Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd

1934-02-16 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:136, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 136.

1

Kr 136.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29

juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd; given Stockholms

slott den 16 februari 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen

den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. Albin Hansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 136.

268 31 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Förslag

tili

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206)

om arbetarskydd.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd

skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse :

1 §•

Denna lag---sätt användes.

Från lagens---eller icke.

Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast

i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskiner,

redskap, elektriska apparater eller ledningar samt sådana ångpannor, kokare

eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 1 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Yennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cbeferna för justitie- oell jordbruksdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga

örn utvidgning av tillämpningsområdet för lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om

arbetarskydd, såvitt angår arbete inom jordbruket, samt anför:

Gällande bestämmelser i ämnet.

I 1 § sista stycket arbetarskyddslagen stadgas, att lagen beträffande

arbete inom jordbruket skall äga tillämpning allenast i vad den åsyftar att

förekomma olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel eller sådana

ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna

förorsaka olycksfall.

Innebörden av nu angivna bestämmelser framgår närmare av lagens förarbeten.

Lagen grundar sig å det förslag till lag, som den 9 december 1909

avgavs av den s. k. yrkesfarekommittén. Enligt detta förslag skulle lagen

omfatta jämväl arbete inom jordbruket. Häremot framställdes emellertid

åtskilliga anmärkningar i de yttranden, som avgåvos över förslaget. I anledning

av dessa erinringar framhöll kommerskollegium, att lagen otvivelaktigt

borde äga tillämpning i den omfattning, som påkallades till förekommande

av olycksfall i arbete inom jordbruket vid användande av maskiner,

vare sig dessa dreves med mekanisk kraft eller så kallad kreatursvandring.

I övrigt kunde däremot ur skyddssynpunkt jordbruket utan olägenhet

undantagas från lagens tillämpning.

Förslaget underkastades härpå omarbetning inom finansdepartementet,

varefter förslaget den 30 december 1911 remitterades till lagrådet. Härvid

förklarade föredragande departementschefen, att han, i överensstämmelse

med vad kommerskollegium framhållit, till 1 § i lagen såsom sista stycke

fogat en inskränkande bestämmelse beträffande arbete inom jordbruket,

vilken bestämmelse emellertid givits en något mindre snäv avfattning än

kollegium förordat, i det att »maskiner» utbytts mot »maskinella hjälpmedel»

samt därmed likställts ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck. Bestämmelsen

löd sålunda: Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag

äga tillämpning allenast i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande

av maskinella hjälpmedel, ångpannor, kokare eller andra kärl under

tryck.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Lagrådet lämnade bestämmelsen utan anmärkning.

Vid anmälan av lagrådets utlåtande yttrade föredragande departementschefen,

att bestämmelsen ifråga visserligen ej föranlett någon anmärkning

från lagrådets sida, men att densamma onekligen till följd av den något

obestämda innebörden av de uppräknade beteckningarna syntes kunna leda

till osäkerhet i avseende å lagens tillämpning å jordbruket. Till förekommande

av denna osäkerhet, som måhända i viss mån skulle äventyra den

med bestämmelsen åsyftade inskränkningen av lagens tillämpning, hade till

beteckningen »maskinella hjälpmedel» fogats »för tillvaratagande, utvecklande

eller tillgodogörande av mekanisk kraft». Härmed hade avsetts att

under maskinella hjälpmedel inbegripa kraftmaskiner för tillvaratagande av

vatten- eller vindkraft eller för utvecklande av mekanisk kraft medelst ånga,

elektricitet eller förbränning (explosionsmotorer) samt alla slag av arbetsmaskiner,

som tillgodogöra kraft från dylika kraftmaskiner jämte till kraftoch

arbetsmaskiner hörande transmissioner och andra inrättningar. Under

de angivna maskinella hjälpmedlen hade ansetts böra uttryckligen inbegripas

kreatursvandringar. Vidare hade till beteckningarna Ȍngpannor, kokare eller

andra kärl under tryck» fogats bestämningen »som genom explosion kunna

förorsaka olycksfall) .

I överensstämmelse med vad departementschefen sålunda uttalat erhöll

bestämmelsen i den proposition (nr 104), varmed förslaget framlades för

1912 års riksdag, följande lydelse: Beträffande arbete inom jordbruket skall

denna lag äga tillämpning allenast i vad den åsyftar att förekomma olycksfall

vid användande av maskinella hjälpmedel för tillvaratagande, utvecklande

eller tillgodogörande av mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder

inbegripna, eller vid användande av sådana ångpannor, kokare eller andra

kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.

I utlåtande, nr 1, över lagförslaget anförde vederbörande utskott, särskilda

utskottet nr 1, att utskottet med anledning av anmärkningar, som framställts

mot avfattningen av 1 § sista stycket, ansett sig med viss jämkning

böra återgå till den formulering stycket hade i det till lagrådet remitterade

förslaget. I fråga örn det mindre jordbruket uttalade utskottet särskilt, att

det väl blott undantagsvis inom detsamma användes maskinella hjälpmedel

och dylikt i sådan utsträckning, att lagen skulle kunna i någon avsevärd

mån bliva kännbar för detta slag av jordbruk.

Utskottets förslag till avfattning av 1 § sista stycket i lagen bifölls av

riksdagen.

Anledningen till att utskottet ansett sig böra utesluta den i Kungl. Maj:ts

förslag intagna bestämningen »för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande

av mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder inbegripna» och endast

bibehålla beteckningen »maskinella hjälpmedel» har ej angivits i utskottets

utlåtande. Av den vid lagförslagets behandling i riksdagens andra

kammare förda debatten (se andra kammarens protokoll nr 46 s. 26 o. f.,

särskilt s. 38 o. 50) synes emellertid framgå, att utskottet med anledning av

en framställning av några av dess ledamöter, som bevakade de mindre

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majus proposition nr 136.

jordbrukarnas intressen, uteslutit orden »kreatur svan dringar därunder inbegripna»

samt att utskottet i samband därmed jämväl uteslutit orden »för

tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande av mekanisk kraft», under

förmenande, att beteckningen »maskinella hjälpmedel» endast innefattade

sådana jordbruksmaskiner, som dreves av annan kraft än »organisk» sådan.

Förevarande bestämmelse Ilar sedermera icke undergått någon ändring.

Emellertid Ilar fråga härom vid olika tillfällen varit föremål för övervägande.

Tidigare ändringsförslag.

19S1 urs riksdag.

För 1931 års riksdag framlade Kungl. Maj:t genom propositionen nr 40 förslag

till lag angående ändring i vissa delar av arbetarskyddslagen. Till grund

härför låg ett av socialstyrelsen den 2 november 1925 avgivet förslag till

reviderad lag örn arbetarskydd (statens offentliga utredningar 1925: 34). I fråga

örn arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruksarbetet innebar styrelsens förslag

den utvidgningen, att detta arbete skulle i sin helhet omfattas av lagen

utan andra inskränkningar än att de särskilda bestämmelserna rörande minderårigas

och kvinnors användande till arbete samt föreskrifterna angående

arbetstiden icke skulle äga tillämpning beträffande arbetet. Till motivering

av förslaget anförde styrelsen, bland annat, att då lagen till sin läggning

vore allmängiltig, tedde sig gällande begränsning av dess tillämplighet å

jordbruket inkonseqvent och orättvis. Enligt styrelsens mening syntes det

påkallat, att lagens tillämpning utvidgades så, att åtminstone dess bestämmelser

till förekommande av olycksfall och ohälsa i sin helhet bleve tilllämpliga

å jordbruksarbetet. Styrelsen framhöll vidare, att ifrågavarande lagstiftningsåtgärd

vore motiverad med hänsyn till praktiska skyddsbeliov. Härutinnan

påpekade styrelsen, att en del inom jordbruket använda redskap

visat sig medföra sådan olycksfallsrisk, att de borde giva anledning till ingripande

från yrkesinspektionens sida, men att då dessa redskap ej kunnat

räknas till de i lagen angivna hjälpmedlen, yrkesinspektionens befattningshavare

saknat befogenhet därtill. Beträffande kostnaderna för den utvidgade

tillämpningen av lagen anfördes, att någon ökning eller fördyring av inspektionsväsendet

ej torde behöva ifrågakomma, då underinspektörerna redan nu

för sin tillsyn å ångpannor och maskiner m. m. relativt ofta besökte det

stora flertalet av de jordbrukets arbetsställen, där utvidgningen skulle kunna

påkalla tillsyn från deras sida. Att märka vore, dels att 25 § i gällande lag fritoge

inspektionsorganen från förpliktelsen att utan särskild anledning besöka

arbetsställen, där yrkesfara eller fara för andra mot lagen stridande förhållanden

i regel kunde anses utesluten, dels ock att lagen icke komme att äga

tillämpning på de små jordbruksföretag, som icke använde främmande arbetskraft.

Såvitt styrelsen kunde bedöma, skulle den föreslagna utsträckningen

av lagens tillämpning överhuvud taget i praktiken bli föga märkbar men

medföra den fördelen, att man skulle vinna möjlighet att ingripa mot eventuellt

förekommande missförhållanden.

En ledamot av socialstyrelsen ansåg den ifrågasatta utvidgningen icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 136.

böra komma till stånd men uttalade sig för sådan ändring av lagen, att

denna komme att omfatta inom jordbruket använda redskap och anläggningar,

vilka visat sig medföra olycksfallsrisk av den beskaffenhet, att de

borde giva anledning till ingripande.

Av de myndigheter och sammanslutningar, vilka avgåvo utlåtanden över

förslaget, avstyrkte det övervägande antalet den föreslagna utsträckningen.

Det förslag, som framlades i förut omförmälda proposition, innebar ej heller

någon dylik utvidgning. Såsom huvudskäl härför anförde föredragande departementschefen,

att under rådande, för jordbrukets ekonomi bekymmersamma

förhållanden åtgärder som kunde ytterligare belasta denna näring

borde undvikas. Departementschefen framhöll vidare, att han övervägt möjligheten

av någon lämplig komplettering av uppräkningen i 1 § sista stycket,

varigenom det i praktiken yppade behovet av utvidgning kunde i huvudsak

tillfredsställas. Genom ett tillägg i 1 §, varigenom med maskinella hjälpmedel

jämställdes övriga redskap, skulle det angivna behovet till synes kunna

väsentligen tillgodoses. Mot ett dylikt tillägg hade måhända — yttrade departementschefen

—- under normala förhållanden några allvarliga betänkligheter

icke behövt möta. Såsom det ekonomiska läget för närvarande vore

inom jordbruksnäringen, syntes det emellertid icke vara lämpligt vidtaga

några åtgärder, ägnade att öka de redan nu stora svårigheter, varmed jordbruksdriften

vore förenad. Tydligt vore, att även en ändring av antydda

mera begränsade art skulle kunna medföra stegrade utgifter för jordbrukarna.

Och i allt fall vore en dylik ändring till sina ekonomiska verkningar svår

att med någon större grad av säkerhet beräkna. På grund härav hade icke

heller en partiell ändring av 1 § i lagen kunnat tillstyrkas.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen bland annat motionerna

I: 205 och 206 samt II: 349 och 352, vilka inneburo, att lagens bestämmelser

i allo eller med vissa undantag skulle äga tillämpning å jordbruket.

I utlåtande, nr 24, anslöt sig andra lagutskottet till propositionens ståndpunkt

i förevarande del och framhöll bland annat, att den i ärendet förebragta

utredningen ej övertygat utskottet därom, att någon mera väsentlig

minskning av olycksfallsriskerna skulle stå att vinna genom en utsträckning

av lagen.

Reservation anfördes av flera ledamöter, som ansågo lagen med vissa

undantag — avseende raster, natt- och veckovila samt de särskilda bestämmelserna

rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete — böra

äga tillämpning å jordbruket.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande i denna del.

1932 års riksdag.

Vid denna riksdag väcktes jämväl motioner i förevarande ämne. I motionen

II: 133 framställdes samma yrkanden som av reservanterna i andra lagutskottet

vid 1931 års riksdag, och i motionen II: 61 hemställdes, att riksdagen

måtte besluta vidtaga den ändringen i lagen, att densamma i sin helhet

bleve tillämplig även beträffande jordbruket.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 136.

Andra lagutskottet avstyrkte i utlåtande ur 14 motionerna under hänvisning

till att frågan befunne sig i väsentligen samma skick som förra året.

Reservation anfördes av sex ledamöter, som yrkade bifall till motionen

II: 133.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

1933 års riksdag.

I motionerna II: 51 och II: 80 framställdes vid 1933 års riksdag samma

yrkanden som i motionerna II: 133 respektive II: 61 vid föregående års

riksdag.

I utlåtande nr 15 tillstyrkte andra lagutskottet, i överensstämmelse med

yrkandet i motionen II: 51, antagande av ett lagförslag, innebärande sådan

ändring av lagen, att densamma med undantag av bestämmelserna örn raster

samt natt- och veckovila ävensom de särskilda föreskrifterna rörande minderårigas

och kvinnors användande till arbete bleve tillämplig å jordbruket.

I motiveringen yttrade utskottet bland annat:

Lagen örn arbetarskydd ägde enligt sin nu gällande lydelse beträffande

arbete inom jordbruket giltighet allenast i vad den åsyftade att förekomma

olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel eller sådana ångpannor,

kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunde förorsaka

olycksfall. Uttrycket maskinella hjälpmedel hade i praktiken tolkats så, att

det övervägande antalet jordbruksmaskiner, nämligen de, som dreves med

handkraft eller med användande av dragdjur, kommit utanför lagens tillämplighetsområde.

Lagen örn arbetarskydd vore emellertid till sin läggning allmängiltig.

Att jordbruket och dess binäringar med den begränsning, som

här berörts, vore uteslutna från lagens tillämpning, måste därför anses vara

inkonsekvent och orättvist.

Att arbetarna inom jordbruket vore i behov av ökat skydd vore oomtvistligt.

Den risk för skada under arbetet, för vilken lantarbetarna vore utsatta,

vore större än för en hel del andra arbetargrupper.

Reservationer anfördes dels av herr K. G. Westman och dels av sex

andra ledamöter av utskottet, av vilka fem hemställde, att motionerna måtte

av riksdagen avslås, och en avgav blank reservation.

Herr Westman hemställde, att riksdagen ville i anledning av motionerna

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

utredning angående tolkningen av uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista

stycket av 1 § i lagen örn arbetarskydd och, därest utredningen därtill gåve

anledning, vidtaga åtgärder för att vidga arbetarskyddslagens tillämpningsområde

i fråga örn jordbruket i syfte att, i den mån det vore praktiskt möjligt,

bereda ökat skydd för jordbrukets arbetare vid användning av den

maskinella utrustning, som förekomme inom jordbruket.

Till stöd för denna hemställan anfördes:

Det kunde ingalunda förnekas, att vissa olycksfallsrisker funnes inom jordbruket,

vilka folie utanför den gällande lagens tillämplighetsområde. Mot

åtskilliga av dessa risker kunde dock något skydd i den ordning, varom här

vore fråga, icke givas. Så vore förhållandet beträffande risker vid arbete

utomhus utan samband med bristfällighet i maskiner, i fråga örn risker,

som härledde från djur samt beträffande risker, som förekomme vid han
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 136.

terandet av enklare redskap. Vad jordbrukets byggnader beträffade, vöre

förhållandena i fråga om dem avsevärt olika förhållandena inom industrien

och därmed någorlunda jämförlig verksamhet. Att föra jordbrukets byggnader

under lagen, i den mån de icke redan vore underkastade densamma,

syntes icke lämpligt och skulle stöta på synnerligen avsevärda praktiska

svårigheter.

I fråga örn jordbruksarbetet vore naturligtvis skydd av behovet påkallat,,

i den mån maskiner användes i arbetet. I syfte att åstadkomma ett sådant

skydd hade i arbetarskyddslagen införts bestämmelser, som avsåge att förhindra,

att farliga jordbruksmaskiner försåldes och användes. Vidare stadgade

lagen i sista stycket i 1 §, att den skulle äga tillämpning på jordbruket,

i vad den åsyftade att förekomma olycksfall vid användande av

maskinella hjälpmedel eller ångpannor o. dyl. Uttrycket »maskinella hjälpmedel»

torde emellertid i praktiken tolkas så, att därunder hänfördes allenast

»maskiner, som motsvarade dem, som användes inom industrien». Inom

jordbruket användes ett flertal maskinella hjälpmedel, som icke motsvarade

dem, som användes inom industrien. Med hänsyn till jordbrukets moderna

maskinella utrustning syntes anledning föreligga att verkställa en utredning,

örn och i vilken utsträckning de av jordbrukets maskinella hjälpmedel, som

icke motsvarade industriens, kunde inbegripas under tillämpning av arbetarskyddslagen,

där detta utan nämnvärda kostnader och praktiska olägenheter

läte sig göra.

Riksdagen biföll den av herr Westman avgivna reservationen. Beslutet

meddelades Kungl. Majit i skrivelse nr 104.

Föreliggande förslag.

Utredning 1033—1931.

Hörda myndigheter och sammanslutningar.

I anledning av riksdagens berörda skrivelse uppdrog Kungl. Majit den 22

juni 1933 åt socialstyrelsen att verkställa den utredning, varom riksdagen

hemställt, samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. Till fullgörande av detta uppdrag har socialstyrelsen den

29 december 1933 avgivit utlåtande samt därvid överlämnat yttranden i

ärendet av yrkesinspektörerna, riksförsäkringsanstalten, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening, svenska lantarbetsgivarnes centralförening och

svenska lantarbetareförbundet. Därefter har lantbruksstyrelsen den 13

januari 1934 avgivit utlåtande i ärendet.

De frågor, som närmast varit föremål för utredning, hava avsett innebörden

av uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket av 1 § i arbetarskyddslagen

samt behovet av en utsträckt tillämpning av lagen å jordbruket

och, därest sådant behov skulle anses föreligga, de åtgärder som med an - ledning därav skulle vara påkallade.

Innebörden av uttryclcet »maskinella

hjälpmedel».

Av de yttranden, som avgivits av yrkes inspektörerna, framgår, att uttrycket

»maskinella hjälpmedel» varit föremål för olika tolkningar. Den förhärskande

uppfattningen bland dem synes emellertid hava varit, att till dylika hjälp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 136.

medel endast räknats maskiner, drivna av mekanisk eller därmed jämförlig

kraft. Tillsyn Ilar sålunda i allmänhet icke ägnats maskiner och redskap,

som drivits av handkraft eller medelst hästvandring. Emellertid hava inspektionsförrättarna

ganska allmänt i förekommande fall meddelat arbetsgivaren

råd även beträffande anordningar, som enligt den vanliga tillämpningen

icke skulle falla under lagen. Detta har emellertid då skett endast

i upplysande syfte och utan skyldighet för arbetsgivaren att ställa sig till

efterrättelse vad sålunda meddelats. Avvikelser från vad nu angivits såsom

den förhärskande tolkningen hava närmast förekommit inom femte, sjätte

och sjunde distrikten. I dessa distrikt har nämligen tillsynen utsträckts

även till vissa maskiner, drivna medelst handkraft eller hästvandring. Vad

särskilt angår elektriska anordningar för kraft eller ljus hava dessa i samtliga

distrikt såsom regel ansetts hänförliga till maskinella hjälpmedel.

Socialstyrelsen uttalar — efter att hava berört yrkesinspektörernas yttranden

— följande:

Delade meningar kunde uppenbarligen råda örn rätta innebörden av uttrycket

»maskinella hjälpmedel». Mera teoretiskt-tekniskt sett syntes knappast

den förklaring av uttrycket, som framställdes i riksdagen vid lagens

tillkomst, kunna godtagas. Från sådan synpunkt torde en maskin kunna

definieras på ungefär följande sätt: En maskin vore en kombination av med

varandra rörligt förbundna delar, som under påverkan av en eller flera krafter

försattes i rörelse och därvid kunde åstadkomma nyttigt arbete. Därest

denna begreppsbestämning lades till grund för tolkningen av uttrycket

maskinella hjälpmedel, skulle tydligen alla inom jordbruket använda hjälpmedel,

som i det vanliga språkbruket benämndes maskiner eller eljest allmänt

betraktades såsom sådana, komma att oavsett kraftkällans art — alltså

vare sig drivkraften vore »organisk» eller icke — inbegripas under arbetarskyddslagens

tillämpning. Men därjämte skulle inom lagens tillämpningsområde

även komma att falla en del hjälpmedel, exempelvis vältar och rullliarvar,

som i allmänhet icke torde betraktas såsom maskiner. Däremot

skulle fortfarande från lagens tillämpning vara uteslutna vanliga enkla redskap

och verktyg såsom plogar, grepar, spadar, spett, yxor, hammare och

släggor. Vad slutligen den elektriska utrustningen inom jordbruket beträffade

skulle någon förändring icke inträda, enär den sedan länge vid tilllämpningen

räknats till maskinella hjälpmedel. Rörande riktigheten av denna

tillämpning i vad den avsåge apparater och ledningar syntes dock tvekan

kunna råda.

Frågan om utsträclct tillämpning av

lagen å jordbr nied.

Yrlccsinspelc tor er na hava såsom hjälpmedel, vilka icke nu falla under lagen

men som böra göras till föremål för tillsyn, nämnt bland annat rullliarvar,

hästräfsor, sånings-, skörde- och slåttermaskiner, handdrivna halm- och höpressar,

handdrivna hackelse- och rotfruktsskärmaskiner, kreatursdrivna tröskverk

samt handdrivna hissar, kranar och stubbrytare. Härutöver hava yrkesinspektörerna

emellertid allmänt framhållit önskvärdheten av att särskilt

golvöppningar, trappor, stegar och ställningar jämväl underkastades tillsyn

enligt lagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 136.

De ömsesidiga social försäkringsbolagens förening har yttrat:

Beträffande behovet av en utsträckt tillämpning av lagen å jordbruket hade

föreningen väsentligen att hålla sig till erfarenheterna vid granskningen av

inkomna olycksfallsanmälningar till de till föreningen anslutna bolagen.

Att talrika olycksfall orsakades även av enkla, för hand eller av dragare

drivna jordbruksmaskiner vore obestridligt. Härutinnan kunde endast erinras

örn de ej sällsynta och stundom svårartade finger- och handskadorna

vid användande av rotfrukts- och gröpekvarnar samt fotskadorna vid körandet

av skördemaskiner (hästräfsor). Huruvida vid dylika maskiner skyddsåtgärder

läte sig genomföras av väsentlig betydelse för olycksfallsriskens

minskande, syntes dock mycket svårbedömligt, och sålunda även frågan,

huruvida arbetarskyddslagens utsträckande till dylika enklare maskiner

kunde medföra en minskning i olycksfallsfrekvensen, som kunde inverka å

jordbruksnäringens premiekostnader för den sociala olycksfallsförsäkringen.

Hå man emellertid med allt fog torde få förutsätta, att tillsynsmyndigheten

vid krav på förbättrade anordningar i fråga örn de enklare jordbruksmaskinerna

komme att framgå med all den varsamhet, vartill rådande praktiska

och ekonomiska förhållanden inom jordbruket obestridligen syntes

giva anledning, ansåge föreningen det ensidigt, att lagen örn arbetarskydd

måtte avse förekommandet av olycksfall även vid sådana jordbruksmaskiner,

som dreves med handkraft eller med användande av dragdjur.

Eli dylik utvidgning av lagens tillämpningsområde syntes emellertid föreningen

med den tolkning, uttrycket maskinella hjälpmedel i praktiken erhållit,

böra förutsätta en ändring i lagens ordalydelse.

På grund av det anförda har föreningen föreslagit sådan ändrad lydelse av

1 § sista stycket i arbetarskyddslagen, att uttrycket maskinella hjälpmedel

utbyttes mot orden maskiner och redskap.

Svenska lantarbetsgivarnes centralförening har yttrat i huvudsak följande:

Den hittills tillämpade fördelningsgrunden beträffande de å arbete inom

jordbruket använda maskinella hjälpmedlen syntes irrationell, då det vore

tämligen uppenbart, att olycksfallsrisker, som förelåge i anledning av nyttjandet

av exempelvis motordrivna tröskverk och skördemaskiner, ävenledes

kunde vara för handen, örn sådana maskiner dreves av dragdjur. Begreppet

maskinella lijäljunedel kunde sålunda icke enligt föreningens mening —

bedömt med hänsyn till risken för olycksfall — begränsas till allenast sådana

maskiner, som dreves av elektricitet, motorbränsle o. s. v., utan borde

omfatta även därmed jämförliga maskiner och redskap, som dreves manuellt

eller med hjälp av dragare och vilkas begagnande måste anses medföra

ungefär lika stora olycksfallsrisker. Mot en sådan vidgad tolkning av begreppet

maskinella hjälpmedel hade föreningen för sin del intet att erinra,

helst som detta, begrepp bättre skulle svara mot förhållandena i det praktiska

livet.

Mången gång vore det vanskligt att fastslå, huruvida användandet av en viss

maskin eller ett visst redskap i det aktuella fallet innebure olycksfallsrisker

av sådan grad, att maskinen eller redskapet borde falla under begreppet

maskinella hjälpmedel. Man torde dock kunna emotse, att en viss praxis

utbildade sig, vilken kunde tjiina till ledning vid bedömningen. Såsom

exempel på sådana manuellt eller med dragdjur drivna redskap, vilka kunde

anses såsom »farliga», ville föreningen nämna rullharvar, hackelsemaskiner

och rotfruktsskärare. A dylika maskiner och redskap borde otvivelaktigt

vissa skyddsanordningar kunna vidtagas för eliminerande av olycksfallsrisker.

Ä andra sidan ansåge föreningen emellertid icke, att rinder begreppet ma
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 136.

11

signella hjälpmedel skulle innefattas varje slag av maskiner och redskap,

även örn det måste medgivas, att olycksfall kunde inträffa vid deras nyttjande.

Det borde i detta sammanhang framhållas, att det vore synnerligen

svårt att bedöma, huruvida arbetarskyddslagens utsträckande till att omfatta

även enklare slag av maskiner och redskap kunde medföra en minskning

i olycksfallsfrekvensen. Emellertid förutsatte föreningen, att tillsynsmyndigheten

vid krav på förbättrade anordningar i fråga örn de enklare

jordbruksmaskinerna komme att framgå med ali den varsamhet, vartill rådande

praktiska och ekonomiska förhållanden inom jordbruket obestridligen

gåve anledning.

Svenska lantarbetareförbundet har anfört:

I fråga örn behovet av en utsträckt tillämpning av lagen å jordbruket ville

förbundet i första hand framhålla den utveckling inom jordbruket under senaste

decennier, som medfört allt längre gående rationalisering av driften

med därav följande ersättning av mänsklig arbetskraft med maskinell sådan.

Ehuruväl förbundet icke hade tillfälle att med konkreta fall bevisa sina påståenden

i föreliggande fråga, ansåge förbundet i allmänhet svaga skäl föreligga

för att jordbrukets arbetare i detta hänseende längre skulle befinna

sig i en märkbar undantagsställning. Bland annat ville förbundet fästa uppmärksamheten

vid den omständigheten, att enligt den officiella statistiken

antalet olyckshändelser vid arbete inom jordbruket vore överraskande stort,

och detta, oaktat det måste antagas att den till följd av indragningen av

arbetskraft minskade arbetarstammen i stort sett utgjordes av de bästa av

de tidigare anställda.

Förbundet har för sin del på det livligaste tillstyrkt en utsträckning av

arbetarskyddslagen till att omfatta alla arbeten, som förekomma inom det

moderna större jordbruket.

Jiiksför säkrings anst alten har meddelat, att anstalten till belysande av

olycksfallsorsakerna inom jordbruket låtit på grundval av för anstalten tillgängliga

primäruppgifter utföra en statistisk undersökning, omfattande samtliga

de olycksfall inom yrkesgruppen jordbruk och boskapsskötsel, som

under år 1930 inträffat hos större arbetsgivare (i regel med minst 5 årsarbetare)

förutom staten. Beträffande de svårare olycksfallen, som förorsakat

invaliditet eller död, har undersökningen emellertid utsträckts att omfatta

jämväl de olycksfall, som inträffat under åren 1928—1930. Besultatet av

undersökningen har av anstalten framlagts i tre med 1 — 3 betecknade tabeller,

vilka såsom bilaga (B) torde få åtfölja detta protokoll. I tabellerna

hava olycksfallen fördelats efter den inom olycksfallsstatistiken brukade

orsaksgrupperingen, varvid emellertid för vissa orsaksgrupper tillämpats en

mera specificerad uppdelning. I tabell 1 hava för varje orsaksgrupp angivits

antalet olycksfall, invaliditets- och dödsfall, antalet sjukdagar samt

antalet förlorade arbetsdagar per årsarbetare. I tabell 2 hava för varje

orsaksgrupp angivits antalet invaliditetsfall, summa invaliditetsprocent, kapitalvärdet

av livräntorna, antalet dödsfall samt kapitalvärdet av dödsfallsersättningarna.

I tabell 3 har vidare antalet på grund av olycksfall under

år 1930 förlorade arbetsdagar per årsarbetare angivits för var och en av de

i olycksfallsstatistiken upptagna orsaksgrupperna dels för samtliga olycksfall

bland arbetare hos större arbetsgivare förutom staten och dels för olycks
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

fall inom yrkesgruppen jordbruk oell boskapsskötsel. För jämförelse hava

även motsvarande siffror angivits för yrkesgrupperna metallindustri, näringsocli

njutningsämnesindustri samt textil- och beklädnadsindustri.

Härjämte har anstalten i sitt yttrande sammanfört de skilda olycksfallsorsakerna

i fyra grupper och i en sammanställning angivit den procentuella

fördelningen på dessa fyra orsaksgrupper av antalet förlorade arbetsdagar

per årsarbetare för de i tabell 3 upptagna yrkesgrupperna sålunda: I

Orsaksgrupp

Samtliga

yrkes- grupper

i olycks- falls- statistiken

Jordbruk

och

boskaps-

skötsel

Metall-

industri

Närings-

oeh

njutnings-

ämnes-

industri

Texti 1- och be- klädnads- industri

Motorer, transmissioner, arbetsmaskiner,

hissar samt ångpannor m. m., d. v. s.

maskinella anordningar och dithörande

(olyoksfallsorsakerna A, B, C, E ochH)...

18.3

18.1

26.8

19.2

35.2

Fordon av alla slag, transportledningar, sjö- farts- och luftfartsolycksfall, d. v. s. trans- portanordningar, (olyoksfallsorsakerna F.

G, H, I, K och L) ........................

Elektrisk ström, giftiga, frätande, eldfarliga

och heta ämnen, intensivt ljus och strå- lande värme, rök, gaser och komprimerad

luft (olyoksfallsorsakerna N, 0, P, Q, B

och S)............................................

22.9

21.4

10.9

23.7

23.5

7.8

7.s

9.2

3.9

1.0

Övriga orsaker, till vilken grupp då skulle

komma handverktyg, halkning och fall,

nedfallande och sammanstörtande av före- mål, ras, lyftning, bärande och hanterande

av föremål m.m. (olycksfallsorsakerna D, T,

Ul, TT 2, V, X, Y, Z och Ö) .................

51.0

52.7

53.1

53.2

40.3

Summa

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

I anslutning till denna sammanställning har anstalten påpekat, att för

yrkesgruppen jordbruk och boskapsskötsel de maskinella anordningarna

representerade ungefär lika stor andel av hela olycksfall srisken som inom

yrkesgruppen närings- och njutningsämnesindustri.

Slutligen har anstalten för sin del uttalat önskvärdheten av att yrkesinspektionens

tillsyn över arbetet inom jordbruket omfattade åtminstone

allt arbete, vid vilket maskinella anordningar av något slag komme till användning.

Socialstyrelsen har i fråga örn behovet av en utsträckt tillämpning av

arbetarskyddslagen i avseende å den maskinella utrustning, som förekomme

inom jordbruket, anfört, att ända från början av arbetarskyddslagens tilllämpning

yrkesinspektionens befattningshavare kunnat konstatera, att en

avsevärd del av olycksfallsriskerna inom jordbruket icke kunde med stöd

av lagen nås av yrkesinspektionens förebyggande verksamhet samt att detta

särskilt gällde de risker, som vore förenade med användningen av en del hjälpmedel

i arbetet, vilka icke kunnat inrymmas under »maskinella hjälpmedel»,

sådant detta begrepp ansetts böra tolkas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 136. 13

Styrelsen Ilar därefter med anledning av den av riksförsäkringsanstalten

utförda statistiska undersökningen yttrat följande:

Av de meddelade resultaten av undersökningen framginge bland annat,

att de olycksfall, som under år 1930 förorsakats av sådana inom jordbruket

använda, utom den nuvarande tillämpningen av lagen fallande hjälpmedel i

arbetet som harvar, vältar, plogar, liästräfsor, sånings- och slåttermaskiner,

självbindare m. fi., föranlett en förlust i arbetstid av O.20 arbetsdagar per

årsarbetare eller ganska avsevärt mer än den arbetstid, som gått förlorad

på grund av olycksfall förorsakade av de såsom särskilt farliga ansedda tröskverken.

Antalet olycksfall hade vid nämnda grupp av hjälpmedel utgjort

211 och vid tröskverken 89. Antalet invaliditetsfall vid samma hjälpmedel

uppginge för åren 1928—1930 till 13, medan motsvarande tal för tröskverken

vore 11, varvid emellertid vore att beakta, att invaliditetsfallens svårighetsgrad

syntes vara åtskilligt högre vid tröskverken än vid ifrågavarande hjälpmedel.

Antalet dödsfall vore 2 respektive 3.

Vid hackelsemaskiner, rotfruktsskärare, gröpkvarnar och krossmaskiner för

oljekakor samt halm- och höpressar inträffade olycksfall hade år 1930 föranlett

en förlust i arbetstid av O.11 arbetsdagar per årsarbetare eller ungefär i/3

av motsvarande tal för tröskverken. Antalet olycksfall hade uppgått till 66

eller något mer än 2/s av antalet olycksfall vid tröskverken. Olycksfallen

inom denna grupp hade således i genomsnitt varit nästan lika svåra som

de vid tröskverken inträffade, vilket syntes ganska anmärkningsvärt. Under

åren 1928—1930 hade inom samma grupp inträffat 16 olycksfall, vilka lett

till invaliditet, medan däremot inga dödsfall förekommit. Anmärkas kunde,

att det övervägande antalet av de till denna grupp hänförda hjälpmedlen

torde, i enlighet med vad förut anförts, falla utom lagen. Sistnämnda förhållande

gällde för övrigt också de kreatursdrivna tröskverken.

Vid anordningar för upphissning av hö, säd m. m., vilka anordningar i

stor utsträckning torde drivas manuellt, hade under år 1930 inträffat 33

olycksfall, därav 3 invaliditetsfall, medförande en förlust i arbetstid av 0.0 7

arbetsdagar per årsarbetare.

Uppmärksammas borde vidare, att inom gruppen handverktyg och enklare

redskap yxor samt övriga skär- och huggverktyg år 1930 orsakat icke mindre

än 488 olycksfall, därav 12 invaliditetsfall, vilka olycksfall medfört 0.2 6 för

lorade arbetsdagar per årsarbetare, att fall från höskullar, logar och dylikt

genom golv- och väggöppningar medfört 46 olycksfall, därav 6 invaliditetsfall,

och resulterat i 0.16 förlorade arbetsdagar per årsarbetare, samt att

sammanstörtande av föremål och ställningar givit upphov till 97 olycksfall,

därav 7 invaliditetsfall, med en förlust i arbetstid av O.20 arbetsdagar

per årsarbetare. Slutligen kunde antecknas, att användandet av giftiga och

frätande ämnen under år 1930 haft till följd 41 olycksfall med en förlust i

arbetstid av O.07 arbetsdagar per årsarbetare och hanterandet av eldfarliga

och heta ämnen 43 olycksfall med en förlust av O.21 arbetsdagar per årsarbetare.

Av tabell 3 kunde bland annat utläsas, att antalet förlorade arbetsdagar

per årsarbetare på grund av olycksfall förorsakade av arbetsmaskiner ■— till

vilken kategori tydligen i denna tabell i fråga örn jordbruket jämväl hänförts

de båda bär förut först omförmälda grupperna av hjälpmedel (harvar, vältar

etc. samt hackelsemaskiner, rotfruktsskärare etc.) — inom jordbruket med

10 % överstigit motsvarande antal inom närings- och njutningsämnesindustrien

och med icke mindre jin 100 % motsvarande antal inom textil- och

beklädnadsindustrien. Vidare framginge av tabellen, att siffran för antalet

förlorade arbetsdagar per årsarbetare på grund av olycksfall inträffade vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 136.

lyftanordningar av olika slag inom jordbruket vore nära dubbelt så hög som

motsvararande siffra för närings- och njutningsämnesindustrien och mer än

tre gånger så hög som siffran , för textil- och beklädnadsindustrien.

Av en av anstalten utarbetad sammanställning rörande den procentuella

fördelningen på fyra särskilt angivna orsaksgrupper av antalet förlorade

arbetsdagar per årsarbetare för de i nyss berörda tabell upptagna yrkesgrupperna

framginge slutligen, att de maskinella anordningarna inom jordbruket

— vartill bär räknades motorer, transmissioner, arbetsmaskiner, hissar

samt ångpannor m. m. — representerade hälften så stor andel av hela olycksfallsrisken

som motsvarande anordningar inom textil- och beklädnadsindustrien

. men ungefär lika stor andel som samma anordningar inom näringsoch

njutningsämnesindustrien.

Den av riksförsäkringsanstalten förebragta statistiska utredningen torde

få anses på ett ganska tydligt sätt bekräfta yrkesinspektionens erfarenhet

rörande behovet av _ en utvidgning av arbetarskyddslagens tillämpningsområde,

sådant det hittills uppdragits i praktiken.

Efter det styrelsen härefter jämväl berört de yttranden, som avgivits av

de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska lantarbetsgivarnes

centralförening och svenska lantarbetareförbundet, har styrelsen för egen

del anfört:

I fråga örn arbetarskyddslagens tillämpning på jordbruket intoge styrelsen

alltjämt den ståndpunkt, som styrelsen givit uttryck åt i sitt betänkande

den 2 november 1925. Styrelsen ansåge sålunda fortfarande påkallat, att

lagens tillämpning utvidgades så, att dess bestämmelser till förekommande

av olycksfall och ohälsa i sin helhet bleve tillämpliga å jordbruksarbetet,

och alldeles särskilt syntes det styrelsen motiverat, att bestämmelserna till

förebyggande av olycksfall utan inskränkning bleve gällande för jordbruket.

Då emellertid i förevarande sammanhang från riksdagens sida allenast ifrågasatts

åtgärder avseende utvidgning av lagens tillämpningsområde i syfte att

bereda ökat skydd för jordbrukets arbetare vid användning av den maskinella

utrustning, som förekomme inom jordbruket, begränsade sig styrelsen

till dryftande av denna fråga.

En mera omfattande tillämpning av arbetarskyddslagen beträffande jordbrukets

maskinella utrustning skulle givetvis kunna åvägabringas genom en

tolkning i utvidgande riktning av uttrycket maskinella hjälpmedel." Direktiv

i sådant syfte skulle då meddelas inspektionsorganen av chefsmyndigheten.

Med hänsyn till den långa tidrymd, varunder den nuvarande tillämpningen

av lagen i förevarande avseende ägt rum, ansåge sig styrelsen emellertid

icke böra förorda detta tillvägagångssätt. Styrelsen finge för sin del i stället

tillstyrka, att en ändring av lagen vidtoges, varigenom det avsedda syftet på

ett tydligt sätt komme till uttryck. Härvid syntes det mest rationella vara

att inrymma såväl maskiner som redska]) under lagen. Genom en dylik

utvidgning av lagens tillämpningsområde skulle man väsentligen undgå de

tolkningssvårigheter, som säkerligen skulle uppstå även vid en ny gränsdragning.

Emot en sådan utvidgning skulle visserligen kunna invändas, att

därigenom en hel del redskap, vilkas användande icke kunde anses medföra

någon fara för olycksfall, skulle komma att inbegripas under lagen. Denna

invändning torde emellertid sakna praktisk betydelse, enär dylika redskap

givetvis icke komme att bliva föremål för någon inspektion. Motsvarande

förhållande förelåge för övrigt mer eller mindre beträffande alla arbetsområden,

varå lagen örn arbetarskydd ägde tillämpning.

Såsom tidigare anförts hade den elektriska utrustningen inom jordbruket

i sin helhet varit föremål för tillsyn från yrkesinspektionens sida. Då

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts proposition nr 136.

emellertid viss tveksamhet kunde råda rörande riktigheten av denna praxis

i vad den avsåge elektriska apparater och ledningar och då otvivelaktigt behov

förelåge att låta dessa apparater och ledningar vara underkastade inspektion,

syntes det lämpligt att upptaga dem i lagen, för den händelse en ändring

däri nu vidtoges.

I anslutning till vad styrelsen sålunda förordat, har styrelsen föreslagit,

att sista stycket i 1 § av lagen erhölle följande avfattning:

Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast

i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskiner

och redskap samt elektriska apparater och ledningar ävensom sådana ångpannor,

kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna

förorsaka olycksfall.

Angående den föreslagna utvidgningens sannolika återverkan på inspektionsverksamheten

yttrar styrelsen slutligen:

Kunde i avseende å ett arbetsställe inom jordbruket, där maskinella

hjälpmedel komme till användning, fara för olycksfall i regel anses vara

utesluten, vore jämlikt 25 § arbetarskyddslagen vederbörande tillsynsorgan

ej förpliktat företaga inspektion å arbetsstället, såvida ej anmälan eller annan

särskild omständighet gåve skälig anledning därtill. Med stöd av detta

stadgande hade yrkesinspektionen vid sin inspektionsverksamhet inom jordbruket

väsentligen hållit sig till medelstora eller större lantegendomar,

medan däremot det mindre jordbruket icke annat än undantagsvis blivit

föremål för inspektion. En ändring av arbetarskyddslagen på sätt föreslagits

torde icke komma att medföra någon förändring i berörda förhållande.

Däremot skulle tydligen inspektionerna efter lagändringen i genomsnitt

komma att draga längre tid än förut, enär vid varje besök ett större antal

i arbetet använda hjälpmedel än tidigare i regel komme att bliva föremål

för tillsyn. Följden härav skulle tydligen bliva, att inspektionsfrekvensen

vid oförändrat antal inspektionskrafter komme att nedgå. Förändringen

måste likväl anses innebära ett mera rationellt utnyttjande än nu vore fallet

av yrkesinspektionens personal i fråga örn inspektionsverksamheten inom

jordbruket. Att sedan yrkesinspektionens inspektionsverksamhet över huvud

taget kännetecknades av en beklagligt låg inspektionsfrekvens vore ett förhållande

för sig, vilket styrelsen utförligt behandlat i sitt utlåtande den 17

december 1931 rörande effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet.

Till sist finge i anledning av vissa uttalanden i förevarande avseende

erinras, att tillsynsorganen enligt bestämmelse i 25 § arbetarskyddslagen

vore skyldiga att vid utövande av tillsyn städse akta på, huru i varje särskilt

fall ändamålet med lagen kunde vinnas med minsta möjliga olägenhet

och kostnad för arbetsgivaren. Den varsamhet vid fullgörandet av sin uppgift,

som tillsynsorganen sålunda allmänt anbefallts, torde också hittills i det

stora hela hava till fullo iakttagits i fråga örn inspektionsverksamheten inom

jordbruket. Enligt styrelsens förmenande syntes det näppeligen vara att

befara, att någon förändring i berörda avseende skulle föranledas av en utvidgning

av lagens tillämpningsområde på sätt nu vore i fråga.

Lantbruksstyrelsen har anfört:

Då den gjorda utredningen syntes styrka behovet av en utvidgning av

arbetarskyddslagens tillämpningsområde inom jordbruket, funne lantbruksstyrelsen

sig böra förorda socialstyrelsens förslag. Önskligt hade utan tvivel

varit, att förslaget kunnat få en sådan utformning, att därigenom det

avsedda tillämpningsområdet mera bestämt avgränsades. Lantbruksstyrel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

sen insåge val, att stora svårigheter kunde möta härför, och ville styrelsen

därför endast uttala en förväntan, att de omedelbara inspektionsorganen

måtte åläggas vederbörlig återhållsamhet vid inspektionens utövande, så att

icke jordbruket genom förslagets genomförande tillskyndades större kostnader

än som påkallades av lagändringens direkta syfte.

Arbetarskyddslagens tillämpningsområde beträffande arbete inom jordbruket

— förekommande av olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel

eller ångpannor eller dylikt — har på grund av den innebörd uttrycket

maskinella hjälpmedel i praktiken erhållit blivit i viss mån begränsat.

Uttrycket har nämligen av de tillämpande myndigheterna i anslutning till

vissa uttalanden i samband med lagens tillkomst tolkats så, att till maskinella

hjälpmedel hänförts endast sådana, som drivits av mekanisk eller därmed

jämförlig kraft. Tillsyn har följaktligen i allmänhet icke ägnats inom

jordbruket använda maskiner av olika slag, som drivits av handkraft eller

dragdjur. Yad angår de för jordbruket avsedda redskapen hava dessa ansetts

falla utom lagens tillämpningsområde. Däremot har den elektriska utrustningen

inom jordbruket i regel — örn ock med viss tvekan — inbegripits

under maskinella hjälpmedel och sålunda varit föremål för tillsyn.

Den begränsning i lagens tillämpningsområde beträffande jordbruksmaskiner,

som nu anförda tolkning av begreppet maskinella hjälpmedel fört med sig, är

föga rationell, i det att den omständigheten att en maskin drives av handkraft

eller dragdjur i många fall icke lärer avsevärt minska den olycksfallsrisk,

som kan vara förenad med maskinen. Men framför allt kan mot den ifrågavarande

begränsningen erinras, att det skydd, som förevarande lag avser att

skänka, helt saknas vid åtskilliga jordbruksmaskiner, som enligt den i det

föregående meddelade statistiken erbjuda betydande olycksfallsrisker. Enahanda

är också förhållandet med flera inom jordbruket begagnade redskap.

Såsom exempel å farligare maskiner och redskap, vilka ej falla under arbetarskyddslagen,

må framhållas kreatursdrivna tröskverk, av kreatur dragna sånings-

och slåttermaskiner samt självbindare, handdrivna hackelsemaskiner och

rotfruktsskärare, vissa anordningar för upphissning av hö eller säd samt

harvar, vältar och hästräfsor.

Nu berörda brist i fråga örn arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruket

bör enligt min mening såvitt möjligt avhjälpas. Mot en utvidgning av lagens

tillämpningsområde till att omfatta samtliga inom jordbruket begagnade

maskiner, oavsett den drivkraft som användes, lära knappast avgörande betänkligheter

kunna anföras. En viss tvekan kan däremot göra sig gällande,

huruvida jämväl jordbruksredskap utan undantag böra inrymmas under lagen,

detta emedan åtskilliga redskap tydligen icke behöva underkastas någon

tillsyn. Såsom socialstyrelsen framhållit, kan emellertid förväntas, att sådana

redskap, som icke medföra någon fara för olycksfall, ej heller bliva föremål

för inspektion.

För lagens utvidgning till att omfatta maskiner och redskap, som begagnas

inom jordbruket, kräves tydligen ändring av lagen. I detta sammanhang

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 136.

tillåter jag mig framhålla, att jag helst skulle ha sett, att jämväl i vissa

övriga delar en utvidgning av lagen kommit till stånd i fråga om jordbruket.

Med hänsyn till den ställning riksdagen härutinnan vid flera tillfällen och

senast förlidet år intagit har jag likväl icke för närvarande ansett mig böra

ifrågasätta en längre gående ändring än den nu berörda. Vad angår utformningen

av lagändringen ansluter jag mig till det förslag socialstyrelsen

framlagt.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med

det anförda upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den

29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd av den lydelse bilaga AT) till detta protokoll

utvisar samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

B. Spångberg

*) Denna bilaga, vilken

har hiir uteslutits.

är lika lydande med det vid propositionen

fogade lagförslaget,

Bihang till riksdagens protokoll 1934.

1 sami.

Nr 136.

268 84 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Bilaga B.

Tab. 1. Olycksfall i arbete år 1930 fördelade efter olycksfallsorsak.

Större arbetsgivare, exkl. staten. Män och kvinnor.

Yrkesgrupp 5 a 3 jordbruk och boskapsskötsel.

Olycksfallsorsak

A n

t a 1

Antal

förlorade

arbets- dagar per

årsarbetare

olycks-

fall

inv.-

fall

döds-

fall

sjuk-

dagar

A.

Motorer......................................................

15

2

—

485

0.04

B.

Transmissioner:

hästvandringar .......................................

2

_

77

O.oo

övriga......................................................

26

2

i

1,271

0.13

C.

Arbetsmaskiner:

harvar, vältar, plogar m. fl.....................

105

1

i

3,086

0.15

såningsmaskiner, hästräfsor, potatissättnings- och plockningsmaskiner, konstgödnings- spridare..............................................

56

1,309

O.oi

slättermaskiner, självbindare, självläggare...

50

1

—

1,048

0.0 4

tröskverk ................................................

89

4

—

2,072

O.ic

hackelsemaskiner, rotfruktsskärare ...........

29

3

—

787

0.04

gröpkvarnar, krossmaskiner för oljekakor...

19

1

—

760

0.0 5

halm- och höpressar.................................

18

1

—

792

0.02

torvströrivare .........................................

5

1

—

190

O.oi

cirkelsågar -............................................

83

21

i

3,078

0.47

övriga arbetsmaskiner.............................

76

4

—

1,671

0.07

D.

Handverktyg och enklare redskap:

yxor .....................................................

övriga skär- och huggverktyg .................

275

8

5,896

0.16

213

4

—

4,193

645

O.io

hammare och släggor ..............................

41

—

—

O.oi

gafflar, grepar och spadar........................

övriga handverktyg och enklare redskap ...

150

—

—

2,276

0.02

80

4

—

1,727

0.09

skärvor från med handverktyg bearbetade

föremål ................................................

75

5

—

1,039

0.08

E.

Hissar, kranar och andra lyftverktyg:

anordningar för upphissning av hö, säd m. m.

33

3

—

1.303

0.07

övriga (såsom stubbrytare, stenkranar m. fl.,''

13

—

—

225

O.oo

F.

Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor, med

animal drivkraft:

transportredskap såsom dragkärror, bårar

m. fl...................................................

71

2

2,315

0.13

övriga ....................................................

737

24

6

25,760

1.22

G.

Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor, med

mekanisk eller elektrisk drivkraft.............

93

4

—

3,777

0.14

H.

Vagnar tillhörande spårbanor:

öppnade för allmän trafik .......................

4

_

_

48

O.oo

övriga (däribland fodervagnar på räls m. fl.)

14

—

—

426

O.oo

I.

Transportledningar:

hängbanor på räls och lina ......................

1

—

—

15

O.oo

M.

Ångpannor, ångkokapparater, ångledningar

samt andra kärl under tryck...................

8

—

—

249

O.oo

N.

Elektrisk ström ..........................................

5

—

3

100

0.26

o.

Explosion av sprängämnen..........................

3

—

—

58

O.oo

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

19

A n

tal

Antal

förlorade

arbets- dagar per

årsarbetare

olycks-

fall

inv.-

fall

döds-

fall

sjuk-

dagar

7

2

213

0.08

19

2

—

470

0.04

15

—

—

343

O.oo

43

1

2

942

0.21

1

—

—

9

O.oo

46

6

—

1,935

0.16 !

30

—

—

792

O.oi

23

1

_

827

0.02

116

4

—

3,843

0.14

321

5

1

11,090

0.32

99

1

—

2,799

0.04

97

7

3,720

0.20 i

8

—

385

O.oo

697

11

1

19,272

0.41

139

6

2

3,208

1 0.30 !

42

—

—

559

O.oi

803

14

1

22,232

0.67

3

—

1

45

0.09

2

—

2

—

0.17

616

20

2

12,680

0.66 ;

13

—

—

374

O.oo |

3

—

—

52

O.oo

| 5,532

| 175

24

1152,468

1 6.95 !

Olycksfallsorsak

P. Giftiga och frätande ämnen:

kalksprutor .........................................

andra fall ay skada genom kalk ...........

övriga giftiga och frätande ämnen........

Q. Eldfarliga och heta ämnen......................

E. Intensivt ljus och strålande värme.........

T. Halkning och fall:

a. från upphöjningar och i fördjupningar:

från höskullar, logar o. dyl. genom golv
och

väggöppningar................................

från stegar, trappor, landgångar till hö

skullar, logar o. dyl..............................

från ställningar och stegar för byggnads

och reparationsarbete m. m..................

övriga....................................................

b. å slät mark............................................

U. 1. Nedfallande föremål ...... ........................

V.

X.

Y.

Z.

Ö.

samt ras:

sammanstörtande ...............................

ras av jord, sand, sten, spannmål m. m.

Lyftning, bärande och hanterande av förem

sträckning, klämning, halkning o. dyl. ..

rivning, skärning, stickning, skrapning o. (3

Föremål, på vilka den skadade trampat ...

Slag, stöt eller bett av djur (häri ingå e

olycksfall under ridning).......................

Annan person, som avsiktligt förorsakat olyc

fallet ................................................

Övriga orsaker:

drunkning............................................

klämning, stöt, rivning m. m. i fall, som ej

särskilt nämnts ............................

andra orsaker (förfrysning m. m.) .....

okända orsaker ...............................

Summa

opaginerad Kontrollera mot PDF

w

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Tab. 2. Invaliditets- oell dödsfall, som inträffat i arbete åren 1928-1930,

fördelade efter olycksfallsorsak.

Större arbetsgivare, exkl. staten. Män och kvinnor.

Yrkesgrupp 5 a 3 jordbruk och boskapsskötsel.

Olycksfallsorsak

Antal

inv.-

fall

Summa

inv.-

%

Kap.-värde

av inv.- livräntor

kr.

Antal

döds-

fall

Kap.-värde

av döds- fallsersätt- ningar

kr.

i

A.

Motorer ............................................

5

107

13,399

i B.

Transmissioner:

hästvandringar ................................

4

95>/s

8,135

övriga transmissioner........................

5

80

14,899

2

3,857

C.

Arbetsmaskiner:

harvar, vältar, plogar m. fl.

4

103Vs

11,436

1

4,991

såningsmaskiner, hästräfsor, potatis-

sättnings- och plockningsmaskiner...

3

50

8,028

slåttermaskiner, självbindare, självläg-

gare ............

6

157

21,291

1

14,006

tröskverk...............

11

4652/s

66,884

3

8,063

hackelsemaskiner, rotfruktsskärare.....

8

125V»

17,800

gröpkvarnar, krossmaskiner för olje-

kakor .........

3

100

15,205

halm- och höpressar ...................

5

159*/s

23,446

torvströrivare........................

6

164

22,768

cirkelsågar .............................

47

l,1402/s

154,620

1

100

övriga arbetsmaskiner .....................

7

94

13,581

D.

Handverktyg och enklare redskap:

yxor................................................

25

369

46,070

1

140

övriga skär- och huggverktyg.......

11

266

26,678

hammare och släggor.........

5

120

12,724

gafflar, grepar och spadar ............

5

85

9,273

övriga handverktyg och enklare redskap

9

202

27,472

skärvor från med handverktyg bearbe-

tade föremål ...............

27

513

67,901

E.

Hissar, kranar och andra lyftverktyg:

anordningar för npphissning av hö,

säd m. m.................

8

167

23,753

1

4,139

övriga (såsom stubbrytare, stenkranar

m. fl.) .........................................

3

65

4,858

F.

Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor,

i

med animal drivkraft:

transportredskap såsom dragkärror,

bårar m. fl.....................

7

225

35,112

2

27,128

cyklar ......................................

9

21 l2/s

18,377

1

1,847

övriga ............

68

1,905*/»

201,872

18

57,735

G.

Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor,

med mekanisk eller elektrisk drivkraft

13

2762/3

40,819

1

125

H.

Vagnar tillhörande spårbanor:

öppnade för allmän trafik............''

2

32

4,889

2

12.170

övriga .............................................I

—

—

—

—

—

I.

Transportledningar:

hängbanor på räls och lina ...............j

1

12

1,790

N.

Elektrisk ström....................................!

—

—

—

7

37,467

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

21

Antal

Summa

Kap.-värde

Antal

Kap.-värde

av döds-

Olycksfallsorsak

inv.-

fall

inv.-

%

livräntor

kr.

döds-

fall

fallsersätt-

ningar

kr.

0. Explosion av sprängämnen ................

| P. Giftiga och frätande ämnen:

2

35

4,770

kalksprutor................

5

1017a

16,897

andra fall av skada genom kalk.........

4

77

9,230

Q. Eldfarliga och heta ämnen .................

T. Halkning och fall

2

53 Vs

5,534

2

6,693

a. från upphöjningar och i fördjup-

ningar:

från höskullar, logar o. dyl. genom

golv- och väggöppningar.. .........

från stegar, trappor och landgångar

19

5507a

53,084

3

1,515

till höskullar, logar o. dyl.........

•från ställningar och stegar för bygg-

2

45

6,039

nads- och reparationsarbete m. m.

3

165

39,916

övriga..........................................

16

454

36,321

2

248

b. å slät mark .................................

15

4537a

46,349

4

5,156

U 1. Nedfallande föremål ........................

U 2. Sammanstörtande av föremål och ställ-

6

113

12,676

3

3,167

ningar samt ras:

sönderbristande golv å höskullar,

logar o. dyl..............................

stegar, trappor och landgångar till

3

72

6,027

1

140

höskullar, logar o. dyl. ..............

ställningar och stegar för byggnads-

3

45

5,370

..

och reparationsarbete m. m..........

9

2887a

36,340

övriga fall av sammanstörtande ......

8

155

18,533

1

113

ras av jord, sand, sten, spannmål m.m.

3

102

13,724

2

13,380

Y. Lyftning, bärande och hanterande av

föremål:

sträckning, klämning, halkning o. dyl.

rivning, skärning, stickning, skrapning

36

738

76,087

5

14,301

o- dyl...........................................

22

501

52,354

3

15,808

Y. Slag, stöt eller bett av djur (häri ingå

alla olycksfall under ridning) ............

55

1,3627a

156,204

3

10,744

Z. Annan person, som avsiktligt förorsakat

olycksfallet.......................................

—

—

—

i

7,262

0. Övriga orsaker:

drunkning ......................................

klämning, stöt, rivning m. m. i fall,

som ej särskilt nämnts.........

—

—

—

2

11,715

51

1,1217a

99,865

5

30,425

andra orsaker (förfrysning m. m.) ......

1

10

1,054

1

6,082

Summa

572

13,7337a

1,609,454

79

298,517

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majds proposition nr lod.

Tab. 3. Antal förlorade arbetsdagar per årsarbetare på grund ar olycksfall i arbete

år 1930, fördelade efter olycksfallsorsak.

Större arbetsgivare, exkl. staten. Män och kvinnor.

Antal förlorade arbetsdagar per årsarbetare

Olycksfallsorsak

Samtliga

yrkes-

grupper

Jordbruk

och

boskaps-

skötsel

Metall-

industri

Narin gs- och

njutnings-

ämnes-

Textil-

och

bekläd-

nads-

industri

industri

1-20

5 a 3

3

8

9

A. Motorer................................................

0*034

0.04

O.oi

O.oo

O.oo

B. Transmissioner .................................

0.138

0.13

0.07

0.09

0.17

C. Arbetsmaskiner ....................................

0.907

1.02

1.87

0.93

0.50

D. Handverktyg och enklare redskap .........

0.783

0.46

1.06

0.38

0.3 8

E. Hissar, kranar och andra lyftverktyg......

P. Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor,

0.386

0.07

0.48

0.04

0.02

0.11

med animal drivkraft ........................

0.563

1.36

0.32

0.51

G. Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor,

0.34

med mekanisk eller elektrisk drivkraft

0 474

0.14

0.46

0.28

H. Vagnar tillhörande spårbanor ...............

0.846

O.oo

0.24

0.35

0.01

I. Transportledningar.................................

0.07 9

O.oo

O.oo

0.07

—

K. Sjöfart ................................................

0-413

—

O.oo

0.16

—

L. Luftfart...............................................

M. Ångpannor, ångkokapparater, ånglednin-

O.oo

0.09

0.01

O.oo

gar samt andra kärl under tryck.........

0.033

N. Elektrisk ström ..................................

0.117

0.26

O.oi

—

O.oo

0. Explosion av sprängämnen.....................

0.249

O.oo

O.oo

—

O.oo

P. Giftiga och frätande ämnen ..................

0.035

0.07

0.02

O.oo

O.oo

Q. Eldfarliga och heta ämnen .................1

K. Intensivt ljus och strålande värme ....../

0.224

0.21

0.83

0.06

0.02

S. Rök, gaser och komprimerad luft............

0.01 7

—

O.oo

0.16

O.oo

T. Halkning och fall ................................

0.942

0.65

1-10

0.53

0.29

U 1. Nedfallande föremål ...........................

U 2. Sammanstörtande av föremål och ställnin-

0-248

0.04

0.28

0.07

0.12

0.12

gar samt ras ....................................

0.480

0.20

0.77

0.04

V. Lyftning, bärande och hanterande av före-

1.07

mål.....................................................

0.9 02

0.71

1.03

0.07

X. Föremål, på vilka den skadade trampat...

0.030

0.01

0.04

0.02

O.oi

Y. Slag, stöt eller bett av djur................

Z. Annan person, som avsiktligt förorsakat !

0.075

0.67

0.92

O.oo

0.71

0.02

0.76

O.oo

0.08

olycksfallet .....................................J

Ö. Övriga orsaker...................................|

0.721

Summa

8.196

6.95

9.89

5.58

1.96

därav på grund av

sjukdom ............................................

1.799

1.44

2.87

1.51

0.56

invaliditet..........................................

3.492

3.44

4.09

2.27

0.85

död ...................................................

2.905

2.07

2.43

1.80

0.55

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 136.

23

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd

den 13 februari 1934.

Närvarande:

justitierådet Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Grefberg,

Forssman.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 1 februari 1934, hade

Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

revisionssekreteraren Ove Hesselgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 16 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen

anmäler statsministern i egenskap av tillförordnad chef för

socialdepartementet lagrådets den 13 februari 1934 avgivna utlåtande över det

den 1 i samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd och hemställer,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Nordwall.

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.