Sök i Ratio Lex

Angående utbetalning förskottsvis av statsbidrag till vägbeläggningar med begränsad varaktighet

1934-02-16 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:131, Angående utbetalning förskottsvis av statsbidrag till vägbeläggningar med begränsad varaktighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

1

Nr 131.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbetalning

förskottsvis av statsbidrag till vägbeläggningar

med begränsad varaktighet; given Stockholms

slott den 16 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

I skrivelse den 7 februari 1934 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

med anledning av en av mig under hand gjord förfrågan, i vilken omfattning

material förelåge för bedömande av spörsmålet, huruvida en utsträckt användning

av vägbeläggningar med begränsad varaktighet, s. k. halvpermanenta

vägbeläggningar, kunde komma till stånd, framlagt utredning och

förslag i sådant hänseende.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 131.

370 84

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 131.

Innan jag redogör för vad styrelsen anfört, vill jag erinra att i 1931 års

sjätte huvudtitel av dåvarande departementschefen upptogos till behandling

vissa förhållanden, beträffande vilka ett reglerande eller kontrollerande ingripande

från statens sida i syfte att begränsa vägunderhållskostnaderna

kunde ifrågasättas. Med avseende å vägbeläggningar med begränsad varaktighet

— indränkningar av vägmaterialet med asfalt, tjära eller annat

bindemedel samt ytbehandling av vägbanan med dylika medel — anförde

departementschefen i nämnda sammanhang (sid. 53):

I den mån dylika beläggningar förekomma, torde utgifterna för desamma

avföras såsom underhållskostnader. Då en beläggning av ifrågavarande slag;

närmast torde kunna betraktas såsom en form av förstärkt underhåll, bör

häremot icke vara något att i och för sig erinra. Dylika beläggningar kunna

under vissa förutsättningar vara väl motiverade; i utlandet lära de på manga

håll användas även på starkt trafikerade vägar. Dessa beläggningar äro

emellertid ekonomiskt berättigade först när trafiken nått en jämförelsevis

stor omfattning. Av särskild vikt är, att beläggningarna utföras under sakkunnig

ledning. För att förebygga att ifrågavarande beläggningar komma

till användning i fall, där detta icke kan anses vara ekonomiskt riktigt, och

att de utföras på olämpligt sätt synes böra införas bestämmelse — att gälla

såsom villkor för utgifternas inräknande i underhållskostnaden — dels att,

innan beträffande viss vägsträcka beläggning av förevarande art kommer till

användning, medgivande därtill skall hava lämnats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

dels ock att beläggningens anbringande skall hava skett enligt

av styrelsen meddelade anvisningar samt under tillsyn av vederbörande vägingenjör

eller annan person, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen därtill

godkänt. Härvid förutsattes, att styrelsen kommer att utfärda normalbestämmelser

för ifrågavarande vägbeläggningars utförande och underhåll.

Mot vad sålunda anförts uttalade riksdagen icke någon erinran (skrivelse

nr 201).

I anslutning härtill utfärdades sedermera den 21 maj 1931 kungörelse

(nr 230) örn ändrad lydelse av de vid kungörelsen den 22 oktober 1927

(nr 383) angående dispositionen av anslag till bidrag till vägunderhållet på

landet m. lii. fogade anvisningarna. Kungörelsen trädde i kraft den 1 juli

1931. De sålunda ändrade anvisningarna innehålla under punkten 6 följande:

I kostnadsunderlaget för beräkning av bidrag till vägunderhåll må ej inräknas

kostnad för indränkningar av vägmaterialet med asfalt, tjära eller

annat bindemedel eller för ytbehandling av vägbanan med dylika medel (vägbeläggningar

med begränsad varaktighet) med mindre dels, innan beträffande

viss vägsträcka beläggning av förevarande art kommer till användning, medgivande

därtill lämnats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dels ock beläggningens

anbringande skett enligt av styrelsen meddelade anvisningar

samt under tillsyn av vederbörande vägingenjör eller annan person, som

styrelsen därtill godkänt.

Bland arbeten av nu nämnt slag ingå alltså icke åtgärder allenast för

bindande av damm; kostnaderna för dylika åtgärder må enligt punkt 7 i

samma anvisningar utan särskilt medgivande ingå i kostnadsunderlaget för

underhållsbidrags beräknande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 131.

I sin förenämnda skrivelse har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit,

att den omfattning, vari vägbeläggningar med begränsad varaktighet kommit

till användning inom de skilda länen, vore mycket skiftande; i vissa län

hade under de år, då sådana arbeten på nyss angivet sätt kontrollerats,

alltså åren 1931—1933, några sådana alls icke kommit till utförande. Sammanlagt

hade dock ökningen av dylika beläggningar under nämnda år varit

avsevärd. Medan totalkostnaderna för beläggningar, utförda med styrelsens

medgivande, år 1931 uppgått till 295,800 kronor och ar 1932 till 2,030,100

kronor, hade motsvarande kostnad för år 1933 utgjort 2,476,600 kronor.

Totallängden vid 1932 års utgång av vägar, försedda med halvpermanent

beläggning, kunde med ledning av uppgifter från svenska väginstitutet angivas

till 392 kilometer. Längden av befintliga vägar med grusunderhåll, där med

hänsyn till underhållskostnadernas storlek deras förseende med beläggning

skulle vara ekonomiskt lönande, hade uppskattats till omkring 1,000 kilometer,

varvid tagits i beräkning vägar med en trafik av mer än 400 fordon per

dygn. I fråga örn dessa vägar komme en halvpermanent beläggning att

medföra förbilligat framtida underhåll och därmed direkt ekonomisk vinst.

Dessutom kunde en avsevärd trafikvinst beräknas uppkomma genom minskad

åtgång av drivmedel och minskat slitage å fordonen. Slutligen borde beaktas

fördelen av att vägarna bleve dammfria, vilket vore av särskild betydelse

i tättbebyggda samhällen och i odlade trakter.

Härefter yttrar sig styrelsen närmare örn förutsättningar och möjligheter

för utförande av halvpermanenta vägbeläggningar. Om den rent tekniska

sidan av saken anför styrelsen:

Under senare år hade svenska väginstitutet på skilda platser i landet

utfört provvägar, varvid dylika beläggningar i stor utsträckning blivit utförda

och undersökta. De erfarenheter, som därvid vunnits, vöre delvis

redan publicerade i väginstitutets meddelanden, varjämte beskrivning av

vissa beläggningstypers utförande för närvarande vore under utarbetande.

Halvpermanenta beläggningar utfördes huvudsakligen med hjälp av bituminösa

bindemedel: av asfalt eller tjära, av asfalt- eller tjärlösningar eller

av asfalt- eller tjäremulsioner. De allmännast förekommande utföringssätten

vore i korthet följande, angivna i ungefärlig kostnadsföljd: 1) vägbanans

impregnering och därpå följande ytbehandling; 2) beläggningsmaterialets

blandning på vägen (s. k. hyvelblandning); 3) indränkning av utbrett makadamlager

och ytbehandling; 4) utläggning av färdigblandad beläggningsmassa

(oftast tillverkad invid arbetsplatsen).

De båda förstnämnda beläggningstyperna hade, såsom varande de billigaste,

under de senaste åren tillvunnit sig allt större intresse. Impregnering och

ytbehandling kunde utföras för en kostnad av endast 60 ä 75 öre per kvadratmeter.

Sådan beläggning, med tjära såsom bindemedel, hade under de sistförflutna

tvenne åren utförts inom Värmdö skeppslags väghållningsdistrikt i

en förhållandevis stor utsträckning och enligt hittills vunnen erfarenhet med

gott resultat. Örn denna och därmed i kostnadshänseende jämställda beläggningar

infriade de förhoppningar, som man nu hade anledning ställa på

desamma, skulle för en måttlig kostnad ännu större delar av landsbygdens

vägnät än som i det föregående angivits kunna förses med en för lättare

trafik lämplig beläggning och vägarna därigenom bliva dammfria.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 131.

Så kallad kyvelblandning torde enligt de försök, som verkställts vid svenska

väginstitutets provvägar, kunna utföras till ett pris av omkring dubbla den

nyssnämnda kostnaden. Denna beläggning ansåges under vissa betingelser

erbjuda stora fördelar men hade ännu icke kommit till utförande i någon

större omfattning inom landet.

Indränkning av utbrett makadamlager, vilken vore den allmännast utförda

typen av halvpermanent beläggning, brukade kosta 2: 50 ä 3: 50 kronor per

kvadratmeter, beroende på beläggningens tjocklek m. m.

Den fjärde halvpermanenta beläggningstypen slutligen, utläggning av i

blandare tillverkad beläggningsmassa, hade dittills endast i mindre utsträckning

kommit till användning inom landet. Beläggningskostnaden vore obetydligt

högre än kostnad för en motsvarande indränkning, men metoden

syntes lämna ett mera tillförlitligt resultat än indränkningsförfarandet.

De angivna kostnaderna för respektive beläggningar inbegrepe icke kostnad

för grundförstärkning, underberedning o. d., som kunde erfordras i samband

med beläggningsarbetet.

Då utförandet av vägbeläggningar med begränsad varaktighet numera

kunde anses hava kommit över experimentstadiet, syntes det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

önskvärt, att dylika beläggningar bomme till användning

i alla de fall, då anledning funnes att frångå det rena grus- och makadamunderhållet,

vare sig beläggningen ifråga betingades av trafikens omfattning

eller påkallades av andra orsaker, såsom av hygieniska hänsyn, behov av

dammbindning och dylikt. Å andra sidan vore ur ekonomisk synpunkt av

vikt att beläggningar icke i någon större omfattning komme till utförande,

där nu berörda förutsättningar icke vore förhanden.

I fortsättningen av sin skrivelse nämner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att styrelsen ämnade i samråd med svenska väginstitutet till länsstyrelserna

och vägdistrikten utsända en upplysande broschyr örn användningen av

dessa beläggningar samt att styrelsen avsåge att, i den mån så befunnes

påkallat, göra framställning örn beredande av tillfälle för vissa vägingenjörer

och andra såsom kontrollanter lämpliga ingenjörer att i Skåne och Danmark

bedriva studier på området.

För att kunna överblicka behovet av ifrågavarande slag av beläggningar

inom de olika länen och för att möjliggöra en planmässig och ändamålsenlig

användning av härför tillgängliga medel hade styrelsen föranstaltat örn

upprättande genom vägingenjörer na av flerårsplaner för halvpermanenta beläggningar

för treårsperioden 1934—1936, vilka planer beräknades inkomma

till styrelsen före utgången av instundande mars månad. I dessa flerårsplaner

skulle företagen inom varje vägdistrikt ordnas så vitt möjligt efter

de år, under vilka de avsåges komma till utförande, med kortfattad uppgift

örn arbetenas beskaffenhet, huruvida särskild underberedning av vägkroppen

erfordrades m. m. Enhetliga normer för utförandet av vissa vägbeläggningstyper

vore för närvarande under utarbetande inom styrelsen, avseende bland

annat vissa standardtyper av de här ifrågavarande beläggningarna.

Vidare yttrar styrelsen, att frågan örn utförandet av halvpermanenta beläggningar

genom anlitande av entreprenörer eller i vägdistriktens egen regi

borde med hänsyn till de lokala förhållandena prövas av väg- och vatten
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

byggnadsstyrelsen; för att ett dylikt beläggningsarbete nied fördel skulle

kunna utföras i distriktens egen regi måste det nämligen avse så stora

beläggningsytor, att det lönade sig att anskaffa utbildad personal och erforderlig

maskinell utrustning. Av särskild vikt vore att beläggningarnas

utförande komme under sakkunnig kontroll. I besparingssyfte bomme styrelsen

att söka genomföra ett sådant kontrollsystem, att en och samma

kontrollant finge sig anförtrodda alla företag inom visst område, s. k. kretskontroll.

Beträffande de halvpermanenta beläggningarnas finansiering anför väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen följande:

Då till grund för statsbidrag till vägunderhållet lägges nästföregående

års verkliga kostnad för underhållet, kommer ett vägdistrikt, som visst år,

efter medgivande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, utfört beläggning med

begränsad varaktighet, att först nästkommande år utfå statsbidraget till beläggningen.

Vägdistriktet får sålunda förskottera statsbidraget till beläggningen

antingen medelst tillgängliga medel eller genom upptagande av tillfälligt

lån. Detta förhållande torde i viss mån bidraga till att många vägdistrikt

icke äro benägna att i större omfattning utföra halvpermanenta beläggningar.

Även örn en dylik beläggning efter ett par år kommer att medföra

minskad underhållskostnad, blir nämligen första årets kontantutlägg

relativt stort.

En utväg att hjälpa vägdistrikten över finansieringssvårigheterna vore, att

distrikten finge åtnjuta förskott å det under nästkommande år utgående

statsbidraget. Vid dylikt förskottsförfarande skulle väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

äga rätt att på vägdistriktets rekvisition efter intyg av vägingenjören

om utfört arbete i mån av arbetets fortgång utbetala belopp intill 75

procent av kostnaden för beläggningsarbetet under det år arbetet utförts,

dock med innehållande förslagsvis av 10 procent av statsbidraget, tills arbetet

godkänts och den verkliga kostnaden blivit känd. När sedermera vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen nästkommande år på vägingenjörens intyg utbetalar

underhållsbidraget till vägdistrikt, skulle förskotten ersättas.

Förskottsmedlen till utförande av halvpermanenta beläggningar skulle,

anför styrelsen vidare, kunna utgå av statens automobilskattemedelsfond.

Av en i skrivelsen intagen tablå framginge, att automobilskattemedelsfonden

under tiden 1 juli 1932—30 november 1933 icke vid något tillfälle understigit

15,000,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har slutligen framhållit, att styrelsen

vid utövandet av sin befogenhet att medgiva tillstånd till halvpermanenta

beläggningars utförande på underhållskontot givetvis komme att alltefter

behovet av dylika beläggningar bedöma det belopp, som av underhållsmedlen

borde få användas för ändamålet.

Styrelsen hemställer, att erforderliga åtgärder för genomförande av här

återgivna förslag till förskottsförfarande måtte vidtagas.

lUksräkenskapsverket har i utlåtande den 9 februari 1934 icke funnit skäl

till erinran mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om utlämnande

av förskott å statsbidrag till halvpermanenta vägbeläggningar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 131.

Under senare år hava, såsom av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning

närmare framgår, vägbeläggningar med begränsad varaktighet,

s. k. halvpermanenta vägbeläggningar, även i vårt land börjat komma till

användning. Yad styrelsen anfört visar ock, att det finnes betydande

vägsträckor, där halvpermanent beläggning skulle med hänsyn till trafikintensiteten

och de därmed sammanhängande, jämförelsevis höga grusunderhållskostnaderna

ställa sig ekonomiskt fördelaktig, enär den i längden

medför minskning av underhållskostnaderna och därmed även minskning av de

statliga och kommunala bidragen till vägunderhållet. Verkningarna i sådant

hänseende av en mera vidsträckt användning av de halvpermanenta beläggningarna

kunna förväntas bliva mycket betydande. Men icke endast rent

underhållsekonomiska skäl tala för ökad användning av halvpermanenta vägbeläggningar;

de äro även ägnade att bidraga till en förbättrad trafikekonomi

genom minskning av slitage å fordonen och minskning av drivmedelsåtgången.

Härtill kommer, att man beträffande de vägsträckor, som försetts

med beläggning, undgår den för vägfarande och för alla invid vägen boende

besvärliga samt för odlingen menliga dammplågan.

Orsakerna till att de halvpermanenta vägbeläggningarna icke redan i

större utsträckning än som skett kommit till användning synas vara att finna

däri, att kännedomen örn de nuvarande metoderna för dylika beläggningars

utförande och beläggningarnas företräde i många fall framför de vanliga

grus- eller makadamvägarna icke är tillräckligt spridd inom vägdistrikten,

vartill komma de finansieringssvårigheter, i vilka vägdistrikten särskilt under

den för närvarande starkt ökade vägbyggnadsverksamheten ofta nog befinna

sig.

I syfte att befrämja användningen av halvpermanenta vägbeläggningar

har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bland annat för avsikt att tillställa

länsstyrelserna och vägstyrelsema en upplysande broschyr i ämnet. Enligt

vad jag inhämtat kommer broschyren, som torde kunna distribueras under

instundande mars månad, att i huvudsak innehålla tekniska och ekonomiska

upplysningar rörande halvpermanenta beläggningar, redogörelse för beläggningstypernas

lämplighet i olika fall, uppgifter örn anläggnings- och underhållskostnader,

anvisning örn vilka vägar som i första hand böra förses med

halvpermanent beläggning ävensom upplysningar rörande villkoren för statsbidrag

m. m. Den sålunda planerade åtgärden synes välbetänkt. För att

de halvpermanenta vägbeläggningarna skola komma till utförande i önskvärd

utsträckning torde emellertid, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit, staten även böra lämna sin medverkan till underlättande av beläggningarnas

finansiering.

På sätt redan framhållits, må utgifterna för halvpermanenta vägbeläggningar

under vissa förutsättningar inräknas i den kostnad, som ligger till

grund för beräknandet av författningsenligt statsbidrag till vägunderhållet,

normalt utgörande tillhopa 75 procent. Detta vägunderhållsbidrag utgår

under ett visst år dels med 30 procent enligt 60 § i lagen den 23 oktober

1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet och dels med 45

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 131.

procent enligt 3 § 1 inom. a) i förordningen den 16 maj 1930 (nr 161) örn

fördelning av automobilskattemedel, i båda fallen beräknat å vägdistriktets

verkliga kostnad för dylikt underhåll under nästföregående år. Bidraget å

45 procent utbetalas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen så snart nästföregående

års underhållskostnad inom vederbörande distrikt blivit känd och

vederbörligen styrkt; det för 30-procentbidraget å riksstaten upptagna anslaget

till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. bliver däremot icke tillgängligt

förrän den 1 juli det år, bidraget avser.

Ehuru alltså det statsbidrag, som sålunda utgår, utgör bidrag till det

löpande årets underhållskostnad och icke ett bidrag i efterskott å det nästföregående

årets kostnad — denna har allenast legat till grund för bidragets

bestämmande — är det likväl tydligt, att detta system, då en mera betydande

engångskostnad exempelvis för lialvpermanent vägbeläggning påkallas,

kan medföra finansieringssvårigheter, i det att mot den havda utgiften svarande

statsbidragsbelopp utfaller avsevärt senare, nämligen först under påföljande

år och delvis icke förr än efter den 1 juli.

Enligt det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda förslaget skulle

eventuella olägenheter av detta slag avhjälpas på sådant sätt att det vägunderhållsbidrag,

som enligt gällande bestämmelser skulle under året efter

arbetets utförande utgå med belopp, normalt motsvarande 75 procent av

beläggningskostnaden, finge i stället utgå redan under arbetsåret allt efter

arbetets fortskridande och i viss av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen närmare

angiven ordning. Vid utbetalning påföljande år i stadgad ordning av

vägunderhållsbidrag skulle då det förskottsvis utbekomna beloppet avräknas

å det vederbörande vägdistrikt tillkommande bidraget.

Till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda föreslagit vill jag giva

min anslutning. Begleringen av detta förskottsförfarandes omfattning skulle

alltså ankomma på styrelsen, vars medgivande är en av förutsättningarna

för att dylika arbeten skola få utföras pä underhållskontot. Jag förutsätter

givetvis, att styrelsen ägnar erforderlig uppmärksamhet åt att medel icke tagas

i anspråk för halvpermanenta beläggningar i större omfattning än som ur skilda

synpunkter kan anses skäligt och lämpligt. Medel till bestridande av ifrågavarande

förskott finnas, såsom styrelsen upplyst, tillgängliga i statens automobilskattemedelsfond.

De för statsbidrags åtnjutande föreskrivna villkoren,

innebärande, förutom inhämtande av Aräg- och vattenbyggnadsstyrelsens medgivande

till arbetets utförande, att beläggningen skall anbringas enligt av

styrelsen meddelade anvisningar och under särskild kontroll, torde innefatta

tillräckliga garantier för ett från ekonomiska och tekniska synpunkter

lämpligt utförande av beläggningarna. Med avseende å frågan örn beläggningarnas

utförande genom entreprenörer eller i vägdistriktens egen regi

vill jag understryka vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalat om angelägenheten

av att det senare förfarandet icke kommer till användning annat

än då så kan anses från ekonomiska synpunkter befogat. Styrelsen torde

ock vid prövningen av inkomna ansökningar tillse, att beläggningarnas utförande

är planerat på ett även i sådant hänseende tillfredsställande siitt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Med hänsyn till den ordning, vari bestämmelserna örn vägunderhållsbidragens

åtnjutande tillkommit, torde riksdagens medgivande till här ifrågasatt

förskottsförfarande böra inhämtas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för utförande av sådan

vägbeläggning med begränsad varaktighet, för vilken anläggningskostnaden

enligt gällande bestämmelser må inräknas i

kostnadsunderlaget för beräkning av statsbidrag till vägunderhåll,

må med anlitande av statens automobilskattemedelsfond

till vederbörande vägdistrikt i mån av arbetets fortgång utbetala

högst det belopp, varmed vägdistriktet under påföljande

år skall på grund av nämnda arbete tillgodoföras statsbidrag

till vägunderhåll; skolande sålunda förskottsvis utbetalat belopp

ersättas i samband med utanordnandet av vägdistriktet

nämnda år tillkommande statsbidrag till vägunderhåll.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1934:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbetalning förskottsvis av statsbidrag till vägbeläggningar med begränsad varaktighet. a1 i texten