Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående tillägg till 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta

1934-02-16 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:125, Med förslag till lag angående tillägg till 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

1

Nr 125.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

tillägg till 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380)

om införsel i avlöning, pension eller livränta; given

Stockholms slott den 16 februari 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående tillägg till 21 § lagen den 14 juni

1917 (nr 380) örn införsel i avlöning, pension eller livränta.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1934,

1 sami.

Nr 125,

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Förslag

till

Lag

angående tillägg till 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel

i avlöning, pension eller livränta.

Härigenom förordnas, att till 21 § lagen den 14 juni 1917 örn införsel i avlöning,

pension eller livränta, sådant detta lagrum lyder enligt lagen den 3

april 1925 (nr 71), skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

8) Finnes beträffande viss stad erforderligt att ärenden angående införsel

till gäldande av utskylder eller avgifter skola kunna handläggas jämväl av

exekutionsbiträde, äge Konungen därom förordna; och skall i ty fall vad örn

utmätningsman gäller tillämpas å sådant biträde.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1934.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 125.

3

Utdrag av protokollet över justitiedcpartementsärenden, hållet inför

Tims Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 26 januari 1934.

N är varande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, av Överståthållarämbetet

i skrivelse den 19 juni 1933 väckt fråga angående ändring i

gällande bestämmelser om införsel för skatt i syfte att bereda exekutionsbiträde

i vissa städer behörighet att meddela beslut örn sådan införsel samt

anför:

Gällande bestämmelser i ämnet.

Enligt lagen den 14 juni 1917 (nr 380) örn införsel i avlöning, pension eller

livränta, som ursprungligen avsåg endast införsel för vissa underhållsbidrag

men genom lag den 31 december 1918 (nr 1038) utsträcktes att gälla även

beträffande oguldna utskylder och allmänna avgifter, tillkommer behörigheten

att meddela beslut om införsel utmätningsman, d. v. s. i regel stadsfogde i

stad och landsfiskal å landet. Innan beslut meddelas, har utmätningsmannen

att inhämta upplysning angående de omständigheter vilka kunna vara av

betydelse vid prövning av ärendet. Vid meddelande av införselbeslut skall

bestämmas det belopp som till skattens gäldande skall innehållas av den

skattskyldiges avlöning i den mån densamma förfaller, varjämte skall föreskrivas,

att vid varje avlöningstillfälle visst angivet belopp, motsvarande vad

den skattskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv och sin familj,

skall förbehållas honom samt att avlöning förty må innehållas endast i den

mån avlöningen överskjuter sistnämnda belopp. Utmätningsmannen kan sedermera

förordna örn jämkning i sådant beslut.

Närmare föreskrifter angående indrivning av utskylder och allmänna avgifter

äro meddelade i restindrivningsförordningen den 13 november 1931. I

1 § stadgas, att därest indrivning skall äga rum av utskylder och avgifter

m. fl. medel, det åligger vederbörande utmätningsman att med iakttagande

av förordningens föreskrifter »verkställa indrivningen och för sådant ändamål

förrätta utmätning eller, där indrivningen avser utskylder eller allmänna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Marits proposition nr 125.

avgifter, bevilja införsel ävensom avgiva redovisning». Enligt 3 § äger utmätningsman

åt exekutionsbiträde, som i Stockholm utsetts av Överståthållarämbetet,

i stad utan magistrat av länsstyrelsen efter stadsstyrelsens eller, där

sådan ej finnes, efter kommunalborgmästarens hörande samt i övriga städer

av magistraten, uppdraga att verkställa indrivning av de medel som i förordningen

avses och att för sådant ändamål förrätta utmätning av lös egendom.

Då exekutionsbiträde förrättat utmätning, skall det därvid förda protokollet

av honom genast insändas till utmätningsmannen som har att med ärendet

vidare lagligen förfara, d. v. s. bland annat försälja det utmätta godset.

Vid indrivning av utskylder eller allmänna avgifter kan exekutionsbiträde

således vara behörig att verkställa utmätning men däremot ej att meddela

beslut om införsel.

I vissa städer, såsom Stockholm och Malmö, äro särskilda bestämmelser

meddelade angående ombesörjande av de på utmätningsman ankommande

göromålen, bland annat angående vem som har att besluta om införsel för

skatt.

I Stockholm finnes en förste stadsfogde, varjämte poliskamreraren i överståthållarämbetets

avdelning för polisärenden tillika är stadsfogde. Efter särskilda

förordnanden äro därjämte de i överståthållarämbetets avdelning för

uppbördsärenden anställda uppbördskommissarierna stadsfogdar. I denna sin

egenskap hava de att verkställa uppbörden av krono- och kommunalutskylder

m. m., som påförts i Stockholm. Varje uppbördskommissaries verksamhetsområde

omfattar ett uppbördsdistrikt. Dessas antal är för närvarande nio.

Enligt kungörelsen den 8 december 1933 (nr 652) angående fördelning av

göromålen mellan stadsfogdarna i Stockholm ankommer det å uppbördskommissarierna

att meddela beslut örn införsel till gäldande av utskylder eller allmänna

avgifter. I sin indrivningsverksamhet äro uppbördskommissarierna

biträdda av särskilda utav Överståthållarämbetet förordnade exekutionsbiträden,

benämnda uppbördsmän.

I Malmö äro två stadsfogdar anställda, en förste och en andre stadsfogde.

Till biträde åt dessa »för själva utförandet av verkställighetsåtgärder» äro enligt

Kungl. Maj:ts brev den 29 november 1878 underfogdar förordnade. Enligt

Kungl. Maj:ts brev den 25 april 1913 har förste stadsfogden bland annat

att indriva inom staden påförda utskylder och i sammanhang med dem debiterade

avgifter.

Tidigare behandling av frågan.

I en till socialdepartementet den 30 november 1928 inkommen skrivelse hemställde

riksförbundet för fjärdingsmän och polismän bland annat örn sådan

ändring av lagen örn införsel, att formella synpunkter icke finge utgöra hinder

för polis- eller fjärdingsman att meddela beslut örn införsel och med sitt namn

underteckna införselhandling. Genom beslut den 31 december 1928 förordnade

Kungl. May.t, att framställningen icke skulle föranleda någon Kungl. Maj:ts

åtgärd. Den 13 februari 1931 ingav förbundet ny framställning i ämnet.

Vid 1932 års riksdag yrkades i två inom andra kammaren väckta, likalydan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 125.

5

de motioner, nr 267 och 369, att riksdagen skulle avlåta skrivelse till Kungl.

Maj:t med begäran om sådan lagändring, att exekutionsbiträde och fjärdingsman

bleve befogade meddela beslut örn införsel för skatt. Första lagutskottet

hemställde i avgivet utlåtande nr 13, att motionerna icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda. Såsom skäl härför anförde utskottet, efter en redogörelse

för vad i ärendet tidigare förekommit, bland annat följande:

Då meddelande av beslut om införsel förbehållits utmätningsmännen själva,

jämväl när fråga vore om utskylder, under det att exekutionsbiträdena tillerkänts

befogenhet att beträffande sådana restantieposter, som utmätningsmannen

givit dem uppdrag att indriva, även verkställa utmätning, måste detta förhållande

antagas ha haft sin grund däri, att handhavandet av det förra förfarande^

i motsats till det senare ansetts icke lämpligen böra anförtros exekutionsbiträdena.

En sådan uppfattning torde också ha skäl för sig. Att

utmätning skedde. för indrivning av utskylder torde jämförelsevis sällan inträffa

och exekutionsbiträdenas befogenhet härutinnan inskränkte sig till att

taga lös egendom i mät; den vidare handläggningen av ärendet ankomme å

utmätningsmannen. Införselinstitutet hade däremot synnerligen vidsträckt användning

i indrivningsverksamheten, och förordnande om införsel innebure

ofta ett vittgående och långvarigt ingrepp i vederbörandes ekonomiska förhållanden.

Fastställandet av det belopp, som vid varje avlöningstillfälle skulle

innehållas, samt det minimibelopp, som skulle förbehållas löntagaren, kunde

tydligen innefatta en mycket grannlaga prövning av stor vikt för den enskilde.

Av största vikt syntes dessutom vara, att enhetliga grunder för dessa beslut

i görligaste mån tillämpades. Detta skulle svårligen kunna ske, örn i ett och

samma samhälle, . kanske hos en och samme arbetsgivare, olika exekutionsbiträden

hade att självständigt förordna örn införsel för skatt. Måhända kunde

också antagas, att ett ordentligt fullgörande av skyldigheterna från arbetsgivarnas

sida snarare kunde förväntas, därest införselförfarandet handhades

av tjänstemän med större auktoritet än exekutionsbiträdena.

Det hittills tillämpade förfaringssättet i fråga örn meddelande av beslut örn

införsel för skatt syntes sålunda utskottet böra bibehållas. Samma uppfattning

hade tydligen hysts av Kungl. Majit, då ny restindrivningsförordning

jämte andra författningar på detta område nyligen utfärdats utan att i förevarande

avseende någon ändring ägt rum, ehuru fråga därom varit väckt.

Båda kamrarna biföllo utskottets hemställan.

överståthållarämbetets framställning.

I förut berörda skrivelse den 19 juni 1933 har Överståthållarämbetet hemställt

om sådan ändring i gällande bestämmelser örn införsel för skatt, att

exekutionsbiträdena i Stockholm och eventuellt andra större städer erhölle samma

behörighet med avseende å meddelande av beslut om dylik införsel, som

för närvarande tillkomme utmätningsman.

Framställningen har närmast föranletts av en av uppbördsmannasällskapet

i Stockholm till Överståthållarämbetet ingiven skrivelse, över denna skrivelse

har revisorn i överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden avgivit

yttrande. Häri har till en början lämnats följande redogörelse för tillämpningen

av införselförfarandet vid indrivning av utskylder och allmänna avgifter

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

I Stockholm handlades årligen omkring 130,000 införselärenden avseende

skatterestantier. Det torde ligga i sakens natur, att då fråga vore om ett så

stort antal ärenden, omkring 13,000 inom varje distrikt, uppbördskommissarierna

icke själva kunde handlägga varje enskilt ärende personligen, utan

deras insats måste bliva av mer formell natur. I praktiken hade ock införselförfarandet

i Stockholm kommit att tillämpas på så sätt, att uppbördskommissarierna

utlånade sina namnstämplar till uppbördsmännen, som i uppbördslokalen

på förhand namnstämplade ett större antal införselblanketter, vilka

sedan under indrivningsarbetet ute i staden medfördes för att vid behov kunna

ifyllas och expedieras omedelbart. Att införselbeslutet kunde expedieras omedelbart

vid undersökningen vore givetvis till båtnad för indrivningsarbetets

skyndsamma bedrivande.

I Göteborg tillämpades införselförfarandet vid indrivning av resterande utskylder

icke i enlighet med lagens bestämmelser. Andre stadsfogden i Göteborg,

som handhade indrivningen av utskylder och allmänna avgifter, hade

uppgivit, att överexekutor vid införsellagens tillkomst förordnat, att vederbörande

exekutionsbiträden skulle själva, av rent praktiska skäl, icke blott materiellt

fastställa det belopp, som skulle innehållas, utan även underteckna

beslutet.

I Malmö handlades införselärendena i sin helhet jämväl av exekutionsbiträdena,

men grundade sig deras befogenhet härutinnan på Kungl. Maj:ts brev

den 29 november 1878, enligt vilket stadsfogden i Malmö till sitt biträde för

själva utförandet av verkställighetsåtgärder undfått ett visst antal underfogdar,

emellan vilka han fördelade göromålen. Med stöd härav remitterade stadsfogden

till underfogdarna bland annat införselärendena.

I Uppsala hade frågan lösts på så sätt, att något skriftligt införselbeslut

icke utskreves och delgåves med vederbörande arbetsgivare och gäldenärer utan

endast en av exekutionsbiträdet underskriven »Underrättelse örn beviljad införsel»,

vari meddelades, att »stadsfogden i Uppsala» funnit skäligt bevilja införsel

i gäldenärens avlöning hos angiven arbetsgivare.

I yttrandet omnämnes vidare, att uppbördskommissarierna som beretts tillfälle

avgiva yttrande i ärendet i huvudsak biträtt uppbördsmännens mening,

att det i Stockholm praktiserade förfarandet beträffande handläggningen av

införselärenden icke vore tillfredsställande vare sig för uppbördskommissariernas

egen eller för uppbördsmännens del.

Sammanfattningsvis yttrar revisorn slutligen följande:

Utredningen i ärendet visade, att införselinstitutet i praktiken kommit att

tillämpas högst olika samt att det, särskilt i de större exekutionsområdena,

vore ogörligt att noggrant ställa sig lagens föreskrifter till efterlevnad. För

Stockholms vidkommande hade i realiteten, rent materiellt sett, exekutionsbiträdena

kommit att utöva den funktion, som enligt lagen ålåge utmätningsmannen.

De skäl, som åberopats för bibehållande av nuvarande bestämmelser

rörande införselinstitutet, gjorde sig i Stockholm ej heller gällande med samma

styrka som inom exempelvis ett landsfiskalsdistrikt eller medelstora och mindre

städer. Säkerligen vore uppbördsmännen i Stockholm på grund av sin större

rutin och utbildning bättre skickade att handhava det mången gång grannlaga

och ömtåliga införselförfarandet. För Stockholms del kunde ej heller denna

angelägenhet, med hänsyn till det sätt, på vilket frågan om indrivningsprovisionen

vore ordnad, vara beroende av några invecklade löneregleringsfrågor.

De rådande förhållandena vore, som redan antytts, ingalunda tillfredsställande.

Det vore önskvärt, att jämväl de formella betingelserna för det nu

praktiserade förfarandet bleve ordnade och en bättre överensstämmelse med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 125.

7

lagens verkliga innebörd komme till stånd. En ändring, som gåve uppbördsmännen

en mera självständig utmätningsmannaställning och betoge uppbördskommissarierna

möjligheten att jämka på uppbördsmännens beslut, syntes dock

icke önskvärd. Det förefölle ligga en viss trygghet och garanti för likformighet

däri, att en sådan möjlighet förefunnes.

För egen del har Överståthållarämbetet till stöd för sin hemställan åberopat

den praxis i fråga örn handläggningen av införselärendena för skatt som förhållandena

i vissa större städer där framtvingat. I fråga örn Stockholm har

ämbetet härvid särskilt framhållit det oegentliga däri, att exekutionsbiträdena

vid meddelande av införselbesluten begagnade blanketter som på förhand försetts

med vederbörande uppbördskommissaries namnstämpel. En ändring i det

syfte ämbetet angivit skulle i sak endast innebära ett legaliserande av det i

Stockholm nu tillämpade förfarandet och icke medföra några som helst ökade

kostnader för det allmänna. Beträffande frågan örn rätt för utmätningsman

att meddela jämkning i exekutionsbiträdes beslut örn införsel har ämbetet anfört,

att utmätningsman i egenskap av exekutionsbiträdes förman möjligen

borde för undvikande av alltför många besvär till överexekutor erhålla en

sådan rätt.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 25 juli 1933 funnit sig böra tillstyrka

överståthållarämbetets framställning. Ämbetsverket har därvid förordat,

att de ändrade författningsbestämmelserna erhölle sådan avfattning, att

rätten att vid indrivning av oguldna utskylder eller allmänna avgifter meddela

beslut örn införsel kunde medgivas exekutionsbiträdena såväl i Stockholm

som i övriga större städer. I enlighet med vad Överståthållarämbetet i sin

skrivelse framhållit syntes det riksräkenskapsverhet, att utmätningsman härvid

borde meddelas rätt att vidtaga jämkning i exekutionsbiträdes beslut örn

sådan införsel.

Av vad i ärendet förekommit framgår att, oaktat enligt gällande bestämmelser

meddelande av beslut örn införsel skall ankomma å utmätningsmännen, såväl

i Stockholm som i vissa andra större städer exekutionsbiträdena alltsedan

införselinstitutet erhållit tillämpning jämväl i avseende å skatt självständigt

meddelat beslut örn införsel till gäldande av utskylder och allmänna avgifter.

På grund av det stora antalet sådana införselärenden har det nämligen icke

varit möjligt för utmätningsmännen att själva hinna handlägga desamma. Då

det sålunda tillämpade förfaringssättet icke lärer hava varit förenat med några

olägenheter, torde knappast böra ifrågakomma att söka åvägabringa ändring i

praxis därhän att den kommer i överensstämmelse med lagens föreskrifter.

I stället synes man nu böra träffa sådana bestämmelser att hinder författningsenligt

ej möter att i de städer, där så prövas erforderligt, tillämpa förfaringssättet.

Då behov att kunna anlita exekutionsbiträden för handläggning av ifrågavarande

ärenden föreligger endast beträffande de större städerna, saknas anledning

att nu helt allmänt tillägga nämnda befattningshavare behörighet att

handlägga dessa ärenden. Härutinnan må jämväl erinras att förslag i sådan

Departe
ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

riktning så sent som år 1932 varit föremål för riksdagens prövning utan att

vinna någondera kammarens bifall. Å andra sidan torde man ej heller böra i

lagen uppdraga någon bestämd gräns i förevarande hänseende mellan de olika

städerna allt efter deras storlek. Däremot synes frågan lämpligen kunna lösas

på det sätt att Kungl. Maj :t i lagen bemyndigas att tillägga exekutionsbiträde

i stad behörighet att handlägga ärenden angående införsel för skatt. Med en

sådan anordning skulle följa möjlighet att i varje särskilt fall pröva såväl

behovet av utsträckt behörighet för exekutionsbiträde som ock huruvida

därav kunde föranledas olägenhet.

I enlighet med vad nu anförts har jag låtit upprätta förslag till ändring i

21 § införsellagen. Körslaget innebär att, där så beträffande viss stad finnes

erforderligt, Kungl. Maj :t skall äga förordna att ärenden av förevarande slag

skola kunna handläggas jämväl av exekutionsbiträde. Har exekutionsbiträde

erhållit sådan behörighet, skall enligt förslaget vad om utmätningsman gäller

tillämpas å honom. Härav blir bland annat en följd, att klagan över exekutionsbiträdes

förfarande skall föras i samma ordning som klagan över utmätningsmans

förfarande, d. v. s. hos överexekutor. Då tillräckliga skäl icke

synas föreligga att medgiva rätt för utmätningsman att vidtaga jämkning i

exekutionsbiträdes införselbeslut, upptager förslaget icke något stadgande härom.

Genomföres den sålunda ifrågasatta lagändringen, lärer det få ankomma å

chefen för finansdepartementet att anmäla fråga om därav föranledd ändring

i restindrivningsförordningen.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag angående tillägg till

21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar samt hemställer, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet :

Gösta Tidelius.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majsts proposition nr 125.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 5 februari

1934.

Närvarande:

justita erådet Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Grefberg,

Forssman.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 26 januari

1934, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående tillägg till 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel

i avlöning, pension eller livränta.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

revisionssekreteraren Ove Hesselgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 125.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 16 februari 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet och chefen

för finansdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Schlyter, lagrådets den 5 februari 1934 avgivna utlåtande över det den

26 januari 1934 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående tillägg

till 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller

livränta; därvid föredraganden hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

340273

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående tillägg till 21 § lagen den 14 juni 1917 a1 i texten
  2. 1LU 1934:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående tillägg till 21 § lagen den 14 juni 1917 s. 1 i texten