Angående ersättande av ett av landsfiskal förskingrat förskott
1933-01-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:57, Angående ersättande av ett av landsfiskal förskingrat förskott
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
1
Nr 57.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående ersättande
av ett av landsfiskal förskingrat förskott;
given Stockholms slott den 20 januari 1933.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 20 januari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Möller, anför:
Vid av- och tillträdessyn den 7 januari 1922 å landsfiskalsbostället i Karesuando
påfördes Kungl. Majit och kronan 3,667 kronor för bestridande av vissa
i syneprotokollet upptagna arbeten.
Med anledning av en av länsstyrelsen i Norrbottens län gjord framställning
anvisade Kungl. Majit den 22 februari 1924 ett belopp av högst 3,667 kronor
till länsstyrelsen i nämnda län, som ägde därav utbetala till vederbörande indelningshavare
i den mån han visade, att sådana vid synen föreskrivna arbeten,
som bort av Kungl. Maj :t och kronan bestridas, blivit i behörig ordning utförda.
I skrivelse den 9 december 1927 anmälde länsstyrelsen i Norrbottens län, att
Per Julius Lindeskoug i sin egenskap av landsfiskal i Karesuando distrikt gjort
sig skyldig till tillgrepp och förskingring av omhänderhavda medel, bland annat
ett av länsstyrelsen till honom utanordnat belopp av 1,400 kronor, utgörande
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 57.
lie .13
2
Kungl. Majus proposition nr <57.
förskott å det genom beslutet den 22 februari 1924 anvisade beloppet, ävensom
att Lindeskoug genom Kungl. Majits utslag den 9 maj 1927 för ifrågavarande
brott dels dömts till ansvar, innefattande bland annat avsättning från lanclsfiskalstjänsten,
dels ock förpliktats att ersätta de gjorda tillgreppen och förskingringarna.
I skrivelsen — med vilken länsstyrelsen överlämnade jämlikt
lagen den 10 juli 1899 örn ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada,
som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera, till länsstyrelsen ingivna
ansökningar örn gottgörelse för ifrågavarande tillgrepp och förskingringar —
hemställde länsstyrelsen örn meddelande av föreskrifter till ersättande av vad
sålunda tillgripits och förskingrats.
över framställningen avgav statskontoret utlåtande den 30 mars 1928, däri
ämbetsverket bland annat berörde frågan örn ersättande av omförmälda förskott
å 1,400 kronor. Statskontoret uttalade i denna del — under hänvisning till
ordalydelsen av Kungl. Maj:ts beslut den 22 februari 1924 -—■ att statskontoret
måste finna det anmärkningsvärt, att länsstyrelsen på sätt som skett utbetalat
ifrågavarande belopp. Statskontoret anförde vidare att, därest Kungl. Majit
skulle finna skäl föreligga för beredande av ersättning till länsstyrelsen för
beloppet, ytterligare utredning syntes vara erforderlig, innan sådant beslut meddelades.
Sedan upplyst blivit, att åtgärder icke vidtagits för Lindeskougs försättande
i konkurs, enär hans tillgångar icke ens försloge till gäldandet av kostnaderna
för konkursen, meddelade Kungl. Maj:t den 19 oktober 1928 beslut i anledning
av länsstyrelsens framställning. Därvid förklarade Kungl. Majit, bland annat,
att Kungl. Majit ville upptaga länsstyrelsens framställning i den del den avsåge
ersättning för omförmälda förskottsmedel till förnyad prövning, sedan i statskontorets
utlåtande närmare angiven utredning i ifrågavarande hänseende verkställts.
Sedermera har Kungl. Majit den 12 februari 1932 — i samband med prövning
av inkomna framställningar örn anvisande av medel för utförande av vissa
arbeten å landsfiskalsbostället — anbefallt länsstyrelsen att inkomma med nyss
avsedda utredning.
På grund härav har länsstyrelsen i skrivelse den 13 augusti 1932 gjort förnyad
framställning i ämnet. Länsstyrelsen har däri anfört i huvudsak följande.
Då arbetena å landsfiskalsbostället efter synen 1922 skulle igångsättas — varvid
såsom en första åtgärd måst vidtagas en ommurning av skorstensstockarna -—
hade landsfiskalen Lindeskoug förklarat, att han saknade egna medel för avlönande
av de hantverkare, som erfordrades för arbetenas utförande. Länsstyrelsen,
som på grund av föreskrifterna i Kungl. Majits beslut den 22 februari 1924
funnit sig förhindrad att till Lindeskoug personligen utlämna förskott å de genom
nämnda beslut anvisade medlen, hade i den uppkomna situationen ansett en
möjlig utväg vara att lämpligt förskott i tjänsten ställdes till landsfiskalens
förfogande att såsom andra tjänstemedel redovisas i månadsräkningen. I enlighet
därmed hade den 6 juni 1924 ett förskott å 1,500 kronor utanordnats till
landsfiskalen i Karesuando distrikt, vilket förskott uppdebiterats i landsfiskalens
månadsräkning, där det varit föremål för den kontroll, som utövades vid
de sedvanliga av landsfogden verkställda inventeringarna. I den mot Lindeskoug
väckta rättegången hade han förpliktats att av nämnda belopp ersätta
3
Kungl. Majus proposition nr 57.
1,400 kronor, medan återstoden eller 100 kronor ansetts kava av honom använts
för anskaffande och framforsling av sten till berörda murningsarbeten.
Länsstyrelsen hade sålunda i förevarande fall handlat efter vad förhållandena
krävt för att de för landsfiskalsboställets fortbestånd nödvändiga förbättringsarbetena
över huvud taget skulle kunna komma till stånd.
Under hänvisning till det anförda har länsstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte anvisa medel för ersättande av berörda förskott.
över denna framställning har statskontoret den 15 oktober 1932 avgivit utlåtande
av huvudsakligen följande innehåll.
Visserligen syntes länsstyrelsen vid utanordnandet av ifrågavarande belopp
hava varit medveten örn att beloppet komme att utlämnas till vederbörande indelningshavare
utan att de i beslutet den 22 februari 1924 angivna villkoren
för byggnadsbidrags utlämnande bleve uppfyllda, men statskontoret ansåge
dock, att ersättningsskyldighet ej borde utkrävas av de tjänstemän vid länsstyrelsen,
som beslutat berörda ^anordning. Under erinran om Kungl. Maj:ts
proposition den 6 mars 1931 (nr 182) angående täckande av brist i samrealskolans
i Söderhamn medel tillstyrkte statskontoret, att Kungl. Maj :t inhämtade
riksdagens medgivande till att statsmedel finge tagas i anspråk för täckande
av nu ifrågavarande brist. Då ersättning för övriga av förre landsfiskalen Lindeskoug
förskingrade medel — liksom i regel skett beträffande ersättning för av
landsfiskaler förskingrade medel — anvisats från anslaget till oförutsedda utgifter
i allmänhet, syntes ifrågavarande anslag jämväl böra tagas i anspråk
för täckande av nu berörda brist å 1,400 kronor.
Ehuru länsstyrelsens beslut att förskottsvis utbetala omförmälda belopp av
1,400 kronor icke stått i överensstämmelse med de av Kungl. Majit den 22
februari 1924 meddelade föreskrifterna, är jag med hänsyn till i ärendet förebragta
omständigheter i likhet med statskontoret av den uppfattningen, att ersättningstalan
icke bör föras mot de befattningshavare inom länsstyrelsen, vilka
äro ansvariga för utanordningsbeslutet. Den brist, som genom förskingringen
uppkommit, torde därför böra ersättas av statsmedel, och synes bristen böra
täckas av anslaget till oförutsedda utgifter i allmänhet. Riksdagens medgivande
härtill lärer böra inhämtas.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att till ersättande av ett utav förre landsfiskalen P. J. Lindeskoug
förskingrat, av länsstyrelsen i Norrbottens län förskotterat
belopp må av det i riksstaten för budgetåret 1932/1933 uppförda
extra förslagsanslaget till oförutsedda utgifter i allmänhet utgå
ett belopp av 1,400 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
B. Spångberg.
Departements
chefen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1933:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättande av ett av landsfiskal förskingrat förskott. a1 i texten