Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 37 och 46 riksdagsordningen

1934-01-24 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:127, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 37 och 46 riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av §§ 37 och 46 riksdagsordningen; given Stockholms

slott den 16 februari 1934.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t

härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 37 och 46 riksdagsordningen.

§ 37.

1. Å varje---sådant bevilja.

2. Vardera kammaren---ställe inträda.

3. Därest i---kammaren tillsättas.

4. Å urtima---förekommande ärenden.

5. Valen till---beslutad stadga.

6. Ej må statsrådsledamot i annat fall än i § 46 mom. 2 sägs, ej heller

justitieråd eller regeringsråd i utskott eller val till utskott deltaga.

Ej heller —--§ 39 mom. 2 förmäles.

§ 46.

1. Finner utskott sig behöva av någon Konungens ämbetsman eller av allmänt

verk inhämta muntliga eller skriftliga upplysningar, äger utskottet att,

genom sin ordförande, hos den statsrådets ledamot, som Konungen därtill

vid varje riksdag förordnar, begära Konungens befallning till vederbörande

att de äskade upplysningarna meddela; dock böra statskontoret samt bankooch

riksgäldsverken, i frågor örn redovisning av medel, alla äskade upplysningar

omedelbarligen avgiva.

2. Då Konungens propositioner och i anledning därav väckta förslag i utskott

behandlas, äger ledamot av statsrådet, där han så önskar, efter anmälan

hos utskottets ordförande vid överläggningarna närvara och däri deltaga.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 127. ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Statsrådsledamot må jämväl låta genom ämbets- eller tjänsteman meddela utskott

upplysningar i dylikt ärende.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 16 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anför:

»I riksdagsordningen § 37 mom. 6 stadgas, bland annat, förbud för ledamot

av statsrådet att i utskott eller val till utskott deltaga. Detta förbud, som

upptogs i 1810 års riksdagsordning och alltsedan dess kvarstått i grundlagen,

torde hava tillkommit närmast för att skydda riksdagen mot obehörig påtryckning

från regeringsmaktens sida. Ifrågavarande stadgande är emellertid icke

väl förenligt med den gestaltning vårt statsskick numera erhållit. Då regeringsbildningen

sker med hänsyn till representationens sammansättning, böra

så långt ske kan möjligheter beredas till förtroendefull samverkan mellan

regeringsmakten och representationen. I länder med representativt statsskick

förekommer regelmässigt ett direkt samarbete mellan regeringen och representationens

utskott. Den i förevarande hänseende gällande ordningen i vårt land

har medfört påtagliga praktiska olägenheter. Vid flerfaldiga tillfällen har

sålunda yppats behov av direkt samråd mellan statsrådsledamot och utskott,

som haft en proposition till behandling. I riksdagen hava också under de senare

åren vid ett par tillfällen väckts motioner i syfte att bereda statsrådsledamot

tillträde till utskottens förhandlingar. Dessa motioner hava dock icke

vunnit riksdagens bifall.

Då det synts mig angeläget att frågan örn statsråds tillträde till utskott

bleve närmare utredd, har jag med stöd av nådigt bemyndigande den 16 september

1933 uppdragit åt ledamoten av riksdagens första kammare professorn

C. A. Reuterskiöld, talmannen i riksdagens andra kammare ombudsmannen

Aug. Sävström och professorn Georg Andrén att såsom sakkunniga verkställa

sådan utredning. De sakkunniga hava därefter i en den 24 januari innevarande

år till mig överlämnad promemoria framlagt utredning i frågan jämte

förslag till ändrad lydelse av §§ 37 och 46 riksdagsordningen. Detta förslag

innefattar bestämmelse att, då Konungens propositioner och i anledning därav

väckta förslag i utskott behandlas, ledamot av statsrådet, där han så önskar,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

skall äga att efter anmälan hos utskottets ordförande vid överläggningarna närvara

och däri deltaga. Tillika föreslås stadgande därom, att statsrådsledamot

må genom ämbets- eller tjänsteman meddela utskott upplysningar i dylikt

ärende.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit finner jag vara en väl avvägd lösning

av frågan och jag kan även i allt väsentligt ansluta mig till vad de sakkunniga

i promemorian anfört till motivering av sitt förslag. Jag vill därför

föreslå, att proposition med det förslag till grundlagsändring som de sakkunniga

utarbetat avlåtes till riksdagen.

Den omförmälda promemorian jämte en särskild promemoria angående samarbetet

mellan regeringsledamöter och representationens utskott i vissa främmande

länder, vilken de sakkunniga låtit upprätta, torde såsom bilaga få åtfölja

detta protokoll.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till ändrad lydelse av §§ 37 och 46

riksdagsordningen samt hemställer, att förslaget måtte föreläggas riksdagen

till prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 127.

5

Bilaga.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Sedan undertecknade tillkallats att såsom sakkunniga inom justitiedepartementet

biträda med utredning av, bland annat, frågan om statsråds tillträde

till utskott, få vi härmed överlämna bifogade promemoria med utredning i

denna fråga jämte förslag till ändrad lydelse av §§ 37 och 46 riksdagsordningen.

Såsom sekreterare beträffande denna utredning har hovrättsassessorn

B. Hagström biträtt de sakkunniga. Stockholm den 24 januari 1934.

C. A. REUTERSKIÖLD. AUG. SÄVSTRÖM.

GEORG ANDRÉN.

B. Hagström.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Promemoria

med utredning rörande frågan om statsråds tillträde till

utskott.

Författningen av 1809—1810 tillkom under ett väsentligt inflytande av

maktfördelningsläran. Konungen skulle ensam styra riket, och statsrådsledamöterna,

vilka skulle vara Konungens förtroendemän vid riksstyrelsens utövande,

ansågos icke i denna egenskap böra få deltaga i riksdagsarbetet. Vid

tillkomsten av 1810 års riksdagsordning ifrågasattes också att förbjuda statsrådsman!

ot att utöva riksdagsmannaskap. Bestämmelse härom kom dock icke

att inflyta i riksdagsordningen, men förbud meddelades för statsråd att deltaga

i utskott eller val till utskott. Som statsrådsledamot ej i denna egenskap

ägde rätt att uppträda i riksdagen, kunde han deltaga i riksdagsdebatterna

endast därest han var ledamot av något stånd och då endast inom detta. Då

statsråden i regel tillhörde adeln, blev det i allmänhet endast på riddarhuset

regeringen direkt kunde framföra sina synpunkter. Till en början uppträdde

även här statsrådsledamöterna mera sällan och då närmast såsom enskilda

riksdagsmän. Efter hand framträdde statsråden oftare på riddarhuset och

till försvar för regeringens förslag. Sedan vid 1856—1858 års riksdag möjlighet

till gemensam överläggning mellan stånden införts, tillerkändes emellertid

statsråd vid 1859—1860 års riksdag rättighet att i denna egenskap deltaga

i sådan överläggning.

Enligt 1866 års riksdagsordning fingo statsråden närvara vid kamrarnas

sammanträden och deltaga i överläggningarna. Däremot upptogs i § 43 riksdagsordningen

det numera till § 37 mom. 6 överflyttade stadgandet örn förbud

för statsråden att deltaga i utskottsbehandlingen av ärendena. Tanken att

upphäva detta förbud kom under den nuvarande riksdagsordningens första tid

till uttryck i den statsvetenskapliga litteraturen, men först år 1928 framfördes

frågan i riksdagen genom en motion i ämnet (nr 247 i första kammaren av

herr Möller). I denna motion yrkades, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

anhålla örn förslag till sådan ändring av grundlagen, att regeringens ledamöter

fingo rätt att deltaga i utskottens överläggningar men icke i deras beslut.

I samband härmed yrkades jämväl, att riksdagen skulle begära förslag

till sådan grundlagsändring, att statsrådsledamot bleve berättigad att vid

kamrarnas och utskottens överläggningar låta sig företrädas av statssekreterare.

I motionen framhölls den utveckling till parlamentarism vårt statsskick

genomgått samt att förbudet för statsråd att deltaga i utskottsförhandlingar,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 127.

7

som tillkommit för att skydda riksdagen mot regeringsmaktens påtryckningar,

numera saknade fog. Enligt parlamentarismens idé vore det självfallet, att regering

och riksdag skulle samarbeta och icke betrakta varandra som två principiellt

åtskilda, i vissa avseenden konkurrerande statsmakter. Hos oss kunde

emellertid i utskotten, där den egentliga sakbehandlingen i riksdagen ägde

rum, träffas uppgörelse i en genom proposition framlagd fråga helt utan vederbörande

statsråds medverkan. Denne komme därigenom att stå inför ett

mer eller mindre fullbordat faktum. Statsråden plägade väl under band

skaffa sig upplysningar örn frågornas läge i utskotten och samråda med utskottsledamöter

örn eventuella jämkningar i propositionerna, men detta innebure

en betungande och onödig omväg. Genom statsrådens närvaro i utskotten

skulle även missförstånd, som kunde uppkomma angående statsrådets intentioner

med ett förslag, snabbt uppklaras. Man kunde vänta sig att den

sakliga behandlingen av många ärenden skulle vinna på att statsråden finge

närvara i utskotten. Till lättande av statsrådens arbetsbörda borde vidare

statssekreterare erhålla rätt att i kamrarna och utskotten företräda statsråden.

Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 19) avstyrkte emellertid motionen, som

avslogs av båda kamrarna. Utskottet framhöll att med det i motionen väckta

förslaget avsetts att stärka regeringsmaktens ställning. Utskottet vore emellertid

icke övertygat, örn icke förslaget tvärtom skulle framkalla större beroende

än nu för regeringen i förhållande till riksdagen och dess utskott. De

praktiska olägenheterna med det nuvarande systemet hade av motionären tillmätts

för stor betydelse. Nödvändigheten för regeringsledamöterna att i stor

utsträckning närvara vid kamrarnas sammanträden vore för övrigt så pass

betungande och tidsödande, att det vore olämpligt att införa ett institut, som

ytterligare i hög grad skulle taga tid i anspråk för riksdagsförhandlingar på

bekostnad av den tid, som krävdes för regeringsärendenas beredning. Vad anginge

frågan örn statssekreterarnas tillträde till kamrar och utskott ansåge

utskottet, att i varje fall endast statsråden, som hade konstitutionellt ansvar

inför riksdagen, borde tillåtas att där uppträda. Utskottet ville dessutom

erinra därom, att utskotten, såsom ej sällan skedde, kunde inbjuda statssekreterare

liksom andra personer att inför utskottet föredraga viss fråga eller lämna

upplysningar.

År 1930 framfördes ånyo i motion (nr 239 i första kammaren av herr Möller

m. fl.) förslag i samma hänseenden som 1928, denna gång i samband med

åtskilliga andra reformförslag. Förslaget avstyrktes även nu av konstitutionsutskottet

(utlåtande nr 20) under åberopande av de år 1928 anförda skälen.

Utskottets hemställan om avslag å motionen bifölls av kamrarna.

Beträffande de i riksdagen framförda förslagen att bereda statsråd tillträde

till utskott har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, anförts att en

sådan reform kunde förändra regeringens och riksdagens inbördes maktställning.

Härvidlag hava dock förmodanden om reformens verkningar gjorts

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr l£7.

i rakt motsatta riktningar. Emellertid torde en reform, varigenom statsråden

beredas tillfälle att deltaga i utskottens överläggningar men icke i deras beslut

och som ej innebär skyldighet för statsråd att infinna sig i utskott, icke kunna

på något avgörande sätt inverka på regeringens politiska maktställning. I den

mån förskjutningar ske i maktbalansen mellan regering och riksdag torde de

bero på allmänpolitiska omständigheter och personförhållanden, och icke på en

teknisk arbetsanordning som den ifrågasatta. Däremot torde en dylik reform

vara ägnad att befrämja en saklig och fullständig granskning av propositionerna

i riksdagen. I länder med representativt statsskick förekommer också

regelmässigt ett direkt samarbete mellan regeringen och representationens utskott.

Härutinnan må hänvisas till den redogörelse för samarbetet mellan regeringsledamöter

och representationens utskott i vissa främmande länder, vilken

bifogas denna promemoria.

Genom den vidlyftiga och noggranna utredning, som i vårt land lämnas i propositionerna

eller åtföljer dessa, erhålla visserligen utskotten i regel ett fastare

underlag för sitt arbete än som är vanligt i främmande länder. Men det måste

likväl betraktas som en olägenhet med vår nuvarande ordning, att den statsrådsledamot,

som närmast bär det konstitutionella ansvaret för en propositions

framläggande, är förhindrad att direkt inför det beredande utskottet framlägga

sina synpunkter och lämna erforderliga upplysningar. Utskottens rätt att hos

Kungl. Majit begära upplysningar från verk eller ämbetsmän samt den ofta

tillämpade praxis att inbjuda ämbetsmän och sakkunniga till utskotten för att

föredraga frågor eller lämna meddelanden kunna icke anses tillfyllest för

att alltid klarlägga regeringens avsikt.

Det måste även anses önskvärt, att statsråden erhålla tillfälle att i utskotten

förhandla om ifrågasatta ändringar och modifikationer i de framlagda propositionerna.

Ofta föreslå utskotten betydelsefulla ändringar i en framlagd proposition

och regeringen är då hänvisad till att i kamrarna försvara sitt förslag

och kommer därigenom i efterhand gentemot utskottsmajoriteten. Väl

kunna statsråden genom enskilda utskottsledamöter erhålla underrättelser örn

en frågas läge i utskott samt genom privata förhandlingar medverka vid modifikationer

och ändringar i propositioner. Ett sådant underhandsförfarande,

som framtvingas av det nuvarande förbudet för statsråd att deltaga i utskottsförhandlingarna,

kan emellertid med vidsträckt tillämpning medföra åtskilliga

vanskligheter. En svårlöst frågas sakliga behandling och allsidiga belysning

torde bäst främjas genom en officiell förhandling mellan vederbörande statsråd

och utskottets samtliga ledamöter. Vid en sådan förhandling skulle vederbörande

statsråd även kunna i en ömtålig fråga lämna upplysningar, vilka

icke vore möjliga att meddela i propositionen.

En rätt för statsrådsledamöter att närvara i utskott synes emellertid böra

begränsas till de fall, då i utskottet behandlas propositioner ävensom motioner,

som väckts i anledning av propositioner, och andra på grund av propositioner

framställda förslag. Statsråden böra sålunda icke få rätt att deltaga i

överläggningarna angående motioner som väckts utan samband med proposition.

De ovan anförda skälen för statsråds rätt att närvara vid propositioners

behandling gälla icke beträffande sistnämnda slag av motioner.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 127.

9

Vad sålunda anförts om rätt för statsrådsledamot att deltaga i utskottens

överläggningar avser närmast departementschef, som kontrasignerat en proposition,

men även andra statsrådsledamöter böra, då anledning därtill finnes,

kunna närvara och deltaga i överläggningarna.

Mot de tidigare motionsvis framförda förslagen angående rätt för statsråd att

närvara i utskott har anmärkts, att reformen skulle alltför mycket inkräkta på

statsrådens redan förut synnerligen upptagna tid. Härvidlag må emellertid

erinras, att det endast är fråga örn en rätt för statsråd att, när han efter egen

omprövning finner det nödigt, bevista överläggningarna angående propositioner

och i samband därmed behandlade frågor. I praktiken torde ej heller rätten

att närvara i utskott komma att tagas i anspråk i andra fall än då mera betydelsefulla

propositioner behandlas eller eljest särskild anledning föreligger. Ej

sällan torde för övrigt den tid en statsrådsledamot komme att tillsätta för att i

utskott klarlägga sin uppfattning i en fråga och underhandla örn dess lösning

komma att uppvägas av tid, som han skulle vinna genom att i mindre utsträckning

behöva förhandla med enskilda utskottsledamöter.

Till lättande av statsrådens arbetsbörda och för att befrämja utskottens fullständiga

kännedom örn ärendena synes det emellertid lämpligt, att statsråden

erhålla rättighet att genom ämbets- eller tjänstemän, som deltagit i ärendenas

beredning inom departementen eller eljest besitta sakkunskap i det föreliggande

ämnet, lämna utskotten upplysningar. I främsta rummet lärer härför böra

anlitas vederbörande statssekreterare eller motsvarande befattningshavare, som

närmast under departementschefen förestår riksdagsärendenas beredning i departementet.

När statsrådsledamot ej är närvarande, synas dylika upplysningar

regelmässigt ej böra meddelas genom annan än statssekreterare eller i varje

fall ej annat än i närvaro av denne. Även statssekreteraren bör därvid endast

lämna rent sakliga upplysningar; endast statsråden bör det tillkomma att deltaga

i överläggningar av mera politisk natur. De invändningar, vilka framställts

mot de tidigare väckta förslagen att tillåta statssekreterare att uppträda

i riksdagen, torde i främsta rummet hava avsett statssekreterares uppträdande

i kamrarna såsom ersättare för statsrådsledamot. En reform, som

endast giver statssekreterare rätt att yttra sig i utskott för meddelande av

sakliga upplysningar, torde icke vara ägnad att ingiva betänkligheter. Statssekreterarnas

ställning blir i princip icke annan än övriga ämbets- och tjänstemäns,

vilka på statsrådsledamots uppdrag meddela utskott upplysningar. Den

föreslagna rätten att använda ämbets- och tjänstemän för upplysningars meddelande

anknyter till den förut berörda praxis, att sådana personer av utskott

inbjudas i dylikt syfte. I denna praxis avses icke att göra någon ändring

genom den nu ifrågasatta reformen.

Bestämmelser om statsråds tillträde till utskott synas lämpligen kunna införas

i § 46 riksdagsordningen. Därvid synes jämväl böra stadgas, att statsrådsledamot

skall vara skyldig att i förväg hos utskottets ordförande anmäla,

att han önskar närvara vid utskottets överläggningar. Därest härutöver särskilda

ordningsföreskrifter skulle anses erforderliga, exempelvis angående skyldighet

att låta underrätta departementschef när proposition skall behandlas i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

utskott, kan riksdagen införa sådana bestämmelser i de reglementariska föreskrifter

riksdagen jämlikt § 78 riksdagsordningen äger fastställa. I § 37

mom. 6 riksdagsordningen, däri stadgas förbud för statsrådsledamot att i utskott

eller val till utskott deltaga, synes böra insättas en hänvisning till det

i § 46 riksdagsordningen föreslagna undantaget från denna regel.

De sakkunniga hava i enlighet med vad sålunda anförts upprättat förslag

till ändrad lydelse av §§ 37 och 46 riksdagsordningen, vilket bifogas.1

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade grundlagsförslaget, har

här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

11

P. M.

angående samarbetet mellan regeringsledamöter och representationens

utskott i vissa främmande länder.

I främmande länder hava ministrarna i regel tillträde till förhandlingarna i

representationens utskott. Oftast är dock någon rätt för ministrarna i sådant

hänseende icke fastslagen i författningen. Örn bestämmelser i fråga örn samarbetet

mellan regeringen och utskotten över huvud äro givna, förekomma de i

regel i kamrarnas arbetsordningar; ej sällan är samarbetet helt oreglerat.

Nämnda förhållande sammanhänger därmed, att i de flesta främmande länder

utskottsväsendet över huvud endast är flyktigt eller på enstaka punkter reglerat

i författningen och att de närmare bestämmelserna örn utskottsväsendet i allmänhet

lämnas i förefintliga arbetsordningar.

Genom utrikesdepartementets försorg hava införskaffats upplysningar angående

rättsregler och praxis å ifrågavarande område i vissa främmande länder.

Huvudsakligen med ledning av dessa upplysningar må följande anmärkas.

I Danmark finnas inga stadganden angående ministrarnas tillträde till utskotten.

Likväl förekommer ett synnerligen livligt direkt samarbete mellan

ministrarna och utskotten. Vid så gott som alla viktigare frågors utskottsbehandling

äger sålunda samråd rum med vederbörande minister. Särskilt ofta

förekommer sådant mellan ministrarna och folketingets budgetutskott. I

regel tages initiativ till samråd från utskottens sida; utskottsordfbranden

anhåller, att ministern skall komma tillstädes vid en frågas behandling. Initiativet

kan emellertid även utgå från ministern, örn han önskar giva utskottet

särskilda upplysningar, t. ex. sådana, som icke lämpa sig för offentligheten.

Ministrarna åtföljas emellanåt i utskotten av ämbetsmän, som kunna lämna

tekniska upplysningar eller vara behjälpliga vid ändringsförslags utarbetande.

Vad beträffar Norge finnes icke någon annan bestämmelse om statsrådens

deltagande i utskottens arbete än en i stortingets arbetsordning intagen föreskrift

rörande överläggning mellan regeringen samt utrikes- och konstitutionsutskottet

i utrikespolitiska frågor. Detta utskott motsvarar på berörda

område ej blott konstitutionsutskottet utan även utrikesnämnden i Sverige och

dess ställning beträffande utrikespolitiken liknar nämndens. Även utanför

det utrikespolitiska området förekommer emellertid i Norge liksom i Danmark

samarbete mellan regeringen och representationens utskott, ehuru några

uttryckliga stadganden därom ej finnas. I Norge synes dock samarbetet

ej vara fullt så livligt som i Danmark, och någon bestämd praxis för dess

former har ej utbildat sig. Varje år förekommer det emellertid flera gånger,

att statsråden — med eller utan biträde av departementstjänstemän •— deltaga

i det ena eller andra utskottets sammanträden för överläggning i förekommande

frågor. Initiativet till statsrådens deltagande i utskottens arbete utgår

än från statsrådens, än från utskottens sida. Det förekommer även ofta, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

departementstjänstemän på utskottens anmodan, utan att statsråd är närvarande,

deltaga i utskottens sammanträden för meddelande av sakliga upplysningar

och för att lämna biträde vid den tekniska utformningen av ändringsförslag.

I Finland, vilket lands författning alltjämt uppvisar betydande likhet med

vår, regleras riksdagens arbetsformer, liksom hos oss, i huvudsak genom en

riksdagsordning av grundlags karaktär, i vilken även givas bestämmelser örn

utskottsorganisationen och statsrådsledamöternas ställning till utskotten. I

44 § av 1928 års riksdagsordning stadgas sålunda, att medlem av statsrådet

ej må vara ledamot i utskott. Tillika föreskrives emellertid i 52 §, att statsrådets

medlemmar må deltaga i utskottens sammanträden och överläggningar,

där icke utskottet i något fall annorlunda beslutar. Statsrådsmedlem anses

ha rätt att till utskott medtaga biträden. I detta sammanhang må även anmärkas,

att riksdagen enligt riksdagsordningens 53 §, som utgör en nära

motsvarighet till vår riksdagsordnings nuvarande 46 §, har rätt att av myndighet

erhålla skriftliga och muntliga upplysningar. I praxis hava statsrådets

ledamöter endast i förhållandevis ringa utsträckning deltagit i utskottssammanträden

och detta i regel blott när viktigare frågor varit före. Flitigast

har kommunikation mellan regeringen och utskott ägt rum i utrikespolitiska

frågor. Utrikesministern har ganska ofta efter framställning av utrikesutskottet

bevistat dettas sammanträden, därvid ej sällan åtföljd av en eller

flera medhjälpare som representerat särskild sakkunskap. Slutligen må

anmärkas, att år 1933 biträdande finansministern på regeringens initiativ, i

strid mot tidigare sedvänja, regelbundet närvarit i statsutskottet vid budgetens

behandling, och att det uppgivits, att den nuvarande regeringen anser det böra

bliva praxis, att finansministern eller biträdande finansministern följer budgetens

utskottsbehandling.

Vad Tyskland angår hade enligt 1919 års författning riksministrarna obegränsad

rätt att vara närvarande i utskotten och när som helst där erhålla

ordet, även utom dagordningen, och de hade även skyldighet att på utskotts

begäran infinna sig där. Ministrarna hade även rätt att i utskotten låta sig

företrädas av andra samt att vid personlig närvaro anlita medhjälpare. Samarbetet

mellan regeringen och utskotten har intill år 1933 varit synnerligen

livligt. Med nuvarande förhållanden i Tyskland sakna emellertid ifrågavarande

bestämmelser all aktualitet.

Enligt den i Österrike efter kriget antagna författningen gällde i detta

land liknande regler som i Tyskland. Även i Österrike var samarbetet mellan

regeringen och riksdagsutskotten utomordentligt omfattande, men liksom i

Tyskland sakna efter diktaturens införande 1933 författningens bestämmelser

i förevarande hänseende aktualitet.

Även vad Tjeckoslovakien angår finnes i den efter kriget antagna författningen

bestämmelser av nästan samma innebörd som i Tysklands och Österrikes

författningar. I regel deltager vederbörande minister i utskottsbehandlingen

av varje viktigare fråga, oftast på eget initiativ men någon gång efter

framställning av vederbörande utskott. Ministrarna låta sig även ofta företrädas

av någon departementstjänstemän.

I Nederländerna regleras samarbetet mellan regeringen och riksdagens utskott

i kamrarnas arbetsordningar. De beredande utskotten i vardera kammaren

kunna framställa motiverad anhållan örn muntlig överläggning med en

minister eller skriftligen begära upplysningar av honom. Ministrarna äga

medtaga biträden till utskottssammanträdena. Utskotten äro skyldiga att i

sina utlåtanden redogöra för sina förhandlingar med regeringen. Utrikesutskottet

och budgetutskottet havn närmare reglerade befogenheter att av ministrarna

begära alla de upplysningar, de anse nödiga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

13

Även i Belgien förekommer samarbete mellan ministrarna och utskotten.

I Frankrike stadgas i senatens arbetsordning, att utskott äger träda i omedelbar

förbindelse med ministrarna genom sin ordförande eller därtill särskilt

utsedda ledamöter. I deputeradekammarens arbetsordning lämnas ingen föreskrift

om samarbetet mellan ministrarna och utskotten, ehuru utskottens arbetsformer

äro noga reglerade. I praxis överlägga emellertid ministrarna

emellanåt såväl med senatens som med deputeradekammarens utskott; dock

synes detta ej ske i större utsträckning utan endast vid viktigare avgöranden,

såsom vid behandling av budgeten, betydelsefulla utrikespolitiska frågor, förslag

till allmänna arbeten av större omfattning o. s. v. Initiativet till samråd

utgår än från ministrarnas, än från utskottens sida. Utskotten anses hava

rätt att vid behandling av regeringsförslag genom sin ordförande tillkalla vederbörande

minister för att av denne erhålla kompletterande förklaringar och upplysningar.

Ministern äger emellertid i dylikt fall utsätta sammanträffandet

med utskottet till »den med hänsyn till statens intressen lägligaste tidpunkten».

En minister anses även hava rätt att påkalla utskottssammanträde för meddelande

av upplysningar, som han anser böra komma till utskottets kännedom.

Ministrarna äga medtaga biträden till utskottens sammanträden. Vanligen

åtföljes ministern av någon högre funktionär inom vederbörande regeringsdepartement.

Vad England angår är utskottsväsendet i den bemärkelse, som avses i vårt

land, förhållandevis litet utvecklat, ehuru det på senare år vuxit i betydelse.

Numera hänskjutas sålunda i regel inom underhuset lagfrågor till »standing

committees». Ministrarnas ställning till utskotten regleras, liksom deras förhållande

till parlamentet, i överensstämmelse med engelsk tradition endast

genom sedvanerätt. Ministrarna hava icke i sådan egenskap någon rätt att

uppträda i parlamentet, men enligt sedvanerätt måste de tillhöra detsamma som

ledamöter. Ej heller kunna de uppträda i utskott utan att tillhöra detta. Vederbörande

minister inväljes emellertid regelmässigt i det utskott, som behandlar

ett av honom framlagt förslag. Liksom premiärministern leder underhusets

arbete, leder vederbörande minister utskottets. Ministern anlitar i allmänhet

ett eller oftast flera biträden vid utskottsbehandlingen.

Slutligen må nämnas, att även i Amerikas förenta stater, där det icke finnes

något parlamentariskt styrelsesätt och där ministrarna icke äga tillträde till

kongressens hus, ett inofficiellt samarbete i viss utsträckning äger rum mellan

ministrarna och utskotten.

B. Hagström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av §§ 37 och 46 riksdagsordningen. s. 1 i texten
  2. KU 1934:22 Konstitutionsutskottets memorial Nr 22 s. 1 i texten