Sök i Ratio Lex

Angående inköp av lägenheten Kaunisvaara 35 i Pajala socken m. m

1933-01-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:52, Angående inköp av lägenheten Kaunisvaara 35 i Pajala socken m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 52.

1

Mr 52.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående inköp av lägenheten

Kaunisvaara 35 i Pajala socken m. m.: given Stockholms

slott den 20 januari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att.

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Fritjof Ekman.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Hajd

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 januari 1933.

i Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandle!;, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter. Wigforss, Möller, Vennerström. Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet:

I skrivelse den 23 december 1932 har kommerskollegium hemställt örn

vidtagande av åtgärd för dels inköp för kronans räkning från aktiebolaget

Nordsvenska Malmfält av lägenheten Kaunisvaara 36 örn 162.60 hektar,

avsöndrad från s/s2 mantal Kaunisvaara nr 3 (Kaunisvaara 3") i Pajala

socken mot en köpesumma av 3,200 kronor att erläggas sedan säljaren på

sin bekostnad ombestyrt, att i stamhemmanet inteckning beviljats för

lägenheten tillkommande rätt att utan ersättning använda nödiga utfarts

Vägar över hemmanets mark, samt med åtagande för köparen att ansvara

för lagfartskostnaden, dels ock, sedan inköpet skett, lägenhetens utläggande

till statsgruvefält.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1U33. 1 sorni. 31 r 52. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kanyl. Maj:ts proposition nr 52.

Till stöd för denna hemställan har kollegium anfört följande:

Enligt § 21 i 1927 års malmfältsavtal förvärvade staten vissa gruvor

och inmutade områden i Norrbottens län, varibland utmålen för Tapuligruvorna

nr 4, 5, 9, 18, 24, 29, 34, 80, 82, 84, 94, 95, 97, 108 oell 109 i Kaunisvaara

hy inom Pajala socken. Av dessa utmål voro vid utmålsläggningen

nr 9, 18, 24, 29, 34, 82, 84, 94, 95, 108 och 109 helt och hållet samt nr 4, 5. 80

och 97 delvis belägna på fil. dr Bertil Högbom tillhörig mark.

Av det kontrakt, varigenom Högbom förvärvat berörda mark, finnes

en avskrift i det den 8 april 1920 förda protokollet vid förrättning för

anvisande av utmål för flertalet av ovannämnda fyndigheter. Enligt

denna avskrift utgjorde området en avsöndring från 3/3» mantal Kaunisvaara

nr 3 litt. x och såldes det gravationsfritt och fritt från alla servitut

av vad slag det vara månde, samt berättigades köparen att utan ersättning

använda nödiga utfartsvägar över hemmanets mark iivensom att

till säkerhet därför söka inteckning i hemmanet.

Under uppgift att ifrågavarande mark numera tillhörde aktiebolaget

Nordsvenska Malmfält, har detta bolag den 25 augusti 1932 erbjudit staten

densamma till inköp för 3,200 kronor, varjämte lagfartskostnaden

skulle betalas av köparen.

Kommerskollegium har över detta anbud hört bergmästaren i norra

distriktet.

Denne anför, att all inom avsöndringen fallande skog och mark av Högbom

överlämnats till bolaget utan ersättning och måste anses hava medföljt

den gruvegendom, som enligt 1927 års malmavtal borde överlämnas

till staten.

§ 21 i malmavtalet stipulerar överlåtelse till staten av vissa gruvor

och inmutade områden och i den sålunda överlåtna »gruvegendomen» bör

enligt kollegii uppfattning inbegripas den nyttjanderätt till mark i enlighet

med bestämmelserna i gruvestadgans 30 § inom nu ifrågavarande

utmål, som grundas på utmålsförrättningen. Att däremot på nämnda

avtal grunda anspråk på äganderätt till marken förefaller vara uteslutet.

Såsom bergmästaren meddelar, har staten att i försvarsavgifter till

jordägaren erlägga i medeltal 152 kronor 8 öre årligen. Detta gäller under

förutsättning, att jordägaren ej medgiver förlängda vilostånd för

gruvorna, i vilket fall årliga medeltalskostnaden skulle sjunka till 96

kronor 78 öre. I likhet med bergmästaren saknar dock kollegium anledning

till att påräkna, att jordägaren genom sådant tillmötesgående skulle

underlåta att bevara sin rätt till avkomst av fastigheten.

I händelse av områdets förvärvande för statens räkning komma utgifterna

för skyddande av statens rätt till fyndigheterna därinom att minskas

med den jordägaren tillkommande ovan omnämnda andelen i försvarsavgifterna,

vilka då skulle bortfalla eller tillkomma statsverket att

uppbära. För undvikande av onödig omgång bleve det då lämpligast att

utlägga statsgruvefält över det inköpta området i enlighet med det av

riksdagen år 1927 (skrivelse nr 312) uttalade önskemålet, att de malmfyndigheter,

som genom 1927 års malmavtal överlämnades till staten,

borde, i den mån det läte sig göra, utläggas till statsgruvefält. Därefter

kunde man i största möjliga utsträckning låta utmålen sonås. Därvid

torde böra beaktas, att av utmålen fyra skulle falla delvis utom statsgruvefältet,

i det att utmålskomplexet, som sträcker sig från sydväst till

nordost, i båda dessa väderstreck räcker något utom det till salu utbjudna

markområdet. I sydväst faller sålunda utmålet Tapuligruvan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maurts proposition nr 52.

a

nr 97 delvis utom detta område och i nordost råder samma förhållande

beträffande utmålen Tapuligruvan nr 5, 4 och SO. Magnetiska mätningar

hava emellertid visat, att den del av utmålet Tapuligruvan nr 97, som

faller utom området, icke torde innehålla brytvärd järnmalm, varjämte

de för övrigt mycket obetydliga delar av Tapuligruvorna nr 5 och 4, som

falla utanför gränsen, ej heller beräknas vara av något värde i förevarande

hänseende. Av större intresse är däremot den längst i nordost

belägna Tapuligruvan nr SO, som ligger med endast något över halva

sitt område å bolagets mark. I ett i denna och Tapuligruvan nr 4 neddrivet

borrhål har anträffats malm mellan 51.35 och 55.35 meters djup, och

de magnetiska mätningarna angiva malmtillgångar både inom och utom

bolagets område. Med hänsyn till vad sålunda anförts angående Tapuligruvan

nr 80 torde så pass stor betydelse böra tillmätas även den utom

bolagets mark liggande delen därav, att fyndigheten därinom ej bör sonas.

För detta utmål skulle alltså försvarsavgift fortfarande betalas de

år vilostånd därför ej åtnjutes. Av de på jordägaren belöpande 25 kronorna

av försvarsavgiften skulle efter markköpet 14 kronor 14 öre återfalla

till kronan som jordägare.

I händelse av statsinköp torde det icke vara lämpligt, att kollegium, som

saknar underlydande organ på orten, får bestyr med skötseln av fastigheten,

utan torde denna lämpligast böra övertagas av domänstyrelsen,

vilken anordning, enligt under hand lärn ryld uppgift, icke behöver möta

svårigheter.

I den mån härför skulle uppstå kostnader för domänfonden av beskaffenhet

att böra särskilt ersättas, torde i första hand eventuell skogsavkastning

från området samt kronans ovannämnda andel i försvarsavgiften

för Tapuligruvan nr 80 böra användas därtill. Skulle tillskott därutöver

erfordras, synes sådant böra få av kollegium utanordnas ur extra

förslagsanslaget å tionde huvudtiteln till kostnader för under kollegii

förvaltning stående gruvegendom.

Genom införskaffande av gravationsbevis har kollegium förvissat sig

örn att lägenheten Kaunisvaara 3 5 den 3 december 1932 fortfarande var

gravationsfri. På samma sätt bär å andra sidan till kollegii kännedom

kommit, att sistnämnda dag sådan inteckning för rätt för lägenheten att

utan ersättning använda nödiga utfartsvägar över stamhemmanets mark,

varom ovan nämnts, icke kommit till stånd. Med hänsyn till den i 5 § i

lagen den 29 juni 1926 om enskilda vägar givna bestämmelsen att för upplåtelse

av mark till väg, så ock för annat intrång, som orsakas av vägs

byggande eller begagnande, skall gäldas ersättning, som bestämmes i penningar

att utgå på en gång, anser kollegium, att sådan inteckning bör

ske på säljarens föranstaltande och bekostnad samt att villkor därom bör

ingå i köpeavtalet.

Den ifrågavarande lägenhetens ytinnehåll uppgår enligt gravationsbeviset

till

Förvärvet synes vara önskvärt för staten, då därigenom dels möjliggörcs

att utlägga statsgruvefält över huvudparten av fyndigheten och

dels staten blir ägare till mark jämväl utanför utmålen i sådan omfattning,

som kan beräknas vara erforderlig vid ett framtida bearbetande av

fyndigheten. På det fordrade priset lämnar redan inbesparingen av den

jordägaren nu tillkommande andel i försvarsavgiften skälig förräntning,

varför beloppet synes vara rimligt.

I ett den 9 januari 1933 i iimnet avgivet utlåtande har statskontoret

uttalat följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

Statskontoret anslöte sig till kommerskollegii förslag om inköp av ifrågavarande

gruvlägenhet och hade heller intet att erinra mot att skötseln

av lägenheten övertoges av domänstyrelsen. De kostnader, som i anledning

härav uppkomme för domänfonden, torde likaledes i enlighet med

kollegii förslag böra i första hand ersättas av skogsavkastningen från området

samt kronans andel i försvarsavgiften för Tapuligruvan nr 80. Där

ntöver erforderligt tillskott syntes höra få av kollegium bestridas med

anlitande av extra förslagsanslaget till bestridande av kostnader för under

kollegii förvaltning stående gruvegendom.

Vad beträifade engångskostnaderna för köpet, köpeskillingen å 3,200

kronor samt lagfartskostnaden, syntes anledning icke föreligga att för

detta ändamål äska anvisning av lånemedel. Enligt statskontorets mening

torde medelsanskaffningen för ändamålet med hänsyn till det relativt

obetydliga belopp, varom här vore fråga, och de fördelar, statsverket

framdeles erhölle genom inbesparade försvarsavgifter, kunna enklast

ordnas på sådant sätt, att Kungl. Maj:t utverkade riksdagens medgivande

till att för inköpet 1''å taga i anspråk förenämnda extra förslagsanslag till

bestridande av kostnader för under kommerskollegii förvaltning stående

gruvegendom.

/J apart elment s
*

ft* fe fi.

Enligt 1927 års malmavtal förvärvade staten samtliga aktiebolaget

Nordsvenska Malmfält tillhöriga gruvor och inmutade områden inom

Norrbottens län, däribland femton utmål å Tapuli malmfält i Kaunisvaara

by i Pajala socken. Av dessa utmål äro elva helt och hållet och

fyra delvis belägna, å bolagets mark. Marken i fråga utgöres av lägenheten

Kaunisvaara 35, avsöndrad från s/33 mantal Kaunisvaara nr 3

(Kaunisvaara 32), och omfattar ett ytinnehåll av 162.go hektar. Bolaget

Ilar nu erbjudit staten att inköpa ifrågavarande lägenhet för ett belopp

av 3,200 kronor.

I likhet med kommerskollegium och statskontoret, vilka yttrat sig i

detta ärende, tillstyrker jag inköp för statens räkning av ifrågavarande

lägenhet. Som av den f Öreb ragla utredningen framgår, bär staten för

närvarande att i försvarsavgifter —• utgifter för skyddande av statens

rätt till fyndigheterna — till bolaget i dess egenskap av jordägare erlägga

i medeltal 152 kronor 8 öre årligen. Vid ett inköp av lägenheten

skulle sagda avgifter bortfalla och statsverket sålunda inbespara kostnader,

motsvarande skälig förräntning av köpesumman. Ett förvärv

för statens räkning av lägenheten är önskvärt även ur den synpunkten,

att därigenom skulle möjliggöras, att — i enlighet med 1927 års riksdags

i skrivelsen nr 312 uttalade önskemål — statsgruvefiilt utlägges över

huvudparten av förevarande fyndigheter, varjämte staten bleve ägare

till mark jämväl utanför utmålen i sådan omfattning, som är erforder

lig vid ett framtida bearbetande av fyndigheterna.

I händelse av statsinköp av lägenheten anser jag, i likhet med myndigheterna,

lämpligt, att, då kommerskollegium saknar underlydande

organ å platsen, skötseln av lägenheten övertages av domänstyrelsen. Mot

denna anordning har från styrelsens sida någon erinran icke framförts.

Eventuella kostnader för domänfonden i anledning av förvaltningen tor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 52. 5

de, på sätt kommerskollegium och statskontoret förordat, böra i första

hand ersättas av skogsavkastningen från området och av kronans andel i

försvarsavgiften för Tapuligruvan nr 80 samt därutöver erforderligt tillskott

få bestridas från det anslag under riksstatens tionde huvudtitel, från

vilket kostnader för statens gruvegendom täckas. Detta anslag synes

likaledes, med hänsyn till det relativt obetydliga belopp, varom fråga är,

böra kunna tagas i anspråk för bestridande av de med inköpet av lägenheten

förenade kostnaderna, nämligen köpeskillingen och lagfartskostnaden.

Enligt vad handlingarna i ärendet utvisa, är lägenheten gravationsfri.

Kommerskollegium har emellertid upplyst, att i stamhemmanet inteckning

icke uttagits till skyddande av rätt för lägenheten att utan ersättning

använda nödiga utfartsvägar över stamhemmanets mark. Såsom

kollegium framhållit, lärer såsom villkor för köpet böra föreskrivas,

att sådan inteckning anskaffas på säljarens föranstaltande och bekostnad.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

dels besluta, att lägenheten Kaunisvaara 35 örn 162.go

hektar, avsöndrad från 3/s2 mantal Kaunisvaara nr 3

(Kaunisvaara 32) i Pajala socken, må för kronans

räkning inköpas för en köpesumma av 3,200 kronor

samt på villkor, att i stamhemmanet inteckning på

säljarens bekostnad anskaffas för lägenheten tillkommande

rätt att utan ersättning använda nödiga utfartsvägar

över hemmanets mark,

dels medgiva, att för gäldande av köpeskillingen

ävensom av kostnad för lagfart må tagas i anspråk

det anslag under tionde huvudtiteln, från vilket kostnader

för statens gruvegendom bestridas,

dels ock besluta, att, sedan inköp av sagda lägenhet

skett, lägenheten må förklaras vara statsgruvefält

under benämning Kaunisvaara statsgruvefält.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, bifaller Hans Majit Konungen

samt förordnar tillika, att proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 92.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:113 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:U proposition angående befrielse från tullavgift för ett här i riket förolyckat tyskt luftfartyg. s. 12 i texten
  2. SU 1933:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp av lägenheten Kaunisvaara 3'' i Pajala socken m. m. s. 6 i texten