Angående försäljning av vissa delar av Trossnäs fält i Nors socken av Värmlands län
1933-01-20 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:64, Angående försäljning av vissa delar av Trossnäs fält i Nors socken av Värmlands län
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr lii.
1
Nr 64.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående försäljning
av vissa delar av Trossnäs fält i Nors
socken av Värmlands län; given Stockholms slott
den 20 januari 1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ivar Vennerström.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Hajd Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 20 januari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Vennerström anför:
Trossnäs fält, på sin tid mötesplats för Värmlands fältjägarkår och Värmlands
regemente, är beläget i Nors socken av Värmlands län på 18 kilometers
avstånd från Karlstad samt omfattar enligt jordregistret följande fastigheter,
nämligen:
1) lägenheten Trossnäs fält nr 1 (reg.-nr l1) med en areal av 49.3 661
hektar;
2) lägenheten Trossnäs fälts utvidgningsområde nr 1 (reg.-nr l1) med en
areal av 19.7990 hektar;
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 64.
103 33 1
2
Kungl. Majus proposition nr 64.
3) lägenheten Kronan nr 1 (reg.-nr l1) med en areal av O.gus hektar;
4) ett från Nors prästgård nr 1 exproprierat område (reg.-nr l2) med en
areal av 2.9619 hektar; samt
5) lägenheten Underofficersparken nr 1 (reg.-nr l1) med en areal av 0.issi
hektar.
Fältets sammanlagda areal utgör i enlighet härmed 72.9229 hektar.
De under 1)—3) och 5) upptagna lägenheterna äro avsöndrade från Trossnäs
hemman (Trossnäs Norra ll och Trossnäs Södra l1). Den under 2)
upptagna lägenheten omfattar fem särskilda områden, nämligen tre smärre
områden vid eller i närheten av Norsälven och två å den s. k. Mellbymon
belägna skogsskiften, vilka disponerats såsom skjutbanor.
Enligt en mellan kronan och dåvarande ägaren av Trossnäs hemman
den 18 mars 1891 upprättad avhandling med tillägg av den 10 december
samma år har ägaren av nämnda hemman förbehållits rätt till viss fädrift
och grässkörd å lägenheten under 1).
Efter bemyndigande av Kungl. Majit den 22 juni 1928 tillkallades särskilda
utredningsmän, de s. k. lantförsvarets markit ommit ter aile, för att verkställa
utredning och avgiva förslag till disposition genom försäljning eller
annorledes av sådana lantförsvaret tillhöriga jordbruksfastigheter, lägerplatser,
delar av lägerplatser eller andra fastigheter, vilka icke vidare kunde
anses erforderliga för försvarets behov. I skrivelse den 9 maj 1931 framlade
markkommitterade förslag rörande dispositionen av Trossnäs fält. Efter
att därvid till en början hava redogjort för vissa tidigare utredningar i fråga
örn fältets användning sedan Värmlands regemente förlagts till Karlstad,
anförde kommitterade i huvudsak följande.
I anledning av en till fortifikationsdepartementet ställd skrift av den
7 juni 1928, vari ägaren av Trossnäs gård anhållit att få till gården återförvärva
Trossnäs fält, hade chefen för Värmlands regemente i yttrande
den 7 juli 1928, beträffande Trossnäs fälts lämplighet och behövlighet för
militärt ändamål, framhållit, att fältet under de senare åren funnit synnerligen
god användning vid förläggande av regementets övningar utanför det
ordinarie förläggningsområdet, varigenom förläggningskostnader och utgifter
för markskador kunnat nedbringas. Särskilt vid utbildning i strid örn
vattendrag vore övningsplatsen jämte kringliggande trakt synnerligen lämplig.
För utbildning i strid örn fältbefäst ställning i allmänhet m. m. erbjöde
Trossnäs fält möjligheter, vilka icke stöde till buds i Karlstad. En försäljning
av mötesplatsen måste därför anses medföra en avsevärd försämring
i regementets utbildningsmöjligheter, ett förhållande, som skulle bliva särskilt
olägligt, då man måste räkna med möjligheten av en viss förminskning
av regementets övningsområde i Karlstad på grund av Karlstads stads
ersättningskrav för regementets genom 1925 års försvarsordning minskade
styrka. Man finge även räkna med det behov av övningsplatser, som kunde
uppkomma i samband med ett blivande ordnande av luftvärnsutbildningen.
De kostnader, som kunde beräknas bliva erforderliga för ett bibehållande
tillsvidare av Trossnäs fält i ett för övningar lämpligt skick, syntes väl
motiverade med hänsyn till de stora fördelar, som därigenom kunde utvinnas
för försvaret. Arméfördelningschefen hade instämt i de av regementschefen
anförda synpunkterna.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 64.
I ett därefter den 23 augusti 1928 till fortifikationsdepartementet avgivet
utlåtande hade regementschefen ytterligare framhållit, bland annat, att
under år 1928 hade fältets fördelar såsom övningsplats vid utbildning i strid
örn vattendrag och för förbindelseövningar kommit infanteripionjärutbildningen
vid samtliga infanteriregementen tillhörande västra arméfördelningen
tillgodo, då dessa regementens grundläggande pionjärutbildning nämnda år
varit förlagd till Karlstad. Vidare hade det, med hänsyn till att den Trossnäs
omgivande trakten långt mer vore användbar för tillfällig flyglandning
än Karlstadstrakten, befunnits påkallat att förlägga 1928 års samövningar
mellan Värmlands regemente och flygtrupper till trakten av Trossnäs. För
nämnda övningars anordnande hade tillgången till Trossnäs fält varit av
stort värde. Av ännu större betydelse för ifrågavarande övningar skulle
Trossnäs fält givetvis varit, örn detsamma erbjudit landningsmöjligheter för
flygplan. Så vore icke förhållandet, men det ville synas, som örn Trossnäs
fält för jämförelsevis ringa kostnader skulle kunna ordnas såsom ett lijälpligt
flygfält. Då Trossnäs fält allt fortfarande vore en i flera avseenden lämplig
övningsplats för i Karlstad förlagda trupper och måste beräknas även i
krigstid bliva av betydelse, borde enligt regementschefens mening fältet
även för framtiden bibehållas för försvarsväsendet. Även i detta yttrande
hade arméfördelningscliefen instämt.
För närmare undersökning av möjligheterna för fältets disposition hade
markkommitterade besökt platsen samt inhämtat yttranden av ett flertal
myndigheter ävensom gjort viss förfrågan i ämnet hos ägaren av Trossnäs
gård, godsägaren N. Öhr. Jensen.
Vad chefen för Värmlands regemente andragit örn Trossnäs fälts värde
för regementets övningar utgjorde enligt kommitterades mening icke tillräckliga
skäl för bibehållande av fältet såsom militär övningsplats för regementets
räkning.
De av kommitterade infordrade yttrandena gåve vid handen, att fältet
icke med någon större fördel kunde tagas i bruk för den allmänna lufttrafikens
behov. Länge hade den frågan däremot stått öppen, huruvida
fältet icke skulle kunna komma till användning för flygvapnets räkning.
Enligt vad kommitterade under hand erfarit, finge tanken härpå dock numera
anses övergiven med hänsyn till kostnaderna för fältets iordningställande.
Enligt vad Värmlands läns egnahemsnämnd meddelat samt kommitterade i
övrigt erfarit, förelåge numera icke möjlighet att med fördel genomföra tidigare
upprättat förslag till fältets styckning och försäljning i mindre lotter
till egna hem. Av kommitterade förda förhandlingar med Nors kommun
och godsägaren Jensen hade icke synts erbjuda någon utsikt till en för
statsverket tillfredsställande försäljning av fältet.
Domänstyrelsen hade, under åberopande av ett uttalande av vederbörande
Överjägmästare, meddelat, att styrelsen för sin del icke funnit något intresse
från domänverkets sida föreligga att övertaga fältet såsom kronopark. Överjägmästaren
hade särskilt framhållit, att fältet ej hade sådan omfattning och
koncentration, att dess övertagande såsom kronopark framstode såsom
önskvärt.
I och för sig syntes möjlighet föreligga att med utnyttjande av vissa
äldre byggnader uppdela övningsfältet med till detsamma hörande skogslotter
i två jordbruksfastigheter av någorlunda tillfredsställande beskaffenhet.
Till följd av det under en lång följd av år totalt eftersatta underhållet
av särskilt dräneringen måste emellertid jordens försättande i kultur bliva
att jämställa med nyodling och draga betydande kostnader. Under nuvarande
jordbrukskonjunktur samt vid det särskilt i Värmland förekom
-
4
Kungl. Majus proposition nr 64.
mande stora utbudet av jordbruksfastigheter syntes det föga sannolikt, att
antagliga anbud å fältet, för den händelse det i nu befintligt skick utbjödes
till salu i två jordbrukslotter, skulle kunna erhållas. Kommitterade holle
ock före, att fältets iordningställande genom vederbörande myndigheters försorg
före försäljningen skulle draga så avsevärda kostnader, att de knappast
skulle täckas av en blivande köpeskilling eller av värdet av en högre avkastning.
Under föreliggande ogynnsamma omständigheter ansåge kommitterade
sig icke kunna förorda några försäljningsåtgärder. Möjligen kunde ett
försök göras att utbjuda fältet till salu i befintligt skick.
Fältet bestode emellertid av mark av något vattensjuk, men eljest god
beskaffenhet och syntes på grund härav ävensom sitt goda läge i närheten
av kommunikationsleder väl lämpa sig även till skogsproduktion. För sådant
ändamål torde fältet fördelaktigast för statsverket kunna omliänderhavas av
domänverket. Kommitterade ansåge sig sålunda böra förorda ett överlämnande
till domänstyrelsen av fältet med undantag av vissa smärre områden
kring två å detsamma uppresta minnesstenar, vilken mark fortfarande borde
få disponeras av Värmlands regemente.
Innan så skedde borde de å fältet kvarstående byggnaderna genom vederbörande
myndigheters försorg försäljas till den högstbjudande för bortflyttning.
Likaså borde dessförinnan, för den händelse så läte sig göra, de uthyrda
byggnaderna med tillhörande tomtområden försäljas genom de militära
myndigheternas försorg. Inflytande köpeskillingar jämte skälig lösen för
ståndskog, vilken borde utgivas av domänverket, syntes böra tillgodoföras
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål. Eventuellt
erforderlig avveckling av betesrätten å fältet borde ankomma på domänstyrelsen
att föranstalta.
Sedan arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement anbefallts
att avgiva utlåtande över markkommitterades förslag, infordrade fortifikationsdepartementet
yttranden i ämnet från chefen för Värmlands regemente,
chefen för västra arméfördelningen samt inspektören för infanteriet.
Chefen för Värmlands regemente anförde i yttrande den 17 juli 1931, bland
annat, följande.
Ett överlämnande av Trossnäs fält til] domänverket enligt de grunder,
som markkommitterade förordat, skulle genom den inskränkning av under
olika årstider till överkomligt pris till buds stående övningsterräng, som
därav bleve följden, i ej ringa grad försvåra utbildningsarbetets allsidiga bedrivande
vid regementet. Härvid vore särskilt att uppmärksamma de villkor,
under vilka överlämnandet kunde beräknas ske, nämligen av jägmästaren i
Karlstads revir så angivna, att samtliga kronans byggnader skulle bortskaffas
samt säkerhet givas för att fältet ej i framtiden eventuellt toges i anspråk
för något militärt ändamål. Den förordade dispositionen av lägerplatsen
innebure dessutom en bortflyttning av i norra delen av fältet — inom det
s. k. Jägarlägret — belägna byggnader (baracker), en åtgärd som med hänsyn
till dessa byggnaders synnerligen stora betydelse ej endast vid fredsövningar
utan även vid krigstillfälle eller motsvarande förhållanden ej kunde
anses vare sig befogad eller riktig.
Till belysande av Trossnäs fälts värde ur kulturell synpunkt syntes tillräckligt
omnämna, att lägret i en under de senare åren stegrad omfattning
kunnat upplåtas för kurser och möten, anordnade av olika slag av organisationer.
Sålunda hade lägrets byggnader sommaren 1931 under en vecka utgjort
förläggning för inemot 700 ungdomar med ledare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Majus proposition nr 64.
Beträffande den föreslagna dispositionens ekonomiska sida finge framhållas,
att de å östra delarna av fältet förefintliga byggnaderna — ett sjukhus,
två förråd, arrestbyggnad och förvaltarebostad, de två senare uthyrda
såsom bostadslägenheter — i och för sig och på den plats de nu vore belägna
representerade ett icke obetydligt värde. Vilket pris, som vid en försäljning
för bortfiyttning av sagda byggnader kunde erhållas, vore svårt att
beräkna. Att priset ej kunde påräknas bliva så synnerligen högt, syntes
man hava anledning antaga. Yid en försäljning av ifrågavarande byggnader
skulle en stor del av den å lägerplatsen befintliga åkerjorden ej bliva utnyttjad
såsom sådan utan komma att användas för skogsodling, ett förhållande
som ur ekonomisk synpukt syntes oriktigt. Eli försäljning av de
i det s. k. södra lägret kvarstående byggnaderna syntes däremot ur ekonomisk
synpunkt riktig. För dessa byggnaders bibehållande kunde, även örn
de för förläggning av militär trupp eller civila organisationer m. m. vore i
hög grad önskvärda, dock ej åberopas lika starka skäl, som anförts beträffande
byggnaderna i det s. k. norra lägret.
Statens direkta utgifter för Trossnäs vore i huvudsak underhållskostnaderna
för byggnader. Ett nedbringande av dessa kostnader så långt som
möjligt syntes lämpligast böra ske genom att för militära behov ej oundgängligen
nödvändiga byggnader och mindre jordområden avyttrades under
gynnsammast möjliga betingelser, medan återstående byggnader borde bibehållas
under kronans förvaltning.
I enlighet härmed föresloges, att samtliga byggnader i södra lägret försåldes
för bortförande; att underofficerspaviljongen i norra lägret med tillhörande
tomt försåldes; att samtliga å östra delen av fältet belägna byggnader
med tomter och angränsande mark, tillsammans omkring 6 hektar,
försåldes i en eller två lotter (på grund av jordens och de tillgängliga uthusens
beskaffenhet kunde var och en av dem ordnas och brukas såsom en
mindre egendom, varigenom utsikterna till en gynnsam försäljning ökades);
att skjutbanorna och småområdena mellan landsvägen och älven försåldes;
ävensom att fältet åvilande gravationer avvecklades i sammanhang med försäljningen
av byggnader och mark.
Efter försäljning i denna omfattning av byggnader m. m. skulle under
kronans förvaltning endast kvarbliva de i norra (Jägar-) lägret befintliga och
således i närheten av landstormsförrrådet belägna byggnaderna, nämligen
två baracker med tillhörande tvätthus, bageribyggnad och verkstad, kokhus,
mathall, magasin och ett skjul för brandredskap. För dessa byggnader torde
icke behöva beräknas större underhållskostnad än 600—700 kronor per år,
varigenom en besparing för staten i underhållskostnader på cirka 1,800
kronor per år skulle vinnas.
Chefen för västra arméfördelningen förklarade sig ej hava något att erinra
mot en lösning av den föreliggande frågan i enlighet med vad regementschefen
föreslagit.
I utlåtande den 13 oktober 1931 anförde inspektören för infanteriet, att ett
överlämnande av Trossnäs fält till domänverket skulle, såsom chefen för
Värmlands regemente framhållit, i ej ringa grad försvåra utbildningsarbetet
vid regementet. Då ett bibehållande av större delen av fältet under lantförsvarets
förvaltning vore ur övningssynpunkt av stor betydelse, tillstyrkte
inspektören det av regementschefen framlagda förslaget, vilket syntes vara
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 64.
ägnat att lösa frågan på ett ur såväl militär som ekonomisk synpunkt lämpligt
sätt.
Med överlämnande av vederbörande militärmyndigheters yttranden uttalade
arméförvaltningens fortifikationsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den
13 januari 1932 till en början, att av ifrågavarande yttranden framginge, att
bibehållandet av huvuddelen av Trossnäs fält under lantförsvarets förvaltning
vore av största betydelse för Värmlands regementes övningar, men att till
underhållskostnadernas nedbringande en försäljning av mindre delar av fältet
jämte en del byggnader vore lämplig. Med hänsyn till fältets, enligt departementets
mening, numera fullt utredda militära betydelse, finge det av markkommitterade
med utgångspunkt från ett motsatt antagande väckta förslaget
örn fältets överlämnande till domänverkets förvaltning — vilket överlämnande
domänstyrelsen motsatt sig — anses förfallet. Härefter anförde fortifikationsdepartementet
bland annat:
Sedan departementet uppdragit åt chefen för Värmlands regemente att
låta verkställa värdering av de utav honom till försäljning föreslagna områden
och byggnader ävensom att infordra anbud dels å samma områden
och byggnader, dels ock å ersättning för avlösning av det lägenheten Trossnäs
fält nr 1 besvärande servitut, avseende rätt för ägaren av Trossnäs
hemman till fädrift och grässkörd å lägenheten, hade regementschefen med
skrivelse till departementet den 29 december 1931 avgivit redovisning för
berörda uppdrag. Därvid hade å kopia av en utav e. lantmätaren B. E. Forssell
år 1914 upprättad karta över Trossnäs fält utmärkts de markområden med
areal och ägoslag samt byggnader, som ansåges böra försäljas. Från innehavaren
av rätten till det servitut, som besvärade lägenheten Trossnäs fält
nr 1, hade anbud infordrats å ersättning för servitutets avlösning, men hade
servitutsinnehavaren vägrat avgiva sådant anbud. Vederbörande till försäljning
föreslagna markområden och byggnader hade värderats av domänintendenten
C. Faust, jordbrukskonsulenten A. Hagenmarck och landstingsmannen
K. W. Bodin. Anbud å berörda markområden och byggnader hade infordrats
dels genom kungörelse i tre ortstidningar, dels ock genom skrivelser
till elva olika företag och personer, som kunde tänkas intresserade av försäljningen.
Femton anbud hade inkommit.
Beträffande berörda värdering finge fortifikationsdepartementet hänvisa
till det däröver upprättade instrumentet samt uttala, att de åsätta värdena
icke givit anledning till erinran från departementets sida. Försäljning under
dessa värden borde, enligt departementets förmenande, icke äga rum vad
markområdena beträffade och i fråga örn byggnader endast ifrågakomma,
örn och i den mån det trots anställda förnyade för säljningsförsök visade
sig omöjligt att erhålla anbud till de åsätta värdena samt underhållskostnaderna
för viss byggnad kunde anses motivera en försäljning till pris under
sådant åsatt värde.
Vad anginge de avgivna anbuden understege — i den mån anbud överhuvud
avgivits ■— anbudspriserna de av värderingsmännen åsätta värdena
utom beträffande ett anbud, lydande å 760 kronor, å skiftet litt. F å Mellbymon,
som värderats till 665 kronor. Då möjlighet syntes böra hållas
öppen att i ett sammanhang försälja båda skiftena å Mellbymon och utsikt
ej torde saknas att för skiftet litt. F erhålla högre pris än 760 kronor, ansåge
departementet nyssnämnda anbud ej böra för närvarande föranleda beslut
örn försäljning till anbudsgivarén.
Kungl. Majus proposition nr 64. 7
Övriga anbud — av vilka visserligen en del närmade sig värderingssummorna
— borde med den ståndpunkt, fortifikationsdepartementet ovan
intagit, ej antagas från kronans sida. Anbuden syntes emellertid värdefulla
som utgångspunkt för åtgärder för erhållande av nya och förmånligare anbud.
Oaktat fortifikationsdepartementet sålunda icke kunde förorda antagande
från kronans sida av något av de i ärendet ingivna anbuden, ansåge departementet,
att riksdagens medgivande lämpligen borde inhämtas till försäljning
av de i värderingsinstrumentet upptagna markområden och byggnader, därvid
såsom minimipris för markområdena syntes böra fastställas de i instrumentet
angivna värdena. Beträffande byggnaderna, såväl dem som funnes
å berörda markområden och avsåges att i samband med dessa försäljas, som
dem, vilka ifrågasatts att försäljas till bortförande, ansåge departementet —
med hänsyn till syftet att genom försäljning nedbringa kronans underhållskostnader
— icke lämpligt, att visst minimipris bestämdes, enär detta kunde
hindra försäljningens genomförande, utan syntes det böra få ankomma å
Kungl. Majit att, efter förslag av departementet, besluta örn försäljning i
varje särskilt fall till pris, som kunde erhållas och befunnes antagbart.
Innan försäljning skedde av de å den till ärendet hörande kartan med
A och B utmärkta områdena, vilka inginge i lägenheten Trossnäs fält nr 1,
syntes det nämnda lägenhet besvärande servitut, avseende rätt till fädrift
och grässkörd, böra avlösas.
I förberörda skrivelse den 13 januari 1932 anmälde arméförvaltningens
intendentsdepartement, att departementet, såvitt avsåge de å Trossnäs fält
uppförda byggnadernas behövlighet för förvaring av intendenturmateriel, icke
hade något att erinra mot det av fortifikationsdepartementet framlagda förslaget.
Genom beslut den 22 april 1932 anbefallde Kungl. Majit fortifikations- Ny utredning,
departementet att, för nedbringande av kostnaderna för kronans byggnadsunderhåll,
snarast möjligt till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande
försäljning på för kronan förmånligaste sätt av samtliga de byggnader å
Trossnäs fält, vilka ej vore oundgängligen erforderliga för förrådsförvaring
eller för tillfällig förläggning av trupp därstädes, allt i den mån byggnaderna
icke ansåges lämpligen böra försäljas tillsammans med den mark, varå de
vore belägna.
Vidare uppdrog Kungl. Majit åt fortifikationsdepartementet att genom
förnyade underhandlingar med ägaren av Trossnäs hemman söka ernå överenskommelse
rörande villkoren för avlösning av det lägenheten Trossnäs
fält nr 1 åvilande fädrifts- och grässkördsservitutet samt att i sinom tid till
Kungl. Majit avgiva det yttrande och förslag, vartill omständigheterna kunde
föranleda.
Slutligen anbefallde Kungl. Majit fortifikationsdepartementet att, så snart
för kronan godtagbara köpeanbud förelåge beträffande de delar av Trossnäs
fält, örn vilkas försäljning departementet framställt förslag, till Kungl. Majit
inkomma med därav betingad framställning, varvid, i fråga om områdena A
och B, anhild finge avse förvärv med eller utan avlösning av det servitut,
sorn, enligt vad förut nämnts, åvilade lägenheten Trossnäs fält nr 1.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 64.
Sedan fortifikation sdepartementet härefter anmodat chefen för Värmlands
regemente att verkställa de undersökningar ra. m., som påkallades till fullgörande
av de åt departementet genom Kungl. Maj:ts förberörda beslut den
22 april 1932 lämnade utredningsuppdragen, har regementschefen i skrivelse
till fortifikationsdepartementet den 12 november 1932 avgivit yttrande och
förslag i ärendet samt därvid överlämnat av honom genom offentlig kungörelse
i ortstidningarna infordrade köpeanbud å till försäljning avsedda
såväl markområden som byggnader.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 december 1932 har fortifikationsdepartementet
— med överlämnande av regementschefens ifrågavarande utredning
och förslag ävensom chefens för västra arméfördelningen och arméförvaltningens
domäntjänstemans yttranden i ärendet — framställt förslag örn försäljning
av de å förenämnda av e. lantmätaren B. E. Forssell upprättade
karta med litt. C, D, E, E och G utmärkta områdena. I fråga örn lotterna
litt. A och B hava, enligt vad departementet meddelat, några godtagbara
köpeanbud icke inkommit.
Fortifikationsdepartementets framställning innebär, att förstnämnda fem
områden skola försäljas till följande personer eller deras rättsinnehavare,
nämligen: området litt. C med därå befintlig byggnad till P. A. Westlund,
Trossnäs, Edsvalla, för 510 kronor, området litt. D med därå befintliga
byggnader till H. Gustafsson, Trossnäs, Edsvalla, för 2,100 kronor, området
litt. E till Frida Eriksson, Trossnäs, Edsvalla, för 150 kronor, samt områdena
litt. E och G. till G. Jonsson, Arbäckskällan, Edsvalla, litt. E för
70 kronor per hektar och litt. G för 140 kronor per hektar eller för tillhopa
2,003 kronor 40 öre. Såsom särskilt villkor för försäljningen av området litt. D.
har föreslagits, att området måtte avyttras med den rätt, kronan kunde anses
hava till detsamma. I fråga örn samtliga områden hava såsom gemensam försäljningsbestämmelse
föreslagits, att köparna ensamma skola betala alla kostnader
för avstyckning av områdena och för lagfart å fången.
Rörande den avsedda försäljningen till H. Gustafsson av området litt. D
har fortifikationsdepartementet i skrivelsen framhållit följande: Kronan hade
ej lagfart å detta område, i följd varav för spekulanterna å området muntligen
tillkännagivits, att anbud därå borde avse inköp av den rätt därtill,
som kronan ägde, samt de å området befintliga byggnaderna. Denna anvisning
hade samtliga anbudsgivare å området följt vid avgivandet av sina anbud.
Av de inkomna anbuden hade regementschefen visserligen tillstyrkt
antagandet av det högsta anbudet, men på samma gång varmt förordat antagandet
av det näst högsta anbudet, för den händelse företrädesrätt till
förvärv av området med därå uppförda byggnader kunde anses tillkomma den,
som avgivit detta anbud, eller nämnde Gustafsson, på grund därav att han,
hans under sommaren 1932 avlidne fader och hans syster arrenderat lägenheten
i 16 år, varunder en del förbättringar samt underhåll av byggnaderna å
området av dem bekostats. Fortifikationsdepartementet hade ansett, att det,
med hänsyn till vad regementschefen sålunda anfört, vore billigt, att Gustafsson
erhölle företräde att förvärva kronans rätt till området i fråga med de
9
Kungl. Majus proposition nr 64.
därå uppförda byggnaderna; dock att han borde betala ersättning härför enligt
det högst avgivna anbudet eller nied 2,100 kronor, något vartill han även
förklarat sig villig enligt en av honom efter anbudens öppnande ingiven
skriftlig förklaring.
I sin förenämnda skrivelse i ämnet den 12 november 1932 har chefen för
Värmlands regemente, vad angår frågan örn avlösning av det lägenheten
Trossnäs fält nr 1 åvilande fädrifts- och grässkördsservitutet, meddelat, att
ägaren till den härskande fastigheten begärt ett kontant vederlag å 7,500
kronor för servitutets avlösning från lägenheten i dess helhet samt å 2,000
kronor för detsammas avlösning från de å berörda karta med litt. A och B betecknade
områdena. För egen del har regementschefen icke funnit sig kunna
tillstyrka antagandet av någotdera utav ifrågavarande anbud, utan borde enligt
hans mening beslut om servitutets avlösning anstå till dess erbjudande,
innefattande billigare pris för avlösningen, förelåge eller tvingande skäl härtill
vore för handen. Fortifikationsdepartementet har anslutit sig till regementschefens
uppfattning och alltså ej framställt något förslag till åtgärder
för avlösning av servitutet.
Vad angår frågan örn försäljning av byggnader å Trossnäs fält utan samband
med den mark, varå de äro belägna, torde få nämnas, att fortifikationsdepartementet
i detta hänseende föreslagit, att — i överensstämmelse med
vad regementschefen tillstyrkt — en barackbyggnad, ett persedelförråd, en
brandredskapsbod, en källare och ett vattentorn nu skola avyttras; enligt
föreliggande anbud uppgår den sammanlagda försäljningssumman för ifrågavarande
byggnader till 3,705 kronor.
Fortifikationsdepartementet har slutligen hemställt, att genom försäljningarna
inflytande medel, efter avdrag av eventuella försäljningskostnader,
måtte tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Såsom av utredningen torde framgå, är huvuddelen av Trossnäs fält alltjämt
behövlig för militära ändamål. Jag anser mig därför ej nu böra ifrågasätta
någon ändring i fråga örn övningsplatsens disposition i vidare mån, än att
jag, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, tillstyrker försäljning
av vissa mindre delar av fältet.
Av de i Trossnäs fält ingående fastigheterna berör fortifikationsdepartementets
senast framlagda försäljningsförslag allenast den i inledningen
under punkten 2) redovisade lägenheten Trossnäs fälts utvidgningsområde
nr 1. Nämnda lägenhet, som angivits innehålla 19.7990 hektar, är, enligt
vad förut antytts, sammansatt av fem särskilda områden, nämligen de, vilka
å den åberopade kartan betecknats med litt. C, D, E, F, G och nu äro
avsedda att försäljas. Till bedömande av köpeanbuden å ifrågavarande områden
får jag — med ledning av den beskrivning och värdering, som återfinnes
i förut nämnda, den 21 december 1931 av domänintendenten C. Faust,
jordbrukskonsulenten A. Hagenmarck och landstingsmannen K. W. Bodin upprättade
värderingsinstrument — lämna följande sammanfattande redogörelse.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 64. lös ss 2
Departements
chefen.
10
Kungl. Majus proposition nr 64
Området litt. C om 0.55 hektar avrösningsjord är avsett att, jämte därå
befintlig byggnad, försäljas för 510 kronor; fastigheten har av nämnda
uppskattningsmän åsatts ett värde av 400 kronor. Området litt. D örn 0.3 3
hektar tomtmark föreslås att, jämte därå uppfört boningshus med vedbod,
försäljas för 2,100 kronor; enligt uppskattningsmännens värdering utgör
fastighetens värde 2,195 kronor. Området litt. E örn 0.0 9 hektar, beläget
invid Norsälven och betecknat såsom lastageplats, avses att försäljas till
det av uppskattningsmännen angivna värdet eller 150 kronor. Områdena
litt. E och G örn 9.5 0 hektar respektive 9.5 6 hektar avrösningsjord avses
att med därå växande skog försäljas för 2,003 kronor 40 öre; ifrågavarande
områden hava av uppskattningsmännen åsatts ett värde av 665 kronor
respektive 670 kronor eller för båda tillhopa 1,335 kronor.
I avseende å skäligheten av de sålunda förordade försäljningsprisen förde
ifrågavarande fastigheterna har jag ej funnit anledning till någon erinran.
Vid sådant förhållande och då jag biträder det av fortifikationsdepartementet
framlagda försäljningsförslaget i övrigt, tillstyrker jag, att framställning
avlåtes till riksdagen i enlighet med samma förslag.
Jag vill här påpeka, att arealen av lägenheten Trossnäs fälts utvidgningsområde
nr 1, örn man utgår från de i värderingsinstrumentet lämnade arealuppgifterna
för respektive däri ingående områden, med tillhopa 0.231 o hektar
överskrider den areal, vartill lägenheten i sin helhet upptagits i jordregistret.
Den jämkning i köpeskillingsbeloppen, som detta möjligen kan föranleda,
synes få bero på fortifikationsdepartementets prövning.
Beträffande de å kartan med litt. A och B betecknade områdena torde
frågan örn försäljningen av dessa få bero på när för kronan godtagbara
anbud örn köp av områdena föreligga. I likhet med chefen för Värmlands
regemente och fortifikationsdepartementet anser jag, att någon åtgärd ej
nu bör vidtagas i syfte att avlösa det förut omnämnda fädrifts- och grässkördsservi
tutet.
Vad angår den nu ifrågasatta försäljningen av vissa byggnader å övningsfältet
utan samband med markförsäljning, torde jag sedermera få underställa
Kungl. Maj:t denna fråga. I syfte att begränsa kostnaderna för byggnadsunderhållet
böra givetvis även de övriga byggnader å Trossnäs fält, vilka
ej oundgängligen erfordras för militära behov, försäljas så snart tillfälle
därtill erbjuder sig.
I enlighet med vad fortifikationsdepartementet hemställt, torde inflytande
köpeskillingsmedel, efter avdrag av eventuella försäljningskostnader, böra
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att de i Trossnäs fält ingående, å den i ärendet åberopade
kartan med litt. C, D, E, P och G utmärkta områdena, litt. C
och D med därå belägna byggnader, må avyttras till de pris
och på de villkor i övrigt, som arméförvaltningens fortifikations
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 64.
departement i förberörda skrivelse den 3 december 1932 föreslagit,
samt
att inflytande köpeskillingsmedel må, efter avdrag av eventuella
försäljningskostnader, tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader
oell andra försvarsändamål.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alf Ewerlöf.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1933:77 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa delar av Trossnäs fält i Nors socken av Värmlands län. a1 i texten
- SU 1933:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa delar av Trossnäs fält i Nors socken av Värmlands län. s. 1 i texten