Sök i Ratio Lex

Angående biträden åt ärkebiskopen

1934-02-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:133, Angående biträden åt ärkebiskopen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående biträden åt ärkebiskopen;

given Stockholms slott den 16 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ar thiir Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 16 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför:

Sedan Kungl. Majit i proposition den 10 mars 1933, nr 202, föreslagit

riksdagen medgiva, att för anställande för tiden intill utgången av budgetåret

1933/1934 av en sekreterare hos ärkebiskopen finge ur biskopslöneregleringsfonden

utgå härför erforderliga medel, anmälde riksdagen i skrivelse

den 16 maj 1933, nr 220, att riksdagen bifallit propositionen.

Beträffande de skäl, som legat till grund för Kungl. Majits förslag och

riksdagens beslut, tillåter jag mig att i huvudsak hänvisa till handlingarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 133 134. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

Såsom sammanfattning vill jag dock erinra örn, vad jag till stöd för

förslaget anförde vid dess anmälande inför Kungl. Majit den 10 mars 1933.

Jag uttalade därvid till en början följande:

Under senare år hade på grund av kända förhållanden ärkebiskopens

arbetsbörda utöver de honom såsom stiftschef åliggande göromålen — ej

minst på grund av de nyupptagna internationella förbindelserna — kommit

att ökas på ett sätt, som ej kunnat förutses för blott några tiotal år sedan.

Den i ärendet förebragta utredningen bestyrkte tillfullo nödvändigheten av

att ärkebiskopen erhölle särskilt biträde för dessa och andra göromål, vilka

med tidens lopp kommit att i allt högre utsträckning läggas på innehavaren

av ärkebiskopsstolen. Dessa göromål syntes nämligen varken kunna eller

böra handhavas av domkapitlets personal, vilken blott beräknats för de

ordinarie stiftsgöromålen. Det borde alltså med styrka betonas, att det föreliggande

förslaget toge sikte allenast på de ärkebiskopen i denna hans egenskap

åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna och att följaktligen från övriga

biskopars sida något motsvarande krav ej med fog kunde resas.

Såsom kammarkollegiet och statskontoret framhållit i ett uti ärendet avgivet

utlåtande den 28 februari 1933, syntes det — med hänsyn till att här

förevarande behov finge antagas vara av stadigvarande beskaffenhet — vara

principiellt oriktigt att kräva, att ärkebiskopen skulle av sina löneinkomster,

vilka icke blivit beräknade för en sådan utgift, bekosta ett dylikt biträde,

vilket framförallt motiverats av den säregna beskaffenheten av de ärkebiskopen

tillkommande ämbetsåliggandena. Förhållandena i detta hänseende

syntes ej bliva förändrade, örn och när den av riksdagen vid flera tillfällen

begärda nya löneregleringen för biskoparna genomfördes. Det torde nämligen

ej vara att förvänta, att vid genomförandet av en dylik lönereglering

enligt moderna löneregleringsprinciper löneförmånerna för ärkebiskopen skulle

komma att utmätas med hänsyn tagen till att ärkebiskopen för sitt ämbetes

behöriga skötsel vöre i behov av stadigvarande biträde.

Med hänsyn till vad jag sålunda anförde fann jag mig böra uttala min

anslutning till den av kammarkollegiet och statskontoret i berörda utlåtanden

framförda uppfattningen, att avlöning åt den ifrågasatta sekreteraren borde

utgå av allmänna medel.

Beträffande härefter frågan örn vilka medel, som borde anlitas för ändamålet,

anförde jag, under framhållande av betänkligheter mot att kyrkofonden

— såsom varande avsedd att befrämja enbart det territoriella prästerskapets

verksamhet — skulle komma i fråga därför, i huvudsak följande:

Jag ville däremot ansluta mig till den av omförmälda ämbetsverk uttalade

uppfattningen, att biskopslöneregleringsfonden, åtminstone provisoriskt, kunde

anlitas för ändamålet. Med hänsyn till dels ovissheten rörande biskopslöneregleringsfondens

ekonomiska bärkraft, dels ock det förhållandet, att utredning

påginge om denna fonds sammanförande med kyrkofonden och örn

denna senares övertagande av uppgiften att utgöra avlöningstillgång även

för biskoparna, ansåge jag mig böra förorda ett framkommet förslag, att

medgivandet att för det ifrågavarande ändamålet anlita biskopslöneregleringsfonden

för närvarande begränsades till och med utgången av budgetåret

1933/1934. Frågan, huru kostnaderna för sekreterarbefattningen därefter

lämpligen borde bestridas, finge framdeles upptagas till prövning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

Den 9 juli 1933 anmäldes härefter riksdagens beslut för Kungl. Majit,

som därvid medgav, att en sekreterare finge anställas hos ärkebiskopen på

biskopslöneregleringsfondens bekostnad för tiden till och med den 30 juni

1934.

Tillika föreskrev Kungl. Majit rörande ifrågavarande sekreterare i huvudsak

följande: Sekreteraren skulle tillhöra svenska kyrkan och hava avlagt

väl vitsordad teologie kandidat- eller licentiatexamen samt äga fullgod skicklighet

att i tal och skrift behandla minst två av engelska, tyska och franska

språken. Förordnande såsom sekreterare skulle meddelas av ärkebiskopen

utan befattningens ledigförklarande. Sekreteraren skulle hava att efter ärkebiskopens

närmare anvisningar och direktiv biträda denne i fråga örn ärenden,

som dels sammanhängde med svenska kyrkans förbindelser med andra

tros- eller kyrkosamfund inom eller utom landet, dels berörde svenska utlandsförsamlingar,

vilka erhållit av Kungl. Majit stadfäst kyrkoordning, dels

anginge missionsstyrelsen, sjömansvårdsstyrelsen och diakonistyrelsen, dels

berörde förbindelserna inom det svenska episkopatet, dels och i övrigt sammanhängde

med de ärkebiskopen i denna hans egenskap åvilande särskilda

ämbetsförpliktelserna. — Sekreteraren skulle äga bekomma dels arvode av

3,400 kronor för år räknat samt därutöver — för det fall att befattningen

tillsattes med prästerlig innehavare — två ålderstillägg å 300 kronor årligen

efter fem respektive tio års väl vitsordad prästerlig tjänstgöring, dels dyrtidstillägg

å arvode och ålderstillägg såsom till s. k. ständig adjunkt, dels

och ersättning för bostad och vivre tills vidare och intill dess annorlunda

förordnades med 3,000 kronor för år räknat.

Slutligen anmodade Kungl. Majit ärkebiskopen att, därest behov av sekreterare

förelåge jämväl efter utgången av budgetåret 1933/1934 före den 1

november 1933 till Kungl. Majit inkomma med framställning härom.

I skrivelse den 27 september 1933 har nu ärkebiskopen anmält, att han

jämväl efter utgången av budgetåret 1933/1934 oundgängligen bomme att

behöva den hjälp en sekreterare kunde lämna.

I en sedermera till ecklesiastikdepartementet inkommen promemoria har

ärkebiskopen närmare utvecklat sitt behov av arbetsbiträde och därvid anfört

i huvudsak följande:

På grund av de erfarenheter, ärkebiskopen gjort under den tid, sekreterare

hittills stått till hans förfogande, ansåge han sig nu böra anmäla, att

han skulle finna en annan anordning av den hjälp, varav han även framdeles

vore i oundgängligt behov, avgjort mera rationell och praktisk.

Vad ärkebiskopen i allra främsta rummet behövde, vore nämligen en

driven och språkkunnig stenograf, för vilken uppgift en teologiskt bildad

sekreterare ej utan vidare hade kvalifikationer. Stenografen borde anställas

med heltidstjänstgöring. — Vidare förelåge behov av tillgång till biträde

av en juridiskt bildad person, som kunde stå ärkebiskopen till tjänst vid

uppsättande av handlingar och utlåtanden m. m. Ett dylikt biträde behövde

tagas i anspråk endast för ett begränsat antal ärenden. — Slutligen skulle

ärkebiskopen hava mycket god användning för en prästerlig medhjälpare

av högre teologisk utbildning och med god förfarenhet i de viktigaste kulturspråken.

Denne borde därvid biträda med korrespondensen med kyrkosamfund

i utlandet, vid besök av främmande kyrkomän och så vidare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

Därest detta biträde befriades från direkt skrivarbete och uppsättandet av

utlåtanden, torde hans tjänst böra kunna erhålla karaktären av bisyssla.

Kostnaden för det av ärkebiskopen sålunda ifrågasatta kansliet kunde

beräknas till ett årligt maximibelopp av 7,000 kronor, därav till stenografen

3,000 kronor, till det juridiska biträdet 1,500 kronor samt till en prästman

2,500 kronor.

På grund av det sålunda anförda anhåller nu ärkebiskopen att — i stället

för medel till avlönande av en sekreterare — ett årligt anslag ställes till

hans förfogande till bestridande av kostnaderna för ovannämnda kanslipersonal.

I ett den 6 februari 1934 dagtecknat utlåtande hava kammarkollegiet och

statskontoret ansett anslag till sekreterarhjälp åt ärkebiskopen fortfarande

vara erforderligt, därvid de icke haft något att erinra mot att sekreterartjänsten

finge utbytas mot särskilda biträden på sätt ärkebiskopen ifrågasatt,

då kostnaderna för dessa syntes bliva i huvudsak desamma som för en

sekreterare.

I utlåtandet hava ämbetsverken utförligt uppehållit sig vid spörsmålet

angående sättet för ifrågavarande kostnaders bestridande.

Med avseende å biskopslöneregleringsfondens nuvarande ställning hava

ämbetsverken därvid till en början anfört följande:

Biskopslöneregleringsfondens inkomster utgjorde budgetåren 1931/1932 och

1932/1933 omkring 172,000 kronor respektive 159,000 kronor och dess utgifter

samma år omkring 114,000 kronor respektive 336,000 kronor. Fonden

utvisade en behållning den 30 juni 1932 av i runt tal 1,611,000 kronor och

den 30 juni 1933 av i runt tal 1,435,000 kronor. Minskningen i fondens

kapitalbehållning hade föranletts av en på grund av Kungl. Maj:ts domar

den 30 juni 1932 angående skogsavkastningen vid biskopens i Växjö boställshemman

verkställd utbetalning å cirka 204,000 kronor.

Sagda utgiftspost utgjorde visserligen en engångskostnad, men på grund

av Kungl. Maj:ts särskilda brev den 19 maj 1933, varigenom föreskrivits,

att försäljningsmedel för uppkomna och framdeles uppkommande virkesöverskott

vid vissa biskoparna i Skara och Västerås på lön anslagna fastigheter

skulle tillfalla vederbörande tjänstinnehavare, torde ytterligare utbetalningar

från fonden komma att ske. Vilken minskning i fondens tillgångar

dessa utbetalningar kunde föranleda vore för närvarande ej möjligt att bedöma

annat än beträffande de biskopen i Skara tilldelade skogsmedlen,

vilka beräknades komma att uppgå till omkring 5,000 kronor. Vidare funnes

anledning antaga, att framställningar örn utbekommande av skogsavkastning

för förfluten tid beträffande andra biskopslönehemman framdeles komme

att göras. Då vederbörande biskopar berättigats eller torde bliva berättigade

att uppbära all behållen skogsavkastning från dem anslagna fastigheter, vore

det i varje fall att räkna med att fondens framtida tillväxt genom skogsmedel

komme att upphöra eller åtminstone starkt avtaga.

Med bortseende från utgiftsposten rörande skogsförsäljningsmedlen från

biskopens i Växjö lönehemman skulle sistlidet budgetår fondens inkomster

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

hava överstigit dess utgifter med omkring 28,000 kronor eller, om man

undantoge skogsförvaltningen, med omkring 15,000 kronor, vilket överskott

vore betydligt mindre än inkomstöverskottet budgetåret 1931/1932, då motsvarande

siffror vore i runda tal 58,000, respektive 21,000 kronor. Fondens

inkomster torde framdeles komma att ytterligare minskas, då fondens kapitalbehållning

efter förutsatta utbetalningar för fallen skogsavkastning torde

komma att nedgå och i följd därav dess räntemedel (frånsett den sjunkande

räntefoten) att minska. Det syntes fördenskull föga troligt att fonden, utan

att dess kapitalbehållning toges i anspråk, kunde beräknas lämna tillgång,

förutom för övriga utgifter, jämväl för ifrågavarande anslag. Vid sådant

förhållande borde i överensstämmelse med vad ämbetsverken uttalat i utlåtandet

den 28 februari 1933 fonden icke längre anlitas för ändamålet, utan

borde i stället statsmedel tagas i anspråk därför.

Kammarkollegiet och statskontoret anföra emellertid härefter följande:

Ämbetsverken hade i ett den 23 december 1933 avgivet utlåtande angående

biskoparnas avlönande med anlitande av samtliga de för det högre

och lägre prästerskapet anslagna avlöningstillgångar framlagt förslag om

överförande av biskopslöneregleringsfonden och dess årliga inkomster till

kyrkofonden, från vilken biskoparnas avlöning och de biskopslöneregleringsfonden

åliggande utgifter, bland annat nu ifrågavarande kostnad, därefter

skulle bestridas. Därest detta förslag kunde förväntas bliva genomfört inom

en nära framtid, borde med hänsyn till biskopslöneregleringsfondens ekonomi

hinder icke föreligga för anlitande redan nu av fondens inkomster för

nu ifrågavarande ändamål.

I avvaktan på vinnande av närmare klarhet beträffande lösningen av

biskoparnas löneregleringsfråga och bättre översikt över fondens ekonomiska

bärkraft syntes likväl fondens medel för denna gång kunna tagas i anspråk

för ifrågavarande jämförelsevis obetydliga kostnadsbelopp. Därest det skulle

visa sig, att kostnaden för ifrågavarande ändamål icke vidare kunde bestridas

ur biskopslöneregleringsfonden och att någon sammanslagning av denna

fond med kyrkofonden icke inom den närmaste tiden kunde komma till

stånd, torde anslag i fortsättningen få äskas av riksdagen.

Under åberopande av vad som sålunda anförts hemställa slutligen ämbetsverken,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att ur biskopslöneregleringsfonden

finge utgå erforderliga medel, högst 7,000 kronor, för

anställande intill utgången av budgetåret 1934/1935 hos ärkebiskopen av

en person, kunnig i maskinskrivning och stenograf!, samt för anlitande av

ett prästerligt och ett juridiskt bildat biträde.

I likhet med ämbetsverken anser jag fortsatt anslag till biträde åt ärkebiskopen

erforderligt. Jag har därvid icke något att erinra mot att den för

innevarande budgetår medgivna sekreterarbefattningen för framtiden utbytes

mot särskilda biträden på sätt ärkebiskopen föreslagit. Kostnaderna för det

allmänna synas därigenom icke komma att ökas.

Beträffande sättet för ifrågavarande kostnaders bestridande anser jag mig

böra i likhet med ämbetsverken begränsa min hemställan att avse budget
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

året 1934/1935. Frågan huruvida biskopslöneregleringsfonden må kunna

för framtiden för ändamålet anlitas eller huruvida man bör välja en annan

lösning av denna anslagsfråga — eventuellt genom ett realiserande av det

utav ämbetsverken framlagda förslaget örn sammanslagning av biskopslöneregleringsfonden

och kyrkofonden — torde få bliva föremål för vidare övervägande.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid meddela de

närmare bestämmelserna och villkoren för det nu ifrågasatta anslagets

utbetalande.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att ur biskopslöneregleringsfonden må under

budgetåret 1934/1935 i enlighet med de närmare villkor

och bestämmelser, Kungl. Majit kunde finna skäl fastställa,

utgå ett belopp av högst 7,000 kronor till anställande av

biträden åt ärkebiskopen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Sprinchorn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:123 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående biträden åt ärkebiskopen. < V. . a1 i texten
  2. 1LU 1934:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående biträden åt ärkebiskopen. s. 5 i texten