättspraxis, nyare vetenskaplig forskning samt tidigare förslag i

förevarande ämne av samma innehåll som den, jag i det föregående lämnat,

ävensom en redogörelse för enahanda synpunkter i övrigt, åt vilka jag nu givit

uttryck — har medicinalstyrelsen avgivit infordrat utlåtande, däri styrelsen

förklarat sig icke hava något att erinra mot de framställda förslagen.

Jag tillåter mig slutligen framhålla, att den av mig nu förordade lagstiftningen

icke torde föranleda krav på nya eller ökade anslag från det allmänna.

Visserligen kan någon ytterligare belastning av anslaget till kostnader, som

enligt lagen örn fri rättegång skola gäldas av allmänna medel, vara att förvänta,

därest, såsom jag ifrågasatt, ersättningen till läkare för tagande av

blodprov i vissa fall skall gäldas av dylika medel, men denna utgiftsökning

torde, enligt verkställda beräkningar, stanna vid obetydligt belopp. Ej heller

finnes, enligt vad jag inhämtat, anledning till antagande att till följd av de

ifrågasatta anordningarna i fråga örn blodgruppsbestämning skall uppkomma

något behov av anslagshöjning för rättskemiska laboratoriet.»

Föredraganden uppläser härefter berörda lagförslag av den lydelse, bilagor

till detta protokoll utvisa, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

H. Sief enson.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr -45.

Förslag

till

Lag

angående blodundersökning i mål om barn utom äktenskap.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Påfordrar i mål örn faderskap till barn utom äktenskap den som uppgives

vara fader till barnet, att undersökning skall ske för utrönande huruvida det

med hänsyn till hans samt moderns och barnets blodgruppsegenskaper får anses

uteslutet att barnet avlats av honom, och vill ej modern medverka till åstadkommande

av dylik undersökning, åge rätten vid vite förelägga henne att med

intyg av läkare visa, att å henne samt å barnet, där det står under moderns

vårdnad, tagits för ändamålet erforderliga blodprov.

Då annan än modem eller den uppgivne fadern har vårdnaden örn barnet,

skall, såvitt fråga är örn undersökning av blodprov från detta, vad i första

stycket stadgas om modern i stället gälla örn den under vars vårdnad barnet

står.

2 §.

Ej må föreläggande enligt 1 § meddelas, såframt anledning saknas därtill,

att den uppgivne fadern haft samlag med barnets moder å tid då det kan

hava avlats, eller av utredningen framgår att han ej kan vara fader till barnet.

3 §.

Föreläggande skall, på särskild framställning, göras beroende därav att den

uppgivne fadern i god tid till den, vilken föreläggandet gäller, eller ock till barnavårdsmannen

erlägger ett belopp motsvarande den gottgörelse, i statens eller

kommuns tjänst anställd läkare äger för den avsedda åtgärden betinga sig;

dock skall vad nu sagts ej hava tillämpning, där enligt särskilda bestämmelser

sådan gottgörelse skall gäldas av allmänna medel.

4 §.

Det åligger läkare, som i anledning av föreläggande varom i denna lag sägs

anlitas för tagande av blodprov, att därvid samt i fråga örn de tagna provens

insändande till sakkunnig för undersökning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45.

21

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 10 §§ lagen den 19 juni 1919 (nr 367)

om fri rättegång.

Härigenom förordnas, att 2 och 10 §§ lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång,

vilka lagrum ändrats genom lagen den 14 juni 1929 (nr 158), skola

sålunda ändras, att till 2 § fogas ett tredje stycke av nedan angivet innehåll

samt att 10 § första stycket erhåller den nya lydelse som nedan angives:

2 §•

Part, som---förskjuten kostnad.

Efter ty--- — i rättegången.

I mål örn faderskap till barn utom äktenskap, däri den uppgivne fadern

beviljats fri rättegång, skall ock av allmänna medel gäldas ersättning till i

statens eller kommuns tjänst anställd läkare för tagande av erforderliga blodprov

för undersökning av faderns samt moderns och barnets blodgruppsegenskaper;

och vare han fri från stämpel å utlåtande som i anledning av undersökningen

avgives.

10 §.

Har part vid underrätt åtnjutit fri rättegång, vare han, då målet fullföljes

till hovrätten, berättigad att jämväl med avseende å rättegången därstädes

tillgodonjuta de i 2 § första och tredje styckena omförmälda förmåner, såframt

ej under tiden partens förmögenhetsförhållanden veterligen så ändrats, att han

utan intrång i de medel, som äro nödiga för hans eget uppehälle och för fullgörande

av honom åliggande underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna för

rättegången i hovrätten. Part åge ock eljest i hovrätten komma i åtnjutande

av fri rättegång i den omfattning nu sagts, där han, på sätt i 4 § föreskrives,

styrker, att han icke äger tillgång till gäldande av de med rättegången i hovrätten

förenade kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna nödiga

medel för eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet.

Där hovrätt---allmänna medel.

Vad i---i hovrätt.

Mot hovrätts ---ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 januari

1933.

N ärvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justi tiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 16 december

1932, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag

till lag angående blodunder sökning i mål om barn utom äktenskap samt

till lag angående ändrad lydelse av 2 och 10 §§ lagen den 19 juni 1919 (nr

367) om fri rättegång.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Carl Romberg.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

23

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 januari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, lagrådets den

19 januari 1933 avgivna utlåtande över de den 16 december 1932 till lagrådet

remitterade förslagen till lag angående blodundersökning i mål örn barn utom

äktenskap samt lag angående ändrad lydelse av 2 och 10 §§ lagen den 19 juni

1919 (nr 367) örn fri rättegång.

Under förmälan att i förslagen, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,

vidtagits vissa jämkningar av redaktionell natur hemställer föredraganden, att

förslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilagor till

detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:126 Skrivelse till Konungen med överlämnande av tilläggsstat till riksstaten för hudgetåret 1932/1933. a1 i texten
  2. 1LU 1933:27 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående blodundersökning i mål örn barn utom äktenskap m. m., dels ock en i ämnet s. 1 i texten