Sök i Ratio Lex

Angående förändring i avseemle å löneställning oell antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. in

1934-02-09 · 63 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 62 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:122, Angående förändring i avseemle å löneställning oell antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 122.

1

Nr 122.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående förändring

i avseemle å löneställning oell antal beträffande

vissa ordinarie befattningar vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

m. in.; given Stockholms slott den 9 februari

''1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 9 februari 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga åtskilliga av styrelserna för kornmunikationsverken

eller från personalhåll gjorda framställningar, som i stort

sett avse ändring i löneställning eller antal beträffande vissa ordinarie befattningar

eller grupper av befattningar vid de skilda verken. De förslag,

som jag funnit mig kunna tillstyrka, gå huvudsakligen ut på erforderlig anpassning

av personaluppsättningen efter verksamhetens successiva utveckling

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 122.

40 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

eller eljest inträdda förändringar beträffande verkens drift samt innebära, där

de överhuvudtaget äro av beskaffenhet att föranleda utgiftsökning, ej någon

sådan ökning av större betydelse.

Jag övergår nu till de skilda framställningarna och börjar därvid med

sådana, som avse

Postverket.

En notariebefattning å femte byrån. I skrivelse den 2 september 1933 har

generalpoststyrelsen gjort framställning örn inrättande av en notariebefattning,

avsedd för styrelsens femte byrå, Till stöd härför anför styrelsen

följande:

Sedan januari 1933 föreligger en framställning från generalpoststyrelsens

ombudsman, att å hans expedition — å vilken finnes såsom biträde å stat

anställd en notarie (21 :a lönegraden) samt dessutom under de senaste åren

nästan ständigt måst inkallas en tillfällig förste postassistent (17:e lönegraden)

såsom förstärkning — måtte anställas ytterligare en notarie. Det förhållandet

att å denna expedition måst på så sätt i stor omfattning anlitas

förstärkning vittnar obestridligen i sin mån örn behovet av ytterligare arbetskraft

å ombudsmansexpeditionen. Enligt § 16 mom. 4 i den för generalpoststyrelsen

gällande instruktionen tillkommer det ombudsmannen att. där

icke styrelsen för särskilt fall annorlunda bestämmer, själv eller genom av

honom befullmäktiga! ombud inför domstolar och andra myndigheter ävensom

inför skiljemän utföra och bevaka styrelsens rätt och talan i rättegångsärenden

samt mål och ärenden i övrigt av rättslig natur. Emellertid

är ombudsmannens arbetsområde icke begränsat härtill, utan den juridiska

fackkunskap, som är representerad av ombudsmannen och hans expedition,

tages helt naturligt oupphörligen i anspråk för råd och uttalanden under

en mängd ärendens förberedande eller löpande behandling.

Ett sådant behov av tillgång till juridisk rådgivare under ärendens förberedande

och löpande behandling har särskilt framträtt å styrelsens femte

byrå (postsparbanks- och postgiroärenden). Med avseende å detta behov

har generalpoststyrelsen också sett sig nödsakad att för tiden från och med

den 1 april 1933 å femte byrån uppehålla en tillfällig notarietjänst, vilken

tjänst anförtrotts åt en tjänsteman med den juridiska kompetens, som är

fastställd för styrelsens ombudsman. Att å denna byrå föreligger behov av

en sådan tjänsteman torde vara mycket naturligt. Där förekommer till

daglig handläggning ett stort antal ärenden av rättslig art. I postsparbanksrörelsen

förekomma oupphörligen insättningar med förbehåll i fråga örn uttagning

av medel, där det ankommer på byråns prövning, huruvida motbok

må med begärt förbehåll utfärdas, invecklade äganderätts- och förfoganderättsspörsmål

uppkomma vid överlåtelse eller pantsättning av motbok o. s. v.;

i postgirorörelsen uppstå frågor rörande firmateckning, bättre rätt till å

girokonto innestående medel, överlåtelse av sådant konto m. m., allt ärenden,

som avse kundkretsens dagliga betjänande. Sådana ärenden måste

därför handläggas och avgöras utan tidsuppskov, och då inhämtande av ett

sakkunnigt råd från ombudsmansexpeditionen på grund av den omgång,

som därmed var förenad, antingen på ett otillbörligt sätt försenade ärendets

avgörande eller också fick till undvikande härav förfalla, inrättade generalpoststyrelsen

nyssnämnda tillfälliga notariebefattning. Men än mer är en

sådan juridisk sakkunnig förhandsrådgivning av behov eller värde vid den

förberedande handläggning, som åligger femte byrån i vad angår postsparbanks-

och postgiromedlens placering genom utlåning, samt vid övervak
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 122.

ningen av lånens fortlöpande skötsel m. m. Den av femte byrån hos ombudsmannen

påkallade juridiska rådgivningen i dylika ärenden ligger ju helt

utanför de ombudsmannens åligganden, som avses uti nyss återgivna ställe

i generalpoststyrelsens instruktion, och det är sålunda på intet sätt avsikten

att genom beredande av omedelbar tillgång å femte byrån av en viss juridisk

sakkunskap vålla någon rubbning i den generalpoststyrelsens ombudsman

såsom sådan enligt § 16 mom. 4 i generalpoststyrelsens instruktion

åliggande skyldigheten att aktivt företräda postverket utåt. Erfarenheten

under den tid den nu omskrivna tillfälliga notarien anlitats har ådagalagt,

att denna tjänst fyllt ett verkligt behov och är oundgängligen behövlig för

en tillförlitlig handläggning å byrån av hithörande ärenden. Då det är anledning

antaga, att genom inrättande av denna notarietjänst arbetet å ombudsmansexpeditionen

kan hållas inom sådana gränser, att med anställande

därstädes av en notarie kan tills vidare anstå, gör generalpoststyrelsen för

denna gång ingen framställning örn ökning av personalen å ombudsmansexpeditionen

utan inskränker sig i denna del till att hemställa örn inrättande

av en ny notarietjänst hos styrelsen med åliggande för innehavaren

att å femte byrån bereda och i övrigt deltaga i handläggning av ärenden av

rättslig art.

Kommuni ka tionsverkens lönenämnd har i utlåtande den 4 oktober 1933 anfört,

att generalpoststyrelsen syntes hava förebragt bärande skäl för sitt förslag,

varför niimnden ansett sig kunna förorda bifall till detsamma.

Yad generalpoststyrelsen anfört synes ådagalägga behovet av att å styrelsens

femte byrå hava anställd en befattningshavare med juridisk utbildning.

Uppenbarligen är detta behov av stadigvarande natur. Med hänsyn härtill

och då inrättandet av den föreslagna nya notariebefattningen tillika är ägnat

att medföra behövlig lättnad i arbetet å styrelsens ombudsman sexpedition,

anser jag mig böra tillstyrka styrelsens här ifrågavarande förslag.

Uppflyttning i lönegrad av befattningen såsom aktuarie och föreståndare för

postverkets tryckeri. I sin skrivelse den 2 september 1933 har generalpoststyrelsen

vidare gjort framställning örn uppfattning i högre lönegrad av den

aktuariebefattning (21:a lönegraden), vars innehavare är föreståndare förpostverkets

tryckeri.

Styrelsen erinrar till en början, hurusom styrelsen redan tidigare i annat

sammanhang beträffande denna befattning framhållit, att styrelsen vid flera

tillfällen haft under behandling frågan örn befattningens placering på löneskalan.

Den utveckling, som postverkets blankettryckeri företett, särskilt

efter postgirorörelsens införande, hade nämligen varit så kraftig, att det

enligt generalpoststyrelsens uppfattning knappast borde råda tvivel örn

att arten och omfattningen av det föreståndaren åliggande arbetet mer

än väl motiverade en betydligt högre avlöning åt föreståndaren än den nu

utgående. På grund bland annat av de sparsamlietsdirektiv, som lämnats,

hade emellertid styrelsen dittills icke vidtagit åtgärder för beredande av

förbättring i avlöningsliänseende åt föreståndarebefattningens innehavare.

Styrelsen hade dock som sin åsikt uttalat, att föreståndaren borde snarast

möjligt erhålla avlöningsförhöjning.

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

I föreliggande skrivelse anför styrelsen vidare följande:

Befattningen placerades i nuvarande lönegrad från ingången av år 1919.

Efter att från början hava varit avsett att tillgodose allenast en mindre del

av postverkets behov av tryck har postverkets tryckeri småningom fått övertaga

allt erforderligt tryck. Sålunda övertog tryckeriet i början av år 1917

allt egentligt blankettryck, medan etiketter, cirkulär, taxor, reglementen, tidtabeller

och dylikt allt fortfarande avsågs skola utföras å enskilda tryckerier.

Därefter har tryckeriet fått övertaga

tryckning för statsverkets räkning av blanketter till kronodebetsedlar (år

1918),

allt etikett-, taxe-, cirkulär- och reglementstryck för verkets egen räkning

(år 1921),

blankett- och cirkulärtryck för postsparbankens räkning (år 1922),

kvittenshäften för allmänna folkpensioneringen (år 1923),

blanketter för postgirorörelsen (år 1924) samt

vignettryck å skrivpapper för statsmyndigheterna (år 1931).

Ökningen i tryckeriverksamheten inskränker sig emellertid icke enbart till

övertagandet av nyssnämnda tryck, utan den har även varit en följd av

postverkets alltjämt växande behov på grund av rörelsens ökning. I all

synnerhet har postgirorörelsen år från år föranlett ett i hög grad ökat arbete

för blankettryckeriet.

Styrelsen meddelar följande sammanställning, utvisande tryckerirörelsens

utveckling:

Å r

Antal

beställda

arbeten

Anställd

personal

Anläggnings-

kapital

kronor

Tillverknings-

värde

kronor

1917 .............................................

974

45

114.000

235,000

1938 ...........................................

8,966

140

760,200

779,900

därav år 1932 enbart för postspar- banken och girorörelsen............

4,840

—

—

384,900

I anslutning därtill anför styrelsen:

Postverket har haft betydande ekonomisk fördel av tryckerirörelsen. Sålunda

uppgick kostnaden för postverkets egentliga blankettryck år 1915, då

det utfördes å privata tryckerier, till i runt tal 223,300 kronor, medan kostnaden

för samma blankettryck år 1932 uppgick till 147,400 kronor, oaktat

antalet tryckta blanketter vid jämförelse mellan de två åren år 1932 i hög

grad ökats. Såsom belysande för ökningen må anföras, att antalet försändelser,

för vilka blanketter komma till användning, år 1915 utgjorde 29,204,000

och år 1932 39,319,000.

Medverkande till det goda ekonomiska utbytet av postverkets tryckerirörelse

har varit att verkets blanketter år 1927 standardiserats enligt det

s. k. Dinformatsystemet.

Som en jämförelse beträffande förhållanden å andra håll må anföras,

att föreståndaren för statens reproduktionsanstalt åtnjuter avlöning med

10,000 kronor för år, vartill kommer dyrtidstillägg efter samma grunder,

som gälla för tjänstemän vid s. k. reglerade verk, samt att föreståndaren

för statens järnvägars biljett- och blankettryckeri, som emellertid även har

sig ålagd viss upphandling, är placerad i 26:e lönegraden. Postverkets

tryckeri torde i avseende å tillverkningsvärde stå avsevärt före både reproduktionsanstalten

och statens järnvägars biljett- och blankettryckeri.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 122.

Såsom styrelsen inledningsvis anfört anser styrelsen föreståndaren för

tryckeriet böra placeras i högre lönegrad. Styrelsen har övervägt, till vilken

lönegrad befattningen rättvisligen borde hänföras. Styrelsen har därvid

vägt mellan den 24:e och 26:e men ansett sig böra för närvarande stanna

vid att föreslå befattningens uppflyttning i 24:e lönegraden med benämning

intendent. Därest förslaget om befattningens ifråga uppflyttning i 24:e lönegraden

skulle komma att bifallas, bör ur tjänsteförteckningen, 21 :a lönegraden,

beträffande postverket utgå befattningen aktuarie och i densamma,

24:e lönegraden, införas befattningen intendent.

På grund av det anförda har generalpoststyrelsen hemställt, att ifrågavarande

aktuariebefattning måtte uppflyttas till 24:e lönegraden med benämningen

intendent.

Lönenämnden har anfört följande:

Lönenämnden har i ändamål att kunna bilda sig en egen uppfattning rörande

de tjänsteåligganden, som åvila tryckeriföreståndaren, avlagt besök å postverkets

tryckeri. På grund av vad nämnden därvid och i övrigt inhämtat

anser sig nämnden kunna vitsorda vad styrelsen anfört därom, att arten och

omfattningen av det tryckeriföreståndaren åliggande arbetet motivera en

högre avlöning än den nu till honom utgående. Sedan år 1919, då den nuvarande

aktuarietjänsten inrättades, har rörelsen å tryckeriet undergått en

högst avsevärd utveckling, en utveckling som särskilt betingats av tillkomsten

utav nya rörelsegrenar inom postverket, såsom postsparbanksverksamheten

och framför allt postgirorörelsen. Exempelvis må nämnas, att medan den

tryckeriföreståndaren underställda personalstyrkan nyssnämnda år uppgick

till 63 personer, är antalet därstädes anställda för närvarande 145. Då

den av styrelsen föreslagna placeringen i 24:e lönegraden synts lönenämnden

skälig och nämnden ej heller finner anledning till erinran mot den

ifrågasatta benämningen intendent, anser sig lönenämnden böra förorda bifall

till styrelsens nu ifrågavarande förslag.

Av vad generalpoststyrelsen och lönenämnden anfört torde framgå, att de Departementsarbetsuppgifter,

som åligga föreståndaren för postverkets tryckeri, till såväl chefen,

art som omfattning numera äro sådana, att en förbättrad löneställning är

väl motiverad. Då jag ej funnit något att erinra mot den föreslagna avvägningen

av löneställningen, vill jag lika med lönenämnden tillstyrka, att

ifrågavarande befattning från och med den 1 juli 1934 hänföres till 24:e lönegraden

med benämningen intendent.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat beträffande postverket skulle i den

vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen vid postverket upptagas

en ny befattning, nämligen i 24:e lönegraden intendent, samt ur nämnda

förteckning i 21:a lönegraden utgå befattningen aktuarie. Vidare skulle antalet

notariebefattningar ökas från 8 till 9 och antalet intendentsbefattningar

i 24:e lönegraden fastställas till 1.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majis proposition nr 122.

Telegrafverket.

En förste byrådirektörsbefattning. I skrivelse den 6 oktober 1933 bär telegrafstyrelsen

— under erinran att genom chefens å styrelsens linjebyrå utnämning

till linjedirektör vid telegrafverket byråchefsbefattningen å nämnda

byrå blivit vakant — framlagt förslag till viss organisatorisk förändring inom

nämnda byrå i syfte att bereda lättnad i den arbetsbörda, som åvilade chefen

för byrån, samt därmed även ernå ökad effektivitet vid handliavandet inom

styrelsen av de rent tekniska och vetenskapliga uppgifterna. Till stöd härför

har styrelsen anfört följande:

Omfattningen av chefens för linjebyrån arbete torde framgå av efterföljande

förteckning över de arbetsuppgifter, som handläggas å byrån, nämligen

ärenden angående anläggnings- och underhållsarbetens utförande, fastigheter

och förhyrda lokaler, planering i ekonomiskt och tekniskt hänseende av

telefon- och överdragsstationer samt kontroll av dessa stationers montage

och drift, materialprovning och tekniska undersökningar, telefontransmission,

internationella telefonförbindelsers anordnande samt ärenden rörande den

vid linjeavdelningen anställda personalen.

Det är uppenbart, att i ett under rask utveckling statt verk som telegrafverket

kvantiteten arbetsuppgifter skall visa en ständig stegring. Efter hand

som omfattningen av verkets rörelse stiger, ökas också mängden av de ärenden

av olika slag, som i en eller annan form måste handläggas hos och avgöras

av den centrala förvaltningen, styrelsen. Men jämsides härmed har

den rastlösa tekniska nydaning, som kännetecknat telegrafverkets utveckling

under senare år och som till största delen fallit inom linjebyråns verksamhetsområde,

kommit att ställa alldeles speciella krav på chefen för denna

byrå.

Telefonteknikens utveckling under de sista årtiondena har varit revolutionerande.

Nya uppfinningar hava undan för undan skapat nya arbetsfält och

nya tekniska möjligheter. Härigenom hava också kraven skärpts på ökad teknisk

sakkunskap hos den enskilde tjänstemannen, vilket i sin tur framtvingar

en specialisering inom olika områden, såsom automatstationsteknik, transmissionsteknik

— omfattande bland annat riksledningars kablifiering och

överdragsstationers anordnande — internationella telefonförbindelsers åvägabringande,

konstruktionsfrågor m. m. Av chefen för linjebyrån har fordrats

Srundlig insikt på alla dessa specialområden och därjämte ingående känneom

örn telegrafverkets förhållanden i allmänhet ävensom förvaltningsmässig

rutin.

Det är givetvis mycket svårt för att icke säga helt ogörligt att finna en

person med den utbildning och de övriga kvalifikationer, som svara mot

dessa krav, en person, som fullt behärskar alla de olika grenarna av linjebyråns

nuvarande verksamhet.

Det har därför blivit nödvändigt att söka åstadkomma en rimlig lättnad

i linjebyråchefens arbete. Därvid hava olika alternativ övervägts. Närmast

till hands lage då måhända den lösningen att uppdela byrån på två olika

byråer med var sin byråchef. En sådan uppdelning skulle emellertid komma

att medföra betydande olägenheter. Eli mängd arbetsuppgifter komme att

bliva gemensamma för de båda byråerna, vilket skulle förorsaka vissa svårigheter

dels för arbetet inom styrelsen, dels och kanske mest för linjedistriktsförvaltningarna

och underlydande myndigheter i allmänhet. Därjämte skulle

en viss dubblering av personal för en del arbetsuppgifter, medförande avsevärt

ökade omkostnader, icke kunna undvikas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 122.

Undersökning Inar vidare gjorts angående möjligheterna dels att överflytta

arbetsuppgifter från linjebyrän till styrelsens övriga byråer, dels att decentralisera

vissa arbetsdetaljer genom att föreskriva desammas handläggning

hos underlydande myndighet, dock utan resultat. Liksom år 1928, då den

nuvarande arbetsfördelningen mellan byråerna i huvudsak genomfördes i

samband med nedbringande av byråernas antal från sex till fem, har det

nämligen även nu visat sig icke möjligt att från linjebyrån utbryta någon

ärendesgrupp av betydenhet, och för övrigt är arbetsmängden även å de

andra fyra byråerna så stor, att ett sådant överflyttande redan på grund

därav är uteslutet. Decentralisering av ärendena åter fortskrider alltjämt,

och för närvarande torde icke heller på denna väg någon lättnad för chefen

å linjebyrån vara att vinna.

Den enda framkomliga vägen synes därför vara att genomföra en uppdelning

av linjebyråchefens arbete på sådant sätt, att en särskild, därför

lämplig person ställes vid hans sida med uppgift att självständigt förestå

det tekniskt-vetenskapliga arbetet å linjebyrån och i styrelsen föredraga

ärenden av denna art. Härigenom skulle, med minsta möjliga förändringar

i styrelsens arbetssätt, vinnas bland annat en enhetlig ledning av det tekniskt-vetenskapliga

arbetet å konstruktionsavdelningen, provningsanstalten,

stationsavdelningen och transmissionsavdelningen, vilket är av största betydelse

för ernående av bästa tekniska och ekonomiska resultat inom ifrågavarande,

betydande arbetsområden, varjämte byråchefen å linjebyrån kunde

befrias från motsvarande arbetsuppgifter.

Den tekniske ledarens tjänsteställning i den här föreslagna organisationen

samt de mycket stora krav, som måste ställas på honom, göra det nödvändigt,

att han placeras i 30:e lönegraden, lämpligen under benämningen

förste byrådirektör.

På grund av det anförda har telegrafstyrelsen hemställt, att förslag måtte

föreläggas riksdagen om inrättande från och med den 1 juli 1934 av en förste

byrådirektörsbefattning vid telegrafverket samt om minskning av antalet byrådirektörsbefattningar

från 6 till 5.

Därjämte har styrelsen anfört att, i avvaktan på riksdagens beslut i ämnet

och ett definitivt genomförande av den föreslagna omorganisationen av linjebyrån,

en provisorisk omläggning av byråns arbete borde vidtagas i syfte

att trygga arbetets behöriga gång. Styrelsen ämnade därför från och med

den 1 november 1933 uppdela chefens för linjebyrån tidigare arbetsuppgifter

på förut angivet sätt. Styrelsen har i anslutning härtill gjort framställning

i fråga örn bestridande för tiden till och med den 30 juni 1934 av ifrågavarande

vakanta byråchefsbefattning samt av göromålen med ledningen av det

tekniskt-vetenskapliga arbetet å linjebyrån.

Lönencimnden har i utlåtande den 17 oktober 1933 anfört följande:

Befattning såsom förste byrådirektör inrättades första gången vid statens

järnvägar, och torde nämnden i avseende härå få erinra örn följande. I en

den 17 april 1916 avlåten proposition, nr 209, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen,

bland annat, att å ordinarie stat uppföra vissa befattningar å järnvägsstyrelsens

byggnadsbyrå. Sålunda skulle överingenjören och chefen för

nämnda byrå överflyttas till ordinarie stat med oförändrat arvode, motsvarande

det till överdirektör och souschef vid statens järnvägar då utgående

eller 12,000 kronor. Vidare skulle den då å extra stat uppförda byrådirektörsbefattningen

å byråns nybyggnadsavdelning uppföras å ordinarie stat

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 122.

med enahanda avlöningsförmåner, som voro bestämda för de förut å ordinarie

stat uppförda byrådirektörerna å byggnadsbyråns bangårdsavdelning

samt a elektrotekniska byrån och maskinbyrån (4,800—5,700 kronor jämte

ersättning för bostad och bränsle).

Beträffande frågan örn överingenjörens anställnings- och löneförhållanden

framställdes från riksdagens sida ingen erinran mot vad Kungl. Majit härutinnan

föreslagit. Yad däremot angår löneförmånerna för byrådirektör å byggnadsbyrån

beslöt riksdagen i anledning av en inom riksdagen därom väckt

motion, att såväl byrådirektören å byråns nybyggnadsavdelning som byrådirektören

å dess bangårdsavdelning skulle erhålla byråchefs avlöning. Till

grund för detta riksdagens beslut låg huvudsakligen den omständigheten,

att ifrågavarande byrådirektörer såsom föreståndare för var sin stora avdelning

inom nämnda byrå i vissa hänseenden, såsom beträffande föredragning

i styrelsen, inspektion m. m., intoge en annan ställning inom organisationen

än övriga byrådirektörer och att på dem måste ställas mycket höga krav i

avseende å såväl teoretiska insikter som praktisk erfarenhet och organisationsförmåga.

Då överingenjören, ehuru han fungerade såsom chef för en

byrå i styrelsen, hade samma avlöning som överdirektör, fann riksdagen

några organisatoriska betänkligheter icke föreligga mot att överingenjörens

närmaste man uppflyttades ett motsvarande steg på avlöningsskalan d. v. s.

i jämnhöjd med byråcheferna. För att tydligt markera den ställning, som

avdelningscheferna å byggnadsbyrån intoge, ansåg riksdagen lämpligt att

giva dem annan benämning än byrådirektör, i vilket avseende riksdagen

upptog benämningen överingenjörsassistent.

På grund av ett vid nästföljande års riksdag fattat beslut vidtogs sedermera

den förändringen beträffande benämningen å avdelningscheferna å

byggnadsbyrån, att beteckningen överingenjörsassistent utbyttes mot beteckningen

förste byrådirektör.

Det torde här böra tilläggas, att till följd av den under senare år inträdda

minskningen i byggnadsbyråns arbetsuppgifter förste byrådirektörsbefattningarna

hos järnvägsstyrelsen numera blivit indragna.

Förste byrådirektörsbefattningar med placering i 30:e lönegraden hava

inrättats jämväl vid statens vattenfallsverk. I enlighet med den vid 1920

års riksdag beslutade byråindelningen i vattenfallsstyrelsen skulle inom denna

styrelse finnas, bland annat, en kraftverksbyrå organiserad på två avdelningar

i nära överensstämmelse med järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå. Den dittillsvarande

överdirektören och chefen för statens kraftverksförvaltning skulle

under benämning allenast av »överdirektör» fungera såsom chef för kraftverksbyrån,

och skulle såsom hans närmaste män och föreståndare för var

sin avdelning inom byrån tjänstgöra två befattningshavare i förste byrådirektörs

tjänste- och löneställning. Den i enlighet härmed genomförda organisationen

av kraftverksbyrån äger ännu bestånd.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen hava förste byrådirektörsbefattningar

hittills inrättats å vissa sådana större, på avdelningar organiserade

byråer inom järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, vilkas chef

intagit en högre tjänste- och löneställning än den för byråchef eljest normalt

förekommande och å vilka behov förelegat av särskilt kvalificerade tjänstemän

såsom avdelningsföreståndare. I förhållande härtill innebär telegrafstyrelsens

nu föreliggande förslag organisatoriskt sett en avvikelse, i det

att å styrelsens linjebyrå skulle vid sidan av den ordinarie byråchefen placeras

en tjänsteman i samma löneställning som byråchefen och med skyldighet

att självständigt handlägga och inom styrelsen föredraga vissa av de

till byråns handläggning hörande ärenden. Även örn man kan ställa sig

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

tveksam inför en dylik anordning, vill det dock förefalla nämnden, som örn

förslaget innebure en framkomlig väg för åstadkommande av den lättnad i

chefens för linjebyrån arbetsbörda, som tydligen är av behovet starkt påkallad.

Det lärer ’också erbjuda stora svårigheter för verket att för ifrågavarande

byråchefspost förvärva en person, som med den utveckling, verksamheten

å nämnda byrå undergått under senare tid, förutom tekniska och

administrativa kvalifikationer även äger förutsättningar att kunna intränga i

och behärska de rent tekniskt-vetenskapliga arbetsuppgifter, som åvila ifrågavarande

byrå. Den av styrelsen förordade förändringen i organisationsförhållandena

inom linjebyrån skulle föranleda en förhållandevis liten ökning

i personalkostnaderna och i alla händelser en betydligt mindre kostnadsökning

än som skulle bliva följden, örn byrån i fråga uppdelades på tvenne

byråer. Härtill kommer ock, att enligt vad för nämnden blivit upplyst den

tjänsteman vid verket, som enligt styrelsens mening främst bör ifrågakomma

vid tillsättandet av den nu vakanta byråchefstjänsten å linjebyrån, såsom

ett oeftergivligt villkor för befattningens mottagande förutsatt, att styrelsens

föreliggande förslag kommer till genomförande.

På grund av nu anförda omständigheter har lönenämnden ansett sig kunna

biträda styrelsens förslag, att en befattning som förste byrådirektör med

placering i 30:e lönegraden uppföres å telegrafverkets ordinarie stat.

Genom beslut den 10 november 1933 har Kungl. Maj:t, med förklarande att

beslut framdeles skulle meddelas beträffande förslaget örn inrättande av en

förste byrådirektörsbefattning m. m., dels förordnat byrådirektören G. K. N.

Hedén att tills vidare till och med den 30 juni 1934 uppehålla en vakant

byråchefsbefattning inom telegrafstyrelsen, dels ock medgivit, att till byrådirektören

A. Y. A. Holmgren finge, därest telegrafstyrelsen funne skäl att

åt honom för samma tid uppdraga att vid byråchefens sida utöva självständig

ledning av det tekniskt-vetenskapliga arbetet å linjebyrån, härför utgå

särskild ersättning med en krona för dag.

Yad telegrafstyrelsen anfört giver vid handen, att arbetsuppgifterna å styrelsens

linjebyrå till såväl omfattning som beskaffenhet numera äro mycket

betydande och att det, särskilt för att åt de rent tekniska och vetenskapliga

spörsmålen skall kunna ägnas tillbörlig uppmärksamhet, är ur synpunkten

av verkets eget intresse erforderligt, att en viss uppdelning av arbetet inom

byrån vidtages. För sistnämnda uppgifter skulle enligt styrelsens förslag

inrättas en förste byrådirektörsbefattning med placering, lika som byråchefsbefattning,

i 30:e lönegraden. Även örn den sålunda föreslagna lösningen

med hänsyn till de båda ledande befattningshavarnas inbördes löneställning

kunde ur organisatorisk synpunkt giva anledning till en viss tvekan, torde

den dock böra godtagas, helst som det avsedda syftemålet synes endast på

detta sätt kunna nås utan att större kostnader föranledas. Av sålunda anförda

skäl har jag funnit mig böra tillstyrka styrelsens förslag.

En ny linjeingenjörsbefattning. I skrivelse den 31 augusti 1933 har telegrafstyrelsen

gjort framställning örn inrättande av två nya linjeingenjörstjänster

(‘26:e lönegraden), avsedda den ena för föreståndaren för Varbergs radiostation

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 122.

och den andra för styrelsens radiobyrås landstationsavdelning. Till stöd

härför yttrar styrelsen följande:

I sitt förslag den 25 augusti 192G till inrättande av nya tjänster inom

21:a—30:e lönegraderna föreslog styrelsen bland annat, att tjänsten såsom

föreståndare för Varbergs radiostation skulle uppföras å ordinarie stat

oell att med hänsj-n till befattningens vikt^ och de kvalificerade arbetsuppgifter,

som åvilade innehavaren av tjänsten, denne borde erhålla linjeingenjörs

tjänsteställning.

Över ifrågavarande framställning avgav kommunikationsverkens lönenämnd

yttrande den 11 oktober 1926, vari lönenämnden emellertid hemställde, att

detta styrelsens förslag för det dåvarande icke måtte föranleda någon Kungl.

Maj:ts åtgärd. I betraktande av att berörda anläggning då endast en relativt

kort tid varit i bruk och för ernående av en tillförlitlig grund för

bedömande av den tjänste- och löneställning, som borde intagas av anläggningens

föreståndare, syntes det nämligen lönenämnden lämpligt att under

ännu någon tid avvakta utvecklingen av arbetet därstädes, innan beslut

fattades örn föreståndarbefattningens uppförande å ordinarie stat.

Sedan styrelsen erfarit, att lönenämnden sålunda avstyrkt styrelsens förslag

i vad det avsåg förenämnda linjeingenjörsbefattning, hemställde styrelsen

i skrivelse till Kungl. Majit den 10 november 1926, med återtagande av sitt

nyssnämnda förslag, örn bemyndigande att med ordinarie innehavare tillsätta

en å telegrafverkets stat upptagen vakant avdelningsingenjörstjänst

(22:a lönegraden) med placering för den blivande innehavaren vid Varbergs

radiostation. Denna styrelsens framställning bifölls av Kungl. Majit genom

brev den 10 december 1926.

Den i anledning härav utnämnde innehavaren av tjänsten beviljades sedermera

på begäran tjänstledighet från och med den 15 september 1929 och

därefter avsked från och med den 1 juli 1930 från sin befattning vid telegrafverket

för att övergå till enskild tjänst. Sedan dess har tjänsten uppehållits

av en ingenjörsassistent (20:e lönegraden), som från och med den 1

juli 1933 föroialnats att bestrida göromål, som eljest ankomma på linjeingenjör.

Styrelsen är, liksom tidigare, även nu, sedan tillräcklig erfarenhet vunnits

örn utvecklingen av arbetet å Varbergs radiostation, av den åsikten, att

stationens ekonomiska betydelse och vikten av dess funktionsduglighet och

tillförlitlighet är av den art, att ansvaret för handhavandet och skötseln av

densamma bör åligga linjeingenjör.

Styrelsen får därför ånyo framföra sin begäran örn inrättandet av en ordinarie

linjeingenjörstjänst för föreståndaren för Varbergs radiostation.

A landstationsavdelningen inom styrelsens radiobyrå pågå sedan

flera år tillbaka undersökningar rörande störningar vid rundradiomottagning

och medel för dessas avhjälpande. Med dessa arbeten, som kräva högt

kvalificerad teknisk kompetens, hava i huvudsak tvenne ingenjörsassistenter

sysselsatts. Den ene av dessa ingenjörsassistenter, som styrelsen från och

med den 1 juli 1933 förordnat att handhava göromål, vilka eljest åligga

linjeingenjör, föreslår styrelsen böra erhålla ordinarie linjeingenjörstjänst.

Den ökade omfattningen av radioavdelningens arbeten kräver i flera fall

tjänster av högre grad än de nuvarande. Jämväl och ej minst i syfte att

förhindra, att inom facket utbildad ingenjörspersonal söker sig till enskild

tjänst och avgår, är det nödvändigt att befordran beredes denna personal.

Förutom den förutnämnde föreståndaren för Varbergs radiostation har nämligen

nyligen en ingenjörsassistent efter 6 års anställning erhållit begärt

avsked för att övergå till en förmånligare privat tjänst, och ytterligare en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

ingenjörsassistent åtnjuter för närvarande tjänstledighet på ett år för arbete

inom ljudfilmsindustrien. Huruvida han efter tjänstledighetens slut är att

påräkna tillbaka är ännu en öppen fråga. Det är att befara, att denna

industri kan söka att från telegrafverkets ingenjörspersonal ytterligare fylla

sitt behov av ingenjörer för sina med rundradion närbesläktade tekniska

problem.

Lönenämnden har i utlåtande den 4 oktober 1933 anfört följande:

Lönenämnden har ansett det önskvärt att erhålla närmare kännedom

rörande trafikrörelsens utveckling vid Varbergs radiostation under den tid,

som förflutit sedan lönenämnden avgav förenämnda yttrande av den 11 oktober

1926, och i sådant syfte införskaffat vissa uppgifter från telegrafstyrelsen.

De erhållna uppgifterna framgå av följande sammanställning:

År

Antal telegram

Ordantal

1926 ...................

................... 102.988

1,397,262

1927 ...................

.................. 117,768

1,690,959

1928 ..................

................... 120.738

1,797,463

1929 ..................

................... 126,732

2,043,658

1930 ..................

................... 121,254

2,015,456

1931 ..................

.................. 112,503

1,929.232

1932 ..................

.................. 101,441

1,799,231

De anförda trafiksiffrorna utvisa en stark ökning i trafikfrekvensen under

åren närmast efter stationens ibruktagande men förete under de senaste åren

någon tillbakagång, vilken givetvis är att tillskriva den rådande ekonomiska

depressionen.

Emellertid torde trafiksiffrorna i och för sig icke böra tillmätas alltför

stor betydelse vid bedömande av förevarande löneärende. Varbergs radiostation

har till uppgift att vara förmedlingsstation för telegramtrafiken huvudsakligen

till Amerika och är icke en telegrafstation i ordets vanliga bemärkelse.

Telegrammen till Amerika trådbefordras nämligen från radiocentralen

å Göteborgs telegrafstation till Varbergs radiostation, där automatisk

överdragning är anordnad. De krav, som måste ställas på föreståndaren

för Varbergs radiostation, äro framför allt av radioteknisk art.

Uppenbart är, att den tjänsteman, som skall ansvara för driften å en radiostation

av den storlek, varom bär är fråga, måste motsvara högt ställda

anspråk i detta hänseende. Lönenämnden har därför ansett sig nu icke

böra ställa sig avvisande till telegrafstyrelsens förslag örn inrättande av en

linjeingenjörstjänst för föreståndaren å sagda station.

''Beträffande härefter telegrafstyrelsens förslag örn uppförande å telegrafverkets

ordinarie stat av ytterligare en linjeingenjörstjänst, vars innehavare

är avsedd att ersätta den ingenjörsassistent, som inom styrelsens radiobyrå

närmast svarar för undersökningarna rörande rundradiostörningar och förestår

en inom byrån förefintlig avdelning för dessa ärendens handläggning,

har lönenämnden inhämtat, att arbetet å avdelningen i fråga under de senaste

åren fått en allt större omfattning samtidigt som de tekniska spörsmål,

varmed avdelningen har att taga befattning, blivit alltmera invecklade.

I betraktande härav och med hänsyn till vad telegrafstyrelsen anfört rörande

nödvändigheten för styrelsen att kunna genom beredande av ökade befordringsmöjligheter

kvarhålla i verkets tjänst den inom verket fackutbildade

ingenjörspersonalen, finner sig nämnden icke böra framställa någon erinran

mot styrelsens förslag, att å telegrafverkets stat uppföres ännu en ordinarie

linjeingenjörstjänst.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Med hänsyn till de vidgade uppgifter, som radioväsendets hastiga utveckling

medfört, och dessa uppgifters ofta nog kvalificerade beskaffenhet finner

jag mig böra tillstyrka styrelsens förslag örn inrättande å telegrafstyrelsens

radiobyrå av en ny linjeingenjörsbefattning, närmast avsedd för handhavandet

av undersökningar rörande rundradiostörningar.

Yad åter angår den linjeingenjörstjänst, som skulle avses åt föreståndaren

för Varbergs radiostation, synes — även örn trafikrörelsens omfattning icke

ensam bör vara utslagsgivande — tillräcklig anledning knappast föreligga att

under rådande förhållanden vidtaga en höjning i lönegrad av föreståndarebefattningen

i fråga. Jag kan alltså icke för närvarande tillstyrka telegrafstyrelsens

förslag i denna del.

Två nya förste kontrollörsbefattningar. Telegrafstyrelsen har vidare hemställt

örn inrättande av två nya förste kontrollörsbefattningar (22:a lönegraden),

avsedda den ena för stationen i Gävle och den andra för stationen i

Örebro. Körande behovet av dessa befattningar anför styrelsen följande:

Vid vardera av stationerna i Gävle och Örebro är sedan år 1917 såsom

befäl vid telefontjänsten närmast under telegrafkommissarien anställd en

tjänsteman i kontrollörs tjänstegrad (20:e lönegraden). Den utveckling, som

dessa stationer undergått sedan nämnda år, har i hög grad ökat ifrågavarande

kontrollörers arbete och ansvar. Till belysande av sagda utveckling och av

telefonrörelsens nuvarande omfattning inom de båda förvaltnings- (redovisningsområdena

meddelas efterföljande uppgifter för åren 1917 och 1932

rörande antalet telefonabonnenter, utväxlade telefonsamtal m. m.:

År

Antal

under-

stationer

Antal

abonnenter

Antal

apparater

Antal

lokalsamtal

Antal

rikssamtals-

cxpeditioner

Antal

förmedlade

rikssamtal

/1917

37

4,224

5,358

8,086,000

1,903.000

139,400

\1932

74

8,533

10,315

14,423,000

2,654,000

288,800

(1917

50

3.688

4,667

6,426.000

1,702,000

551.700

\1932

68

9,011

10,510

13,901,000

2,294,000

678,600 1

Vad Gävle beträffar försvåras lednings- och övervakningsarbetet vid denna

station väsentligt därav, att redovisningsområdet är uppdelat på fyra skilda

taxeområden, mellan vilka samtalen äro avgiftsbelagda.

Örebro är på grund av sitt läge i ledningsnätet landets förnämsta förmedl

ngsstation för långväga rikssamtal.

Antalet av den vid telefontjänsten anställda personal, över vilken vederbörande

kontrollörer utöva befäl, uppgår inom Gävleområdet till 230 och

inom Örebroområdet till 244 personer.

Jämsides med den kvantitativa utvecklingen av telefonrörelsen inom de

berörda områdena hava arbetsuppgifterna för den där anställda övervakningspersonalen

blivit alltmera komplicerade och svårskötta. Härtill har icke

minst bidragit den tekniska utvecklingen på telefonområdet, vilken särskilt

under den sistförflutna tioårsperioden varit starkt markerad.

Styrelsen finner sig under nu anförda omständigheter böra föreslå, att

kontrollörstjänsterna vid Gävle och Örebro stationer höjas till förste kontrollörstjänster

(22:a lönegraden).

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

13

Lönenämnden Ilar anfört följande:

De av telegrafstyrelsen anförda statistiska uppgifterna ådagalägga, att

trafikarbetet vid ifrågavarande stationer, vars övervakande närmast åligger

ifrågavarande kontrollörer, i åtskilliga hänseenden fördubblats sedan år 11*17,

då de nuvarande kontrollörsbefattningarna tillkommo. Orebro och Gävle

telegrafstationer äro för närvarande näst de stationer, som förestås av telefon-

eller telegrafdirektör, de största i riket i avseende å telefonabonnenternas

antal och den i telefontjänsten sysselsatta biträdande personalens storlek.

Båda stationerna hava ock ett stort antal understationer inom sitt kontrollområde.

Yad särskilt Örebro station angår, är att märka att stationen är

landets förnämsta förmedlingsstation för fjärrsamtal, något som kräver stor

trafikteknisk förfarenhet av stationsbefälet. Vidkommande Gävle station må

nämnas, att under stationen lyda fyra olika taxeområden, vilket icke minst

ur ekonomisk synpunkt påkallar ökad uppsikt och kontroll av trafiken från

och till de olika områdena från den övervakande personalens sida.

Sakliga skäl synas sålunda tala för att den föreslagna förändringen kommer

till stånd. Visserligen har nämnden hyst viss tveksamhet inför styrelsens

förevarande förslag, då ett bifall till detsamma kan tänkas medföra konsekvenser

i form av krav på förbättrad löneställning från kontrollörer å vissa

andra telegrafverkets stationer. Emellertid har för nämnden blivit upplyst,

att de stationer, som härvidlag närmast skulle kunna komma i fråga, dock

icke i avseende å trafikens omfattning och svårskötthet kunna mäta sig med

stationerna i Örebro och Gävle.

Lönenämnden har fördenskull icke velat framställa någon erinran mot

den föreslagna förändringen av två kontrollörstjänster vid telegrafverket till

befattningar såsom förste kontrollör.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har driften vid ifrågavarande

stationer såväl i avseende å trafikens omfattning som beträffande arbetets

beskaffenhet kommit att ställa allt större fordringar på befälspersonalen

därstädes. I sistnämnda hänseende har särskilt framhållits dessa båda

stationers svårskötthet. Med hänsyn härtill har jag icke velat motsätta

mig, att i stället för de nuvarande kontrollörstjänsterna inrättas två förste

kontrollörsbefattningar därstädes.

Vid bifall till vad jag här förordat i fråga örn telegrafverket skulle i den

vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen vid telegrafverket upptagas

en ny befattning, nämligen i 30:e lönegraden förste byrådirektör.

Vidare skulle antalet förste byrådirektörsbefattningar bestämmas till 1 samt

antalet linjeingenjörsbefattningar och förste kontrollörsbefattningar ökas från

23 till 24 respektive från 19 till 21. Å andra sidan skulle antalet byrådirektörsbefattningar

minskas från G till 5. Slutligen skulle antalet kontrollörsbefattningar

minskas med 2 och antalet ingenjörsassistentbefattningar med

1; beslut härom torde i sinom tid få meddelas av Kungl. Majit.

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Statens järnvägar.

Ökat antal elektroingenjörsbefattningar. I skrivelse den 29 september 1933

har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om vissa ändringar i personalorganisationen

vid statens järnvägar.

Sålunda föreslår styrelsen inrättande av sex nya elektroingenjörsbefattningar

(22:a lönegraden). Härom anför styrelsen följande:

Enligt en inom styrelsen verkställd utredning rörande beliovet av elektroingenjörsbefattningar

vid statens järnvägar skulle efter genomförd elektrifiering

av statsbanenätet i den omfattning, som för närvarande är avsedd,

erfordras dylika befattningar till följande antal, nämligen:

1) en i Stockholm för linjerna Stockholm—Hallsberg och Stockholm—

Uppsala, omfattande 264 kilometer bana, därav 113 kilometer dubbelspår,

samt 3 omformarstationer, nämligen i Bergsbrunna. Södertälje, och Sköldinge;

2) en i Göteborg för linjerna Göteborg—Hallsberg och Göteborg—Halmstad,

omfattande 409 kilometer bana, därav 60 kilometer dubbelspår, samt 3

omformarstationer, nämligen i Moholm, Alingsås och Varberg;

3) en i Malmö för linjerna Malmö—Hässleholm, Malmö—Trälleberg,

Malmö—Halmstad, Hälsingborg—Ängelholm, Veinge—Hässleholm och Astorp—Mölle,

omfattande 398 kilometer bana, därav 84 kilometer dubbelspår,

och 3 omformarstationer, nämligen i Hässleholm, Malmö och Laholm;

4) en i Nässjö för linjerna Mjölby—Hässleholm och Nässjö—Falköping,

omfattande 387 kilometer bana, därav 81 kilometer dubbelspår, och 2 omformarstationer,

nämligen i Nässjö och Alvesta;

5) en i Norrköping för linjerna Järna—Mjölby och Katrineholm—Aby,

omfattande 234 kilometer bana, därav 86 kilometer dubbelspår, och 2 omformarstationer,

nämligen i Eksund och Mjölby;

6) en i Orebro för linjerna Mjölby—Krylbo och Krylbo—Uppsala, omfattande

348 kilometer bana, därav 25 kilometer dubbelspår, och 2 omformarstationer,

nämligen i Hallsberg och Krylbo;

7) en i Storvik för linjen Krylbo—Ange, omfattande 323 kilometer bana

samt 3 omformarstationer, nämligen i Ockelbo, Ljusdal och Ange;

8) en i Luleå för linjerna Luleå—Gällivare och Gällivare—Malmberget,

omfattande 211 kilometer bana och 7 transformatorstationer, nämligen i

Notviken, Boden, Gransjö, Lakaträsk, Polcirkeln, Nuortikon och Gällivare,

samt överföringsledning Kuosakåbbå—Notviken örn 224 kilometer; samt

9) en i Kiruna för linjen Gällivare—Biksgränsen, omfattande 230 kilometer

bana och 6 transformatorstationer, nämligen i Risbäck, Lappberg,

Kiruna, Torneträsk, Abisko och Vassijaure, samt överföringsledning Porjus

—Kuosakåbbå—Linaälv—Riksgränsen om 247 kilometer.

Elektroingenjören i Nässjö skulle enligt detta förslag tills vidare även

sköta linjen Nässjö—Falköping. Örn åter en gång i framtiden Bohusbanan

kommer att elektrifieras, erfordras härigenom ytterligare en elektroingenjörsbefattning

med stationsort i Falköping.

Av ifrågavarande elektroingenjörsbefattningar finnas redan sex, nämligen

de i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Luleå och Kiruna.

Av de återstående anses den i Örebro böra tillsättas redan under år 1934

under det att de för Nässjö och Storvik avsedda befattningarna erfordras

först från och med år 1935.

Utöver dessa erfordras emellertid ytterligare 3 elektroingenjörsbefattningar,

nämligen en för styrelsen och en för vardera av huvudverkstäderna

i Örebro och Malmö.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 122.

Den för styrelsen erforderliga tjänsten är avsedd för den tjänsteman,

som på elektrotekniska byrån har översikten över krafttillförseln till de

elektrifierade linjerna samt frågor örn uppmätning och betalning för levererad

elektrisk energi, frågor, som på grund av strömtaxan och därav föranledda

komplicerade mätanordningar måste följas med största uppmärksamhet

för att statens järnvägars strömavgifter skola kunna hållas så låga som

möjligt.

De nyssnämnda huvudverkstäderna komma att båda få syssla med underhåll

av elektriska lokomotiv och elektrisk materiel. Detta kan emellertid

ej gärna ske utan att båda verkstäderna tilldelas lämpliga ingenjörskrafter.

Verkstaden i Örebro har för ändamålet hittills haft en underingenjör (20:e

lönegraden), som visat sig synnerligen lämplig för ifrågavarande uppdrag

och som därför borde bibehållas. Befattningen som elektrisk ingenjör vid

huvudverkstad måste emellertid anses fullt ut så krävande .sorn elektroingenjörsbefattning

på linjen, varför den skäligen bör jämställas med nyssnämnda

befattning. Den underingenjörstjänst, som vid tillsättandet av denna

elektroingenjörsbefattning förutses bliva ledig, anses kunna indragas.

På grund av det anförda hemställer järnvägsstyrelsen örn framläggande

till riksdagen av förslag, att antalet elektroingenjör sbefattningar vid statens

järnvägar skall från och med den 1 juli 1934 utgöra 10 samt från och med

den 1 januari 1935 12.

I utlåtande den 30 oktober 1933 har JcommuniJcationsverlcens lönenämnd,

då ifrågavarande elektroingenjörsbefattningar syntes vara oundgängligen betingade

av den fortskridande elektrifieringen av statsbanenätet, förordat bifall

till styrelsens hemställan. Lönenämnden har emellertid i detta sammanhang

framhållit att, enligt vad för nämnden blivit upplyst, å huvudverkstaden

i Malmö en ingenjör i maskininspektors tjänstegrad (22:a lönegraden)

vore avdelad för ledning och tillsyn av arbetet med ånglokomotivs reparation

och underhåll. I och med att verkstaden i fråga efter elektrifieringens

genomförande å Malmölinjerna komme att syssla med reparation och underhåll

av elektrolokomotiv och elektrisk materiel och för detta ändamål finge

sig tilldelad en elektroingenjör, syntes maskininspektorsbefattningen bliva

övertalig. Nämnden har därför förklarat sig förutsätta att, forså vitt befattningen

i fråga ej vore behövlig annorstädes vid statens järnvägar, densamma

vid lämpligt tillfälle bleve indragen.

Med hänsyn till vad av järnvägsstyrelsen och lönenämnden anförts vill

jag tillstyrka, att ytterligare sex elektroingenjörsbefattningar inrättas vid

statens järnvägar. I anslutning till tidigare tillämpad praxis i dylika fall

torde denna ökning i antalet befattningar böra genomföras från och med

den 1 juli 1934, varvid det givetvis ankommer på järnvägsstyrelsen att,

därest vissa av ifrågavarande befattningar icke behöva tillsättas förrän vid en

något senare tidpunkt, vidtaga dylik åtgärd först då så erfordras.

Med anledning av vad lönenämnden anfört i fråga om huvudverkstaden

i Malmö har jag hos järnvägsstyrelsen inhämtat, att den ifrågasatte elektroingenjören

därstädes endast kommer att övervaka de rent elektriska montagearbetena

i lokomotivverkstaden. Det torde därför vara nödvändigt att bi
-

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

behålla en befattningshavare i maskininspektors tjänsteställning och med

ingående erfarenhet i verkstadsdrift såsom föreståndare för lokomotivverkstaden

i dess helhet, omfattande montage-, svarvar-, maskin- och kopparslagarverkstäder

ävensom gjuteri och smedja, samt såsom befäl för därvarande

personal. Däremot är det avsett att placera den underingenjör, som

ifrågavarande maskininspektor hittills haft till sin hjälp, å annan vakant

underingenjörsbefattning vid huvudverkstäderna, varigenom underingenjörstjänsten

vid Malmöverkstaden kan indragas. Såsom av järnvägsstyrelsens

skrivelse framgår, bliver även en dylik befattning vid Örebroverkstaden

obehövlig. Vid bifall till vad jag nu förordat skulle alltså två underingenjörsbefattningar

vid huvudverkstäderna kunna indragas. Beslut örn härav föranledd

ändring i antalet av dessa befattningar torde i sinom tid få meddelas

av Kungl. Majit.

Ändring i klass av vissa stationer vid statens järnvägar. I skrivelse den 3

juni 1933 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag i fråga örn ändring i klass

av vissa stationer vid statens järnvägar m. m.

Innan jag ingår härpå, torde i korthet få erinras örn vad som under

senare år förekommit beträffande trafikanstalternas vid kommunikationsverken

klassificering.

I skrivelser respektive den 22 september samt den 10 och den 20

november 1931 framlade generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen

förslag till omklassificering av trafikanstalterna vid respektive verk.

Berörda förslag, vilka, särskilt beträffande postverket och statens järnvägar,

byggde på principer, som avveko från grunderna för gällande, år 1926

fastställda klassificering, inneburo, att vissa trafikanstalter skulle uppflyttas

och vissa andra nedflyttas i klass.

I häröver den 19 december 1931 respektive den 18 januari 1932 avgivna

utlåtanden förordade kommunikationsverkens lönenämnd och statens organisationsnämnd

på anförda skäl ett uppskov med den föreslagna omklassificeringen.

I samband med anmälan inför Kungl. Majit den 19 februari 1932 av vissa

kommunikationsverken berörande lönefrågor m. m., som borde föreläggas

samma års riksdag, anförde min företrädare i ämbetet bland annat (proposition

nr 146), att även örn ett visst behov av en allmän omklassificering

förelåge, det med hänsyn till vissa omständigheter, som av lönenämnden och

organisationsnämnden i deras utlåtanden angivits, icke syntes vara lämpligt

att för det dåvarande vidtaga en dylik omklassificering, vilken vad post- och

telegrafverken beträffade skulle kunna föregripa pågående utredning örn ökat

samarbete mellan dessa verk. Departementschefen förordade därför, att

med klassificeringsfrågans lösning finge anstå någon tid. Ett sådant uppskov

och avvaktande av mera normala förhållanden syntes vara ägnat att

möjliggöra ett bättre utgångsläge för en enhetlig och rättvist verkande

klassindelning av trafikanstalterna i fråga. Emellertid, framhöll departementschefen

tillika, borde ett uppskov icke hindra att, där särskilda skäl gjorde

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

förändring i klassindelningen beträffande viss eller vissa befattningar oundgängligen

nödvändig, fråga om sådan förändring upptoges till prövning i

varje särskilt fall.

Yad departementschefen sålunda anfört föranledde icke något uttalande

från riksdagens sida (skrivelse nr 166).

Sedermera fann Kungl. Maj:t genom beslut den 27 januari 1933 ifrågavarande

förslag jämte vissa i anslutning därtill gjorda framställningar icke

föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I förevarande skrivelse den 3 juni 1933 har järnvägsstyrelsen, under

erinran örn det av styrelsen år 1931 avgivna klassificeringsförslaget och örn

nyss återgivna uttalande av departementschefen i propositionen nr 146 till

1932 års riksdag, anfört följande:

Den anpassning nedåt av den under järnvägsstyrelsens förvaltning stående

transportapparaten, som styrelsen allt fortfarande mäste söka efter hand

åstadkomma på grund av den vikande trafiken med därav följande inkomstminskning,

synes styrelsen böra omfatta jämväl stationernas klassindelning.

Styrelsen kommer därför att i det följande avgiva ett förslag till omklassificering

i viss omfattning av stationer och trafikplatser,, ett förslag som,

beroende på särskilda omständigheter, omfattar även höjning i klass av ett

mindre antal driftplatser.

Styrelsen vill gent emot deli tänkta invändningen, att nuvarande tidpunkt

med dess exceptionella lågtrafik vore mindre lämplig som grundval för den

ifrågasatta åtgiirden, framhålla, att enligt styrelsens förmenande en eventuell

allmän konjunkturförbättring icke beräknas medföra sådan höjning av poängtalen

för de i det följande till sänkning i klass föreslagna stationerna, att

det nuvarande läget bör betraktas som övergående och att av sadan anledning

av styrelsen nu ifrågasatt ändring av klassindelningen borde kunna

anstå. Förhållandena lia nämligen tyvärr utvecklat sig så, att landsvägarnas

motortrafik tydligen för gott övertagit en väsentlig del av det transportarbete,

som tillförne ombesörjts av statens järnvägar. Styrelsen räknar

därför också inom överblickbar tid med sänkning i klass för ännu ett antal

stationer. Ett återförvärv av den avledda trafiken, med eller utan hjälp av

statliga åtgärder, torde icke vara att påräkna, i varje fall icke till sådan

omfattning, att stationernas klassificering nämnvärt påverkas. Man torde

sålunda kunna göra gällande, att motortrafiken medfört och sannolikt även

i fortsättningen kommer att medföra en ganska genomgående deklassering

av stationerna, särskilt från och med klass 3 och 4 A och därunder. De

mindre stationerna såväl i nu föreliggande som jämväl i nyss antydda blivande

förslag komma således att drabbas hårdast. Detta sistnämnda förhållande

förklaras därav, att konkurrensen från omnibussarna och lastbilarna kommer

tydligare till synes och inverkar kraftigare på den mindre trafikplatsen än

på den större.

För att säkerställa sig för risken att få alltför låga trafiksiffror liggande

till grund för omklassificeringsförslaget har styrelsen emellertid räknat med

medeltalet av trafiken under år 1932 samt de trafikstarkare åren 1930 och

1931. . ,

Det har synts styrelsen liimpligt och angeläget att framdraga dessa synpunkter

för att belysa, att här föreliggande förslag är grundat på förhållanden,

som torde i stort sett beteckna en bestående omvärdering av vissa

stationer i fråga om deras storleksgrad. Ett fördröjande av härav påkallad

anpassning kan för verkets vidkommande icke anses vara försvarligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1934.. 1 sand. Nr 122. 4034 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 122.

På grund av det anförda har järnvägsstyrelsen föreslagit sänkning i klass

av 65 samt höjning i klass av 12 trafikanstalter vid statens järnvägar.

Bland de till höjning i klass föreslagna stationerna äro Tomteboda, Ängelholms

central, Ånge och Södertälje central, vilkas höjning i klass föranleder

ändring i antalet av sådana befattningar, vilkas antal bestämmes av riksdagen.

Beträffande dessa stationer meddelar järnvägsstyrelsen följande uppgifter

:

Station

Poängtal åren

Medeltal

poängtal

Klass

Poänglatituden för

respektive klasser

enligt gällande

klassificeringssystem

1930

1931

1932

nuvarande

föreslagen

Tomteboda .........

558

591

570

573

1 B

1 A

Klass 1 B: 240 och uppåt;

Ängelholms central

232

243

244

240

2

1 B

» 2: 192—239;

Ange .................

287

301

259

282

2

»

» 3: 144—191.

Södertälje central

244

247

242

244

3

»

I fråga örn dessa stationer anför styrelsen vidare följande:

Tomteboda med ett medelpoängtal av 573 är alltjämt av den största betydelse

för avvecklingen av godstågrörelsen på Stockholm och torde ur

arbetssynpunkt för stationsföreståndaren numera få anses fullt likvärdig

med övriga stationer av klass 1 A, nämligen Norrköpings central, Örebro

central, Hallsberg, Olskroken och Nässjö. Den av Kungl. Majit den 22 juni

1932 beslutade indragningen av stationsinspektorsbefattningen vid Hagalund,

vilket beslut sedermera föranlett platsens läggande under Tomteboda, har

ökat den stationsinspektoren därstädes direkt underställda personalstyrkan

till i runt tal 135 man.

Ängelholms central visar stadig uppgång i trafiken. Under året hava tillkommit

ytterligare arbetsuppgifter för stationsinspektoren i och med att viss

maskinavdelningens personal, inalles 14 man, lagts under hans direkta befäl.

Härtill kommer, att styrelsen i rationaliseringssyfte ämnar föreslå, att ledningen

av Skälderviken lägges under stationsinspektoren vid Ängelholms

central. En höjning till klass 1 B synes under sådana förhållanden berättigad.

Ange, som redan under de tre senaste åren uppfyllt poängtalet för station

av klass 1 B, får som skiljestation för trafiken på Jämtland och övre Norrland

samt på grenlinjen till Sundsvall allt större betydelse för godstransporttjänsten

på Norrland och anses berättigad att höjas till klass 1 B.

Södertälje central har redan nu poängtal för station av klass 1 B. Härtill

kommer, att styrelsen har för avsikt att i rationaliseringssyfte föreslå, att

ledningen av Södertälje södra och Östertälje lägges under stationsinspektoren

vid Södertälje central. Arbetsuppgifterna för stationsinspektoren vid Södertälje

central komma efter sammanslagningen av ifrågavarande stationer att

bliva så krävande, att en uppflyttning av Södertälje central i klass 1 B

anses berättigad.

I samband härmed anför järnvägsstyrelsen vidare, att styrelsen — ävenledes

ur synpunkten att icke hålla transportapparaten större än vad verkligen

vore erforderligt — vidtagit förberedande åtgärder för sådana ändringar

i organisatoriskt hänseende beträffande sinsemellan helt närbelägna statio
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

ner, att dylika kunde sammanföras under ledning av ett och samma stationsbefäl.

Härigenom kunde indragning göras av stationsföreståndarbefattningarna

å de stationer, som kunde inordnas under andra stationer. Enligt

styrelsens förslag skulle under befäl av närbelägna, större stationer läggas

15 stationer, varav 13 av klasserna 3—6 och 2 av klass 2 (Örebro södra och

Karlstads östra). Styrelsen framhåller, att styrelsen räknat med att i samtliga

dessa fall kunna väsentligt nedbringa kostnaderna för trafikskötseln utan

att i något hänseende allmänhetens bekvämlighet behövde inskränkas beträffande

transportmöjligheter för resande och gods.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte

dels fastställa av styrelsens ifrågavarande förslag föranledda ändringar i antalet

stationsföreståndarbefattningar av klasserna 3—6, dels ock föreslå riksdagen

att vidtaga dylika förändringar i antalet stationsinspektorsbefattningar

av klasserna 1 A, 1 B och 2.

Slutligen har styrelsen meddelat, att de sålunda föreslagna åtgärderna

beräknades fullt genomförda medföra en årlig utgiftsminskning av omkring

245,000 kronor.

Centralstyrelsen för statens järnvägars befäl,forlund har i en till Kungl.

Maj t ingiven, den 15 juni 1933 dagtecknad skrift hemställt örn uppfattning

i klass av ytterligare sex stationer, varav två till klass 1 A, en till klass

1 B, två till klass 2 och en till klass 3.

Lönenämnden har i utlåtande den 29 juni 1932, under erinran örn sitt

förut omförmälda utlåtande den 19 december 1931, till en början anfört

följande:

I betraktande av den betydande omreglering av järnvägsstationernas klassindelning,

som av järnvägsstyrelsen föreslås, har lönenämnden för sin del

icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter, huruvida det kan vara

lämpligt att beträffande statens järnvägar skrida till åtgärder, som åsyfta så

betydande förändringar i den år 1926 fastställda stationsklassificeringen,

samtidigt med att denna klassificering så vitt angår de båda övriga verken,

postverket och telegrafverket, lämnas helt orubbad.

I betraktande av det förhållandet, att den nu gällande klassificeringen av

trafikverkens anstalter grundar sig på 1923 års trafiksiffror och att mellan

detta år och år 1933 ligger ett helt decennium med dess vittgående förskjutningar

i trafikrörelsen vid de olika trafikanstalterna, synes det nämnden

uppenbart, att en närmare undersökning av trafikförhållandena vid postanstalterna

och telegrafstationerna skulle kunna giva till resultat, att även

i fråga om dessa trafikanstalter behov föreligger av en motsvarande omreglering.

De omständigheter, som föranledde nämnden att år 1931 ställa

sig avvisande till en allmän omklassificering av kommunikationsverkens

trafikanstalter, äro dock enligt nämndens mening allt fortfarande för handen,

och nämnden anser sig sålunda icke hava anledning att frångå sin i sagda

utlåtande uttalade uppfattning, att tidsförhållandena knappast kunna anses

vara ägnade för genomförande av mera omfattande förändringar uti nu ifrågavarande

hänseende.

Beträffande järnvägsstyrelsens ifrågavarande förslag anför lönenämnden

vidare följande:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 122.

Styrelsens nn föreliggande förslag torde såsom helhet betraktat närmast

kunna anses såsom en rationaliserings- och besparingsåtgärd, vidtagen i

syfte att anpassa trafikapparaten efter den nedgång i statens järnvägars

trafikrörelse, som depressionen och bilkonkurrensen i förening framkallat.

Denna förslagets karaktär framträder tydligt i betraktande därav, att den

långt övervägande delen av de till ändring i klass ifrågasatta stationerna,

eller tillhopa 65, föreslås skola nedflyttas till lägre klass. Endast 12 stationer

skulle vid ett realiserande av förslaget komma att uppflyttas i klass. Yad

de sistnämnda angår, är för övrigt att märka, att den föreslagna liöjuingen

i ett flertal fall direkt föranletts av i rationaliseringssyfte vidtagna organisatoriska

förändringar. Än tydligare framträder besparingstendensen i det

föreliggande förslaget, örn uppmärksamheten fästes vid den inverkan på

statens järnvägars ekonomi, vartill förslaget syftar. Enligt styrelsens beräkning

skulle en minskning i statens järnvägars utgifter av omkring 245,000

kronor per år bliva en följd av dess genomförande.

Det är vidare att märka, att det föreliggande förslaget icke kan betraktas

såsom innebärande någon omklassificering i egentlig mening av statens järnvägars

stationer, även om vid en första anblick så skulle synas vara fallet.

Med avseende härå må framhållas, att några poängsiffror för trafikrörelsen

icke framlagts beträffande det antal av omkring 580 stationer och trafikplatser

vid statens järnvägar, vilka icke beröras av detsamma, varför nämnden

ej heller ansett sig kunna ingå på något bedömande av förslaget urinera

allmänna klassificeringssynpunkter. Fastmera torde förslaget vara att

anse såsom innebärande en av tidsförhållandena framtvingad partiell reglering

av stationsklassificeringen vid statens järnvägar.

I anslutning till vad sålunda anförts och under åberopande av vad beträffande

förutsättningarna för genomförande under löpande klassificeringsperiod

av en partiell förändring i nuvarande stationsklassificering yttrats i

lönenämndens omförmälda utlåtande den 19 december 1931 och i propositionen

nr 146 till 1932 års riksdag har lönenämnden trots de anförda betänkligheterna

ansett sig icke böra framställa någon principiell erinran mot genomförandet

av järnvägsstyrelsens förevarande förslag. Beträffande förslagets

detaljer har lönenämnden, som i fråga örn de särskilda, i förslaget upptagna

stationernas trafikförhållanden m. m. inhämtat upplysningar från en representant

för järnvägsstyrelsen, med undantag beträffande två stationer av

klass 6 ej heller funnit anledning till särskild erinran. Vidkommande den

av centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund gjorda framställningen

örn uppflyttning i klass av ytterligare ett antal stationer har lönenämnden

funnit en närmare prövning härav böra anstå i avvaktan på en blivande

allmän omklassificering av kommunikationsverkens trafikanstalter.

Genom brev den 28 juli 1933 har Kungl. Maj:t i anledning av järnvägsstyrelsens

förslag förordnat dels örn nedflyttning i klass av 64 stationer,

därav två av klass 2, Sala och Ljusdal, som nedflyttats till klass 3, dels ock

örn uppflyttning i klass av 8 stationer, alltså samtliga därtill föreslagna

utom de förenämnda stationerna Tomteboda, Ängelholms central, Ånge och

Södertälje central, beträffande vilkas höjning i klass Kungl. Maj:t förklarat,

att beslut framdeles bomme att meddelas. Därjämte har Kungl. Majit fastställt

av berörda ändringar i klass betingade ändringar i antalet stationsföreståndarbefattningar

av klasserna 3—6.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 122.

Den av järnvägsstyrelsen verkställda utredningen lärer, bland annat nied

hänsyn till att poängtalet för respektive stationer försiktigtvis uppbyggts

på medeltalet av poängsiffrorna för åren 1930—1932, till fullo ådagalägga det

befogade i styrelsens förslag om höjning av stationerna Tomteboda från

klass 1 B till klass 1 A, Ängelholms central och Ånge från klass 2 till klass

1 B och Södertälje central från klass 3 till klass 1 B. Jag vill därför tillstyrka

att så sker. Likaledes biträder jag förslaget att stationerna av klass 2

Örebro södra och Karlstads östra inordnas under stationerna Örebro central

respektive Karlstads central och i samband härmed tva stationsinspektorsbefattningar

av klass 2 indragas. I anslutning härtill torde antalet stationsinspektorsbefattningar

av klass 1 A (25:e lönegraden) samt av klass 1 B (24:e

lönegraden) böra ökas med 1 respektive 2, varjämte antalet dylika befattningar

av klass 2 (22:a lönegraden) av nu angivna anledningar samt på grund

av Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 28 juli 1933 örn sänkning i klass

av två stationer av klass 2 torde böra minskas med tillhopa 6. Beslut i

fråga om ändring i antalet stationsinspektorsbefattningar av klass 3 (20:e

lönegraden) ankommer på Kungl. Maj:t.

Indragning av distriktskassörsbefattningarna. I skrivelse den 29 september

1933 har järnvägsstyrelsen vidare hemställt örn indragning av de fem

distriktskassörsbefattningarna (21 :a lönegraden) vid statens järnvägar. Till

stöd härför anför styrelsen följande:

Statens järnvägars bokförings- och kassaväsende har under de senare

åren i flera hänseenden varit föremål för ett genomgripande moderniseringsarbete.

De härav föranledda förändringarna hava till väsentlig del berört

bland annat distriktskassörernas arbetsområden.

Distriktskassörernas tidigare arbetsåiigganden kunna enklast angivas så,

att de, var för sitt distrikt (i vilket tidigare ingick till distriktet hörande

del av förrådsavdelningen) med inom detsamma belägen huvudverkstad, hade

att emottaga och redovisa inflytande — företrädesvis kontanta — medel

samt verkställa förekommande utbetalningar.

Sedan statens järnvägar numera övergått till postgirosystemet, har distriktskassörernas

handhavande av kontanter i avsevärd grad inskränkts,

vilket förhållande visserligen icke medfört någon avlastning av arbetsmängden

men väl att arbetet i någon mån får anses hava förenklats. Yad som i än

högre grad bidragit till att kassörernas arbetsåiigganden även till omfattningen

betydligt nedbringats är den samtidigt nied övergången till postgirosystemet

inträffade förändringen beträffande redovisningen av trafikuppbörden

och i synnerhet den helt nyligen vidtagna överflyttningen av in- och utbetalningar

för huvudförråden och huvudverkstäderna från distriktskassorna

till styrelsens kassa. Genom sistnämnda förändringar hava nämligen distriktskassörerna

avbördats en avsevärd del av sina tidigare, mera ansvarsbetonade

arbetsåiigganden. Enligt styrelsens mening kunna deras nuvarande arbetsuppgifter

därför icke motivera tjänster i högre grad än bokhållargraden

(17:e lönegiaden). Distriktskassörsbefattningarna anses sålunda böra indragas

och ersättas nied tjänster i sistnämnda grad.

En distriktskassörsbefattning är för närvarande vakant. Innehavarna av

de övriga fyra tjänsterna böra följaktligen överföras å övergångsstat. Det

är styrelsens avsikt, att fyra av de nya bokliållarbefattningarna skulle uppehållas

av dessa å övergångsstat uppförda tjänstemän, under det att den femte

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

skulle uppehållas av en från Ostkustbanan övertagen, å övergångsstat uppförd

tjänsteman.

De av styrelsen här omförmälda nydaningarna å bokförings- och kassaväsendet

hava särskilt berört, förutom distriktskassörerna, även distriktskamrerarna,

Den position dessa tidigare intagit såsom ledare av distriktsbokföringen

har nämligen genom ifrågavarande förändringar avsevärt rubbats,

i det å dem förut ankommande bokföringsgöromål till en ej oväsentlig del

överflyttats till styrelsen. Härtill kommer, att en ifrågasatt ytterligare överflyttning

av utbetalningar till styrelsens kassa kan komma att innebära en

fortsatt beskärning av kamrerarnas arbetsåligganden. Under sådana förhållanden

torde kunna ifrågasättas, huruvida kamrerarnas kvarstående funktioner

kunna motivera tjänster i så hög lönegrad som den 22:a, en fråga

vartill styrelsen framdeles vill återkomma, sedan erfarenhet vunnits rörande

verkningarna av de redan vidtagna och nu föreslagna förändringarna i fråga

om kassörstjänsterna.

Lönenämnden har i avgivet utlåtande anfört, att nämnden på grund av

vad den erfarit rörande det arbete, som efter den av järnvägsstyrelsen omnämnda

avlastningen av arbetsuppgifter numera utföres av distriktskassörerna,

ansett sig icke hava anledning att påyrka bibehållande av distriktskassörstjänsterna,

utan att befattningarna i fråga syntes böra indragas och ersättas

med befattningar i bokhållares grad.

Med biträdande av vad järnvägsstyrelsen i förevarande hänseende föreslagit

vill jag förorda, att ifrågavarande befattning uteslutes ur avlöningsreglementets

tjänsteförteckning. Beträffande härav föranledd ökning av antalet

bokhållartjänster torde Kungl. Maj:t framdeles få meddela beslut.

Indragning av milkontrollörsbefattningen. I skrivelse den 27 november 1933

har järnvägsstyrelsen framlagt förslag örn indragning av styrelsens milkontor

samt örn överflyttande av dess arbetsuppgifter på andra avdelningar inom

styrelsen.

Styrelsen framhåller, att milkontoret, som inrättades år 1862, tidigare haft

att utföra ett mera omfattande arbete men att detta genom vissa arbetsuppgifters

överflyttning till andra avdelningar och genom förenkling i arbetsmetoderna

efter hand väsentligt inskränkts. I samband härmed hade kontorets

personaluppsättning, som år 1920 utgjordes av 59 ordinarie befattningshavare,

varav milkontrollören (kontorets föreståndare) i 24:e lönegraden

samt de övriga 58 i högst 18:e lönegraden, successivt nedbragts, så att densamma

bestode av 29 ordinarie tjänstemän. För styrelsen, som redan tidigare

varit betänkt på att i rationaliseringssyfte uppdela milkontorets arbeten

på andra tjänsteställen, hade denna fråga nu aktualiserats på grund av att

föreståndarbefattningen genom innehavarens nyligen timade frånfälle blivit

vakant. Styrelsen hade tänkt sig, att milkontorets arbetsuppgifter skulle fördelas

på godstrafikbyrån och statistiska kontoret sålunda, att till godstrafikbyrån

överflyttades arbetet med godsvagnsamtrafiken och till statistiska kontoret

arbetet med lokomotiv- och vagnstatistiken. I samband härmed skulle

milkontorets nuvarande personal överflyttas till berörda andra avdelningar,

och då styrelsen hade för avsikt att i mån av den befintliga personaluppsättningens

avveckling i större utsträckning än hittills övergå från manuell till

maskinell bearbetning av det statistiska primärmaterialet, skulle personalens

antal kunna efter hand minskas så, att, förutom milkontrollörsbefattningen,

14 av milkontorets nuvarande ordinarie befattningar bleve obehövliga.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 122.

På grund av defc anförda har järnvägsstyrelsen hemställt dels om uteslutande

ur avlöningsreglementets tjänsteförteckning av den vid statens järnvägar

i 24:e lönegraden upptagna befattningen milkontrollör, dels örn viss

ändring i styrelsens instruktion och dels, räknat från och med 1 januari

1934, örn minskning i antalet av vissa befattningar av högst 20:e lönegraden

samt örn vissa sådana befattningshavares uppförande å övergångsstat.

Lönenämnden har i utlåtande den 2 december 1933 förklarat sig hava intet

att erinra mot bifall till järnvägsstyrelsens ifrågavarande framställning.

Genom brev den 8 december 1933 har Kungl. Majit förklarat dels att hinder

ej mötte för järnvägsstyrelsen att tills vidare från och med den 1 januari

1934 tillämpa den av styrelsen föreslagna anordningen i fråga örn överflyttning

av milkontorets dåvarande arbetsuppgifter på andra avdelningar inom

styrelsen, dels ock att Kungl. Majit ville framdeles meddela beslut angående

den av styrelsen ifrågasatta indragningen av milkontrollörsbefattningen samt

ändringen i samband därmed i styrelsens instruktion, varjämte Kungl. Majit

vid fastställande av antalet ordinarie befattningar av högst 20:e lönegraden

vid statens järnvägar under år 1934 vidtagit av järnvägsstyrelsens föreliggande

förslag betingad ändring i antalet ordinarie befattningar av nyssnämnda lönegrader

samt i antalet befattningshavare å övergångsstat.

I anslutning till vad sålunda förekommit får jag nu förorda, att den

genom ifrågavarande organisationsändring övertaliga, för närvarande vakanta

milkontrollörsbefattningen från och med den 1 juli 1934 måtte utgå ur avlöningsreglementets

tjänsteförteckning.

Ändrade grunder för avlöning till vissa i statens järnvägars tjänst övertagna

befattningshavare. I en till Kungl. Majit den 30 december 1933 ingiven

skrift hava styrelserna för Sveriges lokomotivmannaförbund och svenska

järnvägsmannaförbundet gjort framställning örn ändrade grunder för avlöning

till vissa befattningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst från

Härnösand—Sollefteå och Uppsala—Gävle järnvägar. Förbundsstyrelserna

anföra i detta ämne följande:

I de den 28/29 juni 1932, respektive den. 11 juli 1933 mellan järnvägsstyrelsen,

å ena sidan, samt Härnösand-—Sollefteå järnvägsaktiebolag, respektive

Uppsala —Gävle järnvägsaktiebolag, å andra sidan, träffade köpeavtalen

örn statsförvärv av respektive järnvägar äro intagna vissa föreskrifter rörande

lönestlillningen för av statens järnvägar från vederbörande enskilda järnvägar

i samband med stat sförvärvet övertagen personal, varvid även fastställts de

principer, som i de skilda fallen skulle tillämpas vid inplaceringen av den

nyssnämnda personalen i vederbörande lönegrader och löneklasser enligt för

statens järnvägar gällande avlöningsreglemente.

Yad beträffar den från förutvarande Uppsala—Gävle järnväg övertagna

och i Gävle stad placerade personalen, föreskrives även i en till kontraktet

bilagd personalförteckning (benämnd Bil. B) bland annat, att densamma skall

både ifråga om sin nu blivande och framtida löneställning bliva på visst

sätt beroende av löneförhållandena för Gävle-—Dala järnvägs i Gävle placerade

personal. I förenämnda bilaga B stadgas nämligen, under anm. 4: »Därest

avlöningen till den vid Giivle—Dala järnväg anställda, i Gävle placerade per
-

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 122.

sonalen framdeles skulle komma att utgå efter annan ortsgrupp än för närvarande,

skall hänsyn till denna förändring tagas vid jämförandet av lönebeloppen

i den enskilda järnvägens och statens järnvägars tjänst för den i

denna förteckning upptagna, i Gävle vid övertagandet placerade personalen.»

Enligt denna föreskrift skall sålunda den i Gävle placerade personalen, som

från Uppsala—Gävle järnväg övergått i statens järnvägars tjänst, jämväl

efter statsövertagandet åtnjuta lön efter en ortsgruppering, grundande sig

på avtal söverenskommelse vid de enskilda järnvägarna och icke enligt den

av socialstyrelsen upprättade och av Kungl. Majit fastställda ortsindelningen.

Enligt det för Uppsala—Gävle järnväg intill statsövertagandet gällande

löneavtalet räknades Gävle som E-ort, varav följde, att där stationerad personal

åtnjöt den för sagda ortsgrupp gällande avlöningen. I detta avseende

skilde sig det vid Ostkustbanan gällande löneavtalet — tillkommet vid en

väsentligt senare tidpunkt — i det detta helt grundade sig på socialstyrelsens

ortsindelning, enligt vilket Gävle stad hänföres till ortsgrupp F. Denna

skiljaktighet har medfört, att den i Gävle vid Uppsala—Gävle järnväg anställda

personalen uppburit en lägre lön än den å samma plats men i Ostkustbanans

tjänst anställda personalen i motsvarande befattningar. Sålunda

har en lokomotivförare, anställd vid den förstnämnda järnvägen och stående

i lägsta för befattningen gällande löneklassen, åtnjutit en årslön som med

122 kronor 22 öre understigit en motsvarande befattningshavares i samma

löneklass vid Ostkustbanan. För högsta löneklassen utgör skillnaden 137

kronor 34 öre för samma befattningshavare samt för lokomotiveldare 114

kronor 66 öre i lägsta och 129 kronor 78 öre i högsta löneklassen.

Vidkommande den från förutvarande Härnösand—Sollefteå järnväg övertagna

och i Härnösand placerade personalen förhåller det sig så, att i det

intill statsförvärvet gällande löneavtalet för den enskilda järnvägen tillhörde

även Härnösand E-ort, medan staden enligt socialstyrelsens vid statens järnvägar

tillämpade dyrortsindelning skulle vara hänförlig till E-ort. Med Gävle

analoga förhållanden föreligga dessutom, i det att Härnösand för Ostkustbanans

del ansetts tillhöra ortsgrupp E, efter vilken sålunda nämnda järnväg

tillhörig och därstädes stationerad personal erhållit avlöning. Den vid övertagningstillfället

i Härnösand placerade personalen tillhörande förutvarande Härnösand—Sollefteå

järnväg har sålunda, även den, erhållit ett ofördelaktigt utgångsläge

just med hänsyn till de skiljaktigheter, som förelågo i och med att

olika system för inplaceringen i dyrortsgruppindelningen för närvarande

föreligga vid statens och de enskilda järnvägarna. Örn man tager i betraktande

de omständigheter, som stå i samband därmed, måste det även i detta

fall enligt vårt förmenande icke kunna anses rimligt och rättvist, att som

utgångspunkt vid fastställandet av den inplacering i löneklass enligt vid

statens järnvägar tillämpat lönereglemente, vartill berörda personal anses

berättigad, skall läggas den lägre dyrortsgrupp, som tillämpats vid den enskilda

järnvägen.

Förhållandet är nämligen det, att i de vid landets enskilda järnvägar upprättade

löneavtalen ingår en särskild dyrortsgruppering, som grundar sig på

mellan parterna under år 1923 träffad överenskommelse och där orternas

placering fastställts efter prövning i varje särskilt fall. Det förtjänar emellertid

i detta sammanhang framhållas, att parterna, vilka undertecknat nämnda

avtal, numera äro fullt ense därom, att vid en kommande revision av löneavtalen

vid landets enskilda järnvägar, däri inbegripet även nyssnämnda centrala

överenskommelse rörande dyrortsgrupperingen, bör tillämpas socialstyrelsens

meromnämnda dyrortsgruppering även för de enskilda järnvägarnas

vidkommande. En definitiv lönereglering vid nämnda järnvägar har emellertid,

trots att avtalen uppsagts för sådan åtgärds vidtagande, på grund av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

25

rådande förhållanden ännu ej kunnat företagas, oell för närvarande samt

sedan f}7ra år tillbaka hava tidigare gällande avtal genom vidtagen prolongering

i stort sett gällt oförändrade.

Till järnvägsstyrelsens åtgärd att låta den vid enskilda järnvägar överenskomna

ortsgrupperingen vara i lönehänseende bestämmande för ifrågavarande

personalgrupper är således att erinra, att såväl Gävle som Härnösand i den

officiella ortsgrupperingen blivit uppflyttade i F-ortsgruppen, sedan det

senast giillande löneavtalet vid Uppsala—Gävle respektive Härnösand—

Sollefteå järnvägar träffades, vadan städerna i själva verket numera äro för

lågt placerade i förenämnda avtal. Att någon reglering av här berörda förhållande

ännu ej ägt rum sammanhänger alltså därmed, att det icke låter

sig avtalsenligt göra att lokalt vid en eller ett par enskilda järnvägar åstadkomma

en ändring ifråga örn ortsgrupperingen. Detta kan nämligen, som

nyss antytts, endast ske genom en allmänt företagen avtalsreglering, omfattande

samtliga enskilda järnvägar. Man torde emellertid kunna utgå ifrån

såsom visst, att Gävle stad vid nästkommande avtalsreglering vid de enskilda

järnvägarna kommer att hänföras till den ortsgrupp, som den redan

nu rätteligen skulle tillhöra, nämligen F-ortsgruppen, under förutsättning

att den vid det tillfället alltjämt räknas dit i den officiella ortsindelningen.

Samma förutsättningar skulle självfallet även hava förelegat för Härnösands

vidkommande, därest i fortsättningen någon enskild järnväg funnits, som

berört denna stad. Men oberoende därav finna vi det icke endast oformligt

utan i hög grad betänkligt att på sätt här sker frångå i gällande författningar

föreskriven ortsgruppering.

Örn förenämnda skiljaktigheter tidigare varit betingade av de vid vederbörande

enskilda järnviigar träffade avtalsöverenskommelserna, finnes enligt

undertecknade förbundsstyrelsers mening intet sakligt skäl för ett vidmakthållande

därav också sedan järnvägarna övergått i statens ägo. I förutnämnda

köpekontrakt stadgas uttryckligen, att den av statens järnvägar övertagna

personalen skall från och med i kontrakten närmare angiven tid vara berättigad

erhålla anställning enligt för statens järnvägar gällande anställningsoch

lönevillkor, och genom särskilda skrivelser till distriktscheferna vid I

och IV distrikten har järnvägsstyrelsen meddelat uppgift över den personal,

som konstituerats och förordnats till ordinarie i statens järnvägars tjänst.

I och med detta konstituerande, med därav följande inplacering i den för

statens järnvägar gällande löneskalan, borde också den till avlöningsreglementet

hörande ortsgrupperingen äga oinskränkt giltighet. Ortsgrupperingen

utgör obestridligen en integrerande del av själva lönebyggnaden och kan

sålunda efter vår mening icke lösryckas därur eller sättas ur funktion fölen

viss grupp av befattningshavare.

Denna differentiering ifråga örn lönen mellan två eljest likställda personalgrupper

framstår desto mer omotiverad särskilt örn man tar i betraktande,

att den i Gävle placerade personalen numera betraktas som en enhet,

oberoende av örn de förut haft anställning vid Uppsala—Gävle järnväg eller

Ostkustbanan. Den tidigare existerande uppdelningen är sålunda efter

banornas uppgång i statens järnvägar praktiskt taget helt utplånad, i det

att personalens tjänstgöring numera bestämmes utan hänsyn till från vilken

järnväg personalen övertagits.

På grund av vad sålunda anförts hava förbundsstyrelserna hemställt, att

Kungl. Majit, eventuellt efter riksdagens hörande, måtte besluta, att en revidering

av inplaceringen i den vid statens järnvägar gällande löneplanen av

från förutvarande Härnösand—Sollefteå och Uppsala—Gävle järnvägar övertagen,

i Härnösand respektive Gävle vid övertagandet placerad personal

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majis proposition nr 122.

företoges på sådant sätt, att som grund för lönebestämningen Indes den lön,

vederbörande befattningshavare vid omförmälda enskilda järnvägar beräknades

hava åtnjutit, örn den av Kungl. Majit fastställda dyrortsgrupperingen varit

tillämpad för i dessa städer stationerad personal.

Över framställningen hava utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen den

16 januari 1934 samt av löuenämnden den 7 februari 1934.

Järnvägsstyrelsen har yttrat följande:

Yad till en början beträffar den från Uppsala—Gävle järnväg övertagna

personalen är i § 7 av det rörande statens övertagande av nämnda järnväg

upprättade, av Kungl. Majit godkända kontraktet utsagt, att de befattningshavare,

vilka namneligen angivits i en till kontraktet hörande bilaga B,

skola med vissa förbehåll äga rätt att den 1 augusti 1933 övergå i statens

järnvägars tjänst utan minskning av då innehavda löneförmåner eller av den

rätt till löneförhöjning efter viss tjänstetid, som enligt vid järnvägen tilllämpade

grunder skulle hava tillkommit dem. Kontraktet innehåller vidare

den bestämmelsen, att avlöningen dock icke må, såvida icke annat utsagts,

överstiga det högsta belopp, som enligt vid statens järnvägar gällande avlöningsreglemente

må utgå till tjänsteman i den lönegrad, i vilken vederbörande

befattningshavare skall inplaceras.

Vid inplaceringen i statens järnvägars löneskala har med iakttagande av

nu nämnda föreskrifter vederbörande tjänsteliavare tillerkänts en enligt viss

bestämd löneklass angiven lön, beräknad efter den ortsgrupp, tjänstehavarens

placeringsort tillhör enligt den av Kungl Magit fastställda ortsgruppenngen

— sålunda icke, som man av den av förbunden lämnade redogörelsen vore

frestad att tro, enligt den ortsindelning, som gällde vid enskilda banan.

Huru den sålunda verkställda löneplaceringen verkar för de olika befattningshavarna

framgår av det följande.

Tjänsteman, som vid enskilda banan hade en lön, som icke uppgick till

den i erhållen befattning vid statens järnvägar bestämda lägsta löneklassen,

erhåller likväl lön enligt denna löneklass. Härav följer, att en sådan tjänsteman

erhåller icke endast den löneökning, som eventuellt redan uppkommer,

därest lönen vid statens järnvägar beräknas enligt samma ortsgrupp som

den för stationeringsorten vid enskilda banan gällande, utan dessutom —

vad beträffar de i Gävle placerade tjänstemännen — den ytterligare löneförhöjning,

som föranledes därav, att lönen vid statens järnvägar beräknas

enligt F-ort i stället för, såsom vid enskilda banan, enligt E-ort.

Tjänsteman, som vid den enskilda järnvägen åtnjöt en lön, överstigande

den för högsta löneklassen i vid statens järnvägar erhållen befattning bestämda,

erhåller på grund av nyssberörda bestämmelse i kontraktet lön

enligt denna högsta löneklass, beräknad — vad beträffar personalen i Gävle —

efter F-ort.

Vad slutligen angår de av förevarande framställning närmast berörda

tjänstemännen, nämligen de, vilkas löner vid enskilda järnvägen lago mellan

lönerna i lägsta och högsta löneklasserna för den befattning, vederbörande

erhållit vid statens järnvägar, har vid löneplaceringen tillämpats den regeln,

att dem tilldelas den löneklass, som till beloppet kommer närmast under

den av vederbörande vid den enskilda järnvägen uppburna lönen, varjämte

de erhålla personliga lönetillägg till sådana belopp att tillägget jämte den

för löneklassen bestämda lönen motsvarar lönen vid enskilda banan. (Undantagsvis

— för att icke åstadkomma alltför stora rubbningar i den mellan

befattningshavarna tidigare förefintliga inbördes ordningen i lönehänseende

— har här avsedd tjänsteman tilldelats en löneklass, som till beloppet

överstiger hans lön vid den enskilda järnvägen.)

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj-.ts proposition nr 122.

Vid beräknandet av den lön, vederbörande innehaft vid enskilda banan,

har styrelsen givetvis på grund av kontraktets bestämmelser räknat med

den ortsgruppering, som där gällde vid tiden för övertagandet. Förbunden

göra nu gällande, att även härvidlag den för statens järnvägar gällande ortsindelningen

borde lända till efterrättelse. Denna förbundens uppfattning

kan icke biträdas av styrelsen.

Såsom av kontraktet framgår, har garanti endast lämnats för att de övertagna

befattningshavarna skola bibehålla tidigare avlöningsvillkor med den

begränsning, att de icke härigenom skola kunna uppnå högre lön än den för

vid statens järnvägar erhållen befattning bestämda högsta lönen. Vid sådant

förhållande måste det anses omotiverat, att de efter övergången i statens järnvägars

tjänst skola beräknas hava innehaft en högre lön vid enskilda järnvägen

än den, vartill de enligt vid järnvägen gällande bestämmelser varit berättigade.

Förbunden hava visserligen såsom skäl för sina krav bland annat framhållit,

att med den av styrelsen i enlighet med kontraktet verkställda löneplaceringen

komma de från Ostkustbanan övertagna tjänstemännen att i vissa

fall — intill dess högsta löneklassen uppnåtts — uppbära högre lön än de

från Uppsala—Gävle järnväg övertagna befattningshavarna i samma löneklasser,

men styrelsen finner nämnda förhållande sakna betydelse, enär ju

en dylik olikhet förefunnits redan före järnvägarnas införlivande med

statens järnvägar.

Därest man, såsom förbunden göra, finner det oformligt och betänkligt,

att Gävle liänföres till ortsgrupp E vid beräknandet av personalens löner

vid enskilda järnvägen, torde man väl för övrigt vara nödsakad hysa samma

åsikt angående det förhållandet, att ett flertal stationer vid de övertagna

järnvägarna vid samma löneberäkning hänföras till andra ortsgrupper än

dem, vartill de enligt vid statens järnvägar gällande ortsgruppering äro att

hänföra. Förbundens förslag borde därför, konsekvent genomfört, medföra,

att sistnämnda ortsgruppering skulle tillämpas generellt. Säkerligen torde

icke förbunden vilja tillstyrka en sådan utsträckt tillämpning av deras eget

ändringsförslag för de, visserligen enstaka, fall, då en stationeringsort enligt

enskilda banans bestämmelser tillhör en högre ortsgrupp än den för orten

enligt motsvarande föreskrifter vid statens järnvägar bestämda.

Vad här anförts beträffande löneplaceringen för den från Uppsala—Gävle

järnviig övertagna personalen i Gävle äger motsvarande tillämplighet i fråga

om från Härnösand—Sollefteå järnväg övertagen personal med placering i

Härnösand.

På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt, att framställningen

icke måtte föranleda åtgärd.

Lönenämnden har bland annat anfört:

I likhet med järnvägsstyrelsen finner lönenämnden tillräckliga skäl icke

föreligga för att ifrågavarande befattningshavare vid övergången i statens

tjänst skola beräknas hava innehaft högre lön vid den enskilda järnvägen

än vad som varit fallet. De i gällande kontrakt intagna bestämmelserna i

förevarande avseende få ock anses stå i överensstämmelse nied de grunder

beträffande personalens avlönande, som av riksdagen godtagits. Att märka

är att ifrågavarande personal efter övergången i statens järnvägars tjänst i

regel erhållit förbättrad avlöningsställning i så måtto, att de i slutlön komma

att uppnå högre lönebelopp än vad som skulle hava varit fallet, därest de

kvarstått i den enskilda järnvägens tjänst. En utjämning mellan de från

de olika enskilda järnvägarna övertagna personalgruppernas avlöningsförhållanden

kominer ock att äga rum inom några få år, när befattningshavarna

uppnått högsta löneklassen inom vederbörande lönegrader.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majda proposition nr 122.

Vidare torde i anledning av det av förbunden gjorda uttalandet, att Gävle

stad vid nästkommande avtalsreglering vid de enskilda järnvägarna sannolikt

komme att hänföras till F-ort, böra framhållas, att skälig hänsyn får anses

vara tagen till detta förhållande genom den i bilaga B till kontraktet angående

statsförvärvet av Uppsala—Gävle järnväg intagna bestämmelsen, att

därest avlöningen till den vid Gävle—Dala järnväg anställda, i Gävle stad

placerade personalen framdeles skulle komma att utgå efter annan ortsgrupp

än för närvarande, hänsyn till denna förändring skall tågås vid jämförandet

av lönebeloppen i den enskilda järnvägens och statens järnvägars tjänst folden

i Gävle vid övertagandet placerade personalen. Under de i berörda bestämmelser

angivna förhållanden får givetvis förutsättas, att motsvarande

hänsyn kommer att tagas till den personal i Härnösand, som avses i framställningen.

Även lönenämnden har alltså funnit framställningen icke böra föranleda

åtgärd.

Skiljaktig mening har inom lönenämnden uttalats av ledamöterna E.

Eriksson, G. Mattelin och N. A. Nilsson. De två förra hava anfört följande:

Enligt vår mening leda nu gällande bestämmelser angående avlöningsförmåner

till i förevarande framställning avsedda befattningshavare till mindre

tillfredsställande resultat. Det torde sålunda ej kunna anses vara lämpligt,

att statens befattningshavare på en och samma plats och under i övrigt lika

förhållanden skola avlönas olika enbart med hänsyn till att de före inträdet

i statens tjänst varit anställda hos skilda företag. I all synnerhet framträda

olägenheter av en dylik anordning i förevarande fall, då man på sätt förbunden

framhållit torde kunna utgå ifrån att Gävle i ett nytt avtal för de

enskilda järnvägarna skulle komma att hänföras till F-ort i den för enskilda

järnvägarna gällande dyrortsgrupperingen.

Att under sådana förhållanden fästa avgörande betydelse vid den omständigheten,

att här avsedda befattningshavare vid ett bifall till framställningarna

skulle få något bättre löneförmåner än vad som tidigare tillkommit

dem, synes icke vara med billighet överensstämmande. På grund härav och

med hänsyn till de i fråga örn dessa befattningshavare föreliggande omständigheter

av säregen art, synes det oss att framställningen bör bifallas.

Visserligen är slutavlöningen enligt vid statens järnvägar gällande avlöningsbestämmelser

högre än slutavlöningen enligt vid ifrågavarande enskilda

järnvägar vid övergången gällande avtal. Detta förhållande skulle dock kunna

ändras vid en kommande avtalsrörelse vid de enskilda järnvägarna. Påståendet

att ifrågavarande personal efter övergången i statens järnvägars tjänst i

slutlön kommer att uppnå högre lönebelopp än vad som skulle varit fallet,

därest den kvarstått i den enskilda järnvägens tjänst, är sålunda knappast

riktigt och den saken är åtminstone ganska oviss.

Vi anse sålunda, att lönenämnden bort hemställa örn bifall till den i

ärendet gjorda framställningen.

Ledamoten Nilsson har anfört detsamma som i första stycket av ledamöterna

Erikssons och Mattelins reservation samt funnit sig på grund härav

och med hänsyn till de beträffande ifrågavarande befattningshavare föreliggande

omständigheter av säregen art böra tillstyrka bifall till framställningen.

Reservanten har tillagt, att han såsom ledamot av lönenämnden

ansåge sig kunna bortse från de statsfinansiella betänkligheter, som föranlett

Kungl. Maj:t att lämna utan beaktande ett otal framställningar örn löneför
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majda proposition nr 122.

bättring, bland vilka åtskilliga torde varit ur saklig synpunkt mera belijärtansvärda

än den bär behandlade.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, Ilar var oell en av de vid

Ostkustbanan samt Härnösand—Sollefteå och Uppsala—Gävle järnvägar anställda

befattningshavare, som i samband med nämnda järnvägars införlivande

med statsbanenätet övergått i statens järnvägars tjänst och som vid

övergången var stationerad i Gävle och Härnösand, vid inplaceringen i den

för statens järnvägar gällande löneplanen erhållit en enligt viss bestämd

löneklass angiven lön, beräknad efter den ortsgrupp, F, till vilken nämnda

städer enligt den av Kungl. Majit för bland andra statens järnvägar fastställda

ortsgrupperingen äro hänförda. I enlighet med vid statsförvärven

av berörda järnvägar godkända, i vederbörande kontrakt stadgade grunder

hava befattningshavarna icke lidit minskning i sina vid övergången i statens

järnvägars tjänst innehavda löneförmåner, såvida dessa icke varit högre än

vad som utgår i för var och en angiven lönegrad, men de från Ostkustbanan

övertagna tjänstemännen i Gävle och Härnösand hava i statens järnvägars

tjänst kommit att erhålla en högre löneinkomst än de å samma orter placerade

befattningshavare i motsvarande tjänsteställning och löneläge, som övertagits

från Uppsala—Gävle och Härnösand—Sollefteå järnvägar. Anledningen härtill

är, att det vid Ostkustbanans övertagande för dess personal gällande löneavtalet

byggde på en dyrortsindelning, sammanfallande med den vid statens

järnvägar, i följd varav städerna Gävle och Härnösand där voro hänförda

till ortsgrupp F, medan sagda städer i den särskilda dyrortsindelning, som

enligt gällande löneavtal tillämpades vid de bägge andra järnvägarna, voro

upptagna i en lägre ortsgrupp, E. Visserligen förefinnes enligt den i lönenämndens

utlåtande omförmälda, i bilaga B till kontraktet angående statsförvärv

av Uppsala—Gävle järnväg intagna bestämmelsen möjlighet för deli

i Gävle placerade, från nämnda järnväg övertagna personalen att, därest en

ändrad dyrortsindelning skulle komma att tillämpas vid Gävle-Dala järnväg,

erhålla en reglering uppåt av sina löner. När så kan ske är emellertid

ovisst, och dessutom är en dylik möjlighet icke tillförsäkrad omförmälda,

i Härnösand placerade personal.

Ehuru den ifrågavarande personalens inplacering i lönesystemet skett enligt

i vederbörande kontrakt stadgade grunder, torde det dock, även om här är

fråga endast örn en övergångstid, icke anses tillfredsställande, att befattningshavare,

anställda i samma statliga företag, i detta fall statens järnvägar, placerade

å samma ort och med samma tjänsteställning och arbetsuppgifter, skola

hava olika löneinkomst endast på den grund, att de tidigare varit anställda

vid skilda privata företag med olika grunder för dyrortsindelningen. Med

hänsyn till de särskilda omständigheter, som här sålunda föreligga, synes det

därför rimligt, att en ändring inom den närmaste tiden vidtages, så att den

personal, varom nu är fråga, bliver i lönehänseende jämställd med från Ostkustbanan

övertagna befattningshavare i motsvarande tjänstegrad vid statens

järnvägar å samma ort. Givetvis böra i övrigt kontraktens bestämmelser

fortfarande tillämpas och sålunda, bland annat, ingen komma att på grund

Departements
nhefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

av en dylik ändring erhålla högre lönebelopp än enligt högsta löneklassen

i den i vederbörande kontrakt angivna lönegraden.

Vid linjerna Uppsala—Gävle och Härnösand—Sollefteå finnes därjämte

ett antal andra trafikplatser än Gävle respektive Härnösand, som enligt för

dessa järnvägar vid tidpunkten för införlivandet med statens järnvägar gällande

lönebestämmelser voro hänförda till lägre eller högre ortsgrupp än

den, vartill vederbörande trafikplats enligt vid statens järnvägar gällande

ortsgruppering är att hänföra. Med hänsyn till likformigheten synes jämväl

beträffande å dessa trafikplatser placerade befattningshavare, som numera

liksom de i Gävle och Härnösand stationerade tillhöra samma företag,

statens järnvägar, böra i fråga örn vid övertagandet innehavda löneförmåner

tillämpas den vid statens järnvägar gällande dyrortsgrupperingen;

ingen komme att av denna anledning behöva lida minskning i sina eljest

kontraktsenligt innehavda löneförmåner.

Vad beträffar tidpunkten för genomförande av den nu ifrågasatta ändringen,

får jag erinra, att inom socialstyrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag

pågår utredning rörande ny fördelning av orterna i riket å de i avlöningsreglementena

för, bland andra, kommunikationsverken upptagna ortsgrupperna.

När en på denna utredning grundad ny ortsgruppering för statens

tjänstemän kan bliva av Kungl. Majit fastställd kan icke nu med säkerhet

förutses. Ej heller är det möjligt att nu bedöma, i vad mån denna

nya ortsgruppering kan komma att avvika från den nu gällande. Vid sådant

förhållande synes tidpunkten för genomförandet av den av mig förordade

ändringen beträffande bär ifrågavarande järnvägspersonals löneförmåner icke

böra göras beroende av berörda nya ortsgrupperings ikraftträdande, utan

torde ändringen lämpligen böra få gälla från och med ingången av år 1935.

Enligt vad jag från järnvägsstyrelsen inhämtat uppgår det antal befattningshavare,

som skulle beröras av här omförmälda reglering av löneställningen,

till sammanlagt 173, nämligen från Uppsala—Gävle järnväg övertagna

110, därav 91 i Gävle placerade, samt från Härnösand—Sollefteå järnväg

övertagna 63, därav 44 i Härnösand placerade. Merkostnaderna för

dessa lönejämkningar beräknas jämte dyr tids t il lägg under första året, alltså

med här angiven utgångspunkt år 1935, komma att uppgå till omkring 25,000

kronor, vilket belopp sedermera för varje år kommer att successivt minskas

för att, när samtliga här ifrågavarande befattningshavare uppnått högsta

löneklassen inom vederbörande lönegrad, helt försvinna.

På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra föreslå, att befattningshavare

vid statens järnvägar, vilken varit anställd vid Uppsala—Gävle

eller Härnösand—Sollefteå järnvägar och vilken vid övergång i statens järnvägars

tjänst var placerad å ort, som enligt för nämnda enskilda järnvägar

gällande lönebestämmelser tillhörde en lägre eller högre ortsgrupp än den,

vartill orten enligt för statens järnvägar den 1 januari 1935 gällande ortsgruppering

är att hänföra, må, räknat från och med nämnda dag samt

med iakttagande av i övrigt för lönesättningen meddelade bestämmelser,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

31

åtnjuta avlöningsförmåner, som om berörda ort vid tidpunkten för vederbörande

järnvägs införlivande med statens järnvägar varit vid den enskilda

järnvägen placerad i ortsgrupp enligt statens järnvägars ortsgruppering.

Fråga om förbättrad löneställning för vissa kontorsskrivare m. fl tjänstemän.

Härefter torde jag få anmäla ett par framställningar örn beredande

av förbättrad löneställning åt vissa befattningshavare vid statens järnvägar.

Centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund har hemställt, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att kontorsskrivare, ritare och stationsskrivare,

som uppnått 45 levnadsår och tillika under 6 år innehaft den

högsta (19:e) löneklassen inom sin lönegrad (den 15:e), finge tilldelas lön enligt

närmast högre löneklass. Vidare har styrelsen för statsbanornas stationsmästare-

oell kontoristförbund hemställt, att förslag måtte föreläggas riksdagen

örn beredande av motsvarande förmån för kontorist, som under 5 år innehaft

den högsta (12:e) löneklassen inom sin lÖDegrad (den 8:e). Såsom skäl

för framställningarna har anförts huvudsakligen, att vid 1919 års lönereglering

lönerna för ifrågavarande befattningar satts jämförelsevis låga med hänsyn

till befattningarnas egenskap av rekryteringsbefattningar men att sedermera

befordringsmöjligheterna för dessa tjänstemän väsentligt försämrats,

vad beträffar kontoristerna bland annat på grund av de rationaliseringsåtgärder,

som av järnvägsstyrelsen vidtagits för att nedbringa driftkostnaderna

vid statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen och lönenämnden hava — under erinran att de i avgivna

yttranden ställt sig avvisande till tidigare liknande förslag — avstyrkt framställningarna.

Järnvägsstyrelsen har framhållit, att ifrågavarande befattningshavargrupper

icke vore de enda, som med samma skäl kunde påyrka

en förbättrad löneställning, samt att frågan örn dessas och andra befattningshavares

placering i löneskalan syntes böra prövas först i samband

med en mera allmän revision av tjänsteförteckuingen till avlöningsreglementet.

Därjämte har styrelsen meddelat, att ett genomförande av de föreslagna löneförbättringarna

skulle för statens järnvägar medföra en årlig kostnadsökning,

som beträffande kontorsskrivarna, ritarna och stationsskrivarna skulle från

att det första året utgöra omkring 85,000 kronor under de fem närmast följande

åren successivt stiga till omkring 140,000 kronor för att därefter visa

fallande tendens; i fråga om kontoristerna beräknades den årliga kostnadsökningen

uppgå till omkring 230,000 kronor. Lönenämnden har icke funnit

några skäl anförda, som givit nämnden anledning att frångå tidigare uttalade

betänkligheter mot löneklassuppflyttningar sådana som de nu ifrågasatta.

Efter det att nämnda yttranden avgivits har centralstyrelsen för statens

järnvägars befälsförbund inkommit med ytterligare en skrift i ämnet.

Framställningar örn beredande av en extra löneklass åt vissa tjänstemän Depnrtemcntsi

löle lönegraden vid korumunikationsverken hava redan tidigare gjorts och chefen,

varit föremål för statsmakternas prövning utan att vinna bifall. Senast var

detta fallet år 1933, då jag vid anmälan (i propositionen nr 87) av en fram
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

ställning om beredande av dylik förmån åt vissa postassistenter fann mig

lika med lönenämnden böra avstyrka framställningen. I enlighet med den

uppfattning, åt vilken jag då gav uttryck, finner jag mig ej heller kunna

tillstyrka de nu föreliggande framställningarna örn dylik löneklassuppflyttning.

Fråga örn ändrad benämning å vissa notariebefattningar. I skrivelsen den

29 september 1933 har järnvägsstyrelsen framställt förslag, åsyftande ändrad

tjänstebeteckning å de flesta notariebefattningarna inom styrelsen. Härutinnan

anför styrelsen:

Inom styrelsen finnas för närvarande 12 notariebefattningar. Enligt instruktionen

för järnvägsstyrelsen med underlydande linjebefäl är endast i

fråga örn notarie å kanslibyrån såsom kompetensvillkor uppställd akademisk

examen. För samtliga notarietjänster — med undantag för notarietjänst å

nämnda byrå — gäller, att arbetsuppgifterna bestå uti att inom styrelsens

olika byråer berecia ärenden, som ansluta till den praktiska järnvägstjänsten.

Tjänstebeteckningen notarie, som väl ursprungligen för tanken på sysselsättning

av juridisk art, motsvarar sålunda för statens järnvägars vidkommande

endast i fråga om notarietjänst å kanslibyrån de med befattningarna

ifråga förenade göromålen. Redan ur den synpunkten förefaller en ändrad

tjänstebeteckning för övriga notariebefattningar icke vara ur vägen.

De tjänstehavare vid distrikten, som närmast motsvara de nuvarande notarierna,

äro byråassistenterna, vilka tjänstgöra å trafiksektionerna såsom

närmaste medhjälpare till och ställföreträdare för trafikinspektörerna. Notarierna

och byråassistenterna tillhöra samma lönegrad, nämligen den 21:a.

Arbetsuppgifterna för notarierna (bortsett från sådan tjänsteman å kanslibyrån),

särskilt de å drifttjänst-, godstrafik- och persontrafikbyråerna, sammanfalla

i mycket med byråassistenternas. Praktiska skäl tala för ett inordnande

under samma tjänstebeteckning av här berörda båda kategorier,

och därvid synes titeln byråassistent böra ifrågakomma.

Denna ändring, som väl kan i och för sig synas rätt oväsentlig, medfoldock,

att ifrågavarande notarier erhålla en titel, som bättre än den nuvarande

angiver deras karaktär av arbetskrafter å styrelsens byråer, men den

torde jämväl underlätta en önskvärd och för verket gagnelig möjlighet till

ökat utbyte mellan styrelsen och linjen av här ifrågavarande tjänstehavare.

På grund av det anförda hemställer järnvägsstyrelsen, att antalet byråassistent^''änster

måtte ökas med 11 och antalet notariebefattningar minskas

jämväl med 11.

Lönenämnden har i sitt utlåtande erinrat, att lönenämnden tidigare och

senast i ett den 20 oktober 1932 avgivet utlåtande över av järnvägsstyrelsen

framlagt förslag örn ändrad benämning å befattningarna maskin- och pannskötare,

vagn- och stallkarl samt stationskarl framhållit önskvärdheten av

att förändringar i tjänsternas titulatur i regel icke förekomme annat än i

samband med en mera allmän granskning av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet.

Då emellertid den nu föreslagna namnförändringen ansetts

kunna medföra vissa praktiska fördelar för verket, har lönenämnden

icke velat ställa sig avvisande till förslaget.

Centralstyrelsen för statens järnvägars befäls förbund har i en den 20 december

1933 dagtecknad skrift — under framhållande bland annat att före
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majda proposition nr 122.

varande spörsmål borde upptagas i ett större sammanhang och efter det att

vederbörande tjänstemän fått yttra sig — hemställt, att förslaget icke måtte

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Förevarande fråga synes vara av jämförelsevis ringa betydelse. Med hänsyn

härtill och då principiella skäl onekligen tala för att en omprövning av

järnvägsstyrelsens förslag sker i samband med en mera allmän granskning

av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet, synes slutlig ståndpunkt

till förslaget icke nu böra tagas.

Sammanfattning. I enlighet med vad jag här förordat beträffande statens

järnvägar skulle ur den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen

vid statens järnvägar utgå följande befattningar, nämligen i 24:e lönegraden

milkontrollör och i 21:a lönegraden distriktskassör. På grund härav samt vid

bifall till vad jag i övrigt föreslagit skulle beträffande antalet ordinarie befattningar

i lönegrader över den 20:e vidtagas de ändringar, som framgå av

följande sammanställning:

Lönegrad

Befattning

Nuvarande

antal

Föreslagen

Blivande

antal

Ökning

Minskning

25:e

Stationsinspektor av kl. 1 A...........

5

i

_

6

24:e

Milkontrollör.................................

1

—

i

—

»

Stationsinspektor av kl. IB............

24

3

i

26

22.a

Elektroingenjör.............................

6

6

—

12

»

Stationsinspektor av kl. 2...............

20

—

6

14

21-.a

Distriktskassör..............................

5

—

5

—

Statens vattenfallsverk.

I skrivelse den 28 oktober 1933 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag örn

inrättande av vissa nya ordinarie befattningar inom 21 :a—30:e lönegraderna

vid statens vattenfallsverk. Styrelsen har därvid till en början gjort vissa

uttalanden beträffande de extra befattningshavarna vid statens vattenfallsverk

och deras löneförmåner.

Innan jag ingår härpå, torde jag få erinra, att enligt av vattenfallsstyrelsen

med stöd av Kungl. Majis den 31 december 1920 givna bemyndigande

utfärdade allmänna bestämmelser och avlöningsbestämmelser för extra och

tillfälliga tjänstemän vid statens vattenfallsverk finnas extra tjänstemän av

klass I och av klass II. Till klass I hänföras extra tjänstemän, vilka anses

behövliga under en mera avsevärd tid, och till klass II sådana, vilkas fortsatta

anställning tillsvidare är behövlig. För extra tjänstemän av klass I

äro fastställda två löneplaner, 1 a och 1 b. Lön enligt den förra planen

utgår till tjänsteman, anställd vid byrå hos styrelsen eller vid permanent

lokalförvaltning, och enligt den senare planen till tjänsteman, anställd vid

Bihang till riksdagens protokoll 1034. 1 sami. Kr 122. 4o 34 3

Departements
chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 122.

lokalt byggnadsföretag eller stamlinjebyggnad. Löneplanerna 1 a och 1 b

äro uppbyggda i överensstämmelse med den ordinarie löneplanen, ehuru

själva lönebeloppen ligga ungefär 5 respektive 10 procent över den för ordinarie

tjänstemän fastställda lönenivån. Extra tjänstemän av klass II avlönas

enligt en plan, vilken som förebild har den för extra ordinarie tjänstemän

gällande löneplanen.

. Erinringar mot de av vattenfallsstyrelsen sålunda meddelade bestämmelserna

hava framställts såväl i sammanhang med den granskning av vattenfallsverkets

personal- och organisationsförhållanden, vilken verkställdes av

1928 års ekonomisakkunniga, som ock av 1928 års lönekommitté i dess år

1931 avgivna betänkande med förslag till avlöningsreglemente för extra

ordinarie och extra tjänstemän. Då, i anslutning till vad sålunda förekommit

och i avvaktan på det slutliga ställningstagandet till sistnämnda kommittéförslag,

antalet extra tjänstemän av klass I i vattenfallsstyrelsen och vid de

permanenta lokalförvaltningarna synts böra nedbringas, har Kungl. Majit

genom brev den 16 december 1932 och den 10 november 1933 i samband

nied fastställande av antalet ordinarie befattningar av högst 20:e lönegraden

vid statens vattenfallsverk under åren 1933 och 1934 förordnat, att till innehavare

av icke-ordinarie befattning hos vattenfallsstyrelsen eller vid permanent

lokalförvaltning vid statens vattenfallsverk tills vidare, intill dess Kungl.

Majit annorlunda förordnade, icke finge utan Kungl. Majits medgivande i

varje särskilt fall utgå högre löneförmåner än som enligt av Kungl. Majit

meddelade bestämmelser tillkomme extra ordinarie befattningshavare i motsvarande

grad, dock att utan hinder härav innehavare den 16 december 1932

av befattning av ifrågavarande slag fortfarande finge bibehållas vid honom

i samma befattning då tillkommande löneförmåner.

I sin nyssnämnda skrivelse den 28 oktober 1933 har vattenfallsstyrelsen

lämnat en sammanställning av antalet ordinarie befattningar och antalet

tjänstemän av olika kategorier vid statens vattenfallsverk. Enligt denna

sammanställning utgjorde den 30 september 1933 hos vattenfallsstyrelsen

och vid de permanenta lokalförvaltningarna antalet ordinarie befattningar

421 samt antalet extra tjänstemän av klass I 131 och övriga icke-ordinarie

tjänstemän 223. Vid de lokala byggnadsföretagen och stamlinjebyggnaderna

funnos 34 extra tjänstemän av klass I och 30 övriga icke-ordinarie befattningshavare;

för denna del av verksamheten finnas inga ordinarie befattningar.

Beträffande Kungl. Majits nyssberörda beslut den 16 december 1932 i

fråga örn löneförmånerna för vissa icke-ordinarie befattningshavare anför

vattenfallsstyrelsen följande:

I skrivelse den 23 december 1932 med förslag till inrättande av vissa

nya ordinarie befattningar i 21:a—30:e lönegraderna framhöll vattenfallsstyrelsen,

att denna inskränkning i styrelsens befogenhet att bestämma löneförmånerna

för extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk måste medföra

ett successivt ökat behov av ordinarie befattningar vid nämnda verk. Detta

gäller företrädesvis beträffande sådana för närvarande extra befattningar,

som tillhöra 2lia—30:e lönegraderna eller som tillhöra lägre lönegrader och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

sakna motsvarighet på ordinarie stat, i båda fallen i den mån det icke kan

utverkas Kungl. Majda medgivande till att utbetala högre löneförmåner än

som tillkomma extra ordinarie befattningshavare i motsvarande grad. I nyssnämnda

skrivelse förbehöll sig styrelsen också att, efter verkställandet av

behövliga utredningar i ämnet, för framställning till en påföljande riksdag

återkomma till denna fråga.

Såsom nyss antytts, inträder emellertid ifrågavarande ökade behov av

ordinarie befattningar endast successivt, i den mån det föreligger anledningar

till befordringar av motsvarande extra tjänstemän. Vattenfallsstyrelsen

ämnar därför framdeles ägna denna fråga en mera ingående prövning

än som hittills kunnat medhinnas.

_ De extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk, vilka för närvarande åtnjuta

högre löneförmåner än som tillkomma extra ordinarie befattningshavare

i motsvarande grad, benämnas extra tjänstemän av klass I. En

mycket avsevärd del av dessa tjänstemän utgöres av ingenjörspersonal. Antalet

av kela ingenjörspersonalen hos styrelsen och vid de permanenta lokalförvaltningarna

uppgick den 30 september 1933 till följande:

ordinarie ....................................................................... 32

extra av klass I........................................................... 57

övriga icke-ordinarie .............................................. 21

summa 110

Ingenjörspersonal finnes vid statens vattenfallsverk i lönegraderna från

och med den 17:e och uppåt. Ordinarie ingenjörsbefattningar finnas däremot

vid nämnda verk icke i lägre lönegrad än den 26:e. Antalet ordinarie

ingenjörsbefattningar utgör för närvarande 34, varav sålunda 2 äro vakanta.

De skäl, som vattenfallsstyrelsen tidigare vid olika tillfällen anfört emot

en väsentligt utsträckt tillämpning av ordinariesystemet vid statens vattenfallsverk,

gälla i särskilt höggrad i fråga örn ingenjörspersonalen. Styrelsen

önskar därför i synnerhet beträffande dylik extra personal inhämta erfarenhet

om möjligheterna att för särskilda fall utverka Kungl. Maj:ts medgivande

till att utbetala högre löneförmåner än som tillkomma extra ordinarie

befattningshavare i motsvarande grad, innan styrelsen beslutar sig för att

föreslå någon mera avsevärd utökning av antalet ordinarie ingenjörsbefattningar.

Vattenfallsstyrelsen har i enlighet med dessa synpunkter nu endast föreslagit

inrättandet av två nya ordinarie ingenjörsbefattningar, vilka enligt styrelsens

mening otvivelaktigt äro permanent behövliga och av stadigvarande natur.

En byråingenj(^befattning. Den ena av de föreslagna nya ingenjörsbefattningarna

är en byråingenjörsbefattning (26:e lönegraden), avsedd för styrelsens

byggnadstekniska byrå.

Rörande behovet av denna befattning anför vattenfallsstyrelsen följande:

Vid vattenfallsstyrelsens byggnadstekniska byrå hava sedan år 1911 varit

anställda en ä tre ingenjörer för utförande av järn- och maskinkonstruktioner

för statens vattenfallsverks byggnadsföretag samt för verkstadskontroll

och leveransbesiktning av motsvarande och andra beställningar, för vilkas

bedömande maskinteknisk sakkunskap erfordras. För närvarande och sedan

lång tid tillbaka äro två ingenjörer sysselsatta med dessa och närbesläktade

arbetsuppgifter.

Den främste av ifrågavarande ingenjörer placerades den 1 juli 1920 i dåvarande

16:e, nuvarande 26:e lönegraden såsom extra byråingenjör av klass

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departeraeuts
chefen.

36 Kungl. Majit» proposition nr 122.

I, vilken befattning lian fortfarande innehar. De arbetsuppgifter, som numera

och sedan åtskilliga år tillbaka åvila ifrågavarande byråingenjör, hänföra

sig icke blott till verkets nyanläggningar utan även i stor utsträckning

till underhåll och förnyelse av ifrågavarande anläggningsdelar. Nämnde befattningshavare

har sålunda till uppgift bland annat:

att projektera och konstruera samt upprätta leveransprogram för upphandling

av järnkonstruktioner och maskinella anordningar, såsom avstängnings-

och dammluckor samt isgrindar m. m.;

att upprätta leveransprogram för upphandling av samt kontrollberäkna

järnvägs- och landsvägsbroar med maskinerier ävensom grävmaskiner, traktorer,

traverser, kranar, hissar och andra transportanordningar;

att granska verkstädernas arbetsritningar såväl för de inom byggnadstekniska

byrån utförda maskinkonstruktioner som för andra maskinella anordningar

;

att utöva verkstadskontroll och verkställa leveransbesiktning av flertalet

av förenämnda konstruktioner och maskiner;

att deltaga i utredningar örn och utarbeta material- och provningsbestämmelser

för järn, stål och andra materialier, som användas i statens vattenfallsverks

konstruktioner, samt bestämmelser för dessas skyddande mot

rost ävensom verkställa kontroll och provningar å ifrågavarande materialslag;

samt

att såsom speciellt sakkunnig på området biträda vid den fortlöpande

kontrollen av verkets lyftverktvg, såsom traverser, kranar, hissar m. m.

Innehavaren av ifrågavarande byråingenjörstjänst skall alltså representera

den speciella tekniska sakkunskapen hos vattenfallsstyrelsen i fråga örn järnoch

maskinkonstruktioner. Härmed avses givetvis icke, att denne befattningshavare

skall kunna ersätta de specialister, som erfordras för konstruktion

och provning av turbiner och elektriska maskiner.

Då en byråingenjörsbefattning för ifrågavarande ändamål, med hänsyn

till det här anförda, säkerligen kommer att vara behövlig under överskådlig

framtid, bör en dylik befattning nu uppföras på ordinarie stat.

Lönenämnden har i utlåtande den 9 november 1933 anfört att, då de arbetsuppgifter,

som vore förenade med den av vattenfallsstyrelsen avsedda

extra byråingenjörstjänsten, syntes vara av den permanenta natur och i övrigt

av den kvalificerade art, att de motiverade inrättande av en ordinarie

befattning i 26:e lönegraden, nämnden för sin del intet hade att erinra mot

bifall till vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag.

Såsom redan vad i det föregående nämnts torde giva vid handen, lärer

antalet extra befattningshavare av klass I vid de huvudsakligen för permanent

drift avsedda förvaltningarna vid statens vattenfallsverk böra i möjligaste

mån nedbringas. Vid sådant förhållande och då stadigvarande behov

av ifrågavarande byråingenjörsbefattning synes förefinnas, vill jag tillstyrka,

att i stället för omförmälda extra byråingenjörsbefattning av klass I inrättas

en ordinarie dylik befattning.

En befattning såsom driftsingenjör vid Motala kraftverk. Den andra i

vattenfallsstyrelsens förslag avsedda ordinarie ingenjörsbefattningen är en

ny befattning såsom driftsingenjör (27:e lönegraden) vid Motala kraftverk.

Vattenfallsstyrelsen anför härom följande:

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majlis proposition nr 122.

Vid Motala kraftverk finnas för närvarande två ordinarie ingenjörer, nämligen

kraftverksdirektören oell direktörsassistenten, samt tre extra ingenjörer,

nämligen en driftsingenjör för driften av kraftstationerna oell distributionsanläggningarna,

en ingenjör för nybyggnader, reparationer oell underhåll

av kraftverkets ledningsnät samt en ingenjör för distributions- och

ackvisitionsverksamheten.

Det är önskvärt, att driftsingenjörsbefattningen nu uppföres på ordinarie

stat. Innehavaren av denna befattning skall svara för drift- och underhållsarbetena

vid kraftstationerna i Motala och Nykvarn, vid stamlinje- och

sekundärstationerna i Hallsberg, Eksund, Finspång, Kantorp och Mjölby

samt vid det 40-tal tertiärstationer, som tillhöra Motala kraftverks distributionsanläggningar.

Han skall även planera och övervaka vissa nybyggnadsoch

utvidgningsarbeten å dessa anläggningar. I en nära framtid tillkommer

drift och underhåll av Malfors kraftstation, varjämte driftsingenjören skall

planlägga och övervaka samkörningen mellan statens vattenfallsverks och

Motala ströms kraftaktiebolags kraftstationer i Motala ström för att bästa

vattenhushållning skall ernås med iakttagande av de utav vederbörande

vattendomstol meddelade bestämmelser.

Med avseende å skötseln av kraftstationerna motsvaras ifrågavarande

driftsingenjör av driftcheferna (i 28:e lönegraden) vid de större kraftverken,

under det att de göromål, som åligga samma driftsingenjör beträffande understationerna,

vid sistnämnda kraftverk handhavas av distriktsingenjörerna

(i 27:e lönegraden), vilka visserligen därjämte hava andra arbetsuppgifter.

Med hänsyn till omfattningen av de betydelsefulla arbetsuppgifter, som sålunda

skulle förenas med den föreslagna driftsingenjörsbefattningen, synes

densamma böra placeras i 27:e lönegraden.

Lönenämnden yttrar på denna punkt följande:

Lönenämnden har avlagt besök vid Motala kraftverk och därvid haft tillfälle

att göra sig närmare underrättad örn tjänstgöringsförhållandena m. m. för

den ingenjör, som för närvarande fungerar såsom driftsingenjör vid nämnda

kraftverk. Nämnden finner det vara uppenbart, att en ingenjör med uppgift

att närmast under kraftverksdirektören leda och övervaka driften vid bär

ifrågavarande kraftverkssystem även för framtiden är erforderlig, i all synnerhet

som statens kraftverksanläggningar vid Motala ström under den närmaste

tiden komma att ytterligare utökas genom den under byggnad varande nya

kraftstationen vid Malfors. Någon invändning synes fördenskidl icke vara

att göra mot att den nuvarande mera provisoriska anordningen med en extra

befattningshavare såsom driftsingenjör avlöses av en definitiv sådan genom

att driftsingenjörsbefattningen uppföres å ordinarie stat.

Den nuvarande icke-ordinarie driftsingenjören vid Motala kraftverk är placerad

i 22:a lönegraden av den för extra tjänstemän av klass I vid statens

vattenfallsverk gällande löneplanen. Att i samband med befattningens förändring

till ordinarie en viss uppfattning av tjänsten i högre lönegrad bör

äga rum, därom torde tvekan icke kunna råda. På en befattningshavare,

som skall svara för såväl den dagliga driften vid kraftstationerna som tillsynen

av understationerna, måste uppenbarligen ställas höga krav. Såsom

vattenfallsstyrelsen framhållit, motsvaras ifrågavarande driftsingenjör i avseende

å kraftstationernas skötsel av driftcheferna vid de större kraftverken,

under det att de på honom ankommande göromålen, såvitt de angå understationerna,

vid dessa kraftverk handhavas av distriktsingenjörerna. Driftclief

tillhör för närvarande 28:e lönegraden, under det att distriktsingenjör är

hänförd till 27:e lönegraden. Emellertid har lönenämnden med hänsyn till

den hittillsvarande mindre omfattningen av Motala kraftverk i jämförelse

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departementsehdén.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

med de äldre kraftverken haft under övervägande, huruvida icke en inplacering

av driftsingenjörstjänsten i 26:e lönegraden skulle vara tillfyllest, åtminstone

tillsvidare och intill dess de pågående utvidgningarna av statens

kraftverkssystern vid Motala ström genomförts.

Beträffande denna fråga vill lönenämnden meddela, hurusom för nämnden

framhållits, att driftsingenjören vid Motala kraftverk har att — förutom ombesörja

de löpande göromålen för driftens skötsel — även leda och övervaka

allt montagearbete vid kraftstationerna och de därtill anslutna understationerna.

Betta arbete vore särskilt under nu pågående utvidgningar av

Motala kraftverkssystem av krävande och ansvarsfull natur och påkallade

synnerlig uppmärksamhet från driftsingenjörens sida. Med hänsyn till vad

sålunda uppgivits har nämnden ansett sig icke böra påyrka driftsingenjörsbefattningens

placering i 26:e lönegraden, utan får nämnden jämväl i fråga

örn driftsingenjörens löneställning förorda vattenfallsstyrelsens förslag.

Aven här ifrågavarande extra ingenjörsbefattning av klass I lärer böra

ersättas med en ordinarie befattning. Vad löneställningen beträffar har jag

på de av lönenämnden anförda skälen funnit mig kunna i likhet med nämnden

tillstyrka, att befattningen under benämningen driftsingenjör placeras i

27:e lönegraden.

Två nya kontrollörsbefattningar vid lokalförvaltningarna. I sin skrivelse

den 28 oktober 1933 har vattenfallsstyrelsen vidare ånyo framfört ett av

styrelsen redan i skrivelse den 23 december 1932 framlagt förslag örn inrättande

av vissa nya kontrollörstjänster vid lokalförvaltningarna.

Berörda förslag innebar, att utöver de två ordinarie kontrollörsbefattningar

(21:a lönegraden), vilkas innehavare äro föreståndare för Trollhätte

och Älvkarleby kraftverks kamerala avdelningar för handläggning av personal-

och räkenskapsärenden m. m., skulle inrättas fyra nya ordinarie kontrollörsbefattningar.

Åv dessa skulle två placeras i 21 :a lönegraden och

avses för ledningen av de kamerala avdelningarna vid Motala kraftverk och

de norrländska kraftverken, vilka avdelningar för närvarande förestås, den

förra av en extra kontrollör i 20:e lönegraden och den senare av en ordinarie

bokhållare (17:e lönegraden). De övriga två kontrollörsbefattningarna

skulle placeras i 20:e lönegraden och avses för ledningen av den kamerala

avdelningen vid Västerås kraftverk samt fastighets- och förrådsavdelningen

vid Trollhätte kanalverk, vilka avdelningar nu förestås, den förra

av en ordinarie bokhållare och den senare av en ordinarie kanalinspektör

av klass 2 (18:e lönegraden) med förordnande såsom extra kontrollör i 20:e

lönegraden. I sist angivna del förutsatte styrelsens förslag, att i 20:e lönegraden

av avlöningsreglementets tjänsteförteckning infördes befattningen

kontrollör vid statens vattenfallsverk.

I häröver den 21 januari 1933 avgivet utlåtande ifrågasatte lönenämnden

för sin del lämpligheten av att under rådande förhållanden genomföra ifrågavarande

förslag, varjämte lönenämnden påpekade, att för utförande av de

med föreståndarskapet förenade göromålen vid två av omförmälda kamerala

avdelningar skulle enligt förslaget avses befattningshavare i avsevärt högre

tjänsteställning än som för det dåvarande vore fallet. Med hänsyn till tids
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majus proposition nr 122.

läget, som manade till återhållsamhet i fråga örn höjning i lönegrad av befintliga

tjänster, föreslog lönenämnden, att med inrättandet av de nya kontrollörsbefattningarna

finge tills vidare anstå, vilket enligt lönenämndens

förmenande icke syntes vara förenat med några allvarligare olägenheter.

Vjd anmälan inför Kungl. Majit den 27 januari 1933 (i propositionen

nr 87) av detta förslag framhöll jag, att det icke syntes oundgängligt, att

frågan örn förbättrad löneställning för ifrågavarande kamerala föreståndarbefattningar

redan då upptoges till prövning, varför jag lika mea lönenämnden

ansåg, att under rådande förhållanden så ej heller borde ske.

I enlighet^härmed avläts icke något förslag i ämnet till 1933 års riksdag.

Innan jag övergår till att redogöra för den nu föreliggande framställningen,

torde jag få omnämna vad vattenfallsstyrelsen i sm nyssnamnaa skrivelse

den* 23 december 1932 anförde till stöd för sitt förslag

Beträffande föreståndarna för de kamerala avdelningarna vid Motala och

Västerås kraftverk saints vid de norrländska kraftverken yttrade styrelsen

följande:

Göromålen för dessa tre befattningshavare hava genom rörelsens utveckling

under de senare åren så avsevärt ökats, att deras tjänsteställningar ej

längre stå i skäligt förhållande till deras maktpåliggande arbetsuppgifter.

Å andra sidan anser sig vattenfallsstyrelsen numera hava vunnit tillräcklig

erfarenhet rörande dessa arbetsuppgifter för att kunna föreslå ett mera definitivt

fixerande av motsvarande befattningars tjänsteställning genom deras

uppförande å ordinarie stat.

De lokala kraftverksförvaltningarna äro sinsemellan olika stora, väsentligen

beroende på olikheter i såväl energiproduktionens som energidistributionens

art och omfattning. Både på grund härav och med hänsyn till

andra särskilda omständigheter, vilka nämnas i det följande, har det icke befunnits

vare sig möjligt eller lämpligt att genomföra en fullt likformig arbetsfördelning

med avseende å de kamerala avdelningarna vid de olika kraftverken.

De arbetsuppgifter, som åligga dessa avdelningar, äro i stora drag angivna

i följande tabell, i vilken respektive kraftverksförvaltningar äro betecknade

med T, Ä, M, Y och K.

1. Personalärenden och personalbokföring........................... T Ä M Y N

2. Granskning av avlöningslistor, reseräkningar och övriga

utbetalningshandlingar .................................................. T — M V N

3. Förrådsförvaltning och upphandlingar.............................. — Ä M — N

4. Uträkning och fakturering av energiavgifter.......................M — N

5. Fakturering av hyres- och arrendeavgifter samt andra

fordringar........... ............................................................. T A M Y N

6. Indrivning av fordringar..................................................... T A M Y N

7. Kassagöromål och kontroll därå .........................................— M ^ N

8. Bäkenskapsbokföring.......................................................... T A M Y N

9. Beräkningar för driftkostnadsstater och årsbokslut ...... T Ä M V N

10. Fastighetsförvaltningsärenden...............................................M — N

11. Kegistratorsgöromål och maskinskrivning för hela huvud
kontoret.

........................................................................... T Ä M Y N

Beträffande denna tabell får vattenfallsstyrelsen meddela följande förklaringar.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Vid Älvkarleby kraftverk bär granskningen av såväl avlöningslistor och

reseräkningar som övriga utbetalningshandlingar uppdragits åt en särskild

tjänsteman, som ej tillhör den under kontrollören sorterande kamerala avdelningen

och som även handlägger vissa slags personalärenden.

Det såsom en särskild avdelning av Västerås kraftverk organiserade centralförrådet

för kraftverken fungerar även såsom lokalförråd för Västerås

kraftverk. Närmast efter nämnda centralförråd kommer med avseende å

storleksordning Trollhätte kraftverks förråd, som jämväl omfattar elektrisk

materiel för de övriga lokalförvaltningarna i Trollhättan. Förråd sförval tningen

vid Trollhätte kraftverk handhaves av en särskild förrådsavdelning,

sorterande direkt under direktörsassistenten.

Uträkning och fakturering av energiavgifter verkställas vid de två största

kraftverken, Trollhätte och Älvkarleby kraftverk, av särskilda kraftdebiteringsavdelningar.

Motsvarande göromål vid Motala kraftverk ombesörjas av

kamerala avdelningen beträffande vissa slags abonnenter och av en teknisk

tjänsteman beträffande andra abonnenter. Vid Norrländska kraftverken verkställas

energiavgifternas uträkning och fakturering av viss distriktspersonal,

men de sålunda upprättade energiräkningarna kontrolleras av föreståndaren

för kamerala avdelningen. Vid Västerås kraftverk förekommer ingen energidebitering.

Kassarörelsen för Trollhätte kraftverk ombesörjes av det för vattenfallsverkets

samtliga avdelningar i Trollhättan gemensamma kassakontoret, vilket

i administrativt avseende är hänfört till Trollhätte kanalverk. Kassarörelsen

för Älvkarleby kraftverk ombesörjes av vattenfallsstyrelsens kassakontor.

Vid Trollhätte, Älvkarleby och Västerås kraftverk finnas väsentligen inga

andra fastigheter än sådana, som användas för kraftanläggningar och tjänstebostäder.

Däremot finnas vid Motala kraftverk och Norrländska kraftverken

jämväl fastigheter, som uthyras eller utarrenderas till utomstående. Föreståndarna

för de kamerala avdelningarna vid sistnämnda två kraftverksförvaltningar

tagas därför även i anspråk för handläggning av fastighetsförvaltningsärenden.

Särskilt vid Norrländska kraftverken har denna fastighetsförvaltning

fått relativt stor omfattning genom de under en följd av år verkställda

inköpen av vattenfall i vissa norrländska älvar jämte tillhörande

strandfastigheter.

Ehuru Motala kraftverk och Norrländska kraftverken i och för sig äro

ganska betydande affärsföretag, äro de dock mindre än Trollhätte och Älvkarleby

kraftverk med avseende å förvaltningens storlek och affärsrörelsens

omfattning. Av det nu anförda framgår emellertid, att de kamerala avdelningarna

vid de sistnämnda kraftverken äro befriade från åtskilliga slags

arbetsuppgifter, som åligga de förstnämnda kraftverkens kamerala avdelningar,

vilka därför hava en mera mångsidig verksamhet. Detta förhållande

medför, att de kamerala föreståndarebefattningarna vid Motala kraftverk och

Norrländska kraftverken äro., fullt ut lika krävande som kontrollörsbefattningarna

vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk.

Föreståndarna för de kamerala avdelningarna vid statens kraftverk, vilka

tjänstemän även i viss utsträckning hava befogenhet att attestera utbetalningshandlingar,

äro närmast jämförliga med kamrerare eller kontorschefer

vid privata affärsföretag av motsvarande storleksordning. Enligt vattenfallsstyrelsens

mening borde ifrågavarande befattningshavare, med undantag för

den i Västerås, egentligen hänföras till 22:a lönegraden, till vilken lönegrad

höra förste kontrollörer vid post- och telegrafverken samt distrikts- och

verkstadskamrerare vid statens järnvägar. Vattenfallsstyrelsen finner emellertid

icke den nuvarande tidpunkten lämplig för att påyrka någon höjning

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majda proposition nr 122.

av den för ordinarie kontrollör vid statens vattenfallsverk gällande placeringen

i 21:a lönegraden utan låter med hemställan härom tills vidare bero

i avvaktan på en allmän omprövning av de ordinarie befattningarnas lönegradsplacering

i samband med den tilltänkta revisionen av gällande avlöningsreglementen

för statens tjänstemän, under förutsättning att tidpunkten

för denna revision icke blir allt för långt framskjuten. Styrelsen inskränker

sig därför för närvarande till att föreslå inrättande av ytterligare två ordinarie

kontrollörsbefattningar i sistnämnda lönegrad, en vid Motala kraftverk

och en vid Norrländska kraftverken.

Det är på grund av det förut anförda tydligt, att den kamerala föreståndarebefattningen

vid Västerås kraftverk icke är fullt oså krävande som motsvarande

befattningar vid de övriga kraftverken. Ä andra sidan kan den

förstnämnda befattningen icke ställas mycket under de sistnämnda med avseende

å de behövliga personliga kvalifikationerna. Det må även framhållas,

att i de bokföringsgöromål, som åligga den kamerala avdelningen vid Västerås

kraftverk, jämväl ingår s. k. verkstadsbokföring av kostnaderna för de

tillverkningar, som för vattenfallsverkets olika anläggningar utföras vid den

med ångkraftstationen kombinerade verkstaden i Västerås.

Vattenfallsstyrelsen anser, att förestå ndaren för Västerås kraftverks kamerala

avdelning skäligen bör hänföras till 20:e lönegraden, till vilken lönegrad

höra kontrollörer vid post- och telegrafverken. Styrelsen föreslår därför, att

för Västerås kraftverk inrättas en ordinarie kontrollörsbefattning i 20:e lönegraden.

I fråga örn föreståndaren för fastighets- och förrådsavdelningen vid Trollhätte

kanalverk yttrade styrelsen:

Med Trollhätte kanalverk är i administrativt hänseende förenad förvaltningen

av ett stort antal fastigheter å olika platser vid Göta älv, vilka icke äro

tagna i anspråk för kraft- och kanalverkens räkning. Hit höra jordbruksfastigheter

med skogar, tomtområden för bostads- och industriändamål samt diverse

andra fastigheter. Dessa fastigheter hava en areal av cirka 1,400

hektar och ett taxeringsvärde av cirka 4,965,000 kronor, frånsett hamn- och

bangårdsanläggningar vid industriområdet vid Trollhättan.

För denna fastighetsförvaltning har vid kanalverket funnits inrättad en

särskild fastighetsavdelning, som från och med den 7 maj 1917 till den 9

juli 1929 förestods av en ingenjör, anställd såsom extra tjänsteman och från

och med den 1 juli 1920 placerad i dåvarande 14:e, nuvarande 22:a lönegraden.

Sedan denne ingenjör den 9 juli 1929 avgått ur tjänst, överflyttades

de rent tekniska göromålen beträffande fastighetsförvaltningen inklusive

skötseln av hamn- och bangårdsanläggningar på annan befintlig teknisk personal

vid kanalverket. Efter en tids provisorium sammanfördes de övriga

fastighetsgöromålen i slutet av år 1930 med kanalverkets och fastighetsförvaltningens

förrådsförvaltning och upphandlingsväsen till en kombinerad

fastighets- och förrådsavdelning under befäl av en extra kontrollör i 20:e

lönegraden. Denna kontrollörsbefattning uppeliålles av en ordinarie kanalinspektör

av klass 2, som åtnjuter ledighet från sin ordinarie tjänst.

I detta sammanhang må framhållas, att den tidigare kontorschef sbefattningen

vid Trollhätte kanalverk indrogs under år 1930 samt att förrådsmästarebefattningen

vid kanalverket är avsedd att vid den nuvarande innehavarens

snart inträffande avgång med pension indragas och eventuellt ersättas

med en förrådsförmansbefattning.

De arbetsuppgifter, som åligga Trollhätte kanalverks fastighets- och förrådsavdelning,

äro huvudsakligen följande:

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Beträffande fastighetsförvaltningen:

1. Tomtförsäljuingar samt arrende- och hyresupplåtelser, med undantag

. för industriområdena.

2. Övervakande av arrendatorernas förpliktelser samt syner och besikt
ningar

vid av- och tillträden av arrenden.

3. Utredningar och rapporter angående ändringar å fastigheter samt övriga

uppgifter i samband med fastigheternas skötsel.

4. Förande av förfalloregister för samt utskrivning av räkningar å arrende
och

hyresavgifter.

5. Upprättande av uppgifter för fastighetstaxeringar.

6. Granskning och ^anordning av fastighetsutskylder samt debitering av

dylika utskylder å arrendatorer.

7. Brandförsäkringsärenden.

8. Ärenden angående utsyning av skog till arrendatorer och försäljning av

skogsprodukter samt upprättande av bokföringsorder för alla skogsavverkningar.

Beträffande förrådsväsendet m. m.:

9. Upphandlingsärenden.

10. Förrådets skötsel och bokföring.

11. Bapporter angående automobilers och motorbåtars användning samt

fördelning av kostnaderna för desamma.

12. Bokföring av kostnaderna för tillverkningar och reparationer vid kanal
verkets

verkstad.

Utav det personliga arbete, som åligger föreståndaren för kanalverkets

fastighets- och förrådsavdelning, belöpa cirka % på fastighetsförvaltningen.

För ytterligare belysande av denna förvaltnings omfattning får vattenfallsstyrelsen

meddela följande uppgifter:

Antal arrende- och hyresupplåtelser år 1932:

jordbruksarrenden...................................................................................... 19

tomtarrenden för bostadsändamål............................................................ 138

tomträttsupplåtelser för bostadsändamål ......... 64

tomtarrenden för småindustrier .................. 65

diverse upplåtelser av markområden för upplagsplatser, affärsverksamhet

och trafikändamål ..................................................................... 70

tjänstebostäder ...... 90

bostäder, uthyrda till utomstående ....................................................... 26

De rent affärsmässiga arbetsuppgifterna inom kanalverkets fastighets- och

förrådsavdelning skötas av avdelningens föreståndare personligen, varjämte

han givetvis deltager i och övervakar övriga förekommande göromål. Det

är sålunda ett både kvalificerat och kvantitativt betydande arbete, som påvilar

denne tjänsteman. Med hänsyn härtill anser vattenfallsstyrelsen, att

han bör hänföras åtminstone till 20:e lönegraden, varför styrelsen föreslår,

att vid Trollhätte kanalverk inrättas en ordinarie kontrollörsbefattning i

nämnda lönegrad.

I föreliggande skrivelse den 28 oktober 1933 anför vattenfallsstyrelsen i

fråga örn dessa kontrollörsbefattningar ytterligare följande:

I sitt utlåtande den 21 januari 1933 synes lönenämnden hava givit sig

in på ett område, som ligger utanför dess uppgift. Det torde näppeligen

Antal debetsedlar för fastighetsutskylder år 1931

Antal brandförsäkringsbrev år 1931 ....................

Summa 472

............. 317

............ 70

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 122.

43

tillkomma lönenämnden att anlägga statsfinansiella synpunkter på sådana

frågor som denna. Däremot åligger det lönenämnden att granska dylika

förslag ur löneteknisk synpunkt oell med hänsyn till en inbördes rättvis

avvägning av respektive befattningars placering i lönegrad. Det framgår

icke av lönenämndens utlåtande, huruvida nämnden verkställt en sådan

granskning. För övrigt är det härvid egentligen icke fråga om en höjning

i lönegrad av redan befintliga ordinarie befattningar utan örn en nyorganisation

på ordinarie stat av vissa kamerala föreståndaretjänster, vilkas funktioner

hittills upprätthållits genom provisorier. Det gäller sålunda här i

första hand en organisationsfråga, ehuru av mycket begränsad omfattning.

Att de tjänstemän, som för närvarande sköta motsvarande göromål, innehava

lägre löneställningar än de föreslagna beror dels därpå, att dessa arbetsuppgifter

under de senare åren successivt vuxit, vid de ifrågavarande

kraftverken genom tillkomst av nya och utvidgning av befintliga förvaltningsobjekt

samt genom rörelsens utveckling i allmänhet, vid Trollhätte kanalverk

genom vissa ändringar i arbetsfördelningen i samband med verkställda

indragningar av förut befintliga befattningar, dels ock därpå, att vattenfallsstyrelsen

först i samband med sin framställning av den 23 december 1932

företagit en jämförande omprövning i ett sammanhang av den skäliga lönegradsplaceringen

för dessa befattningar. En dylik omprövning ansåg sig

vattenfallsstyrelsen då kunna företaga, enär förhållandena med avseende å *

ifrågavarande arbetsuppgifter vunnit härför erforderlig stadga. Den återhållsamhet,

som styrelsen hittills iakttagit beträffande motsvarande tjänstemäns

löneställningar, borde således icke tagas till intäkt för ett avvisande

av styrelsens förevarande framställning.

En styrelse för ett affärsdrivande verk med en mångfald av olikartade

befattningar har naturligtvis själv ett starkt intresse av att dessa befattningar

äro sinsemellan möjligast rättvist placerade å löneskalan, så att ingen

befattning är vare sig för högt eller för lågt placerad i förhållande till de

andra befattningarna inom samma verk. Vederbörande verksstyrelse måste

också, med hänsyn till sin intima kännedom örn föreliggande arbetsuppgifter,

anses hava särskilda förutsättningar för att kunna bedöma den inbördes

lönegradsplaceringen för de olika befattningarna vid det egna verket.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Majit den 27 januari 1933 ansåg

emellertid vederbörande departementschef, i likhet med lönenämnden, att

frågan örn dessa kamerala föreståndaretjänster under rådande förhållanden

icke borde upptagas till prövning. Vattenfallsstyrelsen vill ifrågasätta, örn

det kan vara rimligt att anlägga statsfinansiella synpunkter på en sådan

mindre betydande organisationsfråga som den nu förevarande. Dylika synpunkter

kunna, jämte andra, hava sitt berättigande, när det gäller att utmäta

den allmänna lönenivån för statens personal. Men det synes styrelsen

ej vara rätt att av statsfinansiella skäl bibehålla en konstaterad underbetalning

för enstaka befattningar i förhållande till de övriga befattningarna eller

uraktlåta erforderlig anpassning av personaluppsättningen efter verksamhetens

utveckling eller eljest inträdda förändringar beträffande verkens drift.

Förutom de allmänna olägenheter ur synpunkten av verkets och således

även statens intressen, som följa av dylik underbetalning och bristande anpassning

med avseende å särskilda befattningar, skulle ett ytterligare uppskov

medföra speciella olägenheter åtminstone beträffande ett par av ifrågavarande

befattningar. Sålunda blir den extra tjänsteman, som sedan år

1929 fungerar såsom kontrollör vid Motala kraftverk, snart för gammal för

tillträdande av ordinarie tjänst. Den extra kontrollörsbefattningen vid Trollhätte

kanalverk uppehälles på förordnande av en ordinarie kanalinspektör

av klass 2. Motsvarande ordinarie befattning vid Ströms kanalstation

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

(Lilla Edet) Ilar icke sedan flera år tillbaka skötts av sin ordinarie innehavare,

och det är synnerligen angeläget, att en ändring i detta förhållande

kommer till stånd.

Det kan möjligen invändas, att den fortgående depressionen kan antagas

komma att medföra en minskning av de med ifrågavarande befattningar förenade

arbetsuppgifterna. Erfarenheten har emellertid visat, att statens

vattenfallsverks verksamhet, i vad densamma berör dessa befattningar,

knappast röner inverkan av depressionen. Någon märkbar minskning av

motsvarande arbetsuppgifter är sålunda icke att befara. Tvärtom kan man

i vissa fall förutse ytterligare någon ökning genom planerad utveckling av

rörelsen.

På grund av det sålunda anförda får vattenfallsstyrelsen alltså förnya

sitt förenämnda förslag örn inrättande av ifrågavarande fyra ordinarie kontrollörsbefattningar

vid statens vattenfallsverk, vilket förslag delvis utgör

ett led i styrelsens strävan att i möjligaste mån efterkomma erhållna direktiv

örn minskning av antalet extra befattningar. Därest vid tillsättande av

förevarande kontrollörsbefattningar en eller annan ordinarie bokhållarebefattning

skulle bliva vakant, torde vattenfallsstyrelsen, i samband med avgivandet

under hösten 1934 av förslag rörande antalet ordinarie befattningar

av högst 20:e lönegraden, få till behandling upptaga frågan huru det skall

* förfaras med dylik bokhållarebefattning.

Med anledning härav har lönenämnden i utlåtande den 9 november 1933

anfört följande:

Under besök vid Motala kraftverk har lönenämnden haft tillfälle att taga

närmare del av de arbetsuppgifter, som i allmänhet åvila föreståndarna för

de kamerala avdelningarna vid kraftverken och särskilt den extra kontrollören

vid nyssnämnda kraftverk. Nämnden har därvid kunnat konstatera, att

ifrågavarande extra kontrollör kvantitativt sett har sig ålagd en avsevärd

arbetsbörda och att med tjänsten även är förenat ett betydande ansvar. Sålunda

må nämnas, att kontrollören beträffande kraftverkets medelsförvaltning

har befogenhet att i stor omfattning godkänna räkningar och utanordna

medel för likvidering av kraftverkets utgifter samt att han i avseende å förrådsväsendet

har att sakligt granska och till expediering godkänna från

kraftverkets förvaltningsområde inkommande rekvisitioner på materialier

och dylikt. Därjämte har han att utföra det ansvarsfulla arbetet med energidebitering

beträffande större delen av kraftverkets abonnenter. En särskild

uppgift, som i detta sammanhang förtjänar omnämnande, är ock, att han i

kraftverkets intresse har att företaga resor inom distributionsområdet för

att bistå och lämna anvisningar beträffande bokföring och årsbokslut åt en

del distributionsföreningar inom området, vilka fylla sitt behov av energi

från statens kraftverksanläggningar.

På grund av den undersökning, lönenämnden haft tillfälle anställa rörande

sagda extra kontrollörs göromål, har nämnden kommit till den uppfattningen,

att en placering av befattningen såsom ordinarie i 21:a lönegraden

är att anse såsom skälig. Till samma lönegrad torde ock vid uppförande

å ordinarie stat böra hänföras den föreslagna kontrollören vid de norrländska

kraftverken, vilken i avseende å göromålens art och omfattning enligt av

vattenfallsstyrelsen meddelade uppgifter är fullt jämförlig med kontrollören

vid Motala kraftverk.

Vad härefter angår de föreslagna kontrollörsbefattningarna vid Västerås

kraftverk och Trollhätte kanalverk, äro enligt vattenfallsstyrelsens uttalade

mening dessa tjänster mindre krävande än de förenämnda, till inplacering i

21:a lönegraden ifrågasatta kamerala befattningarna, ehuruväl styrelsen ansett

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition nr 122.

desamma med hänsyn till föreliggande arbetsuppgifter icke böra vid deras

uppförande å ordinarie stat hänföras till lägre lönegrad än den 20:e. I

betraktande av den jämförande värdering av ifrågavarande tjänster, som

styrelsen sålunda företagit, finnér lönenämnden icke anledning att framställa

någon erinran mot befattningarnas placering i 20:e lönegraden.

Därest Kungl. Majit skulle anse nu rådande ekonomiska förhållanden

icke utgöra hinder för uppförande å ordinarie stat av ifrågavarande fyra

kontrollörstjänster, har sålunda lönenämnden intet att erinra mot den av

vattenfallsstyrelsen föreslagna lönegradsplaceringen.

Den förebragta utredningen synes ådagalägga, att beredande av en förbättrad

löneställning för omförmälda kamerala föreståndarbefattningar i och

för sig bör kunna ifrågakomma. Lika som nästlidet år kräver emellertid

det statsfinansiella läget, att synnerlig återhållsamhet iakttages i fråga örn

utgiftsökande förändringar beträffande personaluppsättningen i statsförvaltningen,

och detta jämväl inom de affärsdrivande verken.

Under rådande förhållanden kan jag därför tillstyrka vattenfallsstyrelsens

förslag endast i vad det avser de kamerala föreståndarna vid Motala kraftverk

och Trollhätte kanalverk, för vilka alltså skulle inrättas ordinarie

kontrollörsbefattningar i 21:a respektive 20:e lönegraden. På grund av vederbörande

befattningshavares nuvarande löneställning skulle detta medföra

allenast en obetydlig årlig merutgift för verket.

Vid bifall till vad jag sålunda beträffande vissa befattningar här förordat

skulle alltså i avlöuingsreglementets tjänsteförteckning vid statens vattenfallsverk

upptagas två nya befattningar, nämligen i 20:e lönegraden kontrollör

och i 27:e lönegraden driftsingenjör, varjämte antalet av vardera av

nyssnämnda befattningar skulle bestämmas till 1 samt antalet befattningar

såsom kontrollör i 21 :a lönegraden och byråingenjör skulle ökas från 2 till 3

respektive från 1 till 2. Enligt gällande bestämmelser ankommer fastställandet

av antalet befattningar i högst 20:e lönegraden på Kungl. Majit.

Ändrade grunder för avlöning åt överdirektören och kraftverksdirektörerna.

Jag har härefter att anmäla frågan örn ändring i de avlöningsbestämmelser,

som gälla för överdirektören och kraftverksdirektörerna

vid statens vattenfallsverk, i vilken fråga riksdagen i skrivelse den 3 maj

1933, nr 175, gjort framställning.

Innan jag ingår härpå, torde jag få lämna en kortfattad redogörelse för

gällande bestämmelser i ämnet m. m.

Avlöningsförmånerna för ifrågavarande befattningshavare, nämligen överdirektören

och de fyra kraftverksdirektörerna (vid Trollhätte, Älvkarleby och

Motala kraftverk samt vid de ‘norrländska kraftverken), äro bestämda efter

helt andra grunder än som gälla för någon annan befattning i statens tjänst.

Enligt 5 § 2 mom. i avlöningsreglementet för kommunikationsverken åtnjuta

dessa fem befattningshavare, vilka tillsättas genom förordnande på

viss tid, högst sex år, ett fast årligt arvode — 10,500 kronor för överdirektören

och 10,000 kronor för en var av kraftverksdirektörerna — och därjämte

tantiem, som för överdirektören utgör 0.5 procent för år räknat å

Departements
chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 122.

nettovinsten av rörelsen vid de statens kraftverk, som under året lämnat

överskott, samt för kraftverksdirektörerna utgå efter en fallande skala sålunda,

att å nettovinsten av rörelsen vid det kraftverk, vederbörande direktör

förestår, tantiem utgår med 2,500 kronor, därest nämnda vinst icke överstiger

500,000 kronor, samt ytterligare med 0.5 procent av den del av vinsten,

som överstiger 500,000 men ej 1,000,000 kronor, med 0.4 procent av den

del av vinsten, som överstiger 1,000,000 men ej 1,500,000 kronor, och med

0.8 procent av den del av vinsten, som överstiger 1,500,000 kronor, allt för

år räknat. Närmare bestämmelser rörande beräkningen av nettovinst för bestämmande

av tantiem hava meddelats av Kungl. Maj:t den 2 november 1923.

De nuvarande grunderna för beräknande av tantiem för överdirektören

fastställdes av riksdagen år 1918. Gällande bestämmelser örn tantiem för

kraftverksdirektör tillkommo genom beslut av 1919 års riksdag.

Gällande förordnanden utlöpa, för överdirektören vid 1934 års utgång

och för kraftverksdirektörerna vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk

vid 1937 års utgång. Kraftverksdirektörsbefattningen vid de norrländska

kraftverken är för närvarande vakant och uppehälles för tiden den

1 juli 1932—30 juni 1934 av driftchefen vid Västerås kraftverk K.-G. Ljungdahl.

Kraftverksdirektörerna i Motala och vid de norrländska kraftverken hava

hittills endast uppburit garanterad minimitantiem, 2,500 kronor, eller tillhopa

med arvodet 12,500 kronor jämte dyrtidstillägg. Kraftverksdirektören

vid Motala kraftverk åtnjuter emellertid dessutom i egenskap av verkställande

direktör i Motala ströms kraftaktiebolag, vars aktier förvärvats av

staten, ett årligt arvode av 3,000 kronor.

Avlöningsförmånerna för överdirektören samt kraftverksdirektörerna vid

Trollhätte och Älvkarleby kraftverk hava, frånsett dyrtidstillägg, under vart

och ett av åren 1922—1932 uppgått till de belopp, som angivas i följande

tablå:

o

År

Överdirektören

(inklusive arvode

10,500 kronor)

Kraftverksd

Trollhätte kraftverk

rektören vid

Älvkarleby kraftverk

(inklusive arvode 10,000 kronor)

1922.......................................

22,168: 39

16,817: 55

14,396: 43

1923......................................

22,581:83

15,029: 14

16,607:52

1924 ..........................

24.026: 53

17,040: 29

15,767: 50

1925...............................

29,492: 73

19,447: 87

16,930: 36

1926..............................

29,676: 76

19,628: 08

16.837: 31

1927 ..................................

28,250: 49

17,659: 95

17,990: 34

1928........................

30,329:01

18,329: —

18,068: 40

1929 ...................

37,586:16

21,714: 30

19,537:40

1920................................

38,350: 61

21,718: 92

19.991:45

1921........

36,495:18

20,720: 31

19,876:80

1932.......

41,504: 58

22,766: 68

20,836:07

Avlöningsbestämmelserna för ifrågavarande befattningshavare upptogos

till granskning av 192S års lönekommitté i dess den 21 juli 1930 avgivna

betänkande med förslag till nytt avlöningsreglemente för ordinarie tjänste
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122. 47

män, tillhörande den civila statsförvaltningen (statens off. utredn. 1930:

17 sid. 58-68).

Kommittén förklarade sig därvid hysa vissa betänkligheter mot ett bibehållande

av ifrågavarande avlöningsform. Hedan den omständigheten, att

tantiemen för överdirektören vid statens vattenfallsverk under de allra senaste

åren stigit till belopp, vilka ingalunda syntes hava varit förutsedda

vid avlöningsformens införande och för honom medfört en total avlöning,

som under år 1929 översteg hans chefs med mer än 7,500 kronor, måste

vara ägnad att uppväcka tvekan, huruvida tantiem borde bibehållas. Kommitténs

behandling av frågan utmynnade också i framläggandet av förslag,

att tantiemsystemet skulle avskaffas samt att för såväl överdirektören som

kraftverksdirektörerna löner skulle fixeras inom ramen för den av kommittén

föreslagna allmänna löneplanen. Enligt denna skulle överdirektören placeras

i 38:e lönegraden, kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk

i 34:e lönegraden samt kraftverksdirektörerna vid Motala kraftverk och

vid de norrländska kraftverken — med stationsort i Umeå — i 32:a lönegraden,

varvid dock lön för alla skulle omedelbart utgå enligt den högsta löneklassen

inom lönegraden (i dyraste ortsgruppen, V, respektive 21,000, 16,848

och 15,444 kronor). Med hänsyn till att förändring av avlöningsförhållandena

för de tantiemberättigade tjänstemännen ansetts icke böra äga rum

under tiden för dem meddelat förordnandes giltighet och för att göra övergången

till den nya avlöningsformen mjukare föreslog kommittén för det

fall, att ändringen för vederbörande skulle medföra inkomstminskning, dels

att densamma icke skulle träda i kraft förrän med utgången av gällande förordnandes

giltighetstid, dels ock att vederbörande, under förutsättning av

förnyat förordnande för honom, såsom personligt lönetillägg tillerkändes ett

belopp, som för första året motsvarade den för närmast föregående år utgående

tantiemen, minskad med skillnaden mellan den nya lönen och nuvarande

arvode, samt att detta personliga lönetillägg sedermera successivt

minskades under förordnandetiden för att vid dess slut helt upphöra

att utgå.

I utlåtande häröver den 9 oktober 1930 motsatte sig v attén falls styr el sen

bestämt tantiemsystemets avskaffande samt föreslog vissa ändringar i gällande

regler för tantiemberäkningen. I skrivelse den 6 december 1930 framlade

vattenfallsstyrelsen närmare utredning och förslag i frågan. Förslaget

åsyftade att å ena sidan minska tantiemen och den totala avlöningen för

överdirektören samt kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby

kraftverk men att, å andra sidan, få tantiembestämmelserna att vid en tidigare

tidpunkt bliva effektiva för kt aftverksdirektörerna vid Motala kraftverk

och vid de norrländska kraftverken samt sålunda få deras totala avlöning

förhöjd till den nivå, som av styrelsen befunnits behövlig med hänsyn till

deras krävande arbetsuppgifter. Enligt förslaget skulle sålunda till överdirektören

utgå en fast grundlön av 21,000 kronor samt tantiem med högst 0.8 procent

dels å den del av nettovinsten av rörelsen vid mellansvenska kraftverken

(centralblocket), som överstege 2 miljoner kronor, dels ock å nettovinsten

av rörelsen vid norrländska kraftverken. Kraftverksdirektörerna skulle åtnjuta

en fast grundlön av 17,000 kronor samt tantiem, som skulle utgå för

kraftverksdirektörerna vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk å viss

andel av nettovinsten av rörelsen vid centralblocket med högst 0.4 procent

av den del av nämnda vinstandel, som överstege 1 men ej 1.6 miljon kronor,

och med högst 0.3 procent av den del av samma vinstandel, som överstege

1.6 miljon kronor, samt för kraftverksdirektören vid de norrländska

kraftverken å nettovinsten av rörelsen vid niimnda kraftverk med högst 0.4

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

procent av den del av nämnda vinst, som överstege 500,000 men ej 1.6

miljon kronor, oell med högst 0.3 procent av den del av samma vinst, som

överstege 1.5 miljon kronor. Vidare föreslogos vissa förändringar i grunderna

för nettovinstens beräkning. För den händelse, mot styrelsens yrkande,

tantiemsj^stemet likväl skulle avskaffas, föreslog vattenfallsstyrelsen i

sitt utlåtande den 9 oktober 1930, att lönerna skulle bestämmas för överdirektören

till 30,000 kronor samt för kraftverksdirektörerna vid Trollhätte,

Älvkarleby och Motala kraftverk samt vid de norrländska kraftverken till

respektive 21,000, 21 .OCX), 17,000 och 19,000 kronor. De av vattenfallsstyrelsen

sålunda föreslagna bägge alternativen voro bland annat grundade dels

på att dyrtidstilläggen skulle inarbetas i lönerna enligt 1928 års lönekommittés

förslag samt att en förhöjning av pensionsunderlagen med däremot

svarande ökning av avgifterna för såväl egen som familjepension skulle äga

rum, dels ock på en jämförelse med de lönebelopp, som av lönekommittén

föreslagits för vissa andra befattningshavare.

Avlöningsförmånerna för kraftverksdirektören vid de norrländska kraftverken

hava såtillvida härutöver varit föremål för behandling, som statsmakterna

åren 1931 och 1933 haft att taga ståndpunkt till fråga örn särskilt

lönetillägg åt denne befattningshavare (se proposition nr 66 och riksdagens

skrivelse nr 130 år 1931 samt proposition nr 87 och riksdagens skrivelse

nr 237 år 1933). Beträffande denna fråga må här i korthet erinras örn

följande:

I skrivelse den 25 november 1930 hemställde vattenfallsstyrelsen, att innehavaren

av ifrågavarande befattning måtte, i avvaktan på prövning av frågan

örn den blivande löneställningen, beredas ett lönetillägg av åtminstone 3,000

kronor för år. Till stöd härför androgs, att Porjus oell Norrfors kraftverk

under närmaste ledning av den dåvarande kraftverksdirektören under senare

tid genomgått en stark utveckling, för vilken i skrivelsen närmare redogjordes.

Vidare anfördes, bland annat, att Norrfors kraftverk redan vore en väl räntabel

affär och att Porjus kraftverk snart torde bliva räntabelt, att kraftverksdirektörens

lön icke stöde i rimlig proportion till hans arbete och

ansvar, att det vore synnerligen angeläget att på denna post hava en väl

kvalificerad man, då möjligheten att åstadkomma ett gynnsamt resultat i

väsentlig grad berodde på vederbörande kraftverksdirektör, samt att tillgången

på lämpliga män för dylika befattningar vore mycket begränsad.

I utlåtande häröver den 8 december 1930 ställde sig lönenämnden avvisande

mot förslaget. Lönenämnden framhöll därvid, bland annat, att den

föreslagna löneförhöjningen skulle åstadkomma en rubbning i den vid avlöningsreglementets

antagande godkända lönerelationen olika befattningar

emellan och knappast kunde vidtagas utan att leda till konsekvenser beträffande

andra befattningshavares löneställning. Tillräckliga skäl hade icke

anförts för att beträffande denna tjänst, som inrättats så sent som från och

med den 1 juli 1929, medgiva förhöjning i gällande löneförmåner. En ändring

i löneställningen för befattningen syntes icke böra ifrågakomma utan

en närmare utredning i samband med den allmänna eftersyn av de olika

befattningarnas placering å löneskalan, som kunde förväntas inom den närmaste

framtiden komma till stånd samtidigt med förestående revision av

avlöningsförfattningarna och avvecklingen av gällande dyrtidstilläggssystem.

Yad lönenämnden anfört bemöttes i vissa hänseenden av vattenfallsstyrelsen

i skrivelse den 17 januari 1931.

Vid anmälan i propositionen nr 66 till 1931 års riksdag av vattenfalls
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majlis proposition nr 122.

styrelsens berörda skrivelse den 25 november 1930 tillstyrkte föredragande

departementschefen i anledning av en av styrelsen i samma skrivelse gjord

framställning i ämnet, att vid befattningen såsom driftchef vid Västerås

kraftverk (28:e lönegraden; slutlön å F-ort 10,740 kronor) finge utöver lön

enligt avlöningsreglementet utgå ett tillfälligt lönetillägg av 2,000 kronor.

Beträffande frågan örn lönetillägg till kraftverksdirektören vid de norrländska

kraftverken fann departementschefen visserligen åtskilliga skäl anförda för

framställningen jämväl på denna punkt men ansåg med hänsyn bland annat

till att befattningen inrättats så sent som år 1929, att med prövning av denna

fråga borde tills vidare anstå,

I enlighet härmed föreslog Kungl. Majit i berörda proposition endast ett

tillfälligt lönetillägg å 2,000 kronor vid befattningen såsom driftchef vid

Västerås kraftverk.

Riksdagen framhöll, att de av vattenfallsstyrelsen begärda lönetilläggen

avstyrkts av lönenämnden men förklarade sig likväl i anslutning till Kungl.

Maj:ts förslag ej vilja motsätta sig, att driftchefen i Västerås bereddes sådant

tillägg med 2,000 kronor.

I skrivelse den 9 juni 1932 förnyade vattenfallsstyrelsen sin framställning

örn särskilt lönetillägg å 3,000 kronor vid ifrågavarande kraftverksdirektörsbefattning,

vilken genom innehavarens avgång ur statens vattenfallsverks

tjänst dåmera blivit vakant. Styrelsen hänvisade därvid till den utförliga

motivering, som styrelsen i sina förut omförmälda skrivelser den 25 november

1930 och den 17 januari 1931 förebragt, samt framhöll, att den allmänna

löneregleringen för statens tjänstemän troligen komme att dröja en avsevärd

tid, vadan det icke kunde anses försvarligt att i avvaktan därpå uppskjuta

en av förhållandena påkallad avlöningsförbättring i ett sådant fall som det

föreliggande. I särskild skrivelse den 9 juni 1932 föreslog vattenfallsstyrelsen

att, i avvaktan på omförmälda frågas avgörande vid 1933 års riksdag,

driftchefen vid Västerås kraftverk K.-G. Ljungdahl, vilken styrelsen ansåge

mest lämplig för ifrågavarande kraftverksdirektörsbefattning men vilken, då

gällande avlöningsförmåner för sagda befattning icke vore högre än de med

hans driftchefsbefattning förenade, icke vore villig att mottaga densamma,

måtte förordnas å kraftverksdirektörsbefattningen mot åtnjutande av med

befattningen förenade avlöningsförmåner ävensom — för uppdrag att fortfarande

övervaka utvidgningsarbetena i Västerås — en särskild ersättning

av 250 kronor i månaden.

I utlåtande den 17 juni 1932 tillstyrkte lönenämnden dessa framställningar.

Lönenämnden anförde därvid bland annat, att lönenämnden ansett sig kunna

understödja förslaget örn särskilt lönetillägg å 3,000 kronor bland annat på

den grund, att nämnden haft att bedöma förevarande lönespörsmål under i

viss mån andra förutsättningar än då nämnden år 1930 yttrade sig i ärendet.

I detta hänseende kunde erinras örn det ovissa läge, vari frågan örn

revisionen av avlöningsförfattningarna och örn den motsedda översynen i

samband därmed av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet i följd

av dåmera inträdda statsekonomiska förhållanden befunne sig. .Det kunde

vidare framhållas, att den löneinkomst, som kraftverksdirektören vid de norrländska

kraftverken dittills åtnjutit, särskilt vid en jämförelse med vissa av

de övriga kraftverksdirektörernas löneinkomster icke i längden torde kunna

betraktas såsom tillfredsställande. Såsom vattenfallsstyrelsen anfört, hade

man att räkna med att (let komme att dröja många år, innan tantiem till

kraftverksdirektören i Umeå enligt nuvarande grunder kunde komma att

överstiga det i avlöningsreglementet stadgade minimibeloppet av 2,500 kronor.

Med hänsyn till den betydande driftsapparat, för vilken innehavaren

Bihang till riksdagens protokoll Hjol. 1 sami. Nr 122. -to 3i ''1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majus proposition nr 122.

av denna tjänst hade att svara, och det omfattande avsättningsområde för

den elektriska energin, han hade att bearbeta, syntes rent sakligt sett goda

skäl kunna anföras för en förbättring i hans löneställning. Den föreslagna

löneförbättringen syntes emellertid närmast böra betraktas såsom en provisorisk

åtgärd i avvaktan på den slutliga prövningen av 1928 års lönekommittés

förslag.

Genom brev den 30 juni 1932 förordnade Kungl. Maj:t Ljungdahl att

under tiden den 1 juli 1932—den 30 juni 1933 uppehålla befattningen såsom

kraftverksdirektör vid de norrländska kraftverkens förvaltning med skyldighet

för honom att under nämnda tid jämväl övervaka pågående arbeten

med utvidgning av Västerås kraftverk. Därjämte medgav Kungl. Maj:t, att

Ljungdahl finge under tiden för fullgörande av berörda uppdrag åtnjuta,

utöver honom såsom driftchef tillkommande ordinarie avlöningsförmåner,

ersättning med dels ett belopp, motsvarande skillnaden mellan de med ifrågavarande

kraftverksdirektörsbefattning förenade avlöningsförmånerna och Ljungdahls

ordinarie lön såsom driftchef, dels ock ett belopp av 250 kronor för

månad räknat.

Vid anmälan i propositionen nr 87 till 1933 års riksdag av vattenfallsstyrelsens

skrivelse den 9 juni 1932 med förslag om särskilt lönetillägg vid omförmälda

kraftverksdirektörsbefattning anförde jag, att åtskilligt av vad i

ärendet anförts onekligen talade för att en förbättrad löneställning förenades

med ifrågavarande befattning. Aven örn det skulle vara möjligt att bortse

från de principiella betänkligheter, som kunde resas mot att ur ett större

sammanhang utbryta en dylik lönefråga, måste emellertid hänsyn tagas till

rådande svåra statsfinansiella läge och därav föranledda krav på synnerlig

återhållsamhet i fråga örn utgiftsökande förändringar beträffande personaluppsättningen

i statsförvaltningen, och detta jämväl inom de affärsdrivande

kommunikationsverken. På grund härav fann jag mig icke kunna tillstyrka,

att frågan örn löneförbättring för kraftverksdirektörsbefattningen vid de norrländska

kraftverken då förelädes riksdagen.

I enlighet härmed framlades icke något förslag i ämnet till 1933 års

riksdag.

Genom särskilda av Kungl. Majit efter framställning av vattenfallsstyrelsen

meddelade beslut hava därefter förutnämnda förordnande och uppdrag för

Ljungdahl utsträckts att omfatta tiden till den 1 juli 1934, varvid han tillerkänts

enahanda ersättning som genom brevet den 30 juni 1932 bestämts.

I en inom andra kammaren vid 1933 års riksdag väckt motion, nr 406,

hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att åtgärder

snarast vidtoges för avskaffande av det inom statens vattenfallsverk

tilläm pade tantiem systemet.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, med vilket sedermera första

kammarens andra tillfälliga utskott (utlåtande nr 9) instämde, anförde i utlåtande

nr 1, efter att hava erinrat örn 1928 års lönekommittés förslag,

bland annat följande:

Utskottet hyste för sin del i förevarande fråga samma principiella uppfattning,

som kommit till uttryck i lönekommitténs förslag, och ansåge där
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 122.

51

för att detsamma borde genomföras, torsåvitt det icke vid närmare övervägande

befunnes komma att medföra praktiska olägenheter av avgörande

betydelse. Att därvid en höjning av den fasta avlöningen, såsom kommittén

även föreslagit, samtidigt måste vidtagas, syntes ligga i öppen dag. På

grund av det statstinansiella läget vore det emellertid synnerligen ovisst,

när frågan örn införande av nytt allmänt avlöningsreglemente för ordinarie

tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen, i vilken fråga spörsmålet

örn ändrade avlöningsbestämmelser för överdirektören och kraftverksdirektörerna

vid statens vattenfallsverk av lönekommittén inkopplats såsom

ett särskilt led, kunde komma att underställas riksdagen. Vidare måste tagas

i beaktande, att tidpunkten för ett eventuellt genomförande av den föreslagna

ändringen vore beroende av förordnandetiderna för de befattningshavare,

varom här vore fråga.

Det syntes irtskottet önskvärt örn ett avgörande kunde träffas i så god

tid, att en eventuell omläggning av ifrågavarande avlöningssystem kunde

komma till tillämpning redan i samband med meddelande av nytt förordnande

från och med år 1935 på överdirektörsbefattningen. Utskottet hade

därför funnit sig böra förorda en framställning till Kungl. Majit att till

särskild prövning upptaga 1928 års lönekommittés ifrågavarande förslag

utan att avvakta den fortsatta behandlingen av kommitténs samtidigt framlagda

förslag i övrigt.

I sin förut omförmälda skrivelse, nr 175, har riksdagen under åberopande

av ifrågavarande utskottsutlåtanden anhållit, att Kungl. Majit måtte till

särskild behandling upptaga 1928 års lönekommittés år 1930 avgivna förslag

örn ändring av de avlöningsbestämmelser, som gälla för överdirektören

och kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk, ävensom för riksdagen

framlägga de förslag, som därav kunde föranledas.

I skrivelse den 12 juni 1933 har vattenfallsstyrelsen avgivit infordrat utlåtande

och förslag i det i riksdagens skrivelse omhandlade ämnet. Styrelsen

har därvid till en början beträffande tantiemsystemets införande samt behovet

av ett dylikt system vid vattenfallsverket anfört bland annat följande:

Tantiemsystemets införande vid statens vattenfallsverk härleder sig ytterst

från ett redan år 1904 avgivet kommittébetänkande rörande förvaltningen av

Trollhätte kanal jämte tillhörande egendom. Därefter hava beslut angående

tantiemsystemets tillämpning fattats av 1905, 1909, 1918 och 1919 års riksdagar,

och dessa beslut hava baserats på uttalanden till förmån för nämnda

system av kommittéer, departementschefer och riksdagsutskott. Jämväl

vattenfallsverkets överrevisorer hava i ett år 1929 avgivet yttrande tillstyrkt

tantiemsystemets bibehållande.

Vid ett sådant affärsdrivande verk som statens vattenfallsverk, vilket ej

har monopolställning utan måste arbeta i konkurrens med andra privata

kraftföretag, är det synnerligen viktigt att hålla affärsmässigheten vid liv och

att driva fram en verkligt kommersiell ackvisitionsverksamhet. För detta

ändamål äro statens vanliga avlöningsformer icke lämpliga beträffande de för

denna verksamhet närmast ansvariga, ledande tjänstemännen, utan bör deras

avlöning bestämmas på ett sådant sätt, att densamma blir beroende på resultatet

av vederbörandes personliga arbete.

För en sådan kommersiell verksamhet jämte därmed förenade tekniska och

administrativa arbetsuppgifter av krävande natur erfordras speciella förutsättningar,

vilket gör, att de med sådana förutsättningar utrustade äro synnerligen

eftersökta i den privata verksamheten och där hållas uppe i en

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition nr 122.

lönestandard, som ligger åtskilligt högre än standarden inom den statliga

administrationen. För att staten skall kunna förvärva och bibehålla verkligt

kvalificerade personer av detta slag är det således behövligt, att staten kan

erbjuda dem avlöningar, som ligga över de normala statslönerna, och det

torde, så vitt styrelsen kunnat finna, icke vara möjligt att åstadkomma sådana

avlöningar på annat sätt än genom bibehållande av tantiemsystemet.

Det förhåller sig ingalunda så, att vattenfallsverkets kraftförsäljning alltid

kan ske efter fastställda taxor. Det är endast de mindre affärerna, som kunna

behandlas på detta enkla sätt. De övriga kräva alla en individuell behandling

under en i regel hård dragkamp mellan köpare och säljare. I regel

framträder nämligen kraftköparen med anhållan om offert för jämförelse antingen

med anbud från annan kraftleverantör eller med en egen anläggning,

baserad på kraftproduktion med egen vattenkraft, ånga eller olja. Ett vidlyftigt

utrednings- och underhandlingsarbete följer, som kräver stor teknisk

sakkunskap och affärsskicklighet. I regel har styrelsen emot sig framstående

och väl tränade affärsmän, som väpna sig med de skickligaste experter. Ofta

kan det gälla fråga örn kraft i betydande mängder till nya industrier, och i

sådana fall kräves synnerlig erfarenhet och sakkunskap för att döma rätt.

De enstaka fallen röra sig ofta örn högst betydande kraftkostnader per år.

Ej sällan är det fråga örn kraftpris av liera hundratusen kronor per år, och

då varje uppgörelse avser åtskilliga år (10—20), gäller det ofta försäljningsaffärer

med kapitalvärden av både en och tio miljoner kronor.

Om statens intressen skola kunna på rätt sätt tillvaratagas vid dylika

affärsunderhandlingar, så måste staten vid dem representeras av väl kvalificerade

män, som kunna mäta sig med de enskilda underhandlarna i skicklighet.

Överhuvudtaget är det enligt styrelsens mening nödvändigt, örn staten

skall kunna driva en affärsverksamhet av ifrågavarande slag på ett lyckosamt

sätt, att staten fastställer sådana anställningsvillkor för de tjänstemän,

varom här är fråga, att personer med erforderlig affärsbegåvning kunna förvärvas.

Personer med dessa förutsättningar finnas ej många, och konkurrensen

örn dem är stor.

Erfarenheten har visat, att det vid vattenfallsverket hittills använda tantiemsystemet

motsvarat vad man väntat av detsamma vid dess införande.

Det har verkat sporrande under den nydanings- och utvecklingsperiod, som

verket genomgått, och man har genom detsamma lyckats att på ifrågavarande

platser förvärva och behålla tjänstemän med erforderliga kvalifikationer, varigenom

verket både tekniskt och organisatoriskt kunnat framvisa goda resultat

samt ekonomiskt kunnat hävda statens ställning på ifrågavarande, ingalunda

lätta område.

A andra sidan har vattenfallsstyrelsen en kännbar erfarenhet av svårigheterna

att hålla sådana befattningar i ledande ställning, där avlöning med

tantiem ej förekommer eller där tantiems3rstemet på grund av dess hittillsvarande

konstruktion ej är effektivt, besatta med tillräckligt kvalificerade personer.

Vattenfallsverket har under de senare åren varit utsatt för en betydande

avgång av ledande tjänstemän, vilka övergått till bättre avlönade anställningar

i enskild eller kommunal tjänst. En fortsatt utveckling i denna

riktning kail ej undgå att verka försämrande på resultatet av statens kraftverksrörelse.

Man riskerar nämligen därigenom att behöva byta ut välkvalificerade

ledande krafter mot otränade sådana av lägre kvalitet. Det är nämligen

ej längre möjligt att genom överflyttning av arbetsuppgifterna till annan

ledande personal ersätta den arbetskraft, som går förlorad. Ej heller är det

möjligt att till dylika befattningar med nuvarande löneförmåner attrahera

lämpliga män från de privata verksamhetsområdena. Ställningen är däremot

i själva verket den, att vattenfallsverket fått i ganska stor utsträckning utbilda

chefsämnen för konkurrerande privata och kommunala företag.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Majus proposition nr 122.

Efter att hava erinrat om sina förut omförmälda, i styrelsens utlåtande

den 9 oktober 1930 och skrivelse den 6 december 1930 framlagda förslag

framhåller vattenfallsstyrelsen, hurusom det erbjöde synnerligen stora vanskligheter

att föreslå en förändring av avlöningsgrunderna för ifrågavarande

tjänstemän att genomföras såsom en isolerad åtgärd utan samband med den

tilltänkta allmänna löneregleringen för statens tjänstemän. Örn man för

närvarande skulle för överdirektören och kraftverksdirektörerna bestämma

fasta löner att utgå med sådana belopp, som med hänsyn till förut berörda

omständigheter vore behövliga, så skulle, säger styrelsen, en dylik lönesättning

å ena sidan mindre väl korrespondera med nu gällande löner för vissa

andra befattningshavare och å andra sidan föregripa den allmänna löneregleringen.

Enligt styrelsens mening vore det lämpligast att genom provisoriska

åtgärder tillgodosåges dels riksdagens önskan örn avlöningsminskning för de

högst avlönade bland de tantiemberättigade tjänstemännen, dels ock behovet

av löneförbättring för dem av dessa tjänstemän, för vilka nuvarande tantiembestämmelser

ej vore effektiva. Härom anför styrelsen vidare:

Det enklaste sättet att vidtaga dessa provisoriska åtgärder är att fastställa

vissa maximibegränsningar av tantiembeloppen för respektive tjänstemän,

utan rubbning i övrigt av de för dem gällande avlöningsbestämmelserna,

och att bevilja särskilt arvodestillägg för kraftverksdirektören vid de norrländska

kraftverken på sätt vattenfallsstyrelsen föreslagit i sin skrivelse den

9 juni 1932. Däremot synes det styrelsen icke vara oundgängligen nödvändigt

att för närvarande förbättra avlöningen för kraftverksdirektören vid

Motala kraftverk, enär denne i egenskap av verkställande direktör i Motala

ströms kraftaktiebolag, vars aktier ägas av staten, åtnjuter ett årsarvode av

3,000 kronor.

Med hänsyn till den bekymmersamma situation, som vattenfallsstyrelsen

förut tecknat, är det emellertid icke rådligt att driva begränsningen av tantiemen

alltför långt ned. Närmast till hands liggande vore att verkställa

denna begränsning så, att den totala avlöningen överensstämde med vad

styrelsen föreslagit i alternativet med enbart fasta löner. På grund av de

förut angivna förutsättningarna för detta förslag kan dock fullständig dylik

överensstämmelse icke nu lämpligen åstadkommas.

I fråga örn överdirektören är härvid att märka att, då riksdagen år 1918

fastställde nuvarande avlöningsgrunder för denne befattningshavare, det

räknades med att hans totala avlöning enligt dessa grunder skulle för år

1924 komma upp till cirka 29,500 kronor förutom dyrtidstillägg. Det bör

även ihågkommas, att nämnda riksdagsbeslut var föranlett därav, att ifrågavarande

tjänsteman var erbjuden anställning vid ett privat företag med väsentligt

högre avlöning, varför staten får anses hava vissa förpliktelser gentemot

honom. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser vattenfallsstyrelsen

skäligt, att maximigränsen för överdirektörens tantiem sättes till 19,000

kronor, varigenom hans totala avlöning skulle utgöra 29,500 kronor jämte

dyrtidstillägg. Då överdirektörens nu gällande förordnande utlöper vid 1934

års utgång, bör denna begränsning av de med motsvarande befattning förenade

avlöningsförmånerna gälla för tiden från och med år 1935.

Enär kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk för närvarande

äro förordnade intill 1937 års utgång och någon förändring av tantiemgrunderna

icke bör vidtagas under en förordnandeperiod, kan det ifrågasättas,

huruvida det är behövligt att nu besluta en provisorisk begränsning

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

av deras tantiem. Därest så likväl anses böra ske, bör maximigränsen för

dessa tjänstemäns tantiem enligt vattenfallsstyrelsens mening sättas till

10.000 kronor, varigenom den totala avlöningen för envar av dem komme att

uppgå till högst 20,000 kronor jämte dyrtidstillägg. I förenämnda utlåtande

den 9 oktober 1930 framhöll styrelsen, att direktören vid Trollhätte kraftverk

visserligen har en något större förvaltningsuppgift än direktören vid Älvkarleby

kraftverk, men att detta motväges av att levnadskostnaderna i Stockholm,

där den sistnämnde är stationerad, äro högre än i Trollhättan.

Vattenfallsstyrelsen har emellertid i nyssnämnda utlåtande även framhållit

såsom sin mening, att det vore att illa löna nuvarande innehavare av

ifrågavarande befattningar, örn man nu vidtoge förändringar, som avsevärt

försämrade deras ställning. De hava lojalt och troget kvarstannat på sina

poster under lång tid och under svåra förhållanden, i avvaktan på att gällande

avlöningssystem undan för undan skulle giva dem ökade förmåner och

lön för mödan, samt hava därunder avvisat erbjudanden örn goda platser

inom det privata affärslivet. De hava ju ej gärna kunnat tänka sig, att

deras löneförmåner skulle sänkas, när verkets affärer successivt och ganska

kraftigt förbättrats.

För den händelse att avlöningsförmånerna för överdirektören vid statens

vattenfallsverk samt kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby

kraftverk skulle komma att beskäras ännu kraftigare än vad vattenfallsstyrelsen

nu föreslagit, bör därför fastställas en särskild övergångsanordning

med personliga lönetillägg för de nuvarande innehavarna av dessa befattningar,

därest de vid nu löpande förordnandeperioders utgång erhålla förnyade

förordnanden å motsvarande befattningar. Styrelsen vill emellertid

bestämt hävda, att de av styrelsen nu föreslagna avlöningarna för ifrågavarande

befattningar äro behövliga för att tillförsäkra vattenfallsverket fullt

kvalificerade befattningshavare å dessa poster.

Beträffande slutligen befattningen såsom kraftverksdirektör vid de norrländska

kraftverken har vattenfallsstyrelsen förnyat sin förut omförmälda, i

skrivelse den 9 juni 1932 gjorda framställning örn ett särskilt lönetillägg å

3.000 kronor vid denna befattning. Styrelsen har därvid erinrat, att det här

icke vore fråga örn löneförbättring för någon befintlig innehavare av förevarande

befattning utan att det i stället förhölle sig så, att det med

nuvarande avlöningsförmåner icke vore möjligt att besätta befattningen

med någon tillräckligt kvalificerad person. Den utgiftsökning, som erfordrades

för beredande av dylik möjlighet, vore av försvinnande liten betydelse i

jämförelse med de verkningar med avseende å verkets affärsresultat, som

följde av det sätt, varpå denna personfråga ordnades.

Lönenämnden har avgivit utlåtande i ärendet den 9 oktober 1933. Beträffande

frågan örn tantiemsystemets avskaffande utan avvaktan å en allmän

revision av avlöningsreglementet har nämnden anfört följande:

Yad först angår den ifrågasatta åtgärden att isolerat, utan samband med

den tilltänkta allmänna löneregleringen, upphäva de för här ifrågavarande

tjänstemän gällande tantiembestämmelserna, synes det nämnden uppenbart,

att en sådan åtgärd, såsom ock riksdagens vederbörande utskott förutsatt,

med nödvändighet måste påkalla en höjning av den fasta lönen. Lönekommittén,

som i sitt förslag till avlöningsreglemente upptagit en till 38 lönegrader

utvidgad löneskala och därjämte vid lönebeloppens beräknande utgått

från en av rådande dyrtidstilläggssystem betingad höjning av nu gäl
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majus proposition nr L22.

lande lönesatser med omkring 17 %, Ilar ansett sig kunna inplacera även de

tantiemberättigade tjänstemännen vid statens vattenfallsverk å den allmänna

löneplanen, såsom förut nämnts dock med viss övergångsanordning. Enligt

kommitténs förslag skulle överdirektör vid statens vattenfallsverk hänföras

till 38:e lönegraden, kraftverksdirektör vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk

till 34:e lönegraden samt kraftverksdirektör vid Motala och vid de norrländska

kraftverken till 32:a lönegraden, varvid i samtliga fall skulle gälla,

att lönen omedelbart utginge enligt den högsta för lönegraden fastställda

löneklassen.

Mera vanskligt ter sig genomförandet av en motsvarande förändring med

nu gällande avlöningsreglemente. Såsom framgår av proposition nr 384 till

1918 års riksdag, vid vilken riksdag de ännu gällande grunderna för beräknande

av överdirektörens tantiem fastställdes, räknade man med att tantiem

skulle under perioden 1919—1924 stiga från 14,000 kronor till 19,000 kronor

och de sammanlagda löneförmånerna, den kontanta bostadsersättningen däri

inräknad, för sistnämnda år uppgå till 29,500 kronor. År 1919, då. de

nuvarande procentsatserna för beräknande av kraftverksdirektörs tantiem

godkändes (proposition nr 391), beräknade man, att de totala avlöningarna

år 1924 skulle uppgå till 18,500 kronor för kraftverksdirektören .vid

Trollhätte kraftverk och till 15,400 kronor för kraftverksdirektören vid Älvkarleby

kraftverk. I verkligheten belöpte sig löneinkomsterna år 1924 till

24,026 kronor för överdirektören, till 17,040 kronor för kraftverksdirektören

i Trollhättan och till 15,767 kronor för kraftverksdirektören i Älvkarleby,

dyrtidstillägg oräknat. Sedermera har inkomsten av tantiem genomsnittligt

sett varit i stadigt stigande, och utgjorde de sammanlagda löneinkomsterna,

exklusive dyrtidstillägg, år 1932 respektive 41,504 kronor, 22,766 kronor och

20,836 kronor. I betraktande av de löneförmåner, som sålunda ursprungligen

avsetts kunna tillkomma dessa tjänstemän, och i all synnerhet med

hänsyn till de löneinkomster, de under de senaste åren i verkligheten uppburit,

lärer man vid ett slopande av tantiemsystemet vara hänvisad till att

vidtaga en så kraftig höjning i de enligt avlöningsreglementets 5 § 1 mom.

nu utgående fasta arvodena — 10,500 kronor för överdirektör och 10,000

kronor för kraftverksdirektör — att ett bibehållande av ifrågavarande befattningar

bland övriga i momentet upptagna förordnandetjänster skulle framstå

såsom en ur löneteknisk synpunkt olämplig anordning.

Härtill kommer, att förändringen med all sannolikhet komme att medföra

vissa olägenheter av praktisk art. Enär förordnandena utlöpa för den nuvarande

överdirektören med utgången av ar 1934 och för de nuvarande kraftverksdirektörerna

vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk med utgången

av år 1937, skulle det nya arvodesbeloppet för överdirektören kunna tillämpas

redan från och nied ingången av år 1935 men för nyssnämnda kraftverksdirektörer

först från och med ingången av år 1938. Därest det fasta

arvodet för överdirektören bestämdes exempelvis till samma belopp, som

av 1928 års lönekommitté föreslagits, eller 21,000 kronor, bleve följden med

all sannolikhet den, att överdirektören •— bortsett från det fall att den nuvarande

innehavaren av tjänsten genom särskild övergångsamordning skyddades

— under mellantiden och "intill dess arvodesregleri n gen. trädde i

kraft jämväl för kraftverksdirektörerna, funne sig sämre ställd i lönehänseendo

än dessa, något som skulle innebära en uppenbar ©egentlighet i betraktande

av hans ställning såsom chef för kraftverksbyrån och närmast

under verkschefen ansvarig för statens hela kraftverksförvaltning. Lönenämnden

förbiser ej heller, att ett slopande av tantiemsystemet under nuvarande

förhållanden skulle i praktiken kunna föranleda, att en eller annan

av do örn statens kraftverksrörelse förtjänta personer, vilka för närvarande

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majus proposition nr 122-

bekläda överdirektörs- respektive kraftverksdirektörsbefattningarna, skulle finna

med sitt intresse förenligt att, lämna statstjänsten för att tillträda bättre

avlönad enskild befattning.

Då sålunda lönenämnden ur skilda synpunkter ansåge sig icke kunna

förorda ett omedelbart avskaffande av tantiemsystemet utan funne denna

fråga böra anstå och närmare övervägas först i samband med en blivande

allmän lönereglering, har lönenämnden undersökt, på vad sätt i avvaktan

på en blivande lönereglering sådan jämkning i grunderna för tantiemens

beräknande skulle kunna provisoriskt åvägabringas, som medförde en lämplig

beskärning i den nu utgående tantieminkomsten. Härom anför lönenämnden:
I

sådant hänseende synas olika utvägar erbjuda sig. Det enklaste sättet

vore onekligen att, såsom vattenfallstyrelsen i sitt utlåtande i förevarande

ärende ifrågasatt, fastställa en viss maximigräns för tantieminkomsten. För

sin del anser emellertid nämnden en sådan utväg icke vara att förorda.

Visserligen skulle härigenom garanti skapas för att vederbörande befattningshavares

inkomster vid stigande nettovinst icke sprunge upp till oskäligt

belopp. A andra sidan skulle en maximeringsbestämmelse på ett ojämnt sätt

öva inverkan på tantiemens beräkning. Det måste också sägas, att en begränsning

uppåt av tantiemen icke står i god överensstämmelse med tantiemens

idé, vilken avser att bereda vederbörande befattningshavare en mot

förskjutningen i nettovinsten svarande ändring i löneinkomsterna. Bestämmandet

av en viss högsta gräns för tantiemen och därmed också för den

totala löneinkomsten skulle därjämte lätteligen kunna anses innebära fastslående

av en viss lönenivå för framtiden och följaktligen föregripa en kommande

lönereglering.

Lönenämnden har fördenskull ansett, att den åsyftade provisoriska regleringen

av löneinkomsterna bör komma till stånd genom sänkning av de

i 5 § 2 mom. av avlöningsreglementet angivna procentsatserna för tantiemens

beräkning. Förslag i sådan riktning har ock, såsom av remisshandlingarna

framgår, redan år 1930 framlagts av vattenfallsstyrelsen. Nämnden anser

emellertid, att den åsyftade beskärningen bör gå något längre än vad styrelsen

avsett, och har nämnden därför utarbetat ett eget förslag i ämnet. Härvid

har lönenämnden utgått från att överdirektörens tantiem, vilken för närvarande

är baserad på nettovinsten från de kraftverk, som lämna överskott,

bör beräknas procentuellt å nettovinsten för samtliga kraftverk betraktade

såsom en enhet, således under hänsynstagande till såväl de vinstgivande

som de _ förlustbringande kraftverken, samt att procentberäkningen jämväl

bör, i likhet med vad nu är fallet i fråga örn kraftverksdirektör, ske efter

fallande skala. Tantiemen för kraftverksdirektör bör däremot under kär

ifrågavarande provisorium alltjämt beräknas å nettovinsten för vederbörande

kraftverk, utan den av vattenfallsstyrelsen ifrågasatta utjämningen mellan

olika kraftverk.

Enligt nämndens mening skulle under förkandenvarande förhållanden en

lämplig begränsning i tantiemen erhållas, örn densamma beräknades på följande

sätt. För överdirektör utgår tantiem med 0.5 % å nettovinsten, i

den mån denna ej överstiger 2 miljoner kronor, med 0.8 % av den del av

vinsten, som överstiger 2 miljoner men ej 4 miljoner kronor, samt med 0.1 %

av den del av vinsten, som överstiger 4 miljoner kronor. För kraftverksdirektör

beräknas tantiem till 0.6 % å nettovinsten, i den mån denna ej

överstiger 1 miljon kronor, till 0.3 % av den del av vinsten, som överstiger

1 miljon kronor men ej 2 miljoner kronor, samt till 0.1 % av den del av

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majus proposition nr 122.

vinsten, som överstiger 2 miljoner kronor. Tantiem till kraftverksdirektör

utgår, såsom hittills varit fallet, med lägst 2,500 kronor för år. Med en dylik

fallande skala skulle framdeles inträffande variationer i nettovinsten vid kraftverken

icke komma att medföra alltför stora förskjutningar i tantiembeloppen.

Efterföljande sammanställning innehåller en jämförelse mellan den tantiem,

som enligt nu gällande grunder utgått till överdirektören ävensom

kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk under år 1932,

och den tantiem, som samma år skulle hava tillkommit nämnda tjänstemän,

därest de av lönenämnden här föreslagna grunderna då varit gällande:

Tantiem år 1932

enligt brava- enligt före
Befattningshavare

rande‘''grunder slagna, grunder

kronor kronor

Överdirektör................................................................. 31,004 17,100

Kraftverksdirektör vid Trollhätte kraftverk ............ 12,766 9,422

Kraftverksdirektör vid Älvkarleby kraftverk............ 10,836 8,779

De ifrågasatta nya reglerna för tantiemens bestämmande, vilka icke förutsätta

någon ändring i principerna för själva vinstberäkningen, torde böra

ersätta de nuvarande bestämmelserna i första och andra styckena i 5 § 2

mom. av kommunikationsverkens avlöningsreglemente.

På grund av det anförda har lönenämnden hemställt, att 5 § 2 mom. avlöningsreglementet

måtte erhålla efter lönenämndens sålunda framställda

förslag anpassad lydelse.

Slutligen anför lönenämnden:

Den föreslagna författningsändringen torde böra träda i kraft den 1 juli

1934. Härigenom skulle de nya bestämmelserna komma att tillämpas å elen,

som efter sagda dag tillträder förnyat förordnande å befattning såsom överdirektör

eller kraftverksdirektör. Lönenämnden har ansett tillräckliga skäl

icke föreligga för att de nuvarande innehavarna av här ifrågavarande befattningar

skola, därest de efter tilländalupen förordnandeperiod erhålla förnyat

förordnande, genom personliga lönetillägg erhålla kompensation, helt eller

delvis, för en på grund av författningsändringen uppkommen löneminskning.

Då emellertid de nuvarande tjänstinnehavarna, såsom förut antytts, icke

torde under nu löpande förordnandeperiod kunna förpliktas att underkasta

sig den föreslagna ändringen i avlöningsreglementet, synes en övergångsföreskrift

böra utfärdas, som undantager dem från de nya bestämmelsernas

tillämpning, så länge deras nu innehavande förordnanden vara.

I detta sammanhang vill nämnden framhålla, att i syfte att underlätta ett

framtida avskaffande av tantiemsystemet det synts lönenämnden lämpligt,

att vid meddelande av nya förordnanden å överdirektörs- eller kraftverksdirektörsbefattning

skyldighet föreskrives för den förordnade att underkasta

sig de ändrade bestämmelser, som framdeles kunna varda beslutade i fråga

om tantiem.

I fråga om särskilt lönetillägg av 3,000 kronor åt kraftverksdirektören

vid de norrländska kraftverken har lönenämnden erinrat, att nämnden i utlåtande

den 17 juni 1932 förordat bifall härtill, varjämte nämnden uttalat,

att den ansett sig i förevarande sammanhang icke hava anledning att frångå

vad i sagda utlåtande anförts i frågan.

Avvikande mening har anförts av ledamoten av lönenämnden G. Mattelin

samt suppleanten i nämnden, byråchefen A. Jacobson. Mattelin har fram
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

hållit, att det vore mer överensstämmande med sedvanliga affärsprinciper

att för tantiemens beräknande använda en stigande procentskala. Då en

dylik omläggning av grunderna skulle kunna komma att innebära en allt

för kraftig beskärning av de nu utgående sammanlagda löneförmånerna för

överdirektören och kraftverksdirektörerna i Trollhättan och Älvkarleby, har

Mattelin ansett lämpligare, att tantiem finge utgå med 0.3 procent av respektive

nettovinster oavsett deras storlek. Jacobson har ansett, att de nya

grunderna för tantiemberäkningen borde så avpasssas, att de däremot svarande

tantiembeloppen ungefärligen överensstämde med de maximibelopp,

som vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande den 12 juni 1933 föreslagit. Jacobson

har föreslagit den avvikelsen från majoritetens inom lönenämnden förslag,

att den del av tantiemen, som skulle utgå med 0.3 procent, skulle beräknas

för överdirektören å nettovinst över 2 miljoner kronor intill 5 miljoner

kronor och för kraftverksdirektör å nettovinst över 1 miljon kronor

intill 2.6 miljoner kronor.

Av följande sammanställning framgår den tantiem, som under år 1932

jämlikt gällande grunder tillkommit eller enligt framkomna förslag skulle

hava utgått till överdirektören samt kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och

Älvkarleby kraftverk:

Befattningshavare

Tantiem under år 1932

Enligt

gällande

grunder

Kronor

Enligt vatten- fallsstyrelsens

förslag i ut- låtande den

12 juni 1933

maximibelopp

Kronor

Lönenämnden

Enligt

majoritetens

förslag

Kronor

Enligt

Mattelins

förslag

Kronor

Enligt

Jacobsons

förslag

Kronor

Överdirektören ............

31,004

19,000

17,100

15,300

19,100

Kraftverksdirektören vid:

Trollhätte kraftverk ...

12,766

10,000

9,422

10,266

10,422

Älvkarleby kraftverk ...

10,836

10,000

8,779

8,337

9,779 |

Såsom, bland andra, 1928 års lönekommitté framhållit, synes det principiellt

sett mindre lämpligt, att några få statens befattningshavare skola avlönas

enligt grunder — fast lön och tantiem — som helt avvika från vad

som gäller för andra statstjänstemän. Ehuru det alltså skulle ligga närmast

till hands att ersätta tantiemsystemet med avlöningsgrunder, anslutande

sig till de inom statsförvaltningen eljest brukliga, lärer emellertid av skäl,

som lönenämnden anfört, en omprövning därutinnan böra ske först i samband

med en blivande allmän lönereglering.

För närvarande torde övervägandena därför få avse endast en jämkning i

grunderna för beräknandet av tantiem i syfte att ernå skälig begränsning

därav. Såsom redan i det föregående hämnts, utlöpa emellertid gällande förordnanden

för kraftverksdirektörerna vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majus proposition nr 122.

kraftverk först med utgången av år 1937, vadan en ändrad tantiemberäkning

icke skulle beträffande dessa befattningshavare bliva tillämplig förrän med

ingången av år 1938. Att vid sådant förhållande redan nu för dessa befattningar

träffa avgöranden örn provisoriska åtgärder i förevarande avseende

kan icke vara lämpligt. Skulle icke före nämnda tidpunkt frågan örn en allmän

lönereglering hava avgjorts eller stå inför ett omedelbart avgörande,

lärer tantiemfrågan för kraftverksdirektörerna böra föreläggas 1937 års riksdag.

De förändringar i förevarande avseende, som nu torde böra genomföras,

skulle således avse allenast överdirektörsbefattningen, för vars innehavare

nu löpande förordnande utgår med innevarande års slut.

Yad angår sättet för en omläggning av grunderna för tantiemens beräknande,

tala onekligen skäl för den av en reservant inom lönenämnden framförda

meningen, att tantiem, örn sådan skall utgå, i motsats till vad nu är fallet

bör med vinstens tillväxt stiga. Lika med reservanten finner jag emellertid

en sådan omläggning knappast möjlig att nu genomföra utan alltför stora

rubbningar. Vid prövning av övriga alternativ har jag funnit mig böra biträda

lönenämndens förslag och vill alltså, såsom provisorium i avvaktan på en blivande

allmän lönereglering, föreslå att till överdirektören skall årligen, utöver

arvodet, utgå tantiem å nettovinsten av rörelsen vid samtliga statens kraftverk

såsom enhet betraktade med 0.6 procent av nämnda vinst, i den mån densamma

icke överstiger 2 miljoner kronor, med O.s procent av den del av vinsten, som

överstiger 2 men ej 4 miljoner kronor, samt med 0.1 procent av den del av

vinsten, som överstiger 4 miljoner kronor. Därest dessa grunder varit gällande

år 1932, skulle överdirektörens inkomst av arvode och tantiem, frånsett dyrtidstillägg,

under nämnda år hava uppgått till (10,500 4- 17,100) 27,600 kronor

i stället för uppburna 41,504 kronor.

Vad därefter beträffar kraftverksdirektörsbefattningen vid de norrländska

kraftverken, vill det av vad därutinnan förekommit synas, som örn det icke

vore möjligt att tillfredsställande och i erforderlig mån varaktigt besätta

denna, tjänst med mindre en förbättrad löneställning provisoriskt beredes.

Med utgående sålunda från att en dylik åtgärd får anses vara ur verkets

synpunkt nödvändig, anser jag mig lika med lönenämnden därför böra tillstyrka,

att vid ifrågavarande befattning må, räknat från och med den 1 juli

1934, utöver arvode och tantiem enligt avlöningsreglementet, utgå ett tillfälligt

lönetillägg av 3,000 kronor för år räknat.

Då även den föreslagna ändringen i bestämmelserna örn tantiem åt överdirektören

torde böra träda i kraft den 1 juli 1934 men gällande förordnande

för honom utlöper först med nämnda års utgång, synes böra övergångsvis

stadgas, att beträffande nuvarande innehavare av befattningen skola tillämpas

gällande bestämmelser, så länge hans innehavande förordnande varar.

Vid meddelande av nya förordnanden å överdirektörs- och kraftverksdirektörsbefattning

torde böra föreskrivas skyldighet för den förordnade att underkasta

sig de ändrade avlöningsbestämmelser, som må varda stadgade beträffande

ifrågavarande befattningar.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majas proposition nr 122.

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.

De av mig i det föregående förordade ändringarna i fråga örn vissa befattningar

vid kommunikationsverken synas lämpligen böra genomföras den

1 juli 1934.

I fråga örn befattningar, som enligt mitt förslag skulle indragas, blir det

— såsom av den föregående framställningen torde framgå — i vissa fall

erforderligt att uppföra vederbörande befattningar på övergångsstat. Det

synes därför lämpligt, att Kungl. Majit jämväl med avseende å befattningar,

vilkas antal fastställes av Kungl. Majit och riksdagen, efter förslag av vederbörande

verksstyrelse årligen tills vidare bestämmer övergångsstatens omfång.

Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens

medverkan, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att

utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande av de föreslagna

ändringarna.

Av vad förut påpekats framgår, att ett bifall till de förordade förslagen

föranleder dels viss ändring i avlöningsreglementet för kommunikationsverken,

dels ock ändringar i den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen.

Enligt av riksdagen förut lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Majit

att i reglementet och tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som föranledas

av de beslut, riksdagen i förevarande hänseende kan komma att fatta.

Vad i det föregående förordats föranleder även vissa ändringar i den

vid kommunikationsverkens pensionslag fogade åldersförteckningen. Frågan

härom torde senare komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

Ilo) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1934,

att 5 § 2 morn., första stycket, i avlöningsreglementet den 19

juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk skall hava följande

ändrade lydelse:

Överdirektör vid statens vattenfallsverk åtnjuter, utöver

arvodet, tantiem å nettovinsten av rörelsen vid samtliga statens

kraftverk såsom enhet betraktade med 0.6 procent av nämnda

vinst, i den män densamma icke överstiger 2,000,000 kronor,

med 0.3 procent av den del av vinsten, som överstiger 2,000,000

men ej 4,000,000 kronor, samt med 0.1 procent av den del avvinsten,

som överstiger 4,000,000 kronor, allt för år räknat;

att i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen

skola upptagas följande befattningar, nämligen:

vid postverket:

i 24:e lönegraden: intendent;

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majus proposition nr 122.

vid telegrafverket:

i 30:e lönegraden: förste byrådirektör;

vid statens vattenfallsverk:

i 20:e lönegraden: kontrollör,

» 27:e » : driftsingenjör;

samt att ur samma tjänsteförteckning skola utgå följande befattningar,

nämligen:

vid postverket:

ur 21 :a lönegraden: aktuarie;

vid statens järnvägar:

ur 21:a lönegraden: distriktskassör,

» 24:e » : milkontrollör;

2:o) fastställa antalet av följande befattningar från och med

den 1 juli 1934 på sätt här angives, nämligen:

vid postverket:

notarie ....................................................................................... 9

intendent i 24:e lönegraden .................................................. 1;

vid telegrafverket:

förste kontrollör....................................................................... 21

linjeingenjör ............ 24

byrådirektör ............................................................................. 5

förste byrådirektör..................................................................... 1;

vid statens järnvägar:

elektroingenjör.......................................................................... 12

stationsinspektor av klass 2 ................................................... 14

stationsinspektor av klass 1 B............................................... 26

stationsinspektor av klass 1 A................................................ 6;

vid statens vattenfallsverk:

kontrollör i 21 :a lönegraden ................................................... 3

byråingenjör ............................................................................. 2

driftsingenjör.............................................................................. 1;

3:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av förberörda ändringar

må erfordras;

4:o) medgiva, att vid den till statens vattenfallsverk hörande

befattningen såsom kraftverksdirektör vid de norrländska kraftverken

må från och med den 1 juli 1934, utöver arvode och

tantiem enligt avlöningsreglementet, utgå ett tillfälligt lönetillägg

av 3,000 kronor för år räknat; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 122.

5:o) medgiva, att avlöningen till viss av statens järnvägar

från Härnösand—Sollefteå och Uppsala—Gävle järnvägar övertagen

personal må från och med den 1 januari 1935 utgå i

enlighet med av mig här förut förordade grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 122.

63

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Postverket.

En notariebefattning å femte byrån ............................................................ 2

Uppflyttning i lönegrad av befattningen såsom aktuarie och föreståndare

för postverkets tryckeri.............................................................................. 3

Telegrafverket.

En förste byrådirektörsbefattning.................................................................. 6

En ny linjeingenjörsbef aktning .................................................................... 9

Två nya förste kontrollörsbefattningar ....................................................... 12

Statens järnvägar.

Ökat antal elektroingenjörsbefattningar........................................................ 14

Ändring i klass av vissa stationer ............................................................... 16

Indragning av distriktskassörsbefattningarna............................................... 21

Indragning av milkontrollörsbefattningen.................................................... 22

Ändrade grunder för avlöning till vissa i statens järnvägars tjänst övertagna

befattningshavare ......................................................................... 23

Fråga örn förbättrad löneställning för vissa kontorsskrivare m. fl. tjänstemän 31

Fråga örn ändrad benämning å vissa notariebefattningar........................... 32

Sammanfattning ........................................................................................... 33

Statens vattenfallsverk.

En byråingenjörsbefattning ........................................................................ 35

En befattning såsom driftsingenjör vid Motala kraftverk .......................... 36

Två nya kontrollörsbefattningar vid lokalförvaltningarna ........................... 38

Ändrade grunder för avlöning åt överdirektören och kraftverksdirektörerna 45

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan ............... 60

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:114 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattning s. 1 i texten
  2. SU 1934:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postver s. 1 i texten