Sök i Ratio Lex

Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m

1933-01-27 · 45 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:87, Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 87.

1

Nr 87.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring

i avseende å löneställning och antal beträffande

vissa ordinarie befattningar vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

m. m.; given Stockholms slott den 27 januari

1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 januari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga åtskilliga av styrelserna för kommunikationsverken

eller från personalhåll gjorda framställningar, som i stort

sett avse ändring i löneställning eller antal beträffande vissa ordinarie befattningar

eller grupper av befattningar vid de skilda verken. De förslag,

som jag funnit mig kunna tillstyrka, gå huvudsakligen ut på erforderlig anpassning

av personaluppsättningen efter verksamhetens successiva utveckling

eller eljest inträdda förändringar beträffande verkens drift samt innebära, där

de överhuvudtaget äro av beskaffenhet att föranleda utgiftsökning, ej någon

sådan ökning av nämnvärd betydelse.

Jag övergår nu till de skilda framställningarna och börjar därvid med

sådana, som avse

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 87.

178 33 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 87.

Postverket.

Viss ändring i 12 § 3 moni. avlöningsreglementet Sedan år 1925 Ilar

12 § 3 mom. i kommunikationsverkens avlöningsreglemente i den del, varom

nu är fråga, följande lydelse (sv. f. nr 213):

3. Befordras ordinarie tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till

någon av nedan angivna tjänster inom högre lönegrad vid samma verk,

nämligen:

vid postverket: till postassistent,

» telegrafverket: till kontorsskrivare eller telegrafassistent,

» statens järnvägar: till kontors- eller stationsskrivare,

» statens vattenfallsverk: till kontorsskrivare,

må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön

i den nya tjänsten och sedermera för hans uppfattning till högre löneklass

kunna honom tillgodoföras intill hälften av den tjänstetid, han innehaft

ordinarie anställning vid verket; dock må härvid icke samtidigt tillämpas

1 mom. av förevarande paragraf samt ej heller i något fall tillgodoräknas

honom mera än sex år.

Syftet med denna bestämmelse är att underlätta övergången från tjänst

i s. k. lägre grad till tjänst i högre grad.

I sin ursprungliga lydelse av år 1919 (sv. f. nr 343) avsåg bestämmelsen

befordran av manlig ordinarie tjänsteman från tjänst i lägre lönegrad till,

vad postverket beträffar, postexpeditör.

Benämningen postexpeditör respektive förste postexpeditör var då gemensam

för såväl manliga som kvinnliga befattningar med samma utbildning och

arbetsuppgifter. I lönehänseende förefanns emellertid här liksom beträffande

övriga manliga och kvinnliga befattningar med samma benämning en olikhet

genom befattningarnas placering i skilda löneplaner, varvid de i löneplanen

för manliga tjänstemän befintliga befattningarna voro förenade med högre

löner än de likabenämnda, i löneplanen för kvinnliga tjänstemän upptagna.

I samband med ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden

genom beslut vid 1925 års riksdag sammanfördes de dåvarande

manliga och kvinnliga befattningarna i en gemensam löneplan. Härvid inplacerades

de dåvarande kvinnliga befattningarna i löneplanen för manliga

tjänstemän så, att deras nya löner i möjligaste mån sammanföllo med deras

dåvarande. Vad beträffar postexpeditörsbefattningarna, placerades de förut

för kvinnliga tjänstemän avsedda befattningarna i den nya gemensamma

löneplanen med bibehållen benämning av postexpeditör i 11 :e lönegraden,

medan de manliga postexpeditörsbefattningarna upptogos under benämningen

postassistent i den lönegrad, den 15:e, som till lönebeloppen helt

motsvarade deras lönegrad i den förutvarande löneplanen för manliga tjänstemän.

Förste postexpeditörer respektive förste postassistenter placerades

i 12:e respektive 17:e lönegraden. Samtidigt härmed ändrades bland annat

12 § 3 mom. avlöningsreglementet på sätt förut omförmälts.

Sedermera beslutades under år 1925 en omläggning beträffande utbildnings-

och arbetsförhållandena för postexpeditörs- och postassistentbefatt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

*

Kungl. Majus proposition nr 67. 3

ningarna. Denna omläggning innebar, att huvuddelen av de göromål vid

postverket, nämligen kassaexpeditionstjänsten, vilka då utfördes av befattningshavare

med den för postassistent och postexpeditör dittills gemensamma

utbildningen, därefter skulle anförtros åt tjänstemännen i den nja postexpeditörsgraden,

vilka genomgått en mindre omfattande fackutbildning, den

s. k. postexpeditörskursen. Åt postassistenterna, för vilken befattnings erhållande

skulle erfordras den högre fackkunskap, som bibringades i den

s. k. postassistentkursen, skulle förbehållas de mera kvalificerade uppgifterna.

Det förutsattes, att denna grupp, som därjämte skulle bilda underlag för

rekryteringen av de högre befattningarna, skulle till antalet efter hand nedbringas

till vad som med sådan utgångspunkt ungefärligen erfordrades.

Antalet postassistenter, bestämt på detta sätt, antogs bliva tillfyllest för

bestridande av sådana befattningar, med vilka vore förenade de mest maktpåliggande

göromålen inom de förutvarande postexpeditörernas verksamhetsområde,

samt för vikariatstjänstgöring å högre tjänster.

Eleverna i nämnda kurser hava utgjorts, i postexpeditörskurserna huvudsakligen

av direkt utifrån antagna personer och därjämte av ett mindre antal

tjänstemän i lägre grader inom verket samt i postassistentkurserna likaledes

huvudsakligen av direkt utifrån antagna personer samt dessutom av några

postexpeditörer, som genomgått berörda postexpeditörskurser.

I en den 3 februari 1931 dagtecknad skrift hemställde posttjänstemännens

förening, att förslag måtte föreläggas 1931 års riksdag örn sådan ändring av

12 § 3 mom. avlöningsreglementet, att sagda författningsrum komme att för

postverkets del avse befordran till postexpeditör i stället för postassistent.

Till stöd härför anförde föreningen huvudsakligen följande:

Med framhållande, att ifrågavarande bestämmelse, för att kunna verksamt

tjäna sitt syfte att underlätta övergången från tjänst i lägre grad till

tjänst i högre grad, borde erhålla sådan ändrad lydelse, att densamma

omfattade befordran jämväl till postexpeditörstjänst, hade föreningen på sin

tid hemställt hos 1928 års lönekommitté, att kommittén måtte föreslå bestämmelsens

ändring till att avse befordran till både postassistent och postexpeditör.

Sedermera hade dessutom generalpoststyrelsen understött föreningens

framställning. I sitt förslag till allmänt avlöningsreglemente hade

1928 års lönekommitté även i det väsentliga visat förståelse för det önskemål,

som från föreningens sida sålunda framförts, i det att kommittén beträffande

postverket föreslagit en bestämmelse, motsvarande nuvarande 12 § 3 morn.

avlöningsreglementet, att avse befordran till postexpeditör.

Såsom motiv för den föreslagna ändringen hade kommittén framhållit, att

kommittén med hänsyn till önskvärdheten att underlätta övergången från

befattning inom lägre lönegrad till vissa i avlöningsliänseende högre placerade

befattningar ansett sig böra bibehålla de särskilda bestämmelser

rörande tillgodoräknande av föregående tjänstetid, vilka i sådant syfte meddelats

bland annat beträffande postverket; dock att på grund av ändrade

organisationsförhållanden det befunnits lämpligt vidtaga den ändringen, att

ifrågavarande tillgodoräkningssätt skulle tillkomma tjänsteman, som från

tjänst inom lägre lönegrad befordras till postexpeditör — icke, såsom nu

gällde, till postassistent.

Ehuru föreningen ansåge, att rätten att tillgodoräkna sig viss föregående

s. 4 Kontrollera mot PDF

*

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

tjänstetid borde få tillkomma jämväl tjänsteman, som från lägre tjänst bebefordrades

till postassistent, hade föreningen, som funne det ur alla synpunkter

mest angeläget, att rätten för postexpeditörerna till sådant tillgodoräknande

fastställdes i avlöningsreglementet, icke ansett sig böra framföra

någon erinran emot kommitténs sålunda gjorda förslag. Föreningen ville

emellertid framhålla, att ett tillmötesgående av föreningens framställning i

hela dess utsträckning syntes vara av underordnad ekonomisk betydelse på

grund av det synnerligen ringa antal tjänstemän från de lägre graderna,

som torde komma att vinna anställning såsom postassistenter.

Enär den föreslagna ändringen vore av ej ringa ekonomisk betydelse för

vederbörande tjänstemän, särskilt som hera av dem icke utan en avsevärd

ekonomisk uppoffring förskaffat sig den kompetens, som erfordrades för att

bliva postexpeditör, vore det högeligen önskvärt, att frågan snarast möjligt

bragtes till sin lösning. Då dessutom, såvitt föreningen kunde finna, några

konsekvenser icke kunde väntas följa av det ifrågavarande önskemålets

realiserande utan samband med behandlingen av det nya avlöningsreglementet

i dess helhet, ville föreningen ifrågasätta, att ärendet utbrötes ur sammanhanget

med avlöningsreglementet i övrigt och förelädes 1931 års riksdag.

I utlåtande den 24 februari 1931 förklarade sig generalpoststyrelsen icke

hava något att erinra mot ändring av ifrågavarande författningsrum att avse

befordran till postexpeditör.

Sedermera har posttjänstemännens förening i en den 14 mars 1932 ingiven

skrift förnyat sin ifrågavarande framställning.

Kommunikationsverlcens lönenämnd har i utlåtande den 12 oktober 1932

anfört följande.

Enär det för ärendets bedömande synts lönenämnden önskvärt att äga

kännedom, i vilken omfattning övergång från befattning i lägre grad vid

postverket till befattning såsom postexpeditör eller postassistent förekommit

sedan den 1 juli 1925, då den förutvarande, för man och kvinna gemensamma

postexpeditörstjänsten uppdelades på de båda befattningarna postexpeditör

och postassistent, har nämnden under hand från generalpoststyrelsen

införskaffat uppgifter i detta hänseende.

Dessa uppgifter giva vid handen, att de sedan nämnda tidpunkt till postexpeditör

befordrade tjänstemännen fördela sig på tjänstegrader och år för

genomgående av postexpeditörskurs på följande sätt:

Ar för genomgången

postexpeditörs- kurs

Ordinarie tjänstemän

E. o. tjänstemän

Summa

tjänstemän

Kontors-

biträde

Brev-

bärare

Postiljon

Förste

postiljon

Kontors- j Brev- biträde i bärare

! 1927 ...........................

8

2

3 —

13

1928 ...........................

3

7

4

i

15

1929 .........................

—

2

1

—

1 j 1

5

Summa

o

O

17

7

i

4 1

33

Yad angår befordran från befattning i lägre lönegrad till postassistent, är

att nämna, att någon annan dylik övergång icke förekommit än att av de i

sammanställningen upptagna 8 ordinarie brevbärare, vilka genomgingo 1927

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majus proposition nr 87.

års postexpeditörska^ och därefter utnämndes till postexpeditör^-, 3 befattningshavare

sedermera vunnit befordran till postassistenter.

Av det anförda framgår, att övergång vid postverket från lägre befattning

till befattning, för vilken kräves viss teoretisk kompetens, numera till följd av

de år 1925 vidtagna organisatoriska förändringarna i första hand sker till

den nya postexpeditörstjänsten och icke till postassistentbefattningen samt

att frekvensen av dylik övergång hittills varit rätt betydande. Aven örn

härav icke kan dragas någon allmängiltig slutsats, huru förhållandena på

detta område kunna komma att gestalta sig för framtiden, torde man dock

kunna utgå ifrån att, även framdeles, ledigblivande postexpeditörs befattningar

allt emellanåt komma att besättas med personer, som innehava

ordinarie befattning i lägre lönegrader vid postverket. Däremot lärer man

endast undantagsvis behöva räkna med att en sådan person vinner befordran

till postassistent utan att förut hava passerat postexpeditörsgraden.

I betraktande av den sålunda påvisade befordringsgången torde, yttrar

lönenämnden vidare, föreningens framställning örn jämkning i bestämmelserna

i 12 § 3 mom. avlöningsreglementet få anses äga fog för sig. Efter

att hava erinrat, att i 1928 års lönekommittés förslag under tilläggsbestämmelserna

till avlöningsreglementet upptagits den nuvarande bestämmelsen i

12 § 3 mom. avlöningsreglementet med sådan jämkning, som föreningen nu

begärt, samt att lönenämnden i utlåtande häröver lämnat lönekommitténs

förslag i denna del utan erinran, förordar lönenämnden, att i avvaktan på

det slutliga ställningstagandet till lönekommitténs förslag proposition rörande

den av föreningen föreslagna jämkningen förelägges 1933 års riksdag.

Lönenämnden tillägger, att den i berörda författningsändring innefattade

förmånen även torde böra tillkomma de ordinarie tjänstemän, som enligt de

av lönenämnden förut lämnade uppgifterna redan blivit innehavare av ordinarie

postexpeditörstjänst, liksom ock de ordinarie befattningshavare, som

intill tidpunkten för författningsändringens ikraftträdande kunde komma att

utnämnas till sådan befattning. Däremot borde enligt lönenämndens mening

den på grund av sådant tillgodoräknande uppkommande löneökningen icke

inträda förrän från och med den dag, då författningsändringen erhölle gällande

kraft.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har förevarande stadgande Departementsi

12 § 3 mom. avlöningsreglementet på grund av vidtagna organisatoriska chefen,

ändringar beträffande postexpeditörs- och postassistentbefattningarna efter

år 1925 för postverkets vidkommande icke kommit att tjäna det syfte, som

med bestämmelsen avsetts. Då genom den föreslagna författningsändringen

så åter skulle bliva förhållandet och då därigenom, såvitt jag kan finna,

varken uppkomma några konsekvenser för de andra kommunikationsverkens

del eller föregripes den slutliga prövningen på denna punkt av 1928 års

lönekommittés förslag, vill jag tillstyrka, att berörda författningsändring

redan nu kommer till stånd. Sagda ändring synes lämpligen böra träda i

kraft den 1 juli 1933. I enlighet med vad lönenämnden förutsatt torde

lindringen böra omfatta samtliga sedan den 1 juli 1925 till postexpeditörer

befordrade ordinarie tjänstemän vid postverket men däremot icke givas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

retroaktiv verkan beträffande den löneökning, som med dess tillämpning

kan uppkomma för vederbörande tjänsteman.

Fråga örn förbättrad löneställning för vissa kvinnliga postexpeditör!- m. fl.

På sätt jag under nästföregående punkt erinrat inplacerades genom beslut

av 1925 års riksdag tidigare för kvinnliga tjänstemän avsedda postexpeditörsocli

förste postexpeditörsbefattningar med bibehållna benämningar i Ilie

respektive 12:e lönegraden, medan de manliga postexpeditörs- och förste

postexpeditörsbefattningarna upptogos under benämningarna postassistent

och förste postassistent i löre respektive 17:e lönegraden.

Genom beslut vid 1926 års riksdag lämnades sedermera — av skäl, som

framgå av propositionen nr 184 till sistnämnda års riksdag — medgivande

till en personlig löneförbättring för de postexpeditörer och förste postexpeditörer,

vilka genomgått den dittills för postexpeditörer och postassistenter

gemensamma utbildningen. I sådant hänseende blev, i överensstämmelse

med riksdagsbeslutet, genom brev den 4 juni 1926 bestämt, att den 1 juli

1926 i tjänst varande ordinarie postexpeditör och förste postexpeditör skulle,

så länge vederbörande i dylik befattning kvarstode, i lönehänseende vara

placerad i 12:e, respektive 13:e lönegraden. Motsvarande beslut fattades i

fråga örn den med postexpeditörer och förste postexpeditörer i lönehänseende

likställda personalen vid telegrafverket, nämligen ordinarie telegrafexpeditörer

och förste telegrafexpeditörer.

Frågan örn förbättrad löneställning för de kvinnliga tjänstemän, vilka

genomgått förutvarande postexpeditörsutbildning, har sedermera upprepade

gånger gjorts till föremål för framställningar från personalhåll. Sålunda

hava kvinnliga postföreningen och posttjänstemännens förening i särskilda,

under åren 1927, 1928 och 1929 ingivna skrifter hemställt örn avlåtande av

proposition till riksdagen därom, att samtliga de kvinnliga postexpeditörer

och förste postexpeditörer, vilka före den 1 juli 1925 genomgått fackutbildning

i s. k. postelevkurs, måtte i löne- och pensionshänseende uppflyttas

till 15:e respektive löle lönegraden. Generalpoststyrelsen, som i viss utsträckning

biträtt de framställda önskemålen, har bland annat i ett med anledning

av väckta motioner till statsutskottet vid 1928 års riksdag avgivet yttrande

tillstyrkt en placering i lönehänseende i 14:e respektive löle lönegraden samt

meddelat, att ett genomförande av vad styrelsen tillstyrkt skulle medföra

en merkostnad av 165,000 kronor under första året, varefter merkostnaden

skulle år för år minskas.

I propositionen nr 146 till nästlidet års riksdag anmäldes dels en av

posttjänstemännens förening i oktober 1931 gjord framställning att, i avvaktan

på prövning av nyssberörda framställningar, den av 1926 års riksdag

beslutade personliga placeringen i 12:e respektive 13:e lönegraden måtte

tillerkännas jämväl de kvinnliga posttjänsteman med förutvarande postexpeditörsutbildning,

vilka den 1 juli 1926 ännu icke erhållit ordinarie anställning

i postexpeditörsgradeu, dels ock av kvinnliga telegrafpersonalens förening

i januari 1932 gjord framställning örn enahanda förmån åt jämväl så
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

duna tjänstemän med telegrafexpeditörsutbildning enligt tidigare bestämmelser,

vilka först efter den 1 juli 1926 vunnit ordinarie anställning såsom

telegrafexpeditörer. Beträffande dessa framställningar, av vilka den förra

tillstyrkts av generalpoststyrelsen men avstyrkts av lönenämnden samt den

senare avstyrkts av såväl telegrafstyrelsen som lönenämnden, anförde min

företrädare i ämbetet till det vid förberörda proposition fogade statsrådsprotokollet,

att lian för sin del icke funne tillräckliga skäl föreligga att då

underställa riksdagen frågan örn en förbättring i löneställningen för någon

av ifrågavarande personalgrupper. Därjämte erinrade departementschefen,

att förut omförmälda framställningar örn vissa kvinnliga postexpeditörers

och förste postexpeditörers uppflyttning till 15:e respektive 16:e lönegraden

för det dåvarande vore remitterade till 1928 års lönekommitté för utlåtande.

Ifrågavarande kommitté, som vid fullgörande av sitt uppdrag icke behandlat

frågan örn ändrad lönegradsplacering för olika befattningar, har i

samband med uppdragets upphörande med utgången av oktober månad 1932

återställt omförmälda framställningar till Kungl. Majit.

Förevarande spörsmål har jämväl varit föremål för riksdagens prövning,

i det att vid 1927 och 1928 års riksdagar motioner väcktes i ämnet, vilka

motioner emellertid blevo av riksdagen avslagna, Några nya skäl för att nu

underställa riksdagen frågan örn ytterligare förbättring i löneställningen för

omförmälda kvinnliga postexpeditörer och förste postexpeditörer synas mig

icke föreligga.

Fråga om förbättrad löneställning för vissa postassistenter. I förevarande

sammanhang vili jag även anmäla att — jämte det att personalframställningar

i ämnet gjorts — generalpoststyrelsen i skrivelse den 25 september

1928 hemställt, att förslag måtte föreläggas 1929 års riksdag därom, att

postassistent, som senast under år 1938 uppnått 48 års ålder och tillika

under minst 8 år innehaft den högsta (19:e) löneklassen inom sin lönegrad

(den 15:e), skulle äga åtnjuta lön enligt närmast högre löneklass. Till stöd

härför har styrelsen anfört, att under tiden närmast efter sekelskiftet antalet

tjänstemän i den nuvarande postassistentgraden på grund av poströrelsens

stegring måst avsevärt ökas. Då antalet befälsposter icke på långt när

ökats i motsvarande proportion, hade levnadsåldern för postassistent för

befordran till högre grad efter hand stigit så, att man nått en gräns, som

ej annat än i undantagsfall syntes böra överskridas. Det vore därför ofrånkomligt,

att åtskilliga till befordran väl förtjänta assistenter måste bliva

obefordrade. Ett genomförande av styrelsens förslag hade beräknats medföra

en årlig kostnadsökning, som från att år 1930 utgöra omkring 42,000

kronor skulle år från år stiga till omkring 86,000 kronor under år 1938 för

att därefter småningom minskas.

Framställningen överlämnades i oktober 1928 till 1928 års lönekommitté,

men har av kommittén, som vid fullgörande av sitt uppdrag icke behandlat

frågor om förbättrad löneställning för olika befattningar, i samband med

uppdragets upphörande med utgången av oktober månad 1932 återställts till

Kungl. Majit.

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departementschefen.

Kungl. Majus proposition nr 87.

Lönenämnden har i utlåtande den 21 januari 1933 — under erinran att den

i avgivna yttranden ställt sig avvisande till tidigare liknande förslag —

avstyrkt framställningen. Lönenämnden har därvid påpekat, att ett bifall

till framställningen med nödvändighet måste i avseende å andra befattningshavargrupper

medföra konsekvenser, som nu icke kunde överblickas. För

såvitt överhuvudtaget en förändring i löneställningen ansåges påkallad för

de nu i löre lönegraden placerade befattningshavarna vid kommunikationsverken,

syntes enligt lönenämndens mening prövningen av denna fråga böra

ske först i samband med en mera allmän revision av tjänsteförteckningen

till avlöningsreglementet.

Framställningar örn beredande av en extra löneklass åt postassistenter

m. fl. tjänstemän i 15:e lönegraden vid kommunikationsverken hava redan

tidigare gjorts och — senast år 1926 (proposition nr 184 och statsutskottets

utlåtande nr 108) — varit föremål för statsmakternas prövning utan att

vinna bifall. För min del biträder jag den uppfattning, som kommit till

uttryck i lönenämndens utlåtande, och finner mig alltså böra avstyrka den

nu gjorda framställningen.

Telegrafverket.

Indragning av en telegrafdirektörsbefattning m. m. Genom beslut vid 1929

års riksdag bestämdes, att telegrafdirektörstjänsten (30:e lönegraden) vid

Göteborgs telegrafstation skulle utbytas mot en telegrafkommissarietjänst av

klass 1A (26:e lönegraden). I anslutning härtill höjde riksdagen antalet

befattningar av sistnämnda slag från 7 till 8 samt bemyndigade Kungl. Majit

att, när dåvarande innehavaren av telegrafdirektörstjänsten i Göteborg avginge,

indraga sagda befattning.

På därom gjord ansökning har Kungl. Majit genom beslut den 9 december

1932 beviljat innehavaren av ifrågavarande telegrafdirektörstjänst C. G. Bertholff

avsked med utgången av januari månad 1933, varjämte Kungl. Majit förklarat,

att Bertholff meddelat förordnande att tills vidare uppehålla trafikdirektörsbefattningen

i andra distriktet skulle upphöra samtidigt med hans avgång

från telegrafdirektörsbefattningen.

Då sistnämnda befattning sålunda blivit vakant, torde i enlighet med

vad år 1929 förutsattes antalet telegrafdirektörsbefattningar nu böra minskas

från 3 till 2.

Genom beslut av 1928 års riksdag (skrivelse nr 138) bemyndigades Kungl.

Majit att, i den mån så prövades lämpligt, dels vid uppkommande ledighet

å befattning inom 21 :a—27:e lönegraderna av kommunikationsverkens avlöningsreglemente

antingen tills vidare hålla densamma vakant eller ock

utbyta befattningen mot tjänst inom lägre lönegrad, dels ock inom berörda

lönegrader utbyta viss befattning mot annan av samma lönegrad. Det

förutsattes därvid, att anmälan örn dylikt utbyte skulle göras vid nästföljande

riksdag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 87.

Med stöd av berörda bemyndigande har Kungl. Majit den 7 oktober 1932

medgivit utbyte vid telegrafverket av en revisorsbefattning mot en notariebefattning

(bägge i 21 :a lönegraden), vadan antalet av ifrågavarande tjänster

från och med den 1 januari 1933 uppgår till 4 respektive 8.

Statens järnvägar.

Förändringar beträffande vissa befattningar i järnvägsstyrelsen. I skrivelse

den 30 september 1932 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag rörande vissa

ändringar i personalorganisationen såväl inom styrelsen som beträffande

lin j ef örvaltningen.

1 vad förslaget avser styrelsen vill jag först erinra örn de ändringar i dess

organisation, som genomfördes nästlidet år (proposition nr 146, riksdagens

skrivelse nr 166). Dessa ändringar, som föranleddes av ett av järnvägsstyrelsen

i skrivelse den 25 september 1931 framställt förslag, innefattade bland

annat följande.

Inom styrelsen inrättades en ny byrå, benämnd drifttjänstbyrån, till

vilken centraliserades de dittills på flera skilda byråer handlagda ärendena

rörande drifttjänsten. Sålunda överflyttades till den nya byrån från dåvarande

ban- och maskinbyråerna samt första och andra trafikbyråerna

ärenden rörande drifttjänstens ordnande genom reglementen och andra föreskrifter,

örn den för driften behövliga personalens anställande, befordran och

antal ävensom driftkostnadsstaternas beredning och övervakandet av deras

tillämpning och utfall jämte därmed sammanhängande frågor. Med denna

centralisering avsågs att ernå ökade förutsättningar för ett rationellt ordnande

av drifttjänsten i allmänhet samt en välbehövlig lättnad i arbetsbördan

för ban- och maskinbyråerna.

Av de av reformen berörda byråerna indrogs första trafikbyrån, vars arbetsuppgifter

till största delen överflyttades till drifttjänstbyrån, och de övriga

namnförändrades, banbyrån till bantekniska byrån, maskinbyrån till maskintekniska

byrån, andra trafikbyrån till godstrafikbyrån och tredje trafikbyrån

till persontrafikbyrån.

Den för drifttjänstbyrån erforderliga personalen erhölls genom överflyttning

av befattningshavare från andra byråer. Sålunda överflyttades dit från

första trafikbyrån så gott som hela personalen, däribland en förste sekreterare,

samt från ban- och maskinbyråerna åtskilliga tjänstemän, däribland

från vardera byrån den förste byråingenjör, som då var byråchefens närmaste

man och ställföreträdare, varjämte från byggnadsbyrån överfördes

byråingenjören å dess bangårdsavdelning. Berörda två förste byråingenjörsbefattningar

och förste sekreterartjänst, vilkas innehavare skulle vara byråchefens

å drifttjänstbyrån närmaste fackkunniga medhjälpare i ban-, maskinocli

trafiktekniskt hänseende, förändrades till överinspektörstjänster i samma

lönegrad.

I samband med dessa organisationsändringar överflyttades till bantekniska

byrån byggnadsbyråns bangårdsavdelning, därvid förutsattes, att byrådirektören

å nämnda avdelning skulle i stället för den från bantekniska byrån

till drifttjänstbyrån överflyttade förste byråingenjören vara byråchefens å

bantekniska byrån närmaste man och ställföreträdare.

I omförmälda skrivelse den 25 september 1931 framhöll järnvägsstyrelsen

sannolikheten av att centraliseringen av drifttjänstärendena till en byrå

småningom skulle komma att medföra ett ej oväsentligt minskat personal
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 87.

behov i de mera underordnade graderna, främst å drifttjänstbyrån och måhända

även å de kvarstående delarna av dåvarande ban- och maskinbyråerna,

och förklarade sig styrelsen skola återkomma härtill, då erfarenhet

örn den nya organisationens funktion kunde föreligga.

Järnvägsstyrelsen hemställer nu, att två sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden,

nämligen den från bantekniska byrån till drifttjänstbyrån överförda

samt en å maskintekniska byrån placerad dylik befattning, måtte indragas

och deras innehavare uppföras å övergångsstat samt att i stället å drifttjänstbyrån

måtte inrättas två nya notariebefattningar (21 :a lönegraden).

Sistnämnda befattningar äro avsedda såsom föreståndare, den ena för drifttjänstbyråns

avdelning för de allmänna personalärendena och den andre för

dess avdelning för de driftsekonomiska ärendena, vilka föreståndarbefattningar

hittills uppehållits av nyssnämnde från bantekniska byrån till drifttjänstbyrån

överförda sekreterare och en bokhållare (17:e lönegraden). Då på

innehavarna av dessa föreståndarbefattningar måste ställas krav på såväl

specialkunskaper som självständigt initiativ, anser styrelsen dessa tjänstemän

böra innehava notaries tjänsteställning. Enär den nuvarande sekreteraren å

drifttjänstbyrån kan uppehålla den ena notariebefattningen men den till

uppförande å övergångsstat ifrågasatte sekreteraren å maskintekniska byrån

icke äger för den andra notariebefattningens arbetsuppgifter erforderlig utbildning

och erfarenhet, måste alltså en av notariebefattningarna vid inrättandet

besättas med ordinarie innehavare. Härigenom beräknas en bokhållartjänst

bliva vakant och kunna indragas.

Vidare hemställer styrelsen, att då den från förutvarande maskinbyrån

till drifttjänstbyrån överflyttade konstruktören därstädes sysselsattes med

göromål, som huvudsakligen ankomme på den i samma lönegrad (den 22:a)

placerade befattningen maskininspektor, ifrågavarande konstruktörsbefattning

måtte utbytas mot en maskininspektorsbefattning.

Vad beträffar bantekniska byrån, anför järnvägsstyrelsen att, enär efter

genomförandet av berörda organisationsändring från byråchefen å denna

byrå såsom avsett varit avlastats en betydande del av hans förutvarande

arbetsbörda, det vore honom möjligt att ägna erforderlig tid och uppmärksamhet

jämväl åt handläggningen av de till bangårdsavdelningen hörande

ärendena, varigenom avdelningen till stor del mistat sin tidigare intagna,

mera självständiga ställning. På grund härav hemställer styrelsen, att byrådirektörsbefattningen

(28:e lönegraden) å nämnda avdelning, vilken befattning

genom innehavarens befordran till byråchef numera är vakant, måtte

utbytas mot en förste byråingenjörstjänst (27:e lönegraden).

Därjämte meddelar styrelsen, att genom förflyttning av en å bantekniska

byrån placerad byråingenjör (26:e lönegraden) till en å distrikt vakant baningenjörstjänst

berörda byråingenjörstjänst bleve vakant. Sistnämnda tjänst,

som alltjämt vore behövlig å bantekniska byrån, komme att återbesättas med

ordinarie innehavare. Härigenom beräknades en konstruktörsbefattning bliva

vakant, och hemställer styrelsen, att densamma måtte indragas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 87. 11

Slutligen meddelar styi-elsen, att de år 1932 vidtagna och de av styrelsen

nu föreslagna förändringarna beträffande personalorganisationen å styrelsens

drifttjänstbyrå samt ban- och maskintekniska byråerna beräknades fullt genomförda

medföra en minskning av antalet befattningshavare med 8 och därmed

av lönekostnaderna med i runt tal 60,000 kronor.

Komnainikationsrer/erns lönenämnd har i den 20 oktober 1932 avgivet utlåtande

anfört, att vid bifall till förslaget örn inrättande av två nya notariebefattningar

å drifttjänstbyrån visserligen under den närmaste tiden uppstode

en mindre kostnadsökning men att, i den man innehavarna av de till

indragning föreslagna sekreterartjänsterna avginge, den föreslagna anordningen

komme att innebära en direkt kostnadsbesparing. Med hänsyn härtill

och då de göromål, som åvilade innehavarna av de nya notarietjänsterna,

finge anses vara av beskaffenhet att motivera en löneställning för dem i

21 :a lönegraden, hade lönenämnden intet att erinra mot vad i förevarande

avseende föreslagits. Därjämte har lönenämnden tillstyrkt bifall till förslaget

att utbyta en byrådirektörsbefattning å bantekniska byrån mot en förste

byråingenjör^ änst.

De av järnvägsstyrelsen föreslagna ändringarna beträffande vissa befattningar

inom styrelsen innebära i huvudsak ett fullföljande av de åtgärder,

som i syfte att centralisera drifttjänstärendena nästlidet år vidtogos beträffande

vissa av styrelsens byråer. Vad angår inrättandet av två notarietjänster

å drifttjän stbyrån och i samband därmed indragning av två sekreterarbefattningar

vill jag med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen och lönenämnden

anfört tillstyrka det därom framställda förslaget. Visserligen skulle

sekreteraren å maskintekniska byrån efter överflyttning till övergångsstat icke

uppehålla någon av de nya notarietjänsterna, men enligt vad jag inhämtat kommer

han att i fortsättningen intill uppnådd pensionsålder, vilket inträffar år

1938, beredas sysselsättning å maskintekniska byrån. Vad styrelsen i övrigt

under denna punkt föreslagit har ej givit mig anledning till erinran. Då antalet

byrådirektörsbefattningar nu utgör endast 1, skulle vid bifall till styrelsens

förslag om indragning av byrådirektörsbefattningen å bantekniska byråns

bangårdsavdelning ingen dylik befattning finnas kvar vid statens järnvägar.

Befattningen bör därför irtgå ur den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen.

De av järnvägsstyrelsen framställda, här förordade förslagen liksom vissa

i det följande omförmälda innefatta delvis utbytande av tjänst inom någon

av 21 :a—27:e lönegraderna mot tjänst inom lägre lönegrad eller annan tjänst

inom samma lönegrad, vilka åtgärder, såsom jag förut erinrat, Kungl. Majit

äger vidtaga jämlikt bemyndigande av 1928 års riksdag. Då emellertid

järnvägsstyrelsen samtidigt framlagt förslag av beskaffenhet att böra underställas

riksdagens prövning och då de föreslagna utbytena av befattningarna

icke påkallat avgörande innan nu pågående riksdags början, har det synts

lämpligt att på en gång framlägga samtliga av styrelsen väckta frågor för

riksdagen, särskilt som i allt fall anmälan örn av Kungl. Majit beslutat

utbyte av tjänster skall göras till den riksdag, som näst därefter inträffar.

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 87.

Ändring i antalet av vissa befattningar vid trafiksektionerna m. m. Järnvägsstyrelsen

Ilar i sin skrivelse den 30 september 1932 vidare föreslagit inrättande

å distrikten av följande nya befattningar, nämligen två trafikinspektörsbefattningar

(26:e lönegraden), en byråassistentbefattning (21:a lönegraden)

oell två elektroingenjörstjänster (22:a lönegraden).

I vad angår trafikinspektörsbefattningarna är förslaget föranlett av utvidgningen

av statens järnvägars nät i Norrland. Befattningarna äro avsedda

för två nybildade trafiksektioner, den 17:e och 23:e, omfattande linjer

örn tillhopa 396 respektive 404 kilometer. Härom anför styrelsen i huvudsak

följande:

Trots att undan för undan nya delar av inlandsbanan samt av tvärbanorna

mellan denna och norra stambanan tillagts det trafikerade bannätet hade

trafikledningen å den numera 680 kilometer långa 13:e trafiksektionen (Ostersund),

omfattande linjerna Bräcke—Storlien, Östersund—Hoting och Forsmo—

Hoting—Storuman, kunnat tillgodoses endast genom att en tjänsteman, tilllika

stationsföreståndare i Hoting, tjänstgjort såsom trafikledare för den i

sådant hänseende från sektionen avdelade, 266 kilometer långa sträckan

Forsmo—Hoting—Storuman. Sedan emellertid Härnösand—Sollefteå järnväg,

omfattande 102 kilometer, jämlikt statsmakternas beslut från och med

den 1 juli 1932 införlivats med statens järnvägar, bleve det nödvändigt för

trafikens behöriga tillgodoseende att ombilda anordningen med en avdelad

trafikledning under 13:e trafiksektionen till en ny trafiksektion, den 17:e, som

skulle omfatta linjerna Forsmo—Hoting—Storuman och Härnösand—Sollefteå

ävensom sträckorna Sollefteå—Långsele och Långsele—Forsmo örn

tillhopa 28 kilometer, nu tillhörande 14:e respektive 21:a trafiksektionen,

eller tillhopa 396 kilometer, samt hava sin huvudstation i Sollefteå.

Genom tilläggandet tid efter annan av nya bandelar hade 21:a trafiksektionen

(Umeå) successivt svällt ut att omfatta en sammanlagd längd av icke

mindre än 730 kilometer eller bandelen Forsmo—Jörn med . sidolinjer till

Örnsköldsvik, Holmsund och Skelleftehamn, sträckan Storuman—Sorsele av

inlandsbanan samt tvärbanan Hällnäs —Storuman. Sektionens oformligt stora

geografiska utsträckning tilläte icke densammas belastning med ytterligare

bansträckor. När därför den 89 kilometer långa sträckan Sorsele—Arvidsjaur

under år 1933 öppnades för allmän trafik, bleve det ofrånkomligt att inrätta

en särskild trafiksektion för inlandsbanan norr örn Storuman jämte från

denna mot norra stambanan utgående tvärbanor, i samband varmed kunde

åstadkommas en uppenbarligen mycket välbehövlig minskning av icke blott

21:a utan även 20:e trafiksektionen (Boden), omfattande en sammanlagd banlängd

av 487 kilometer jämte den 116 kilometer långa automobillinjen Övertorneå—Pajala.

Den nya trafiksektionen vore avsedd att, med huvudstation

i Arvidsjaur, till en början omfatta den redan för trafik öppnade inlandsbanedelen

Stomman— Sorsele, nu tillhörande 21:a trafiksektionen, förutnämnda

bandel Sorsele—Arvidsjaur och de båda till inlandsbanan anslutande

tvärbanorna Hällnäs—Storuman, nu likaledes tillhörande 21 :a trafiksektionen,

och Jörn—Arvidsjaur, för närvarande tillhörande 20:e trafiksektionen, samt

framdeles, i den mån inlandsbanebygget ytterligare fortskrede mot Jokkmokk,

även hela sträckan från Arvidsjaur till denna punkt och, sedan inlandsbanan

dit öppnats för allmän trafik, jämväl sträckan Jokkmokk—Gällivare. Yid

tidpunkten för den nya trafiksektionens konstituerande, vilket, såsom förut

nämnts, beräknades inträffa redan 1933, skulle densamma få en längd av

404 kilometer och efter inlandsbanebyggets slutförande en längd av 676

kilometer. 20:e och 21 :a trafiksektionerna skulle efter denna omläggning erhålla

en längd av 412 (inberäknat automobillinjen Övertorneå—Pajala 528) respektive

481 kilometer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 87.

13

Ökningen i antalet byråassistentbefattningar är föranledd av att statens

järnvägar i och med övertagandet från och med den 1 juli 1932 av Härnösand—Sollefteå

järnväg tillförts en dylik befattning.

De båda elektroingenjör sbefattningarna erfordras för de under elektrifiering

varande Malmolin jerna, omfattande en liingd av tillhopa 863 kilometer.

Befattningshavarna ifråga skulle stationeras i Norrköping och Malmö. Styrelsen

erinrar, att å vardera av de nu elektrifierade statsbanelinjerna, malmbanan

(449 km.) och linjen Stockholm—Göteborg (458 km.), likaledes funnes

två elektroingenjörer.

Lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot vad järnvägsstyrelsen

sålunda föreslagit.

Vad beträffar förslaget om inrättande av två trafikinspektörstjänster för

nya trafiksektioner vid statens järnvägsnät i Norrland, har jag övervägt, huruvida

icke med inrättandet av åtminstone den nordligaste av de nya trafiksektionerna

skulle kunna tills vidare anstå. Från järnvägsstyrelsen har emellertid

framhållits att, förutom det att en trafiksektion av så betydande längd som

den 21 :a överhuvudtaget vore svårskött, på senare år tillkommit en omständighet,

som ytterligare tyngde skötseln av en till längden så utsträckt trafiksektion,

nämligen det ökade kravet på att trafiksektionsföreståndaren sökte

kontakt med den trafikerande allmänheten, något som i regel icke kunde

vinnas annat än genom personliga besök hos trafikanterna inom trafikområdet.

På grund av särskilt denna omständighet måste enligt styrelsens mening

21 :a trafiksektionen redan nu anses vara alltför stor, och detta missförhållande

skulle bliva än mera framträdande, örn till berörda sektion även lades

den under år 1933 färdigblivande bandelen Sorsele—Arvidsjaur. Styrelsen

har påpekat, att på grund av de ifrågavarande bandelarnas ödemarkskaraktär

arbetsuppgifterna för den nya, 23:e sektionens föreståndare visserligen icke

bleve fullt så kvalificerade som trafikinspektörers åligganden i allmänhet, men

att å andra sidan på grund av de mindre omfattande arbetsuppgifterna ledningen

för denna sektion kunde utrustas med väsentligt mindre personal än

som förefunnes å andra trafiksektioner. Här skulle sålunda personalen utgöras

av endast en stationsskrivare och en kontorsvakt, vilka skulle användas

jämväl å annan avdelning, under det att medeltalet å övriga trafiksektioner

vore, förutom sektionsföreståndaren, 7 personer. Förvaltningskostnaderna

för ledningen av ifrågavarande trafiksektion komme alltså att bliva jämförelsevis

obetydliga.

Med hänsyn till vad från järnvägsstyrelsens sida sålunda ytterligare anförts

har jag ansett mig kunna tillstyrka, att båda de av styrelsen föreslagna

trafikinspektörsbefattningarna nu inrättas.

Mot järnvägsstyrelsens förslag örn inrättade av en ny byråassistentbefattning

och två nya elektroingenjörsbefattningar har jag intet att invända. Jag

vill beträffande sistnämnda befattningar erinra att, på sätt under nästföljande

punkt närmare omförmäles, genom elektrifieringen av Malmölinjerna

två maskiningenjörsbefattningar jämte vissa befattningar i lägre grader vid

maskinsektionerna kunna indragas.

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 67.

Ändring i antalet av vissa befattningar vid maskinsektionerna. I skrivelse

elen 30 november 1932 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag till de personalbesparande

omändringar beträffande vissa maskinsektioner och deras befäl,

som kunde genomföras till följd av elektrifieringen av banan Järna—Norrköping—Malmö

m. fl. linjer. Förslaget innebär huvudsakligen följande.

Den nuvarande 3:e maskinsektionen, omfattande linjerna Krylbo—Örebro

—Mjölby och Örebro—Svartå med sektionsföreståndarexpedition i Örebro,

indrages och lägges till 2:a maskinsektionen, omfattande linjerna Järna—

Nyköping—Norrköping—Mjölby och Katrineholm—Åby samt med bibehållen

sektionsföreståndarexpedition i Norrköping. Den nuvarande 1l:e maskinsektionen,

omfattande linjerna Mjölby—Nässjö—Hässleholm och Falköping

—Nässjö med sektionsföreståndarexpedition i Nässjö, indrages; med undantag

av linjen Falköping—Nässjö, som överflyttas till 5:e maskinsektionen,

lägges Ilie maskinsektionen till 10:e sektionen, omfattande bland andra

linjerna Malmö—Hässleholm och Malmö—Trälleberg samt med bibehållen

sektionsföreståndarexpedition i Malmö.

Beträffande de ändringar i fråga örn personalbehovet för sektionsledningen,

som den sålunda ändrade sektionsindelningen skulle medföra, anför styrelsen

:

Förste maskiningenjören å nuvarande ll:e maskinsektionen skulle övertaga

ledningen av 2:a maskin sektionen samt sistnämnda sektions föreståndare,

en maskiningenjör, såsom helt övertalig uppföras å övergångsstat. Genom

indragning _ av 3:e maskinsektionen bleve föreståndaren för denna sektion,

en maskiningenjör, övertalig. A andra sidan erfordrades å 5:e maskinsektionen,

med placering i Göteborg, en tjänsteman såsom biträdande

sektionsledare — närmast med överinseende över sektionens ångdrivna linjer

— vilken tjänsteman borde hava maskininspektors grad. Det syntes därför

lämpligt, att den genom indragningen av 3:e maskinsektionen icke erforderliga

maskiningenjörstjänsten utbyttes mot en maskininspektorsbefattning; avsett

vore att låta innehavaren av sistberörda maskiningenjörstjänst, vilken tjänsteman

skulle uppföras å övergångsstat, uppehålla nämnda maskininspektorsbefattning.

Harförutom väntades den förändrade sektionsindelningen även medföra

vissa besparingar beträffande den å sektionsföreståndarexpeditionerna tjänstgörande

personalen i lägre grader. Sålunda kunde redan nu förutses, att å

den till följd av 3:e maskinsektionens indragning obehövliga maskiningenjörsexpeditionen

i Orebro för närvarande placerade en kontorsskrivare, en förste

kontorist och en kontorist komme att bliva helt övertaliga. Dessa tjänstemän,

för vilka annan tjänst på den aktiva staten ej kunde beredas, borde

därför uppföras å övergångsstat. Vidare beräknades genom indragningen av

maskiningenjörsexpeditionen i Nässjö — vilken indragning torde vara i sin

helhet verkställd före utgången av år 1933 — ytterligare ett antal tjänstehavare

i motsvarande grader kunna lediggöras.

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts hemställer järnvägsstyrelsen,

att antalet maskiningenjörsbefattningar (26:e lönegraden) måtte minskas

med två och antalet maskininspektorsbefattningar (22:a lönegraden) ökas

med en.

Mot indragning av de ifrågavarande båda maskiningenjörstjänsterna, vilka

till följd av med elektrifieringen sammanhängande omändringar av vissa

maskinsektioner ej längre erfordras, har jag ej något att erinra.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 67.

Vad angår järnvägsstyrelsens förslag att inrätta en maskininspektorsbefattning

för beredande av biträde åt föreståndaren för femte maskinsektionen,

närmast vid utövande av överinseende över ångdrivna linjer, torde detta

förslag icke nu böra upptagas till omprövning. Därest, såsom i statsverkspropositionen

bebådats, en elektrifiering av västkustbanan inom kort kommer

till stånd, synes det nämligen kunna ifrågasättas, huruvida en dylik befattning

erfordras.

Beträffande personal, som på sätt järnvägsstyrelsen anfört skulle såsom

övertalig uppföras å övergångsstat, förutsätter jag, att den på för verket

lämpligaste sätt användes och i den män så är möjligt efter hand snarast

ånyo uppföres å den aktiva staten.

Ändrad löneställning för vissa sektionsföreståndare m. m. I propositionen

nr 146 (sid. 37—39) till nästlidet års riksdag anmäldes ett av järnvägsstyrelsen

framlagt förslag, att samtliga föreståndare för distriktens ban-, maskinoch

trafiksektioner, vilka befattningar voro fördelade på 27:e och 26:e lönegraderna

(förste ban- och maskiningenjörer samt förste trafikinspektörer

respektive ban- och maskiningenjörer samt trafikinspektörer), skulle placeras

i 27:e lönegraden samt att de i 27:e lönegraden å distriktskanslierna

placerade befattningarna såsom medhjälpare åt distriktscheferna (5 förste

baningenjörer, 5 förste maskiningenjörer och 5 förste trafikinspektörer)

skulle nedflyttas till 26:e lönegraden. Min företrädare i ämbetet förklarade

därvid, att han tillstyrkte förslaget örn nedflyttning i lönegrad av berörda

befattningar å distriktskanslierna men ansåg en uppflyttning i lönegrad av

sektionsföreståndarbefattningar i 26:e lönegraden böra ske endast efter prövning

från fall till fall. Departementschefen förordade den anordningen,

att de övertaliga befattningarna i 27:e lönegraden å distriktskanslierna finge

efter av Kungl. Majit verkställd prövning tagas i anspråk för befattningar

såsom sektionsföreståndare, givetvis inom ramen för det fastställda antalet

av för ifrågavarande tjänsteuppgifter avsedda befattningar i 27:e lönegraden,

samt tilläde, att efter prövning av från järnvägsstyrelsen framlagda förslag

angående ändrad lönegradsplacering av vissa sektionsföreståndartjänster

Kungl. Majit torde kunna redan till 1933 års riksdag göra framställning örn

eventuellt erforderlig ändring i antalet befattningar inom de olika grupperna.

Den sålunda förordade anordningen, vilken godkändes av riksdagen, innebär

alltså, att intill 15 befattningar tillhörande den högre lönegraden må

disponeras för sektionsföreståndarskap i den mån motsvarande minskning

sker i antalet till denna lönegrad hörande befattningar, vilka vid tiden för

statsmakternas beslut i ämnet år 1932 voro placerade å distriktskanslierna.

Genom särskilda beslut har Kungl. Majit efter framställningar av järnvägsstyrelsen

medgivit, att av förenämnda 15 befattningar i 27:e lönegraden å

distriktskanslierna tillhopa 11 (3 förste baningeniörs-, 4 förste maskiningenjörs-

och 4 förste trafikiuspektörsbefattningar) må disponeras för höjning till

27:e lönegraden av sektionsföreståndarbefattningar i 2G:e lönegraden, samt

föreskrivit, att berörda 11 befattningar å distriktskanslierna skola ersättas

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

med motsvarande antal befattningar i 26:e lönegraden, vilka förut avsetts

för respektive sektionsföreståndare. Någon ändring i antalet befattningar

inom ifrågavarande grupper är alltså icke nu erforderlig.

Indragning av befattningen förste telegrafist. Vid statens järnvägar finnes

ett antal ordinarie förste telegrafisttjänster (18:e lönegraden), avsedda för

föreståndare vid större telegrafexpeditioner.

I skrivelse den 16 januari 1933 har järnvägsstyrelsen hemställt örn indragning

av denna befattning. Styrelsen anför huvudsakligen följande:

Den övergång från telegrafi till telefoni för utväxling av tjänstemeddelanden,

som i rationaliseringssyfte under senare år mer och mer genomförts

vid statens järnvägar, hade medfört ett alltmera minskat behov av ifrågavarande

befattningar ända därhän, att de numera kunde helt avvaras. Som

följd därav hade ledigblivna tjänster av denna art under tiden för omförmälda

utveckling ej heller återbesatts, varför antalet förste telegrafister,

vilket högst utgjort 14, nu nedgått till 6. Vid angivna förhållanden syntes

det icke föreligga skäl att längre bibehålla denna genom utvecklingen numera

obehövliga befattning vid verket.

Därest ifrågavarande befattning indroges, hemställde styrelsen tillika att,

på sätt tidigare i liknande fall tillämpats, nuvarande förste telegrafister

måtte få överföras på övergångsstat, en formell anordning, som givetvis icke

medförde någon ändring i verksledningens strävanden att på för verket

förmånligaste sätt utnyttja vederbörandes arbetskraft.

Lönenämnden har tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens förslag.

Med biträdande av vad järnvägsstyrelsen i förevarande hänseende föreslagit

vill jag förorda, att ifrågavarande befattning uteslutes ur avlöningsreglementets

tjänsteförteckning.

Grunder för avlöning och pension till vissa i statens järnvägars tjänst

övertagna befattningshavare. Härefter torde jag få anmäla uppkomna frågor

rörande grunderna för avlöning och pension till vissa befattningshavare, som

övergått i statens järnvägars tjänst dels från Skåne—Smålands järnväg och

dels från enskilda järnvägarnas kontrollkontor.

Beträffande personal, som övertagits från Skåne—Smålands järnväg,

får jag erinra, att mellan järnvägsstyrelsen och Skåne—Smålands järnvägsaktiebolag

den 29 december 1931 och den 5 januari 1932 överenskommelse

träffades örn sammanförande av järnvägstrafiken vid den statens järnvägar

tillhöriga Markaryds station och den bolaget tillhöriga Markaryds västra

station till den förra stationen samt örn gemensamt begagnande av denna,

under förutsättning att bolaget erhölle tillstånd att nedlägga sin station.

Enligt nämnda överenskommelse och i anslutning därtill träffat särskilt avtal

skulle statens järnvägar av den bolagets trafikpersonal, som genom berörda

sammanslagning bleve för bolaget överflödig, övertaga sju befattningshavare,

nämligen en stationsföreståndare, ett kontorsbiträde och fem stationskarlar,

och skulle enligt upprättad förteckning dessa tjänstemän vid statens järn
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

vägar placeras i följande ordinarie befattningar, nämligen stationsföreståndare!!

såsom stationsinspektor av klass 4 A (18:e lönegraden), kontorsbiträdet såsom

kontorist (8:e lönegraden) oell stationskarlarna såsom stationskarlar (5:e

lönegraden).

Sedan bolaget hos Kungl. Majit anhållit örn tillstånd att nedlägga Markaryds

västra station, föreslog järnvägsstyrelsen i ett över ansökningen den

20 april 1932 avgivet utlåtande, att i fråga om berörda sju befattningshavare

skulle tillämpas de principer i avlönings- och pensionshänseende,

som gällt senast beträffande personal vid de av staten övertagna Norra

Södermanlands och Mellersta Södermanlands järnvägar.

Lönenämnden har i utlåtande den 17 juni 1932 anfört följande:

De av järnvägsstyrelsen föreslagna grunderna innebure, vad till en början

löneförmånerna anginge, att övergången i statens järnvägars tjänst icke skulle

för omförmälda sju befattningshavare medföra någon minskning i de löneförmåner,

de omedelbart före övergången innehaft vid Skåne—Smålands

järnväg, eller någon minskning i den rätt till löneförhöjning efter viss tjänstetid,

som enligt vid nämnda enskilda järnväg tillämpade grunder skulle hava

tillkommit dem, allt dock endast i den mån sålunda beräknad avlöning icke

överstege det högsta belopp, som enligt vid statens järnvägar gällande avlöningsreglemente

kunde utgå till tjänsteman i den lönegrad, som för vederbörande

befattningshavare angivits i förutnämnda förteckning. Då vid en

tillämpning av denna princip för löneförhållandenas ordnande efter övergången

det skulle kunna inträffa, att befattningshavarna vid placering i löneklass

inom vederbörande lönegrader kunde komma att erhålla högre löneklass

än den för lönegraden gällande begynnelselönen och i vissa fall även

personligt lönetillägg, skulle härigenom dessa befattningshavares löneförmåner

komma att bestämmas enligt grunder, som på vissa punkter avveke från

avlöningsreglem entets bestämmelser.

I pensionshänseende skulle i enlighet med omförmälda principer — för

så vitt ifrågavarande befattningshavare icke på därom gjord ansökning medgåves

inträde i statens järnvägars pensionsinrättningar — de, som tillhörde

enskilda järnvägarnas pensionskassa, bliva underkastade de av 1920

års riksdag godkända bestämmelser, som enligt Kungl. Majits brev den 4

juni 1920 tillämpades i fråga om den statens järnvägars personal, som förut

varit anställd vid Västkustbanan m. fl. angivna järnvägar. Då sex av de

till övertagande föreslagna tjänstemännen tillhörde nämnda kassa, skulle

följaktligen kommunikationsverkens pensionslag icke bliva å dessa befattningshavare

tillämplig utan vid deras avgång från statens järnvägars tjänst

fyllnadspension beräknas i enlighet med § 2 i nyssnämnda brev. Jämväl

den återstående befattningshavaren, en stationskarl, vilken icke tillhörde

någon pensionskassa, skulle undantagas från bestämmelserna i sagda pensionslag

och statens järnvägar i stället övertaga de skyldigheter, som Skåne

—Smålands järnvägsaktiebolag gent emot honom kunde hava iklätt sig.

En tillämpning av nu angivna pensioneringsprinciper beträffande de sex

förstnämnda befattningshavarna skulle medföra, att dessa tjänstemän liksom

ock deras efterlevande erhölle pensions- och dyrtidstillägg av trafikmedel i

enlighet med vad därom i särskilda författningar funnes stadgat.

Lönenämnden har, med uttalande att nämnden icke hade något att erinra

mot de sålunda angivna avlönings- och pensioneringsgrundernas tillämpning

i förevarande fall, tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 87.

m 33 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Kungl. Majit, som den 10 juni 1932 medgivit, att Markaryds västra

station finge nedläggas under förutsättning att järnvägstrafiken i Markaryd

ordnades i huvudsaklig överensstämmelse med i sådant hänseende mellan

järnvägsstyrelsen och järnvägsbolaget träffad överenskommelse, har sedermera

den 8 juli 1932 förordnat, att omförmälda sju befattningshavare skulle

tillsvidare, intill dess Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande meddelat beslut

i fråga örn grunderna för avlöning och pension för dem vid statens järnvägar,

i tillämpliga delar vara underkastade för dem tidigare gällande

anställnings- och avlöningsvillkor.

Vad härefter angår personal, som övertagits från enskilda järnvägarnas

kontrollkontor, hur järnvägsstyrelsen i skrivelser den 16 juni 1932

och den 30 september 1932 framlagt förslag i ämnet.

I den förstnämnda skrivelsen har styrelsen anfört, att mellan styrelsen

och svenska järnvägsföreningen träffats överenskommelse örn återförande

från och med hösten 1932 till järnvägsstyrelsens kontrollkontor av det arbete

med kontrollen av person- och godssamtrafiken, som efter att tidigare

hava utförts av styrelsens kontrollkontor under en följd av år ombesörjts

av enskilda järnvägarnas kontrollkontor. Härigenom skulle vinnas, förutom

fördelen för stationerna att få redovisa hela samtrafiken till ett kontrollkontor,

en direkt minskning i årliga kontrollkostnader av omkring 118,000

kronor, varav på statens järnvägar belöpte omkring 35,000 kronor. Enligt

berörda överenskommelse skulle, under förutsättning av Kungl. Maj:ts bifall,

i samband härmed statens järnvägar övertaga viss ordinarie personal vid

enskilda järnvägarnas kontrollkontor, nämligen 14 manliga kontorsbiträden,

1 kvinnligt kontorsbiträde och 1 kontorsvakt. Dessa tjänstemän komme att

vid statens järnvägar placeras i följande ordinarie befattningar, nämligen de

manliga kontorsbiträdena såsom kontorister (8:e lönegraden), det kvinnliga

kontorsbiträdet såsom kontorsbiträde (4:e lönegraden) och kontorsvakten

såsom expeditionsvakt (5:e lönegraden). Då de sammanlagda löneförmåner,

dessa befattningshavare vid övergången i statens järnvägars tjänst innehade,

överstege de sammanlagda löneförmånerna enligt lägsta och beträffande

samtliga kontorsbiträden jämväl den högsta löneklassen i nyssnämnda lönegrader

enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente samt för kontorsvakten

motsvarade 7:e löneklassen, har järnvägsstyrelsen hemställt om bemyndigande

att vid statens järnvägar tilldela dem lön enligt följande löneklasser,

nämligen kontoristerna enligt 12:e (högsta) löneklassen, kontorsbiträdet

enligt 7:e (högsta) löneklassen och expeditionsvakten enligt 7:e löneklassen.

Lönenämnden har i utlåtande den 4 juli 1932 tillstyrkt, att ifrågavarande

befattningshavare, vilka vid bifall till järnvägsstyrelsens hemställan samtliga

med undantag av kontorsvakten skulle få vidkännas en mindre löneminskning,

med avvikelse från bestämmelserna i avlöningsreglementet må vid sin

nyanställning såsom ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar erhålla lön

enligt högre löneklass än den lägsta inom vederbörande lönegrad. ''Vad be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

träffar pensionsförliållandena för omförmälda befattningshavare, vilka samtliga

innehava delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa, har lönenämnden

förklarat sig förutsätta att, därest de icke medgåves inträde i statens

järnvägars pensionsinrättningar, tjänstepensionsförhållandena för dem ordnades

enligt förenämnda, i Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1920 meddelade

bestämmelser örn rätt till pension för viss statens järnvägars personal, som

tidigare varit anställd vid Västkustbanan m. 11. järnvägar.

Till vad lönenämnden beträffande grunderna för ifrågavarande personals

pensionering anfört har järnvägsstyrelsen i utlåtande den 22 juli 1932 anslutit

sig.

Genom brev den 12 augusti 1932 har Kungl. Maj:t förordnat, att berörda

sexton befattningshavare skulle tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t efter

riksdagens hörande meddelat beslut i fråga örn grunderna för avlöning och

pension för dem vid statens järnvägar, i tillämpliga delar vara underkastade

för dem tidigare gällande anställnings- och avlöningsvillkor, dock att till

personalen icke linge utgå högre sammanlagda löneförmåner än som motsvarade

för vart och ett av de 14 manliga kontorsbitriidena de med placering

i 12:e löneklassen enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente förenade

löneförmånerna samt för det kvinnliga kontorsbiträdet och kontorsvakten

envar de vid placering i Tre löneklassen i samma reglemente utgående

löneförmånerna.

Sedermera har svenska järnvägarnas kontorspersonalförbund i en den 16

november 1932 ingiven skrift på anförda skäl hemställt, att ifrågavarande

kontorsbiträden, för vilka den av järnvägsstyrelsen föreslagna löneklassplaceringen

medförde en minskning i löneinkomst, i vissa fall uppgående till

omkring 400 kronor för år, måtte, såsom skett med personal vid enskilda

järnvägar, vilka tidigare införlivats med statsbanenätet, efter övergången i

statens järnvägars tjänst bibehållas vid lägst den löneställning, som de

skulle hava intagit vid fortsatt anställning vid enskilda järnvägarnas kontrollkontor.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande häröver den 23 december 1932 avstyrkt

framställningen. Styrelsen bär därvid anfört, att vid förhandlingarna örn

statens järnvägars övertagande av arbetet vid enskilda järnvägarnas kontrollkontor

styrelsen för bifall till svenska järnvägsföreningens förslag härutinnan

uppställt det villkoret, att statens järnvägar endast kunde övertaga personal

till det antal och i den tjänsteställning, som vore behövliga för utförande

av det sålunda nytillkomna arbetet vid järnvägsstyrelsens kontrollkontor,

samt att styrelsen framhållit, att innebörden av detta villkor vore, att den

övertagna personalen icke kunde vid statens järnvägar påräkna högre lön

än som motsvarade vid statens järnvägar utgående avlöning i kontoristgrad.

Enligt styrelsens mening förelåge i detta fall intet rimligt skäl och

än mindre någon skyldighet att vid anställande av personal, som varit anställd

hos järnvägsföreningen och av denna entledigats, utbetala högre av
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

i

20 Kungl. Majus proposition nr 87.

löräng än sona av statsmakterna ansetts skälig för det arbete, som den övertagna

personalen vore avsedd att vid statens järnvägar utföra.

I skrivelsen den 30 september 1932 bär järnvägsstyrelsen i fråga om ytterligare

tre från enskilda järnvägarnas kontrollkontor övertagna befattningshavare

anfört följande:

Mellan järnvägsstyrelsen oell svenska järnvägsföreningen hade på sin tid

träffats överenskommelse, att styrelsen från och med den 1 oktober 1930

skulle övertaga granskningen av all paketgodssamtrafik, även sådan som

berörde endast enskilda järnvägar, vilket arbete tidigare åvilat enskilda järnvägarnas

kontrollkontor. Ifrågavarande överenskommelse ledde sitt upphov

ur de under år 1929 mellan styrelsen och föreningen förda förhandlingarna

angående den nya pakettaxa, som sedermera blivit av Kungl. Majit fastställd,

och vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Under nämnda förhandlingar hade järnvägsföreningen påfordrat, att statens

järnvägar skulle övertaga den personal, som efter genomförandet av

överenskommelsen bleve övertalig å enskilda järnvägarnas kontrollkontor,

nämligen två manliga kontorsbiträden och ett kvinnligt kontorsbiträde. Då

det nya systemet i och för sig innebure flera lättnader i fråga örn expediering

och '' kontroll och därför skulle komma att medföra åtskilliga fördelar

även för statens järnvägar, hade styrelsen ansett sig böra villfara denna

järnvägsföreningens fordran. Det hade under förhandlingarna rörande personalens

övertagande förutsatts, att den icke skulle lida minskning i vid övertagandet

innehavda löneförmåner i järnvägsföreningens tjänst ävensom icke

heller minskning i den rätt till avlöningsfÖrbojning efter viss tjänstetid, som

tillkommit den enligt de i enskilda tjänsten tillämpade grunder.

Förenämnda tre tjänstemän hade sedan i december 1930 tjänstgjort huvudsakligen

å styrelsens kontrollkontor. De hade tillsvidare betraktats såsom

tillfällig arbetskraft och som sådan åtnjutit en lön, motsvarande den, som

för samma tid bort tillkomma dem i järnvägsföreningens tjänst.

För ifrågavarande tjänstemän vore avsedda ordinarie befattningar vid

statens järnvägar i följande lönegrader, nämligen för de manliga kontorsbiträdena

kontoristbefattningar (8:e lönegraden) och för det kvinnliga kontorsbiträdet

kontorsbiträdesbefattning (4:e lönegraden). Då slutlönen i nämnda

befattningar vid statens järnvägar jämte därå belöpande dyrtidstillägg understege

de sammanlagda löneförmåner, slutlön jämte dyrtidstillägg, som berörda

tjänstemän vid övergången i statens järnvägars tjänst åtnjutit vid enskilda

järnvägarnas kontrollkontor, syntes det nödvändigt att tilldela dem personligt

lönetillägg.

På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, dels att omförmälda tre tjänstemän

efter sin övergång i statens järnvägars tjänst finge vid varje tidpunkt

åtnjuta löneförmåner till minst samma belopp, som de skulle hava uppburit,

därest de kvarstått vid enskilda järnvägarnas kontrollkontor i vid övergångstillfället

innehavda befattningar, dels oek att de av dessa tjänstemän, som

efter övergången i statens järnvägars tjänst kvarstode i enskilda järnvägarnas

pensionskassa, finge i pensionshänseende komma i åtnjutande av enahanda

förmåner, som jämlikt Kungl. Majis brev den 4 juni 1920 tillkomme vissa

förut vid Yästkustbanan m. fl. järnvägar anställda tjänstemän vid statens

järnvägar, vilka kvarstode i enskilda järnvägarnas pensionskassa.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Lönenämnden erinrar till en början om de provisoriska avlöningsvillkor,

som genom förenämnda Kungl. Maj:ts brev den 12 augusti 1932 fastställts

för de förut omförmälda, från enskilda järnvägarnas kontrollkontor övertagna

16 befattningshavarna, samt anför vidare:

I detta sammanhang torde ock få erinras därom, att 1931 års riksdag

(skrivelse nr 231) vid anmälan till Kungl. Majit av sitt beslut i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition, nr 105, angående statsförvärv av Norra Södermanlands

järnväg, med föranledande av en inom riksdagen väckt motion uttalat,

att med statens järnvägars allmänna skyldighet att övertaga nämnda

järnvägs personal ej borde få följa någon rätt för ifrågavarande befattningshavare

till avlöningsförmåner, som överstege vad som efter statliga avlöningsnormer

kunde anses skäligt.

Det synes lönenämnden uppenbart, att de nu till uppförande å statens

järnvägars ordinarie stat ifrågasatta tre tjänstemännen icke böra efter tillträdande

av ordinarie kontorist- respektive kontorsbiträdesbefattning erhålla

gynnsammare lönevillkor, än som bestämts i fråga örn de i Kungl. Maj:ts

brev den 12 augusti 1932 omförmälda kontorsbiträdena. För de två i styrelsens

förevarande framställning omförmälda manliga kontorsbiträdena torde

sålunda lönen, efter tillträdande av kontoristtjänst vid statens järnvägar, i

varje fall icke böra utgå med högre belopp än enligt den högsta för kontorist

gällande löneklassen eller 12:e löneklassen samt för det kvinnliga kontorsbiträdet

ej heller med högre belopp än enligt den näst högsta för kontorsbiträde

gällande löneklassen eller 7:e löneklassen enligt den i kommunikationsverkens

avlöningsreglemente intagna löneplanen.

I fråga örn löneställningen för de från Skåne—Smålands järnväg övertagna

befattningshavarna synes visserligen järnvägsstyrelsens därutinnan

framställda förslag icke helt överensstämma med de av statsmakterna senast

godkända principerna för övertagande av enskilda järnvägars personal. Då

emellertid den ifrågasatta lönegradsplaceringen synes vara grundad på bindande

överenskommelse mellan järnvägsstyrelsen och järnvägsbolaget, anser

jag mig böra biträda järnvägsstyrelsens förslag.

Vad angår den från enskilda järnvägarnas kontrollkontor övertagna personalen

ansluter sig den löneplacering, som föreslagits för den från och med

hösten 1932 övertagna gruppen av 16 befattningshavare till nyssnämnda

principer för övertagande av enskilda järnvägars personal. Med anledning

av den minskning i löneinkomst, som för de flesta av dessa tjänstemän

skulle inträda, har framställning gjorts från vederbörande personalförbund

om bibehållande för dessa av deras löneställning i enskild tjänst. Enligt

vad jag inhämtat skall från och med instundande februari dyrtidstillägg

åt kontorspersonalen vid de enskilda järnvägarna utgå med ett ej oväsentligt

lägre belopp än som utgick vid ifrågavarande personals övergång i

statens järnvägars tjänst. Härigenom kommer löneskillnaden att minskas.

Såväl med hänsyn härtill som i betraktande av vad järnvägsstyrelsen anfört

synas skäl till avvikelse från styrelsens förslag icke föreligga.

Yad åter beträffar den andra gruppen från enskilda järnvägarnas kontrollkontor

övertagen personal, nämligen de tre sedan slutet av år 1930 i statens

järnvägars tjänst anställda, har järnvägsstyrelsen med hänsyn till vad som

förutsatts vid förhandlingarna för deras övertagande i statens järnvägars

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

tjänst föreslagit deras bibehållande vid löneförmånerna i enskild tjänst,

oaktat dessa överstiga avlöningsförmånerna enligt högsta löneklassen i de

lönegrader, som närmast motsvara tjänstemännens tidigare löneförhållanden

och i vilka de skulle placeras såsom ordinarie befattningshavare vid statens

järnvägar. Dessa befattningshavare skulle alltså komma i åtnjutande av förmånligare

avlöningsvillkor än den förut omförmälda, större gruppen personal,

som övertagits från enskilda järnvägarnas kontroll kontor. Även örn vad

vid berörda förhandlingar förekommit icke skulle vara av bindande art, torde

dock ifrågavarande tre tjänstemän särskilt med hänsyn därtill, att de alltifrån

sin övergång i statens järnvägars tjänst eller sedan mer än två år bibehållits

vid sina förut innehavda löneförmåner, hava fått grundad anledning att

räkna med att så också för framtiden skulle bliva förhållandet. De billiglietsskäl,

som sålunda här föreligga, äro av den beskaffenhet, att jag anser

mig böra förorda, att järnvägsstyrelsens förslag följes. Härför kan också

anses tala, att den förut omförmälda, med februari månad 1933 inträdande

sänkningen av dyrtidstillägget till de enskilda järnvägarnas kontorspersonal

jämväl beträffande ifrågavarande tre tjänstemän medför en minskning, varigenom

deras föreslagna löneförmåner mera närma sig löneförmånerna enligt

högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad vid statens järnvägar.

Mot de av järnvägsstyrelsen föreslagna grunderna för pensionering åt

ifrågavarande personalgrupper, vilka grunder överensstämma med vad i sådant

hänseende plägat tillämpas vid statens övertagande av enskilda järnvägar,

har jag intet att erinra.

Fråga om förändrad tjänste- och löneställning för lokomotivbiträden å elektriska

lokomotiv m. m. Den å statens järnvägars lokomotiv tjänstgörande

personalen utgöres av lokomotivförare (12:e lönegraden) och biträde, lokomotiveldare

(7:e lönegraden). Sedan elektrisk drift å vissa linjer införts, hava

även såsom biträden å de elektriska lokomotiven tjänstgjort lokomotiveldare,

vilka utbildats för tjänstgöring å ånglokomotiv men som med hänsyn

till de delvis nya eller förändrade arbetsuppgifter, som åvila dem

vid tjänstgöring å de elektriska lokomotiven, genomgått särskild kortare utbildningskurs.

Jämlikt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter erhåller lokomotivpersonalen

för den tid, den tjänstgör å lokomotiv, s. k. lokomotivtjänstpenningar,

vilka utgå vid tåg- och lijälptjänst med vissa angivna, för

skilda slag av tåg olika belopp för varje lokomotivkilometer samt vid växlings-

och reservtjänst med vissa angivna belopp per timme. Vid tåg- och

hjälptjänst utgår ifrågavarande ersättning i varje fall till lokomotiveldare

å ånglokomotiv med hälften och till lokomotivbiträde å elektriskt lokomotiv

med tredjedelen av ersättningen till lokomotivförare å respektive lokomotiv.

Även vid växlings- och reservtjänst utgår ersättning till lokomotiveldare

med lägre belopp än till lokomotivförare.

Järnvägsstyrelsen har nu i skrivelse den 30 september 1932 framlagt förslag

örn att befattningen såsom biträde å elektriskt lokomotiv skall hänföras

till 6:e lönegraden med benämningen maskinbiträde. Till stöd därför anför

styrelsen följande:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 87.

I den män den fortgående elektrifieringen av statsbanenätet endast berört

vissa mindre delar av detsamma hade lokomotivpersonalen måst behärska

såväl äng- som elektrolokomotivdriftens tekniska resurser. Under sådana

förhållanden hade styrelsen icke kunnat taga under övervägande en eljest

av de olika tjänstgöringsförhållandena påkallad uppdelning av personalen

med tjänstgöring å ena sidan enbart på ånglokomotiv och å den andra enbart

på elektrolokomotiv. Numera hade emellertid elektrifieringen av statsbanenätet

fortskridit så långt, att en sådan uppdelning vöre möjlig.

Förarnas uppgifter i de båda olika tjänsterna skilde sig icke i någon

nämnvärd grad från varandra, och de förbättrade arbetsförhållanden, som

inträtt i och med elektrolokomotivens införande, motvägdes i någon mån

därigenom, att tidtabellstiden kunnat utökas allt efter som tid för lokomotivskötsel

bortfallit.

Yad ånglokomotiveldarna respektive elektrolokomotivbiträdena beträffade,

vore emellertid förhållandet helt annorlunda, i det att den fysiska påfrestningen

vid eldningen ävensom det å ånglokomotiveldaren uppställda, nödvändiga

kravet på kunskap örn ångpannors konstruktion, verkningssätt och

skötsel bortfölle vid tjänstgöring å enbart elektrolokomotiv. Tjänstens karaktär

hade således förändrats till huvudsakligen aktgivande å givna signaler

och viss enklare tillsyn över maskineriet. En sänkning av elektrolokomotivbiträdets

tjänsteställning vore därför motiverad och av behovet påkallad.

Enligt styrelsens förmenande borde emellertid den ifrågasatta förändrade

tjänsteställningen icke rättvisligen drabba den nuvarande generationen lokomotivpersonal

i ordinarie eller extra ordinarie ställning, som utbildats antingen

enbart för ångdrift eller — under övergångstiden —- för såväl ångdrift

som elektrisk drift. Sänkningen borde således tillämpas endast å nu

befintliga lokomotiveldaraspiranter, vilkas löneförmåner understege lönen förde

nya elektrolokomotivbiträdena, förslagsvis benämnda maskinbiträden, och

sedermera i den mån lokomotivmannakåren behövde rekryteras, vilket med

hänsyn isynnerhet till de nuvarande lokomotivförarnas höga levnadsålder

syntes komma att erfordras inom ej alltför avlägsen framtid, även örn fortsatt

elektrifiering komrne att företagas. Styrelsen ansåge sig härvid böra

framhålla, att av samma skäl — den stora avgången av lokomotivförare —

lokomotiveldarutbildat maskinbiträde givetvis kunde komma att inom ej alltför

lång tid befordras till eldare för tjänstgöring å ångdrivna linjer.

Då efter elektrifieringens genomförande överskott å vagn- och stallkarlar

(5:e lönegraden) komme att uppstå, hade styrelsen tänkt sig den utvägen,

att man ur nämnda kår kunde utvälja i kroppsligt hänseende lämplig personal,

som efter någon tids provtjänstgöring skulle tjänstgöra som elektrolokomotivbiträden,

i den män redan utbildade lokomotiveldare ej funnes att

tillgå. Härigenom vunnes den fördelen, att överskottet å vagn- och stallkarlar

toges i anspråk, varigenom anordningen med maskinbiträden för

tjänst på elektrolokomotiv kunde till en början genomföras utan nyrekrytering.

Då elektrolokomotivbiträdenas tjänstgöring icke kunde sägas vara på

något sätt mera krävande än exempelvis konduktörspersonalens — utan

snarare tvärtom — och dessa biträden endast i mycket ringa mån kunde

inverka på tågets rätta framförande, syntes lokomotivtjänstpenningar ej böra

till dem utgå. Styrelsen finge beträffande denna fråga hänvisa till särskild

framställning.

I anslutning härtill har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 19 november

1932 hemställt, att Kungl. Majit ville meddela föreskrift därom, att lokomotivtjänstpenningar

vid tjänstgöring såsom biträde å elektrolokomotiv hädan
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 87.

efter endast finge utgå till ordinarie och extra ordinarie lokomotiveldare samt

till sådana ordinarie vagn- och stallkarlar, som tillhöra den s. k. lokrekryteringspersonalen.

Järnvägsstyrelsens förslag beträffande elektrolokomotivbiträdestjänsterna

hava uppkallat gensagor från Sveriges loJcomotivmannaförbund.

Förbundet framhåller bland annat, att enligt förbundets mening en uppdelning

av befattningarna såsom biträden å lokomotiv i två grupper icke

vore praktiskt ändamålsenlig, att lokeldarbefattningen en gång erhållit sin

nuvarande jämförelsevis låga löneställning med hänsyn till då rådande goda

befordringsutsikter, vilka dock numera avsevärt försämrats, samt att, även

om tjänstgöringen såsom biträde å elektrolokomotiv kroppsligt vore lindrigare

än å ånglokomotiv, den ständigt fortgående intensifieringen av tjänsten i

förening med minskningen av personal medförde en automatisk ökning av

åliggandena för den kvarvarande personalen, varjämte de allt kortare tidsmomenten

för utförandet av varje detalj i tjänsten på elektrolokomotivbiträdena

ställde ökade krav i fråga örn rörlighet och snabbhet. Härtill komme,

att för närvarande funnes omkring 300 extra ordinarie lokomotiveldare och

lokomotiveldarutbildade vagn- och stallkarlar samt omkring 100 lokomotiveldaraspiranter

eller tillhopa omkring 400 man redan lökom otiveldarutbildad

personal, vilken rättvisligen först borde befordras till ordinarie lokomotiveldare.

På grund av det anförda har förbundet hemställt, att med inrättandet

av den nya maskinbiträdesbefattningen måtte få anstå. Beträffande

lokomotivtjänstpenningarna har förbundet yttrat, att dessa representerade

en del av lönen och så fast förankrats i lönesystemet, att lokomotivpersonalens

inplacering i löneskalan vid varje löneregleringstillfälle bestämts

och avvägts med hänsyn bland annat till denna förmån. Enligt förbundets

mening borde en indragning av lokomotivtjänstpenningarna kompenseras

med en motsvarande höjning av den fasta årslönen. Därest emellertid en

sänkning av löneställningen för elektrolokomotivbiträden genomfördes, borde

rätten till lokomotivtjänstpenningar icke samtidigt förvägras dem. Förbundet

har hemställt, att järnvägsstyrelsens förslag i denna del icke måtte

gå i verkställighet.

Lönenämnden har beträffande den nya maskinbiträdesbefattningen anfört

följande:

Lönenämnden har i ändamål att kunna bilda sig en egen uppfattningrörande

lokomotivbiträdenas göromål å de elektriska tågen företagit en resa

till Södertälje och åter. Nämnden har därvid icke kunnat undgå att uppmärksamma,

att biträdets tjänstgöring å ett elektriskt lokomotiv företer en

väsentlig skillnad i avseende å arbetets karaktär i jämförelse med lokomotiveldarens

tjänstgöring å ett ånglokomotiv. Den lokomotiveldare!! å ett ånglokomotiv

åvilande, synnerligen påfrestande eldningen samt tillsynen över

ångtrycket och värmetillgången i lokomotivpannan bortfaller vid tjänstgöring

å elektrolokomotivet, och den noggranna oell ingående uppmärksamhet, lokomotiveldarna

måste ägna åt smörjning och tillsyn av ånglokomotivets olika

delar, inskränker sig beträffande elektrolokomotivet med dess automatiska

smörjningssystem i regel till ett enklare övervakande av maskineriet. Givetvis

är det önskvärt, att även biträdet å ett elektrolokomotiv äger så ingående

kännedom som möjligt örn det elektriska maskineriets verkningssätt

m. m., men i sista hand ankommer det dock på lokomotivets förare att vid

driftsstörningar och dylikt ingripa.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 87.

På grund av inhämtade upplysningar oell de iakttagelser, nämnden sålunda

haft tillfälle göra rörande arten och omfattningen av lokomotivbiträdenas

arbetsuppgifter, har nämnden funnit sig icke kunna inför de av styrelsen

gjorda uttalandena göra gällande, att biträdestjänstgöringen med nödvändighet

motiverar samma löneställning som lokomotiveldarens. Den anordning,

styrelsen nu föreslagit, finner sig också nämnden kunna godtaga, särskilt

som den nedfiyttning i lönegrad, som ifrågasättes för den å elektrolokomotiven

tjänstgörande biträdespersonalen, icke skulle drabba större delen

av den nu vid de elektrifierade linjerna tjänstgörande lokomotiveldarkåren,

utan allenast lokomotiveldaraspiranterna.

Lokomotivmaunaförbundet Ilar hemställt, att med inrättande av den föreslagna

nya biträdesbefattningen måtte få anstå med hänsyn bland annat därtill,

att för närvarande förefunnes omkring 400 för lokomotivtjänst utbildade

befattningshavare i extra ordinarie lokomotiveldares, vagn- och stallkarlssamt

lokomotiveldaraspirants ställning, vilka befattningshavare rättvisligen

dessförinnan borde bliva befordrade till lokomotiveldare. Lönenämnden beaktar

väl den synpunkt jiå frågan, som sålunda blivit från förbundets sida

framförd. Emellertid är att märka, att så vitt angår lokomotiveldaraspiranterna

någon avsevärd minskning i möjligheterna att vinna befordran till

högre tjänst knappast torde komma att inträda. Skillnaden blir i huvudsak

den, att vad angår de elektrifierade linjerna befordran i första hand skulle

ske till den nya maskinbiträdesgraden och först sedermera — i den mån

vakanser å lokomotiveldarbefattningar uppstå vid ångdriften — till lokomotiveldare.

Ej heller torde det föreligga någon egentlig anledning till farhåga för att

den nuvarande s. k. lokrekryteringskåren i övrigt icke skulle inom rimlig

tid erhålla befordran till ordinarie lokomotiveldare. Visserligen kan det

förutses, att på grund av elektrifieringens fortskridande ävensom på grund

av det nu föreslagna utbytet av lokomotiveldarbefattningar mot tjänster i

maskinbiträdesgraden ett överskott av ordinarie lokomotiveldare kommer att

uppstå, men å andra sidan är att märka, att under den närmaste framtiden

ett betydande antal lokomotivförare komma att inträda i pensionsåldern.

Detta antal beräknas för tiden 1932—1939 uppgå till inemot 700. Den avsevärda

uppflyttning av ordinarie lokomotiveldare till lokomotivförargraden,

som härav föranledes, lärer i sin tur bereda relativt goda möjligheter förde

nuvarande extra ordinarie lokomotiveldarna och i lokomotivtjänst gående

vagn- och stallkarlarna att vinna ordinarie anställning såsom lokomotiveldare.

Lönenämnden förutsätter emellertid, att järnvägsstyrelsen under den kommande

övergångstiden tager all möjlig hänsyn till sistnämnda båda gruppers

berättigade krav i fråga örn befordran.

På grund av det anförda har lönenämnden tillstyrkt bifall till förslaget.

Vidkommande förslaget örn borttagande av lokomotivtjänstpenningarna

för maskinbiträdena har lönenämnden — under hänvisning till sin ställning

till frågan om maskinbiträdenas lönegradsplacering — anfört, att en dylik

åtgärd enligt nämndens mening skulle innebära en väl stark beskärning av

denna personalgrupps löneförmåner, vartill komma den ojämnhet i löneförhållandena,

som för en avsevärd tid framåt skulle förefinnas därutinnan, att

den nuvarande generationen elektrolokomotivbiträden komme att uppbära

denna speciella ersättning, medan nytillträdande biträden skulle vara förvägrade

densamma. Med hänsyn härtill och då enligt gällande bestämmelser lokomotivtjänstpenningar

utginge till elektrolokomotivbiträden endast med tredjedelen

av dylik ersättning till lokomotivförare, medan biträde å ånglokomotiv upp
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

26 Kungl. Majus proposition nr 87.

bure hälften av ersättningen till lokomotivförare, har lönenämnden funnit sig

icke böra tillstyrka bifall till järnvägsstyrelsens förslag i denna del. Avvikande

mening har uttalats av två ledamöter, som ansett, att förslaget bort av lönenämnden

tillstyrkas.

Av vad i förevarande ärende anförts örn lokomotivbiträdenas tjänstgöringsförhållanden

på ånglokomotiv respektive elektriska lokomotiv torde

framgå, att arbetsuppgifterna för biträdena på elektriska lokomotiv få anses

vara mindre krävande än ånglokomotiveldarnas tjänsteåligganden. Såvitt

det gäller den rena biträdestjänsten å elektrolokomotiv torde därför anledning

icke saknas att placera denna en lönegrad under den, som tillkommer

ånglokomotiveldarna. Emellertid lära dessa biträden komma att i betydande

utsträckning få tjänstgöra även i mera krävande befattning. Enligt

vad jag inhämtat, är det nämligen järnvägsstyrelsens avsikt att jämväl låta

de i lönehänseende nedflyttade elektrolokomotivbiträdena vinna befordran till

förare å elektrolokomotiv och låta dem undergå för sådan befordran nödig

utbildning, och på grund av gängse praxis samt rådande befordringsförhållanden

skulle detta medföra bland annat, att elektrolokomotivbiträdena under

i många fall avsevärd tid finge tjänstgöra som tillförordnade lokomotivförare.

Sistnämnda förhållande synes påkalla en mera detaljerad utredning av

föreliggande löneregleringsärende, innan det slutgiltigt avgöres. Det kan

nämligen knappast anses tillfredsställande att införa en anordning, som skulle

leda till att de som uppehålla samma tjänst, tillförordnade förare å elektrolokomotiv,

skulle i en del fall avlönas efter den för lokomotiveldare fastställda

7:e lönegraden, i andra fall efter den av järnvägsstyrelsen nu för

biträde på elektrolokomotiv föreslagna 6:e lönegraden. Ifrågasättas kan

ock, huruvida man, med hänsyn bland annat till de jämförelsevis långa

förordnandeperioder det såsom nyss antytts här oftast gäller, på en befattningshavare

i 6:e lönegraden rimligen bör ställa de fordringar och av

honom utkräva det ansvar, som åvila lokomotivföraren (12:e lönegraden),

och detta särskilt som i vissa elektriskt drivna tåg å lokomotivet tjänstgör

endast en man, föraren, vilket givetvis är ägnat att skärpa anspråken

på denne. Jag är alltså icke beredd att nu tillstyrka framläggande

för riksdagen av järnvägsstyrelsens förslag i här berörda lönefråga utan

anser fastmer, att den bör göras till föremål för ytterligare överväganden,

därvid jämväl bör ägnas beaktande åt riksdagens uttalande och beslut år

1925 rörande förbättrad löneställning för lokomotiveldare. Ett uppskov med

frågans avgörande kan så mycket hellre utan olägenhet ske, som vid ett

genomförande av järnvägsstyrelsens förslag verkningarna därav icke nämnvärt

skulle göra sig gällande förrän efter det flertalet av den nu befintliga

lokrekryteringspersonalen vid statens järnvägar vunnit befordran till lokomotiveldare.

Yad angår järnvägsstyrelsens förslag örn indragning av lokomotivtjänstpenningar

hänför sig detta till den ifrågasatta ändrade tjänsteställningen

för biträden å elektrolokomotiv, varför, som en konsekvens av det nyss

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition, nr 87.

sagda, jag anser anledning saknas att till prövning nu upptaga detta spörsmål.

Jag tinner mig dock böra meddela, att jag på denna punkt biträder

vad lönenämnden anfört.

Ändrad benämning å vissa befattningar. Järnvägsstyrelsen har föreslagit sådan

ändring i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet, att benämningen

maskinbiträde skulle givas, förutom till de nya elektrolokomotivbiträdena,

jämväl åt befattningen maskin- oell pannskötare (6:e lönegraden) samt att be.

fattningarna vagn- och stallkarl samt stationskarl (båda i 5:e lönegraden)

skulle erhålla den gemensamma benämningen stationsvakt. Till stöd härför

anför styrelsen följande:

Dubbelbenämningarna maskin- och pannskötare samt vagn- och stallkarl

vore i tjänsten tyngande, och det torde icke vara lämpligt, att för samma

person i tjänstebeteckningen angåves två olika befattningar. Beträffande

särskilt vagn- och stallkarlarna, som utgjorde maskinavdelningens stationära

personal, ansåge styrelsen, att det vid fullföljandet av strävandena att åstadkomma

samverkan mellan de olika avdelningarnas personal vore till nackdel

för verket att med en särskild benämning utmärka, att en personalgrupp

tillhörde viss avdelning, när möjlighet förelåge att även utnyttja dess arbetskraft

inom annan avdelning. Enligt styrelsens mening borde därför innehavare

av vagn- och stallkarlsbefattning lämpligen erhålla samma benämning

som trafikavdelningens motsvarande stationära personal, stationskarlarna.

Då emellertid ändeisen »karl» måste anses mindre lämplig, syntes i analogi

med benämningarna »banvakt», »förrådsvakt» m. fl. titeln stationsvakt böra

tilldelas ifrågavarande två befattningsgrupper.

Lönenämnden har framhållit önskvärdheten av att förändringar i tjänsternas

titulatur i regel icke förekomme annat än i samband med en mera allmän

granskning i detta hänseende av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet.

Lönenämnden har emellertid intet att erinra mot benämningen

maskinbiträde för de nuvarande maskin- och pannskötarna, särskilt som

sistnämnda beteckning torde hava visat sig mindre lämplig för användning

i den dagliga tjänsten. Yad åter angår benämningen stationsvakt har lönenämnden

funnit införandet av denna titel knappast innebära någon förbättring

samt meddelar, att enligt vad nämnden erfarit någon mera allmän

sympati för detta förslag icke heller torde förefinnas bland den därav berörda

personalen. Lönenämnden anser därför lämpligast att bibehålla beteckningen

stationskarl samt förordar, att denna benämning blir gemensam för de nuvarande

stationskarls- samt vagn- och stallkarlsgrupperna.

Till järnvägsstyrelsens uppfattning örn lämpligheten av att utbyta de nuvarande

dubbelbenämningarna å vissa befattningar mot kortare namn kan

jag ansluta mig. Jag tillstyrker därför införande av benämningen maskinbiträde,

vilken — med den ställning, som jag i nästföregående punkt tagit

till frågan örn biträdena å elektrolokomotiv —- nu skulle endast ersätta

benämningen maskin- och pannskötare. Vad beträffar järnvägsstyrelsens

förslag att utbyta benämningarna vagn- och stallkarl samt stationskarl mot

stationsvakt talar mot detta val av benämning förutom vad lönenämnden anfört

även den omständigheten, att man såvitt möjligt torde böra undvika infö
-

Departenients
chofen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

randet av nya befattningsnamn i tjänsteförteckningen. För min del vill jag

förorda lönenämndens förslag, att bägge dessa personalgrupper erhålla benämningen

stationskarl.

Fråga om ändrad tjänste- och löneställning för trafikbiträden. Jag har

vidare att anmäla av järnvägsstyrelsen i skrivelse den 12 december 1932

framlagt förslag rörande förändrad tjänste- och löneställning för befattningsgruppen

trafikbiträden vid statens järnvägar.

Innan jag ingår härpå, torde först få lämnas en redogörelse för denna

befattnings tillkomst och vad därefter beträffande densamma förekommit.

Efter förslag av järnvägsstyrelsen och kommunikationsverkens lönekommitté

utbröts enligt beslut vid 1919 års riksdag i samband med antagandet

av gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid kommunikationsverken

ur den lägsta befattningshavargruppen vid trafikavdelningen, stationskarlarna

(5:e lönegraden), en särskild grupp, benämnd trafikbiträden, och placerades

i löneskalan i närmast högre lönegrad, den 6:e. Denna befattning var avsedd

för fullgörande av den mera kvalificerade delen av stationskarlsarbetet,

nämligen tjänstgöring såsom växlingsledare, spårväxlare och såsom tågklarerare

å mindre station, tjänstgöring i ställverk m. fl. arbetsuppgifter.

Antalet trafikbitriidesbefattningar fastställdes av Kungl. Majit i personalstaten

vid statens järnvägar för senare halvåret 1920 preliminärt till 1,286

och i staten för år 1921 mera definitivt till 1,204. Sedermera har emellertid

i enlighet med järnvägsstyrelsens därom gjorda framställningar antalet

dylika befattningar i de av Kungl. Majit fastställda personalstaterna i mån

av uppkommande vakanser år från år minskats, så att antalet i den för år

1932 fastställda staten utgjorde 897.

Anledningen till denna fortgående minskning av antalet trafikbiträdesbefattningar

har varit, att järnvägsstyrelsen funnit vissa olägenheter förbundna

med dessa befattningar. Då de för trafikbiträden avsedda arbetsuppgifterna

erfordrade personal med fullgod vigor och i regel även med

full rörlighet, fann järnvägsstyrelsen nödvändigt att efter hand till annan

tjänstgöring förflytta allt flera trafikbiträden, som vid tilltagande ålder eller

av annan anledning ej voro i stånd att fullgöra den kroppsligt påfrestande

trafikbiträdestjänsten. Då det härvid ej alltid var möjligt att bereda dem

sysselsättning å andra till trafikbiträdestjänsten hörande arbetsområden,

måste åtskilliga trafikbitfäden sättas att, fortfarande med lön såsom trafikbiträde,

förrätta vanlig stationskarls^ Anst. För att i någon mån undgå dessa

olägenheter hava uppkomna vakanser inom trafikbiträdesgraden icke återbesatts

utan i stället den arbetskraft, som utöver tjänstedugliga ordinarie

trafikbiträden erfordrats för trafikbiträdesarbetets utförande, uttagits bland

därtill lämpade stationskarlar, vilka med stöd av bestämmelserna i 20 §

3 mom. avlöningsreglementet tilldelats vikariatsersättning.

I sin till 1932 års riksdag avgivna berättelse framställde riksdagens revisorer

anmärkning rörande den sålunda av järnvägsstyrelsen tillämpade anordningen

att för tillgodoseende av det stadigvarande personalbehovet för utförande

av trafikbiträdesgöromål utöver i personalstaten fastställt antal ordinarie

trafikbiträdesbefattningar anlita ett antal stationskarlar mot vikariatsersättning

samt framhöllo behovet av statsmakternas kontroll över dylika

organisatoriska anordningar och uttalade i anslutning därtill, att denna

fråga enligt revisorernas mening bort av järnvägsstyrelsen underställas

Kungl. Majit för prövning av de åtgärder, styrelsen ansett lämpliga.

Järnvägsstyrelsen fann i häröver den 11 januari 1932 avgiven förklaring

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj-.ts proposition nr 87.

sakliga skäl tala för bibehållande av befintlig anordning men förklarade sig

intet hava att erinra mot att i samband med förslag till personalstat underställa

Kungl. Maj:ts prövning, huru stort antal trafikbiträdesbefattningar,

som för följande år linge förekomma vid statens järnvägar utan att vara

besatta med ordinarie innehavare.

Den av riksdagens revisorer gjorda anmärkningen föranledde ingen åtgärd

från riksdagens sida.

I skrivelse den 30 september 1932 med förslag till personalstat vid statens

järnvägar för år 1933 har järnvägsstyrelsen i anslutning till sitt nyssberörda

uttalande den 11 januari 1932 meddelat, att för år 1933 erfordrades tillhopa

1,236 trafikbiträdestjänster, och har styrelsen härav i statförslaget upptagit

ett från 897 för år 1932 till 861 minskat antal ordinarie trafikbiträdesbefattningar

samt hemställt, att återstående 375 trafikbiträdesbefattningar måtte

under år 1933 få anses finnas vid statens järnvägar utan att vara upptagna i

personalstaten och sålunda utan att vara besatta med ordinarie innehavare.

I utlåtande häröver den 1 november 1932 har lönenämnden med hänsyn

till att, enligt vad nämnden inhämtat, järnvägsstyrelsen inom den allra

närmaste tiden bomme att göra framställning örn trafikbiträdesbefattningens

slopande ansett sig icke kunna taga någon definitiv ståndpunkt till styrelsens

föreliggande förslag utan — i avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut i anledning

av sådan framställning —- förordat tillämpning av nuvarande anordning såsom

ett provisorium jämväl under år 1933. Avvikande mening har, med

vissa instämmanden, uttalats av tvenne nämndens ledamöter, vilka ansett,

att nämnden bort hemställa, att järnvägsstyrelsens förslag beträffande ickeordinare

trafikbiträdesbefattningar icke måtte vinna Kungl. Maj:ts bifall samt

att antalet trafikbiträdesbefattningar bestämdes till 1,236.

Genom brev den 16 december 1932 har Kungl. Majit i enlighet med lönenämndens

förslag i personalstaten för år 1933 fastställt antalet ordinarie

trafikbiträdesbefattningar vid trafikavdelningen till 897 samt medgivit, att

härutöver finge tills vidare under år 1933 vid statens järnvägar finnas ytterligare

339 dylika befattningar, vilka finge uppehållas på förordnande.

f|I sin föreliggande skrivelse den 12 december 1932 har järnvägsstyrelsen

pä grund av vunna erfarenheter uttalat den uppfattningen, att den på styrelsens

initiativ tillkomna tudelningen av stationskarlskåren i dess nuvarande

form vore mindre lycklig. Styrelsen har därför nu ansett sig böra framlägga

förslag till en definitiv lösning av trafikbiträdesfrågan. Enligt styrelsens

uttalade åsikt äro trafikbiträdesgöromålen endast att anse såsom mera

krävande stationskarlsarbeten, varför trafikbiträdestjänsten icke bör, såsom

för närvarande i viss mån iir förhållandet, vara en befordringstjänst. Trafikbiträdes-

och stationskarlstjänsterna böra eldigt styrelsens mening rätteligen

stå i samma lönegrad, den 5:e, och det mera kvalificerade station skarisarbetet,

alltså trafikbiträdesgöromålen, gottgöras med ett extra lönetillägg under

den tid, trafikbiträdestjänstgöringen varar.

Styrelsens förslag innefattar i huvudsak följande:

Befattningen trafikbiträde i den till kommunikationsverkens avlöningsreglemente

hörande tjänsteförteckningen överflyttas från 6:e till 5:e lönegraden.

Första ordinarieskap i 5:e lönegraden erhålles under benämningen

stationskarl. Till det mera kvalificerade arbetet uttagna stationskarlar benämnas

trafikbiträden och erhålla även konstitutorial såsom sådana samt

tilldelas utöver lön enligt 5:e lönegraden ett extra årligt lönetillägg, förslagsvis

skillnaden mellan två löneklasser inom 5:e lönegraden eller 144 kronor

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 87.

för år, så länge det högre kvalificerade arbetet varar. I fråga om tjänstledighetsavdrag

betraktas trafikbiträde såsom tillhörande 6:e lönegraden.

Även vid befordran till tjänst i högre lönegrad än den 6:e skall befattningshavaren

vid tillämpning av 12 § i avlöningsreglementet anses tillhöra 6:e

lönegraden, och följaktligen anses åtnjuta lön enligt närmast högre löneklass

än den innehavande, men skola avlöningsreglementets övriga bestämmelser

tillämpas å honom i hans egenskap av tjänsteman i 5:e lönegraden. Pensionsavgifter

och pension sunderlag bestämmas i enlighet med vad som gäller

för tjänstemän i <j:e lönegraden. Till vikarie, som under mer än sju dagar

i följd utför trafikbiträdesgöromål, utgår en ersättning av 40 öre örn dagen.

För genomförande av dessa förslag förutsättas erforderliga ändringar skola

ske i gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken ävensom i

tjänstepensionslagen för dessa verk.

I fråga om övergången till den sålunda ifrågasatta nya ordningen föreslås,

att den sedan åtskilliga år tillbaka fortgående minskningen av antalet

trafikbiträdestjänster i 6:e lönegraden skall fortsätta. Samtliga vid utgången

av juni månad 1933 i tjänst varande trafikbiträden i 6:e lönegraden överföras

den 1 juli 1933 å övergångsstat, utan rätt att vid utövande av trafikbiträdesgöromål

utbekomma förenämnda avlöningstillägg. De stationskarlar,

som vid ifrågavarande tidpunkt på förordnande förrätta trafikbiträdesgöromål,

konstitueras till trafikbiträden.

För den händelse ifrågavarande förslag, som även enligt styrelsens mening

innebure avsevärda, hittills ej tillämpade avvikelser från avlöningsreglementet,

icke ansåges böra genomföras, har styrelsen alternativt föreslagit, att trafikbiträdesbefattningen

avföres ur avlöningsreglementets tjänsteförteckning samt

att till stationskarl, som fullgör mera kvalificerade stationskarlsgöromål, må

utanordnas en särskild ersättning av 40 öre örn dagen.

Lönenämnden har införskaffat ytterligare utredning rörande den nuvarande

trafikbiträdeskårens tjänstgöringsförhållanden m. m.

Av denna utredning inhämtas, att av vid tiden omkring 1933 års ingång

befintliga 861 ordinarie trafikbiträden vid trafikavdelningen 167 icke voro

sysselsatta med annat än stationskarlsarbete. För effektiv trafikbiträdestjänstgöring

voro sålunda avdelade 694 ordinarie trafikbiträden. Härtill

kommo 29 befattningshavare i högre tjänstegrad än trafikbiträden samt

slutligen 342 stationskarlar, vilka innehade förordnanden såsom trafikbiträden

jämlikt 20 § 3 mom. avlöningsreglementet. Tillhopa sysselsattes

sålunda 1,065 tjänstemän med trafikbiträdesgöromål. Av nyssnämnda antal

167 trafikbiträden kunde 62 ■— däri även inräknade 4 invalider och 3 i tjänst

skadade — icke användas för trafikbiträdesarbete på grund av hög ålder,

sjuklighet eller andra kroppsliga defekter, och de återstående 105 tjänstgjorde

såsom stationskarlar huvudsakligen till följd av att motsvarande trafikbiträdesbefattningar

genom förenklingar i arbetet m. m. blivit indragna. En

betydande del av de sistnämnda torde dock med tiden kunna förflyttas till

annan tjänstgöringsort för att där användas för trafikbiträdestjänstgöring.

För egen del har lönenämnden avstyrkt järnvägsstyrelsens förslag samt

därvid anfört huvudsakligen följande:

Örn sålunda det antal trafikbiträden, som icke fullgjorde trafikbiträdesgöromål,

onekligen måste betraktas såsom förhållandevis stort, sett i relation

till trafikbiträdeskåren i dess helhet, syntes det å andra sidan uppenbart,

att de påvisade ojämnheterna i personalbeståndet inom trafikbiträdeskåren

vore en omständighet, med vilken man nödvändigtvis måste räkna, när fråga

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

vore om en befattnings]lavargrupp, som hade sig ålagd arbete av mera

krävande oell kroppsligt pressande natur. I alla händelser syntes föreliggande

förhållanden icke vara av den betydelse att påkalla sådana åtgärder

till förändring i trafikbiträdenas tjänste- och löneställning som de av järnvägsstyrelsen

föreslagna. Ett genomförande av styrelsens förslag skulle

innebära, att trafikbiträdeskåren komme i en undantagsställning i löneliänseende

i förhållande till andra tjänstemannagrupper så till vida, att då vederbörande

icke längre kunde fullgöra de på trafikbiträde ankommande arbetsuppgifterna,

han finge återgå till en liigre löneställning än han tidigare innehaft.

Den föreslagna löneanordningen beträffande trafikbiträdena förefölle lönenämnden

föga tilltalande ur löneteknisk synpunkt och skulle nödvändiggöra

införande i vederbörande avlöningsreglemente av nya och tämligen invecklade

särbestämmelser beträffande denna enstaka grupp befattningshavare.

Särskilt med hänsyn till att ett kommittéförslag rörande en allmän revision

av gällande avlöningsbestämmelser numera läge under Kungl. Majis prövning

torde det få anses lämpligast att, därest överhuvud taget en ändring i

löneställningen för här ifrågavarande befattningshavargrupp ansåges av omständigheterna

vara motiverad, denna fråga upptoges till skärskådande i

samband med den slutliga behandlingen av kommittéförslaget. Den besparing,

som med förslaget åsyftades, syntes med hänsyn till den relativt ringa

löneskillnaden mellan 6:e och 5:e lönegraden icke heller bliva av den storleksordning,

att densamma kunde tillmätas någon egentlig betydelse för

statens järnvägars ekonomi.

Om sålunda lönenämnden ansåge sig icke kunna tillstyrka järnvägsstyrelsens

nu omhandlade förslag, kunde lönenämnden ej heller förorda det

såsom ett alternativ framförda förslaget örn trafikbiträdesbefattningens fullständiga

slopande. Även mot detta alternativ syntes i huvudsak samma

erinringar kunna framställas, som anförts mot huvudförslaget. Därjämte

kunde framhållas att, därest trafikbiträ desbefattningen indroges, den stora

stationskarlsgruppen skulle få sina genom indragning av befattningar i högre

grad än stationskarl redan förut minskade befordringsmöjligheter ytterligare

försämrade.

Beträffande spörsmålet, huruvida den nuvarande provisoriska anordningen

med tillförordnade trafikbiträden jämsides med ordinarie trafikbiträden borde

bibehållas, syntes riktigast vara, att hädanefter å ordinarie stat uppfördes

det antal tjänster i trafikbiträdesgraden, som motsvarade det verkliga behovet.

Det torde icke ankomma på nämnden att framlägga något förslag i

sådant hänseende. Lönenämnden ansåge sig allenast böra framhålla, att på

grund av den alltjämt fortgående rationaliseringen ett visst antal befattningar,

åtminstone ett 100-tal, även i fortsättningen borde uppehållas allenast på

förordnande, så att av vidtagna förenklingar i trafikarbetet framkallad minskning

i antalet trafikbiträden kunde omedelbart genomföras.

Särskilt yttrande har även nu avgivits av förutnämnda två ledamöter, som

därvid bland annat uttalat sig örn det föreliggande utredningsmaterialet

samt vidhållit sin förut uttalade uppfattning i fråga örn antalet trafikbiträdesbefattningar

under år 1933.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå att, såsom förhållandena utvecklat

sig, de anordningar i personal- och löneliänseende, vilka tillämpas för

utförande av den mera krävande, för trafikbiträdesbefattning avsedda delen

av stationskarlsarbetet, icke kunna anses fullt tillfredsställande. I likhet med

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition nr 87.

lönenämnden och i huvudsak på av densamma anförda skäl finner jag emellertid

denna fråga vara av den beskaffenhet, att den lämpligen bör upptagas

till prövning först i samband med en mera allmän revision av gällande avlöningsbestämmelser.

Sammanfattning. I enlighet med vad jag här förordat beträffande statens

järnvägar skulle i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen

vid statens järnvägar upptagas en ny befattning, nämligen i 6:e lönegraden

maskinbiträde, samt ur nämnda förteckning utgå följande befattningar, nämligen

i 28:e lönegraden byrådirektör, i 18:e lönegraden förste telegrafist, i

6:e lönegraden maskin- och pannskötare och i 5:e lönegraden vagn- och

stallkarl. Vidare skulle beträffande antalet ordinarie befattningar i lönegraden

över den 20:e vidtagas de ändringar, som framgå av följande sammanställning:
-

Löne-

grad

Befattning

Nuvarande

antal

Föreslagen

Blivande

antal

Ökning

Minskning

28:e

Byrådirektör....................................

i

_

i

_

27:e

Förste byråingenjör .......................

ii

i

—

12

26:e

Maskiningenjör .............................

10

—

2

8

»

Trafikinspektör ...............................

8

2

—

10

24:e

Sekreterare ....................................

8

—

2

6

22:a

Elektroingenjör ............................

4

2

—

6

»

Konstruktör...........................

12

—

2

10

»

Maskininspektor .............................

17

1

—

18

21:a

Byråassistent .................................

18

1

—

19

»

Notarie ..........................................

10

2

—

12

Statens vattenfallsverk.

En notarietjänst å byggnad stekniska byrån. I skrivelse den 23 december

1932 har vattenfallsstyrelsen gjort framställning örn inrättande av vissa nya

ordinarie befattningar vid statens vattenfallsverk. Styrelsens förslag avser

bland annat inrättandet av en ny notariebefattning (21:a lönegraden) med

placering å styrelsens byggnadstekniska byrå. Till stöd härför anför styrelsen

följande:

Vid byggnadstekniska byrån har från och med den 1 mars 1919 funnits

anställd en extra notarie, från och med den 1 juli 1920 placerad i dåvarande

12:e, nuvarande 20:e lönegraden. Den 1 april 1927 uppflyttades han till

21 :a lönegraden i samband med indragningen av den ena förste byrådirektörsbefattningen

vid nämnda byrå, varigenom ifrågavarande notarie kom att

sortera direkt under överingenjören och chefen för byrån.

Notarien vid byggnadstekniska byrån är den högste icke-tekniske befattningshavaren

vid byrån. Det åligger honom att bereda och för överingenjören

föredraga bland annat:

allmänna organisationsärenden rörande byrån och dess förvaltningsområde

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majlis proposition nr 87.

(byggnadsavdelningen), såsom ärenden angående arbetsordningar och antal

tjänstemannabefattningar samt dessas fördelning på respektive lönegrader;

speciella personalärenden vid byrån och dess förvaltningsområde, såsom

förslag i fråga örn tillsättande, placering i löneklass och entledigande utan

pensionsrätt av tjänstemän, tjänstledigheter och vikariat, flyttningsersättningar

samt fördelning av icke-teknisk personal mellan byrån och byggnadsföretagen

;

arbetarfrågor, såsom allmänna bestämmelser, avlöningsbestämmelser och

kollektivavtal för arbetare vid byggnadsföretagen;

yttranden — med avseende å byråns förvaltningsområde — över remisser

och förfrågningar från Kungl. Maj:t, statsdepartement, andra ämbetsverk,

kommittéer m. fl. rörande ärenden av icke-teknisk natur ävensom byråns

bidrag till styrelsens årsberättelser och kvartalsmeddelanden;

bestämmelser angående byggnadsföretagens arbetsrapporter och littereringstabeller

samt fördelning av kostnaderna för byrån å olika byggnadsanslag

och driftverk.

Ifrågavarande notarie har vidare till uppgift:

att självständigt upprätta lönestatistik för arbetare inom byråns förvaltningsområde

och verkställa de utredningar, som erfordras för löne- och

avtalsförhandlingar med nämnda arbetare;

att till utbetalning godkänna utbetalningshandlingar rörande byråns allmänna

omkostnader utom avlöningar;

att granska de utbetalningshandlingar, som skola av överingenjören godkännas

till utbetalning;

att årligen granska de borgensförbindelser, vilka ställts såsom säkerhet

för fullgörande av å byrån handlagda kontrakt;

att föra befäl över personalen vid byråns expedition och skrivkontor;

samt

att i övrigt biträda överingenjören vid handläggning av till byrån hörande

ärenden, som ej äro av teknisk natur.

Statsmakterna hava år 1930 gått in för att jämväl vid vattenfallsstyrelsens

byggnadstekniska byrå inrätta ordinarie befattningar i begränsad omfattning.

Detta motiverades därmed, att denna byrå städse torde komma att behövas

ej endast för planering och utförande av nybyggnadsarbeten utan även för

handläggning av andra vattenregleringsfrågor samt handhavande av större

underhålls- och moderniseringsarbeten å verkets vattenbyggnader.

Då notariebefattningen vid byggnadstekniska byrån, med hänsyn till det

nu anförda, säkerligen kommer att vara behövlig under överskådlig framtid,

får vattenfallsstyrelsen föreslå, att densamma nu måtte uppföras å ordinarie

stat.

Lönenämnden har i utlåtande den 21 januari 1933 anfört, att den av vattenfallsstyrelsen

lämnade redogörelsen rörande den extra notariens tjänsteåligganden

syntes giva vid handen, att dessa åligganden vore av den permanenta

natur och i övrigt av den kvalificerade art, att tillräcklig anledning

nu förefunnes att uppföra befattningen å ordinarie stat. En sådan åtgärd

syntes för övrigt i betraktande av de löneförmåner, som för närvarande utginge

å befattningen, icke medföra någon kostnadsökning för verket. Lönenämnden

har därför tillstyrkt bifall till förslaget.

Den förebragta utredningen synes visa, att stadigvarande behov av ifrågavarande,

sedan länge på extra stat befintliga notariebefattning föreligger.

Bihang till riksdagens protokoll Widd. 1 sami. Nr 87. m 3s 3

Departementschefen

.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 87.

Med hänsyn härtill och på av vattenfallsstyrelsen och lönenämnden i övrigt

anförda skäl vill jag tillstyrka, att befattningen uppföres å ordinarie stat.

Vid bifall härtill skulle antalet notariebefattningar ökas från 2 till 3.

Bibehållande av en vakant förste byråingenjörsbefattning. I skrivelse den

23 december 1931 föreslog vattenfallstyrelsen, att den extra byrådirektörsbefattning

å kraftverksbyråns förvaltningsavdelning, som enligt gällande organisation

avsågs för handläggningen av kraftavsättningsfrågor med undantag

av ärenden angående distribution sföreningarna, måtte uppförås å ordinarie

stat (28:e lönegraden). Därjämte hemställde styrelsen, att till innehavare

av berörda ordinarie byrådirektörsbefattning måtte utan hinder av

gällande föreskrifter angående ledigförklarande av vissa tjänster konstitueras

den å den extra byrådirektörsbefattningen förordnade direktörsassistenten

vid Älvkarleby kraftverk, varigenom en förste byråingenjörsbefattning i styrelsen

skulle kunna indragas från tidpunkten för den nya byrådirektörsbefattningens

inrättande.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 146 därom framställda förslag

beslöt 1932 års riksdag ifrågavarande extra byrådirektörsbefattnings

uppförande å ordinarie stat. Vid anmälan i berörda proposition av vattenfallsstyrelsens

framställning rörande befattningens tillsättande förklarade

sig min företrädare i ämbetet biträda av lönenämnden uttalad uppfattning,

att ledigförklarande av befattningen borde ske i vanlig ordning, varför han

icke kunde förorda, att omförmälda förste byråingenjörstjänst då indroges.

Därest emellertid, yttrade departementschefen vidare, av vattenfallsstyrelsen

antagen förutsättning beträffande personval för sagda byrådirektörsbefattning

komme att bliva för handen och ledighet å nyssnämnda förste byråingenjörstjänst

i anledning därav uppkomme, syntes denna tjänst böra vakantsättas,

varefter frågan örn indragning av tjänsten finge föreläggas 1933 års

riksdag.

Vattenfallsstyrelsen har nu meddelat, att till innehavare av den nya ordinarie

byrådirektörsbefattningen efter ansökning konstituerats förenämnde

direktörsassistent vid Älvkarleby kraftverk samt att styrelsen därefter till

den sålunda ledigblivna direktörsassistentbefattningen förflyttat en ordinarie

förste byråingenjör. Härigenom hade, såsom nästlidet år förutsatts, en

förste byråingenjörstjänst från och med den 1 oktober 1932 blivit vakant,

vadan något formellt hinder för befattningens indragning icke förelåge.

Styrelsen har emellertid icke hemställt härom utan i stället framlagt förslag

örn befattningens disponerande för annat ändamål. Till stöd för detta förslag

anför styrelsen följande:

Vid övervägande av denna angelägenhet har vattenfallsstyrelsen funnit

det önskvärt, att den tjänsteman, t. f. byrådirektören Harald Edholm, som

inom kraftverksbyrån handlägger frågor rörande de elektriska distributionsföreningarna

och kraftdistributionen på landsbygden och som enligt Kungl.

Maj:ts brev den 31 mars 1926 åtnjuter praktiskt taget samma avlöningsförmåner,

som skulle tillkommit honom, örn han varit konstituerad till ordi
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

narie byrådirektör, i detta sammanhang kunde erhålla ställning som ordinarie

byrådirektör. Därigenom skulle nämligen den ordinarie distrikts! agen jörsbefattning

vid Älvkarleby kraftverk, som innehaves av honom, bliva ledig

och kunna disponeras för sitt ursprungliga ändamål.

De arbetsuppgifter, som omliänderhavas av t. f. byrådirektören Edholm,

omfatta huvudsakligen ärenden rörande organisation av och tillsyn över de

till statens kraftverk anslutna distributionsföreningarna samt rörande sådana

åtgärder, som kunna medverka till en ökad användning av den elektriska

kraften inom lantbruket, för att landsbygdselektrifieringen därigenom skall

kunna bliva till största möjliga gagn för lantbefolkningen och för att kostnaderna

för denna elektrifiering därigenom må bliva lättare att bära. Denna sistnämnda

verksamhet har bestått dels i propagandaverksamhet för att sprida kännedom

örn de ändamål, för vilka den elektriska strömmen med fördel kan

komma till användning, särskilt genom anordnandet av demonstrationsgårdar,

där elektricitetens rationella användning i lantbrukets tjänst och det lämpliga

utförandet av de elektriska anläggningarna vid en lantgård direkt kunna

visas, och dels i arbete med utexperimonterando av nya metoder inom lantbruket,

varigenom dess avkastning kan ökas eller bättre tillvaratagas, såsom

exempelvis jorduppvärmning, spannmålstorkning, fodertorkning och äggkläckning.

För att med framgång kunna bedriva en dylik propaganda- och

experimentverksamhet fordras en speciell läggning och vissa personliga

kvalifikationer, som man icke kan förvänta hos vilken ingenjör som helst

men som den nuvarande innehavaren av ifrågavarande befattning i hög grad

besitter.

Med hänsyn härtill har vattenfallsstyrelsen förklarat sig hava kommit till

den uppfattningen, att det mest lämpliga vore, örn för t. f. byrådirektören

Edholm imättades en ordinarie byradirektörsbefattning på övergångsstat,

vilken befattning sålunda finge disponeras för Edholms räkning, så länge

han kvarstode i tjänsten, men därefter komme att indragas, såvida icke vid den

tidpunkt, då frågan örn en efterträdare bleve aktuell, behov av befattningen

alltjämt förelåge och utsikt funnes att till densamma kunna förvärva en

person, som besutte nödiga kvalifikationer för denna speciella verksamhet.

Styrelsen föreslår därför, att den vakanta förste byråingenjörsbefattningen

förändras till en byrådirektörsbefattning på övergångsstat och att Edholm

utan befattningens kungörande till ansökan utnämnes till innehavare av den

nyinrättade byrådirektörsbefattningen.

Därest Kungl. Majit icke skulle anse lämpligt att föreslå riksdagen inrättandet

av ifrågavarande byrådirektörsbefattning, skulle enligt vattenfallsstyrelsens

mening syftet med berörda förslag dock delvis kunna vinnas, örn

den vakanta förste byråingenjörsbefattningen fortfarande finge bibehållas

och Edholm överflyttades från sin distriktsingenjörsbefattning till denna

förste byråingenjörsbefattning, som är placerad i samma lönegrad (den 27:e).

Härigenom uppstode ingen ändring i Edholms nuvarande ställning och

avlöningsförmåner, men den av honom innehavda distriktsingenjörstjänsten

bleve ledig och kunde tillsättas i föreskriven ordning. Detta vore enligt

styrelsens mening synnerligen önskviirt, för att besättandet av ifrågavarande

distriktsingenjörstjänst med ny innehavare måtte kunna ske, innan de extra

ingenjörer inom verket, vilka närmast kunde komma ifråga, uppnått alltför

hög levnadsålder, enär eljest den retroaktiva avgiften till änke- och pupillkassan

bleve för betungande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Lönenämnden bär anfört följande:

Lönenämnden måste för sin del ifrågasätta lämpligheten av att under

rådande förhållanden vidtaga höjning i lönegrad av befintliga tjänster. Beträffande

föreliggande förslag kunde mot detsamma invändas, att nyinrättande

av en ordinarie tjänst å övergångsstat måste betecknas såsom en

ovanlig åtgärd, åtminstone vid kommunikationsverken. Någon direkt anledning

att nu inrätta en dylik tjänst syntes nämnden icke föreligga. Då ett

av de viktigaste skälen för beredande åt Edholm av en ordinarie befattning

såsom byrådirektör uppenbarligen vore att genom hans utnämning till sådan

tjänst kunna förfoga över hans nu innehavande distriktsingenjörsbefattning

och detta syfte även kunde vinnas genom det av styrelsen framförda

andra alternativet att överflytta Edholm till den vakanta förste byråingenjörsbefattningen,

ansåge nämnden sistnämnda alternativ nu böra väljas.

Därest Edholm även i fortsättningen finge åtnjuta den särskilda ersättning,

han i egenskap av tillförordnad byrådirektör hittills uppburit, skulle en sådan

anordning ej heller innebära någon egentlig nackdel för honom i lönehänseende

i jämförelse med de löneinkomster, som skulle tillkomma honom

såsom ordinarie byrådirektör.

Lönenämnden har alltså förordat, att ifrågavarande vakanta förste byraingenjörstjänst

bibehålies.

Det nu avhandlade spörsmålet torde böra lösas på sätt vattenfallsstyrelsen

alternativt ifrågasatt och lönenämnden förordat. Därest riksdagen icke däremot

uttalar någon erinran, skulle alltså omförmälda förste byråingenjörsbefattning

tills vidare bibehållas och antalet dylika befattningar fortfarande

vara 2. Jag förutsätter härvid, att Edholm även efter förflyttningen till

sagda förste byråingenjörstjänst, så länge han biträder vid handläggningen

av ärenden rörande kraftdistributionen å landsbygden, får komma i åtnjutande

av honom genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 maj 1926 medgiven särskild

ersättning, uppgående till skillnaden mellan avlöningsförmånerna för distriktsingenjör

och byrådirektör med frånräknande av vad som motsvarar

skillnaden i pensionsavgifter vid respektive befattningar.

Fråga örn lönetillägg åt kraftverksdirektören vid de norrländska kraftverken.

I skrivelse den 9 juni 1932 har vattenfallsstyrelsen gjort framställning örn

beredande av särskilt lönetillägg åt kraftverksdirektören vid de norrländska

kraftverken.

Denna fråga var redan år 1931 föremål för behandling såsom närmare

framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 66 och riksdagens skrivelse nr 130

nämnda år. I avseende å omförmälda befattning och vad beträffande densamma

förekommit må här erinras örn följande.

Befattningen såsom kraftverksdirektör vid de norrländska kraftverken

— Porjus och Norrfors kraftverk jämte vissa mindre anläggningar — tillkom

genom beslut vid 1929 års riksdag. Tidigare stodo nämnda kraftverk samt

därtill anknutna anläggningar under ledning av en inom vattenfallsstyrelsens

kraftverksbyrå å extra stat inrättad särskild Norrlandsavdelning. Kraftverksdirektören

för de norrländska kraftverken är placerad i Umeå.

Avlöningen till ifrågavarande befattningshavare utgår enligt samma grunder,

som gälla för övriga kraftverksdirektörer vid vattenfallsverket, och utgör

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majlis proposition nr 87.

sålunda 10,000 kronor för år jämte dyrtidstillägg samt därutöver tantiem

enligt i avlöningsreglementet fastställda bestämmelser. På grund av vid de

norrländska kraftverken ännu föreliggande förhållanden utgår emellertid enligt

nu gällande tantiembestämmelser icke något tillskott till lönen utöver det i

avlöningsreglementet garanterade minimibeloppet, 2,500 kronor för år, och

dylikt tillskott lärer under ett antal år framåt icke kunna beräknas tillkomma.

Den totala avlöningen för kraftverksdirektören i Umeå kommer

alltså enligt nuvarande bestämmelser att under avsevärd tid utgöra 12,500

kronor årligen frånsett dyrtidstillägg.

I sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till nytt avlöningsreglemente

för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen,

har 1928 års lönekommitté, som föreslagit en avveckling av tantiemsystemet,

hemställt, att kraftverksdirektören vid de norrländska kraftverken skulle

placeras i 32:a lönegraden med en lön å F-ort av 14,808 kronor. Vattenfallsstyrelsen

har i utlåtande däröver den 9 oktober 1930 bestämt motsatt sig

tantiemsystemets avskaffande men ansett sig böra föreslå vissa förändringar

i nu gällande regler för tantiemberäkningen, varom styrelsen i särskild

skrivelse den 6 december 1930 framlagt närmare utredning och förslag.

Skulle, mot styrelsens yrkande, tantiemsystemet likväl avskaffas, har styrelsen

ansett avlöningen för kraftverksdirektörerna böra bestämmas till högre belopp

än enligt lönekommitténs förslag skulle bliva fallet; för direktören vid de

norrländska kraftverken föreslår styrelsen en avlöning av 19,000 kronor.

I skrivelse den 25 november 1930 hemställde vattenfallsstyrelsen, att innehavaren

av ifrågavarande befattning måtte, i avvaktan på prövning av frågan

örn den blivande löneställningen, beredas ett lönetillägg av åtminstone 3,000

kronor för år. Till stöd härför androgs, att Porjus och Norrfors kraftverk

under närmaste ledning av den dåvarande kraftverksdirektören under senare

tid genomgått en stark utveckling, för vilken i skrivelsen närmare redogjordes.

Vidare anfördes, bland annat, att Norrfors kraftverk redan vore

en väl räntabel affär och att Porjus kraftverk snart torde bliva räntabelt, att

kraftverksdirektörens lön icke stöde i rimlig proportion till hans arbete och

ansvar, att det vore synnerligen angeläget att på denna post hava en väl

kvalificerad man, då möjligheten att åstadkomma ett gynnsamt resultat i

väsentlig grad berodde på vederbörande kraftverksdirektör, samt att tillgången

på lämpliga män för dylika befattningar vore mycket begränsad.

I utlåtande häröver den 8 december 1930 ställde sig lönenämnden avvisande

mot förslaget. Lönenämnden framhöll därvid, bland annat, att den

föreslagna löneförhöjningen skulle åstadkomma en rubbning i den vid avlöningsreglementets

antagande godkända lönerelationen olika befattningar

emellan och knappast kunde vidtagas utan att leda till konsekvenser beträffande

andra befattningshavares löneställning. Tillräckliga skäl hade icke

anförts för att beträffande denna tjänst, som inrättats så sent som från och

med den 1 juli 1929, medgiva förhöjning i gällande löneförmåner. En ändring

i löneställningen för befattningen syntes icke böra ifrågakomma utan en

närmare utredning i samband ined den allmänna eftersyn av de olika befattningarnas

placering å löneskalan, som kunde förväntas inom den närmaste

framtiden komma till stånd i samband med förestående revision av avlöningsförfattningarna

och avvecklingen av gällande dyrtidstilläggssystem.

I skrivelse den 17 januari 1931 bemötte vattenfallsstyrelsen i vissa hänseenden

vad lönenämnden anfört. Styrelsen framhöll därvid bland annat

svårigheten att sköta ett i snabb utveckling varande tekniskt kommersiellt

verk, (lii ros t inga förändringar i löneliänseende skulle få äga rum mellan

löneregleringarna, att den föreslagna löneförhöjningen icke komine att föranleda

krav på ändring av övriga kraftverksdirektörers löner före en definitiv

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 87.

lönereglering samt att på grund av löneförhållandena vattenfallsstyrelsen i

konkurrensen med de enskilda företagen förlorat den ene efter den andre

av sina dugligaste tjänstemän.

Vid anmälan i propositionen nr 66 till 1931 års riksdag av vattenfallsstyrelsens

berörda skrivelse den 25 november 1930 tillstyrkte föredragande

departementschefen i anledning av en av styrelsen i samma skrivelse gjord

framställning i ämnet, att vid befattningen såsom driftchef vid Västerås

kraftverk (28:e lönegraden; slutlön å F-ort 10,740 kronor) finge utöver lön

enligt avlöningsreglementet utgå ett tillfälligt lönetillägg av 2,000 kronor.

Beträffande frågan om lönetillägg till kraftverksdirektören vid de norrländska

kraftverken fann departementschefen visserligen åtskilliga skäl anförda för

framställningen jämväl på denna punkt men ansåg med hänsyn bland annat

till att befattningen inrättats så sent som år 1929, att med prövning av denna

fråga borde tills vidare anstå. I enlighet härmed föreslog Kungl. Majit i

berörda proposition endast ett tillfälligt lönetillägg å 2,000 kronor vid befattningen

såsom driftchef vid Västerås kraftverk.

Riksdagen framhöll, att de av vattenfallsstyrelsen begärda lönetilläggen

avstyrkts av lönenämnden men förklarade sig likväl i anslutning till Kungl.

Majits förslag ej vilja motsätta sig, att driftchefen i bästerås bereddes

sådant tillägg med 2,000 kronor.

I sin skrivelse den 9 juni 1932 har vattenfallsstyrelsen anfört bland annat

följande:

Genom innehavarens av ifrågavarande kraftverksdirektörsbefattning avgång

ur statens vattenfallsverks tjänst hade befattningen blivit vakant. Den betydliga

avgång av ledande tjänstemän, som på senare år ägt ruin, kunde ej

undgå att verka försämrande på resultatet av statens kraftverksrörelse, och

en fortsatt utveckling i denna riktning bleve än mera farlig, då det varken

funnes reservpersonal, som kunde tillräckligt snabbt utbildas, eller enligt

styrelsens mening vore möjligt att från de privata verksamhetsområdena

med nuvarande löneförmåner attrahera lämpliga män. Ej heller vore det

möjligt att genom överflyttning av arbetsuppgifterna till annan ledande personal

ersätta den arbetskraft, som ginge förlorad. Trots att styrelsens tidigare

förslag örn löneförhöjning icke föranlett åtgärd, funne sig styrelsen i sakens

nuvarande läge icke kunna låta frågan vila, ehuru styrelsen vore medveten

örn vanskligheten att under nuvarande förhållanden föreslå en löneförhöjning.

Styrelsen ansåge situationen så djupt bekymmersam, att styrelsen ej kunde

påtaga sig ansvaret för att dess verksamhet undergrävdes på grund av en

löneplacering, som ej längre vore tillämplig.

Styrelsen har vidare hänvisat till den utförliga motivering, som styrelsen

i sina förut omförmälda skrivelser den 25 november 1930 och den 17 januari

1931 förebragt, samt framhållit, att den allmänna löneregleringen för statens

tjänstemän troligen komme att dröja en avsevärd tid, vadan det icke kunde

anses försvarligt att i avvaktan därpå uppskjuta en av förhållandena påkallad

avlöningsförbättring i ett sådant fall som det nu föreliggande.

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå 1933 års riksdag medgiva,att vid befattningen

såsom kraftverksdirektör vid de norrländska kraftverken må från och

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 87. 39

med den 1 juli 1933, utöver avlöning enligt avlöningsreglementet, utgå ett

särskilt lönetillägg av 3,000 kronor för år.

Då denna fråga icke kunde bliva avgjord förrän under första halvåret 1933,

föreslog vattenfallsstyrelsen i särskild skrivelse att i avvaktan härpå vissa

provisoriska åtgärder vidtoges.

Styrelsen anförde därvid, att den tjänsteman, som styrelsen ansåge vara

avgjort mest lämplig för ifrågavarande kraftverksdirektörsbefattning, nämligen

driftchefen vid Västerås kraftverk K.-G. Ljungdahl, icke vore villig att

med nuvarande avlöningsvillkor mottaga densamma. Nuvarande avlöningsförmåner

vore i båda fallen lika, nämligen förutom dyrtidstillägg tillhopa

12,500 kronor, men kraftverksdirektörsbefattningen vore mera krävande än

driftchefsbefattningen och levnadskostnaderna, bland annat med hänsyn till

tjänstebostäder högre i Umeå än i Västerås. Ljungdahl hade sålunda fog

för sin mening, att det under nuvarande avlöningsförhållanden ej funnes

någon fördel, som lockade honom till Umeå. Visserligen vore det önskvärt,

att Ljungdahl utnämndes till kraftverksdirektör vid de norrländska kraftverken,

men samtidigt vore det mycket fördelaktigt, örn han, som handhaft

arbetena med den pågående utvidgningen av ångkraftverket i Västerås, finge

tillfälle att under ett år framåt månatligen övervaka dessa arbeten, vilka

jämte vissa andra kompletteringsarbeten icke väntades bliva färdiga förrän

till den 1 juli 1933. Styrelsen skulle därför helst se, att Ljundahl förordnades

att uppehålla ifrågavarande kraftverksdirektörsbefattning för tiden den

1 juli 1932—den 30 juni 1933 men hade skyldighet att under denna tid

jämväl övervaka utvidgningsarbetena i Västerås samt att han med hänsyn

därtill och med stöd av bestämmelserna i 40 § avlöningsreglementet av

Kungl. Maj:t tillerkändes en särskild ersättning av 250 kronor i månaden

utöver de med kraftverksdirektörsbefattningen förenade avlöningsförmånerna.

Lönenämnden har i utlåtanden den 17 juni 1932 tillstyrkt dessa framställningar

samt därvid anfört huvudsakligen följande:

Sedan 1931 års riksdag medgivit, att vid befattningen såsom driftchef

vid Västerås kraftverk finge, utöver lön enligt avlöningsreglementet, utgå ett

årligt tillfälligt lönetillägg av 2,000 kronor, syntes det bliva nödvändigt att

jämväl med befattningen såsom kraftverksdirektör i Umeå förena ett särskilt

tillägg till lönen, därest vattenfallsstyrelsen för denna befattning skulle

kunna vid nu uppkommen vakans påräkna den tjänsteman, som enligt dess

mening vore den för befattningen mest kvalificerade.

Under förutsättning alltså att, såsom vattenfallsstyrelsen framhållit, driftchefen

Ljungdahl vore den för kraftverksdirektörsbefattningen i Umeå obetingat

lämpligaste mannen och att det fördenskull vore synnerligen önskligt

att kunna påräkna denne tjänsteman vid tjänstens stundande återbesättande

med ordinarie innehavare, samt under förutsättning tillika, att han nu ansåges

kunna undvaras i Västerås, funne sig lönenämnden icke böra framställa

någon erinran mot att framställning gjordes till 1933 års riksdag örn

beviljande av ett särskilt årligt arvodestillägg av 3,000 kronor, avsett att

utgå å befattningen i fråga.

Då nämnden sålunda funne sig kunna understödja styrelsens förevarande

förslag skedde det tillika på den grund, att nämnden jämväl i övrigt haft

att bedöma förevarande lönespörsmål under i viss män andra förutsättningar

lin då nämnden år 1930 yttrade sig i ärendet. I detta hänseende kunde

erinras örn det ovissa läge, vari frågan om revisionen av avlöningsförfattningarna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj-.ts proposition nr 87.

och om den motsedda översynen i samband därmed av tjänsteförteckningen

till avlöningsreglementet i följd av numera inträdda statsekonomiska förhållanden

befunne sig. Det kunde vidare framhållas, att den löneinkomst, som

kraftverksdirektören vid de norrländska kraftverken hittills åtnjutit, särskilt

vid en jämförelse med vissa av de övriga kraftverksdirektörernas löneinkomster

icke i längden torde kunna betraktas såsom tillfredsställande.

Kraftverksdirektörernas avlöningsförmåner hade nämligen genom förekomsten

av avlöningsformen tantiem kommit att högst väsentligt divergera, såsom

närmare belystes av följande sammanställning över utbetalade tantiembelopp

till cheferna för de olika kraftverken under de senaste två kalenderåren.

Trollhätte

Älvkarleby''

Motala

I

Norrländska

A r

kraftverk

kraftverk

kraftverk

kraftverken

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1930 ............................................

11.718.92

9,991.45

2,500

2.500

1931 ...........................................

10,720.31

9,876.80

2,500

2,500

Såsom vattenfallsstyrelsen anfört, hade man att räkna med att det komme

att dröja många år, innan tantiem till kraftverksdirektören i Umeå enligt

nuvarande grunder kunde komma att överstiga det i avlöningsreglementet

stadgade minimibeloppet av 2,500 kronor. Med hänsyn till den betydande

driftsapparat, för vilken innehavaren av denna tjänst hade att svara, och det

omfattande avsättningsområde för den elektriska energin, han hade att bearbeta,

torde rent sakligt sett goda skäl kunna anföras för en förbättring i

hans löneställning. Den nu föreslagna löneförbättringen syntes emellertid

närmast böra betraktas såsom en provisorisk åtgärd i avvaktan på den slutliga

prövningen av 1928 års lönekommittés förslag. Det kunde i detta sammanhang

erinras, hurusom nämnda kommitté föreslagit, att tantiem såsom

avlöningsform vid statens vattenfallsverk skulle helt bortfalla.

Yad angår vattenfallsstyrelsens framställning örn ersättning åt Ljungdahl

under tjänstgöring såsom kraftverksdirektör vid de norrländska kraftverken

för tiden den 1 juli 1932—den 30 juni 1933, erinrar lönenämnden,

att Ljungdahls nuvarande sammanlagda löneinkomster såsom driftchef i

Västerås, 12,500 kronor, uppginge till samma belopp, som hittills i avlöningsförmåner,

tantiem däri inräknat, tillkommit kraftverksdirektören i Umeå. Då

det icke torde hava varit avsett, att det å driftchefstjänsten i Västerås utgående

lönetillägget skulle utgå till innehavaren av befattningen för det fall,

att denne på sätt nu avsåges förordnades att uppehålla annan tjänst, syntes

det lönenämnden billigt, att Ljungdahl i enlighet med vad vattenfallsstyrelsen

föreslagit utöver sin ordinarie lön såsom driftchef erhölle särskild

gottgörelse med ett belopp motsvarande skillnaden mellan denna lön och de

med den uppehållna kraftverksdirektörsbefattningen förenade löneförmånerna.

Vidkommande den av vattenfallsstyrelsen föreslagna särskilda ersättningen

till Ljungdahl av 250 kronor för månad eller 3,000 kronor för helt år för

uppdraget att under förordnandet jämväl övervaka de pågående utvidgningsarbetena

vid Västerås kraftverk, syntes i betraktande av den vidgade tjänstgöringsskyldighet,

som under övergångstiden den 1 juli 1932—den 30 juni

1933 skulle åvila honom i jämförelse med hans tjänsteåligganden efter tillträdande

av kraftverksdirektörsbefattningen i Umeå såsom ordinarie innehavare,

berörda ersättning få anses skälig och rimlig.

Genom brev den 30 juni 1932 har Kungl. Majit förordnat Ljungdahl att

under tiden den 1 juli 1932—den 30 juni 1933 uppehålla befattningen såsom

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 87.

kraftverksdirektör vid de norrländska kraftverkens förvaltning nied skyldighet

för honom att under nämnda tid jämväl övervaka pågående arbeten med

utvidgning av Västerås kraftverk ävensom medgivit, att Ljungdahl må under

tiden för fullgörande av berörda uppdrag åtnjuta, utöver honom såsom driftchef

tillkommande ordinarie avlöningsförmåner, ersättning med dels ett belopp,

motsvarande skillnaden mellan de med ifrågavarande kraftverksdirektörsbefattning

förenade avlöningsförmånerna och Ljungdahls ordinarie lön såsom

driftchef, dels ock ett belopp av 250 kronor för månad räknat.

Åtskilligt av vad i ärendet anförts talar onekligen för att en förbättrad

löneställning beredes ifrågavarande befattningshavare. Även örn det skulle

vara möjligt att bortse från de principiella betänkligheter, som kunna

resas mot att ur ett större sammanhang utbryta en dylik lönefråga, måste

emellertid hänsyn tagas till nu rådande svåra statsfinansiella läge och därav

föranledda krav på synnerlig återhållsamhet i fråga örn utgiftsökande förändringar

beträffande personaluppsättningen i statsförvaltningen, och detta

jämväl inom de affärsdrivande kommunikationsverken. På grund härav

har jag icke ansett mig kunna tillstyrka, att frågan om löneförbättring för

kraftverksdirektörsbefattningen vid de norrländska kraftverken nu förelägges

riksdagen.

Fråga örn inrättande av fyra nya kontrollörstjänster vid lokalförvaltningarna.

Vattenfallsstyrelsen har vidare föreslagit, att utöver de två ordinarie kon.

trollörsbefattningar (21:a lönegraden), vilkas innehavare äro föreståndare

för Trollhätte och Älvkarleby kraftverks kamerala avdelningar för handläggning

av personal- och räkenskapsärenden m. m., skulle inrättas fyra nya

ordinarie kontrollörsbefattningar. Av dessa skulle två placeras i 21:a lönegraden

och avses för ledningen av de kamerala avdelningarna vid Motala

kraftverk och de norrländska kraftverken, vilka avdelningar för närvarande

förestås, den förra av en extra kontrollör i 20:e lönegraden och den senare

av en ordinarie kontorsskrivare (15:e lönegraden) med förordnande såsom

extra bokhållare (17:e lönegraden). De övriga två kontrollörsbefattningarna

skulle placeras i 20:e lönegraden och avses för ledningen av den kamerala

avdelningen vid Västerås kraftverk samt fastighets- och förrådsavdelningen

vid Trollhätte kanalverk, vilka avdelningar nu förestås, den förra av en

ordinarie kontorsskrivare med förordnande såsom extra bokhållare och den

senare av en ordinarie kanalinspektör av klass 2 (18:e lönegraden) med förordnande

såsom extra kontrollör i 20: e lönegraden. I sist angivna del förutsätter

styrelsens förslag att i 20:e lönegraden av avlöningsreglementets

tjänsteförteckning införes befattningen kontrollör vid statens vattenfallsverk.

Till stöd för sitt förslag har vattenfallsstyrelsen anfört, att göromålen för

föreståndarna för de kamerala avdelningarna vid Motala och Västerås kraftverk

samt de norrländska kraftverken genom rörelsens utveckling under de

senare åren så avsevärt ökats, att deras tjänsteställning icke längre stöde i

skäligt förhållande till deras maktpåliggande arbetsbörda, samt att styrelsen

Departements
chefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 87.

ansåge sig numera hava vunnit tillräcklig erfarenhet rörande dessa arbetsuppgifter

för att kunna föreslå ett mera definitivt fixerande av befattningarnas

tjänsteställning genom deras uppförande å ordinarie stat. Beträffande

fastighets- och förrådsavdelningen vid Trollhätte kanalverk Ilar styrelsen

funnit föreståndarens arbetsuppgifter såväl kvantitativt som kvalitativt så

krävande, att löneställning såsom ordinarie tjänsteman i åtminstone 20:e

lönegraden för denne befattningshavare syntes motiverad.

Lönenämnden har för sin del ifrågasatt lämpligheten av att under nuvarande

förhållanden genomföra ifrågavarande förslag, varjämte lönenämnden

påpekat, att för utförande av de med föreståndarskapet förenade göromålen

vid två av omförmälda kamerala avdelningar skulle enligt förslaget avses

befattningshavare i avsevärt högre tjänsteställning än som för närvarande

vore fallet. Med hänsyn till det rådande tidsläget, som manade till återhållsamhet

i fråga om höjning i lönegrad av befintliga tjänster, bär lönenämnden

föreslagit, att med inrättandet av de nya kontrollörsbefattningarna

finge tills vidare anstå, vilket enligt lönenämndens förmenande icke syntes

vara förenat med några allvarligare olägenheter.

Då det icke synes oundgängligt, att frågan örn förbättrad löneställning

för ifrågavarande kamerala föreståndarbefattningar nu upptages till prövning,

anser jag lika med lönenämnden, att under rådande förhållanden så ej heller

bör ske.

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.

De av mig i det föregående förordade ändringarna i fråga örn vissa befattningar

vid kommunikationsverken synas lämpligen böra genomföras den

1 juli 1933.

I fråga om befattningar, som enligt mitt förslag skulle indragas, blir det

— såsom av den föregående framställningen torde framgå — i vissa fall

erforderligt att uppföra vederbörande befattningar på övergångsstat. Det

synes därför lämpligt, att Kungl. Majit jämväl med avseende å befattningar,

vilkas antal fastställes av Kungl. Majit och riksdagen, efter förslag av vederbörande

verksstyrelse årligen tills vidare bestämmer övergångsstatens omfång.

Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens

medverkan, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att

utfärda de bestämmelser, som kunna krävas för genomförande av de föreslagna

ändringarna.

Av vad förut påpekats framgår, att ett bifall till de förordade förslagen

föranleder dels viss ändring i avlöningsreglementet för kommunikationsverken,

dels ock ändringar i den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen.

Enligt av riksdagen förut lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Majit

att i reglementet och tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som föranledas

av de beslut, riksdagen i förevarande hänseenden kan komma

att fatta.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Yad i det föregående förordats föranleder även vissa ändringar i den

vid kommunikationsverkens pensionslag fogade åldersförteckningen. Frågan

härom torde senare komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

l:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1933,

att i 12 § 3 mom. i avlöningsreglementet den 19 juni 1919

för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk ordet »postassistent» skall utbytas

mot »postexpeditör»;

att i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen

skall vid statens järnvägar i 6:e lönegraden upptagas

befattningen maskinbiträde;

samt att ur samma tjänsteförteckning skola vid statens järnvägar

utgå följande befattningar, nämligen

ur 5:e lönegraden: vagn- och stallkarl,

» 6:e » : maskin- och pannskötare,

» 18:e » : förste telegrafist,

» 28:e » : byrådirektör;

2:o) fastställa antalet av följande befattningar från och med

den 1 juli 1933 på sätt här angives, nämligen:

vid telegrafverket

notarie ...................

revisor ...................

telegrafdirektör ....

vid statens järnvägar:

byråassistent...........................

notarie ....................................

elektroingenjör........................

konstruktör..............................

maskininspektor .....................

sekreterare i 24:e lönegraden

maskiningenjör........................

trafikinspektör ........................

förste byråingenjör ...............

vid statens vattenfallsveric:

notarie ...................................................................................... 3;

3:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av förberörda ändringar

må erfordras; samt

19

12

6

10

18

6

8

10

12;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition nr 87.

4:o) medgiva, att avlöning och pension må till viss av statens

järnvägar från Skåne—Smålands järnväg samt från enskilda

järnvägarnas kontrollkontor övertagen personal utgå i enlighet

med av mig här förut förordade grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 87.

45

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Postverket.

Viss ändring i 12 § 3 mom. avlöningsreglementet..................................... 2

Fråga örn förbättrad löneställning för vissa kvinnliga postexpeditörer m. fl. 6

Fråga örn förbättrad löneställning för vissa postassistenter ........................ 7

Telegrafverket.

Indragning av en telegrafdirektörsbefattning m. m..................................... 8

Statens järnvägar.

Förändringar beträffande vissa befattningar i järnvägsstyrelsen.................. 9

Ändring i antalet av vissa befattningar vid trafiksektionerna m. m.......... 12

Ändring i antalet av vissa befattningar vid maskinsektionerna.................. 14

Ändrad löneställning för vissa sektionsföreståndare m. m......................... 15

Indragning av befattningen förste telegrafist............................................... 16

Grunder för avlöning och pension till vissa i statens järnvägars tjänst

övertagna befattningshavare ..................................................................... 16

Fråga örn förändrad tjänste- och löneställning för lokomotivbiträden å

elektriska lokomotiv m. m......................................................................... 22

Ändrad benämning å vissa befattningar ...................................................... 27

Fråga om ändrad tjänste- och löneställning för traflkbiträden ................. 28

Sammanfattning ............................................. 32

Statens vattenfallsverk.

En notarietjänst å byggnadstekniska byrån .............................................. 32

Bibehållande av en vakant förste byråingenjörsbefattning ..................... 34

Fråga örn lönetillägg åt kraftverksdirektören vid de norrländska kraftverken

....................................................................................................... 36

Fråga örn inrättande av fyra nya kontrollörstjänster vid lokalförvaltningarna.

.................................................................................................... 41

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan . ............ 42

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:237 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattning s. 8 i texten
  2. BU 1933:59 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majt:s proposition om vissa ändringar i den viel lagen den 4 juni 1920 s. 8 i texten