Sök i Ratio Lex

Angående överlåtelse å Haparanda stad av viss del av kronoparken Karl Johan i Norrbottens län

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:11, Angående överlåtelse å Haparanda stad av viss del av kronoparken Karl Johan i Norrbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

1

Nr 11.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överlåtelse å

Haparanda stad av viss del av kronoparken Karl Johan i Norrbottens

län; given Stockholms slott den 21 december 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksar enden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 december

1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Länsstyrelsen i Norrbottens län bar med utlåtande den 4 september 1930

överlämnat en skrivelse den 28 augusti 1930 från Haparanda stad angående

disponerande av en del av kronoparken Karl Joban för möjliggörande

av ett ägoutbyte för förvärvande av viss mark till uthamnen för

Haparanda och Tornedalen m. m.

Vid 1930 års riksdag (prop. nr 222; R. skr. nr 297) beslöts, att en uthamn

för Haparanda och Tornedalen skulle anläggas vid Karl Johans stad, omkring

16 kilometer sydväst från Haparanda, för en beräknad kostnad av

885.000 kronor, därav 810,000 kronor för själva hamnanläggningen och

75.000 kronor för en tillfartsväg från kustlandsvägen till hamnen. Av

verkliga kostnaden för själva hamnanläggningen hava Haparanda stad

Bihang till riksdagens protokoll 193b. 1 sami. Nr 11 — 13-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

jämte några angränsande kommuner åtagit sig bidraga med 5 procent, enligt

kostnadsberäkningen motsvarande 40,000 kronor. Anslagsbehovet har

beräknats till (810,000 — 40,500 kronor -j- 75,000 =) 844,500 kronor. Sistnämnda

belopp har med viss fördelning å budgetåren 1930/1931—1933/1934

anvisats av riksdagen. Vissa förbättringsarbeten å kustlandsvägen från

Haparanda, som beräknats betinga en kostnad av 35,000 kronor, avsågos

skola utföras genom vederbörande vägdistrikts försorg med bidrag av

automobilskattemedel. Kostnaderna för förvärvande av för hamnområde

och tillfartsväg till hamnen erforderlig mark har Haparanda stad påtagit

sig. Vidare ilar Kungl. Majit dea 3 januari 1933 å socialdepartementets

föredragning ur det för budgetåret 1932/1933 anvisade anslaget till

beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet anvisat 130,000 kronor

till breddning av kajplanet och vissa andra arbeten för hamnen.

Kungl. Majit har den 30 maj 1930 fastställt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppgjord plan för anläggningen av hamnen jämte tillfartsväg

till densamma och den 19 december 1930 bemyndigat styrelsen att utföra

anläggningsarbetena i överensstämmelse med planen. Den 19 augusti

1932 har Kungl. Majit fastställt gränserna för hamnen, sådana de med

en streckprickad linje angivits å en den 27 juli 1929 dagtecknad karta.

Den huvudsakliga delen av det område, som tagits i anspråk för hamnanläggningen,

tillhör hemmanet 1/8 mantal Nikkala nr 20 litt. U i Nedertorneå

socken och äges av hemmansägaren J. P. Lahti.

I förenämnda skrivelse den 28 augusti 1930 har Haparanda stad meddelat,

att Lahti förklarat sig vilja — hellre än att försälja — utbyta ifrågavarande

område, som vore skogbärande, mot annan dylik mark; och har

staden i samma skrivelse vidare anfört:

Den 20 maj 1812 beviljade Kungl. Majit privilegier, innefattande vanliga

stapelstadsrättigheter, för en stadsanläggning å Öystinkenttää utmark

i Nikkala by i Nedertorneå socken. Då någon stadsanläggning därstädes

icke kom till stånd, blevo den 10 december 1842 berörda privilegier

återkallade och köpingen Haparanda i stället tillerkänd stapelstadsrätt,

tinder enahanda villkor, som för stapelstäder i allmänhet vore bestämda.

Den 27 maj 1845 fann Kungl. Majit emellertid, på framställning av Haparanda

borgerskap, gott förklara, att den rätt, som kunde kronan tillkomma

till förenämnda för stadsanläggning upplåtna, men därtill icke begagnade

del av Öystinkenttää utmark, finge emot den skatt eller ränta, som

kunde densamma i vederbörlig ordning åsättas, till Haparanda stad överlåtas;

och uttalade Kungl. Majit samtidigt, att, därest Nikkala byamän skulle

emot dispositionen av marken lägga något hinder, det finge av staden

bero att dess talan i detta avseende å ort och ställe, som vederborde, göra

gällande. Enligt detta beslut måste kronans rätt till avsedda område

anses vara överlåten på Haparanda stad. Nikkala byamän, som aldrig

sökt göra någon rätt till området gällande, kunde ej heller åberopa någon

rätt till detsamma. Kungl. Majit hade visserligen sedermera den 30

april 1881 meddelat beslut örn att ifrågavarande område skulle såsom

kronopark bibehållas. Detta måste väl dock betraktas som en bokföringsåtgärd

och sakna betydelse beträffande äganderätten till området.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

På grund av det anförda Ilar Haparanda stad hemställt, att Kungl.

Majit måtte förklara, att Haparanda stad skulle anses vara ägare till den

del av Öystinkeuttää utmark, som betecknats Karl Johans stadsplan, i

areal uppgående till 87.9296 hektar, samt att Haparanda stad berättigades

utbyta eller försälja området ifråga eller del därav mot förvärvande

av likvärdigt område för den beslutade hamnanläggningen. För den händelse

Haparanda stads rätt till området prövades icke vara fullt klar och

ostridig, har staden hemställt, att Kungl. Majit ville, med hänsyn till

stadens svaga ekonomiska bärkraft, för möjliggörande av natura- och

andra prestationer, som staden hade att för hamnanläggningen utgöra,

tilldela staden avsedda område med rätt för staden att utnyttja området i

enlighet med vad förut hemställts.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sin skrivelse anfört huvudsakligen

följande.

Såsom framginge av vid Haparanda stads skrivelse fogade handlingar

hade den nya staden Haparanda, vilken tillerkändes stapelstadsrätt sedan

stadsanläggningen på den för sådant ändamål upplåtna Öystinkeuttää utmark

i Nikkala hy icke kommit till verkställighet, redan omedelbart vid

sin tillblivelse anhållit, att nämnda utmarkstrakt måtte komma att under

den nya staden bibehållas. I sitt den 4 april 1845 avgivna yttrande över

denna anhållan hade länsstyrelsen erinrat till en början, med hänvisning

till ett utlåtande i ämnet från avvittringsstyresmannen, att ifrågavarande

utmarkstrakt vid den dåmera för Nedertorneå socken fastställda avvittring

undantagits för stadsanläggningen och ingalunda beräknats såsom

någon Nikkala bys tillhörighet, varav följde, att Nikkala byamän,

vilka genom avvisning jämväl fått sitt område bestämt, icke ägde några

anspråk på trakten ifråga. Och vidare hade länsstyrelsen framhållit, att

ifrågavarande område för det dåvarande vore för Haparanda stad för visst

ändamål behövligt och att nödvändigheten syntes fordra, att detsamma

för framtiden kunde disponeras till sitt först avsedda ändamål, i händelse

Torne älvs uppgrundning eller andra omständigheter skulle föranleda till

stadens utflyttande ånyo. Genom Kungl. Majits beslut den 27 maj 1845

blev stadens framställning så till vida bifallen, att den rätt, som kunde

kronan tillkomma till ifrågavarande område, förklarades skola emot den

skatt eller ränta, som kunde densamma i vederbörlig ordning åsättas, till

Haparanda stad överlåtas, i följd varav, därest Nikkala byamän skulle

emot dispositionen av marken lägga något hinder, det finge av staden

bero att dess talan i detta avseende göra gällande å ort och ställe som

vederborde. Genom Kungl. Majits brev den 30 april 1881 angående användande

av kronans överloppsmarker i bland andra Nedertorneå socken

förordnades slutligen, att såsom kronoparker skulle bibehållas bland andra

områden den för anläggningen av Karl Johans eller Haparanda stad ursprungligen

avsedda mark, Öystinkenttää kallad, utgörande jämte fem

därtill hörande smärre holmar 917.70 kv.rev. duglig och 79.so kv.rev. oduglig

mark. I ett utlåtande den 3 september 1878 i sistberörda ärende framhöll

länsstyrelsen ånyo, att Öystinkenttää bland annat på grund av sin

ypperliga hamn kunde i en framtid bliva för det allmänna behövlig och

att det därför icke vore skäl att avhända kronan densamma utan bibehålla

den såsom kronopark.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Länsstyrelsen Ilar vidare anfört, att ur vad sålunda citerats torde framlysa,

hurusom myndigheterna under tidernas lopp alltjämt velat såsom en

tillgång för Haparanda stad bevara området för den tillämnade Karl

Johans stad, med tanke på att detsamma för något med det ursprungliga

syftet besläktat ändamål kunde behöva tagas i anspråk. Denna strävan

syntes Kungl. Majit genom beslutet den 27 maj 1845 hava velat tillmötesgå.

Att området sedermera lagts ut som kronopark torde endast innebära en

föreskrift rörande förvaltningen. Det sålunda förutsedda tillfället hade

nu inträffat. Ägaren av den mark, som Haparanda stad ålagts ställa till

förfogande för hamnanläggningen, hade förklarat sig hellre än penningar

taga i byte mark från ifrågavarande område, enär detta likasom det område,

som skulle frångå honom, vore skogbärande och han i övrigt å sitt

hemman lede brist på dylik mark. Då därtill komme, att Haparanda stads

kända svaga ekonomiska ställning näppeligen tilläte staden att på annat

sätt fullgöra berörda villkor för hamnanläggningen, tilläte sig länsstyrelsen

att livligt tillstyrka stadens förevarande framställning.

Kammarkollegium har i ett den 31 januari 1931 avgivet infordrat utlåtande

anfört följande.

I jordregistret för Norrbottens län redovisades ifrågavarande område

såsom överloppsmarken Karl Johans kronopark l1, i areal innehållande 87

hektar 93 ar 15 kvadratmeter, och med anteckning, att lägenheten vore av

krononatur under allmän disposition. Av handlingarna till Kungl. Maj:ts

beslut den 30 april 1881 angående användande av överloppsmarker i Nedertorneå

med flera socknar framgiuge, att varken länsstyrelsen i sin

framställning den 3 september 1878 eller skogsstyrelsen i sitt över framställningen

den 2 december 1878 avgivna utlåtande omnämnt Kungl. Maj:ts

brev den 27 maj 1845 angående överlåtande av utmarkslägenheten Öystinkenttää

å Haparanda stad mot den skatt eller ränta, som kunde i vederbörlig

ordning åsättas densamma; att länsstyrelsen i sin berörda framställning

föreslagit, att utmarkslägenheten ej borde kronan avhändas, utan

bibehållas såsom kronopark, enär »den för varje år alltmera tilltagande

uppgrundningen i Torne älv och bristen på dricksvatten m. m. möjligen i

en framtid ledde till staden Haparandas förflyttning därifrån, och Öystinkenttää,

såsom ägande en ypperlig hamn, då kunde ifrågakomma såsom

dess nya plats»: samt att skogsstyrelsen i sitt förenämnda utlåtande hemställt,

att lägenheten Öystinkenttää med tillhörande holmar och skär måtte

ställas under skogsstatens förvaltning, på sätt örn kronoparker vore stadgat,

för att i händelse av behov framdeles till stadsanläggning användas.

Vederbörande domhavande hade på förfrågan meddelat, att Haparanda

stad aldrig sökt eller erhållit lagfart å utmarkslägenheten ifråga. Det

torde också med hänsyn till Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1881 vara

tämligen säkert, att någon fångeshandling å lägenheten ej utfärdats för

Haparanda stad. Därest staden ansett sig hava med äganderätt förvärvat

lägenheten, torde den skola hava protesterat mot länsstyrelsens och skogsstyrelsens

omförmälda förslag att disponera området såsom kronopark

för kronans räkning. Någon skatt eller ränta hade, såvitt kunnat utrönas,

aldrig av staden erlagts för området. Man torde sålunda hava att utgå

från att kronan fortfarande borde betraktas såsom ägare till Karl Johans

kronopark l1.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Kammarkollegium Ilar i anslutning till det anförda uttalat, att, därest

en överlåtelse till Haparanda stad av viss del av kronoparken ansåges böra

ske, riksdagens medgivande till upplåtelsen torde vara erforderligt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i avgivet infordrat utlåtande den

7 mars 1931 anfört huvudsakligen följande.

Då genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 maj 1845 kronans rätt till ifrågavarande

område överlåtits till Haparanda stad, trots att någon överflyttning

ej ägt rum och således rätten att disponera detsamma kunde anses

hava ställts på framtiden, syntes rättvist, att nu, då en förflyttning av en

del av staden eller dess hamn verkligen komme till stånd, Haparanda stad

icke berövades denna rätt. Förtjänt att framhållas vore också Haparanda

stads svaga ekonomiska ställning, vilken givetvis ej tålde alltför stora påfrestningar,

samt att staden syntes hava räknat med att ej behöva göra

några större ekonomiska uppoffringar vid tillhandahållande av erforderligt

hamnområde.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har under hänvisning till vad styrelsen

anfört tillstyrkt bifall till Haparanda stads hemställan örn äganderätt

till ifrågavarande område eller, örn så ej kunde ske för området i dess

helhet, till så stor del därav, som i värde kunde anses motsvara det för

hamnen erforderliga området.

Domänstyrelsen har därefter, på grund av anbefallning, med skrivelse

den 20 oktober 1932 inkommit med upprättade värderingshandlingar angående

ett för hamnen utstakat område av hemmanet Nikkala nr 20 litt. U

samt ett område av kronoparken Karl Johan, som vid eventuellt ägoutbyte

skulle avstås i ersättning för den av nämnda hemman utstakade delen

av hamnområdet.

Av värderingshandlingarna framgår, att det å marken utstakade hamnområdet

tillhör hemmanet Nikkala nr 20 litt. U med undantag av ett i

hamnområdets sydöstra del beläget mindre, samfällt område.. Angående

gränserna av det utstakade hamnområdet har gjorts anteckning å en av

t. f. skogstaxatorn Nils Gyllenram år 1931 upprättad och av skogstaxatorn

H. Gadd år 1932 kompletterad karta över viss del av Nikkala by. Värderingen

avser det å marken utstakade hamnområdet med undantag av

nämnda samfällda område. Området av kronoparken Karl Johan har

markerats å en av Gyllenram år 1931 upprättad karta över kronoparken

samt omfattar södra delen av kronoparken med undantag av en omkring

50 meter bred landremsa närmast stranden. Denna strandremsa har undantagits,

då det ansetts vara av intresse för kronan, att strandrätten bibehölles

i kronans ägo. De värderade områdena omfatta samma reducerade

areal, nämligen 27.90 hektar.

Värderingen har givit följande resultat:

Bytesområdet av hemmanet Nikkala:

Areal 77.44 hektar.

Virkesförråd av barrskog 4,500 kubikmeter.

Värde 5,300 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. May.ts proposition nr 11.

Bytesområdet av kronoparken Karl Johan:

Areal 46.38 hektar.

Virkesförråd av barrskog 4,200 kubikmeter.

Värde 6,200 kronor.

Domänstyrelsen bar förklarat sig icke hava något att erinra emot värderingen

samt vidare anfört: Enligt värderingen överstege värdet av

kronoparksområdet värdet av området av hemmanet Nikkala med 900

kronor. På grund av svårigheten att verkställa en tillförlitlig värdering

av bytesområdena, vilka vore beväxta med huvudsakligen yngre och medelålders

skog och därför värderats med hänsyn till deras framtida avkastning,

torde dock denna skillnad i värde ej vara större än att man kunde

bortse från densamma och anse områdena likvärdiga.

Sedan viig- och vattenbyggnadsstyrelsen härefter anbefallts att i ärendet

ånyo avgiva utlåtande, bär styrelsen i skrivelse den 15 juni 1933 inkommit

härmed. I denna skrivelse har styrelsen anmärkt, att de vid värderingen

av bytesområdet av hemmanet Nikkala följda gränslinjerna för

hamnområdet visserligen i huvudsak men icke helt överensstämde med

de av Kungl. Majit fastställda gränserna. Styrelsen har därjämte meddelat,

att ärendet rörande ifrågavarande hamnområde vore under behandling

vid Norrbygdens vattendomstol men av domstolen förklarats

vilande i avvaktan på avgörandet av frågan om äganderätten till kronoparken

Karl Johan.

Anläggandet av uthamnen för Haparanda och Tornedalen har av statsmakterna

tillmätts den största vikt, oell betydande belopp hava för ändamålet

anvisats av riksdagen. Haparanda stad och vissa andra ortsintressenter

hav a genom sitt åtagande att för hamnanläggningen svara med ett

i förhållande till sina ekonomiska resurser icke obetydligt belopp ådagalagt

sin villighet att i mån av förmåga lämna hamnföretaget sitt stöd.

Haparanda stad har dessutom åtagit sig att tillhandahålla mark till

hamnen och utfartsvägen för densamma. För överlåtelsen av den huvudsakliga

delen av det å hemmanet Nikkala nr 20 litt. U i Nedertorneå socken

utlagda hamnområdet har ägaren därav velat i byte erhålla annan

skogbärande mark. För ägoutbytets verkställande önskar staden taga i

anspråk en del av den mark, som avsetts för en tidigare planerad stadsanläggning

å Öystinkenttää utmark och som nu bildar kronoparken Karl

Johan. I rågan, huruvida denna mark skall anses vara med äganderätt

förvärvad av Haparanda stad, har visat sig kunna göras till föremål för

olika meningar. De skäl, som särskilt av länsstyrelsen i Norrbottens län

anförts till stöd för stadens framställning, synas mig emellertid under alla

förhållanden vara tillräckliga för att staden nu bör för genomförandet av

det avsedda ägoutbytet utan vederlag få å sig överlåten den av domänstyrelsen

angivna delen av kronoparken. Den genom domänstyrelsens för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 11.

sorg verkställda värderingen torde giva vid handen, att berörda del av

kronoparken kan anses vara likvärdig med det område, som staden genom

ägoutbytet skulle förvärva.

Till överlåtelsen av angivna del av kronoparken Karl Johan torde riksdagens

medgivande höra inhämtas. Skulle någon jämkning av det avsedda

områdets gränser och storlek komma att ifrågasättas, torde Kungl.

Majit höra äga rätt att härom besluta.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att förberörda del av kronoparken Karl Johan må,

enligt närmare bestämmande av Kungl. Majit, utan

vederlag överlåtas till Haparanda stad.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Majit Konungen

samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Hugo Nordlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:33 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlåtelse å Haparanda stad av viss del av kronoparken Karl Johan i Norrbottens län. a1 i texten