Sök i Ratio Lex

Angående bestridande från allmänna indragning sstaten av en förre volontären J. M. Kärrnell tillerkänd livränta

1933-01-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:77, Angående bestridande från allmänna indragning sstaten av en förre volontären J. M. Kärrnell tillerkänd livränta

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 77.

1

Nr Tt.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bestridande

från allmänna indragning sstaten av en

förre volontären J. M. Kärrnell tillerkänd livränta;

given Stockholms slott den 27 januari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 januari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström:, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Vennerström anför:

Den 14 november 1924 deltog Johan Martin Kärrnell i Årby, som då var

anställd såsom volontär vid Upplands infanteriregemente, i en stridsövning

vid regementet. Under övningen, vid vilken förekom eldgivning med lös

ammunition, träffades Kärrnell i bålen av kulan från en skarpladdad gevärspatron,

som avlossats av en av det i övningen deltagande manskapet, med

påföljd att Kärrnell erhöll svåra kroppsskador samt för framtiden blivit

helt oförmögen till arbete. Efter olyckshändelsen vårdades Kärrnell å

akademiska sjukhuset i Uppsala. Kärrnell erhöll avsked från sin anställning

vid regementet från och med den 1 november 1926.

I anledning av olycksfallet har riksförsäkringsanstalten tillerkänt Kärrnell,

förutom sjukhjälp, viss livriinta, för närvarande utgående med ett belopp av

1,200 kronor per år.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 17—78.

190 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Efter stämning, som den 13 februari 1931 delgivits kronan, yrkade Härrnell

vid Stockholms rådhusrätt åläggande för kronan att till honom på grund av

olyckan utgiva viss ersättning.

Rådhusrätten utlät sig i dom den 8 juli 1931: Genom den i målet förebragta

utredningen måste anses ådagalagt, att den skarpladdade patron,

som träffat Härrnell, ingått bland den lösa ammunition, som varit avsedd

att komma till användning under övningen, och vilken, enligt vad upplyst

blivit, kort före övningens början från regementets ammunitionsförråd utdelats

bland det i övningen deltagande manskapet. Att så skett måste

antagas hava berott på vårdslöshet från vederbörande befäls sida i fråga

örn ammunitionens handhavande. I följd därav och då sådana omständigheter

icke förekommit, att vållande till olyckan skulle kunna läggas någon

av det i övningen deltagande manskapet till last, kunde kronan icke undgå

skyldighet att gälda Härrnell skadestånd för honom åsamkade kroppsskador.

Vidkommande Härrnells härutinnan i målet fullföljda talan funne rådhusrätten

med hänsyn till omständigheterna i målet Härrnell skäligen vara

berättigad till gottgörelse dels för av nämnda kroppsskador föranledd sveda

och värk med 2,000 kronor och dels för förlust av arbetsförmågan med en

livränta av 2,000 kronor örn året under Härrnells återstående livstid, räknat,

på sätt Härrnell yrkat, från den 31 oktober 1926, då Härrnell erhållit avsked

från sin anställning vid regementet, dock med skyldighet för Härrnell att

å honom såsom livränta tillkommande belopp vidkännas avdrag med 4,713

kronor 33 öre, som Härrnell i anledning av ifrågakomna olycka uppburit

från riksförsäkringsanstalten såsom livränta och sjukhjälp för tiden till och

med den 31 mars 1931, ävensom med vad Härrnell för tiden efter sist sagda

dag av riksförsäkringsanstalten tillerkänts eller kunde komma att tillerkännas

med anledning av olyckan. På grund av vad sålunda anförts prövade rådhusrätten

rättvist förplikta kronan att till Härrnell utgiva dels genast mot

kvitto ej mindre förstnämnda belopp, 2,000 kronor, jämte ränta därå efter

5 procent örn året från stämningsdagen, den 13 februari 1931, till dess betalning

skedde, än även skillnaden mellan Härrnell för tiden från och med

den 1 november 1926 till och med den 31 mars 1931 tillkommande livränta

efter 2,000 kronor för år, 8,833 kronor 33 öre, och förenämnda av Härrnell

från riksförsäkringsanstalten uppburna belopp, 4,713 kronor 33 öre, eller

sålunda 4,120 kronor jämte ränta därå efter 5 procent örn året från och med

den 31 mars 1931 till skeende likvid, dels ock livränta från och med den 1

april 1931 under Härrnells återstående livstid med 2,000 kronor örn året att

betalas i efterskott med 500 kronor den sista dagen i varje kalenderkvartal,

med skyldighet för Härrnell att därå vidkännas avdrag med vad Härrnell

för samma kvartal tillerkänts eller kunde komma att tillerkännas av riksförsäkringsanstalten

såsom ersättning i anledning av ifrågakomna olycksfall.

Svea hovrätt, där kronan efter vad fullföljde talan, fann i dom den 15 april

1932 ej skäl göra ändring i rådhusrättens dom.

Hovrättens dom har vunnit laga kraft.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 3

Uti skrivelse den 24 maj 1932 Ilar arméförvaltningens civila departement

anfört, bland annat, att då av i ärendet verkställd utredning framginge, att

skadan mera måste anses Lava orsakats av själva det system, som tillämpats

vid ammunitionsutlämningen, än av vårdslöshet från befälets sida samt att

på grund härav yrkande örn ansvar för det timade icke syntes kunna

framställas mot befälet, departementet icke funnit tillräckliga skäl föreligga

för anhängiggörande av talan mot viss person för återvinning av vad kronan

på grund av hovrättens dom nödgats utgiva. Sedan av Härrnell påkallats

utbetalande av honom genom hovrättens dom tillerkända belopp, hade civila

departementet genom beslut den 24 maj 1932 låtit till Härrnell utanordna

dels 2,000 kronor, ersättning för sveda och värk, dels livränta, utgörande

skillnadsbeloppet mellan den honom av hovrätten tilldömda livräntan och

den honom av riksförsäkringsanstalten tillerkända ersättningen för tiden

1 november 1926 31 mars 1931, med 4,120 kronor, och för tiden 1 april

1^31 31 mars 1932 med 800 kronor, dels ock ränta, efter en räntefot av

5 %, å förstnämnda belopp, för tiden 13 februari 1931—24 maj 1932, med

128 kronor 33 öre, samt å 4,120 kronor för tiden 31 mars 1931—24 maj 1932

med 237 kronor 47 öre, eller tillhopa 7,285 kronor 80 öre, vilket belopp av

departementet förskjutits och tillsvidare redovisats å departementets försträckningskonto.

Yad anginge det sålunda utbetalda beloppet, 7,285 kronor

80 öre, syntes detsamma icke kunna gäldas från något annat anslag än lantförsvarets

anslag till extra utgifter. Då vidare, såsom av nämnda dom framginge,

Härrnell under sin återstående livstid vore berättigad till årlig livränta,

syntes den del av det utdömda livräntebeloppet, som icke utbetalades

av riksförsäkringsanstalten, efter riksdagens hörande för framtiden böra gäldas

fran det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till allmänna indragningsstaten

i likhet med vad som föreslagits i proposition den 7 februari 1930,

nr 76, i fråga örn anvisande av medel för beredande av livränta till furiren

G. Hallonqvist. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet,

att Kungl. Majit måtte dels från lantförsvarets anslag till extra utgifter anvisa

7,285 kronor 80 öre, vilket ersättningsbelopp av departementet förskjutits,

dels bemyndiga civila departementet att från nyssberörda anslag

till extra utgifter utbetala den Härrnell tilldömda livränta, som icke ut

betalades av riksförsäkringsanstalten, för tiden från och med den 1 april

1932, intill dess särskilda medel för ändamålet kunde bliva av riksdagen

anvisade, dels ock hos 1933 års riksdag äska medel från anslaget till allmänna

indragningsstaten för bestridande av livränta åt Härrnell å 2,000

kronor örn året mot skyldighet för honom att därå vidkännas avdrag med

vad han för samma tid tillerkänts eller kunde komma att tillerkännas av

riksförsäkringsanstalten såsom ersättning i anledning av ifrågavarande olycksfall.

Såsom tidigare i likartade fall ägt rum, torde föreskrift därvid böra

meddelas därom, att å ersättningsbeloppet icke finge åtnjutas någon sådan

tilläggsförmån som enligt giillande bestämmelser tillkomme pensionstagare.

Statskontoret har i utlåtande den 9 september 1932 tillstyrkt bifall till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 77.

arméförvaltningens civila departements hemställan, dock att slutpunkten för

den tid, för vilken livränta till Härmed finge utgå från lantförsvarets anslag

till extra utgifter, syntes böra bestämmas till den 30 juni 1933.

Genom beslut den 9 december .1932 har Kungl. Majit dels medgivit, att

ett belopp av 7,285 kronor 80 öre finge till ersättande av det utav arméförvaltningens

civila departement förskottsvis utgivna skadeståndet utbetalas

från lantförsvarets anslag till extra utgifter, dels ock bemyndigat nämnda

departement att för tiden den 1 april 1932—den 30 juni 1933 från nämnda

anslag utbetala den Härrnell tilldömda livräntan till det belopp, varmed

denna översköte vad Härrnell i förevarande hänseende för samma tid ägde

uppbära från riksförsäkringsanstalten.

Jag får erinra örn, att riksdagen förut i liknande fall på framställning av

Kungl. Majit (jfr prop. 76 och 128/1930 samt 97/1932) medgivit, att kronan

ådömt skadestånd finge utgå av anslaget till allmänna indragningsstaten,

dock med iakttagande av att å skadeståndsbeloppet icke finge åtnjutas någon

sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att det Johan Martin Härrnell jämlikt Svea hovrätts dom

den 15 april 1932 tillerkända årliga understödet av 2,000 kronor,

minskat med beloppet av till Härrnell från riksförsäkringsanstalten

utgående livränta, må från och med budgetåret 1933/

1934 bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten

med iakttagande av att å understödsbeloppet icke må åtnjutas

någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser

tillkommer pensionstagare.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.