Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa delar av Trossnäs fält i Nors socken av Värmlands län

1933-01-20 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:64, Angående försäljning av vissa delar av Trossnäs fält i Nors socken av Värmlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr lii.

1

Nr 64.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående försäljning

av vissa delar av Trossnäs fält i Nors

socken av Värmlands län; given Stockholms slott

den 20 januari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Hajd Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 20 januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Vennerström anför:

Trossnäs fält, på sin tid mötesplats för Värmlands fältjägarkår och Värmlands

regemente, är beläget i Nors socken av Värmlands län på 18 kilometers

avstånd från Karlstad samt omfattar enligt jordregistret följande fastigheter,

nämligen:

1) lägenheten Trossnäs fält nr 1 (reg.-nr l1) med en areal av 49.3 661

hektar;

2) lägenheten Trossnäs fälts utvidgningsområde nr 1 (reg.-nr l1) med en

areal av 19.7990 hektar;

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 64.

103 33 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 64.

3) lägenheten Kronan nr 1 (reg.-nr l1) med en areal av O.gus hektar;

4) ett från Nors prästgård nr 1 exproprierat område (reg.-nr l2) med en

areal av 2.9619 hektar; samt

5) lägenheten Underofficersparken nr 1 (reg.-nr l1) med en areal av 0.issi

hektar.

Fältets sammanlagda areal utgör i enlighet härmed 72.9229 hektar.

De under 1)—3) och 5) upptagna lägenheterna äro avsöndrade från Trossnäs

hemman (Trossnäs Norra ll och Trossnäs Södra l1). Den under 2)

upptagna lägenheten omfattar fem särskilda områden, nämligen tre smärre

områden vid eller i närheten av Norsälven och två å den s. k. Mellbymon

belägna skogsskiften, vilka disponerats såsom skjutbanor.

Enligt en mellan kronan och dåvarande ägaren av Trossnäs hemman

den 18 mars 1891 upprättad avhandling med tillägg av den 10 december

samma år har ägaren av nämnda hemman förbehållits rätt till viss fädrift

och grässkörd å lägenheten under 1).

Efter bemyndigande av Kungl. Majit den 22 juni 1928 tillkallades särskilda

utredningsmän, de s. k. lantförsvarets markit ommit ter aile, för att verkställa

utredning och avgiva förslag till disposition genom försäljning eller

annorledes av sådana lantförsvaret tillhöriga jordbruksfastigheter, lägerplatser,

delar av lägerplatser eller andra fastigheter, vilka icke vidare kunde

anses erforderliga för försvarets behov. I skrivelse den 9 maj 1931 framlade

markkommitterade förslag rörande dispositionen av Trossnäs fält. Efter

att därvid till en början hava redogjort för vissa tidigare utredningar i fråga

örn fältets användning sedan Värmlands regemente förlagts till Karlstad,

anförde kommitterade i huvudsak följande.

I anledning av en till fortifikationsdepartementet ställd skrift av den

7 juni 1928, vari ägaren av Trossnäs gård anhållit att få till gården återförvärva

Trossnäs fält, hade chefen för Värmlands regemente i yttrande

den 7 juli 1928, beträffande Trossnäs fälts lämplighet och behövlighet för

militärt ändamål, framhållit, att fältet under de senare åren funnit synnerligen

god användning vid förläggande av regementets övningar utanför det

ordinarie förläggningsområdet, varigenom förläggningskostnader och utgifter

för markskador kunnat nedbringas. Särskilt vid utbildning i strid örn

vattendrag vore övningsplatsen jämte kringliggande trakt synnerligen lämplig.

För utbildning i strid örn fältbefäst ställning i allmänhet m. m. erbjöde

Trossnäs fält möjligheter, vilka icke stöde till buds i Karlstad. En försäljning

av mötesplatsen måste därför anses medföra en avsevärd försämring

i regementets utbildningsmöjligheter, ett förhållande, som skulle bliva särskilt

olägligt, då man måste räkna med möjligheten av en viss förminskning

av regementets övningsområde i Karlstad på grund av Karlstads stads

ersättningskrav för regementets genom 1925 års försvarsordning minskade

styrka. Man finge även räkna med det behov av övningsplatser, som kunde

uppkomma i samband med ett blivande ordnande av luftvärnsutbildningen.

De kostnader, som kunde beräknas bliva erforderliga för ett bibehållande

tillsvidare av Trossnäs fält i ett för övningar lämpligt skick, syntes väl

motiverade med hänsyn till de stora fördelar, som därigenom kunde utvinnas

för försvaret. Arméfördelningschefen hade instämt i de av regementschefen

anförda synpunkterna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

I ett därefter den 23 augusti 1928 till fortifikationsdepartementet avgivet

utlåtande hade regementschefen ytterligare framhållit, bland annat, att

under år 1928 hade fältets fördelar såsom övningsplats vid utbildning i strid

örn vattendrag och för förbindelseövningar kommit infanteripionjärutbildningen

vid samtliga infanteriregementen tillhörande västra arméfördelningen

tillgodo, då dessa regementens grundläggande pionjärutbildning nämnda år

varit förlagd till Karlstad. Vidare hade det, med hänsyn till att den Trossnäs

omgivande trakten långt mer vore användbar för tillfällig flyglandning

än Karlstadstrakten, befunnits påkallat att förlägga 1928 års samövningar

mellan Värmlands regemente och flygtrupper till trakten av Trossnäs. För

nämnda övningars anordnande hade tillgången till Trossnäs fält varit av

stort värde. Av ännu större betydelse för ifrågavarande övningar skulle

Trossnäs fält givetvis varit, örn detsamma erbjudit landningsmöjligheter för

flygplan. Så vore icke förhållandet, men det ville synas, som örn Trossnäs

fält för jämförelsevis ringa kostnader skulle kunna ordnas såsom ett lijälpligt

flygfält. Då Trossnäs fält allt fortfarande vore en i flera avseenden lämplig

övningsplats för i Karlstad förlagda trupper och måste beräknas även i

krigstid bliva av betydelse, borde enligt regementschefens mening fältet

även för framtiden bibehållas för försvarsväsendet. Även i detta yttrande

hade arméfördelningscliefen instämt.

För närmare undersökning av möjligheterna för fältets disposition hade

markkommitterade besökt platsen samt inhämtat yttranden av ett flertal

myndigheter ävensom gjort viss förfrågan i ämnet hos ägaren av Trossnäs

gård, godsägaren N. Öhr. Jensen.

Vad chefen för Värmlands regemente andragit örn Trossnäs fälts värde

för regementets övningar utgjorde enligt kommitterades mening icke tillräckliga

skäl för bibehållande av fältet såsom militär övningsplats för regementets

räkning.

De av kommitterade infordrade yttrandena gåve vid handen, att fältet

icke med någon större fördel kunde tagas i bruk för den allmänna lufttrafikens

behov. Länge hade den frågan däremot stått öppen, huruvida

fältet icke skulle kunna komma till användning för flygvapnets räkning.

Enligt vad kommitterade under hand erfarit, finge tanken härpå dock numera

anses övergiven med hänsyn till kostnaderna för fältets iordningställande.

Enligt vad Värmlands läns egnahemsnämnd meddelat samt kommitterade i

övrigt erfarit, förelåge numera icke möjlighet att med fördel genomföra tidigare

upprättat förslag till fältets styckning och försäljning i mindre lotter

till egna hem. Av kommitterade förda förhandlingar med Nors kommun

och godsägaren Jensen hade icke synts erbjuda någon utsikt till en för

statsverket tillfredsställande försäljning av fältet.

Domänstyrelsen hade, under åberopande av ett uttalande av vederbörande

Överjägmästare, meddelat, att styrelsen för sin del icke funnit något intresse

från domänverkets sida föreligga att övertaga fältet såsom kronopark. Överjägmästaren

hade särskilt framhållit, att fältet ej hade sådan omfattning och

koncentration, att dess övertagande såsom kronopark framstode såsom

önskvärt.

I och för sig syntes möjlighet föreligga att med utnyttjande av vissa

äldre byggnader uppdela övningsfältet med till detsamma hörande skogslotter

i två jordbruksfastigheter av någorlunda tillfredsställande beskaffenhet.

Till följd av det under en lång följd av år totalt eftersatta underhållet

av särskilt dräneringen måste emellertid jordens försättande i kultur bliva

att jämställa med nyodling och draga betydande kostnader. Under nuvarande

jordbrukskonjunktur samt vid det särskilt i Värmland förekom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 64.

mande stora utbudet av jordbruksfastigheter syntes det föga sannolikt, att

antagliga anbud å fältet, för den händelse det i nu befintligt skick utbjödes

till salu i två jordbrukslotter, skulle kunna erhållas. Kommitterade holle

ock före, att fältets iordningställande genom vederbörande myndigheters försorg

före försäljningen skulle draga så avsevärda kostnader, att de knappast

skulle täckas av en blivande köpeskilling eller av värdet av en högre avkastning.

Under föreliggande ogynnsamma omständigheter ansåge kommitterade

sig icke kunna förorda några försäljningsåtgärder. Möjligen kunde ett

försök göras att utbjuda fältet till salu i befintligt skick.

Fältet bestode emellertid av mark av något vattensjuk, men eljest god

beskaffenhet och syntes på grund härav ävensom sitt goda läge i närheten

av kommunikationsleder väl lämpa sig även till skogsproduktion. För sådant

ändamål torde fältet fördelaktigast för statsverket kunna omliänderhavas av

domänverket. Kommitterade ansåge sig sålunda böra förorda ett överlämnande

till domänstyrelsen av fältet med undantag av vissa smärre områden

kring två å detsamma uppresta minnesstenar, vilken mark fortfarande borde

få disponeras av Värmlands regemente.

Innan så skedde borde de å fältet kvarstående byggnaderna genom vederbörande

myndigheters försorg försäljas till den högstbjudande för bortflyttning.

Likaså borde dessförinnan, för den händelse så läte sig göra, de uthyrda

byggnaderna med tillhörande tomtområden försäljas genom de militära

myndigheternas försorg. Inflytande köpeskillingar jämte skälig lösen för

ståndskog, vilken borde utgivas av domänverket, syntes böra tillgodoföras

lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål. Eventuellt

erforderlig avveckling av betesrätten å fältet borde ankomma på domänstyrelsen

att föranstalta.

Sedan arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement anbefallts

att avgiva utlåtande över markkommitterades förslag, infordrade fortifikationsdepartementet

yttranden i ämnet från chefen för Värmlands regemente,

chefen för västra arméfördelningen samt inspektören för infanteriet.

Chefen för Värmlands regemente anförde i yttrande den 17 juli 1931, bland

annat, följande.

Ett överlämnande av Trossnäs fält til] domänverket enligt de grunder,

som markkommitterade förordat, skulle genom den inskränkning av under

olika årstider till överkomligt pris till buds stående övningsterräng, som

därav bleve följden, i ej ringa grad försvåra utbildningsarbetets allsidiga bedrivande

vid regementet. Härvid vore särskilt att uppmärksamma de villkor,

under vilka överlämnandet kunde beräknas ske, nämligen av jägmästaren i

Karlstads revir så angivna, att samtliga kronans byggnader skulle bortskaffas

samt säkerhet givas för att fältet ej i framtiden eventuellt toges i anspråk

för något militärt ändamål. Den förordade dispositionen av lägerplatsen

innebure dessutom en bortflyttning av i norra delen av fältet — inom det

s. k. Jägarlägret — belägna byggnader (baracker), en åtgärd som med hänsyn

till dessa byggnaders synnerligen stora betydelse ej endast vid fredsövningar

utan även vid krigstillfälle eller motsvarande förhållanden ej kunde

anses vare sig befogad eller riktig.

Till belysande av Trossnäs fälts värde ur kulturell synpunkt syntes tillräckligt

omnämna, att lägret i en under de senare åren stegrad omfattning

kunnat upplåtas för kurser och möten, anordnade av olika slag av organisationer.

Sålunda hade lägrets byggnader sommaren 1931 under en vecka utgjort

förläggning för inemot 700 ungdomar med ledare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majus proposition nr 64.

Beträffande den föreslagna dispositionens ekonomiska sida finge framhållas,

att de å östra delarna av fältet förefintliga byggnaderna — ett sjukhus,

två förråd, arrestbyggnad och förvaltarebostad, de två senare uthyrda

såsom bostadslägenheter — i och för sig och på den plats de nu vore belägna

representerade ett icke obetydligt värde. Vilket pris, som vid en försäljning

för bortfiyttning av sagda byggnader kunde erhållas, vore svårt att

beräkna. Att priset ej kunde påräknas bliva så synnerligen högt, syntes

man hava anledning antaga. Yid en försäljning av ifrågavarande byggnader

skulle en stor del av den å lägerplatsen befintliga åkerjorden ej bliva utnyttjad

såsom sådan utan komma att användas för skogsodling, ett förhållande

som ur ekonomisk synpukt syntes oriktigt. Eli försäljning av de

i det s. k. södra lägret kvarstående byggnaderna syntes däremot ur ekonomisk

synpunkt riktig. För dessa byggnaders bibehållande kunde, även örn

de för förläggning av militär trupp eller civila organisationer m. m. vore i

hög grad önskvärda, dock ej åberopas lika starka skäl, som anförts beträffande

byggnaderna i det s. k. norra lägret.

Statens direkta utgifter för Trossnäs vore i huvudsak underhållskostnaderna

för byggnader. Ett nedbringande av dessa kostnader så långt som

möjligt syntes lämpligast böra ske genom att för militära behov ej oundgängligen

nödvändiga byggnader och mindre jordområden avyttrades under

gynnsammast möjliga betingelser, medan återstående byggnader borde bibehållas

under kronans förvaltning.

I enlighet härmed föresloges, att samtliga byggnader i södra lägret försåldes

för bortförande; att underofficerspaviljongen i norra lägret med tillhörande

tomt försåldes; att samtliga å östra delen av fältet belägna byggnader

med tomter och angränsande mark, tillsammans omkring 6 hektar,

försåldes i en eller två lotter (på grund av jordens och de tillgängliga uthusens

beskaffenhet kunde var och en av dem ordnas och brukas såsom en

mindre egendom, varigenom utsikterna till en gynnsam försäljning ökades);

att skjutbanorna och småområdena mellan landsvägen och älven försåldes;

ävensom att fältet åvilande gravationer avvecklades i sammanhang med försäljningen

av byggnader och mark.

Efter försäljning i denna omfattning av byggnader m. m. skulle under

kronans förvaltning endast kvarbliva de i norra (Jägar-) lägret befintliga och

således i närheten av landstormsförrrådet belägna byggnaderna, nämligen

två baracker med tillhörande tvätthus, bageribyggnad och verkstad, kokhus,

mathall, magasin och ett skjul för brandredskap. För dessa byggnader torde

icke behöva beräknas större underhållskostnad än 600—700 kronor per år,

varigenom en besparing för staten i underhållskostnader på cirka 1,800

kronor per år skulle vinnas.

Chefen för västra arméfördelningen förklarade sig ej hava något att erinra

mot en lösning av den föreliggande frågan i enlighet med vad regementschefen

föreslagit.

I utlåtande den 13 oktober 1931 anförde inspektören för infanteriet, att ett

överlämnande av Trossnäs fält till domänverket skulle, såsom chefen för

Värmlands regemente framhållit, i ej ringa grad försvåra utbildningsarbetet

vid regementet. Då ett bibehållande av större delen av fältet under lantförsvarets

förvaltning vore ur övningssynpunkt av stor betydelse, tillstyrkte

inspektören det av regementschefen framlagda förslaget, vilket syntes vara

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

ägnat att lösa frågan på ett ur såväl militär som ekonomisk synpunkt lämpligt

sätt.

Med överlämnande av vederbörande militärmyndigheters yttranden uttalade

arméförvaltningens fortifikationsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den

13 januari 1932 till en början, att av ifrågavarande yttranden framginge, att

bibehållandet av huvuddelen av Trossnäs fält under lantförsvarets förvaltning

vore av största betydelse för Värmlands regementes övningar, men att till

underhållskostnadernas nedbringande en försäljning av mindre delar av fältet

jämte en del byggnader vore lämplig. Med hänsyn till fältets, enligt departementets

mening, numera fullt utredda militära betydelse, finge det av markkommitterade

med utgångspunkt från ett motsatt antagande väckta förslaget

örn fältets överlämnande till domänverkets förvaltning — vilket överlämnande

domänstyrelsen motsatt sig — anses förfallet. Härefter anförde fortifikationsdepartementet

bland annat:

Sedan departementet uppdragit åt chefen för Värmlands regemente att

låta verkställa värdering av de utav honom till försäljning föreslagna områden

och byggnader ävensom att infordra anbud dels å samma områden

och byggnader, dels ock å ersättning för avlösning av det lägenheten Trossnäs

fält nr 1 besvärande servitut, avseende rätt för ägaren av Trossnäs

hemman till fädrift och grässkörd å lägenheten, hade regementschefen med

skrivelse till departementet den 29 december 1931 avgivit redovisning för

berörda uppdrag. Därvid hade å kopia av en utav e. lantmätaren B. E. Forssell

år 1914 upprättad karta över Trossnäs fält utmärkts de markområden med

areal och ägoslag samt byggnader, som ansåges böra försäljas. Från innehavaren

av rätten till det servitut, som besvärade lägenheten Trossnäs fält

nr 1, hade anbud infordrats å ersättning för servitutets avlösning, men hade

servitutsinnehavaren vägrat avgiva sådant anbud. Vederbörande till försäljning

föreslagna markområden och byggnader hade värderats av domänintendenten

C. Faust, jordbrukskonsulenten A. Hagenmarck och landstingsmannen

K. W. Bodin. Anbud å berörda markområden och byggnader hade infordrats

dels genom kungörelse i tre ortstidningar, dels ock genom skrivelser

till elva olika företag och personer, som kunde tänkas intresserade av försäljningen.

Femton anbud hade inkommit.

Beträffande berörda värdering finge fortifikationsdepartementet hänvisa

till det däröver upprättade instrumentet samt uttala, att de åsätta värdena

icke givit anledning till erinran från departementets sida. Försäljning under

dessa värden borde, enligt departementets förmenande, icke äga rum vad

markområdena beträffade och i fråga örn byggnader endast ifrågakomma,

örn och i den mån det trots anställda förnyade för säljningsförsök visade

sig omöjligt att erhålla anbud till de åsätta värdena samt underhållskostnaderna

för viss byggnad kunde anses motivera en försäljning till pris under

sådant åsatt värde.

Vad anginge de avgivna anbuden understege — i den mån anbud överhuvud

avgivits ■— anbudspriserna de av värderingsmännen åsätta värdena

utom beträffande ett anbud, lydande å 760 kronor, å skiftet litt. F å Mellbymon,

som värderats till 665 kronor. Då möjlighet syntes böra hållas

öppen att i ett sammanhang försälja båda skiftena å Mellbymon och utsikt

ej torde saknas att för skiftet litt. F erhålla högre pris än 760 kronor, ansåge

departementet nyssnämnda anbud ej böra för närvarande föranleda beslut

örn försäljning till anbudsgivarén.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 64. 7

Övriga anbud — av vilka visserligen en del närmade sig värderingssummorna

— borde med den ståndpunkt, fortifikationsdepartementet ovan

intagit, ej antagas från kronans sida. Anbuden syntes emellertid värdefulla

som utgångspunkt för åtgärder för erhållande av nya och förmånligare anbud.

Oaktat fortifikationsdepartementet sålunda icke kunde förorda antagande

från kronans sida av något av de i ärendet ingivna anbuden, ansåge departementet,

att riksdagens medgivande lämpligen borde inhämtas till försäljning

av de i värderingsinstrumentet upptagna markområden och byggnader, därvid

såsom minimipris för markområdena syntes böra fastställas de i instrumentet

angivna värdena. Beträffande byggnaderna, såväl dem som funnes

å berörda markområden och avsåges att i samband med dessa försäljas, som

dem, vilka ifrågasatts att försäljas till bortförande, ansåge departementet —

med hänsyn till syftet att genom försäljning nedbringa kronans underhållskostnader

— icke lämpligt, att visst minimipris bestämdes, enär detta kunde

hindra försäljningens genomförande, utan syntes det böra få ankomma å

Kungl. Majit att, efter förslag av departementet, besluta örn försäljning i

varje särskilt fall till pris, som kunde erhållas och befunnes antagbart.

Innan försäljning skedde av de å den till ärendet hörande kartan med

A och B utmärkta områdena, vilka inginge i lägenheten Trossnäs fält nr 1,

syntes det nämnda lägenhet besvärande servitut, avseende rätt till fädrift

och grässkörd, böra avlösas.

I förberörda skrivelse den 13 januari 1932 anmälde arméförvaltningens

intendentsdepartement, att departementet, såvitt avsåge de å Trossnäs fält

uppförda byggnadernas behövlighet för förvaring av intendenturmateriel, icke

hade något att erinra mot det av fortifikationsdepartementet framlagda förslaget.

Genom beslut den 22 april 1932 anbefallde Kungl. Majit fortifikations- Ny utredning,

departementet att, för nedbringande av kostnaderna för kronans byggnadsunderhåll,

snarast möjligt till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande

försäljning på för kronan förmånligaste sätt av samtliga de byggnader å

Trossnäs fält, vilka ej vore oundgängligen erforderliga för förrådsförvaring

eller för tillfällig förläggning av trupp därstädes, allt i den mån byggnaderna

icke ansåges lämpligen böra försäljas tillsammans med den mark, varå de

vore belägna.

Vidare uppdrog Kungl. Majit åt fortifikationsdepartementet att genom

förnyade underhandlingar med ägaren av Trossnäs hemman söka ernå överenskommelse

rörande villkoren för avlösning av det lägenheten Trossnäs

fält nr 1 åvilande fädrifts- och grässkördsservitutet samt att i sinom tid till

Kungl. Majit avgiva det yttrande och förslag, vartill omständigheterna kunde

föranleda.

Slutligen anbefallde Kungl. Majit fortifikationsdepartementet att, så snart

för kronan godtagbara köpeanbud förelåge beträffande de delar av Trossnäs

fält, örn vilkas försäljning departementet framställt förslag, till Kungl. Majit

inkomma med därav betingad framställning, varvid, i fråga om områdena A

och B, anhild finge avse förvärv med eller utan avlösning av det servitut,

sorn, enligt vad förut nämnts, åvilade lägenheten Trossnäs fält nr 1.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Sedan fortifikation sdepartementet härefter anmodat chefen för Värmlands

regemente att verkställa de undersökningar ra. m., som påkallades till fullgörande

av de åt departementet genom Kungl. Maj:ts förberörda beslut den

22 april 1932 lämnade utredningsuppdragen, har regementschefen i skrivelse

till fortifikationsdepartementet den 12 november 1932 avgivit yttrande och

förslag i ärendet samt därvid överlämnat av honom genom offentlig kungörelse

i ortstidningarna infordrade köpeanbud å till försäljning avsedda

såväl markområden som byggnader.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 december 1932 har fortifikationsdepartementet

— med överlämnande av regementschefens ifrågavarande utredning

och förslag ävensom chefens för västra arméfördelningen och arméförvaltningens

domäntjänstemans yttranden i ärendet — framställt förslag örn försäljning

av de å förenämnda av e. lantmätaren B. E. Forssell upprättade

karta med litt. C, D, E, E och G utmärkta områdena. I fråga örn lotterna

litt. A och B hava, enligt vad departementet meddelat, några godtagbara

köpeanbud icke inkommit.

Fortifikationsdepartementets framställning innebär, att förstnämnda fem

områden skola försäljas till följande personer eller deras rättsinnehavare,

nämligen: området litt. C med därå befintlig byggnad till P. A. Westlund,

Trossnäs, Edsvalla, för 510 kronor, området litt. D med därå befintliga

byggnader till H. Gustafsson, Trossnäs, Edsvalla, för 2,100 kronor, området

litt. E till Frida Eriksson, Trossnäs, Edsvalla, för 150 kronor, samt områdena

litt. E och G. till G. Jonsson, Arbäckskällan, Edsvalla, litt. E för

70 kronor per hektar och litt. G för 140 kronor per hektar eller för tillhopa

2,003 kronor 40 öre. Såsom särskilt villkor för försäljningen av området litt. D.

har föreslagits, att området måtte avyttras med den rätt, kronan kunde anses

hava till detsamma. I fråga örn samtliga områden hava såsom gemensam försäljningsbestämmelse

föreslagits, att köparna ensamma skola betala alla kostnader

för avstyckning av områdena och för lagfart å fången.

Rörande den avsedda försäljningen till H. Gustafsson av området litt. D

har fortifikationsdepartementet i skrivelsen framhållit följande: Kronan hade

ej lagfart å detta område, i följd varav för spekulanterna å området muntligen

tillkännagivits, att anbud därå borde avse inköp av den rätt därtill,

som kronan ägde, samt de å området befintliga byggnaderna. Denna anvisning

hade samtliga anbudsgivare å området följt vid avgivandet av sina anbud.

Av de inkomna anbuden hade regementschefen visserligen tillstyrkt

antagandet av det högsta anbudet, men på samma gång varmt förordat antagandet

av det näst högsta anbudet, för den händelse företrädesrätt till

förvärv av området med därå uppförda byggnader kunde anses tillkomma den,

som avgivit detta anbud, eller nämnde Gustafsson, på grund därav att han,

hans under sommaren 1932 avlidne fader och hans syster arrenderat lägenheten

i 16 år, varunder en del förbättringar samt underhåll av byggnaderna å

området av dem bekostats. Fortifikationsdepartementet hade ansett, att det,

med hänsyn till vad regementschefen sålunda anfört, vore billigt, att Gustafsson

erhölle företräde att förvärva kronans rätt till området i fråga med de

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 64.

därå uppförda byggnaderna; dock att han borde betala ersättning härför enligt

det högst avgivna anbudet eller nied 2,100 kronor, något vartill han även

förklarat sig villig enligt en av honom efter anbudens öppnande ingiven

skriftlig förklaring.

I sin förenämnda skrivelse i ämnet den 12 november 1932 har chefen för

Värmlands regemente, vad angår frågan örn avlösning av det lägenheten

Trossnäs fält nr 1 åvilande fädrifts- och grässkördsservitutet, meddelat, att

ägaren till den härskande fastigheten begärt ett kontant vederlag å 7,500

kronor för servitutets avlösning från lägenheten i dess helhet samt å 2,000

kronor för detsammas avlösning från de å berörda karta med litt. A och B betecknade

områdena. För egen del har regementschefen icke funnit sig kunna

tillstyrka antagandet av någotdera utav ifrågavarande anbud, utan borde enligt

hans mening beslut om servitutets avlösning anstå till dess erbjudande,

innefattande billigare pris för avlösningen, förelåge eller tvingande skäl härtill

vore för handen. Fortifikationsdepartementet har anslutit sig till regementschefens

uppfattning och alltså ej framställt något förslag till åtgärder

för avlösning av servitutet.

Vad angår frågan örn försäljning av byggnader å Trossnäs fält utan samband

med den mark, varå de äro belägna, torde få nämnas, att fortifikationsdepartementet

i detta hänseende föreslagit, att — i överensstämmelse med

vad regementschefen tillstyrkt — en barackbyggnad, ett persedelförråd, en

brandredskapsbod, en källare och ett vattentorn nu skola avyttras; enligt

föreliggande anbud uppgår den sammanlagda försäljningssumman för ifrågavarande

byggnader till 3,705 kronor.

Fortifikationsdepartementet har slutligen hemställt, att genom försäljningarna

inflytande medel, efter avdrag av eventuella försäljningskostnader,

måtte tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Såsom av utredningen torde framgå, är huvuddelen av Trossnäs fält alltjämt

behövlig för militära ändamål. Jag anser mig därför ej nu böra ifrågasätta

någon ändring i fråga örn övningsplatsens disposition i vidare mån, än att

jag, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, tillstyrker försäljning

av vissa mindre delar av fältet.

Av de i Trossnäs fält ingående fastigheterna berör fortifikationsdepartementets

senast framlagda försäljningsförslag allenast den i inledningen

under punkten 2) redovisade lägenheten Trossnäs fälts utvidgningsområde

nr 1. Nämnda lägenhet, som angivits innehålla 19.7990 hektar, är, enligt

vad förut antytts, sammansatt av fem särskilda områden, nämligen de, vilka

å den åberopade kartan betecknats med litt. C, D, E, F, G och nu äro

avsedda att försäljas. Till bedömande av köpeanbuden å ifrågavarande områden

får jag — med ledning av den beskrivning och värdering, som återfinnes

i förut nämnda, den 21 december 1931 av domänintendenten C. Faust,

jordbrukskonsulenten A. Hagenmarck och landstingsmannen K. W. Bodin upprättade

värderingsinstrument — lämna följande sammanfattande redogörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 64. lös ss 2

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 64

Området litt. C om 0.55 hektar avrösningsjord är avsett att, jämte därå

befintlig byggnad, försäljas för 510 kronor; fastigheten har av nämnda

uppskattningsmän åsatts ett värde av 400 kronor. Området litt. D örn 0.3 3

hektar tomtmark föreslås att, jämte därå uppfört boningshus med vedbod,

försäljas för 2,100 kronor; enligt uppskattningsmännens värdering utgör

fastighetens värde 2,195 kronor. Området litt. E örn 0.0 9 hektar, beläget

invid Norsälven och betecknat såsom lastageplats, avses att försäljas till

det av uppskattningsmännen angivna värdet eller 150 kronor. Områdena

litt. E och G örn 9.5 0 hektar respektive 9.5 6 hektar avrösningsjord avses

att med därå växande skog försäljas för 2,003 kronor 40 öre; ifrågavarande

områden hava av uppskattningsmännen åsatts ett värde av 665 kronor

respektive 670 kronor eller för båda tillhopa 1,335 kronor.

I avseende å skäligheten av de sålunda förordade försäljningsprisen förde

ifrågavarande fastigheterna har jag ej funnit anledning till någon erinran.

Vid sådant förhållande och då jag biträder det av fortifikationsdepartementet

framlagda försäljningsförslaget i övrigt, tillstyrker jag, att framställning

avlåtes till riksdagen i enlighet med samma förslag.

Jag vill här påpeka, att arealen av lägenheten Trossnäs fälts utvidgningsområde

nr 1, örn man utgår från de i värderingsinstrumentet lämnade arealuppgifterna

för respektive däri ingående områden, med tillhopa 0.231 o hektar

överskrider den areal, vartill lägenheten i sin helhet upptagits i jordregistret.

Den jämkning i köpeskillingsbeloppen, som detta möjligen kan föranleda,

synes få bero på fortifikationsdepartementets prövning.

Beträffande de å kartan med litt. A och B betecknade områdena torde

frågan örn försäljningen av dessa få bero på när för kronan godtagbara

anbud örn köp av områdena föreligga. I likhet med chefen för Värmlands

regemente och fortifikationsdepartementet anser jag, att någon åtgärd ej

nu bör vidtagas i syfte att avlösa det förut omnämnda fädrifts- och grässkördsservi

tutet.

Vad angår den nu ifrågasatta försäljningen av vissa byggnader å övningsfältet

utan samband med markförsäljning, torde jag sedermera få underställa

Kungl. Maj:t denna fråga. I syfte att begränsa kostnaderna för byggnadsunderhållet

böra givetvis även de övriga byggnader å Trossnäs fält, vilka

ej oundgängligen erfordras för militära behov, försäljas så snart tillfälle

därtill erbjuder sig.

I enlighet med vad fortifikationsdepartementet hemställt, torde inflytande

köpeskillingsmedel, efter avdrag av eventuella försäljningskostnader, böra

tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att de i Trossnäs fält ingående, å den i ärendet åberopade

kartan med litt. C, D, E, P och G utmärkta områdena, litt. C

och D med därå belägna byggnader, må avyttras till de pris

och på de villkor i övrigt, som arméförvaltningens fortifikations
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

departement i förberörda skrivelse den 3 december 1932 föreslagit,

samt

att inflytande köpeskillingsmedel må, efter avdrag av eventuella

försäljningskostnader, tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader

oell andra försvarsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:77 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa delar av Trossnäs fält i Nors socken av Värmlands län. a1 i texten
  2. SU 1933:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa delar av Trossnäs fält i Nors socken av Värmlands län. s. 1 i texten