Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) örn allmän pensionsförsäkring

1933-01-20 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:56, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) örn allmän pensionsförsäkring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 30 juni

1913 (nr 120) örn allmän pensionsförsäkring; given

Stockholms slott den 20 januari 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

antaga härvid fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 3 § i lagen den

30 juni 1913 (nr 120) örn allmän pensionsförsäkring.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 56.

7 33 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120)

om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

3 §■

Pensionsärenden, som —--i orterna.

I behandling av besvärsmål eller, oberoende av besvär, av fråga örn lagligheten

av pensionsnämnds beslut skola deltaga minst två av styrelsens

ledamöter; skolande av dessa åtminstone en hava fullgjort vad författningarna

föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Uppstå i fall, då två

ledamöter deltaga, skiljaktiga meningar, skall ytterligare en ledamot tillkallas.

Härutöver gälle vad allmänna lagen stadgar angående omröstning

till dom.

I övrigt---och Riksdag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 56.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 13 januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför efter gemensam beredning

med chefen för justitiedepartementet:

Fråga har uppkommit att förenkla sättet för handläggning hos pensionsstyrelsen

av pensionsärenden. Jag anhåller nu få anmäla detta ärende.

Bestämmelser örn sättet för handläggning inom pensionsstyrelsen av

pensionsärenden äro givna dels i 3 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) örn

allmän pensionsförsäkring, dels ock i §§ 9 och 13 i instruktionen för pensionsstyrelsen

den 11 december 1914 (nr 456), ändrad beträffande § 13 den 31

december 1921 (nr 784).

Enligt 3 § i lagen skola i behandling av besvärsmål eller, oberoende av

besvär, av fråga örn lagligheten av pensionsnämnds beslut deltaga förutom

den, av vilken ärendet föredrages, minst två av styrelsens ledamöter. Av

dessa ledamöter skall åtminstone en hava fullgjort vad författningarna föreskriva

dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Uppstå vid prövningen

skiljaktiga meningar, skall gälla vad allmänna lagen stadgar angående omröstning

till dom.

I § 9 i instruktionen föreskrives, bland annat, att de till pensionsstyrelsens

handläggning hörande ärendena avgöras i fall, som i § 13 uti instruktionen

angivas, av en ledamot jämte föredragande tjänsteman eller av minst två

ledamöter jämte föredraganden. I § 13 första stycket stadgas, att ärenden

rörande pension eller understöd enligt pensionsförsäkringslagen föredragas

inför vederbörande ledamot av därtill förordnad tjänsteman, och äger ledamoten

jämte föredraganden att, om de äro ense, å pensionsstyrelsens vägnar

fatta beslut i dessa ärenden. Uppstå däremot skiljaktiga meningar, förfares

i enlighet med bestämmelserna i 3 § i pensionsförsäkringslagen. Vidare

meddelas i § 13 andra stycket föreskrifter om behandling av besvärsmål

eller, oberoende av besvär, av fråga örn lagligheten av pensionsnämnds beslut

och om avgivande av utlåtande angående besvär över styrelsens beslut i

ärende, som i § 13 avses, av motsvarande innehåll som de här förut omförmälda

bestämmelserna i 3 § i lagen.

Gällande

bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 56.

Härutöver må anmärkas, att enligt 28 § andra stycket i lagen må klagan

över pensionsstyrelsens beslut ej föras av enskild sakägare utan endast av

justitiekanslern eller, efter dennes medgivande, av kommun, pensionsnämnds

ordförande och ombud, som omförmäles i 27 § i lagen.

behandlt™av förslag till lag örn allmän pensionsförsäkring, som av Kungl. Majit

frågan. genom beslut den 7 mars 1913 underställdes lagrådets granskning, upptog

Förarbetena 1 3 § utöver bestämmelserna i första stycket, varom nu ej är fråga _

^försäkrings-'' allenast den föreskriften, att grunderna för pensionsstyrelsens organisation

lagen. bestämdes av Konung och riksdag.

Mot detta stadgande framställde lagrådet den anmärkningen, att då de

mål, som enligt förslaget komme att handläggas av pensionsstyrelsen, kunde

beröra civilrättsliga förhållanden, syntes de grundläggande bestämmelserna

angående styrelsens organisation vara av natur att böra genomföras i den

för stiftande av civillag stadgade ordning och lämpligast upptagas i själva

lagen. Den minsta fordran, som enligt lagrådets mening måste uppställas,

där pensionsstyrelsen skulle bliva sista instans, vore att vid behandlingen

av besvärsmål och då, oberoende av besvär, fråga uppkomme örn lagligheten

av pensionsnämnds beslut, skulle närvara utom chefen minst två ledamöter,

av vilka åtminstone en skulle hava fullgjort vad författningarna föreskreve

dem, som uti domareämbeten finge nyttjas, samt att i händelse därvid

skiljaktiga meningar uppstode, skulle gälla vad allmänna lagen stadgade

angående omröstning till dom.

Med anledning av denna lagrådets anmärkning infördes i det förslag till

lag örn allmän pensionsförsäkring, som genom proposition den 28 mars

1913 (nr 126) förelädes riksdagen, de bestämmelser, vilka lagrådet funnit

oeftergivliga, med den jämkningen allena, att då pensionsstyrelsens chef

icke ansåges kunna betungas med deltagande i handläggningen av vart och

ett av det mycket betydande antalet mål av ifrågavarande slag, de i behandlingen

deltagandes antal bestämdes till två ledamöter förutom föredraganden.

Förslaget i denna del lämnades utan erinran av särskilda utskottet (utlåtande

nr 1) och riksdagen (skrivelse nr 128).

^n^skommftté ^ ^en 19 februari 1925 avgivna betänkande med utredning och förden

19 fe- 6 s^a& angående socialförsäkringens organisation1) föreslog statens besparingsbruari

1925. kommitté bland annat, att ändring borde ske i gällande bestämmelser i

syfte att pensionsstyrelsen skulle kunna förordna viss person att ensam

handlägga granskning av sådana pensionsärenden, beträffande vilka för

närvarande krävdes två personers handläggning. I vilken utsträckning

dylikt förordnande till en början borde lämnas, ansåg kommittén böra överlämnas

åt styrelsens eget bedömande. Beträffande besvärsmål eller, oberoende

av besvär, av fråga örn lagligheten av pensionsnämnds beslut borde

enligt kommitténs mening två ledamöter deltaga i avgörandet. Kommittén

framlade detta förenklingsförslag i samband med vissa förslag till åtgärder

för att åstadkomma, att den grundläggande behandlingen av pensionsansökningarna

skulle bliva i möjligaste mån tillförlitlig. Dessa åtgärder vörö: att

1) Statens offentliga utredningar 1925: 8.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 56.

utsträcka kommunernas delaktighet i kostnaden för pensionstillägg och

understöd från 1/8 till y„ att tilldela länsstyrelserna befogenhet att fatta

beslut örn sammanslagning till ett pensionsdistrikt av kommuner, tillhörande

samma pastorat, samt att utveckla kompetensen hos pensionsstyrelsens ombud.

Kommittén förutsatte vidare, att det nuvarande sättet för behandling

av pensionsärenden skulle bestå vid sidan av det utav kommittén föreslagna.

Över detta förslag avgav pensionsstyrelsen den 15 juli 1925 utlåtande,

och förklarade sig styrelsen därvid finna övervägande skäl tala för bifall till

förslaget.

Till utveckling av denna sin mening anförde styrelsen, att det visserligen

vore obestridligt, att vid behandlingen av pensionsärenden en duglig och

samvetsgrann föredragande vore till ej obetydlig nytta. A andra sidan måste

dock erfarenheten från de år, under vilka styrelsen arbetat, anses hava givit

vid handen, att prövningen av ärendena i stort sett skulle hava blivit lika

säker och betryggande, om densamma varit anförtrodd endast en person,

som varit val kvalificerad och lämplig för arbetet. Vid en enmansbehandling

av pensionsärenden måste emellertid stora fordringar ställas på den

beslutande ledamoten, särskilt när man betänkte, att ärendena ofta inkomme

till styrelsen i allt annat än tillfredsställande skick, att det här rörde sig

örn beslut, som ledde till högst betydliga utgifter för det allmänna, och att

möjligheten att överklaga styrelsens beslut i sådana ärenden vore ganska

kringskuren. Såsom en förutsättning för enmansbeliandling av pensionsärenden

borde därför uppställas, att ledamoten avlagt för utövande av

domareämbete föreskrivna kunskapsprov.

Styrelsen fann vidare kommitténs förslag, att det nuvarande sättet för

behandling av pensionsärenden skulle bestå vid sidan av det av kommittén

föreslagna, välbetänkt. Enligt styrelsens mening kunde det bland annat

vara av vikt att bibehålla det nuvarande tillvägagångssättet för att därigenom

bereda möjlighet att med större säkerhet bedöma, huruvida en viss tjänsteman

kunde anförtros uppdraget att ensam avgöra pensionsärenden.

Slutligen förklarade sig styrelsen icke hava något att erinra mot kommitténs

förslag, att i behandlingen av besvärsmål eller, oberoende av besvär,

av fråga örn lagligheten av pensionsnämnds beslut två ledamöter skulle deltaga,

dock med det tillägg, att vid skiljaktiga meningar en tredje ledamot

skulle tillkallas.

Beträffande utlåtandet var generaldirektören af Jochnick såtillvida skiljaktig,

att han icke ansåge sig kunna instämma i styrelsens uttalande, att

de personer, vilka skulle förklaras kompetenta att ensamma avgöra pensionsärenden,

ofrånkomligen skulle äga juridisk utbildning. Med af Jochnick

instämde bland styrelsens sakkunniga herrar Kvarnzelius och Nilsson.

Sedan pensionsstyrelsen, i samband med det inom departementet pågående

arbetet med förberedelserna till 1933 års statsverksproposition, underhand

anmodats inkomma med förslag rörande möjligheten att i besparingssyfte

förenkla sättet för handläggning inom styrelsen av ifrågavarande ärenden,

har styrelsen med skrivelse den 13 december 1932 fullgjort detta uppdrag.

I skrivelsen har styrelsen erinrat örn att besparingskommitténs förslag

hittills icke föranlett någon åtgärd från statsmakternas sida och att

detta delvis torde sammanhänga med den revision av pensionsförsäkringen,

som vore föremål för utredning av 1928 års pensionsförsäkringskommitté.

Pensionsstyrelsen

den

15 juli 1925.

Pensionsstyrelsen

den

13 december

1932.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majda proposition nr 56.

Styrelsen Ilar därefter anfört.

Då det nuvarande statsfinansiella läget krävde tillvaratagande av varje

möjlighet till förenklingar inom statsförvaltningen, läge det nära till att

överväga, huruvida icke besparingskommitténs förslag utan vidare uppskov

borde genomföras. Visserligen förelåge ej de av kommittén angivna förutsättningarna

för ett genomförande av förslaget. I viss mån motvägdes emellertid

denna brist av den ökade erfarenhet och förtrogenhet med pensionsärendenas

handläggning, som såväl de lokala organen som styrelsens egen

medarbetarstab under de gångna åren vunnit. Med hänsyn härtill syntes

några allvarligare betänkligheter icke böra möta mot ett genomförande helt

fristående av den ifrågasatta reformen.

Beträffande de författningsändringar, som bleve en följd av förslaget, har

styrelsen framhållit.

Den för ändamålet erforderliga ändringen i 3 § i pensionsförsäkringslagen

torde böra gå ut därpå, att i behandlingen av besvärsmål eller, oberoende

av besvär, av fråga om lagligheten av pensionsnämnds beslut skulle deltaga

minst två av styrelsens ledamöter, dock att örn skiljaktiga meningar uppstode

mellan dessa två ledamöter, en tredje ledamot skulle tillkallas. Motsvarande

ändring borde vidtagas i styrelsens instruktion, vilken dessutom i

hithörande avseende borde omläggas så, att övriga pensionsärenden skulle

handläggas av den eller de styrelsens ledamöter, styrelsen därtill utsåge.

Med hänsyn till gällande förbud för pensionssökande att överklaga styrelsens

beslut borde måhända härtill fogas en bestämmelse örn att beträffande

behandling av ärende, däri vederbörande ledamot funne av pensionsnämnden

meddelat avslags- eller indragningsbeslut böra fastställas, skulle gälla vad

angående besvärsmål och därmed jämställda frågor stadgades. Vid en omläggning

av instruktionen enligt nu angivna riktlinjer hade styrelsen fria

händer att, där och i den omfattning så funnes erforderligt, vid sidan av

den nya ordningen för pensionsärendenas behandling tillämpa för närvarande

härutinnan gällande grunder.

Styrelsen har vidare yttrat sig angående storleken av den besparing, som

stöde att vinna genom ifrågavarande reform. Härvid har styrelsen bland

annat lämnat vissa uppgifter örn vilka personer styrelsen anlitade såsom

föredragande av pensionsärenden samt angående den ersättning, som härför

utginge. Därjämte har styrelsen meddelat, att genom reformen anlitandet

av utom styrelsen stående föredragande skulle bliva obehövligt. Styrelsen

upplyser tillika, att arvodena till dessa föredragande för närvarande belöpa

sig till omkring 23,500 kronor örn året men att på grund av vissa närmare

angivna omständigheter hela det belopp, som motsvarade dessa kostnader,

icke kunde inbesparas. Den besparing, som för nästa budgetår kunde ernås,

har styrelsen uppskattat till 15,000—20,000 kronor.

Med skrivelsen har styrelsen överlämnat förslag till ändrad lydelse av

3 § i pensionsförsäkringslagen samt av §§ 9 och 13 i styrelsens instruktion

av det innehåll, som i skrivelsen angivits.

De i ärendets behandling deltagande sakkunniga herr Kvarnzelius, fröken

Wedberg och herr Eriksson hava förklarat sig icke hava något att erinra

mot vad styrelsen i ärendet anfört.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Såsom framgår av årets statsverksproposition (V s. 50) har jag beträffande Departementsanslaget

till pensionsstyrelsens verksamhet beräknat, att anslagsposten till chefenavlöningar

och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare hos

styrelsen m. m. skulle kunna minskas med omkring 20,000 kronor genom

en förenkling av vissa ärendens handläggning hos styrelsen. Denna förenkling

skulle komma till stånd genom de av styrelsen nu föreslagna ändringarna

i 3 § i pensionsförsäkringslagen samt i §§ 9 och 13 i styrelsens instruktion.

Yad angår utformningen i detalj av författningsförslagen ansluter jag mig

till styrelsens förslag örn ändring i själva lagen, med ett par obetydliga

redaktionella jämkningar. I fråga örn styrelsens instruktion anser jag ändring

däri böra vidtagas i överensstämmelse med de grunder styrelsen angivit. A

styrelsen lärer således böra ankomma att utse den eller de personer, som

skola handlägga de ärenden, vilka enligt berörda grunder kunna bliva föremål

för enmansbehandling. Till ändringarna i instruktionen torde jag få

återkomma, sedan riksdagens beslut i lagfrågan föreligger.

Departementschefen uppläser härefter förslag till lag osti ändrad lydelse av

3 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring av den

lydelse, bilaga *) till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Alce Karlholm.

'') Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,

bar här uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

19 januari 1933.

Närvarande:

justitieråden Alexanderson'',

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillkandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 13 januari 1933, hade

Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsassessorn

Konrad Persson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 56.

9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 20 januari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 19 januari

1933 avgivna utlåtande över det den 13 i samma månad till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse, av 3 § i lagen den 30 juni 1913

(nr 120) om allmän pensionsförsäkring.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

B. Spångberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 56.

7 38 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.